RIKSDAGEN

PROTOKOLL BIHANG

1999/2000

Sami. 1 Regeringens proposition

Nr 2 del 2-3

Band B 4

Innehållsförteckning

Prop. 1999/2000:2

Del 1

Lagtext och allmän motivering

Del 2

12 Författningskommentar............................................................7

12.1 Förslaget till inkomstskattelag.....................................................9

AVD. I INNEHÅLL OCH DEFINITIONER.............................9

1 kap. Grundläggande bestämmelser om kommunal och

statlig inkomstskatt.........................................................9

2 kap. Definitioner och förklaringar.......................................15

AVD. II SKATTSKYDLIGHET................................................49

3 kap. Fysiska personer...........................................................50

4 kap Dödsbon.......................................................................65

5 kap. Svenska handelsbolag..................................................67

6 kap. Juridiska personer.........................................................69

7 kap. Vissa stiftelser, ideella föreningar, registrerade

trossamfund och andra juridiska personer....................78

AVD. III SKATTEFRIA INKOMSTER OCH INTE

AVDRAGSGILLA UTGIFTER..................................91

8 kap. Inkomster som är skattefria..........................................92

9 kap. Utgifter som inte får dras av.......................................105

AVD. IV INKOMSTSLAGET TJÄNST...................................112

10 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget

tjänst...........................................................................113

11 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget tjänst.............123

12 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget tjänst.............143

AVD. V INKOMSTSLAGET NÄRINGSVERKSAMHET.... 156

13 kap. Avgränsning av inkomstslaget näringsverksamhet.... 15 9

14 kap. Beräkning av resultatet av näringsverksamhet...........172

15 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget

näringsverksamhet......................................................189

16 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget

näringsverksamhet......................................................196

17 kap. Lager och pågående arbeten.......................................215

18 kap. Inventarier..................................................................228

19 kap. Byggnader..................................................................244

20 kap. Markanläggningar och substansminskning................263

21 kap. Skogsfrågor................................................................277

22 kap. Uttag ur näringsverksamhet.......................................296

23 kap. Underprisöverlåtelser.................................................301

24 kap. Räntor och utdelningar i inkomstslaget

näringsverksamhet......................................................307

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

25 kap.

26 kap.

27 kap.

28 kap.

29 kap.

30 kap.

31 kap.

32 kap.

33 kap.

34 kap.

35 kap.

36 kap.

37 kap.

38 kap.

39 kap.

40 kap.

AVD VI

41 kap.

42 kap.

43 kap.

AVD VII

44 kap.

45 kap.

46 kap.

47 kap.

48 kap.

49 kap.

50 kap.

51 kap.

52 kap.

53 kap.

54 kap.

55 kap.

AVD. VIII

56 kap.

Kapitalvinster och kapitalförluster i inkomstslaget
näringsverksamhet......................................................322

Återföring av värdeminskningsavdrag.......................336

Byggnadsrörelse, handel med fastigheter och
tomtrörelse..................................................................344

Arbetsgivares pensionskostnader...............................356

Näringsbidrag.............................................................366

Periodiseringsfonder..................................................374

Ersättningsfonder.......................................................383

Upphovsmannakonto..................................................392

Räntefördelning..........................................................397

Expansionsfonder.......................................................407

Koncernbidrag............................................................421

Kommissionärsförhållanden......................................428

Fusioner och fissioner................................................431

Verksamhetsavyttringar.............................................439

Särskilda bestämmelser för vissa juridiska personer .443
Tidigare års underskott...............................................461

INKOMSTSLAGET KAPITAL................................481

Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget
kapital.........................................................................481

Vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget
kapital.........................................................................490

Utdelning och kapitalvinst på andelar i
onoterade företag........................................................509

Prop. 1999/2000:2

KAPITALVINSTER OCH KAPITALFÖRLUSTER517

Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster

och kapitalförluster.....................................................518

Avyttring av fastigheter..............................................545

Avyttring av bostadsrätter..........................................559

Uppskovsavdrag.........................................................566

Avyttring av delägarrätter samt fordringsrätter..........570

Uppskov med beskattningen vid andelsbyten............586

Avyttring av andelar i svenska handelsbolag.............594

Beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet vid
avyttring av andelar i svenska handelsbolag.............600

Avyttring av andra tillgångar.....................................604

Överlåtelse av tillgångar till underpris.......................608

Betalning av skulder i utländsk valuta.......................612

Ersättning på grund av insättningsgaranti

och investerarskydd....................................................614

FÅMANSFÖRETAG OCH

FÄMANHANDELSBOLAG.....................................617

Vissa förmåner och ersättningar från fåmans-

företag och fåmanshandelsbolag................................618

57 kap. Utdelning och kapitalvinst på andelar i famans-

företag.........................................................................622

AVD. IX PENSIONSSPARANDE............................................630

58 kap. Pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och

pensionssparkonton....................................................630

59 kap. Pensionssparavdrag....................................................643

AVD. X VISSA GEMENSAMMA BESTÄMMELSER.........650

60 kap. Familj ebeskattning.....................................................650

61 kap. Värdering av inkomster i annat än pengar.................659

AVD. XI ALLMÄNNA AVDRAG, GRUNDAVDRAG

OCH SJÖINKOMSTAVDRAG................................666

62 kap. Allmänna avdrag........................................................666

63 kap. Grundavdrag...............................................................670

64 kap. Sjöinkomstavdrag.......................................................675

AVD. XII BERÄKNING AV SKATTEN..................................677

65 kap. Skatteberäkningen......................................................677

66 kap. Skatt på ackumulerad inkomst...................................683

12.2 Förslaget till lag om ikraftträdande av inkomstskattelagen.....696

1 kap. Allmänna bestämmelser.............................................696

2 kap. Övergångsbestämmelser om personförsäkringar.......698

3 kap. Övriga övergångsbestämmelser som inte är samlade

i kapitelordning..........................................................705

4 kap. Övergångsbestämmelser som är samlade i

kapitelordning.............................................................709

12.3 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken..............................739

12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om

försäkringsavtal........................................................................739

12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om

arvsskatt och gåvoskatt............................................................739

12.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:257) om

inventering av varulager för inkomsttaxeringen......................740

12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om

allmän försäkring.....................................................................740

12.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:382) angående

införande av lagen om allmän försäkring................................740

12.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:587) om

inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.........................740

12.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med

särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m........................................................741

12.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om

tryggande av pensionsutfästelse m.m......................................741

Prop. 1999/2000:2

12.12 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen

(1970:624)................................................................................741

12.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt

på annonser och reklam...........................................................742

12.14 Förslaget till lagom ändring i lagen (1975:1132) om

förvärv av hyresfastighet m.m.................................................742

12.15 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1978:401) om

exportkreditstöd.......................................................................742

12.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.....................743

12.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:412) om

kommunala indelningsdelegerade............................................743

12.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:417) om utde-

bitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets
indelning i kommuner och landsting.......................................743

12.19 Förslaget till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen

(1979:1152)..............................................................................743

12.20 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen

(1980:343)................................................................................744

12.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om

socialavgifter............................................................................745

12.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter............................................746

12.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:409) om skatt

på gödselmedel........................................................................746

12.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:410) om skatt

på bekämpningsmedel..............................................................746

12.25 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1984:947) om
beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete

i Sverige...................................................................................746

12.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig

fastighetsskatt...........................................................................746

12.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om avräk-
ning av utländsk skatt..............................................................747

12.28 Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen

(1986:617)................................................................................747

12.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om homo-
sexuella sambor........................................................................748

12.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om

Sveriges riksbank.....................................................................748

12.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd

för anställning på fartyg...........................................................748

12.32 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1989:1035) om

särskild insamling av uppgifter från bostadsrätts-
föreningar m.fl.........................................................................748

12.33 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324).......749

12.34 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1990:655) om

återföring av obeskattade reserver...........................................752

Prop. 1999/2000:2

12.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om

särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.........................752

12.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om

avkastningsskatt på pensionsmedel.........................................753

12.37 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt

på ränta på skogskontomedel m.m..........................................755

12.38 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:692) om
upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader för

vissa sparformer.......................................................................755

12.39 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912) om

nedsättning av socialavgifter...................................................755

12.40 Förslaget till lag om ändring i begravningslagen

(1990:1144)..............................................................................755

12.41 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1427) om

särskild premieskatt för grupplivförsäkringar, m.m................756

12.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:359) om

arvoden till statsråden m.m......................................................756

12.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:5 86) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosatta.........................................756

12.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild

inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl......................756

12.45 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild

löneskatt på pensionskostnader................................................757

12.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:701) om

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa............................757

12.47 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1992:1352) om

återföring av allmäninvesteringsreserv....................................758

12.48 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1992:1485) om
beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst

vid 1994 och 1995 års taxeringar.............................................758

12.49 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1993:672) om

skattereduktion för utgifter för byggnadsarbeten på
bostadshus................................................................................758

12.50 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:737) om

bostadsbidrag...........................................................................758

12.51 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:931) om

individuellt pensionssparande..................................................759

12.52 Förslaget till lagom upphävande av lagen (1993:1519) om
avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen

vid 1995-1997 års taxeringar..................................................759

12.53 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1993:1540) om

återföring av skatteutjämningsreserv.......................................759

12.54 Förslaget till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617).....759

12.55 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen

(1994:200)................................................................................759

12.56 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:308) om

bostadstillägg till pensionärer..................................................760

12.57 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om

särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet..................760

Prop. 1999/2000:2

12.58 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:760) om

inkomstskatteregler vid ombildning av landshypoteks-
institutionen.............................................................................761

12.59 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:774) om

beskattning av vinstutdelning vid 1995 års taxering...............761

12.60 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1065) om

ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter..........................761

12.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om

allmän pensionsavgift..............................................................761

12.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om

skatt på energi ..................................................................762

12.63 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:1852) om
beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster

vid 1996-1999 års taxeringar..................................................762

12.64 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om

allmän löneavgift.....................................................................762

12.65 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1995:1623) om

skattereduktion för riskkapitalinvesteringar............................762

12.66 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1996:725) om

skatte reduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus................................................................................763

12.67 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:761) om

inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade
bestämmelser om aktiekapitalets storlek.................................763

12.68 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:810) om

registrering av riksdagsledamöters åtaganden och
ekonomiska intressen...............................................................766

12.69 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1030) om

underhållsstöd..........................................................................766

12.70 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1996:1231) om
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid

1997-2001 års taxeringar.........................................................766

12.71 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:323) om

statlig förmögenhetsskatt.........................................................766

12.72 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:324) om

begränsning av skatt.................................................................769

12.73 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen

(1997:483)................................................................................770

12.74 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om

inkomstgrundad ålderspension................................................773

12.75 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1620) om

beskattning av valutakursreserv...............................................773

12.76 Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen (1999:000).... 774

12.77 Förslaget till lag om forskarskattenämnden.............................774

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 16 september 1999.....776

Prop. 1999/2000:2

Del 3

Bilagor

12 Författningskommentar

Prop. 1999/2000:2

Författningskommentaren är indelad i kapitel. Varje kapitel inleds med
en kort beskrivning av vad som finns i kapitlet och i vissa fall vad som
inte finns där. Därefter presenteras en bakgrund till bestämmelserna. I
vissa fall nämns också större ändringar som finns i kapitlet. I inledningen
finns också regelmässigt en rubrik som lyder ”Vissa förarbeten”. Den
innehåller inte de viktigaste förarbetena, utan där tas de förarbeten med
som nämns i kommentarerna till fler än en paragraf i kapitlet. Skälet till
denna metod är att kommentarerna skall bli kortare och mer lättlästa.
Därefter går kommentaren igenom paragraferna i kapitlet.

SLK:s förslag

Först finns en redogörelse för hur SLK:s förslag förhåller sig till försla-
get i propositionen. Om de avviker från varandra bara i obetydlig omfatt-
ning, t.ex. för att det har skett en misskrivning i SLK:s förslag, nämns
inte detta. I de fall det i en paragraf finns en hänvisning till en annan pa-
ragraf i IL och hänvisningen har ändrats p.g.a. att paragrafen har numre-
rats om, nämns inte det.

Vissa ändringar har gjorts genomgående i lagen efter förslag av Lagrå-
det. Dessa nämns ofta, men inte alltid. Många rubriker har lagts till efter
förslag av Lagrådet och andra har ändrats. Eftersom rubrikerna bara är en
hjälp för läsaren att hitta har dessa ändringar inte omnämnts.

Det har vidare gjorts ett antal mindre ändringar av språklig karaktär
som inte kommenteras. Så är fallet vid ändrad kommatering, ändrad ord-
följd och när obestämd form har ändrats till bestämd form. Upplösning
av fast sammansatta ord nämns inte heller, t.ex. när hemmahörande änd-
ras till hör hemma. Uttrycket i fråga om har på ett stort antal ställen änd-
rats till för, när det gäller eller z eller i vissa fall har det utelämnats. Änd-
ringarna har kommenterats ibland, men inte alltid.

Vissa ändringar av termer öch uttryck har gjorts konsekvent i hela IL
och ILP. När det gäller sådana uttryck som används ofta skulle det tynga
kommentarerna om det i varje paragraf anmärktes att det har gjorts en
sådan ändring. Det kommenteras därför inte. De uttryck det är fråga om
är följande:

Regeringen använder konsekvent uttrycken inkomster och utgifter för
att peka ut de poster som skall tas upp och dras av. SLK använder om-
växlande inkomster och intäkter respektive utgifter och kostnader. SLK
använder uttrycket tas upp som intäkt. Det har av regeringen ändrats till
tas upp. I bestämmelser om när inkomster skall tas upp och utgifter skall
dras av (dvs. periodiseringsbestämmelser) används uttrycken tas upp som
intäkt respektive dras av som kostnad. I stället för uttrycket tas upp som
intäkt/inkomst av tjänst används uttrycket tas upp i inkomstslaget tjänst
(se t.ex. i 59 kap.). Se vidare i avsnitt 7.2.1.

I bestämmelserna om kapitalvinster och kapitalförluster har regeringen
ändrat uttryckssätt så att omkostnadsbeloppet består av anskaffnings-
utgifter och forbättringsutgifter i stället för anskaffningsvärde och för-

bättringskostnader. Se vidare i kommentaren till 44 kap. 14 § IL. Ut-
trycket anskaffningsvärde har behållits i inkomstslaget näringsverksam-
het när det gäller andra tillgångar än kapitaltillgångar eftersom det är det
uttryck som används i redovisningslagstiftningen. Men det har behållits
också när det gäller kapitaltillgångar när det inte är fråga om kapital-
vinstberäkning utan om det värde som skall ligga till grund for värde-
minskning och liknande avdrag.

Skall har ändrats till får i de regler där det föreskrivs att avdrag inte får
göras samt när avdrag far göras bara i viss utsträckning. Se vidare i av-
snitt 7.2.3.

Andelar används for aktier och andra andelar. Se vidare i avsnitt 7.2.9.

Dubbelbeskattningsavtal har ändrats till skatteavtal. Se i kommentaren
till 6 kap. 10 § IL.

Basbelopp har ändrats till prisbasbelopp. Se i kommentaren till 2 kap.
27 § IL.

Verksamhet har ändrats till näringsverksamhet i de fall då det är nä-
ringsverksamhet som avses. Detta har gjorts för att undvika att det finns
två termer för samma begrepp. Uttrycket verksamhet har dock behållits
där det blir tungt att upprepa ordet näringsverksamhet och det inte kan
missförstås.

Remissinstansernas synpunkter

Därefter redovisas remissinstansernas synpunkter. I vissa fall har re-
missinstanserna kommit med förslag till ändringar av gällande rätt. Efter-
som detta lagstiftningsärende inte bör tyngas med materiella ändringar
som inte är orsakade av omskrivningen har förslagen oftast inte beaktats
eller ens övervägts. I sådana fall redovisas normalt inte synpunkterna i
författningskommentaren. I vissa fall har remissinstanserna framfört att
ett förslag kan leda till materiella ändringar, utan att redovisa vad som
åsyftas. När det inte går att läsa ut vad som avses har synpunkterna inte
redovisats. I båda dessa situationer står det att remissinstanserna inte har
yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag

Slutligen kommer kommentaren och skälen för regeringens förslag. Av
utrymmesskäl redovisas däremot inte regeringens förslag till lagtext.
Detta får man läsa i avsnitt 2.

Kommentarerna har inriktats på att upplysa om var bestämmelserna
finns i nuvarande lagstiftning, när de tillkom och var man finner förar-
betena. Här redovisas om Lagrådet har några synpunkter samt vad rege-
ringen gör med anledning av dessa synpunkter. Vidare tar regeringen i
vissa fall upp sin syn på remissinstansernas synpunkter. I vissa fall ges
en mer utförlig redovisning av hur bestämmelserna på området har ut-
vecklats genom åren. Kommentaren är inte avsedd att ge upplysningar
om bestämmelsernas innebörd eller rätta tolkning. Vissa sådana uttalan-
den görs dock, i första hand när det föreslås förtydliganden eller materi-

Prop. 1999/2000:2

ella ändringar eller en utformning som stämmer överens med en av flera
möjliga tolkningar. De omfattande ändringar av ord och uttryckssätt som
den språkliga moderniseringen medfört kommenteras oftast inte när av-
sikten inte har varit att ändra reglernas innebörd. Ändringar av rättelseka-
raktär i SLK:s förslag kommenteras oftast inte heller.

12.1 Förslaget till inkomstskattelag

IL ersätter i första hand KL och SIL. KL kom till år 1928 (SOU 1923:69
och 70, SOU 1924:53 och 54, SOU 1926:18, SOU 1927:23, prop.
1927:102, bet. 1927:lSäUl, prop. 1928:213, bet. 1928:SäUl, SFS
1928:370) och SIL år 1947 (SOU 1946:79, prop. 1947:212, bet.
1947:BevU50, SFS 1947:576). I författningskommentaren hänvisas inte
till dessa förarbeten.

En stor del av dagens regler är gemensamma för den kommunala och
den statliga beskattningen. Dessa regler finns alltid i sin helhet i KL me-
dan regleringen i SIL varierar. I 2 § 1 mom. första stycket SIL finns en
hänvisning till ett stort antal paragrafer i KL och i andra stycket till an-
visningarna till dels dessa paragrafer, dels andra paragrafer i KL som har
motsvarigheter i SIL. I kommentaren nämns inte särskilt att bestämmel-
serna på grund av denna hänvisning är tillämpliga också vid den statliga
taxeringen. I övrigt är regleringen självständig i SIL även om det ibland
för de närmare detaljerna hänvisas till KL, se t.ex. 5 § och 6 § 1 mom.
respektive 4 och 8 §§ SIL.

AVD. I INNEHÅLL OCH DEFINITIONER

I denna avdelning finns de grundläggande bestämmelserna om inkomst-
beskattningen. Här har också placerats ett kapitel med definitioner och
förklaringar av begrepp, termer och uttryck som förekommer på flera
ställen i lagen.

1 kap. Grundläggande bestämmelser om kommunal och
statlig inkomstskatt

I detta kapitel finns de grundläggande bestämmelserna om kommunal
och statlig inkomstskatt. Här finns regler om hur underlaget för skatten
räknas fram, till vilken kommun och vilket landsting fysiska personer är
skattskyldiga, taxeringsår och beskattningsår. Vidare finns hänvisningar
till lagens övriga kapitel.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

Prop. 1999/2000:2

1984 Den kommunala beskattningen av juridiska personer slopades,
Ds Fi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS
1984:1060 och 1061

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:33 och 34, prop. 1989/90:110,

bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 och 651

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Andra
stycket har dock en annan formulering.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
lagen och kapitlet samt anger deras innehåll. Andra stycket har en annan
formulering i regeringens förslag till följd av att 2 kap. 1 § har formule-
rats om i förhållande till SLK:s förslag.

Skattskyldighet

2§

SLK:s förslag (rubriken och 2 § tredje stycket): Överensstämmer med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag Paragrafen hänvisar
till bestämmelserna om skattskyldighet som finns i 3-7 kap. I SLK:s för-
slag var bestämmelsen placerad som ett tredje stycke i 2 §. Eftersom öv-
riga bestämmelser i 2 § i SLK:s förslag i första hand anger vilka skatter
som fysiska och juridiska personer skall betala på sina inkomster har
denna bestämmelse flyttats ut till en egen paragraf.

3§

SLK:s förslag (2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kommunal inkomstskatt i första stycket 1 är hämtad ur 1 § första-tredje
styckena samt 17 § KL. Uttrycket allmän kommunalskatt tas inte med
eftersom det inte används i lagen i övrigt. Resten av 1 § KL finns i
65 kap. Termen förvärvsinkomst infördes i 47 § KL och 1 § 2 mom. SIL
år 1990. I övrigt har bestämmelserna varit i stort sett oförändrade sedan
år 1928. Bestämmelserna om statlig inkomstskatt i första stycket 1 och 2
är hämtade från 1 § 2 mom. SIL.

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ KL om att skatteuttaget görs på ett be-
skattningsunderlag i "skattekronor och skatteören" tas inte med. Det nu-
varande systemet med skattekronor och skatteören och bestämmande av

Prop. 1999/2000:2

skatteuttaget i kronor fyller inte någon funktion. Skatteuttaget bör hellre Prop. 1999/2000:2
uttryckas i procent av den beskattningsbara förvärvsinkomsten.

Bestämmelsen om expansionsfondsskatt i första stycket 3 är hämtad
från ExmL, se 34 kap. i förslaget. Termen statlig inkomstskatt omfattar i
IL till skillnad mot i dag även expansionsfondsskatt.

Bestämmelsen i andra stycket om att juridiska personer skall betala
statlig inkomstskatt är hämtad från 1 § 1 och 3 mom. SIL. Momenten
fick sin nuvarande utformning i 1990 års skattereform. De juridiska per-
sonerna beskattas sedan år 1984 bara statligt.

4§

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer, bortsett från att SLK inte nämner
karriärkonsulat, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första och andra styckena om till vilken kommun fysiska personer skall
betala skatt är hämtade från 56 § KL och 14 § 1 mom. första och andra
styckena SIL. Dessa ändrades genomgripande år 1986 när den s.k. utbo-
beskattningen slopades och bestämmelser infördes om att kommunal be-
skattning skulle ske bara i hemortskommunen (prop. 1985/86:150, bet.
1985/86:SkU50, SFS 1986:473). Bestämmelserna om landstingsskatt har
sitt ursprung i 1 § första och tredje styckena KL. I fråga om hemorts-
kommun, se kommentaren till 65 kap. 3 §.

I kommunal inkomstskatt ingår i dag, förutom kommunalskatt och
landstingsskatt, också församlingsskatt. Församlingsskatten togs bort år
1999 (prop. 1998/99:38, bet. 1998/99:KU18, SFS 1999:295).

Bestämmelserna om beskickningspersonal i tredje stycket är hämtade
från 70 § 1 mom. KL. I regeringens förslag har orden eller karriärkon-
sulat lagts till eftersom de omfattas av bestämmelserna i 70 § 1 mom.
KL.

Bestämmelsen i 71 § KL om att skatt för gemensamt kommunalt än-
damål skall användas för att utjämna skattetrycket mellan olika kommu-
ner och andra menigheter har inte tagits med i IL, eftersom den inte fyller
någon funktion.

Underlaget för skatten

Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster

5§

SLK:s förslag (4 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att avrundningsregeln i
andra stycket kan tas bort. Regeln innebär inte längre någon förenkling
eftersom skatten räknas ut med hjälp av datorer. Verket anför vidare att
orden ”i nu nämnd ordning” som togs in i 50 § KL och 9 § SIL genom
SFS 1993:1442, bör vara kvar. Orden togs in därför att det ansågs nöd-
vändigt med en turordning. I sak har inget ändrats varför lydelsen bör
finnas kvar även i IL.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Paragrafen reglerar
vad som utgör underlaget för skatten. Bestämmelserna är hämtade från 2,
27, 46, 47 och 50 §§ KL samt 4, 5, 8 och 9 §§ SIL. Principerna för hur
den taxerade och den beskattningsbara inkomsten skall räknas fram har
varit desamma sedan KL:s tillkomst. Termen förvärvsinkomst introduce-
rades i lagen år 1990, se 2 §. Bestämmelserna i 50 § KL fick i huvudsak
sin nuvarande lydelse år 1994 (prop. 1994/95:41 och 99, bet.
1994/95:AU5 och SfU6, SFS 1994:1677 och 1678). Sjöinkomstavdrag
introducerades år 1996 (Ds 1991:41, prop. 1995/96:227, bet.
1996/97:SkU3, SFS 1996:1331) i samband med att lagen (1958:295) om
sjömansskatt upphävdes. Bestämmelsen ändrades år 1997 (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FiUl, SFS 1997:944 och 1997:951). Riksskatte-
verket har anfört att avrundningsregeln kan tas bort i andra stycket. Det
är dock fråga om en sådan materiell ändring som inte bör ske i detta lag-
stiftningsärende. Regeringen följer därför SLK:s förslag i denna del.
Verket har anmärkt att turordningsbestämmelsen som finns i 50 § KL
och i 9 § SIL bör finnas kvar. I regeringens förslag har orden ”i nu
nämnd ordning” lagts till i tredje stycket.

I prop. 1999/2000:1 föreslås att bara 75 procent av den allmänna pen-
sionsavgiften, avrundat uppåt till helt hundratal kronor, skall dras av.
Vidare föreslås en bestämmelse om skattereduktion för 25 procent av
avgiften, se 65 kap. 10 §. Förslagen har inarbetats i denna proposition.

Fysiska personers skatt på kapitalinkomster

6§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om vad som är underlaget för skatt på kapitalinkomster har sitt ursprung i
10 § tredje stycket SIL som infördes år 1990, jfr 65 kap. 7 §.

Juridiska personers skatt

7§

SLK:s förslag (6 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att avrundningsregeln i
andra stycket kan tas bort. Regeln innebär inte längre någon förenkling
eftersom skatten räknas ut med hjälp av datorer.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur beskattningsunderlaget räknas fram för juridiska personer är hämtad
från 4, 5, 8 och 9 §§ SIL. Motsvarande bestämmelser har funnits i SIL
sedan dess tillkomst. SLK har bytt termen beskattningsbar förvärvs-
inkomst mot beskattningsbar inkomst. Termen förvärvsinkomst används
bara i IL i fråga om fysiska personer.

Prop. 1999/2000:2

Riksskatteverket har anfört att avrundningsregeln kan tas bort i andra
stycket. Det är dock fråga om en sådan materiell ändring som inte bör ske
i detta lagstiftningsärende. Regeringen följer SLK:s förslag.

Bestämmelser för olika inkomstslag

Gemensamma bestämmelser

8-10 §§

SLK:s förslag (7-9 §§): Överensstämmer med regeringens förslag bort-
sett från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna
har utformats som hänvisningar till ytterligare bestämmelser om hur un-
derlaget för skatten skall beräknas.

Skattens beräkning

11 §

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att det inte innehåller orden och skattereduktion för sjöinkomst i
första meningen och att en ny bestämmelse om skattereduktion för all-
män pensionsavgift har föreslagits införas efter SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen har
utformats som en hänvisning till bestämmelser om hur skatten skall be-
räknas. I 65 kap. finns också en bestämmelse om skattereduktion för
sjöinkomst. Skattereduktion för sjöinkomst har därför lagts till.

I prop. 1999/2000:1 föreslås en bestämmelse om skattereduktion för
allmän pensionsavgift.

Taxeringsår

12 §

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av
taxeringsår är hämtad från 3 § första stycket KL. En motsvarande be-
stämmelse har funnits där sedan KL:s tillkomst.

Beskattningsår

Fysiska personer

13 §

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att hänsyn har tagits till senare lagstiftningsförslag i regeringens för-
slag.

Prop. 1999/2000:2

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Definitionen av be-
skattningsår för fysiska personer i första stycket har i dag sin placering i
3 § första stycket KL. En motsvarighet har funnits där sedan lagens till-
komst.

Bestämmelsen i andra stycket om beskattningsår i vissa fall för enskil-
da näringsidkare är hämtad från 3 § andra stycket KL. Den infördes år
1993 (Ds 1993:28, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS
1993:1541). Uttrycket "brutet räkenskapsår" har inte tagits med eftersom
det i övrigt inte förekommer i IL.

I prop. 1998/99:130 föreslås att en ny bokföringslag skall träda i kraft
den 1 januari 2000. Den nya bokföringslagen skall ersätta såväl bokfö-
ringslagen (1976:125) som jordbruksbokföringslagen (1979:141). Hän-
visningarna i denna paragraf har anpassats till förslagen i den nämnda
propositionen.

Lagrådet har yttrat sig angående denna paragraf, se kommentaren till
14 §.

Inkomster i handelsbolag

14 §

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beskattningsår för dem som är delägare i handelsbolag är hämtad från 3 §
tredje stycket KL som infördes år 1993, förarbeten se 13 §.

Lagrådet ifrågasätter om inte bestämmelsen om beskattningsår i 13 §
andra stycket även bör gälla i fråga om fysiska personer som är delägare i
ett svenskt handelsbolag vars räkenskapsår inte sammanfaller med kalen-
deråret. Lagrådet anför att visserligen sägs det i 1 kap. 14 § att inkomsten
i ett svenskt handelsbolag skall tas upp till beskattning vid den taxering
då handelsbolaget skulle ha beskattats om det hade varit skattskyldigt.
Syftet med sistnämnda bestämmelse är emellertid att tidigare lägga taxe-
ringen exempelvis då ett aktiebolag med brutet räkenskapsår är delägare i
ett handelsbolag och synes inte utan vidare kunna läggas till grund för att
som beskattningsår för en fysisk person räkna ett räkenskapsår i ett han-
delsbolag som avviker från kalenderåret. Lagrådet föreslår att denna pa-
ragraf kompletteras med en bestämmelse av samma innebörd som 13 §
andra stycket för de fall en fysisk person är delägare i ett svenskt han-
delsbolag.

Regeringen gör följande bedömning. Första meningen gäller både fy-
siska och juridiska personer. För delägare som är fysiska personer är
dock beskattningsåret för inkomster i inkomstslaget kapital alltid kalen-
deråret. Regeringen föreslår att det i en ny andra mening tas in en be-
stämmelse med detta innehåll.

Prop. 1999/2000:2

Juridiska personer

15 §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för att andra stycket inte finns med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beskattningsår för juridiska personer är hämtad från 2 § 1 mom. fjärde
stycket SIL. Den kom till i samband med att den kommunala beskatt-
ningen för juridiska personer slopades år 1984.

Andra stycket har utformats som en hänvisning till 37 kap. 19 § som
behandlar beskattningsårets längd vid kvalificerade fusioner och fissio-
ner. Bestämmelsen om beskattningsår vid fusioner och fissioner infördes
år 1998 (se kommentaren till nämnda paragraf).

Hänvisning till andra lagar

16§

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bort-
sett från att SLK använder i sista strecksatsen orden ”hur skatten fast-
ställs och betalas” i stället för ”hur skatten bestäms, debiteras, redovisas
och betalas”.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen i
första ledet är hämtad från 1 § fjärde stycket KL och 1 § 5 mom. SIL.
Övriga hänvisningar föreslås av SLK.

Den sista strecksatsen har i regeringens förslag utformats i enlighet
med 1 kap. 1 § SBL.

17 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen som inte
fanns med i lagrådsremissen innehåller hänvisningar till andra lagar som
behandlar inkomstskatt till staten. Hänvisningar till de aktuella lagarna
finns också längre fram i IL i de sammanhang då det är lämpligt att
nämnda dem. Regeringen anser att det är en fördel om läsaren redan i
första kapitlet blir hänvisad till rätt lag om en inkomst inte skall beskattas
enligt IL utan enligt en annan lag. Uppräkningen är inte uttömmande. Här
nämns bara de lagar som de skattskyldiga har stort behov av att känna
till.

2 kap. Definitioner och förklaringar

I detta kapitel har samlats ett antal av de definitioner och förklaringar av
begrepp, termer och uttryck som finns i lagen, men inte alla. Vissa termer
och uttryck används bara i ett sammanhang och då finns det inte någon
anledning att placera förklaringen till hur de används i detta kapitel. And-
ra termer och uttryck kan hänga så intimt samman med övriga bestäm-

Prop. 1999/2000:2

melser i ett kapitel att de förklaras bäst där. Det gäller exempelvis ter-
merna obegränsat och begränsat skattskyldig liksom fåmansföretag.

Med förklaringar avses att en term eller ett uttryck används på ett visst
sätt i lagen. Oftast skall uttrycket tillämpas också på andra företeelser än
sådana som normalt omfattas av uttrycket. Som exempel kan nämnas att
bestämmelserna om fysiska personer skall tillämpas på dödsbon.

Termerna och uttrycken i 2-34 §§ tas inte upp i bokstavsordning utan
de som hör ihop har placerats efter varandra. För att underlätta för läsa-
ren att hitta dessa definitioner och förklaringar samt de definitioner och
förklaringar som finns på andra håll i lagen, inleds kapitlet med en para-
graf uppställd i bokstavsordning. Efter varje begrepp, term eller uttryck
finns en hänvisning till den eller de paragrafer där det finns en definition
eller förklaring. De termer och uttryck som finns med i paragrafen an-
vänds i lagen utan hänvisningar till förklaringarna.

Systemet kräver att läsarna känner till att det finns ett särskilt defini-
tionskapitel. För en van tillämpare kommer det inte att innebära några
problem. För andra far man utgå ifrån att de läser en innehållsförteckning
och ser att det finns ett kapitel med definitioner. Ett sådant system kräver
också att definitionerna och förklaringarna inte avviker så mycket från
normal användning att läsaren inte ens undrar om ett visst förhållande
faller in under termen eller uttrycket. Det känns sannolikt inte främman-
de att med fastigheter avses också byggnader som är lös egendom samt
sådana tillbehör till en byggnad som hör till byggnaden enligt 2 kap. 2
och 3 §§ jordabalken, t.ex. badkar och kylskåp, om de tillhör byggnadens
ägare. Det skulle emellertid vara mindre lämpligt att utvidga termen fas-
tighet till att avse t.ex. vanligt bohag.

Många vanliga termer och uttryck som används i lagen definieras inte,
t.ex. aktiebolag, konkurs och bodelning. Då avses den allmänna innebör-
den. Termen kan vara definierad i annan lagstiftning eller den kan vara
en allmänt vedertagen term inom civilrätten.

Frågan om en term eller ett uttryck omfattar också dess utländska mot-
svarigheter har behandlats i avsnitt 8. Se också 2 § med kommentar.

Det finns undantag från flera av de begrepp som definieras i lagen. Att
så är fallet framgår normalt inte av definitionerna utan det följer av att
specialbestämmelser tar över allmänna bestämmelser. I några fall har det
emellertid skrivits ut att det kan finnas undantag, se t.ex. 44 kap. 14 §.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1990:1 1990 års skattereform, SOU 1989:33 och 34, prop.

1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 f.

Prop. 1999/2000:2

1990:2 1990 års skattereform, prop. 1990/91:54, bet. 1990/91 :SkU10,

SFS 1990:1421 f.

Kommentar till paragraferna

Var det finns definitioner och förklaringar

l§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
SLK använder emellertid inte orden termer och uttryck i ingressen.

Andelsbyte, delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag, fis-
sion, fusion, förvärvsinkomst, koncernintern andelsavyttring, kvalificerad
andel, kvalificerad fission, kvalificerad fusion, lagertillgång, markan-
läggning, marknadsvärdet, marknadsnoterad delägarrätt eller fordrings-
rätt, näringsbidrag, omkostnadsbelopp, rörelse, taxeringsenhet, taxe-
ringsvärde, underprisöverlåtelse, verksamhetsavyttring, verksamhetsgren
och vinstandelslån finns inte med i SLK:s förslag. Basbelopp finns med i
stället för prisbasbelopp. Bankaktiebolag, gift och skattemässigt restvär-
de har tagits bort.

Remissinstanserna: Uppsala universitet anser att det är svårt att dra
gränsen mellan vad som skall med och vad som kan utelämnas i paragra-
fen och menar att det kan vara lika intressant för den som söker termen
närstående att hitta 20 kap. 23 § som 2 kap. 22 § (51 kap. 6 § i SLK:s
förslag). Universitetet är dock positivt till idén med en uppräkning i bok-
stavsordning och menar att det leder till att en särskild innehållsförteck-
ning kan utelämnas. Näringslivets Skattedelegation anser att det finns
fördelar med uppräkningen i paragrafen, men avstyrker att den införs
eftersom kraven på lagtext måste ställas mycket högt så att den är korrekt
och lämnar uttömmande upplysningar. Detta blir enligt delegationen
svårt att uppnå och om en uppräkning skall finnas med bör den tas in i en
bilaga. Svenska Revisorsamfundet SRS är negativt till att bara vissa be-
grepp definieras i detta kapitel. Samfundet menar att det är svårt att för-
utse om en definition är gemensam för flera bestämmelser och därför
finns i 2 kap. eller om den finns på ett annat ställe i IL och förordar att
fler definitioner och förklaringar tas in i 2 kap., i första hand som hänvis-
ningar och i andra hand att de dubbleras. Som exempel på definitioner
som samfundet vill ha med i detta kapitel nämns moderbolag och värde-
papper. Sveriges Advokatsamfund menar att det är oklart om uppräkning-
en av termer och uttryck är en uttömmande förteckning eller en exempli-
fiering och om förteckningen skall tillmätas någon självständig betydelse
vid tolkningen av använda termer och uttryck. Samfundet efterlyser en
förklaring till att vissa företeelser inte är omnämnda och exemplifierar
det med värdepappersfonder. Sveriges Fastighetsägareförbund påtalar
svårigheten för lagstiftaren med att använda hänvisningar, inte bara i
detta förslag utan också vid framtida lagändringar.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I paragrafen finns
en inledning till kapitlet samt en lista med begrepp, termer och uttryck
som finns i IL. Listan är uppställd i bokstavsordning. Där finns de be-
grepp, termer och uttryck som är förklarade i detta kapitel samt de som är
förklarade i andra kapitel och som används i andra sammanhang i IL än i
samband med förklaringen. Med i listan finns också vissa företeelser som
vid tillämpning av IL ingår i en utvidgad term eller ett utvidgat uttryck,
t.ex. försäkringsaktiebolag som omfattas av uttrycket aktiebolag, se 4 §.

Prop. 1999/2000:2

Det till Lagrådet remitterade förslaget var utformat så att om en defini-
tion eller förklaring skulle ha generell giltighet, skulle det i denna para-
graf finnas med en hänvisning till definitionen eller förklaringen. Om en
definition inte fanns med här, gällde den således inte i resten av lagen.
Lagrådet har emellertid den inställningen att om det ges en definition i en
paragraf så gäller definitionen genomgående i hela lagen, om inte annat
anges. Slutsatsen av Lagrådets inställning är att denna paragraf inte be-
hövs för att en definition skall få generell giltighet. Lagrådet anser emel-
lertid att paragrafen har ett betydande värde från informationssynpunkt
och har lämnat ett förslag till hur lydelsen av paragrafen kan ändras.

Även om några remissinstanser har varit negativa till denna uppräk-
ning finner regeringen att den ändå har så stora fördelar att den bör tas
med. Framför allt för att den underlättar sökandet efter vad olika termer
och uttryck står för. Som alternativ kan man överväga att i varje paragraf
där en term eller ett uttryck används komplettera med en hänvisning till
den paragraf där det finns en förklaring. Det skulle emellertid i många
fall tynga lagtexten. Paragrafen tas därför med och andra stycket utfor-
mas i enlighet med Lagrådets förslag, med undantag för redaktionella
ändringar, se nedan.

Listan i denna paragraf far således anses som en hjälp för läsaren att
hitta olika begrepp, termer och uttryck. Vanliga begrepp, termer och ut-
tryck bör därför tas med. Utgångspunkten för vilka ord som skall tas med
är följande. Om en förklaring av en term eller ett uttryck gäller bara i ett
sammanhang finns det sällan anledning att ta med ordet här. Om termen
eller uttrycket används i ytterligare ett sammanhang med samma inne-
börd, är det oftast lämpligast med en hänvisning till definitionsparagra-
fen, vilket innebär att ordet inte tas in här. Om termen eller uttrycket an-
vänds i mer än två sammanhang med samma innebörd, bör termen eller
uttrycket finnas med i denna paragraf.

I vissa fall finns det olika definitioner eller förklaringar av samma term
eller uttryck på olika ställen i lagen. I de fall en definition eller förklaring
skall gälla bara i ett sammanhang markeras det, t.ex. genom att det står
”vid tillämpning av denna paragraf/detta kapitel” eller ”avses här”. Se
vidare i sista stycket i författningskommentaren till 51 kap. 6 och 7 §§
vad användandet av sådana uttryck kan innebära i förhållande till be-
stämmelser i andra paragrafer.

Här i 1 § tas med bara de definitioner och förklaringar som gäller gene-
rellt i lagen. Skälet till det är följande. Om man hittar en term i en para-
graf och undrar vad den står för, bör man bli hänvisad till den förklaring
som gäller vid tillämpning av den aktuella paragrafen. Som läsare blir
man ju inte hjälpt av att veta att termen i ett annat sammanhang står för
något annat. Det finns snarare en risk för att det skulle skapa förvirring.
Detta är skälet till att det inte finns någon hänvisning till 20 kap. 23 § när
det gäller närstående (se Uppsala Universitets synpunkt under rubriken
Remissinstanserna samt nästa stycke).

Termen moderbolag används i ett antal paragrafer utan definition. Då
avses det allmänna civilrättsliga begreppet. I några paragrafer, 35 kap.
2 § och 40 kap. 7 §, finns termen moderföretag förklarad. Dessa förkla-

Prop. 1999/2000:2

ringar är olika och de skall användas bara i respektive kapitel. Det vore
därför förvirrande att ta med dem här som generella för hela lagen.

När det gäller värdepapper och värdepappersfonder saknas uttrycken
här helt enkelt därför att det i IL, liksom i dagens inkomstskattelagstift-
ning, inte finns någon definition av dem.

När det gäller närstående hänvisas till 22 § som en generell definition.
På vissa ställen finns ett utvidgat närståendebegrepp, se t.ex. 40 kap. 11 §
andra stycket. I nuvarande lagtext finns definitionen av närstående i
punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL. I vissa fall används termen när-
stående med en hänvisning dit medan det på andra ställen saknas en så-
dan hänvisning. Ibland är det tämligen klart att det är närståendebegrep-
pet i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL som avses medan det i andra
fall är mer tveksamt. Definitionen av termen närstående har funnits sedan
tillkomsten av lagstiftningen om fåmansföretag år 1976. Det är därför
sannolikt att det är den krets som finns där som har avsetts när termen
närstående har använts. IL har därför utformats så att det är det närståen-
debegreppet som avses, om det inte står något annat.

Det är inte givet vilka paragrafer man skall hänvisa till. Många gånger
räcker det inte att läsa bara den paragraf där definitionen står. Det kan
nämligen finnas andra bestämmelser som definierar eller på annat sätt
utvidgar eller inskränker definitionen eller de ord som används i defini-
tionen. Som exempel kan nämnas termen kvalificerad andel. Där räcker
det inte att läsa bestämmelserna i 57 kap. 4-6 §§ IL, utan man måste ock-
så läsa 57 kap. 2 § andra stycket och 3 §. Men det räcker inte att läsa bara
dessa bestämmelser. I 57 kap. 3 § används t.ex. termen fåmansföretag.
Fåmansföretag definieras i 56 kap. 2, 3 och 5 §§. I 56 kap. 3 § används
ordet privatbostadsföretag. Privatbostadsföretag definieras i 2 kap. 17 §.
(Se också vad som sägs i sista stycket i författningskommentaren till
51 kap. 6 och 7 §§ om hur 57 kap. 2 § andra stycket förhåller sig till de-
finitionen i 57 kap. 4 § av kvalificerad andel.) Det är således svårt att
sätta gränsen för vilka paragrafer som man hänvisar till. Regeringen har
stannat för att hänvisa enbart till den eller de paragrafer där den uppräk-
nade termen eller uttrycket förklaras och således inte till en hel kedja av
bestämmelser.

Det har gjorts vissa redaktionella ändringar i förhållande till Lagrådets
förslag, liksom i förhållande till SLK:s förslag. När det handlar om de
ord som används i lagen byts begrepp ut mot termer och uttryck. Skälet
till detta byte är att i andra nyare lagar på skatteområdet används orden
termer och uttryck. I 1 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) står
”Termer och uttryck som används i denna lag har samma innebörd som
i...”. I förslaget till ny lag om självdeklaration och kontrolluppgifter i
SOU 1998:12 används samma uttryck i 1 kap. 2 §. Detta uttryckssätt är
det språkligt korrekta - termerna och uttrycken står för begreppen - var-
för det bör användas också i IL. Någon ändring i förhållande till SLK:s
förslag är inte avsedd. Vidare görs några andra korrigeringar för enhet-
ligheten dels i förhållande till första stycket, dels i förhållande till följd-
lagstiftningen.

Orden andelsbyte, delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag,
fission, fusion, förvärvsinkomst, koncernintern andelsavyttring, kvalifice-

Prop. 1999/2000:2

rad andel, kvalificerad fission, kvalificerad fusion, lagertillgång, mark-
anläggning, marknadsvärdet, marknadsnoterad delägarrätt eller ford-
ringsrätt, näringsbidrag, omkostnadsbelopp, rörelse, taxeringsenhet,
taxeringsvärde, underprisöverlåtelse, verksamhetsavyttring, verksam-
hetsgren och vinstandelslån har lagts till i andra stycket eftersom det
finns förklaringar till dem och de används på flera håll i lagen. När det
gäller verksamhetsavyttring hänvisas till första stycket i 23 kap. 7 § trots
att det i fråga om övriga ord i denna paragraf inte hänvisas till stycken.
Det har gjorts for att det tydligt skall framgå att de bestämmelser som
finns i 23 kap. 7 § andra och tredje styckena skall påverka termen verk-
samhetsgren bara i 23 kap. Basbelopp har ersatts av prisbasbelopp.
Bankaktiebolag har tagits bort eftersom det inte behövs i framtiden, se
kommentaren till 4 §. Skattemässigt restvärde har tagits bort eftersom
termen inte används längre (se kommentaren till 31-33 §§). I SLK:s för-
slag finns både ordet koncern och svensk koncern med i listan. Båda hän-
visar till 5 §, som bara reglerar svenska koncerner. Det riktiga är således
att ta in svensk koncern i uppräkningen. Det är emellertid mycket sanno-
likt att den som söker efter en definition på svenska koncerner letar efter
ordet koncern. Båda orden behålls därför, men efter ordet koncern lägger
regeringen till (svensk).

Det finns inte någon definition av ekonomiska föreningar i IL. Med
ekonomiska föreningar avses också bostadsrättsföreningar och medlems-
banker. Att sådana föreningar och banker omfattas av termen ekonomis-
ka föreningar framgår emellertid redan av 1 kap. 1 § bostadsrättslagen
(1991:614) och 1 kap. 2 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker. Det
finns därför inte någon anledning att ta med det i en särskild definition i
IL.

Lagrådet tar i anslutning till 1 § också upp frågan vad det innebär å ena
sida att en term eller ett uttryck definieras och å andra sidan att det före-
skrivs t.ex. att ”bestämmelserna om X skall tillämpas också på Y”. Vi
återkommer till denna fråga i följ dlagstiftningen (se avsnitt 12.33).

Utländska motsvarigheter

2§

SLK:s förslag: I första stycket saknas undantaget att det kan framgå av
sammanhanget att bara svenska företeelser avses. I stället för termer och
uttryck används ordet begrepp. I andra stycket saknas regeringen och
kommunalförbund medan församlingar finns med. I tredje stycke finns
ett undantag för bestämmelser som grundar sig på vad som har skett eller
som skall ske vid beskattning eller fastighetstaxering.

Remissinstanserna: Riksskatteverket välkomnar förslaget till regle-
ring i denna paragraf och menar att tillämpningsproblemen i många situ-
ationer torde kunna undvikas tack vare regleringen. Kammarrätten i
Stockholm anser att frågan om i vilken utsträckning reglerna är eller bör
vara tillämpliga på motsvarande förhållanden i utlandet i princip har fått
en riktig lösning. Handelshögskolan i Stockholm påpekar att det inte kan
undvikas att den av kommittén föreslagna metoden kommer att leda till

Prop. 1999/2000:2

problem med att klassificera utländska företeelser men kommer fram till Prop. 1999/2000:2
att det sannolikt inte finns någon annan metod som lämpar sig bättre.
Handelshögskolan anser att det är en fördel att lagstiftaren måste ta ställ-
ning i denna fråga i framtida lagstiftningsärenden. Juridiska fakulteten
vid Uppsala universitet tycker att frågan om vilka utländska termer och
uttryck som skall likställas med svenska bör uppmärksammas och utre-
das vidare. Fakulteten menar att frågan är alltför omfattande för att kunna
lösas med denna allmänna definition. Också Sveriges Advokatsamfund
menar att bestämmelsen kan medföra tillämpningssvårigheter och pekar
på att det inte anges om termerna och uttrycken skall bedömas med ut-
gångspunkt från ett inhemskt eller utländskt perspektiv. Näringslivets
Skattedelegation har inget att erinra mot principen i första stycket, men
menar att undantagsbestämmelsen i tredje stycket har fatt en alltför vid
utformning i lagtexten i förhållande till vad som enligt författningskom-
mentaren avses regleras i lagrummet. Juridiska fakulteten vid Lunds uni-
versitet anser att tredje stycket är svårförståeligt och bör skrivas om.

Svenska Revisorsamfundet SRS anser att uttrycket utländska företeelser
är oklart liksom innebörden av tredje stycket.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I den allmänna mo-
tiveringen behandlas i avsnitt 8.2 frågan om en term eller ett uttryck som
används bör omfatta också motsvarande utländska företeelser. Som
framgår där är principen i IL att, om det inte anges något annat eller
framgår av sammanhanget, så avser en term eller ett uttryck också mot-
svarande utländska företeelser.

Lagrådet anser att det i många fall är svårt att avgöra om utländska fö-
reteelser skall omfattas eller ej och menar att det hänger samman med
bestämmelsen i första stycket att utländska företeelser skall omfattas ”om
inte annat anges”. De citerade ordalagen ställer krav på att det verkligen
anges att huvudregeln inte skall gälla. Lagrådet anser att risken är uppen-
bar att lagstiftaren ibland uttrycker sig på ett sådant sätt att det inte står
klart att något ”annat anges”, dvs. att utländska företeelser inte omfattas.
Lagrådet kommer fram till att bestämmelsen måste vara allmänt hållen
och därför ha vissa brister vad gäller tydligheten och förordar att den ut-
formas så att den ger uttryck för huvudprincipen men samtidigt lämnar
utrymme for en mer flexibel tillämpning än det remitterade förslaget gör.
I lagrådsremissen fanns ett tredje stycke där det föreskrevs att huvudre-
geln inte gäller for bestämmelser som grundar sig på vad som har skett
eller skall ske vid taxering. Vad som avsågs var bl.a. avdrag som görs,
intäkter som tas upp, skattemässiga värden eller klassificeringar vid fas-
tighetstaxeringen. Lagrådet, liksom flera remissinstanser, anser att det är
svårt att förstå vilka fall bestämmelsen omfattar. Lagrådet föreslår att
första och tredje styckena skall slås ihop och ges följande lydelse.

”De begrepp som används omfattar också motsvarande utländska fö-
reteelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att endast
svenska företeelser avses.”

Lydelsen bygger på att när en regel i IL handlar om gjorda avdrag, om
intäkter som tas upp eller om skattemässiga värden får det anses framgå 2i

av sammanhanget att det är avdrag, intäkter och värden vid den svenska
taxeringen som avses. Regeringen anser att den tolkningen i huvudsak är
rimlig och följer därför, med undantag för några redaktionella ändringar,
Lagrådets förslag. När det gäller klassificering m.m. vid fastighetstaxe-
ringen är det emellertid svårt att hävda att det framgår av sammanhanget
att det bara är svenska fastigheter som avses. Det är inte heller nödvän-
digt att de termerna som huvudprincip skall avse bara svenska fastigheter
(se vidare i kommentarerna till 9 och 15 §§).

I allmänmotiveringen, avsnitt 8.2, finns en upplysning om hur det mar-
keras att det bara är svenska företeelser som avses.

Sveriges Advokatsamfund vill ha ett förtydligande om en viss förete-
else, exempelvis en stiftelse eller en avyttring, skall bedömas enligt
svensk eller utländsk rätt. Detta är inte en ny fråga utan den kan komma
upp även vid tillämpning av dagens inkomstskattelagstiftning. Vad som
skall bedömas är om något enligt den utländska rätten är sådant att den
aktuella företeelsen skulle kunna anses falla in under den svenska ter-
men, såsom den används i IL. För att nämna samfundets exempel, stiftel-
se, så avses utländska juridiska personer som enligt det aktuella landets
lagstiftning motsvarar vad som enligt svensk lagstiftning är en stiftelse.
Detta oavsett hur den juridiska personen benämns i utlandet. Man måste
därför se detta ur såväl svenskt som utländskt perspektiv. Remissinstan-
serna har naturligtvis rätt när de framhåller att detta inte är helt enkelt.
Man kan ju inte kräva att det skall vara en absolut identitet utan det får i
de enskilda fallen avgöras om likheterna är så stora att den utländska fö-
reteelsen kan anses motsvara den svenska termen. När det gäller t.ex.
insamlingsstiftelser bör en utländsk insamlingsstiftelse kunna anses mot-
svara en svensk sådan även om stiftelseförordnandet inte är undertecknat
av stiftarna - vilket krävs enligt 11 kap. 1 § andra stycket stiftelselagen
(1994:1220) - om det inte krävs enligt utländsk rätt. Men var dessa grän-
ser går kan inte regleras i lag utan far lösas i praxis.

Liksom i 1 § ändras begrepp till termer och uttryck. För kommentar se
1 §’ .

Från huvudprincipen i första stycket finns vissa undantag i andra
stycket. När det står ”staten, regeringen, landsting, kommuner och kom-
munalförbund” avses vanligen bara svenska staten, svenska regeringen
etc. Det finns därför ett undantag i andra stycket. Naturligtvis gäller det-
samma för statlig, kommunal och liknande. Man kan tveka om regering-
en omfattas av uttrycket staten. För att förtydliga vad som avses har ordet
lagts till här i regeringens förslag. I SLK:s förslag saknades också kom-
munalförbund. Eftersom uttrycket används i 7 kap. 2 § och där avser bara
svenska kommunalförbund bör det finnas med i uppräkningen i denna
paragraf. Ordet församlingar har tagits bort efter lagrådsgranskningen.
Det beror på att ordet inte längre används utan precisering (jfr 3 kap.
9§).

Prop. 1999/2000:2

Juridisk person

Prop. 1999/2000:2

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser
att först bör det anges vilka juridiska personer som är skattesubjekt och
sedan bör undantagen anges.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Uttrycket juridisk
person används i huvudsak på samma sätt som i civilrätten. Vissa juri-
diska personer beskattas inte själva. I stället beskattas delägarna. Detta
gäller svenska handelsbolag, europeiska ekonomiska intressegruppering-
ar och sådana juridiska personer som förvaltar vissa samfålligheter.
Dödsbon beskattas som fysiska personer (jfr 4 kap.). I IL omfattar därför
uttrycket juridiska personer inte sådana juridiska personer. Att de be-
handlas annorlunda framgår också av skattskyldighetsbestämmelsema, se

4 och 5 kap. samt 6 kap. 6 § andra stycket. Bestämmelserna om vilka
samfålligheter som ingår i uttrycket juridiska personer behandlas närma-
re i kommentaren till 6 kap. 6 §.

Svenska värdepappersfonder är inte juridiska personer, men behandlas
skattemässigt som sådana sedan år 1974 (SOU 1969:16, prop. 1974:181,
bet. 1974:SkU64, SFS 1974:995), se andra stycket. Det framgår av 1 §
3 mom. SIL. Denna bestämmelse infördes år 1990 (1990:2) samtidigt
som man bytte uttrycket aktiefonder till värdepappersfonder. Det finns
också bestämmelser om värdepappersfondernas skattskyldighet i 6 kap.

5 § och om hur de beskattas i 39 kap. 14 och 20 §§.

Det finns inga särskilda bestämmelser för utländska värdepappersfon-
der, se också i kommentarerna till 6 kap. 7-10 §§.

I tredje-femte styckena finns några hänvisningar.

Vilka juridiska personer som är skattesubjekt framgår av skattskyldig-
hetsbestämmelsema i avdelning II. Att, som Juridiska fakulteten vid
Lunds universitet föreslår, även här ta in bestämmelser om vilka juridiska
personer som är skattesubjekt skulle innebära en dubbelreglering.

Aktiebolag

4§

SLK:s förslag: Bestämmelsen omfattar också bankaktiebolag. I övrigt
överensstämmer den med regeringens förslag, bortsett från att den änd-
rats redaktionellt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I KL och SIL har
termen aktiebolag fått omfatta också försäkringsaktiebolag. Försäkrings-
aktiebolag är emellertid en egen associationsform. Här föreskrivs därför
att försäkringsaktiebolag räknas som aktiebolag.

SLK:s förslag omfattar också bankaktiebolag. Är 1998 ändrades
emellertid bankrörelselagen (1987:617) så att enligt 1 kap. 1 § tredje
stycket gäller för bankaktiebolag vad som är föreskrivet för aktiebolag i
allmänhet, om inte annat följer av bankrörelselagen eller är särskilt före-

skrivet (prop. 1997/98:166, bet. 1998/99:LU4, SFS 1998:1500). Någon Pr0P- 1999/2000:2
sådan bestämmelse som SLK föreslagit behövs därför inte.

Svensk koncern

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet re-
kommenderar ytterligare utredningsarbete. Problemet är enligt fakulteten
att söka fa en bättre definition av vad som är en svensk koncern och, om
det måste finnas flera definitioner, när de olika definitionerna skall an-
vändas. Enligt Svenska Revisorsamfundet SRS utesluts inte utländska
koncerner från tillämpningsområdet eftersom koncemdefinitionen i de
svenska lagarna är utformad så att även utländska bolag kan ingå och
t.o.m. helt utländska underkoncemer.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Ordet koncern an-
vänds på flera ställen i dagens skattelagstiftning utan att det förklaras. I
andra bestämmelser begränsas det genom att moderföretaget skall vara
en viss typ av företag (se t.ex. 7 § första stycket 1 KÖL). Om det inte
finns en sådan begränsning kan det uppkomma tvekan om vad som avses
eftersom ordet i civillagstiftningen används på koncerner med olika typer
av moderföretag. Vad som framför allt kan vara tveksamt är om ordet
omfattar dels utländska motsvarigheter, dels sådana koncerner som avses
i lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag. I den sist-
nämnda typen av koncerner kan handelsbolag eller enskilda näringsidka-
re vara moderföretag. Regeringen har i en proposition (prop.
1998/99:130) föreslagit att den nyssnämnda årsredovisningslagen skall
upphävas och att årsredovisningslagen (1995:1554) skall gälla också för
den typen av koncerner (se förslagen till bl.a. 1 kap. 3 och 4 §§ ÅRL).

I den proposition som låg till grund för en bestämmelse om korsvisa
personalrabatter som finns i 32 § 3 f mom. KL (11 kap. 13 § IL) står det
att med koncern avses sådana i lag definierade koncernbegrepp som finns
i bl.a. 1 kap. 5§ aktiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4§ lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar och 1 kap. 1 § lagen (1980:1103)
om årsredovisning m.m. i vissa företag (prop. 1994/95:182 s. 45). Där-
emot står det inget om motsvarande utländska koncerner. I förarbetena
till övriga bestämmelser där ordet koncern används utan någon begräns-
ning saknas det uttalanden om vad som avses med ordet.

SLK ansåg att det var en för svår och omfattande uppgift för kommit-
tén att gå igenom de bestämmelser som finns om koncerner och avgöra
hur termen skall tolkas i varje enskilt fall. Kommittén tolkar i stället da-
gens bestämmelser så att de har den innebörd som man avsåg i prop.
1994/95:182. Det innebär att också sådana koncerner som avses i lagen
om årsredovisning m.m. i vissa företag liksom motsvarande koncerner
som kommer att omfattas av 1995 års årsredovisningslag om ändringen i
prop. 1998/99:130 genomförs omfattas av termen men däremot inte ut-
ländska koncerner.

Regeringen har gått igenom de bestämmelser som finns i IL om kon-
cerner och vissa av dem ändras så att de inte begränsas till enbart svenska
koncerner. De bestämmelser som ändras är 11 kap. 13 § om personal-
rabatter, 11 kap. 15 § om anställdas förvärv av aktier, 40 kap. 6 § om
underskottsavdrag. De bestämmelser som motsvarar 42 kap. 16 § om
skattefri utdelning av andelar i dotterbolag ändrades år 1998 (SOU
1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606). I den nya
lydelsen tas det inte in någon begränsning till svenska koncerner. När det
gäller bestämmelsen i 40 kap. 6 § finns det ett avgörande från Regerings-
rätten som innebär att bara svenska koncerner omfattas. I paragrafen har
SLK tagit in en definition av begreppet koncern, som begränsar det till
koncerner som räknas upp i vissa lagrum och därigenom till svenska
koncerner. Definitionen är begränsad till det kapitlet. Regeringen föreslår
emellertid att den bestämmelsen skall ändras så att också vissa utländska
koncerner skall omfattas, se vidare i kommentaren till 40 kap. 6 §.

Med regeringens förslag används ordet koncern i kombinationen
svensk koncern och då gäller definitionen i denna paragraf. I de bestäm-
melser där det bara står koncern omfattas också utländska koncerner. I
det fallet saknas en förklaring till vad ordet står för. Liksom när det gäller
andra begrepp definieras inte vad som avses med utländska motsvarig-
heter, se kommentaren till 2 §.

Som Svenska Revisorsamfundet SRS anför kan även utländska företag
och utländska underkoncemer ingå i svenska koncerner.

Fastighet

6§

SLK:s förslag: Första stycket överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från redaktionella ändringar. Andra stycket om tomträtter är nytt.

Remissinstanserna: Har inte kommenterat bestämmelsen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Genom denna para-
graf kommer bestämmelserna om fastigheter också att omfatta viss lös
egendom. Bestämmelsen finns i dag i 4 § tredje stycket KL.

Att byggnader som är lös egendom skall behandlas som fastigheter har
gällt sedan KL:s tillkomst.

Bestämmelsen om tillbehör fanns ursprungligen i punkt 2 av anvis-
ningarna till 8 § KL, där den infördes år 1973 (prop. 1973:162, bet.
1973:SkU70, SFS 1973:1099). Det kan påpekas att hänvisningen till jor-
dabalken inte innebär att tillbehören måste omfattas av jordabalkens
regler och alltså finnas i Sverige, utan bara är till för att beskriva tillbehö-
rens karaktär.

I SLK:s förslag finns inte andra stycket om tomträtter med. SLK har
tagit in en bestämmelse i 43 kap. 1 § andra stycket (vilket skulle motsva-
ra 45 kap. 1 § i regeringens förslag) att bestämmelserna om avyttring av
fastigheter skall tillämpas även på tomträtter. I dagens lagtext finns en
bestämmelse i 24 § 1 mom. fjärde stycket första meningen SIL där det
står att vad som sägs om vinstberäkning vid avyttring av fastighet skall
tillämpas även på tomträtt. I 4 § andra stycket KL står att med ägare lik-

Prop. 1999/2000:2

ställs den som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
skall anses som ägare. Regeln omfattar bl.a. tomträttshavare. En mot-
svarande bestämmelse har placerats i 7 §, se nedan. Däremot saknas en
regel om att tomträtter generellt skall behandlas enligt samma regler som
fastigheter. Lagrådet förordar att det tas in en sådan bestämmelse här och
lämnar ett förslag till en ny lydelse av 6 §. Regeringen följer Lagrådets
förslag till placering och utformar regeln i enlighet med Lagrådets för-
slag.

I 4 § första stycket KL finns en bestämmelse om att inkomst av fastig-
het beräknas på grundval av vad som bestämts vid fastighetstaxering.
Bestämmelsen infördes då föreskrifterna om fastighetstaxering bröts ut
ur KL år 1973 (prop. 1973:162, SFS 1973:1099). Eftersom det inte finns
något behov av en sådan bestämmelse, tas den inte med i IL.

Fastighetsägare

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
att den skrivits om redaktionellt.

Remissinstanserna: Har inga erinringar mot förslaget.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Genom hänvisning-
en till 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) kommer vissa som
inte är ägare till en fastighet ändå att behandlas som ägare, t.ex. tomt-
rättshavare. Bestämmelser om ett utvidgat fastighetsägarbegrepp har fun-
nits i KL sedan lagens tillkomst. Från början fanns de i 13 § KL men
numera finns de i 4 § andra stycket KL.

Som SLK kommit fram till finns det inte anledning att flytta hit den
materiella bestämmelsen från fastighetstaxeringslagen.

Bestämmelsen har skrivits om dels redaktionellt, dels för att uttrycka
att den avser också utländska motsvarigheter.

Privatbostad

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. I SLK:s för-
slag till första stycke fanns emellertid ytterligare en mening, som har
flyttats till 9 § första stycket.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anför
angående 6-19 §§ att regelsystemet har blivit tillkrånglat genom att vis-
sa, mycket avgränsade, typer av utländska fastigheter skall jämställas
med motsvarande svenska fastigheter. Fakulteten anser dock att SLK:s
förslag till lagtext är bättre än dagens lagtext när det gäller att få fram vad
som förefaller ha varit avsikten med regleringen. Fakulteten finner det
dock svårt att inse nödvändigheten av att ha två så näraliggande termer
som privatbostad och privatbostadsfastighet.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Termen privatbo-
stad infördes genom 1990 års skattereform (1990:1). Innebörden ändra-
des redan samma år, då bestämmelsen i första styckets andra meningen

Prop. 1999/2000:2

om tvåfamilj sbostad lades till (1990:2). Bestämmelserna finns i dag i 5 §
andra och fjärde styckena KL.

Det kan påpekas att genom den ändring som görs i 2 och 15 §§ med
anledning av Lagrådets yttrande så kommer bestämmelsen i första styck-
et att omfatta också utländska bostäder. Också ett utländskt småhus är ju
ett småhus enligt 15 §. Se vidare i kommentarerna till 2, 9 och 15 §§.
Likaså omfattas bostäder i utlandet enligt andra stycket genom bestäm-
melsen i sista meningen.

Att ta bort termen privatbostad eller privatbostadsfastighet som Juri-
diska fakulteten vid Uppsala universitet har aktualiserat skulle knappast
göra lagtexten enklare. Att nu göra materiella förändringar på detta om-
råde är inte heller lämpligt.

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Första
stycket är emellertid placerat i 8 § och andra och tredje styckena har bytt
plats.

Remissinstanserna: Har inga erinringar mot förslaget.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Det finns inte nå-
gon bestämmelse i dagens lagstiftning som motsvarar bestämmelsen i
första stycket om utländska småhus på lantbruksenheter. Av förarbetena
till 1990 års skattereform kan utläsas att avsikten var att även utländska
motsvarigheter - med undantag för bostäder på jordbruksfastigheter -
skulle betraktas som privatbostäder och beskattas i inkomstslaget kapital
(prop. 1989/90:110 s. 501 f., 644 f. och 731 f.). Bestämmelserna i 8 § och
här i 9 § första stycket har utformats i enlighet med detta.

SLK hade en annan utformning av meningen om utländska småhus,
som var placerad i 8 § första stycket sista meningen. Den inleddes med
att med småhus likställs motsvarande byggnad utomlands. Efter påpe-
kande från Lagrådet har regeln i 2 § ändrats så att utländska motsvarig-
heter omfattas om det inte anges eller framgår av sammanhanget att bara
svenska företeelser avses (se kommentaren till 2 §). I 15 § definieras
småhus som hus av det slag som avses i fastighetstaxeringslagen. Defini-
tionen har således utformats så att också utländska motsvarigheter skall
omfattas. Det innebär att den inledning som SLK hade inte längre be-
hövs.

Bestämmelsen i andra stycket är ny. De fastigheter som avses är s.k.
statarlängor. Enligt 5 § första stycket KL är fastigheter med sådana små-
hus inte privatbostadsfastigheter, eftersom småhuset skall vara inrättat
som bostad åt en eller två familjer. Inte heller sådana småhus skall om-
fattas av bestämmelserna om privatbostäder.

Enligt 5 § sista stycket KL kan vissa fastigheter med småhus på lant-
bruksenheter på ägarens begäran räknas som näringsfastigheter. Be-
stämmelsen infördes år 1993 (prop. 1993/94:91, bet. 1993/94:SkU17,
SFS 1993:1524). I tredje stycket har bestämmelsen ändrats så att sådant
småhus inte skall anses som privatbostad. Ändringen består således i att
småhuset med det nya förslaget varken är en privatbostad eller ingår i en
privatbostadsfastighet medan småhuset i dag är privatbostad trots att den
ingår i en näringsfastighet. De bestämmelser som finns om privatbostä-

Prop. 1999/2000:2

der bör nämligen inte gälla för sådana småhus, med undantag för be-
stämmelsen om uttag av bränsle i punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna
till 22 § KJL (22 kap. 9 § IL). Definitionen av storlek kommer från 5 §
tredje stycket KL.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
att det är förhållandena vid beskattningsårets utgång eller på överlåtelse-
dagen som är avgörande för om en bostad skall anses som privatbostad
kommer från 5 § sjätte stycket första meningen KL. Den infördes samti-
digt med den bestämmelse som placerats i 11 § (1990:1).

SLK tar upp frågan om det vore bättre att det var förhållandena vid be-
skattningsårets ingång som skulle vara avgörande för om en bostad skall
anses som privatbostad på samma sätt som vid bedömningen av om en
bostadsrättsförening skall anses vara en s.k. äkta bostadsrättsförening vid
kapitalvinstbeskattningen (se 26 § 1 mom. tredje stycket SIL och 46 kap.
3 § IL). Som skäl för en ändring anför kommittén att en förändring under
året kan få tillbakaverkande effekter som kan vara svåra att förutse.
Kommittén kom emellertid fram till att avgörandet om de för- eller nack-
delar som det kan innebära att välja den ena eller andra tidpunkten är en
sådan materiell fråga som kommittén inte skall behandla. Inga remiss-
instanser har yttrat sig i frågan. Regeringen finner inte skäl att föreslå
någon ändring.

SLK:s förslag: Andra meningen i första stycket finns inte med i SLK:s
förslag. I övrigt överensstämmer det med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Lunds universitet påpekar
att dagens motsvarighet till denna paragraf är utformad så att en bostad
kan ha kvar sin karaktär som privatbostad även under andra kalenderåret
efter det egentliga omklassificeringstillfallet medan den av SLK före-
slagna lydelsen inte tillåter detta.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller den s.k. tröghetsregeln. Bestämmelserna finns i dag i 5 § sjätte
stycket KL, där de infördes år 1990 (1990:2). Första stycket innebär att
en bostad hos samma ägare behåller sin karaktär av privatbostad trots att
det inträffar något som gör att den inte längre borde räknas som privatbo-
stad.

Som Juridiska fakulteten vid Lunds universitet påpekar har första
stycket fått en felaktig utformning i SLK:s förslag, varför det har lagts till
en mening om att bostaden kan ha kvar sin karaktär av privatbostad även
under andra året efter det år då förändringen skedde, om bostaden över-
går till en ny ägare under det året. I lagrådsremissen utformades andra
meningen så att den gällde om bostaden överlåts under det året. Det har
efter lagrådsbehandlingen ändrats så att den gäller om bostaden övergår
till en ny ägare. Det finns inte anledning att i detta sammanhang be-

Prop. 1999/2000:2

handla t.ex. arv annorlunda än överlåtelser. Lagrådet påpekar att andra
meningen kan ge intryck av att regeln skall tillämpas inte bara i fråga om
den som var ägare när ändringen skedde utan också i fråga om övriga
ägare under det aktuella året. Lagrådet föreslår att regeln skall formuleras
om eftersom detta uppenbarligen inte är avsikten. Bestämmelsen har
formulerats om för att undvika detta.

Enligt andra stycket gäller tröghetsregeln också när en privatbostad
övergår genom arv, testamente, gåva eller bodelning. Det finns ett nytt
tillägg att bestämmelsen gäller bara om den övergår till en fysisk person.
Om en juridisk person eller ett handelsbolag innehar en fastighet eller
bostadsrätt är denna alltid näringsfastighet respektive näringsbostadsrätt.

Lagrådet menar att innebörden av bestämmelsen i andra stycket i lag-
rådsremissen är oklar. Avsikten med regeln är att om bostaden ändrar
karaktär i och med att den övergår till en ny ägare genom arv, testamente,
gåva eller bodelning så skall den ändå behandlas som privatbostad under
den tid som anges i första stycket, om inte den nye ägaren begär annat.
För att detta tydligare skall framgå formuleras bestämmelsen om.

72 £

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en bestämmelse om att en privatbostad som ingår i ett dödsbo behandlas
som privatbostad under några år efter dödsfallet. En motsvarande be-
stämmelse finns i dag i 53 § 3 mom. tredje stycket KL. Den gäller också
vid den statliga taxeringen genom en hänvisning i 6 § 3 mom. SIL. Be-
stämmelsen kom till vid 1990 års skattereform (1990:1) och ändrades år
1993 då handelsbolagsbeskattningen av äldre dödsbon slopades (SOU
1991:100, Ds 1993:28, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS
1993:1541).

I den nuvarande bestämmelsen står att den gäller ”om egendomen fort-
farande uppfyller förutsättningarna för att kunna räknas som privatbo-
stad”. Detta ändrar SLK till ”om bostaden fortfarande är av sådant slag
att den kan vara en privatbostad” och anger som motivering följande.

”1 den allmänna motiveringen i den proposition genom vilken bestäm-
melsen infördes sägs följande (prop. 1989/91:110, s. 502): ”För att
undvika att privatbostad som ingår i dödsbo omedelbart måste redovi-
sas i inkomstslaget näringsverksamhet bör emellertid just den situatio-
nen särregleras. Privatbostadsreglema bör i en sådan situation fa till-
lämpas under fyra kalenderår efter dödsfallet. En förutsättning är na-
turligtvis att kraven i fråga om användning m.m. uppfylldes av den av-
lidne. Under den angivna tiden bör dödsbodelägarna hinna skifta ut
fastigheten.”

I det betänkande som låg till grund för bestämmelserna finns samma
tankegångar (SOU 1989:33, del II, s. 56). I utredningens förslag till
lagtext fanns inte rekvisitet att egendomen fortfarande uppfyller förut-
sättningarna för att kunna anses som privatbostad. Det kan påpekas att

Prop. 1999/2000:2

regeln då hade mycket större betydelse eftersom det inte fanns något
forslag om att infora tröghetsregeln, se 11 §. Bostaden skulle då förlora
sin privatbostadskaraktär retroaktivt redan från ingången av dödsåret
eftersom det är forhållandena vid utgången av året som är avgörande,
se 10 §.

I specialmotiveringen till 53 § 3 mom. KL sägs (prop. 1989/90:110
s. 657 f.) bl.a. följande: ”Vidare bör påpekas att privatbostadskriteriet i
detta fall far anses uppfyllt om egendomen används eller är avsedd att
användas som permanent- eller fritidsbostad av någon av dödsbo-
delägarna eller dessa sådana närstående som avses i punkt 14 sista
stycket av anvisningarna till 32 § KL. Likaså bör egendomen anses
som privatbostad om den av dödsbo som inte är handelsbolag upplåts
som bostad åt fysisk person vilken använder egendomen på sådant sätt
att den i dennes ägo hade varit att betrakta som privatbostad.”

Vi har svårt att förena uttalandena i specialmotiveringen med lag-
texten. Att egendomen används av dödsbodelägarna eller närstående
som permanent- eller fritidsbostad kan möjligen passa in. Om dödsboet
har en bostad upplåten åt en fysisk person, kan dock egendomen knap-
past anses uppfylla förutsättningarna för att kunna räknas som privat-
bostad. Den tolkning man kan göra som kan passa ihop med uttalande-
na är att ordet ”kunna” innebär att egendomen måste vara ”av det slag”
att den kan vara en privatbostad. Som exempel kan nämnas att småhu-
set inte får ha byggts om till trefamiljshus eller att privatbostadsföreta-
get inte får ha blivit en oäkta bostadsrättsförening. Då finns emellertid
inte något krav att egendomen verkligen används som permanent- eller
fritidsbostad. Den behåller således sin karaktär även om bostaden står
tom, t.ex. i avvaktan på en försäljning. En sådan tolkning går också
bättre ihop med allmänmotiveringen och utredningens förslag.”

Lagrådet påpekar att den av SLK föreslagna lydelsen innebär att tillämp-
ningsområdet sträcker sig betydligt längre än vad som antyds här. Den
omfattar också t.ex. det fallet att bostaden - utan ombyggnad - hyrs ut
för att användas i näringsverksamhet.

Den av SLK föreslagna lydelsen innebär visserligen en utvidgning i
förhållande till vad som uttalades i förarbetena. Regeringen finner ändå
inte skäl att frångå förslaget.

Privatbostadsfastighet

13 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I
förslaget finns ett tredje stycke angående utländska motsvarigheter.

Remissinstanserna: Se Juridiska fakultetens vid Uppsala universitets
yttrande som redovisats under 8 §. Riksskatteverket instämmer i SLK:s
tolkning att den s.k. tröghetsregeln i 11 § gäller för tomtmark men har
påpekat att i litteraturen har motsatt tolkning gjorts. Skogsstyrelsen anser
att det bör övervägas att ändra begreppen privatbostadsfastighet och nä-
ringsfastighet. Enligt Skogsstyrelsen finns det en risk för att begreppen

Prop. 1999/2000:2

ges en tolkning som inte överensstämmer med definitionerna eftersom
begreppen i 13 och 14 §§ liksom i KL har en annan innebörd än i fastig-
hetsbildningslagen (1970:988) och jordabalken. I de sistnämnda lagarna
menas med fastighet en registerbetecknad fastighet i fastighetsregistret.
Både privatbostadsfastighet och näringsfastighet kan avse en hel eller en
del av en fastighet och näringsfastighet kan avse hela eller delar av fas-
tigheter.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Definitionen av
privatbostadsfastighet är hämtad från 5 § första stycket KL. Termen in-
fördes i samband med 1990 års skattereform (1990:1). En mindre ändring
gjordes samma år (1990:2). För att avgöra om en fastighet är en privatbo-
stadsfastighet måste man först avgöra om huset är en privatbostad eller, i
fråga om tomtmark, om denna avses bebyggas med en privatbostad, se
8-12 §§.

I första stycket 3 har det uteslutits ett villkor att småhuset är inrättat till
bostad åt en eller två familjer. Villkoret behövs inte på grund av den be-
stämmelse som placerats i 9 § andra stycket.

Enligt bestämmelsen i andra stycket kan tomtmark i vissa fall anses
som privatbostadsfastighet. Enligt andra meningen i stycket gäller då vad
som sägs om privatbostad i 10-12 §§. Som Riksskatteverket påpekar
finns det ett uttalande i litteraturen (Per Sjöblom, Reavinstbeskattning av
privatbostads- och näringsfastigheter 1991 s. 26 och 33) där det står att
eftersom utgångspunkten är förekomsten av en bostad (i 5 § sjätte stycket
KL, som motsvarar 10-12 §§ i detta kapitel) torde regeln innebära att
tröghetsregeln inte gäller i fråga om tomtmark. Om man fullföljer denna
tankegång skulle varken 10, 11 eller 12 § vara tillämplig i fråga om
tomtmark. Det kan ändå inte finnas anledning att undanta dessa bestäm-
melser när det gäller tomtmark. Regeringen följer därför SLK:s förslag.

I tredje stycket har SLK gjort ett tillägg för byggnader och fastigheter
utomlands. Utvidgningen behövs inte i denna paragraf efter de ändringar
som gjorts i 2 och 15 §§. Att bestämmelsen inte tas med är således bara
en redaktionell ändring.

Skogsstyrelsens invändning att användningen av termerna privatbo-
stadsfastighet och näringsfastighet i IL inte stämmer överens med fastig-
hetstaxeringslagens och jordabalkens fastighetsbegrepp är riktig. Det är
emellertid svårt att finna några lämpliga ersättningar för dessa termer
som inte innehåller ordet fastighet. Det har funnits en diskrepans mellan
det skatterättsliga och det civilrättsliga fastighetsbegreppet ända sedan
KL kom till. Det framgår tydligt av IL att det finns en sådan diskrepans.
Regeringen anser att man här kan behålla dessa termer.

Näringsfastighet

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Se Skogsstyrelsens yttrande angående 13 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Också termen nä-
ringsfastighet infördes genom 1990 års skattereform (1990:1). Definitio-

Prop. 1999/2000:2

nen finns i 5 § första stycket KL. För att avgöra om en fysisk persons
fastighet är en näringsfastighet far man först gå igenom bestämmelserna
för privatbostäder och privatbostadsfastigheter i 8-13 §§. Juridiska per-
soner kan bara inneha näringsfastigheter. Detta gäller också handelsbo-
lag.

Småhus, småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet,
lantbruksenhet, taxeringsenhet och taxeringsvärde

15 §

SLK:s förslag: Första stycket överensstämmer med regeringens förslag,
med undantag för att utländska motsvarigheter inte omfattas av SLK:s
förslag. Taxeringsenhet finns inte med. Andra stycket om taxeringsvärde
finns inte med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Termerna småhus,
småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet, lantbruksenhet och taxe-
ringsenhet är hämtade från fastighetstaxeringslagen. Vissa av dessa ter-
mer omnämns i 5 § tredje stycket KL med en hänvisning till fastig-
hetstaxeringslagen. Också denna bestämmelse infördes genom 1990 års
skattereform (1990:1).

SLK:s förslag är uppbyggt så att i denna paragraf avses bara svenska
förhållanden. Detta bygger på att det i 2 § föreskrivs att vad som har skett
eller som skall ske vid taxering (t.ex. hur fastigheter delas in vid fastig-
hetstaxeringen) inte omfattar motsvarande utländska företeelser. Lagrå-
det har föreslagit att den bestämmelsen skall tas bort. Bestämmelsen här i
15 § skulle kunna utformas så att bara svenska småhus och enheter om-
fattas när dessa termer används. I vissa bestämmelser avses emellertid
också utländska motsvarigheter (se t.ex. 8 och 9 §§). Regeringen anser att
det av tydlighetsskäl är bättre att markera att bestämmelserna bara gäller
svenska förhållanden i de paragrafer där bara svenska företeelser avses.
Bestämmelsen här i 15 § utformas därför så att också utländska motsva-
righeter omfattas. Det görs genom att uttrycket ”av de slag som avses i”
används, se avsnitt 8.2.

I IL finns ett antal bestämmelser om taxeringsvärde. Dessa gäller bara i
fråga om svenska fastigheter. Att så är fallet framgår oftast redan i de
aktuella paragraferna, men det kan vara upplysande med en generell regel
här i 2 kap. att bara svenska taxeringsvärden åsyftas i denna lag. Det tas
därför in en sådan bestämmelse i andra stycket.

Andelshus

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av an-
delshus är hämtad från punkt 5 av anvisningarna till 23 § KL, där be-
stämmelsen placerades genom 1990 års skattereform (1990:1) Dessförin-

Prop. 1999/2000:2

nan fanns den i 25 § 2 mom. första stycket c KL. Bestämmelsen infördes
där år 1979 (prop. 1978/79:209, bet. 1979/80:SkUl 1, SFS 1979:1017).

Privatbostadsfd retag

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: HSB Riksförbund avstyrker införandet av termer-
na privatbostadsföretag och privatbostadsrätt i stället för de etablerade
termerna bostadsrättsförening och bostadsrätt. Svenska Revisorsamfundet
SRS avstyrker att uttrycket ”till klart övervägande del” införs och föreslår
att nuvarande praxis i stället skall kodifieras. Samfundet menar att ut-
trycket är oklart. Näringslivets Skattedelegation liksom Sveriges Advo-
katsamfund anser att detta är ett exempel på en situation då man kan infö-
ra en procentsats i lagtexten. Handelshögskolan vid Göteborgs universi-
tet menar att man bör avstå från att införa nya ”kvantifierande” uttryck,
som är en slags koder för stundtals mycket svårfunna procentangivelser. I
stället bör deras antal begränsas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Termen privatbo-
stadsföretag är ny. HSB Riksförbund förordar att termen bostadsrättsför-
ening skall användas. I dagens lagstiftning används olika uttryck. I hu-
vuddefinitionen i 2 § 7 mom. SIL används orden bostadsförening och
bostadsaktiebolag. I flera lagrum talas det om sådana bostadsföreningar
och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. SIL medan uttrycket bo-
stadsrättsförening är relativt sällsynt. I reavinstbestämmelsema i 26 §
SIL används dock ofta uttrycken bostadsrätt och bostadsrättsförening.
Där finns en bestämmelse i 26 § 1 mom. andra stycket om att vad som
sägs vid avyttring av en bostadsrätt tillämpas även vid avyttring av an-
delar i andra ekonomiska föreningar än bostadsrättsföreningar och aktier
i svenska aktiebolag om föreningen eller bolaget är av det slaget som
anges i 2 § 7 mom. En sådan metod skulle kunna användas även i IL.
Mot detta talar emellertid risken för missförstånd. Det finns en definition
av bostadsrättsföreningar i bostadsrättslagen (1991:614). Att utvidga
termen bostadsrättsförening till att omfatta också bostadsföreningar och
sådana aktiebolag som avses i 2 § 7 mom. SIL kan måhända accepteras
eftersom många likställer dessa tre former av juridiska personer. Men att
inskränka den så att endast s.k. äkta bostadsföretag omfattas är mindre
lämpligt eftersom det kan missleda läsarna. Regeringen följer därför
SLK:s förslag.

Definitionen av privatbostadsföretag har sin motsvarighet i 2 § 7 mom.
SIL. Definitionen var ursprungligen placerad i punkt 3 av anvisningarna
till 24 § KL och har i stort sett varit oförändrad sedan lagens tillkomst.

I samband med att schablonbeskattningen av bostadsföreningar inför-
des år 1954 överlämnades åt rättspraxis att avgöra om en förening eller
ett bolag skulle anses som s.k. äkta bostadsföretag och därmed schablon-
beskattas (prop. 1954:37, bet. 1954:BevU18, SFS 1954:51). Riksskatte-
nämnden meddelade år 1957 anvisningar om att med äkta bostadsföretag
avsågs företag där minst 60 % av hela taxeringsvärdet för bostadsföreta-

Prop. 1999/2000:2

2 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 2, Del 2

gets fastighet belöpte på lägenheter som upplåtits åt medlemmar, Riks-
skattenämndens meddelanden 1958 nr 2 p 1. År 1966 utvidgades defini-
tionen i punkt 3 av anvisningarna till 24 § KL till att omfatta också gara-
geföreningar och gem ensamhetsanläggningar av liknande natur (Ds Fi
1966:4, prop. 1966:151, bet. 1966:BevU62, SFS 1966:696). Slutligen
skedde en följdändring år 1975 då orden ”gemensam anläggning” inför-
des som ett led i ändrade regler för beskattning av samfålligheter (Ds B
1982:6, prop. 1975:48, bet. 1975:SkU22, SFS 1975:259). Då den kom-
munala beskattningen av juridiska personer slopades år 1984 fördes defi-
nitionen utan sakliga ändringar över till 2 § 7 mom. SIL (Ds Fi 1984:9,
prop. 1983/84:70, bet. 1983/84:SkU23, SFS 1984:1060 och 1061).

Riksskatteverket har meddelat rekommendationer, senast år 1998
(RSV S 1998:3). För bostäder är procentsatsen fortfarande 60 och för
garageföreningar är den 90.

I punkten 1 har uttrycket till klart övervägande del införts, för kom-
mentar se om kvantifierande uttryck i avsnitt 7.2.4. Svenska Revisorsam-
fundet SRS kritiserar detta uttryck. Att behålla dagens uttryck uteslutan-
de eller huvudsakligen innebär emellertid en skärpning eftersom uttryck-
et i IL används för ca 75 % eller mer. Att använda uttrycket till klart
övervägande del är en kodifiering av praxis. Handelshögskolan vid Gö-
teborgs universitet är negativ till att införa nya kvantifierande uttryck och
Näringslivets Skattedelegation och Sveriges Advokatsamfund anser att
man bör föra in procentsatser här. I detta fall skulle man kunna föra in de
procenttal som Riksskatteverket angett i sina rekommendationer, men
problemet är att definiera vad som skall beräknas. Är det ytan och i så
fall hur skall den beräknas? Hur beaktas källare, vind, affärslokaler, vari-
erande takhöjder, osv.? Kan storleken på inkomsterna från medlemmar
och hyresgäster påverka? Det är inte lämpligt att ta ställning i dessa frå-
gor i detta lagstiftningsärende. I avsnitt 7.2.4 är slutsatsen att det inte är
lämpligt att föra in procentsatser i vissa fall, men inte i andra. SLK:s ut-
formning behålls därför.

Det kan påpekas att bara svenska företag har tagits med i definitionen
eftersom de bestämmelser som finns om privatbostadsföretag skall till-
lämpas bara på svenska företag.

Privatbostadsrätt

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Se HSB Riksförbunds yttrande angående 17 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Termen privatbo-
stadsrätt har införts för att det skall finnas ett kort uttryck att använda.
För att avgöra om en bostadsrätt är en privatbostadsrätt måste man till-
lämpa dels bestämmelserna om vad som är en privatbostad i 8-12 §§,
dels bestämmelserna om vad som är ett privatbostadsföretag i 17 §.

I denna paragraf har termen privatbostadsrätt inte utvidgats till att stå
för utländska motsvarigheter eftersom de flesta bestämmelser som finns
om privatbostadsrätter inte skall tillämpas på utländska motsvarigheter.

Prop. 1999/2000:2

Näringsbostadsrätt

19 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Liksom termen pri-
vatbostadsrätt är termen näringsbostadsrätt ny. För att avgöra om en bo-
stadsrätt är en näringsbostadsrätt måste man tillämpa bestämmelserna i
8-12, 17 och 18 §§.

Inte heller i denna paragraf finns det något behov av att utvidga termen
till att omfatta utländska motsvarigheter.

Makar och sambor

20 f

SLK:s förslag (20 och 21 §§): Förslagen angående makar och gifta
överensstämmer i sak med regeringens förslag till 20 §.

SLK har vidare ett förslag till definition av sambor i 21 §. Denna defi-
nition omfattar både hetero- och homosexuella sambor. I lagen
(1987:813) om homosexuella sambor placeras bara en hänvisning till IL.

Remissinstanserna: Byggentreprenörerna motsätter sig SLK:s förslag
om makar i 20 § och påpekar att det innebär en materiell skärpning såvitt
avser reglerna om byggmästarsmitta i 27 kap. 4 § IL (24 kap. 4 § i SLK:s
förslag) genom att fastigheter blir lagertillgångar när de förvärvas av ma-
ke eller sambo under det år då äktenskapet ingås respektive barn föds.
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR menar att SLK:s förslag inne-
bär en icke önskvärd skärpning och anser att det är högst olyckligt om
makar som lever åtskilda skulle tvingas att bli sambeskattade.

Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar angående SLK:s förslag
om sambor i 21 § att i lagstiftningsärendet vid tillkomsten av lagen om
homosexuella sambor angavs att lagen skulle innehålla en uttömmande
uppräkning av de bestämmelser om heterosexuella samboförhållanden
som skulle gälla för homosexuella samboförhållanden. Den lagen skulle
vid behov vidgas genom att ytterligare lagrum fogades till uppräkningen.
Denna linje bör fullföljas, vilket inte hindrar en upprepning i IL.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Regeringen tar först
upp frågan om sambor skall omfattas av reglerna om makar samt om det
skall finnas en definition av uttrycket sambo.

Den bestämmelse som har tagits in i 20 § om att de som lever tillsam-
mans utan att vara gifta under vissa förutsättningar skall behandlas som
makar kommer från 65 § femte stycket KL. Den infördes år 1960 (prop.
1960:76, bet. 1960:BevU40, SFS 1960:172).

SLK har i sitt förslag till 21 § tagit in en definition av sambor. Begrep-
pet sambo är inte definierat i KL eller SIL, men ordet används i 19 §
första stycket första ledet KL och i punkterna 3 a, 3 b och 4 av anvis-
ningarna till 33 § KL. I punkt 1 tredje och nionde styckena och punkt 3
sjunde stycket av anvisningarna till 31 § KL finns det också bestämmel-

Prop. 1999/2000:2

ser om personer som sammanbott under äktenskapsliknande förhållan-
den. Ordet sambo används också i lagen (1993:1469) om uppskovsav-
drag vid byte av bostad. I lagen om homosexuella sambor föreskrivs att
samtliga dessa bestämmelser, med ett undantag, skall tillämpas på de
homosexuella samborna. Undantaget är punkt 1 tredje stycket av anvis-
ningarna till 31 § KL.

I IL finns inte ordet sambo i det lagrum som motsvarar bestämmelsen i
19 § KL (8 kap. 2 §). I de bestämmelser som motsvarar anvisningspunk-
terna 1 nionde stycket och 3 sjunde stycket till 31 § KL (57 kap. 13 och
27 §§) och anvisningspunkterna 3 a, 3 b och 4 till 33 § KL (12 kap. 19,
20, 24 och 29 §§) används ordet sambo. Likaså används ordet i 47 kap.
14 och 15 §§, som motsvarar bestämmelser i lagen om uppskovsavdrag
vid byte av bostad. I den bestämmelse som motsvarar punkt 1 tredje
stycket av anvisningarna till 31 § KL (53 kap. 8 § i SLK:s förslag och
58 kap. 9 § i regeringens förslag) undantas i SLK:s förslag homosexuella
sambor. Det finns emellertid inte något skäl till att den bestämmelsen inte
skall gälla också för homosexuella sambor. Regeringen återkommer till
den frågan i författningskommentaren till 58 kap. 9 §. Slutsatsen av detta
är att alla regler som finns i IL om sambor gäller också homosexuella
sambor.

I SOU 1997:77 föreslår SLK att hänvisningarna till KL i lagen om
homosexuella sambor inte skall ersättas med motsvarande hänvisningar
till IL utan att det tas in en generell hänvisning att det finns bestämmelser
i 2 kap. 21 § IL. Som Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller är
avsikten att lagen om homosexuella sambor skall innehålla en uttöm-
mande uppräkning av de bestämmelser om heterosexuella samboförhål-
landen som skall tillämpas även på homosexuella samboförhållanden.
Den av SLK föreslagna metoden bryter detta system. I lagrådsremissen
tog regeringen i 21 § i stället in dels en definition av sambo, dels en hän-
visning till lagen om homosexuella sambor. I lagen om homosexuella
sambor hänvisades till hela IL.

Lagrådet uttalar att det är olyckligt om IL använder en terminologi som
är helt främmande för allmänt språkbruk och menar att det är ägnat att
skapa förvirring att sambor som har eller har haft barn tillsammans inte
kallas för sambor. Lagrådet anser att termerna makar och sambor bör
användas i IL i vedertagen bemärkelse. I allmänt språkbruk omfattar
sambor, enligt Lagrådet, alla de fall då en kvinna och man bor tillsam-
mans under äktenskapsliknande förhållanden (jfr prop. 1986/87:1 s. 394).
En annan sak är, enligt Lagrådet, att skilda regler kan gälla för olika ka-
tegorier sambor, om det anses lämpligt.

Regeringen gör följande bedömning. Orden makar och gifta används i
IL i cirka 60 bestämmelser och ordet sambo i cirka 10 bestämmelser.
Samtliga de bestämmelser som gäller för sambor gäller också för makar.
Därför gör det inget om den skattskyldige inte vet om han anses som gift
eller som sambo vid tillämpning av bestämmelserna om sambor. Det
skulle därför räcka att man i de paragrafer som gäller för makar skriver ut
att de gäller också för vissa sambor. Att i samtliga bestämmelser om ma-
kar och gifta skriva ut att bestämmelserna om makar gäller också för
sambor som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har

Prop. 1999/2000:2

haft barn med varandra skulle göra lagtexten otympligare. Det är därför
inte en lämplig metod.

Lagrådets anser att definitionen av sambor samt hänvisningen till lagen
om homosexuella sambor (21 § i lagrådsremissen) skall slopas. Rege-
ringen gör följande bedömning. Ordet sambo har i IL i princip samma
innebörd som i allmänt språkbruk, dvs. det innefattar samtliga de fall då
en kvinna och en man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhål-
landen (jfr Lagrådets yttrande). Det finns emellertid ett undantag från det,
nämligen att vissa sambor behandlas som makar på grund av bestämmel-
sen här i 20 §. Att så är fallet framgår emellertid av denna bestämmelse
och det behövs inte någon ytterligare bestämmelse om detta. Hänvisning-
en till lagen om homosexuella sambor behövs inte heller. Den har i lag-
rådsremissen bara tagits med som en upplysning. Regeringen följer där-
för Lagrådets förslag att utelämna dessa bestämmelser.

Lagrådets anser vidare att 20 § skall ha följande lydelse.

”Bestämmelser om makar i denna lag skall tillämpas också på sambor
som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft barn
tillsammans.” I lagrådsremissen var bestämmelsen utformad på följande
sätt. ”De som lever tillsammans utan att vara gifta skall behandlas som
makar, om de tidigare har varit gifta med varandra eller om de har eller
har haft barn tillsammans.” Det som skiljer i uttryckssätten är för det
första att Lagrådet använder ordet sambor i stället för de som lever till-
sammans utan att vara gifta. Regeringen kan inte helt överblicka om ut-
trycken har samma innebörd. Lagrådet uttalar sig inte i den frågan, men
regeringen har inte något emot att använda ordet sambo och följer därför
Lagrådets förslag. Vidare skiljer sig uttryckssätten genom att Lagrådet
använder orden tillämpas på i stället för att använda formuleringen be-
handlas som. I Lagrådets yttrande angående 1 § likställer Lagrådet dessa
två uttryckssätt. Regeringen har därför inte några invändningar mot Lag-
rådets förslag utan formulerar lagtexten på det sätt Lagrådet förordar.

På en punkt gör regeringen emellertid en mindre ändring i förhållande
till tidigare förslag. För att klargöra att någon ändring inte är avsedd an-
vänds uttrycket gemensamma barn, som finns i dagens lagtext, i stället
för det i lagrådsremissen använda uttrycket barn tillsammans.

Lagrådet tar vidare upp dels frågan om det inte på lite längre sikt bör
övervägas om samma regler kan gälla inom skattelagstiftningen för sam-
bor av olika slag, dels frågan om reglerna om tillgångar som har förvär-
vats genom olika former av bodelning är genomtänkta. Ändringar i dessa
fall skulle medföra materiella ändringar som enligt regeringens bedöm-
ning inte bör göras i detta sammanhang.

Regeringen övergår nu till vissa regler om makar, som finns i dag men
som inte har tagits med här. I 65 § andra-fjärde styckena KL och i anvis-
ningarna till paragrafen finns också bestämmelser om vid vilken tidpunkt
makar skall behandlas som gifta skattemässigt. SLK föreslår att dessa
bestämmelser inte skall tas med i IL.

Redan vid tillkomsten av KL fanns det en bestämmelse i 65 § om att
det förhållande som har rått under större delen av beskattningsåret skall
vara avgörande för om två personer anses som gifta. Den bestämmelsen
finns nu i paragrafens fjärde stycke.

Prop. 1999/2000:2

Är 1952 tillkom en bestämmelse om att skattskyldig som ingått äkten-
skap skall räknas som gift först beskattningsåret därefter. Den bestäm-
melsen finns nu i andra stycket av 65 § KL.

Slutligen infördes en bestämmelse i 65 § tredje stycket år 1960 om att
gifta makar som levt tillsammans skall räknas som gifta också under det
beskattningsår som en make avlider.

I 52 § 2 mom. KL finns en bestämmelse som hänger samman med be-
stämmelsen om när makar skall behandlas som gifta skattemässigt. Där
föreskrivs att äkta makar som levt åtskilda under beskattningsåret skall
anses som av varandra oberoende skattskyldiga. Bestämmelserna i 52 §
2 mom. KL har funnits med sedan lagens tillkomst.

Samtliga dessa bestämmelser innebär att makarna behandlas som gifta
eller ogifta under ett helt beskattningsår. De tillkom när det fanns en
sambeskattning av makar. Då var det viktigt att avgöra om makar skulle
anses som gifta under hela beskattningsåret eftersom det var omöjligt att
dela upp året på en sär- och en sambeskattningsdel. Nu finns det inte
längre någon egentlig sambeskattning av makar. Vissa inslag av sambe-
skattning finns dock i följande regler:

- Bestämmelser om fördelning av inkomst mellan makar i dagens 20 §,
punkt 13 av anvisningarna till 32 § och anvisningarna till 52 § KL
(60 kap. IL).

- Bestämmelser om makar i punkt 3 och 4 av anvisningarna till 21 §
KL om tomtrörelse, byggnadsrörelse och handel med fastigheter (27 kap.
IL).

- Särskilt grundavdrag för gift skattskyldig i punkt 1 av anvisningarna
till 48 § KL (63 kap. 8 §).

- I 3 § 12 mom. b sjätte stycket SIL finns en bestämmelse om att i vis-
sa fall skall tjänstebeskattad utdelning och kapitalvinst hos en make som
är aktieägare i ett fåmansföretag beräknas som om hans beskattningsbara
förvärvsinkomst (bortsett från den tjänstebeskattade utdelningen och ka-
pitalvinsten) motsvarade makens beskattningsbara förvärvsinkomst
(57 kap. 14 § IL).

I de första två situationerna finns det inte något som talar emot att en
skattskyldig behandlas olika under olika delar av samma beskattningsår.

När det gäller särskilt grundavdrag för gifta skattskyldiga behövs
emellertid en regel för hela beskattningsåret. I praktiken bygger den nu-
varande regleringen inte på makebegreppet utan på den uppburna pensio-
nens nivå och detta kan gälla också för framtiden.

SLK nämner inte bestämmelsen i den fjärde situationen om särskild
skatteberäkning. När det gäller denna bestämmelse behövs en special-
reglering.

Förutom den sistnämnda bestämmelsen behövs det således inte några
regler om att makar skall behandlas som gifta under ett helt beskatt-
ningsår. SLK kom fram till att det inte finns något skäl att ta med några
bestämmelser som motsvarar 52 § 2 mom. eller 65 § andra-fjärde
styckena KL. Kommittén föreslår att uttrycken makar och gifta i stället
skall användas utan någon definition, vilket innebär att det allmänna be-
greppet i äktenskapsbalken slår igenom. Två makar behandlas då som
gifta skattemässigt från den dag de gifter sig till den dag äktenskapet

Prop. 1999/2000:2

upplöses. Att registrerat partnerskap likställs med äktenskap framgår av
lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap.

Regeringen följer kommitténs förslag. När det gäller den särskilda
skatteberäkningen i 57 kap. 14 § IL är det rimligt att de förhållanden som
rått under större delen av beskattningsåret skall vara avgörande för om
den särskilda skatteberäkningen skall göras.

Är 1976 (DsFi:10, prop. 1975/76:77, bet. 1975/76:SkU27, SFS
1976:67) togs det in bestämmelser i anvisningarna till 52 § KL om för-
delning av inkomster mellan makar. Samtidigt infördes det i punkt 1 av
anvisningarna till 65 § en särskild reglering av när bestämmelserna om
fördelning av inkomst mellan makar i 20 § KL och anvisningarna till
52 § KL skall tillämpas. Dessa bestämmelser kan innebära att makarna
behandlas som gifta under en del av beskattningsåret.

Enligt anvisningspunktens första mening skall föreskrifterna i dessa
två lagrum tillämpas under tid då makarna lever tillsammans, utan hinder
av bestämmelsen om att den som gifter sig under beskattningsåret skall
behandlas som gift först beskattningsåret efter. Med kommitténs förslag
att makarna skall behandlas som gifta från den dag äktenskapet ingås,
skulle bestämmelsen innebära att tillämpningen av bestämmelserna
skjuts upp till dess att makarna börjar leva tillsammans. Kommittén an-
såg att det inte finns anledning att ha ett sådant undantag från huvudre-
geln, varför bestämmelsen utelämnades. Också i denna fråga delar rege-
ringen kommitténs uppfattning.

Enligt anvisningspunktens andra mening skall de båda bestämmelserna
om fördelning av inkomst mellan makar tillämpas även om sammanlev-
naden upphör till dess att det finns förutsättningar för allmänt avdrag för
periodiskt understöd mellan makarna enligt punkt 5 av anvisningarna till
46 § KL. För sådant avdrag krävs att makarna inte har gemensamt hus-
håll och att underhållsskyldigheten mellan dem har reglerats. Det är san-
nolikt inte vanligt att bestämmelserna om fördelning av inkomst mellan
makar är tillämpliga om makarna inte längre lever tillsammans. Även på
denna punkt är det lämpligt att använda det civilrättsliga makebegreppet.

Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR anser att det är olyckligt om
makar som lever åtskilda blir sambeskattade. Den föreslagna ändringen
av makebegreppet kommer att leda till att fler personer än i dag skatte-
mässigt blir behandlade som om de hade flera makar. Någon egentlig
sambeskattning av dessa personer är det emellertid inte tal om. Som re-
dan SLK påpekar påverkar det sannolikt inte beskattningen i någon
nämnvärd omfattning eftersom de flesta bestämmelserna om makar för-
utsätter att makarna förutom att vara gifta har någon annan berörings-
punkt, t.ex. att de bedriver en verksamhet gemensamt. Det kan knappast
vara vanligt att en person bedriver verksamhet ihop såväl med sin separe-
rade make som med en sambo med vilken han eller hon har varit gift ti-
digare eller har barn tillsammans med.

Byggentreprenörerna påpekar att när det gäller reglerna om byggmäs-
tarsmitta i 27 kap. 4 § innebär förslaget en materiell skärpning på så sätt
att fastigheter blir lagertillgångar när de förvärvas av en make eller sam-
bo under det år då äktenskapet ingås respektive barn föds. Regeringen

Prop. 1999/2000:2

finner dock inte att en sådan utvidgning - som avser bara förvärv efter
äktenskapets ingående respektive barns födelse - är obefogad.

Avslutningsvis gör regeringen den bedömningen att SLK:s förslag bör
genomföras. Det behövs emellertid ett tillägg i 57 kap. 14 §.

Barn

SLK:s förslag (22 §): Bestämmelsen har ändrats redaktionellt, men i sak
överensstämmer SLK:s förslag med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR anser
att det är bättre att, som i dag, ha ett visst datum under året som är avgö-
rande för om ett barn skall anses ha uppnått en viss ålder.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en bestämmelse som förtydligar vad ordet barn står för i denna lag.

I 65 § första stycket KL finns bestämmelser som berör begreppet barn.
Enligt bestämmelserna skall frågorna om en skattskyldig haft barn, om
barn är att anse som hemmavarande samt om barns ålder bedömas efter
förhållandena den 1 november året före taxeringsåret. Vidare likställs
styvbarn och fosterbarn med egna barn.

Redan när KL kom till fanns det en bestämmelse i 65 § om tidpunkten
för att bedöma ett barns ålder samt om en skattskyldig haft barn. Därefter
har följande ändringar skett. År 1945 blev den avgörande tidpunkten den
1 november året före taxeringsåret (prop. 1945:370, SFS 1945:897). År
1960 kom en bestämmelse om hemmavarande barn liksom att med barn
avses också styvbarn (prop. 1960:76, bet. 1960:BevU40, SFS 1960:172).
År 1970 likställdes också fosterbarn med barn (prop. 1970:70, bet.
1970:BevU40, SFS 1970:162).

Bestämmelsen om att med barn avses också styvbarn och fosterbarn
placeras i denna paragraf. Att adoptivbarn anses som barn framgår av
4 kap. 8 § föräldrabalken, varför det inte behövs någon bestämmelse för
dem.

SLK påpekar att omfattningen av bestämmelsen är oklar. Om det var
så att bestämmelsen innebar att alla regler skulle tillämpas som om styv-
barn och fosterbarn var barn och att styvföräldrar och fosterföräldrar var
föräldrar, vore det överflödigt med den bestämmelse som finns i punkt
14 sista stycket av anvisningarna till 32 § KL om att med avkomling av-
ses styvbarn och fosterbarn (22 §). SLK ansåg emellertid att frågan är för
omfattande för att kommittén skulle föreslå något förtydligande. Juridis-
ka fakulteten vid Uppsala universitet anser att en sådan försiktighet inte
är motiverad och föreslår att det sista stycket i 22 § skall strykas. Lagrå-
det delar denna uppfattning och föreslår att bestämmelsen här i 21 § skall
kompletteras med att styv- och fosterbarnen också räknas som avkom-
lingar till styv- respektive fosterföräldrar (se Lagrådets yttrande angåen-
de 55 kap. 6 § i det remitterade förslaget). Som påpekades både i SLK:s
betänkande och i lagrådsremissen är frågan emellertid inte enbart om det
finns ett behov av bestämmelsen i 22 § utan om bestämmelsen här i 21 §
innebär att styv- och fosterföräldrar anses som föräldrar och att styv- och

Prop. 1999/2000:2

fostersyskon anses som syskon i alla bestämmelser i lagen. Tilläggas kan
att frågan kan uppkomma i olika led, anses t.ex. föräldrarna till styv- och
fosterbarnens föräldrar som mor- och farföräldrar till barnet? Lagrådet
har inte uttalat sig i dessa frågor. Regeringen anser fortfarande att detta är
för omfattande frågor för att reda ut i detta lagstiftningsärende och vill
därför inte ändra i förhållande till den lagtext som finns i dag. Det av
Lagrådet föreslagna tillägget tas således inte med.

SLK har inte tagit med bestämmelsen om tidpunkten för de olika be-
dömningarna i IL. Det innebär att dessa frågor far avgöras efter förhål-
landet vid den aktuella händelsen. Tidigare var det viktigt att bedöma för
hela beskattningsåret om en skattskyldig hade barn eller om ett barn var
hemmavarande. Det var svårt att ha en uppdelning under året av t.ex.
förvärvsavdrag och av ortsavdrag. Dessa bestämmelser finns emellertid
inte kvar längre. De bestämmelser som berörs av SLK:s förslag är föl-
jande.

För det första finns det ett antal bestämmelser där det är av betydelse
om en skattskyldig haft barn eller inte. Se 20 § (60 kap. 2 § IL), punkt 2
av anvisningarna till 20 § (60 kap. 2 § IL), punkt 27 och 30 av anvisning-
arna till 23 § (16 kap. 35 § respektive 60 kap. 2 § IL), punkt 3 av anvis-
ningarna till 24 § (17 kap. 29 § IL), punkt 1 av anvisningarna till 31 §
(58 kap. 9 och 13 §§) och punkt 13 av anvisningarna till 32 § KL
(60 kap. 12 och 14 §§ IL).

Flera av dessa bestämmelser gäller behandlingen av lön till barn. Om
man strikt går på den nuvarande formuleringen far det vissa orimliga
konsekvenser. För det första kan man konstatera att om den skattskyldige
fatt barn under november och december månad anses den skattskyldige
inte ha haft barn då. Frågan är emellertid ointressant i ”lönesituationema”
i de flesta fall eftersom barnen är så små. Men om det är fråga om foster-
barn eller styvbarn kan man ifrågasätta det rimliga i att de särskilda be-
stämmelserna om avdrag för lön m.m. inte skall gälla de första månader-
na. Om ett barn skulle avlida före den 1 november eller om ett barn inte
längre är styvbarn eller fosterbarn, kan dagens bestämmelser tolkas så att
bestämmelserna om lön till barn inte gäller under det år då barnet avlider
eller inte längre räknas som barn. SLK ansåg att här borde i stället de
verkliga förhållandena när arbetet utfördes vara avgörande.

I punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § KL (58 kap. 9 § IL)
är det avgörande om en person kan få avdrag för pensionsförsäkring på
sin makes liv att försäkringshavaren har barn under 20 år och att barnet
sätts in som förmånstagare. SLK påpekar att det knappast kan finnas nå-
got skäl till att detta inte skall gälla omedelbart från det att barnet föds.
Kommittén menar vidare att det inte är rimligt att den skattskyldige inte
får avdrag för en försäkring därför att hans barn har avlidit senare under
året men före den 1 november.

Det finns ytterligare en grupp av bestämmelser som berör vissa barn.
Det är bestämmelserna om barn till svensk eller utländsk beskick-
ningspersonal i 69 § och 70 § 1 mom. KL samt 17 § och 18 § 1 mom.
SIL (3 kap. 4 och 17 §§ IL).

Prop. 1999/2000:2

Det finns inte längre några bestämmelser i inkomstskattelagstiftningen
om hemmavarande barn. Den delen av bestämmelsen är därför obehöv-
lig-

När det gäller barns ålder finns det bestämmelser i 20 §, punkterna 27
och 30 av anvisningarna till 23 §, punkt 3 av anvisningarna till 24 §,
punkterna 1 och 3 av anvisningarna till 31 §, punkt 13 av anvisningarna
till 32 §, 69 § och 70 § 1 mom. KL samt 17 § och 18 § 1 mom. SIL
(3 kap. 4 och 17 §§, 16 kap. 35 §, 17 kap. 29 §, 57 kap. 14 §, 58 kap. 9,
14 och 28 §§, 60 kap. 2 och 12 §§ och 61 kap. 14 §). Det har riktats kritik
mot att t.ex. bestämmelserna i 20 § KL skall gälla ett helt år till om bar-
net fyller år i början av november i stället för i slutet av oktober. Denna
effekt slipper man om de faktiska förhållandena vid varje tidpunkt är
avgörande för att bestämma ett barns ålder.

När det gäller bestämmelsen i 61 kap. 14 § om förmån av inrikes tåg-
resor är åldern den 1 november inte avgörande, utan det avgörande är om
barnet fyller t.ex. 15 år under året. I 57 kap. 14 §, som behandlar skatte-
beräkningen inom familjen i ett fåmansföretag, är det nödvändigt att ha
samma bedömning av åldern för hela beskattningsåret. Där föreslår SLK
en regel - med samma konstruktion som i 61 kap. 14 § - att det avgöran-
de är om barnet fyller högst 18 år under beskattningsåret.

Regeringen delar SLK:s uppfattning och föreslår att kommitténs för-
slag skall genomföras.

Närstående

22 §

SLK:s förslag (51 kap. 6 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att andra stycket (51 kap. 6 § andra stycket i SLK:s förslag) kan strykas
och hänvisar till bestämmelsen i 22 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av
närstående har funnits med sedan lagstiftningen om fåmansföretag kom
till år 1976. Den är hämtad från punkt 14 sista stycket av anvisningarna
till 32 § KL. Före skattereformen var den placerad i 35 § 1 a mom. nion-
de stycket KL. I lagrådsremissen om Stoppreglema, som beslutades den
16 september 1999, föreslås att bestämmelsen skall ändras redaktionellt.

I SLK:s förslag var denna bestämmelse placerad i 51 kap. 6 § och i
lagrådsremissen fanns den i 55 kap. 6 §. Bestämmelsen har efter förslag
av Lagrådet flyttats hit till definitionskapitlet.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att andra stycket kan
utgå. Lagrådet delar Uppsala universitets uppfattning och framhåller att
eftersom styvbarn och fosterbarn enligt 21 § räknas som barn vid till-
lämpning av denna lag följer härav att de också är att anse som avkom-
lingar. Regeringen har i kommentaren till 21 § konstaterat att dessa frå-
gor är för omfattande för att redas ut i detta sammanhang. Regeringen
följer därför SLK:s förslag och behåller andra stycket.

Prop. 1999/2000:2

Aktiv och passiv näringsverksamhet

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag: Paragrafen har följande lydelse i förslaget: ”Med aktiv
näringsverksamhet avses en näringsverksamhet i Sverige i vilken den
skattskyldige har arbetat i inte oväsentlig omfattning. Med passiv nä-
ringsverksamhet avses annan näringsverksamhet än aktiv näringsverk-
samhet.”

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Termerna aktiv och
passiv näringsverksamhet infördes genom 1990 års skattereform i 18 §
KL (1990:1). När bestämmelserna om indelning i förvärvskällor ändra-
des år 1993 togs bestämmelserna om aktiv och passiv näringsverksamhet
bort ur 18 § KL. I stället togs definitionen av aktiv näringsverksamhet in
i bestämmelserna om pensionsgrundande inkomst i 11 kap. 3 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring och definitionen av passiv näringsverk-
samhet i 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1541, 1551
och 1567). Är 1998 infördes det en definition av aktiv näringsverksamhet
också i 2 kap. 6 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension
(prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13). I dessa tre bestämmelser står
att bedömningen av om näringsverksamheten är aktiv eller passiv görs
för sig för varje förvärvskälla enligt kommunalskattelagen. I samband
med omflyttningen av bestämmelserna år 1993 slopades en regel i 18 §
KL att i utlandet självständig näringsverksamhet skall betraktas som pas-
siv näringsverksamhet. I stället ändrades bestämmelsen i 18 § KL så att
sådan verksamhet alltid hänförs till en särskild förvärvskälla (eller en
särskild näringsverksamhet med IL:s uttryckssätt). Den bestämmelsen
har placerats i 14 kap. 12 § andra meningen och 13 § första stycket andra
meningen.

SLK:s förslag till utformning av lagtexten kan leda till osäkerhet om
vad som gäller för en näringsverksamhet i vilken den skattskyldige har
arbetat aktivt och som bedrivs både i Sverige och utomlands. Bestäm-
melsen formulerades därför om i lagrådsremissen. Den nya formulering-
en har den fördelen att den lyfter fram att en självständig näringsverk-
samhet som bedrivs utomlands alltid skall betraktas som passiv närings-
verksamhet.

Lagrådet har emellertid riktat kritik mot att man av formuleringen inte
kan läsa ut om bestämmelsen gäller också för exempelvis aktiebolag och
ekonomiska föreningar. En mindre redaktionell ändring har gjorts för att
förtydliga att sådana juridiska personer inte omfattas genom att ”den
skattskyldige” byts ut mot ”den som är skattskyldig för verksamheten”.

Eftersom bedömningen om inkomsten är aktiv eller passiv skall göras
vid inkomsttaxeringen före beräkningen av den pensionsgrundande in-
komsten och den särskilda löneskatten, är det mer logiskt att definitio-
nerna står i IL än i de andra lagarna. Det har också den fördelen att defi-
nitionerna kan samlas på ett ställe.

Rörelse

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I 24 kap. 16 §
(motsvarar 7 § 8 mom. tredje stycket b SIL) definieras näringsbetingade
andelar. I lagrådsremissens 24 kap. 16 § punkten 2 står det att en andel
anses vara näringsbetingad om det görs sannolikt att innehavet av ande-
len betingas av verksamhet som bedrivs av företaget eller av ett närstå-
ende företag.

Lagrådet påpekar att innebörden av den bestämmelse som placerats i
24 kap. 16 § punkt 2 är oklar alltsedan 7 § 8 mom. SIL ändrades vid
skattereformen år 1990 och anför bl.a. Innebörden ändrades möjligen vid
denna ändring. Det hänger samman med att kapitalförvaltning som be-
drevs av t.ex. aktiebolag före 1990 års skattereform hörde till inkomst-
slaget kapital men efter reformen hör all verksamhet som ett aktiebolag
bedriver - alltså även kapitalförvaltning - till inkomstslaget näringsverk-
samhet. Ett innehav som betingas av t.ex. ägarföretagets eller närstående
företags förvaltning av fastigheter eller värdepapper uppfyllde inte det
tidigare kravet på att innehavet skulle vara betingat av jordbruk, skogs-
bruk eller rörelse men uppfyller, åtminstone enligt ordalagen, det nuva-
rande kravet på att innehavet skall vara betingat av verksamheten. Det
skulle därför kunna hävdas att en juridisk persons innehav av tillgångar
alltid betingas av dess verksamhet. Att regeln i 24 kap. 16 § inte är av-
sedd att tillämpas på det sättet är dock självklart. Lagrådet föreslår att
bestämmelserna skall förtydligas. Lagrådet framför liknande synpunkter
angående lagrådsremissens 48 kap. 24 § (26 § här i propositionen),
48 kap. 25 § (27 § här i propositionen) och 52 kap. 7 §.

Regeringen gör följande bedömning angående dessa bestämmelser
samt bestämmelserna i 25 kap. 16 § och 50 kap. 11 §. Bestämmelserna
skall naturligtvis inte läsas så att alla innehav av tillgångar är betingade
av verksamheten. Att en sådan tolkning är felaktig kan läsas ut av förar-
betena till 1990 års skattereform (SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30). Det finns inte längre anledning att undanta förvaltning
av fastigheter från tillämpningen av dessa paragrafer. Däremot bör sådan
verksamhet som består i förvaltning av värdepapper och liknande till-
gångar inte omfattas av bestämmelserna, om det inte är så att värdepap-
peren innehas som ett led i en rörelsedrivande verksamhet. Det finns
emellertid anledning att uppmärksamma ytterligare några paragrafer där
det finns en liknande reglering. Det är de år 1998 införda reglerna om
underprisöverlåtelser och ”Lex ASEA-utdelningar” (SOU 1998:1,
prop.1998/99:15, bet. 1998/99SkU5, SFS 1998:1600 f.). I dessa regler
(12 § UPL och 8 § andra stycket FUL), liksom i motsvarande regler i IL
(23 kap. 7 § och 42 kap. 16 §) finns det en definition av rörelse med föl-
jande lydelse. ”Med rörelse avses annan verksamhet än innehav av kon-
tanta medel eller värdepapper. Innehav av kontanta medel eller värde-
papper hänförs dock till en rörelse om medlen eller värdepapperen inne-
has som ett led i rörelsen.” Även i dessa bestämmelser är rörelse således
mer inskränkt än näringsverksamhet. Regeringen har stannat för att an-

vända samma metod i båda dessa grupper av regler för att inskränka ut-
trycket näringsverksamhet och väljer den metod som infördes år 1998.
Här i 24 § tar regeringen in en definition av rörelse som lyder. ”Med rö-
relse avses annan näringsverksamhet än innehav av kontanta medel, vär-
depapper eller liknande tillgångar. Om kontanta medel, värdepapper eller
liknande tillgångar innehas som ett led i rörelsen, räknas innehavet dock
till rörelsen.” När det i andra meningen står att tillgångarna skall innehas
som ett led i rörelsen har termen rörelse den innebörd som den fatt ge-
nom första meningen. Det innebär bl.a. att förvaltningsföretags innehav
av kontanta medel, värdepapper eller liknande aldrig kan anses som rö-
relse.

I de tidigare uppräknade paragraferna tas det in en begränsning att de
gäller för den som bedriver rörelse. På det sättet kommer förvaltning av
värdepapper och liknande tillgångar att falla utanför. Det har också den
fördelen att det blir en enhetlig metod för att avgränsa bort förvaltning av
värdepapper och liknande tillgångar. Detta leder till följdändringar i de
ovan nämnda paragraferna samt i 49 kap. 10 §.

Denna definition har införts efter lagrådsgranskningen.

Verksamhetsgren

25 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen defini-
eras verksamhetsgren. Uttrycket definieras i dag dels i reglerna om un-
derprisöverlåtelser (12 § UPL), dels i reglerna om verksamhetsavyttring-
ar (8 § andra stycket FUL). I fråga om underprisöverlåtelser finns en ut-
vidgning av uttrycket i 12 § andra stycket UPL. Den utvidgningen har
tagits in i 23 kap. 7 §.

Egenavgifter

26 §

SLK:s förslag (24 §): Enligt kommitténs förslag avses med egenavgifter
också särskild löneskatt och allmän löneavgift.

Remissinstanserna: Riksskatteverket menar att SLK:s förslag kommer
att innebära informationsproblem. Vad som avses med egenavgifter finns
redan definierat i lagen om socialavgifter. I skattebetalningslagen görs en
tydlig åtskillnad mellan de tre olika avgifts- och skatteslagen. Det vore
olyckligt om IL och skattebetalningslagen använder termen egenavgifter
på olika sätt och skattebetalningslagens regler bör inte ändras om skat-
teuträkningen skall kunna göras begriplig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I KL och SIL finns
flera bestämmelser om avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter och om återföring av avdrag, se t.ex. punkt 19 av an-
visningarna till 23 § och punkt 13 av anvisningarna till 22 § KL. Ordet
används också i andra lagar genom hänvisning till berörda lagrum i KL,

Prop. 1999/2000:2

exempelvis i 7 § RFL. I IL används ordet på många ställen, bl.a. i 12 kap.
36 §, 16 kap. 29-31 §§ och 62 kap. 5 §.

Enligt 3 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster och enligt 4 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift likställs
vid tillämpning av KL särskild löneskatt och allmän löneavgift med
egenavgifter.

Som Riksskatteverket framhåller är det olämpligt att termerna står for
olika saker i IL och i skattebetalningslagen (1997:483). Det är emellertid
opraktiskt att skriva ut särskild löneskatt och allmän löneavgift i varje
lagrum i IL där det finns bestämmelser om egenavgifter. Problemet kan
lösas med en bestämmelse där det föreskrivs att bestämmelserna om
egenavgifter skall tillämpas på särskild löneskatt och allmän löneavgift.
(Jfr vad Lagrådet anfört om uttryckssättet i sitt yttrande angående 1 §.)
Bestämmelsen har justerats redaktionellt efter Lagrådets granskning. En
sådan reglering finns redan i lagen om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster och i lagen om allmän löneavgift. Det är emellertid upp-
lysande om det finns en reglering redan här i IL om att bestämmelserna
om egenavgifter skall tillämpas även på särskild löneskatt och allmän
löneavgift. Regleringen tas därför in här. Regeringen kommer med för-
slag till ändring i de båda andra lagarna (se 2.35 och 2.64).

Prisbasbelopp

27 §

SLK:s förslag (25 §): Överensstämmer med regeringens förslag. I
SLK:s förslag används dock beteckningen basbelopp.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Det finns ett antal
bestämmelser som knyter an till det basbelopp som avses i 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring. I KL och SIL används ibland
uttrycket basbeloppet utan hänvisning till något lagrum (t.ex. i 19 § KL)
medan det på andra ställen finns en hänvisning till det nyss nämnda lag-
rummet (t.ex. i punkt 3 av anvisningarna till 33 § KL). För tydlighetens
skull tas det in en hänvisning här. Uttrycket basbelopp ändrades år 1998
till prisbasbelopp i 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring (prop.
1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:677). Enligt paragrafens
sista stycke skall om det i andra lagar hänvisas till basbeloppet därmed
avses prisbasbeloppet. I IL bör det nya uttrycket prisbasbeloppet använ-
das. I författningskommentarerna till de bestämmelser där uttrycket bas-
belopp används tas det inte med någon upplysning om att regeringen har
ändrat uttrycket basbelopp till prisbasbelopp.

Det görs också ett tillägg att det som avses är prisbasbeloppet for året
före taxeringsåret. I lagtexten räcker det sedan att det står prisbasbelop-
pet, om det inte behövs en särregel därför att det är ett annat års prisbas-
belopp som avses.

Prop. 1999/2000:2

Statslåneräntan

Prop. 1999/2000:2

SLK:s forslag (26 §): Överensstämmer med regeringens forslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
statslåneräntan är hämtad från 6 § KL. Den infördes år 1993 (prop.
1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1541). Ordet statslåneräntan
infördes i lagtexten i samband med 1990 års skattereform (1990:1).

Fast driftställe

29 §

SLK:s förslag (27 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: När KL tillkom
fördes det in en definition av fast driftställe i 61 § KL. År 1986 infördes
bestämmelser om att begränsat skattskyldiga skulle beskattas för rörelse
bara om den bedrivits från fast driftställe i Sverige (DsB 1981:10, prop.
1986/87:30, bet. 1986/87:SkU5, SFS 1986:1113). Då ändrades definitio-
nen och bestämmelsen flyttades till punkt 3 av anvisningarna till 53 § KL
med en hänvisning i 6 § 1 mom. andra stycket SIL. Bestämmelsen byg-
ger på samma principer som OECD:s modellavtal. Den ändrades i sam-
band med 1990 års skattereform genom att uttrycket rörelse byttes ut mot
näringsverksamhet (1990:1).

Sista stycket i punkt 3 av anvisningarna till 53 § KL innehåller be-
stämmelser om att royalty m.m. i vissa fall skall anses som intäkt av nä-
ringsverksamhet från fast driftställe här. Den bestämmelsen har placerats
i 3 kap. 18 § andra stycket och 6 kap. 11 § andra stycket eftersom den har
betydelse bara för att avgöra om den som erhåller royaltyn m.m. är skatt-
skyldig för den i Sverige.

Liksom i andra bestämmelser har uttrycket omsättningstillgång bytts ut
mot lagertillgång. För motivering se avsnitt 7.2.7.

Sverige

20 §

SLK:s förslag (28 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av
Sverige är hämtad från punkt 2 a av anvisningarna till 53 § KL. Punkten
infördes år 1986 (prop. 1986/87:30, bet. 1986/87:SkU5, SFS 1113).

Skattemässigt värde

Prop. 1999/2000:2

31-33 §§

SLK:s förslag (29 §): Innehåller en bestämmelse om att med skattemäs-
sigt värde avses det värde som en tillgång enligt IL tas upp till eller har
tagits upp till vid inkomstberäkningen.

Remissinstanserna: Riksskatteverket liksom Byggentreprenörerna
efterlyser ett förtydligande om definitionen av skattemässigt värde på
lagertillgångar avser värdet före eller efter värdeminskningsavdrag som
medges utanför räkenskaperna. Svenska Revisorsamfundet SRS anser att
definitionen kan utgå eftersom den inte tillför något och är oklar till sin
innebörd.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: SLK föreslår att det
skall införas en definition av skattemässigt värde. SLK:s förslag tar sikte
bara på lagertillgångar och liknande tillgångar.

I dagens inkomstskattelagstiftning finns olika uttryck for detta värde.
Uttrycket skattemässigt värde finns i 8 § ExmL och i 19 § OL, men i 2 §
4 mom. andra stycket SIL används uttrycket det värde som i beskatt-
ningsavseende gäller och i 28 § tredje stycket SIL och 13 § RFL används
uttrycket de värden som gäller vid inkomsttaxeringen. I fråga om inven-
tarier finns uttrycket skattemässigt restvärde.

Efter förslag av Företagsskatteutredningen infördes det en bestämmel-
se med definitioner av skattemässigt värde i 9 § lagen (SFS 1998:1600)
om uppskov med beskattningen vid överlåtelse av tillgångar till underpris
(SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99SkU5). Där används termen
skattemässigt värde inte bara på lagertillgångar, pågående arbeten, kund-
fordringar och liknande tillgångar, utan också på kapitaltillgångar och
inventarier. Regeringen utgår från detta och låter definitionen gälla gene-
rellt i IL.

Definitionen placeras här i 2 kap., men det kan påpekas att paragrafen
gäller bara i inkomstslaget näringsverksamhet eftersom det bara är där
det finns lagertillgångar, kapitaltillgångar och inventarier. Definitionen
delas upp i tre paragrafer, 31-33 §§.

Termen används i de lagrum som SLK har föreslagit när det gäller la-
gertillgångar och liknande tillgångar (31 §). Enligt SLK:s förslag påver-
kas inte det skattemässiga värdet på fastigheter av gjorda värdeminsk-
ningsavdrag. Enligt UPL däremot skall hänsyn tas till värdeminsknings-
avdrag som har gjorts vid beskattningen men inte i räkenskaperna. Rege-
ringen utgår från definitionerna i UPL.

Termen används också när det gäller kapitaltillgångar (32 §). Den an-
vänds dock inte i bestämmelserna i avdelning VII om kapitalvinster och
kapitalförluster. Avdelningen gäller ju såväl inkomstslaget näringsverk-
samhet som kapital. Där är det också naturligare att använda uttrycket
”det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om tillgången hade avytt-
rats vid tidpunkten for...”

Slutligen används termen på inventarier (33 §). Då finns det inte läng-
re något behov av termen skattemässigt restvärde. Den används därför
inte längre. Lagrådet föreslår att orden ”även om de inte förvärvas från
någon annan” skall slopas och hänvisar i sitt yttrande till vad Lagrådet

anför i anslutning till 18 kap. 1 §. Regeringen följer inte Lagrådets för-
slag. För motivering, se kommentaren till 18 kap. 1 §.

Med denna lösning finns det inte anledning att gå in på remissinstan-
sernas synpunkter.

Återföring

34 §

SLK:s förslag (30 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Uttrycket återföring
används på ett flertal ställen i KL och SIL och i IL. I KL och SIL står det
emellertid ofta att ett avdrag skall återföras till beskattning, se t.ex. punkt
19 av anvisningarna till 23 § KL. I IL har till beskattning uteslutits och i
stället finns det en förklaring i detta kapitel. Genom att det står att belop-
pet tas upp som intäkt kan man av bestämmelsen i kombination med de
bestämmelser som finns om återföring också fa svar på när beloppet skall
tas upp till beskattning, dvs. det är en periodiserad inkomst.

I 26 kap. Återföring av värdeminskningsavdrag används uttrycket åter-
föra. I motsvarande bestämmelse i KL står det att medgivna avdrag för
värdeminskning m.m. skall tas upp som intäkt.

I fråga om vissa fonder står det i dagens lagtext att fonderna under an-
givna förutsättningar skall återföras, se t.ex. 9 § ErFL i fråga om ersätt-
ningsfonder. Det har i IL ändrats till att avdraget för avsättning till fon-
den skall återföras, se t.ex. 31 kap. 19 § IL.

AVD. II SKATTSKYLDIGHET

Denna avdelning behandlar skattskyldigheten (den subjektiva skattskyl-
digheten). Den subjektiva skattskyldigheten reglerar för särskilda subjekt
om de skall beskattas, dvs. om de över huvud taget är skattesubjekt, och i
så fall i vilken utsträckning de skall beskattas. Man kan säga att här reg-
leras när vissa skattesubjekt beskattas i annan omfattning än andra för
samma inkomst. Skattskyldighetens växling beror på inkomsttagaren.

På andra ställen i lagen behandlas skatteplikten (den objektiva skatt-
skyldigheten). Den objektiva skattskyldigheten reglerar för särskilda in-
komster om de skall beskattas. Man kan säga att där regleras fall där vis-
sa inkomster beskattas annorlunda än andra utan hänsyn till mottagare.
Skattepliktens växling beror på inkomstens natur.

Detta är varken en enkel gränsdragning eller en gränsdragning som går
att tillämpa konsekvent. Man kan känna sig tveksam framför allt i fråga
om inkomster som kan uppbäras bara av personer med vissa känne-
tecken.

Bestämmelserna om skattefrihet för utdelning på näringsbetingade an-
delar har tagits in i inkomstslaget näringsverksamhet. De kan bara bli
tillämpliga i det inkomstslaget och där finns det ett kapitel som behandlar

Prop. 1999/2000:2

räntor och utdelningar. Bestämmelserna passar bra i det kapitlet och det
blir sannolikt lättare för läsarna att hitta dem där.

Skattskyldighetsbestämmelsema har delats in i fem kapitel; fysiska
personer, dödsbon, svenska handelsbolag, juridiska personer samt vissa
stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och andra juridiska
personer.

3 kap. Fysiska personer

I detta kapitel regleras vilka inkomster som fysiska personer är skattskyl-
diga för. Här finns såväl skattskyldighetsbestämmelser som bestämmel-
ser om undantag från skattskyldigheten.

I kapitlet finns också två bestämmelser om skattskyldighet för överlåt-
na pensioner och periodiska inkomster. De gäller för såväl obegränsat
som begränsat skattskyldiga. För begränsat skattskyldiga blir bestämmel-
serna dock intressanta bara om de är skattskyldiga här för utfallande be-
lopp.

Som framgår av 4 kap. 1 och 2 §§ skall de bestämmelser som gäller för
fysiska personer i denna lag tillämpas också för vissa dödsbon. I denna
avdelning finns emellertid ett särskilt kapitel för dödsbon (4 kap.).

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:33 och 34, prop.

1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 f.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Hänvisningen
i fjärde stycket finns dock inte med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Fjärde stycket är nytt. Det hänvisar till bestämmelserna i 7 kap. 21 §,
som på Lagrådets förslag flyttats från 8 kap. 36 §. Bestämmelserna i
7 kap. 21 § gäller för såväl fysiska som juridiska personer.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en upplysande hänvisning för fysiska personer som är delägare i svenska
handelsbolag, i vissa samfålligheter och i andra utländska juridiska per-
soner än utländska bolag om att de kan vara skattskyldiga också för in-
komster hos sådana juridiska personer.

Obegränsat skattskyldiga

Vilka som är obegränsat skattskyldiga

3§
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
en redaktionell ändring i andra stycket.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att det är en bra metod att i en bestämmelse dels samla vilka kategorier
som är skattskyldiga, dels föreskriva att de är obegränsat skattskyldiga.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 3-5 §§ introduce-
ras termen obegränsat skattskyldig. Termen är ny i lagstiftningen men
kan för fysiska personer i stort sägas motsvara begreppet bosatt. I dagens
lagtext används det ordet för den som är bosatt här, men ofta används
ordet i den utvidgade betydelsen att det omfattar också den som har vä-
sentlig anknytning hit eller som stadigvarande vistas här. I IL används
ordet bosatt för grundbetydelsen och termen obegränsat skattskyldig an-
vänds för det mer omfattande begreppet.

Innehållet i definitionen i första stycket är hämtat i fråga om

- punkt 1 (bosatt här) från punkt 1 första stycket av anvisningarna till
53 § KL,

- punkt 2 (stadigvarande vistelse) från 68 § KL och 16 § 1 mom. SIL,
och

- punkt 3 (väsentlig anknytning) från punkt 1 andra stycket av anvis-
ningarna till 53 § KL.

Bestämmelsen i punkten 1 fanns med redan vid KL:s tillkomst. Den är
i sak oförändrad sedan dess. I dagens lagtext används uttrycket egentligt
bo och hemvist. Det har ändrats till bosatt, vilket är ett övergripande ut-
tryck som innefattar både bo och hemvist. Avsikten är inte att det skall
innebära någon ändring i sak. Jämför t.ex. 6-13 §§ folkbokföringslagen
(1991:481).

Bestämmelsen i punkten 2 fanns också med vid KL:s tillkomst och är i
sak oförändrad sedan dess.

En bestämmelse om att personer med viss anknytning till Sverige
skulle behandlas som obegränsat skattskyldiga (3 § första stycket 3 och
7 £) fanns också med vid KL:s tillkomst i punkt 1 av anvisningarna till
53 § KL. Denna bestämmelse har ändrats några gånger. År 1966 (SOU
1962:59, prop. 1966:127, bet. 1966:BevU54, SFS 1966:729) infördes
bl.a. en bestämmelse med en bevispresumtion. Därefter gjordes en större
ändring år 1985 (DsJu 1983:13, prop. 1984/85:175, bet. 1984/85:SkU59,
SFS 1985:362). Uttrycket väsentlig anknytning förtydligades i vissa av-
seenden. Bestämmelsen utvidgades till att gälla inte bara svenska med-
borgare utan också alla som har haft sitt egentliga bo och hemvist eller

Prop. 1999/2000:2

stadigvarande vistats här. Tiden for bevispresumtionsregeln förlängdes
till fem år och kom att omfatta fler skattskyldiga.

4§

SLK:s förslag (3 a §): Enligt SLK:s förslag gäller bestämmelsen om den
svenske medborgaren är bosatt utomlands. Överensstämmer i övrigt med
regeringens förslag bortsett från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inga erinringar mot förslaget.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
svensk beskickningspersonal m.fl. kommer från 69 § första stycket KL
och 17 § första stycket SIL. Att sådana personer är obegränsat skattskyl-
diga infördes år 1978 (prop. 1978/79:58, bet. 1978/79:SkU15, SFS
1978:925).

Ordet bosatt har bytts ut mot vistas vilket bättre återspeglar vad som
avses. Det förhållandet att en person på grund av sin tjänst vid en svensk
beskickning, en svensk delegation eller ett svenskt karriärkonsulat vistas
utomlands skall inte hindra att denna person anses som obegränsat skatt-
skyldig i Sverige. Detta byte har gjorts efter lagrådsföredragningen.

Uttrycket lönat konsulat har ersatts med det numera använda uttrycket
karriärkonsulat.

I andra stycket har uttrycket ”på motsvarande sätt” lagts till som en
markering att villkoren i första stycket skall läsas utifrån makens respek-
tive barnets förhållanden.

5§

SLK:s förslag (3 b §): Enligt SLK:s förslag gäller bestämmelsen om
personen är bosatt i en annat stat inom Europeiska unionen. Överens-
stämmer i övrigt med regeringens förslag, bortsett från några redaktio-
nella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om personalen vid Europeiska universitetsinstitutet kommer från 69 §
andra stycket KL och 17 § andra stycket SIL. De infördes år 1996 (prop.
1996/97:19, bet. 1996/97:FiUl, SFS 1996:1208 och 1996:1214). Proto-
kollet och konventionen som nämns i första strecksatsen i första stycket
finns publicerade i propositionen 1996/97:5 s. 309 f.

Enligt dagens lagtext skall personen anses bosatt här om han vid
tjänstetillträdet hade sitt skatterättsliga hemvist här. I IL uttrycks det så
att om personen vid tjänstetillträdet var obegränsat skattskyldig, skall han
anses vara obegränsat skattskyldig här. Det kan tilläggas att det i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall finns bestämmelser
om att inkomsterna från institutet kan vara undantagna från inkomstskatt.
I SLK:s förslag är villkoret formulerat så att han var obegränsat skatt-
skyldig i Sverige. I Sverige har strukits eftersom det av sammanhanget
framgår att vad som avses är om personen är skattskyldig här. Vidare
finns det en definition här i 3 kap. av obegränsat skattskyldiga, av vilken
det framgår att det är obegränsad skattskyldighet i Sverige som avses när
uttrycket används.

Prop. 1999/2000:2

Liksom i 4 § har ordet bosatt bytts ut mot vistas. Skälen till ändringen
framgår av kommentaren till 4 §.

I andra stycket har uttrycket ”på motsvarande sätt” lagts till som en
markering att villkoren i första stycket skall läsas utifrån makens respek-
tive barnets förhållanden.

I tredje stycket finns en bestämmelse om att vid tillämpning av skatte-
avtal skall sådana personer som avses i första och andra styckena anses
ha hemvist i Sverige. Också denna bestämmelse infördes år 1996 i 69 §
andra stycket KL och 17 § andra stycket SIL.

6§

SLK:s förslag (3 c §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en upplysning om att det finns bestämmelser i protokollet till det s.k. Fu-
sionsfördraget om var Europeiska gemenskapernas tjänstemän skall an-
ses bosatta. Enligt 2 § lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges an-
slutning till Europeiska unionen gäller de i Sverige. Fördraget och proto-
kollet finns publicerade i SFS 1994:1501 s. 3567 f. En sådan upplysning
infördes år 1996 i 69 § tredje stycket KL och 17 § tredje stycket SIL
(prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiUl, SFS 1996:1208 och 1996:1214).

7§

SLK:s förslag (4 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS påpekar att det är
oklart vad som avses med utvidgningen liknande förhållanden i första
stycket sista strecksatsen. Samfundet förutsätter att avsikten är att det inte
skall ske någon förändring av gällande rätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Se sista stycket av
kommentaren till 3 §, där det finns en redogörelse för hur bestämmelsen
vuxit fram.

Strecksatsen liknande förhållanden är inte en utvidgning utan en er-
sättning för uttrycket därmed jämförliga förhållanden.

Innebörden av obegränsad skattskyldighet

8§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I denna paragraf
finns huvudregeln för obegränsat skattskyldiga fysiska personer. Be-
stämmelsen är hämtad från 53 § 1 mom. a KL och 6 § 1 mom. a SIL. De
nuvarande bestämmelserna har i princip haft samma lydelse sedan KL
och SIL kom till.

I inledningen till 53 § 1 mom. KL respektive 6 § 1 mom. SIL finns det
upplysningar om att det kan finnas undantag från skattskyldigheten i KL

Prop. 1999/2000:2

respektive SIL. En sådan upplysning är så allmän att man likaväl kan
utesluta den. Någon motsvarighet har därför inte tagits in. Undantag från
skattskyldigheten finns i 8 kap. om inkomster som är skattefria, men det
finns också bestämmelser om skattefrihet i reglerna för de olika inkomst-
slagen.

Undantag från skattskyldighet vid vistelse utomlands

9§

SLK:s förslag (6 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS pekar på att ut-
trycket administrativ praxis är oklart och menar att om det skall använ-
das behöver det preciseras.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om att obegränsat skattskyldiga inte är skattskyldiga för
inkomst av anställning från utlandet i vissa fall. Bestämmelserna finns i
dag i 54 § första stycket f KL och i punkt 3 av anvisningarna till paragra-
fen. I 7 § 11 mom. SIL finns en hänvisning till dessa bestämmelser.

En begränsning av skattskyldigheten infördes första gången år 1966
(SOU 1962:59, prop. 1966:127, bet. 1966:BevU54, SFS 1966:729) då en
anställning och vistelse som varade i minst ett år undantogs från beskatt-
ning. Bestämmelsen om begränsning i skattskyldigheten vid utlandsvis-
telse utvidgades år 1985 (DsJu 1983:13, prop. 1984/85:175, bet.
1984/85:SkU59, SFS 1985:362) bl.a. genom att sexmånadersregeln in-
fördes. Vid 1990 års skattereform fick bestämmelserna sin nuvarande
huvudsakliga utformning. Då infördes kravet att inkomsten skall beskat-
tas i verksamhetslandet för att den skall undantas från skatteplikt med
stöd av sexmånadersregeln. I propositionen (s. 683 f.) finns det vissa ut-
talanden om huruvida en inkomst, t.ex. en naturaförmån, skall anses ha
blivit beskattad i utlandet. Bestämmelsen om undantag från skattskyldig-
het vid statlig och kommunal tjänsteexport infördes år 1993 (prop.
1993/94:90, bet. 1993/94:SkU10, SFS 1993:1515). I prop. 1998/99:124
har det föreslagits en ny lydelse av lagtexten genom att svensk lands-
tingskommun ersatts av svenskt landsting och svensk församling ersatts
av församling inom Svenska kyrkan. Lydelsen här i IL bygger på föresla-
get i prop. 1998/99:124.

Lagtexten har ändrats i förhållande till SLK:s förslag i inledningen av
de båda styckena för att förtydliga att den skattskyldige inte måste vara
anställd hos en utländsk arbetsgivare. Det som avses är bara att det måste
finnas ett anställningsförhållande. Denna ändring har gjorts efter lagråds-
föredragningen.

Det av Svenska Revisorsamfundet SRS kritiserade uttrycket admi-
nistrativ praxis är hämtat från dagens lagstiftning. Det finns inte anled-
ning att nu överväga någon precisering.

Prop. 1999/2000:2

10 §

SLK:s förslag (7 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att kortare avbrott i utlandsvistelsen skall räknas in i utlandsvistelsen
infördes år 1985 i samband med att bestämmelserna om skattefrihet ut-
vidgades, se under kommentaren till 9 §. Bestämmelsen har inte ändrats.
Den är i dag placerad i punkt 3 av anvisningarna till 54 § KL. Den gäller
också vid den statliga inkomsttaxeringen på grund av en hänvisning i 7 §
11 mom. SIL.

11 §

SLK:s förslag (8 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen un-
dantas den som är anställd på svenskt, danskt eller norskt luftfartyg från
möjligheten att tillämpa bestämmelserna om skattefrihet i 9 §. Så har det
varit ända sedan den ursprungliga ettårsregeln infördes år 1966. I dag
framgår detta av 54 § första stycket f KL och 7 § 11 mom. SIL.

22 f

SLK:s förslag (9 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från ett antal redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS påpekar att det av
bestämmelsen inte framgår var arbetsgivaren skall vara obegränsat skatt-
skyldig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket
finns ett undantag från 9 § för den som är anställd ombord på fartyg.

I andra stycket finns en specialregel om att den som är anställd ombord
på utländskt fartyg inte är skattskyldig för inkomst av anställningen i
vissa fall. I dag finns bestämmelsen placerad i punkt 3 av anvisningarna
till 54 § KL. I 7 § 11 mom. SIL finns en hänvisning som gör att den gäl-
ler också vid taxeringen till statlig inkomstskatt.

Bestämmelsen ändrades senast år 1993 (prop. 1992/93:217, bet.
1992/93:SkU35, SFS 1993:526) genom att bestämmelsen om 183 dagar
per tolvmånadersperiod infördes i stället för att anställningen och vistel-
sen skulle ha varat minst sex månader. Ett sådant undantag togs in första
gången år 1985 i samband med införandet av sexmånadersregeln, se un-
der kommentaren till 9 §.

I första stycket första strecksats stryks anställningen för att det inte
skall låta som att den skattskyldige måste vara anställd hos en utländsk
arbetsgivare (jfr kommentaren till 9 §). Det som skall sägas är att vistel-
sen måste vara i minst 183 dagar under en tolvmånadersperiod. Att den
skattskyldige måste vara anställd framgår av inledningen till stycket.

Ett villkor för att bestämmelserna i andra stycket skall tillämpas är att
arbetsgivaren är obegränsat skattskyldig (andra strecksatsen). Svenska
Revisorsamfundet SRS har påpekat att det inte framgår var arbetsgivaren
skall vara obegränsat skattskyldig. Vad som avses med uttrycket obe-

Prop. 1999/2000:2

gränsat skattskyldig regleras i 3 kap. 3-7 §§ och 6 kap. 3 §. Av dessa
bestämmelser framgår att det som avses är obegränsat skattskyldiga i
Sverige. Något förtydligande behövs därför inte. Uttrycket används re-
gelmässigt i IL utan tillägg för i Sverige.

I dag finns en hänvisning till 1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhetsförordningen
(1988:594) i fråga om vad som avses med oceanfart. Bl.a. med hänsyn
till det olämpliga i att en skattelag hänvisar till en förordning har denna
hänvisning tagits bort och i stället har en definition tagits in i tredje
stycket.

13 §

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
oförutsedda händelser infördes år 1985 i samband med att skattefrihets-
bestämmelsema utvidgades, se under kommentaren till 9 §. Bestämmel-
sen har inte ändrats. Den är i dag placerad i punkt 3 fjärde stycket av an-
visningarna till 54 § KL. Den gäller också vid den statliga inkomsttaxe-
ringen på grund av en hänvisning i 7 § 11 mom. SIL.

Undantag från skattskyldighet för anställda vid utländsk stats
beskickning eller konsulat

14 §

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för några redaktionella ändringar. Bl.a. finns obegränsat skatt-
skyldig inte med i inledningen. I stället avslutades bestämmelsen med
”även om han inte är begränsat skattskyldig enligt 14 §” (17 § i regering-
ens förslag).

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att uttrycket
”även om han inte är begränsat skattskyldig enligt 14 §” (17 § i regering-
ens förslag) bör utgå.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att den som tillhör utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat i Sve-
rige inte är skattskyldig är i dag placerad i 70 § 2 mom. KL och 18 §
2 mom. SIL. Bestämmelsen fanns med i KL redan år 1928, men fick sin
nuvarande lydelse år 1984 (prop. 1984/85:55, bet. 1984/85:SkU15, SFS
1984:894).

Uttrycket lönat konsulat har ersatts med det numera använda uttrycket
karriärkonsulat.

Avslutningen ”även om han inte är begränsat skattskyldig enligt 17 §”
kan fungera som en upplysning om att det längre fram finns bestämmel-
ser om begränsad skattskyldighet. Kammarrätten i Stockholm har dock
rätt i att bestämmelsen systematiskt inte hör hemma i denna paragraf ef-
tersom den bara gäller för obegränsat skattskyldiga. Den tas därför bort
och i stället inleds den med ”En obegränsat skattskyldig person ...”.

Prop. 1999/2000:2

15 §

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att en utländsk honorärkonsul inte är skattskyldig för inkomster av sin
tjänst hos den utländska staten finns i dag i 70 § 3 mom. KL och 16 §
3 mom. SIL. Dessa bestämmelser har aldrig ändrats.

Uttrycket olönad konsul har ersatts med det numera använda uttrycket
honorärkonsul.

Undantag från skattskyldighet för medlemmar av kungahuset

16 §

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att medlemmar av kungahuset inte är skattskyldiga för anslag som anvi-
sas av staten är i dag placerad i 54 § första stycket a KL och 7 § 2 mom.
SIL. Sådana anslag var skattefria redan vid KL:s tillkomst.

Begränsat skattskyldiga

Vilka som är begränsat skattskyldiga

17 §

SLK:s förslag (14 §): Enligt SLK:s förslag till punkten 1 krävs det också
att den skattskyldige har sådana inkomster eller skall göra sådana avdrag
som räknas upp i 18-20 §§. Överensstämmer i övrigt med regeringens
förslag, bortsett från en redaktionell ändring i punkten 3.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I dag finns det inte
någon definition av begränsat skattskyldiga, men vilka som är begränsat
skattskyldiga framgår motsatsvis av bestämmelserna om vem som är
obegränsat skattskyldig i Sverige. Under kommentaren till 3 § finns en
redogörelse för var de bestämmelserna finns i dag och hur de har ut-
vecklats.

SLK föreslår att en förutsättning för att en person skall var begränsat
skattskyldig är att han har sådana inkomster eller skall göra sådana av-
drag som avses i 18-20 §§. Förslaget leder till att fysiska personer delas
in i tre kategorier; obegränsat skattskyldiga, begränsat skattskyldiga och
de som inte alls är skattskyldiga. Lagrådet anser att denna kategoriindel-
ning är mindre lyckad och menar att den leder till cirkelresonemang och
oklarheter. Lagrådet förordar att termen begränsat skattskyldig skall avse
varje person som inte är obegränsat skattskyldig. Enligt regeringens be-
dömning kan det visserligen förefalla märkligt att alla personer är skatt-
skyldiga i Sverige, men praktiska skäl talar för att Lagrådets förslag skall

Prop. 1999/2000:2

följas. Det föranleder ändringar här i 3 kap., i 6 kap. samt i ytterligare ett
antal bestämmelser som gäller för begränsat skattskyldiga.

Att den som tillhör utländsk stats beskickning m.fl., som anges i punkt
2-4, skall anses som begränsat skattskyldig framgår av 70 § 1 mom. KL
och 18 § 1 mom. SIL. Bestämmelsen fanns med i KL redan år 1928. Den
enda större ändringen gjordes år 1984 (prop. 1984/85:55, bet.
1984/85:SkU15, SFS 1984:894) då man lade till villkoret att den skatt-
skyldige inte heller skall ha varit obegränsat skattskyldig i Sverige när
han kom att tillhöra beskickningen m.m.

Liksom i andra paragrafer används i punkten 2 det numera använda
uttrycket karriärkonsulat i stället för lönat konsulat.

Innebörden av begränsad skattskyldighet

18 §

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet på-
pekar angående första stycket 7 att det blir en skatteskärpning om utdel-
ningar på andelar i ekonomiska föreningar skall beskattas även kommu-
nalt. Att konstruera regler som medför att de ursprungliga tankegångarna
fortfarande styr regelsystemet, skulle medföra komplexa regler. Fakulte-
ten menar att det bästa skulle vara om även utdelningar på andelar i eko-
nomiska föreningar omfattades av kupongskattelagen. Sveriges Advokat-
samfund anser angående samma punkt att motivet för att utvidga beskatt-
ningen av utdelningar på ekonomiska föreningar även till den kommu-
nala taxeringen inte är självklart. Ett alternativ skulle kunna vara att del-
ägarna i förekommande fall beskattas i inkomstslaget kapital.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen be-
handlar begränsat skattskyldiga. Denna bestämmelse är hämtad från 53 §
1 mom. a KL och 6 § 1 mom. första stycket a SIL.

Första stycket har omarbetats redaktionellt i förhållande till SLK:s för-
slag.

Punkt 1: Inkomst av rörelse som bedrivs här i Sverige har ingått i det
som begränsat skattskyldiga alltid har varit skyldiga att redovisa enligt
KL och SIL. Genom lagstiftning år 1986 (prop. 1986/87:30, bet.
1986/87:SkU5, SFS 1986:1113) preciserades detta till att avse inkomst
av rörelse som bedrivits från fast driftställe här. Vad som menas med fast
driftställe framgår av 2 kap. 29 § samt kompletteras i fråga om royalty
och liknande i andra stycket här i 18 §.

Begränsat skattskyldiga har också alltid varit skyldiga att redovisa in-
komst av fastighet här i Sverige enligt KL och SIL. Efter 1990 års skatte-
reform skall inkomst av näringsfastighet redovisas i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet. Bland de inkomster som skall tas upp ingår sådan åter-
föring av värdeminskningsavdrag m.m. som enligt 26 kap. skall göras när
en näringsfastighet avyttras eller blir privatbostadsfastighet. Den kapital-
vinst som uppkommer vid avyttring av en näringsfastighet skall för fy-

Prop. 1999/2000:2

siska personer beskattas i inkomstslaget kapital (se 13 kap. 4 och 6 §).
Att kapitalvinsten också skall beskattas här i Sverige framgår av punkt 6.

Punkt 2: När en näringsbostadsrätt avyttras eller blir privatbostadsrätt,
skall medgivna avdrag for värdehöjande reparationer och underhåll tas
upp som intäkt enligt 26 kap. 10, 11 och 13 §§. Sådana intäkter vid avytt-
ringen skall också begränsat skattskyldiga ta upp om de avser närings-
bostadsrätter som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller en del av ett hus
i Sverige. Bestämmelserna kom till vid 1990 års skattereform.

Punkt 3: Första gången det infördes skattskyldighetsbestämmelser om
egenavgifter var år 1976 (prop. 1975/76:178, bet. 1975/76:SkU68, SFS
1976:460). Därefter har bestämmelserna ändrats bl.a. år 1981 (prop.
1981/82:10, bet. 1981/82:SkU9, SFS 1981:1150). Av 2 kap. 26 § framgår
att också viss särskild löneskatt och allmän löneavgift omfattas av denna
bestämmelse.

I nuvarande bestämmelser föreskrivs också skattskyldighet för nedsatta
s.k. nordiska socialavgifter, om dessa hänför sig till näringsverksamhet.
Detta har utelämnats, eftersom beskattningen av dessa alltid skall ske i
inkomstslaget tjänst och alltså för begränsat skattskyldiga genom särskild
inkomstskatt. Före 1990 års skattereform skedde beskattningen i in-
komstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. När detta inkomstslag upphör-
de föreskrevs att beskattningen i stället skulle ske i inkomstslaget tjänst
(prop. 1989/90:110 s. 675).

Punkt 4:1 dag framgår det av 21 § RFL att fysiska personer som inte är
bosatta i Sverige är skattskyldiga för inkomst av kapital för positivt och
negativt räntefördelningsbelopp. Det gäller såväl när fysiska personer är
enskilda näringsidkare som när de är delägare i svenska handelsbolag.
Avdraget för negativ räntefördelning regleras i 20 §. Bestämmelserna
infördes år 1993 (SOU 1991:100, Ds 1993:28, prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU 15, SFS 1993:1536).

Punkt 5: Inkomster av fastigheter i Sverige har alltid varit skatteplikti-
ga här enligt KL och SIL. Genom 1990 års skattereform ändrades be-
stämmelserna så att löpande inkomster av privatbostadsfastigheter och
privatbostäder numera är att betrakta som inkomst av kapital, se nuva-
rande 3 § 3 mom. SIL.

Punkt 6: Kapitalvinst på fastighet i Sverige har alltid varit skattepliktig
här, också för begränsat skattskyldiga, enligt KL och SIL. Punkten om-
fattar såväl näringsfastigheter som privatbostadsfastigheter.

Skattskyldighet för begränsat skattskyldigas kapitalvinster på bostads-
rätter infördes i samband med att det infördes en evig kapitalvinstbe-
skattning på bostadsrätter (prop. 1983/84:67, bet. 1983/84:SkU13, SFS
1983:1043). Punkten omfattar såväl näringsbostadsrätter som privatbo-
stadsrätter. Vad som menas med privatbostadsrätt och näringsbostadsrätt
definieras i 2 kap. 18 och 19 §§.

Punkt 7:1 6 § 1 mom. första stycket a SIL finns en bestämmelse om att
begränsat skattskyldiga skall erlägga skatt för utdelning på andelar i
svenska ekonomiska föreningar. Bestämmelsen har funnits med där se-
dan lagen kom till. Däremot finns det ingen motsvarande bestämmelse i
KL.

Prop. 1999/2000:2

Bestämmelsen gäller for det första i inkomstslaget kapital, som bara
beskattas statligt. Men den kan gälla också i inkomstslaget näringsverk-
samhet, men då blir bestämmelsen intressant bara om utdelningen inte
ingår i punkten 1 (fast driftställe eller fastighet i Sverige). Det torde
knappast förekomma att begränsat skattskyldiga fysiska personer som
bedriver enskild näringsverksamhet blir beskattade i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet för utdelning som inte hänför sig till fast driftställe eller
fastighet i Sverige. Däremot kan det förekomma att de är skattskyldiga i
inkomstslaget näringsverksamhet för utdelningsinkomster i svenska han-
delsbolag. Även om sådana inkomster inte hänför sig till ett fast drift-
ställe eller en fastighet i Sverige skall de beskattas här vid den statliga
taxeringen. Men frågan är varför de inte skall beskattas vid den kommu-
nala taxeringen. Före skattereformen kunde det vara motiverat att de be-
gränsat skattskyldiga bara betalade statlig inkomstskatt på sådan utdel-
ning eftersom de bara betalade kupongskatt på utdelning från aktiebolag.
Efter skattereformen betalar de statlig skatt bara om inkomsterna översti-
ger brytpunkten, vilket innebär att sådan utdelning ofta blir skattefri.
SLK föreslår att bestämmelsen utvidgas så att den gäller också vid be-
räkning av kommunal inkomstskatt. Att beskatta delägarna i inkomstsla-
get kapital, som Sveriges Advokatsamfund föreslår, bryter mot systemet
att inkomster i handelsbolag räknas till inkomstslaget näringsverksamhet.
Det finns inte anledning att införa sådana undantag för de relativt säll-
synta fall då detta kan förekomma. Regeringen följer SLK:s förslag.

I andra stycket finns en bestämmelse om när royalty skall anses hän-
förlig till ett fast driftställe i Sverige. Bestämmelsen finns i dag i punkt 3
av anvisningarna till 53 § KL och i 6 § 1 mom. andra stycket SIL. Ända
sedan KL:s tillkomst har det funnits en bestämmelse om att royalty och
liknande ersättningar skall anses som inkomst av rörelse som bedrivs här
om de kommer från en verksamhet som bedrivs i Sverige. År 1981 (prop.
1981/82:10, bet. 1981/82:SkU8, SFS 1981:1150) infördes uttrycket
”royalty eller periodiskt utgående avgift för nyttjande av materiella eller
immateriella tillgångar”. År 1986 lade man till att verksamheten skall ha
fast driftställe i Sverige. Lydelsen ändrades senast i samband med 1990
års skattereform genom att uttrycket rörelse byttes ut mot näringsverk-
samhet. Vad som i övrigt avses med fast driftställe regleras i 2 kap. 29 §.
Stycket har ändrats redaktionellt i förhållande till SLK:s förslag, bl.a. har
intäkt bytts ut mot inkomst eftersom det inte är fråga om periodiserade
inkomster här.

I tredje stycket finns ett undantag från skattskyldigheten för utdelning
på andelar i svenska ekonomiska föreningar för vissa personer som till-
hör utländsk stats beskickning eller konsulat här i Sverige samt make,
barn och personliga tjänare till sådana personer. Detta undantag finns i
dag i 18 § 1 mom. första stycket SIL. Så har det varit alltsedan SIL kom
till.

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar. SLK hade med ett förslag till ett
tredje stycke.

Prop. 1999/2000:2

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I denna paragraf har
det brutits ut en skattskyldighetsbestämmelse för begränsat skattskyldiga
som gäller avyttring av bl.a. aktier. Bestämmelsen är hämtad från 53 §
1 mom. a KL och 6 § 1 mom. första stycket a SIL.

Paragrafen inleds med att den gäller för kapitalvinst på vissa tillgångar
och förpliktelser. I KL står det att bestämmelsen gäller för inkomst vid
avyttring, men i SIL står det att den gäller för vinst vid avyttring. Lydel-
sen i SIL tyder således på att den bestämmelsen bara skulle gälla för ka-
pitalvinster och inte i fråga om lagertillgångar. Före 1990 års skattere-
form reglerades detta bara i KL och då gällde bestämmelsen ”för vinst
vid icke yrkesmässig avyttring”. I specialmotiveringen till 53 § 1 mom.
KL står (prop. 1989/90:110 s. 657) att bestämmelsen har bibehållits, men
att den i fortsättningen även tar sikte på inkomster när ett handelsbolag
avyttrar aktier m.m. och på inkomster vid avyttring av aktier i svenska
fåmansföretag som skall tas upp i tjänst. I kommentaren till 6 § 1 mom.
SIL (s. 706) står det att regler om skattskyldighet för utomlands bosatta
fysiska personer har förts från 53 § 1 mom. KL och att bestämmelserna
har anpassats till den nya kapitalbeskattningen. SLK menar att någon
ändring inte verkar vara avsedd och utgår ifrån att bestämmelsen gäller
bara för kapitalvinster samt sådana inkomster som i vissa reglerade fall
skall tas upp som inkomst av tjänst eller näringsverksamhet i stället för
att tas upp som kapitalvinst. Regeringen utgår från att denna bedömning
är riktig.

I inkomstslaget kapital beskattas begränsat skattskyldiga för kapital-
vinster på de aktuella tillgångarna och förpliktelserna. Bestämmelsen om
skattskyldighet för kapitalvinster på andelar i svenska företag infördes år
1983 (prop. 1982/83:144, bet. 1982/83:SkU51, SFS 1983:452). Bestäm-
melserna om konvertibla skuldebrev och köp och teckningsoptioner som
utfärdats i förening med skuldebrev lades till år 1985 (prop. 1984/85:193,
bet. 1984/85:SkU62, SFS 1985:307). I samband med 1990 års skattere-
form lade man till konvertibla vinstandelsbevis samt optioner och termi-
ner som avser de aktuella tillgångarna. När det gäller optionsrätter har
terminologin ändrats för att den skall stämma överens med den som an-
vänds i bestämmelserna om kapitalvinster.

Sådana kapitalvinster som avses i denna punkt kan komma att bli be-
skattade som inkomst av tjänst när det är fråga om andelar i famansföre-
tag m.m., se 57 kap. Bestämmelsen infördes genom 1990 års skattere-
form.

Av 13 kap. 7 § följer att fysiska personer skall beskattas i inkomstsla-
get näringsverksamhet för kapitalvinster på andelar i svenska kooperativa
föreningar om innehavet betingas av näringsverksamheten. Delägare i
svenska handelsbolag skall enligt 13 kap. 4 § jämförd med 13 kap. 2 §
(om det inte följer redan av 13 kap. 1 §) beskattas i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet för handelsbolagets kapitalvinster på delägarrätter.
Normalt uppkommer skattskyldighet för sådana inkomster enligt 18 §
första stycket 1. Men om inkomsten inte kan sägas hänföra sig till fast
driftställe i Sverige skulle den skattskyldige slippa beskattning om inte
denna bestämmelse fanns.

Prop. 1999/2000:2

SLK har i andra meningen i första stycket särskilt lagt till att skattskyl-
digheten omfattar också sådant belopp som motsvarar en kapitalvinst och
som enligt 51 kap. 3 och 4 §§ skall tas upp i inkomstslaget näringsverk-
samhet. Beskattningen enligt de bestämmelserna är avsedd att ersätta en
kapitalvinstbeskattning. Med hänsyn till detta och till likheten med den
beskattning som sker i inkomstslaget tjänst vid avyttring av andelar i få-
mansföretag m.m. utgick SLK ifrån att också sådana inkomster omfattas
av bestämmelsen. Regeringen följer SLK:s förslag.

I första stycket finns en bestämmelse om att skattskyldigheten gäller
bara om den skattskyldige har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande
vistats här vid något tillfälle under det kalenderår då avyttringen sker
eller de tio föregående kalenderåren. Också denna del av bestämmelsen
kom till år 1983. I dag står det överlåtaren i stället för den som är skatt-
skyldig i lagtexten. Uttrycket har ändrats för att det skall passa också på
delägare i handelsbolag. I lagtexten har lagts till ”det kalenderår då avytt-
ringen sker” för att också en person som har varit bosatt i Sverige eller
stadigvarande har vistats här i början av ett år, t.ex. under januari till och
med november, och avyttrat andelar i december skall omfattas av be-
stämmelsen.

Att tredje stycket i SLK:s förslag har tagits bort är en följd av ändring-
ar under år 1998 (SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, SFS 1998:1606).

20 §

SLK:s förslag (17 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I skattskyldighets-
bestämmelsema regleras vilka inkomster en person är skattskyldig för,
men inte vilka poster som får dras av. Det följer av övriga bestämmelser i
IL att om man är skattskyldig för en inkomst så har man rätt till avdrag
för utgifter för att förvärva och bibehålla inkomsterna samt för kost-
nadsposter som är att hänföra till inkomsterna. Det behöver därför inte
stå att en skattskyldig person är ”skattskyldig” för avdrag för utgifter och
kostnadsposter. SLK har emellertid här i 20 § reglerat att en kapitalför-
lust och ett negativt fördelningsbelopp skall dras av om skattskyldighet
hade förelegat för en motsvarande kapitalvinst respektive positivt fördel-
ningsbelopp. En motsvarande bestämmelse om kapitalvinst finns för ju-
ridiska personer i 6 kap. 11 § sista stycket. Det är inte självklart att en
person skall dra av en kaptialförlust bara därför att han är skattskyldig för
en motsvarande kapitalvinst eller att han skall dra av ett negativt ränte-
fördelningsbelopp bara därför att han är skattskyldig för motsvarande
positiva belopp. Bestämmelserna behövs därför.

Bestämmelsen om avdrag för kapitalförluster kommer från 3 § 2 mom.
första stycket SIL. Momentet infördes genom 1990 års skattereform. Att
begränsat skattskyldiga får göra avdrag för kapitalförluster bara om de
skulle vara skattskyldiga för motsvarande kapitalvinster lades till i den
proposition som kom på hösten år 1990 med kompletteringar till skatte-
reformen (prop. 1990/91:54, bet. 1990/91 :SkU10, SFS 1990:1422). Den
gäller således i dag bara kapitalförluster som hör till inkomstslaget kapi-

Prop. 1999/2000:2

tal men SLK förutsätter att detsamma skall gälla också när de hör till
inkomstslaget näringsverksamhet. Regeringen delar SLK:s bedömning i
denna fråga.

Bestämmelsen om räntefördelningsbelopp kommer från 21 § RFL (för
förarbeten, se kommentaren till 18 § punkt 4).

Skattskyldighet enligt andra lagar

21 §

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en upplysning om att det finns ytterligare bestämmelser om skatt-
skyldighet i tre andra lagar. De två förstnämnda, lagen om särskild in-
komstskatt för utomlands bosatta och lagen om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl., kom till år 1991 (prop. 1990/91:107, bet.
1990/91 :SkU34, SFS 1991:586 respektive prop. 1990/91:159, bet.
1990/91 :SkU33, SFS 1991:591). Samtidigt lyftes bestämmelser om
skattskyldighet för inkomst av tjänst ut ur 53 § 1 mom. KL.

I dag finns det en bestämmelse i 54 § första stycket b KL om att i ut-
landet bosatt person frikallas från skattskyldighet för sådan inkomst som
avses i lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.
med undantag för vissa inkomster som är undantagna från skatteplikt
enligt den sistnämnda lagen. Det finns emellertid inte någon bestämmelse
om skatteplikt i KL eller SIL eller i IL för sådana inkomster (annat än för
de nyssnämnda inkomsterna som är undantagna från skatteplikt enligt
lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister). Det be-
hövs därför inte någon bestämmelse om frikallelse från skattskyldighet.

Den tredje lagen, kupongskattelagen, har funnits betydligt längre. Den
nuvarande kupongskattelagen kom år 1970. Enligt denna utgår skatt på
utdelning på aktier i svenska aktiebolag och på andelar i svenska värde-
pappersfonder för begränsat skattskyldiga. Lagen har setts över av Ku-
pongskattelagsutredningen, som i juni föreslog en ny lag (lagen om sär-
skild inkomstskatt på utdelning och royalty för begränsat skattskyldiga) i
betänkandet SOU 1999:79. Enligt förslaget skall lagen träda i kraft den
1 juli 2000 och tillämpas på utdelningar som är tillgängliga för lyftning
från och med den 1 januari 2001. Eftersom förslaget ännu inte har lett till
lagstiftning behålls kupongskattelagen i uppräkningen i denna paragraf.

Skattskyldighet för överlåtna pensioner och periodiska inkomster

22 §

SLK:s förslag (19 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund påpekar att det inte
framgår uttryckligen att skattskyldigheten skulle övergå på mottagaren
efter äktenskapsskillnad, vilket kan inträffa.

Prop. 1999/2000:2

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
överlåtelse genom bodelning av en pensionsförsäkring eller en rätt enligt
pensionssparavtal kommer från 53 § 4 mom. första stycket KL och 6 §
4 mom. första stycket SIL. År 1973 togs det in bestämmelser i dessa lag-
rum om vad som gällde när äganderätten till en pensionsförsäkring över-
läts (prop. 1973:120, bet. 1973:SkU35, SFS 1973:374 f.).

År 1975 ändrades bestämmelserna så att de gällde bara vid bodelning
(prop. 1975/76:31, bet. 1975/76:SkU20, SFS 1975:1347 och 1975:1350).

Bestämmelsen om rätt enligt pensionssparavtal lades till år 1993 (prop.
1992/93:187, bet. 1992/93:SkU31, SFS 1993:938).

De senaste ändringarna skedde år 1993 (prop. 1993/94:85, bet.
1993/94:SkU16, SFS 1993:1542 och 1993:1544), då bestämmelserna
begränsades genom att de blev tillämpliga bara om överlåtelsen skett
under bestående äktenskap.

När det gäller Sveriges Advokatsamfunds invändning så kan det kon-
stateras att SLK:s förslag överensstämmer med gällande lagstiftning. Det
har med dagens lagstiftning inte uppkommit något behov av ett sådant
förtydligande som samfundet efterlyser. Regeringen följer SLK:s förslag.

23 §

SLK:s förslag (20 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från att uttrycket ”sin rätt enligt en bindande förpliktelse” används och att
bestämmelsen i andra stycket om delägare i svenska handelsbolag inte
finns med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattskyldighet för den som överlåter en periodisk inkomst kommer från
53 § 4 mom. andra stycket KL och 6 § 4 mom. andra stycket SIL. Den
infördes år 1973 (prop. 1973:181, bet. 1973:SkU68, SFS 1973:1113 f.)
och har inte ändrats sedan dess.

Det finns ingen anledning att denna bestämmelse - som gäller för den
som har en rätt att få understöd - skall gälla bara i fråga om förpliktelser
som är bindande för den som är förpliktigad att lämna understödet. Det
räcker därför att skriva att någon har en rätt att få periodiskt understöd.
Uttrycket enligt en bindande förpliktelse tas således bort.

Som Lagrådet påpekat är såväl dagens lagtext som SLK:s förslag till
lagtext så utformad att bestämmelsen enligt ordalydelsen inte gäller när
det är ett handelsbolag som överlåtit förpliktelsen. Det finns inte något
skäl för att undanta handelsbolag, varför det görs ett tillägg i andra
stycket att också svenska handelsbolag omfattas.

Lagrådet har vidare påpekat att innebörden av bestämmelsen är oklar,
t.ex. om själva överlåtelsen kan utlösa beskattning och i så fall vilken
betydelse en eventuell beskattning far för den skattemässiga behandling-
en av senare utfallande periodiska inkomster. Denna fråga kan svårligen
lösas inom ramen för det nu aktuella lagstiftningsärendet, vilket Lagrådet
också konstaterar. Regeringen går inte in på denna fråga.

Prop. 1999/2000:2

4 kap. Dödsbon

I detta kapitel finns bestämmelser om skattskyldighet for dödsbon samt
vissa grundläggande bestämmelser om vilka regler i lagen som skall till-
lämpas för dödsbon.

I KL och SIL regleras särskilt vad som gäller för dödsbon. De flesta
bestämmelser som gäller för fysiska personer gäller också för dödsbon. I
IL används därför i stället den metoden att de bestämmelser som gäller
fysiska personer gäller också för dödsbon efter obegränsat skattskyldiga.
För dödsbon efter dem som var begränsat skattskyldiga vid dödsfallet,
skall emellertid de bestämmelser som gäller för utländska bolag tillämpas
fr.o.m. året efter dödsåret. För att detta skall klargöras har bestämmelser-
na tagits in i ett eget kapitel.

Många bestämmelser som gäller för fysiska personer blir dock aldrig
tillämpliga på dödsbon eftersom lagtexten inte passar in på dem. Som
exempel kan nämnas att ett dödsbo inte kan få avdrag för resor till och
från arbetet (annat än för den avlidnes resor under dödsåret) eftersom
dödsboet inte gör sådana resor. Det kan inte heller vara bosatt på en fas-
tighet. Bestämmelserna om privatbostadsfastighet skulle därför inte kun-
na tillämpas om det inte var särskilt reglerat i 2 kap. 12 § IL att dödsbon
kan ha privatbostadsfastigheter.

Den sistnämnda bestämmelsen är i dag placerad bland skattskyldig-
hetsbestämmelsema. Den reglerar hur länge en bostad kan behandlas
enligt bestämmelserna om privatbostäder när den ingår i ett dödsbo.
Denna bestämmelse har placerats i den definition av privatbostäder som
finns i 2 kap. IL.

Dödsbon anses inträda i den dödes skattemässiga situation, men det
finns inte någon generell bestämmelse om det i KL eller SIL. Däremot
finns det några kontinuitetsbestämmelser på vissa speciella områden.
Liksom i dag finns det inte någon allmän bestämmelse i IL om skatte-
rättslig kontinuitet mellan den döde och dödsboet. Det kan inte finnas
anledning att ha bestämmelser om kontinuitet på vissa områden om det
inte finns det på andra. Därför har två regler om kontinuitet utelämnats,
en om tomtrörelse och en om ackumulerad inkomst (se kommentarerna
till 27 kap. 12 § respektive 66 kap. 9 §).

Kommentar till paragraferna

Dödsåret

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om beskattningen det år dödsfallet sker har alltsedan KL:s tillkomst fun-
nits i 53 § 3 mom. KL. I 6 § 3 mom. SIL finns en hänvisning dit. Be-
stämmelserna har haft samma innehåll sedan de tillkom.

Lagrådet har påpekat att det kan uppkomma en viss osäkerhet om de
föreslagna bestämmelsernas innebörd i de fall då den avlidne skall taxe-

Prop. 1999/2000:2

3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

ras för ett beskattningsår som inte sammanfaller med kalenderåret. Att
den avlidne har ett annat beskattningsår än taxeringsåret kan bara före-
komma i fråga om inkomstslaget näringsverksamhet, se 1 kap. 13 och
14 §§. Det finns två möjligheter för fysiska personer att ha ett annat rä-
kenskapsår än kalenderåret. För det första kan näringsidkaren fa dispens
från Riksskatteverket, se 12 § bokföringslagen (1976:125) och 3 kap. 2 §
i förslaget till ny bokföringslag i prop. 1998/99:130. Det har för närva-
rande inte lämnats några sådana dispenser. Enligt förarbetena till 12 §
GBFL skall möjligheten att lämna dispens användas mycket restriktivt
(prop. 1989/90:110 s. 767). För det andra kan räkenskapsåret omfatta
annan tid än kalenderåret när bokföringsskyldigheten inträder eller upp-
hör, se 12 § GBFL och 8 § jordbruksbokföringslagen (1979:141) samt
förslaget till 3 kap. 3 § i NBFL. Det är således inte vanligt att det upp-
kommer fall då det kan råda någon tvekan om vad som gäller. Såvitt re-
geringen känner till har det inte heller uppkommit några praktiska pro-
blem i dessa situationer. Det finns därför inte anledning att komplicera
lagtexten i onödan. Någon ytterligare bestämmelse tas inte med.

Senare beskattningsår

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: För senare år än
dödsåret beror behandlingen av dödsboet på om den döde vid sin död var
obegränsat skattskyldig i Sverige eller ej.

I dag står det i 53 § 3 mom. andra stycket KL, dit 6 § 3 mom. SIL hän-
visar, att för dödsbon efter obegränsat skattskyldiga tillämpas vad som
sägs om dödsbon i lagen. I IL tillämpas i stället den principen att de be-
stämmelser som gäller för fysiska personer gäller också för dödsbon. I de
bestämmelser som gäller för fysiska personer i inkomstslaget närings-
verksamhet används uttrycken enskilda näringsidkare och fysiska perso-
ner som är delägare i svenska handelsbolag. De bestämmelser som inne-
håller dessa uttryck skall på grund av regleringen här i 2 § tillämpas ock-
så på dödsbon. När det finns särskilda bestämmelser för dödsbon, som i
21 kap. 9 § andra stycket eller 47 kap. 14 och 15 §§, har dessa särskilda
bestämmelser lagts till.

Att dödsboet är obegränsat skattskyldigt framgår i dag av 53 § 1 mom.
b KL och 6 § 1 mom. första stycket b SIL. Bestämmelserna har haft detta
innehåll sedan den kommunala taxeringen av juridiska personer slopades
år 1984 (DsFi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS
1984:1060 f.). Dessförinnan föreskrevs att sådana dödsbon som avses i
detta stycke skulle taxeras som inländska juridiska personer. Även då var
de skattskyldiga för alla inkomster i eller utanför Sverige. T.o.m. år 1993
(SOU 1991:100, Ds 1993:28, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU 15,
SFS 1993:1541) var bestämmelserna emellertid kompletterade med en

Prop. 1999/2000:2

regel att dödsbon kunde bli beskattade som handelsbolag under vissa
förhållanden.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för några redaktionella ändringar. I SLK:s förslag finns dock ytterligare
en mening av följande lydelse. ”De bestämmelser som finns i denna lag
för dödsbon, gäller då inte för dödsboet.”

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om dödsbon efter personer som var begränsat skattskyldiga vid sin död
finns i dag i 53 § 3 mom. andra stycket KL samt i 6 § 3 mom. och 16 §
2 mom. fjärde stycket SIL. Att sådana dödsbon skall behandlas som ut-
ländska juridiska personer har gällt sedan KL kom till. Att de skall be-
handlas som utländska bolag infördes år 1989, då uttrycket utländska
bolag introducerades (SOU 1988:45, prop. 1989/90:47, bet.
1989/90:SkU16, SFS 1989:1040).

Den mening som SLK tagit in sist i paragrafen - att de bestämmelser
som finns om dödsbon inte gäller för utländska dödsbon under åren efter
dödsåret - behövs inte eftersom det framgår redan av den första mening-
en. Den tas därför inte med.

5 kap. Svenska handelsbolag

Det bör finnas ett särskilt kapitel för svenska handelsbolag eftersom den
skattemässiga behandlingen är så speciell. Kapitlet är bara en ”ingång”
för läsaren. I fråga om skattskyldighet hänvisas läsarna vidare till olika
kapitel beroende på delägarnas skattskyldighet.

I skattskyldighetsbestämmelsema i KL (53 § 2 mom.) föreskrivs att
vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier be-
handlas på samma sätt.

Att kommanditbolag är en form av handelsbolag framgår av lagen
(1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. En upplysning om att
kapitlet - eller övriga bestämmelser i lagen som gäller för handelsbolag -
gäller också för kommanditbolag är därför överflödig.

Enkla bolag och rederier är inte juridiska personer. Det finns inga be-
stämmelser om skattskyldighet för dem som varken är fysiska eller juri-
diska personer. Det som gäller är i stället att bolagsmännen skall redovisa
inkomsterna. Men att så är fallet behöver inte regleras särskilt utan följer
av de allmänna bestämmelserna om skattskyldighet. Som exempel kan
nämnas att för fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga följer
detta av 3 kap. 8 §.

Riksskatteverket har tagit upp frågan om det inte i förtydligande syfte
borde tas in en bestämmelse att varje delägare i ett enkelt bolag, rederi
eller liknande som inte är en juridisk person skall ta upp sin andel av bo-
lagets eller rederiets inkomster och utgifter. Ett sådant förtydligande stri-
der emellertid mot systematiken i lagen och passar bättre i en handbok.

Prop. 1999/2000:2

Det vore dessutom missvisande, eftersom t.ex. värdeminskningsavdrag Prop. 1999/2000:2
beräknas på delägamivå.

Kommentar till paragraferna

1§

SLK:s förslag (1 § första stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen att
handelsbolag inte är skattesubjekt finns i dag i 53 § 2 mom. KL och i 6 §
2 mom. SIL. Så har det varit ända sedan KL:s tillkomst.

Eftersom handelsbolagen inte själva är skattskyldiga för sina inkomster
måste lagtexten i många sammanhang anpassas för att passa in på dem.
Det går inte att skriva att den skattskyldige far en inkomst eller har en
utgift. I stället har ”en skattskyldig” i vissa lagrum ersatts med ”en nä-
ringsidkare” (se t.ex. 31 kap. 4 §) och i andra fall har en neutral formu-
lering använts (se t.ex. 3 kap. 19 § ”det kalenderår då avyttringen sker”).
Det har dock inte varit möjligt att överallt anpassa texten till handels-
bolagsfallen.

De bestämmelser om europeiska ekonomiska intressegrupperingar som
SLK placerat i andra stycket tas in i en egen paragraf, 2 §.

2§

SLK:s förslag (1 § andra stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag med undantag för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet tar
upp frågan vilken betydelse bestämmelsen om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar har eftersom det avgörande är rådets förordning.
Den skatterättsliga bestämmelsen i förordningen, 40 §, skall tolkas uti-
från EG-rättsliga principer och det tillägg som har gjorts om samordning
med handelsbolagsbestämmelsema saknar i sig relevans annat än som ett
förslag hur beskattningen skulle kunna ske.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen be-
handlas europeiska ekonomiska intressegrupperingar (EEIG). Det första
stycket innehåller bara en upplysande hänvisning. Rådets förordning
finns intagen i en proposition om EEIG (prop. 1994/95:68 s. 88 f.).

Andra stycket kommer från lagen (1994:1853) om beskattning av eu-
ropeiska ekonomiska intressegrupperingar (prop. 1994/95:91, bet.
1994/95 :SkU 11).

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet tar upp frågan vilken bety-
delse bestämmelserna i paragrafen har. Av rådets förordning framgår att
endast medlemmarna skall beskattas för resultatet av en grupperings
verksamhet. Av förordningen framgår dock inte hur denna beskattning
skall gå till. Genom bestämmelsen i andra stycket slås det fast att be-
stämmelserna om handelsbolag, delägare i handelsbolag respektive an-
delar i handelsbolag gäller också för grupperingarna, delägarna respekti-
ve andelarna i dem.

3§

SLK:s förslag (2 §): Överensstämmer i stora delar med regeringens for-
slag. I första stycket finns ”oavsett om beloppet tas ut ur bolaget eller ej”
inte med.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det vore värdefullt om
första stycket avslutades med ”oavsett om beloppet tagits ut ur bolaget
eller fått stå kvar” eftersom det är en vanlig missuppfattning att delägarna
skall beskattas för det belopp som de har tagit ut ur bolaget i stället för
det belopp som motsvarar deras andel av handelsbolagets vinst.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om beskattningen av handelsbolagets inkomster hos del-
ägarna finns i dag i 53 § 2 mom. och punkt 10 första stycket av anvis-
ningarna till 53 § KL och i 6 § 2 mom. SIL. Bestämmelserna har funnits
med sedan KL:s tillkomst.

Det kan vara upplysande att göra ett sådant tillägg som Riksskattever-
ket föreslår att bestämmelsen i första stycket gäller oavsett om beloppet
tas ut ur bolaget eller ej. Regeringen följer därför Riksskatteverkets för-
slag.

I andra stycket finns en upplysning om i vilka kapitel delägarnas skatt-
skyldighetsbestämmelser är placerade.

6 kap. Juridiska personer

I detta kapitel finns bestämmelser om vilka inkomster som juridiska per-
soner är skattskyldiga för. Av 2 kap. 3 § andra stycket framgår att svens-
ka värdepappersfonder skall likställas med juridiska personer enligt den-
na lag.

I kapitlet finns också en bestämmelse om skattskyldighet för överlåtna
periodiska inkomster. Den gäller för såväl obegränsat som begränsat
skattskyldiga.

Kapitlet gäller inte för dödsbon och svenska handelsbolag. De be-
handlas inte som juridiska personer enligt IL:s terminologi, se 2 kap. 3 §.

För att kapitlet inte skall bli för långt har ett antal bestämmelser om
undantag från skattskyldighet för vissa juridiska personer brutits ut och
lagts i 7 kap.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1984 Slopande av den kommunala taxeringen av juridiska personer,
DsFi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS
1984:1060 f.

1989 Bestämmelser för obegränsat skattskyldiga juridiska personer,

SOU 1988:45, prop. 1989/90:47, bet. 1989/90:SkU16, SFS
1989:1040

Prop. 1999/2000:2

1990

1990 års skattereform, SOU 1989:33 och 34, prop.

1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 f.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Bestämmelsen i första stycket om fysiska personer finns emellertid inte
med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll. Dessutom finns en hänvisning till 7 kap.
Det har gjorts ett tillägg i förhållande till SLK:s förslag i första stycket att
vissa bestämmelser gäller också för fysiska personer.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en upplysande hänvisning för juridiska personer som är delägare i svens-
ka handelsbolag, i vissa samfålligheter och i andra utländska juridiska
personer än utländska bolag om att de kan vara skattskyldiga också för
inkomster hos handelsbolaget, samfalligheten respektive den juridiska
personen. Även begränsat skattskyldiga skall således tillämpa 6 § andra
stycket och obegränsat skattskyldiga skall tillämpa 13-16 §§, om de är
delägare i sådana subjekt som avses i 13 §.

Obegränsat skattskyldiga

Vilka som är obegränsat skattskyldiga

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Svenska Fond-
handlareföreningen anser, med instämmande av Näringslivets Skattede-
legation, att endast registreringen eller platsen för styrelsens säte skall
vara avgörande för bedömningen av om en juridisk person är obegränsat
skattskyldig, dvs. att ”någon annan sådan omständighet” skall strykas i
lagtexten. Om lagtexten utformas i enlighet med kommitténs förslag
måste det klart anges under vilka andra förhållanden juridiska personer
kan vara att betrakta som svenska juridiska personer. Svenska Revisor-
samfundet SRS menar att bestämmelsen bör bygga på en helhetsbedöm-
ning, varvid särskild vikt tilläggs vissa faktorer. Detta kommer inte till
uttryck i författningstexten. ”Annan sådan omständighet” är dessutom ett
för snävt uttryck.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en definition av vad som avses med obegränsat skattskyldiga juridiska

Prop. 1999/2000:2

personer. Någon sådan definition finns inte i dag. Den är utformad med
1 kap. 15 § mervärdesskattelagen (1994:200) som förebild och avser att
återspegla gällande rätt.

Remissinstansernas förslag att endast registrering eller plats för styrel-
sens säte skall leda till obegränsad skattskyldighet passar inte in på såda-
na juridiska personer som varken registreras eller har en styrelse. Att
klart ange vilka förhållanden som skall medföra att en juridisk person
anses som svensk är inte praktiskt möjligt med hänsyn till de skiftande
förhållanden som kan förekomma. Som exempel på ”någon annan sådan
omständighet” kan nämnas att den juridiska personen har ett organ som
motsvarar en styrelse och att detta organ har sitt säte i Sverige. Men om
det helt och hållet saknas någon sådan motsvarighet far man se till andra
omständigheter, såsom att den huvudsakliga verksamheten bedrivs här i
Sverige.

Innebörden av obegränsad skattskyldighet

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
huvudregeln om skattskyldighet för svenska juridiska personer. Bestäm-
melsen finns i dag i 6 § 1 mom. b SIL och har funnits där sedan SIL:s
tillkomst. Innan den kommunala taxeringen av juridiska personer slopa-
des år 1984 var svenska juridiska personer obegränsat skattskyldiga ock-
så till kommunal inkomstskatt.

I 6 § 1 mom. SIL finns det en upplysning om att det kan finnas undan-
tag från denna skattskyldighet i SIL. En sådan upplysning är så allmän att
något motsvarande inte har tagits in här. Undantag från skattskyldigheten
finns bl.a. i 8 kap. om inkomster som är skattefria, men det finns också
bestämmelser om skattefrihet i reglerna för de olika inkomstslagen.

Svenska värdepappersfonder

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 2 kap. 3 § före-
skrivs att bestämmelserna om juridiska personer skall tillämpas också på
svenska värdepappersfonder. Av den nu aktuella paragrafen framgår att
en sådan fond är skattskyldig för inkomst av de tillgångar som ingår i
fonden. I dag framgår det av 1 § 3 mom. och 6 § 5 mom. SIL. En be-
stämmelse infördes år 1974 i 6§ 5 mom. SIL (SOU 1969:16, prop.
1974:181, bet. 1974:SkU64, SFS 1974:995). Bestämmelsen i 1 § 3 mom.
SIL infördes år 1990, samtidigt som man bytte ut uttrycket aktiefond mot
värdepappersfond (prop. 1990/91:54, bet. 1990/91 :SkU10, SFS
1990:1422).

Prop. 1999/2000:2

Angående utländska värdepappersfonder, se kommentaren till 7-10 §§. Prop. 1999/2000:2

Samfålligheter

6§

SLK:s forslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag
för redaktionella ändringar i andra stycket.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Samfålligheter som
förvaltas av juridiska personer har sedan år 1975 delats in i två grupper
vid beskattningen (DsFi 1974:10, prop. 1975:48, bet. 1975:SkU22, SFS
1975:259 och 261). Den första gruppen behandlas i första stycket. Den
omfattar sådana samfålligheter som är egna skattesubjekt. Bestämmelsen
är hämtad från 6 § 1 mom. första stycket b SIL.

I paragrafens andra stycke behandlas den andra gruppen. Den omfattar
sådana juridiska personer som inte själva beskattas. Det kan påpekas att
behandlingen av inkomsterna inte är densamma som av inkomsterna i ett
svenskt handelsbolag. I fråga om handelsbolag fördelas resultatet av bo-
lagets verksamhet mellan delägarna. I 5 kap. används det allmänna ut-
trycket inkomst för handelsbolagets resultat. Men i fråga om samfållig-
heter fördelas intäktspostema och kostnadsposterna mellan delägarna,
vilket i dag framgår av 41 a § KL. I dag finns det en bestämmelse som
motsvarar detta stycke i 53 § 2 mom. KL och 6 § 2 mom. SIL. Regering-
en ändrar intäkt och kostnad till intäktspost och kostnadspost. Hur dessa
ord används, liksom ordet inkomst i skattskyldighetsbestämmelsema,
behandlas i avsnitt 7.2.1.

Begränsat skattskyldiga

Vilka som är begränsat skattskyldiga

7-10 §§

SLK:s förslag (7-9 §§): Enligt SLK:s förslag till 7 £ första stycket krävs
det för att en juridisk person skall vara begränsat skattskyldig också att
den har sådana inkomster eller skall göra sådana avdrag som räknas upp i
11 § (10 § i SLK:s förslag).

Överensstämmer i övrigt med regeringens förslag med undantag för
några redaktionella ändringar, bl.a. har SLK:s 7 § delats upp på 7 och
8§§.

1 10 § (9 § i SLK:s förslag) finns uttrycket och är skattskyldig till in-
komstskatt inte med. SLK använder uttrycket dubbelbeskattningsavtal i
stället för skatteavtal. Albanien, Kazakstan, Kroatien, Makedonien och
Slovenien finns inte med, däremot avslutas bestämmelsen med de fd.
delrepubliker i Sovjetunionen som inte nämnts här.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Svenska Fond-
handlareforeningen har med instämmande av Fondbolagens förening
framfört invändningar mot SLK:s uttalanden att det råder osäkerhet om
hur utländska värdepappersfonder skall beskattas. Föreningarna menar att

delägarna i sådana fonder endast skall beskattas för utdelning från fonden
samt för kapitalvinst vid avyttring av andelen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragraferna finns
förklaringar till användningen av termerna begränsat skattskyldiga (7 §),
utländska juridiska personer (8 §) och utländska bolag (9 och 10 §§)-
Bestämmelserna finns i dag i 16 § 2 mom. SIL.

När det gäller bestämmelsen i 7 / anser Lagrådet att den föreslagna
kopplingen mellan begreppet skattskyldighet och förekomsten av viss
inkomst eller avdragsrätt är mindre lyckad. För motivering se kommenta-
ren till 3 kap. 17 §. Regeringen följer Lagrådets förslag att ta bort denna
koppling och utformar lagtexten som Lagrådet föreslår.

Den definition av utländska juridiska personer och den indelning av
dem som SLK tagit in i andra och tredje styckena i 7 § har efter lagråds-
föredragningen lyfts ut till en egen paragraf, 8 §. År 1989 infördes ut-
trycken utländska juridiska personer och utländska bolag. Dessförinnan
fanns det inte någon definition av utländska juridiska personer.

19/ andra stycket finns en bestämmelse om att utländska stater och
utländska menigheter likställs med utländska bolag. Bestämmelsen har
funnits i 16 § 2 mom. SIL sedan SIL kom till. Det har funnits en motsva-
rande bestämmelse i 67 § KL sedan den lagen kom till, men den upphäv-
des när den kommunala taxeringen av juridiska personer slopades år
1984.

19/ tredje stycket finns en erinran om att bestämmelserna för utländ-
ska bolag skall tillämpas på vissa dödsbon. För kommentar, se 4 kap. 3 §.

Definitionen av utländska bolag ändrades år 1993 (prop. 1993/94:50,
bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1543) genom att man lade till en uppräk-
ning av de länder som Sverige har skatteavtal med och i vilka den hem-
mahörande juridiska personen alltid skall anses vara ett utländskt bolag
när den omfattas av avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten
och enligt avtalet har hemvist i denna andra stat. Denna bestämmelse har
tagits in i en egen paragraf, 10 §. Uppräkningen ändrades senast år 1995
(prop. 1995/96:95, bet. 1995/96:SkU9, SFS 1995:1505).

År 1998 ändrades definitionen av utländska bolag genom ett tillägg att
den juridiska personen skall vara skattskyldig till inkomstskatt i någon av
de uppräknade staterna (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS
1998:1606). Enligt det nya skatteavtalet mellan de nordiska länderna lik-
som enligt skatteavtalet mellan Sverige och USA omfattas handelsbolag
och utländska motsvarigheter av skatteavtalets regler. Villkoret har lagts
till för att inte sådana utländska juridiska personer skall anses som ut-
ländska bolag.

SLK använder uttrycket dubbelbeskattningsavtal för det som i dagens
lagtext benämns avtal för undvikande av dubbelbeskattning. Sedan år
1992 används uttrycket skatteavtal i fråga om Organisationens för eko-
nomiskt samarbete och utveckling (OECD) modell för skatteavtal beträf-
fande inkomst och förmögenhet. Också Riksskatteverket använder ut-
trycket skatteavtal i sina publikationer. Uttrycket är numera allmänt ve-
dertaget. Regeringen föreslår därför att uttrycket dubbelbeskattningsavtal
ersätts med skatteavtal.

Prop. 1999/2000:2

År 1998 lades Albanien, Kazakstan, Kroatien, Makedonien och Slove-
nien till i 16 § 2 mom. SIL och samtidigt ströks övriga f.d. delrepubliker
i Sovjetunionen (prop. 1998/99:12, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606).
Samma ändringar görs här i 10 §. Dessa ändringar har inte granskats av
Lagrådet. Bestämmelsen har såvitt avser Albanien ännu inte trätt i kraft.
Det har därför tagits in en ikraftträdandebestämmelse i 4 kap. 1 § ILP.

Svenska värdepappersfonder är inte juridiska personer. I 2 kap. 3 §
andra stycket föreskrivs emellertid att bestämmelserna om juridiska per-
soner skall tillämpas också på svenska värdepappersfonder och i 5 §
finns en bestämmelse om skattskyldighet for svenska värdepappersfon-
der. Behandlingen i IL överensstämmer med gällande rätt. Men det finns
inte någon bestämmelse i dag när det gäller utländska värdepappersfon-
der. SLK uttalade i sitt betänkande att vissa utländska värdepappersfon-
der kan vara att betrakta som utländska bolag enligt 8-10 §§ (7-9 §§ i
SLK:s förslag). I så fall beskattas fonden som ett utländskt bolag i enlig-
het med bestämmelserna i 11 §. Eller också kan fonden enligt SLK vara
att anse som en annan utländsk juridisk person än ett utländskt bolag. I så
fall beskattas fonden i enlighet med bestämmelserna i 11 och 12 §§ och
delägarna i vissa fall i enlighet med bestämmelserna i 13-16 §§. Men det
kan mycket väl vara så enligt SLK att fonden inte skall anses som en ut-
ländsk juridisk person. I så fall beskattas delägarna i fonden for fondens
inkomster och utgifter på samma sätt som delägare i enkla bolag.

SLK uttalade att en delägarbeskattning många gånger kan vara oprak-
tisk och övervägde därför om kommittén skulle föreslå någon ändring.
Kommittén kom emellertid fram till att en ändring inte borde aktualiseras
inom ramen för kommitténs arbete.

Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och Fond-
bolagens förening har haft invändningar mot SLK:s resonemang i fråga
om hur utländska värdepappersfonder och dess delägare beskattas enligt
dagens regler. Enligt regeringens bedömning är rättsläget inte helt klart i
dag. Frågan är emellertid så omfattande att det inte är lämpligt att ta upp
den i detta lagstiftningsärende.

Innebörden av begränsad skattskyldighet

11 §

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. I andra och tredje styckena har regeringen gjort några mindre änd-
ringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Utländska juridiska
personer har varit skattskyldiga i Sverige for vissa inkomster sedan KL:s
tillkomst. Bestämmelserna har ändrats ett antal gånger. Juridiska perso-
ner, också utländska sådana, är sedan år 1984 skattskyldiga bara till stat-
lig inkomstskatt. Detta gäller for såväl utländska bolag som andra utländ-
skajuridiska personer än utländska bolag.

Bestämmelserna i första stycket om vilka inkomster begränsat skatt-
skyldiga skall beskattas för är hämtade i fråga om utländska bolag från

Prop. 1999/2000:2

6 § 1 mom. första stycket c SIL och i fråga om andra utländska juridiska
personer än utländska bolag från 6 § 1 mom. första stycket d SIL (som
innehåller en hänvisning till c).

Punkt 1: Begränsat skattskyldiga juridiska personer har varit skattskyl-
diga för inkomst av rörelse som bedrivits i Sverige och för fastigheter i
Sverige ända sedan KL kom till. År 1986 (prop. 1986/87:30, bet.
1986/87:SkU5, SFS 1986:1113) preciserades bestämmelsen till att om-
fatta inkomst av rörelse som bedrivits från fast driftställe i Sverige. Inne-
börden av bestämmelsen ändrades också vid 1990 års skattereform bl.a.
genom att alla fastigheter som inte är privatbostäder beskattas som in-
komst av näringsverksamhet och genom att kapitalvinster räknas till in-
komstslaget näringsverksamhet för juridiska personer.

Punkt 2'. Begränsat skattskyldiga är skattskyldiga för inkomst vid för-
säljning av näringsbostadsrätter. En sådan bestämmelse infördes år 1983
(prop. 1983/84:67, bet. 1983/94:SkU13, SFS 1983:1044). Avyttringar av
näringsbostadsrätter kan falla in också under punkten 1.

Punkt 3: Också bestämmelsen om skattskyldighet för utdelning på an-
delar i svenska ekonomiska föreningar har funnits med sedan SIL kom
till. Utdelning på aktier beskattas enligt kupongskattelagen, jfr 15 §.

I andra stycket finns en bestämmelse om när royalty m.m. skall anses
hänförlig till ett fast driftställe i Sverige. För kommentar, se kommenta-
ren till 3 kap. 18 § andra stycket. Vad som i övrigt avses med fast drift-
ställe regleras i 2 kap. 29 §. Liksom i 3 kap. 18 § andra stycket har intäkt
bytts mot inkomst eftersom det inte är fråga om periodiserade inkomster.

I tredje stycket har tagits in en bestämmelse om i vilken utsträckning
en begränsat skattskyldig far avdrag för kapitalförluster. En motsvarande
bestämmelse finns för fysiska personer i 3 kap. 20 §. För motivering till
bestämmelsen, se kommentaren till 3 kap. 20 §.

En bestämmelse om avdrag för kapitalförluster finns i dag i 3 §
2 mom. första stycket SIL. Momentet infördes genom 1990 års skattere-
form. Att begränsat skattskyldiga far göra avdrag för kapitalförluster bara
om de skulle vara skattskyldiga för motsvarande kapitalvinster lades till i
den proposition som kom på hösten år 1990 med kompletteringar till
skattereformen (prop. 1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10, SFS 1990:1422).
Den gäller således i dag bara kapitalförluster som hör till inkomstslaget
kapital men SLK förutsatte - liksom vid utformningen av 3 kap. 20 § -
att detsamma skall gälla också när de hör till inkomstslaget näringsverk-
samhet. Regeringen följer SLK:s förslag.

Enligt 6 § 1 mom. första stycket c SIL är utländska juridiska personer
också skattskyldiga för slutlig skatt eller tillkommande skatt som har
restituerats, avkortats eller avskrivits, i den mån som bolaget tidigare har
fatt avdrag för denna. I dag finns det inte någon avdragsrätt för slutlig
eller tillkommande skatt. Vad som fortfarande kan förekomma är möjli-
gen vissa återbetalningar av vinstdelningsskatt. Det finns fortfarande en
bestämmelse om skatteplikt för sådana återbetalningar i punkt 11 av
övergångsbestämmelserna till den ändring av SIL som gjordes genom
1990 års skattereform (SFS 1990:651). Denna skattskyldighetsbestäm-
melse bör inte finnas i IL utan det bör regleras i ILP.

Prop. 1999/2000:2

Här, liksom i 4 §, har det utelämnats en upplysning om att det kan fin-
nas undantag från skattskyldigheten i andra bestämmelser i denna lag.
Det har också utelämnats ett undantag för bestämmelser meddelade på
grund av sådana beslut som avses i 21 § SIL (se 14 §).

Andra utländska juridiska personer än utländska bolag

12 §

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för sådan del av inkomsterna som delägarna i en juridisk person
beskattas för enligt bestämmelserna i 13-16 §§ är hämtad från 6 §
1 mom. första stycket d SIL.

Som nämnts under kommentaren till 7-10 §§ fanns inte uppdelningen
mellan utländska bolag och andra utländska juridiska personer än utländ-
ska bolag före år 1989. Då infördes också bestämmelsen att personer som
hör hemma i Sverige i vissa fall skall beskattas för inkomster från andra
utländska juridiska personer än utländska bolag (se 13-16 § §).

73-75

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
men bestämmelserna har ändrats redaktionellt i regeringens förslag, bl.a.
har de delats upp i tre paragrafer.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att bestämmelserna i andra och tredje styckena (14 och 15 §§ i regering-
ens förslag) borde placeras i olika paragrafer eftersom de är av olika ka-
raktär. Bestämmelserna i andra stycket (14 §) skall ge en möjlighet att
avräkna utländsk skatt i Sverige medan bestämmelserna i tredje stycket
(15 §) är till för att hindra skatteflykt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om skattskyldighet för delägare i andra utländska juridiska personer än
utländska bolag infördes år 1989. Dessa bestämmelser är i dag placerade
i punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § KL.

Eftersom bestämmelserna om delägare i andra utländska juridiska per-
soner än utländska bolag naturligtvis skall tillämpas även när det är ett
svenskt handelsbolag som är delägare har det tagits in en bestämmelse i
13 § andra stycket om att innehav genom ett svenskt handelsbolag lik-
ställs med direkt innehav.

SLK har övervägt var 13-16 §§ (12 och 13 §§ i SLK:s förslag) skall
placeras. Eftersom paragraferna bara gäller i fråga om obegränsat skatt-
skyldiga skulle de kunna placeras under rubrikerna Obegränsat skattskyl-
diga i 3 kap. och i detta kapitel. SLK har dock valt att hålla ihop de be-
stämmelser som gäller andra utländska juridiska personer än utländska
bolag och dess delägare och stannat för att placera dem här. Regeringen
följer SLK:s förslag. För att göra det tydligare för läsaren att bestämmel-
serna gäller även för delägare som är fysiska personer har det gjorts ett

Prop. 1999/2000:2

tillägg i 13 § första stycket att bestämmelserna gäller för fysisk eller juri-
disk person som är delägare i den utländska juridiska personen.

Lagrådet riktar kritik mot regeringens utformning av 15 § (12 § tredje
stycket i lagrådsremissen) och föreslår en ny lydelse. Regeringen utgår
från Lagrådets förslag, men gör vissa redaktionella ändringar.

Bestämmelserna är omfångsrika och består efter Lagrådets förslag av
fyra stycken. De delas därför upp i tre paragrafer.

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. I första stycket finns ”oavsett om beloppet tas ut ur den juridiska
personen eller ej” dock inte med.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att det vore önskvärt att fa ett klarläggande i frågan om vilka regler som
gäller för delägarna.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket
finns bestämmelser om beskattningen av den juridiska personens inkomst
hos delägaren. Det är samma reglering som för delägare i svenska han-
delsbolag. I dag finns ingen separat bestämmelse för de utländska juri-
diska personerna utan det finns en hänvisning till den bestämmelse som
gäller för handelsbolag i punkt 10 första stycket av anvisningarna till
53 § KL. Liksom i fråga om delägare i handelsbolag har ”oavsett om del-
ägaren har gjort något uttag ur den juridiska personen eller ej” lagts till.
Se kommentaren till 5 kap. 3 §.

I andra stycket har det tagits in ett förtydligande om vilka bestämmel-
ser om skattskyldighet som gäller för delägaren.

Det kan påpekas att delägaren blir beskattad enligt svenska skatteregler
för den juridiska personens alla inkomster i Sverige och i utlandet och att
bestämmelsen gäller också om den juridiska personen inte är skattskyldig
enligt 11 §, t.ex. därför att den bedrivit verksamhet bara i utlandet. Vad
som däremot är oklart är vilka svenska skatteregler som delägaren skall
tillämpa när han skall beräkna resultatet av sin andel i de fall det finns
olika regler för olika skattskyldiga. Ett alternativ är att tillämpa samma
bestämmelser som för svenska handelsbolag. Ett annat är att tillämpa de
bestämmelser som gäller för delägaren. SLK fann emellertid att frågan är
för komplicerad för att den skulle behandla inom kommittén. Det kan
nämnas att i RÅ 1992 ref. 94 fann Regeringsrätten att bestämmelserna
om kapitalvinstberäkning vid avyttring av andel i handelsbolag i 28 §
SIL inte var tillämpliga vid avyttring av andelar i ett dotterbolag som var
en delägarbeskattad utländsk juridisk person. Regeringen anser att det
inte är lämpligt att ta upp frågan i detta lagstiftningsärende.

Dispens för utländsk stats fastighetsinkomst

17 §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
möjlighet för regeringen att befria utländska stater från skattskyldighet
for vissa fastigheter är hämtad från 21 § SIL. Den har funnits med där
sedan lagen kom till. En motsvarande bestämmelse har funnits med i
73 § KL sedan den lagen kom till, men har numera tagits bort eftersom
den kommunala taxeringen av juridiska personer har slopats.

Skattskyldighet enligt andra lagar

18 §

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer med regeringens forslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Begränsat skatt-
skyldiga juridiska personer kan också vara skattskyldiga för andra in-
komster från Sverige än de som räknas upp i 10 §. För att påminna om
det har denna paragraf tagits med som en upplysning. När det gäller ku-
pongskattelagen, se kommentaren till 3 kap. 21 §.

Skattskyldighet för överlåtna periodiska inkomster

79 f

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattskyldighet för den som överlåter en periodisk inkomst kommer från

6 § 4 mom. andra stycket SIL. Det är samma bestämmelse som gäller för
fysiska personer och som har placerats i 3 kap. 23 § (förarbeten, se den
paragrafen).

Lydelsen av 3 kap. 23 § har ändrats i förhållande till SLK:s förslag så
att den omfattar också den situationen att det är ett handelsbolag som
överlåter sin rätt, se författningskommentaren.

7 kap. Vissa stiftelser, ideella föreningar, registrerade
trossamfund och andra juridiska personer

Kapitlet innehåller bestämmelser om att vissa juridiska personer är helt
eller delvis undantagna från skattskyldighet. Bestämmelserna gäller, om
det inte framgår något annat av dem, för såväl obegränsat som begränsat
skattskyldiga.

Bestämmelserna skulle kunna placeras i 6 kap., men för att det kapitlet
inte skall bli för långt har de brutits ut till ett eget kapitel.

Prop. 1999/2000:2

Bakgrund

När KL infördes var en begränsad krets av samfund, stiftelser, verk och
inrättningar undantagna från skattskyldighet för all annan inkomst än
inkomst av fastighet. Det är ursprunget till de bestämmelser som i dag
finns i 7 § 4 mom. SIL och som innehåller bl.a. den s.k. katalogen.
Landsting, kommuner och andra ”menigheter” var skattskyldiga bara för
inkomst av fastighet och av rörelse och bara vid den kommunala taxe-
ringen. Staten var skattskyldig vid den kommunala taxeringen för in-
komst av vissa typer av fastigheter samt för rörelse, med undantag för
vissa typer av verksamhet, men undantagen från skattskyldighet i övrigt.
Bestämmelserna var då inte utformade som bestämmelser om undantag
från skattskyldighet utan som bestämmelser om vilka inkomster de olika
subjekten var skattskyldiga för. De fanns i 53 § KL.

År 1942 (förarbeten, se nedan) infördes bestämmelser om undantag
från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av fastighet och av
rörelse för stiftelser och ideella föreningar som främjade vissa ändamål.
Också dessa bestämmelser togs in i 53 § KL. Det är i huvudsak samma
bestämmelser som fortfarande finns i fråga om stiftelser.

År 1977 (förarbeten, se nedan) infördes nya bestämmelser för ideella
föreningar. De innebar en väsentlig utvidgning av föreningarnas möjlig-
heter till undantag från skattskyldighet. Dels utvidgades den krets av ide-
ella föreningar som kunde komma i fråga för undantag (bestämmelser om
detta togs in i punkt 9 av anvisningarna till 53 § KL), dels infördes be-
stämmelser om att denna krets av föreningar undantogs för vissa in-
komster av fastighet och rörelse (bestämmelser om detta togs in i punkt 4
av anvisningarna till 54 § KL).

När den kommunala taxeringen av juridiska personer slopades år 1984
(förarbeten, se nedan) fördes samtliga de nu aktuella bestämmelserna
samman till 7 § 3-6 mom. SIL.

År 1988 tillsattes Stiftelse- och föreningsskattekommittén för att se
över skattereglerna för stiftelser och ideella föreningar. Kommittén kom
med sitt slutbetänkande år 1995 (SOU 1995:63). Det har ännu inte lett till
lagstiftning.

År 1999 har reglerna utvidgats så att de regler som gäller för ideella fö-
reningar gäller också för registrerade trossamfund (prop. 1998/99:38, bet.
1998/99:KU18, SFS 1999:296).

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1942 Bestämmelser för stiftelser och ideella föreningar, SOU 1939:47,
prop. 1942:134, bet. 1942:BevU21, SFS 1942:274

1977 Bestämmelser för ideella föreningar, DsFi 1975:15, prop.
1976/77:135, bet. 1976/77:SkU45, SFS 1977:572

Prop. 1999/2000:2

1984 Den kommunala taxeringen av juridiska personer slopades, DsFi Prop. 1999/2000:2
1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS 1984:1061

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:651

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Första och andra styckena överensstämmer med rege-
ringens förslag, bortsett från några redaktionella ändringar och att regist-
rerade trossamfund inte finns med. I SLK:s förslag finns ytterligare ett
stycke, som har flyttats till 3, 7 och 15 §§.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen är en
inledning till kapitlet. Registrerade trossamfund har tagits med på grund
av en lagändring år 1999.

Eftersom de kommande paragraferna uttrycker vad de olika subjekten
är skattskyldiga för kan det för begränsat skattskyldiga låta som om deras
skattskyldighet utökas. Så skall det naturligtvis inte vara, varför bestäm-
melsen i andra stycket har tagits med. I SLK:s förslag hänvisades bara
till 6 kap. Att 3 kap. tas med beror på att bestämmelsen i 21 § gäller ock-
så för fysiska personer.

I SLK:s förslag finns ett tredje stycke med ett tillägg till de bestämmel-
ser där det står att skattskyldigheten omfattar sådan näringsverksamhet
som avses i 13 kap. 1 §. Med SLK:s förslag får man i 3, 7 och 14 §§ (3, 7
och 15 §§ i regeringens förslag) veta att de aktuella typerna av juridiska
personer är skattskyldiga för inkomst av sådan näringsverksamhet som
avses i 13 kap. 1 §. Men att kapitalvinster och kapitalförluster inte skall
räknas dit kan man läsa bara här i 1 §. Det är inte lämpligt att dela upp
dessa bestämmelser på två paragrafer så långt ifrån varandra. Om den
materiella bestämmelsen skall stå här i 1 §, bör det finnas hänvisningar i
de tre paragraferna. Då är det bättre att placera ut bestämmelserna i de
aktuella paragraferna.

Helt undantagna juridiska personer

2§

SLK:s förslag: Också kyrkliga kommuner omfattas av bestämmelsen. I
övrigt överensstämmer förslaget med regeringens förslag, bortsett från en
redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket
finns en bestämmelse om att vissa juridiska personer är helt undantagna
från skattskyldighet. Bestämmelsen är i dag placerad i 7 § 3 mom. SIL.

Staten, landstingen, kommunerna och andra ”menigheter” har varit helt
undantagna från skattskyldighet sedan den kommunala taxeringen av
juridiska personer slopades år 1984. År 1990 undantogs pensionsstiftel-
ser.

Landstingskommuner, som det står i dagens lagtext, heter numera
landsting. I SLK:s förslag har uttrycket andra menigheter ersatts med
kommunalförbund och kyrkliga kommuner. Skattefriheten för kommunal-
förbund klarlades genom RÅ 1994 ref. 92. När det gäller kyrkor har de-
ras skattesituation ändrats år 1999.1 stället för att kyrkliga kommuner är
helt undantagna från skattskyldighet gäller numera att registrerade tros-
samfund behandlas på samma sätt som ideella föreningar, se vidare i
14 §. De har därför strukits i denna paragraf.

Allmänna pensionsfonden har uteslutits ur bestämmelsen eftersom
fonden är en del av staten (se NJA 1992 s. 581 och prop. 1995/96:222 s.
4.4). Allmänna pensionsfonden blev helt undantagen från skattskyldighet
år 1990 (prop. 1990/91:56, bet. 1990/91 :SkUl 1, SFS 1990:1463). Dess-
förinnan var den skattskyldig för inkomst av näringsverksamhet som
hänförde sig till innehav av fastighet.

Som en upplysning hänvisas i andra stycket till lagen om avkastnings-
skatt på pensionsmedel.

Stiftelser

Skattskyldighet

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer, med undantag för några redaktionella
ändringar, med regeringens förslag. Andra stycket är emellertid placerat
som ett tredje stycke i 1 §.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vilka inkomster stiftelser är skattskyldiga för kommer från 7 § 6 mom.
första stycket SIL. Den infördes år 1942 och togs då in i 53 § 1 mom.
första stycket e KL och i 7 § förordningen (1928:373) om statlig in-
komst- och förmögenhetsskatt. När den kommunala taxeringen av juri-
diska personer slopades år 1984 flyttades bestämmelsen i KL över till sin
nuvarande plats.

I KL uttrycktes detta år 1942 som att stiftelserna var skattskyldiga ”för
inkomst av fastighet och av rörelse”. Detta ändrades vid 1990 års skatte-
reform till att stiftelserna frikallas från skattskyldighet för ”inkomst av
näringsverksamhet som inte hänför sig till innehav av fastighet eller till
rörelse”. Det är naturligare att tala om vad stiftelserna är skattskyldiga
för och i bestämmelsen står det att de är skattskyldiga för inkomst av
sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §. Det lagrummet inne-
håller dels en definition av näringsverksamhet, som är densamma som
den definition som före 1990 års skattereform fanns för rörelse, dels en
bestämmelse om att innehav av näringsfastigheter och näringsbostads-
rätter alltid räknas till inkomstslaget näringsverksamhet. IL är uppbyggd
så att om en tillgång ingår i näringsverksamheten så skall vinster och

Prop. 1999/2000:2

förluster vid avyttring av tillgången också räknas till näringsverksamhe-
ten. Det innebär att även kapitalvinster och kapitalförluster omfattas av
bestämmelserna i 13 kap. 1 §. Sådana stiftelser som avses i denna para-
graf är emellertid inte skattskyldiga för kapitalvinster och kapitalförlus-
ter, varför det finns ett undantag för kapitalvinster och kapitalförluster.
Undantaget har placerats i andra stycket. SLK hade tagit in det i 1 §
tredje stycket. I kommentaren till den paragrafen finns det en motivering
till flyttningen. Utformningen av undantaget har ändrats redaktionellt.

Ä ndamålskravet

4§

SLK:s förslag: Innehåller ett krav på att ändamålet skall komma till ut-
tryck i den verksamhet som bedrivs. I övrigt överensstämmer det med
regeringens förslag, bortsett från en ändring i sista stycket.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
med krav på vilka ändamål som stiftelserna skall främja kommer från 7 §
6 mom. första stycket SIL.

SLK föreslår att bestämmelsen skall inledas med att det är den verk-
samhet som bedrivs i stiftelsen som huvudsakligen skall ha de angivna
ändamålen. Lagrådet menar att bestämmelsen kommer i konflikt med
verksamhetskravet i 5 § och att i konkurrensen mellan bestämmelserna
tar 5 § över, med påföljd att förevarande paragraf saknar självständig
betydelse. Lagrådet föreslår därför att uttrycket den verksamhet som be-
drivs tas bort. Regeringen följer Lagrådets förslag.

Bestämmelsen ändrades senast år 1991 (prop. 1990/91:89, bet.
1990/91:SkU21, SFS 1991:181) då den utvidgades med främjande av
nordiskt samarbete. Det har sedan år 1963 (prop. 1963:6, bet.
1963:BevU2, SFS 1963:27) varit ett ändamål som kunde leda till undan-
tag från skattskyldighet, men bara efter dispens från Riksskatteverket.
Förarbeten i övrigt, se 3 §.

Ändringen av bestämmelsen i andra stycket om att ändamålen inte far
vara begränsade till vissa familjer eller bestämda personer består i att en
hänvisning till första stycket 1-5 tagits bort. Att bestämmelsen får om-
fatta också första stycket 6 - stärkande av rikets försvar - påverkar inte
innebörden av bestämmelsen eftersom det ändamålet inte kan vara be-
gränsat till vissa familjer eller bestämda personer.

Verksamhetskravet

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet un-
derstryker att fakulteten ser positivt på samordningen mellan reglerna för
stiftelser och ideella föreningar. Meningen måste, åtminstone när det
gäller verksamhets- och fullfölj dskravet, ha varit att bestämmelserna
skall vara desamma. Handelshögskolan i Stockholm är kritisk mot bytet

Prop. 1999/2000:2

av huvudsakligen till uteslutande eller så gott som uteslutande. Svenska
Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen menar att SLK:s
förslag kan medföra en icke avsedd skärpning av tidigare praxis och fö-
reslår att bestämmelsen får behålla sin nuvarande utformning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att det är det ändamål som tillgodoses i den verksamhet som bedrivs som
skall ligga till grund för bedömningen av vilket ändamål stiftelsen har,
kommer från 7 § 6 mom. tredje stycket SIL och bestämmelsen om i vil-
ken utsträckning ändamålet skall tillgodoses i verksamheten kommer från
7 § 6 mom. fjärde stycket SIL.

Båda bestämmelserna infördes ursprungligen i punkt 7 första stycket
av anvisningarna till 53 § KL år 1942 och flyttades till punkt 8 av anvis-
ningarna år 1951. Är 1984 flyttades de till sina nuvarande platser.

Enligt dagens lydelse av bestämmelsen skall verksamheten huvudsak-
ligen avse att tillgodose de aktuella ändamålen. Vidare står att detta skall
anses vara fallet ”om i verksamheten endast i ringa omfattning främjas
ändamål av annan art”. I IL används uttrycket huvudsakligen för att ut-
trycka att något uppgår till cirka 75 % av helheten. En så låg procentsats
förefaller emellertid oförenlig med att andra ändamål bara får främjas i
ringa omfattning. I Stiftelse- och föreningsskattekommitténs slutbetän-
kande (s. 98 f. och 111 f.) sägs dels att det av förarbetena till 1942 års
lagstiftning framgår att det endast finns ett obetydligt utrymme för verk-
samhet som främjar ”okvalificerade” ändamål, dels att det i litteraturen
har antagits att inte mer än 5-10 % av avkastningen far disponeras för
ändamål som inte är kvalificerade. I IL används uttrycket ”uteslutande
eller så gott som uteslutande” för att uttrycka från cirka 90-95 % upp till
100 %. SLK har använt det uttrycket i stället med motivering att det bätt-
re motsvarar vad som verkar vara avsikten med bestämmelsen. (Se också
avsnitt 7.2.4.) Regeringen delar SLK:s uppfattning. Det kan också påpe-
kas att för ideella föreningar är det redan enligt dagens lagtext ett krav på
att föreningen uteslutande eller så gott som uteslutande tillgodoser de
aktuella kraven, se 7 § 5 mom. fjärde stycket b SIL samt 9 § nedan.

Eftersom innehållet i denna bestämmelse och den föreslagna 9 § är
detsamma har de utformats på ett enhetligt sätt. Utformningen utgår från
lydelsen i 7 § 5 mom. fjärde stycket b SIL.

Fullföljdskravet

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att det vore en fördel om kraven preciserades och föreslår att verksam-
heten skall motsvara minst 75 % av avkastningen av tillgångarna sett
under en period av fem år. Se också fakultetens yttrande under 5 §.
Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen och Nä-
ringslivets Skattedelegation anser att det nuvarande uttrycket under en
längre tid skall behållas och anför. Under flera år ger intrycket att fråga
är endast om fler år än två. I RÅ 1980 1:15 gav Regeringsrätten uttryck
för att perioden skulle vara på upp till sju år. Vidare invänder organisa-

Prop. 1999/2000:2

tionema mot att byta ut skäligen motsvarar avkastningen mot 80 %, som
SLK diskuterar.

Kommentar och skälen for regeringens forslag: I 7 § 6 mom. femte
stycket SIL finns en bestämmelse med ett fullfölj dskrav för stiftelser.
(Förarbetena är desamma som för tredje och fjärde styckena av momen-
tet, se 5 §.) Den är något annorlunda utformad än bestämmelsen här i 6 §.
Lydelsen i 6 § är i stället hämtad från fullfölj dskravet för ideella före-
ningar i 7 § 5 mom. fjärde stycket d SIL (här placerad i 10 §). Det finns
inte någon anledning att ha olika lydelse på fullföljdskravet för stiftelser
och ideella föreningar. Av förarbetena till bestämmelsen i fråga om ide-
ella föreningar framgår nämligen att avsikten när den bestämmelsen in-
fördes var att samma krav skulle gälla för stiftelser och föreningar (prop.
1976/77:135 s. 78 f.). SLK har emellertid lagt till en markering att be-
dömningen skall göras för en period av flera år. En remissinstans vill att
uttrycket skall bytas ut mot under en period av fem år medan några andra
remissinstanser vill att uttrycket skall bytas mot under en längre tid för
att det skall överensstämma med nuvarande praxis. Regeringen anser att
det inte är lämpligt att ha en så precis regel att perioden skall vara fem år.
Det passar inte heller i fråga om nystartad verksamhet. Regeringen följer
SLK:s förslag.

Uttrycket ”skäligen motsvarar avkastningen av stiftelsens tillgångar” är
vagt. SLK har övervägt att precisera det i enlighet med nuvarande praxis
till 80 % av avkastningen. Stiftelse- och föreningsskattekommittén har
emellertid dels lämnat en redogörelse för nuvarande praxis, dels föresla-
git en precisering av bestämmelsen med viss avvikelse från denna praxis
(s. 102 f., 139 f. och 303 f.). SLK ansåg med hänsyn härtill att det inte
finns anledning att föreslå en precisering. Regeringen delar SLK:s upp-
fattning.

Ideella föreningar

Skattskyldighet

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer i materiellt hänseende med regeringens
förslag, men bestämmelsen har skrivits om redaktionellt. Det som i rege-
ringens förslag är placerat i andra stycket 1 finns i SLK:s förslag som ett
tredje stycke i 1 §.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Svenska Fond-
handlareföreningen anser att det är olyckligt att utelämna den exemplifi-
ering som i dag finns i 7 § 5 mom. andra och tredje styckena SIL.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om omfattningen av skatteplikten för ideella föreningar kommer från 7 §
5 mom. första-tredje styckena SIL.

År 1942 infördes särskilda skattskyldighetsbestämmelser för stiftelser
och ideella föreningar. Bestämmelserna innebar att dessa undantogs från
skattskyldighet för andra inkomster än av fastighet och rörelse. (Se
kommentaren till 3 §.) År 1977 infördes särskilda, mer omfattande, be-
stämmelser om undantag från skattskyldighet för ideella föreningar. De

Prop. 1999/2000:2

placerades i 53 § och punkt 9 av anvisningarna till 53 § KL, i 54 § och
punkt 4 av anvisningarna till 54 § KL samt i 7 § SIL. År 1984 flyttades
bestämmelserna över till 7 § 5 mom. SIL. Vid 1990 års skattereform änd-
rades lydelsen så att den passade in på den nya indelningen i inkomstslag
samt förvärvskällor.

Regeringen föreslog i lagrådsremissen en redaktionell ändring i SLK:s
förslag, bl.a. att bestämmelserna skulle delas upp i två paragrafer, 7 och
8 §§. Lagrådet har sedan föreslagit en ny lydelse i en paragraf. Regering-
en följer i huvudsak Lagrådets förslag.

Den bestämmelse som SLK placerat i 1 § tredje stycket har tagits in
här i andra stycket 7. För kommentar, se 1 §.

När det gäller andra stycket 2 skulle enligt förarbetena (prop.
1976/77:135 s. 85 f.) huvudsaklighetsbedömningen göras för varje för-
värvskälla för sig. När förvärvskällorna slopades vid 1990 års skattere-
form skrevs det in att bestämmelserna gällde ”sådan inkomst som hänför
sig till förvaltningsenhet avseende innehav av fastighet eller till särskild
förvärvsverksamhet avseende rörelse”. Avsikten var att inte ändra rätts-
läget. Uttrycket ”förvaltningsenhet avseende fastighet” behålls. Uttrycket
”särskild förvärvsverksamhet avseende rörelse” ändras till ”självständig
näringsverksamhet”. Det är det uttryck som före 1990 års skattereform
användes i 18 § KL för att beskriva vad som var en förvärvskälla i in-
komstslaget rörelse. Uttrycket finns fortfarande kvar i 18 § KL i fråga om
näringsverksamhet i utlandet och motsvarande uttryck har behållits i
14 kap. 12 och 13 §§.

SLK utelämnar de exempel som finns i 7 § 5 mom. andra och tredje
styckena SIL om vad som avses med att verksamheten har en naturlig
anknytning till föreningens ändamål respektive att inkomsterna av hävd
utnyttjats som finansieringskälla för ideellt arbete (andra stycket punkt 2
första strecksatsen i regeringens förslag). Svenska Bankföreningen och
Svenska Fondhandlareföreningen menar att risken är överhängande att
framtida rättstillämpning utvecklas till men för de ideella föreningarna
om dessa exempel tas bort. Regeringen delar inte dessa farhågor eftersom
det är klart att någon ändring inte är avsedd. Det är mindre lämpligt att i
lagtexten ta in de aktuella exemplen, varför regeringen följer SLK:s för-
slag.

I SLK:s förslag fanns ett tredje stycke med en bestämmelse om un-
dantag från skattskyldighet för ägare till vissa fastigheter. Lagrådet före-
slår att den bestämmelsen skall föras samman med bestämmelser som
SLK tagit in i 8 kap. 36 § och placeras i ett tredje stycke i en ny paragraf
(21 §) sist i detta kapitel. Lagrådet föreslår vidare en ny lydelse av 21 §.
Den lydelse som Lagrådet föreslår av 21 § tredje stycket överensstämmer
med dagens regler i fråga om andra ägare till fastigheter än sådana ideella
föreningar och trossamfund som uppfyller kraven här i 7 § första stycket.
När det gäller nu aktuella ideella föreningar och trossamfund (jfr 14 §)
överensstämmer Lagrådets förslag inte med gällande rätt. Föreningarna
och trossamfunden är nämligen undantagna från skattskyldighet för hela
inkomsten av fastigheten om den till övervägande del används i deras
kvalificerade verksamhet medan andra ägare är undantagna bara till den
del inkomsten kommer från den kvalificerade användningen (se SOU

Prop. 1999/2000:2

1995:63 s. 257 f.). Eftersom avsikten är att inte ändra reglerna materiellt Prop. 1999/2000:2
följer regeringen inte Lagrådets förslag på denna punkt. Det behövs såle-
des en särskild bestämmelse för sådana ideella föreningar och trossam-
fund som uppfyller kraven här i 7 § första stycket. Den bestämmelsen
kan placeras antingen här eller i 21 §. Regeringen har stannat för att be-
hålla regeln här, bl.a. för att det i följ dlagstiftningen blir enklare att hän-
visa när den placeras här. Bestämmelsen tas in som en ny punkt 3 i tredje
stycket.

Den bestämmelse som finns i 7 § 5 mom. åttonde stycket SIL om att en
ekonomisk förening får behandlas som ideell förening även om den fatt
bestå som ekonomisk förening enligt 14 § lagen (1987:668) om införande
av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, har tagits in i 4 kap. 2 §
ILP.

Ä ndamålskravet

s§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
med krav på vilka ändamål som föreningarna skall främja kommer från
7 § 5 mom. fjärde stycket a SIL. De placerades där år 1984. Tidigare
fanns de i punkt 9 av anvisningarna till 53 § KL, där de infördes år 1977.

Verksamhetskravet

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Se Svenska Bankföreningens och Svenska Fond-
handlareföreningens yttrande angående 5 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen med
krav på att föreningen i sin verksamhet skall tillgodose ändamålen,
kommer från 7 § 5 mom. fjärde stycket b SIL. Den flyttades dit år 1984
från punkt 9 av anvisningarna till 53 § KL, där den placerades år 1977.

Fullföljdskravet

10-12 §§
SLK:s förslag: Det har gjorts en redaktionell ändring i 12 §. I övrigt
överensstämmer paragraferna med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Se Juridiska fakultetens vid Uppsala universitet
yttrande liksom Svenska Bankföreningens och Svenska Fondhandlare-
föreningens yttranden angående 6 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
med fullföljdskravet och möjligheterna till undantag från detta kommer
från 7 § 5 mom. fjärde stycket d och femte-sjunde styckena SIL. På
samma sätt som i fråga om stiftelser har det lagts till en markering att
bedömningen skall göras för en period av flera år.

Bestämmelserna infördes år 1977 i punkt 9 av anvisningarna till 53 §
KL och flyttades över till sina nuvarande platser år 1984.

Lydelsen av 12 § har kortats ner i förhållande till dagens lagtext. SLK
föreslår att det i stället skall införas en bestämmelse i 4 kap. 17 § TL med
innebörd att om en ideell förening inte har genomfört en investering in-
om rätt tid eller inte har iakttagit ett annat villkor i beslutet, skall det vara
en grund för eftertaxering. Regeringen följer SLK:s förslag.

Öppenhetskravet

13 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen med
krav på att föreningen skall vara öppen för nya medlemmar kommer från
7 § 5 mom. fjärde stycket c SIL. Den flyttades dit år 1984 från punkt 9 av
anvisningarna till 53 § KL. Också denna bestämmelse kom till år 1977.

Registrerade trossamfund

74 f

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att de bestämmel-
ser som gäller för ideella föreningar skall tillämpas också i fråga om re-
gistrerade trossamfund infördes år 1999 (prop. 1998/99:38, bet.
1998/99:KU18, SFS 1999:296). De ändringar som har gjorts i detta ka-
pitel med anledning av denna lagändring har inte granskats av Lagrådet.

Vissa andra juridiska personer

15 §

SLK:s förslag (14 §): I första stycket första strecksatsen används ett
annat uttryckssätt för kyrkor och det finns inte någon begränsning till
svenska kyrkor. I övrigt överensstämmer första stycket med regeringens
förslag. Andra stycket är emellertid placerat i 1 § tredje stycket och har
en annan redaktionell utformning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om de här uppräknade grupperna av inrättningar m.m. kommer från 7 §
6 mom. SIL, där de placerades år 1984 då den kommunala taxeringen av
juridiska personer slopades. Tidigare fanns bestämmelserna i 53 §
1 mom. första stycket e KL och 7 § SIL (och ännu tidigare i 7 § förord-
ningen 1928:373 om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt). De place-
rades där år 1942. Då infördes bestämmelserna att de uppräknade grup-
perna var skattskyldiga till kommunal inkomstskatt för inkomst av fas-
tighet och rörelse och till statlig inkomstskatt för inkomst av rörelse, vil-
ket innebar att de blev undantagna från skattskyldighet för andra in-
komster. Vid 1990 års skattereform ändrades det till att de frikallas från

Prop. 1999/2000:2

skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som inte hänför sig till
innehav av fastighet eller till rörelse. Här hänvisas i stället till 13 kap.
1 §, se kommentaren till 3 §. Den bestämmelse som SLK placerat i 1 §
tredje stycket har tagits in här i andra stycket. För kommentar, se 1 §.

När det gäller kyrkor fanns det redan vid KL:s tillkomst en bestämmel-
se i 53 § 1 mom. d KL om att bl.a. kyrkor, sjukvårds- och barmhärtig-
hetsinrättningar var skattskyldiga endast för inkomst av fastighet. Ut-
tryckssättet i SLK:s förslag ”församlingskyrkor och domkyrkor av stif-
telsekaraktär” kom från lagen (1994:1221) om införande av stiftelselagen
(1994:1220). Samma uttryck används av Stiftelse- och föreningsskatte-
kommittén i 4 kap. 1 § förslaget till lag om befrielse från skattskyldighet
för stiftelser och ideella föreningar (SOU 1995:63). Regeringen anser
emellertid inte att det finns skäl att ändra dagens uttryckssätt annat än att
modernisera det. Regeringens förslag utgår därför från uttryckssättet i 7 §
6 mom. andra stycket SIL. Som Lagrådet påtalar i sitt yttrande angående
bestämmelsen i 2 kap. 2 § innehåller SLK:s förslag inte någon begräns-
ning till svenska kyrkor. Genom att utgå från uttryckssättet i 7 § 6 mom.
andra stycket SIL begränsas bestämmelsen till kyrkor som hör till Svens-
ka kyrkan.

När det gäller hushållningssällskapen var bestämmelserna före år 1984
placerade i 53 § 1 mom. första stycket c KL och 7 § första stycket d SIL.
De var då skattskyldiga till kommunal inkomstskatt för inkomst av fas-
tighet och rörelse, men inte skattskyldiga till statlig inkomstskatt. Att
stadgarna skall vara fastställda av regeringen (då Konungen) eller den
myndighet som regeringen bestämmer infördes år 1967 (prop. 1967:74,
bet. 1967:BevU39, SFS 1967:388).

16 och 17 §§

SLK:s förslag (15 och 16 §§): Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag. I stället för Aktiebolaget Svenska Spel finns emellertid i
SLK:s förslag Aktiebolaget Tipstjänst, Svenska Penninglotteriet Aktie-
bolag och Svenska Penningspel Aktiebolag med i lagrummet.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet be-
klagar att SLK inte närmare har granskat de konstitutionella aspektema
när det gäller direkt namngivna subjekt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Dessa två bestäm-
melser skiljer sig från 15 § genom att subjekten bara är skattskyldiga för
inkomster från innehav av fastigheter.

Ursprunget till bestämmelserna fanns redan vid KL:s tillkomst, då det i
53 § 1 mom. d togs in en uppräkning av vissa kategorier av subjekt samt
vissa namngivna subjekt - bl.a. Sveriges allmänna hypoteksbank och
järnkontoret - som var skattskyldiga bara för inkomst av fastighet. Be-
stämmelserna har fyllts på vid ett flertal tillfallen. År 1984 flyttades de
över till 7 § 4 mom. SIL, där de fortfarande finns kvar.

Uppräkningen i detta moment brukar kallas för katalogen. Stiftelse-
och föreningsskattekommittén har övervägt om katalogen - särskilt listan
med de namngivna subjekten - är grundlagsstridig genom att den strider
mot kravet att föreskrifter skall vara generella till sin natur (SOU
1995:63 s. 219 f.). Kommitténs slutsats är att katalogens uppräkning av

Prop. 1999/2000:2

namngivna subjekt visserligen inte uppfyller det i regeringsformens för-
arbeten formulerade kravet på generell tillämpbarhet men att lagformen
ändå använts tillräckligt ofta for att det skall vara befogat att tala om en
konstitutionell praxis som tillåter detta undantag från generalitetskravet.
SLK fann mot bakgrund av detta att det inte finns skäl att överväga frå-
gan ytterligare utan utgick ifrån att de subjekt som finns i katalogen i
princip skall finnas kvar. Regeringen följer SLK:s förslag.

I Stiftelse- och foreningsskattekommitténs slutbetänkande föreslogs att
vissa av dessa kategorier av subjekt och vissa namngivna subjekt inte
skulle finnas med i deras forslag till lag eftersom subjekten inte längre
finns kvar eller, i ett fall, inte bedriver den avsedda verksamheten. I and-
ra fall föreslogs att kategorier eller namngivna subjekt inte skulle tas med
av andra skäl, t.ex. därför att de ändå faller in under de av kommittén
föreslagna grunderna for skattebefrielse eller för att de i stället skulle
kunna fa dispens enligt regler som föreslogs av kommittén. SLK begrän-
sade sig till att utelämna de kategorier av subjekt och namngivna subjekt
som enligt Stiftelse- och föreningsskattekommittén inte längre finns eller
där den avsedda verksamheten inte längre bedrivs. Regeringen följer
SLK:s förslag. Följande kategorier och namngivna subjekt har därför inte
tagits med i lagförslaget:

- sjömanshus,

- företagarföreningar,

- ömsesidiga försäkringsbolag som meddelar obligatorisk yrkesskade-
försäkring,

- Bryggeristiftelsen,

- Stiftelsen Institutet for Företagsutveckling, SIFU,

- Stiftelsen för produktutvecklingscentrum i Göteborg,

- Stiftelsen Produktutvecklingscentrum i Östergötland,

- Stiftelsen Småföretagsfonden,

- Stiftelsen for samverkan mellan Lunds universitet och näringslivet -
SUN, och

- Sveriges turistråd.

För närmare kommentar till varför dessa kategorier och subjekt inte tas
med hänvisas till SOU 1995:63 s. 227 f.

När det gäller den näst sista strecksatsen i 16 § använder SLK, i enlig-
het med förslaget i SOU 1995:63 s. 228, uttrycket kollektivavtalsstiftelser
i stället fÖr stiftelser som har bildats enligt avtal mellan organisationer
av arbetsgivare och arbetstagare. Också i lagrådsremissen används ut-
trycket kollektivavtalsstiftelser. Det har emellertid kommit ett avgörande
från Regeringsrätten som talar för att denna ändring inte bör göras, RÅ
1999 not. 57. Regeringen behåller därför uttryckssättet i dagens lagtext. I
den tionde strecksatsen i 17 § används namnet Industri- och nyföreta-
garfonden, vilket är det nya namnet for Fonden för industriellt utveck-
lingsarbete.

I stället för att hänvisa till 1 § tredje stycket 5 lagen (1991:1482) om
lotteriskatt tas Aktiebolaget Svenska Spel med i uppräkningen i 17 £. I
SLK:s förslag fanns Aktiebolaget Tipstjänst, Svenska Penninglotteriet
Aktiebolag och Svenska Penningspel Aktiebolag uppräknade. Svenska

Prop. 1999/2000:2

Penningspel Aktiebolag bytte emellertid firma till Aktiebolaget Svenska
Spel i december 1996 och under år 1997 fusionerades de tre bolagen.

I 17 § har Stiftelsen Svenska Filminstitutet lagts till. Bestämmelsen är
hämtad från 2 § lagen (1963:173) om avdrag för avgifter till stiftelsen
Svenska Filminstitutet, m.m. Denna lag tillkom år 1963 som en följd av
ett avtal samma år om bildandet av Stiftelsen Svenska Filminstitutet
(prop. 1963:101, bet. 1963:BeU35). Bestämmelsen har ändrats bara som
en följd av att den kommunala beskattningen av juridiska personer slopa-
des år 1984 och genom en anpassning till den nya inkomstslagsindel-
ningen efter 1990 års skattereform (prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15, SFS 1993:1552).

W

SLK:s förslag (17 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet väl-
komnar att kraven tas in i lagtexten.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om fullföljds- och verksamhetskravet är hämtade från den hänvisning
som i dag finns i fråga om stiftelser i 7 § 4 mom. andra stycket SIL och
från 7 § 6 mom. tredje-femte styckena SIL. Bestämmelserna placerades
där när den kommunala taxeringen av juridiska personer slopades år
1984. Det är inte lätt att utläsa hur bestämmelserna skall tillämpas, efter-
som det i vissa fall inte finns något ändamålskrav. SLK har emellertid
förutsatt att bestämmelserna skall tillämpas när det finns ett sådant krav.
Vidare utgår SLK ifrån att då skall också kravet i 5 § tillämpas, dvs. kra-
vet på att verksamheten uteslutande eller så gott som uteslutande skall
tillgodose detta ändamål. När det finns krav på att verksamheten uteslu-
tande skall avse ett visst ändamål, skall detta givetvis gälla i stället. Re-
geringen följer SLK:s förslag.

19 §

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om understödsföreningar kommer från 7 § 10 mom. SIL.
Den fick sin nuvarande lydelse år 1993 (Ds 1992:45, prop. 1992/93:187,
bet. 1992/93:SkU31, SFS 1993:939), då understödsföreningarna undan-
tags från skattskyldighet till inkomstskatt för inkomst av livförsäkrings-
verksamhet. Denna inkomst beskattas i stället med avkastningsskatt.

Understödsföreningar var vid KL:s tillkomst skattskyldiga bara för in-
komst av fastighet. Detta ändrades år 1950 (SOU 1948:22, prop.
1950:93, bet. 1950:BevU49, SFS 1950:308 f.), då understödsföreningar
som bedrev livförsäkringsverksamhet och lämnade kapitalunderstöd med
mer än 500 kronor per medlem blev skattskyldiga för all verksamhet.
Bestämmelserna placerades i 53 § 1 mom. första stycket f och 54 § första
stycket g KL samt i 7 § första stycket e och j SIL. År 1984 flyttades be-
stämmelserna till 7 § 4 och 10 mom. SIL.

Prop. 1999/2000:2

I andra stycket finns en hänvisning till lagen om avkastningsskatt på Prop. 1999/2000:2
pensionsmedel.

20 f

SLK:s förslag (19 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
producentorganisationer kommer från 7 § 4 mom. tredje stycket SIL. Den
infördes år 1995 (prop. 1995/96:104, bet. 1995/96:SkU19, SFS
1995:1614). Se även en rättelse år 1996 (bet. 1996/97:SkU13 s. 30 f. och
39 f., SFS 1996:1611).

Ägare av vissa fastigheter

21 §

SLK:s förslag (8 kap. 32 §): Överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om undantag från skattskyldighet för ägare till vissa fastigheter som inte
påförs något taxeringsvärde är hämtade från 54 § första stycket c och d
KL samt 7 § 7 mom. SIL.

Sedan KL:s tillkomst har ägare av sådana fastigheter som var undan-
tagna från fastighetsskatt varit undantagna från skatt på inkomster från
dessa fastigheter. Regleringen av undantaget för själva fastigheten gjor-
des då i 5 § KL. I samband med tillkomsten av fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) fick reglerna sin nuvarande utformning (SOU 1979:81,
prop. 1980/81:61, bet. 1980/81:SkU17, SFS 1980:957). Bestämmelserna
i 7 § 7 mom. SIL kom dock till i samband med att beskattningen av juri-
diska personer flyttades till SIL år 1984 (SOU 1977:86, prop.
1984/85:70, bet. 1884/85:SkU23, SFS 1984:1060 och 1061).

I SLK:s förslag är bestämmelserna placerade i 8 kap. 32 §. Lagrådet
föreslår att bestämmelserna skall föras samman med bestämmelsen i 7 §
andra stycket 3 och placeras sist i detta kapitel. Lagrådet föreslår samti-
digt en något ändrad lydelse. Som framgår av kommentaren till 7 § flyt-
tar regeringen inte hit den bestämmelsen, men i övrigt följer regeringen
Lagrådets förslag.

AVD. III SKATTEFRIA INKOMSTER OCH INTE

AVDRAGSGILLA UTGIFTER

Avdelningen innehåller för alla inkomstslag gemensamma bestämmelser
om inkomster som är skattefria och utgifter som inte skall dras av.

8 kap. Inkomster som är skattefria

Prop. 1999/2000:2

Detta kapitel innehåller bestämmelser om inkomster som är skattefria. De
är samtliga hämtade från 19 § KL och dess anvisningar. I så stor ut-
sträckning som möjligt har sådana bestämmelser som kan aktualiseras
bara i ett av inkomstslagen flyttats till detta. Om bestämmelserna gäller i
flera inkomstslag har de i de flesta fall placerats i detta kapitel.

I 19 § KL finns i dag bestämmelser om skattefrihet för inkomster som
knappast skulle kunna hänföras till något av inkomstslagen. Vissa av
dessa har behållits eftersom de av olika skäl ändå bör nämnas särskilt
men de bestämmelser som är helt onödiga har rensats ut. Samtliga för-
ändringar anges under rubriken Större ändringar.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anför i sitt remissvar att
19 § KL ursprungligen var tänkt som ett lagrum i vilket främst de princi-
piella undantagen från skatteplikten skulle införas. Enligt fakultetsnämn-
den kan det därför diskuteras om inte kapitlet skall förbehållas ett ännu
mindre antal undantag än kommittén an gett och för övriga inkomster i
stället upprepa undantaget i de inkomstslag där det kan tänkas ha rele-
vans. Om kapitlet bara förbehålls för mera principiella undantag såsom
för benefika förvärv m.m. och övriga undantag upprepas i de inkomstslag
där de kan aktualiseras kommer lagtexten att tyngas av upprepningar.
Regeringen anser därför att kommitténs avgränsning av kapitlets innehåll
är väl avvägd.

Vid presentationen av de olika skattefria ersättningarna i detta kapitel
används singular- och pluralformen blandat i SLK:s förslag. Regeringen
använder pluralformen konsekvent. Ändringen kommenteras inte särskilt
i kommentarerna till paragraferna.

Större ändringar

Följande bestämmelser har antingen slopats helt eller placerats i något
annat kapitel.

19 § första stycket tredje åttonde första delen KL

”ersättning som ... till sjömän om icke ersättningen grundas på för-
värvsinkomst”, borttaget eftersom skattepliktens avgränsning redan i dag
framgår i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet, se 11 kap. 30 §
och 15 kap. 8 § i förslaget. Resten av tredje ledet finns i 18 §.

19 § första stycket tredje ledet sista delen KL
”... samt belopp ... i statens tjänst”, se 11 kap. 19 §.

19 § första stycket åttonde ledet KL

ersättning åt smittbärare, borttaget eftersom skattepliktens avgränsning
redan i dag framgår i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet, se
11 kap. 30 § och 15 kap. 8 § i förslaget.

19 § första stycket nionde ledet KL
periodiskt understöd, se 11 kap. 47 §.

19 § första stycket fj ortonde ledet KL
barnpension m.m., se 11 kap. 40 §§.

19 § första stycket femtonde ledet KL

bestämmelsen har slopats eftersom bestämmelserna om kommunalt kon-
tantunderstöd med bidrag av statsmedel upphävts, prop. 1973:56 bl.a. s.
71.

19 § första stycket sextonde ledet KL
vårdbidrag regleras redan i inkomstslaget tjänst, se 11 kap. 31 §. Beträf-
fande resten av ledet, särskilt pensionstillägg m.m., se 11 kap. 32 §.

19 § första stycket tjugonde ledet KL
bostadsbidrag enligt den upphävda lagen (1988:786) om bostadsbidrag.

19 § första stycket tjugoandra ledet KL

bidrag som betalades ut under åren 1991-1993 enligt lagen (1992:148)
om särskilt bidrag till ensamstående med barn.

19 § första stycket tjugofemte ledet KL

fri resa i samband med anställningsintervju torde aktualiseras enbart i
tjänst, se 11 kap. 26 §.

19 § första stycket tjugonionde och trettionde leden KL
gottgörelse från personal eller pensionsstiftelse, se 15 kap. 5 § och
28 kap. 21 §.

19 § första stycket trettiofemte ledet samt andra stycket KL
mervärdesskatt, se 11 kap. 1 §, 15 kap. 6 § och 42 kap. 2 §.

Punkt 1 första stycket av anvisningarna till 19 § KL

”Detsamma gäller i fråga om till föreningar influtna medlemsavgif-
ter ....”, se 15 kap. 2 §.

Punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 19 § KL

om att engångsbelopp är intäkt av tjänst behövs inte, utan framgår av 10
kap. 2 §.

Punkt 1 fjärde och femte styckena av anvisningarna till 19 § KL
ersättning på grund av personskada i form av engångsbelopp eller utbyte
av livränta mot sådant belopp, se 11 kap. 38 och 39 §§.

Punkt 1 sjätte stycket av anvisningarna till 19 § KL

den första meningen och bestämmelsen om skatteplikt i den andra har
tagits bort såsom onödiga eftersom skatteplikten for denna typ av intäkter

Prop. 1999/2000:2

framgår ändå. Resterande del av andra meningen, se 25 §. Den tredje
meningen, se 11 kap. 41 §.

Punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 19 § KL
den del av den andra meningen som avser avdragsförbud, se 12 kap. 3 §.

Punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 19 § KL
sådan arbetsplacering av flyktingar i arbetsmarknadsstyrelsens regi före-
kommer inte längre varför bestämmelsen om skattefrihet har tagits bort.

Punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 19 § KL
förordningen (1998:52) om stipendium efter genomfört basår inom
kommunal vuxenutbildning upphör att gälla den 1 januari 1999.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar till regeringens förslag: Paragrafen inleder kapitlet och
anger dess innehåll.

Arv, gåva m.m.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
inkomstskattefrihet för benefika förvärv är hämtad från 19 § första styck-
et första ledet KL där en motsvarighet funnits sedan lagens tillkomst.

I dag anges att skattefriheten vid bodelning avser vad som tillfaller
make eller sambo. Bestämmelsen om sambor infördes som en följd av
1987 års familjerättsreform (SOU 1981:85, prop. 1987/88:61, bet.
1987/88:SkU19, SFS 1987:1204). Genom den allmänna hänvisningen till
vad som gäller för äkta makar i lagen (1994:1117) om registrerat part-
nerskap och genom särskild hänvisning i lagen (1987:813) om homo-
sexuella sambor är bestämmelsen tillämplig även på registrerade partner
och homosexuella sambor. Bestämmelsen omfattar alla som kan vara part
i en bodelning utom dödsbon men avsikten är att även dödsbons förvärv
är skattefritt. Det anges därför bara att förvärv genom bodelning är skat-
tefritt.

Alltsedan KL:s tillkomst har det markerats i lagen att fördel av oskift
bo är skattefritt. Detta gäller fortfarande för äktenskap som ingåtts före år
1921. I IL har inte tagits med någon bestämmelse om detta. I den mån
den alltjämt skulle förekomma kan den ändå innefattas i bestämmelsen
om bodelning.

Prop. 1999/2000:2

Lotterivinster och tävlingsvinster

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
att vinster i svenska lotterier och på svenska premieobligationer är skatte-
fria är hämtad från 19 § första stycket andra ledet KL. En motsvarighet
har funnits i KL sedan lagen kom till. Ledet fick sin nuvarande utform-
ning år 1945 (prop. 1945:264, bet. 1945:BevU47, SFS 1945:408).

I dag omfattar ledet även utländska lotterivinster m.m. som uppgår till
högst 100 kronor. Beloppsgränsen har i stället tagits in i 42 kap. 25 §.

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för vissa tävlingsvinster motsvaras av 19 § första stycket tju-
goåttonde ledet KL. Den infördes genom 1990 års skattereform (SOU
1989:33, prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650).

Procentsatsen höjdes år 1992 till sin nuvarande nivå (prop.
1991/92:100, bet. 1991/92:SkU23, SFS 1992:150).

Stipendier

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om skattefrihet för vissa stipendier motsvarar 19 § första
stycket tionde och elfte leden KL. Stipendier avsedda för mottagarens
utbildning har varit skattefria sedan KL:s tillkomst. Tionde ledet fick sin
nuvarande lydelse år 1992 (SOU 1992:57, prop. 1992/93:127, bet.
1992/93:SkU 14, SFS 1992:1597). Bestämmelsen i elfte ledet om stipen-
dier för andra ändamål än utbildning infördes genom 1990 års skattere-
form (prop. 1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10 och 12, SFS 1990:1457).
Undantaget avseende Marie Curie-stipendier tillkom år 1997 (prop.
1996/97:173, bet. 1997/98:SkU4, SFS 1997:771).

Skattefriheten för andra stipendier än för utbildning gäller under den
uttryckliga förutsättningen bl.a. att stipendiet inte betalas ut periodiskt.
Även tidigare gällde, utan att detta direkt angavs, skattefriheten för sti-
pendier bara om de inte utgick periodiskt. Skattefriheten för periodiska
utbetalningar har sedan KL:s tillkomst varit knuten till givarens av drags-
rätt, jfr prop. 1990/91:54 s. 181. Periodiskt utgående stipendier beskattas
om givaren fatt avdrag för beloppet, 19 § första stycket nionde ledet och
punkt 5 av anvisningarna till 46 § KL, 11 kap. 47 § och 62 kap. 7 § i för-
slaget. Undantag från skatteplikten medges för vissa utbetalningar från
skatteprivilegierade subjekt enligt punkt 2 av anvisningarna till 31 § KL,

Prop. 1999/2000:2

11 kap. 47 § i förslaget. Begränsningen av begreppet stipendium i första
stycket andra strecksatsen innebär därför ingen saklig ändring utan före-
slås som ett förtydligande av gällande rätt, jfr SOU 1990:47 s. 39.

I lagrådsremissen finns en bestämmelse i andra stycket om skattefrihet
för bidrag från stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond. Den motsva-
ras av punkt 1 nionde stycket första meningen av anvisningarna till 19 §
KL och infördes år 1962 (prop. 1962:147, bet. 1962:BevU51, SFS
1962:160). Lagrådet anför att skattefriheten för bidragen framgår redan
av första stycket. Lagrådet förordar därför att bestämmelsen kan utgå.

Tredje stycket har utformats som en hänvisning.

Lagrådet förordar också några ytterligare redaktionella ändringar. Re-
geringen har utformat bestämmelserna i enlighet med Lagrådets förslag.

Räntor

6§

SLK:s förslag (5 a §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för räntor enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bo-
stadsbidrag är hämtad från 19 § första stycket trettiofjärde ledet KL. Den
tillkom år 1996 (prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiUl, SFS 1996:1208).

7§

SLK:s förslag (6 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för vissa uppräknade räntor är hämtad från 19 § första stycket
trettioförsta ledet KL. Skattefriheten för räntor enligt 69 § 1 mom. UBL
kom till år 1985 (SOU 1984:21, prop. 1984/85:180, bet. 1984/85:SkU60,
SFS 1985:405). För övriga räntor infördes skattefriheten år 1986 (prop.
1985/86:150, bet. 1985/86:SkU50, SFS 1986:473).

Ledet har därefter ändrats vid ändringar i skatte-, tull- och avgiftslag-
stiftningen, senast år 1997 när SBL infördes (SOU 1996:100, prop.
1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, SFS 1997:483).

Skattefriheten för räntor enligt lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter torde vara avsedd att omfatta även räntor enligt
42 § samma lag. Bestämmelsen har kompletterats med en sådan hänvis-
ning.

8§

SLK:s förslag (7 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för vissa räntor som sammanlagt inte uppgår till 500 kronor
framgår i dag av 19 § första stycket trettiotredje ledet KL. Den infördes
år 1987 (prop. 1987/88:44, bet. 1987/88:SkU19, SFS 1987:1204). Para-

Prop. 1999/2000:2

grafen justerades år 1995 på grund av ändringar i LSK (bet. Prop. 1999/2000:2
1995/94:SkU28, SFS 1995:920).

Barnbidrag

SLK:s förslag (8 §): Överensstämmer delvis med regeringens förslag.
SLK har med bidragsförskott enligt lagen (1954:143) om bidragsförskott,
förlängt bidragsförskott enligt lagen ((1984:1095) om förlängt bidrags-
förskott för studerande och bidrag enligt lagen (1984:1096) om särskilt
bidrag till vissa adoptivbarn. Underhållsstöd enligt lagen (1996:1030) om
underhållsstöd finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för barnbidrag är hämtad från 19 § första stycket fjortonde
ledet KL. Den infördes år 1947 (SOU 1946:79, prop. 1947:212, bet.
1947:BevU50, SFS 1947:575) och kompletterades med förlängt barnbi-
drag år 1986 (prop. 1986/87:45, bet. 1986/87:SkU15, SFS 1986:1245).

Bidragsförskott och motsvarande bidrag till vissa adoptivbarn har inte
beskattas trots att det inte funnits någon uttrycklig bestämmelse om
skattefrihet för ifrågavarande bidrag. SLK ansåg att skattefriheten bör
framgå av IL och föreslog att en bestämmelse om detta skulle tas in. De
nämnda bidragen finns inte längre utan har ersatts av underhållsstödet
enligt lagen om underhållsstöd (prop. 1995/96:208, bet. 1996/97:SfU3,
SFS 1996:1030) Regeringen anser i liket med SLK att skattefriheten bör
framgå av lagtexten och föreslår därför att en sådan regel införs vad gäl-
ler underhållsstödet.

Skattefriheten för bidrag vid adoption av utländska barn kom till år
1988 (prop. 1988/89:176, bet. 1988/89:SkU13, SFS 1988:1530). Be-
stämmelsen finns i 19 § första stycket tjugoförsta ledet KL.

Bostadsbidrag

10 §

SLK:s förslag (9 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om skattefrihet för bostadsbidrag är i dag placerade i 19 § första stycket
artonde-tjugonde leden KL. För bostadsbidrag till barnfamiljer infördes
skattefriheten första gången år 1960 (prop. 1960:128, bet. 1960:BevU51,
SFS 1960:129). Bestämmelserna har därefter ändrats i takt med att bi-
dragslagstiftningen förnyats, bl.a. år 1988 (prop. 1988/89:46, bet.
1988/89:SkU13, SFS 1988:1530) och senast år 1993 (SOU 1992:89,
prop. 1992/93:174, bet. 1993/94:SkU12, SFS 1993:1523).

De första bestämmelserna om skattefrihet för bostadstillägg till folk-
pensionärer infördes år 1970 (prop. 1970:70, bet. 1970:BeU40, SFS
1970:162). Den nuvarande bestämmelsen kom till år 1994 (SOU
1992:21, prop. 1993/94:173, bet. 1994/95:SkU17, SFS 1994:2044).

4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

Bestämmelsen om skattefrihet för kommunalt bostadstillägg för handi-
kappade infördes år 1971 (prop. 1971:104, bet. 1971:SkU36, SFS
1971:256).

Bistånd

11 §

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket påpekar att ”annan liknande er-
sättning” i nuvarande punkt 1 första stycket av anvisningarna till 19 § KL
har fallit bort i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Skattefrihet för so-
cialbidrag framgår i dag av punkt 1 första stycket av anvisningarna till
19 § KL. En bestämmelse av motsvarande innehåll har funnits i KL se-
dan dess tillkomst. Med uttrycket ”bistånd enligt socialtjänstlagen
(1980:620)” avses ingen ändring i sak. För att fånga upp liknande bistånd
men som inte lämnas med stöd av socialtjänstlagen bör orden ”och lik-
nande ersättningar läggas till”.

12 §

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Se Riksskatteverket yttrande till 11 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att bistånd enligt lagen om asylsökande (1994:137) är skattefria är häm-
tad från punkt 1 första stycket av anvisningarna till 19 § KL. Den inför-
des år 1995 (prop. 1995/96:102, bet. 1995/96:SkU15, SFS 1995:1521).

Regeringen anser att orden ”och liknade ersättningar ” inte fyller någon
funktion i denna paragraf. Om det förekommer något bistånd till flyk-
tingar som inte omfattas av denna bestämmelse är de skattefria enligt
föregående paragraf.

Introduktionsersättningar för flyktingar

13 §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att introduktionsersättning för flyktingar är skattefri är hämtad från 19 §
första stycket trettonde ledet KL. Den infördes år 1992 (Ds 1991:79,
prop. 1991/92:172, bet. 1992/93:SfUl, SFS 1992:1069).

Ersättningar på grund av kapitalförsäkring

74#

SLK:s förslag (17 § första stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

Kommentar och skälen for regeringens forslag: Bestämmelsen om
att belopp som betalas ut på grund av kapitalförsäkring är skattefria är
hämtad från 19 § första stycket fjärde ledet KL. Den fick sin nuvarande
lydelse år 1950, se under 16 §.

Bestämmelsen är i lagrådsremissen placerad under huvudrubriken Er-
sättningar vid sjukdom och olycksfall och underrubriken Försäkringser-
sättningar vid sjukdom och olycksfall. Lagrådet anser att denna bestäm-
melse bör bilda en egen paragraf under en egen huvudrubrik. Bestäm-
melsen och rubriken har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag.

Ersättningar vid sjukdom och olycksfall

Försäkringsersättningar

15 §

SLK:s förslag (16 § och 17 § tredje stycket): Överensstämmer bortsett
från några redaktionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
andra meningen i sista stycket har flyttats till denna paragraf på grund av
Lagrådets förslag. I lagrådsremissen var den placerad i 19 §. Även ord-
ningen på styckena har ändrats i enlighet med Lagrådets förslag.

Bestämmelsen i första stycket om att försäkringsersättningar vid sjuk-
dom eller olycksfall är skattefria förutsatt att försäkringen inte tecknats i
samband med tjänst är hämtad från andra delen av 19 § första stycket
tredje ledet KL.

Vid KL:s tillkomst omfattades bara ersättning på grund av sjuk- eller
olycksfallsförsäkringar av skattefriheten. År 1950 utvidgades det skatte-
fria området till att omfatta även ersättningar från andra försäkringar,
t.ex. ansvarighetsförsäkringar. Samtidigt infördes förutsättningen att
skattefriheten inte gäller försäkringar som tecknats i samband med tjänst.
Även undantaget för pension kom till detta år (SOU 1948:22, prop.
1950:93, bet. 1950:BeU49, SFS 1950:308).

Livräntor har ingått i undantagen sedan KL:s tillkomst. År 1977 änd-
rades det till att endast avse livräntor i den mån de är skattepliktiga enligt
”32 § 1 mom. eller 2 mom. KL” (prop. 1976/77:50, bet. 1976/77:SkU19,
SFS 1977:41).

Undantaget för trafikförsäkringar infördes år 1961 (prop. 1961:5, bet.
1961:BevU2, SFS 1961:42) och för skadeståndsförsäkringar år 1977
(beträffande förarbeten se föregående stycke).

Definitionen av skadeståndsförsäkring i andra stycket är hämtad från
punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 19 § KL. Den kom till när
undantaget för skadeståndsförsäkringar infördes år 1977 (beträffande
förarbeten se ovan).

Syftet med utformningen av första meningen i tredje stycket är att und-
vika den dubbelreglering som dagens utformning av 19 § första stycket
tredje ledet innebär.

Hänvisningen i andra meningen i tredje stycket till de särskilda be-
stämmelserna om skatteplikt för utfallande belopp på grund av avtals-

Prop. 1999/2000:2

gruppsjukförsäkring är i dag placerad i 19 § tredje stycket KL. Den in-
fördes år 1990 (SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30,
SFS 1990:650).

Offentliga ersättningar vid sjukdom och olycksfall

16 §

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för handikappersättning är hämtad från 19 § första stycket
sextonde ledet KL. En bestämmelse med liknande innehåll infördes år
1964 (prop. 1964:33, bet. 1964:BevU20, SFS 1964:70). Den har ändrats
år 1974 (SOU 1974:20, prop. 1974:132, bet. 1974:SkU54, SFS
1974:769) och år 1982 (prop. 1981/82:216, bet. 1981/82:SfU18, SFS
1982:779). Skattefriheten för ersättning för resor i vissa fall är i dag pla-
cerad i 19 § första stycket sextonde ledet KL. Den kom till år 1990 (prop.
1989/90:62, bet. 1989/90:SkU32, SFS 1990:335).

/7#

SLK:s förslag (19 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första meningen om skattefrihet för bidrag till handikappades motorfor-
don är hämtad från punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 19 § KL.
En motsvarighet infördes ursprungligen år 1960 (prop. 1960:165, bet.
1960:BevU77, SFS 1960:604) och ändrades år 1988 (Ds S 1986:11,
prop. 1987/88:99, bet. 1987/88:SfU23, SFS 1988:359). Bestämmelserna i
andra meningen kom också till år 1988.

18 §

SLK:s förslag (20 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att vissa hemsjuk-
vårdsbidrag är skattefria framgår i dag av 19 § första stycket sextonde
ledet KL som infördes år 1964 (prop. 1964:33, bet. 1964:BevU20, SFS
1964:70). Bestämmelsen om hemvårdsbidrag lades till år 1988 (SOU
1979:59, prop. 1987/88:176, bet. 1988/89:SkU13, SFS 1988:1530).

SLK:s förslag (21 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för assistansersättning är hämtad från 19 § första stycket
sjuttonde ledet KL. Den infördes år 1993 (SOU 1991:46, prop.
1992/93:159, bet. 1992/93:SkU 12, SFS 1993:1523).

Prop. 1999/2000:2

100

20 §

SLK:s förslag (22 §): Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för ersättning på grund av riskgarantier är hämtad från för-
ordningen (1962:42) om skattefrihet för belopp som utgår på grund av
vissa s.k. riskgarantier. Skattefriheten infördes år 1962 (prop. 1962:6,
bet. 1962:BevU10, SFS 1962:42). Den innebar en utvidgning av bestäm-
melserna i en år 1958 införd förordning (SFS 1958:173).

Ersättningar till arbetsgivare

21 §

SLK:s förslag (23 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för vissa ersättningar som en arbetsgivare erhåller från för-
säkringskassan har i dag sin motsvarighet i punkt 1 sjätte stycket andra
meningen av anvisningarna till 19 § KL. Sjätte stycket infördes år 1954
(prop. 1954:64, bet. 1954:BevU31, SFS 1954:204).

Ersättningar vid sakskador

22 §

SLK:s förslag (24 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. SLK:s förslag har inga strecksatser utan i stället tre stycken.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för försäkringsersättning och vissa skadestånd för egendoms-
skador är i dag placerad i 19 § första stycket femte ledet KL. En bestäm-
melse om skattefrihet för försäkringsersättning för fast och lös egendom
har funnits i KL sedan dess tillkomst. År 1981 utvidgades området till att
avse skadeståndsersättningar (SOU 1977: 86 och 87, prop. 1980/81:68,
bet. 1980/81 :SkU25, SFS 1981:295).

I förslaget till IL har onödiga exempel och uppräkningar tagits bort.
Lagtexten blir smidigare om bestämmelserna kortas ner i möjligaste mån.
Uppräkningen av tillgångar har därför fått utgå i första strecksatsen
(andra stycket i SLK:s förslag).

Undantaget för ersättning på grund av investerarskydd och insättnings-
garanti infördes år 1999 (1998/99:48, bet. SkU1998/99:15, SFS
1999:200). Skattereglerna för ersättning från insättningsgaranti och in-
vesterarskydd föreslås placeras i 55 kap. i IL.

I andra stycket finns en hänvisning till reglerna om hur skattefria för-
säkringsersättningar beaktas vid beräkningen av kapitalvinst på fastighe-
ter.

Prop. 1999/2000:2

101

23 §

SLK:s förslag (25 a §): Överensstämmer bortsett från några redaktio-
nella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för skadade tillgångar vid sjöolyckor är hämtad från 19 §
första stycket sjätte ledet KL. Den infördes år 1996 i samband med att
lagen (1958:295) om sjömansskatt upphävdes (Ds 1991:41, prop.
1995/96:227, bet. 1996/97:SkU3, SFS 1996:1331).

Återbäring på grund av försäkring

24 £

SLK:s förslag (17 § andra stycket och 25 §): Överensstämmer i huvud-
sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att sista meningen bör
förtydligas så att det klart framgår att ”i samband med tjänst” syftar en-
dast på sjuk- och olycksfallsförsäkring och inte på pensionsförsäkring.
Sveriges Försäkringsförbund framhåller att begreppet sakskadeförsäk-
ring är ett för försäkringslagstiftningen främmande begrepp och föreslår
att begreppet byts ut till skadeförsäkring.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om återbäringar m.m. på grund av pensionsförsäkring och om återbäring-
ar m.m. på grund av skadeförsäkring har, på Lagrådets förslag, förts
samman till en ny paragraf. Bestämmelserna har formulerats på sätt Lag-
rådet förordat.

Bestämmelserna är hämtad från 19 § första stycket sjunde ledet och
KL. En bestämmelse om skattefrihet fanns med i KL vid dess tillkomst.
Den avsåg då annan försäkring än livränteförsäkring. År 1950 ändrades
den till att omfatta annan försäkring än pensionsförsäkring eller sådan
sjuk eller olycksfallsförsäkring som tecknats i samband med tjänst (SOU
1948:22, prop. 1950:93, bet. 1950:BevU49, SFS 1950:308). Sin nuva-
rande lydelse fick bestämmelsen år 1969 (prop. 1969:120, bet.
1969:BevU60, SFS 1969:749). Regeringen anser att det klart framgår att
”i samband med tjänst” endast syftar på sjuk- och olycksfallsförsäkring.
Regeringen föreslår därför inte någon ändring i SLK:s förslag i denna
del.

Underhåll till patient eller till intagen

25 §

SLK:s förslag (26 §): Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att den del av den nuva-
rande bestämmelsen som har lydelsen ”samt annan liknande ersättning”
har fallit bort.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
att underhåll till en patient på sjukhus eller till en intagen är skattefritt är

Prop. 1999/2000:2

102

hämtad från punkt 1 första stycket av anvisningarna till 19 § KIL. En Prop. 1999/2000:2
motsvarighet har funnits i lagen sedan dess tillkomst. Bestämmelsen har
ändrats senast genom SFS 1995:1521 (prop. 1995/96:102, bet.

1995/96:SkU15).

Det förekommer ersättningar som utgår till andra än intagna på sjukhus
eller andra anstalter for vård. Orden ”och liknande ersättningar” bör läg-
gas till för att fånga upp även sådana ersättningar.

Begravningshjälp

26 £

SLK:s förslag (27 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Se Riksskatteverket yttrande till 25 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för begravningshjälp är hämtad från punkt 1 första stycket av
anvisningarna till 19 § KL. Den har funnits i KL sedan lagen kom till.
Tillägget att tjänstepension för tid efter den pensionsberättigades död inte
räknas som begravningshjälp infördes år 1983 (prop. 1982/83:157, bet.
1982/83 :SkU44, SFS 1983:311).

Regeringen anser inte att ett sådant tillägg som Riksskatteverket före-
slår behövs inte. Regeringen följer därför SLK:s förslag i denna del.

Ersättningar vid inställelse i domstol

27 f

SLK:s förslag (28 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att orden en allmän finns med före domstol.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anför att ”ersättning
som fastställs av allmän domstol” är missvisande och att allmän bör utgå
för att markera att även övriga domstolar omfattas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för vittnesersättning m.m. till den som inställt sig inför dom-
stol - utan att det skett yrkesmässigt - har hämtats från 19 § första styck-
et tjugotredje ledet KL. Bestämmelsen infördes år 1986 (prop.
1985/86:150, bet. 1985/86:SkU50, SFS 1986:473).

De ersättningar som förvaltningsdomstolarna beslutar om utgår i regel
av allmänna medel. Det kan dock finnas situationer då ersättningen som
förvaltningsdomstolen fastställer inte betalas av allmänna medel, t.ex. i
verkställighetsmål enligt föräldrabalken. Regeringen anser i likhet med
kammarrätten att ordet allmän därför bör tas bort.

Bär, svamp och kottplockning

28 §

SLK:s förslag (29 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

103

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Skattefriheten for
den som plockar och avyttrar vilda bär, svamp och kottar i mindre om-
fattning framgår i dag av 19 § första stycket trettionde ledet KL. Be-
stämmelsen, som ursprungligen gällde bara bär och svamp, infördes år
1981 (prop. 1980/81:139, bet. 1980/8l:SkU50, SFS 1981:388). Skattefri-
heten utökades till kottar år 1988 (prop. 1988/89:57, bet. 1988/89:SkU13,
SFS 1988:1530).

Vid skattereformen år 1990 behölls tidigare anknytning till begreppet
rörelse, eftersom skattefriheten gällde även i inkomstslaget jordbruksfas-
tighet. SLK har utformat avgränsningen fristående från den äldre indel-
ningen i inkomstslag. Med uttrycket ”i sig utgör näringsverksamhet” vill
SLK markera att skattefriheten inte gäller om plockningsverksamheten
ensamt för sig uppfyller kriterierna för inkomstslaget näringsverksamhet.
Detta gäller främst i fråga om lantbruksenheter. Det kan nämnas att ter-
men rörelse används i IL i en annan betydelse än indelning i inkomstslag,
se 2 kap. 24 §. Regeringen ansluter sig till SLK:s förslag.

Blodgivning m.m.

29 i

SLK:s förslag (30 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för ersättning vid organdonation m.m. är hämtad från 19 §
första stycket tjugosjunde ledet KL. Den infördes år 1990 (SOU 1989:33,
prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650).

Hittelön m.m.

30 §

SLK:s förslag (31 §): Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS avstyrker att be-
greppet tillgångar används eftersom detta är vidare än vad som avses
med egendom som enligt samfundets mening tar sikte på materiella ting.
Enligt samfundets uppfattning kan det knappast vara fråga om att utge
ersättning för annan typ av egendom varför begreppet tillgång som också
innefattar immateriella tillgångar är för vittsyftande i detta sammanhang.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för hittelön m.m. är i dag placerad i 19 § första stycket tjugo-
sjätte ledet KL. Den infördes genom 1990 års skattereform (prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650).

I IL har egendom genomgående bytts mot tillgångar, se avsnitt 7.2.6.
Om detta innebär att det blir mer naturligt att tillämpa skattefriheten även
i fråga om ersättning för förhindrande av skada på annat än materiella
ting, t.ex. manipulation av betalningsanvisningar eller liknande, ser SLK
inte det som någon nackdel. Regeringen delar kommitténs bedömning i

Prop. 1999/2000:2

104

detta avseende. Termen tillgångar bör därför användas i enlighet med
kommitténs förslag.

Ersättningar vid självförvaltning

31 §

SLK:s förslag (31 a §): Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för den som far hyresavdrag när han utför arbeten på fastig-
heten där han bor är hämtad från punkt 1 tionde stycket av anvisningarna
till 19 § KL. Den infördes år 1997 (SOU 1996:162, prop. 1996/97:119,
bet. 1996/97:SkU24, SFS 1997:402).

9 kap. Utgifter som inte får dras av

Detta kapitel innehåller bestämmelser om utgifter som inte far dras av.
De är samtliga hämtade från 20 § KL och dess anvisningar och gäller för
alla inkomstslag. 20 § KL innehåller i dag ett stort antal bestämmelser
som företrädesvis aktualiseras bara i inkomstslaget näringsverksamhet.
Eftersom det inte kan uteslutas att de kan förekomma även i något annat
inkomstslag har de ändå, med några undantag, placerats i detta gemen-
samma kapitel. Samtliga förändringar anges under rubriken Större änd-
ringar.

Större ändringar

I 20 § första stycket KL finns en grundläggande bestämmelse om att av-
drag från bruttointäkten får göras för kostnader för intäkternas förvär-
vande och bibehållande. Regeln har funnits där sedan KL:s tillkomst. I
paragrafens andra stycke och dess anvisningar regleras när avdrag inte
får göras. SLK har föreslagit att det i stället skall framgå av de olika in-
komstslagen att kostnaderna för intäkternas förvärvande och bibehål-
lande skall dras av och att detta kapitel skall innehålla bestämmelser bara
om utgifter som inte får dras av. Regeringen delar SLK:s bedömning.

I 20 § andra stycket fjärde ledet KL finns avdragsförbud för bl.a. lön
till make och barn under 16 år. I punkt 2 av anvisningarna till 20 § KL
finns ytterligare bestämmelser om lön till barn. I förslaget till IL är dessa
bestämmelser placerade i 60 kap. om familj ebeskattning där även be-
stämmelserna om inkomstuppdelning mellan makar finns (anvisningarna
till 52 § KL).

Eftersom ett mål har varit att kapitlet skall omfatta bara reella avdrags-
förbud har den upplysning inte tagits med som i dag finns i punkt 1 första
stycket av anvisningarna till 20 § KL om att avdrag far göras i den om-
fattning som anges i 46 § 2 mom. etc. Med samma motivering har be-
stämmelserna om avdrag för avgifter till arbetsgivarorganisationer flyt-
tats ut till inkomstslaget näringsverksamhet, 16 kap. 13 §. Bestämmelsen

Prop. 1999/2000:2

105

om arbetsrättsliga skadestånd har också placerats i näringsverksamhet,
16 kap. 15 §.

Avdragsförbudet i 20 § andra stycket tjugosjunde ledet avseende ingå-
ende mervärdesskatt har placerats i 16 kap. 16 § men med hänvisning
från 12 kap. 1 § och 42 kap. 2 §. Ett sådant avdrag skulle främst kunna
aktualiseras i näringsverksamhet.

I punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 20 § KL finns bestämmel-
ser som begränsar avdragsrätten för representationskostnader. Eftersom
sådana utgifter framför allt förekommer i inkomstslaget näringsverksam-
het har de placerats där (16 kap. 2 §) men med hänvisning från övriga
inkomstslag (12 kap. 1 § och 42 kap. 2 §).

I punkt 4 av anvisningarna till 20 § KL finns särskilda bestämmelser
om utländsk skatt. Även dessa har placerats i näringsverksamhet (15 kap.
7 § och 16 kap. 18 och 19 §§) med hänvisningar från övriga inkomstslag
(11 kap. 1 §, 12 kap. 1 § och 42 kap. 2 §).

Det har det inte heller i detta kapitel tagits med någon motsvarighet till
avdragsförbudet i 20 § andra stycket sjätte ledet KL för avbetalning på
skuld eftersom en avbetalning på en skuld inte kan anses som en kostnad
för intäkternas förvärvande eller bibehållande.

Lagrådet har ifrågasatt behovet av bestämmelsen om förbudet mot av-
drag för värdet av den skattskyldiges arbetsinsats (4 § i lagrådsremissen).
Lagrådet anför att värdet av den skattskyldiges arbetsinsats inte utgör
någon utgift. I propositionen har förbudet slopats.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

1 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar till regeringens förslag: Paragrafen inleder kapitlet och
anger dess innehåll.

Levnadskostnader m.m.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Riksskatteverket, Kammarrätten i Stockholm och
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet framhåller att andra
stycket bör förtydligas så att det framgår att uppräkningen inte är uttöm-
mande. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet anför att förslaget
att ändra uttrycket ”därtill hänförliga utgifter” till ”och liknande utgifter”
ger intryck av att tillämpningsområdet för avdragsförbudet utvidgas utan-
för levnadskostnadsområdet.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Avdragsförbudet
för levnadskostnader och förtydligandet avseende gåvor och vissa andra

Prop. 1999/2000:2

106

utgifter är hämtade från 20 § andra stycket första ledet KL samt punkt 1
första stycket av anvisningarna till 20 § KL. Såsom några remissinstanser
har påpekat är inte uppräkningen i andra stycket uttömmande utan en
exemplifiering av utgifter som inte är avdragsgilla. Andra stycket i
SLK:s förslag har därför getts en annan utformning så att det klart fram-
går att förtydligandet inte är en uttömmande uppräkning av levnadskost-
nader.

Avdragsförbudet för levnadskostnader har varit en av de grundläggan-
de principerna i KL sedan lagen tillkom. Även förtydligandet har funnits
med sedan dess. Avdragsförbudet utvecklas ytterligare i punkt 1 första
stycket av anvisningarna till 46 § KL. Någon motsvarighet till den be-
stämmelsen har inte tagits med i detta kapitel eftersom ett sådant förtyd-
ligande får anses vara onödigt.

Enligt regeringens uppfattning är uttrycken ”därtill hänförliga kostna-
der” och ”liknande utgifter” i princip synonyma. Någon utvidgning av
avdragsförbudet är inte avsedd. Regeringen delar således inte Handels-
högskolans vid Göteborgs universitet farhågor att ändringen utvidgar
avdragsförbudet för levnadskostnader.

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Avdragsförbudet
för periodiska understöd inom ett hushåll är hämtat från 20 § andra
stycket första ledet KL. Beträffande förarbeten, se 2 §.

Svenska allmänna skatter

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I
SLK:s förslag finns en definition av uttrycket allmänna skatter i stället
för en exemplifiering av de skatter som avses.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anför att defini-
tionen bör omformuleras så att den ger upplysning om huruvida t.ex. fas-
tighetsskatt ingår i definitionen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att avdrag inte medges för svenska allmänna skatter är hämtad från 20 §
andra stycket femte ledet KL. En definition är placerad i punkt 3 av an-
visningarna till 20 § KL. En motsvarighet har funnits i KL sedan lagen
kom till.

Regeringen anser att den av SLK föreslagna definitionen av uttrycket
allmänna skatter inte tillför lagtexten något. Definitionen har därför tagits
bort i regeringens förslag. Lagrådet anför emellertid att det inte går att
komma i från att en total avsaknad av en definition gör att lagtexten blir
föga upplysande. Regeringen har förståelse för Lagrådets invändning.
Regeringen föreslår att lagtexten kompletteras med en exemplifiering av
allmänna skatter som inte far dras av. Hit hör bl.a. den statliga och kom-

Prop. 1999/2000:2

107

munala inkomstskatten samt kupong- och förmögenhetsskatten som Prop-1999/2000:2
kompletterar inkomstskatten.

Fastighetsskatten är en sådan särskild skatt som avdrag får göras for
enligt 16 kap. 17 § om den utgår för näringsverksamheten. Skogs-
vårdsavgifter finns inte längre, varför bestämmelserna om dessa har ute-
lämnats. Även församlingsskatten har utelämnats, se avsnitt 5. Regering-
ens uppfattning är att upplysningar i lagtexten, såsom att fastighetsskat-
ten inte skall behandlas som en allmän skatt, i och for sig kan ha ett pe-
dagogiskt värde. Upplysningar av det slag som här är fråga om skulle
dock, enligt regeringens mening, tynga lagtexten och göra den svåröver-
skådlig. Regeringen föreslår därför inget sådant förtydligande som
Svenska Revisorsamfundet SRS föreslår.

SLK:s förslag (8 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm framhåller att första
stycket bör förtydligas så att det framgår att avdrag inte kan medges för
en utgift för förvärv av en inkomst som inte är skattepliktig i Sverige
t.ex. på grund av ettårsregeln.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om utgifter som hänför sig till inkomster som är undantag-
na från beskattning genom skatteavtal har hämtats från 74 § KL och 22 §
första meningen SIL. Den nuvarande utformningen kom till år 1986 (Ds
B 1981:10, prop. 1985/86:131, bet. 1985/86:SkU43, SFS 1986:465). Vid
lagstiftningens tillkomst fanns en motsvarande bestämmelse som avsåg
förbud mot underskott som uppkommit vid inkomstberäkningen.

För varje inkomstslag anges särskilt vilka utgifter som får dras av. Av
bestämmelserna i 12 kap. 1 §, 16 kap. 1 § och 42 kap. 1 § framgår att
bara utgifter för förvärv av skattepliktiga inkomster får dras av. Härav
följer att om en inkomst inte är skattepliktig får utgifterna för dess för-
värvande inte dras av. Enligt regeringens bedömning behövs inget sådant
förtydligande som Kammarrätten efterlyser.

Bestämmelsen i andra stycket om undantag för utgifter som avser vissa
skattebefriade utdelningar, är hämtad från 22 § andra meningen SIL. Den
infördes år 1986. Efter ett par tekniska justeringar återfick den år 1994 i
stort sett sin ursprungliga utformning (prop. 1994/95:25, bet.
1994/95:FiUl, SFS 1994:1859).

Bär-, svamp- och kottplockning

6§
SLK:s förslag (9 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisor samfundet SRS förordar med
hänsyn till att beskattning kan ske i annat inkomstslag än näringsverk-
samhet att begreppen kostnader och intäkter byts ut till utgifter och in-
komster. Vidare anser samfundet att lagtexten bör formuleras så att
dubbla negationer undviks.

108

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att utgifter för bl.a. bärplockning inte skall dras av är hämtad från 20 §
andra stycket andra ledet KL. Den infördes år 1981 (prop. 1980/81:139,
bet. 1980/8l:SkU50, SFS 1981:388). Begränsningen för kottar kom till år
1988 (prop. 1988/89:57, bet. 1988/89:SkU13, SFS 1988:1530).

I likhet med Svenska Revisorsamfundet SRS anser regeringen att ter-
merna kostnader och intäkter bör ersättas med utgifter och inkomster.
Termernas innebörd i regeringens förslag har redovisats i avsnitt 7.2.1.
För att undvika dubbla negationer har bestämmelsen formulerats om i
förhållande till SLK:s förslag. Lagrådet har konstaterat att förslaget i lag-
rådsremissen synes innebära att man, för det fall inkomsterna överstiger
det skattefria beloppet, i regel skall göra en proportionering av utgifterna
på skattepliktig respektive skattefri del. Detta har inte varit avsikten. Ut-
gifterna får inte dras av till den del de inte överstiger de inkomster som är
skattefria. Förslaget har omformulerats i enlighet härmed.

7§

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen i
första ledet om att studiemedelsräntor inte skall dras av är hämtad från
20 § andra stycket sjunde ledet KL. Är 1968 infördes det ursprungliga
förbudet för avdrag för s.k. studiemedelsavgift (prop. 1968:81, bet.
1968:BevU60, SFS 1968:544). Bestämmelsen ändrades senast år 1988 då
studiemedelssystemet reformerades och avgiften i stället kom att beteck-
nas ränta (SOU 1987:39, prop. 1987/88:116, bet. 1987/88:SfU26, SFS
1988:878).

Avdragsförbudet i andra ledet för avgifter enligt 22 § tredje stycket la-
gen (1993:737) om bostadsbidrag är hämtat från 20 § andra stycket fjor-
tonde ledet KL. Bestämmelsen infördes år 1996 (prop. 1995/96:215, bet.
1996/97:FiUl, SFS 1996:1219).

Bestämmelsen i tredje ledet om avdragsförbud för räntor enligt 36 §
lagen (1996:1030) om underhållsstöd är hämtad från 20 § andra stycket
sjunde ledet KL. Den infördes år 1996 (Ds 1996:2, prop. 1995/96:208,
bet. 1996/97:FiUl, SFS 1996:1219).

8§

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om avdragsförbud för räntor och avgifter på skatter m.m. är hämtade från
20 § andra stycket sjunde ledet KL. De infördes år 1992 (SOU 1988:60,
prop. 1991/92:93, bet. 1991/92:SkU19, SFS 1992:651). Ledet har däref-
ter ändrats vid ändringar i skatte-, tull- och avgiftslagstiftningen, senast
år 1997 när SBL infördes (SOU 1996:100, prop. 1996/97:100, bet.
1996/97:SkU23, SFS 1997:483).

Prop. 1999/2000:2

109

Sanktionsavgifter

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag (12 §): SLK har formulerat bestämmelsen så att lagtexten
består av en katalog av sanktionsavgifter som inte får dras av i stället för
att generellt ange att böter och offentligrättsliga sanktionsavgifter inte får
dras av.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anför att skatte-
tillägg inte har tagits med bland utgifterna som inte får dras av.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 20 § KL finns
uppräknat vilka offentligrättsliga sanktionsavgifter som inte är avdrags-
gilla.

Av 20 § andra stycket sextonde ledet KL framgår att företagsbot enligt
36 kap. brottsbalken inte får dras av. Förbudet infördes år 1986 (Ds Ju
1981:3, prop. 1985/86:23, bet. 1985/86:JuU13, SFS 1986:121).

Avdragsförbud för sådan straffavgift som enligt 8 kap. 7 § tredje
stycket rättegångsbalken i vissa fall påförs en advokat som tilldelats var-
ning finns i 20 § andra stycket sjuttonde ledet KL. Det infördes år 1982
(prop. 1982/83:42, bet. 1982/83:SkU12, SFS 1982:1208).

Avdragsförbud för överlastavgifter enligt lagen (1972:435) om över-
lastavgift finns i 20 § andra stycket åttonde ledet KL. Det infördes år
1972 (bet. 1972:TU13, SFS 1972:436).

Avdragsförbud för avgifter enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndi-
gande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor finns i 20 §
andra stycket tjugotredje ledet KL. Det infördes år 1984 (prop.
1983/84:192, bet. 1983/84:SkU46, SFS 1984:497).

Avdragsförbud för avgifter enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktie-
bolagslagen (1975:1385) finns i 20 § andra stycket tjugosjunde ledet KL.
Det infördes år 1994 (SOU 1994:85, prop. 1994/95:67, bet.
1994/95:SkU4, SFS 1994:1781).

Avdragsförbud för felparkeringsavgifter och förhöjda avgifter enligt
lagen (1976:206) om felparkeringsavgift finns i 20 § andra stycket nit-
tonde ledet KL. Det infördes år 1976 (Ds K 1973:6, prop. 1975/76:106,
bet. 1975/76TU:14, SFS 1976:205).

Avdragsförbud för avgifter enligt arbetsmiljölagen (1977:1160), avse-
ende bl.a. brott mot informationsplikt om hälsofarliga tekniska anord-
ningar finns i 20 § andra stycket elfte ledet KL. Det infördes år 1994
(SOU 1993:81, prop. 1993/94:186, bet. 1993/94:AU15, SFS 1994:581).

Avdragsförbud för överförbrukningsavgifter enligt ransoneringslagen
(1978:268) finns i 20 § andra stycket tjugoförsta ledet KL. Det infördes
år 1978 (Ds H 1975:3, prop. 1977/78:75, bet. 1977/78:FöU13, SFS
1978:271).

Avdragsförbud för vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om
åtgärder mot vattenförorening från fartyg finns i 20 § andra stycket tju-
goandra ledet KL. Det införes år 1983 (prop. 1983/84:68, bet.
1983/84:SkU16, SFS 1983:1051).

Avdragsförbud för övertidsavgifter enligt 26 § arbetstidslagen
(1982:673) finns i 20 § andra stycket tolfte ledet KL. Det infördes år

110

1982 (SOU 1981:5, prop. 1981/82:154, bet. 1982/83:SkU12, SFS
1982:1208).

Avdragsförbud för kontrollavgifter enligt lagen (1984:318) om kon-
trollavgift vid olovlig parkering finns i 20 § andra stycket tjugonde ledet
KL. Det infördes år 1984 (prop. 1983/84:192, bet. 1983/84:SkU46, SFS
1984:497).

Avdragsförbudet för lagringsavgifter enligt lagen (1984:1049) om be-
redskapslagring av olja och kol i 20 § andra stycket tjugofjärde ledet KL
infördes år 1984 (Ds I 1984:10, prop. 1984/85:53, bet. 1984/85:SkU23,
SFS 1984:1086). Avdragsförbudet för avgifter enligt lagen (1985:635)
om försörjningsberedskap på naturgasområdet finns också i tjugoandra
ledet. Det infördes år 1985 (prop. 1984/85:172, bet. 1984/85:FöUl3, SFS
1985:638).

Avdragsförbudet för byggnads- och tilläggsavgifter enligt 10 kap.
plan- och bygglagen (1987:10) i 20 § andra stycket nionde ledet KL er-
satte år 1988 (Ds I 1986:1, prop. 1987/88:82, bet. 1987/88:NU30, SFS
1988:219) bestämmelser om avdragsförbud för påföljder vid olovligt
byggande enligt äldre lagstiftning (prop. 1975/76:164, bet.
1975/76:CU29, SFS 1976:669).

Avdragsförbud för avgifter enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen
(1989:529) för den som har en anställd som saknar arbetstillstånd finns i
20 § andra stycket tionde ledet KL. Det ersatte år 1989 (SOU 1988:1,
prop. 1988/89:86, bet. 1988/89:SfU19, SFS 1989:545) motsvarande på-
följder enligt äldre lagstiftning (Ds A 1981:8, prop. 1981/82:146, bet.
1982/83:SkUl2, SFS 1982:1208).

Avdragsförbudet för avgifter enligt 21 § insiderlagen (1990:1342) i
20 § andra stycket trettonde ledet KL infördes år 1996 (SOU 1994:68,
prop. 1995/96:215, bet. 1996/97:FiUl, SFS 1996:1219).

Avdragsförbudet för avgifter enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om
skatt på energi i 20 § andra stycket tjugosjätte ledet KL infördes år 1994
(SOU 1994:85, prop. 1994/95:54, bet. 1994/95:SkU4, SFS 1994:1781).

Så gott som alla offentligrättsliga sanktionsavgifter omfattas av ett av-
dragsförbud. I några fall har detta särskilt angetts i lagtexten. I andra fall
följer det av praxis. Den lagstiftningsteknik som används i KL och som
också SLK använder är missvisande och vilseledande såtillvida att be-
stämmelserna inte är uttömmande. Att räkna upp alla sanktionsavgifter
som inte far dras av skulle emellertid leda till en omfattande lagstiftning.
Regeringens inställning är att offentligrättsliga sanktionsavgifter normalt
inte bör vara avdragsgilla. Ett alternativ till SLK:s förslag är därför att ta
bort uppräkningen i lagtexten och att formulera regeln som en generell
avdragsförbudsregel. Detta kan få till följd att någon avgift som enligt
gällande regler får dras av kommer att omfattas av det generella avdrags-
förbudet. Behovet av en enkel lagstiftning talar enligt regeringens me-
ning ändå för en generell regel. Regeringen har därför valt att i stället
formulera bestämmelsen som ett generellt avdragsförbud för offent-
ligrättsliga sanktionsavgifter. Om en sanktionsavgift ändå bör få dras av
kan man i stället ta in i lagen undantag från regeln. Skäl att nu undanta
någon sanktionsavgift finns däremot inte.

Prop. 1999/2000:2

111

Någon motsvarighet till avdragsförbudet i 20 § andra stycket tjugo- Prop. 1999/2000:2
femte ledet KL för avgift enligt den upphävda 18 § i den numera upp-
hävda lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar har SLK inte tagits med i detta kapitel. Regeringen tar inte
heller in någon sådan regel eftersom avdragsförbudet omfattas av denna
paragraf.

Mutor

10 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Avdragsförbudet
för mutor i 20 § andra stycket trettionde ledet KL infördes år 1999 (prop.
1998/99:32, bet. 1998/99:JuU16, SFS 1999:198). I propositionen anges,
s. 83, att det är tveksamt om avdrag är uteslutet redan enligt nu gällande
bestämmelser. Innebörden av Sveriges internationella åtagande på områ-
det är i princip att ett avdragsförbud för mutor till utländska tjänstemän
måste införas i lagstiftningen. Det föreslagna avdragsförbudets räckvidd
sträcker sig emellertid längre och omfattar hela den personkrets som an-
ges i 17 kap. 7 § och 20 kap. 2 § brottsbalken. Innebörden av begreppen
muta och otillbörlig belöning diskuteras närmare i den nämnda proposi-
tionen, s. 84.

Arbetsgivaransvar

11 §

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att paragrafen 12 kap. 1 § inte finns nämnd i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Avdragsförbudet
för belopp som en arbetsgivare skall betala för att han inte gjort skatteav-
drag är hämtat från 20 § andra stycket artonde ledet KL. Det infördes år
1975 (prop. 1975/76:70, bet. 1975/76:SkU18, SFS 1975:1174) och änd-
rades när SBL infördes år 1997 (SOU 1996:100, prop. 1996/97:100, bet.
1996/97:SkU23, SFS 1997:506). Vilka skatteavdrag som en arbetsgivare
är betalningsskyldig för framgår av 12 kap. 1 § SBL. Regeringens förslag
har därför i förtydligande syfte kompletterats med en hänvisning till den
aktuella bestämmelsen. Regeringen ansluter sig i övrigt, med undantag
av några ytterligare redaktionella ändringar, till SLK:s förslag.

AVD. IV INKOMSTSLAGET TJÄNST

I 10-12 kap. behandlas inkomstslaget tjänst. I det första och inledande
10 kap. dras gränserna gentemot övriga inkomstslag upp och där marke-
ras inkomstslagets karaktär av uppsamlingspost. Där finns vidare de
flesta bestämmelser om när inkomsterna skall beskattas och utgifterna

112

dras av. Kapitlet avslutas med den bestämmelse som i dag ramar in in-
komstslaget tjänst, nämligen hur beräkningen av resultatet skall göras.

111 kap. finns närmare bestämmelser om de olika inkomsterna och i
vilken utsträckning de skall tas upp eller är skattefria.

112 kap. exemplifieras olika slags avdragsgilla utgifter och där finns
även bestämmelser om utgifter som inte skall dras av. De särskilda be-
stämmelserna om avdragstidpunkten for utgifter i hobbyverksamhet har
också fatt sin plats i 12 kap.

Bland bestämmelserna för inkomstslaget tjänst finns i KL även villko-
ren för pensionsförsäkringar och pensionssparkonton (punkterna 1 och 3
av anvisningarna till 31 § KL). Eftersom dessa bestämmelser har bety-
delse även utanför inkomstslaget tjänst har de placerats i en särskild av-
delning (AVD. IX) tillsammans med reglerna om pensionssparavdrag
(58 och 59 kap.).

10 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget
tjänst

I 10 kap. har samtliga bestämmelser som behandlar gränsdragningen
gentemot övriga inkomstslag placerats. Som en konsekvens av detta
krävs i vissa fall en dubblering, som med hänsyn till systematiken ändå
får anses acceptabel. I 10 kap. har utöver bestämmelser om inkomstsla-
gets omfattning även de viktigaste bestämmelserna placerats om beskatt-
ningstidpunkten samt den avslutande bestämmelsen om hur beräkningen
av resultatet görs och att ett underskott skall dras av närmast följande
beskattningsår. I kapitlet definieras också pension, men definitionerna av
pensionsförsäkring och pensionssparkonto har samlats i 58 kap. Här
finns även en hänvisning till bestämmelserna om att vissa utdelningar,
kapitalvinster, förmåner och andra inkomster, som i och för sig räknas till
inkomstslaget tjänst, behandlas i andra kapitel.

Bakgrund

Ursprungligen hänfördes till inkomstslaget tjänst varje fast eller tillfällig
arbetsanställning, medan tillfälliga uppdrag hänfördes till inkomstslaget
tillfällig förvärvsverksamhet. År 1955 (förarbeten, se nedan) i samband
med införandet av ett särskilt schablonavdrag i inkomstslaget tjänst flyt-
tades tillfälliga inkomster över till tjänst. Inkomstslaget tjänst kom där-
efter att omfatta all tillfälligt bedriven inkomstgivande verksamhet. I
samband med 1990 års skattereform ändrades 31 § KL och blev en upp-
samlingspost för skilda slags inkomster (förarbeten, se under 1 §). Syftet
var främst att fånga in överskott av s.k. hobbyverksamhet.

Större ändringar

En av nyheterna är att vissa av bestämmelserna i 31 § och 32 § 1 mom.
KL har smälts samman. Så anges till en början att inkomster och utgifter

Prop. 1999/2000:2

113

på grund av tjänst räknas till inkomstslaget tjänst (1 §). En annan nyhet
är en erinran om att avyttring av övrig lös egendom i vissa fall beskattas i
inkomstslaget tjänst (1 §). Den har tillkommit för att gränsdragningen
gentemot inkomstslaget kapital skall bli tydlig. Därefter definieras vad
som avses med tjänst och att rätt till exempelvis pension behandlas som
tjänst (2 §).

Kommentar till paragraferna

Avgränsningen av inkomstslaget

SLK:s förslag (1 § och 40 kap. 6 §): Överensstämmer bortsett från att
bestämmelserna paragrafen har en annan formulering med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet me-
nar beträffande bestämmelserna i tredje stycket att det är oklart hur för-
lustförsäljningar i fall som avses i den andra strecksatsen i regeringens
förslag (första strecksatsen i SLK:s förslag) behandlas och anser att det
bör framgå av lagtexten. Fakulteten menar dock att rättsläget är oklart
även i dag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten har
varit att i möjligaste mån smälta samman 31 § och 32 § 1 mom. KL. I
första stycket anges därför att inkomster och utgifter på grund av tjänst
räknas till inkomstslaget tjänst. Därefter definieras begreppet tjänst i
andra stycket. Av 2 § framgår sedan att som tjänst behandlas till exempel
rätt till pension. Följaktligen kommer inkomster på grund av rätt till pen-
sion att räknas till inkomstslaget tjänst utan att detta behöver upprepas så
som i dag sker i 32 § 1 mom. KL.

I SLK:s förslag finns i tredje stycket bestämmelsen om att inkomstsla-
get tjänst är ett restinkomstslag och att hit hänförs sådana inkomster och
utgifter som inte räknas till något av de övriga inkomstslagen. Gräns-
dragningen har sedan KL:s tillkomst varit placerad i 31 § första stycket
KL. De viktigaste ändringarna gjordes år 1955 (SOU 1954:18, prop.
1955:59, bet. 1955:BevU18, SFS 1955:122) och år 1990 (SOU 1989:33,
prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650).

Att paragraferna som behandlar avgränsningen av inkomstslaget inte är
helt entydiga framgår av Lagrådets yttrande till 4 §. I regeringens förslag
har bestämmelsen om att inkomstslaget är ett restinkomstslag som i lag-
rådsremissen finns i andra stycket i denna paragraf, flyttats till första
stycket. Ändringen har gjorts för att bestämmelserna om avgränsningen
av inkomstslaget skall bli tydligare.

Bestämmelsen i tredje stycket fanns i SLK:s förslag i 40 kap. 6 § och i
lagrådsremissen i 4 § i detta kapitel. Bestämmelsen om att inkomster och
utgifter vid vissa avyttringar räknas till inkomstslaget tjänst är ny.

I dagens lagtext framgår inte tydligt hur gränsdragningen mellan in-
komstslagen kapital och tjänst skall göras när den skattskyldige säljer till
exempel en bil som han renoverat eller ett hemslöjdsföremål som han
tillverkat, utan att det för den skull är inkomst av näringsverksamhet. Inte

Prop. 1999/2000:2

114

heller förarbetena ger tillräcklig ledning (prop. 1989/90:110 s. 309 och
s. 654). Av dessa kan man dock uttyda att avyttring av tillgångar som
anskaffats i syfte att bearbetas etc. alltid skall anses ingå i en hobbyverk-
samhet och alltså beskattas i inkomstslaget tjänst {första stycket första
strecksatsen). I övriga fall görs i stället en bedömning som utmynnar i att
avyttringen beskattas i inkomstslaget kapital om vinsten till övervägande
del utgör värdestegring på investerat kapital och i inkomstslaget tjänst
om vinsten till övervägande del är ett resultat av att tillgången bearbetats
(första stycket andra strecksatsen). Avyttring av inventarier som används
i en hobbyverksamhet bör alltid beskattas i inkomstslaget kapital. Lag-
texten har utformats i överensstämmelse med dessa uttalanden i förarbe-
tena.

När det gäller Juridiska fakultetens vid Uppsala universitet fråga står
det i andra strecksatsen att bestämmelsen gäller om det uppkommer en
vinst. Den gäller således inte om det uppkommer en förlust. Någon be-
stämmelse liknande den i 44 kap. 2 § att vad som sägs om kapitalvinster
gäller for kapitalförluster finns inte här i 10 kap.

Lagrådet förordar i första hand att paragrafen flyttas till 41 kap. Lagrå-
det ifrågasätter om inte bestämmelsen i lagrådsremissen getts ett alltför
vidsträckt tillämpningsområde. Lagrådet anför att enligt ordalydelsen
synes även avyttringar som utgör led i en av den skattskyldige bedriven
näringsverksamhet kunna ingå. Lagrådet föreslår, om bestämmelsen be-
hålls i detta kapitel, att den kompletteras med en regel om att vad som
föreskrivs inte gäller om ersättningen för den avyttrade tillgången hör till
inkomstslaget näringsverksamhet.

Regeringen anser att paragrafen har en naturligare placering i detta ka-
pitel. Bestämmelserna har dock flyttats i förhållande till lagrådsremissen
och ett tillägg har gjorts på sätt Lagrådet föreslagit för att markera att
bestämmelsen tar sikte på hobbyverksamhet.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Rätt till pension,
livränta m.m. behandlas som tjänst. Följaktligen räknas inkomster och
utgifter på grund av rätt till pension till inkomstslaget tjänst. Vissa be-
stämmelser som i dag är placerade i både 31 § och 32 § 1 mom. KL har i
SLK:s förslag vävts samman, jfr vad som sagts under 1 §. I KL:s ur-
sprungliga lydelse likställdes pension, livränta, undantagsförmåner och
vissa periodiska understöd med tjänst.

Bestämmelserna om livränta byggdes år 1950 ut som en följd av änd-
rade försäkringsrättsliga regler (SOU 1948:22, prop. 1950:93, bet.
1950:BevU49, SFS 1950:308). År 1973 tillkom för de periodiska under-
stöden kopplingen till de skattefria bestämmelserna i 19 § KL (SOU
1972:87, prop. 1973:181, bet. 1973:SkU68, SFS 1973:1113).

År 1984, i samband med ändrade beskattningsregler för livräntor vid
avyttring av tillgångar, ändrades även 31 § (Ds Fi 1984:1, prop.
1983/84:140, bet. 1983/84:SkU52, SFS 1984:498).

Nedan anges varifrån de olika termerna i 2 § är-hämtade:

Prop. 1999/2000:2

115

1. Pension: 31 § andra stycket a och 32 § 1 mom. första stycket b KL.

2. Livränta m.m.: 31 § andra stycket b och del av 32 § 1 mom. c KL
samt 31 § första stycket e och 32 § 1 mom. f. KL.

3. Ersättning på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring: 31 § c och
32 § 1 mom. e KL.

4. Engångsbelopp: 32 § 1 mom. första stycket g KL.

5. Undantagsförmåner: 31 § första stycket d och 32 § 1 mom. f KL.

Punkten 6 har SLK lagt till mot bakgrund av att det i de angivna para-
graferna finns sådant som annars knappast kan anses som ett utflöde av
någon ”tjänst”. I förhållande till lagrådsremissen har punkten komplette-
rats med en hänvisning till 11 kap. 46 §.

Regeringen anser att kommitténs förslag i övrigt är väl avvägt och än-
damålsenligt. Regeringen följer, med undantag av tillägget i punkten 6,
SLK:s förslag.

SLK:s förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en uppräkning av sådant som inte faller in under definitionen av tjänst
men som behandlas som tjänst.

I dag finns i punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL en bestämmelse
om att förbjudna lån skall tas upp som intäkt om det inte finns synnerliga
skäl mot detta. Enligt kommitténs förslag skall själva gränsdragningen
göras i 10 kap. och skatteplikten regleras i 11 kap. (45 §) även om det
innebär en viss dubblering. Beträffande förarbeten, se under 11 kap. 45 §.
Regeln omfattar även beskattningen av fysiska personer som är delägare i
handelsbolag om handelsbolaget far ett förbjudet lån.

Bestämmelsen om avskattning av pensionsförsäkring har tagits in i
58 kap. 19 §. Den är i dag placerad i punkt 1 första stycket av anvisning-
arna till 31 § KL. Beträffande förarbeten, se under 58 kap. 19 §.

Bestämmelserna om att avskattningen av ett pensionssparkonto skall
tas upp som inkomst, i dag placerade i 32 § 1 mom. första stycket j och
andra stycket KL, har tagits in i 58 kap. 33 §. Beträffande förarbeten, se
under 58 kap. 33 §.

I propositionen finns inte bestämmelsen med som avgränsar förmåner
och ersättningar från fåmansföretag till inkomstslaget tjänst. Stoppreg-
lema föreslås upphävas i lagrådsremissen om stoppreglema från den
16 september i år.

4§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet före-
slår att det i harmoni med andra stycket i stället för räntor bör stå ränte-
kostnader och i stället för lön bör stå lönekostnader. Juridiska fakulteten
vid Lunds universitet anför att i den nu gällande bestämmelsen i 33 §
4 mom. fjärde stycket KL anges att räntor på skulder för utbildning far

Prop. 1999/2000:2

116

dras av i kapital och att det vore en fordel om de skattskyldiga även i
framtiden skulle kunna ges en sådan ledtråd.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar räntor på lån för utbildning m.m., lön till en delägare från ett
handelsbolag samt inkomster och utgifter när en fastighet innehas som
löneförmån.

I dag finns en bestämmelse i 33 § 1 mom. fjärde stycket KL om att
räntor på lån för utbildning m.m. hänförs till inkomst av kapital. Vid
KL:s tillkomst medgavs enligt 33 § 1 mom. sista stycket KL avdrag för
sådana räntor i inkomstslaget tjänst. Är 1985 i samband med införandet
av den förenklade självdeklarationen fördes avdragsrätten över till in-
komstslaget kapital (SOU 1984:21, prop. 1984/85:180, bet.
1984/85:SkU60, SFS 1985:405). Bestämmelsen är en gränsdragningsbe-
stämmelse. En sådan upplysning som Juridiska fakulteten vid Lunds uni-
versitet efterlyst skulle knappast vara av pedagogisk betydelse för den
skattskyldige. Upplysningar av det slag som föreslagits skulle enligt re-
geringens mening tynga lagtexten onödigt och minska överskådligheten.
En sådant tillägg i denna bestämmelse står inte heller i överensstämmelse
med systematiken i IL. Regeringen föreslår därför ingen ändring i SLK:s
förslag i detta avseende.

Att en delägare i ett handelsbolag inte beskattas i inkomstslaget tjänst
för lön från bolaget framgår i dag av punkt 9 av anvisningarna till 32 §
KL. En i stort sett likalydande bestämmelse har funnits i KL sedan dess
tillkomst, ursprungligen i punkt 8 av anvisningarna till 32 §. Enkla bolag,
m.fl. har tagits bort. Eftersom dessa inte är juridiska personer kan någon
egentlig lön aldrig betalas ut från dem.

Den som enligt bestämmelserna i 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) likställs med en fastighetsägare beskattas inte i inkomstsla-
get tjänst på grund av fastighetsinnehavet även om fastigheten innehas
som en löneförmån. Bestämmelsen, som är hämtad från 32 § 1 mom.
fjärde stycket KL, kom till år 1953 (prop. 1953:186, bet. 1953:BevU49,
SFS 1953:400).

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att räntor och lön
bör i harmoni med andra stycket bytas ut till räntekostnader och löne-
kostnader. I 7.2.1 har regeringen redovisat vilken innebörd termerna in-
täkter och kostnader respektive inkomster och utgifter har i detta förslag
till ny inkomstskattelag. I enlighet härmed har intäkter och kostnader
bytts ut mot inkomster och utgifter. Regeringen anser dock inte att räntor
bör ersättas med ränteutgifter.

Definitioner

Pension

5§

SLK:s förslag (6 §): SLK:s förslag i första stycket utgår delvis från äldre
pensionslagstiftning. I övrigt överensstämmer regeringens förslag bort-
sett från några redaktionella ändringar med SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

117

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Definitionen av
pension finns i punkt 1 första stycket av anvisningarna till 31 § KL.
Resten av anvisningspunkten har placerats i 58 kap. men definitionen av
pension har placerats här eftersom den inte enbart avser pensionssparan-
de.

Definitionen infördes år 1932 som en följd av ändrade regler på för-
säkringsrättens område (prop. 1932:220, bet. 1932:BevU42, SFS
1932:291). År 1959, i samband med införandet av bestämmelserna om
allmän tilläggspension, utökades definitionen (SOU 1959:12, prop.
1959:175, bet. 1959:LU50, SFS 1959:564).

Definitionen föreslås i regeringens förslag anpassas till reglerna i det
nya pensionssystemet som infördes år 1998 (prop. 1997/98:151 och
1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:674 och 1998:702 och (bet.
1997/98:FiU20 och bet. 1997/98:SfU13).

Att belopp som betalas ut från pensionssparkonto också räknas som
pension är en följd av de år 1993 införda reglerna om individuellt pen-
sionssparande (Ds 1992:45, prop. 1992/93:187, bet. 1992/93:SkU31, SFS
1993:938) och (SOU 1992:67, SOU 1993:29, Ds 1993:28, prop.
1993/94:50 och prop. 1993/94:85, bet. 1993/94:SkU15 och 16, SFS
1993:1542).

Lagrådet anför att bestämmelsen enligt ordalagen har en vidare inne-
börd än vad som avses genom att t.ex. löneförmåner och avgångsveder-
lag som betalas ut sedan en anställning upphört räknas som pension. Lag-
rådet föreslår att första stycket 3 ges samma formulering som bestäm-
melsen hade när den infördes. Den av Lagrådet föreslagna lydelsen inne-
bär att ordet pension ges två olika betydelser i samma paragraf. En sådan
lösning har efter bestämmelsens införande inte ansetts som ändamålsen-
lig eftersom bestämmelsen idag har en annan formulering. Regeringen
anser således inte att den av Lagrådet föreslagna lydelsen bör återinföras.
Även om pension enligt dagen ordalydelse synes omfatta alla förmåner
som utgår när en anställning har upphört är detta givetvis inte avsikten
med bestämmelsen. Visserligen kan en sådan vag definition ifrågasättas.
Gränsdragningen mellan pension och lön har dock i allt väsentligt lösts i
praxis. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen i första stycket 3 får
behålla dagens lydelse även i IL.

Periodiskt understöd

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att varje utbetalning (dvs. oberoende av krav på periodicitet) från en s.k.
familjestiftelse anses som periodiskt understöd är hämtad från punkt 2 av
anvisningarna till 31 § KL. Där har den funnits i stort sett oförändrad
sedan lagens tillkomst. För att markera att bestämmelsen omfattar allt
som utgår från en sådan sammanslutning har förmån lagts till.

Prop. 1999/2000:2

118

Försäkring tecknad i samband med tjänst

7§

SLK:s forslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund anser att uttrycket
”tecknats i samband med tjänst” bör omformuleras på sådant sätt att det
på ett bättre sätt korresponderar med dess verkliga innehåll än vad som
nu är fallet.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna
för att en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses tecknad i samband
med tjänst är i dag placerade i punkt 1 tjugoförsta stycket av anvisning-
arna till 31 § KL. Bestämmelsen kom till år 1950 (SOU 1948:22, prop.
1950:93, bet. 1950:BevU49, SFS 1950:308).

Regeringen delar inte Advokatsamfundets bedömning att uttrycket
”tecknats i samband med tjänst” är oklart. Regeringen anser att kom-
mitténs förslag är väl formulerat och föreslår ingen ändring i detsamma.

Beskattningstidpunkten

Intäkter

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Inledningen ”Inkomster skall tas upp som” finns inte med i SLK:s för-
slag. Vidare finns i SLK:s förslag några exempel i första stycket på när
en inkomst kommit den skattskyldige till del ”... till exempel i form av
bostads- eller kostförmån.”

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet är
tveksam till exemplen och anför att exempelgivning typiskt sett hör mer
hemma i lagkommentarer och handböcker än i författningstext.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
när inkomster skall beskattas ger uttryck för den s.k. kontantprincipen.
Bestämmelsen är hämtad från 41 § KL och punkt 4 första stycket av an-
visningarna till denna och fanns med redan vid KL:s tillkomst. Bestäm-
melsen om att beskattning skall ske oberoende av om inkomsten intjänats
under beskattningsåret eller tidigare har inte tagits med eftersom en sådan
bestämmelse torde vara onödig.

Regeringen delar Juridiska fakultetens vid Uppsala universitet bedöm-
ning att författningstext normalt inte bör betungas med exempel. Exemp-
lifieringar har också tagits bort i stor utsträckning i SLK:s förslag till IL.
I regeringens förslag har därför exemplen slopats i denna bestämmelse.

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet före-
slår att ”resan” byts ut mot ”resan eller resorna”. Fakulteten anför vidare
att formuleringen ”en handling eller dylikt som berättigar till resan” är
väl allmänt formulerad och framhåller att en alternativ formulering kunde

Prop. 1999/2000:2

119

vara ”färdbiljett eller dylikt”. Svenska Revisorsamfundet SRS anför att
bestämmelsen är otydlig eftersom det inte framgår om det är innehavet
av årskort eller den handling som utfärdas för de särskilda resorna som är
avgörande för bestämmande av beskattningsår.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beskattningstidpunkten för förmån av resa på tåg är hämtad från punkt 4
andra stycket av anvisningarna till 41 § KL. Den infördes år 1996 (SOU
1995:94, prop. 1995/96:152, bet. 1995/96:SkU25, SFS 1996:651). Av
förarbetena till bestämmelsen (prop. 1995/96:152 s. 52) framgår att för-
månen skall anses åtnjuten i och med att ett förmånskort kommer i mot-
tagarens hand. Skälet till nuvarande ordning är att det inte finns någon
möjlighet att kontrollera när en förmånskortsinnehavare första gången
utnyttjar sitt kort eftersom det inte utfärdas särskilda färdbiljetter inför
varje resa. Det kan självfallet finnas andra handlingar som utlöser be-
skattning såsom färdbiljett om förmånstagaren inte har kort. Regeringen
anser att den av SLK föreslagna formuleringen omfattar de situationer
som utlöser förmånsbeskattning. Skäl att ändra bestämmelsen i detta
hänseende finns därför inte.

Regeringen anser också att den språkliga utformningen av bestämmel-
sen i SLK:s förslag i princip är bra. Regeringen har tagit bort ordet fria
framför inrikes tågresor (se kommentaren till 61 kap. 12-14 §§). Bytet
av ordet år till beskattningsår beror på att regeringen använder normalt
ordet beskattningsår i stället för år i IL.

Lagrådet ifrågasätter bestämmelsen från två utgångspunkter. För det
första anser Lagrådet att bestämmelsen i vissa fall medför att beskattning
kommer att ske tidigare än vad som är motiverat med hänsyn till de skäl
som föranlett bestämmelsens införande. För det andra har det inte anförts
några skäl till att just förmånskort på tågresor skall särregleras när det
gäller beskattningstidpunkten. Enligt Lagrådets mening bör bestämmel-
sen bli föremål för nya överväganden i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Regeringen har förståelse för Lagrådets bedömning att bestämmelsens
tillämpningsområde kan ifrågasättas. Förslaget innebär dock ingen änd-
ring i förhållande till dagens bestämmelse. SLK har varit restriktiv med
att föreslå materiella ändringar. Det är nödvändigt att fullfölja denna linje
om inte lagstiftningsarbetet skall försenas. Regeringen föreslår därför
inte nu någon ändring av bestämmelsen.

10 §

SLK:s förslag (10 a §): Överensstämmer med regeringens förslag bort-
sett från att SLK använder ordet hänföras i stället för räknas. Vidare
finns orden fritt eller delvis fritt med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
förmån av drivmedel är hämtad från punkt 4 första stycket tredje me-
ningen av anvisningarna till 41 § KL och infördes år 1997 (prop.
1996/97:173, bet. 1997/98:SkU4, rskr. 1997/98:21, SFS 1997:770). I
regeringens förslag har ordet hänföras bytts ut mot räknas. Ändringen
har gjorts för att bestämmelsen skall bli lättare att läsa. Vidare har orden
fritt eller delvis fritt tagits bort. Regeringen anser att orden är onödiga.

Prop. 1999/2000:2

120

11 §

SLK:s förslag: Första stycket överensstämmer bortsett från några re-
daktionella ändringar med regeringens förslag. Andra stycket har till-
kommit genom senare lagstiftning.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet an-
ser att ordet ”får” är onödigt och kan utgå.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket behandlar beskattningstidpunkten för den som på grund av
sin tjänst förvärvat värdepapper på förmånliga villkor. Den är hämtad
från punkt 4 fjärde stycket första meningen av anvisningarna till 41 § KL
där den infördes år 1989 (SOU 1989:33, prop. 1989/90:50, bet.
1989/90:SkU10, SFS 1989:1017). I likhet med Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet anser regeringen att ordet "får" kan utgå i första
stycket.

Bestämmelserna i andra stycket om personaloptioner som är hämtad
från punkt 4 fjärde och sjätte styckena av anvisningarna till 41 § KL,
kom till år 1998 (prop. 1997/98:133, bet. 1997/98:SkU26, SFS
1998:338). En personaloption är inget värdepapper. Den innebär att den
anställde far en rätt att förvärva aktier i framtiden till ett förmånligt pris.

12 §

SLK:s förslag (11a §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen har
utformats som en hänvisning till de särskilda regler om beskattningstid-
punkten som gäller för avskattning av behållning på pensionssparkonto
och avskattning av pensionsförsäkring.

Kostnader

13 §

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag bortsett från att SLK formulerat bestämmelsen på ett annorlunda
sätt. Inledningen ”Utgifter skall dras av som” finns inte med i SLK:s för-
slag.

Remissinstanserna.* Juridiska fakulteten vid Lunds universitet och
Svenska Revisorsamfundet SRS anför att uttrycket ”eller på annat sätt har
kostnaderna” riskerar medföra att gränsen mot bokföringsmässiga grun-
der blir oklart.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om när kostnader skall dras av, också det ett uttryck för
kontantprincipen, har sin motsvarighet i 41 § KL och punkt 4 (tidigare
punkt 2) av anvisningarna till denna och har funnits sedan KL:s till-
komst. SLK har inte tagit med en bestämmelse om att kostnader skall
dras av även om de avser inkomster som förvärvats tidigare eller kommer
att inflyta senare eftersom kommittén anser att en sådan bestämmelse är
onödig. Regeringen delar denna bedömning. Några remissinstanser har
framhållit att uttrycket ”eller på annat sätt har kostnaderna ” är oklart och

Prop. 1999/2000:2

121

kan tolkas som en uppluckring av kontantprincipen. I lagrådsremissen
föreslog regeringen att uttrycket skulle ändras till ”eller på annat sätt har
utgifterna”

Kontantprincipen tillämpas inte strikt i gällande rätt i inkomstslaget
tjänst. Sedan lång tid tillbaka har i praxis vissa avsteg gjorts från kon-
tantprincipen när det gäller investeringar. I RÅ 1989 ref. 23 medgavs
t.ex. avdrag för en anskaffad skrivmaskin endast i form av årliga värde-
minskningsavdrag.

Lagrådet anför att det inte är möjligt att av den föreslagna formulering-
en ”eller på något annat sätt har utgifterna” utläsa att avdrag för utgifter
för exempelvis dyrbarare arbetsredskap skall medges i form av årliga
värdeminskningsavdrag.

Regeringen gör följande bedömning. Det vore önskvärt att i lagtexten
kunna ange i vilka fall avsteg bör göras från kontantprincipen i inkomst-
slaget tjänst. Så kan vara fallet enligt praxis, som Lagrådet påpekat, vid
anskaffning av dyrare arbetsredskap. Det kan också gälla vid inköp av
årskort för tågresor och dylikt. Med anledning av den korta tid som nu
står till regeringens förfogande, om inte lagstiftningen kraftigt skall för-
senas, är det inte möjligt att i detta lagstiftningsärende uttömmande regle-
ra undantagen. Regeringen har dock numera formulerat bestämmelsen i
enlighet med SLK:s förslag. Uttrycket ”eller på annat sätt har kostnader-
na” ger uttryck för att vissa avsteg far göras från kontantprincipen. Nå-
gon ändring i förhållande till vad som gäller idag enligt praxis är inte
avsedd.

Andra stycket har utformats som en hänvisning till de särskilda regler
om beskattningstidpunkten som gäller för avdrag i hobbyverksamhet.

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen, som
hämtats från 41 § andra stycket KL, regleras när avdrag får göras för vis-
sa skatter och avgifter. I regeringens förslag har i förtydligande syfte
lagts till att skatten eller avgiften skall dras av som kostnad. Bestämmel-
serna infördes år 1966 (stencil Fi 1965:4, prop. 1966:103, bet.
1966:BevU42, SFS 1966:274) och ändrades när SBL infördes år 1997
(SOU 1996:100, prop. 1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, SFS
1997:483).

I förslaget har ränta utelämnats, eftersom det inte längre kan ingå nå-
gon ränta som skall dras av i slutlig eller tillkommande skatt. Bestäm-
melsen om avdrag för fastighetsskatt har inte heller tagits med eftersom
sådant avdrag inte kan göras i tjänst.

15 §

SLK:s förslag : Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
som avser personaloptioner är nya och infördes år 1998 (prop.

Prop. 1999/2000:2

122

1997/98:133, bet. 1997/98:SkU26, SFS 1998:338). Bestämmelserna är ProP- 1999/2000:2
hämtade från punkt 4 sista stycket av anvisningarna till 41 § KL.

Resultatet

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet är
tveksam till formuleringen ”minskas med avdragen” som enligt fakul-
tetsnämndens uppfattning har karaktären av innehållsmässig upprepning.
Juridiska fakulteten vid Lunds universitet framhåller att det borde framgå
tydligare att underskottsavdraget kan rullas vidare utan tidsbegränsning, i
den mån intäkterna inte förslår.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur resultatet beräknas och om avdragsrätt för underskott är hämtad från
34 § KL.

Den hade sin motsvarighet vid KL:s tillkomst men regleringen av av-
drag för underskott kom till vid 1990 års skattereform (SOU 1989:33,
prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650).

I lagrådremissen hade regeringen ändrat SLK:s förslag såtillvida att
”överskott och underskott” hade ersatts med resultatet. Regeringen anser
numera att överskott och underskott är ett bättre uttryck. SLK föreslår att
överskottet eller underskottet skall beräknas genom att intäkterna skall
minskas med avdragen. Regeringen använder normalt i IL termen kost-
nader i stället för avdrag. Resultatet skall enligt regeringens förslag be-
räknas genom att intäktspostema minskas med kostnadsposterna. Moti-
ven för regeringen förslag har i denna del redovisats i avsnitt 7.2.1. Slut-
ligen har regeringen lagt till orden ”som kostnad” i andra stycket.

Ett förtydligande på sätt som Juridiska fakulteten vid Lunds universitet
efterfrågat i denna bestämmelse skulle enligt regeringens bedömning
tynga lagtexten onödigt utan att något ytterligare tillförs denna. Ett för-
tydligande står inte heller i överensstämmelse med systematiken i övrigt i
IL, se t.ex. 14 kap. 22 §.

11 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget tjänst

Kapitlet innehåller bestämmelser dels om de olika inkomsterna, dels om
ersättningar som är skattefria trots att de betalas ut på grund av tjänst.
Nuvarande motsvarighet finns i 32 § KL med anvisningar. Regleringen i
32 § 1 mom. KL har sedan lagens tillkomst varit inriktad på att täcka in
både kontant lön och naturaförmåner. Där anges också att pension, liv-
ränta, undantagsförmåner, periodiska understöd och liknande periodiska
intäkter hänförs till intäkt av tjänst.

I SLK:s förslag föreskrivs att en inkomst, t.ex. förmån av kost, skall
tas upp som intäkt. Om syftet med en bestämmelse är att ange om en viss
typ av inkomst är skattepliktig eller inte har i regeringens förslag i all-

123

mänhet uttrycket som intäkt tagits bort. Det står således att en inkomst
skall tas upp. Att inkomster som hör till perioden tas upp som intäkter i
tjänst framgår av 10 kap. I vissa fall har som intäkt fått stå kvar om det
behövs for att klargöra innehållet i en bestämmelse. I allmänmotivering-
en har regeringen närmare redovisat hur termerna används i detta lagför-
slag, avsnitt 7.2.1.

I kapitlet behandlas forst sådana inkomster som inte skall tas upp. Nä-
ringslivets skattedelegation anför att det vore lättare att överblicka om de
paragrafer som rör de skattepliktiga inkomsterna placerades först. Rege-
ringen anser inte att Näringslivets skattedelegations förslag skulle inne-
bära en bättre ordningsföljd utan följer SLK:s förslag.

Bakgrund

Ursprungligen gjordes en skillnad mellan å ena sidan statliga kostnadser-
sättningar och å den andra kommunala och enskilda. De statliga var
skattefria och avdrag för kostnader fick inte göras. De kommunala och
enskilda skulle däremot tas upp till beskattning och avdrag för kostnader
fick göras. Från år 1963 behandlas kommunala kostnadsersättningar och
kostnadsersättningar från vissa andra offentliga institutioner på samma
sätt som de statliga (SOU 1962:47, prop. 1963:120, bet. 1963:BevU33,
SFS 1963:265). Särbehandlingen av de offentliganställdas kostnadser-
sättningar togs bort genom 1990 års skattereform (1990:1, förarbeten, se
nedan).

Sedan KL:s tillkomst har två huvudprinciper tillämpats vid beskatt-
ningen av naturaförmåner. Den ena gällde att förmåner ”som utgått för
tjänsten” skulle behandlas som kontant lön, den andra att värderingen
skulle ske enligt ortens pris (marknadsvärdet). På 1940-talet gjordes för-
mån av fri sjukvård skattefri, i vart fall om den inte var mer generös än
vad som tillhandahölls av staten. På 1950-talet blev förmåner av mindre
värde skattefria. I lagen fanns före år 1987 bara knapphändiga regler - i
stället fylldes lagtexten ut av RSV:s anvisningar för naturaförmåner. År
1987 togs ett samlat grepp där naturaförmånerna kom att delas in i två
kategorier: dels skattefria personalvårdsförmåner, dels övriga naturaför-
måner som samtliga var skattepliktiga. Bestämmelser om detta fördes in
genom 32 § 3 a-3 e mom. och i punkt 3 b av anvisningarna till 32 § KL
(förarbeten, se nedan).

Större ändringar

Med den föreslagna sammansmältningen av 31 § KL och delar av 32 §
1 mom. KL slipper man den upprepning som i dag finns i 32 § 1 mom.
första stycket KL av livränta, undantagsförmåner m.m.

Den äldre behandlingen av de offentliga ersättningarna medförde be-
hov av att skilja mellan skattepliktiga lönetillägg och skattefria kost-
nadsersättningar. När nu alla sådana ersättningar blivit skattepliktiga fö-
refaller den detaljreglering som finns i dag onödig. Mot denna bakgrund
har 11 kap. 1 § utformats som en sammanfattning av flertalet inkomster i

Prop. 1999/2000:2

124

inkomstslaget. Övriga paragrafer i 11 kap. tar upp inkomster som är
skattefria, dvs. som är undantag från den i 1 § uttryckta huvudregeln om
skatteplikt eller som skall tas upp trots att de inte faller in under huvud-
regeln. Ett antal offentliga ersättningar regleras också särskilt även om
några av dem i och för sig omfattas av huvudregeln.

Bestämmelsen i 32 § 1 mom. tredje stycket KL har tagits bort eftersom
den får anses omfattas av bestämmelserna i 1 §.

Bestämmelserna i 32 § 1 mom. första stycket h finns i 50 respektive
57 kap. och j i 58 kap. 33 §.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till nedanstående förarbeten
bara genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1987 Närmare reglering av naturaförmåner, Ds Fi 1984:23, Ds Fi
1985:13, Ds Fi 1986:27, prop. 1987/88:52, bet.
1987/88:SkU8, SFS 1987:1303

1990:1 Skattereformen, SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:650

1990:2 Skattereformen, prop. 1990/91:54, bet. 1990/9l:SkU10, SFS
1990:1421

1992 Skattefrihet för fri kost i vissa fall m.m., SOU 1992:57, prop.
1992/93:127, bet. 1992/93:SkU14, SFS 1992:1596

1993 Ändrade regler om kostnadsersättningar, SOU 1993:44, prop.
1993/94:90, bet. 1993/94:SkU10, SFS 1993:1515

1995 Ändrade bestämmelser för förmånsbeskattning, SOU 1994:98,
prop. 1994/95:182, bet. 1994/95:SkU25, SFS 1995:651

1996 Skattefrihet för utbildning m.m., SOU 1995:94, prop.
1995/96:152, bet. 1995/96:SkU25, SFS 1996:651

Kommentar till paragraferna

Huvudregel

SLK:s förslag: Överensstämmer med undantag av några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS ifrågasätter om
inte bestämmelsen är för vitt syftande. Samfundet anför att det torde vara
möjligt att t.ex. ge ersättningar som inte uttryckligen faller in under nå-
gon av de följande paragraferna men som ändå är skattefria på grund av

Prop. 1999/2000:2

125

att förmånerna inte innebär någon inbesparing av levnadskostnaden eller
på annat sätt ökar den enskildes skatteformåga. Finansinspektionen och
Svenska Bankföreningen anser att det finns ett behov av en särreglering
beträffande räntefria och lågforräntade lån samt avseende s.k. förmedlade
lån. Organisationerna anför avseende de s.k. förmedlade lånen att kom-
mitténs skrivning innebär att det saknas regler om hur löst ett förhållande
mellan två parter kan vara utan att det skall anses ha sin grund i någonde-
ra partens tjänst. Organisationerna anför att detta kan medföra en utvidg-
ning av gällande rätt. Enligt organisationerna skulle en definition av be-
greppet ”förmedlade lån” dels underlätta bedömningen av huruvida en
förmån föreligger eller inte, dels utgöra en naturlig koppling till värde-
ringsreglerna i 61 kap.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Inkomstslaget tjänst
avgränsas i 10 kap. Av 10 kap. 1 § framgår att till inkomstslaget tjänst
räknas inkomster som någon far på grund av egen prestation eller verk-
samhet och som inte är att hänföra till kapital eller näringsverksamhet.
En förutsättning for att en inkomst skall anses vara skattepliktig i in-
komstslaget tjänst är att det rör sig om ersättning för någon prestation.

Bestämmelsen ger uttryck för att inte bara lön och alla andra ersätt-
ningar for arbete från en arbetsgivare eller en uppdragsgivare är skatte-
pliktig inkomst utan även pensioner. Även ersättning från någon annan
på grund av tjänst är skattepliktig inkomst. Bestämmelsen är hämtad från
32 § 1 mom. KL och motsvarar dels dagens 32 § 1 mom. första stycket a,
dels b-g, dels tredje stycket dels punkterna 1-3 och 4 av anvisningarna
till 32 § KL. Att en förmån for att vara skattepliktig skall ha åtnjutits av
den skattskyldige uttrycks genom regeln att beskattning sker av vad som
erhålls och genom bestämmelserna om beskattningstidpunkten i 10 kap.
8§-

I punkt 10 av anvisningarna till 32 § KL finns en bestämmelse om
förmånsbeskattning när en anställd eller en uppdragstagare far låna peng-
ar av arbetsgivaren eller uppdragsgivaren räntefritt eller till en ränta som
understiger marknadsräntan. Bestämmelsen kom till genom 1990 års
skattereform (1990:1, förarbeten se nedan). Med den generella utform-
ning som föreslås i 1 § behövs enligt SLK ingen särskild bestämmelse
om att förmån av räntefritt lån skall tas upp. Inte heller behövs den sär-
skilda regleringen av s.k. förmedlade lån eftersom alla förmåner som
erhålls på grund av tjänsten skall beskattas oavsett om de kommer från
arbetsgivaren eller någon annan. SLK har därför inte tagit med bestäm-
melsen. Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen har anfört att
det finns ett behov av särregler for ränteförmåner och for s.k.
”förmedlade lån”. Regeringen anser att det av lagtexten tillräckligt tydligt
framgår vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda for skatteplikt for
sådana lån. Regeringen delar inte organisationernas bedömning att ett
förtydligande behövs för ifrågavarande förmåner och följer därför SLK:s
förslag. Reglerna om värdering av förmåner finns i 61 kap.

Inkomstslaget tjänst har genom skattereformen gjorts till ett restin-
komstslag som skall omfatta alla ersättningar som kan anses hänförliga
till eget arbete eller egen prestation om de inte hör till näringsverksam-

Prop. 1999/2000:2

126

het. Regeringen delar inte Svenska revisorsamfundets SRS bedömning
att bestämmelsen i SLK:s forslag är for vittsyftande.

Förmåner vid tjänsteresa och vid representation

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att ordet ’7rz” används framför orden ''frukost på hotell".

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att begräns-
ningen såvitt gäller intern representation är oklar när det gäller avgräns-
ningen ”tillfällig och kortvarig” och att det kan hävdas att innebörden av
”tillfällig och kort varaktighet” inte är identisk.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna
för skattefrihet för fri kost m.m. framgår i dag av punkt 3 av anvisningar-
na till 32 § KL. År 1992 undantogs fri kost under tjänsteresa med all-
männa transportmedel, frukost i samband med vissa övernattningar samt
fri kost vid representation i vissa fall från beskattning. I prop.
1992/93:127 s. 55 anförs att som s.k. intemrepresentation som inte bör
föranleda förmånsbeskattning bör i förvarande sammanhang ses perso-
nalfester, informationsmöten med personalen, interna kurser och plane-
ringskonferenser. En förutsättning för skattefrihet uppges vara att sam-
mankomsten har en varaktighet av högst en vecka och att det inte är fråga
om möten som regelbundet hålls med kort mellanrum samt att det är ge-
mensamma måltidsarrangemang. Bestämmelsen om intemrepresentation
utformades i KL i enlighet med Lagrådets förslag. I SLK:s förslag har
bestämmelsen ändrats endast på så sätt att uttrycket kort varaktighet har
bytts ut mot kortvarig. Enligt regeringens bedömning har innebörden i
bestämmelsen inte ändrats. Regeln har däremot fått en modernare språk-
lig utformning som överensstämmer med reglerna i övrigt i IL. Rege-
ringen ansluter sig till SLK:s förslag bortsett från att ordet fri i första
stycket, som är onödigt, tas bort.

Bestämmelsen om skattefrihet för de premier arbetsgivaren betalar för
den anställdes reseskydd har hämtats från samma anvisningspunkt. Den
kom till år 1992.

Förmåner i samband med fredsbevarande tjänst

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet i vissa fall för FN-personal är hämtad från punkt 6 fjärde
stycket av anvisningarna till 32 § KL. Regleringen kom till år 1994
(prop. 1993/94:234, bet. 1993/94:SkU25, SFS 1994:777).

Prop. 1999/2000:2

127

Förmåner till skattskyldiga med sjöinkomst

4§

SLK:s förslag (3 a §): Överensstämmer i princip med regeringens för-
slag. SLK använder ordet fri framför resa till eller från fartyg. Orden
”passagerarfartyg som går i närfart med fastställd tidtabell” finns inte
med. I stället står det i SLK:s förslag att skattefriheten inte gäller om
fartyget går i närfart.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att sista meningen bör
förtydligas så att det framgår att undantaget avser passagerarfartyg som
går i närfart.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för den som har sjöinkomst är hämtad från punkt 7 av anvis-
ningarna till 32 § KL som infördes år 1996 (Ds 1991:41, prop.
1995/96:227, bet. 1996/97:SkU3, SFS 1996:1331). Av den nuvarande
bestämmelsen framgår att skattefriheten för förmån av fria resor inte
gäller om fartyget är ett passagerarfartyg som går i närfart med fastställd
tidtabell. I regeringens förslag har bestämmelsen formulerats om så att
den överensstämmer med gällande regler. Ordet fri är enligt regeringens
mening onödigt och har därför tagits bort.

Sista meningen har utformats som en hänvisning.

SLK:s förslag (56 kap. 12 a §): Överensstämmer i sak med regeringens
förslag. SLK har formulerat bestämmelsen så att ”förmånen skall värde-
ras till 0” i stället för att ”förmånen inte skall tas upp”. Vidare finns ordet
fritt framför logi i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
värdering av fritt logi ombord är hämtad från 42 § ijärde stycket KL. Den
tillkom i samband med att lagen (1958:295) om sjömansskatt upphävdes
år 1996 (Ds 1991:41, prop. 1995/96:227, bet. 1996/97:SkU:3, SFS
1996:1331).

SLK har formulerat bestämmelsen på samma sätt som den är formule-
rad i dag. En annan lösning, som materiellt sett ger samma resultat, är att
föreskriva att värdet av förmånen av fritt logi ombord på fartyg inte skall
tas upp. Bestämmelsen om förmån av resor är formulerad så att förmånen
inte skall tas upp. Bestämmelsen om förmån av logi för sjömän kan, om
den far en annan formulering, placeras i anslutning till bestämmelsen om
resor. De särskilda bestämmelserna som gäller för sjömän blir lättare att
hitta om de är samlade på ett ställe i IL. I regeringens förslag har regeln
därför formulerats om och placerats i detta kapitel.

6§

SLK:s förslag (4 §) Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att arbetsgivarens kostnader för att trygga arbetstagarens pensioner inte

Prop. 1999/2000:2

128

är skattepliktig förmån är hämtad från punkt 3 av anvisningarna till 32 §. Prop.
Den infördes år 1975 (DsFi 1971:07, prop. 1975/76:31, bet.
1975/76:SkU20, SFS 1975:1347).

Dator

7§

SLK:s förslag (4 a§): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för den som privat använder arbetsgivarens dator är hämtad
från 32 § 3 c mom. andra stycket KL. Den infördes år 1997 (prop.
1996/97:173, bet. 1997/98:SkU4, rskr. 1997/98:21, SFS 1997:770).

Varor och tjänster av begränsat värde

8§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer med undantag för några redaktio-
nella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
undantag från förmånsbeskattning för varor och tjänster i vissa fall
kommer från 32 § 3 c mom. första stycket KL där den infördes år 1995.

Kläder

9§

SLK:s förslag (6 §) : Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Förmån i form av
arbetskläder m.m. som inte lämpligen kan användas för privat bruk är
skattefria sedan år 1987. Bestämmelsen är hämtad från 32 § 3 c mom.
KL.

Uttrycket arbetet har av SLK bytts mot tjänsten bl.a. på grund av att
exempelvis uniformer ofta är mer avpassade för tjänsteställningen än för
arbetets art.

Statsministerns tjänstebostad

10 §

SLK:s förslag (7 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för statsministerbostad är hämtad från 32 § 3 g mom. KL som
infördes år 1995 (bet. 1994/95 :SkU43, SFS 1995:987).

5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

1999/2000:2

129

Personalvårdsformåner

Prop. 1999/2000:2

11 och 12 §§

SLK:s förslag (8 och 9 §§): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att förmåner av
mindre värde för att personalen skall trivas är skattefria är hämtad från
32 § 3 e mom. KL. Bestämmelsen infördes år 1987. I 1990 års skattere-
form skärptes bestämmelsen genom att man markerade att den skulle
gälla trivselskapande, enklare åtgärder av mindre värde (1990:1). År
1993 kopplades uttrycket mindre värde till begreppet förmån. Detta gjor-
de man för att markera att personalvårdsformåner - för att vara skattefria
- skall vara av mindre värde. Rabatter undantogs från begreppet perso-
nalvårdsförmåner och reglerades separat i 32 § 3 f mom. KL utan ändring
i sak.

Rabatter

13 §

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag. SLK
använder dock ordet svenska framför koncern. Vidare använder SLK
uttrycket ”varor och tjänster” i stället för ”en vara eller tjänst” i första
meningen framför orden från arbetsgivaren.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet ifrå-
gasätter behovet av ordet direkt i uttrycket ”är en direkt ersättning för
utfört arbete ” och anför att även rabatt som givits indirekt för utfört ar-
bete torde vara en skattepliktig ersättning eller förmån enligt 1 §. Nä-
ringslivets skattedelegation anför att begreppet "koncern” bör behållas
eller också bör det av lagtexten framgå att även utländska koncerner om-
fattas av regleringen. Delegationen menar att den föreslagna ändringen
medför en materiell ändring som inskränker gällande rätt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beskattning av personalrabatter fick sin nuvarande utformning år 1995.
Den är hämtad från 32 § 3 f mom. KL. I samband med att rabatter i 32 §
3 e mom. KL uttryckligen undantogs från skattefrihet markerades i 32 §
3 f mom. KL att någon saklig ändring beträffande sedvanliga rabatter inte
var avsedd. Sedvanliga rabatter hade även tidigare behandlats som skatte-
fria personalvårdsformåner.

Regeringen delar inte Juridiska fakultetens vid Uppsala universitet be-
dömning att ordet direkt kan utgå. Om ordet direkt tas bort blir alla per-
sonalrabatter skattepliktiga eftersom förmånen erhålls på grund av tjäns-
ten. Regeringen följer därför SLK:s förslag.

I likhet med Näringslivets skattedelegation anser regeringen att be-
stämmelsen även bör vara tillämplig på rabatter från företag i samma
utländska koncern. Ordet svenska har därför tagits bort. Av språkliga skäl
har regeringen ändrat uttrycket ”varor och tjänster” före orden från ar-
betsgivaren till ”en vara eller tjänst”.

130

Gåvor till anställda

Prop. 1999/2000:2

14 §

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att be-
stämmelsen bör utformas så att det klart framgår att den avser gåvor som
utgår på grund av anställningsförhållande.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för vissa gåvor på grund av tjänsten är hämtad från 32 §
3 d mom. KL. Den infördes år 1987. Tidigare hade gåvor i viss utsträck-
ning varit skattefria på grund av praxis.

Av 8 kap. 2 § framgår att gåvor är skattefria. Bestämmelserna i detta
kapitel avser ersättningar, förmåner och annat som utgått på grund av
tjänst. Bestämmelsen omfattar därför bara gåvor som erhålls på grund av
anställning eller liknande. Regeringen anser att ett sådant förtydligande
som Svenska Revisorsamfundet SRS efterfrågar inte behövs. Regeringen
ansluter sig till SLK:s förslag med undantag av att paragrafen har omar-
betats språkligt för att den skall bli lättare att läsa och förstå. Bestämmel-
sen om en gåva i pengar har brutits ut till ett nytt andra stycke.

Förvärv av aktier

15 §

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag
med undantag av att ordet svenska finns med i första stycket i SLK:s för-
slag framför ordet koncern..

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anser att begreppet
koncern bör behållas eller att lagtexten förtydligas så att det framgår att
även utländska koncerner omfattas av regleringen. Delegationen anför
vidare att enligt nuvarande bestämmelse, punkt 3 a av anvisningarna till
32 § KL, är en av förutsättningarna för att beskattning inte skall ske att
aktier på grund av samtidigt erbjudande har förvärvats även av andra än
bolagets anställda och aktieägare, samt anställda och aktieägare i annat
bolag, som ingår i samma koncern som bolaget, på samma villkor som
gällt för de anställda. I kommitténs förslag har annat bolag bytts mot and-
ra bolag. Delegationen anför att enligt gällande rätt torde det inte krävas
att flera än de anställda inom ett annat bolag inom samma koncern samti-
digt förvärvar aktier för att regeln skall vara tillämplig. För att ändringen
inte skall föranleda en oavsiktlig skärpning av regeln bör enligt delega-
tionen rekvisitet annat bolag behållas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att anställdas förvärv av aktier i vissa fall inte skall tas upp finns i dag
i punkt 3 a av anvisningarna till 32 § KL där de funnits sedan de infördes
år 1984 (Ds Fi 1984:21, prop. 1984/85:80, bet. 1984/85:SkU21, SFS
1984:951).

Efter en utvidgning år 1991 omfattas till skillnad mot tidigare även
förvärv av aktier i ett företag som marknadsnoterats (SOU 1989:72, prop.
1990/91:142, bet. 1990/91:NU37, SFS 1991:982).

131

Regeringen anser i likhet med Näringslivets skattedelegations att be-
stämmelsen även bör omfatta utländska koncerner. Ordet svenska har
därför tagits bort i första stycket framfor ordet koncern. Regeringen delar
däremot inte Näringslivets skattedelegations farhågor att förslaget i
första stycket 1 innebär en skärpning av regeln.

Regeringen har formulerat om bestämmelsen i förhållande till lagråds-
remissen och utformat den med utgångspunkt i Lagrådets förslag. Lagrå-
det anför i yttrandet att första och andra styckena är svårlästa och föreslår
bl.a. att bestämmelsen i andra stycket förs över till första stycket 2. Rege-
ringen anser att punkten 2 blir onödigt lång och svår att förstå om Lagrå-
dets förslag följs i denna del. Regeringen låter därför bestämmelsen stå
kvar i andra stycket.

Lagrådet ifrågasätter också om inte den föreslagna bestämmelsen i
andra stycket bör avse även sådana aktier som en anställd har företrädes-
rätt att teckna om han avyttrar företrädesrätten till andra än de anställda
och aktieägarna. Det Lagrådet efterlyser är emellertid fråga om en sådan
större materiell ändring som regeringen inte anser sig böra ta ställning till
i detta lagstiftningsärende.

16 §

SLK:s förslag (12 a §): Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna
om personaloptioner infördes år 1998 (prop. 1997/98:133, bet.
1997/98:SkU26, SFS 1998:338). De är hämtade från punkt 4 femte
stycket av anvisningarna till 41 § KL. Paragrafen har ändrats i förhållan-
de till lagrådsremissen på så sätt att orden i Sverige har tagits bort efter-
som de är onödiga. När uttrycken begränsat och obegränsat skattskyldig
används i IL avses alltid den skattskyldiges status i Sverige.

Utbildning vid omstrukturering m.m.

17 §

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för vissa utbildningsförmåner i samband med arbetslöshet,
omstrukturering av företag m.m. infördes år 1996.

Enligt 4 kap. 2 § skall vad som gäller för fysiska personer tillämpas
också på dödsbon. Eftersom dödsbon inte kan ha närstående blir regeln i
andra stycket andra meningen inte tillämplig när arbetsgivaren är ett
dödsbo men detta har inte särskilt markerats.

Hälso- och sjukvård

18 §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

132

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
beskattning av förmåner av bl.a. hälsovård är hämtad från 32 § 3 b mom.
KL. Den fick sin nuvarande utformning år 1995. Dessförinnan var för-
mån av offentligt finansierad sådan vård skattefri. Bestämmelsen inför-
des ursprungligen år 1987.

I lagrådsremissen har regeringen föreslagit en annan formulering av
bestämmelsen. Lagrådet anser emellertid att den föreslagna lydelsen blir
otydlig och föreslår att bestämmelsen formuleras i enlighet med SLK:s
förslag. Regeringen har formulerat bestämmelsen med utgångspunkt i
Lagrådets förslag, dock har vissa omskrivningar gjorts för att bestämmel-
sen skall bli lättare att läsa.

Grupplivförsäkringar m.m.

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Skattefriheten för
fri grupplivförsäkring i första och andra styckena finns i 32 § 3 a mom.
SIL. Den infördes år 1963 (i 3 mom.) och flyttades år 1987 över till
3 a mom. (prop. 1963:24, bet. 1963:BevU12, SFS 1963:50).

Bestämmelsen i tredje stycket om skattefrihet för belopp som betalas ut
av en arbetsgivare utan att det finns någon försäkring är hämtad från 19 §
första stycket fjärde ledet KL. Den infördes år 1990 (prop. 1990/91:54,
bet. 1990/91 :SkU12, SFS 1990:1457).

Gruppsjukförsäkringar

20 §

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för vissa gruppsjukförsäkringar har hämtats från 32 §
3 a mom. KL. Den infördes år 1972 och flyttades år 1987 över till 32 §
3 a mom. KL (prop. 1972:77, bet. 1972:SkU27, SFS 1972:254). Skatte-
plikt för utfallande belopp infördes år 1990 (1990:1).

Ersättningar till UD- och SIPRI-anställda

21 §

SLK:s förslag (17 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att vissa kostnadsersättningar och förmåner för bl.a. UD-anställda är
skattefria har hämtats från 32 § 3 mom. KL. Vid KL:s tillkomst fanns en

Prop. 1999/2000:2

133

bestämmelse om skattefrihet för bl.a. diplomatisk personal anställd utan-
för Sverige. Den utgjorde bara en exemplifiering av den allmänna grund-
satsen att statliga kostnadsersättningar undantogs från skatteplikt.

Reglerna om skattefrihet för personal i biståndsverksamhet kom till år
1966 (SOU 1962:59, stencil Fi 1963:9, prop. 1966:127, bet.
1965:BevU54, SFS 1966:729) och för SIPRI-anställda år 1980 (DsUD
1979:1, prop. 1979/80:106, bet. 1979/80:SkU48, SFS 1980:268).

Ersättningarna i denna paragraf är de enda som förblev skattefria när
de statliga kostnadsersättningarna annars genomgående blev skatteplikti-
ga vid 1990 års skattereform.

Ersättningar till utländska forskare

22 och 23 §§

SLK:s förslag {18 och 19 §§): Överensstämmer bortsett från ett par re-
daktionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om skattefrihet i vissa fall för utländska forskare med tillfälligt arbete i
Sverige är hämtade från 1-3 och 5 §§ samt 6 § första stycket lagen
(1984:947) om beskattning av utländska forskare. Lagen infördes år 1984
(prop. 1984/85:76, bet. 1984/85:SkU22). Bestämmelsen i 5 § tredje me-
ningen om att avdrag inte skall göras för kostnader som täcks av skatte-
fria ersättningar finns i 12 kap. 3 § i IL. Övriga bestämmelser i lagen om
beskattning av utländska forskare är förfaranderegler och bör stå i en
särskild lag.

Ersättningar för tjänstgöring hos det svenska totalförsvaret

SLK:s förslag (20 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom totalförsvaret är hämtad
från punkt 12 femte stycket av anvisningarna till 32 § KL och infördes år
1976 (prop. 1976/77:45, bet. 1976/77:SkU15, SFS 1976:1083).

SLK:s förslag (21 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragraferna finns
bestämmelser om hur ersättningar till totalförsvarspliktiga behandlas.
Bestämmelserna har sin nuvarande placering i punkt 6 och punkt 12
femte stycket av anvisningarna till 32 § KL. Termen totalförsvarspliktiga
infördes år 1995 (prop. 1994/95:6, bet. 1994/95:SkU40, SFS 1995:750).

Punkt 6 av anvisningarna till 32 § KL kom till år 1940 (1940 års urti-
ma riksdag, prop. 1940:15, bet. 1940:SäU4, SFS 1940:876). Den har där-

Prop. 1999/2000:2

134

efter ändrats vid ett flertal tillfallen bl.a. på grund av förändringar i väm-
pliktslagstiftningen (DsFö 1982:4, prop. 1982/83:115, bet.
1982/83:FöUll, SFS 1983:333).

Enligt familjebidragsförordningen (1991:1492) kan familjebidrag läm-
nas i form av familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag och begrav-
ningsbidrag. Familjebidragen betalades ursprungligen ut generellt och
var skattepliktiga. När de i stället blev behovsprövade infördes år 1962
skattefrihet med undantag för näringsbidragen (prop. 1962:131, bet.
1962:BevU46, SFS 1962:218).

Familjebidrag i form av näringsbidrag är i första hand avsedda för att
täcka avlöningskostnader för en ersättare som den värnpliktige kan ha
haft i sin näringsverksamhet under den tid han varit inkallad. I andra
hand kan bidrag lämnas för att täcka kostnader som behövs för att åter-
uppta en näringsverksamhet som måste avbrytas under värnpliktstjänst-
göringen. Beskattningen sker alltså inte direkt enligt reglerna för närings-
bidrag i allmänhet även om det finns gemensamma drag. Bidrag kan
lämnas om näringsverksamheten bedrivs direkt av den värnpliktige eller
av dennes make eller genom ett handelsbolag eller aktiebolag som till
övervägande del ägs av den värnpliktige eller maken. Detta kan ge upp-
hov till vissa tveksamheter som dock inte tycks ha behandlats när rätten
till näringsbidrag år 1982 utvidgades till att gälla även då verksamheten
bedrevs genom en juridisk person (prop. 1981/82:102, bil.2, bet. 19
81/82:FöU18, SFS 1982:469). Enligt regeringens mening bör en uttryck-
lig bestämmelse införas om hur beskattningen skall ske.

Av 8 kap. lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt framgår vilka er-
sättningar som kan betalas ut till de värnpliktiga. Dit räknas t.ex. dagpen-
ning (skattepliktig) och dagersättning (ej skattepliktig). I förordningen
(1995:2239) om förmåner till totalförsvarspliktiga finns ytterligare be-
stämmelser om de olika ersättningarna.

De viktigaste ändringarna i övrigt ägde rum år 1966 då be-
stämmelserna utsträcktes till att gälla även för den som fullgör vapenfri
tjänst och år 1970 för hemvämspersonal samt år 1976, i samband med
införandet av ett nytt förmånssystem för de värnpliktiga (prop. 1966:103,
bet. 1966:BevU42, SFS 1966:274, prop. 1970:111, bet. 1970:BevU38,
SFS 1970:130 samt prop. 1976/77:45, bet. 1976/77:SkU15,
SFS 1976:1083).

Resa vid anställningsintervju

26 §

SLK:s förslag (22 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för anställningsresor är hämtad från 19 § första stycket tjugo-
femte ledet KL. Den infördes år 1993 (SOU 1993:44, prop. 1993/94:90,
SFS 1993/94:SkU12, SFS 1993:1523). Kompletteringen avseende EU
och EES infördes år 1996.

Prop. 1999/2000:2

135

Flyttningsersättningar

Prop. 1999/2000:2

27£

SLK:s förslag (8 kap. 13 § och 11 kap. 23 §): Överensstämmer väsent-
ligen med regeringens förslag. SLK använder uttrycket flyttningskostna-
der i stället för ”utgifter för flyttning”. I första meningen står att ersätt-
ningen skall betalas av arbetsgivaren ”i verksamheten på den nya orten”.
Andra meningen i första stycket börjar med ordet omfattar i stället för
ordet om.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
flyttningsersättningar är hämtad från 32 § 4 mom. KL. Den infördes år
1963 (prop. 1963:24, bet. 1963:BevU12, SFS 1963:50). I regeringens
förslag används uttrycket ”utgifter för flyttning” i stället för flyttnings-
kostnader. Ändringen beror på att i regeringens förslag i IL används ut-
trycket utgift normalt när det inte är fråga om periodiserade utgifter. Frå-
gan har behandlats närmare i allmänmotiveringen, avsnitt 7.2.1.

År 1993 ändrades bestämmelsen genom att den tidigare kopplingen till
vad som utgick till en statligt anställd togs bort. Samtidigt tillkom dels
definitionen av flyttningskostnader, dels bestämmelsen att den del av
ersättningen som avser köming med egen bil är skattefri bara så länge
den inte överstiger nivån för det avdrag som skall göras vid resor mellan
bostaden och arbetsplatsen. I regeringens förslag motsvarar definitionen
av utgift för flyttning den tidigare definitionen av flyttningskostnader.

I likhet med i konsumentköplagen (1990:932) används i IL uttrycket
lösa saker i stället för lösöre. Termerna är synonyma, jfr prop.
1989/90:89 s. 29.

I nuvarande lagtext finns ingen begränsning till arbetsgivaren ”i verk-
samheten på den nya orten”. I regeringens förslag har dessa ord därför
tagits bort i första meningen. Omskrivningen av andra meningen i första
stycket i regeringens förslag har gjorts för att det eftersträvas att bestäm-
melserna i IL skall i möjligaste mån vara enhetligt uppbyggda.

Att vissa flyttningsbidrag som betalas ut av arbetsmarknadsmyndighet
är skattefria framgår i dag av punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till
19 § KL. Bestämmelsen infördes år 1981 (prop. 1980/81:126, bet.
1980/8LAU21, SFS 1981:553). Arbetsmarknadsmyndighet infogades år
1987 (prop. 1987/88:34, bet. 1987/88:SkU7, SFS 1987:1156). Bestäm-
melsen som var placerad i 8 kap. 13 § i SLK:s förslag, har med anledning
av vad Lagrådet yttrat placerats här i stället tillsammans med de andra
bestämmelserna om flyttningsersättningar.

Ersättningar till företrädare i Europaparlamentet

2S£

SLK:s förslag (24 §): Överensstämmer, bortsett från några redaktionella
ändringar, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

136

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för vissa företrädare i Europaparlamentet är hämtad från 32 §
3 mom. KL och infördes år 1996.

Ersättningar vid arbetskonflikt

29 §

SLK:s förslag (24 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att ersättning vid arbetskonflikt inte är skattepliktig har hämtats från
punkt 8 av anvisningarna till 32 §. Den har inte ändrats sedan KL:s till-
komst, då punkt 7.

Sjukpenning

Föräldrapenning och vårdbidrag

Ersättning vid utbildning och arbetslöshet

Utvecklingsersättningar till ungdomar

Studiestöd

Bidrag till deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl.

Ersättningar vid arbetslöshet

30-36 §§

SLK:s förslag (26-30 §§ och 8 kap. 11, 11 a och 12 §§): Överens-
stämmer bortsett från några redaktionella ändringar med regeringens för-
slag. Bestämmelsen om utvecklingsersättning i 33 § finns inte med i
SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anmärker att bestämmelsen i
36 § (30 § i SLK:s förslag) inte bara behandlar bidrag utan även andra
former av stöd. Verket föreslår att ordet bidrag byts ut till ersättning i
första meningen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i

30 § om att vissa förmåner enligt socialförsäkringssystemet och studie-
bidrag m.m. skall tas upp som intäkt av tjänst är i dag samlade i punkt 12
av anvisningarna till 32 § KL. Anvisningspunkten infördes år 1973
(dessförinnan hade sjukpenning varit skattefri) och har därefter ändrats i
takt med att bl.a. socialförsäkringssystemet byggts ut (SOU 1972:50,
prop. 1973:49, bet. 1973:SkU30, SFS 1973:434).

Bestämmelsen och skattefrihet för utvecklingsersättning till ungdomar
i 33 § är hämtad från 19 § första stycket tjugotredje ledet KL. Den inför-
des år 1997 (prop. 1997/98:1 utg. omr. 12, bet. 1997/98:AU 1, SFS
1997:1292). Bestämmelsen har flyttats hit på Lagrådets förslag från
8 kap.

Prop. 1999/2000:2

137

År 1975 infördes skatteplikt for vuxenstudiebidrag och följande år for
utbildningsbidrag for doktorander (prop. 1975:98, bet. 1975:SkU27, SFS
1975:327 respektive prop. 1975/76:193, bet. 1975/76:SkU62, SFS
1976:331). Ersättningar enligt arbetsskadeförsäkringen, statligt per-
sonskadeskydd samt krigsskadeersättning till sjömän blev skattepliktiga
år 1977 (SOU 1976:50, prop. 1976/77:64, bet. 1976/77:SfU21, SFS
1977:279). År 1982 kom bestämmelser om att själva merkostnadsdelen
av vårdbidraget inte skulle beskattas (DsS 1981:15, prop. 1981/82:216,
bet. (1981/82:SfUl 8, SFS 1982:779). Reglerna om vårdbidrag är senast
ändrade år 1997 (prop. 1997/98:1 utg. omr. 12, bet. 1997/98:AU1, SFS
1997:1292). Bestämmelserna om studiestöd ändrades år 1996 (prop.
1996/97:1, utg. omr. 15, bet. 1996/97UbU2, SFS 1996:1394). Reglerna
om ersättning till deltagare i teckenspråkutbildning for vissa föräldrar
(TUFF) kom till år 1998 (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98 :FiU20, SFS
1998:683).

För att begränsa tillämpningen till svenska förhållanden tas en hänvis-
ning in till de lagar där utbildningsbidrag samt särvux nämns.

I 34 § andra stycket finns bestämmelserna om skattefrihet för vissa bi-
drag enligt studiestödslagen. De infördes år 1975 (prop. 1975:98, bet.
1975:SkU27, SFS 1975:327). De är i dag placerade i 19 § första stycket
tolfte ledet KL och har sedan tillkomsten justerats på grund av ändringar
i studiestödslagen, senast år 1988 (prop. 1987/88:176, bet.
1988/89:SkU13, SFS 1988:1530). Av 1 kap. 1 § studiestödslagen fram-
går att intematbidrag räknas som studiestöd. Numera omfattar 6 kap. inga
andra studiestöd än intematbidrag. Att uttrycket intematbidrag tagits bort
innebär därför ingen saklig ändring. Bestämmelsen som fanns i SLK:s
förslag i 8 kap. har fatt sin placering här i enlighet med Lagrådets förslag.

Bestämmelserna i 35 § har fått sin placering på förslag av Lagrådet.
Bestämmelsen i 35 § första stycket är hämtad från 19 § första stycket
tolfte ledet KL och punkt 1 sjunde stycket av anvisningarna till 19 § KL.
Bestämmelsen om att vissa bidrag till dem som deltar i arbetsmarknads-
utbildning är skattefria och infördes år 1975, se under 12 §. Bestämmel-
sen om att bidrag till arbetslösa och partiellt arbetsföra är skattefria till
viss del infördes år 1959 (prop. 1959:153, bet. 1959:BevU57, SFS
1959:515). Ursprungligen avsåg skattefriheten all ersättning men år 1973
infördes en begränsning till traktamenten och särskilda bidrag (SOU
1972:50, prop. 1973:49, bet. 1973:SkU30, SFS 1973:434).

I dag är skattefriheten angiven som ”särskilt bidrag” respektive
”traktamente och särskilt bidrag” och de närmare bestämmelserna om
bidrag meddelas i förordning. Eftersom det bör framgå av lagen vilka
slags bidrag det är fråga om har lagtexten preciserats. Det innebär ingen
ändring i sak (prop. 1975:98 s. 11). Första stycket har formulerats om i
förhållande till förslaget i lagrådsremissen for att det skall bli lättare att
läsa sig till vilka bidrag som omfattas av skattefriheten av bestämmelsen.

Bestämmelsen i 35 § andra stycket om skattefrihet for bidrag till vissa
funktionshindrade elever följer i dag av punkt 1 nionde stycket av anvis-
ningarna till 19 § KL. Den kom till år 1995 (prop. 1995/96:102, bet.
1995/96:SkU15, SFS 1995:1521). I bestämmelsens nuvarande utform-
ning anges att skatteplikt inte föreligger för bidrag enligt förordningen

Prop. 1999/2000:2

138

(1995:667) om bidrag till vissa funktionshindrade elever i gymnasiesko-
lan. Eftersom det bör framgå av lagen vilken typ av bidrag skattefriheten
avser har bestämmelsen omarbetats så att den i stället beskriver vilken
sorts bidrag det är fråga om.

Bestämmelserna i 36 § om arbetslöshetsbidrag fick sin nuvarande ut-
formning år 1997 när bestämmelserna om kontant arbetsmarknadsunder-
stöd togs bort (prop. 1996/97:107, bet. 1996/97:AU13, SFS 1997:244).
Bestämmelsen om ersättning vid generationsväxling kom till år 1997
(prop. 1997/98:1 utg. omr. 13, bet. 1997/98: AU1, SFS 1997:1272). i
första meningen har ordet bidrag ersatts med ersättning enligt Riksskat-
teverkets förslag.

Livräntor

37 f

SLK:s förslag (31 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsens
första stycke är hämtat från 32 § 2 mom. KL. En motsvarighet fanns i KL
redan vid dess tillkomst.

Procentsatserna fanns med redan då. Paragrafen har sedan minskat i
omfång och fick i stort sin nuvarande utformning år 1950 (SOU 1948:22,
prop. 1950:93, bet. 1950:BevU49, SFS 1950:308).

Yrkesskadeförsäkring infördes i bestämmelsen år 1955 (prop.
1955:166, bet. 1955:BevU42, SFS 1955:245), trafikförsäkring år 1961
(prop. 1961:5, bet. 1961:BevU2, SFS 1961:42) och arbets-
skadeförsäkring år 1977 (SOU 1976:50, prop. 1976/77:64, bet.
1976/77:SfU 21, SFS 1977:279).

Bestämmelsen i andra stycket är i dag placerad i 32 § 1 mom. första
stycket d KL.

Lagrådet anför att orden ”eller annan ansvarighetsförsäkring” i första
stycket bör bytas ut mot ansvarsförsäkring. Vidare föreslår Lagrådet att
några ytterligare redaktionella justeringar görs i första stycket. Regering-
en har formulerat bestämmelsen i enlighet med Lagrådets förslag.

Lagrådet föreslår också att andra stycket formuleras om för att vinna i
tydlighet. Regeringen anser inte att den av Lagrådet föreslagna lydelsen
blir tydligare. Upprepningarna i Lagrådets förslag medför däremot att
andra stycket i paragrafen blir längre. Regeringen anser inte att det finns
skäl att frångå SLK:s förslag i denna del.

Engångsbelopp

33£

SLK:s förslag (32 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

139

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beskattning av engångsbelopp för personskador är hämtad från punkt 1
fjärde stycket av anvisningarna till 19 § KL. Den infördes år 1977 (DsFi
1975:8, prop. 1976/77:50, bet. 1976/77:SkU 19, SFS 1977:41).

39#

SLK:s förslag (33 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur beskattningen påverkas av att en livränta byts ut mot ett engångsbe-
lopp är hämtad från punkt 1 femte stycket av anvisningarna till 19 § KL.
De infördes år 1955 (förarbeten, se 37 §) och fick sin nuvarande utform-
ning år 1977 (förarbeten se 38 §).

Barnpension

40 §

SLK:s förslag (34 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för viss del av barnpension är hämtad från 19 § första stycket
trettonde ledet KL. Den infördes år 1990 (prop. 1990/91:54, bet.
1990/91 :SkU 12, SFS 1990:1457).

Ersättningar från arbetsgivare som står självrisk

47#

SLK:s förslag (35 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beskattningen av utbetalning från arbetsgivare som står s.k. självrisk är
hämtad från punkt 1 sjätte stycket tredje meningen av anvisningarna till
19 § KL. Ordet självrisk förekommer inte i arbetsskadelagen men staten
står s.k. självrisk för sina anställda, dvs. ersättningen betalas ut direkt av
statsmedel och inte enligt arbetsskadeförsäkringslagen. Bestämmelsen
fick i stort sett sin nuvarande lydelse år 1954 (prop. 1954:64, bet.
1954:BevU31, SFS 1954:204). En föregångare till den tredje meningen
hade införts år 1950 (SOU 1948:22, prop. 1950:93, bet. 1950:BevU49,
SFS 1950:308).

Ersättningar för sjukvårdsutgifter

42#

SLK:s förslag (36 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Prop. 1999/2000:2

140

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att ersättningar för sjukvårds- eller läkarkostnader, som i annan form än
livränta betalas ut på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som
tagits i samband med tjänst är skattefria, är hämtad från 32 § 1 mom.
första stycket e. Den infördes i momentet år 1950 (SOU 1948:22, prop.
1950:93, bet. 1950:BevU49, SFS 1950:308). Den utgör ett undantag från
huvudregeln om skatteplikt. Av 10 kap. 2 § framgår att ersättningar på
grund av nämnda försäkringar räknas till inkomstslaget tjänst. Före år
1995 var sjukvårds- eller läkarkostnader inom den offentligt finansierade
vården i Sverige skattefria.

Lagrådet anför att paragrafen skall jämföras med 11 kap. 18 § som be-
handlar beskattningen av förmån av hälso- och sjukvård. En skillnad
mellan paragraferna är att utgifter för läkare anges särskilt i förevarande
paragraf medan förmån av läkarvård torde omfattas av uttrycket förmån
av sjukvård i 11 kap. 18 §. Lagrådet förordar att en samordning sker på
så sätt att ”läkarkostnader” får utgå i förevarande paragraf. Lagrådet fö-
reslår också några andra redaktionella ändringar i lagtexten. Regeringen
delar Lagrådets bedömning att ”läkarkostnader” bör omfattas av begrep-
pet sjukvårdskostnader och att det därför kan utgå i denna paragraf. Re-
geringen har utformat paragrafen på sätt som Lagrådet föreslagit.

Utländska pensionsförsäkringar

43 £

SLK:s förslag (36 a §): Överensstämmer i princip med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet i vissa fall för utländska pensionsförsäkringar är hämtad från
32 § 1 mom. femte stycket KL som infördes år 1996 (Ds 1996:27, prop.
1995/96:231, bet. 1996/97:SkU4, SFS 1996:1240).

Regeringen har i lagrådsremissen formulerat om bestämmelsen för att
den skall bli lättare att läsa och förstå. Första och andra styckena i SLK:s
förslag har slagits samman till ett nytt första stycke i regeringens förslag.

Lagrådet framhåller att paragrafen är svår att förstå och otydlig i flera
avseenden. Lagrådet framhåller att bestämmelsen bör förtydligas och ges
en annan utformning.

Dagens lydelse av bestämmelsen innehåller flera oklarheter. Oklarhe-
terna har i förslaget, som Lagrådet anmärkt, förts över till IL. Det är inte
möjligt att i detta lagstiftningsärende göra de förtydliganden som Lagrå-
det efterlyser. Detta måste ske i ett annat sammanhang. Regeringen har
dock formulerat om paragrafen i förhållande till förslaget i lagrådsremis-
sen.

Prop. 1999/2000:2

141

Egenavgifter

Prop. 1999/2000:2

44#

SLK:s forslag (37 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att återförda egen-
avgifter skall tas upp som intäkt framgår i dag av punkt 12 a av anvis-
ningarna till 32 § KL. Bestämmelserna om återföring av avdragen har
tagits in tillsammans med avdragsbestämmelsema och här görs bara en
hänvisning.

Bestämmelsen infördes år 1985 (prop. 1985/86:45, bet. 1985/86:SkU9,
SFS 1985:1017). I samband med 1990 års skattereform kom vissa resti-
tuerade avgifter m.m. som tidigare beskattats i inkomstslaget tillfällig
förvärvsverksamhet i stället att hänföras till inkomstslaget tjänst
(1990:1).

Förbjudna lån

45 §

SLK:s förslag (38 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att orden ”eller hos en fysisk person som är delägare i ett svenskt
handelsbolag som är låntagare” inte finns med.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS framhåller att
brott mot låneforbudet enligt stiftelselagen (1994:1220) inte omfattas av
förslaget. Förbundet anser inte att det finns några sakliga skäl för att ute-
sluta förbjudna lån enligt nämnda lag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
s.k. förbjudna lån, som är hämtad från punkt 15 av anvisningarna till 32 §
KL, fick sin nuvarande utformning genom 1990 års skattereform
(1990:1). Bestämmelsen kom till år 1976 i samband med införandet av de
särskilda stoppreglema for fåmansfÖretagsforhållanden (SOU 1975:74,
prop. 1975/76:79, bet. 1975/76:SkU28, SFS 1976:85).

När dessa i samband med skattereformen flyttades från inkomstslaget
tillfällig förvärvsverksamhet till tjänst bröts de förbjudna lånen ur efter-
som sådana kan förekomma inte bara i fåmansföretag. Frågan om i vilket
inkomstslag lån till handelsbolag skall beskattas tas upp i kommentaren
till 13 kap. 3 och 4 §§. Av nämnda bestämmelser framgår att om deläga-
ren är en fysisk person skall det förbjudna lånet tas upp i inkomstslaget
tjänst. I det till Lagrådet remitterade förslaget finns ingen materiell be-
stämmelse av denna innebörd i detta kapitel. Regeringen har därför
kompletterat förevarande paragraf med en sådan bestämmelse.

Svenska Revisorsamfundets SRS har framhållit att låneforbudet enligt
stiftelselagen bör omfattas av förbudet. SLK har varit restriktiv med ma-
teriella lagändringar. Av tidsskäl anser regeringen att det är nödvändigt
att fullfölja denna linje. Regeringen tar därför inte ställning till en sådan
utvidgning av bestämmelserna i detta lagstiftningsärende.

142

Marie Curie-stipendier

Prop. 1999/2000:2

46$

SLK:s förslag (38 a §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skatteplikt för Marie Curie-stipendier är hämtad från punkt 12 sjunde
stycket av anvisningarna till 32 § KL. Den infördes år 1997 (prop.
1996/97:173, bet 1997/98:SkU4, rskr. 1997/98:21, SFS 1997:770).

Periodiska understöd

47$

SLK:s förslag (37 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om skattefrihet för sådana periodiska utbetalningar som
givaren inte har avdragsrätt för är hämtad från 19 § första stycket nionde
ledet KL.

Skattefriheten i andra stycket för periodiska utbetalningar i vissa fall
framgår i dag av punkt 2 av anvisningarna till 31 § KL. Bestämmelserna
har i stort sett inte ändrats sedan KL:s tillkomst, då i punkt 1. Den är ut-
formad på så sätt att utbetalningar från vissa stiftelser och ideella före-
ningar i enlighet med deras ändamål inte räknas som periodiska under-
stöd. Därigenom faller de över huvud taget inte in under de inkomster
som hänförs till inkomstslaget tjänst. I likhet med kommittén föreslår
regeringen att bestämmelsen i stället görs om till en skattefrihetsbestäm-
melse. Regeringen anser att bestämmelsen blir lättare att förstå om sista
meningen kompletteras med en hänvisning till det lagrum där ändamålen
finns angivna. I regeringens förslag har därför en sådan hänvisning tagits
in.

Bestämmelsen i anvisningspunkten om att utbetalningar från s.k. fa-
miljestiftelser alltid anses som periodiskt understöd har tagits in i 10 kap.
6§-

12 kap. Vad som skall dras av i tjänst

I detta kapitel finns de bestämmelser om utgifter som i dag är placerade i
33 § 1 och 2 mom. KL med anvisningar. Efter den inledande huvudprin-
cipen att avdrag skall göras för utgifter för att förvärva och bibehålla in-
komster finns bestämmelser som antingen utvidgar, preciserar eller in-
skränker avdragsrätten.

143

Bakgrund

Prop. 1999/2000:2

De grundläggande bestämmelserna om avdragsrätt har sedan KL:s till-
komst ändrats bara som en följd av den genom 1990 års skattereform
ändrade behandlingen av de offentliga kostnadsersättningarna
(förarbeten, se nedan). Vid skattereformen reviderades reglerna om
tjänsteresor, tillfälligt arbete och dubbel bosättning genomgripande. En
viktig ändring efter reformen har varit att det år 1955 införda - och vid
flera tillfällen justerade - schablonavdraget för kostnader slopades år
1992 (förarbeten, se nedan) och ersattes med regler om begränsad av-
dragsrätt (förarbeten, se nedan). Samma år markerades att avdrag för
ökade levnadskostnader reduceras om en kostförmån tillhandahållits,
likaså ändrades avdragsrätten för hemresor. Följande år ändrades regler-
na för utlandstraktamenten och avdragsrätt för kostnader för inställelse-
resor, väg- och färjeavgifter infördes.

Större ändringar

För att öka överskådligheten har bestämmelserna i 33 § 1 mom. KL de-
lats upp. Följaktligen har bl.a. avdrag för ökade levnadskostnader som
uppkommer vid tjänsteresor lagts i särskilda paragrafer. Den som haft
ökade levnadskostnader vid en tjänsteresa utan övernattning far alltså
ingen upplysning i den inledande paragrafen, annat än den grundläggan-
de förutsättningen - utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster -
utan måste ge sig in i kapitlet.

Bestämmelserna om avdrag för arbetsrum m.m. i 33 § 1 mom. KL har
tagits bort eftersom de bara anges som exempel.

I dag finns särskilda bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till 32 §
KL för det fall att den skattskyldige fått kostnadsersättning som kan antas
vara beräknad ”med hänsyn till vad som skäligen kan antas normalt gå åt
för att täcka de omkostnader som skall betalas med ersättningen”. Å ena
sidan medges inte avdrag med högre belopp än ersättningen om inte den
skattskyldige visar att denna på grund av särskilda förhållanden inte räckt
till för att täcka omkostnaderna. Å andra sidan ”bör det ofta kunna antas”
att ersättningen gått åt i sin helhet för att täcka kostnaderna utan att sär-
skild utredning behöver lämnas.

Någon motsvarighet till dessa bestämmelser tog SLK inte med i sitt
förslag. Näringslivets skattedelegation anser att bestämmelsen ger - för-
utom praktisk riktlinje för skattemyndigheterna - även vägledning för de
skattskyldiga och att bestämmelsen eller en motsvarighet till denna bör
finnas kvar. Enligt kommittén kunde bestämmelserna visserligen fungera
som en praktisk riktlinje i taxeringsarbetet men skulle ge otillräcklig led-
ning för de skattskyldiga. Regeringen delar kommitténs bedömning. Det
kan vara svårt nog att avgöra om ersättningen kan antas ha beräknats på
det angivna sättet. Det framstår också som oklart om den skattskyldige -
för det fall att reglerna är tillämpliga - har rätt att dra av ett belopp som
motsvarar ersättningen även om han vet att kostnaderna varit lägre. Den
skattskyldige kan underlåta att behålla underlag angående kostnaderna
bara om han är säker på redan från början antingen att regeln är tillämp-

144

lig samt att kostnaderna kommer att understiga ersättningen eller att en
begäran om högre avdrag kommer att vara meningslös. Också i dessa fall
är det tveksamt med hänsyn till att skattemyndigheten inte är förhindrad
att begära att den skattskyldige specificerar och styrker sina kostnader
även om ersättningen beräknats på det angivna sättet. Slutligen tillkom-
mer att löntagardeklarationema numera innehåller betydligt mindre spe-
cifikationer av avdrag än tidigare.

Prop. 1999/2000:2

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1990:1 1990 års skattereform, SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:650

1990:2 1990 års skattereform, prop. 1990/91:54, bet. 1990/91 :SkU10,

SFS 1990:1421

1992 Vissa ändringar avseende avdrag för ökade levnadskostnader,
SOU 1992:57, prop. 1992/93:127, bet. 1992/93:SkU14, SFS
1992:1596 och 1598

1993 Ändrade regler för utlandstraktamenten, avdragsrätt för in-
ställelseresor, väg- och färjeavgifter, SOU 1993:44, prop.
1993/94:90, bet. 1993/94:SkU10, SFS 1993:1515

1996:1 Regler för EU-anställda m.m., SOU 1995:94, prop.
1995/96:152, bet. 1995/96:SkU25, SFS 1996:651

1996:2 Ändrade regler för den som har bilförmån, Ds 1996:34, prop.
1996/97:19, bet. 1996/97:FiUl, SFS 1996:1208

Kommentar till paragraferna

Huvudregel

SLK:s förslag: Överensstämmer med undantag av några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Handelshögskolan vid Göteborgs universitet an-
för att i praxis och doktrin har ordet nödigt ifråga om facklitteratur, in-
strument och dylikt uppfattats som en skärpning av de allmänna krav
som ställs för omkostnadskvalifikation. Författningsförslaget kan leda till
en oavsiktlig utvidgning av omkostnadsbegreppet i inkomstslaget tjänst.
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet tillstyrker förslaget och anför
att den föreslagna författningstexten har en modernare och mer ända-
målsenlig språkdräkt.

145

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I paragrafen ut-
trycks den grundläggande bestämmelsen om avdrag för utgifter för att
förvärva och bibehålla inkomster. Den är hämtad från 20 § KL, se under
Större ändringar i kommentaren till 9 kap. Den ersätter också bestämmel-
sen om avdrag för kostnader för tjänstens fullgörande i 33 § 1 mom. KL
där det alltsedan KL:s tillkomst funnits en exemplifiering av de utgifter
som skall dras av. SLK har valt att ta bort exemplifieringen och i stället
placerat de utgifter som det finns särskilda bestämmelser om under egna
rubriker. Sådana som enbart exemplifieras har helt tagits bort. Övriga
utgifter, till exempel vid tjänsteresor, har lagts under egna rubriker.

I SLK:s förslag har också rekvisitet nödigt tagits bort vad gäller fack-
litteratur, instrument och dylikt. Handelshögskolan vid Göteborgs uni-
versitet anser att förslaget kan leda till en oavsiktlig utvidgning av om-
kostnadsbegreppet. Regeringen delar handelshögskolans bedömning att
nödigt i bland i praxis har uppfattats som en skärpning av de allmänna
krav som ställs på omkostnadsbegreppet. Regeringen anser emellertid att
det inte finns skäl att ställa högre kvalifikationskrav för avdrag för dessa
utgifter än vad som gäller generellt för avdrag i tjänst. Regeringen följer
därför SLK:s förslag.

Tredje stycket har utformats som en hänvisning.

Inskränkningar i avdragsrätten

Beloppsgränser

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Andra stycket finns dock inte med och i tredje stycket finns inte ordet
utbildningsplatsen med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen som
är hämtad från 33 § 2 mom. KL innehåller bestämmelser om att dels vis-
sa utgifter skall dras av fullt ut, dels avdragsrätten för övriga utgifter på
olika sätt är begränsad.

Är 1955 infördes ett schablonavdrag om 100 kronor som sedan höjts
vid flera tillfällen (SOU 1954:18, prop. 1955:59, bet. 1955:BevU18, SFS
1955:122). År 1992 slopades schablonavdraget och ersattes med olika
regler om begränsad avdragsrätt för å ena sidan resor till och från arbets-
platsen och å andra sidan övriga kostnader (prop. 1991/92:150, bet.
1991/92:FiU30, SFS 1992:841). Beloppsgränsen för arbetsresor höjdes år
1994 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/94:FiUl, SFS 1994:1855) och 1997
(prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiUl, SFS 1997:950).

Avdrag medges i dag utan avdragsbegränsning för resor i tjänsten som
företas med andra färdmedel än egen bil eller förmånsbil (5 §). En be-
stämmelse som anger detta har därför tagits in som ett nytt andra stycke.
Ändringen har gjorts efter lagrådsföredragningen.

I tredje stycket hänvisas till 26-31 §§. Bestämmelserna i 31 § behand-
lar utgifter för utbildning vid omstrukturering. Orden samt utbildnings-
platsen har därför lagts till efter arbetsplatsen.

Prop. 1999/2000:2

146

Utgifter för vissa skattefria ersättningar

3§

SLK:s förslag (12 kap. 3 § och 9 kap. 7 § första stycket): Överens-
stämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket att utgifter som täcks eller är avsedda att täckas av skatte-
fria kostnadsersättningar inte skall dras av framgår i dag av 32 § 3 mom.
KL. Regler av denna innebörd har funnits där alltsedan KL:s tillkomst.

Bestämmelserna i andra stycket om att avdrag inte skall göras för ut-
gifter som skall täckas av vissa skattefria ersättningar är i dag placerade i
19 § första stycket tolfte ledet och sjunde stycket av anvisningarna till
19 § KL. Motsvarigheten finns i förslagets 11 kap. 27 § tredje stycket,
34 § andra stycket och 35 §. Beträffande förarbeten hänvisas dit. Be-
stämmelsen som i lagrådsremissen var placerad som ett första stycke i
9 kap. 6 § har i enlighet med Lagrådets förslag flyttats hit.

Bestämmelsen i tredje stycket avseende utländska forskare är hämtad
från 5 § lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid till-
fälligt arbete i Sverige. Beträffande förarbeten, se under 11 kap. 22 och
23 §§.

Skattskyldiga med sjöinkomst

4§

SLK:s förslag (3 a §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell
ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: De särskilda be-
stämmelserna för skattskyldiga som har sjöinkomst är hämtade från
punkt 3 e av anvisningarna till 33 § KL. De infördes år 1996 (Ds
1991:41, prop. 1995/96:227, bet. 1996/97:SkU3, SFS 1996:1331).

Tjänsteresor med egen bil eller förmånsbil

SLK:s förslag (4 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. Första stycket har dock följande lydelse. Kostnader för tjänsteresor
med egen bil skall dras av med 1 krona och 30 öre för varje körd kilo-
meter. Ordet körd finns med även i andra stycket framför kilometer.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att ordet "körd” kan utgå och att bestämmelsen kan formuleras tydligare.
Fakulteten föreslår i stället följande lydelse ”Kostnader för resor i tjäns-
ten med egen bil, skall dras av med 1 krona och 30 öre för varje kilome-
ter”. Alternativt föreslår universitet att bestämmelsen formuleras i enlig-
het med rubriken ”Kostnader för tjänsteresor med egen bil...”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om avdragsrätt när en skattskyldig använder sin egen bil

Prop. 1999/2000:2

147

för resor i tjänsten är hämtad från punkt 3 c av anvisningarna till 33 §
KL. Dit flyttades den (från punkt 3) i samband med 1990 års skattere-
form (1990:1). Bestämmelsen infördes år 1989 (prop. 1989/90:50, bet.
1989/90:SkU10, SFS 1989:1017). Därefter har avdragsbeloppet ändrats
år 1992 och 1997 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiUl, SFS 1997:950).
Något undantag från denna schablonmässiga beräkning finns inte vid
tjänsteresor utan endast vid arbetsresor, se kommentaren till 26-30 §§.

Regeringen delar Juridiska fakultetens vid Uppsala universitet bedöm-
ning att bestämmelsen i SLK:s förslag fått en otydlig utformning. Be-
stämmelsen har därför omformulerats i regeringens förslag. Vidare har
ordet körd tagits bort i andra stycket eftersom regeringen i likhet med
juridiska fakulteten anser att det är onödigt. Det är bara körda mil i
tjänsten som berättigar till avdrag.

De särskilda reglerna i andra stycket i fråga om förmånsbilar infördes
år 1996(1996:2).

Ökade levnadskostnader vid tjänsteresor

Övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten

Vanlig verksamhetsort och tjänsteställe

Maximibelopp och normalbelopp

Vistelse i mer än ett land

Avdrag för logi

Avdrag för måltider och småutgifter

Minskat avdrag på grund av kostförmåner

6-17 §§

SLK:s förslag (5-17 §§): Överensstämmer bortsett från några redaktio-
nella ändringar och senare lagändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anför
att "faktiska” kan utgå i 13-14 §§ i SLK:s förslag. Riksskatteverket fram-
håller att andra styckena i 13 och 14 §§ i SLK:s förslag kan avslutas med
i stället att för att det inte skall råda någon tvekan om att man inte kan få
två avdrag, dels schablonavdrag dels avdrag för verklig kostnadsökning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Dessa paragrafer
reglerar rätten till avdrag för ökade levnadskostnader som uppkommer
när den skattskyldige i tjänsten gör resor som är förenade med övernatt-
ning utanför den vanliga verksamhetsorten. De är hämtade från punkt 3
av anvisningarna till 33 § KL som alltsedan lagens tillkomst behandlat
den här typen av avdrag.

Regeringen delar bedömningen att det är självklart att det bara är fak-
tiska utgifter för logi (13§) samt den faktiska kostnadsökningen för mål-
tider och småutgifter (14-15 §§) som får dras av. Såsom Juridiska fakul-
teten vid Uppsala universitet konstaterat är ordet "faktiska” obehövligt i
paragraferna 13-15 §§ och har därför tagits bort i regeringens förslag.

Prop. 1999/2000:2

148

I andra stycket i 14 och 15 §§ har i regeringens förslag orden i stället
lagts till för att markera att avdrag inte får göras enligt såväl första som
andra stycket.

I 1990 års skattereform ändrades bestämmelserna bl.a. på så sätt att de
maximala avdragsbeloppen reducerades, att skillnaden mellan resor som
varat kortare eller längre tid än femton dygn i följd togs bort och att vad
som menas med den vanliga verksamhetsorten lagfästes (1990:1).

Att avdraget för ökade levnadskostnader reducerades om kostförmånen
tillhandahållits markerades genom en lagändring år 1992. Ändringen
avsåg också att avdraget för ökade levnadskostnader inte skall reduceras
med sådana kostförmåner som tillhandahållits ombord på allmänna
transportmedel och ingår i biljettpriset.

År 1993 ändrades reglerna om avdrag för utlandstraktamenten och för
reservofficerare kom bostaden att anses som tjänsteställe. Detta utvidga-
des år 1997 till att omfatta även uppdragstagare i domstol (prop.
1996/97:133, bet. 1996/97:JuU17, SFS 1997:438) och skattenämnd 1998
(prop. 1997/98:233, bet. 1997/98:SkU24, SFS 1998:233).

De särskilda bestämmelserna för bl.a. anställda inom Europeiska unio-
nen infördes år 1996 (1996:1). Samtidigt tillkom bestämmelsen om att
utbetalare av traktamente likställs med arbetsgivare (6 § tredje stycket i
förslaget).

Enligt förslaget regleras det uttryckligen i lagtexten, 10 §, att beräk-
ningen görs för hel eller för halv dag.

Bestämmelsen om avdrag för utgifter för logi i 13 § ändrades år 1999
(prop. 1998/99:83, bet. 1998/99:SkU17, SFS 1999:317). Ändringen in-
nebär att avdrag medges även om arbetsgivaren inte betalat någon ersätt-
ning till den skattskyldige.

Ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete på annan ort eller vid
dubbel bosättning m.m.

Tillfälligt arbete på annan ort

Dubbel bosättning

Ytterligare förutsättningar for avdrag

Beräkningen av avdragen

Minskat avdrag på grund av kostförmåner

18-22 §§

SLK:s förslag (17-21 §§): Överensstämmer, bortsett från senare lagänd-
ringar och några redaktionella ändringar, med regeringens förslag. 21 §
(20 § i SLK:s förslag) första meningen i andra stycket är dock utformad
enligt följande. Kostnadsökning för måltider och småutgifter på ar-
betsorten skall dras av antingen med den faktiska kostnadsökningen eller
med en kostnadsökning som beräknas enligt schablon.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att 19 §
(18 § i SLK:s förslag) bör förtydligas så att det klart framgår att bestäm-
melsen också innefattar utländska experters tillfälliga bostad i Sverige.

Prop. 1999/2000:2

149

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna regle-
rar rätten till avdrag för ökade levnadskostnader vid tillfälliga arbeten på
annan ort än bostadsorten och vid dubbel bosättning. Bestämmelserna
tillämpas också när en tjänsteresa varat mer än tre månader på en och
samma ort. De är hämtade från punkt 3 a av anvisningarna till 33 § KL.

Motsvarande regler var ursprungligen intagna i punkt 3 av anvisning-
arna till 33 § KL. I samband med 1990 års skattereform bröts de ut och
fick sin nuvarande placering (1990:1). År 1993 gjordes vissa redaktio-
nella ändringar samt ändringar som berodde på att utlandstraktamenten
också skulle reduceras.

Utländska experter som är bosatta i Sverige omfattas av bestämmelser-
na om dubbel bosättning i 19 §. Något sådant förtydligande, som Svens-
ka Revisorsamfundet SRS föreslagit, behövs enligt regeringens mening
inte.

Bestämmelserna i 20 § har ändrats i förhållande till förslaget i lagråds-
remissen. Bestämmelsen i 20 § andra stycket ändrades år 1999 (prop.
1998/99:83, bet. 1998/99:SkU17, SFS 1999:317). Ändringen innebär att
tidsbegränsningen till två år tas bort när det gäller tillfälligt arbete.

Även 21 § har ändrats efter Lagrådets granskning. I 21 § punkt 1 före-
slås i regeringens förslag att avdrag efter tvåårsfristens utgång skall med-
ges med 50 % av ett helt maximibelopp respektive normalbelopp. Be-
stämmelsen har utformats i enlighet med lagstiftningen år 1999 (se förar-
beten i föregående stycke). Vidare har bestämmelserna ändras på så sätt
att när traktamente utgår efter tre månaders arbete på samma ort skall
avdraget begränsas till ersättningens belopp, dock högst till de belopp
som anges. Med anledning av lagändringarna år 1999 har också bestäm-
melsen i sista stycket lagts till här. Den finns i 20 § andra stycket i lag-
rådsremissen.

Utgifter för barns skolgång

23 §

SLK:s förslag (22 §): Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
rätt till avdrag för medföljande barns skolgång är hämtad från punkt 3 d
av anvisningarna till 33 § KL som infördes år 1996:1.

Hemresor

24 §

SLK:s förslag (23§): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från att andra meningen i andra stycket är utformat så att skäliga kostna-
der för flygresa och inte oskäliga kostnader för tågresa skall dock alltid
dras av.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anför att det bör till-
läggas att det är vid avsaknaden av allmänna kommunikationer som av-

Prop. 1999/2000:2

150

drag for resor med egen bil får göras. Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet anser att uttrycken ”skäliga kostnader” och ”inte oskäliga
kostnader” är synonyma. För att markera att det beträffande tågresor inte
behöver vara det billigaste alternativet bör bestämmelsen enligt fakulte-
ten omformuleras enligt följande ”Skäliga kostnader för flygresa och
kostnader för tågresa skall dock alltid dras av. Näringslivets skattedele-
gation anser att rekvisitet oskäliga kostnader även bör kvarstå för flygre-
sor för att ändringen inte skall medföra skärpta regler för flygresor.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
rätt till avdrag för hemresor infördes genom 1990 års skattereform
(1990:1). Tidigare hade viss avdragsrätt medgetts i praxis. Den är hämtad
från punkt 3 b av anvisningarna till 33 § KL. Såsom kammarrätten påpe-
kat bör ordet ”allmänna" läggas till så att det framgår att avdrag för resor
med egen bil får göras bara om allmänna kommunikationer saknas.

Är 1992 utvidgades avdragsrätten för både tåg- och flygresor. För sist-
nämnda slopades en tidigare avståndsgräns.

Med ”inte oskäliga kostnader för tågresa” har SLK avsett att markera
att det inte nödvändigtvis behöver vara det billigaste alternativet utan
även kan vara resor i första klass eller med snabbtåg (prop. 1992/93:127
s. 45). Regeringen anser i likhet med Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet att uttrycken ”skäliga kostnader” och ”inte oskäliga kostna-
der” är synonyma. Regeringen delar inte Näringslivets skattedelegations
farhågor att ett byte av uttrycken från ”inte oskälig kostnad” till ”skälig
kostnad” kan medföra skärpta regler för avdragsrätt för flygresor. Rege-
ringen anser emellertid att bestämmelsen bör omformuleras så att det
klart framgår att det inte behöver vara det billigaste alternativet beträf-
fande tågresor. Regeringen föreslår därför att ordet oskäliga tas bort vad
avser utgifter för tågresor. Regeringen har i sitt förslag formulerat be-
stämmelsen på det sätt som Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet
föreslår.

Utvidgningen till EU- och EES-området infördes år 1996 (1996:1). De
särskilda bestämmelserna i fråga om förmånsbilar infördes samma år
(1996:2).

Inställelseresor

25 §

SLK:s förslag (24 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att utgifter för re-
sor i samband med att den skattskyldige börjar eller slutar en anställning
eller ett uppdrag skall dras av är i dag intaget i punkt 4 av anvisningarna
till 33 § KL. Bestämmelsen infördes år 1993.

Utvidgningen till EU- och EES-området infördes år 1996.

Prop. 1999/2000:2

151

Arbetsresor

Prop. 1999/2000:2

26-30 §§

SLK:s forslag (25—28 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag. I SLK:s förslag finns bestämmelserna i fyra paragrafer i stället
för fem.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anför att uttrycket
”ligger på ett sådant avstånd” i 26 § (25 § i SLK:s förslag) är otydligt och
att det mot bakgrund av den praxis som vuxit fram bör övervägas vilka
förutsättningar som skall vara uppfyllda. Riksskatteverket anför att 27 §
första stycket (26 § i SLK:s förslag) är för kategoriskt utformat. Verket
framhåller att enligt gällande rätt kan t.ex. avdrag medges för arbetsresor
med egen bil då allmänna kommunikationer saknas för hela eller del av
sträckan. Verket anser att det är tveksamt om ett sådant avdrag kan med-
ges med den föreslagna lydelsen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om avdragsrätt för resor mellan bostaden och arbetsplatsen är hämtade
från punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL där rätten reglerats alltsedan
KL:s tillkomst. Bestämmelserna har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag. Uttrycket ”på sådant avstånd” finns redan i gällande bestämmel-
se. Uttrycket har genom praxis fått ett innehåll. Regeringen delar därför
inte Svenska Revisorsamfundets SRS uppfattning att uttrycket är oklart i
IL. Att i lagtexten ange vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för
avdrag är naturligtvis att föredra om en sådan bestämmelse kan utformas
på ett enkelt sätt. En kodifiering av gällande praxis skulle dock kräva en
omfattande reglering som enligt regeringens mening skulle tynga lagtex-
ten onödigt. Regeringen föreslår därför ingen sådan ändring i SLK:s för-
slag.

Är 1969 konkretiserades grunderna för avdrag i lagtexten (Stencil Fi
1967:7, prop. 1969:29, bet. 1969:BeU31, SFS 1969:106). År 1981 inför-
des bl.a. de särskilda bestämmelserna för handikappade m.fl. och för den
som hade skrymmande last. Tidsvinstbestämmelsen har sitt ursprung
samma år (prop. 1980/81:118, bet. 1980/81 :SkU44, SFS 1981:341). Den
ändrades år 1986 (Ds Fi 1986:9, prop. 1986/87:46, bet. 1986/87:SkU9,
SFS 1986:1199). De särskilda bestämmelserna för den som använder
bilen i tjänsten ett visst antal dagar kom till år 1983 (prop. 1983/84:68,
bet. 1983/84:SkU16, SFS 1983:1051). Att den som har bilförmån inte
skall dra av kostnader för bilresor till eller från arbetet kom till år 1986.
Att väg- bro- och färjeavgifter skall dras av infördes genom lagändringar
år 1993.

Att avdrag som huvudregel skall göras med 1 krona och 30 öre tillkom
år 1996 (1996:2). Beloppet ändrades till 1 krona och 50 öre år 1997
(prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiUl, SFS 1997:950). Dessförinnan an-
gavs att avdraget skulle bestämmas på visst sätt efter schablon. Den be-
stämmelsen sattes emellertid ur spel vid flera tillfallen, bl.a. genom lagen
(1993:1519) om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplat-
sen vid 1995-1997 års taxeringar. De särskilda bestämmelserna i fråga
om förmånsbilar infördes år 1996 (1996:2).

152

Regeringen delar Riksskatteverkets uppfattning att 27 § första stycket Prop. 1999/2000:2
(26 § i SLK:s förslag) har fått en för snäv utformning. I regeringens för-
slag har därför ordet bara tagits bort. I 27 § tredje stycket finns i SLK:s
förslag en hänvisning till de särskilda bestämmelserna om förmånsbilar i

28 §. Regeringen har tagit bort hänvisningen eftersom den inte behövs. I

29 § hänvisas till tillämpliga bestämmelser i 26-28 §§ förutom att de
särskilda bestämmelser som gäller förmånsbilar finns här. Ändringen har
gjorts för att den skattskyldige lättare skall hitta vilka bestämmelser som
gäller om han använder förmånsbil för arbetsresor. Bestämmelsen i 28 §
andra stycket i lagrådsremissen som anger att 27 § första-tredje styckena
tillämpas inte för skattskyldiga som på grund av ålder, sjukdom eller
handikapp tvingas använda egen bil eller sin förmånsbil eller för skatt-
skyldiga som tvingas använda en större bil på grund av skrymmande last
har på Lagrådets förslag flyttats ut till en egen paragraf (30 §).

Något motsvarande undantag från beräkningen för arbetsresor finns
inte i fråga om tjänsteresor. Även om skillnaden framstår som svårmoti-
verad då avdragen under flera år uppgått till samma belopp per mil före-
slår regeringen av tidsskäl ingen ändring av gällande regler i detta lag-
stiftningsärende.

Några särskilda regler finns inte i KL om den skattskyldige har varit
tvungen att använda egen bil eller motorcykel för resor till och från ar-
betet på grund av att allmänna färdmedel saknas helt eller delvis. Av
Riksskatteverkets rekommendationer (RSV S 1997:14) m.m. om avdrag
för kostnad för resor mellan bostaden och arbetsplatsen att tillämpas vid
1998 års taxering framgår att om det saknas allmänna färdmedel skall
skäligt avdrag medges för kostnad för bil eller motorcykel oberoende av
tidsvinst om avståndet uppgår till minst två kilometer. Motsvarande gäl-
ler om allmänna färdmedel saknas för en del av sträckan och den uppgår
till minst två kilometer. I regeringens förslag har i 28 § i lagrådsremissen
i förtydligande syfte lagts till en bestämmelse enligt vilken kravet på
tidsvinst inte gäller om allmänna färdmedel saknas.

Utgifter för utbildning vid omstrukturering m.m.

SLK:s förslag (29 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för den som åtnjuter skattefri utbildning vid t.ex. omstrukturering
är hämtad från punkt 8 av anvisningarna till 33 § KL. Den kom till år
1996:1.

Skyddsutrustning och skyddskläder

32 §

SLK:s förslag (30 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

153

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Preciseringen av
rätten till avdrag för skyddsutrustning och skyddskläder är hämtad från
punkt 5 av anvisningarna till 33 § KL och infördes år 1975 (prop.
1975:86, bet. 1975:SkU28, SFS 1975:332).

Förluster på grund av redovisningsskyldighet

33 §

SLK:s förslag (31 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att förluster som
uppkommer på grund av redovisningsskyldighet för medel skall dras av
framgår i dag av punkt 2 av anvisningarna till 33 §. Där har bestämmel-
sen funnits alltsedan KL:s tillkomst.

Pensionsutgifter

34 §

SLK:s förslag (32 §): Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund och Sveriges försäk-
ringsförbund anser att förslaget bör kompletteras och innefatta en hän-
visning till de dispensmöjligheter som finns i dag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
villkoren för avdrag för pensioneringsutgifter är hämtad från punkt 1 av
anvisningarna till 33 § KL. En viss motsvarighet var placerad där när KL
kom till. Anknytningen till villkoren för pensionsförsäkring infördes år
1950 (SOU 1948:22, prop. 1950:93, bet. 1950:BevU49, SFS 1950:308).

I förslaget till 34 § hänvisas till villkoren i 58 kap. 4—16 §§. Av be-
stämmelserna i 58 kap. framgår att skattemyndigheten i vissa fall kan
medge dispens. Regeringen anser därför inte att det behövs någon sär-
skild hänvisning eller förtydligande avseende dispensmöjlighetema.

Avgifter till arbetslöshetskassa

35 f

SLK:s förslag (33 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket att avdrag far göras för avgifter till arbetslöshetskassa har
hämtats från punkt 6 första stycket av anvisningarna till 33 § KL. Av-
dragsrätten infördes år 1979 (SOU 1977:91, prop. 1979/80:58, bet.
1979/80:SkU20, SFS 1979:1157) och justerades år 1997.

Bestämmelserna i andra stycket om avdrag för avgifter till utländsk ar-
betslöshetskassa är hämtade från punkt 6 andra stycket av anvisningarna

Prop. 1999/2000:2

154

till 33 § KL. De infördes år 1997 (prop. 1996/97:173, bet. 1997/98 SkU4, ProP- 1999/2000:2
rskr. 1997/98:21, SFS 1997:770).

Egenavgifter

36 £

SLK:s förslag (34 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag. I andra stycket står det 18 procent i
enlighet med då gällande lagstiftning. Bestämmelserna i tredje stycket
har också ändrats genom senare lagstiftning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för egenavgifter m.m. är hämtad från punkt 7 av anvisningarna till
33 § KL som infördes år 1985 (prop. 1986/87:45, bet. 1986/87:SkU15,
SFS 1986:1244). Bestämmelsen ändrades senast år 1998 (prop.
1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13 och SfU14, SFS 1998:684).

Vissa ändringar av bl.a. procentsatser har gjorts år 1990 (1990:2),
1992, 1994 och senast år 1997 (prop. 1992/93:191, bet. 1992/93:SkU 15,
SFS 1992:1343), (prop. 1994/95:122, bet. 1994/95:SkU16, SFS
1994:1921) samt (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98 FiUl, SFS 1997:950).
Bestämmelsens utformning har justerats så att den anger att alla avgifter
som grundas på inkomst på grund av tjänst dras av här medan det i dag
finns en koppling också till AFL. Regleringen kommer härmed att har-
moniera med reglerna för näringsverksamhet.

Hänvisningen till lagen (1962:381) om allmän försäkring ändrades till
lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension år 1998 (prop.
1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13 och SfU14, SFS 1998:684).

Regeringen ansluter sig till SLK:s förslag bortsett från några språkliga
justeringar. Vidare har förslaget justerats med anledning av lagstiftning
som kommit till efter SLK:s förslag.

Hobbyverksamhet

37 §

SLK:s förslag (35 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att ordet "hobbyverksamhet" bör finnas med i bestämmelsen. Fakulteten
föreslår följande lydelse ”för varje verksamhet som bedrivs självständigt,
men som inte skall räknas till inkomstslaget näringsverksamhet (s.k.
hobbyverksamhet), skall avdrag för kostnaderna under beskattningsåret
inte göras med större belopp än som motsvarar årets intäkter”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen regle-
ras vilka utgifter som skall dras av från inkomster i hobbyverksamhet.
Bestämmelsen infördes i 33 § 1 mom. tredje stycket KL genom 1990 års
skattereform (1990:1) och ändrades år 1992 då avdragsrätten för kostna-
der före beskattningsåret utvidgades.

155

Regeringen anser inte att det är det lämpligt att ordet hobbyverksamhet
omtalas i själva paragrafen eftersom den även kan omfatta annat än hob-
by.

Enligt Lagrådets uppfattning är innebörden av de föreslagna avdrags-
reglema - vilka i dag har sin motsvarighet i 33 § 1 mom. andra stycket
KL - inte helt klar. Lagrådet anser att oklarheten främst beror på det i
första stycket använda uttrycket ”kostnaderna under beskattningsåret”
och anför följande. Med kostnad avses i ekonomiska sammanhang nor-
malt den del av en utgift som belöper på en viss period. I inkomstslaget
tjänst gäller enligt 10 kap. 14 § i lagrådsremissen (10 kap. 13 § i försla-
get) att utgifter ”skall dras av som kostnad det beskattningsår den skatt-
skyldige betalar dem eller på något annat sätt har utgifterna”. Lagrådet
anser att tvekan kan råda om innebörden av uttrycket ”eller på annat sätt
har utgifterna”. Olika meningar kan hävdas beträffande rätt avdragstid-
punkt för exempelvis utgifter avseende dyrbarare arbetsredskap. Till
denna osäkerhet kommer att det synes ovisst hur uttrycket ”skall dras av
som kostnad det beskattningsår” i 10 kap. 14 § förhåller sig till uttrycket
”kostnaderna under beskattningsåret” i denna paragraf. Enligt Lagrådets
mening synes en koppling mellan de båda lagrummen framgå tydligare
om uttrycket ”kostnaderna under beskattningsåret” ändras till
”beskattningsårets kostnader”. Regeringen har i förslaget ändrat uttrycket
i 10 kap. 13 § i regeringens förslag till ”eller på något annat sätt har kost-
naderna”. Enligt regeringens bedömning är det senare uttrycket inte
oklart. Innehållet i uttrycket kan utläsas av den praxis som finns på om-
rådet. För att det inte i IL skall finnas olika uttryck som avser att beteck-
na en och samma sak, trots skilda formuleringar, har lagtexten formule-
rats i enlighet med Lagrådets förslag.

AVD. V INKOMSTSLAGET NÄRINGSVERKSAMHET

Inkomstslaget näringsverksamhet är ett av de tre inkomstslag som finns
kvar efter 1990 års skattereform. Det är en sammanslagning av de tidiga-
re inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse. För ju-
ridiska personer har också inkomster av det inkomstslag som tidigare
kallades tillfällig förvärvsverksamhet samt inkomstslaget kapital förts
över till inkomstslaget näringsverksamhet.

Bestämmelserna för inkomstslaget näringsverksamhet är mycket om-
fattande. Det krävs därför särskilda överväganden hur bestämmelserna i
detta inkomstslag skall struktureras.

Huvuddelen av bestämmelserna om näringsverksamhet finns i
21-24 §§ KL med anvisningar. I 21 § finns bestämmelser om vad som är
näringsverksamhet (definition, tomtrörelse, byggnadsrörelse m.m.). I
22 och 23 §§ finns bestämmelser om intäkter respektive kostnader. I 24 §
regleras när inkomster och utgifter skall redovisas och andra frågor kring
inkomstberäkning (t.ex. om lagervärdering och pågående arbeten). I SIL
finns de bestämmelser som enbart tar sikte på juridiska personer (t.ex.
om fusioner och koncernbidrag).

Prop. 1999/2000:2

156

Vid sidan av KL och SIL finns ett antal författningar (t.ex. om ersätt-
ningsfonder, underskott i näringsverksamhet och expansionsmedel) som
man av olika skäl valt att lägga utanför de två grundläggande lagarna.

SLK har resonerat på följande sätt i fråga om hur inkomstslaget skall
struktureras.

”Ett sätt att strukturera reglerna är att utgå från KL och att dela in be-
stämmelserna i tre stora kategorier: intäkter, kostnader och periodise-
ringsfrågor. Fördelen är att systematiken bygger på nuvarande ordning.
Det är också logiskt att först ta ställning till intäkterna och sedan till
kostnaderna. Därefter uppkommer frågor om inkomstberäkning m.m.

Det är emellertid svårt att dela in bestämmelserna i klara kategorier.
Åtskilliga regler kan uppfattas både som avdragsregler och periodise-
ringsregler. Det kan också finnas ett nära samband mellan intäkts- och
avdragsreglema och till dem kan finnas knutna regler som innehåller
definitioner eller förutsättningar som har betydelse för båda. Författ-
ningarna utanför KL och SIL innehåller ofta bestämmelser om både
intäkter, kostnader och i vissa fall periodisering på ett helt sakområde.
En strikt uppdelning på intäkts- och kostnadsregler leder därför i
många fall till dels ett omfattande system av hänvisningar, dels att det
blir svårt att överblicka reglernas sakliga sammanhang och samlade in-
nebörd.

Övervägande skäl talar därför för att försöka hålla ihop sakområdena
snarare än att samla intäkts-, kostnads- och periodiseringsregler var för
sig.

Det är givetvis i första hand viktigt att strukturen gör reglerna lättill-
gängliga för användarna (de skattskyldiga, skattemyndigheterna m.fl.).
Oftast har dessa i första hand intresse av att lösa ett konkret problem.
Även detta talar för att regler som sakligt sett hör till samma område
hålls ihop.

Vi har mot denna bakgrund strävat efter att dela in reglerna i kapitel
efter sakområde. I två kapitel om intäkter och kostnader har de intäkts-
och kostnadsbestämmelser tagits in som inte utgör ett så stort sakom-
råde att de kunnat bilda egna kapitel eller sammanföras med ett nära-
liggande sakområde. Motsvarande bestämmelser om periodisering har
tagits in i kapitlet med grundläggande bestämmelser om inkomstbe-
räkningen i näringsverksamhet.”

Regeringen anser att SLK:s indelning är ändamålsenlig och följer därför
kommitténs förslag.

Ordningsföljden på kapitlen

Prop. 1999/2000:2

Regeringens förslag: Bestämmelserna i inkomstslaget delas in i 28
kapitel. Först kommer några kapitel med allmänna bestämmelser och
därefter delas kapitlen in efter sakområden.

157

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med följan-
de undantag. Kapitlen Uttagsbeskattning (22 kap. i regeringens förslag)
och Underprisöverlåtelser (23 kap. i regeringens förslag) finns inte med.
Kapitlet om ”Räntor och utdelningar i näringsverksamhet” är placerat
som kapitel 34 längre bak i inkomstslaget efter kapitlet ”Kommissio-
närsförhållanden”. Kapitlet om expansionsfonder är placerat före, i stället
för efter, kapitlet om räntefördelning.

Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser har tagit upp ordnings-
följden på kapitlen. Riksskatteverket anser att bestämmelserna om kapi-
talvinster och kapitalförluster (22 kap. i SLK:s förslag - 25 kap. i rege-
ringens förslag) och bestämmelserna om räntor och utdelningar (34 kap. i
SLK:s förslag - 24 kap. i regeringens förslag) hör samman och därför bör
komma i direkt följd efter varandra. Riksskatteverket anser också att det
skulle underlätta om kapitlen om fonder m.m. (27, 28, 30 och 31 kap. i
SLK:s förslag - 30, 31, 34 och 33 kap. i regeringens förslag) kom i sam-
ma följd som avsättningarna görs. Det innebär att kapitlen kommer i föl-
jande ordning; ersättningsfonder (28 kap. i SLK:s förslag - 31 kap. i re-
geringens förslag), räntefördelning (31 kap. i SLK:s förslag - 33 kap. i
regeringens förslag), periodiseringsfonder (27 kap. i SLK:s förslag -
30 kap. i regeringens förslag) och expansionsfonder (30 kap. i SLK:s
förslag - 34 kap. i regeringens förslag). Näringslivets Skattedelegation
anser att antingen bör bestämmelserna om hur man räknar ut kapitalun-
derlaget för expansionsfond och räntefördelning (31 kap. 9-14 §§ i
SLK:s förslag - 33 kap. 9-17 §§ i regeringens förslag) placeras i expan-
sionsfondskapitlet (30 kap. i SLK:s förslag - 34 kap. i regeringens för-
slag) eller så bör bestämmelserna om räntefördelning (31 kap. i SLK:s
förslag - 33 kap. i regeringens förslag) placeras före expansionsfondska-
pitlet. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet vill placera bestämmel-
serna om beräkning av resultatet i 14 kap. efter intäkts-, kostnads- och
periodiseringsbestämmelsema och föreslår att de tas in i anslutning till
kapitlet om beräkning av resultatet för vissa juridiska personer (38 kap. i
SLK:s förslag - 39 kap. i regeringens förslag) eller som en första del av
det kapitlet. Fakulteten menar vidare att de bestämmelser som reglerar
värdeminskningsavdrag i 18 kap. om inventarier, 19 kap. om byggnader
och 20 kap. om markanläggningar och substansminskning bör utgöra
underavsnitt i 16 kap. om vad som skall dras av i näringsverksamhet och
att innehållet i 17 kap. om lager och pågående arbeten borde finnas efter
värdeminskningsavdragen (före 22 kap. i SLK:s förslag om kapitalvinster
och kapitalförluster i näringsverksamhet - 25 kap. i regeringens förslag).
Kapitlen 27-33 i SLK:s förslag (31-36 kap. i regeringens förslag) borde
ha en gemensam rubrik, såsom resultatreglerande åtgärder, fonderingar
eller liknande. En modell är att 27 kap. i SLK:s förslag (31 kap. i rege-
ringens förslag) har underrubriker för de olika fondema. Expansionsme-
del och räntefördelning borde regleras avslutningsvis. Skälet är att det är
viktigt att skilja mellan verkliga kostnader och andra avdragsposter.
Slutligen vill fakulteten placera 34 kap. i SLK:s förslag om räntor och
utdelningar (24 kap. i regeringens förslag) i anslutning till verkliga in-
täkter och kostnader, dvs. före fondema. Svenska Revisorsamfundet SRS

Prop. 1999/2000:2

158

bör övervägas att flytta kapitlet om koncernbidrag (32 kap. i SLK:s för-
slag - 35 kap. i regeringens förslag) så att det kommer i direkt anknyt-
ning till bestämmelserna om svenska fusioner (35 kap. i SLK:s förslag -
37 kap. i regeringens förslag, som dock innehåller också internationella
fusioner) eftersom bestämmelserna har ett nära sakligt samband samti-
digt som det förstärker att koncernbidrag är fråga om en resultatdisposi-
tion.

Skälen för regeringens förslag: Som Riksskatteverket påpekat är det
lämpligt att kapitlen ”Kapitalvinster och kapitalförluster” och ”Räntor
och utdelningar” kommer i en följd. Det kan då vara lämpligast att lägga
kapitlet ”Räntor och utdelningar” först. Det har också den fördelen, som
Juridiska fakulteten vid Lunds universitet förordar, att kapitlet ”Räntor
och utdelningar” kommer före de kapitel som innehåller bestämmelser
om olika fonder m.m., de s.k. fondkapitlen.

När det gäller ordningen på fondkapitlen finns det en hel del som talar
för Riksskatteverkets förslag att kapitlen skall komma i samma ordning
som avsättningarna görs. Det finns emellertid skäl som talar emot denna
ordning. För det första är det lämpligast att de bestämmelser som gäller
såväl juridiska som fysiska personer kommer först (kapitlen
”Periodiseringsfonder” och ”Ersättningsfonder”). För det andra är det
lämpligast att kapitlen ”Räntefördelning” och ”Expansionsfonder” kom-
mer i en följd. Däremot kan det vara lämpligt att lägga kapitlet
”Räntefördelning” före kapitlet ”Expansionsfonder”. Visserligen borde
kapitlet om räntefördelning komma sist eftersom det inte innehåller be-
stämmelser om fonder, men det finns andra skäl som talar i motsatt rikt-
ning. Bestämmelserna om hur man beräknar kapitalunderlaget finns i
räntefördelningskapitlet. Vidare beräknas kapitalunderlaget för ränteför-
delning på kapitalet vid utgången av beskattningsåret före det aktuella
medan kapitalunderlaget för expansionsfond beräknas på kapitalet vid det
aktuella beskattningsårets utgång (dvs. ett år senare).

När det gäller övriga synpunkter från remissinstanserna finner rege-
ringen inte skäl att avvika från SLK:s förslag.

De nya kapitlen om Uttagsbeskattning och Underprisöverlåtelser pla-
ceras före bestämmelserna om Räntor och utdelningar.

13 kap. Avgränsningen av inkomstslaget näringsverksamhet

1 detta kapitel finns de bestämmelser som avgränsar inkomstslaget nä-
ringsverksamhet. De motsvarar i stort sett 21 § KL med anvisnings-
punkter. De bestämmelser som finns där om byggnadsrörelse, handel
med fastigheter och tomtrörelse har emellertid förts över till ett eget ka-
pitel, 27 kap. I kapitlet har vidare placerats några bestämmelser som inte
finns i 21 § KL.

För det första har kapitlet utökats med de bestämmelser om räntor, ut-
delningar, kapitalvinster och kapitalförluster som finns i punkterna 1 och

2 av anvisningarna till 22 § och punkterna 1 och 33 av anvisningarna till
23 § KU och 2 § 1 mom. SIL. Dagens bestämmelser är utformade som

Prop. 1999/2000:2

159

regler om vilka intäkter och kostnader som räknas till inkomstslaget nä- Prop. 1999/2000:2
ringsverksamhet.

För det andra har det i kapitlet forts in nya bestämmelser som gäller
enskilda näringsidkare. Enligt dessa skall vissa tillgångar och skulder
inte räknas till näringsverksamheten. Innebörden av bestämmelserna är
att de inkomster och utgifter som kan hänföras till dessa tillgångar och
skulder inte skall räknas till näringsverksamheten. De innebär också att
tillgångarna och skulderna inte skall beaktas vid beräkning av kapitalun-
derlaget för räntefördelning eller expansionsfonder.

För det tredje föreskrivs här att i fråga om juridiska personer och han-
delsbolag skall vissa förbjudna lån räknas till inkomstslaget näringsverk-
samhet.

Slutligen har vissa bestämmelser om hur enskilda näringsidkare skall
redovisa inkomster från eller i samfålligheter tagits in.

SLK tog in en bestämmelse i en sista paragraf i detta kapitel om att av-
yttring av patent och andra rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra
stycket 1 i vissa fall skall räknas till inkomstslaget näringsverksamhet för
delägare i fåmansföretag och fåmanshandelsbolag och för deras närstå-
ende. Bestämmelsen kom från punkt 2 av anvisningarna till 21 § KL.
Regeringen har i en lagrådsremiss om stoppreglema, beslutad den
16 september 1999, föreslagit att den punkten skall upphöra att gälla
(SOU 1998:116). Bestämmelsen tas därför inte med här.

Bakgrund

Först i denna avdelning finns en redogörelse för vilka tidigare inkomst-
slag som fördes samman till inkomstslaget näringsverksamhet vid 1990
års skattereform. Bestämmelserna har inte ändrats sedan dess.

Det kan påpekas att det vid 1990 års skattereform infördes en ny av-
gränsning mot inkomstslaget tjänst. Tidigare gällde att en inkomst hän-
fördes till inkomstslaget rörelse bara om den inte hänfördes till tjänst.
Rörelse var alltså ett restinkomstslag i förhållande till tjänst. Efter skatte-
reformen gäller det motsatta, nämligen att tjänst blev ett restinkomstslag i
förhållande till näringsverksamhet.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:33 och 34, prop. 1989/90:110,

bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 f.

160

Kommentar till paragraferna

Huvudregler

SLK:s förslag (1 och 2 §§): Överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från att bestämmelserna ändrats redaktionellt, bl.a. genom att de
slagits samman till en paragraf i regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser
att det redan inledningsvis bör framgå att avgränsningama gentemot and-
ra inkomstslag är relevanta bara för enskild näringsverksamhet. Aktie-
bolag har ju bara ett inkomstslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafens första
stycke innehåller den huvudregel för avgränsning av inkomstslaget som i
dag finns i 21 § KL. På samma sätt som i inkomstslagen tjänst och kapi-
tal inleds bestämmelsen med följande: ”Till inkomstslaget ... räknas in-
komster och utgifter på grund av ...” Därefter följer en definition av nä-
ringsverksamhet: ”Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet
som bedrivs yrkesmässigt och självständigt”. Före 1990 års skattereform
fanns en motsvarande definition av rörelse i 27 § KL. Den har funnits där
sedan KL:s tillkomst. Det som tidigare räknades till inkomstslaget rörelse
räknas numera till inkomstslaget näringsverksamhet. I inkomstslaget in-
går dessutom det som förr räknades till inkomstslagen jordbruksfastighet
och annan fastighet (med undantag för vissa småhus på lantbruksenhe-
ter). Även dessa inkomster faller i huvudsak in under definitionen
”förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt”.

Genom 1990 års skattereform infördes också bestämmelser om att
räntor, utdelningar, räntekostnader, kapitalvinster och kapitalförluster
räknas till intäkt av näringsverksamhet i 2 § 1 mom. sjätte och sjunde
styckena SIL för juridiska personer och i punkt 1 tredje stycket och punkt
2 andra stycket av anvisningarna till 22 § samt punkt 1 andra stycket och
punkt 33 av anvisningarna till 23 § KL i fråga om handelsbolag. Dessa
bestämmelser har inte tagits med i IL. Utgångspunkten är i stället att av-
kastningen av och utgifterna för samt vinsten eller förlusten på tillgångar
i näringsverksamheten också räknas till näringsverksamheten. Som till-
gångar i näringsverksamheten betraktas då inte bara lagertillgångar och
inventarier utan även kapitaltillgångar. De ingår således i den yrkesmäs-
sigt självständigt bedrivna förvärvsverksamheten. I fråga om enskilda
näringsidkare finns undantag från detta i 6-8 §§, se vidare i kommenta-
rerna till de paragraferna.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att det bör framgå att
avgränsningen mot andra inkomstslag inte är relevant för aktiebolag ef-
tersom de bara har ett inkomstslag. Avgränsningsreglema gäller emeller-
tid för juridiska personer i dag. Det är inte lätt att överblicka vad Juridis-
ka fakultetens förslag kan komma att leda till, bl.a. när det gäller av-
gränsningen mot det skattefria området. Regeringen följer därför SLK:s
förslag.

Det finns ett tillägg i 21 § KL att innehav av näringsfastighet samt in-
nehav och avyttring av rätt till avverkning av skog alltid räknas till nä-
ringsverksamhet. Tillägget kom till genom 1990 års skattereform. Be-

Prop. 1999/2000:2

161

6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2. Del 2

stämmelsen har placerats i andra stycket. SLK har lagt till innehav av
näringsbostadsrätter. Det anges inte uttryckligen i dag men SLK upp-
fattar systemets uppbyggnad så att det har varit avsikten. Regeringen
delar kommitténs bedömning.

Uttrycket rätt till avverkning av skog har bytts mot avverkningsrätt till
skog eftersom det uttrycket används i 21 kap. I 21 § KL står det innehav
och avyttring av rätt till avverkning av skog medan det i fråga om nä-
ringsfastighet bara står innehav. SLK har utelämnat och avyttring också i
fråga om skog eftersom kommittén utgår ifrån att om en tillgång ingår i
näringsverksamheten så skall också en vinst eller forlust vid avyttring av
tillgången räknas dit. Också i dessa frågor följer regeringen SLK:s för-
slag.

Enligt 21 § KL kan en privatbostadsfastighet eller en privatbostad inte
ingå i näringsverksamheten. Också den bestämmelsen kom till vid 1990
års skattereform. Den har placerats i andra stycket. Privatbostadsrätter
har lagts till för att det lättare skall kunna läsas ut att de omfattas av be-
stämmelsen. Att privatbostäder ändå har behållits är för att täcka in även
utländska motsvarigheter till privatbostadsrätter. När det gäller termen
privatbostäder innefattas ju de utländska motsvarigheterna, se kommenta-
ren till 2 kap. 8 §. Däremot ingår de inte i termen privatbostadsrätt i
2 kap. 18 §, se kommentaren till 2 kap. 18 §.

I tredje stycket finns en hänvisning till bestämmelserna i 27 kap. om
byggnadsrörelse, handel med fastigheter och tomtrörelse. I punkterna 3-5
av anvisningarna till 21 § KL finns bestämmelser om dessa former av
näringsverksamhet. Bl.a. föreskrivs att innehavaren av vissa tillgångar
skall anses bedriva byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Vidare
regleras när en tomtrörelse skall anses föreligga.

Placeringen av bestämmelserna om att en skattskyldig anses bedriva
dessa former av verksamhet är inte given. De har olika innebörd för fy-
siska och juridiska personer. För juridiska personer är det fråga om huru-
vida en verksamhet skall anses som byggnadsrörelse/handel med fastig-
heter/tomtrörelse och det finns därför ingen anledning att placera be-
stämmelserna i detta kapitel. För fysiska personer som är delägare i han-
delsbolag och för enskilda näringsidkare kan det vara fråga om huruvida
vissa inkomster skall räknas till inkomstslaget kapital eller näringsverk-
samhet. För dem vore det logiskt att placera bestämmelserna här. SLK
har emellertid valt att samla dessa bestämmelser i ett kapitel för sig. Re-
geringen följer SLK:s förslag. Här finns därför bara en hänvisning till det
särskilda kapitlet för byggnadsrörelse, handel med fastigheter och tomt-
rörelse. SLK har tagit in bestämmelserna i en egen paragraf, 2 §, som
inleds med meningen ”Byggnadsrörelse, handel med fastigheter och
tomtrörelse är särskilda former av näringsverksamhet.”. För att markera
att det inte är fråga om någon annan form av näringsverksamhet än sådan
som avses i första och andra styckena tas första meningen inte med och
bestämmelserna i paragrafen placeras som ett sista stycke i 1 §.

Prop. 1999/2000:2

162

Juridiska personer

Prop. 1999/2000:2

2§

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en bestämmelse som gäller för juridiska personer. För dem räknas till
inkomstslaget näringsverksamhet också andra inkomster och utgifter på
grund av innehav av tillgångar och skulder eller i form av kapitalvinster
och kapitalförluster än sådana inkomster och utgifter som ingår i 1 §.
Efter 1990 års skattereform beskattas juridiska personer bara för inkomst
av näringsverksamhet och alla inkomster hänförs därför till det inkomst-
slaget. Före skattereformen var juridiska personer inte undantagna från
skattskyldighet för inkomster från något särskilt inkomstslag utan be-
skattades för t.ex. inkomst av kapital och tillfällig förvärvsverksamhet.
Att löpande kapitalavkastning, kapitalvinster och lotterivinster samt rän-
teutgifter och kapitalförluster räknas till inkomstslaget näringsverksam-
het framgår av 2 § 1 mom. sjätte och sjunde styckena SIL. Enligt ett ut-
talande i förarbetena angående sjätte stycket (prop. 1989/90:110 s. 691 f.)
är det fråga om intäkter som för fysiska personer och dödsbon är hänför-
liga till inkomst av kapital medan bestämmelserna i sjunde stycket utgör
en motsvarighet på kostnadssidan till bestämmelserna i sjätte stycket.

Som nämnts under 1 § bygger bestämmelserna på förutsättningen att
många inkomster och utgifter samt kapitalvinster och kapitalförluster
ingår i näringsverksamheten enligt det lagrummet. Det kan emellertid
finnas även andra inkomster, t.ex. lotterivinster eller kapitalförvaltning
som inte ingår i verksamheten enligt 1 §. Det kan vara fråga om inkoms-
ter och utgifter hos juridiska personer som inte bedriver sådan närings-
verksamhet som avses i 1 § första stycket, t.ex. stiftelser och ideella före-
ningar. Eller det kan vara en juridisk person som i och för sig bedriver
sådan verksamhet som avses i 1 §, men som också har inkomster av och
utgifter för tillgångar vid sidan av den verksamheten. För att fånga in
sådan verksamhet har bestämmelsen här i 2 § tagits med.

Lotteri vinster tas inte upp särskilt här utan de ingår i uttrycket
”inkomster och utgifter på grund av innehav av tillgångar”. De särskilda
bestämmelserna om inkomster och utgifter vid lotterier finns i 42 kap.
25 §. Lagrummet avser visserligen inkomstslaget kapital, men i 24 kap.
2 § finns en bestämmelse om att det tillämpas också vid beräkning av
inkomst av näringsverksamhet.

Det finns inkomster och utgifter också enligt bestämmelserna i 1 §. För
att markera det lade SLK till övriga. Regeringen vill markera det tydliga-
re och avslutar därför bestämmelsen ”även om inkomsterna eller utgif-
terna inte ingår i en näringsverksamhet enligt 1 §”.

3§

SLK:s förslag (4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att det är bra att det införs en regel som reglerar skattekonsekvenserna av

163

s.k. förbjudna lån. Byggentreprenörerna ifrågasätter förslaget. Förening-
en Auktoriserade Revisorer FAR menar att det enligt dagens regler inte är
möjligt att beskatta en juridisk person för ett förbjudet lån och anför. Lå-
neförbudet i 12 kap. 7 § aktiebolagslagen är under översyn såvitt angår
juridiska personer i intressegemenskap varför en särskild skatteregel för
sådana lån inte bör införas. Beskattningen av förbjudna lån tillkom för att
förhindra otillbörliga skatteförmåner genom kringgående av dubbelbe-
skattningen. Något skäl för en skattebestämmelse vid lån mellan juridiska
personer finns däremot inte. Också Näringslivets Skattedelegation och
Sveriges Advokatsamfund riktar kritik mot bestämmelsen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Det har diskuterats
vad som gäller i fråga om förbjudna lån för juridiska personer, som ju
inte beskattas för inkomst av tjänst, se Skattenytt 1993 s. 116 och 486.
Före 1990 års skattereform skulle sådana lån tas upp i inkomstslaget till-
fällig förvärvsverksamhet, se dåvarande 35 § 1 a mom. sjätte stycket KL.
Den gällde för såväl fysiska som juridiska personer. Idag finns det en
bestämmelse i punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL om s.k. förbjudna
lån. Där föreskrivs att lånebeloppet skall beskattas hos låntagaren som
inkomst av tjänst.

SLK tog med en bestämmelse som reglerar att för juridiska personer
skall förbjudna lån räknas till inkomstslaget näringsverksamhet.

I en lagrådsremiss om stoppregi erna, som beslutats den 16 september
1999, föreslår regeringen att det skall föras in en bestämmelse i 2 §
17 mom. SIL om att juridiska personer skall beskattas för s.k. förbjudna
lån. Detta förslag överensstämmer i sak med den av SLK föreslagna be-
stämmelsen, varför den behålls oförändrad.

Det kan påpekas att det i 15 kap. 3 § regleras att lånebeloppet skall tas
upp om det inte finns synnerliga skäl mot det.

Handelsbolag

4§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Riksskatteverket tolkar dagens bestämmelser så
att för fysiska personer som är delägare i handelsbolag hänförs till in-
komstslaget kapital sådana inkomster och utgifter som före skatterefor-
men hänfördes till övrig tillfällig förvärvsverksamhet. Verket har dock
inget emot att sådana inkomster hänförs till inkomstslaget näringsverk-
samhet. Riksskatteverket anför vidare att reglerna bör ändras så att av-
drag för avsättning till ersättningsfond kan medges även för fysiska per-
soner som är delägare i handelsbolag.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna i
3 § gäller också i fråga om svenska handelsbolag. Bestämmelserna om
räntor, utdelningar, kapitalvinster, kapitalförluster och lotterivinster finns
i fråga om handelsbolag placerade i punkt 1 tredje stycket och punkt 2
andra stycket av anvisningarna till 22 § samt punkt 1 andra stycket och
punkt 33 av anvisningarna till 23 § KL.

Prop. 1999/2000:2

164

I andra stycket finns ett undantag som gäller för fysiska personer som
är delägare i handelsbolag. För dem räknas kapitalvinster och kapitalför-
luster på fastigheter och bostadsrätter till inkomstslaget kapital. Det
framgår i dag av att sådana tillgångar inte räknas upp i punkt 1 tredje
stycket av anvisningarna till 22 § KL. Det kan påpekas att vid avyttring
av sådana fastigheter och bostadsrätter beskattas dock återförda värde-
minskningsavdrag och värdehöj ande reparationer och underhåll i in-
komstslaget näringsverksamhet, se 26 kap. Det kan också påpekas att den
möjlighet som finns för enskilda näringsidkare enligt 6 § andra stycket
att räkna kapitalvinster till inkomstslaget näringsverksamhet vid sådana
avyttringar som avses i 31 kap. 5 § - dvs. i samband med avsättning till
ersättningsfond - inte finns för fysiska personer som är delägare i han-
delsbolag. Enligt punkt 1 andra stycket andra meningen av anvisningarna
till 22 § KL finns denna möjlighet nämligen bara när fysiska personer
uppbär ersättningen vid sådana avyttringar. Riksskatteverket anser att
reglerna bör ändras så att avdrag för avsättning till ersättningsfond kan
medges även för dessa personer, men har inte presenterat något förslag
till hur det praktiskt skall kunna ske. Det finns inte anledning att ta upp
frågan om en ändring i detta lagstiftningsärende. Att kapitalvinster och
kapitalförluster på fastigheter och bostadsrätter räknas till inkomstslaget
näringsverksamhet för delägare som är juridiska personer, kan utläsas av
2 § 1 mom. första, sjätte och sjunde styckena SIL.

När det gäller Riksskatteverkets inställning att det som före skattere-
formen hänfördes till övrig tillfällig förvärvsverksamhet hänförs till in-
komstslaget kapital för fysiska personer gör regeringen följande bedöm-
ning. Av förarbetena till skattereformen (se t.ex. prop. 1989/90:110 s.
593 f.) kan man läsa ut att avsikten var att all verksamhet i handelsbolag
skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet, utom kapitalvinster
vid avyttring av näringsfastigheter och bostadsrätter, som redovisas hos
delägare som är fysiska personer. Även om en tolkning av dagens lagtext
leder till att det är oklart vad som gäller i dag, är ändå avsikten med be-
stämmelserna klar. Det finns därför inte anledning att gå ifrån SLK:s för-
slag.

När det gäller s.k. förbjudna lån har SLK lagt till att 3 § (4 § i SLK:s
förslag) gäller också i fråga om handelsbolag. För delägare som är fysis-
ka personer föreslås emellertid att inkomsterna räknas till inkomstslaget
tjänst. Regeringen följde i lagrådsremissen SLK:s förslag. Lagrådet har
yttrat sig och anser att det är systemfrämmande att intäkten skall tas upp i
inkomstslaget tjänst. Regeringen har i lagrådsremissen om stoppreglema,
beslutad den 16 september 1999, kommit fram till att praktiska skäl ändå
talar för att hänföra penninglånen till inkomstslaget tjänst. Regeringen
föreslår där att det skall tas in bestämmelser om skattskyldighet i in-
komstslaget tjänst för fysiska personer och dödsbon som är delägare i
handelsbolag i punkt 15 av anvisningarna till 32 § KL. I fråga om andra
delägare i handelsbolag föreslår regeringen att det i 2 § 17 mom. andra
stycket SIL skall tas in en bestämmelse om beskattning i inkomstslaget
näringsverksamhet. Denna reglering överensstämmer med SLK:s förslag,
varför regeringen följer SLK:s förslag angående denna paragraf. Se också
11 kap. 45 §.

Prop. 1999/2000:2

165

SLK:s förslag (6 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: När en fysisk per-
son avyttrar en andel i ett svenskt handelsbolag, skall kapitalvinsten i
vissa fall räknas till inkomstslaget näringsverksamhet. Bestämmelser om
detta finns i lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning av
inkomst från handelsbolag i vissa fall. Bestämmelserna i den lagen har
placerats i 51 kap., men här i 5 § tas det in en avgränsningsregel.

Trots att denna bestämmelse inte gäller inkomster och utgifter i ett
handelsbolag har den tagits in under rubriken ”Handelsbolag” för att un-
derlätta för delägare i handelsbolag att hitta bestämmelsen.

Bestämmelsen har ändrats redaktionellt efter lagrådsgranskningen.

Enskilda näringsidkare

Kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och
näringsbostadsrätter

6§

SLK:s förslag (7 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I likhet med vad
som gäller enligt 4 § andra stycket för fysiska personer som är delägare i
handelsbolag skall enskilda näringsidkare redovisa kapitalvinster på fas-
tigheter och bostadsrätter i inkomstslaget kapital. Det framgår i dag av att
sådana tillgångar inte räknas upp i punkt 1 tredje stycket av anvisningar-
na till 22 § KL.

För enskilda näringsidkare finns emellertid en möjlighet enligt punkt 1
andra stycket andra meningen av anvisningarna till 22 § KL att hänföra
kapitalvinster vid vissa avyttringar av fastigheter till inkomstslaget nä-
ringsverksamhet för att de skall kunna göra avsättning till ersättnings-
fond, se 31 kap. 7 § andra stycket. Det kan påpekas att det i dag är ut-
tryckt så att det är ersättningen som skall räknas till inkomstslaget nä-
ringsverksamhet. Sedan far den skattskyldige enligt punkt 18 av anvis-
ningarna till 23 § KL avdrag för fastighetens anskaffningsvärde i enlighet
med bestämmelserna i 24 och 25 §§ SIL. Här uttrycks det i stället så att
kapitalvinsten räknas till inkomstslaget näringsverksamhet.

Vissa tillgångar och skulder

7 och 8 §§

SLK:s förslag (8 och 9 §§): Fjärde strecksatsen i 7 § andra stycket om
fordringar som gäller försäkringsersättningar och skadestånd liksom
fordringar på grund av avyttringar av vissa andelar i kooperativa före-
ningar som finns i femte strecksatsen, finns inte med i SLK:s förslag.
Tredje stycket i 7 § om egentillverkade patent m.m. finns inte heller med.

Prop. 1999/2000:2

166

I övrigt överensstämmer förslagen, med undantag för några redaktionella
ändringar, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Enligt Näringslivets Skattedelegation bör det
övervägas om inte olika typer av finansiella tillgångar i större utsträck-
ning än i dag bör kunna hänföras till näringsverksamheten. Svenska Revi-
sorsamfundet SRS anser att bestämmelsen är oklar till sin innebörd och
att avgränsningen kan få inte uppmärksammade effekter när det gäller
gåvobeskattning och förmögenhetsbeskattning. Samfundet framhåller
också att innehavet av andelar bör behandlas lika oavsett företagsform.
Sveriges Advokatsamfund anser att avgränsningen av fordringar är både
godtycklig och ologisk. Om fordringar på grund av avyttring av inventa-
rier skall räknas till näringsverksamheten, borde exempelvis skadestånds-
fordringar och fordringar på grund av avyttring av sådana andelar som
räknas till näringsverksamheten behandlas på samma sätt. Lantbrukarnas
Riksförbund menar att den föreslagna 8 § om skulder strider mot grund-
tanken bakom den s.k. neutrala skattereformen. Det viktiga är enligt för-
bundet att redovisningen av räntefördelningsunderlaget är riktigt gjord.
Riksskatteverket anser att det av 8 § bör framgå att inte heller andra skul-
der skall räknas till näringsverksamheten om det lånade kapitalet har an-
vänts för annat ändamål än näringsverksamheten.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att vissa tillgångar och skulder inte räknas till näringsverksamheten
för enskilda näringsidkare är nya. När det gäller de i 7 £ undantagna till-
gångarna skall varken inkomster från dem eller utgifter för dem räknas
till näringsverksamheten. Inte heller den kapitalvinst alternativt kapital-
förlust som uppkommer vid en avyttring av sådana tillgångar skall tas
upp i näringsverksamheten. Det framgår i dag i fråga om

- ränteinkomster och utdelningar av punkt 2 första stycket av anvis-
ningarna till 22 § KL,

- ränteutgifter av punkt 1 första stycket av anvisningarna till 23 § KL,

- kapitalvinster av punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 22 § KL,
och

- kapitalförluster av punkt 33 av anvisningarna till 23 § KL.

De i 7 § undantagna tillgångarna skall inte ligga till grund för beräk-
ning av kapitalunderlaget för räntefördelning eller expansionsfonder. Det
framgår av 9 § RFL och 7 § ExmL. När det gäller skulder beaktas bara
skulder i verksamheten, se 2 § RFL och 7 § ExmL.

För att slippa ha bestämmelserna utspridda i ett antal kapitel har SLK
valt att reglera att vissa tillgångar och skulder inte hör till näringsverk-
samheten. Av det följer att inkomster från respektive utgifter för dessa
tillgångar och skulder inte skall redovisas i näringsverksamheten. Vidare
följer att tillgångarna och skulderna inte skall beaktas vid beräkning av
kapitalunderlaget för räntefördelning eller expansionsfonder. Regeringen
anser att detta är en bra metod och följer kommitténs förslag.

När det gäller näringsfastigheter och näringsbostadsrätter hänförs inte
kapitalvinster och kapitalförluster till näringsverksamheten, men efter-
som löpande inkomster och utgifter för sådana tillgångar hör till närings-
verksamheten finns de inte med i uppräkningen i första stycket utan de
räknas som tillgångar i näringsverksamheten. I stället finns bestämmel-

Prop. 1999/2000:2

167

sen i 6 §. Det kan påpekas att näringsbostadsrätter enligt 48 kap. 2 §
tredje stycket inte är delägarrätter.

I andra stycket första strecksatsen står att tillgångarna skall räknas till
näringsverksamheten om de är lagertillgångar, pågående arbeten, kund-
fordringar eller liknande tillgångar. Se vidare i avsnitt 7.2.7 om uttrycket
lagertillgångar.

Enligt punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 22 § KL hänförs till
intäkt av näringsverksamhet vad som inflyter vid en avyttring av inventa-
rier eller av tillgångar som är likställda med inventarier vid beräkning av
värdeminskningsavdrag. Att utgifter för att anskaffa inventarier och lik-
ställda tillgångar får dras av i näringsverksamheten framgår av punkterna
12-14, 16 och 17 av anvisningarna till 23 § KL. I andra stycket andra
strecksatsen nämns inte ”tillgångar som är likställda med inventarier vid
beräkning av värdeminskningsavdrag”. Det beror på att enligt 18 kap. 1 §
andra stycket IL skall också sådana tillgångar behandlas som inventarier.
I tredje stycket utvidgas uttrycket inventarier, se nedan.

När det gäller fordringar på grund av avyttring av inventarier (som
också finns med i den andra strecksatsen i andra stycket) finns det inte
någon bestämmelse i dagens lagtext, varken i fråga om räntor, kapital-
vinster eller kapitalförluster. SLK menar att det är ologiskt att t.ex. kapi-
talförluster på sådana fordringar skall hamna i inkomstslaget kapital och
föreslår att sådana fordringar i stället skall hänföras till näringsverksam-
heten på samma sätt som de avyttrade inventarierna eller kundfordring-
arna. Regeringen följer kommitténs förslag.

Sveriges Advokatsamfund har tagit upp frågan om fler fordringar bor-
de räknas till näringsverksamheten. Regeringen delar samfundets upp-
fattning att vissa fordringar som borde räknas till näringsverksamheten
inte finns med i SLK:s förslag. Det kan finnas anledning att till närings-
verksamheten räkna fordringar som en näringsidkare har fått på grund av
skadestånd och även på grund av försäkringsersättningar. Alla sådana
fordringar bör emellertid inte räknas till näringsverksamheten. Om för-
säkringsersättningen eller skadeståndet skall ersätta en tillgång som inte
räknas till näringsverksamheten, skall inte heller motsvarande fordran
räknas dit. När försäkringsersättningen eller skadeståndet skall tas upp
som en intäkt i näringsverksamheten är det däremot rimligt att en mot-
svarande fordran skall tas med som tillgång i verksamheten. Sådana ford-
ringar har därför tagits med i andra stycket i en ny fjärde strecksats. De
enda andelar som kan höra till näringsverksamheten är lagertillgångar
samt sådana andelar i kooperativa föreningar som räknas upp i femte
strecksatsen. Fordringar på grund av avyttring av lagertillgångar finns
redan med som kundfordringar. När det gäller andelar i kooperativa före-
ningar görs ett tillägg i femte strecksatsen för fordringar på grund av av-
yttring av sådana andelar.

Bestämmelserna om att ränta och kapitalvinst på fordringar på koope-
rativa föreningar i vissa fall räknas till näringsverksamheten {andra
stycket sjätte strecksatsen) lades till år 1997 (prop. 1996/97:154, bet.
1997/98:SkU2, SFS 1997:851).

I tredje stycket har uttrycket inventarier utvidgats. Vad uttrycket in-
ventarier står för i IL framgår av 18 kap. 1 §. I 18 kap. 1 § andra stycket

Prop. 1999/2000:2

168

1 står att som inventarier behandlas också patent och vissa andra rättig-
heter som förvärvats från någon annan. Om en näringsidkare själv har
upparbetat rättigheter, t.ex. patent, räknas de däremot inte som inventari-
er. Men också sådana upparbetade rättigheter bör räknas till näringsverk-
samheten. Detsamma gäller fordringar på grund av avyttring av sådana
rättigheter. Regeringen föreslår därför att detta stycke skall läggas till.
Lagrådet föreslår att stycket skall slopas. I kommentaren till 18 kap. 1 §
redogör regeringen för sin ståndpunkt i denna fråga.

Att fordringar bl.a. på grund av avyttring av inventarier räknas till nä-
ringsverksamheten för enskilda näringsidkare innebär inte att de inte är
kapitaltillgångar. De skall - liksom hos t.ex. aktiebolag - kapitalvinstbe-
skattas vid en avyttring.

Näringslivets Skattedelegations och Svenska Revisorsamfundet SRS:s
yttranden innebär förslag till materiella ändringar. De tas inte upp i detta
lagstiftningsärende.

Bestämmelsen i 8 § om att vissa skulder inte skall räknas till närings-
verksamheten innebär att utgiftsräntan för skulden inte får dras av i nä-
ringsverksamheten och att skulden inte heller skall minska underlaget för
räntefördelning eller expansionsmedel.

Enligt regeringens bedömning finns det inte något behov av en sådan
bestämmelse som Riksskatteverket efterlyser i fråga om lånat kapital som
använts för annat ändamål än näringsverksamheten. Detta följer redan av
13 kap. 1 § och 33 kap. 8 § IL.

SLK har föreslagit att en bestämmelse som finns i punkt 3 av anvis-
ningarna till 22 § KL inte skall tas med. I bestämmelsen regleras vilka
utdelningar som räknas till inkomstslaget näringsverksamhet. Där står
det: ”1 bank- och annan penningrörelse och i försäkringsrörelse är utdel-
ning på aktier och andelar i värdepappersfonder och ekonomiska före-
ningar att räkna som intäkt av näringsverksamhet.”

Kommittén resonerar på följande sätt.

”Bestämmelsen strider mot innehållet i den föreslagna 8 §. Den är ak-
tuell bara för enskilda näringsidkare eftersom utdelning för juridiska
personer och handelsbolag alltid hänförs till inkomstslaget närings-
verksamhet, om den inte är skattefri. Det är emellertid mycket ovanligt
att enskilda näringsidkare bedriver denna form av verksamhet. Vad
som kan förekomma är att de bedriver penningrörelse. I penningrörelse
torde aktier och andelar dock vara att anse som lagertillgångar. Om
vissa aktier eller andelar skall betraktas som kapitaltillgångar finns det
inte någon anledning att utdelningarna skall behandlas som annat än
som inkomst av kapital.”

Regeringen delar kommitténs bedömning och följer förslaget.

Prop. 1999/2000:2

169

Rabatt och pristillägg

9§

SLK:s forslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Utdelning i form av
rabatt eller pristillägg på grund av gjorda köp eller försäljningar i en nä-
ringsverksamhet har alltid räknats till inkomstslaget rörelse/närings-
verksamhet. Vid KL:s tillkomst fanns en bestämmelse om det i punkt 4
av anvisningarna till 28 § KL. År 1984 flyttades bestämmelsen över till
punkt 2 av anvisningarna till 28 § KL (DsFi 1984:9, prop. 1983/84:84,
bet. 1983/84 :NU24, SFS 1984:190). Vid 1990 års skattereform flyttades
bestämmelsen över till punkt 2 av anvisningarna till 22 § KL.

Den aktuella utdelningen är inte en egentlig utdelning utan den är sna-
rare en prisjustering och en sådan skall naturligtvis påverka inkomsten av
näringsverksamhet, om köpet eller försäljningen skett i näringsverksam-
heten. Därför har det tagits med en sådan bestämmelse här. Bestämmel-
sen gäller bara för enskilda näringsidkare och bara för utdelning på vissa
andelar - nämligen sådana som inte räknas till näringsverksamhet. I fråga
om andra skattskyldiga och andra andelar behövs det inte någon uttryck-
lig bestämmelse eftersom de på grund av andra bestämmelser ändå räk-
nas till inkomstslaget näringsverksamhet.

Samfålligheter

10 §

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund anser att det bör
klargöras att hänvisningen i andra stycket till 4 § (5 § i SLK:s förslag)
bara avser regleringen av vad som är intäkt av näringsverksamhet. An-
nars kan det uppfattas som om förvärvskällebegränsningen för handels-
bolag också gäller samfallighetsintäkten.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 41 a§ KL med
anvisningspunkter finns bestämmelser om till vilken förvärvskälla sam-
falligheters inkomster och utgifter skall hänföras. Bestämmelserna inför-
des år 1975 (Ds Fi 1974:10, prop. 1975:48, bet. 1975:SkU22, SFS
1975:259) och har i fråga om näringsfastigheter i stora delar behållits
oförändrade.

I 6 kap. 6 § första stycket IL finns bestämmelser om att juridiska per-
soner som förvaltar vissa samfålligheter är skattskyldiga för samfällig-
hetens inkomster. För delägare i sådana samfålligheter finns en bestäm-
melse i punkt 3 av anvisningarna till 41 a § KL om att utdelning från
samfalligheten skall tas upp till beskattning som intäkt i den för-
värvskälla som delägarfastigheten ingår i. Hos juridiska personer skall all
utdelning tas upp som intäkt - om den inte är undantagen enligt 24 kap.
12-22 §§, vilket inte kan komma i fråga här - och alla inkomster skall
räknas till inkomstslaget näringsverksamhet (se 1,2 och 4 §§). En sådan

Prop. 1999/2000:2

170

bestämmelse som finns i anvisningspunkten behövs därför inte for deras
räkning. Även i fråga om handelsbolag skall all utdelning tas upp som
intäkt och räknas till näringsverksamheten (se 1,2 och 4 §§). I fråga om
enskilda näringsidkare är det emellertid mer tveksamt. Om man ser sam-
falligheten som en del av fastigheten, skall inkomster från denna - inklu-
sive utdelningen - tas upp i näringsverksamheten. Om man i stället ser
det så att den enskilde näringsidkaren innehar en delägarrätt i den juri-
diska person som förvaltar samfalligheten, räknas utdelning på delägar-
rätten till inkomstslaget kapital, om inte delägarrätten är en lagertillgång.
För att förtydliga vad som bör gälla har SLK tagit med en bestämmelse i
första stycket om att utdelning räknas till inkomstslaget näringsverksam-
het. Regeringen följer kommitténs förslag. Det kan påpekas att i 21 kap.
29 § finns en bestämmelse om att sådan utdelning till viss del likställs
med intäkt av skogsbruk som den skattskyldige själv bedriver.

I 6 kap. 6 § andra stycket IL föreskrivs i fråga om svenska juridiska
personer som förvaltar andra samfålligheter än sådana som avses i para-
grafens första stycke att inkomster och utgifter i samfalligheten skall för-
delas på delägarna. I fråga om fastigheter som äger del i sådana samfäl-
ligheter, liksom i samfålligheter som inte förvaltas av juridiska personer,
gäller enligt 41 a § KL att inkomsterna och utgifterna skall hänföras till
den förvärvskälla som fastigheten ingår i. När inkomsterna och utgifterna
skall redovisas hos juridiska personer gäller således att allt skall tas upp i
inkomstslaget näringsverksamhet (se 1, 2 och 4 §§). När de skall redovi-
sas hos fysiska personer är det emellertid inte helt tydligt vad som gäller.
Skall de bestämmelser som gäller för enskilda näringsidkare tillämpas? I
så fall skall alla kapitalvinster och kapitalförluster räknas till inkomstsla-
get kapital, såväl på fastigheter och bostadsrätter som på delägarrätter
och andra tillgångar. Likaså skall många ränteinkomster och utdelningar
hänföras till inkomstslaget kapital. Ett alternativ är att låta alla inkomster
räknas till inkomstslaget näringsverksamhet, som för juridiska personer.
SLK har i stället valt att följa de bestämmelser som gäller för handels-
bolag, nämligen att kapitalvinster och kapitalförluster på fastigheter och
bostadsrätter skall tas upp i inkomstslaget kapital medan övriga inkoms-
ter och utgifter tas upp i näringsverksamheten, se andra stycket. För detta
talar enligt kommittén praktiska skäl, t.ex. att det annars blir svårt att
fördela det skattefria belopp som regleras i 15 kap. 10 §. Kommittén har
emellertid tagit in ett undantag i fråga om kapitalvinster och kapitalför-
luster, om den fastighet som äger del i samfalligheten är en lagerfastig-
het. Regeringen följer kommitténs förslag också när det gäller bestäm-
melserna i andra stycket.

Något sådant klargörande avseende hänvisningen till 4 § som Lantbru-
karnas Riksförbund efterlyser behövs inte eftersom 4 § bara innehåller
bestämmelser om till vilket inkomstslag inkomster och utgifter räknas.

Prop. 1999/2000:2

171

Royalty m.m.

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte haft några erinringar mot förslaget.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att den som uppbär
royalty och liknande inkomster skall anses bedriva näringsverksamhet
regleras i dag i punkt 1 av anvisningarna till 21 § KL. Bestämmelsen pla-
cerades där genom 1990 års skattereform.

Tanken bakom bestämmelsen är att den som far sådana inkomster från
någon näringsidkare skall anses så delaktig i utbetalarens verksamhet att
han själv skall redovisa inkomsten i inkomstslaget näringsverksamhet. Så
har det varit sedan KL:s tillkomst, då bestämmelsen placerades i 28 §
KL. Efter ett avgörande i Regeringsrätten (RÅ 1977 ref. 27) infördes år
1981 (prop. 1981/82:10, bet. 1981/82:SkU8, SFS 1981:1150) ett undan-
tag i lagtexten att royalty skall beskattas som näringsverksamhet om den
inte bör hänföras till inkomstslaget tjänst. Undantaget gjordes för att
markera att sådana inkomster i vissa fall - t.ex. för den som skrivit en
enstaka bok - i stället skall hänföras till inkomstslaget tjänst. Före 1990
års skattereform var tillägget från år 1981 logiskt. Då var definitionen av
inkomstslaget rörelse sådan att en verksamhet ansågs hänförlig till in-
komstslaget rörelse om den inte var hänförlig till inkomstslaget tjänst.
Genom 1990 års skattereform ändrades detta. I inkomstslaget tjänst före-
skrivs nu att vissa inkomster räknas till inkomstslaget tjänst, om de inte
är att hänföra till näringsverksamhet. Med lydelsen av punkt 1 av anvis-
ningarna till 21 § KL blir det en hänvisning fram och tillbaka mellan de
två inkomstslagen.

SLK har därför ändrat uttryckssätt och lagt till i vilka fall royalty och
avgift skall räknas till inkomstslaget tjänst. Kommitténs avsikt är inte att
det skall innebära någon materiell ändring. Det som skall räknas till in-
komstslaget tjänst är inkomst av verksamhet som ingår i ett anställnings-
avtal. Men också resultatet av tillfälligt bedriven vetenskaplig, litterär,
konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet skall räknas till inkomst-
slaget tjänst (se prop. 1981/82:10 s. 56 och 59 f.). Denna skall inte vara
så varaktig att den är att betrakta som näringsverksamhet. Det skall vara
fråga om en sådan arbetsprestation av den skattskyldige som kan leda till
att han blir beskattad i inkomstslaget tjänst. Att den skattskyldige förvär-
var ett patent och bara uppbär royaltyn kan därför inte leda till att royal-
tyn räknas till inkomstslaget tjänst. Regeringen följer SLK:s förslag.

14 kap. Beräkning av resultatet av näringsverksamhet

Kapitlet innehåller grundläggande bestämmelser om beräkning av resul-
tatet av näringsverksamhet, t.ex. att inkomstberäkningen sker enligt bok-
föringsmässiga grunder. Vidare finns andra bestämmelser om inkomstbe-
räkningen.

Prop. 1999/2000:2

172

I detta kapitel har bestämmelsen placerats om att lagerreserver och lik-
nande inte beaktas annat än vid tillämpningen av 97-procentsregeln för
lager och pågående arbeten till fast pris och 85-procentsregeln för djur.
Denna regel har samband med bestämmelserna i 17 kap. om värdering av
lager och pågående arbeten. Bestämmelsen har emellertid en mer gene-
rell innebörd än att behandla lager och pågående arbeten.

I punkt 1 femte stycket av anvisningarna till 24 § KL finns en bestäm-
melse om beskattningstidpunkten när avverkningsrätt till skog upplåtits
mot betalning under flera år. Denna har visserligen samband med de frå-
gor som behandlas i detta kapitlet men den har placerats i 21 kap. om
skogsfrågor eftersom den blir lättast att hitta då.

I lagrådsremissen fanns i 9 § en bestämmelse om beskattningstid-
punkten för tantiem. Bestämmelsen föreslås upphävas i lagrådsremissen
om stoppregi erna från den 16 september i år.

Bakgrund

För inkomstslaget rörelse skedde inkomstberäkningen enligt bokfö-
ringsmässiga grunder redan före KL:s tillkomst. I KL fanns bestämmel-
serna om inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder och när-
liggande frågor ursprungligen i 41 § KL och punkt 1 av anvisningarna till
41 § KL. I anvisningspunkten fanns också bestämmelser om lager. År
1979 (förarbeten, se nedan) delades anvisningspunkten upp i tre punkter.
Punkt 1 behandlade hur det bokförda resultatet skulle justeras om det
fanns skattefria intäkter och icke avdragsgilla kostnader samt vad som
skulle hända om de i bokföringen tillämpade principerna för periodise-
ring av inkomster och utgifter inte överensstämde med motsvarande
skatterättsliga principer. Punkterna 2 och 3 innehöll regler om lager. (De
tidigare punkterna 2 och 3 fick ny beteckning.) Reglerna om pågående
arbeten infördes år 1981 (förarbeten, se nedan) och bestämmelserna togs
in i en ny anvisningspunkt, 3 a, till 41 §.

Genom 1990 års skattereform (förarbeten, se nedan) flyttades bestäm-
melserna till 24 § och punkterna 1-3 av anvisningarna till 24 § KL. Punkt
1 innehåller bestämmelserna om inkomstberäkning enligt bokförings-
mässiga grunder m.m. Punkterna 2 och 3 behandlar lager respektive på-
gående arbeten.

Ursprungligen skedde inkomstberäkningen för inkomst av jordbruks-
fastighet enligt kontantprincipen. Som intäkt redovisades kontanta in-
komster samt inkomster in natura och som kostnad betalda utgifter. Nå-
gon hänsyn togs alltså inte till lager, kundfordringar eller leveran-
törsskulder. Avdrag fick inte göras - vare sig omedelbart eller i form av
värdeminskningsavdrag - för nyuppsättning av inventarier. Däremot fick
avdrag göras när inventarier ersattes. Värdeminskningsavdrag fick dock
göras för byggnader. Enligt praxis fanns det möjlighet till inkomstberäk-
ning enligt bokföringsmässiga grunder om ”ordnad bokföring med rä-
kenskapsavslutning funnes samt att densamma kunde förväntas komma
till fortsatt användning, så att trygghet förelåge för en likformig taxering
i framtiden” (prop. 1951:191 s. 32). År 1951 (förarbeten, se nedan) in-

Prop. 1999/2000:2

173

fördes formellt möjligheten till inkomstberäkning enligt bokföringsmäs-
siga grunder för jordbrukare. Förutsättningen var att bokföringen skedde
enligt i huvudsak samma regler som för rörelseidkare. För jordbrukare
infördes ett generellt krav på att inkomstberäkningen skulle ske enligt
bokföringsmässiga grunder år 1972 (förarbeten, se nedan).

År 1978 (förarbeten, se nedan) infördes bestämmelser om frivillig
övergång till bokföringsmässig inkomstberäkning i inkomstslaget annan
fastighet. Detta gällde enbart konventionellt beskattade fastigheter, dvs.
när beskattningen baserades på verkliga inkomster och utgifter och inte
på schablon. Genom skattereformen 1990 blev det obligatoriskt att redo-
visa inkomsten enligt bokföringsmässiga grunder för näringsfastigheter.

I SLK:s förslag till 11 § finns bestämmelsen som behandlar avdrag i
efterhand för utgifter före näringsverksamhetens påbörjande. Juridiska
fakulteten vid Lunds universitet anför att bestämmelsen bör flyttas fram
till övriga utgiftsbestämmelser. Regeringen delar universitets bedömning
att kapitlet som behandlar utgifter i näringsverksamheten är en naturliga-
re placering för bestämmelsen. Bestämmelsen har flyttats till 16 kap.
37 §.

Prop. 1999/2000:2

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1951 Rätt till inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder av
jordbruk, SOU 1946:29, prop. 1951:191, bet. 1951:BevU63, SFS
1951:790

1972 Generell övergång till bokföringsmässig inkomstberäkning av
jordbruk, SOU 1971:78, prop. 1972:120, bet. 1972:SkU67, SFS
1972:741

1978 Rätt till inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder av
hyreshus m.m., DsB 1978:7, prop. 1978/79:42, bet.
1978/79:SkU17, SFS 1978:942

1979 Förtydligande om att levererade varor skall redovisas som ford-
ran, köpmannased ersätts med redovisningssed, SOU 1977:86,
prop. 1978/79:210, bet. 1978/79:SkU57, SFS 1979:612

1981 Värdet av utgående balans bestäms med hänsyn till förhållande-
na vid beskattningsårets utgång, kvittning vid fel i bokslut, SOU
1977:86, prop. 1980/81:68, bet. 1980/81:SkU25, SFS 1981:295

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:650 och 651

174

1993 Som regel endast en förvärvskälla för fysiska personer, begrän-
sad avdragsrätt för kommanditdelägare m.fl., SOU 1991:100, Ds
1993:28, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1541
och 1543

1995 Följdändringar till ändrade redovisningsregler, SOU 1995:43,
prop. 1995/96:104, bet. 1995/96:SkU19, SFS 1995:1613

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Beskattningstidpunkten

Bokföringsmässiga grunder

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer i princip med regeringens. I SLK:s för-
slag anges i fem punkter vad som bl.a. avses med god redovisningssed. I
regeringens förslag har exemplifieringen i första stycket punkterna 1-3
tagits bort och punkterna 4 och 5 flyttats till 3 §. I SLK:s förslag finns
inte bestämmelsen i sista meningen i andra stycket om näringsidkare som
inte är bokföringsskyldiga.

Remissinstanserna: Bokföringsnämnden anför att de bestämmelser
som reglerar sambandet mellan redovisning och beskattning bör utredas
vidare. Nämnden anför att begrepp som används i bestämmelserna ex-
empelvis bokföringsmässiga grunder har en gång i tiden lånats från re-
dovisningslagstiftningen men medan man inom redovisningen har ersatt
dessa med modernare begrepp har man inom beskattningsrätten hållit fast
vid denna terminologi. De inlånade begreppen har kompletterats med
speciella skattemässiga redovisningsbegrepp som räkenskaperna. Lag-
stiftaren har inte haft fullt förtroende för de inlånade redovisningsbe-
greppens innebörd och har därför kompletterat lagbestämmelserna med
exempel som visar redovisningsprincipernas tillämpning. Nämnden anför
att lagstiftningen har blivit svårläst, otymplig och oklar. Dessa karaktärs-
drag kännetecknar också det remitterade förslaget. Byggentreprenörerna
anser att exemplifieringen är olämplig och bör utgå eftersom hänvis-
ningen till god redovisningssed måste vara entydig. I stället bör i fråga
om bokföringsmässiga grunder en generell och mer auktoritativ hänvis-
ning göras till årsredovisningslagens allmänna redovisningsprinciper.
Byggentreprenörerna tar slutligen upp frågan om inte god redovisnings-
sed bör kompletteras med rättvisande bild. Svenska Revisorsamfundet
SRS anför att bestämmelsen uttrycker bl.a. några centrala redovisnings-

Prop. 1999/2000:2

175

principer som numera uttryckligen anges i årsredovisningslagen. Sam-
fundet avstyrker att dessa principer dessutom anges i den föreslagna lag-
texten. Innebörden av god redovisningssed bör enligt samfundet inte de-
finieras i skattelagstiftning. Näringslivets skattedelegation anför att upp-
räkningen av vad som innefattas i begreppet god redovisningssed bör
utgå. Näringslivets skattedelegation menar för de fall att punkterna 4 och
5 i SLK:s förslag bedöms ha en specifik skatterättslig innebörd, genom
att de möjliggör rättelse av ett bokslutsfel det år felet upptäcks i stället
för det år felet hänför sig till, bör de bibehållas men ges en placering och
utformning som tydligt anger att de är skatterättsliga bestämmelser och
inte skall ses som uttryck för god redovisningssed.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
SLK:s förslag i första stycket om bokföringsmässiga grunder är hämtad
från 24 § KL. Den har inte ändrats sedan KL:s tillkomst, bortsett från att
den ursprungligen avsåg endast rörelse och stod i 41 § (se vidare inled-
ningen till kapitlet). Att resultatet i näringsverksamheten skall beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder innebär att inkomsterna och utgifterna
i näringsverksamheten skall periodiseras. Inkomster skall tas upp och
utgifter dras av den period som de belöper sig på. I punkt 1 av anvisning-
arna till 24 § KL anges att hänsyn skall tas till in- och utgående lager, till
pågående arbeten, till fordrings- och skuldposter samt till avsättningar.
Vidare sägs att en inkomst skall anses ha åtnjutits det år då den enligt god
redovisningssed bör tas upp som intäkt i räkenskaperna. Motsvarande
gäller i fråga om utgifter. Syftet med IL är bl.a. att åstadkomma en
språkligt modem och överskådlig lagstiftning. Bokföringsnämndens upp-
fattning är att bokföringsmässiga grunder är ett föråldrat begrepp som
bör bytas ut. Regeringen delar inte bokföringsnämndens uppfattning i
denna del. Regeringen anser tvärtom att begreppet bokföringsmässiga
grunder är ett väl inarbetat begrepp i skattelagstiftningen. Något motsva-
rande modernare begrepp med samma innebörd finns inte heller i redo-
visningslagstiftningen. Regeringen menar därför att begreppet bör finnas
kvar i skattelagstiftningen.

Bestämmelsen om god redovisningssed i andra stycket första mening-
en är hämtad från punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 24 § KL.
Bestämmelsen har funnits i KL sedan lagens tillkomst och genomgått
endast små ändringar sedan dess. Ursprungligen hänvisades inte till god
redovisningssed utan till vedertagen köpmannased. Uttrycket köpmanna-
sed byttes ut mot redovisningssed år 1979 och vedertagen mot god år
1981.

I SLK:s förslag har innebörden av god redovisningssed exemplifierats
i fem punkter. Flera remissinstanser har varit kritiska till att innebörden
av god redovisningssed regleras i IL. Bestämmelsen omfattar dock alla
skattskyldiga som har inkomster och utgifter i inkomstslaget närings-
verksamhet, således även de som inte är bokföringsskyldiga enligt redo-
visningslagstiftningen. För skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga
kan det av pedagogiska skäl vara värdefullt att med exempel ange vad
god redovisningssed innebär. Å andra sidan kan en sådan uppräkning
aldrig bli uttömmande. Mot denna lagstiftningsteknik talar också, såsom
flera remissinstanser anmärkt, att innebörden av begreppet god redovis-

Prop. 1999/2000:2

176

ningssed inte bör fastställas i IL utan bör framgå vid tillämpning av re-
dovisningslagstiftningen. I regeringens förslag har exemplen tagits bort. I
förtydligande syfte har regeringen emellertid lagt till en mening varav
framgår att redovisningsbestämmelsema i fråga om beskattningstid-
punkten även gäller skattskyldiga i inkomstslaget näringsverksamhet som
inte är bokföringsskyldiga.

Bestämmelsen i SLK:s förslag (4 §) om ränta som inräknats i anskaff-
ningsvärdet är hämtad från punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till
23 § KL, där den infördes år 1995. Med regeringens förslag till ändring
av 2 § blir bestämmelsen obehövlig eftersom exemplifieringen föreslås
slopas.

Lagrådet anför att begreppet bokföringsmässiga grunder inte definie-
ras i lagtexten och att någon närmare ledning inte heller ges i författ-
ningskommentaren. Det går enligt Lagrådet inte att utläsa om det är nå-
gon skillnad mellan begreppen bokföringsmässiga grunder och god redo-
visningssed. Lagrådet framhåller att det mesta synes tala för att hänvis-
ningen till bokföringsmässiga grunder inte anger mer än att resultatbe-
räkningen inte skall beräknas på exempelvis betalningen av inkomster
och utgifter, dvs. på en kontantprincip utan på ett företagsekonomiskt
synsätt. Lagrådet menar att om detta är riktigt är det först genom kopp-
lingen till god redovisningssed som något egentligt besked lämnas om
vilka regler som skall ligga till grund for periodiseringen av inkomster
och utgifter. Lagrådet anser att regelsystemet skulle bli lättare att förstå
om anknytningen till bokföringsmässiga grunder slopades och periodise-
ringen i stället enbart kopplades till begreppet god redovisningssed.

Av 24 § KL och anvisningspunkten 1 av anvisningarna till 24 § KL
framgår att den i bokföringen företagna inkomstberäkningen godtas om
den står i överensstämmelse med god redovisningssed och om KL inte
innehåller avvikande regler. Det innebär att god redovisningssed tilläm-
pas om KL saknar reglering eller inte reglerat en fråga fullständigt. Så-
som KL, innehåller IL flera periodiseringsbestämmelser som kan innebä-
ra att den civilrättsliga redovisningen inte kan godtas vid beskattningen
utan modifikationer. Även om begreppet bokföringsmässiga grunder slo-
pas kommer således inte redovisningen att enbart kopplas till god redo-
visningssed.

Vid den skattemässiga redovisningen skall således inkomstberäkning-
en av näringsverksamhet alltid ske enligt bokföringsmässiga grunder.
Begreppet används här i samma betydelse som det normalt har i såväl
den skatterättsliga som i den civilrättsliga doktrinen. Såsom Lagrådet
anfört innebär begreppet bokföringsmässiga grunder att inkomster och
utgifter inte skall redovisas med tillämpning av en kontantprincip utan
hänföras till den period som de med tillämpning av företagsekonomiska
principer belöper sig på. Begreppet ger enligt regeringens mening uttryck
för en grundläggande princip for den skattemässiga redovisningen. Även
om begreppet god redovisningssed i något fall omfattar redovisning med
tillämpning av en kontantprincip kan en sådan redovisning således inte
godtas vid beskattningen. Regeringen anser att begreppet bokföringsmäs-
siga bör behållas. Ett slopande på sätt som Lagrådet föreslagit skulle en-

Prop. 1999/2000:2

177

ligt regeringens mening kunna innebära en sådan materiell ändring som
inte bör ske i detta lagstiftningsärende.

Lagrådet föreslår, i fall begreppet bokföringsmässiga grunder behålls,
att uttrycket ”något annat är föreskrivet” byts ut eftersom uttrycket kan
uppfattas som om god redovisningssed skall frångås även när stöd for
avvikelsen bara kan hämtas från föreskrifter på lägre konstitutionell nivå
än lag. Med anledning av vad Lagrådet i denna del anfört har orden i lag
lagts till i regeringens förslag.

Balansposter

3§

SLK:s förslag (2 § första stycket 4 och 5): Förslagen överensstämmer
bortsett från några redaktionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anför att bestäm-
melserna som möjliggör rättelse av ett bokslutsfel det år felet upptäcks i
stället för det år felet hänför sig till, bör ges en placering och utformning
som tydligt anger att de är skatterättsliga bestämmelser och inte skall ses
som uttryck för god redovisningssed.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
som berör tidpunkten för rättelse av bokslutsfel är särskilda skatterättsli-
ga bestämmelser. För att tydliggöra att de inte avser att ange innebörden
av god redovisningssed har bestämmelserna placerats i en särskild para-
graf.

Första stycket om värdering efter förhållandena vid beskattningsårets
utgång är hämtad från punkt 1 första stycket av anvisningarna till 24 §
KL. Den infördes år 1981 som en följd av att frågan om rätt beskatt-
ningsår kunde vara svår att ta ställning till när det gällde felaktiga ba-
lansposter och som en komplettering till bestämmelsen i andra stycket.
Om en felaktighet fanns i en balanspost föregående år uppkom frågan om
rättelse kunde ske under året eller om den felaktiga posten måste rättas
till det år då felet uppstod. I första stycket har i regeringens förslag
”fordrings- och skuldposter” bytts ut mot ”fordringar och skulder”. Änd-
ringen beror på att uttrycket ”fordrings- och skuldposter” inte i övrigt
används i kapitlet.

Andra stycket om kontinuitetsprincipen är hämtad från punkt 1 första
stycket av anvisningarna till 24 § KL. Bestämmelsen infördes år 1973
(DsFi 1973:1, prop. 1973:119, bet. 1973:SkU75, SFS 1973:1208) och
betraktades som ett förtydligande.

Räkenskaperna

4§

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Bokföringsnämnden anför att räkenskaperna är ett
skatterättsligt ord som inte har någon motsvarighet i redovisningslag-
stiftningen. Bokföringsnämnden och Näringslivets skattedelegation fram-

Prop. 1999/2000:2

178

håller att bestämmelsen bör förtydligas så att det framgår att bestämmel-
sen även omfattar värderingsregler. Näringslivets skattedelegation anser
att även i klassificeringsfrågor föreligger normalt en koppling mellan
redovisningen och beskattningen. Delegationen anför vidare att bestäm-
melsen om ”att skillnadsbelopp som uppkommer på grund av att omsätt-
ningstillgångar tas upp till lägre värde i räkenskaperna än vid beskatt-
ningen skall återföras till beskattning” alltjämt har praktisk betydelse och
att den bör bibehållas. Slutligen anför delegationen att enligt 41 § andra
stycket sista meningen KL skall statlig fastighetsskatt anses belöpa på det
beskattningsår till vilket skatten hänför sig. En lämplig placering av be-
stämmelsen är enligt delegationen i anslutning till förevarande paragraf.
Svenska Revisorsamfundet SRS anser att det är oklart varför begränsning-
en görs till beskattningstidpunkten.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om räkenskaperna som grund för inkomstberäkningen är
hämtad från punkt 1 första stycket av anvisningarna till 24 § KL. Den har
funnits med sedan KL:s tillkomst (då i punkt 1 av anvisningarna till 41 §
KL). Begreppet räkenskaperna är liksom bokföringsmässiga grunder ett
väl etablerat begrepp i skattelagstiftningen. Ett byte av begreppet medför
därför inte att lagtexten blir tydligare. Regeringen anser såsom SLK att
begreppet bör finnas kvar i IL.

Enligt nuvarande lydelse gäller att för ”skattskyldig som har haft ord-
nad bokföring skall beräkningen av inkomst ske på grundval av hans
bokföring med iakttagande av bestämmelserna i denna anvisningspunkt”.
Med ordnad bokföring avses en bokföring som i såväl formellt som ma-
teriellt hänseende är så beskaffad att resultatet återspeglar det verkliga
skeendet ekonomiskt sett i rörelsen (prop. 1973:119 s. 8). Kravet på ord-
nad bokföring innebär att om inga särskilda krav på bokföringen finns i
den skatterättsliga lagstiftningen anses bokföringen ordnad om den är
förd i enlighet med god redovisningssed (Per Thorell: Skattelag och af-
färssed s. 176).

Det ursprungliga syftet med att uppställa ett krav på ordnad bokföring
var troligen att tillförsäkra ett underlag för den skattemässiga bedöm-
ningen och kontrollen. Kontrollaspekten var framträdande eftersom den
vid tiden för KL:s tillkomst tillämpliga bokföringslagstiftningen var
oklar i en rad formella frågor. Dessutom omfattade kravet på ordnad bok-
föring även icke bokföringsskyldiga näringsidkare för vilka bokförings-
regler alltså saknades (Thorell s. 147). Uttrycket ordnad bokföring har
här knappast någon självständig betydelse numera utan bör kunna tas
bort.

Kopplingen till räkenskaperna har en materiell innebörd så vitt avser
periodiseringen. Denna skall ske i enlighet med räkenskaperna så länge
periodiseringen i dessa är förenlig med god redovisningssed och inte
heller strider mot särskilda skatterättsliga bestämmelser. Detta ger å ena
sidan den skattskyldige en viss valmöjlighet i de fall det finns flera olika
periodiseringssätt som är förenliga med god redovisningssed, eftersom
skattemyndigheten kan sägas bli bunden av den valda metoden. Å andra
sidan blir den skattskyldige bunden av den metod som valts i räkenska-
perna och kan inte vid beskattningen begära en annan periodisering även

Prop. 1999/2000:2

179

om denna är förenlig med god redovisningssed. Denna valmöjlighet och
dubbla bundenhet föreligger dock givetvis endast rörande poster som
tagits upp i räkenskaperna. Om bokslut inte upprättats blir området mera
begränsat. I näringsverksamhet där räkenskaper inte behöver föras och
inte heller förts blir regeln över huvud taget inte tillämplig.

När det gäller frågan om skatteplikt eller avdragsrätt över huvud taget
föreligger, saknar däremot räkenskaperna helt materiell betydelse. Detta
avgörs enbart enligt de skatterättsliga reglerna utan hänsyn till om en
intäkt tagits upp eller ett avdrag gjorts i räkenskaperna.

Därutöver finns det en formell koppling som innebär att man när det
finns ett bokslut vid beskattningen faktiskt utgår från det i räkenskaperna
redovisade resultatet och därefter gör de justeringar som behövs för att få
fram resultatet beräknat enligt de skatterättsliga reglerna. Denna formella
koppling har emellertid inte betydelse för storleken på skatten eller un-
derlaget för skatten och hör därför inte hemma i IL. Utformningen av
bestämmelsen är avsedd att ge uttryck för den materiella bundenhet i pe-
riodiseringsfrågor som nyss redovisades. Något krav på att räkenskaper-
na skall vara förda enligt god redovisningssed ställs inte upp. Eventuella
avvikelser skall - på samma sätt som i dag - leda till en justering (5 §).

Eftersom kopplingen avser bara periodiseringsfrågor finns det enligt
SLK:s mening inte något behov av en justeringsregel i fråga om skatte-
plikt och avdragsrätt. Såsom några remissinstanser påpekat kan frågor
som rör värderingen av en tillgång och på vilket sätt anskaffningsvärdet
skall beräknas i vissa fall omfattas av kopplingen. Regeringen anser att
nämnda frågor omfattas av kommitténs utformning av bestämmelsen.
Något förtydligande behöver därför inte göras i lagstiftningen.

Näringslivets skattedelegation anser att även klassificeringsfrågor om-
fattas av kopplingen. I RÅ 1998 ref. 6 fann dock regeringsrätten att stöd
saknas i skattelagstiftningen för att göra avdragsrätt respektive skatteplikt
för koncernbidrag beroende av den bokföringsmässiga redovisningen av
överföringen. Regeringen anser inte att det finns skäl att avvika från
SLK:s förslag i denna del.

Bestämmelsen om reserv i lager och liknande är hämtad från punkt 1
första stycket av anvisningarna till 24 § KL. Bestämmelsen kom till år
1992 (prop. 1991/92:86, bet. 1991/92:SkU30, SFS 1992:693).

Näringslivets skattedelegation anser att i anslutning till denna paragraf
bör en bestämmelse införas om att statlig fastighetsskatt skall anses belö-
pa på det beskattningsår till vilket skatten hänför sig, 41 § andra stycket
sista meningen KL. I SL,K:s förslag till IL har ingen motsvarande be-
stämmelse tagits med. Enligt regeringens uppfattning följer det av god
redovisningssed att fastighetsskatten skall periodiseras och dras av det
beskattningsår som skatten hänför sig till. Någon särskild skatterättslig
regel om fastighetsskatt behövs därför inte.

I punkt 4 av anvisningarna till 22 § KL infördes år 1995 ett nytt första
stycke som föreskriver att om en omsättningstillgång har tagits upp till
ett lägre värde vid inkomsttaxeringen än i räkenskaperna, skall skillnads-
beloppet med visst undantag återföras till beskattning nästa beskatt-
ningsår. Enligt SLK är bestämmelsen onödig, eftersom det följer av kon-
tinuitetsregeln att det lägre värdet blir ingående skattemässigt värde nästa

Prop. 1999/2000:2

180

år. SLK föreslår att bestämmelsen tas bort. Näringslivets skattedelegation
motsätter sig att den tas bort och anser att bestämmelsen kan ha en prak-
tisk betydelse. Regeringen delar SLK:s bedömning och föreslår därför
inte att någon sådan bestämmelse tas med i IL.

Justeringar

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Paragrafen innehåller dock hänvisning till bokföringslagen, god redovis-
ningssed och annan lagstiftning.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att bestämmelsen är tung
att läsa och att den skulle vinna på att formuleras om.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om justering av det redovisade resultatet är hämtad från punkt 1 andra,
sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 24 § KL. De har ge-
nomgått endast redaktionella ändringar sedan KL:s tillkomst, då de var
placerade i punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL.

Bestämmelserna tar - i överensstämmelse med att det i 4 § klart ut-
tryckts att räkenskaperna har materiell betydelse endast i periodiserings-
frågor - sikte endast på justeringar avseende beskattningstidpunkten, se
under 4 §.

Lagrådet anför att det redan av hänvisningen i 2 § till god redovis-
ningssed följer att bokföringslagen och annan lagstiftning på redovis-
ningsområdet skall ligga till grund för beräkningen av resultatet. Den i
förslaget gjorda hänvisningen till bokföringslagen, god redovisningssed
och annan lagstiftning framstår därmed närmast som en upprepning. Lag-
rådet föreslår en annan lydelse av första meningen. Regeringen har for-
mulerat bestämmelsen i enlighet med Lagrådets förslag.

I andra meningen har regeringen gjort en redaktionell ändring i för-
hållande till SLK:s förslag.

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anför att på grund av
att värdeminskningsavdrag inte medges på lager kan orden ”andra till-
gångar än lagertillgångar” utgå.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kvittning av balansposter är hämtad från punkt 1 andra stycket av anvis-
ningarna till 24 § KL. Den infördes år 1981 (då i punkt 1 av anvisningar-
na till 41 §) för att öka möjligheten att anlägga en helhetssyn på företa-
gens resultatreglerande åtgärder i bokslutet. En tidigare regel att kvittning
inte fick ske om särskilda omständigheter föranledde det togs bort år
1991 som en följd av ändrade regler för kvittning i fråga om skattetillägg
(prop. 1991/92:43, bet. 1991/92:SkU7, SFS 1991:1912). Eftersom ter-
merna omsättningstillgångar och anläggningstillgångar inte används i IL

Prop. 1999/2000:2

181

har i SLK:s förslag liksom i regeringens förslag i stället lagertillgångar Prop. 1999/2000:2
undantagi ts.

Kammarrätten anför att orden ”andra tillgångar än lagertillgångar” kan
tas bort. Värdeminskningsavdrag kan dock komma ifråga på fastigheter
som är lagertillgångar. Regeringen anser därför att det inte finns skäl att
frångå SLK:s förslag i detta avseende.

Karaktärsbyte

7§
SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen har
formulerats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelsen om intäkts-
och kostnadsposter vid karaktärsbyte från inkomstslaget kapital till in-
komstslaget näringsverksamhet är hämtad från punkt 1 nionde stycket av
anvisningarna till 24 § KL. Den infördes genom 1990 års skattereform.

Fordringar och skulder i utländsk valuta

8§
SLK:s förslag (9 §): SLKrs förslag bygger på äldre lagstiftning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om fordringar och skulder i utländsk valuta är hämtade från punkt 4 av
anvisningarna till 24 § KL. De infördes år 1990 (prop. 1990/91:54,
1990/91 :SkU10, SFS 1990:1421). Reglerna innebar att fordringar och
skulder i utländsk valuta skulle värderas till balansdagens kurs. Detta
gällde inte poster som var föremål för valutasäkring. Orealiserade vinster
på långsiktiga poster skulle sättas av till en valutakursreserv.

Bestämmelserna ändrades år 1998 (prop 1998/99:28, bet.
1998/99:SkU8, SFS 1998:1619). Valutakursreserven slopades och värde-
ringen skall ske med strikt tillämpning av balansdagens kurs med un-
dantag för säkrade poster. I 48 kap. 17 § finns en bestämmelse om hur
denna värdering påverkar kapitalvinstberäkningen vid avyttring av ut-
ländska fordringsrätter.

I förhållande till det till Lagrådet remitterade lagförslaget har avsätt-
ningar lagts till i första meningen. Avsikten var, när bestämmelsen änd-
rades år 1998, att avsättningar skulle omfattas av paragrafen.

Kapitalvinster och kapitalförluster

9§

SLK:s förslag (2 § andra stycket): Överensstämmer bortsett från en
redaktionell ändring med regeringens förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en hänvisning till de särskilda reglerna om beskattningstidpunkten för
kapitalvinster och kapitalförluster. Det är motiverat att ha en hänvisning

182

här eftersom bestämmelsen om beskattningstidpunkten när det gäller ka-
pitalvinster och kapitalförluster inte finns inom avdelningen for inkomst-
slaget näringsverksamhet utanför inkomstslaget kapital. Det finns också
bestämmelser om beskattningstidpunkt i andra kapitel som behandlar
inkomstslaget näringsverksamhet. Som exempel kan nämnas bestämmel-
sen om näringsbidrag i 29 kap. 8 §, om det skall användas ett senare år än
det år då det lämnas. Någon hänvisning till dessa bestämmelser finns inte
här. Av allmänna regler följer att specialbestämmelser tar över en gene-
rell bestämmelse som denna.

Gemensam eller särskild beräkning

I bestämmelserna om gemensam eller särskild beräkning används inte
uttrycket förvärvskälla och inte heller någon ny motsvarande beteckning.
Någon särskild beteckning behövs inte i dessa paragrafer. I andra be-
stämmelser används beteckningen näringsverksamheten för att beteckna
den verksamhet för vilken beräkningen görs, oavsett om detta är all den
näringsverksamhet som skall beskattas hos den skattskyldige eller ej. I

II och 12 §§ i lagrådsremissen behandlas hur resultatet av näringsverk-
samheten skall beräknas för juridiska personer och i 13-15 §§ hur beräk-
ningen skall ske för fysiska personer. Lagrådet anför att utformningen av
bestämmelserna väcker frågan om en verksamhet för vilken resultatet
skall beräknas särskilt också skall anses utgöra en särskild näringsverk-
samhet. Lagrådet anför vidare att lydelsen av 15 § synes innebära att en
person bara kan ha en enda näringsverksamhet och att det är delar av
denna som i vissa fall skall utgöra särskilda beräkningsenheter. Eftersom
avsikten är att varje särskild beräkningsenhet skall utgöra en särskild nä-
ringsverksamhet föreslår Lagrådet att lagtexten förtydligas. 15 § i lag-
rådsremissen har slopats och 11, 13, och 14 §§ har utformats i enlighet
med Lagrådets förslag.

Juridiska personer

10 §

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beräkningen hos juridiska personer är hämtad från 2 § 1 mom. femte
stycket SIL. Den infördes genom 1990 års skattereform. Tidigare gällde
samma regler om förvärvskälleindelning för juridiska och fysiska perso-
ner (se vidare kommentaren till 13 §).

En uttrycklig bestämmelse införs om att även inkomst från handelsbo-
lag som den juridiska personen är delägare i ingår i den gemensamma
beräkningen. Vidare görs en hänvisning till bestämmelserna i 12 § om
underskott i vissa utländska juridiska personer samt i 16 och 17 §§ om
underskott för kommanditdelägare och vissa andra handelsbolagsdeläga-
re.

Prop. 1999/2000:2

183

11 §

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer i princip med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna
om underskott från vissa delägarbeskattade utländska juridiska personer
är hämtade från 2 § 15 mom. SIL. De infördes år 1994 (prop.
1994/95:91, bet. 1994/95:SkUl 1, SFS 1994:1860). Bestämmelserna är
inte uttryckligen begränsade till juridiska personer men några motsvaran-
de bestämmelser finns inte i KL vilket talar för att de inte skall tillämpas
vid beskattningen av fysiska personer. Det är också tveksamt om det, ens
vid ägande genom ett handelsbolag, finns några fall där en fysisk person
skall beskattas för inkomst av näringsverksamhet från en sådan utländsk
juridisk person utan att inkomsten skall hänföras till en särskild för-
värvskälla.

Om den fysiska personen skall ta upp en kapitalförlust på en fastighet i
inkomstslaget kapital, kommer denna dock att dras av mot personens
egna inkomster. Det kan emellertid påpekas att reglerna om delägarbe-
skattade utländska juridiska personer är utformade efter reglerna om
kommanditdelägare i svenska handelsbolag. I dessa regler finns inte nå-
gon spärr mot avdrag för sådana kapitalförluster i handelsbolaget som
skall dras av i inkomstslaget kapital.

Mot denna bakgrund är utgångspunkten att bestämmelsen i 2 §
15 mom. SIL skall tillämpas endast vid beskattning av juridiska personer.

Fysiska personer

12 §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer i princip med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Huvudregeln för
enskilda näringsidkare i första stycket är hämtad från 18 § andra stycket
KL. Bestämmelser om förvärvskällor har sedan KL:s tillkomst funnits i
18 § och - fram till 1990 års skattereform - i flera anvisningspunkter till
18 §. Bestämmelserna gällde före 1990 års skattereform även för juridis-
ka personer.

I inkomstslagen jordbruksfastighet och annan fastighet var före 1990
års skattereform varje förvaltningsenhet en förvärvskälla. I inkomstslaget
rörelse var varje självständig verksamhet en förvärvskälla.

Genom 1990 års skattereform slogs inkomstslagen jordbruksfastighet,
annan fastighet (med undantag för privatbostadsfastigheter) och rörelse
ihop till inkomstslaget näringsverksamhet. All aktiv näringsverksamhet
var en förvärvskälla. Varje passiv näringsverksamhet var en särskild för-
värvskälla. Verksamheter som hade naturligt samband med varandra be-
traktades då som en enda verksamhet.

Prop. 1999/2000:2

184

År 1993 ändrades förvärvskälleindelningen för fysiska personer och
definitionen av aktiv näringsverksamhet flyttades till lagen (1962:381)
om allmän försäkring.

Bestämmelsen i andra meningen om självständigt bedriven verksamhet
i utlandet är hämtad från 18 § fjärde stycket KL.

Redan vid KL:s tillkomst fanns särskilda regler om förvärvskälla för
fastighet och självständigt bedriven rörelse i utlandet (18 § KL). Fram till
1990 års skattereform hänfördes den skattskyldiges samtliga fastigheter
och rörelser i utlandet till en särskild förvärvskälla i inkomstslaget kapi-
tal. I övrigt bildade alla andra inkomster och utgifter som hörde till in-
komstslaget en förvärvskälla.

Genom 1990 års skattereform överfördes fastigheter (utom privatbo-
stadsfastigheter) och rörelser utomlands till inkomstslaget näringsverk-
samhet. Vidare föreskrevs att självständigt bedriven verksamhet i utlan-
det alltid skulle vara passiv näringsverksamhet, varför varje verksamhet
kom att bilda en särskild förvärvskälla.

År 1993 slopades uppdelningen på skilda förvärvskällor för varje verk-
samhet.

13 §

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer i princip med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag i första
stycket är hämtade från 18 § andra och tredje styckena KL.

Regeln om att inkomst från handelsbolag och annan inkomst bildar
skilda förvärvskällor infördes år 1988 (Ds 1988:44, prop. 1988/89:55,
bet. 1988/89:SkU16, SFS 1988:1518).

Enligt de bestämmelser som infördes genom 1990 års skattereform
skulle inkomsten från ett handelsbolag hänföras till olika förvärvskällor,
även om det var fråga om aktiv näringsverksamhet, om bolaget bedrev
flera verksamheter som saknade naturlig anknytning till varandra.

När förvärvskälleindelningen ändrades för enskilda näringsidkare år
1993 slopades också förvärvskälleindelningen inom handelsbolaget.

Bestämmelserna i första stycket andra meningen om självständigt be-
driven verksamhet utomlands är hämtad från 18 § fjärde stycket KL (se
vidare kommentaren till 13 § andra meningen).

Bestämmelserna i andra stycket om handelsbolag som är delägare i ett
annat handelsbolag infördes också år 1993. En hänvisning görs till be-
stämmelserna i 14 och 15 §§ om underskott för kommanditdelägare och
vissa andra handelsbolagsdelägare.

Underskott för kommanditdelägare och vissa andra
handelsbolagsdelägare

14 och 15 §§

SLK:s förslag (77 och 18 §§): Överensstämmer med undantag för några
redaktionella ändringar med regeringens förslag.

Prop. 1999/2000:2

185

bolag och vissa andra handelsbolag är hämtade från 18 § tredje stycket
KL och 2 § 1 mom. femte stycket SIL.

Bestämmelsen som avser både fysiska och juridiska personer infördes
år 1993. Systemet innebär en särskild ”fålla” för underskott som omfattas
av begränsningarna.

Anskaffningsvärde efter karaktärsbyte

SLK:s förslag (del av 40 kap. 8 §): Överensstämmer bortsett från några
redaktionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om anskaffningsvärde efter avskattning är hämtade från 3 § 1 mom. fjär-
de stycket SIL. I SLK:s förslag finns bestämmelserna om när avskattning
skall ske samt hur anskaffningsvärdet skall beräknas på avskattade till-
gångar i 40 kap. 8 § vilket skulle motsvara 41 kap. 6 § i regeringens för-
slag. Regeringen anser att bestämmelserna om hur anskaffningsvärdet
skall beräknas för en tillgång när den bytt karaktär och blir tillgång i en
näringsverksamhet har sin naturliga placering här i 14 kap. I regeringens
förslag har dessa bestämmelser därför lyfts ur 40 kap. 8 § i SLK:s förslag
och placerats under en egen rubrik i denna paragraf. 141 kap. 6 § (som
motsvarar 40 kap. 8 § i SLK:s förslag) föreslås i stället en hänvisning hit.

Överlåtelser av verksamhet till staten, kommuner m.fl.

17 och 18 §§

SLK:s förslag (19 och 20 §§): Överensstämmer i princip med regering-
ens förslag. Ordet landsting saknas dock i SLK:s förslag till 18 §. Vidare
har SLK föreslagit att 19 § tredje stycket formuleras på ett annorlunda
sätt.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anför att enligt
nuvarande bestämmelse omfattas även överlåtelser som sker till en
landstingskommun.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
(den s.k. Lex Kockum) är hämtade från 2 § 5 mom. SIL. De infördes år
1979 som en ny punkt 6 av anvisningarna till 20 § KL (bet.
1979/80:SkU13, SFS 1979:1146). De flyttades till 2§ 5 mom. SIL år
1984 då den kommunala beskattningen av juridiska personer slopades
(Ds Fi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS 1984:1061).
Vid skattereformen 1990 anpassades de till det nya systemet med rullan-
de underskottsavdrag i stället för förlustavdrag. I förslaget har bestäm-
melserna utformats i syfte att mer uttryckligt ange i 19 § hur beräkningen
skall ske. Förbudet mot avdrag för uppskjutna underskott i dessa fall kan
anses egentligen höra hemma i 40 kap. men har ändå placerats här, efter-
som förutsättningarna är gemensamma. I 40 kap. finns en hänvisning.

Prop. 1999/2000:2

186

anses egentligen höra hemma i 40 kap. men har ändå placerats här, efter-
som förutsättningarna är gemensamma. I 40 kap. finns en hänvisning.

I regeringens förslag har några ändringar gjorts i förhållande till SLK:s
förslag. Regeringens förslag till 17 § omfattar även överlåtelser till
landsting.

Tredje stycket i 18 § har fått en onödigt tung utformning i SLK:s för-
slag. För att bestämmelsen skall bli lättare att läsa har stycket formulerats
om. Regeringen följer i övrigt SLK:s förslag.

Oriktig prissättning m.m.

19 och 20 §§

SLK:s förslag (21 och 22 §§): Överensstämmer bortsett från några
mindre korrigeringar med regeringens förslag. SLK har föreslagit som
krav för bestämmelsens tillämplighet i 20 § att resultatet, ”beräknat enligt
övriga bestämmelser i denna lag, blivit lägre till följd av att ett villkor
avtalats ...”. Andra stycket i 20 § finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket, Byggentreprenörerna, Han-
delshögskolan i Stockholm, Sveriges Advokatsamfund och Näringslivets
skattedelegation anför att SLK:s tillägg i lagtexten ”... beräknat enligt
övriga bestämmelser ...” innebär en materiell ändring av gällande rätt.
Remissinstanserna menar att enligt gällande regler skall företagets in-
komst beräknas med tillämpning av gällande regler exklusive uttagsbe-
skattningsreglema. Därefter uppkommer frågan om en eventuell felaktig-
het skall åtgärdas med stöd av reglerna om uttagsbeskattning eller med
stöd av korrigeringsregeln. Remissinstanserna anser att det är olämpligt
att vidta en sådan ändring som SLK:s förslag innebär utan närmare över-
väganden. Handelshögskolan i Stockholm anser också att reglerna änd-
rats materiellt genom att de nya reglerna skall vara tillämpliga både när
den utländska motparten inte är skattskyldig för inkomsten här i riket
enligt IL och när motparten visserligen är skattskyldig här enligt IL men
ändå inte skall beskattas eftersom inkomsten är undantagen från beskatt-
ning genom skatteavtal. Handelshögskolan anför att ändringen innebär
att royaltyersättningar som betalas till utlandet omfattas av de nya regler-
na. Handelshögskolan anser att enligt gällande regler torde korrigerings-
regeln inte vara tillämplig på sådana ersättningar, nämligen om Sverige i
skatteavtal har avstått från beskattningsrätten till utbetalda royaltyersätt-
ningar.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
oriktig prissättning är hämtad från 43 § 1 mom. och punkt 1 av anvis-
ningarna till 43 § KL.

En bestämmelse om oriktig prissättning har funnits i KL sedan lagens
tillkomst. Bestämmelsen fick i huvudsak sin nuvarande utformning år
1965 (SOU 1964:29, prop. 1965:126, bet. 1965:BevU43, SFS 1965:573).

Rekvisitet om intressegemenskap ändrades år 1983 (BRÅ PM 1980:3,
prop. 1982/83:73, bet. 1982/83:SkU18, SFS 1983:123). Tidigare krävdes
att intressegemenskap kunde visas från skattemyndigheternas sida vilket
kunde vara svårt när det var fråga om länder med sträng sekretess.

Prop. 1999/2000:2

187

I 20 § 1 har det markerats att bestämmelserna är tillämpliga både när
motparten inte är skattskyldig for inkomsten här enligt IL och när mot-
parten visserligen är skattskyldig här enligt IL men ändå inte skall be-
skattas eftersom inkomsten är undantagen från beskattning genom ett
skatteavtal. Handelshögskolan i Stockholm anför att SLK genom marke-
ringen har utvidgat möjligheten att göra korrigeringar avseende royalty-
ersättningar som utbetalas till utlandet till att även omfatta fall där motta-
garen inte beskattas i Sverige på grund av bestämmelser i skatteavtal.
Regeringen anser att sådana royaltyersättningar till utlandet redan om-
fattas av bestämmelserna om oriktig prissättning. SLK:s förslag innebär
därför ingen ändring av gällande rätt utan är ett förtydligande av denna
rätt. Regeringen ändrar inte förslaget i denna del.

Såsom SLK framhållit kan en viss osäkerhet anses råda om samspelet
mellan denna bestämmelse och exempelvis reglerna om beskattning vid
uttag. Om ett företag här överlåter en tillgång till underpris till ett närstå-
ende företag utomlands, skall mellanskillnaden enligt reglerna om uttag
tas upp som intäkt enligt bestämmelserna i 22 kap. Skall felaktigheten i
stället korrigeras med tillämpning av korrigeringsregeln kan rättsfoljden
bli en annan. Enligt rättspraxis gäller vissa principer endast vid tillämp-
ning av korrigeringsregeln och inte vid tillämpning av övriga skattereg-
ler, som exempel kan nämnas kompensationsinvändningen. Denna prin-
cip innebär att ett for lågt pris vid en transaktion kompenseras av ett for
högt pris vid en annan transaktion. Regeringen delar remissinstansernas
bedömning att det är olämpligt att i detta lagstiftningsärende ta upp frå-
gan om samspelet mellan denna regel och andra skatteregler. Mot bak-
grund av den ovisshet som råder om samspelet har tillägget ”beräknat
enligt övriga bestämmelser i denna lag” tagits bort i regeringens förslag.

Andra stycket i 20 § har utformats som en hänvisning till en ny be-
stämmelse som avser koncemintema andelsavyttringar (se kommentaren
till 25 kap. 8 §).

Resultatet

21 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anför att för att
anknyta till den bokföringsmässiga terminologin bör intäkt och kostnad
användas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beräkningen av resultatet är hämtad från 25 § KL. Denna bestämmelse
kom till genom 1990 års skattereform. Tidigare hade motsvarande be-
stämmelser funnits i 23, 26 och 30 §§ KL för inkomstslagen jordbruks-
fastighet, annan fastighet respektive rörelse. Bestämmelserna har funnits
med sedan KL:s tillkomst och ändrats bara genom följdändringar till and-
ra reformer, exempelvis avskaffandet av garantibeskattningen.

Beräkningen av resultatet skall ske för varje näringsverksamhet for sig.
Av 13 och 14 §§ framgår att en skattskyldig kan anses ha flera närings-

Prop. 1999/2000:2

188

verksamheter. I det remitterade lagförslaget framgick det av 13-15 §§ att
beräkningen skall göras för varje verksamhet. De nämnda paragraferna
har formulerats om med anledning av vad Lagrådet anfört. Det framgår
inte lika tydligt av de omformulerade bestämmelserna att resultatet skall
beräknas för varje näringsverksamhet. I denna paragraf används därför i
förtydligande syfte en näringsverksamhet i stället för näringsverksam-
heten.

Enligt nuvarande lydelse utgörs inkomsten av en förvärvskälla av vad
som återstår av intäkterna av förvärvskällan sedan avdrag gjorts enligt
23 § KL, hänsyn tagits till in- och utgående balans enligt 24 § KL och
avdrag gjorts enligt LAU. I SLK:s förslag har intäkter, avdrag och ba-
lansposter sammanfattats till intäkts- och avdragsposter, se avsnitt 7.2.1.
I regeringens förslag har uttrycket avdragsposter ersatts med kost-
nadsposter. Vidare har termen inkomst av SLK bytts ut till överskott och
underskott, se avsnitt 7.2.2.1 lagrådsremissen föreslog regeringen i stället
ordet resultatet för uttrycket överskottet eller underskottet. Regeringen
anser numera att överskott och underskott är lämpligare att använda i
detta sammanhang och har därför återgått till SLK:s förslag i denna del.

Bestämmelserna innehåller också en hänvisning till reglerna om resul-
tatuppdelning mellan makar i 60 kap.

22 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen som är
ny innehåller en förteckning över de bestämmelser som reglerar avdrag
för underskott i en näringsverksamhet. En uppdelning har skett med ut-
gångspunkt i dels om avdraget görs samma år eller ett senare år, dels om
avdraget skall göras eller om den skattskyldige har en valfrihet att tilläm-
pa av dragsregeln eller ej. Det kan påpekas att regeln i 42 kap. 34 § i viss
mån intar en mellanställning eftersom avdraget i och för sig skall göras
men den skattskyldige har möjlighet till en viss uppdelning efter egen
önskan.

15 kap. Vad som skall tas upp i inkomstslaget
näringsverksamhet

Inkomstslaget näringsverksamhet är som nämnts i den inledande kom-
mentaren till avd. V strukturerat efter sakområden så att bestämmelser
som behandlar ett visst område har förts samman till kapitel. I detta ka-
pitel finns grundläggande bestämmelser om vad som är inkomst i in-
komstslaget näringsverksamhet. Dessutom innehåller kapitlet de be-
stämmelser om inkomster som inte utgör ett så stort sakområde att de kan
bilda ett eget kapitel och inte heller lämpligen kan sammanföras med
något närliggande sakområde. Vissa bestämmelser om inkomster som har
nära koppling till tidigare gjorda avdrag har tagits in i 16 kap. med en

Prop. 1999/2000:2

189

hänvisning från detta kapitel. Här finns också en hänvisning till övriga
kapitel med bestämmelser om inkomster.

I SLK:s förslag finns i 2-6 §§ bestämmelser om uttagsbeskattning.
Nya mera omfattande bestämmelser om uttagsbeskattning och om under-
prisöverlåtelser som inte skall uttagsbeskattas har införts år 1998 (prop.
1998/99:28, bet. 1998/99:SkU8, SFS 1998:1600 och 1604). Reglerna om
uttagsbeskattning har i regeringens förslag flyttats ut till ett eget kapitel,
22 kap. Uttag ur näringsverksamhet. Reglerna om underprisöverlåtelser
finns i 23 kap.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragrafen hänvisas till följande förarbeten bara ge-
nom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:650

Kommentar till paragraferna

Huvudregel

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anför att bestäm-
melsen bör omformuleras så att inte skattefria inkomster tas upp till be-
skattning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den allmänna be-
stämmelsen om inkomster i första stycket är hämtad från 22 § samt punkt
1 första stycket och andra stycket första meningen av anvisningarna till
22 § KL. Före 1990 års skattereform fanns intäktsbestämmelsema i 21 §
samt punkterna 4 och 10 av anvisningarna till 21 § KL
(jordbruksfastighet), 24 § 1 mom. och punkt 4 av anvisningarna till 24 §
KL (annan fastighet) samt 28 § och punkt 1 av anvisningarna till 28 § KL
(rörelse).

Den nuvarande lydelsen överensstämmer utom i fråga om inventarier i
allt väsentligt med vad som redan år 1928 - vid KL:s tillkomst - före-
skrevs i 28 § och punkt 1 av anvisningarna till 28 §.

Bestämmelsen ”att intäkten skall vara av sådan beskaffenhet att den
normalt är att räkna med och ingår som ett led i verksamheten” innebar
ursprungligen bl.a. att överlåtelse av anläggningstillgångar generellt inte
beskattades i rörelsen utan enligt kapitalvinstreglema (inkomst av tillfäl-
lig förvärvsverksamhet).

Under årens lopp har emellertid gränsdragningen förskjutits på så sätt
att avyttring av anläggningstillgångar normalt beskattas i näringsverk-
samheten.

Hos juridiska personer tas alla skattepliktiga inkomster upp i inkomst-
slaget näringsverksamhet. Hos fysiska personer är det framför allt kapi-

Prop. 1999/2000:2

190

talvinster på andra näringsfastigheter och näringsbostadsrätter än lager- Prop. 1999/2000:2
tillgångar som inte beskattas i näringsverksamheten.

Svenska Revisorsamfundet SRS befarar att bestämmelsens utformning
kan fa till följd att skattefria inkomster blir beskattade. Så blir emellertid
inte fallet. Avgränsningen av inkomstslaget regleras i 13 kap. Skattefria
inkomster faller således utanför inkomstslaget genom avgränsningsbe-
stämmelsema. Det bör såsom SLK anfört vara tillräckligt att - utöver en
kort exemplifiering - ange att i inkomstslaget näringsverksamhet skall
tas upp samtliga inkomster i verksamheten. För att förtydliga att be-
stämmelsen endast omfattar inkomster i näringsverksamheten har ordet
”verksamheten ” ersatts med ”näringsverksamheten

Intäktsregeln i punkt 1 andra stycket första meningen av anvisningarna
till 22 § KL om inventarier kom ursprungligen till år 1938 då inkomster
vid avyttring av inventarier beskattades i inkomstslaget rörelse för aktie-
bolag och vissa andra juridiska personer för att år 1951 gälla generellt (se
18 kap. om inventarier). Bestämmelsen ansluter till vad som har sagts
ovan om normalitetsbegreppet.

Som tidigare nämnts föreslår regeringen att intäktsbestämmelsen kor-
tas ner och att det inte längre skall framgå att som intäkt räknas bara in-
komster som normalt är att räkna med och som ingår som ett led i verk-
samheten. I stället nämns i den allmänna intäktsbestämmelsen ersättning
för inventarier som ett exempel (bland flera andra) på en inkomst i nä-
ringsverksamheten.

I andra stycket finns en hänvisning till övriga kapitel med bestämmel-
ser om inkomster och i tredje stycket en hänvisning till 61 kap. där reg-
lerna om värdering av inkomster i annat än pengar finns samlade.

Medlemsavgifter

SLK:s förslag (7 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att medlemsavgifter inte skall tas upp som intäkt för föreningar är hämtad
från första stycket punkt 1 av anvisningarna till 19 § KL. Bestämmelsen
har funnits där sedan KL:s tillkomst.

Förbjudna lån

SLK:s förslag (8 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. I SLK:s förslag finns inte i första stycket orden ”eller hos en juri-
disk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag som är låntagare”
med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
s.k. förbjudna lån, som är hämtad från punkt 15 av anvisningarna till 32 §

191

KL, fick sin nuvarande utformning genom 1990 års skattereform. Be- Prop. 1999/2000:2
stämmelsen kom till år 1976 i samband med införandet av de särskilda
stoppreglema för fåmansföretagsförhållanden (SOU 1975:74, prop.
1975/76:79, bet. 1975/76:SkU28, SFS 1976:85).

I lagrådsremissen om stoppreglema från den 16 september i år föreslås
att särskilda regler om förbjudna lån införs i 2 § 17 mom. SIL. Bestäm-
melsen gäller juridiska personer som är låntagare och juridiska personer
som är delägare i handelsbolag om handelsbolaget är låntagare.

Förmåner för delägare i privatbostadsföretag

4§
SLK:s förslag (9 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att begrep-
pet förmån av fastighet är ett språkligt märkligt begrepp och att det bör
utmönstras.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
delägare i privatbostadsföretag är hämtad från punkt 7 av anvisningarna
till 22 § KL. Före 1990 års skattereform fanns den i punkt 2 av anvis-
ningarna till 38 § KL.

Bestämmelsen tillkom år 1954 som ett led i att förenkla inkomstbe-
skattningen för bl.a. bostadsrättsföreningar (prop. 1954:37, bet.
1954:BevU18, SFS 1954:51). Reformen innebar att föreningar och bo-
stadsaktiebolag schablonbeskattades. Tidigare hade delägarna beskattats
för värdet av bostaden som inkomst av annan fastighet. Även föreningar-
na beskattades, bl.a. för avgifterna från medlemmarna.

Bestämmelsen togs in i punkt 2 av anvisningarna till 38 §, dvs. under
inkomst av kapital.

Med begreppet förmån av fastighet avses dels bostadsförmån dels, an-
nan förmån som delägaren får från privatbostadsföretaget. Regeringen
har formulerat första meningen på samma sätt som motsvarande be-
stämmelse i 42 kap. 28 § om utdelning från privatbostadsföretag. Den
senare bestämmelsen har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag.

Begreppet privatbostadsföretag är definierat i 2 kap. 17 §.

Ersättningar från personalstiftelser

5§
SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
ersättningar från personalstiftelser är hämtad från 19 § första stycket tju-
goåttonde ledet och punkt 15 första stycket av anvisningarna till 22 § KL

192

(tidigare 28 § 1 mom. KL). Paragrafen har formulerats i enlighet med
Lagrådets förslag.

Bestämmelsen infördes i 19 § KL år 1967 (SOU 1965:41, prop.
1967:84, bet. 1967:BevU45, SFS 1967:546) men hade en föregångare i
28 § 1 mom. KL där det bl.a. framgick att gottgörelsen var skattefri i den
mån den skett av medel för vilka avdrag inte fått göras vid avsättningen
till stiftelsen. Bestämmelsen i 28 § 1 mom. KL infördes år 1961 (prop.
1961:178, bet. 1961:BevU78, SFS 1961:586). Bestämmelsen flyttades
till 19 § KL som en följd av att avdragsrätten utvidgades till att omfatta
även jordbruksfastigheter med kontantmässig inkomstberäkning samt
annan fastighet.

Av 19 § KL framgår att till skattepliktig inkomst räknas inte sådan
gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från perso-
nalstiftelse ur medel, för vilka avdrag inte medgetts vid taxeringen, ”vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen”. Den citerade bisatsen är
svår att förstå, men förklaras i förarbetena (prop. 1967:84 s. 51):

”Finns i stiftelsen medel, för vilka avdrag inte medgetts vid taxeringen,
skall dessa medel i första hand anses ha tagits i anspråk när stiftelsen
lämnar gottgörelse. Detta är innebörden av de föreslagna reglerna i
19 §. Det bör understrykas att all gottgörelse från pensions- eller per-
sonalstiftelse, som inte härrör från medel för vilka avdrag vägrats när
de överlämnas till stiftelsen, är skattepliktig. Om medel som uppkom-
mit genom att avkastning på stiftelsens kapital tas i anspråk för gottgö-
relse, är gottgörelsen skattepliktig. Detta gäller även om avkastningen
härrör av medel, för vilka avdrag vägrats vid avsättningen.”

Enligt SLK:s bedömning uttrycktes denna regel klarare i 28 § 1 mom.
KL där det sades att ”gottgörelsen skall i första hand anses hava skett av
sådana medel”, dvs. av medel som arbetsgivaren inte fatt dra av. ”Om i
stiftelsen finnes både beskattade och icke beskattade medel, skall gottgö-
relsen i första hand tagas av beskattade medel. Den som uppbär gottgö-
relsen äger sålunda icke uppskjuta framtagande av beskattade medel”
(SOU 1965:41 s. 283). SLK föreslår därför att det i lagtexten anges att
om det finns beskattade medel i stiftelsen skall dessa i första hand anses
ha tagits i anspråk när stiftelsen lämnar ersättning (gottgörelse). En sådan
bestämmelse har därför lagts till.

Mervärdesskatt

6§

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att bestäm-
melsen kan flyttas till 8 kap.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
belopp som motsvarar utgående mervärdesskatt är hämtad från 19 §
första stycket trettiotredje ledet KL. I inledningen till 8 kap. anges att

Prop. 1999/2000:2

193

7 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

bestämmelser som är tillämpliga i flera inkomstslag i första hand place- Prop. 1999/2000:2
rats i 8 kap. Den här bestämmelsen aktualiseras i första hand i inkomst-
slaget näringsverksamhet. Det är därför naturligt att bestämmelsen, så-
som SLK föreslagit, är placerad i detta kapitel.

Tidigare fanns denna reglering i 73 § i den tidigare lagen (1968:430)
om mervärdeskatt. Bestämmelsen flyttades över till KL år 1994 i sam-
band med att den nya mervärdesskattelagen infördes (SOU 1992:6, prop.
1993/94:99 och prop. 1993/94:152, bet. 1993/94:SkU29 och bet.
1993/94:SkU32, SFS 1994:201 och SFS 1994:488).

Återföring av vissa avdrag

7§

SLK:s förslag (12 §): Första stycket finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
hänvisningar till bestämmelserna om återföring av avdrag för skatter och
avgifter.

Sjukpenning m.m.

8§

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
sjukpenning och liknande ersättningar är hämtad från punkt 11 av anvis-
ningarna till 22 § KL.

Regleringen av ersättningarna skedde samtidigt for inkomstslagen
jordbruksfastighet (punkt 14 av anvisningarna till 21 § KL), annan fas-
tighet (punkt 9 av anvisningarna till 24 § KL), rörelse (punkt 9 av anvis-
ningarna till 28 § KL) och tjänst (punkt 12 av anvisningarna till 32 § KL)
år 1973 (SOU 1972:50, prop. 1973:49, bet. 1973:SkU30, SFS 1973:434).
Genom 1990 års skattereform fördes bestämmelserna avseende närings-
verksamhet över till punkt 11 av anvisningarna till 22 § KL.

Före 1973 års lagstiftning var, enligt 19 § KL, ersättning på grund av
sjukförsäkring enligt AFL eller lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäk-
ring inte skattepliktig. Detsamma gällde ersättning till smittbärare och for
inkomstslaget tjänsts del, bl.a. ersättning vid arbetslöshet. Samtidigt med
en omfattande reform på socialförsäkringsområdet blev ersättningarna
skattepliktiga.

Bestämmelsen tar även upp sjukpenning enligt den upphävda lagen
(1954:243) om yrkesskadeförsäkring. Orsaken är att lagen fortfarande
tillämpas på yrkesskador som inträffat i förfluten tid varför lagen kom-
mer att ha aktualitet även en tid in på det nya seklet.

194

Grupplivförsäkringar m.m.

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om vissa kollektiva försäkringar är hämtad från punkt 12 av anvisningar-
na till 22 § KL.

Den första regleringen skedde år 1978 i inkomstslaget jordbruksfastig-
het (punkt 16 av anvisningarna till 21 § KL) och gällde försäkringar ge-
nom avtal år 1978 mellan Lantbrukarnas riksförbund och försäkringsan-
stalten (prop. 1978/79:44, bet. 1978/79:SkU21, SFS 1978:944). En mot-
svarighet infördes år 1984 i inkomstslaget rörelse (punkt 11 av anvis-
ningarna till 28 § KL) och gällde försäkringar genom avtal år 1983 mel-
lan Sveriges fiskares riksförbund och försäkringsanstalten (prop.
1983/84:82, bet. 1983/84:SkU24, SFS 1984:101). Bestämmelserna ut-
vidgades år 1987 till att omfatta försäkringar genom avtal år 1986 mellan
Sveriges skogsägareförening och försäkringsanstalten respektive Svenska
samemas riksförbund och försäkringsanstalten (prop. 1986/87:83, bet.
1986/87:SkU37, SFS 1987:121).

Regleringarna anknyter till vad som sedan år 1963 gäller för liknande
kollektiva försäkringar på arbetsmarknaden som arbetsgivaren bekostar
till förmån för de anställda (prop. 1963:24, bet. 1963:BevU12, SFS
1963:50).

SLK har övervägt att korta ner bestämmelsen i första meningen efter-
som den enligt kommitténs uppfattning framstår som onödigt detaljerad
med hänvisningar till olika avtal. För inkomstslaget tjänst gäller att för-
månen av försäkringar beskattas om den utgår efter förmånligare grunder
än vad som gäller i statlig tjänst. Enligt skatteutskottet borde förutsätt-
ningen för skattefrihet vara att försäkringsersättningarna inte utgick en-
ligt förmånligare grunder eller med högre belopp för lantbrukare än för
anställda. Medan trygghetsförsäkringen för den anställde i princip gäller
arbetsgivarens ansvar för skador som drabbat arbetstagaren har trygg-
hetsförsäkringen för lantbrukaren mer karaktären av försäkring mot
olycksfall för vilka lantbrukaren själv ansvarar. Denna skillnad ledde till
att utskottet valde att knyta regeln direkt till det avtal som hade träffats
(bet. 1978/79:SkU21 s. 18). SLK har därför bedömt att bestämmelsen
även fortsättningsvis bör hänvisa till de träffade avtalen. Regeringen gör
ingen annan bedömning i denna del.

Inkomster i samfallighet

10 §

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om rätt att inte ta upp mindre inkomster från samfålligheter är hämtade

195

från punkt 2 första meningen av anvisningarna till 41 a § KL. Bestäm-
melserna tillkom år 1975 (Ds Fi 1974:10, prop. 1975:48, bet.
1975:SkU22, SFS 1975:259). Beloppsgränsen höjdes från 100 till
300 kronor år 1985 (prop. 1985/86:45, bet. 1985/86:SkU9, SFS
1985:1017). Kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och
bostadsrätter ligger utanför beloppsgränsen. Tvekan kan råda om de är att
anse som inkomster och utgifter i samfållighetens verksamhet, se kom-
mentaren till 39 kap. 26 §. Genom gränsdragningen blir det också en lik-
formighet mellan fysiska och juridiska personer trots att sådana kapital-
vinster och förluster för fysiska personer räknas till inkomstslaget kapi-
tal.

16 kap. Vad som skall dras av i inkomstslaget
näringsverksamhet

Inkomstslaget näringsverksamhet är som nämnts i den inledande kom-
mentaren till avd. V strukturerat efter sakområden så att bestämmelser
som behandlar ett visst område har förts samman till kapitel. I detta ka-
pitel finns den grundläggande bestämmelsen om avdrag i näringsverk-
samhet. Dessutom innehåller kapitlet de avdragsbestämmelser som inte
utgör ett så stort sakområde att de kan bilda ett eget kapitel och inte hel-
ler lämpligen kan sammanföras med något närliggande sakområde. Här
finns också vissa bestämmelser om intäkter i form av återföring av tidi-
gare gjorda avdrag. Här finns också en hänvisning till övriga kapitel med
avdragsbestämmelser.

Förslaget innehåller inte någon motsvarighet till den särskilda avdrags-
regeln för resor i litterär eller konstnärlig verksamhet i punkt 28 av an-
visningarna till 23 § KL. Skälen till detta redovisas sist i kapitlet.

I lagrådsremissen fanns en bestämmelse om förutsättningarna för av-
drag för avsättning till personalstiftelse när avsättningen görs av ett få-
mansföretag eller ett famanshandelsbolag. Bestämmelsen föreslås upp-
hävas i lagrådsremissen om stoppreglema från den 16 september i år och
finns därför inte med här.

Prop. 1999/2000:2

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:650

196

Kommentar till paragraferna

Huvudregel

SLK:s forslag: Överensstämmer i princip med regeringens förslag bort-
sett från att SLK har utformat första stycket på ett annorlunda sätt.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anför att motivet
för att ange särskilt räntekostnader som en avdragsgill kostnad framstår
som oklart eftersom de torde täckas in av den allmänna beskrivningen av
avdragsgilla kostnader. Även Näringslivets skattedelegation ifrågasätter
om specificeringen av ränteutgifter behövs.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den allmänna av-
dragsbestämmelsen för näringsverksamhet i första stycket motsvarar den
generella bestämmelsen i 20 § första stycket KL om avdrag för omkost-
nader samt bestämmelserna för inkomstslaget näringsverksamhet i 23 §
och punkt 1 av anvisningarna till 23 § KL.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen för inkomstslaget rö-
relse i 29 § 1 mom. KL. För inkomstslagen jordbruksfastighet och annan
fastighet fanns motsvarande bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till
24 § respektive i 25 § 1 mom. KL.

Genom 1990 års skattereform fördes bestämmelserna i de tre inkomst-
slagen samman till inkomstslaget näringsverksamhet. Den nuvarande
bestämmelsen motsvarar 29 § 1 mom. KL efter att den hade kortats ned.
Därutöver har kostnadsbestämmelsen ändrats i liten utsträckning sedan
1928.

Några remissinstanser har ifrågasatt om specificeringen av ränteutgif-
ter behövs. Avgränsningen av inkomstslaget näringsverksamhet finns i
13 kap. Enligt 13 kap. 1 § räknas till inkomstslaget näringsverksamhet
inkomster och utgifter på grund av näringsverksamheten. Av 13 kap. 2 §
framgår att för juridiska personer räknas till inkomstslaget näringsverk-
samhet också övriga inkomster och utgifter på grund av innehav av till-
gångar och skulder samt kapitalvinster och kapitalförluster. För juridiska
personer skall således ränteutgifter och kapitalförluster som inte är ut-
gifter för inkomsternas förvärvande eller bibehållande ändå dras av i nä-
ringsverksamheten. Regeringen delar SLK:s bedömning att detta bör
framgå av bestämmelsen.

Av 25 § KL framgår att vad som återstår av intäkterna av en för-
värvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet sedan avdrag gjorts
enligt 23 § m.m. utgör inkomsten av förvärvskällan. En liknande regle-
ring finns i 14 kap. Det är därför onödigt att i utgiftskapitlet ange att av-
drag görs för kostnader från intäkterna.

I punkt 1 av anvisningarna till 23 § KL finns i dag en exemplifiering
av några vanliga kostnader. SLK anser att denna är onödig. Regeringen
delar kommitténs uppfattning att exemplifieringen kan utgå.

Första stycket har dock formulerats om i regeringens förslag. I be-
stämmelsen anges att de periodiserade utgifterna skall dras av som kost-
nader. Skälen till regeringens förslag har redovisats i den allmänna moti-
veringen, avsnitt 7.2.1.

Prop. 1999/2000:2

197

I andra stycket finns en hänvisning till övriga kapitel med bestämmel-
ser om utgifter i näringsverksamheten.

Lagrådet har haft synpunkter på bestämmelserna i denna paragraf, se
kommentaren till 20 §.

Representation

2§

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
representationskostnader är hämtad från punkt 1 tredje stycket av anvis-
ningarna till 20 § KL. Regeln gäller även övriga inkomstslag men har
placerats här eftersom den har störst betydelse i näringsverksamhet. I
övriga inkomstslag finns hänvisningar.

De första bestämmelserna som uttryckligen behandlade representa-
tionskostnader infördes år 1963 (SOU 1962:42, prop. 1963:96, bet.
1963:BevU40, SFS 1963:161). Dessa bestämmelser preciserade och be-
gränsade avdragsrätten. År 1980 infördes ett avdragsförbud för utgifter
för spritdrycker och vin (prop. 1980/81:68, bet. 1980/81:SkU18, SFS
1980:1077). År 1986 infördes begränsningen att avdrag för måltidsutgif-
ter normalt inte skulle medges med större belopp än som motsvarar skä-
liga utgifter för lunch (prop. 1985/86:140, bet. 1985/86:SkU38, SFS
1986:505).

År 1995 begränsades avdraget för måltidsutgifter till högst 180 kronor.
Samtidigt togs avdragsförbudet för sprit och vin bort (prop. 1995/96:109,
bet. 1995/96:SkU20, SFS 1995:1625). En justering av lagtexten skedde
år 1996 (prop. 1995/96:152, bet. 1995/96:SkU25, SFS 1996:651). Belop-
pet sänktes till 90 kronor år 1996 (prop. 1996/97:12, bet. 1996/97:SkU7,
SFS 1996:1399).

I den nuvarande lydelsen ges några exempel på avdragsgilla utgifter
för representation som har ett omedelbart samband med verksamheten.
Dessa exempel har i SLK:s förslag kortats ner. Det kan nämnas att vid
1980 års lagstiftningsärende togs avdragsrätten upp för jul- och födelse-
dagsgåvor, mindre gåvor vid anställds sjukdom samt kostnad för begrav-
ningskrans o.d. vid dödsfall. Departementschefen ansåg att frågorna inte
var av sådan natur att de lämpade sig för lagstiftning utan att det i stället
fick ankomma på Riksskatteverket att utfärda anvisningar (prop.
1980/81:68, s. 191). Riksskatteverket har också utfärdat detaljerade re-
kommendationer (senast RSV S 1997:2).

Att det för avdragsrätt uteslutande skall vara fråga om att inleda eller
upprätthålla affärsförbindelser bör uttryckligen anges i bestämmelsen.
Vidare bör det av lagtexten framgå att bestämmelserna avser även repre-
sentation gentemot de anställda (personalvård). Regeringen anser att
SLK:s förslag är väl avgränsat. Exemplen som finns i gällande lagtext är
delvis omoderna. Regeringen delar kommitténs bedömning att de inte
tillför lagen något ytterligare och att de därför bör tas bort.

Prop. 1999/2000:2

198

Framtida garantiutgifter

Avdrag

3§

SLK:s forslag (4 §): Överensstämmer med undantag av en redaktionell
ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om avdrag för framtida garantiutgifter är hämtade från punkt 5 av anvis-
ningarna till 24 § KL. De infördes år 1973 och fanns fram till 1990 års
skattereform i punkt 1 a av anvisningarna till 41 § KL (Ds Fi 1973:13,
prop. 1973:207, bet. 1973:SkU76, SFS 1973:1057). Bestämmelserna har
inte ändrats sedan tillkomsten.

Även före lagregleringen kunde avdrag göras för garantiavsättningar
med stöd av de allmänna bestämmelserna i KL om avdrag för utgifter
och inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder. Med tiden
skärptes emellertid praxis vilket innebar ett avsteg från företagsekono-
miska redovisningsmässiga synpunkter.

Schablonregeln

4§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer med regeringens förslag bort-
sett från att SLK har formulerat bestämmelsen på ett annorlunda sätt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den s.k. schablon-
regeln om avdrag för framtida garantiutgifter är hämtad från punkt 5 av
anvisningarna till 24 § KL (jfr kommentaren till 3 §).

Bestämmelsen i första stycket har formulerats om i syfte att göra be-
stämmelsen mera lättillgänglig för läsaren.

Bestämmelsen om att avdraget skall justeras om beskattningsåret är
kortare eller längre än tolv månader har placerats i ett nytt andra stycke
och formulerats på samma sätt som motsvarande regel i fråga om värde-
minskningsavdrag i 18 kap. 13 § tredje stycket.

Utredningsregeln

5§

SLK:s förslag (6 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den s.k. utred-
ningsregeln om avdrag för framtida garantiutgifter är hämtad från punkt
5 av anvisningarna till 24 § KL (jfr kommentaren till 3 §).

Lagrådet anser att inledningen till bestämmelsen bör förtydligas för att
inte paragrafen skall komma att läsas fel. Bestämmelsen har utformats i
enlighet med Lagrådets förslag.

Prop. 1999/2000:2

199

Utbränt kärnbränsle

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag (7 §): Överensstämmer, bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för avsättning för utgifter för framtida hantering av kärnbränsle är
hämtad från punkt 6 av anvisningarna till 24 § KL. Bestämmelsen inför-
des år 1978 som en ny anvisningspunkt, punkt 1 b, till 41 § KL (prop.
1978/79:39, bet. 1978/79:SkU18, SFS 1978:974) och fick sin nuvarande
placering år 1990.

Bestämmelsen infördes som en följd av att hantering av utbränt kärn-
bränsle är förenat med stora kostnader och att frågan om avdragsrätt för
avsättningar för andra slag av framtida utgifter än framtida garantiutgifter
var oklar. Lagstiftningen skedde efter mönster från regleringen om fram-
tida garantiutgifter.

Utgifter för fusion eller fission

SLK:s förslag (7 a §): SLK:s förslag bygger på en äldre lagstiftning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om avdrag för fusions- och fissionsutgifter är hämtade från 2 § 16 mom.
första stycket SIL. Bestämmelserna infördes år 1997 (SOU 1995:137,
prop. 1996/97:154, bet. 1997/98:SkU2, SFS 1997:852). Paragrafen fick
sin nuvarande utformning år 1998 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5,
SFS 1998:1606).

I förhållande till förslaget i lagrådsremissen om ändringar i den före-
slagna inkomstskattelagen har några redaktionella ändringar gjorts.

Organisationsutgifter

SLK:s förslag (7 b §): Överensstämmer, bortsett från några redaktio-
nella ändringar och att SLK använder ordet ökning i stället för förändring
i andra meningen, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om avdrag för organisationskostnader är hämtade från 2 § 16 mom. andra
stycket SIL. Bestämmelserna infördes år 1997 (SOU 1995:137, prop.
1996/97:154, bet. 1997/98:SkU2, SFS 1997:852). En ändring har gjorts
efter Lagrådets granskning. Beträffande ekonomiska föreningar har ordet
ökning före ”av föreningens medlems- och förlagsinsatser” bytts ut mot
förändring. Avsikten har varit att samma regler skall gälla för ekonomis-
ka föreningar som för aktiebolag, jfr prop. s. 58.

200

Forskning och utveckling

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag (8 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
forskning och utveckling (FoU) är hämtad från punkt 24 av anvisningar-
na till 23 § KL.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 18 av anvis-
ningarna till 29 § KL (inkomst av rörelse). Avdragsregeln gällde även i
inkomstslaget jordbruksfastighet (punkt 1 av anvisningarna till 22 § KL).

Avdragsregeln infördes år 1970 (Ds Fi 1970:1, prop. 1970:135, bet.
1970:BeU59, SFS 1970:651). Innan avdragsregeln infördes medgavs
avdrag för FoU enbart om utgifterna kunde bedömas som en driftkostnad
enligt allmänna regler. Praxis var restriktiv och regleringen innebar en
utvidgning av avdragsrätten.

Egentligen behövs inte upplysningen om att avskrivningsreglema i fö-
rekommande fall skall tillämpas. Avdragsregeln i paragrafen reglerar
bara förutsättningarna för att avdrag skall göras, inte hur avdraget skall
beräknas (periodiseras) i olika situationer. Regeringen anser, i likhet med
kommittén, att det ändå kan finnas skäl att behålla upplysningen för att
undvika missförstånd.

Bidrag till Tekniska Museet

SLK:s förslag (9 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att bestäm-
melserna i 10-11 §§ (9-10 §§ i SLK:s förslag) bör omformuleras så att
det klart framgår att inte bara bidrag till dessa institut är avdragsgilla utan
att bestämmelserna är en utvidgning av det avdragsgilla området.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för bidrag till Stiftelsen Tekniska Museet ersätter lagen
(1990:696) om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tekniska Mu-
seum.

Genom 1970 års lagstiftning om FoU-kostnader (förarbeten, se under
9 §) infördes också i punkt 18 av anvisningarna till 29 § KL ett bemyn-
digande för regeringen att ge föreskrifter om avdragsrätt för bidrag till
viss forskning utan särskild prövning av sambandet mellan forskningen
och den skattskyldiges verksamhet. År 1984 utvidgades bemyndigandet
till att avse även museiverksamhet (prop. 1983/84:107, bet.
1983/84:KrU24, SFS 1984:715). Avsikten med utvidgningen var att till-
skapa avdragsrätt för bidrag till Tekniska Museet.

Genom 1990 års skattereform togs bemyndigandet bort eftersom det
stred mot regeringsformen. Dessutom bedömdes det inte finnas något
behov av bemyndigandet med hänsyn till den år 1984 utvidgade avdrags-
rätten samt praxis på området. Avdragsrätten till Tekniska Museet om-
fattades inte av avdragsregeln för FoU och avdragsrätten togs därför in i
en särskild lag.

201

Regeringen delar inte Svenska Revisorsamfundets SRS bedömning att
bestämmelserna i denna och i följande paragraf kan ge uttryck för att
endast bidrag till dessa institut är avdragsgilla. Bidrag till andra institut
får dras av, om bidraget enligt 9 § är en utgift för forskning och utveck-
ling som har eller kan antas få betydelse för verksamheten eller i övrigt
är en utgift för inkomsternas förvärvande och bibehållande. Enligt rege-
ringens bedömning är SLK:s förslag till lagtext väl formulerat. Regering-
en föreslår därför ingen ändring av bestämmelsen.

Avgifter och bidrag till Svenska Filminstitutet

11 §

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Se Svenska Revisorsamfundet SRS yttrande till
10 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avgifter till Svenska Filminstitutet är hämtad från 1 § lagen (1963:173)
om avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet, m.m. Denna
lag tillkom år 1963 som en följd av ett avtal om bildandet av Stiftelsen
Svenska Filminstitutet som hade träffats samma år (prop. 1963:101, bet.
1963:BeU35). Lagen har därefter ändrats när nya avtal träffats, senast år
1993 (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1552).

Beträffande Svenska Revisorsamfundets SRS invändning, se regering-
ens bedömning i kommentaren till 10 §.

Bidrag till utvecklingsbolag

72 £

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
bidrag till regionala utvecklingsbolag är hämtad från punkt 25 av anvis-
ningarna till 23 § KL. Bestämmelsen infördes år 1983 och fanns då i
punkt 18 av anvisningarna till 29 § KL (Ds B 1981:17, prop. 1982/83:94,
bet. 1982/83:SkU44, SFS 1983:311) men flyttades genom 1990 års skat-
tereform.

Bakgrunden till regleringen var den osäkerhet som rådde när det gällde
avdragsrätten för bidrag till s.k. utvecklingsbolag. Dessa hade bildats för
att skapa sysselsättning i regioner som blivit särskilt utsatta genom
strukturomvandling. Genom bestämmelsen knöts avdragsrätten till regio-
nala utvecklingsfonder.

Tidigare hänvisade bestämmelsen till förordningen (1978:504) om
överförande av vissa uppgifter från företagareförening till regional ut-
vecklingsfond när det gäller definitionen av regional utvecklingsfond.

Utvecklingsfondernas verksamhet har i huvudsak tagits över av regio-
nala utvecklingsbolag (prop. 1993/94:40, bet. 1993/94:NU11), varför
bestämmelserna justerades år 1994 (prop. 1993/94:234, bet.
1993/94:SkU25, SFS 1994:777).

Prop. 1999/2000:2

202

Avgifter till arbetsgivarorganisationer

13 §

SLK:s forslag (12 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avgifter till arbetsgivarorganisationer är hämtad från punkt 1 andra
stycket av anvisningarna till 20 § KL och infördes år 1992 (prop.
1991/92:117, bet. 1991/92:SkU31, SFS 1992:688).

Genom regleringen togs arbetsgivarnas avdragsrätt för avgifter till ar-
betsgivarorganisationer bort till den del avgiften avser annat än kon-
fliktändamål.

Bestämmelsen är placerad i en anvisningspunkt som gäller samtliga
inkomstslag, vilket var motiverat före 1990 års skattereform eftersom
avgifter till arbetsgivarorganisationer kunde vara aktuella inte bara i in-
komstslaget rörelse utan även i inkomstslagen jordbruksfastighet och
annan fastighet. Nu är det naturligt att placera bestämmelsen i inkomst-
slaget näringsverksamhet.

Avsättning till personalstiftelser

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen har
utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Avdragsbestämmelsen avse-
ende personalstiftelse är hämtad från punkt 20 a första stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL. Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i
punkt 2 a av anvisningarna till 29 § KL. Bestämmelsen gällde även i in-
komstslaget jordbruksfastighet (punkt 1 av anvisningarna till 22 § KL).

Avdragsrätten infördes år 1937 samtidigt som pensionsstiftelserna
reglerades (prop. 1937:301, bet. 1937:BevU29, SFS 1937:662).

I den nuvarande lydelsen anges uttryckligen att det är en arbetsgivare
som far göra avdraget. Eftersom det av lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m. framgår att det är arbetsgivaren som svarar
för avsättningarna anser SLK att det är en onödig upplysning i avdrags-
regeln. Regeringen delar SLK:s bedömning i denna del.

Arbetsrättsliga skadestånd

15 §

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Avdragsförbudet
för arbetsrättsliga skadestånd är hämtad från 20 § andra stycket trettonde
ledet KL. Bestämmelsen infördes år 1984 (SOU 1982:60, prop.
1983/84:165, bet. 1984/85:AU3, SFS 1984:838).

Prop. 1999/2000:2

203

Lagrådet anför att det är önskvärt att frågan om rätten att göra skatte-
rättsliga avdrag för skadestånd av ideellt slag övervägs i lämpligt sam-
manhang men motsätter sig inte att förslaget läggs till grund för lagstift-
ning nu.

Mervärdesskatt

76#

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation föreslår att orden
”genom ändrad debitering” läggs till efter orden sätts ned.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om ingående mervärdesskatt är hämtad från 20 § tjugoåt-
tonde ledet KL.

Denna reglering fanns i 73 § i den tidigare lagen (1968:430) om mer-
värdeskatt. Bestämmelsen flyttades till KL år 1994 i samband med att
den nya lagstiftningen om mervärdesskatt infördes (SOU 1992:6, prop.
1993/94:99, bet. 1993/94:SkU29, SFS 1994:201).

Bestämmelserna i andra stycket om avdrag för mervärdesskatt i vissa
fall är hämtad från 19 § andra stycket och punkt 23 första stycket av an-
visningarna till 23 § KL. Även dessa bestämmelser är hämtade från 73 § i
den tidigare mervärdeskattelagen och flyttades till KL år 1994. Hänvis-
ningen till mervärdesskattelagen (1994:200) i fråga om betalning av åter-
förd skatt kom till år 1997 (prop. 1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, SFS
1997:506).

Bestämmelsen i tredje stycket är hämtad från 19 § andra stycket och
punkt 14 av anvisningarna till 22 § KL (jfr kommentaren till 18 §).

Särskilda skatter och avkastningsskatt på pensionsmedel

77#

SLK:s förslag (17 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag. I
SLK:s förslag finns dock i en första mening en uppräkning av skatter och
avgifter som skall dras av. Vidare använder SLK uttrycket ”ändrad debi-
tering” i stället för ”det beskattningsår då debiteringen ändras”. I sista
meningen använder SLK uttrycket ”avdrag görs för hela skattebeloppet”
i stället för ”hela skattebeloppet dras av”.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Avdragsregeln i
första stycket om särskilda skatter och avgifter för näringsverksamheten
är hämtad från punkt 23 första stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Före 1990 års skattereform fanns avdragsregeln i 29 § 1 mom. och
punkt 9 av anvisningarna till 29 § KL. För inkomstslagen jordbruksfas-
tighet och annan fastighet fanns motsvarande bestämmelser i punkt 2 av
anvisningarna till 22 § respektive 25 § 1 mom. KL.

Bestämmelsen om att avdrag far göras för särskilda skatter och avgifter
har funnits i KL sedan lagens tillkomst. I punkt 23 av anvisningarna till

Prop. 1999/2000:2

204

23 § KL anges att avdrag far göras för fastighetsskatt, särskild löneskatt
på pensionskostnader och speciella för näringsverksamheten utgående
skatter. Uppräkningen är inte komplett i nuvarande lagstiftning. Även
andra särskilda skatter och avgifter får dras av, såsom tull. Bestämmelsen
har under åren ändrats genom att nya skatter och avgifter tillkommit me-
dan andra tagits bort. Regeringen anser att exemplifieringen i lagtexten är
onödig varför den har tagits bort i regeringens förslag.

Regeln om när skatt eller avgift sätts ned genom ändrad debitering är
hämtad från punkt 14 av anvisningarna till 22 § KL. Före 1990 års skatte-
reform fanns bestämmelsen i punkt 6 (ursprungligen 7) av anvisningarna
till 18 § KL. Bestämmelsen infördes år 1966 (Ds Fi 1965:4, prop.
1966:103, bet. 1966:BevU42, SFS 1966:274).

I samband med att termen avkortning utmönstrades förbisågs denna
bestämmelse. I de ändringar som gjordes år 1994 ersattes nämligen
”restituerade, avkortade eller avskrivna” avgifter (jfr punkt 13 av anvis-
ningarna till 22 § KL) med avgifter som ”fallit bort”. Som på andra stäl-
len i IL har ”fallit bort” ersatts med uttrycket ”sätts ned”. I regeringens
förslag har dessutom, för att bestämmelsen skall bli lättare att läsa, ut-
trycket ”genom ändrad debitering” ersatts med ”det beskattningsår då
debiteringen ändras”.

Bestämmelserna i andra stycket om avdrag för avkastningsskatt på
kontoavsättningar är hämtade från 11 § lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel. De avser emellertid inte beskattningen till
avkastningsskatt utan avdrag vid inkomstbeskattningen och bör därför
såsom kommittén föreslagit placeras i IL. Den grundläggande bestäm-
melsen om avdragsrätt kom till genom 1990 års skattereform (då place-
rad i 6 §). Samma år förtydligades bestämmelsen och regeln om att av-
drag fick ske oberoende av avräkning av utländsk skatt lades till (prop.
1990/91:54, 1990/91 :SkU10, SFS 1990:1448). I samband med införandet
av det individuella pensionssparandet flyttades bestämmelserna med re-
daktionella ändringar till 11 § lagen om avkastningsskatt (prop.
1992/93:187, bet. 1992/93:SkU31, SFS 1993:947).

Utländska skatter

18 och 19 §§

SLK:s förslag (18 och 19 §§): Överensstämmer bortsett från en redak-
tionell ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anför
att man åtminstone borde hänvisa till avräkningsmöjligheten i detta
sammanhang.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att utländska skatter under vissa förutsättningar räknas som utgifter
för att förvärva och bibehålla inkomster är hämtade från punkt 4 av an-
visningarna till 20 § KL. De infördes år 1951 som en ensidig svensk åt-
gärd för att mildra internationell dubbelbeskattning när det inte fanns
några avtalsbestämmelser (SOU 1950:35, prop. 1951:171, bet.
1951:BevU45, SFS 1951:324). Första-tredje styckena i anvisningspunk-

Prop. 1999/2000:2

205

ten har inte ändrats sedan dess men år 1966 gjordes vissa justeringar i
fjärde stycket for att markera att skatteavtalen och rätten till avdrag för
utländsk skatt var två skilda metoder för att eliminera eller mildra effek-
terna av internationell dubbelbeskattning. I 1966 års lagstiftning utfor-
mades bestämmelserna så att omkostnadsavdrag vägrades inte bara när
internationell dubbelbeskattning undanröjdes genom avtal utan också när
den bara lindrades (SOU 1962:59, prop. 1966:127, bet. 1966:BevU54,
SFS 1966:729). Detta gjordes i samband med att avräkningsregler inför-
des i 24-28 §§ SIL som en generell metod att lindra internationell dub-
belbeskattning när det inte finns något skatteavtal. Avräkningsförfarandet
regleras numera i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

År 1989 ändrades fjärde stycket så att samma regler skulle gälla för
avdragsmöjlighet oavsett om avräkning medgavs enligt avräkningslagen
eller på grund av bestämmelser i ett skatteavtal. Rätten till avdrag kom
därmed att gälla i samtliga de fall då den skattskyldige är berättigad till
avräkning av utländsk skatt enligt intern rätt eller skatteavtal (SOU
1988:45, prop. 1989/90:47, bet. 1989/90:SkU16, SFS 1989:1039).

SLK har inte i detta sammanhang hänvisat till lagen om avräkning av
utländsk skatt. En sådan hänvisning finns i stället i 65 kap. 16 §. I 65 kap.
finns övriga regler som behandlar skatteberäkningen. Regeringen delar
kommitténs bedömning att det är naturligt att man hänvisar till lagen om
avräkning av utländsk skatt i 65 kap. En möjlighet är att i förtydligande
syfte även hänvisa till lagen i samband med att avdragsmetoden behand-
las. Upprepningar leder enligt regeringens mening till att lagstiftningen
blir onödigt tung och otymplig. Regeringen har därför inte föreslagit nå-
gon hänvisning till lagen om avräkning av utländsk skatt i samband med
bestämmelserna om avdragsmetoden.

Intäktsregeln avseende återbetald skatt bygger på punkt 14 av anvis-
ningarna till 22 § KL som dock inte direkt är utformad för utländsk skatt.
Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 6 (tidigare 7) av
anvisningarna till 18 § KL där den infördes år 1966 (Ds Fi 1965:4, prop.
1966:103, bet. 1966:BevU42, SFS 1966:274). Eftersom avdragsrätten är
knuten till att skatten betalas, har återföringen knutits till att den återbe-
talas.

Prop. 1999/2000:2

Förluster av kontanta medel

20 §

SLK:s förslag (19 a §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om förluster i verksamheten är hämtade från punkt 1 fjärde stycket av
anvisningarna till 23 § KL. De infördes år 1997 (SOU 1995:137, prop.
1996/97:154, bet. 1997/98:SkU2, SFS 1997:851). Den nuvarande be-
stämmelsen inleds med en regel om att förluster som uppkommer i nä-
ringsverksamheten räknas som kostnad i näringsverksamheten om inte
annat följer av de särskilda bestämmelserna om kapitalförluster vid avytt-

206

ring eller särskilda skäl föreligger. Införandet av bestämmelsen kan när-
mast ses som en ytterligare markering av att upphävandet av reglerna om
kapitalförlust i 20 § andra stycket och punkt 5 av anvisningarna till 20 §
KL innebär en definitiv brytning med den ursprungliga principen att av-
drag medges endast for normala utgifter. SLK har inte föreslagit någon
motsvarande bestämmelse i IL. Regeringen har inte heller föreslagit en
sådan regel i lagrådsremissen. Lagrådet anför att den skattemässiga be-
handlingen av olika typer av förluster i näringsverksamhet har sedan lång
tid tillbaka vållat problem vid rättstillämpningen. Olika uppfattningar har
enligt Lagrådet rått om i vilken omfattning avdrag kan medges for exem-
pelvis skadestånd och förluster i samband med borgensåtaganden och
utlåning vid sidan av den egentliga verksamheten. Någon praxis som
belyser i vad mån den nyligen införda bestämmelsen i punkt 1 fjärde
stycket av anvisningarna till 23 § KL om avdrag for förluster som upp-
kommit i näringsverksamheten har betydelse i avdragshänseende finns
ännu inte. Lagrådet anser att slopandet av denna bestämmelse kommer
att uppfattas som en begränsning av avdragsrätten. Regeringen kan inte
se att slopandet av den särskilda bestämmelsen om förluster i punkt 1
fjärde stycket av anvisningarna till 23 § KL innebär en begränsning av
avdragsrätten. I förslaget har tvärtom avdragsbegränsningen och den
oklarhet som ligger i uttrycket ”om inte särskilda skäl föreligger mot
detta föreligger” tagits bort. Avdragsrätten för förluster i näringsverk-
samhet skall bedömas enligt huvudregeln. Av huvudregeln i 1 § följer att
alla förluster är avdragsgilla om de är att anse som utgifter for att förvär-
va och bibehålla inkomster.

Beträffande beviskraven i den nuvarande andra meningen anför Lagrå-
det att avsikten torde vara att det skall gälla ett strängare beviskrav än
normalt. Lagrådet förordar att beviskravet formuleras om i bestämmel-
sen. Regeringen har utformat bestämmelsen i denna del i enlighet med
Lagrådets förslag.

Brandförsäkringar för all framtid

27 £

SLK:s förslag (20 §): Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
brandförsäkring för all framtid är hämtad från punkt 31 av anvisningarna
till 23 § KL. Före 1990 års skattereform fanns den i punkt 5 av anvis-
ningarna till 25 § KL, i inkomstslaget annan fastighet (tidigare punkt 4,
numreringen ändrad genom SFS 1981:295). Bestämmelsen fanns med
redan vid KL:s tillkomst och har inte ändrats sedan dess.

Hälso- och sjukvård m.m.

22 §

SLK:s förslag (21 §): Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

207

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om hälso- och sjukvård är hämtade från punkt 34 första och andra
styckena av anvisningarna till 23 § KL. De infördes år 1995 (SOU
1994:98, prop. 1994/95:182, bet. 1994/95:SkU25, SFS 1995:651) men
har sin bakgrund i de avdragsbegränsningar som fanns för vård ”för vil-
ken ersättning inte utges enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring” i
punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL. Dessa avdragsbegränsningar in-
fördes år 1987 (Ds Fi 1986:27, prop. 1987/88:52, bet. 1987/88:SkU8,
SFS 1987:1303).

Bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL gällde enbart
arbetsgivarens kostnader för anställdas hälso- och sjukvård. När bestäm-
melsen flyttades (år 1995) till inkomstslaget näringsverksamhet (20 § KL
gällde formellt samtliga inkomstslag) fick även enskilda näringsidkare
och delägare i handelsbolag rätt till avdrag för vårdkostnader i samband
med arbete utomlands. I lagrådsremissen hade några mindre ändringar
gjorts i SLK:s förslag som regeringen numera anser vara obehövliga.
Regeringen följer därför SLK:s förslag.

2-U

SLK:s förslag (22 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om bl.a. företagshälsovård är hämtad från punkt 34 tredje stycket av an-
visningarna till 23 § KL.

Bestämmelserna infördes år 1995 (förarbeten, se kommentaren till

23 §). Tidigare fanns avdragsrätten för kostnader för företagshälsovård i
punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL, en bestämmelse som infördes år
1987 (förarbeten se 23 §). I fråga om enskilda näringsidkare fanns av-
dragsrätten för kostnader för företagshälsovård (”egen hälsovård”) i
punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL. Före 1990 års skattereform fanns
denna bestämmelse bl.a. i punkt 9 av anvisningarna till 29 § KL
(inkomstslaget rörelse). Avdragsrätten för enskilda näringsidkare inför-
des år 1981 (bet. 1980/81 :SkU25 och bet. 1980/81 :SkU47, SFS
1981:295).

24 f

SLK:s förslag (23 §): Överensstämmer med undantag för en redaktionell
ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
rehabilitering och förebyggande behandling är hämtad från punkt 34
fjärde stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen infördes år 1995 (förarbeten, se 23 §). Tidigare var av-
dragsrätten för rehabilitering ”eller liknande” reglerad i punkt 1 av anvis-
ningarna till 20 § KL. Dessa bestämmelser infördes år 1987 och gällde
enbart arbetsgivarens avdrag för kostnader för anställdas rehabilitering
(förarbeten se 23 §). Avdragsrätten var knuten till huvudavtal på arbets-
marknaden. Efter ändringen år 1995 omfattas även enskilda näringsidka-

Prop. 1999/2000:2

208

re och delägare i handelsbolag av avdragsrätten. Samtidigt togs kopp-
lingen till huvudavtalen bort.

Grupplivförsäkringar

25 £

SLK:s förslag (24 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Lunds universitet och
Bokföringsnämnden anför att ordet enskild bör läggas till före näringsid-
kare eftersom bestämmelsen bara gäller fysiska personer.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för grupplivförsäkringar är hämtad från punkt 23 andra stycket av
anvisningarna till 23 § KL.

Avdragsrätten infördes år 1976 (prop. 1976/77:41, bet.
1976/77:SkU12, SFS 1976:1094) för inkomstslaget rörelse (punkt 9 av
anvisningarna till 29 § KL) och jordbruksfastighet (punkt 2 av anvis-
ningarna till 22 § KL). Tidigare fick avdrag göras enbart om det rymdes
inom det starkt begränsade s.k. försäkringsavdraget. Regeln gäller även
för delägare i handelsbolag.

Reseskyddsförsäkringar

26 f

SLK:s förslag (25 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för reseskyddsförsäkringar är hämtad från punkt 23 andra stycket
av anvisningarna till 23 § KL. Avdragsrätten infördes år 1992 (SOU
1992:57, prop. 1992/93:127, bet. 1992/93:SkU14, SFS 1992:1598).

Utgifter med resor med egen bil

27 f

SLK:s förslag (26 §): Överensstämmer, med undantag för några redak-
tionella ändringar och en justering på grund av en senare lagändring, med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om bilresor är hämtade från punkt 32 av anvisningarna till 23 § KL. Be-
stämmelserna i första stycket infördes genom 1990 års skattereform. Be-
loppet höjdes från 1 krona och trettio öre till 1 krona och femtio öre ge-
nom lagstiftning år 1997 (prop. 1997/98:1, bet. 1997/98:FiUl, SFS
1997:950).

Prop. 1999/2000:2

209

Bestämmelserna i andra stycket infördes år 1996 i samband med nya
regler om bilförmån (prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiUl, SFS
1996:1208).

Arbetsresor

SLK:s förslag (27 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
inkomstslaget tjänst för resor till och från arbetet är hämtad från punkt 23
fjärde stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen infördes år 1981 och fanns t.o.m. 1990 års skattereform
i punkt 9 av anvisningarna till 29 § KL (prop. 1980/81:118 bil 2, bet.
1980/8 l:SkU50, SFS 1981:388).

År 1992 när avdraget i inkomstslaget tjänst begränsades till att avse
endast kostnader överstigande ett visst belopp infördes i punkt 23 av an-
visningarna till 23 § KL en hänvisning även till 33 § 2 mom. KL (prop.
1991/92:150, bet. 1991/92:FiU30, SFS 1992:841). Samtidigt reglerades i
denna anvisningspunkt den situationen att den skattskyldige har kostna-
der för arbetsresor i båda inkomstslagen.

Egenavgifter

29 £

SLK:s förslag (28 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
egenavgifter är hämtad från punkt 13 av anvisningarna till 22 § och punkt
19 av anvisningarna till 23 § KL.

Tidigare fick debiterade egenavgifter i inkomstslagen rörelse och jord-
bruksfastighet dras av som allmänt avdrag och inte som omkostnad i för-
värvskällan. Att avdraget skedde utanför inkomstslaget och med ett års
fördröjning hade flera nackdelar, bl.a. beräknades avgifter på ett underlag
utan hänsyn till avgifterna (avgift-på-avgiftseffekten). Avdragsfördröj-
ningen (eftersläpningseffekten) ledde ibland till oskäliga skatte- och av-
giftsutfall (Pomperipossaeffekten).

År 1976 skedde en genomgripande förändring av den skattemässiga
hanteringen av egenavgifter. Ett schablonavdrag för egenavgifter inför-
des (prop. 1975/76:178, bet. 1975/76:SkU68, SFS 1976:460). Avdraget
skedde alltså under det aktuella beskattningsåret. Avdraget gjordes också
i inkomstslagen rörelse och jordbruksfastighet och inte som ett allmänt
avdrag. En avstämning skedde senare mellan schablonavdraget och de
faktiskt påförda avgifterna. Bestämmelserna om schablonavdrag för
egenavgifter fördes in i punkt 2 a av anvisningarna till 22 § (jordbruks-
fastighet) och punkt 9 a av anvisningarna till 29 § (rörelse) KL.

Prop. 1999/2000:2

210

Systemet med schablonavdrag ersattes år 1981 med en rätt till avdrag
för belopp som avsätts för att täcka de på beskattningsåret belöpande
egenavgiftema (Ds B 1980:15, prop. 1981/82:10, bet. 1981/82:SkU9,
SFS 1981:1150).

Genom 1990 års skattereform flyttades bestämmelserna över till det
nya inkomstslaget näringsverksamhet (punkt 19 av anvisningarna till
23 §). Samtidigt gjordes de tillämpliga även på den särskilda löneskatten
enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Enligt punkt 13 av anvisningarna till 22 § KL räknas som intäkt avdrag
för egenav gifter som har återförts enligt punkt 19 av anvisningarna till
23 § KL. Av punkt 19 av anvisningarna till 23 § framgår att avdrag för
avsättning för de på beskattningsåret belöpande egenavgiftema skall åter-
föras till beskattning nästa beskattningsår. Det far anses onödigt att på
två ställen ange att avdraget för avsättning för egenavgifter skall återföras
till beskattning. Därför föreslås att detta regleras på ett ställe, nämligen i
detta kapitel. I den förstnämnda bestämmelsen anges vidare att om av-
gifterna sätts ned genom ändrad debitering skall motsvarande del av av-
draget återföras till beskattning. Före 1990 års skattereform fanns be-
stämmelsen i punkt 15 av anvisningarna till 21 § (jordbruksfastighet) och
punkt 10 av anvisningarna till 28 § (rörelse) KL. Bestämmelserna inför-
des år 1976 men hade föregångare i det äldre systemet när avdrag för
egenavgifter gjordes som ett allmänt avdrag och restituerade, avkortade
eller avskrivna avgifter togs upp som intäkt av tillfällig förvärvsverk-
samhet (35 § 1 mom. KL).

Bestämmelsen reglerar en viss intäktssituation och den är i dag place-
rad bland intäktsbestämmelsema i näringsverksamheten. Skattebestäm-
melsema om egenavgifter har till uppgift att reglera avdrag för egenav-
gifter. I de fall egenavgifter skall tas upp som intäkt har avdrag tidigare
skett. Med hänsyn till intäktsregelns nära samband med avdragsbestäm-
melsema har SLK valt att placera regeln i utgiffskapitlet tillsammans
med övriga bestämmelser om egenavgifter. Regeringen ansluter sig till
SLK:s förslag bortsett från ett par redaktionella ändringar.

I andra stycket har hänvisningarna till GBFL och jordbruksbokfö-
ringslagen (1979:141) ändrats till att avse NBFL. Införandet av NBFL
föreslås i prop. 1998/99:130.

115 kap. 7 § har tagits in en hänvisning till intäktsbestämmelsen i detta
kapitel.

30 §

SLK:s förslag (29 §): Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag av att senare lagändringar har beaktats i regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
underlaget för avdraget är hämtad från punkt 19 av anvisningarna till
23 § KL och infördes år 1981. Föregångare till bestämmelsen var scha-
blonavdraget för egenavgifter som infördes år 1976 (jfr kommentaren till
29 §). Bestämmelsen i andra stycket har ändrats år 1997 (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FiUl, SFS 1997:950) då procentsatsen höjdes
från 18 till 20 % för sådana inkomster för vilka särskild löneskatt utgår.

Prop. 1999/2000:2

211

Bestämmelsen i första stycket 2 ändrades senast år 1998 (prop.
1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13 och SfU14, SFS 1998:684) då defini-
tionen av uttrycket inkomst av anställning flyttades från 11 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring till 2 kap. 3-5, 15 och 16 §§ lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

31 §

SLK:s förslag (30 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
handelsbolag är hämtad från punkt 19 av anvisningarna till 23 § KL. Fö-
regångare till bestämmelsen var schablonavdraget för egenavgifter som
infördes år 1976 Q fr kommentaren till 30 §) och vad som gällde för han-
delsbolag förtydligades senare under det året (prop. 1976/77:41, bet.
1976/77:SkU 12, SFS 1976:1094).

Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton

32 f

SLK:s förslag (31 § första stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
pensionsförsäkringar m.m. är hämtad från punkt 21 av anvisningarna till
23 § KL.

Bestämmelsen infördes genom 1990 års skattereform. Tidigare fick
avdrag göras för pensionsförsäkringar bara som ett allmänt avdrag, dvs.
utanför näringsverksamheten.

Som en följd av den år 1993 införda möjligheten till individuellt pen-
sionssparande utvidgades avdragsrätten till att gälla även inbetalning på
eget pensionssparkonto (Ds Fi 1992:45, prop. 1992/93:187, bet.
1992/93:SkU31, SFS 1993:938).

SLK har i ett andra stycke tagit med villkoret om obegränsad skatt-
skyldighet. I regeringens förslag har villkoret i stället placerats i 59 kap.
16 §.

Avgifter till arbetslöshetskassa

SLK:s förslag (32 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att orden ”och liknande avgifter” inte finns med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för avgifter till arbetslöshetskassa är hämtad från punkt 23 tredje
stycket av anvisningarna till 23 § KL.

En särskild avdragsrätt infördes år 1979 (SOU 1977:91, prop.
1979/80:58, bet. 1979/80:SkU20, SFS 1979:1157). Tidigare var avgiften

Prop. 1999/2000:2

212

avdragsgill inom ramen för kapitalförsäkringsavdraget medan utfallande
belopp beskattades sedan år 1974.

Av 12 kap. 35 § andra stycket framgår att även avgifter till utländska
motsvarigheter till arbetslöshetskassa skall dras av. Bestämmelserna in-
fördes år 1997 (se förarbeten i kommentaren till den paragrafen). I rege-
ringens förslag har därför och liknande avgifter lagts till här. Regeringen
följer i övrigt SLK:s förslag.

Arbete i bostaden

34 f

SLK:s förslag (33 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för arbetsrum e.d. i bostaden är hämtad från punkt 27 första
stycket av anvisningarna till 23 § KL. Före 1990 års skattereform fanns
bestämmelsen i punkt 11 av anvisningarna till 29 § KL.

Bestämmelsen infördes år 1985 tillsammans med annan lagstiftning
som särskilt tog sikte på kulturarbetare (SOU 1983:53, prop. 1984/85:93,
bet. 1984/85:SkU28, SFS 1985:225). Bestämmelsen om avdragsrätt för
utgifter för arbetsutrymme som särskilt inrättats för näringsverksamheten
kan sägas motsvara tidigare praxis.

Ursprungligen gällde avdragsrätten arbetsrum i den skattskyldiges bo-
stad. Genom 1990 års skattereform fick avdragsrätten en mer generell
utformning och gäller del av privatbostad eller annan bostad som särskilt
inrättats för näringsverksamheten. Samtidigt angavs också vilka typer av
utgifter som får dras av.

35 §

SLK:s förslag (34 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
schablonmässigt avdrag för arbetsutrymme i bostaden är hämtad från
punkt 27 andra stycket av anvisningarna till 23 § KL (förarbeten, se
kommentaren till 34 §). Beloppen har aldrig ändrats.

Ökade levnadskostnader för yrkesfiskare

36£

SLK:s förslag (35 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Bestämmelsen har dock en annan formulering i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att formuleringen bör änd-
ras så att det klart framgår att det är fiske under yrkesutövning som kan
berättiga till avdrag för ökade levnadskostnader.

Prop. 1999/2000:2

213

Kommentar och skälen for regeringens förslag; Bestämmelsen om
avdrag for yrkesfiskares ökade levnadskostnader är hämtad från punkt 29
av anvisningarna till 23 § KL.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 19 av anvis-
ningarna till 29 § KL.

Avdraget infördes år 1974 (prop. 1974:115, bet. 1974:SkU33, SFS
1974:294). Vid 1990 års skattereform infördes kravet på att fiskeresan
skulle vara förenad med övernattning utom hemorten.

Enligt bestämmelsen krävs för avdrag att yrkesfiskaren under längre
tidsperioder personligen bedrivit fiske. Avdraget byggde nämligen på att
fiske bedrevs under omkring 150 fiskedagar om året. Sedan kravet på
övernattning införts, styrs avdragsrätten av antalet övernattningar utanför
hemorten, och kravet är inte längre relevant utan bör tas bort. Inte heller
kan det behöva anges att yrkesfiskaren personligen bedrivit fisket.

Något sådant förtydligande som RSV efterlyser, att det är resor i sam-
band med fiske under yrkesutövning som berättigar till avdrag, behövs
inte. Om fiskaren gör privata fiskeresor är utgifterna för dessa privata
levnadskostnader som enligt 9 kap. 2 § inte får dras av. Eftersom ut-
trycket i näringsverksamheten finns i flera paragrafer har det ändå lagts
till i regeringens förslag.

Utgifter innan en näringsverksamhet startar

37 £

SLK:s förslag (14 kap. 11 §): Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen för
avdrag i efterhand för utgifter innan en näringsverksamhet har påbörjats
är hämtad från punkt 26 av anvisningarna till 23 § KL.

Avdragsrätten infördes år 1985 efter förslag från Kulturskattekommit-
tén (SOU 1983:53, prop. 1984/85:93, bet. 1984/85:SkU28, SFS
1985:225). Bestämmelsen gäller alla näringsidkare men ansågs vara av
särskild betydelse för uppfinnare och konstnärer.

Regeln togs in i en ny anvisningspunkt 18 b av anvisningarna till 29 §
KL och fick sin nuvarande placering genom 1990 års skattereform. Då
skedde också en anpassning till systemet med rullande underskottsav-
drag.

Lagrådet anför att enligt tredje stycket skall avdrag som avses i denna
paragraf göras bara om den skattskyldige kan visa att förutsättningarna
för avdrag är uppfyllda. Avsikten med denna formulering torde enligt
Lagrådet vara att det skall gälla ett strängare beviskrav än normalt. Be-
stämmelsen har mot bakgrund av vad Lagrådet anfört formulerats om i
enlighet med Lagrådets förslag.

Regeringen har även i övrigt gjort några redaktionella ändringar i för-
hållande till det remitterade lagförslaget.

Prop. 1999/2000:2

214

Resekostnader i konstnärlig verksamhet

Kommentar och skälen for regeringens forslag: I punkt 28 av anvis-
ningarna till 23 § KL anges att vid utövande av litterär, konstnärlig eller
därmed jämförlig verksamhet kan resor ingå som ett naturligt led i verk-
samheten och att kostnaderna för sådana resor är avdragsgilla i den mån
de inte utgör personliga levnadskostnader.

Bestämmelsen infördes år 1985 (SOU 1983:53, prop. 1984/85:93, bet.
1984/85:SkU28, SFS 1985:225) och bakgrunden var att bedömningen av
konstnärers och författares avdragsyrkanden varierade starkt. Det fanns
därför ett intresse av att få en enhetlig tillämpning samtidigt som betydel-
sen av resor för kulturarbetares verksamhet markerades. Avsikten var
därför närmast att göra klart att skattskyldiga med litterär, konstnärlig
eller därmed jämförlig verksamhet ofta har ett behov av resor för att för-
värva och bibehålla inkomsterna i sin verksamhet och att avdragsrätten
för utgifterna skall prövas enligt samma grunder som gäller i fråga om
annan verksamhet. Detta förhållande framgår också av rättsfallet RÅ
1992 ref. 101.

SLK ifrågasätter behovet av bestämmelsen. Som nämnts skall avdraget
prövas enligt samma grunder som för annan näringsverksamhet. Regeln
synes däremot slå fast att kulturarbetare ofta har ett yrkesmässigt behov
av resor och ett större behov än andra näringsidkare. Det är en ovanlig
metod i skattesammanhang att i lagtexten konstatera vissa behov, egen-
skaper m.m. I stället brukar sådana bakomliggande förhållanden ligga till
grund för materiella bestämmelser och i det enskilda fallet vara föremål
för bevisning. Det är i hög grad tveksamt om bestämmelsen fyller någon
funktion. SLK föreslår därför att bestämmelsen inte tas med i IL. Riks-
skatteverket framhåller att regeln sannolikt har inneburit att ifrågavarande
yrkesgrupper behandlats förmånligare än andra näringsidkare vad avser
reseavdrag. Om regeln tas bort kan det enligt verket uppfattas som en
skärpning av gällande regler. Regeringen delar SLK:s bedömning att det
kan ifrågasättas om regeln fyller någon funktion. Avsikten med regeln
har såsom ovan framgått inte varit att behandla kulturarbetare förmånli-
gare vid beskattningen än andra näringsidkare. Regeringen föreslår där-
för att en sådan bestämmelse inte tas med i IL.

17 kap. Lager och pågående arbeten

Kapitlet innehåller bestämmelser om lager och pågående arbeten. I fråga
om lager är det inte bara egentliga lagervärderingsreglema utan också
bestämmelserna om sammanläggning och delning av värdepappersfon-
der.

I SLK:s förslag finns bestämmelser om internationella aktiebyten i
13-17 §§ och om internationella fusioner och fissioner i 18 §. Bestäm-
melserna upphävdes år 1998 och andra bestämmelser infördes i nya la-
gar, FUL och UBA (prop. 1998/99:28, bet. 1998/99SkU8, SFS
1998:1601 och 1603). De senare bestämmelserna har tagits in i 37 kap.
respektive 49 kap. i IL.

Prop. 1999/2000:2

215

Bakgrund

Prop. 1999/2000:2

Bestämmelserna om lager och kontraktsnedskrivning fanns ursprungli-
gen i punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL. År 1979 delades punkten
upp i tre anvisningspunkter (prop. 1978/79:210, bet. 1978/79:SkU57,
SFS 1979:612). Punkt 1 behandlade bokföringsmässig inkomstberäk-
ning. Punkt 2 innehöll de allmänna reglerna om lagervärdering samt om
kontraktsnedskrivning. Punkt 3 innehöll de särskilda värderingsreglerna i
fråga om lager av värdepapper, fastigheter och liknande tillgångar. (De
tidigare punkterna 2 och 3 fick ändrad numrering.)

Bestämmelser om pågående arbeten infördes i punkt 3 a av anvisning-
arna till 24 § KL år 1981 (förarbeten, se nedan).

Genom 1990 års skattereform (förarbeten, se nedan) flyttades samtliga
värderingsregler från punkterna 2 och 3 av anvisningarna till 41 § KL till
punkt 2 av anvisningarna till 24 § KL. Bestämmelserna om pågående
arbeten flyttades från punkt 3 a av anvisningarna till 41 § KL till punkt 3
av anvisningarna till 24 § KL.

Enligt de ursprungliga bestämmelserna i KL var lagervärderingen fri
och några särskilda skatterättsliga lagervärderingsregler fanns inte. I
stället skulle den i räkenskaperna gjorda värdesättningen ligga till grund
för beskattningen och ”endast om särskilda omständigheter därtill föran-
leda frångås ...” (punkt 1 av anvisningarna till 41 § KL). Rätten till fri
lagervärdering begränsades alltså endast av bokföringslagens bestämmel-
se om att bokföringen skulle ske i överensstämmelse med allmänna bok-
föringsgrunder och med iakttagande av god köpmannased.

Bestämmelserna om nedskrivning på rätten till leverans av lagertill-
gångar som har köpts in men ännu inte levererats (kontraktsnedskriv-
ning) infördes år 1945 (förarbeten, se nedan).

År 1955 slopades den fria lagervärderingen (förarbeten, se nedan). I
stället tilläts att lagret skrevs ned till 40 % av anskaffningsvärdet eller
återanskaffningsvärdet efter avdrag för inkurans (huvudregeln). Alterna-
tivt kunde lagret skrivas ned på grundval av medeltalet av lagervärdena
vid utgången av de två närmast föregående åren (supplementärregel I).
För rå- eller stapelvaror fanns ytterligare en alternativ nedskrivningsmöj-
lighet (supplementärregel II). Enligt denna fick lagret tas upp till lägst
70 % av värdet beräknat efter lägsta marknadspris under beskattningsåret
eller under något av de närmast föregående nio beskattningsåren.

Slutligen fanns en möjlighet att värdera lagret till ett lägre värde än
enligt de beskrivna reglerna om den skattskyldige kunde visa att det var
påkallat med hänvisning till prisfallsrisk.

Inkuransavdrag (prisfall) fick schablonmässigt göras med 5 % eller
med det högre procenttal som RSV fastställde för vissa branscher.

Samtidigt infördes också bestämmelser om värdering av lager av fas-
tigheter samt om värdering av bl.a. försäkringsföretags placeringar i akti-
er m.m.

År 1981 infördes särskilda värderingsregler för lager av aktier
(förarbeten, se nedan).

216

År 1983 sänktes bolagsskattesatsen samtidigt som möjligheten att skri-
va ned värdet på lager begränsades och fick ske endast till 50 % av värdet
(Ds Fi 1983:21, prop. 1983/84:64, bet. 1983/84:SkU14, SFS 1983:983).

I och med att ett första steg togs mot 1990 års skattereform under år
1989 begränsades ytterligare rätten till lagemedskrivning för bl.a. aktie-
bolag (prop. 1989/90:50, bet. 1989/90:SkU10, SFS 1989:1017). Änd-
ringen innebar att nedskrivning av värdet på lager fick ske till 60 % av
värdet. Motsvarande begränsning gjordes beträffande övriga lagervärde-
ringsregler med undantag av supplementärregel II.

Nedskrivningsreglema ändrades radikalt genom 1990 års skattereform
(förarbeten, se nedan). Det schablonmässiga inkuransavdraget avskaffa-
des. Supplementärregel I och II togs bort. Efter en ändring år 1992 far
lagret värderas enligt lägsta värdets princip, dvs. till det lägsta av an-
skaffningsvärdet och verkliga värdet på balansdagen (förarbeten, se ned-
an).

När det gäller lager i djur skedde stora förändringar åren 1951 och
1972 i samband med att jordbruken gick över till bokföringsmässig in-
komstredovisning (förarbeten, se nedan). I renskötselföretagen skedde
övergången till bokföringsmässig inkomstredovisning år 1976
(förarbeten, se nedan).

År 1978 fick inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga grunder ske
även i inkomstslaget arman fastighet (förarbeten, se nedan).

År 1995 skedde en frikoppling mellan bokföring och beskattning av
försäkringsföretagens placeringstillgångar samt av vissa omsättningstill-
gångar hos kreditinstitut och värdepappersbolag (förarbeten, se nedan).

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1945 Kontraktsnedskrivning, prop. 1945:377, bet. 1945:BevU64, SFS
1945:778

1951 Lagervärdering av bl.a. djur i jordbruk vid övergång till bokfö-
ringsmässig inkomstberäkning, SOU 1946:29, prop. 1951:191,
bet. 1951:BevU63, SFS 1951:790

1955 Den fria lagervärderingen ersattes av huvudregeln och supple-
mentärreglema samt regler för lager av fastigheter och försäk-
ringsföretags m.fl. placeringar, SOU 1954:19, prop. 1955:100,
bet. 1955:BevU45, SFS 1955:255

1966 Skatteflyktsregel mot Lundintransaktioner, SOU 1963:52, prop.
1966:85, bet. 1966:BevU55, SFS 1966:724

Prop. 1999/2000:2

217

1972 Lagervärdering av bl.a. djur i samtliga jordbruk på grund av
övergång till bokföringsmässig inkomstberäkning, SOU
1971:78, prop. 1972:120, bet. 1972:SkU67, SFS 1972:741

1976 Lagervärdering av djur i renskötselrörelse, prop. 1975/76:107,
bet. 1975/76:SkU2, SFS 1976:924

1978 Lagervärdering även för inkomstslaget annan fastighet i sam-
band med övergång till bokföringsmässig inkomstberäkning, Ds
B 1978:7, prop. 1978/79:42, bet. 1978/79:SkU17, SFS 1978:942

1981 Värderingsregler för lager av fastigheter m.m. och inkomstredo-
visning av pågående arbeten, SOU 1977:86, prop. 1980/81:68,
bet. 1980/81 :SkU25 och 47, SFS 1981:295

1990 1990 års skattereform, nya regler för lagemedskrivning, SOU

1989:34, prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650

1992 Värdering av lagret till det lägsta av anskaffningsvärdet och
verkliga värdet, prop. 1991/92:86, bet. 1991/92:SkU30, SFS
1992:693

1995 Frikoppling mellan redovisning och beskattning för placerings-
tillgångar i försäkringsföretag m.m., SOU 1995:43, prop.
1995/96:104, bet. 1995/96SkU19, SFS 1995:1614

Prop. 1999/2000:2

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Av paragrafen
framgår att kapitlet behandlar dels lager, dels pågående arbeten.

Anskaffningsvärde och verkligt värde

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer, bortsett från att hänsyn har tagits till
senare föreslagen lagstiftning, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisor samfundet SRS anser att hänvis-
ningen till årsredovisningslagen m.fl. lagar inte är oproblematisk mot
bakgrund av de diskussioner som förts om successiv vinstavräkning för
pågående arbeten. Samfundet anser att denna problematik bör utredas
särskilt.

218

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen hänvi-
sas till lagstiftning om redovisning när det gäller begreppen anskaff-
ningsvärde och verkligt värde. Bestämmelserna finns i dag i punkt 2
första stycket av anvisningarna till 24 § KL och 2 § 6 a mom. SIL. Be-
stämmelserna i KL infördes år 1992 och ändrades år 1995 samtidigt som
bestämmelserna i SIL infördes. SLK:s förslag är ingen ändring i förhål-
lande till gällande regler. Såsom Svenska Revisorsamfundet SRS anfört
måste eventuella problem vad avser värderingen av pågående arbeten
utredas särskilt. Det finns därför inte skäl att nu frångå kommitténs för-
slag.

I prop. 1998/99:130 föreslås emellertid en ny bokföringslag. I NBFL
hänvisas i fråga om värderingen av omsättningstillgångar till 4 kap. 9 §
andra-ljärde styckena ÅRL. Regeringen har anpassat sitt förslag i denna
paragraf till de föreslagna bestämmelserna i den nämnda propositionen.

Lager

Huvudregler

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
lagervärdering i första stycket är hämtad från punkt 2 första stycket av
anvisningarna till 24 § KL.

Bestämmelsen infördes genom 1990 års skattereform. Enligt denna re-
gel fick lagret inte tas upp till lägre värde än det högsta värde som är till-
låtet enligt vissa bestämmelser i BFL. Tidigare lagervärderingsregler
finns beskrivna ovan i avsnittet om bakgrunden.

Eftersom den nya lagervärderingsregeln ledde till tillämpningsproblem
ändrades bestämmelsen år 1992.

Bestämmelsen i andra stycket om först-in-först-ut-principen är hämtad
från punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 24 § KL. Den infördes år
1955.

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer, bortsett från en redaktionell ändring,
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om altemativregeln (97-procentsregeln) är hämtade från punkt 2 tredje
stycket av anvisningarna till 24 § KL. Bestämmelserna infördes genom
1990 års skattereform.

Prop. 1999/2000:2

219

Djur

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas
Riksförbund anför att innebörden av uttrycket verkligt värde bör klargö-
ras.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
djur i jordbruk och renskötsel är hämtad från punkt 2 fjärde stycket av
anvisningarna till 24 § KL.

År 1951 fick jordbrukare uttryckligen möjlighet till bokföringsmässig
inkomstberäkning under förutsättning att räkenskaper fördes. För de
jordbrukare som gick över till en sådan inkomstberäkning räknades
samtliga djur i jordbruket som lager. Tidigare skedde en uppdelning av
djuren så att vissa räknades som inventarier och andra som lager. Det-
samma gällde år 1972 då samtliga jordbrukare gick över till bokförings-
mässig inkomstberäkning.

År 1976 anknöts värderingen av djur i renskötselrörelse till vad som
gällde i jordbruk i samband med övergången till bokföringsmässig in-
komstberäkning.

Den ursprungliga fria lagervärderingen fick tillämpas utom för lager av
djur. Dessa skulle normalt tas upp till vissa minimivärden, i praktiken
värden motsvarande 80 % av genomsnittspriserna.

År 1979 infördes produktionskostnaden som värderings grund (SOU
1977:86, prop. 1978/79:210, bet. 1978/79:SkU57, SFS 1979:612).

Bestämmelsen om djurens sammanlagda saluvärde infördes år 1987
(prop. 1986/87:132, bet. 1986/87:SkU46, SFS 1987:337).

Genom 1990 års skattereform begränsades nedskrivningsrätten till
lägst 85 % av den genomsnittliga produktionskostnaden.

Av den nuvarande bestämmelsen framgår att regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer fastställer föreskrifter för beräk-
ning av produktionskostnaden för varje taxeringsår. Delegationsbestäm-
melsen infördes år 1951. Värderingen av dyrbara avelsdjur e.d. som det
inte fastställts några värden för reglerades samma år. SLK föreslår att
delegationsbestämmelsen och knytningen till denna tas bort eftersom den
inte är tillfredsställande från grundlagsmässig synpunkt. Regeringen de-
lar SLK:s uppfattning.

Av nuvarande bestämmelse följer att djuren inte i något fall behöver
tas upp till ett högre belopp än som motsvarar djurens sammanlagda all-
männa saluvärde. I kommitténs förslag har termen saluvärde bytts ut mot
verkligt värde. Med verkligt värde avses detsamma som i 4 kap. 9 §
tredje stycket ÅRL. Lantbrukarnas Riksorganisation och Skogsägarnas
Riksförbund anser att innebörden av begreppet bör klargöras. Med verk-
ligt värde avses enligt nämnda lagrum försäljningsvärdet efter avdrag för
beräknad försäljningskostnad. Det verkliga värdet far i vissa fall be-
stämmas till återanskaffningsvärdet, i förekommande fall med avdrag för
inkurans eller till annat värde som är förenligt med god redovisningssed.
Regeringen anser inte att den bör närmare ange vad som är god redovis-
ningssed vid lagervärderingen av djur.

Prop. 1999/2000:2

220

Andelar som förvärvas genom vissa utdelningar och utskifiningar

6 och 7

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att det innehåller ordet genomsnittliga före anskaffningsvärdet i 6 §
första stycket. Vidare använder SLK ordet erhålla i stället för förvärva
såväl i rubriken som i paragraferna. Slutligen använder SLK i 6 § ut-
trycket ”anses som anskaffningsvärde” och i 7 § ”skall som anskaff-
ningsvärde för aktierna anses”.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anför att begrep-
pet ”genomsnittligt anskaffningsvärde” är nytt och det har inte kom-
menterats särskilt. Förbundet förutsätter att begreppet inte innebär någon
ändring i sak.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I paragraferna finns
kompletterande bestämmelser till 42 kap. 16 och 20 §§. Dessa paragrafer
behandlar den situationen att ett aktiebolag delar ut eller en ekonomisk
förening skiftar ut aktier i ett dotterbolag (se vidare kommentaren till de
paragraferna). Enligt dessa lagrum behöver den som far aktierna till sig
under vissa förutsättningar inte ta upp värdet av dem som intäkt. Men om
aktierna blir lagertillgångar hos mottagaren skall värdet av aktierna enligt
24 kap. 3 § tas upp som intäkt av näringsverksamhet. Det framgår i dag
av 3 § 7 mom. fjärde och femte styckena samt 3 § 8 mom. tredje stycket
SIL. Hur värdet skall bestämmas framgår av punkt 2 sista stycket av an-
visningarna till 24 § KL. Som anskaffningsvärde för de utdelade aktierna
skall anses så stor del av anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande
bolaget som svarar mot förändringen av marknadsvärdet på dessa aktier
till följd av utdelningen. Av prop. 1990/91:167 s. 25 framgår att föränd-
ringen av marknadsvärdet skall beräknas enligt samma princip som till-
lämpas vid fördelningen av det genomsnittliga anskaffningsvärdet för
aktier som inte utgör omsättningstillgångar. Därmed har man inte avsett
att genomsnittsmetoden skall tillämpas. För att undvika förväxlingar har
regeringen tagit bort ordet genomsnittliga före anskaffningsvärdet i 6 §.

Att de utdelade aktierna blir lagertillgångar kan bara förekomma i in-
komstslaget näringsverksamhet. Därför har intäktsbestämmelsema place-
rats i 24 kap. 3 § i stället för i inkomstslaget kapital. Här regleras hur
anskaffningsvärdet för de utdelade aktierna skall beräknas.

Bestämmelserna i 6§ infördes år 1991 (prop. 1990/91:167, bet.
1990/91 :SkU30, SFS 1991:411) och bestämmelserna i 7 § år 1992 (prop.
1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS 1992:1343).

Ordet erhålla har i båda paragraferna i regeringens förslag ersatts med
ordet förvärva. Regeringen har också skrivit om bestämmelserna så att de
är formulerade på samma sätt i de båda paragraferna. Regeringen har valt
uttrycket ”skall som anskaffningsvärde anses”. Regeringen följer i övrigt
SLK:s förslag.

Lagrådet anser att den s.k. Lundinlagstiftningen framstår som ett udda
och svårtillämpat inslag i företagsbeskattningen. Med hänsyn till att en
särskild utredare tillkallats att se över reglerna (Dir. 1998:55) motsätter
sig inte Lagrådet att reglerna i sak förs över till IL.

Prop. 1999/2000:2

221

Vissa andra andelsforvärv

8-10 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens forslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Skatteflyktsreglema
är hämtade från punkt 2 sjätte stycket av anvisningarna till 24 § KL.

Bestämmelserna infördes år 1966 och har sedan dess enbart genomgått
redaktionella förändringar med undantag av ett tillägg (se kommentaren
till 11 §)•

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
ekonomiska föreningar och utländska juridiska personer är hämtad från
punkt 2 sjätte stycket av anvisningarna till 24 § KL.

Regleringen om ekonomiska föreningar är från år 1966.

Som en följd av det s.k. moder-dotterbolagsdirektivet, som syftar till
att utdelning skall kunna lämnas av ett dotterbolag i en medlemsstat till
ett moderbolag i en annan medlemsstat utan att inkomstskatt eller käll-
skatt skall betalas, infördes år 1994 ett tillägg som tog sikte på nedskriv-
ning av aktier eller andelar i utländska juridiska personer (SOU
1994:100, prop. 1994/95:52, bet. 1994/95:SkU10, SFS 1994:1858).

12 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om i
vilken ordning medel skall anses ha tagits i anspråk för utdelning är
hämtad från punkt 2 sjätte stycket av anvisningarna till 24 § KL och till-
kom också den år 1966.

Fusioner och fissioner

13 §

SLK:s förslag (14 §): Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen har
utformats som en hänvisning till 37 kap. 29 § om fusioner och fissioner
(se kommentaren till nämnda paragraf). Ordet kvalificerade har lagts till i
förhållande till det till Lagrådet remitterade förslaget eftersom bestäm-
melsen i 37 kap. 29 § bara gäller vid kvalificerade fusioner och fissioner.

Prop. 1999/2000:2

222

Delägarrätter i före detta investmentföretag

14 §

SLK:s förslag (16 §): Rubriken och bestämmelsen finns inte med i
SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen har
utformats som en hänvisning. Bestämmelserna om avskattning av ande-
larna när ett investmentföretag upphör att vara investmentföretag inför-
des år 1998 (förarbeten se kommentaren till 39 kap. 18 §).

Sammanläggning och delning av värdepappersfonder

15 §

SLK:s förslag (19 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: De särskilda be-
stämmelserna om sådana andelar i svenska värdepappersfonder som är
lagertillgångar är hämtade från 1 § lagen (1993:541) om inkomstbeskatt-
ning vid ombildning av värdepappersfond. Den infördes år 1993 (prop.
1992/93:206, bet. 1992/93:NU31). Resten av lagen har placerats i 39 kap.
20 § (fondernas beskattning) och 48 kap. 18 § (kapitalvinstbeskattning-
en).

Andelsbyten

16 §

SLK:s förslag : Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen har
utformats som en hänvisning till 49 kap. som behandlar uppskov med
beskattningen vid andelsbyten. Bestämmelserna infördes år 1998 (se av-
snittet Bakgrund i nämnda kapitel).

Försäkringsföretag, kreditinstitut och värdepappersbolag

17 och 18 §§

SLK:s förslag (20 och 21 §§): Överensstämmer, bortsett från en redak-
tionell ändring i 17 § med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Försäkringsförbundet anför att eftersom det defi-
nitionsmässigt är skillnad mellan lagertillgångar och omsättningstill-
gångar kan ordet omsättningstillgång inte utan vidare bytas ut mot lager-
tillgångar i 17 § (20 § i SLK:s förslag). Förbundet anför att bestämmel-
sen i stället bör utformas på följande sätt ”Ett försäkringsföretags place-
ringstillgångar enligt lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkrings-
företag far tas upp till det lägsta...”

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om försäkringsföretags placeringstillgångar är hämtade från 2 § 6 a mom.
första och andra styckena SIL.

Prop. 1999/2000:2

223

Bestämmelserna infördes år 1995 och var en följd av att nya årsredo-
visningslagar infördes år 1995, bl.a. lagen (1995:1560) om årsredovis-
ning i försäkringsföretag.

I IL har, såsom redovisats i allmänmotiveringen, avsnitt 7.2.7, ordet
omsättningstillgång bytts ut mot lagertillgång. Regeringen delar inte
förbundets bedömning att termen i förevarande fall inte kan bytas ut mot
lagertillgång. Regeringen följer därför SLK:s förslag.

SLK:s förslag (22 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
värderingen av lager av överlåtbara värdepapper för kreditinstitut och
värdepappersbolag är hämtad från 2 § 6 a mom. tredje stycket SIL.

Bestämmelsen infördes år 1995 som en följd av ny lagstiftning om års-
redovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag.

20 §

SLK:s förslag (23 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Justeringsregeln vid
byte av värderingsmetod är hämtad från 2 § 6 a mom. femte stycket SIL.

Bestämmelsen infördes år 1995 som en följd av frikopplingen mellan
redovisning och beskattning i fråga om värdering av vissa värdepapper
hos kreditinstitut och värdepappersbolag samt placeringstillgångar hos
försäkringsföretag.

SLK:s förslag (24 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att bestämmelsen i SLK:s förslag är formulerad som så att 17 och
19 §§ inte skall tillämpas i den mån företaget delat ut medel eller på an-
nat sätt förfogat över vinst med för stort belopp.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anför att den nuva-
rande formuleringen uttrycker tydligare vad som gäller, nämligen att om
bara en del av övervärdet har gjorts till föremål för utdelning skall endast
ett belopp motsvarande den delen återföras. Delegationen anför att det
inte är meningen att man vid varje överträdelse av utdelningsförbudet
beträffande obeskattade värdeökningar skall frångå lägsta värdets princip
och i stället fullt ut använda det värde som tagits fram i räkenskaperna.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att en lägre skattemässig värdesättning inte godtas i den mån överskju-
tande belopp används för vinstutdelning eller liknande är hämtad från 2 §
1 mom. nionde stycket SIL. Bestämmelsen tillkom år 1995.

Regeringen anser i likhet med Näringslivets skattedelegation att SLK:s
formulering kan synas oklar. Det bör av bestämmelsen klart framgå att
värdet vid taxeringen skall höjas i motsvarande mån som företaget förfo-
gat över vinsten på ett sätt som inte hade varit möjligt om samma värde-

Prop. 1999/2000:2

224

ring gjorts i räkenskaperna som vid inkomsttaxeringen. Bestämmelsen
har därför förtydligats i regeringens förslag.

Kontraktsnedskrivning

22 §

SLK:s förslag (25 §): Överensstämmer, med undantag för ett par redak-
tionella ändringar i första meningen, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket framhåller att det blir tydligare i
första meningen om köpts in ersätts med bara köpts.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kontraktsnedskrivning är hämtad från punkt 2 femte stycket av anvis-
ningarna till 24 § KL.

Rätten till kontraktsnedskrivning infördes år 1945. Nedskrivning fick
ske på grund av såväl prisfallsrisk som konstaterat prisfall. Kontrakts-
nedskrivning på grund av prisfallsrisk slopades genom 1990 års skattere-
form.

Bestämmelserna om kontraktsavskrivning på inventarier, som i dag
finns i samma stycke, har placerats i kapitlet om inventarier (18 kap.
23 §).

Orden köpts in har här ersatts med ordet köpts. Några ytterligare re-
daktionella ändringar har gjorts i SLK:s förslag.

Pågående arbeten

Huvudregler

23 och 24 §§

SLK:s förslag (26 och 27 §§): Överensstämmer bortsett från ett par re-
daktionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om pågående arbeten är hämtade från punkt 3 första stycket av anvis-
ningarna till 24 § KL.

Bestämmelserna om pågående arbeten infördes år 1981. Bakgrunden
var bl.a. den bristande överensstämmelsen mellan redovisning och be-
skattning. Enligt god redovisningssed ansågs resultatredovisning kunna
ske först när arbetet var slutfört, men vid beskattningen ansågs resultat-
beräkning kunna ske löpande genom beskattning av dellikvider.

Löpande räkning eller fast pris

25 §

SLK:s förslag (28 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen på de
två formerna av pågående arbeten är hämtad från punkt 3 andra stycket
av anvisningarna till 24 § KL. Bestämmelsen är från år 1981.

Prop. 1999/2000:2

225

8 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

Löpande räkning

26 §

SLK:s förslag (29 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anser att orden ”i
stället” i andra meningen är överflödiga och bör tas bort.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
arbeten på löpande räkning är hämtad från punkt 3 tredje stycket av an-
visningarna till 24 § KL.

Bestämmelsen infördes år 1981 och innehåller den s.k. fakturerings-
metoden, nämligen att intäktsredovisning sker i takt med faktureringen.

Lagrådet anför att det remitterade förslaget synes innebära att den
skattskyldige kan, med verkan i skattehänseende, antingen aktivera vär-
det av de pågående arbetena eller ta upp fakturerade belopp. Lagrådet
föreslår att bestämmelsen ges en annan formulering om avsikten är att
åstadkomma en reglering som sakligt överensstämmer med dagens reg-
ler. Regeringen har inte avsett att ändra den materiella innebörden av
gällande regler. Regeringen föreslår därför att bestämmelsen utformas
med utgångspunkt i Lagrådets förslag och på samma sätt som i dag i KL.

Fast pris

27 §

SLK:s förslag (30 §): Överensstämmer med regeringens förslag men
saknar ordet lägst före 97 procent.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS och Näringslivets
skattedelegation framhåller att ordet lägst bör läggas till före 97 % efter-
som varje värde inom 97-100 % godtas.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
värdering av pågående arbeten till fast pris är hämtad från punkt 3 fjärde
stycket av anvisningarna till 24 § KL.

Bestämmelsen infördes år 1981 och till en början fick arbetena tas upp
till lägst 85 % av kostnaderna. Då kunde även en motsvarighet till den för
lagertillgångar gällande supplementärregel I tillämpas (jämförelse med
medelvärdet på pågående arbeten under de närmast två föregående åren).
För hantverks- och konsultrörelser fick värdet minskas med ett basbe-
lopp. Basbeloppsregeln och supplementärregeln togs bort genom 1990
års skattereform.

Före 1990 års skattereform gjordes skillnad mellan direkta och indi-
rekta kostnader. Indirekta kostnader var omedelbart avdragsgilla det år de
uppkom. 1990 års skattereform innebar att värderingen i stället görs som
för lager.

Regeringen gör ingen annan ändring i SLK:s förslag än att ordet lägst
läggs till före 97 procent.

SLK:s förslag (31 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

226

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om ä
conto-betalningar för arbeten till fast pris är hämtad från punkt 3 fjärde
stycket av anvisningarna till 24 §. Den tillkom år 1981.

29 §

SLK:s förslag (32 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att värdet av den egna arbetsinsatsen m.m. inte skall räknas in är hämtad
från punkt 3 femte stycket av anvisningarna till 24 § KL. Bestämmelsen
infördes år 1981.

30 §

SLK:s förslag (33 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Regeln om intres-
segemenskap är hämtad från punkt 3 sjätte stycket av anvisningarna till
24 § KL. Bestämmelsen infördes år 1981.

Underlåtenhet att slutredovisa eller fakturera

31 §

SLK:s förslag (34 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Skatteflyktsregeln
är hämtad från punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna till 24 § KL. Be-
stämmelsen är från år 1981.

Justering

32 §

SLK:s förslag (35 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avvikelse från de tidigare redovisade reglerna för inkomstberäkning är
hämtad från punkt 3 åttonde stycket av anvisningarna till 24 § KL. Be-
stämmelsen infördes år 1981.

Hänvisningar

33 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
hänvisningar till andra ställen i lagen med bestämmelser som innehåller
särskilda regler om anskaffningsvärde för lager och pågående arbete.

Prop. 1999/2000:2

227

18 kap. Inventarier

Prop. 1999/2000:2

I kapitlet finns bestämmelserna om inventarier och tillgångar som skrivs
av som inventarier. I kapitlen om byggnader (19 kap.) respektive mark-
anläggningar (20 kap.) finns ytterligare bestämmelser om inventarier
(byggnads- och markinventarier). Byggnads- och markinventarier räknas
som inventarier och skrivs följaktligen av enligt bestämmelserna i detta
kapitel. Bestämmelserna om mark- och byggnadsinventarier tar emeller-
tid närmast sikte på att avgränsa dessa från vad som är byggnader re-
spektive mark. Därför har bestämmelserna samlats i byggnads- respekti-
ve markkapitlet och kommenteras närmare där.

Bakgrund

Den ursprungliga avskrivningsmetoden i KL kallades för bunden, normal
eller planenlig avskrivning. Enligt denna metod var de årliga värde-
minskningsavdragen så avpassade att anskaffningsvärdet i sin helhet
drogs av under den tid som tillgången beräknades vara ekonomiskt an-
vändbar.

År 1938 (förarbeten, se nedan) infördes ytterligare en avskrivnings-
metod vid sidan av den planenliga nämligen fri avskrivning. Den fria
avskrivningen gällde enbart för aktiebolag och vissa andra juridiska per-
soner. Den fria avskrivningen var inte bunden till någon plan. Avdrag
medgavs i stället med samma belopp som i räkenskaperna.

År 1955 (förarbeten, se nedan) avskaffades den fria avskrivningen och
i stället infördes den räkenskapsenliga avskrivningen. Den räkenskapsen-
liga avskrivningen innebär bl.a. att avdraget begränsas till högst 30 % per
år. I övrigt bygger den räkenskapsenliga avskrivningen i hög grad på den
fria avskrivningen. För enskilda näringsidkare samt för jordbrukare som
redovisade inkomst enligt bokföringsmässiga grunder innebar den räken-
skapsenliga avskrivningen väsentligt ökade avskrivningsmöjligheter. Den
räkenskapsenliga avskrivningen är fortfarande den allmänt förekomman-
de metoden.

Restvärdesavskrivningen infördes i inkomstslaget jordbruksfastighet år
1972 samtidigt som jordbruken gick över till beskattning enligt bokfö-
ringsmässiga grunder (SOU 1971:78, prop. 1972:120, bet. 1972:SkU67,
SFS 1972:741).

Den planenliga avskrivningsmetoden avskaffades år 1981 (förarbeten,
se nedan) och restvärdesmetodens tillämpningsområde utvidgades till att
avse även inkomstslaget rörelse. Samtidigt togs ett tidigare krav på an-
knytning till räkenskaperna bort.

År 1981 skedde även en mindre redigering av de aktuella bestämmel-
serna i inkomstslaget rörelse. Tidigare hade avskrivningsreglema funnits
i punkterna 3-5 av anvisningarna till 29 § KL. Dessa bestämmelser flyt-
tades till punkterna 3-6 av anvisningarna till 29 § KL.

Bestämmelserna fick sin nuvarande placering genom 1990 års skattere-
form (förarbeten, se nedan). Med något undantag skedde inte några mate-
riella förändringar genom skattereformen.

228

Före 1990 års skattereform fanns i inkomstslagen jordbruksfastighet Prop. 1999/2000:2
och annan fastighet hänvisningar till avskrivningsreglema i inkomstsla-
get rörelse. Av punkt 5 av anvisningarna till 22 § KL framgick att be-
stämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning och restvärdesavskrivning
gällde även inkomstslaget jordbruksfastighet. En hänvisning gjordes till
punkt 4 och 5 av anvisningarna till 29 § KL (rörelse). Av punkt 3 av an-
visningarna till 25 § KL framgick att punkterna 3-5 av anvisningarna till
29 § KL gällde även inkomst av annan fastighet. Dessa inkomstslag gick
upp i inkomstslaget näringsverksamhet genom 1990 års skattereform.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1938 Fri avskrivning infördes, SOU 1937:42, prop. 1938:258, bet.

1938:BevU32, SFS 1938:368

1955 Den räkenskapsenliga avskrivningen infördes och den fria av-
skrivningen avskaffades, SOU 1954:19, prop. 1955:100, bet.
1955:BevU45, SFS 1955:255

1966 Räkenskapsenlig avskrivning för patent m.m., SOU 1963:52,
prop. 1966:85, bet. 1966:BevU55, SFS 1966:724

1981 Restvärdesmetoden infördes för rörelse och den planenliga av-
skrivningen avskaffades, SOU 1977:86, prop. 1980/81:68, bet.
1980/81 :SkU25, SFS 1981:295

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110,

bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650

Kommentar till paragraferna

Tillämpningsområde

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser inte att det
finns några skäl att begränsa rättigheterna i andra stycket 1 till förvärvade
rättigheter. Enligt samfundets mening torde motsvarande begränsning
inte finnas i nuvarande bestämmelser.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I första stycket an-
ges att bestämmelserna gäller för maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier. Bestämmelsen finns i punkt 12 första stycket
av anvisningarna till 23 § KL.

I första stycket erinras också om att byggnads- och markinventarier
räknas som inventarier. I inledningen till detta kapitel motiveras varför

229

bestämmelserna om byggnads- och markinventarier finns i fastighets-
respektive markkapitlet.

Bestämmelserna i andra stycket 1 om koncessioner, patent m.m. är
hämtade från punkt 16 av anvisningarna till 23 § KL. De fick sin nuva-
rande utformning år 1995 (prop. 1995/96:104, bet. 1995/96:SkU19, SFS
1995:1613).

Bestämmelserna om värdeminskningsavdrag för patenträtt m.m. har
funnits i KL sedan lagens tillkomst. Från början tillämpades den planen-
liga avskrivningen. Genom lagstiftning år 1966 fick patent m.m. skrivas
av enligt räkenskapsenlig avskrivning.

I de nuvarande bestämmelserna anges att det för avdragsrätten för pa-
tenträtt och liknande är utan betydelse om den förvärvade rättigheten
utnyttjas vid tillverkning eller om näringsidkaren tillgodogör sig den ge-
nom att överlåta utnyttjandet till någon annan. Ursprungligen var det så
att patenträtt och liknande rättigheter som näringsidkaren utnyttjade ge-
nom att överlåta tillverkningen till någon annan ansågs som en vara
(omsättningstillgång) och inte som ett inventarium (punkt 5 av anvis-
ningarna till 29 § KL). Ett sådant patent kunde alltså inte skrivas av. Ef-
ter lagändring år 1966 räknades även patent som exploaterades av andra
som anläggningstillgång. Det fanns då ett behov av att upplysa om att det
för avdragsrätten var betydelselöst att tillverkningen skedde hos någon
annan. Eftersom det inte kan anses vara någon skillnad att hyra ut en an-
läggningstillgång jämfört med att upplåta rätten att utnyttja ett patent
saknar bestämmelsen numera betydelse. Den har därför tagits bort.

Från början medgavs avdrag för värdeminskning på varumärke, firma-
namn och andra liknande rättigheter av goodwills natur enbart i den mån
värdet var begränsat till viss tid. Ersättning vid överlåtelse av goodwill-
värdet beskattades enligt kapitalvinstreglema. Är 1951 (SOU 1949:9,
prop. 1951:170, bet. 1951:BevU62, SFS 1951:761) infördes en generell
avskrivningsrätt, i normalfallet under en tioårsperiod. Samtidigt före-
skrevs att ersättningen vid avyttring skall tas upp som intäkt av närings-
verksamhet. Är 1966 togs möjligheten bort att omedelbart skriva av hy-
resrätter. Hyresrätter kom att bedömas som andra rättigheter av good-
wills natur. Samtidigt fick goodwill skrivas av enligt reglerna för räken-
skapsenlig avskrivning.

Bestämmelsen i andra stycket punkt 1 är i förslaget utformad så att den
bara omfattar rättigheter som har förvärvats från någon annan. Lagrådet
anser att varken nuvarande lagtext eller dess förarbeten (prop.
1995/96:104 s. 52 och 54) ger stöd för att begränsa bestämmelsens till-
lämplighet till förvärv från utomstående. Lagrådet anför vidare att det
inte heller finns några rättsfall som ger vid handen att punkt 16 av anvis-
ningarna till 23 § KL inte kan tillämpas på egenproducerade immateriella
rättigheter och hänvisar till RÄ 1993 ref 92 och RÅ 1994 ref. 94. Lagrå-
dets slutsats är att avskrivningsreglema för inventarier enligt nuvarande
system även gäller för egenproducerade immateriella rättigheter och att
förslaget innebär en avvikelse i förhållande till gällande regler.

Lagrådet konstaterar att eftersom förslaget inte innehåller några sär-
skilda regler för egenproducerade rättigheter synes den goda redovis-
ningsseden komma att styra den skattemässiga behandlingen. Lagrådet

Prop. 1999/2000:2

230

anser att det inte finns bärande skäl för att aktiverade egenproducerade
rättigheter skall behandlas på annat sätt än liknande rättigheter som för-
värvas från utomstående. Lagrådet framhåller att införande av ytterligare
en metod för reglering av avdrag för utgifter för anskaffning av anlägg-
ningstillgångar ökar problemen vid upprättande och kontroll av deklara-
tioner.

Regeringen vill till att börja med peka på att lagtexten enligt dagens
lydelse inte är tydlig på denna punkt. Regeringens uppfattning är dock att
egenproducerade rättigheter inte omfattas av dagens bestämmelser och
att det är den goda redovisningsseden som, i avsaknad av skatterättsliga
regler, far styra avskrivningarna av dessa rättigheter. Regeringen vill inte
i detta sammanhang ta ställning till om reglerna borde ändras på sätt som
Lagrådet föreslår. Frågan om sambandet mellan redovisning och beskatt-
ning har behandlats av Redovisningskommittén i delbetänkandet Sam-
bandet redovisning - beskattning (SOU 1996:167). Förslaget bereds för
närvarande inom Finansdepartementet. Det är enligt regeringens bedöm-
ning lämpligt att frågan om egenproducerade immateriella rättigheter och
sambandet mellan redovisning och beskattning övervägs i ett samman-
hang.

Bestämmelserna om anslutningsavgifter och anläggningsbidrag i andra
stycket 2 är hämtade från punkt 17 av anvisningarna till 23 § KL. De in-
fördes år 1975 i inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet och
rörelse (prop. 1975:48, bet. 1975:SkU22, SFS 1975:259). Före 1990 års
skattereform fanns huvudregeln i punkt 11 av anvisningarna till 22 § KL.
Hänvisningar till detta kapitel finns för tydlighetens skull i byggnadska-
pitlet och markkapitlet.

Hänvisningen i SLK:s förslag i andra stycket till vad som sägs om in-
ventarier är mer allmän än nuvarande hänvisning i punkterna 16 och 17
av anvisningarna till 23 § som bara avser reglerna om avskrivning. Oftast
gäller vad som sägs om inventarier även för dessa tillgångar. Kommittén
har därför valt att i stället särskilt ange när något annat gäller. Regeringen
anser att kommitténs lösning är ändamålsenlig och följer kommitténs
förslag bortsett från att andra stycket har formulerats om. Ändringen i
SLK:s förslag har gjorts för att bestämmelserna skall vara uppbyggda på
ett enhetligt sätt i IL.

Reparation och underhåll

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag
för att ordet skall används i stället för får.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Lunds universitet ifråga-
sätter om en ”reparationsbestämmelse” behövs för varje tillgångsslag.
Även Svenska Revisorsamfundet SRS anser att bestämmelsen är obehöv-
lig eftersom avdragsrätten täcks in av den generella avdragsrätten. Nä-
ringslivets skattedelegation och Svenska Revisorsamfundet SRS anför att
bestämmelsen bör omformuleras så att aktivering av kostnaderna kan ske
vid beskattningen.

Prop. 1999/2000:2

231

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdragstidpunkten för utgifter för reparation och underhåll av inventarier
är ny. Däremot anges utgifterna som exempel på kostnader i punkt 1 av
anvisningarna till 23 § KL. Före 1990 års skattereform fanns detta för
inkomstslaget rörelses del i 29 § 1 mom. KL. Där hade det funnits sedan
KL:s tillkomst.

Utgifter för underhåll och reparationer far enligt god redovisningssed
ibland aktiveras i räkenskaperna. Kommitténs förslag innebär dock att
utgifter för underhåll och reparationer vid taxeringen alltid skall dras av
omedelbart. Enligt gällande praxis får utgifterna ibland fördelas på flera
år även vid inkomsttaxeringen. Så kan t.ex. vara fallet om utgifterna har
aktiverats i räkenskaperna. I regeringens förslag har därför ordet "skall"
bytts ut mot "får

Lagrådet anför att eftersom det i förslaget saknas uttryckliga regler om
hur aktiverade utgifter av ifrågavarande slag skall behandlas, avdrag i
stället skall medges enligt de principer som följer av god redovisnings-
sed. Lagrådet anser att det är oförenligt med ett starkt schabloniserat
system som regleringen i kapitlet innebär att avstående från tillämpning
av regeln om direktavdrag skulle leda till att ytterligare en metod för vär-
deminskning skulle få användas. Enligt Lagrådets mening talar övervä-
gande skäl för att bestämmelserna i detta kapitel skall innehålla en ut-
tömmande reglering av rätten till avdrag för utgifter för anskaffning och
förbättring av inventarier. Lagrådet föreslår mot denna bakgrund att en
bestämmelse införs som anger att utgifter som inte dragits av omedelbart
skall dras av enligt bestämmelserna i 3 §.

Regeringen konstaterar att det inte i dag finns någon bestämmelse mot-
svarande den som Lagrådet föreslår. Regeringen vill inte i detta lagstift-
ningsärende ta ställning till om en sådan bestämmelse bör införas. Såsom
regeringen anfört i kommentaren till föregående paragraf bör frågor som
rör sambandet mellan redovisning och beskattning lösas i ett samman-
hang.

Avdrag för anskaffning

Värdeminskningsavdrag

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att regeln
om konstverk bör ges en annan utformning så att begränsningen i av-
dragsrätten tar sikte på att inventarierna ifråga inte är föremål för värde-
minskning utan anses ha ett bestående värde. Det avgörande bör vara att
inventarierna inte minskar i värde, inte att de är konstverk eller liknande.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
årliga värdeminskningsavdrag i första stycket är hämtad från punkt 12
första stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Av andra stycket framgår att värdeminskningsavdrag inte får göras för
konstverk och andra föremål som kan anses ha ett bestående värde. Be-
stämmelsen är ny. Som framgår av redovisningen nedan har bestämmel-

Prop. 1999/2000:2

232

sen en historisk bakgrund i KL samtidigt som syftet är att kodifiera
praxis.

Ursprungligen angavs i 29 § 1 mom. KL att avdraget avsåg
”värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest”. Detta förtydli-
gande togs bort år 1981. Av 15 § andra stycket BFL framgår att anlägg-
ningstillgångar som fortlöpande minskar i värde på grund av ålder eller
nyttjande eller annan därmed jämförlig orsak skall skrivas av.

Värdeminskning på konstföremål har vägrats i ett stort antal rättsfall.
Det har funnits olika orsaker till denna praxis. Ibland har tillgångarna
saknat samband med verksamheten. I andra fall har de inte anskaffats för
stadigvarande bruk. I dessa fall har konstverken inte ansetts som inventa-
rier. Men det finns fall där konstverken är inventarier men där värde-
minskningsavdrag vägrats på grund av att konstverken inte ansetts sjunka
i värde. Det är denna fråga som den föreslagna regeln tar sikte på. I Re-
geringsrättens praxis har det slagits fast att värdeminskningsavdrag eller
omedelbart avdrag skall vägras för konstföremål och dylikt när föremå-
len kan bedömas vara värdebeständiga (RÅ 1951 not. Fi 674 och 738,
R77 1:60 och RÅ 1991 not. 113). Det bör därför framgå i inventarieka-
pitlet att värdeminskningsavdrag inte far göras för konstverk och andra
föremål som kan beräknas ha ett bestående värde. I regeringens förslag
har andra stycket förtydligats så att det klart framgår att det avgörande
för bestämmelsens tillämplighet är att föremålen inte minskar i värde.

Omedelbart avdrag

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund anser att utredningens
förslag i andra meningen är felaktigt från materiell synpunkt. Förbundet
anför att i lagens lydelse enligt SFS 1966:724 hänvisades från punkt 5 i
anvisningarna till 29 §, som behandlade rättigheter, till punkt 3 av vilken
framgick att omedelbart avdrag medgavs. I specialmotiveringen
(prop. 1980/81:68) angavs endast följande om den nya punkt 6 av anvis-
ningarna till 19 §. ”Innehållet har med språkliga och redaktionella änd-
ringar som föranleds av förslagen i övrigt förts över från den nuvarande
anvisningspunkten 5”. Sålunda fanns i sammanhanget inte någon avsikt
att ändra avskrivningsreglema för ”korttidsrättigheter” (jfr prop. s. 114).
Det kan därför ifrågasättas om den nya punkten 6 av anvisningarna till
29 § genom lagändringen 1981 (SFS 1981:295) fick den lydelse den bor-
de ha haft när den saknade hänvisning till punkt 3, där omedelbart avdrag
fortfarande reglerades. Samfundet framhåller att andra meningen i för-
tydligande syfte i stället borde ha följande lydelse ”Detta gäller även så-
dana rättigheter som avses i 1 § andra stycket.” Även Föreningen Aukto-
riserade revisorer FAR, Svenska Revisorsamfundet SRS och Näringsli-
vets skattedelegation anser att lagen bör ändras så att reglerna för kort-
tidsinventarier och inventarier av mindre värde är fullt ut tillämpliga på
immateriella rättigheter.

Prop. 1999/2000:2

233

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om inventarier med kort livslängd eller av mindre värde är hämtade från
punkt 12 första stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen om omedelbart avdrag för korttidsinventarier har fun-
nits i KL sedan dess tillkomst. Av 29 § KL framgick då att värdeminsk-
ningsavdrag avsåg inventarier av längre varaktighet. Enligt punkt 4 av
anvisningarna till 29 § KL medgavs omedelbart avdrag för inventarier
som förbrukades eller förslets snabbt, vilket i regel var fallet när varak-
tigheten beräknades till högst tre (ursprungligen fem) år.

Bestämmelsen om omedelbart avdrag för inventarier av mindre värde
infördes först år 1981.

En fråga var tidigare i vad mån omedelbart avdrag kunde göras som
för korttidsinventarier i fråga om sådana tillgångar som finns i punkt 16
och 17 av anvisningarna till 23 § KL (1 § andra stycket i förslaget). Frå-
gan fick sin lösning genom rättsfallet RÅ 1993 ref. 92. Regeringen delar
kommitténs bedömning, mot bakgrund av rättsfallet, att bestämmelserna
om omedelbart avdrag för korttidsinventarier eller inventarier av mindre
värde inte omfattar sådana tillgångar som avses i punkt 16 och 17 av an-
visningarna till 23 § KL. Den omständigheten att målet handlade om ett
s.k. skatteupplägg kan enligt regeringens bedömning inte ha varit av av-
görande betydelse. Regeringen tar inte i detta lagstiftningsärende ställ-
ning till huruvida bestämmelsen även bör vara tillämplig på immateriella
rättigheter m.fl. tillgångar. Av tidsskäl måste den frågan övervägas i ett
annat sammanhang. Förslaget till lagtext har utformats i enlighet med
detta.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelser om inventarier som anskaffats under beskatt-
ningsåret och som avyttras, utrangeras eller dylikt under samma år. Be-
stämmelsen finns i punkt 13 åttonde stycket av anvisningarna till 23 §
KL och infördes år 1955.

Av systematiska skäl har bestämmelsen brutits ut från avskrivnings-
reglema och placerats i början av kapitlet tillsammans med de andra fö-
reskrifterna om omedelbart avdrag.

Nyttjanderåttshavares avdragsrätt

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen hänvi-
sas till byggnadskapitlet vad gäller arrendators och annan nyttjanderätts-
havares avdragsrätt för anskaffning av inventarier. Dessa bestämmelser
finns i punkt 15 av anvisningarna till 23 § KL.

Prop. 1999/2000:2

234

Anskaffningsvärde

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att ordet egen tillverkning inte finns med i första meningen.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelser om inventariers anskaffningsvärde. Bestämmelserna
finns i nuvarande punkt 13 andra stycket av anvisningarna till 23 § KL.
Om inventarier anskaffats genom egen tillverkning skall i avskrivnings-
underlaget inräknas direkta och indirekta tillverkningsutgifter. I regering-
ens förslag har ett tillägg gjorts i förtydligande syfte enligt vilket an-
skaffningsvärdet för egentillverkade inventarier utgörs av utgiften för
förvärvet.

Bestämmelserna infördes ursprungligen år 1938.

8§

SLK:s förslag (9 §): Överensstämmer med regeringens förslag med un-
dantag för några ändringar på grund av senare lagstiftning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en bestämmelse om anskaffningsvärdet på inventarier som har in-
gått i en näringsverksamhet som den skattskyldige förvärvat genom ett
benefikt fång. Bestämmelsen finns i punkt 13 andra stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL. Bestämmelsen tillkom år 1938 i samband med att
den fria avskrivningen infördes. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydel-
se år 1998 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU8, SFS 1998:1604). Änd-
ringen år 1998 innebär att bestämmelsen endast omfattar bodelning med
anledning av makes död. Benefika överlåtelser genom gåva och bodel-
ning av annan anledning än makes död omfattas av reglerna i den år 1998
införda underprislagen 1998:1600 (23 kap. i IL).

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en bestämmelse om anskaffningsvärdet när kontraktsnedskrivning
skett. Bestämmelsen finns i nuvarande punkt 13 tredje stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen infördes år 1955. Att anskaffningsvärdet reduceras med
det tidigare medgivna avdraget för kontraktsnedskrivning gällde från
början inte vid tillämpning av kompletteringsregeln. Sedan år 1981 redu-
ceras anskaffningsvärdet även när kompletteringsregeln tillämpas. Efter
Lagrådets granskning har ordet kontrakts av skrivning ersatts med det rätta
ordet kontraktsnedskrivning eftersom det är fråga om en nedskrivning.

Prop. 1999/2000:2

235

W

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens forslag bortsett
från några redaktionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelser om karaktärsbyte.

I första stycket finns en hänvisning till bestämmelserna om avskattning
i 14 kap. 16 § som infördes genom 1990 års skattereform. I förtydligande
syfte har orden ”från ägarens privategendom” lagts till.

I andra stycket finns bestämmelser om anskaffningsvärdet när avskatt-
ning inte sker vid karaktärsbyte. Bestämmelsen finns i punkt 12 fjärde
stycket av anvisningarna till 23 § KL och infördes genom 1990 års skat-
tereform.

11 §

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en jämkningsregel som finns i nuvarande punkt 13 andra stycket
av anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen infördes år 1938. Bakgrunden till bestämmelsen var att
överlåtaren kunde undgå skatt eller bli lindrigt beskattad enligt den tidens
kapitalvinstregler samtidigt som förvärvaren erhöll ett högt avskriv-
ningsunderlag.

Numera hänförs enligt punkt 1 av anvisningarna till 22 § KL till intäkt
av näringsverksamhet vad som inflyter vid avyttring av inventarier eller
av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av värdeminsk-
ningsavdrag.

I samband med 1990 års skattereform uttalades att behovet av en
jämkningsregel minskade i det nya systemet men att den kunde behövas
undantagsvis (prop. 1989/90:110 s. 55).

Av redovisningen framgår att de motiv som ligger till grund för jämk-
ningsregeln försvagats. Emellertid kan det finnas fall där en jämknings-
regel kan vara motiverad. Det kan således finnas skäl att i ett annat sam-
manhang se över bestämmelsen tillsammans med annan lagstiftning som
tar sikte på överföring av anläggningstillgångar. Regeringen följer SLK:s
förslag.

Hänvisningar

12 §

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
hänvisningar till andra ställen i lagen med bestämmelser som innehåller
särskilda föreskrifter om anskaffningsvärde m.m.

Prop. 1999/2000:2

236

Hänvisningarna har justerats i regeringens förslag med hänsyn till de
ändringar som infördes när det gäller beskattningen vid omstrukturering-
ar år 1998 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU8, SFS 1998:1600 f.).

Räkenskapsenlig avskrivning och restvärdesavskrivning

Huvudregel

13 §

SLK:s forslag (14 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna; Svenska Revisorsamfundet SRS och Näringslivets
skattedelegation anför att lagtexten bör omformuleras så att den anknyter
till den bruttoredovisning som numera är god redovisningssed där skill-
naden mellan planenliga och skatterättsliga avskrivningar kommer till
uttryck i en obeskattad reserv.

Kommentar och skälen för regeringens forslag: Paragrafen inne-
håller de grundläggande bestämmelserna om både den räkenskapsenliga
avskrivningen och restvärdesavskrivningen. Bestämmelsen om räken-
skapsenlig avskrivning innehåller den s.k. huvudregeln som finns i punkt
13 fjärde stycket av anvisningarna till 23 § KL. Restvärdesavskrivningen
finns i punkt 14 av anvisningarna till 23 § KL.

Restvärdesavskrivningen infördes ursprungligen i inkomstslaget jord-
bruksfastighet som en förenklad variant till den räkenskapsenliga av-
skrivningen. Trots att restvärdesmetoden i stora delar bygger på den rä-
kenskapsenliga var det nödvändigt att relativt utförligt beskriva restvär-
desavskrivningen i inkomstslaget jordbruksfastighet eftersom bestäm-
melserna om de båda avskrivningsmetodema fanns på olika ställen i KL.
För att inte restvärdesmetoden skulle bli svår att tillämpa dubblerades
vissa moment av bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning. När
restvärdesavskrivningens tillämpningsområde utvidgades till att även
omfatta inkomstslaget rörelse flyttades bestämmelserna till en egen an-
visningspunkt i rörelseavsnittet. Nu föreslås en omredigering där huvud-
delen av bestämmelserna samlas till en paragraf. Härigenom framgår
tydligare likheterna och skillnaderna mellan metoderna.

Av den nuvarande lydelsen framgår att avdrag för avskrivning far gö-
ras med högst 30 % oavsett när under beskattningsåret inventarierna har
anskaffats. Vid den planenliga avskrivningen togs hänsyn till hur länge
inventarierna varit i bruk under anskaffningsåret. Möjligen fanns det ett
historiskt motiv att i förhållande till den planenliga avskrivningen redovi-
sa den viktiga skillnaden att hänsyn inte tas till när under året inventari-
erna anskaffades. Detta förtydligande har inte ansetts nödvändigt när det
gäller kompletteringsregeln eller restvärdesavskrivningen. Den räken-
skapsenliga avskrivningen är till sin natur en schabloniserad metod och
det framstår därför som onödigt att behöva påpeka att det för avskriv-
ningen saknar betydelse när inventarierna anskaffades under året. Be-
stämmelsen finns därför inte med i IL. Enligt bestämmelsen i dess nuva-
rande lydelse som motsvarar den föreslagna lydelsen består avskriv-
ningsunderlaget vid tillämpning av räkenskapsenlig avskrivning av vär-

Prop. 1999/2000:2

237

det enligt balansräkningen vid det föregående beskattningsårets utgång.
Svenska revisorsamfundets SRS och Näringslivets skattedelegation anser
att bestämmelsen bör formuleras så att den anknyter till den bruttoredo-
visning som numera är god redovisningssed. Redovisningskommittén har
i betänkandet Sambandet Redovisning - Beskattning (SOU 1995:43)
föreslagit att kopplingen till räkenskaperna skall slopas. Betänkandet
bereds inom Finansdepartementet. Det finns inte skäl att nu föregå detta
arbete. Regeringen ansluter sig därför till SLK:s förslag. En anpassning
till gällande skrivregler är att bokstaven s binder ihop restvärde med av-
skrivning och metod (restvärdesavskrivning och restvärdesmetod).

Andra stycket punkten 1 har i förhållande till förslaget i lagrådsremis-
sen gjorts om till strecksatser för att bestämmelsen skall bli tydligare.

Förutsättningar för räkenskapsenlig avskrivning

14 §

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Föreningen Auktoriserade revisorer FAR anför
att begreppet ordnad bokföring bör tas bort eftersom det utmönstrats i
14 kap. 3 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelser om vilka förutsättningar som skall vara uppfyllda för
att man skall fa tillämpa räkenskapsenlig avskrivning. Bestämmelsen
finns i nuvarande punkt 13 första stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Det föreskrivs att den skattskyldige skall ha ordnad bokföring som av-
slutas med årsbokslut. Kravet på ordnad bokföring infördes år 1938 i
samband med att den fria avskrivningen infördes för bl.a. aktiebolag
(prop. 1938:258, s. 249, där ett allmänt krav på räkenskaperna uppställ-
des). Uttryckligen infördes kravet på ordnad bokföring samt att bokfö-
ringen skulle avslutas med vinst- och förlustkonto när den fria avskriv-
ningen ersattes av den räkenskapsenliga avskrivningen år 1955. Vidare
föreskrivs att avdraget skall motsvara avskrivningen i räkenskaperna.
Bestämmelsens ursprung är att finna i förutsättningarna för att få tillämpa
reglerna om s.k. fri avskrivning som infördes år 1938.

Ett företag kan mista rätten att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning
om nämnda förutsättningar inte är uppfyllda (RÅ 1979 1:68).

I punkt 13 första stycket c av anvisningarna till 23 § KL finns ytterli-
gare en förutsättning för att få tillämpa räkenskapsenlig avskrivning
nämligen ”att tillfredsställande utredning föreligger om inventariernas
skattemässiga restvärde”. Det skattemässiga värdet är inventariernas an-
skaffningsvärde minskat med medgivna värdeminskningsavdrag. Den
räkenskapsenliga avskrivningsmetoden bygger på att värdeminsknings-
avdraget motsvarar avskrivningen i räkenskaperna. Vidare ställs krav på
ordnad bokföring som avslutas med årsbokslut. Föreligger inte tillfreds-
ställande utredning om det skattemässiga värdet kan bokföringen knap-
past anses som ordnad. Bestämmelsen framstår därför som onödig och
bör kunna tas bort.

Prop. 1999/2000:2

238

Föreningen Auktoriserade revisorer FAR anser att uttrycket ordnad
bokföring bör tas bort eftersom det tagits bort i 14 kap. 4 §. Om inga sär-
skilda krav på bokföringen finns i den skatterättsliga lagstiftningen, anses
bokföringen ordnad om den är förd i enlighet med god redovisningssed.
Uttrycket bör finnas kvar här av kontrollskäl.

I punkt 13 första stycket d av anvisningarna till 23 § KL framgår ytter-
ligare en förutsättning för att fa tillämpa den räkenskapsenliga avskriv-
ningen nämligen ”att inventarierna och avskrivna belopp redovisas på ett
sådant sätt i den skattskyldiges räkenskaper och i företedd utredning att
trygghet föreligger att vinster vid avyttring av tillgångarna inte undgår
beskattning”.

Av förarbetena (prop. 1938:258 s. 249) framgår bl.a. följande.

”Det erfordras vidare trygghet för att vid avyttring av tillgången möjli-
gen uppkommande vinster ej skola undgå taxering. Detta innebär vissa
krav såväl på räkenskaper som på företedd utredning. Om räkenska-
perna fylla de i bokföringslagen uppställda villkoren på specifikation,
bör i regel denna förutsättning föreligga, därest räkenskaperna eljest
äro tillförlitliga. Däremot är det tydligt att så ej är fallet exempelvis
om, såsom stundom lärer ske, indirekt avskrivning användes och en
gemensam avskrivningsfond utan specifikation finnes för byggnader
och inventarier. Trygghet för beskattning av framtida försäljnings-
vinster är den förutsättning, varpå den fria avskrivningsrätten i allmän-
het vilar, varpå denna punkt bör tillmätas stor vikt.”

Samtidigt som den fria avskrivningen infördes år 1938 ändrades be-
stämmelserna om beskattning av avyttring av inventarier. Inkomster vid
avyttring av inventarier skulle redovisas i rörelsen för aktiebolag och
andra juridiska personer som hade rätt att tillämpa bestämmelserna om
fri avskrivning. Det var därför naturligt att stort avseende fastes vid den-
na redovisning. Numera beskattas samtliga inkomster vid avyttring av
inventarier i näringsverksamheten. Vidare har en utveckling ägt rum på
redovisningsområdet. Den form av indirekta avskrivningar som anges i
förarbetena förekommer inte längre. I dag far kravet på ordnad bokföring
anses innebära att redovisningen sköts på ett sådant sätt att vinster inte
undgår beskattning. Bestämmelsen bör därför kunna avskaffas.

Sammanfattningsvis kan konstateras att den mängd krav som ställs för
att fa tillämpa den räkenskapsenliga avskrivningen har sin historiska
bakgrund i bestämmelserna om fri avskrivning som infördes år 1938. Till
skillnad mot den då tillämpade planenliga avskrivningen innebar den fria
avskrivningen en påtaglig liberalisering och det var därför naturligt att
stora krav ställdes för att få tillämpa metoden. Den räkenskapsenliga
metoden är sedan länge den allmänt förekommande avskrivningsmetoden
och är obetydligt fördelaktigare än restvärdesmetoden. Det framstår där-
för som angeläget att minska antalet krav.

Det finns ytterligare en förutsättning för att få tillämpa räkenskapsenlig
avskrivning. I nuvarande punkt 13 första stycket e av anvisningarna till
23 § KL finns en föreskrift som reglerar övergången till räkenskapsenlig
avskrivning. Bestämmelsen har brutits ut från förutsättningarna för att få

Prop. 1999/2000:2

239

tillämpa räkenskapsenlig avskrivning och har placerats bland bestämmel-
serna som reglerar övergångsfrågor till räkenskapsenlig avskrivning. Se
vidare författningskommentaren till 20 §.

Avyttringar

15 §

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer med undantag för en redaktionell
ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anser att det bör
tydligare framgå att det särskilda avdraget skall reducera avskrivnings-
underlaget.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om den s.k. nettometoden. Bestämmelserna finns i punkt
13 femte stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen infördes år 1955. Men redan tidigare hade en form av
nettometod tillämpats inom ramen för den planenliga avskrivningen.
Detta hade således skett utan lagstöd.

Att det särskilda avdraget på grund av avyttring eller försäkringsfall
inte medges med högre belopp än vad som motsvarar underlaget för av-
skrivning enligt närmast föregående paragraf före avdraget reglerades år
1981. Men justeringen ansågs inte innebära någon ändring i sak (prop.
1980/81:68 s.213).

Näringslivets skattedelegation framhåller att det vore önskvärt att det
tydligare framgår att det särskilda avdraget skall minska avskrivningsun-
derlaget. Av 13 § andra stycket 3 framgår att det särskilda avdraget
minskar avskrivningsunderlaget. Enligt regeringens mening behövs inget
ytterligare förtydligande. Regeringen följer SLK:s förslag.

Särskilt hög utgift

16 §

SLK:s förslag (17 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för en särskilt hög utgift för inventarier (överpris) är hämtad från
punkt 13 sjätte stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen infördes ursprungligen år 1938. När den infördes an-
sågs det möjligt att enligt gällande lagstiftning fa avdrag för överpris el-
ler merutgift även om det var oklart hur långt rätten sträckte sig (prop.
1938:258, s. 248). Avdrag för överpris hade tidigare föreslagits utan att
leda till lagstiftning (SOU 1927:23).

Reglerna utvidgades till att avse även den räkenskapsenliga avskriv-
ningen när den metoden infördes år 1955 och gäller även för restvärdes-
avskrivning sedan år 1981.

I den nuvarande lydelsen anges att bestämmelsen gäller vid fall av ett
särskilt högt pris eller eljest en särskilt hög utgift och att avdraget med-

Prop. 1999/2000:2

240

ges för sådant överpris eller sådan merutgift. Bestämmelsen framstår
som onödigt nyanserad och därför har de kursiverade delarna tagits bort.
I förhållande till förslaget i lagrådsremissen har uttrycket ”för ett särskilt
arbetstillfälle” ersatts med ”under en tillfällig konjunktur.

Det kan möjligen ifrågasättas om det numera finns något behov av
överprisavskrivning. Liksom SLK har regeringen emellertid stannat for
att behålla bestämmelsen eftersom det inte kan uteslutas att det finns ett
behov.

Kompletteringsregel

17 §

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag
bortsett från att det inte finns någon bestämmelse som anger att komp-
letteringsregeln måste tillämpas på samtliga tillgångar enligt 1 § första
stycket, andra stycket punkt 1 eller andra stycket punkt 2.

Remissinstanserna: Föreningen Auktoriserade revisorer FAR anser
att lagtexten bör förtydligas så att det framgår att olika metoder far an-
vändas for inventarier och immateriella rättigheter.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den s.k. komplette-
ringsregeln är hämtad från punkt 13 sjunde stycket av anvisningarna till
23 § KL.

Kompletteringsregeln infördes år 1955 i samband med den räken-
skapsenliga avskrivningen.

Såsom Föreningen Auktoriserade revisorer FAR framhållit får olika
avskrivningsmetoder tillämpas för inventarier enligt 1 § första stycket,
andra stycket punkt 1 samt andra stycket punkt 2. Samma metod måste
dock tillämpas på samtliga tillgångar inom respektive grupp. I regering-
ens förslag har ett tillägg gjorts med detta innehåll i en ny andra mening.
Ytterligare några redaktionella ändringar har gjorts i SLK:s förslag.

Lågt verkligt värde

18 §

SLK:s förslag (19 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avskrivning ned till det verkliga värdet infördes år 1938 som ett kom-
plement till den planenliga avskrivningen. När det gäller den räkenskaps-
enliga avskrivningen infördes bestämmelsen år 1955 och finns i punkt 13
sjunde stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Vid restvärdesavskrivning finns bestämmelsen i punkt 14 andra stycket
av anvisningarna till 23 § KL. Möjligheten att göra ytterligare avskriv-
ning om det verkliga värdet understeg det skattemässiga restvärdet inför-
des år 1981.

Som ett led i att den räkenskapsenliga avskrivningen och restvärdes-
metoden lagts samman till en huvudbestämmelse har de båda bestämmel-

Prop. 1999/2000:2

241

serna om nedskrivning till det verkliga värdet förts samman till en para-
graf.

Lagrådet anser att förhållandet mellan uttrycken ”det skattemässiga
värdet” och restvärdet är oklart Lagrådet förordar att uttrycket ”det
skattemässiga värdet efter avdrag enligt övriga bestämmelser i detta ka-
pitel” ändras till det ”skattemässiga värdet”. Eftersom det varit fråga om
en felskrivning i lagrådsremissen har regeringen ändrat formuleringen på
det sätt som Lagrådet föreslagit. Lagrådet tar vidare upp frågan om såda-
na inventarier som dras av omedelbart skall räknas med vid jämförelsen
mellan det verkliga värdet och det skattemässiga värdet. Lagrådet påpe-
kar att det inte finns någon praxis som belyser problematiken. Lagrådet
anser att från tillämpningssynpunkt kan en lämplig lösning vara att helt
bortse från förekomsten av värdet på inventarier som dras av omedelbart.
Jämförelsen bör bara ta sikte på sådana inventarier som skrivs av regul-
järt. Lagrådet föreslår att bestämmelser om detta införs i ett nytt andra
stycke. Regeringen har utformat andra stycket i enlighet med Lagrådets
förslag.

För stora avskrivningar i räkenskaperna

19 §

SLK:s förslag (20 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
överavskrivning av inventarier är hämtad från punkt 13 nionde stycket av
anvisningarna till 23 § KL. Bestämmelsen infördes år 1955.

Det tidigare kravet på att taxeringen skulle ha blivit slutligt avgjord för
att medge avdrag för överavskrivning togs bort som en följd av det nya
taxeringsförfarandet (prop. 1992/93:131, bet. 1992/93:SkUl 5, SFS
1992:1343).

Övergång till räkenskapsenlig avskrivning

20 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag
för att hänvisningen till 13 § andra stycket 1 inte finns med i SLK:s för-
slag i första stycket.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen reglerar
vilket bokfört värde inventarierna skall anses ha vid övergången till rä-
kenskapsenlig avskrivning när det inte finns något årsbokslut. I de två
följande paragraferna behandlas övergången till räkenskapsenlig avskriv-
ning när det finns ett årsbokslut.

Bestämmelsen finns i punkt 13 av anvisningarna till 23 § KL och in-
fördes år 1981.

Bestämmelsen utgör en av flera förutsättningar för att få tillämpa rä-
kenskapsenlig avskrivning. Bestämmelsen är därför i dag placerad i upp-

Prop. 1999/2000:2

242

räkningen av förutsättningar för att få tillämpa räkenskapsenlig avskriv-
ning (punkt 13 första stycket e av anvisningarna till 23 §). Den nuvaran-
de lydelsen är följande. Som förutsättning för räkenskapsenlig avskriv-
ning gäller ”att - om den skattskyldige inte upprättat årsbokslut för det
närmast föregående räkenskapsåret - det bokförda värdet av inventarier-
na före avskrivning bestäms med utgångspunkt i inventariernas skatte-
mässiga restvärde vid beskattningsårets ingång”.

Föreskriften tar alltså sikte på det fall då den skattskyldige inte upp-
rättat årsbokslut för det närmast föregående räkenskapsåret. I dessa fall
saknas ett ingående värde på inventarierna i räkenskaperna för beskatt-
ningsåret. I praktiken utgick man från det skattemässiga restvärdet vid
beskattningsårets ingång vid bestämmande av det bokförda värdet. Detta
tillvägagångssätt lagfästes som en förutsättning för att få tillämpa räken-
skapsenlig avskrivning (prop. 1980/81:68, s. 213).

Bestämmelsen är egentligen inte någon förutsättning för att tillämpa
räkenskapsenlig avskrivning, eftersom en annan förutsättning är att rä-
kenskaperna avslutas med årsbokslut. I stället skall den gälla vid ett enda
tillfälle, nämligen vid övergången till räkenskapsenlig avskrivning, och
reglera vilket värde inventarierna då skall tas upp till. Bestämmelsen har
därför placerats vid övriga föreskrifter som gäller övergångsfrågor.

I regeringens förslag har i första stycket i förtydligande syfte lagts till
orden ”vid tillämpning av 13 § andra stycket”. Regeringen ansluter sig i
övrigt till SLK:s förslag.

21 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelser om behandlingen av avskrivningar som gjorts i rä-
kenskaperna före övergången till räkenskapsenlig avskrivning men som
inte dragits av vid taxeringen. Bestämmelsen motsvarar nuvarande punkt
13 tionde stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Sitt ursprung har regeln i den fria avskrivningen år 1938. Bestämmel-
sen ändrades i samband med att den fria avskrivningen ersattes av den
räkenskapsenliga avskrivningen år 1955. Från början skulle dessa av-
skrivningar dras av antingen på en gång eller enligt plan. Sedan år 1981
bestäms avdraget till 20 % per år.

22 £

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelser om återföring av värdeminskningsavdrag som i
samband med övergången till räkenskapsenlig avskrivning överstigit av-
skrivningarna i räkenskaperna. Bestämmelsen motsvarar nuvarande
punkt 13 elfte stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Prop. 1999/2000:2

243

Sitt ursprung har regeln i den fria avskrivningen från år 1938. Be-
stämmelsen ändrades i samband med att den fria avskrivningen ersattes
av den räkenskapsenliga avskrivningen år 1955.

Kontraktsnedskrivning

23 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anför att orden av
värdet bör skjutas in efter avskrivning samt ordet högst efter det avtalade
priset.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelserna om kontraktsnedskrivning. Dessa finns i nuvarande
punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 24 § KL. Dit flyttades be-
stämmelserna vid 1990 års skattereform från punkt 2 av anvisningarna
till 41 § KL.

Ursprungligen fick avskrivning av värdet på rättigheter till leverans av
inventarier ske för såväl faktiskt som befarat prisfall. Genom skattere-
formen togs reserveringen för prisfallsrisk bort.

Bestämmelserna infördes år 1948 (prop. 1948:42, bet. 1948:BevU21,
SFS 1948:120). Ett sista stycke lades till punkt 4 av anvisningarna till
29 § KL. Där hänvisades till de materiella bestämmelserna i punkt 1 av
anvisningarna till 41 § KL.

Lagstiftningsingripandet år 1948 hade sin grund i att den fria avskriv-
ningen ansågs utan inskränkning ge rätt till fri avskrivning av värdet på
rättighet till leverans av inventarier. Regleringen innebar en inskränkning
i avdragsrätten genom att avdrag enbart medgavs för prisfall eller pris-
fallsrisk.

I regeringens förslag har orden av värdet lagts till efter nedskrivning i
första meningen och högst efter det avtalade priset i andra meningen.
Paragrafen har samma utformning som motsvarande bestämmelse för
lagertillgångar i 17 kap. 22 §. Vidare har ordet kontraktsavskrivning er-
satts med ordet kontraktsnedskrivning eftersom det är fråga om en ned-
skrivning.

19 kap. Byggnader

I detta kapitel finns bestämmelser om byggnader. Flertalet tar sikte på
värdeminskningsavdrag.

Vidare finns i slutet av kapitlet bestämmelser som handlar om en nytt-
janderättshavares förbättringar på en fastighet. Det är fråga om nyttjande-
rättshavarens avdragsrätt för förbättringsutgifter och fastighetsägarens
beskattning för dessa. Bestämmelserna om nyttjanderättshavarens för-
bättringar gäller även markanläggningar och inventarier (även byggnads-
och markinventarier). Det är lämpligt att dessa bestämmelser är samlade,
men de är för fa för att bilda ett eget kapitel. Därför bör de placeras i nå-

Prop. 1999/2000:2

244

got av kapitlen om anläggningstillgångar. De bör lämpligast ingå i bygg-
nadskapitlet eftersom det är vanligast med förbättringar på byggnader i
samband med arrenden m.m.

I kapitlet finns även bestämmelser om reparation och underhåll som ut-
förts med stöd av statliga räntebidrag för bostadsändamål. Bestämmel-
serna om de statliga bidragen för bostadsändamål finns i 29 kap. om nä-
ringsbidrag men en hänvisning finns i detta kapitel.

Bakgrund

Bestämmelser om avdrag för utgifter för reparation och underhåll av
byggnader har funnits i KL sedan lagens tillkomst. Detta gäller även be-
stämmelser om värdeminskningsavdrag för byggnader.

Byggnadsvärdet skrivs av efter en enhetlig procentsats avvägd efter
livslängden (linjär avskrivning). Från början skedde avskrivningen på
byggnadens värde. Ofta motsvarade avskrivningsunderlaget taxerings-
värdet. Avskrivningarna var därför ”eviga” eftersom procentsatserna var
låga och taxeringsvärdena höjdes.

Avgörande för vad som skulle behandlas som mark, byggnader och in-
ventarier var med något undantag det skatterättsliga fastighets- och
byggnadsbegreppet som kom till uttryck i 4 § KL. Enligt denna bestäm-
melse avsågs med fastighet ”vad enligt allmän lag är att hänföra till fast
egendom”. Gränsdragningen grundade sig i huvudsak på lagen (1895:36
s. 1) angående vad till fast egendom är att hänföra. Det skatterättsliga
fastighetsbegreppet skilde sig från det civilrättsliga begreppet fast egen-
dom genom att även byggnad på annans mark alltid hänfördes till fastig-
het.

Till inventarier räknades sådant som inte var fast egendom. Till mar-
ken hörde sådana tillgångar som utgjorde fast egendom men som inte
räknades till byggnad. Avskrivning medgavs för byggnader men däremot
inte för mark eller markanläggningar, som ansågs ha ett bestående värde.

Vid fastighetstaxeringen fastställdes ett särskilt värde (särskilt maskin-
värde) på s.k. fasta maskiner. Dessa skrevs av som inventarier.

Genom lagändring år 1969 (förarbeten, se nedan) ändrades avskriv-
ningsreglema för rörelsefastighetema i syfte att anpassa reglerna till det
företagsekonomiska kostnadsbegreppet och att bättre beakta byggnader-
nas ekonomiska livslängd. De förbättrade avskrivningsreglema hängde i
hög grad samman med en ändrad gränsdragning mellan mark, byggnader
och inventarier. Viktiga förändringar var att en generell avdragsrätt in-
fördes för markanläggningar (se kapitlet om mark) och att betydligt fler
tillgångar fick skrivas av som inventarier än vad som tidigare hade gällt.
Begreppet inventarier utvidgades således. År 1972 (förarbeten, se nedan)
anpassades även jordbrukets fastigheter till de nya bestämmelserna som
gällde för inkomstslaget rörelse.

För inkomstslaget jordbruksfastighet fanns bestämmelserna om vär-
deminskningsavdrag på byggnader ursprungligen i 22 § 1 mom. KL och
punkt 2 av anvisningarna till 22 § KL. Bestämmelserna flyttades till

Prop. 1999/2000:2

245

punkt 2 a av anvisningarna till 22 § KL år 1962 och till punkt 3 år 1972
(förarbeten, se nedan).

För inkomstslaget annan fastighet fanns bestämmelserna i 25 § 1 mom.
KL och punkt 2 och 3 av anvisningarna till 25 § KL. Bestämmelserna i
anvisningspunkten flyttades till punkt 2 a, 2 b och 7 år 1969 (förarbeten,
se nedan).

För inkomstslaget rörelse fanns bestämmelserna i 29 § 1 mom. KL och
punkt 3 av anvisningarna till 29 § KL. Bestämmelserna i anvisnings-
punkten flyttades till punkt 7 år 1938 (förarbeten, se nedan).

Genom 1990 års skattereform (förarbeten, se nedan) flyttades bestäm-
melserna till punkt 1 och 6 av anvisningarna till 23 § KL. Samtidigt slo-
pades äldre bestämmelser om särskild avskrivning på maskinell utrust-
ning, fördelning på tre år av avdrag for reparations- eller underhållskost-
nader i inkomstslaget annan fastighet och procentsatser för värdeminsk-
ningsavdrag på bostadsbyggnader.

Riksskatteverket har i remissyttrandet tagit upp vissa mervärdesskatte-
frågor i samband med frivilligt inträde i mervärdesskattesystemet. Utred-
ningen om Översyn av mervärdesskattereglema vid fastighetsuthyming
har lämnat förslag till ändrade regler när det gäller frivilligt inträde i be-
tänkandet Mervärdesskatt - Frivillig skattskyldighet (SOU 1999:47).
Förslaget har remissbehandlats och bereds for närvarande inom Finans-
departementet. Regeringen tar därför inte nu ställning till dessa frågor.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1938 Utrangeringsavdrag, föregångsreglema till byggnadsinventarier
och jämkningsregeln, SOU 1937:42, prop. 1938:258, bet.
1938:BevU32, SFS 1938:368

1969 Utvidgning av kretsen avskrivningsbara tillgångar, omfördelning
av olika tillgångar på rörelsefastigheter och det utvidgade repa-
rationsavdraget, SOU 1968:26, prop. 1969:100, bet.
1969:BeU45, SFS 1969:363

1972 Avskrivning av byggnader i jordbruk, nyttjanderättshavares för-
bättringskostnader, SOU 1963:52, SOU 1968:26, SOU 1971:78,
prop. 1972:120, bet. 1972:SkU67, SFS 1972:741

1973 Avskrivning av byggnader i jordbruk, prop. 1973:162, bet.
1973:SkU70, SFS 1973:1099

1979 Inskränkningar i avdragsrätten for reparation och underhåll av
andelshus och vid lån med räntebidrag, Ds B 1978:7, prop.
1978/79:209, bet. 1978/79:SkUll, SFS 1979:1017

Prop. 1999/2000:2

246

1981 Ändringar avseende försäkringsersättningar m.m., SOU 1977:86,
prop. 1980/81:68, bet. 1980/8 l:SkU25, SFS 1981:295

Prop. 1999/2000:2

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:650

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag
för att ordet förbättringar inte finns med i andra strecksatsen.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll. I andra stycket hänvisas till 26-29 §§. I
dessa paragrafer finns bestämmelser om nyttjanderättshavares anskaff-
ningar och förbättringar. I regeringens förslag har ordet förbättringar
lagts till här i andra strecksatsen.

Reparation och underhåll samt vissa ändringsarbeten

Huvudregel

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att det är ologiskt att be-
stämmelserna om reparation och underhåll kommer före bestämmelserna
om avdrag för anskaffningsvärdet. Enligt verkets mening borde bestäm-
melserna om reparation och underhåll placeras efter 16 § (17 § i SLK:s
förslag). Byggentreprenörerna, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges
fastighetsägareförbund och Näringslivets skattedelegation anför att be-
stämmelsen bör omformuleras så att det är möjligt att aktivera utgifter för
reparationer och underhåll som enligt god redovisningssed kan aktiveras.
Fastighetsägareförbundet anför vidare att bestämmelsen om det utvidga-
de reparationsavdraget har fatt ett vidare tillämpningsområde genom att
uttrycket ”i den bedrivna verksamheten” har strukits. Förbundet önskar fa
klarlagt att bestämmelserna har denna vidare innebörd.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdragstidpunkten för utgifter för reparation och underhåll av byggnader
är ny. Däremot anges dessa utgifter som exempel på kostnader i punkt 1
av anvisningarna till 23 § KL. Motsvarande bestämmelser har funnits
sedan KL:s tillkomst.

Riksskatteverket anser att bestämmelsen om reparationer borde place-
ras efter 16 §. Kapitlet är uppbyggt på samma sätt som kapitlen om lager
och inventarier. Regeringen anser att det underlättar för läsaren om ka-
pitlen följer samma systematik. Regeringen finner därför inte skäl att
flytta bestämmelserna om reparation och underhåll utan följer SLK:s
förslag.

247

Regeringen delar remissinstansernas inställning att utgifterna för repa-
ration och underhåll vid beskattningen i vissa fall får fördelas på flera år.
Så kan vara fallet t.ex. om det följer av god redovisningssed att utgifterna
aktiveras i räkenskaperna. I regeringens förslag har därför ordet skall
bytts ut mot ordet får. Lagrådet har tagit upp frågan om vad som skall
gälla, om den skattskyldige inte gör avdrag omedelbart utan aktiverar
utgifterna. Lagrådet har anfört motsvarande synpunkter beträffande in-
ventarier, se kommentaren till 18 kap. 2 §, och förordat att regleringen
görs heltäckande samt att det inte ges något utrymme att falla tillbaka på
god redovisningssed. Lagrådet pekar dock på skillnaderna mellan av-
dragsreglema för inventarier och avdragsreglema för byggnader. Av-
dragsrätten för inventarier är starkt schabloniserad och tillämpas på in-
ventarierna som kollektiv medan avdragsrätten för byggnader innebär att
en individuell bedömning skall göras av den enskilda tillgångens ekono-
miska livslängd. Det är enligt Lagrådet inte systemfrämmande på samma
sätt som i fråga om inventarier att tillämpa en särskild avskrivningsmetod
som bygger på god redovisningssed när det gäller aktiverade utgifter för
reparation och underhåll. Lagrådet framhåller att en koppling till god
redovisningssed medför ett helt nytt inslag vad gäller den skattemässiga
behandlingen av byggnadsinvesteringar och finner därför att aktiverade
utgifter för reparation och underhåll bör dras av enligt de principer som
gäller enligt 5 §. Å andra sidan anser Lagrådet att reglerna om värde-
minskningsavdrag avseende reparationer och underhåll bör samordnas
med motsvarande regler avseende till- eller ombyggnad. Såväl reparatio-
ner som tillbyggnader kan ha en betydligt kortare ekonomisk livslängd än
byggnaden i sin helhet. Värdeminskningsavdrag för en tillbyggnad borde
därför kunna beräknas med hänsyn till tillbyggnadens ekonomiska livs-
längd. Lagrådet anser att det är tveksamt om lagtexten ger utrymme för
en sådan ordning.

Regeringen instämmer i det resonemang som Lagrådet fört beträffande
en tillbyggnads eller reparationers ekonomiska livslängd. Dagens regler
ger dock enligt regeringens mening inte utrymme för att tillämpa olika
procentsatser för olika delar av en byggnad. Regeringen kan av tidsbrist
inte i detta lagstiftningsärende ta ställning till om reglerna bör justeras i
detta avseende.

Flera remissinstanser har anfört att reparationer i vissa fall får aktiveras
även vid beskattningen. Några regler som anger vad som gäller om ut-
gifterna inte dras av omedelbart finns inte idag. Det är enligt regeringens
bedömning inte omöjligt att det i avsaknad av skatteregler redan idag är
möjligt att falla tillbaka på god redovisningssed. När det gäller koppling-
en till redovisningen har regeringen i kommentaren till 18 kap. 1 § för-
klarat varför den inte nu tar ställning till frågor som rör sambandet redo-
visning och beskattning.

I andra stycket finns bestämmelsen om det s.k. utvidgade reparations-
begreppet som infördes år 1969. Bestämmelsen finns i punkt 3 av anvis-
ningarna till 23 § KL. Jämfört med dagens lydelse föreslås att bestäm-
melsen kortas ner. Någon utvidgning av bestämmelsens tillämpningsom-
råde är inte avsedd. För att markera detta har regeringen, i förhållande till

Prop. 1999/2000:2

248

förslaget i lagrådsremissen, bytt ut ordet näringsverksamheten mot den
bedrivna verksamheten.

Andelshus

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Andra stycket finns dock inte med.

Remissinstanserna: Byggentreprenörerna anser att bestämmelsen bör
förses med en hänvisning till 13 § eftersom 13 § kompletterar den före-
varande bestämmelsen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
reparation och underhåll av andelshus finns i dag i punkt 5 av anvisning-
arna till 23 § KL. Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i 25 §
2 mom. 1 st c KL.

Belopp som enligt denna särskilda bestämmelse inte får dras av ome-
delbart far i stället aktiveras (jfr 13 §). I regeringens förslag har som en
upplysning i ett andra stycke fogats en hänvisning till 13 §. Definitionen
av andelshus finns i 2 kap. 16 §.

Bestämmelserna infördes år 1979.

Avdrag för anskaffning

Värdeminskningsavdrag

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att lagtexten i IL i vissa fall blir för uppstyckad och därigenom klumpig
att arbeta med. Enligt fakultetens mening är 4 - 7 §§ ett sådant exempel.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
värdeminskningsavdrag är hämtad från punkt 6 första stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL. Bestämmelsen har funnits i KL sedan dess till-
komst, i 22 § (jordbruksfastighet), 25 § (annan fastighet) och 29 §
(rörelse). Härefter har bestämmelserna flyttats in i anvisningspunkterna
enligt vad som framgår av inledningen.

Uppdelningen av bestämmelserna om avdrag för utgifter för anskaff-
ning har gjorts på samma sätt som motsvarande bestämmelser avseende
inventarier i 18 kap. Regeringen anser att det är en fördel för läsaren att
likartade kapitel är uppbyggda på samma sätt. Regeringen följer därför
SLK:s förslag.

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag
bortsett från att någon bestämmelse om förbättringar inte finns med. Vi-
dare används i SLK:s förslag ”den tid då byggnaden anses kunna utnytt-
jas” i stället för ”byggnadens ekonomiska livslängd”.

Prop. 1999/2000:2

249

Remissinstanserna: Riksskatteverket framhåller att lagtexten bör in-
nehålla en bestämmelse som klargör metoden for beräkning av värde-
minskningsavdrag då det ursprungliga anskaffningsvärdet har ökats med
kostnader för till- och ombyggnader. Sveriges fastighetsägareförbund
anför att det bör markeras att det är den ekonomiska livslängden och inte
den fysiska livslängden för en byggnad som är avgörande for procentsat-
sens storlek. För att markera att det är den ekonomiska livslängden som
avses finns i den nuvarande lydelsen angivet sådana omständigheter som
skall beaktas i sammanhanget. Förbundet anser att den nuvarande lydel-
sen bör kvarstå.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att värdeminskningsavdrag beräknas enligt avskrivningsplan är hämtad
från punkt 6 första och sjunde styckena av anvisningarna till 23 § KL.

Vid bestämmande av utnyttjandetiden behandlade KL ursprungligen
(punkt 3 av anvisningarna till 29 §) fall då rörelsen kunde antas ”komma
att fortsätta blott ett jämförelsevis litet antal år” (t.ex. byggnad vid be-
gränsad malmfyndighet) eller byggnad på annans grund. Bestämmelsen
om att hänsyn skulle tas till den ekonomiska livslängden infördes år 1955
som en följd av att praxis inte ansågs ha tagit tillräcklig hänsyn till tekni-
kens snabba utveckling (SOU 1954:19, prop. 1955:100, bet.
1955:BevU45, SFS 1955:255).

De nuvarande utförliga anvisningarna får anses onödiga eftersom det
far anses som självklart att de faktorer som anges beaktas vid bestäm-
mande av avskrivningstiden. Det borde därför räcka med att det framgår
att procentsatsen bestäms med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna
utnyttjas. För att markera att det är den ekonomiska livslängden som är
avgörande och inte den fysiska livslängden för en viss byggnad har
kommitténs förslag ändrats såtillvida att uttrycket ”med hänsyn till den
tid byggnaden anses kunna utnyttjas ersatts med uttrycket ”med hänsyn
till byggnadens ekonomiska livslängd”. Enligt nuvarande lydelse görs
beräkningen av värdeminskningsavdrag från den tidpunkt byggnaden
färdigställts. Som ett förtydligande har SLK lagt till att avdragen beräk-
nas även från den tidpunkt då byggnaden förvärvades. Härigenom kor-
responderar bestämmelsen bättre med föreskrifterna om beräkning av
anskaffningsvärdet när en redan befintlig byggnad har förvärvats till-
sammans med den mark som den ligger på.

Vid till- och ombyggnader beräknas enligt nuvarande regler värde-
minskningsavdragen särskilt for varje investering. I förtydligande syfte
har kommitténs förslag kompletterats med en ny sista mening enligt vil-
ket värdeminskningsavdrag på utgifter for förbättringar enligt 13 § be-
räknas for sig enligt särskilda avskrivningsplaner.

Lagrådet har i sitt yttrande tagit upp frågan om värdeminskningsavdrag
for till- och ombyggnader, se kommentaren till 2 §.

Omedelbart avdrag

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Prop. 1999/2000:2

250

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen, som
nu finns i punkt 6 första stycket av anvisningarna till 23 § KL, behandlar
byggnader som är avsedda att användas bara ett fåtal år. Bestämmelsen
har funnit i KL sedan lagens tillkomst (tidigare i punkt 3 av anvisningar-
na till 29 § KL).

Utrangering

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelsen om utrangeringsavdrag som nu finns i punkt 6 nion-
de stycket av anvisningarna till 23 § KL. Bestämmelsen infördes år 1938.

Enligt nuvarande lydelse får vid utrangering avdrag göras för vad som
återstår oavskrivet av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger
vad som inflyter genom avyttring av byggnadsmaterial eller dylikt i sam-
band med utrangeringen.

Grunden för att bestämmelsen föreskriver att utrangeringsavdrag med-
ges i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom avyttring av
byggnadsmaterial torde vara att beskattning av sådan avyttring skedde
enligt kapitalvinstreglema. Detta innebar då i praktiken skattefrihet när
tillgången var äldre än fem år för inventarier och tio år för byggnader.

Under tidens lopp med en utvidgad beskattning av vad som såldes från
rörelse torde uppfattningen ha spritt sig att försäljningsintäkten skulle
beskattas. Ofta torde en bruttoredovisning ske så att erhållna belopp in-
täktsredovisas och allt som återstår oavskrivet dras av. RSV har också
anvisat detta förfaringssätt i sin Handledning för beskattning av inkomst
och förmögenhet m.m. vid 1999 års taxering, s. 528.

Därför föreslås att nettoredovisningen vid utrangering tas bort. In-
täktsbestämmelsen i 15 kap. 1 § har utformats på det sättet att den även
täcker inkomster vid avyttring av byggnadsmaterial.

Anskaffningsvärde

Huvudregler

8§

SLK:s förslag (9 § första stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om anskaffningsvärdet när en byggnad har uppförts av den
skattskyldige. Bestämmelserna finns i punkt 6 femte stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL.

Prop. 1999/2000:2

251

Som framgår av den inledande översikten i början av författnings-
kommentaren till detta kapitel skedde avskrivningarna till en början på
byggnadens värde. År 1951 infördes for jordbruksfastigheternas del att
byggnadens värde skulle vara lika med anskaffningskostnaden (punkt 2
av anvisningarna till 22 § KL). För hyresfastigheternas del infördes år
1969 föreskriften att som anskaffningsvärde ansågs den verkliga kostna-
den (punkt 2 a av anvisningarna till 25 § KL). Samtidigt föreskrevs for
rörelsefastighetema att anskaffningsvärdet bestämdes enligt de grunder
som gällde for inventarier, dvs. den verkliga kostnaden for anskaffandet
(punkt 7 av anvisningarna till 29 § KL).

9§

SLK:s förslag (10§): Överensstämmer i princip med regeringens förslag
bortsett från att andra stycket inte finns med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om hur anskaffningsvärdet beräknas när en byggnad förvärvas genom ett
oneröst fång är hämtade från punkt 6 femte stycket av anvisningarna till
23 §KL.

Ursprungligen saknade KL bestämmelser om hur anskaffningsvärdet
skulle beräknas. Sedermera hänvisades till vad som gällde för inventarier
(punkt 3 av anvisningarna till 29 § KL).

Avskrivningsunderlaget skulle motsvara den faktiska kostnaden. Sak-
nades utredning om anskaffningskostnaden lades det taxerade byggnads-
värdet till grund for värdeminskningsavdragens beräkning.

Kunde anskaffningskostnaden for jordbruksfastigheter inte visas fanns
särskilda bestämmelser där avskrivningen baserades på en kvotdel av
bl.a. det taxerade jordbruksvärdet.

År 1969 togs möjligheten bort for rörelsefastigheter och annan fastig-
het att beräkna värdeminskningsavdrag på det taxerade byggnadsvärdet.
Avskrivningarna skulle i princip göras på det faktiska anskaffningsvär-
det. För inkomstslaget annan fastighet gällde tidigare att en byggnads
värde enligt huvudregeln skulle anses vara det taxerade byggnadsvärdet
under beskattningsåret. År 1972 skedde en motsvarande anpassning for
jordbruksfastigheterna även om vissa särregler behölls.

Andra stycket har utformats som en hänvisning.

Byggnadsinventarier och ledningar

10 §

SLK:s förslag (8 §): Överensstämmer, bortsett från en redaktionell änd-
ring, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att bestämmelsen om anskaffningsvärdet bör komma före bestämmelsen
om värdeminskningsavdrag, dvs. före 4 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första stycket om byggnadsinventarier är hämtade från punkt 6 andra
stycket av anvisningarna till 23 § KL och hänvisningen i andra stycket

Prop. 1999/2000:2

252

om markanordningar som räknas till byggnad från punkt 6 fjärde stycket
av anvisningarna till 23 § KL.

En hänvisning sker också till bestämmelsen i detta kapitel om bygg-
nadsinventarier. Bakgrunden är följande. I KL finns bestämmelser om att
ledningar för vatten m.m. antingen anses som byggnadsinventarier (punkt
6 av anvisningarna till 23 §), markinventarier (punkt 7 av anvisningarna
till 23 §) eller skall räknas in i anskaffningsvärdet för byggnaden. För att
underlätta överblicken över dessa bestämmelser och hur de griper in i
varandra har hänvisningar tagits in i paragrafen.

Såsom regeringen framhållit i kommentaren till 4 § är det enligt rege-
ringens mening ändamålsenligt att likartade kapitel är uppbyggda på
samma sätt. Regeringen finner därför inte skäl att i detta kapitel avvika
från den disposition som SLK föreslagit.

Förvärv av byggnad med mark

11 och 12 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragraferna reg-
leras beräkningen av anskaffningsvärdet för en byggnad som förvärvats
tillsammans med mark. Proportioneringsreglema finns i punkt 6 femte
stycket av anvisningarna till 23 § KL (före 1990 års skattereform fanns
de i punkt 7 av anvisningarna till 29 § KL) och regeln om samfälligheter
i punkt 3 av anvisningarna till 41 a § KL.

Proportioneringsreglema infördes för inkomstslagen rörelse och annan
fastighet år 1969. För inkomstslaget jordbruksfastighet infördes motsva-
rande regler åren 1972 och 1973 (punkt 3 av anvisningarna till 22 § KL)
och ersatte en provisorisk proportioneringsmetod. Nuvarande bestäm-
melser är en sammanslagning genom 1990 års skattereform av bestäm-
melserna i de tre tidigare inkomstslagen.

En bestämmelse som har ett likartat syfte finns i kapitlet om skogsfrå-
gor och tar sikte på att bestämma anskaffningsvärdet på skog vid ett för-
värv som omfattar även annan egendom, t.ex. åkermark och olika slag av
byggnader (nuvarande punkt 10 av anvisningarna till 23 § KL).

Syftet med bestämmelserna är att kunna jämka det schablonmässigt be-
räknade anskaffningsvärdet. Bestämmelserna skiljer sig emellertid åt på
några punkter. I fråga om anskaffningsvärdet för skog krävs för jämkning
att schablonregeln inte kan tillämpas eller att det är uppenbart att den
skulle ge ett värde som avviker från det verkliga vederlaget för skogen.
När det gäller byggnader krävs för jämkning att det schablonmässigt be-
räknade värdet för byggnaden visas mera avsevärt över- eller understiga
värdet av mark m.m. SLK har ifrågasatt om dessa skillnader i förutsätt-
ningarna är befogade men har inte ansett sig ha underlag för att föreslå en
samordning. Regeringen instämmer i SLK:s bedömning att man kan ifrå-
gasätta om skillnaderna är befogade. Ett ställningstagande kräver emel-

Prop. 1999/2000:2

253

lertid ytterligare överväganden. Regeringen anser därför att frågan är av
sådan art att den inte kan åtgärdas i detta lagstifiningssammanhang.

Bestämmelsen om samfålligheter infördes år 1975 (prop. 1975:48, bet.
1975:SkU22, SFS 1975:259).

Förbättringar m.m.

13 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med undantag för en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Byggentreprenörerna frågar sig vad det värde
kallas som man får när man till anskaffningsvärdet lagt till de uppräkna-
de utgifterna. Byggentreprenörerna anser att det i stället för ”till anskaff-
ningsvärdet skall läggas” bör stå ”... till anskaffningsvärdet räknas ...”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar till- och ombyggnad samt vissa fall när byggnadsarbeten utförs
av en nyttjanderättshavare. Slutligen tar paragrafen upp frågor om an-
skaffningsvärdet för andelshus eller när statligt räntebidrag för bo-
stadsändamål utgått. Bestämmelserna finns i punkt 6 femte stycket av
anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen om utgifter för till- eller ombyggnad infördes år 1969
och bestämmelsen om nyttjanderättshavarens förbättringar infördes år
1973.

Bestämmelserna om utgifter för reparation och underhåll för vilka av-
drag inte medgetts fanns tidigare i punkt 2 a av anvisningarna till 25 §
KL och infördes år 1979.

Regeringen anser i likhet med Byggentreprenörerna att ordet skall läggas
bör bytas ut till räknas. Regeringen har valt att uttrycka det som så att ”i
anskaffningsvärdet skall också räknas in”.

Justering av anskaffningsvärdet

14 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Ytterligare en
jämkningsregel finns, av mer generell natur. Den finns i punkt 6 femte
stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen infördes för inventarier (punkt 3 av anvisningarna till
29 § KL) år 1938. Jämkningsregeln placerades vid bestämmelserna om
hur anskaffningsvärdet på inventarier skulle fastställas. Eftersom be-
stämmelserna om avskrivning på byggnader (punkt 7 av anvisningarna
till 29 § KL) hänvisade till inventarieavsnittet när det gällde anskaff-
ningsvärdet kom jämkningsregeln att tillämpas även för byggnader. Först
år 1981 infördes en egen jämkningsregel till byggnadsbestämmelsema
som ett led i en omfattande omredigering av dessa bestämmelser. I för-

Prop. 1999/2000:2

254

fattningskommentaren till inventariekapitlet beskrivs bakgrunden till
j ämkningsregeln.

Enligt forarbetena till 1990 års skattereform skall jämkningsregeln en-
dast tillämpas undantagsvis i det nya skattesystemet (prop. 1989/90:110
s. 557-558). Genom skattereformen har motiven för jämkningsregeln
försvagats. Vinster vid fastighetsavyttring beskattas i större utsträckning.
Ett högre avskrivningsunderlag hos köparen motsvaras därför av en be-
skattning hos säljaren. Emellertid kan det finnas fall där en jämkningre-
gel är motiverad.

Hänvisningar

15 §

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer delvis med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Paragrafen hänvisar
till särbestämmelser för bestämmande av anskaffningsvärden.

Bestämmelsen om räntor som finns i 14 kap. 4 § i SLK:s förslag finns
inte med i regeringens förslag. Hänvisningen till denna har därför tagits
bort.

Karaktärsbyte

16 §

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelser som tar sikte på karaktärsbyte och infördes i punkt 6
åttonde stycket av anvisningarna till 23 § KL vid 1990 års skattereform.

Arbeten i byggnadsrörelse

SLK:s förslag: Rubriken finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
27 kap. 8 § om arbeten i byggnadsrörelse gäller inte bara om en byggnad
uppförs av den skattskyldige utan även i fråga om förbättringsutgifter.
Bestämmelsen som var placerad som ett andra stycke i 9 § i SLK:s för-
slag har därför flyttats ut till egen paragraf med en egen rubrik. Sin nuva-
rande placering och utformning har den fatt på förslag av Lagrådet.

17 §

SLK:s förslag (9 § andra stycket): Överensstämmer bortsett från ett par
redaktionella ändringar med regeringens förslag.

Prop. 1999/2000:2

255

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Punkt 4 av anvis-
ningarna till 21 § KL (27 kap. 8 § i SLK:s förslag) innehåller bestämmel-
ser om beskattning när en fastighet som inte utgör lagertillgång varit fö-
remål för byggnadsarbete i byggnadsrörelsen. Värdet av sådana bygg-
nadsarbeten skall tas upp som intäkt av byggnadsrörelsen (uttagsbeskatt-
ning).

I KL saknas det en uttrycklig bestämmelse att det belopp som tagits
upp som intäkt anses som anskaffningsvärde for byggnaden och således
kan ligga till grund for avdrag. I förarbetena (prop. 1980/81:68 s. 209) till
bestämmelsen om byggnadsrörelse uttalas att motsvarande belopp - som
alltså tagits upp som intäkt - enligt allmänna regler far behandlas som en
utgift i den förvärvskälla där fastigheten används.

Däremot finns en uttrycklig bestämmelse att uttagsbeskattade bygg-
nadsarbeten beaktas vid kapitalvinstberäkningen. Av 25 § 4 mom. SIL
framgår att som förbättringskostnad räknas förbättringsarbeten eller där-
med jämförliga reparations- eller underhållsarbeten i ägarens byggnads-
rörelse. En hänvisning sker till punkt 4 av anvisningarna till 21 § KL.
Som förbättringskostnader räknas alltså det belopp som har tagits upp
som intäkt i rörelsen på grund av byggnadsarbetet.

Såsom SLK föreslår regeringen att det införs ett förtydligande i IL. I
fråga om arbeten i byggnadsrörelse räknas således som utgift det belopp
som tagits upp som intäkt enligt reglerna om byggnadsrörelse. I SLK:s
förslag är bestämmelsen placerad i paragrafen som behandlar anskaff-
ningsvärdet om den skattskyldige uppför byggnaden. Eftersom motsva-
rande gäller i fråga om förbättringar har regeringen flyttat bestämmelsen
till en egen paragraf. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrå-
dets förslag.

Arv, gåva m.m.

W

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att orden förbättrande reparationer och underhåll som avses i 26 kap.
2 § inte finns med.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att förslaget inte omfattar
värdehöjande reparationer och underhåll.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om avskrivningsunderlaget när en byggnad förvärvats ge-
nom ett benefikt fång. Bestämmelsen finns i punkt 6 sjätte stycket av
anvisningarna till 23 § KL.

Ursprungligen saknade KL bestämmelser om förvärvarens avskriv-
ningsunderlag. Sedermera hänvisades till vad som gällde for inventarier
(punkt 3 b av anvisningarna till 29 § KL). Bestämmelsen innebar bl.a. att
förvärvaren övertog överlåtarens skattemässiga restvärde. Det var ett
degressivt avskrivningssystem som vid upprepade benefika överlåtelser
kunde leda till mycket låga avskrivningar. Först år 1981 infördes en egen
bestämmelse for byggnader i samband med en större omredigering.

Prop. 1999/2000:2

256

SLK har formulerat bestämmelsen så att den endast avser värdeminsk-
ningsavdrag. Enligt regeringens uppfattning omfattas även förbättrande
reparationer och underhåll av reglerna i punkt 6 sjätte stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL. I regeringens förslag har orden ”förbättrande repa-
rationer och underhåll som avses i 26 kap. 2 §” lagts till.

Byggnadsinventarier

W

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer med undantag av en redaktionell
ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS och Sveriges fas-
tighetsägareförbund anser att exemplifieringen i den nuvarande lagtexten
belyser gränsdragningen på ett tydligare sätt än förslaget till lagtext. Sve-
riges fastighetsägareförbund anser att det finns en risk att tillämpningen
kommer att ändras om exemplifieringen tas bort.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I första stycket
finns bestämmelser om vad som räknas till byggnadsinventarier. Be-
stämmelserna finns i punkt 6 andra stycket av anvisningarna till 23 § KL.

År 1938 infördes en bestämmelse att vid fastställandet av avskriv-
ningsunderlaget för byggnad skulle värdet av sådana fasta maskiner som
vid fastighetstaxeringen åsatts eller skulle komma att åsättas särskilt ma-
skinvärde räknas bort från byggnadsvärdet. Dessa tillgångar behandlades
i avskrivningshänseende som inventarier och fick skrivas av enligt av-
skrivningsmetodema för inventarier.

Inventarier som vid fastighetstaxeringen räknades in i byggnadsvärdet
fick då skrivas av enligt byggnadsreglerna. Enligt praxis medgavs emel-
lertid ett högre avdrag för dyrbarare anordningar som luftkonditione-
ringsanläggningar trots att värdet för dessa ingick i byggnadsvärdet. För
s.k. fasta maskiner och andra fasta inventarier i driftbyggnader på jord-
bruksfastigheter kunde värdeminskningsavdrag medges separat enligt de
för byggnad gällande reglerna men efter en högre procentsats.

År 1969 skedde genomgripande förändringar när det gäller indelningen
mellan byggnader, mark och inventarier. I en byggnads anskaffningsvär-
de inräknades inte värdet av tillgångar avsedda för den industriella drif-
ten. Motsvarande infördes för inkomstslaget jordbruksfastighet år 1972.
Reformerna innebar att fler tillgångar skrevs av som inventarier. Först år
1981 betecknades dessa tillgångar som byggnadsinventarier.

För inkomstslaget annan fastighet fanns särskilda bestämmelser om
avskrivning av maskinell utrustning som togs bort i samband med skatte-
reformen 1990.

När gränsdragningen mellan vad som skulle hänföras till byggnader,
mark eller inventarier ändrades fanns ett behov av utförliga bestämmelser
om vad som skulle skrivas av som inventarier. Nuvarande bestämmelse
är därför mycket detaljerad. Behovet i dag av de utförliga beskrivningar-
na måste ifrågasättas. Regeringen delar denna bedömning. Regeringen
anser därtill att exemplifieringen i dagens lagtext är föråldrad. SLK:s
förslag innebär enligt regeringens bedömning ingen ändring i sak. Rege-

Prop. 1999/2000:2

257

9 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 2, Del 2

ringen delar inte Sveriges fastighetsägareförbunds farhågor att tillämp-
ningen kommer att ändras och följer därför SLK:s förslag i detta avseen-
de.

I andra stycket hänvisas till vad som gäller om inventarier. Bestäm-
melsen är mer allmän än nuvarande hänvisning i punkt 6 tredje stycket av
anvisningarna till 23 § som bara avser reglerna om avskrivning. Oftast
gäller vad som sägs om inventarier även för byggnadsinventarier. I en-
lighet med SLK:s förslag anges i stället särskilt när något annat gäller.

20 §

SLK:s förslag (19 §): Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en proportioneringsregel för att fördela anskaffningsvärdet av en ledning
mellan byggnad och inventarier. Den infördes år 1981 och finns i punkt 6
andra stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Av nuvarande lydelse framgår att anskaffningsvärdet för en ledning
som är avsedd för såväl en byggnads användning i driften som byggna-
dens allmänna användning skall fördelas mellan byggnadsinventarier och
byggnaden i förhållande till ”hur stor del av ledningen” som tjänar drif-
ten respektive byggnadens allmänna användning. Av uttryckssättet kan
man möjligen fa intrycket av att det skulle gå att särskilja olika delar av
ledningsnätet. Detta är naturligtvis inte meningen. Ett förtydligande har
därför gjorts att uppdelningen görs i förhållande ”till den omfattning i
vilken ledningen tillgodoser verksamheten respektive byggnadens all-
männa användning”.

SLK:s förslag (20 §): Överensstämmer väsentligen med regeringens
förslag. SLK:s förslag innehåller exemplen ”oljecisterner och siloanlägg-
ningar”.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om vissa gränsdragningsfrågor mellan byggnad och bygg-
nadsinventarier. Bestämmelsen finns i punkt 6 andra stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL och infördes år 1969.

SLK har i regel utelämnat exemplen som finns i nuvarande lagtext.
Regeringen anser i likhet med kommittén att exemplen normalt är över-
flödiga och därför bör tas bort även i denna bestämmelse.

Några redaktionella ändringar har också gjorts i förhållande till SLK:s
förslag.

Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag

22 §

SLK:s förslag (21 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

258

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en hänvisning till kapitlet om inventarier när det gäller avdrag för av-
skrivning på anslutningsavgifter och anläggningsbidrag.

Statliga räntebidrag

23 §

SLK:s förslag (22 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en hänvisning till kapitlet om näringsbidrag när det gäller statliga ränte-
bidrag.

Byggnadsarbeten med statliga räntebidrag

24 §

SLK:s förslag (23 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att andra stycket inte finns.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om reparation och underhåll vid byggnadsarbeten med statliga ränte-
bidrag är hämtade från punkt 4 andra stycket av anvisningarna till
23 §KL.

Bestämmelserna om avdrag m.m. i samband med räntebidrag infördes
år 1979 och fanns före 1990 års skattereform i 25 § 2 mom. KL och
punkt 7 (punkt 8 från år 1981) av anvisningarna till 25 § KL. Ändringar
har gjorts bl.a. år 1991 som en följd av att nya bestämmelser infördes för
bostadsfinansieringen m.m. (prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, SFS
1991:1832).

I ett nytt andra stycke har regeringen, i syfte att underlätta för läsaren,
lagt in en hänvisning till 13 §.

SLK:s förslag (24 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelser som tar sikte på situationen att bidragsunderlaget
ändras genom ett senare beslut. Bestämmelserna finns i punkt 4 tredje
och fjärde styckena av anvisningarna till 23 § KL och infördes år 1979.
De genomgick vissa förändringar år 1991 (förarbeten, se under 23 §).
Före 1990 års skattereform fanns bestämmelserna i 25 § 2 mom. KL och
punkt 8 (före år 1981 punkt 7) av anvisningarna till 25 § KL.

Gemensamt för dessa bestämmelser är att det egentligen borde vara de
tidigare taxeringarna som skulle rättas. Av praktiska skäl infördes före-
skriften att de aktuella justeringarna av de tidigare beskattningsåtgärder-
na genomförs vid taxeringen för det beskattningsår under vilket det nya
lånebeslutet meddelades.

Prop. 1999/2000:2

259

Nuvarande bestämmelser i tredje och ljärde styckena har vissa brister. Prop. 1999/2000:2

1 tredje stycket talar man om hur man skall göra när for lågt omedelbart
avdrag har medgetts. I ljärde stycket talar man om när rättelse skall göras
när tidigare omedelbara avdrag varit för höga.

I båda fallen bör framgå hur rättelse skall göras och när den skall ske.
Bestämmelsen har därför ändrats i kommitténs förslag. Regeringen an-
sluter sig till SLK:s förslag.

Eftersom bestämmelserna är komplicerade kan följande exempel
åskådliggöra åtgärderna.

Förutsättningar (avskrivningsprocenten har satts till 5 för att få jämna
belopp)

• Ursprungligt bidragsunderlag: 80

• Kostnader: 120

• Omedelbart avdrag: (120-80=) 40

• Underlag för värdeminskningsavdrag: 80

• Värdeminskningsavdrag år 1 (5 %): 4

• Skattemässigt restvärde vid utgången av år 1: (80-4=) 76

År 2 ändras bidragsunderlaget. I exempel 1 sänks det med 20.1 exempel

2 höjs det med 20.

Exempel 1 (sänkt underlag, paragrafens andra stycke)

• För lågt omedelbart avdrag: 20

• Avdrag i näringsverksamhet år 2: 19 (Avdraget minskas med för högt
värdeminskningsavdrag år 1 jämfört med om underlaget hade be-
stämts till 60 redan från början)

• Underlag för värdeminskningsavdrag: 60

• Värdeminskningsavdrag år 2: 3

• Skattemässigt restvärde vid utgången av år 2: 54 (Det nya underlaget

60 minskat med två års värdeminskningsavdrag. Detta värde kan ock-
så erhållas genom att det skattemässiga restvärdet år 1, 76, minskas
med sänkningen 20, ökas med 1, motsvarande för högt värdeminsk-
ningsavdrag år 1 som återförts genom att avräknas mot det omedelba-
ra avdraget, minskas med årets värdeminskningsavdrag)

Exempel 2 (höjt underlag, paragrafens tredje stycke)

• För högt omedelbart avdrag: 20

• Intäkt av näringsverksamhet år 2: 19 (Återföring av för högt omedel-
bart avdrag minskat med det ytterligare värdeminskningsavdrag som
skulle ha gjorts år 1 om underlaget hade bestämts till 100 redan från
början)

• Underlag för värdeminskningsavdrag: 100

• Värdeminskningsavdrag år 2: 5

260

• Skattemässigt restvärde vid utgången av år 2: 90 (Det nya underlaget
100 minskat med två års värdeminskningsavdrag. Detta värde kan
också erhållas genom att det skattemässiga restvärdet år 1, 76, ökas
med höjningen 20, minskas med 1, motsvarande för lågt värdeminsk-
ningsavdrag år 1 som avräknats mot återföringen, minskas med årets
värdeminskningsavdrag).

Nyttjanderättshavarens förbättringar

Nyttjanderättshavarens beskattning

26 §

SLK:s förslag (25 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från ett par redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS framhåller att det
bör vara möjligt att göra avsteg från den föreskriva avskrivningstiden om
detta är förenligt med god redovisningssed.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om nyttjanderättshavares avdrag för förbättring av en fas-
tighet. Bestämmelsen finns i punkt 15 första stycket av anvisningarna till
23 §KL.

Enligt praxis fick en arrendator omedelbart avdrag för förbättrings-
kostnader (inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet eller rörelse)
under förutsättning att äganderätten till vad som utförts tillkom jordäga-
ren. Detta var ett betydelsefullt undantag från principen att utgifter för
ny-, till- eller ombyggnad fick dras av genom värdeminskningsavdrag.

Området reglerades år 1972 såvitt avsåg inkomstslaget jordbruksfas-
tighet (då i punkt 4 av anvisningarna till 21 § och punkt 6 av anvisning-
arna till 22 § KL). Genom 1990 års skattereform utsträcktes bestämmel-
sernas tillämpningsområde till att gälla generellt i inkomstslaget närings-
verksamhet.

Regeringen delar Svenska Revisorsamfundets SRS uppfattning att det
bör vara möjligt att göra avsteg från den föreskrivna avskrivningstiden.
Denna avskrivningstid far dock inte vara kortare än vad som följer av
lagtexten men kan väl vara längre. I regeringens förslag har därför ordet
skall bytts ut mot ordet far efter ordet täckdiken samt ordet högst lagts till
framför procentsatserna.

27 £

SLK:s förslag (26 §): Överensstämmer med undantag för en redaktionell
ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om nyttjanderättshavarens avdrag för byggnads- och
markinventarier eller andra inventarier. Bestämmelserna finns i punkt 15
andra stycket av anvisningarna till 23 § KL och infördes år 1972 (då i
punkt 6 av anvisningarna till 22 § KL).

Prop. 1999/2000:2

261

SLK:s förslag (27 §): Överensstämmer bortsett från en par redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om beskattning när nyttjanderättshavaren fått ersättning
från fastighetsägaren för förbättringen eller anskaffningen. Bestämmel-
sen finns i punkt 8 av anvisningarna till 22 § KL och infördes år 1972 (då
i punkt 4 av anvisningarna till 21 § KL).

I paragrafen finns vidare bestämmelser som reglerar nyttjanderättsha-
varens avdragsrätt när ersättning utgått från fastighetsägaren eller när
nyttjanderätten upphör. Bestämmelserna finns i punkt 15 tredje stycket
av anvisningarna till 23 § KL. Bestämmelsen om avdragsrätt när ersätt-
ning utgått från jordägaren infördes år 1978 (prop. 1978/79:44, bet.
1978/79:SkU21, SFS 1978:944) och bestämmelsen om avdrag för oav-
skriven del vid nyttj anderättens upphörande år 1972 (då i punkt 6 av an-
visningarna till 22 § KL).

När det gäller bestämmelsen om nyttjanderättshavarens beskattning
synes nuvarande lydelse enbart omfatta ny-, till- eller ombyggnad eller
annan därmed jämförlig förbättring av en fastighet och alltså inte be-
skattning av ersättning for inventarier.

I propositionen (prop. 1972:120) reglerades enbart ny-, till- eller om-
byggnad eller annan därmed jämförlig förbättring av fastighet men där-
emot inte inventarier, i utskottsbetänkandet uttalas att det inte är ovanligt
att arrendeupplåtelser omfattar även inventarier (bet. 1972:SkU67 s. 11).
Genom utskottet infördes därför bestämmelsen om avdrag for en arren-
dators utgifter for inventarier.

Något som emellertid inte reglerades var när nyttjanderättshavaren fick
ersättning av fastighetsägaren for de inventarier som hade anskaffats. En
sådan föreskrift finns, som tidigare nämnts, när nyttjanderättshavaren
fick ersättning av fastighetsägaren för förbättringar på fastigheten. Orsa-
ken torde vara ett förbiseende. Det föreslås därför att även inventarier
omfattas av bestämmelsen om att nyttjanderättshavaren skall ta upp som
inkomst ersättningar från fastighetsägaren.

Fastighetsägarens beskattning

29 §

SLK:s förslag (28 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om beskattning av fastighetsägaren för nyttjanderättshava-
rens förbättringar (ny- till- eller ombyggnad). Bestämmelserna finns i
punkt 8 av anvisningarna till 22 § KL och infördes år 1972 (då i punkt 4
av anvisningarna till 21 § KL). Nuvarande bestämmelse reglerar inte det
fallet att fastigheten efter att förbättringen utförts går över till en ny ägare
genom ett benefikt fång. Avsikten är att den nya ägaren skall träda i den

Prop. 1999/2000:2

262

tidigare ägarens skattemässiga situation när det gäller beskattningen av
värdet av förbättringarna. I regeringens förslag har i en ny andra mening
lagts till en bestämmelse som anger att den nya ägaren i sådana fall skall
ta upp intäkten. Tillägget har gjorts efter lagrådsföredragningen.

I vissa äldre rättsfall beskattades jordägaren (jordbruksfastighet) för
värdet av arrendatoms förbättringsutgifter redan i samband med att ar-
betena utfördes. Under 1950-talet ändrades praxis och frågan om be-
skattning avgjordes i regel först när arrendet upphörde.

I inkomstslaget annan fastighet var praxis oklarare och under vissa
förutsättningar beskattades fastighetsägaren omedelbart för förbättrings-
åtgärderna. Genom 1990 års skattereform utsträcktes bestämmelsernas
tillämpningsområde till att gälla generellt i inkomstslaget näringsverk-
samhet.

Vid införandet av reglerna om arrendators avdragsrätt för utgifter för
inventarier tog utskottet (bet. 1972:SkU67) upp frågan om beskattning av
jordägaren men fann inte någon sådan motiverad, eftersom jordägaren
med en sådan regel på förhållandevis kort tid skulle kunna skriva av mot-
svarande belopp genom årliga värdeminskningsavdrag.

20 kap. Markanläggningar och substansminskning

I detta kapitel finns olika typer av bestämmelser om avskrivning och av-
drag som rör mark. De gäller markanläggningar med markinventarier,
frukt- och bärodlingar samt avdrag vid utvinning av naturtillgångar
(substansminskning).

Bestämmelserna om skog (t.ex. skogsavdrag) finns i ett särskilt kapitel.
Det är främst två orsaker till varför denna lösning har valts. Hade även
bestämmelserna om skog ingått skulle kapitlet ha blivit onödigt stort.
Vidare är skattereglerna kring skog ett avgränsat område som lämpar sig
väl för ett eget kapitel.

Bakgrund

Markanläggningar

Tidigare räknades markanläggningar till det markvärde som fastställdes
vid den allmänna fastighetstaxeringen och fick inte skrivas av. Orsaken
var att markanläggningar ansågs ha ett bestående värde. Avdrag medgavs
däremot för reparation och underhåll av markanläggning. Till skillnad
från vad som gällde i fråga om byggnader fick inte bara ett utbyte av de-
lar av en markanläggning utan även utbyte av en hel sådan anläggning
dras av som underhåll eller reparation. Olikheten hade sin grund i att
markanläggningar inte fick skrivas av.

Enligt 29 § 4 mom. KL fick avdrag inte göras för egendom som hörde
till mark. Med utgångspunkt från att markanläggningar ofta har ett nära
funktionellt samband med byggnader eller inventarier och därigenom far
karaktären av naturliga tillbehör till dessa kom genom lagstiftning år
1969 (förarbeten, se nedan) vissa anläggningar att behandlas som bygg-

Prop. 1999/2000:2

263

nadstillbehör och andra som inventarier. Sådana markanläggningar som Prop.
inte omfattades av det utvidgade inventarie- eller byggnadsbegreppet fick
skrivas av enligt särskilda bestämmelser som nu finns i detta kapitel. Det
var genom denna reform som avskrivningsrätt infördes för markanlägg-
ningar. I anskaffningsvärdet för markanläggningar inräknades även mar-
karbeten.

Ar 1972 (förarbeten, se nedan) anpassades även inkomstslaget jord-
bruksfastighet till de nya gränsdragningar som några år innan hade skett i
inkomstslaget rörelse. Dessa förändringar genomfördes i samband med
att jordbruken gick över till beskattning enligt bokföringsmässiga grun-
der.

Efter 1990 års skattereform (förarbeten, se nedan) får värdeminsk-
ningsavdrag på markanläggningar beräknas på hela anskaffningsvärdet i
stället för som tidigare på 75 % av värdet.

Ytterligare en förändring genom skattereformen var att markanlägg-
ningar på fastigheter med hyreshus fick skrivas av enligt de bestämmel-
ser som gäller för näringsverksamhet. Detta var en naturlig konsekvens
av att inkomstslaget annan fastighet gick upp i det nya inkomstslaget
näringsverksamhet. Tidigare ingick planteringar, parkeringsplatser m.m.
i avskrivningsunderlaget för själva byggnaden i inkomstslaget annan fas-
tighet.

Täckdiken, skyddsdikning och skogsvägar

För täckdikningsanläggningar samt skyddsdikning i skog fanns särskilda
regler i inkomstslaget jordbruksfastighet redan år 1928. Omedelbart av-
drag medgavs för iståndsättande eller omläggning av befintlig täckdik-
ningsanläggning. Däremot var nyanläggning inte avdragsgill. Avdrag
medgavs vidare för skyddsdikning i skog. Dessa möjligheter var undan-
tag från principen att avdrag inte medgavs för avskrivning av markan-
läggningar. Direktavdraget för arbeten (iståndsättning och omläggning)
på befintliga täckdikningsanläggningar togs bort när avskrivningsrätt
infördes för täckdikningsanläggningar och skogsvägar år 1962
(förarbeten, se nedan). Däremot medgavs avdrag för reparation och un-
derhåll. För skogsvägar fick till en början enbart en tredjedel av kostna-
derna skrivas av och avskrivningsprocenten var 5 %. År 1972 höjdes un-
derlaget för avskrivning till tre fjärdedelar av anskaffningskostnaden
(förarbeten, se nedan). Efter lagändring år 1982 far hela utgiften skrivas
av under tio år (förarbeten, se nedan).

Numera är hela utgiften för markanläggningar avdragsgill. Det som
skiljer täckdiken och skogsvägar från andra markanläggningar är en hög-
re avskrivningstakt (10 % i stället för 5 %).

Frukt- och bärodlingar

Avdrag medgavs inte tidigare för den första anskaffningen av träd och
buskar (anläggningstillgångar). Däremot medgavs avdrag vid ersätt-

1999/2000:2

264

ningsanskaffning, dvs. då träd eller buskar byttes ut mot nya på samma
brukningsenhet.

Den nuvarande regleringen om avdrag for frukt- och bärodlingar inför-
des år 1972 i punkt 1 av anvisningarna till 29 § KL (förarbeten, se ne-
dan).

Substansm inskning

För inkomstslaget rörelse har KL innehållit bestämmelser om avdrag för
substansminskning sedan lagens tillkomst.

Vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet gällde i princip att rätt
till avdrag för substansminskning förelåg när naturfyndighet på fastighe-
ten utnyttjades. Såvitt avsåg jordbruksinkomst som redovisades enligt
bokföringsmässiga grunder var avdragsrätten reglerad på samma sätt som
vid inkomst av rörelse. Hänvisningen till rörelsebestämmelsema tillkom
år 1951 i samband med att jordbrukare fick möjlighet att övergå till bok-
föringsmässig redovisning (prop. 1951:191, bet. 1951:BevU63, SFS
1951:790). Något motsvarande stadgande fanns inte beträffande kon-
tantmässigt redovisade jordbruk men avdrag medgavs ändå enligt praxis.
I samband med att de sista kontantredovisande jordbruken gick över till
bokföringsmässig taxering år 1972 infördes nya bestämmelser för sub-
stansminskning motsvarande dem som gällde för rörelse (förarbeten, se
nedan).

Även inkomstslaget annan fastighet saknade till en början uttryckliga
bestämmelser men avdrag medgavs ändå enligt praxis. Lagreglering in-
fördes först år 1981 (förarbeten, se nedan).

Olika regler tillämpades på rörelse och jordbruk vid bestämmande av
avskrivningsunderlaget. År 1972 infördes enhetligare bestämmelser
(förarbeten, se nedan).

Anskaffningsutgiften kunde beräknas antingen enligt huvudregeln till
så stor del av anskaffningsutgiften för hela fastigheten som belöpte sig på
fyndigheten vid förvärvstillfället eller enligt en schablon (60 % av mark-
nadsvärdet).

År 1981 ändrades bestämmelserna om avdrag för substansminskning
(förarbeten, se nedan). De nya bestämmelserna tillämpas i de fall utvin-
ningen av en naturtillgång påbörjades efter utgången av mars 1981. De
nya bestämmelserna innebar bl.a. en ändrad schablonregel som anknöt
till kapitalvinstbestämmelsema vid bestämmande av anskaffningsvärdet.

Bestämmelser om substansminskning fanns för jordbruksfastighet i
punkt 9 av anvisningarna till 22 § KL, för annan fastighet i punkt 10 av
anvisningarna till 25 § KL och för rörelse i punkt 8 av anvisningarna till
29 § KL dit de flyttades från punkt 6 år 1938. Genom 1990 års skattere-
form samlades bestämmelserna i punkt 11 av anvisningarna till 23 § KL
(förarbeten, se nedan).

Prop. 1999/2000:2

265

Vissa förarbeten

Prop. 1999/2000:2

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1962 Värdeminskningsavdrag för täckdikningsanläggningar och
skogsvägar i inkomstslaget jordbruksfastighet, prop. 1962:56,
bet. 1962:BevU40, SFS 1962:163

1969 Avskrivning för markanläggningar på rörelsefastigheter samt
ändrad gränsdragning mot inventarier, SOU 1968:26, prop.
1969:100, bet. 1969:BeU45, SFS 1969:363

1972 Avskrivning för egentliga markanläggningar i inkomstslaget
jordbruksfastighet, valrätt för frukt- och bärodlingar, anskaff-
ningsvärde vid substansminskningsavdrag, SOU 1971:78, prop.
1972:120, bet. 1972:SkU67, SFS 1972:741

1981 Nya och för inkomstslagen enhetliga bestämmelser om sub-
stansminskning, Ds B 1980:9, SOU 1977:86, prop. 1980/81:104,
bet. 1980/8 l:SkU40, SFS 1981:256

1982 Utvidgad avdragsrätt för skogsvägar, SOU 1981:81, prop.
1981/82:182, bet. 1981/82:SkU68, SFS 1982:323

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:650

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll. Dessutom finns en hänvisning till be-
stämmelserna om anslutningsavgifter och anläggningsbidrag i 18 kap.

Definition

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anför att exempli-
fieringen i nuvarande lagtext har betydelse för att tydliggöra gränsdrag-
ningen för det avdragsgilla området varför den, i en förkortad version,
bör ingå även i fortsättningen.

266

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen har ut-
formats i enlighet med Lagrådets förslag. I paragrafen regleras vad som
är markanläggningar. Motsvarande bestämmelser finns i punkt 7 andra
stycket av anvisningarna till 23 § KL. De infördes år 1969 och fanns före
skattereformen år 1990 i punkt 4 till 22 § och punkt 16 till 29 § KL.

Reformen år 1969 innebar för inkomstslaget annan fastighet att kost-
naderna för markanläggningar (plantering, parkeringsplats eller annan
jämförlig anläggning) ingick i avskrivningsunderlaget för byggnaden
(punkt 2 a av anvisningarna till 25 § KL). Orsaken till att dessa kostnader
inte skrevs av i särskild ordning var att markanläggningar på hyresfastig-
heter i allmänhet var av liten omfattning. Efter 1990 års skattereform
behandlas markanläggningar på hyresfastigheter på samma sätt som and-
ra markanläggningar i inkomstslaget näringsverksamhet.

Som framgår av inledningen infördes möjligheten att skriva av mark-
anläggningar förhållandevis sent. Vid införandet av de nya bestämmel-
serna fanns ett behov av utförliga bestämmelser om vilka arbeten och
anläggningar som omfattades. Nuvarande bestämmelser är därför mycket
detaljerade. Behovet i dag av de utförliga beskrivningarna kan ifrågasät-
tas. SLK:s förslag innehåller enligt regeringens mening tillräckligt många
exempel och en tydlig definition av vad som avses med en markanlägg-
ning. Några gränsdragningsproblem torde därför inte uppkomma. Rege-
ringen föreslår liksom SLK att de utförliga exemplifieringarna utmönst-
ras. Någon ändring av gällande rätt är inte avsedd.

Reparation och underhåll

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att SLK använder ordet skall i stället för får.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anför att en aktive-
ring av kostnaderna kan vara förenlig med god redovisningssed. Någon
möjlighet att aktivera sådana kostnader förefaller inte finnas i förslaget.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdragstidpunkten för utgifter för reparation och underhåll av markan-
läggningar är ny. Däremot anges utgifterna som exempel på kostnader i
punkt 1 av anvisningarna till 23 § KL. Denna bestämmelse har funnits i
KL sedan lagens tillkomst.

Utgifterna får i räkenskaperna fördelas på flera år om det följer av god
redovisningssed. Även beskattningsreglerna bör tillåta att utgifterna akti-
veras. I regeringens förslag har därför ordet skall bytts ut mot får.

Lagrådet har, med samma motivering som Lagrådet anfört i anslutning
till 19 kap. 2 §, väckt frågan om avdragsrätten för aktiverade utgifter för
reparationer och underhåll bör regleras här i 20 kap. Regeringen har i
kommentarerna till 18 kap. 1 § och 19 kap. 2 § närmare redogjort för
skälen till varför regeringen inte i detta lagstiftningsärende föreslår sär-
skilda skatteregler när det gäller avdrag för aktiverade utgifter för repa-
rationer och underhåll.

Prop. 1999/2000:2

267

Avdrag för anskaffning

Värdeminskningsavdrag

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att avdrag för utgifter for att anskaffa markanläggningar sker genom årli-
ga värdeminskningsavdrag är hämtad från punkt 7 första stycket av an-
visningarna till 23 § KL. Bestämmelsen infördes år 1972.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att ordet högst inte finns med framfor fem och tio procent.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om värdeminskningsavdrag och olika procentsatser for avdrag är hämta-
de från punkt 7 första stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen infördes år 1972 (täckdiken och skogsvägar år 1962). I
fråga om skogsdiken utvidgades avdragsrätten år 1982.

Procentsatserna bör enligt regeringens mening ange den högsta tillåtna
avskrivningsprocenten för avskrivningsplanen. Den skattskyldige bör
dock kunna välja en lägre procentsats. För att markera detta har i rege-
ringens förslag ordet högst lagts till före fem och tio procent. En ytterli-
gare redaktionell ändring har gjorts i SLK:s förslag.

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag
bortsett från en redaktionell ändring i första meningen och att bestäm-
melsen om handelsbolag i sista meningen inte finns med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en bestämmelse om att avdrag får göras endast för arbeten som utförts
under innehavstiden. Den finns i dag i punkt 7 första stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL.

I den nuvarande lydelsen finns också ett krav på att utgifterna skall ha
bestritts av den skattskyldige. Orsaken var att statsbidrag utgick till både
täckdikningsanläggningar och skogsvägar. Före reglerna om näringsbi-
drag, fanns det ett behov av att reglera avskrivningsrätten när bidrag ut-
gick. Innebörden är att avskrivningsunderlaget skall minskas med stats-
bidraget och avdrag därmed medges med enbart vad den skattskyldige
själv erlagt (prop. 1962:56 bl.a. s. 58). Genom näringsbidragsreglema
(29 kap. i regeringens förslag), som ger samma resultat, far den aktuella
föreskriften om utgifter som bestritts av den skattskyldige anses ha spelat
ut sin roll. Det uttryckliga kravet på att utgifterna bestritts av den skatt-
skyldige har därför utmönstrats.

Som behandlats i kommentaren till 5 kap. 1 § har SLK utformat para-
graferna så att de passar även för det fallet att det är ett handelsbolag som
uppbär inkomster eller har utgifter. Denna paragraf är ett fall där SLK

Prop. 1999/2000:2

268

inte har lyckats uppnå en helt tillfredsställande formulering. I regeringens
förslag har därför en ny sista mening lagts till enligt vilken motsvarande
regler skall gälla om ett handelsbolag är ägare till fastigheten.

7§

SLK:s förslag: Första stycket överensstämmer bortsett från några re-
daktionella ändringar med regeringens förslag. Andra stycket finns inte
med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om avdrag vid överlåtelse eller utrangering. Bestämmelsen
finns i punkt 7 sjätte stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelserna infördes år 1969. Att avdrag för oavskriven del av an-
skaffningsvärdet fick ske vid överlåtelse av täckdikningar och skogsvä-
gar infördes år 1962.

Effekten av avdraget vid överlåtelser har påverkats av de nya regler om
återföring av gjorda avdrag vid överlåtelser (26 kap. 2 §) som kom till
vid 1990 års skattereform. Det är oklart om samspelet mellan dessa reg-
ler då blev föremål för några närmare överväganden. Regeringen anser i
likhet med SLK att det finns anledning att överväga om bestämmelserna
om avdrag vid överlåtelse längre fyller en funktion. Detta låter sig dock
inte göras i detta lagstiftningsärende. Regeringen följer därför SLK:s för-
slag med undantag av ett par språkliga justeringar i lagtexten.

Andra stycket har utformats som en hänvisning när det gäller benefika
fång.

Omedelbart avdrag

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
anläggningar som är avsedda att användas endast ett fatal år är hämtad
från punkt 7 första stycket av anvisningarna till 23 § KL. Bestämmelsen
infördes år 1972.

Nyttjanderättshavares avdragsrätt

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I paragrafen hänvi-
sas till byggnadskapitlet där det finns bestämmelser som tar sikte på
nyttjanderättssituationer och som avser både nyttjanderättshavaren och
fastighetsägaren.

Prop. 1999/2000:2

269

Anskaffningsvärde

Markinventarier

10 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens forslag.

Remissinstanserna: Sveriges Fastighetsägareförbund anser att det
finns en risk att tillämpningen kommer att ändras om exemplifieringen i
den nuvarande lagtexten tas bort.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att utgifterna för markinventarier inte skall räknas in i anskaffningsvärdet
for en markanläggning är hämtad från punkt 7 tredje stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL. Bestämmelsen infördes år 1969.

I SLK:s förslag har exemplifieringen i den nuvarande lagtexten ute-
lämnats. I 15 och 16 §§ definieras vad som avses med markinventarier.
Regeringen anser att SLK:s forslag på ett utförligt sett anger innebörden
av begreppet markinventarier och att en exemplifiering är onödig. Någon
ändring i sak är inte avsedd. Regeringen delar inte Sveriges Fastighets-
ägareförbunds farhågor att tillämpningen kommer att ändras. Regeringen
följer därför SLK:s förslag.

Markanläggning som anskaffas av den skattskyldige

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anser att det bör
gälla valfrihet för den skattskyldige att antingen kostnadsföre iståndsät-
tande och omläggning av täckdiken direkt eller att aktivera dem, förutsatt
att sådan aktivering är förenlig med god redovisningssed.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om hur markanläggningens anskaffningsvärde beräknas.
Dessa finns i dag i punkt 7 andra stycket av anvisningarna till 23 § KL.
Bestämmelsen i första stycket infördes år 1969 och bestämmelsen i and-
ra stycket år 1972.

Till skillnad mot andra anläggningstillgångar framgår det av gällande
regler inte uttryckligen vad anskaffningsvärdet skall vara vid onerösa
fång. Möjligen kan detta sägas framgå indirekt genom att avdrag - med
vissa undantag - endast far göras för sådana utgifter som har bestritts av
den skattskyldige själv. För att anknyta till systematiken i andra kapitel
om anläggningstillgångar anges uttryckligen att anskaffningsvärdet är
den skattskyldiges utgifter för anläggningen.

I punkt 7 andra stycket av anvisningarna till 23 § KL lyder de två sista
meningarna: ”1 anskaffningsvärdet far inräknas utgifter för iståndsättande
och omläggning av ett förut anlagt täckdike. I täckdike inbegrips täckt
avlopp i direkt anslutning till ett täckdike.”

Från början medgavs inte avdrag for utgifter för ny-, till- eller om-
byggnad av anläggningstillgångar. Således medgavs inte avdrag för ny-
anläggning av täckdikningar. En särskild bestämmelse fanns däremot

Prop. 1999/2000:2

270

som reglerade avdragsrätten för iståndsättande och omläggning (punkt 7
av anvisningarna till 22 § KL). Iståndsättning torde närmast motsvara
reparation eller underhåll och var ändå avdragsgill. Omläggning kunde i
vissa fall anses som nyanläggning. När värdeminskningsavdrag infördes
för täckdikningar år 1962 ändrades denna bestämmelse. Kostnad för
iståndsättande eller omläggning av förut anlagd täckdikning fick inte i
något fall dras av som underhållskostnad. Orsaken var naturligtvis att
avdrag inte kunde ske för kostnader som samtidigt skulle aktiveras.

När bestämmelserna om värdeminskningsavdrag infördes diskuterades
frågan vad som skulle räknas till en täckdikningsanläggning. Eftersom
det i viss mån kunde vara naturligt att täckta avlopp betraktades som en
del av täckdikningsanläggningen infördes en bestämmelse där det fram-
gick att även utgifter för täckta avlopp i direkt anslutning till täckdikning
fram till huvudavlopp var avdragsgilla. På grund av att markanläggningar
då inte var avdragsgilla fanns ett större behov än i dag att definiera vad
som hörde till täckdikningen.

Är 1972 infördes en generell rätt till värdeminskningsavdrag för mark-
anläggningar samtidigt som även täckta huvudavlopp räknades till täck-
dikningsanläggningen. Jordbruksbeskattningskommittén ansåg att ”alla
täckta avlopp som har samband med täckdiken skall omfattas av full av-
dragsrätt”. Eftersom det var nödvändigt att i lagtexten markera att en ut-
vidgning hade skett av vad som hörde till markanläggning kunde inte
hela meningen strykas utan enbart bisatsen ”dock ej huvudavlopp”.

Dessa frågor om vad som hör till täckdikningsanläggningen torde nu-
mera inte vålla några problem. Den onödiga detaljeringen har till viss del
sin förklaring i att täckdikningsanläggningar tidigare fick skrivas av till
skillnad mot andra markanläggningar. Det var då viktigt att närmare pre-
cisera vad som hörde till täckdikningen. Bestämmelsen bör därför kunna
utmönstras.

En annan förändring som ägde rum år 1972 var att kostnader för
iståndsättande och omläggning av förut anlagt täckdike får räknas in i
anskaffningskostnaden. Tidigare föreskrevs att sådana kostnader inte fick
dras av omedelbart som underhållskostnader. Ändringen år 1972 kom-
menteras inte närmare i förarbetena. För täckdikningsanläggningama
innebar 1972 års markanläggningsreform inte några ändringar när det
gäller avskrivningsreglema för täckdikningar. Slutsatsen är därför att det
som sägs om iståndsättande och omläggning innebär att omedelbart av-
drag inte får göras utan att dessa kostnader skall aktiveras. Bakgrunden
till att dessa åtgärder särskilt nämnts har sin förklaring i att avdrag inte
fick göras för anskaffning av täckdikningsanläggningar. Ett särskilt un-
dantag fanns emellertid för kostnader för iståndsättning och omläggning.
När avdragsrätt infördes för täckdikningsanläggningar fick inte längre
direktavdrag ske för iståndsättande och omläggning. Det saknas anled-
ning att i dag ha särregler för åtgärder på täckdikningsanläggningar. Ut-
gifter för iståndsättande och omläggning bör följa de normala reglerna.
Utgifterna i fråga får sålunda enligt regeringens förslag dras av enligt 3 §
antingen omedelbart eller aktiveras.

Lagrådet anför att det inte finns någon uttrycklig bestämmelse om att
som anskaffningsvärde skall räknas den skattskyldiges förbättringsutgif-

Prop. 1999/2000:2

271

ter. Lagrådet påpekar att i fråga om byggnader finns en bestämmelse om
att till anskaffningsvärdet skall räknas bl.a. utgifter for till- eller om-
byggnad (19 kap. 13 §). Lagrådet förordar att förevarande paragraf
kompletteras i angivet hänseende. Regeringen har med anledning härav i
första stycket lagt till orden eller förbättra.

Arv, gåva m.m.

12 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att bestämmelsen om förbättrande reparationer och underhåll inte finns
med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
benefika överlåtelser är hämtad från punkt 7 femte stycket av anvisning-
arna till 23 § KL. Den infördes år 1969.

SLK har formulerat bestämmelsen så att den endast avser värdeminsk-
ningsavdrag. Enligt regeringens uppfattning omfattas även förbättrande
reparationer och underhåll av reglerna i punkt 7 femte stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL. I regeringens förslag har orden ”förbättrande repa-
rationer och underhåll som avses i 26 kap. 2 §” lagts till.

Hänvisningar

13 §

SLK:s förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
hänvisningar till andra bestämmelser om anskaffningsvärde. Hänvisning-
arna har justerats i regeringens förslag med hänsyn till de ändringar som
infördes när det gäller beskattningen vid omstruktureringar år 1998
(prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU8, SFS 1998:1600 f.).

Bestämmelsen om ränta som finns i 14 kap. 4 § i SLK:s förslag finns
inte med i regeringens förslag. Hänvisningen till denna har tagits bort.

Karaktärsbyte

14 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att begrep-
pet karaktärsbyte som förekommer i rubriken ger föga ledning om be-
stämmelsens innehåll och bör bytas ut mot en term som tar sikte på byte
av beskattningsnatur.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om karaktärsbyte. Bestämmelsen infördes i punkt 7 sjunde
stycket av anvisningarna till 23 § KL genom 1990 års skattereform.

Prop. 1999/2000:2

272

Karaktärsbyte är inte definierat i IL. Ordet används i rubrikerna före

14 kap. 16 §, 19 kap. 16 § och före denna paragraf. Med karaktärsbyte
avses byte av beskattningsnatur eller att en tillgång kommer att höra till
ett annat inkomstslag. Regeringen delar inte Svenska Revisorsamfundets
SRS bedömning att begreppet bör bytas ut mot en annan term som tar
sikte på beskattningsnatur.

Markinventarier

15 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om vad som är markinventarier är hämtade från punkt 7 tredje stycket av
anvisningarna till 23 § KL. Första stycket har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag.

Genom lagändring år 1969 utvidgades inventariebegreppet. I KL ex-
emplifierades vilka anordningar som direkt tjänade verksamheten och
som räknades till inventarier. Härigenom kom investeringar i miljöför-
bättrande åtgärder i form av t.ex. reningsbassänger och avloppsledningar
att räknas till inventarier och inte som tidigare till mark eller byggnader.

När gränsdragningen mellan vad som skulle hänföras till byggnader,
mark eller inventarier ändrades fanns ett behov av utförliga bestämmelser
om vad som skulle skrivas av som inventarier. Nuvarande bestämmelse
är därför mycket detaljerad. Behovet i dag av de utförliga beskrivningar-
na kan ifrågasättas. Det föreslås därför att exemplifieringarna utmönstras.

I andra stycket hänvisas till vad som gäller om inventarier. Bestäm-
melsen är mer allmän än nuvarande hänvisning i punkt 7 fjärde stycket
av anvisningarna till 23 § KL som bara avser reglerna om avskrivning.
Oftast gäller vad som sägs om inventarier även för markinventarier. I
förslaget anges i stället när något annat gäller.

16§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig. •

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en proportioneringsregel för att fördela anskaffningsvärdet av en
ledning mellan markinventarier och byggnad. Bestämmelsen finns i
punkt 7 tredje stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen infördes år 1969. Den ändrades till sitt nuvarande inne-
håll år 1972 och med vissa mindre ändringar år 1981 (prop. 1980/81:68,
bet. 1980/81 :SkU47, SFS 1981:295).

Av nuvarande lydelse framgår att anskaffningsvärdet för en ledning
som är avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna näringsverksamheten
som byggnadens allmänna användning skall fördelas mellan markinven-
tarier och byggnad i förhållande till ”hur stor del av ledningen” som tjä-
nar den på fastigheten bedrivna verksamheten respektive byggnadens

Prop. 1999/2000:2

273

allmänna användning. Av uttryckssättet kan man få intrycket av att det
skulle gå att särskilja olika delar av ledningsnätet. Detta är naturligtvis
inte meningen. Ett förtydligande har därför gjorts att uppdelningen görs i
förhållande ”till den omfattning i vilken ledningen tillgodoser verksam-
heten respektive byggnadens allmänna användning.”

Uttrycket ”bedrivna näringsverksamheten” har ersatts med ”närings-
verksamhet som bedrivs” i första stycket. Regeringen följer i övrigt
SLK:s förslag.

Frukt- och bärodlingar

17-19 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragraferna finns
bestämmelser om omedelbart avdrag eller värdeminskningsavdrag för
frukt- och bärodlingar. Bestämmelserna finns i dag i punkt 8 första
stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Ursprungligen medgavs inte avdrag vid den första anskaffningen. Inte
heller medgavs värdeminskningsavdrag. Avdrag medgavs i stället vid
ersättningsanskaffning när träd eller buskar byttes ut. De nuvarande be-
stämmelserna infördes år 1972 samtidigt med andra ändringar inom in-
komstslaget jordbruksfastighet. Men redan tidigare hade den föråldrade
ordningen med avdrag vid ersättningsanskaffning setts över (prop.
1962:56).

Avdrag för substansminskning

Förutsättningar för avdrag

20 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första stycket om avdrag för substansminskning är hämtade från punkt 11
första stycket av anvisningarna till 23 § KL. Förutsättningen för avdrag,
att fastigheten är kapitaltillgång, är ny men överensstämmer enligt rege-
ringens uppfattning med gällande rätt. Det bör därför, på liknande sätt
som i fråga om skogsavdrag, av lagtexten framgå att avdrag inte medges
för fastigheter som är lagertillgångar.

Bestämmelserna i andra stycket om vem som behandlas som ägare vid
tillämpning av bestämmelserna om substansminskning finns i dag i punkt
11 åttonde stycket av anvisningarna till 23 § KL och infördes år 1981
som ett förtydligande.

Prop. 1999/2000:2

274

Inträffad substansminskning

21 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket framhåller att bestämmelsen blir
tydligare om man i stället skriver ”Har substansminskning inträtt på
grund av utvinning av naturtillgång får avdrag göras med högst...”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller huvudregeln för avdrag för substansminskning och finns i punkt 11
andra stycket av anvisningarna till 23 § KL. Bestämmelsen infördes år
1981.

Regeringen delar Riksskatteverkets bedömning att bestämmelsen blir
tydligare om den omformuleras. Regeringen föreslår att bestämmelsen
inleds med orden ”Vid substansminskning på grund av ...”.

Framtida substansminskning

22 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med undantag för några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelser om avdrag för avsättning för framtida substans-
minskning och finns i punkt 11 tredje stycket av anvisningarna till 23 §
KL. Den infördes år 1981.

23 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en bestämmelse i fråga om avtal mellan parter i intressegemenskap
m.m. Den finns i dag i punkt 11 fjärde stycket av anvisningarna till 23 §
KL och infördes år 1981.

Anskaffningsvärde m.m.

24 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller huvudregeln för att beräkna anskaffningsvärdet för en naturtillgång
och finns i punkt 11 femte stycket av anvisningarna till 23 § KL. Be-
stämmelserna infördes år 1981 och motsvarar i allt väsentligt tidigare
regler (år 1972) som i sin tur bygger på den ursprungliga lydelsen år
1928.

Prop. 1999/2000:2

275

25 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, dock har and-
ra meningen en annan formulering.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en schablonregel - alternativregeln - för att bestämma anskaffningsvär-
det för en naturtillgång. Bestämmelsen finns i punkt 11 femte stycket av
anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen infördes år 1981 och ersatte en schablonregel från år
1972.

Andra meningen har formulerats om i regeringens förslag. Ändringen
har gjorts för att bestämmelsen skall vinna i läsbarhet.

26 £

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
anskaffningsvärdet när tillstånd getts för utvinning av ett område är
hämtad från punkt 11 femte stycket av anvisningarna till 23 § KL. Be-
stämmelsen infördes år 1979.

Tillägget ”eller annan författning” har gjorts för att det inte skall bli
nödvändigt att, om det rör en fastighet i utlandet, göra en bedömning om
en utländsk författning motsvarar en svensk lag.

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anför att orden
”beräknats enligt” på sista raden bör bytas ut mot anges i eller avses i
eftersom reglerna för beräkning om omkostnadsbeloppet inte framgår av
25 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
exploateringsutgifter är hämtad från punkt 11 sjätte stycket av anvisning-
arna till 23 § KL.

Bestämmelsen om exploateringsutgifter infördes år 1981. Redan de ur-
sprungliga bestämmelserna om substansminskning i KL reglerade sådana
utgifter.

Med anledning av vad Näringslivets skattedelegation anför har orden
"beräknat enligt” på sista raden bytts ut mot ”avses i”. I SLK:s förslag
har några ytterligare redaktionella ändringar gjorts.

28 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om benefika fång av en fastighet där utvinning pågår är hämtade från
punkt 11 sjunde stycket av anvisningarna till 23 § KL. Bestämmelserna
tillkom år 1962.

Prop. 1999/2000:2

276

21 kap. Skogsfrågor

Kapitlet innehåller huvudsakligen bestämmelserna om skogsavdrag samt
skogskonto och skogsskadekonto. Föreskrifterna om skogsavdrag är
hämtade från KL medan skogskonto och skogsskadekonto regleras i
skogskontolagen (1954:142). Därutöver finns inledningsvis ett par andra
bestämmelser som också tar sikte på skogsbeskattningen. I slutet av
kommentaren behandlas vissa frågor om uppgiftslämnande rörande
skogskonto och skogsskadekonto.

Bestämmelserna om skogsavdrag är relativt omfattande. Bortsett från
bestämmelserna om avdrag for substansminskning (punkt 11 av anvis-
ningarna till 23 §) liknar de inte några andra regelsystem i KL. Bestäm-
melserna om skogsavdrag skulle kunna bilda ett eget kapitel även om
detta skulle bli relativt kortfattat. Samtidigt finns det andra bestämmelser
om skog i IL, t.ex. om skogskonto.

Bestämmelserna om skogskonto och upphovsmannakonto liknar var-
andra men systematiskt passar de inte ihop eftersom de behandlar helt
skilda typer av inkomster och vänder sig till olika användare. Det finns
därför goda skäl att låta bestämmelserna om skogsavdrag och skogskonto
bilda ett kapitel tillsammans med några andra bestämmelser om skog.
Andra bestämmelser som tar sikte på markanvändning (substansminsk-
ning, markanläggningar) bildar ett eget kapitel (20 kap.).

Bakgrund

Skogsavdrag

De grundläggande tankarna bakom skogsbeskattningen är att en skogsä-
gare skall beskattas endast för avverkningar som innebär att han tillgodo-
gör sig avkastningen på skogen, medan den del av avverkningen som
utgör ett kapitaluttag inte skall beskattas. En förutsättning för att den
önskade effekten skall kunna uppnås är - eftersom ersättningen för den
avyttrade skogen i sin helhet skall tas upp som intäkt av näringsverksam-
het - att skogsägaren får ett avdrag som motsvarar värdet av kapitalutta-
get.

De ursprungliga bestämmelserna i KL innebar att uppdelningen mellan
skattepliktig avkastning och skattefria kapitaluttag i princip gjordes på
det sättet att den skattskyldige från intäkter på grund av avverkningar
m.m. fick avdrag för den del av skogens ingångsvärde som kunde anses
ha tagits i anspråk genom avverkningen. För att ett sådant avdrag skulle
kunna ges krävdes att skogens värde eller volym efter avverkningarna
understeg skogens ingångsvärde eller skogens ingående virkesförråd.

År 1979 (1979:2, förarbeten, se nedan) infördes nuvarande regler på
skogsbeskattningsområdet. Syftet var att förenkla och schablonisera av-
dragsberäkningen.

De centrala bestämmelserna om skogsavdrag fanns ursprungligen i
punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 22 § KL (som avsåg inkomst av
jordbruksfastighet). I samband med den omfattande reformen år 1972 då
jordbruken gick över till inkomstberäkning enligt bokföringsmässiga

Prop. 1999/2000:2

277

grunder flyttades bestämmelserna till punkterna 7 och 8 av anvisningarna
till 22 § KL (SOU 1971:78, prop. 1972:120, bet. 1972:SkU67, SFS
1972:741). Punkt 5 och senare punkt 8 av anvisningarna till 22 § KL in-
nehöll regler som tog sikte på när växande skog avyttrades i samband
med avyttring av marken. När kapitalvinstreglema ändrades år 1976
upphävdes anvisningspunkt 8 (prop. 1975/76:180, bet. 1975/76:SkU63,
SFS 1976:343).

De nya bestämmelserna om skogsavdrag togs in i punkterna 7 och 8 av
anvisningarna till 22 § KL år 1979 (1979:2, förarbeten, se nedan). Be-
stämmelserna flyttades genom 1990 års skattereform till punkterna 9 och
10 av anvisningarna till 23 § KL (förarbeten, se nedan).

Skogskonto och skogsskadekonto

Som ett led i den ekonomiska politiken infördes år 1951 tillfälliga be-
stämmelser om obligatorisk insättningsskyldighet på investeringskonto
för skog (SFS 1951:783). Även frivilliga insättningar kunde göras. År
1954 infördes möjligheten till avsättning till skogskonto och det är regler
som fortfarande gäller (förarbeten, se nedan).

Tidigare hade genom tillfällig lagstiftning skogsägare som drabbats av
stormfällning, insektsangrepp eller liknande skador fått uppskov med
större belopp. Permanenta regler infördes fr.o.m. 1979 års taxering
(1979:1, förarbeten, se nedan). Skogsskadekonto infördes år 1982
(förarbeten, se nedan).

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1954 Skogskontolagen, prop. 1954:14, bet. 1954:BevU25,
SFS 1954:142

1979:1 Större uppskov vid stormfällning, brand och liknande, Ds B
1978:2, prop. 1978/79:81, bet. 1978/79:SkU28, SFS 1979:77

1979:2 Omläggning av skogsbeskattningen, omedelbart avdrag för an-
läggning av ny skog, Ds B 1978:2, prop. 1978/79:204, bet.
1978/79:SkU54, SFS 1979:500

1982 Skogsskadekonto, omedelbart avdrag för dikning som främjar
skogsbruket, överlåtelse, SOU 1981:81, prop. 1981/82:182, bet.
1981/82:SkU68, SFS 1982:323 och 325

1990 Skattereformen, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:650 f.

Prop. 1999/2000:2

278

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Ersättningar för avverkningsrätt under flera år

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
när intäkter från en upplåtelse av avverkningsrätt skall tas upp till be-
skattning är hämtad från punkt 1 femte stycket av anvisningarna till 24 §
KL.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 1 (tidigare i
punkt 2) av anvisningarna till 41 § KL. Den har funnits med sedan KL:s
tillkomst och behållits när bokföringsmässig redovisning infördes för
jordbruket (SOU 1946:29, s. 205, prop. 1951:191, s. 167).

Anläggning av skog och diken

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om omedelbart avdrag för anläggning av ny skog och för
dikning som främjar skogsbruk är hämtad från punkt 8 andra stycket av
anvisningarna till 23 § KL.

I andra stycket finns en hänvisning till kapitlet om mark när det gäller
skogsvägar och andra markanläggningar.

Före 1979 års reform på skogsbeskattningens område (1979:2) med-
gavs avdrag endast för utgifter för plantering av skog på mark som varit
skogbärande. Denna bestämmelse hade funnits sedan KL:s tillkomst.

Skogsplantering på mark som under en längre tid inte varit skogbäran-
de - nyplantering - ansågs däremot utgöra grundförbättring. Avdrag för
nyplantering medgavs därför varken omedelbart eller i form av årliga
värdeminskningsavdrag. De nya reglerna innebar att utgifter för anlägg-
ning av ny skog fick dras av som driftkostnad.

Bestämmelsen fanns från början i 22 § 1 mom. KL och senare, före
1990 års skattereform, i punkt 1 av anvisningarna till 22 § KL.

Redan år 1928 fanns föreskrifter om omedelbart avdrag för dikning i
skog i form av skyddsdikning. Till sådan dikning räknades åtgärder som
syftar till att vidmakthålla skogsmarkens avkastningsförmåga. Dikning

Prop. 1999/2000:2

279

som höjer produktionsförmågan räknades som annan dikning och följde
reglerna om avskrivning av markanläggningar. Efter ändringar år 1982
görs ingen skillnad på olika former av dikningsåtgärder i skogsbruket.
Således medges omedelbart avdrag för utgifter för all dikning som främ-
jar skogsbruket.

Bestämmelsen fanns från början i 22 § 1 mom. och senare, före 1990
års skattereform, i punkt 1 av anvisningarna till 22 § KL.

Skogsavdrag

Huvudregler

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller vissa grundläggande förutsättningar för skogsavdrag och har därför
placerats i inledningen till avsnittet.

I paragrafens första stycke definieras skogsavdrag som ett avdrag på
grund av avyttring av skog på en fastighet som är taxerad som lant-
bruksenhet. Bestämmelsen finns i punkt 9 första stycket av anvisningarna
till 23 § KL. Bestämmelsen infördes genom omläggningen av skogsbe-
skattningen år 1979 (1979:2).

Av bestämmelsen framgår också att en förutsättning för skogsavdrag
är att fastigheten inte är lagertillgång. Nuvarande bestämmelser i punkt
10 sjunde stycket av anvisningarna till 23 § KL lyder: ”Något anskaff-
ningsvärde eller gällande ingångsvärde beräknas inte för fastighet som
utgör omsättningstillgång i näringsverksamhet.” Resultatet av bestäm-
melsen är att skogsavdrag inte kan göras. Detta bör framgå tydligare och
redan i inledningen till bestämmelserna om skogsavdrag föreskrivs där-
för att skogsavdrag bara far göras för fastigheter som är kapitaltillgångar.

Kravet på att fastigheten skall vara taxerad som lantbruksenhet innebär
enligt SLK:s förslag att endast fastigheter i Sverige omfattas av bestäm-
melserna. Med anledning av vad Lagrådet anför i anslutning till 2 kap.
2 § och den ändring som har gjorts i 2 kap. 15 § har orden z Sverige lagts
till.

Andra stycket innehåller en föreskrift om att rätten till skogsavdrag inte
föreligger för intäkter som tas upp till beskattning sedan all skogsmark
förvärvats av ny ägare. Bestämmelsen finns i punkt 9 sjunde stycket av
anvisningarna till 23 § KL. Före 1990 års skattereform fanns bestämmel-
sen i punkt 7 av anvisningarna till 22 § KL. Bestämmelsen infördes ge-
nom omläggningen av skogsbeskattningen år 1979 (1979:2).

5 och 6 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer, bortsett från att SLK använder uttryck-
et återstående anskaffningsvärde i stället för avdragsutrymme, med rege-
ringens förslag. Ett par redaktionella ändringar har också gjorts i rege-
ringens förslag.

Prop. 1999/2000:2

280

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att uttrycket ”det återstå-
ende anskaffningsvärdet” endast ger besked om hur stor del av anskaff-
ningsvärdet före kvotering som har utnyttjats. Verket föreslår att defini-
tionen ändras så att den tar sikte på hur stor del av det avdragsgrundande
utrymmet som har utnyttjats. Näringslivets skattedelegation anför att
enligt punkt 9 första stycket av anvisningarna till 23 § KL hänförs bl.a.
”ett värde motsvarande skogsprodukter som den skattskyldige tillgodo-
gjort sig för eget bruk eller i annan förvärvskälla” till avdragsgrundande
skogsintäkt. I kommitténs förslag anges som avdragsgrundande skogsin-
täkt bl.a. ”uttag av skogsprodukter”. Begreppet uttag har definierats i
15 kap. 2 § i SLK:s förslag. Enligt delegationen förefaller begreppet ut-
tag något vidare än det som i dag gäller vid bestämmande av avdrags-
grundande skogsintäkt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om de tre centrala begreppen för beräkning av skogsavdrag är hämtade
från punkt 9 första stycket av anvisningarna till 23 § KL. I stället för ut-
trycket gällande ingångsvärde använder SLK återstående anskaffnings-
värde, eftersom uttrycket ingångsvärde i övrigt inte används. Regeringen
delar Riksskatteverkets uppfattning att uttrycket gällande ingångsvärde
bör bytas ut mot ett uttryck som tar sikte på hur stor del av det avdrags-
grundande utrymmet som har utnyttjats. Regeringen föreslår därför att
uttrycket ersätts med avdragsutrymme.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 7 av anvis-
ningarna till 22 § KL och infördes vid omläggningen av skogsbeskatt-
ningen år 1979 (1979:2).

Som avdragsgrundande skogsintäkt räknas bl.a. värdet av skogspro-
dukter som skogsägaren tillgodogjort sig i en annan förvärvskälla. År
1993 ändrades förvärvskälleindelningen så att praktiskt taget all enskild
näringsverksamhet räknas som en enda förvärvskälla (SOU 1991:100, Ds
1993:28, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1541 f.). Den
ändrade förvärvskälleindelningen medför att tillämpningsområdet mins-
kar.

I enlighet med regleringen i 22 kap. (15 kap. 2 § i SLK:s förslag) an-
vänder SLK här begreppet uttag. Någon ändring i sak är inte avsedd. Nä-
ringslivets skattedelegation anser att tillämpningsområdet utvidgas ge-
nom begreppsbytet. Lagrådet anför att uttag som avses i 22 kap. 5 § i
lagrådsremissen (2 § i propositionen) omfattas av det nu gällande av-
dragsutrymmet men knappast sådana uttag som avses i 6 § (3 § i propo-
sitionen), dvs. om den skattskyldige överlåter tillgången till någon annan
utan ersättning eller ersättning som understiger marknadsvärdet.

Regeringen gör följande bedömning. När bestämmelserna om
skogsavdrag infördes var avsikten att uttrycket ”den skattskyldige har
tillgodogjort sig skogsprodukter för eget bruk eller i annan förvärvskälla”
skulle motsvara uttagsbeskattningssituationema. Uttagsbeskattningsreg-
lema har byggts ut och blivit mer omfattande under åren. Det kan natur-
ligtvis finnas situationer som inte omfattas av dagens regler om skogsav-
drag men som kommer att omfattas av den föreslagna lydelsen. Rege-
ringen anser dock att det är fråga om en mindre utvidgning av den mate-
riella innebörden. Reglerna blir lättare att förstå om begreppet uttag an-

Prop. 1999/2000:2

281

vänds här i stället för något annat begrepp som ändå har en snarlik inne-
börd.

Ett förtydligande har gjorts i definitionen av avdragsgrundande
skogsintäkt, nämligen att intäkten även kan vara försäkringsersättning för
skog och skogsprodukter. En sådan bestämmelse finns nämligen till reg-
lerna om skogskonto och skogsskadekonto. När bestämmelserna om
skogsavdrag från KL och skogskonto från SkkL placeras tillsammans i
ett kapitel betonas olikheten på denna punkt. Eftersom det inte är någon
skillnad behövs ett förtydligande.

Avdragsutrymmet och avdragets storlek för juridiska personer

Avdragsutrymmet och avdragets storlek för handelsbolag

7 och 8 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur stora skogsavdrag som en juridisk person far göra under innehavsti-
den är hämtad från punkt 9 femte stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 7 av anvis-
ningarna till 22 § KL och den infördes vid omläggningen av skogsbe-
skattningen år 1979 (1979:2).

Eftersom bestämmelserna om juridiska personer vanligen inte skall
tillämpas på handelsbolag (2 kap. 3 §) har uttryckliga regler införts för
dessa (<S £).

Avdragsutrymmet och avdragets storlek för fysiska personer

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelser om hur stora sammanlagda och årliga skogsavdrag
som en fysisk person far göra under innehavstiden.

Eftersom vad som sägs om fysiska personer i IL tillämpas generellt i
fråga om dödsbon (4 kap. 1 och 2 §§), behövs det inte som i dag någon
särskild regel om att vad som gäller för en fysisk person också gäller för
ett dödsbo. Eftersom reglerna för juridiska personer inte skall tillämpas
på dödsbon (2 kap. 3 §) behövs i stället en uttrycklig särregel om att detta
likväl skall göras för fastigheter som förvärvas av dödsbon.

Bestämmelserna finns i punkt 9 andra, fjärde och femte styckena av
anvisningarna till 23 § KL. Före 1990 års skattereform fanns bestämmel-
serna i punkt 7 av anvisningarna till 22 § KL. De infördes vid omlägg-
ningen av skogsbeskattningen år 1979 (1979:2).

Prop. 1999/2000:2

282

10 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med undantag för en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
rationaliseringsförvärv är hämtad från punkt 9 tredje stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 7 av anvis-
ningarna till 22 § KL. Den infördes vid omläggningen av skogsbeskatt-
ningen år 1979 (1979:2).

Enligt den nuvarande lydelsen skall den skattskyldige visa genom in-
tyg från länsstyrelsen (tidigare var det lantbruksnämnden) eller på annat
sätt att det är fråga om ett rationaliseringsförvärv. Bakgrunden till be-
stämmelsen är bl.a. följande (prop. 1978/79:204, s. 58).

”Det bör regelmässigt ankomma på den skattskyldige att styrka att
visst förvärv kan anses utgöra ett rationaliseringsförvärv. Normalt sy-
nes denna bevisskyldighet kunna fullgöras på det sättet att den skatt-
skyldige bifogar ett yttrande från lantbruksnämnden, vari nämnden in-
tygar att förvärvet utgjort ett led i jord- eller skogsbrukets yttre ratio-
nalisering. Taxeringsmyndigheterna bör dock inte undantagslöst vara
bundna av lantbruksnämndens uppfattning rörande förvärvets karaktär.
Det ligger emellertid enligt min mening i sakens natur att lantbruks-
nämndens inställning regelmässigt blir avgörande för taxeringsmyn-
digheternas bedömning.”

Det framstår som onödigt att bestämmelsen innehåller en vägledning om
på vilket sätt den skattskyldige bör visa att det är fråga om ett rationalise-
ringsförvärv. Det är också ovanligt i skattelagstiftningen att det uttryckli-
gen föreskrivs att ett intyg praktiskt taget skall läggas till grund för till-
lämpningen av en materiell bestämmelse. I bestämmelsen har därför an-
visningen om intyg från länsstyrelsen eller bevisning på annat sätt stru-
kits.

I förhållande till lagrådsremissen har även ordet visa strukits (se avsnitt
7-1)

Beloppsgränser

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att orden ”ett visst beskattningsår” inte finns med i andra stycket.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anför att skogs-
bruk definieras i 22 § och att hänvisning bör göras till nämnda paragraf
om samma definition är avsedd att gälla vid tillämpning av denna be-
stämmelse.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: De nedre gränserna
för skogsavdrag i första stycket, som motiverats av administrativa skäl,
finns i dag i punkt 9 åttonde stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Prop. 1999/2000:2

283

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 7 av anvis- Prop. 1999/2000:2
ningama till 22 § KL. Den infördes genom omläggningen av skogsbe-
skattningen år 1979 (1979:2). Sedan dess har beloppsnivåema höjts.

Ett förtydligande har gjorts i andra stycket. Om fråga är att utnyttja den
sista delen av avdragsutrymmet - som understiger beloppsgränsema - far
avdrag göras med ett lägre belopp än vad som följer av första stycket. I
regeringens förslag har lagts till ”ett visst beskattningsår” for att markera
att den sista delen av avdragsutrymmet inte får fördelas på flera år.

Vad som avses med skogsbruk framgår av 22 §. Näringslivets skatte-
delegation anser att en hänvisning bör göras till denna bestämmelse. Re-
dan i 1 § anges att skogsbruk definieras i 22 §. Regeringen anser att det
inte behövs någon ytterligare hänvisning. Regeringen ansluter sig till
SLK:s förslag.

Anskaffningsvärde vid köp m.m.

12 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
den s.k. schablonmetoden för att bestämma anskaffningsvärdet är hämtad
från punkt 10 första stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 8 av anvis-
ningarna till 22 § KL. Den infördes i samband med omläggningen av
skogsbeskattningen år 1979 (1979:2). Bestämmelsen ändrades som en
följd av ändringar i fastighetstaxeringsreglema år 1994 (prop.
1994/95:53, bet. 1994/95:SkU13, SFS 1994:1912).

Schablonregeln, som bygger på värdena i fastighetstaxeringen, kom till
av förenklingsskäl. Enligt den äldre ordningen var utgångspunkten i
stället värdet vid förvärvet.

13 $

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen, som har
formulerats i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller den s.k. jämk-
ningsregeln som finns i punkt 10 första stycket av anvisningarna till
23 § KL.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 8 av anvis-
ningarna till 22 § KL. Jämkningsregeln, som korresponderar med scha-
blonregeln i föregående paragraf, infördes också vid omläggningen av
skogsbeskattningen år 1979 (1979:2).

Syftet med bestämmelsen är att kunna jämka det schablonmässigt be-
räknade anskaffningsvärdet för skogen. I 19 kap. 11 och 12 §§
(nuvarande punkt 6 av anvisningarna till 23 § KL) finns schablon- och
jämkningsregler med liknande syfte som for skogsbeskattningen, nämli-
gen att schablonmässigt beräkna anskaffningsvärdet på en byggnad och

284

att kunna jämka detta värde. Bestämmelserna skiljer sig åt på några
punkter. I fråga om anskaffningsvärdet för skog krävs for jämkning att
schablonregeln inte kan tillämpas eller att det är uppenbart att den skulle
ge ett värde som avviker från det verkliga vederlaget för skogen. När det
gäller byggnader krävs för jämkning att det schablonmässigt beräknade
värdet för byggnaden visas mera avsevärt över- eller understiga värdet av
mark m.m. Det kan ifrågasättas om dessa skillnader i förutsättningarna är
befogade men det finns inte underlag för att föreslå en samordning i detta
lagstiftningsärende (jfr kommentaren till 19 kap. 11 och 12 §§).

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
SLK har ett andra stycke som innehåller en hänvisning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
fastighetsöverlåtelser inom en koncern är hämtad från punkt 10 tredje
stycket av anvisningarna till 23 § KL. Före 1990 års skattereform fanns
bestämmelsen i punkt 8 av anvisningarna till 22 § KL. Den infördes i
samband med omläggningen av skogsbeskattningen år 1979 (1979:2).

Den nuvarande hänvisningen omfattar även 20-procentsregeln (16 §
fjärde stycket) och står därför i vissa fall i strid med regleringen som
fanns i 2 § 4 mom. nionde stycket SIL (22 kap. 9 § i SLK:s förslag), där
det fanns regler om full kontinuitet vid avyttringar med kapitalförlust till
närstående företag. För att erhålla full kontinuitet i samtliga berörda fall
och undvika dubbelreglering har SLK dels begränsat hänvisningen så att
den inte avser 16 § fjärde stycket, dels låtit de fall som avsågs i 22 kap.
9 § i SLK:s förslag regleras bara i det kapitlet. Den bestämmelsen upp-
hävdes år 1998 med anledning av ändrade beskattningsregler vid om-
struktureringar (prop. 1998/99:28, bet. 1998/99:SkU8, SFS 1998:1606).
Regler om kontinuitet finns på flera olika ställen i IL. Regeringen finner
inte att det är nödvändigt att göra undantag för alla dessa. Vid underpris-
överlåtelser gäller särskilda bestämmelser enligt 23 kap. I det remitterade
lagförslaget finns ett undantag för dem i andra stycket. Det finns inte skäl
att behandla skogsavdrag särskilt vid underprisöverlåtelser. Regeringen
föreslår därför inte att något sådant undantag införs.

15 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Särbestämmelsen
som tar sikte på rationaliseringsförvärv är hämtad från punkt 10 andra
stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 8 av anvis-
ningarna till 22 § KL. Bestämmelsen infördes vid omläggningen av
skogsbeskattningen år 1979 (1979:2).

Prop. 1999/2000:2

285

Anskaffningsvärde och avdragsutrymme vid arv, gåva m.m.

16 §

SLK:s förslag (16-17 §§): Överensstämmer i princip med regeringens
förslag. I 16 § första stycket finns inte orden ”vid beräkning av förvärva-
rens avdragsutrymme” med i SLK:s förslag. Andra stycket har SLK for-
mulerat på så sätt att ”förvärvaren inträder i den tidigare ägarens skatte-
mässiga situation i fråga om skogsavdrag” i stället för att ”förvärvaren
skall anses ha gjort skogsavdrag med samma belopp som den tidigare
ägaren”. I tredje stycket finns i SLK:s förslag också en bestämmelse om
att förvärvaren övertar den tidigare ägarens återstående anskaffningsvär-
de som belöper sig på den förvärvade delen. Bestämmelsen i tredje
stycket i regeringens förslag om att förvärvaren anses ha gjort lika stora
skogsavdrag som den tidigare ägaren anses ha gjort på den förvärvade
delen, finns i 17 § i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur anskaffningsvärdet beräknas vid benefika fång är hämtad från punkt
10 tredje stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 8 av anvis-
ningarna till 22 § KL. Den infördes vid omläggningen av skogsbeskatt-
ningen år 1979 (1979:2).

Bestämmelsen om vilka skogsavdrag en skattskyldig som förvärvar en
fastighet genom ett benefikt fång skall anses ha gjort är hämtad från
punkt 10 ^ärde stycket av anvisningarna till 23 § KL.

SLK har formulerat andra stycket, som behandlar förvärv av hela fas-
tigheten, på så sätt att förvärvaren inträder i den tidigare ägarens skatte-
mässiga situation i fråga om skogsavdrag. Om fastigheten förvärvas ge-
nom ett benefikt fång övertar förvärvaren den tidigare ägarens anskaff-
ningsvärde. Avdragsutrymmet är antingen 50 eller 25 % av anskaff-
ningsvärdet beroende på om den skattskyldige är en fysisk eller en juri-
disk person. Om en fysisk person ger i gåva sin skogsfastighet till ett
aktiebolag kommer avdragsutrymmet att ändras på grund av överlåtelsen.
Förvärvaren anses ha gjort samma skogsavdrag som den tidigare ägaren
har gjort. Om förvärvet avser bara en del av fastigheten skall anskaff-
ningsvärdet och gjorda skogsavdrag proportioneras. Regeringen har for-
mulerat om bestämmelsen i enlighet härmed.

Lagrådet anför att kritik i olika hänseenden kan riktas mot 20-procents
regeln och förordar att bestämmelserna ses över i lämpligt sammanhang.
Lagrådet anser bl.a. att det är egendomligt att ett skogsinnehav som inte
har något som helst organisatoriskt samband med den skogsfastighet som
exempelvis en gåva avser, skall påverka den nya ägarens anskaffnings-
värde. Lagrådet påpekar också att ändringen av förvärvskälleindelningen
medför att reglerna nu har annan innebörd än när de infördes. Regeringen
har förståelse for Lagrådets kritik. Frågan är dock for omfattande för att
lösas i detta lagstiftningsärende.

Prop. 1999/2000:2

286

Anskaffningsvärde och avdragsutrymme vid delavyttring,
allframtidsupplåtelse m.m.

17 §

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar den skattskyldiges anskaffningsvärde och avdragsutrymme efter
delavyttring, fastighetsreglering eller klyvning. Bestämmelserna finns i
dag i punkt 10 femte stycket av anvisningarna till 23 § KL och infördes
år 1979(1979:2).

18 §

SLK:s förslag (19 § och 20 § första stycket): Överensstämmer bortsett
från några redaktionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
punkt 1 tar sikte på situationen att en del av fastigheten blivit lagertill-
gång i en tomtrörelse och finns i dag i punkt 10 sjunde stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL. Genom hänvisningen till 17 § framgår hur an-
skaffningsvärdet och avdragsutrymmet påverkas för den del av fastighe-
ten som inte bytt karaktär och blivit lagertillgång.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 10 av anvis-
ningarna till 22 § KL. Den infördes vid omläggningen av skogsbeskatt-
ningen år 1979 (1979:2).

Bestämmelsen i punkt 2 om engångsersättning på grund av allffam-
tidsupplåtelse är hämtad från punkt 10 sjätte stycket av anvisningarna till
23 § KL. Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 8 av
anvisningarna till 22 § KL. Den infördes vid omläggningen av skogsbe-
skattningen år 1979 (1979:2).

I andra stycket anges att skogen och skogsmarken anses ha förvärvats
av en ny ägare i fall som avses i första stycket.

19 §

SLK:s förslag (20 § andra stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en hänvisning till kapitlet om kapitalvinster på fastigheter som tar sikte
på ersättningar för avverkningsrätter och skogsprodukter (nuvarande 25 §
2 mom. tredje stycket SIL).

Hänvisningar

20 §

SLK:s förslag (21 §): SLK:s förslag innehåller hänvisningar till andra
lagrum.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Prop. 1999/2000:2

287

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I 21 § har SLK
hänvisningar till bestämmelser som upphävdes år 1998 (prop.
1998/99:15, bet. 1998/99:SkU8, SFS 1998:1600 f.). I regeringens förslag
har lagts in sådana hänvisningar som föranleds av de nya bestämmelserna
om omstruktureringar och beskattning.

Skogskonto och skogsskadekonto

Huvudregel

21 §

SLK:s förslag (22 § första stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Reglerna om
skogskonto och skogsskadekonto är i dag utformade så att uppskov med-
ges - enligt vissa närmare regler - för intäkt av skogsbruk som sätts in på
sådant konto. Något särskilt beslut om uppskov meddelas dock inte som i
det tidigare systemet för uppskov med kapitalvinst. För att uppnå enhet-
lighet med andra system för uppskjuten beskattning, ersättningsfonder,
periodiseringsfonder, expansionsfonder och uppskovsavdrag, har be-
stämmelserna utformats så att avdrag medges för insättning på kontot.
Motsvarande ändring har gjorts i fråga om upphovsmannakonto
(32 kap.).

Paragrafen innehåller i de grundläggande bestämmelserna om avdra-
get. De finns i dag i 1 § första stycket SkkL. Skogsskadekonto infördes
genom permanent lagstiftning år 1982. Bestämmelserna har funnits sedan
skogskontot respektive skogsskadekontot infördes.

Eftersom vad som gäller för fysiska personer skall tillämpas också på
dödsbon (4 kap. 1 och 2 §§) behöver dödsbon inte nämnas särskilt. Ge-
nom att begreppet enskild näringsidkare används behövs inte heller nu-
varande undantag för handelsbolag.

Av 1 § femte stycket SkkL framgår att med bank i lagen avses Riks-
banken, affärsbank, sparbank samt medlemsbank. Enligt 10 § SkkL kan
regeringen besluta att en affärsbank, sparbank eller medlemsbank som
inte följer bestämmelserna i lagen eller med stöd av lagen meddelade
föreskrifter inte längre skall få ta emot medel på skogskonto eller skogs-
skadekonto.

Enligt uppgift från Riksbanken har banken inte några skogskonton.
Vidare används inte termen affärsbank i banklagstiftningen. I bankrörel-
selagen (1987:617) menas med bank bankaktiebolag, sparbank och med-
lemsbank. Eftersom skogskontobestämmelsema inte definierar bank på
något annat sätt behövs inte bestämmelsen i SkkL. Däremot bör det krä-
vas att det är ett konto hos en svensk bank eller en utländsk banks filial
här i landet. Detta tillägg har placerats i 35 §.

I dagens samhälle finns det många kopplingar mellan bankväsendet
och skattesystemet. Bankerna innehåller preliminär skatt, lämnar kon-
trolluppgifter, administrerar pensionssparande m.m. I bankrörelselagen
finns bestämmelser om tillsyn och andra frågor för att garantera ett

Prop. 1999/2000:2

288

fungerande banksystem. Möjligheten för regeringen att med stöd av den
särskilda föreskriften i SkkL ingripa mot banker far anses otidsenlig och
obehövlig.

Skogsbruk

22 §

SLK:s förslag (22 § andra stycket): Överensstämmer bortsett från en
redaktionell ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen in-
nehåller en definition av begreppet skogsbruk. SkkL har aldrig innehållit
någon definition av skogsbruk men i KL fanns före 1990 års skattereform
bestämmelser som i stort sett varit oförändrade sedan KL:s tillkomst. Av
punkt 3 av anvisningarna till 21 § KL framgick bl.a. följande.

”Till skogsbruk hänföres egen eller arrenderad fastighets utnyttjande
för skogshantering. Skogsbruk anses som ett särskilt sätt att utnyttja
fastigheten och räknas därför inte som binäring till jordbruk. Avverk-
ning av skog på grund av avverkningsrätt, som den skattskyldige vid
överlåtelse av fastighet eller vid fastighetsbildning har förbehållit sig
på fastigheten, och avyttring av sådan avverkningsrätt hänförs till
skogsbruk. Avverkning på annans mark på grund av särskilt förvärvad
avverkningsrätt och avyttring av sådan avverkningsrätt hänförs där-
emot till rörelse (jfr punkt 5 av anvisningarna till 28 §).”

Rätten till uppskov för medel som sätts in på skogskonto är knuten till
intäkt av skogsbruk, och inte till innehav av en skogsfastighet. Genom att
definitionen av skogsbruk tagits bort från skattelagstiftningen kan oklar-
het uppkomma vilken verksamhet som kvalificerar till uppskov. Den som
köpt en avverkningsrätt och avverkar eller säljer den vidare bedrev inte,
enligt den tidigare definitionen, skogsbruk utan rörelse. Vad som gäller i
dag är en tolkningsfråga. En definition bör därför återinföras i skattelag-
stiftningen i huvudsaklig överensstämmelse med den som tidigare fanns i
punkt 3 av anvisningarna till 21 § KL.

Liksom i fråga om skogsavdrag (se kommentaren till 4 §) innebär an-
knytningen till begreppet lantbruksenhet en begränsning till fastigheter i
Sverige som är påkallad av kontinuitetsskäl.

Regeringen har flyttat ut definitionen av skogsbruk till en egen para-
graf i syfte att göra lagstiftningen mera överskådlig.

Särskilda bestämmelser om skogsskadekonto

23 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

289

10 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 2, Del 2

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller förutsättningarna för att få avdrag for insättning på skogsskade-
konto.

Bestämmelsen infördes år 1982 och motsvarar 1 § andra stycket SkkL.

24 £

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att kontoformema inte far kombineras och om särskild rätt till alter-
nativ begäran om avdrag infördes år 1982 och finns i dag i 1 § tredje och
ljärde styckena SkkL.

Avdragets storlek

25 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Av paragrafen
framgår hur stort avdraget far vara i procent räknat för olika skogsintäk-
ter.

Procentsatserna för intäkterna motsvarar vad som gällde vid lagens
tillkomst. Bestämmelsen motsvarar 2 § första stycket SkkL.

Bestämmelsen har anpassats till motsvarande förutsättningar som finns
för skogsavdrag när det gäller den avdragsgrundande skogsintäkten (jfr
nuvarande punkt 9 av anvisningarna till 23 § KL).

I punkt 3 anges att avdrag medges avseende skogsprodukter som tagits
ut för förädling i annan förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverk-
samhet. Genom att i stort sett all enskild näringsverksamhet numera hän-
förs till en enda förvärvskälla (SOU 1991:100, Ds 1993:28, prop.
1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1541 f.) har tillämpningsom-
rådet minskat.

Lagrådet konstaterar att utrymmet för en skogsägare att grunda avdrag
för kontoinsättningar på uttag till annan näringsverksamhet numera är
praktiskt taget obefintligt. Lagrådet ställer frågan om uttrycket ”uttag av
skogsprodukter för förädling i annan näringsverksamhet” kan innefatta
också verksamhet som bedrivs av annan än skogsägaren, exempelvis ett
handelsbolag eller ett aktiebolag. Lagrådet konstaterar att begreppet uttag
i IL omfattar också överlåtelser till underpris till utomstående. Enligt
Lagrådet är det angeläget att det klargörs i vilken utsträckning olika for-
mer av uttag skall fa ligga till grund för insättningar på skogskonto och
skogsskadekonto. Lagrådet menar att en lösning är att generellt låta uttag
ingå i avdragsunderlaget. Regeringen anser att det av systematiska skäl är
lämpligt att - såsom Lagrådet föreslagit - att låta uttag generellt ingå i
avdragsunderlaget. Regeringen har utformat punkt 3 i enlighet med detta.

Prop. 1999/2000:2

290

26#

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen ansluter
till föregående. Skillnaden är att större avdrag medges vid avverkningar
som skett på grund av stormfällning, brand eller liknande händelser.

Bestämmelsen infördes år 1979 (1979:1) och motsvarar 2 § andra
stycket SkkL. Liksom i 25 § har bestämmelsen anpassats till motsvaran-
de förutsättningar som finns för skogsavdrag. Regeringen ansluter sig i
denna del till SLK:s förslag. Lagrådet har, på samma sätt som i föregå-
ende paragraf, väckt frågan om i vilken utsträckning olika former av ut-
tag skall fa ligga till grund insättningar på skogskonto och skogsskade-
konto. Regeringen föreslår att punkt 3 i denna paragraf justeras på sam-
ma sätt som i 25 §. Uttag bör generellt få ingå i avdragsunderlaget.

27#

SLK:s förslag: Överensstämmer, med undantag för en redaktionell änd-
ring, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om avdrag vid ersättningar för skog eller skogsprodukter i samband med
allframtidsupplåtelser motsvarar 2 § tredje stycket SkkL och infördes år
1979(1979:1).

23#

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
försäkringsersättningar motsvarar 2 § fjärde stycket SkkL och infördes år
1979 (1979:1) i samband med skogsskadekontots införande.

29 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
utdelning från samfällighet är hämtad från 2 § sjätte stycket SkkL. Be-
stämmelsen infördes år 1975 i samband med att ändrade regler infördes
för beskattning av samfålligheter (Ds Fi 1974:10, prop. 1975:48, bet.
1975:SkU22, SFS 1975:263).

30 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att avdraget inte får föranleda underskott är hämtad från 2 § femte stycket
SkkL. Bestämmelsen fanns med redan vid lagens tillkomst men fick sin
nuvarande lydelse - efter en redaktionell ändring - i samband med om-
läggningen av skogsbeskattningen år 1979 (1979:2).

Prop. 1999/2000:2

291

31 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller beloppsgränser som har motiverats av administrativa skäl. Be-
loppsgränsema gäller för ett visst beskattningsår. Om inte något särskilt
anges i IL avses de avdrag som den skattskyldige får göra under ett be-
skattningsår. Orden ”för ett visst beskattningsår” är därför onödiga och
har tagits bort.

Bestämmelsen finns i 3 § SkkL. Lagen har alltid innehållit belopps-
gränser. Beloppsgränsen höjdes från 2 000 kronor till 5 000 kronor år
1979 (1979:1). Skogsskadekontots beloppsgräns (50 000 kr) är oföränd-
rad sedan systemets införande år 1982.

Insättning på kontot

32 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens bortsett från att SLK:s
förslag innehåller orden ”på det först öppnade kontot” i stället för ”hos
den först anlitade banken.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I nuvarande 1 §
sjätte stycket SkkL anges i första meningen att insättning far göras på
endast ett skogskonto eller skogsskadekonto. I andra meningen anges att
om den skattskyldige i strid mot denna bestämmelse har gjort insättning
på skogskonto eller skogsskadekonto i mer än en bank så medges upp-
skov endast för insättning på det först öppnade kontot. Motsvarande reg-
ler finns i fråga om upphovsmannakonto i 5 § UmkL med den skillnaden
att förbudet i stället avser insättning i mer än en bank. Av förarbetena
framgår att hinder inte skulle föreligga mot insättning på flera konton i
samma bank (prop. 1978/79:210 s. 140). Eftersom en sådan utformning
också stämmer bättre överens med regeln i andra meningen i 1 § sjätte
stycket SkkL har förbudet ändrats till att avse mer än en bank. Regering-
ens ändring har gjorts i avsikt att markera detta.

Bestämmelsen har funnits med sedan år 1954.

33 f

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
senaste tidpunkt för betalning till banken är hämtad från 5 § första styck-
et SkkL. Den har funnits sedan SkkL:s tillkomst men har genomgått vis-
sa följdändringar när lagstiftningen om deklaration ändrats. Senast änd-
rades den år 1994 på grund av att beteckningen allmän självdeklaration
byttes ut mot särskild självdeklaration (prop. 1993/94:152, bet.

Prop. 1999/2000:2

292

1993/94:SkU32, SFS 1994:490). Här har enbart beteckningen självdekla- Prop. 1999/2000.2
ration använts, eftersom det är onödigt med en närmare bestämning.

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller vissa bestämmelser som tar sikte på situationen när skogsägaren
vägrats avdrag för insättning på skogsskadekonto och i stället begär av-
drag för insättning på skogskonto.

Bestämmelsen infördes år 1982 och finns i 5 § andra stycket SkkL.

35 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar olika frågor kring ränta på skogskonto och skogsskadekonto.
Bestämmelserna finns i dag i 7 § SkkL.

Bestämmelsen om att skatt utgår på räntan infördes genom 1990 års
skattereform. För att förhindra kringgående infördes samtidigt bestäm-
melsen att enbart konton där räntan gottskrivs årligen eller oftare godtas
som skogskonto respektive skogsskadekonto.

Av 7 § SkkL framgår att räntesatsen för medel på skogskonto och
skogsskadekonto bestäms av banken. Denna föreskrift har funnits sedan
skogskontots respektive skogsskadekontots tillkomst. Det far anses vara
en obehövlig upplysning att det är banken som fastställer räntevillkoren.
Bestämmelsen har därför tagits bort. Bakgrunden till upplysningen kan
möjligen finnas i lagens föregångare, investeringskontot för skog. Enligt
denna lag utgick inte ränta under de två första åren. Därefter utgick ränta
med en fast räntesats. Upplysningen kan därför ses som en markering
gentemot tidigare lagstiftning.

Som angetts i kommentaren till 21 § föreslås det ett insättningen skall
göras i en svensk bank eller en utländsk banks filial här i landet. Detta är
nödvändigt för att säkerställa räntebeskattningen och kontrollupp-
giftslämnandet.

Uttag från kontot

36 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om uttag från skogskonto och skogsskadekonto är hämtade från 6 §
SkkL.

Till en början fick skogskontomedlen disponeras fyra månader efter
uppsägning i banken vilket år 1969 ändrades till fyra månader efter in-
sättningen av medlen (prop. 1969:152, bet. 1969:BeU71, SFS 1969:714).

293

Motivet for en tidsgräns är att förhindra missbruk av uppskovsrätten,
t.ex. att pengarna sätts in på skogskonto någon dag före deklarationens
avlämnande och tas ut strax därefter. Orsaken till ändringen till fyra må-
nader efter insättningen var ett önskemål från Bankföreningen att kunna
utnyttja en ny kontoform (sparkonto) för skogskonto och att det skulle
uppstå tekniska problem om uppsägning krävdes.

Till bestämmelsen om när uttag tidigast far ske finns en dispensmöj-
lighet i 6 § SkkL. Om särskilda förhållanden föranleder det, får regering-
en medge att innestående medel tas ut tidigare. Dispensmöjligheten om
förtida uttag infördes år 1957 (prop. 1957:189, bet. 1957:BevU54, SFS
1957:652). Syftet var närmast att bereda jordbrukare som under hösten
1957 drabbats av skördeskador möjlighet att ta ut medel från skogskonto
utan att iaktta uppsägningstiden på fyra månader. Uppsägningstiden med-
förde att uppsägning måste ha gjorts före augusti 1957 för att uttag skulle
kunna ske före årsskiftet och vid denna tidpunkt var skördeutsiktema
goda. Då behov av liknande dispenser kunde uppkomma i framtiden in-
fördes en dispens av generell karaktär.

Dispensbehovet torde i hög grad ha minskat i betydelse sedan uttag
tilläts ske fyra månader efter insättning - och inte som tidigare - efter
uppsägning. Denna ändring gjordes som nämnts av kontotekniska skäl
och dispensregeln diskuterades aldrig. Fyra månader är också en kort tid
med tanke på att ansökan skall upprättas och därefter behandlas, beslut
expedieras m.m. Även med korta handläggningstider blir tidsvinsten
marginell. Vidare förekommer praktiskt taget aldrig några dispensansök-
ningar. Regeringen föreslår därför att dispensmöjligheten tas bort.

37 f

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första stycket om beskattning av uttagna belopp m.m. är hämtad från 8 §
SkkL. De har funnits med sedan lagens tillkomst. Bestämmelserna i and-
ra stycket har funnits sedan 1990 års skattereform.

I det till Lagrådet remitterade förslaget är bestämmelsen utformad på
så sätt att avdraget skall återföras till beskattning och resterande ränta
skall tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet det beskattningsår då
utbetalning från kontot sker. Lagrådet anför att termen återföring är
mindre träffande när det gäller beskattning av uttag eller utbetalningar
från ett bankkonto. Regeringen anser i och för sig att termen återföring är
korrekt i detta sammanhang eftersom paragrafen i det remitterade försla-
get tar sikte på återföring av avdragen. Å andra sidan kan det synas onö-
digt komplicerat att proportionera ett uttag på ränta respektive återfört
avdrag. Regeln blir enklare om den utformas såsom Lagrådet förordar,
nämligen att uttag från ett skogskonto eller skogsskadekonto skall tas
upp det beskattningsår då uttaget görs. Regeringen har därför utformat
bestämmelsen i enlighet med Lagrådets förslag.

Prop. 1999/2000:2

294

Byte av bank

38 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med undantag för en redaktionell änd-
ring i andra stycket med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en bestämmelse om möjligheten att byta bank utan skattekon-
sekvenser. Bestämmelsen finns i dag i 8 och 9 a §§ SkkL och infördes år
1988 (prop. 1988/89:41, bet. 1988/89:SkU30, SFS 1988:1520).

Arv, gåva m.m.

39 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att skogskontomedel skall tas upp till beskattning vid vissa benefika
äganderättsövergångar är hämtad från 9 § första stycket SkkL.

Vid lagens tillkomst ledde både benefika och onerösa överlåtelser av
fastigheten till att medlen skulle tas upp till beskattning. För att skogs-
kontomedel bara skulle beskattas i det fallet att det är den väsentliga de-
len av förvärvskällan som omfattas av förvärvet infördes enhetliga regler
i samband med omläggningen av skogsbeskattningen år 1979 (1979:2).
Ytterligare förändringar gjordes år 1982, då nuvarande regler infördes.

Bestämmelsen är vidare knuten till äldre tiders förvärvskälleindelning
där jordbruksfastigheten (inkomst av jordbruksfastighet) inte kunde ingå
i samma förvärvskälla som t.ex. en hyresfastighet (inkomst av annan fas-
tighet) eller en rörelse (inkomst av rörelse) och talar om att
”skattskyldigs fastighet” övergår till ny ägare. Eftersom näringsverksam-
het numera regelmässigt utgör en förvärvskälla kan man fråga sig i vilka
situationer beskattning utlöses.

Ett förtydligande har därför gjorts med innebörd att beskattning sker
när den skattskyldiges lantbruksenhet övergått till någon annan, om den
utgör den övervägande delen av näringsverksamheten för vilken insätt-
ning på konto gjorts. I gällande lydelse föreskrivs att den skall vara den
väsentliga delen av den förvärvskälla för vilken insättning gjorts. Efter-
som här avses mer än hälften har väsentliga bytts ut mot övervägande.

Överlåtelse och pantsättning

40 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
överlåtelse och pantsättning av medel har funnits sedan SkkL:s tillkomst
och finns i dag i 9 § andra stycket SkkL.

Prop. 1999/2000:2

295

Deklarationsfrågor m.m.

Av 4 § SkkL framgår att en skattskyldig som begär uppskov skall foga en
utredning till självdeklarationen. Även tillgodohavande skall redovisas i
deklarationen. Bestämmelser som tar sikte på deklarationen bör inte fin-
nas i IL utan föras över till LSK. Detsamma gäller föreskriften i 9 a §
SkkL om att bankerna skall lämna uppgift till skattemyndigheten om me-
del som betalas ut från konto samt om banken fått kännedom om överlå-
telse eller pantsättning av skogskontomedel.

När det gäller kontrolluppgifitsskyldigheten m.m. har SLK konstaterat
att det finns skillnader mellan skogskonto och upphovsmannakonto, se
vidare 32 kap. om upphovsmannakonto, och ifrågasätter om inte be-
stämmelserna bör vara mer enhetliga.

22 kap. Uttag ur näringsverksamhet

Detta kapitel innehåller bestämmelser om uttagsbeskattning. Allmänna
bestämmelser om uttagsbeskattning infördes genom skattereformen 1990
i punkt 1 fjärde och femte styckena av anvisningarna till 22 § KL. Vidare
infördes genom skattereformen bestämmelser om uttagsbeskattning av
tjänster och om värderingen och användningen av bil. Bestämmelserna
var knapphändiga. Bestämmelserna innebar bl.a. att uttagsbeskattning
inte skulle ske om särskilda skäl förelåg. Syftet med undantaget var att
möjliggöra omstruktureringar och att klargöra att tidigare undantag i
praxis från uttagsbeskattning fortfarande skulle gälla. Denna praxis har
efter skattereformen kompletterats med ett betydande antal rättsfall. Nya
regler vid uttag av tillgångar och tjänster har införts år 1998 (förarbeten,
se nedan). Ändringarna bygger på förslagen i Företagsskatteutredningens
slutbetänkande Omstruktureringar och beskattning (SOU 1998:1). De
nya reglerna innebär att de krav som uppställts i praxis för att uttagsbe-
skattning inte skall ske vid underprisöverlåtelser av tillgångar har ersatts
med en konkret lagreglering. Reglerna har tagits in i en ny lag om be-
skattningen vid överlåtelser till underpris (SFS 1998:1600). Bestämmel-
serna om underprisöverlåtelser har i IL tagits in i 23 kap. Uttagsbeskatt-
ningsreglema som numera finns i de nya anvisningspunkterna, 1 a och b,
till 22 § KL tas in i detta kapitel.

Eftersom förslaget till övervägande del i detta kapitel inte bygger på
SLK:s förslag utan på de lagändringar som infördes år 1998 redovisas
varken SLK:s förslag eller remissinstansernas synpunkter på det i dessa
delar. I kommentarerna tas då bara in upplysningar om var bestämmel-
serna kommer ifrån.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragrafen hänvisas till följande förarbeten bara ge-
nom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

Prop. 1999/2000:2

296

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet. Pr0P- 1999/2000:2

1989/90:SkU30, SFS 1990:650

1998 Ändrade regler om uttagsbeskattning, SOU 1998:1, prop.

1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1604

Kommentar till paragraferna

Innehåll

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Vad som avses med uttag

2-5§§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av uttag
är hämtad från punkt 1 a andra och tredje styckena samt punkt 1 b av
anvisningarna till 22 § KL. Bestämmelserna fick sin nuvarande lydelse år
1998. Bestämmelsen om uttag av tjänst i 4 § är hämtad från punkt 1 a
sjunde stycket första meningen av anvisningarna till 22 § KL. Bestäm-
melsen fick sin nuvarande lydelse år 1998.

Bestämmelser om uttagsbeskattning fanns i 28 § KL, om än i begrän-
sad omfattning, redan i KL:s ursprungliga lydelse. Där föreskrevs att till
intäkt av rörelse hänfördes allt vad som av här i riket bedriven rörelse
kommit rörelseidkaren tillgodo såsom ”värdet av i rörelsen tillverkade
eller saluförda produkter, som förbrukats för rörelseidkarens, hans fa-
miljs eller övriga hushållsmedlemmars räkning eller (....) annan förmån,
som i rörelsen kommit honom tillgodo.”. Bestämmelsen placerades vid
skattereformen 1990 i punkt 1 ljärde stycket av anvisningarna till 22 §
KL.

Reglerna om uttagsbeskattning har efter skattereformen byggts på med
ytterligare bestämmelser. Uttagsbeskattning skall också ske om den
skattskyldige upphör att bedriva näringsverksamhet eller om han inte
längre skall beskattas för verksamhet i Sverige (punkt 1 b av anvisning-
arna till 22 § KL). Bestämmelsen infördes år 1994 (prop. 1994/95:91,
bet. 1994/95:SkUl 1, SFS 1994:1857). Bestämmelserna om tillgångar
som förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan i punkt 3
infördesår 1998 (prop. 1998/99:7, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1604).

Lagrådet anför beträffande 3 § (6 § i lagrådsremissen) att det kan häv-
das att det föreligger en motsättning mellan reglerna för uttagsbeskatt-
ning och principerna för kapitalvinstbeskattning. Lagrådet framhåller att
om ett uttag avser en fastighet skall uttaget behandlas som om fastigheten
avyttrats till marknadsvärdet om det inte är affärsmässigt motiverat. Vid
tillämpning av kapitalvinstreglema skall en överlåtelse av en fastighet i
sin helhet anses som avyttring om ersättningen motsvarar eller överstiger
fastighetens taxeringsvärde. Lagrådet anger som exempel att en fysisk

297

person som äger samtliga aktier i två aktiebolag, X och Y, avser att
överlåta en fastighet vars marknadsvärde är 20 och taxeringsvärde 12 till
Y för 15. Fastigheten är kapitaltillgång. Lagrådet anser att vid tillämp-
ning av bestämmelserna i 44 kap. torde fastighetsöverlåtelsen i det an-
givna exemplet uteslutande bedömas som en avyttring för 15. Lagrådet
påpekar att någon motsättning mellan utttags- och kapitalvinstbeskatt-
ning inte torde föreligga om överlåtelsen exempelvis i stället avser aktier.
En underprisöverlåtelse av aktier delas normalt upp i en helt onerös och
en helt benefik del. Någon uttagsbeskattning kommer inte i fråga för de
oneröst överlåtna aktierna eftersom dessa ansetts avyttrade för mark-
nadsvärdet.

Regeringen gör följande bedömning. Enligt regeringens mening före-
ligger ingen motsättning mellan uttagsbeskattningsreglema och princi-
perna för kapitalvinstbeskattningen när det gäller överlåtelser till under-
pris av fastigheter. Av huvudsaklighetsprincipen följer bara att transak-
tionen skall behandlas som köp och inte delvis som gåva. Uttagsbeskatt-
ningsreglema anger till vilket värde fastigheten har avyttrats. Vid beräk-
ningen av kapitalvinsten skall således detta värde minskas med omkost-
nadsbeloppet.

Lagrådet anför vidare att innebörden av begreppet affärsmässigt moti-
verat bör preciseras. Lagrådet hänvisar till de exempel som anges i prop.
1998/99:15 s. 166 och anför det synes naturligt att underprissättning av
de slag som beskrivs där inte skall föranleda uttagsbeskattning. Innebör-
den av uttrycket affärsmässigt motiverad torde ge upphov till mer påtag-
liga tillämpningsproblem när tillgångar eller tjänster överlåts till under-
pris mellan företag som tillhör samma företagsgrupp eller på annat sätt
ingår i samma intressegemenskap. Enligt Lagrådet är i det sammanhanget
en fundamental fråga om affärsmässigheten skall bedömas med ledning
endast av det överlåtande företagets situation eller om också förhållande-
na hos andra företag inom intressegemenskapen kan vägas in.

Regeringen gör följande bedömning: Regeringen anser att det inte är
lämpligt att lagstifta om innebörden av begreppet affärsmässigt motive-
rad utan den frågan lämpar sig bättre att lösas i praxis. Regeringen vill
dock framhålla att avsikten har varit att bedömningen om en transaktion
är affärsmässigt motiverad skall avse endast det överlåtande företaget.

I regeringens förslag till 5 § har bestämmelsen formulerats så att de
situationer som anges i lagtexten ingår i definitionen av begreppet uttag.
SLK hade formulerat bestämmelsen 15 kap. 3 § i sitt förslag på motsva-
rande sätt.

SLK:s förslag (15 kap. 6 §): Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen hänvisar
till de särskilda bestämmelserna om uttagsbeskattning i byggnadsrörelse
som placerats i 27 kap.

Prop. 1999/2000:2

298

Innebörden av uttagsbeskattning

Prop. 1999/2000:2

7§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den allmänna be-
stämmelsen om uttagsbeskattning är hämtad från punkt 1 a första stycket
av anvisningarna till 22 § KL. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse
år 1998.

Lagrådet anför att i första stycket (2 § i lagrådsremissen) anges inne-
börden av begreppet uttagsbeskattning men att det av lagtexten inte med
säkerhet kan utläsas konsekvenserna av en uttagsbeskattning i de fall då
näringsidkaren far viss ersättning för den överlåtna tillgången. Lagrådet
anger som exempel att en lagertillgång vars marknadsvärde är 20 överlåts
för 15 under sådana omständigheter att överlåtelsen utlöser uttagsbe-
skattning. Överlåtelsen skall behandlas som om tillgången avyttras för 20
men det är därmed inte sagt att näringsidkaren skall uttagsbeskattas för
20. Eftersom näringsidkaren inte skall behöva ta upp högre intäkt på
grund av överlåtelsen än 20 står valet mellan två lösningar. Den första är
att näringsidkaren skall uttagsbeskattas för 20 men att han inte träffas av
någon annan beskattning på grund av överlåtelsen. Den andra är att det
belopp som blir föremål för uttagsbeskattning minskas med den lämnade
ersättningen men näringsidkaren skall därutöver ta upp den avtalade er-
sättningen. Lagrådet anser att det från systematisk synpunkt är önskvärt
att den redovisade problematiken klarläggs under det fortsatta lagstift-
ningsarbetet.

Regeringen gör följande bedömning. Såsom Lagrådet konstaterat inne-
bär bestämmelsen i 2 § att uttag av en tillgång eller tjänst skall behandlas
som om den avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet. I
det av Lagrådet beskrivna exemplet innebär det att näringsidkaren skall
ta upp 20 som intäkt på grund av överlåtelsen. Regeringen kan inte se att
det finns behov av några klarlägganden av innebörden av uttagsbeskatt-
ningen.

Bestämmelsen i andra stycket om uttagsbeskattning och om värdering
av användning av bil infördes vid skattereformen 1990 och finns i punkt
1 a åttonde stycket av anvisningarna till 22 § KL. Bestämmelsen om bil-
förmån har en motsvarighet i SLK:s förslag i 15 kap. 2 § andra stycket.

I dag finns en definition av marknadsvärde i punkt 1 a fjärde stycket av
anvisningarna till 22 § KL. Definitionen har i IL tagits in i 61 kap. 2 §.

8§

SLK:s förslag (16 kap. 2 §): Överensstämmer i sak med regeringens
förslag. SLK har dock formulerat bestämmelsen på annorlunda sätt.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att förslaget innebär en
materiell ändring eftersom den omfattar flera situationer än vad som av-
ses i nu gällande bestämmelse i KL. I motsvarande bestämmelse i KL
sägs att ”Har den skattskyldige i en viss förvärvskälla tillgodogjort sig
varor ... från en annan av honom bedriven förvärvskälla ...”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
uttagna varor och tjänster är hämtad från punkt 2 av anvisningarna till
23 § KL. Bestämmelsen har funnits i KL sedan lagens tillkomst. Före

299

1990 års skattereform fanns bestämmelsen i punkt 7 (ursprungligen 4) av
anvisningarna till 21 § (jordbruksfastighet) och punkt 1 andra stycket av
anvisningarna till 29 § (rörelse) KL.

Genom 1990 års skattereform utvidgades tillämpningsområdet till att
avse även inventarier och liknande samt tjänster. Tidigare tog bestäm-
melsen sikte på enbart produkter och råämnen.

Riksskatteverket anför att SLK:s formulering av bestämmelsen innebär
en materiell ändring av gällande rätt. Någon ändring är inte avsedd. I
regeringens förslag har bestämmelsen därför formulerats om.

När uttagsbeskattning inte skall ske

9§

SLK:s förslag (15 kap. 5 §): Överensstämmer med undantag av redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Undantaget från
uttagsbeskattning av bränsle för uppvärmning av den egna bostaden på
en jordbruksfastighet är hämtad från punkt 1 a femte stycket 1 av anvis-
ningarna till 22 § KL. Före 1990 års skattereform farms liknande regler i
inkomstslaget jordbruksfastighet, i punkterna 4 (jordbruk) och 5
(skogsbruk) av anvisningarna till 21 § KL.

Värdet av vedbrand m.m. som den skattskyldige tillgodogjort sig, be-
skattades enligt 21 § KL (senare punkt 5 av anvisningarna till 21 §) som
andra uttag. År 1977 infördes skattefrihet för uttag av vedbränsle från
jordbruksfastighet (bet. 1976/77:SkU20, SFS 1977:80). Undantaget från
uttagsbeskattning avseende skogsbruk fördes in i punkt 5 av anvisningar-
na till 21 § KL. Skattefriheten utvidgades år 1983 (prop. 1983/84:28, bet.
1983/84:SkU9, SFS 1983:1007) till att omfatta även andra bränslen från
den egna jordbruksfastigheten än ved, t.ex. halm och biogas. Ett tillägg
gjordes därför i punkt 4 av anvisningarna till 21 § KL som innebar att till
intäkt av jordbruk med binäringar räknades inte bränslen för uppvärm-
ning av bostad på fastigheten.

Som en följd av att SLK låter bestämmelsen i 2 kap. 9 § avse undantag
från privatbostadsbegreppet (inte som i dag från privatbostadsfastighets-
begreppet) har kommittén i sitt förslag gjort ett tillägg avseende skatte-
frihet för bränsle även för sådana bostäder. Däremot har motsvarande
tillägg inte gjorts ifråga om sådana flerbostadsfastigheter på lantbruksen-
heter som av fastighetstaxeringstekniska skäl betecknas som småhus.

Bestämmelsen gäller bara fastigheter i Sverige. Med anledning av vad
Lagrådet anför i sitt yttrande till 2 kap. 2 § och den ändring som därför
har gjorts i 2 kap. 15 § har orden i Sverige lagts till här.

SLK:s förslag (15 kap. 4 §): Överensstämmer i allt väsentligt med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Prop. 1999/2000:2

300

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Undantaget från
uttagsbeskattning avseende aktier som delats ut från ett aktiebolag eller
skiftats ut från en ekonomisk förening är hämtat från punkt 1 a femte
stycket 2 av anvisningarna till 22 §. Bestämmelsen fick sin nuvarande
lydelse år 1998. Genom ändringen år 1998 begränsas undantaget till de
situationer när marknadsvärdet överstiger omkostnadsbeloppet. Bestäm-
melsen infördes ursprungligen i fråga om utdelning år 1991 (prop.
1990/91:167, bet. 1990/91 :SkU30, SFS 1991:411) och utvidgades till att
avse även utskiftning år 1992 (prop. 1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15,
SFS 1992:1343).

U §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen som är
utformad som en hänvisning är hämtad från punkt 1 a femte stycket av
anvisningarna till 22 § KL. Bestämmelsen infördes år 1998. Uttagsbe-
skattning skall inte ske vid sådana underprisöverlåtelser som avses i
23 kap.

12 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
tillhandahållande av tjänster till underpris inte skall föranleda uttagsbe-
skattning om tjänsten tillhandahållits i samband med en underprisöverlå-
telse av tillgångar är hämtad från punkt 1 a sjätte stycket andra meningen
av anvisningarna till 22 § KL och infördes år 1998. En förutsättning för
att bestämmelsen skall vara tillämplig är att uttagsbeskattning inte skall
ske på grund av överlåtelsen. I 23 kap. om underprisöverlåtelser finns
bestämmelser om vilka villkor som skall vara uppfyllda vid en överlåtel-
se till underpris för att uttagsbeskattning skall underlåtas.

23 kap. Underprisöverlåtelser

I detta kapitel har placerats de nya bestämmelserna om beskattningen vid
underprisöverlåtelser som infördes år 1998. Om reglerna om underpris-
överlåtelser är tillämpliga skall uttagsbeskattning inte ske.

Genom skattereformen 1990 infördes i punkt 1 fjärde stycket av anvis-
ningarna till 22 § KL en bestämmelse enligt vilken uttagsbeskattning inte
skulle ske om det fanns särskilda skäl. Syftet med regeln var att kodifiera
att tidigare undantag i praxis fortfarande skulle gälla. Efter skatterefor-
men har ytterligare rättsfall kommit. Företagssskatteutredningen har sett
över reglerna om uttagsbeskattning och kom med förslag till ändrade
regler i slutbetänkandet Omstruktureringar och beskattning (SOU
1998:1). Utredningen föreslår att undantagen preciseras i lagtext och att
bestämmelserna tas in i en ny lag, UPL. Betänkandet har lagts till grund
för lagstiftning. År 1998 infördes en ny lag om beskattningen vid över-
låtelse av tillgångar till underpris (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99SkU5,
SFS 1998:1600).

Förslagen i detta kapitel finns därför inte med i SLK:s förslag.

Prop. 1999/2000:2

301

Kommentar till paragraferna

Tillämpningsområde

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen är en in-
ledning till kapitlet och anger dess innehåll.

2§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
att kapitlet inte skall tillämpas i vissa fall är hämtade från 2 § UPL.

Definitioner

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vilka överlåtelser som avses i detta kapitel är hämtad från 1 § första
stycket UPL. En underprisöverlåtelse föreligger om en tillgång överlåts
till underpris och villkoren som anges i 14-29 §§ är uppfyllda. I rege-
ringens förslag har bestämmelsen utformats som en definition av en un-
derprisöverlåtelse.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av före-
tag är hämtad från 5 § UPL. En motsvarande bestämmelse finns i 40 kap.
3 § (vilket motsvarar 3 § LAU) om termen företag såsom det används i
40 kap. Vid införandet av den bestämmelsen som finns i 3 § LAU, var
Lagrådet kritiskt till att termen tillädes en alldeles bestämd betydelse,
trots att det ibland användes i sin gängse betydelse (prop. 1993/94:50 s.
429). I 40 kap. 3 § behålls, trots Lagrådets uttalanden, uttrycket. Även i
37 kap. 9 § har en definition av ordet företag införts. I den senast nämnda
bestämmelsen och i denna är det svårt att hitta ett annat uttryck. I båda
paragraferna är dock ordet företag tydligt definierat. I regeringens förslag
har det därför behållits.

5§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I bestämmelsen som
är hämtad från 6 § UPL finns en definition av vad som avses med
svenskt handelsbolag vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel.

6§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vad som avses med andelar i detta kapitel är hämtad från 7 § UPL.

7§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i and-
ra stycket om att andelar i vissa fall anses utgöra en näringsverksamhet
eller en verksamhetsgren är hämtad från 12 § andra stycket UPL. Be-

Prop. 1999/2000:2

302

stämmelsen fick sin slutliga utformning i skatteutskottet. Nuvarande
reglering omfattar inte utländska juridiska personer och förvaltningsfö-
retag. Regeringen anser inte att det finns skäl att undanta dem här.

I 12 § första stycket UPL finns definitioner av begreppen verksam-
hetsgren och rörelse. Definitionerna har här i IL placerats i 2 kap. 24 och
25 §§.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 2 kap. 33 § finns en
definition av vad som avses med skattemässigt värde för inventarier. Pa-
ragrafen gäller också vid tillämpningen av bestämmelserna i detta kapi-
tel. I denna paragraf finns dock en bestämmelse som anger att om endast
en del av inventariebeståndet överlåts, skall som det skattemässiga värdet
anses ett skäligt belopp. Bestämmelsen är hämtad från 10 § UPL.

Beskattningen vid en underprisöverlåtelse

9§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: En överlåtelse till
underpris som inte är affärsmässigt motiverad medför normalt uttagsbe-
skattning enligt bestämmelserna i 22 kap. Vid en underprisöverlåtelse
skall uttagsbeskattning inte ske. Bestämmelsen är hämtad från 1 § första
stycket UPL.

10 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
en underprisöverlåtelse skall behandlas som om tillgången hade avyttrats
mot en ersättning som motsvarar dess skattemässiga värde om ersättning
inte har utgått eller understigit det skattemässiga värdet är hämtad från

I § andra stycket UPL.

II §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
andelsägaren inte skall beskattas för utdelning på grund av en underpris-
överlåtelse är hämtad från 14 § andra stycket UPL. I fråga om fysiska
personer finns särskilda bestämmelser i andra stycket. Bestämmelserna i
tredje stycket, när det gäller handelsbolag, infördes på utskottets initiativ.

12 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om i
vilken omfattning en underprisöverlåtelse kan anses som en utgift för
förbättring i det förvärvande företaget är hämtad från 15 § UPL. Be-
stämmelserna fick sin slutliga lydelse i utskottet. Första stycket i paragra-
fen har utformats med utgångspunkt i Lagrådets förslag.

13 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
att utgifter för värdehöjande reparationer m.m. inte skall återföras om

Prop. 1999/2000:2

303

underprisöverlåtelsen avser en näringsfastighet är hämtade från 16 och
17 §§ i UPL. Gjorda värdeminskningsavdrag skall inte heller återföras.
Någon bestämmelse med denna innebörd finns dock inte i UPL avseende
kapitaltillgångar. Detta beror på att värdeminskningsavdragen inte blir
föremål för uttagsbeskattning, prop. 1998/99:15 s. 161. Eftersom en un-
derprisöverlåtelse behandlas som en avyttring skall de dock enligt försla-
get till 26 kap. i IL återföras. I 26 kap. 2 § anges närmare vilka avdrag
som skall återföras. I denna paragraf skrivs därför in att inte några av
bestämmelserna i 26 kap. skall tillämpas vid en underprisöverlåtelse.
Bestämmelsen gäller såväl lager- som kapitaltillgångar.

Villkor för en underprisöverlåtelse

Överlåtaren och förvärvaren

14 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen som
anger vilka rättssubjekt som kan vara överlåtare och förvärvare vid en
underprisöverlåtelse är hämtad från 18 § UPL.

15 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i första
stycket att en fysisk person bara kan överlåta tillgångar till en fysisk per-
son eller ett företag är hämtad från 26 § första och andra styckena UPL.

Enligt andra stycket gäller motsvarande om överlåtaren är ett handels-
bolag med fysisk person som delägare. Bestämmelsen är hämtad från
28 § första och andra styckena UPL.

Skattskyldighet

16 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen ställs
krav på skattskyldighet i inkomstslaget näringsverksamhet för förvärvet.
Bestämmelsen är hämtad från 19 § UPL.

När rätt till avdrag för koncernbidrag saknas

17 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
överlåtelsen måste omfatta hela eller en ideell andel av en näringsverk-
samhet resp, verksamhetsgren om överlåtaren inte far göra avdrag för
koncernbidrag till förvärvaren är hämtad från 20 § UPL.

Prop. 1999/2000:2

304

Kvalificerade andelar

18 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
en fysisk person bara kan överlåta tillgångar till ett företag i vilket alla
andelar är kvalificerade är hämtad från 26 § tredje stycket UPL.

79$

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
andelen kvalificerade andelar i förvärvaren, eller i delägarna om förvär-
varen är ett handelsbolag, när överlåtaren är ett foretag med kvalificerade
andelar är hämtade från 27 § UPL.

20 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
ett handelsbolag med fysisk person som delägare bara kan överlåta till-
gångar till ett foretag i vilket alla andelar är kvalificerade är hämtad från
28 § tredje stycket UPL.

27$

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
ett handelsbolag bara kan överlåta tillgångar till en fysisk person eller ett
företag om delägarna i handelsbolaget är foretag och andelarna i någon
delägare är kvalificerade är hämtad från 29 § första och andra styckena
UPL.

Bestämmelsen om andelen kvalificerade andelar när ett handelsbolag
med företag som delägare överlåter en tillgång till ett företag är hämtad
från 29 § tredje stycket UPL.

22 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om till
hur stor del en andel som direkt eller indirekt innehas av ett annat före-
tag, skall anses vara kvalificerad är hämtad från 30 § UPL. Bestämmel-
sen behövs då reglerna i 57 kap. om kvalificerade andelar bara tar sikte
på andelar som ägs direkt av fysiska personer.

23 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
en andel skall anses vara kvalificerad även om den först efter förvärvet
men under samma år hos samma innehavare blir kvalificerad är hämtad
från 31 § UPL. Om utdelning lämnas skall andelen vara kvalificerad vid
tidpunkten för utdelningen. Bestämmelsen fick sin slutliga utformning i
utskottet.

Prop. 1999/2000:2

305

Underskott hos förvärvaren

24 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
underskott hos förvärvaren om denna är en fysisk person är hämtad från
21 § UPL.

25#

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
underskott hos delägare som är fysiska personer, om förvärvaren är ett
handelsbolag, är hämtad från 23 § första och andra styckena UPL.

26 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
underskott hos delägare som är företag, om förvärvaren är ett handels-
bolag, är hämtad från 23 § tredje stycket UPL.

Bestämmelsen i andra stycket om när underprisöverlåtelser ändå far
ske trots underskott ändrades år 1999 (prop. 1998/99:113, bet.
1998/99:SkU23, SFS 1999:644. Förslaget här har efter lagrådsföredrag-
ningen anpassats till den ändringen.

27 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
underskott hos förvärvaren om denna är ett företag är hämtad från 22 §
UPL.

28 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Om förvärvaren har
ett underskott, kan reglerna om underprisöverlåtelse trots det som sägs i

26 § ändå bli tillämpliga om förvärvaren är ett företag. Som förutsättning
gäller att överlåtaren med avdragsrätt kan lämna koncernbidrag till för-
värvaren. Vidare gäller att koncembidragsspärren inte kan bli tillämplig.
Paragrafen är hämtad från 24 § UPL. Bestämmelsen fick sin nuvarande
utformning år 1999 (prop. 1998/99:113,bet. 1998/99:SkU23, SFS
1999:644). Ändringen år 1999 var endast en korrigering av en otydlig
formulering. Bestämmelsen här har inte granskats av Lagrådet.

29 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
underskott skall bortses ifrån om förvärvaren avstår från att utnyttja un-
derskottet är hämtad från 25 § UPL. I avsnitt 7.2.3 har regeringen redovi-
sat som sin uppfattning att en skattskyldig inte kan välja att avstå från att
utnyttja ett avdrag enligt bestämmelserna i IL. Bestämmelsen i denna
paragraf innebär att det finns undantag från denna princip. Regeringen
har därför i förslaget lagt till en mening enligt vilken en fysisk person
eller ett företag far avstå från att utnyttja underskott som avses i 24-

27 §§.

Prop. 1999/2000:2

306

24 kap. Räntor och utdelningar i inkomstslaget
näringsverksamhet

Detta kapitel är placerat som 34 kap. i SLK:s förslag. Det innehåller be-
stämmelser om räntor och utdelningar för inkomstslaget näringsverk-
samhet.

Särskilda bestämmelser om räntor och utdelningar som enbart gäller
vissa kategorier av skattskyldiga finns dock i andra kapitel. Det gäller
bl.a. kooperativa föreningars och samfälligheters rätt till avdrag för läm-
nad utdelning. Dessa finns i 39 kap.

Det finns ett antal regler om räntor och utdelningar m.m. som är ge-
mensamma för inkomstslagen kapital och näringsverksamhet. Dessa har
placerats i 42 kap., i den avdelning som gäller för inkomstslaget kapital.
Här i 24 kap. föreskrivs bara att dessa regler skall tillämpas också vid
beräkning av inkomst av näringsverksamhet.

I kapitlet finns regler om att utdelning i vissa fall är skattefri för svens-
ka aktiebolag och ekonomiska föreningar. I dag är dessa regler utformade
som skattskyldighetsbestämmelser och placerade i 7 § SIL, som undan-
tag från skattskyldigheten. Eftersom de enbart gäller i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet och bara behandlar utdelningar har de flyttats över till
detta kapitel och utformats så att utdelning i vissa fall inte skall tas upp.

Prop. 1999/2000:2

Bakgrund

Regleringen av vilka räntor och utdelningar som hör till inkomstslaget
näringsverksamhet genomgick en omfattande förändring vid 1990 års
skattereform. Tidigare hänfördes vissa av näringsidkamas räntor och ut-
delningar till inkomstslagen rörelse/jordbruksfastighet/annan fastighet
medan andra hänfördes till inkomstslaget kapital. Vad som numera gäller
regleras i fråga om juridiska personer i 2 § 1 mom. sjätte och sjunde
styckena SIL och i fråga om enskilda näringsidkare och handelsbolag i
punkt 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 1 av anvisningarna till 23 §
KL. I IL har denna reglering placerats i det kapitel som behandlar vad
som hör till näringsverksamheten, 13 kap. Hos juridiska personer och i
fråga om svenska handelsbolag räknas alla räntor och utdelningar till
inkomstslaget näringsverksamhet. När det gäller enskilda näringsidkare
framgår det av 13 kap. 7 och 8 §§ att delägarrätter och fordringsrätter
m.m. vanligen inte räknas till näringsverksamheten. Därför kommer inte
heller avkastningen på eller utgiften för dem att hänföras till näringsverk-
samheten.

Redan när KL tillkom togs det in bestämmelser om befrielse för aktie-
bolag och ekonomiska föreningar från skattskyldighet för utdelning. Be-
stämmelserna fanns då i 54 § KL och i punkt 1 av anvisningarna till pa-
ragrafen. Befrielsen var mycket vidare än i dag. Den omfattade utdelning
till samtliga företag med undantag bara för sådana som bedrev bank- el-
ler annan penningrörelse eller försäkringsrörelse. Bestämmelsen har se-
dan ändrats i flera omgångar.

307

År 1960 (förarbeten, se nedan) antogs en tillfällig lagstiftning om ak-
tiebolags rätt till avdrag for utdelning och om skattskyldighet för utdel-
ning, den s.k. Annell-lagen. Som huvudregel gällde då att utdelning var
skattefri på andra aktier än kapitalplaceringsaktier. Samtidigt togs det in
en schablonregel i den tillfälliga lagen som reglerade när aktier skulle
anses innehavda i kapitalplaceringssyfte. Det infördes också särbestäm-
melser för förvaltningsföretag. Dessa innebar att utdelningen var skattefri
till den del den motsvarades av beslutad utdelning.

År 1967 (stencil Fi 1966:5, prop. 1967:17, bet. 1967:BevU3, SFS
1967:95) permanentades bestämmelserna från år 1960. Bestämmelserna
om skattskyldighet för utdelning i den tillfälliga lagen flyttades då över
till 54 § KL.

År 1979 (förarbeten, se nedan) ändrades bestämmelserna igen. Men i
sak ändrades de bara genom att ett undantag för s.k. svarta fåmansföretag
togs bort och att en möjlighet infördes att medge dispens från kedjebe-
skattningen för utdelning från utländska dotterbolag i de fall då skatte-
avtal saknades.

När den kommunala taxeringen av juridiska personer slopades år 1984
(Ds Fi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 f.)
flyttades bestämmelserna om undantag från skattskyldighet för utdelning
över till 7 § 8 mom. SIL.

Vid 1990 års skattereform (förarbeten, se nedan) gjordes ett antal änd-
ringar i 7 § 8 mom. SIL. Användningen av termen förvaltningsföretag
ändrades. Termen näringsbetingade aktier introducerades. Särbestämmel-
serna för banker och försäkringsbolag togs bort.

Ett år senare ändrades bestämmelserna om skattefrihet för utdelning på
utländska andelar (prop. 1990/91:107, bet. 1990/91 :SkU30, SFS
1991:412).

År 1993 (förarbeten, se nedan) infördes en i stort sett generell skatte-
frihet för mottagen svensk utdelning, som började att gälla år 1994. Stora
delar av bestämmelserna i 7 § 8 mom. SIL togs då bort. Det som fanns
kvar i momentet gällde utdelning från utlandet. Dessa bestämmelser ut-
vidgades våren 1994 (förarbeten, se nedan). Men hösten 1994
(förarbeten, se nedan) beslutades att från och med år 1995 skulle skatte-
plikten för mottagen svensk utdelning återinföras liksom de gamla reg-
lerna om skattefrihet i 7 § 8 mom. SIL. Annellavdraget återinfördes dock
inte. I kommentarerna till paragraferna redogörs normalt inte för att be-
stämmelserna inte gällde under år 1994.1 de flesta fall återinfördes näm-
ligen samma regler som gällde före år 1994. För tolkningen av de flesta
paragraferna har man därför ingen hjälp av att gå igenom förarbetena år
1993 eller 1994.

År 1994 lades det till vissa bestämmelser om utdelning från bolag i
länder som är medlemmar i EU (SOU 1994:100, prop. 1994/95:52, bet.
1994/95:SkU 10, SFS 1994:1863).

År 1996 infördes bestämmelser om att en del av utdelningen från vissa
företag inte skall tas upp som intäkt. Dessa bestämmelser gäller dock
bara i inkomstslaget kapital. Se vidare i 43 kap.

I SLK:s förslag finns också bestämmelser om tillgångar som har delats
ut skattefritt (22-28 §§ i SLK:s förslag). De sistnämnda situationerna

Prop. 1999/2000:2

308

fångas till viss del upp av bestämmelserna i 23 kap., som hämtats från Prop. 1999/2000:2
lagen (1998:1600) om beskattningen vid överlåtelser till underpris.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1960 Annell-lagen infördes, prop. 1960:162, bet. 1960:BevU79, SFS
1960:658

1977 Bestämmelser om vinstandelslån infördes, SOU 1972:63, prop.
1976/77:93, bet. 1976/77:SkU36, SFS 1977:243

1979 Ändring i bestämmelserna om skattefria utdelningar, SOU
1977:86, prop. 1978/79:210, bet. 1978/79:SkU57, SFS 1979:612

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:33 och 34, prop. 1989/90:110,

bet. 1989/90:SkU30, SFS 660 f.

1993 Skattefrihet för utdelning från svenska företag infördes, SOU
1993:29, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1543

1994 Utdelning från svenska företag blev återigen skattepliktig, prop.
1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS 1994:1859

1998 Bestämmelser om omstruktureringar, SOU 1998:1, prop.
1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1600 f.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer till stora delar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Första stycket an-
ger kapitlets innehåll. I SLK:s förslag finns ytterligare en strecksats om
tillgångar som har delats ut skattefritt. Denna har inte tagits med på
grund av att lagstiftningen ändrats, se sista stycket under rubriken Bak-
grund.

I andra och tredje styckena finns hänvisningar. SLK hade i tredje
stycket med en hänvisning till insättningsgaranti. Det har förts in hänvis-
ningar i 15 kap. 1 § och 16 kap. 1 § till 55 kap. om insättningsgaranti och
investerarskydd. Det räcker med dessa hänvisningar i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet.

309

Tillämpning av vissa bestämmelser i inkomstslaget kapital

Hänvisningar

Utdelning av vissa andelar

2 och 3 §§

SLK:s förslag (2 §): Bestämmelserna är placerade i en paragraf, 2
som i huvudsak överensstämmer med regeringens förslag. I de första och
andra strecksatserna finns hänvisningar också till bestämmelserna i
42 kap. 12 § om vem som skall ta upp ränta och utdelning och i 42 kap.
13 § första-tredje styckena om förvärv av rätt till utdelning. I 3 £ har det
gjorts några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: 12 / regleras att
vissa paragrafer i inkomstslaget kapital skall tillämpas också i inkomst-
slaget näringsverksamhet. För kommentarer till de olika bestämmelserna,
se i kommentaren till respektive paragraf. I dag finns det en bestämmelse
i punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 24 § KL om att de olika be-
stämmelserna - med undantag för den sista om lotterier - gäller i in-
komstslaget näringsverksamhet.

Lagrådet tar i anslutning till 42 kap. 12 § upp frågan om bestämmel-
serna om vem som är skattskyldig för räntor och utdelning {första stycket
första strecksatsen i 2 § \ SLK:s förslag) fyller någon funktion i inkomst-
slaget näringsverksamhet. Lagrådet menar att bestämmelserna kan kom-
ma i konflikt med den periodisering och redovisning i övrigt som följer
av god redovisningssed och förordar att hänvisningen i 24 kap. 2 § till
42 kap. 12 § slopas. Visserligen gäller bestämmelsen om utdelning i in-
komstslaget näringsverksamhet i dag, men regeringen delar Lagrådets
bedömning att det är mindre lämpligt. Regeringen följer därför Lagrådets
förslag och slopar hänvisningen till 42 kap. 12 §.

Lagrådet tar vidare i anslutning till 42 kap. 13 § upp frågan om be-
stämmelserna om förvärv av rätt till utdelning eller ränta skall gälla i in-
komstslaget näringsverksamhet och hänvisar till sitt yttrande angående
42 kap. 12 §. Också i denna fråga följer regeringen Lagrådets förslag och
slopar hänvisningen till 42 kap. 13 §.

När det gäller lotterivinster finns i dag en bestämmelse i 19 § KL om
att bl.a. svenska lotterivinster är skattefria. En sådan bestämmelse har
placerats i 8 kap. 3 § IL. I 19 § KL regleras också att utländska lotte-
rivinster är skattefria om de uppgår till högst 100 kronor. I punkt 2 andra
stycket av anvisningarna till 22 § KL står att lotterivinst som inte är fri-
kallad från beskattning enligt 19 § räknas till inkomst av näringsverk-
samhet i fråga om handelsbolag. Detsamma regleras i 2 § 1 mom. sjätte
stycket SIL i fråga om juridiska personer. Att lotterivinster räknas till
inkomstslaget näringsverksamhet för juridiska personer och i fråga om
handelsbolag framgår i IL av 13 kap. 2 och 4 §§ (jfr kommentaren till
13 kap. 2 §). En bestämmelse om att vinster i utländska lotterier skall tas
upp om de överstiger 100 kronor har tagits in i 42 kap. 25 §, dvs. i det
kapitel som behandlar vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget
kapital. Där har också tagits in en bestämmelse om att utgifter för att

Prop. 1999/2000:2

310

delta i svenska och utländska lotterier inte far dras av. Den bestämmelsen
är hämtad från 3 § 2 mom. SIL och gäller i inkomstslaget kapital. Mot-
svarande bestämmelser finns for juridiska personer i 2 § 1 mom. sjunde
stycket SIL och i fråga om handelsbolag i punkt 1 andra stycket av an-
visningarna till 23 § KL. Här i 24 kap. 2 § skrivs det in att bestämmelsen
i 42 kap. 25 § skall tillämpas också i inkomstslaget näringsverksamhet.

I punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 24 § KL står det att ytterli-
gare två bestämmelser skall tillämpas i inkomstslaget näringsverksamhet.

Den första bestämmelsen är första stycket av 3 § 7 mom. SIL, som har
placerats i 42 kap. 14 § IL. I dagens bestämmelse föreskrivs det att utdel-
ning som utgår i förhållande till inköp eller försäljningar eller efter där-
med jämförlig grund, är skattefri, när utdelningen endast innebär en
minskning i levnadskostnader. Den typen av utdelning kan inte bli aktu-
ell i inkomstslaget näringsverksamhet och någon hänvisning till den pa-
ragrafen tas därför inte med.

Den andra bestämmelsen är 3 § 7 mom. tredje stycket SIL, som be-
handlar förmåner från privatbostadsföretag. Den har placerats i 42 kap.
28 §. Där föreskrivs att förmån av fastighet från ett privatbostadsföretag
inte skall tas upp. Där framgår också att viss utdelning från ett privatbo-
stadsföretag skall tas upp bara till den del den överstiger andra avgifter
och inbetalningar till föreningen under beskattningsåret än kapitaltill-
skott. I inkomstslaget näringsverksamhet finns det också en bestämmelse
i punkt 7 av anvisningarna till 22 § KL, där det föreskrivs att förmån av
fastighet från ett privatbostadsföretag inte skall tas upp. Trots det så far
inbetalningar till föreningen enligt anvisningspunkten dras av om de är
kostnader i näringsverksamheten. En motsvarande bestämmelse har pla-
cerats i 15 kap. 4 §. Återbetalning av sådana inbetalningar som dragits av
bör inte vara skattefria. Därför föreskrivs inte att 42 kap. 28 § skall gälla
i inkomstslaget näringsverksamhet.

I 3 £ finns ett tillägg till bestämmelserna i 42 kap. 16 och 20 §§. Dessa
paragrafer behandlar den situationen att ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening delar ut andelar i ett dotterbolag, se vidare i kommentarerna till
de paragraferna. Enligt de paragraferna behöver den som får andelarna
utdelade till sig under vissa förutsättningar inte ta upp utdelningen som
intäkt. Om andelarna blir lagertill gångar hos mottagaren skall värdet av
andelarna emellertid tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet. Det
framgår i dag av 3 § 7 a mom. samt 8 mom. tredje stycket SIL. Hur vär-
det skall bestämmas framgår av punkt 2 första och sista styckena av an-
visningarna till 24 § KL. För att förtydliga bestämmelsen har regeringen
lagt till att den gäller om andelarna i det utdelade bolaget blir lagertill-
gångar.

Att de utdelade andelarna blir lagertillgångar kan bara förekomma i in-
komstslaget näringsverksamhet. Bestämmelserna har därför placerats här
i stället for i inkomstslaget kapital. Bestämmelserna om hur anskaff-
ningsvärdet skall bestämmas i dessa fall har placerats i 17 kap.

Prop. 1999/2000:2

311

Kapitalrabatt på optionslån

Prop. 1999/2000:2

4§

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för en redaktionell omarbetning.

Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation förordar att regeln
tas bort.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kapitalrabatt på optionslån är hämtad från 2 § 9 mom. sista stycket SIL.
Den infördes år 1985 (DsFi 1984:24, prop. 1984/85:193, bet.
1984/85:SkU62, SFS 1985:308) och innebar ett lagfästande av rättspraxis
(bl.a. RÅ 79 1:97).

Företagsskatteutredningen föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1998:1)
att regeln skulle tas bort. Bestämmelsen har emellertid behållits i avvak-
tan på ytterligare överväganden. Frågan ses för närvarande över av Ut-
redningen om vissa företagsskattefrågor (dir. 1998:55). Den behålls där-
för även här.

Lagrådet anser att avdragsförbudet bör gälla bara sådana skillnader
som beror just på optionen och inte sådana skillnader som påverkats av
andra faktorer, t.ex. den allmänna räntenivån. Avsikten med bestämmel-
sen är att den kapitalrabatt som uppstår på optionslån inte skall dras av
(se prop. 1984/85:193 s. 53). Regeringen delar således Lagrådets upp-
fattning och utformar bestämmelsen i enlighet med ett förslag av Lagrå-
det.

Avdragsrätt för ränta på vinstandelslån

Huvudregler

SLK:s förslag (4 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om
ränta på vinstandelslån har funnits sedan år 1977 (SOU 1972:63, prop.
1976/77:93, bet. 1976/77:SkU36, SFS 1977:243). De placerades då i en
ny paragraf, 41 c § KL. I samband med slopandet av den kommunala
taxeringen av juridiska personer flyttades bestämmelserna år 1984 över
till 2 § 9 mom. SIL (DsFi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23,
SFS 1984:1060 f.). I 1990 års skattereform gjordes vissa ändringar som
en anpassning till andra ändringar i inkomstskattereglema.

I paragrafens första stycke finns den grundläggande bestämmelsen att
avdragsrätt för vinstandelsränta regleras i de följande paragraferna. Mot-
svarande bestämmelse finns i första stycket av 2 § 9 mom. SIL.

Det finns definitioner av vinstandelslån och rörlig ränta i första och
tredje styckena av 2 § 9 mom. SIL. Dessa infördes år 1977. I andra
stycket har uttrycket rörlig ränta ersatts med vinstandelsränta. I vanligt
språkbruk är rörlig ränta en ränta som ändras med hänsyn till ränteläget.
För att särskilja den nu aktuella typen av ränta har uttrycket bytts ut här.

312

Av tredje stycket framgår att för annan ränta på vinstandelslån gäller
inte några särskilda bestämmelser om avdragsrätt. En motsvarande be-
stämmelse finns i andra stycket av 2 § 9 mom. SIL.

Emissioner på den allmänna marknaden

6§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. Hänvisningen i andra stycket 4 till 14 kap. 20 § finns dock inte med.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS förordar att ut-
trycket den allmänna marknaden skall preciseras, som exempel kan ak-
tiebolagslagens avgränsning mellan privata och publika bolag vara en
möjlig definition. Sveriges Advokatsamfund påpekar att lagtexten inte är
helt klargörande i 6, 7 och 10 §§ (5, 6 och 9 §§ i SLK:s förslag) om fö-
retaget vid emissionstidpunkten inte är fåmansföretag, men blir det vid
en senare tidpunkt. Enligt Advokatsamfundet borde räntan då fortfarande
vara avdragsgill.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar vinstandelslån som emitterats på den allmänna marknaden. Hu-
vudbestämmelsen i första stycket finns i dag i 2 § 9 mom. tredje stycket a
SIL.

Uttrycket den allmänna marknaden kommer från dagens lagtext. Att
precisera uttrycket på det sätt som Svenska Revisorsamfundet SRS före-
slår kan leda till en materiell ändring. Det finns inte anledning att föreslå
någon precisering i detta sammanhang.

Bestämmelserna i andra stycket om ränta från fåmansföretag till vissa
närstående finns i dag i 2 § 9 mom. sjätte stycket SIL. Inskränkningen
tillkom vid skatteutskottets behandling (bet. 1976/77:SkU36).

I punkten 4 har det gjorts ett tillägg i förhållande till SLK:s förslag ge-
nom att det i fråga om intressegemenskap hänvisas till 14 kap. 20 §. Ett
sådant tillägg finns inte i dagens lagtext i sjätte stycket. I momentets
tredje stycke b görs emellertid ett motsvarande tillägg (se 7 § 2). Efter-
som bestämmelserna i dag står i samma moment bör det vara fråga om
samma typ av intressegemenskap. Det görs därför ett tillägg här, liksom i
10 §4.

Frågor om beskattning av fåmansföretag har utretts av Stoppregelut-
redningen. Utredningen föreslog att reglerna om vinstandelslån skall ses
över i ett större sammanhang (SOU 1998:116 s. 197 f.). Det finns inte
anledning att i det nu aktuella lagstiftningsärendet göra någon allmän
översyn eller ta ställning till Advokatsamfundets påpekanden.

I 2 § 9 mom. sjätte och sjunde styckena SIL finns det hänvisningar till
definitioner av fåmansföretag, företagsledare och närstående. Termerna
finns med i 2 kap. 1 § IL, varför det inte behövs någon sådan hänvisning
här.

Prop. 1999/2000:2

313

Riktade emissioner

Prop. 1999/2000:2

7§

SLK:s förslag (6 §): Överensstämmer med regeringens forslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Se Sveriges Advokatsamfunds yttrande angående
6 §. I övrigt har remissinstanserna inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar vinstandelslån där företrädesrätten till teckning har riktats till
vissa personer. Bestämmelsen finns i dag i 2 § 9 mom. tredje stycket b
SIL. Den tillkom år 1977.

8§

SLK:s förslag (7 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Denna paragraf in-
nehåller en utvidgning av avdragsrätten enligt 7 § för börsnoterade före-
tag. Bestämmelserna finns i dag i 2 § 9 mom. tredje stycket c och fjärde
stycket SIL.

Bestämmelsen är i dag utformad så att den gäller om andelarna är
”noterade på svensk börs eller föremål för liknande notering här i riket”.
Enligt förarbetena år 1977 (prop. 1976/77:93 s. 27) avsågs med uttrycket
”liknande notering här i riket” att andelarna var noterade på Svenska
Fondhandlareföreningens kurslista. Den finns inte kvar längre. De ande-
lar som var noterade där är numera i huvudsak börsnoterade. I IL är ut-
trycket ändrat till ”noterade på svensk börs eller auktoriserad marknads-
plats” i enlighet med det uttryckssätt som används i lagstiftning efter att
lagen (1992:543) om börs- och clearingverksamhet infördes (se prop.
1991/92:113 s. 213).

Om företaget har rätt till avdrag skall enligt andra stycket en in-
täktspost tas upp. Hur intäktsposten skall beräknas finns kommenterat i
förarbetena år 1977 (prop. 1976/77:93 s. 28).

9§

SLK:s förslag (8 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
den dispensmöjlighet när emissionen har riktats till andelsägare som i
dag är placerad i 2 § 9 mom. femte stycket SIL.

Bestämmelsen har ändrats senast under år 1991, då skattemyndigheten
sattes in som första instans vid dispensprövningen (prop. 1990/91:89,
bet. 1990/91:SkU21, SFS 1991:181).

10 §

SLK:s förslag: (9 §) Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. Några redaktionella ändringar har dock gjorts. I punkten 4 finns inte
hänvisningen till 14 kap. 20 § med.

314

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att hänvisningen till dis-
pensbestämmelsen i 9 § (8 § i SLK:s forslag) är onödig. Se Sveriges Ad-
vokatsamfunds yttrande angående 6 §.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: För fåmansföretag
finns ett undantag i 2 § 9 mom. sjätte stycket SIL från avdragsrätten för
ränta som betalas till vissa personer. En likadan bestämmelse finns i frå-
ga om emissioner på den allmänna marknaden i 6 § andra stycket
(förarbeten, se kommentaren till 6 §).

I lagrådsremissen ändrades dispensbestämmelsen så att undantaget
gällde bara från bestämmelserna i 7 och 8 §§. Lagrådet tar upp frågan om
omfattningen av dispensbestämmelsen i 9 § och uttalar att den nuvarande
regleringen ger intryck av att dispensmöjligheten bara gäller de grund-
läggande förutsättningarna för avdragsrätt och inte denna bestämmelse.
Det innebär att undantaget i avdragsrätten här i 10 § bör gälla även om
dispens medges enligt 9 §. Lagrådet anser att Regeringen på nytt bör
överväga frågan. Regeringen kan instämma i Lagrådets uppfattning och
följer därför SLK:s förslag.

I punkten 4 har det i förhållande till SLK:s förslag lagts till en hänvis-
ning till 14 kap. 20 §. Detta motiveras i kommentaren till 6 §.

Avdrag för lämnad utdelning

11 §

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen har
som en upplysning tagits in en hänvisning till de bestämmelser som finns
om rätt till avdrag för lämnad utdelning. Det finns ingen uttrycklig regel
om att lämnad utdelning inte skall dras av, men det följer av att utdelning
inte är en utgift för att förvärva eller bibehålla inkomster.

Skattefria utdelningar

Definitioner

12 §

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafens första
stycke finns en bestämmelse som säger att med utdelning avses inte ut-
delning på andelar i kooperativa föreningar i form av rabatt eller
pristillägg som den utdelande föreningen skall dra av. Det framgår i dag
av 7 § 8 mom. första stycket andra meningen SIL.

Med utdelning förstås enligt 7 § 8 mom. SIL ”sådan utdelning som har
uppburits i förhållande till innehavda aktier eller andelar eller som har
uppburits efter annan grund men inte är avdragsgill för det utdelande

Prop. 1999/2000:2

315

företaget enligt 2 § 8 mom. första stycket” SIL. Ända sedan KL:s till-
komst har uttrycket ”som har uppburits efter annan grund” funnits med.
Med uttrycket avses bl.a. rabatter och pristillägg i förhållande till gjorda
inköp eller försäljningar. I intäktsbestämmelsema särbehandlades då så-
dan utdelning, den skulle ofta tas upp i ett annat inkomstslag än annan
utdelning (punkt 2 av anvisningarna till 38 § KL). I IL finns det inte nå-
gon särskild definition av utdelning. Med utdelning avses därigenom så-
väl utdelning som har utgått i förhållande till innehavda insatser som ut-
delning som har utgått efter annan grund. Därför finns det inget tillägg
för utdelning som utgår efter annan grund. I de fall det finns särskilda
bestämmelser - t.ex. om att rabatter och pristillägg inte omfattas - tas
sådana med.

Bestämmelsen har ändrats redaktionellt genom att de bestämmelser
som räknats upp är 13-22 §§ i stället för 13-19 §§ (12-18 §§ i SLK:s
förslag). Resultatet är detsamma med båda förslagen, eftersom 12 § på
grund av bestämmelsen i 20 § 1 kommer att påverka tillämpningen av
bestämmelserna. Det passar emellertid bättre ihop med hänvisningen i
andra stycket och leder också till att man lättare kan se vad som gäller.

I andra stycket finns en bestämmelse om att vid tillämpning av be-
stämmelserna om skattefria utdelningar skall svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar anses som utländska juridiska personer
som hör hemma i en utländsk stat, om de enligt ett skatteavtal skall anses
ha hemvist där. Bestämmelsen är i dag placerad i 7 § 8 mom. sista styck-
et SIL. Den infördes år 1996 (prop. 1996/97:18, bet. 1996/97:SkU9, SFS
1996:1227).

Utdelning till förvaltningsföretag på svenska andelar

13 §

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för en ändring i andra meningen.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund föreslår att ordet
svenskt stryks och att 20 § inte skall innehålla någon hänvisning till 12
och 13 §§. I gengäld kan 17 § ändras så att även innehav av enstaka ut-
ländska andelar utesluter skattefrihet för utdelning till ägarna av förvalt-
ningsföretaget, förutsatt att utdelningen skulle ha varit skattepliktig vid
direkt innehav.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första meningen, som behandlar i vilken utsträckning mottagen utdelning
från svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar är skattefri hos för-
valtningsföretag, är hämtad från 7 § 8 mom. första och andra styckena
SIL. Som framgår av inledningen till kapitlet har de bestämmelser som i
dag finns i 7 § 8 mom. SIL ändrats så att de utformas som bestämmelser
om att viss utdelning inte skall tas upp. I dag är de i stället utformade så
att vissa skattskyldiga undantas från skattskyldighet för utdelningsin-
komster. Under rubriken Bakgrund finns en redogörelse för hur bestäm-
melserna om skattefrihet har vuxit fram. Där framgår att bestämmelsen
om förvaltningsföretag infördes år 1960. Förutom att den inte längre

Prop. 1999/2000:2

316

gäller for investmentföretag och att definitionen av förvaltningsföretag
har ändrats (se 14 §) har den i stort sett samma innehåll i dag.

Undantaget i andra meningen tillkom år 1991 (prop. 1990/91:167, bet.
1990/91 :SkU30, SFS 1991:412). Då infördes bestämmelser om skattefri-
het för mottagen utdelning när ett moderbolag delar ut aktier i ett dotter-
bolag till sina aktieägare. Bestämmelsen i 42 kap. 16 § ändrades år 1998.
Därför har hänvisningen här i andra meningen också ändrats.

De synpunkter Sveriges Advokatsamfund framför innehåller förslag
till sådana ändringar av gällande rätt som inte är lämpliga att ta upp i
detta sammanhang.

74 £

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för att regeringen har gjort några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av
förvaltningsföretag är hämtad från 7 § 8 mom. andra stycket SIL. En de-
finition av förvaltningsföretag infördes första gången år 1960. Vid 1990
års skattereform ändrades definitionen så att det skrevs in i lagtexten att
också indirekt bedriven verksamhet skall beaktas vid prövningen av om
företaget bedriver någon verksamhet vid sidan av förvaltningsverksam-
heten (se prop. 1989/90:110 s. 554 f.). År 1998 gjordes en redaktionell
ändring av lydelsen i dagens lagtext. Innebörden är densamma som i
SLK:s förslag. Regeringen föreslår att lydelsen här i IL också skall bygga
på den nya lagtexten. Därför har ”mer än obetydlig verksamhet” bytts
mot ”näringsverksamhet i mer än obetydlig omfattning”.

För investmentföretag finns bestämmelser i 39 kap. 14-19 §§.

Utdelning på svenska näringsbetingade andelar

15 §

SLK:s förslag (14 §): Stiftelser och ideella föreningar finns inte med i
förslaget. Sista strecksatsen omfattar bara ömsesidiga shzöfeförsäkrings-
företag. I övrigt överensstämmer SLK:s förslag med regeringens förslag,
bortsett från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
utdelning på näringsbetingade andelar är hämtad från 7 § 8 mom. tredje
stycket SIL. Under rubriken Bakgrund finns en redogörelse för hur denna
bestämmelse har vuxit fram.

Bestämmelsen ändrades vid 1990 års skattereform. Svenska sparban-
ker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsföretag togs med bland de
skattebefriade mottagarna, samtidigt som undantaget för förvaltningsfö-
retag och investmentföretag togs in. År 1993 (prop. 1992/93:187, bet.
1992/93:SkU31, SFS 1993:939) togs ett undantag för livförsäkringsfö-
retag bort. År 1998 ändrades bestämmelserna så att stiftelser och ideella
föreningar kom att omfattas och ömsesidiga skadeförsäkringsföretag

Prop. 1999/2000:2

317

ersattes med ömsesidiga försäkringsföretag (prop. 1998/99:7, bet.
1998/99:SkU5, SFS 1998:1606).

76#

SLK:s forslag (15 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Uttrycket närings-
betingade andelar förklaras i 7 § 8 mom. tredje stycket SIL. Uttrycket
näringsbetingade aktier eller andelar infördes genom 1990 års skattere-
form för sådana aktier och andelar som avses i denna paragraf, men om-
fattningen av bestämmelsen ändrades bara genom att orden betingas av
verksamhet togs in i stället för betingas av jordbruk, skogsbruk eller rö-
relse. En sådan bestämmelse infördes första gången i den tillfälliga lag-
stiftningen år 1960 och har i princip inte ändrats tidigare annat än genom
att ordet innehavet i den föreslagna punkten 2 ersatte ordet förvärvet när
bestämmelsen permanentades år 1967 (stencil Fi 1966:5, prop. 1967:17,
bet. 1967:BevU3, SFS 1967:95) och att man uttryckligen skrev in ett un-
dantag för omsättningsandelar år 1979. Det framgick inte av lagen före år
1979, men enligt förarbetena tillämpades det dock tidigare (se prop.
1960:162 s. 31 och prop. 1978/89:210 s. 146 f. och 155 f.).

Lagrådet påpekar att innebörden av bestämmelsen i punkt 2 är oklar.
Regeringen har i författningskommentaren till 2 kap. 24 § redogjort för
Lagrådets synpunkter samt föreslagit att bl.a. denna bestämmelse skall
förtydligas genom att ordet rörelse används i stället för näringsverksam-
het. I 2 kap. 24 § tas det in en definition av rörelse. Se vidare i kommen-
taren till den paragrafen.

Inledningen till paragrafen har ändrats så att det står att andelen skall
vara kapitaltillgång hos ägarföretaget i stället för att det, som i dag, står
att andelen inte skall vara omsättningstillgång.

17 §

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. Det fallet att förvaltnings- eller investmentföretaget indirekt äger
förbjudna andelar genom ett eller flera andra förvaltnings- eller invest-
mentföretag fanns dock inte med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
utdelning från ett förvaltnings- eller investmentföretag finns i dag i fjärde
stycket av 7 § 8 mom. SIL. Den infördes i den provisoriska lagstiftningen
år 1960. Bestämmelsen mildrades år 1979 när orden ”mer än enstaka”
lades till. År 1998 utvidgades den genom att bestämmelsen skall omfatta
också fallet att förvaltnings- eller investmentföretaget indirekt äger för-
bjudna andelar genom ett eller flera andra förvaltnings- eller investment-
företag. Förslaget tas in i denna paragraf.

75#

SLK:s förslag (17 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

318

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en skatteflyktsbestämmelse, kallad Lundinregeln. I dag finns den i 7 §
8 mom. femte stycket SIL. Den infördes år 1966 (SOU 1963:52, prop.
1966:85, bet. 1966:BevU55, SFS 1966:724) och har sedan dess ändrats
bara språkligt.

W

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen be-
handlar utdelning på förlagsinsatser. En bestämmelse om att sådan utdel-
ning inte omfattades av skattefriheten för mottagen utdelning på närings-
betingade andelar togs in år 1984 i samband med att det infördes en möj-
lighet för andra än medlemmar att satsa riskbärande kapital i ekonomiska
föreningar genom förlagsinsatser (prop. 1983/84:84, bet. 1983/84:NU24,
SFS 1984:190 - då placerad i punkt 1 av anvisningarna till 54 § KL, men
flyttad samma år till 7 § 8 mom. första stycket SIL). Samtidigt fick före-
ningen rätt till avdrag för den lämnade utdelningen på förlagsinsatserna
(dåvarande 29 § 2 mom. KL, men flyttad samma år till 2 § 8 mom. SIL).

Bestämmelsen i 7 § 8 mom. första stycket SIL togs bort när en generell
skattefrihet för mottagen utdelning infördes år 1993. Skatteplikten återin-
fördes emellertid år 1995 (prop. 1995/96:109, bet. 1995/96:SkU20, SFS
1995:1626).

Utdelning på utländska andelar

20 §

SLK:s förslag (19 §): I punkten 2 används uttrycket väsentligt lindriga-
re i stället för jämförlig. I övrigt överensstämmer det med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation ser ingen anled-
ning att byta jämförlig mot väsentligt lindrigare eftersom det finns en
risk för förändrad innebörd. Se Sveriges Advokatsamfunds yttrande angå-
ende 13 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om i
vilka fall utdelning på utländska andelar inte skall tas upp är hämtad från
7 § 8 mom. sjätte stycket SIL.

Är 1979 infördes en möjlighet för Riksskatteverket att förklara att ett
företag skulle vara frikallat från skattskyldighet för utdelning från utländ-
ska bolag. Bestämmelserna har ändrats ett antal gånger.

Är 1991 utvidgades de (prop. 1990/91:107, bet. 1990/91:SkU30, SFS
1991:412) genom att frågan numera inte är en dispensfråga utan hand-
läggs vid taxeringen och genom att skattefriheten gäller också utdelning
från länder som Sverige har skatteavtal med.

När bestämmelserna i 7 § 8 mom. SIL år 1993 togs bort i fråga om
svenska företag i samband med att mottagen utdelning blev skattefri,
behölls de i fråga om utdelning från utländska bolag.

Prop. 1999/2000:2

319

Bestämmelserna om utdelning från utländska bolag omarbetades år
1994 (prop. 1993/94:234, bet. 1993/94:SkU25, SFS 1994:778). Skattefri-
heten utvidgades så att den gäller utdelning inte bara från utländska bolag
utan från alla utländska juridiska personer. Samtidigt infördes en pre-
sumtionsregel för utländska juridiska personer i länder med vilka Sverige
har skatteavtal (se 21 §).

När skattskyldighet för mottagen svensk utdelning återinfördes år 1994
återinfördes den lydelse som bestämmelserna hade före år 1993. Dock
behölls de två nyss redovisade ändringarna som gjordes vid omarbet-
ningen våren 1994.

SLK tar upp frågan om bestämmelsen här i 20 § gäller utdelning till
förvaltningsföretag, dvs. också i fråga om bestämmelserna i 13 och
14 §§. Såväl i den proposition där det föreslogs att dispensen skulle infö-
ras (prop. 1978/79:210 t.ex. s. 159) som i den proposition där det före-
slogs att det skulle bli en fråga vid taxeringen (prop. 1990/91:107 t.ex.
s. 28) nämns bara utdelning från dotterbolag, med tillägg för övriga nä-
ringsbetingade aktier i den sistnämnda propositionen. Det finns emeller-
tid inget i lagtexten som tyder på att bestämmelsen inte skulle gälla också
för utdelning till förvaltningsföretag. SLK utgår vid utformningen av
förslaget från lagtextens ordalydelse. Regeringen följer kommitténs för-
slag.

SLK föreslår att punkten 2 skall utformas så att inkomstbeskattningen
av den utländska juridiska personen inte är väsentligt lindrigare än in-
komstbeskattningen enligt IL. I motsvarande bestämmelse i dag, 7 §
8 mom. sjätte stycket 2 SIL, finns som villkor att den inkomstbeskattning
som den utländska juridiska personen är underkastad är jämförlig med
den inkomstbeskattning som skulle ha skett enligt denna lag, om in-
komsten hade förvärvats av ett svenskt företag. Vad som avses därmed
har redovisats bl.a. i propositionerna 1978/79:210 och 1990/91:107. SLK
menar att jämförlig är ett vagt uttryck för det som sagts i dessa förarbeten
och har övervägt att lagfasta det som står i förarbetsuttalandena, men
kom fram till att det är en för stor uppgift för att kommittén skall ta sig
an den. Kommittén menar dock att ordet jämförlig inte återspeglar vad
som sägs i förarbetsuttalandena och har stannat för uttrycket väsentligt
lindrigare.

Regeringen delar SLK:s uppfattning att det kan finnas anledning att
överväga en ändring av uttrycket jämförlig beskattning. Regeringen har
tillkallat en särskild utredare för att se över bl.a. den frågan (dir.
1998:74). Det är därför inte lämpligt att här föregripa utredningens arbe-
te. Det av SLK föreslagna uttrycket återspeglar inte heller fullt ut vad
som uttalas i förarbetena. Uttrycket jämförlig behålls därför i avvaktan på
denna översyn.

27 £

SLK:s förslag (20 §): I första stycket punkten 1 används uttrycket
”dubbelbeskattningsavtal som omfattar inkomster i allmänhet”. I punkten
3 står ”inkomstskatt som är normal i det land”. I övrigt överensstämmer
SLK:s förslag med regeringens förslag, bortsett från några redaktionella
ändringar.

Prop. 1999/2000:2

320

Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation anser att tillägget
inkomster i allmänhet i första stycket punkt 1 måste uppfattas som en
skärpning. En sådan skärpning bör inte göras utan närmare överväganden
i ett större sammanhang.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
utländska juridiska personer i avtalsländer kommer från 7 § 8 mom.
sjunde stycket SIL. Som nämnts under kommentaren till 20 § infördes
bestämmelsen våren 1994.

I första stycket 1 har SLK som ett förtydligande lagt till att skatteavta-
let skall omfatta inkomster i allmänhet för att markera att sådana länder
med vilka avtalen innehåller regler endast för vissa branscher, t.ex. luft-
fartsföretag, inte skall omfattas. Regeringen anser, som kommittén, att
det tydligare bör markeras vilka avtal som avses med bestämmelsen.
Detta görs enklast genom att ange vilka avtal som faller utanför tillämp-
ningsområdet för bestämmelsen. Uttrycket ”skatteavtal som inte är be-
gränsat till att omfatta vissa inkomster” används därför i stället.

Bestämmelsen i första stycket 3 preciseras genom att uttrycket ”en in-
komstskatt som normalt tillämpas på juridiska personer ” används i stäl-
let för det av SLK använda uttrycket ”en inkomstskatt som är normal”.

22 £

SLK:s förslag (21 §): Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för att SLK använder uttrycket Europeiska gemenskapen i
stället för Europeiska unionen.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser
att det är utmärkt att man ändrar så att lydelsen överensstämmer med den
som föreslogs i propositionen. Sveriges Advokatsamfund ifrågasätter om
motivet är så starkt att regeln behöver utvidgas så att 18 § skall gälla
även för utdelning från utländska bolag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Inför Sveriges
medlemskap i EU införlivades bl.a. det s.k. moder-dotterbolagsdirektivet
med svensk rätt (SOU 1994:100, prop. 1994/95:52, bet. 1994/95:SkU 10,
SFS 1994:1863). Då lades åttonde och nionde styckena till i 7 § 8 mom.
SIL.

SLK har utformat första stycket som en utvidgning av 16 § om vilka
andelar som skall anses vara näringsbetingade. Det gäller bara andelar i
bolag i stater som är medlemmar i EU. Eftersom bestämmelsen är en
utvidgning kommer den i praktiken att gälla bara för utdelning på lager-
andelar eller på andelar i ett bolag där mottagaren innehar minst 25 % av
andelskapitalet men inte minst 25 % av rösterna. SLK har utformat be-
stämmelsen på det sätt som föreslogs i propositionen och inte efter da-
gens lagtext, som fick sin lydelse efter ändringar i utskottet. Avsikten
med bestämmelsen var att komplettera regleringen av vilka andelar som
anses som näringsbetingade och inte att undanta några andra bestämmel-
ser, t.ex. den s.k. Lundinregeln (18 § ovan). Med dagens lydelse är Lun-
dinregeln emellertid undantagen. Med SLK:s förslag kommer Lundinre-
geln att gälla också vid utdelning från utländska företag. En sådan be-
stämmelse strider inte mot direktivet eftersom det enligt artikel 1 i direk-
tivet far finnas bestämmelser i författningar för att förhindra skatteflykt.

Prop. 1999/2000:2

321

11 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

Bestämmelserna i 15-19 §§ gäller inte för utdelning på lagertillgångar. Prop.
Det kan vara bra att det uttryckligen står att denna bestämmelse gäller
också för lagertillgångar. Att bestämmelsen inte gäller för investmentfö-
retag och förvaltningsföretag framgår av 15 § (som är tillämplig på grund
av 20 § 1). Regeringen anser att SLK:s förslag är tydligare än dagens
lagtext. Att Lundinregeln blir tillämplig är inte en nackdel. Regeringen
följer SLK:s förslag.

I andra stycket finns en definition av uttrycket ”företag som hör hem-
ma i en utländsk stat som är medlem i Europeiska unionen”. En defini-
tion finns i 7 § 8 mom. nionde stycket SIL. Den hänvisar emellertid till
villkoren i artikel 2 i det av Europeiska gemenskapernas råd antagna di-
rektivet om en gemensam ordning för beskattning avseende moder- och
dotterbolag i olika medlemsstater (90/435/EEG). En officiell översätt-
ning av direktivet finns i Europeiska gemenskapernas officiella tidning,
EGT L 225, 20.8.1990, s. 6 och en provisorisk översättning finns i prop.
1994/95:52 s. 87 f. I detta stycke har i stället tagits in de villkor som
finns i artikeln. De aktuella bolagsformerna och skatterna är emellertid så
många att de har tagits in i bilagor till lagen. De svenska - liksom de ös-
terrikiska och finska - bolagen och skatterna finns med i ländernas an-
slutningsfördrag med EU, som finns intaget i en proposition om Sveriges
medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19 bil. 10 s. 308 f.).
Eftersom bestämmelserna bara avser utländska företag har de svenska
företagsformerna inte tagits med, men däremot den svenska skatten, ef-
tersom utländska företag kan vara skyldiga att betala den.

Bestämmelsen har ändrats så att den avser stater som är medlemmar i
den Europeiska unionen i stället för i den Europeiska gemenskapen efter-
som det är unionen som staterna är medlemmar i.

Nionde stycket i 7 § 8 mom. SIL avslutas med villkoret att den in-
komstbeskattning som bolaget är underkastad skall vara jämförlig med
den inkomstbeskattning som skulle ha skett enligt SIL om inkomsten
hade förvärvats av ett svenskt företag. Den bestämmelsen behövs inte
med den föreslagna utformningen, eftersom det ändå gäller enligt 20 § 2.

25 kap. Kapitalvinster och kapitalförluster i inkomstslaget
näringsverksamhet

Detta kapitel är placerat som 22 kap. i SLK:s förslag. Det innehåller be-
stämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet. Här finns bl.a. en definition av kapitalvinster och kapi-
talförluster, som termerna används i detta inkomstslag. De flesta be-
stämmelserna om kapitalvinster och kapitalförluster saknas dock. De har
i stället placerats i en avdelning med grundläggande bestämmelser om
kapitalvinster och kapitalförluster samt bestämmelser om hur de beräk-
nas. Avdelningen är till stora delar gemensam för inkomstslagen nä-
ringsverksamhet och kapital. Bestämmelserna finns i 44-55 kap., men
47 kap. om uppskovsavdrag, 51 kap. om vissa handelsbolagsavyttringar,
53 kap. om överlåtelse av privata tillgångar till underpris och 54 kap. om
betalning av skulder i utländsk valuta gäller bara kapitalvinster i in-

1999/2000:2

322

komstslaget kapital. Här i 25 kap. finns därför en hänvisning till 44—46,
48-50, 52 och 55 kap.

I kapitlet finns bestämmelser som gäller bara i inkomstslaget närings-
verksamhet om uppskov med beskattning av kapitalvinst vid koncemin-
tema andelsavyttringar. Bestämmelserna innehåller regler bl.a. om när
och hur avyttringama skall beskattas. Det finns vidare bestämmelser i
kapitlet om vissa avyttringar av tillgångar med kapitalförlust mellan när-
stående företag. De bestämmelserna gäller huvudsakligen i inkomstslaget
näringsverksamhet, men kan i vissa speciella situationer komma att gälla
också i inkomstslaget kapital. När ett svenskt handelsbolag avyttrar en
näringsfastighet eller näringsbostadsrätt tas vinsten upp i inkomstslaget
kapital av delägare som är fysiska personer. Då gäller reglerna också i
inkomstslaget kapital. Trots detta placeras bestämmelserna i detta kapitel
eftersom de sistnämnda situationerna torde vara relativt ovanliga. I
45 kap. 31 § och 46 kap. 16 § finns hänvisningar till detta kapitel. •

I dag finns det bestämmelser i punkt 22 av anvisningarna till 23 § KL
som ger regeringen en möjlighet att förklara att en förlust på andelar i ett
svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening eller ett utländskt bo-
lag med uppgift att driva verksamhet som är av väsentlig betydelse från
samhällsekonomisk synpunkt skall vara en avdragsgill omkostnad för
ägaren (den s.k. Lex Asea-Atom). Detsamma gäller för förluster på lån
e.d. som har lämnats till ett sådant företag. Bestämmelserna gäller också
förluster som beräknas uppkomma. Bestämmelserna infördes år 1972
(prop. 1972:13, bet. 1972:SkUll, SFS 1972:74) och utvidgades år 1973
(prop. 1973:126, bet. 1973:SkU43, SFS 1973:422). SLK har valt att inte
ta med dessa bestämmelser i IL med motivering att betydelsen av dem
har minskat väsentligt efter 1990 års skattereform och att de inte passar
in i det system som då infördes. Den enda remissinstans som yttrat sig
över förslaget är Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, som delar
kommitténs ställningstaganden. Regeringen följer SLK:s förslag.

Bakgrund

Enligt den ursprungliga lydelsen av KL beskattades alla avyttringar av
tillgångar för stadigvarande bruk i en rörelse som kapitalvinst eller kapi-
talförlust i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Bestämmelserna
ändrades senare bl.a. genom att vinster och förluster vid avyttringar av
inventarier kom att räknas in i verksamheten i inkomstslaget rörelse. Yt-
terligare en ändring genomfördes vid 1990 års skattereform genom att
inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet försvann. Kapitalvinsterna tas
numera i stället upp i inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital.

För juridiska personer beskattas alla kapitalvinster och kapitalförluster
i inkomstslaget näringsverksamhet, se 2 § 1 mom. sjätte och sjunde
styckena SIL och 13 kap. 1, 2 och 4 §§ IL. Det gäller såväl vinster och
förluster i deras egen verksamhet som vinster och förluster som redovisas
i deras egenskap av delägare i handelsbolag.

För fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag räknas
kapitalvinster och kapitalförluster vid fastighets- och bostadsrättsförsälj-

Prop. 1999/2000:2

323

ningar till inkomstslaget kapital medan övriga kapitalvinster och kapital-
förluster räknas till näringsverksamheten, se punkt 1 av anvisningarna till
22 § och punkt 33 av anvisningarna till 23 § KL och 13 kap. 1 och
4 §§ IL.

För enskilda näringsidkare finns det bestämmelser om att vissa till-
gångar inte räknas till näringsverksamheten i förslaget till 13 kap. 7 § IL.
Av de tillgångar som räknas till näringsverksamheten är det i dag bara
näringsbetingade andelar i kooperativa föreningar och fordringar som
medlemmar i kooperativa föreningar har på föreningen som kapitalvinst-
beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Enligt 13 kap. 7 § skall
emellertid kapitalvinstbeskattning ske i inkomstslaget näringsverksamhet
också av fordringar som uppkommit vid avyttring av inventarier samt
fordringar på sådana försäkringsersättningar eller skadestånd som skall
tas upp i näringsverksamheten, se vidare i kommentaren till den paragra-
fen. Näringsfastigheter och näringsbostadsrätter däremot räknas visserli-
gen till näringsverksamheten, men kapitalvinstbeskattningen av sådana
tillgångar sker i inkomstslaget kapital, se 13 kap. 6 § IL. Vilka kapital-
vinster och kapitalförluster i samfålligheter som enskilda näringsidkare
skall ta upp i näringsverksamheten regleras i 13 kap. 10 § IL, se vidare i
kommentaren till den paragrafen.

Oavsett i vilket inkomstslag som vinsterna och förlusterna beskattas
kallas de för kapitalvinster respektive kapitalförluster och beräknas på i
stort sett samma sätt.

Prop. 1999/2000:2

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:33 och 34, prop. 1989/90:110,

bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 f.

1996 Ändring av bestämmelserna om avyttringar mellan närstående
företag, Ds 1996:24, prop. 1996/97:18, bet,1996/97:SkU9, SFS
1996:1227

1998 Ändrade regler om kapitalvinstbeskattning vid avyttringar mel-
lan närstående företag m.m., SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet.
1998/99:SkU5, SFS 1998:1602, 1606 m.fl.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

1§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

324

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen anger
kapitlets innehåll.

Hänvisningar

2§

SLK:s förslag: I första stycket av SLK:s förslag finns inte hänvisningar-
na till 49 och 55 kap. med, I andra stycket finns andra hänvisningar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket
finns en hänvisning till bestämmelserna om kapitalvinster och kapital-
förluster i 45, 46, 48-50, 52 och 55 kap. Där finns bestämmelser som är
gemensamma för inkomstslagen näringsverksamhet och kapital. Beräk-
ningen av kapitalvinster och kapitalförluster sker till stora delar på sam-
ma sätt i båda inkomstslagen.

I dag finns bestämmelserna om hur man beräknar kapitalvinster och
kapitalförluster samlade i SIL i 24-31 §§ under rubriken Beräkning av
realisationsvinst. Det finns hänvisningar till dessa bestämmelser från in-
komstslaget näringsverksamhet i punkt 1 sista stycket av anvisningarna
till 24 § KL och i 2 § 1 mom. åttonde stycket SIL. De bestämmelser som
placerats i 49 kap. finns i lagen (1998:1601) om uppskov med beskatt-
ningen vid andelsbyten och de som placerats i 55 kap. finns i lagen
(1999:199) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti och in-
vesterarskydd.

Andra stycket första-femte strecksatserna innehåller hänvisningar om
bl.a. anskaffningsutgiften till några bestämmelser som finns placerade i
inkomstslaget näringsverksamhet. I sjätte strecksatsen finns en hänvis-
ning till 53 kap, som innehåller kapitalvinstbestämmelser som gäller bara
i inkomstslaget kapital. Kapitlet avslutas emellertid med några bestäm-
melser om vilket värde förvärvade tillgångar skall anses ha anskaffats
för. Bestämmelserna gäller oavsett vilken sorts tillgångar som förvärvas,
dvs. det kan vara lagertillgångar, inventarier eller kapitaltillgångar och
det kan vara fråga om fastigheter, bostadsrätter, lös egendom m.m. De är
således tillämpliga på kapitaltillgångar i inkomstslaget näringsverksam-
het.

Vad som avses med kapitalvinst och kapitalförlust

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Andra stycket sista strecksatsen om egentillverkade patent m.m. finns
dock inte med.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det bör klarläggas om
sådana konstverk och jämförbara tillgångar som avses i 18 kap. 3 § andra
stycket skall räknas som inventarier vid tillämpning av denna paragraf.
Riksskatteverket påpekar att som paragrafen är utformad kommer egna
upparbetade immateriella rättigheter att betraktas som kapitaltillgångar,
vilket inte kan ha varit avsikten. Näringslivets Skattedelegation ifråga-

Prop. 1999/2000:2

325

sätter uppdelningen på kapitaltillgångar och andra tillgångar. Systemet
skulle förenklas avsevärt om alla tillgångar behandlas på samma sätt,
möjligen med undantag för fastigheter.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kapitalvinst defini-
eras i inkomstslaget näringsverksamhet bl.a. i punkt 1 tredje stycket av
anvisningarna till 22 § KL som vinst vid icke yrkesmässig avyttring av
vissa tillgångar. En liknande definition finns i inkomstslaget kapital i 3 §
1 mom. SIL. Definitionerna kommer från den definition som år 1928
infördes i 35 § KL i det dåvarande inkomstslaget tillfällig förvärvsverk-
samhet. I fråga om kapitalvinster i inkomstslaget kapital har bestämning-
en icke yrkesmässig ansetts onödig, se kommentaren till 41 kap. 2 §. När
det gäller kapitalvinster i inkomstslaget näringsverksamhet passar det
mindre bra att tala om icke yrkesmässig avyttring. Avyttringen sker ju i
näringsverksamheten och för vissa näringsidkare kan det vara vanligt
med sådana avyttringar. Kapitalvinst och kapitalförlust har därför defini-
erats som vinst respektive förlust vid avyttring av kapitaltillgångar.

Med en sådan definition undantas vissa typer av tillgångar. Det gäller
lagertillgångar, pågående arbeten, kundfordringar och liknande tillgång-
ar. När det gäller dessa uttryck, se avsnitt 7.2.7. Också inventarier har
undantagits. Vad som räknas som inventarier i IL framgår av 18 kap. 1 §.
Den omständigheten att vissa inventarier inte skrivs av - t.ex. konstverk
enligt 18 kap. 3 § andra stycket IL - gör inte att de inte räknas som in-
ventarier. Fordringar på grund av avyttring av inventarier skall räknas till
näringsverksamheten, men vinsten vid avyttringen skall beräknas enligt
bestämmelserna för kapitalvinster (se 13 kap. 7 § samt kommentaren till
paragrafen). I andra stycket sista strecksatsen finns, liksom i 13 kap. 7 §,
en utvidgning av begreppet inventarier. Bestämmelserna om inventarier
gäller för sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1
bara om de har förvärvats från någon annan. Det finns ingen anledning
till att sådana rättigheter som räknas upp i det lagrummet skall räknas
som kapitaltillgångar bara därför att de inte har förvärvats från någon
annan. Bestämmelsen i sista strecksatsen har därför lagts till. Lagrådet
har synpunkter på detta. Regeringen redovisar sin inställning till Lagrå-
dets synpunkter i kommentaren till 18 kap. 1 §.

Näringslivets Skattedelegations synpunkt innehåller förslag till sådana
förändringar som ligger utanför ramen för detta arbete.

4§

SLK:s förslag: Uttrycket och liknande avtal finns inte med. Överens-
stämmer i övrigt med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket menar att förslaget kan innebära
en materiell förändring i fråga om sådana kontrakt som innebär säkringar
av betalningsflöden, värdet på inventarier eller dylikt som ingår i den
egentliga näringsverksamheten. Svenska Bankföreningen och Svenska
Fondhandlareföreningen påpekar att derivatinstrument används framför
allt som ett slags standardiserade försäkringsinstrument och att innan
derivatmarknadema etablerades löstes motsvarande problem med försäk-
ringspremier. Det är helt oacceptabelt att en varuvinst som kunnat bli
större än eljest tack vare en säkring med derivatinstrument beskattas som

Prop. 1999/2000:2

326

näringsverksamhet medan kostnaden för denna merintäkt beskattas som
kapitalförlust. Sveriges Advokatsamfund anför att det inte framgår om
den egentliga avsikten har varit att fa en fast avgränsning eller om
”terminer och köp- eller säljoptioner” skall uppfattas som exempel på
förpliktelser som avses i denna paragraf. Skall exempelvis swapavtal,
aktielån, m.m. falla utanför kapitalvinstbegreppet?

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Liksom i inkomst-
slaget kapital finns här en bestämmelse om att med kapitalvinst och ka-
pitalförlust också avses vinst respektive förlust på grund av förpliktelser
enligt terminer, köp- eller säljoptioner och liknande avtal, se kommenta-
ren till 41 kap. 2 §. Regler om detta infördes genom 1990 års skattere-
form.

Bestämmelsen har fatt en något för begränsad omfattning genom
SLK:s utformning. Som Sveriges Advokatsamfund påpekar finns det
även andra liknande avtal som bör omfattas. Regeringen har därför lagt
till och liknande avtal. Samma justering görs i 41 kap. 2 §, se kommenta-
ren till den paragrafen.

I dag framgår detta av punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 22 §
och punkt 33 av anvisningarna till 23 § KL och 2 § 1 mom. sjätte och
sjunde styckena SIL.

I näringsverksamhet gäller inte bestämmelsen om utfärdandet sker yr-
kesmässigt, varför det finns ett undantag i denna paragraf. Det är emel-
lertid inte lätt att uttrycka vad som undantas. Någon motsvarighet till
lagertillgångar finns inte på förpliktelsesidan varför uttrycket
”förpliktelser som är jämförbara med lagertillgångar” används.

När det gäller de frågor som Riksskatteverket, Svenska Bankförening-
en och Svenska Fondhandlareföreningen har tagit upp så har Regerings-
rätten i RÅ 1997 ref. 5 (I) fastställt ett överklagat förhandsbesked om
terminskontrakt som ett bolag som förvaltade bostadsfastigheter skulle
teckna för att neutralisera ränterisker vid upplåning. Skatterättsnämnden
konstaterade att det inte var fråga om en vid sidan av fastighetsförvalt-
ningen bedriven handel med värdepapper e.d. och fann att beskattningen
skall ske enligt reavinstreglema. Systemet i dag är således uppbyggt så
att om det inte är fråga om handel med värdepapper eller det på annat sätt
är fråga om förpliktelser som är jämförbara med lagertillgångar, så skall
beskattningen ske i form av kapitalvinstbeskattning.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
återfört avdrag för kapitalförlust på grund av konkurs är hämtad från 24 §
4 mom. sjätte stycket 3 SIL. Den infördes år 1993 (prop. 1993/94:45, bet.
1993/94:SkUl 1, SFS 1993:1471).

Prop. 1999/2000:2

327

Uppskov med beskattningen vid koncerninterna andelsavyttringar

Prop. 1999/2000:2

Bestämmelserna i 6-27 §§ innehåller regler om uppskov med beskatt-
ningen av en kapitalvinst vid avyttringar av vissa andelar inom svenska
koncerner. Bestämmelserna bygger på den nyligen antagna lagen
(1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser inom
koncerner (KÖL).

Det har sedan år 1966 funnits bestämmelser om uppskov med kapital-
vinstbeskattningen vid avyttringar inom en koncern av näringsbetingade
andelar. Då infördes en befrielse från kapitalvinstskatt vid överlåtelser av
andelar inom koncerner i samband med att kapitalvinstbeskattningen på
andelar blev evig (SOU 1965:72, prop. 1966:90, bet. 1966:BevU46, SFS
1966:215). Bestämmelsen placerades då i 35 § 4 mom. KL. Redan efter
ett år flyttades bestämmelsen till 35 § 3 mom. KL (SFS 1967:748).

År 1976 ersattes den definitiva skattebefrielsen med ett uppskov (prop.
1975/76:180, bet. 1975/76:SkU63, SFS 1976:343) genom att man lade
till en bestämmelse om att det övertagande företaget skall anses ha för-
värvat andelen vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som
gällt för det överlåtande företaget. Samtidigt infördes en möjlighet att
medge befrielse från kapitalvinstskatt vid överlåtelser också till utländska
företag. År 1979 lade man till bestämmelser om kapitalförluster (SOU
1977:86, prop. 1978/79:210, bet. 1978/79:SkU57, SFS 1979:612).

I samband med slopandet av den kommunala taxeringen av juridiska
personer år 1984 flyttades bestämmelsen över till 2 § 4 mom. SIL (DsFi
1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 f.).

I 1990 års skattereform ändrades paragrafen bl.a. med anledning av
ändringar i vissa andra bestämmelser (SOU 1989:33 och 34, prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 f. och prop.
1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10, SFS 1990:1422).

År 1996 (Ds 1996:24, prop. 1996/97:18, bet,1996/97:SkU9, SFS
1996:1227) lades det till ytterligare förutsättningar för tillämpning av
bestämmelserna, bl.a. att det överlåtande företaget inte samtidigt ingår i
en annan koncern än den som det överlåtande företaget ingår i. Samtidigt
gjordes vissa redaktionella ändringar och ett nytt moment, 4 a mom. SIL,
infördes för avyttringar till utländska företag.

Företagsskatteutredningen har sett över dessa bestämmelser. Utred-
ningen lämnade ett förslag till ändrade regler i 2 § 4 mom. SIL. Det har
bearbetats och år 1998 kom en ny lag (1998:1602) om uppskov med be-
skattningen vid andelsöverlåtelser inom koncerner. De regler som gällde
dessförinnan innebar att det säljande företaget inte beskattades. I stället
skulle det köpande företaget beskattas när andelarna avyttrades. Då be-
räknades kapitalvinsten som om det säljande och köpande företaget ut-
gjort en skattskyldig. Enligt den nya lagen beskattas det säljande företa-
get, men först när det inträffar en omständighet som medför att andelen
inte längre existerar eller innehas av ett företag som tillhör samma kon-
cern som det säljande företaget eller av det säljande företaget.

I punkt 1 tredje stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § KL
regleras att bestämmelserna i fråga om handelsbolag skall tillämpas ock-
så vid den kommunala taxeringen. En sådan bestämmelse behövs inte i

328

IL, som ju gäller vid taxeringen till såväl statlig som kommunal inkomst-
skatt.

Eftersom forslaget bygger på den nya lagen finns det inte anledning att
redovisa SLK:s förslag och remissinstansernas inställning. Rubrikerna
SLK:s förslag och Remissinstanserna saknas därför.

Lagrådet har framfört synpunkter angående dessa bestämmelser, bl.a.
på ordningen av paragraferna. Regeringen har strävat efter att få en en-
hetlig uppbyggnad av olika kapitel, bl.a. av 25, 37, 38 och 49 kap. Rege-
ringen finner inte anledning att ändra ordningen på paragraferna enbart
här i 25 kap. eller att ändra ordningen i samtliga dessa kapitel. Lagrådet
tar vidare upp frågan om systemet fungerar i praktiken i vissa hänseen-
den. De regler som Lagrådet nämner är inte nya. Det finns inte anledning
att i detta sammanhang överväga ändringar i regelsystemet.

Definitioner och tillämpningsområde

6§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
denna paragraf är hämtade från 1 § KÖL.

Det kan påpekas att enligt IL:s definition så omfattas inte dödsbon av
uttrycket juridisk person, vilket innebär att dessa regler inte blir tillämp-
liga på dödsbon. Vid tillämpning av dagens regler är dödsbon emellertid
juridiska personer, varför de i och för sig omfattas av bestämmelserna i
KÖL. Eftersom dödsbon inte ingår i koncerner skall de dock inte omfat-
tas av dessa bestämmelser.

I KÖL kallas den avyttrade andelen för överlåten andel. Begreppen
överlåtelse och avyttring skiljer sig genom att överlåtelse omfattar också
vissa benefika handlingar, som gåvor. Eftersom dessa regler innehåller
bestämmelser om uppskov med beskattningen av kapitalvinster bygger
de på att det har skett en avyttring (se definitionen av kapitalvinst i 3 §
första stycket). Visserligen kan bestämmelserna bli tillämpliga om det
finns benefika inslag, t.ex. vid tillämpning av bestämmelserna om oriktig
prissättning och uttagsbeskattning (se 8 §). Vid uttagsbeskattning skall
emellertid uttag av tillgångar behandlas som om de avyttras (se 22 kap.
7 §). Också när det gäller oriktig prissättning blir effekten av bestämmel-
serna att man beräknar en vinst som skulle ha uppkommit om en avytt-
ring till marknadspris hade skett. Överlåten har därför bytts ut mot avytt-
rad. Vid Lagrådets granskning av förslagen till nya regler för omstruktu-
rering av företag tog Lagrådet upp frågan om hur uttrycket avyttring an-
vänds (prop. 1998/99:15 s. 394 £). Regeringen har därefter tillkallat en
särskild utredare för att bl.a. belysa innebörden av avyttringsbegreppet i
olika bestämmelser och lämna förslag till de lagtekniska ändringar som
kan vara erforderliga (dir. 1998:55).

7§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Det finns inte någon
definition av koncern i KÖL, men enligt 7 § första stycket 1 finns regler
om att moderföretaget skall vara vissa typer av företag för att bestämmel-

Prop. 1999/2000:2

329

serna skall vara tillämpliga. För att förtydliga att detta skall gälla gene-
rellt när termen svensk koncern används har det tagits in en definition
här. Bestämmelsen i 15 § skall dock gälla för samtliga svenska och ut-
ländska koncerner, se nedan.

Bestämmelsen i andra stycket om vad som avses med koncern när ett
skatteavtal har tillämpats kommer från 7 § andra stycket KÖL.

8§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
vissa belopp skall behandlas som kapitalvinst vid tillämpning av dessa
bestämmelser kommer från 2 § KÖL.

9§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
det övertagande företaget vid en fusion eller fission skall anses köpa an-
delar kommer från 4 § KÖL. Av 44 kap. 8 § framgår att andelarna anses
avyttrade, men för tydlighets skull finns här en regel att det övertagande
företaget anses köpa andelarna.

10§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
företräde för bestämmelserna om uppskov vid fusioner, fissioner och
verksamhetsavyttringar är hämtad från 5 § KÖL.

Begäran

11 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att det krävs en begä-
ran för tillämpning av bestämmelserna om uppskov regleras i 1 § KÖL.

I lagrådsremissen var andra stycket placerat som ett första stycke i
12 §, se vidare i kommentaren till den paragrafen.

Handelsbolag som ägs genom handelsbolag

12 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
indirekta delägare i handelsbolag kommer från 6 § KÖL.

I lagrådsremissen var bestämmelserna i 11 § andra stycket placerade
som ett första stycke här i 12 §. Lagrådet anser att det från systematisk
synpunkt är lämpligare att alla bestämmelser om begäran av uppskov för
direkta eller indirekta delägare i handelsbolag placeras här i 12 § och att
resten av bestämmelsen i 12 § flyttas över till 18 §.

Regeringen gör följande bedömning. Det kan vara lämpligt att ta in be-
stämmelserna om begäran om uppskov från delägare i handelsbolag i
11 § som ett andra stycke och att i huvudsak utforma bestämmelsen på
det sätt Lagrådet föreslår. I detta kapitel finns det bestämmelser i två pa-
ragrafer som skall tillämpas på handelsbolag som ägs genom handelsbo-
lag. Det skulle naturligtvis gå att flytta ut bestämmelserna, som Lagrådet

Prop. 1999/2000:2

330

föreslår. Lagrådet föreslår detsamma i en motsvarande bestämmelse i
49 kap., som reglerar andelsbyten. Där finns det bestämmelser i fyra pa-
ragrafer som skall tillämpas på handelsbolag som ägs genom handelsbo-
lag. Att flytta ut dessa bestämmelser skulle göra lagtexten längre och mer
komplicerad. Regeringen finner inte skäl att, för de relativt ovanliga fall
då handelsbolag ägs genom handelsbolag, tynga lagtexten med ytterligare
bestämmelser.

Villkor för uppskov

13 §

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
vilka andelar som omfattas av bestämmelserna är hämtad från 3 § KÖL.

74#

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
moderföretag i koncernen är hämtad från 7 § första stycket 1 KÖL.

15 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
koncemtillhörighet i flera koncerner kommer från 7 § första stycket 2
KÖL. Liksom i SLK:s förslag till 22 kap. 11 § tredje stycket IL finns ett
tillägg i första stycket andra strecksatsen att den omständigheten att
överlåtaren och förvärvaren ingår i olika underkoncemer inte hindrar
tillämpning av bestämmelserna. I denna paragraf skall termen koncern
naturligtvis inte inskränkas på samma sätt som i övriga bestämmelser om
koncemintema andelsavyttringar (se 7 §), utan bestämmelsen bör gälla
för alla svenska och utländska koncerner. Därför har andra stycket lagts
till.

Lagrådet har föreslagit att bestämmelsen skall ändras redaktionellt i
förhållande till förslaget i lagrådsremissen. Regeringen följer Lagrådets
förslag.

16§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen är
hämtad från 7 § första stycket 3 KÖL. I förslaget från SLK finns en mot-
svarande bestämmelse i 22 kap. 12 § IL, där utformad som en definition
av näringsbetingad aktie. Uttrycket näringsbetingade andelar förklaras i
24 kap. 16 §. Att uttrycket näringsbetingade andelar inte används här
beror på dels att här skall man beakta också om andra företag i den
svenska koncernen innehar aktier, dels att det är olika tidpunkter för in-
nehavet som är avgörande här och i 24 kap. 16 §.

Lagrådet har yttrat sig med anledning av bl.a. definitionen av närings-
betingade andelar i 24 kap. 16 §. I den bestämmelsen byter regeringen ut
ordet verksamhet mot rörelse. Samma byte görs här i denna paragraf.
Rörelse definieras i 2 kap. 24 §. I kommentaren till den paragrafen finns
en redogörelse för skälen till bytet. Ändringen har gjorts efter lagråds-
granskningen.

Prop. 1999/2000:2

331

Den huvudsakliga innebörden av uppskov

17 §

Kommentar och skälen for regeringens forslag: Huvudregeln om när
kapitalvinsten skall tas upp som intäkt kommer från 8 § KÖL.

Lagrådet föreslår en ny lydelse av paragrafen. Lagrådet menar att be-
stämmelsen blir lättare att förstå om den avslutas ”... den avyttrade an-
delen inte längre existerar eller inte längre innehas av det säljande företa-
get eller av ett företag som tillhör samma svenska koncern som det säl-
jande företaget, om inte annat följer av 8-24 §§.”.

Regeringens och Lagrådets förslag skiljer sig åt på två sätt. För det
första upprepar Lagrådet orden ”eller inte längre”. Regeringen följer det
förslaget. Det andra som skiljer är att Lagrådet nämner det säljande före-
taget före andra företag inom koncernen. Det kan rent språkligt göra att
meningen flyter bättre, men kan leda tanken fel. Det som åsyftas är att
det säljande företaget köpt tillbaka den avyttrade andelen från ett företag
inom koncernen och sedan säljer andelen externt. Att nämna denna för-
hållandevis ovanliga situation först gör enligt regeringens bedömning
bestämmelsen svårare att förstå, varför regeringen inte följer Lagrådets
förslag på denna punkt.

18 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
vad som gäller om det säljande företaget är ett handelsbolag kommer från
9 § KÖL. Att även indirekt ägande genom handelsbolag beaktas regleras
i 12 § ovan och i 6 § KÖL.

I det till Lagrådet remitterade förslaget fanns ett första stycke som
hänvisade till 17 §. Lagrådet anser att det innebär en dubbelreglering och
stycket har efter förslag från Lagrådet tagits bort.

Det säljande företaget för hemvist i ett annat land

19 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
kapitalvinsten skall tas upp om det säljande företaget får hemvist i ett
annat land eller inte längre har ett fast driftställe här kommer från 10 §
tredje stycket KÖL. I den bestämmelsen står det att vinsten skall tas upp
som intäkt vid det tillfället. Vid det tillfället har utelämnats här i rege-
ringens förslag eftersom det är självklart att intäkten skall tas upp när det
som anges i paragrafen sker. Reglerna i IL är ju så utformade att de gäller
för det aktuella beskattningsåret, om det inte föreskrivs något annat (se
avsnitt 7.1 under rubriken Tidsperspektivet). Denna ändring har gjorts
efter lagrådsföredragningen.

Det säljande företaget upphör att existera

20 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
vad som gäller när det säljande företaget upplöses kommer från 10 §

Prop. 1999/2000:2

332

första och andra styckena KÖL. Också i denna paragraf har uttrycket vid Pr°P- 1999/2000:2
det tillfället utelämnats. För kommentar, se 19 §. .

Den avyttrade andelen avyttras genom ett andelsbyte

21 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
vad som gäller om det köpande företaget avyttrar den avyttrade andelen
genom ett andelsbyte kommer från 11 § KÖL. Den sista meningen kom
till först vid utskottsbehandlingen.

Den avyttrade andelen delas ut

22 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
vad som gäller när de avyttrade andelarna delas ut av det köpande företa-
get genom s.k. Lex ASEA-utdelning kommer från 12 § KÖL.

Andelarna i det köpande företaget delas ut

23 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
vad som gäller när andelarna i det köpande företaget delas ut genom s.k.
Lex ASEA-utdelning kommer från 13 § KÖL.

Det avyttrade företaget går upp i ett koncernföretag genom fusion

24 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
fusion mellan det avyttrade företaget och ett annat företag kommer från
14 § KÖL. Bestämmelsen har ändrats i förhållande till lagrådsremissen
på grund av ny lagstiftning år 1999 (prop. 1998/99:113, bet.
1998/99:SkU23, SFS 1999:646). Ändringen här i IL har inte granskats av
Lagrådet.

Turordning

25 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
turordning vid avyttring av andelar kommer från 15 § KÖL. Också denna
bestämmelse har ändrats i förhållande till lagrådsremissen på grund av ny
lagstiftning år 1999 (prop.l998/99:113, bet. 1998/99:SkU23, SFS
1999:646). Ändringen här i IL har inte granskats av Lagrådet.

333

Uppdelning och sammanläggning av uppskovsbelopp

26 och 27 §§

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna om
uppdelning och sammanläggning av uppskovsbelopp kommer från 16 §
KÖL.

Lagrådet påpekar att uttrycket ”liknande förfarande” i 26 § kan föran-
leda osäkerhet, bl.a. om uttrycket innefattar nyemissioner och i så fall
efter vilka grunder kapitalvinsten skall fördelas på de nyemitterade an-
delarna. Lagrådet hänvisar till att Lagrådet redan när bestämmelsen in-
fördes hade påtalat detta (prop. 1998/99:15, s. 400 och 402). Lagrådet
framhåller på nytt att frågan bör bli föremål för vidare överväganden.
Enligt regeringens bedömning är det inte lämpligt att gå in på denna frå-
ga här. Regeringen avser i stället att överlämna frågan för vidare övervä-
ganden till Utredningen om vissa företagsskattefrågor.

Avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap

Bestämmelserna i 28-32 §§ kommer från 2 § 4 a mom. SIL.

Regler om begränsningar i avdragsrätten för kapitalförluster vid avytt-
ringar mellan företag i intressegemenskap har funnits sedan 1990 års
skattereform. De placerades då i 2 § 4 mom. tredje, femte och nionde
styckena SIL. Bestämmelserna ändrades år 1996 (Ds 1996:24, prop.
1996/97:18, bet,1996/97:SkU9, SFS 1996:1227).

Momentet har därefter setts över av Företagsskatteutredningen och år
1998 flyttades bestämmelserna över till 2 § 4 a mom. SIL. Enligt de
gamla reglerna inträdde det köpande företaget i det säljande företagets
skattemässiga situation, vilket innebar att det köpande företaget fick till-
godogöra sig den förlust som uppkom under det säljande företagets inne-
havstid. Enligt de nya reglerna skjuts avdragsrätten för kapitalförlusten
upp och det är det säljande företaget som drar av kapitalförlusten. Däri-
genom kan avdrag medges också i de fall då tillgången avyttrats till ett
utländskt företag.

Eftersom regeringens förslag och SLK:s förslag utgår från olika regler
finns det inte någon anledning att redogöra för SLK:s förslag eller för
remissinstansernas synpunkter på förslagen. I kommentarerna tas därför
bara in upplysningar om var bestämmelserna kommer från.

Tillämpningsområde

28 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen behandlar
avdrag för kapitalförluster vid avyttringar mellan företag i intressege-
menskap.

Bestämmelserna kommer från 2 § 4 a mom. första stycket SIL.

Uttrycken moderföretag och dotterföretag används på ett flertal ställen
i inkomstskattelagstiftningen (t.ex. i nuvarande punkt 10 av anvisningar-
na till 53 § KL och 2 § 4 mom. åttonde stycket SIL, i de föreslagna
20 kap. 23 §, 35 kap. 2 § och 40 kap. 14 §). Med moder- och dotterföre-

Prop. 1999/2000:2

334

tag förstås (om det inte sägs något annat, som i 35 kap. 2 § eller i 40 kap.
7 §) sådana företag som enligt det civilrättsliga koncernbegreppet bildar
moder-dotterförhållanden. Uttrycket ”under i huvudsak gemensam led-
ning” finns i dag också i punkt 11 fjärde stycket av anvisningarna till
23 § KL, i IL placerad i 20 kap. 23 §. Vad som avses då är inte bara äkta
koncerner utan också om t.ex. en fysisk person har det bestämmande in-
flytandet över två eller flera juridiska personer utan att företagen ingår i
ett formellt koncemforhållande. Men det kan också finnas andra fall som
avses, se t.ex. RÅ83 Aa 225. Se också vad som sägs i Ds Fi 1986:19 s.
50 f. och prop. 1986/87:42 s. 34 f.

Bestämmelserna gäller också när det köpande eller säljande företaget
är ett svenskt handelsbolag. Att detta gäller också vid den kommunala
taxeringen i fråga om fysiska personers andelar i handelsbolag regleras i
punkt 33 av anvisningarna till 23 § KL. Det kan påpekas att när handels-
bolaget har en fysisk person som delägare beskattas delägarens andel av
handelsbolagets kapitalförlust vid avyttring av en fastighet eller bostads-
rätt i inkomstslaget kapital (se 13 kap. 4 § andra stycket IL). Det finns
inga bestämmelser i inkomstslaget kapital om att avdragsrätten skjuts
upp. Det är emellertid avsikten att detta skall gälla också i de fallen. Det
tas därför in hänvisningar i 45 kap. 31 § och 46 kap. 16 §.

Dödsbon omfattas inte av uttrycket juridiska personer i IL, till skillnad
mot i dagens lagstiftning. Det skulle därför kunna göras ett tillägg för
dödsbon i denna paragraf, men tanken är inte att den skall gälla for döds-
bon. Något tillägg görs därför inte. När det gäller utländska dödsbon om-
fattas de emellertid eftersom de behandlas som utländska bolag.

29 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att reglerna inte skall
tillämpas i vissa fall regleras i 2 § 4 a mom. andra stycket SIL.

Lagrådet tar upp frågan om hur denna bestämmelse förhåller sig till
44 kap. 23 och 24 §§ (44 kap. 21 och 22 §§ i lagrådsremissen). Vidare
påpekar Lagrådet att rätten till avdrag för en kapitalförlust i sin helhet
kan gå förlorad så snart ersättningen understiger marknadsvärdet. Lagrå-
det ifrågasätter denna kraftiga tröskeleffekt från saklig utgångspunkt och
menar att frågan bör övervägas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Båda dessa frågor överensstämmer med gällande rätt. Det är inte lämpligt
att överväga någon ändring i detta sammanhang. Regeringen har i stället
för avsikt att lämna över frågorna till Utredningen om vissa foretags-
skattefrågor. När det gäller frågan hur dessa bestämmelser förhåller sig
till bestämmelserna i t.ex. 44 och 48 kap. finns det dock anledning att
påpeka att 29 § är en specialregel som tar över de allmänna reglerna. Det
innebär t.ex. att denna regel har företräde framför bestämmelserna om
avdrag for kapitalförluster i 48 kap. 25-27 §§ vilket innebär att även om
en kapitalförlust far dras av enligt 48 kap. så gäller inte det om regeln här
i 29 § är tillämplig.

Prop. 1999/2000:2

335

Uppskjuten avdragsrätt

30 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beskattningstidpunkten finns i 2 § 4 a mom. första stycket SIL.

Efterföljande fusion eller fission

31 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
avdrag inte medges för kapitalförlust om det företag som den överlåtna
andelen avser går upp i ett annat företag i samma intressegemenskap som
det säljande företaget är hämtad från 2 § 4 a mom. femte stycket SIL.

Turordning

32 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om i
vilken ordning tillgångar skall anses avyttrade är hämtad från 2 § 4 a
mom. tredje och ljärde styckena SIL.

26 kap. Återföring av värdeminskningsavdrag

Detta kapitel innehåller bestämmelser om återföring av värdeminsk-
ningsavdrag m.m. när en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt avytt-
ras eller övergår till att bli privatbostadsfastighet respektive privatbo-
stadsrätt. Det finns bestämmelser både för kapitaltillgångar och för la-
gertillgångar. Kapitlet är placerat som 23 kap. i SLK:s förslag.

Bakgrund

År 1981 infördes en bestämmelse om återföring av värdeminskningsav-
drag vid avyttring av lagerfastigheter (SOU 1977:86, prop. 1980/81:68,
bet. 1980/81 :SkU25, SFS 1981:295). När det gäller fastigheter och bo-
stadsrätter som är kapitaltillgångar var det först genom 1990 års skattere-
form som det infördes bestämmelser om återföring av värdeminsknings-
avdrag m.m. (förarbeten, se nedan). För sådana fastigheter och bostads-
rätter kan återföringen sägas vara en korrigering för att det tidigare har
gjorts för stora avdrag för värdeminskning m.m.

Kapitalvinsten eller kapitalförlusten när en näringsfastighet eller nä-
ringsbostadsrätt avyttras, skall för enskilda näringsidkare och fysiska
personer som är delägare i svenska handelsbolag beskattas i inkomstsla-
get kapital. Att värdeminskningsavdragen m.m. skall återföras i närings-
verksamheten i stället för vid kapitalvinstberäkningen beror på att om det
skulle ske vid kapitalvinstbeskattningen skulle det återförda beloppet
beskattas som inkomst av kapital medan avdragen gjordes i näringsverk-
samhet, där skattebelastningen är högre. För juridiska personer har det
inte någon egentlig betydelse om återföringen görs vid kapitalvinstberäk-

Prop. 1999/2000:2

336

ningen eller vid den vanliga inkomstberäkningen. Det beslutades emel-
lertid att samma regler skulle gälla såväl för juridiska personer som för
enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska
handelsbolag.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:33 och 34, prop. 1989/90:110,

bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 f.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Första och andra styckena överensstämmer med rege-
ringens förslag, med undantag för några redaktionella ändringar. Tredje
stycket finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen är en
inledning till kapitlet. I första stycket står det ”värdeminskningsavdrag
m.m.". Med m.m. avses här och på andra ställen i lagen där det talas om
”återförda värdeminskningsavdrag m.m. enligt 26 kap.”, t.ex. i 31 kap.
7 §, alla de avdrag som räknas upp i 2 § första stycket 2-5.

I andra stycket står att bestämmelserna i 2-11 §§ gäller i fråga om fas-
tigheter och bostadsrätter som är kapitaltillgångar och bestämmelserna i
12 och 13 §§ gäller i fråga om fastigheter och bostadsrätter som är lager-
tillgångar. I de aktuella paragraferna finns det inte någon begränsning till
dessa grupper av tillgångar.

I tredje stycket har det gjorts ett tillägg efter lagrådsföredragningen
med en hänvisning till den nya 14 § angående skattemässig kontinuitet i
fråga om näringsbostadsrätter. Vidare hänvisas också till kapitlen om
byggnader och markanläggningar för att läsaren skall se att motsvarande
regler finns i fråga om fastigheter.

Kapitaltillgångar

Fastigheter

2§

SLK:s förslag: Första stycket överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag, bortsett från några redaktionella ändringar. I andra
stycket finns inte tillägget ”om fastigheten förvärvats senare genom köp,
byte eller på liknande sätt”.

Prop. 1999/2000:2

337

Remissinstanserna: Sveriges Fastighetsägareförbund anser att be-
stämmelsen i första stycket 5 om återföring av utgifter for förbättrande
reparationer och underhåll skall avskaffas. Ingen kan i dag säga vad som
omfattas av bestämmelsen och SLK:s förslag innebär inte att det blir lät-
tare. Regeln bör över huvud taget inte finnas for juridiska personer och
för enskilda näringsidkare bör den gälla bara den som köpt en nedsliten
fastighet for att reparera med direktavdrag och som kort tid därefter av-
yttrar fastigheten. Riksskatteverket anser att det är alltför kortfattat att i
första stycket 5 skriva ”avdrag det beskattningsåret”.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar återföring av gjorda värdeminskningsavdrag m.m. Bestämmel-
serna i första stycket finns i dag i punkt 5 första stycket av anvisningarna
till 22 § KL. De tillkom vid 1990 års skattereform.

Riksskatteverkets förordar att dagens lydelse i punkt 5 av anvisningar-
na till 22 § KL skall användas i första stycket 5. Där används uttrycket
"ett belopp motsvarande avdragsgilla utgifter för värdehöj ande repara-
tioner och underhåll av byggnad eller markanläggning på fastighet under
det aktuella beskattningsåret och medgivna avdrag avseende sådana ut-
gifter under de fem närmast föregående beskattningsåren”. När det gäller
det aktuella beskattningsåret bör, enligt regeringens mening, det som
skall återföras motsvara det avdrag som görs för beskattningsåret och
inte det avdrag som skulle kunna göras därför att utgifterna är avdrags-
gilla. När det gäller tidigare år används i dag uttrycket medgivna avdrag.
I IL används ordet gjorda i stället for medgivna. Att det är gjorda avdrag
som skall återföras framgår redan av 1 §. SLK:s förslag behålls därför,
med undantag for att uttrycket ”avdrag det beskattningsåret” ändras till
”avdrag som avser beskattningsåret”.

I andra stycket finns en upplysning om vad som menas med förbätt-
rande reparationer och underhåll (jfr 10 § andra stycket). En motsvarande
upplysning finns i punkt 5 sjätte stycket av anvisningarna till 22 § KL.
Där används uttrycket värdehöjande reparationer och underhåll. SLK har
bytt ut det mot förbättrande reparationer och underhåll med motivering
att det ju är tillgångens skick och inte dess värde som är avgörande. Re-
geringen anser att bytet är motiverat och följer kommitténs förslag. Da-
gens uttryck infördes genom 1990 års skattereform. Uttrycket förbättran-
de reparationer och underhåll används också i vissa bestämmelser som
reglerar kapitalvinstberäkningen, se 45 kap. 12 § och 46 kap. 10 §.

Lagrådet föreslår att utformningen av bestämmelsen i andra stycket
skall ändras i förhållande till SLK:s förslag genom tillägget ”om fastig-
heten förvärvats senare genom köp, byte eller på liknande sätt” for att
den skall passa in också på de situationer då fastigheten övergått till en
ny ägare genom arv, testamente, gåva eller bodelning (se 9 och 13 §§).
Regeringen har utgått ifrån att de bestämmelser som finns om skattemäs-
sig kontinuitet i 19 kap. 18 § och 20 kap. 12 § innebär att den nye ägaren
anses inträda i överlåtarens skattemässiga situation också när det gäller
forvärvstidpunkten när det gäller bestämmelser om förbättrande repara-
tioner och underhåll samt värdeminskningsavdrag. Det innebär att om det
står förvärvet så avses inte förvärvet genom arv, testamente, gåva eller
bodelning utan det tidigare förvärv som skett genom köp, byte eller på

Prop. 1999/2000:2

338

liknande sätt. Lagrådet gör emellertid inte samma tolkning. I tydlighetens
intresse görs det tillägg som Lagrådets föreslår.

Sveriges Fastighetsägareförbunds yttrande innehåller förslag om såda-
na materiella förändringar som inte bör företas i detta lagstiftningsären-
de.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att avdrag som avser tiden före år 1952 inte skall återföras finns i punkt 5
första stycket av anvisningarna till 22 § KL. Den lades till år 1993 (prop.
1993/94:45, bet. 1993/94:SkUll, SFS 1993:1470) i samband med änd-
ringar av kapitalvinstbestämmelsema. De ändrade kapitalvinstbestäm-
melsema finns i 45 kap. 28 och 29 §§.

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för att SLK föreslår att bestämmelsen skall gälla bara om fonden var av-
satt av en enskild näringsidkare.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om hur stor del av ett avdrag som skall återföras enligt 2 § första stycket
4 kommer från punkt 5 sjunde stycket av anvisningarna till 22 § KL. Av-
drag för avsättning till en ersättningsfond far uppgå högst till ett belopp
som motsvarar den skattepliktiga kapitalvinsten och de återföringar som
skall ske enligt denna paragraf, se 31 kap. 7 §. Det belopp som återförs
enligt 2 § första stycket 4 skall enligt bestämmelsen här i 4 § begränsas
till den del av avsättningen som motsvaras av återföringen enligt detta
kapitel vid den avyttring som låg till grund för avsättningen.

SLK föreslår att det skall införas en begränsning så att bestämmelsen
gäller bara för enskilda näringsidkare. Kommittén motiverar införandet
med att i annat fall skulle resultatet bli fel för juridiska personer. När
kommitténs förslag lades fram skilde sig beskattningen för juridiska per-
soner från enskilda näringsidkares beskattning dels genom att avsättning-
en vid den första avyttringen till ersättningsfond grundade sig bl.a. på en
kvoterad kapitalvinst, dels genom att den juridiska personen blev be-
skattad på samma sätt (i samma inkomstslag till samma skattesats) för
såväl kapitalvinster som andra intäkter av näringsverksamhet. Bestäm-
melserna har emellertid ändrats år 1998 så att kapitalvinsten inte längre
skall kvoteras för juridiska personer. Det finns därför inte skäl att be-
gränsa regeln till fysiska personer. Regeringen tar inte med begränsning-
en.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

339

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I denna paragraf
finns en spärregel, som tillkom år 1990. Den finns i dag placerad i punkt

5 femte stycket av anvisningarna till 22 § KL.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen lik-
ställs vissa överföringar och upplåtelser av mark m.m. med avyttring.
Bestämmelsen infördes år 1990. Den är hämtad från punkt 5 fjärde
stycket av anvisningarna till 22 § KL.

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
att den skrivits om redaktionellt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar avyttring av en del av en fastighet. Första meningen finns i dag i
punkt 5 tredje stycket av anvisningarna till 22 § KL. Den infördes år
1990.

Den andra meningen är ny. Det finns en uttrycklig bestämmelse i dag
om hur omkostnadsbeloppet vid tillämpning av 5 § skall beräknas vid
delavyttringar när en näringsfastighet övergår till att bli privatbostads-
fastighet hos samma ägare (se punkt 6 av anvisningarna till 22 § KL och
8 § andra stycket nedan). I sådana fall föreskrivs att 25 § 6 mom. första
stycket första och andra meningarna SIL skall tillämpas (beräkning på
grund av avyttrad del - i IL placerade i 45 kap. 19 §). Om den skattskyl-
dige begär det far i stället tredje meningen i lagrummet tillämpas
(beräkning genom proportionering - i IL placerad i 45 kap. 20 §). SLK
har därför tagit in en uttrycklig regel också för avyttringar trots att det
kan anses framgå av den första meningen att beräkningen också av om-
kostnadsbeloppet skall grundas på den faktiskt försålda delen. Kom-
mittén har då förutsatt att också den särskilda beloppsregeln i 25 §

6 mom. första stycket andra meningen SIL skall fa användas. Regeringen
följer kommitténs förslag.

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar återföring vid karaktärsbyten från näringsfastighet till privatbo-
stadsfastighet hos samma ägare. Bestämmelserna finns i dag i punkt 6
första stycket av anvisningarna till 22 § KL. Också denna bestämmelse
infördes vid 1990 års skattereform.

I dagens bestämmelse talas det om en näringsfastighet eller ”del där-
av”. Uttrycket ”del därav” har inte tagits med i IL. Att det gäller vid del-
avyttringar framgår ändå genom hänvisningen till 7 § och av vad som
står i andra stycket.

Prop. 1999/2000:2

340

Det kan påpekas att någon kapitalvinstbeskattning inte sker förrän vid
avyttring av fastigheten. Trots det skall spärregeln i 5 § tillämpas och då
finns det en bestämmelse i andra stycket om att ersättningen skall anses
uppgå till marknadsvärdet. Bestämmelsen i andra stycket andra mening-
en har kommenterats under 7 §. Observera att meningen är ett undantag
från 7 § andra meningen.

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I
första stycket finns dock orden ”eller kan antas komma att bli” inte med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Liksom 8 § be-
handlar denna paragraf den situationen att en näringsfastighet övergår till
att bli privatbostadsfastighet. I denna paragraf sker dock övergången i
samband med benefika fång. Bestämmelsen kommer från punkt 5 sista
stycket av anvisningarna till 22 § KL och tillkom vid 1990 års skattere-
form.

Enligt nuvarande lydelse gäller bestämmelsen om egendomen ”blir el-
ler kan antas komma att bli” privatbostadsfastighet. SLK har utelämnat
”kan antas komma att bli” med motivering att beskattningen bör ske efter
verkliga förhållanden eftersom utfallet annars blir oriktigt. Regeringen
följde SLK:s förslag i lagrådsremissen. Lagrådet anser emellertid att det
finns anledning att överväga om det finns tillräckliga skäl för ändringen.
Regeringen följer inte SLK:s förslag. I de fall då fastigheten inte blir en
privatbostadsfastighet omedelbart, men avsikten är att den skall bli pri-
vatbostadsfastighet hos den nye ägaren inom kort, leder SLK:s förslag till
att värdeminskningsavdragen m.m. återförs hos den nye ägaren i stället
för hos den gamle. Det är inte motiverat att göra den ändringen i detta
sammanhang. Regeringens förslag bygger i stället på dagens lagtext.

Det sker inte någon kapitalvinstbeskattning vid de benefika fång som
avses i denna paragraf. Trots det skall värdeminskningsavdrag m.m. åter-
föras och spärregeln i 5 § tillämpas. Av andra stycket framgår att vid
tillämpning av 5 § skall ersättningen anses uppgå till marknadsvärdet.

Bostadsrätter

10 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
några redaktionella ändringar. I andra stycket finns inte tillägget ”om
fastigheten förvärvats senare genom köp, byte eller på liknande sätt”.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar återföring av avdrag för förbättrande reparationer och underhåll
av bostadsrätter. Bestämmelserna finns i dag i punkt 5 andra och sjätte
styckena av anvisningarna till 22 § KL. Också bestämmelserna som gäl-
ler bostadsrätter infördes genom 1990 års skattereform.

När det gäller tillägget i bestämmelsen i andra stycket, jämför kom-
mentaren till 2 § andra stycket.

Prop. 1999/2000:2

341

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Orden ”eller kan antas komma att bli” finns dock inte med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar återföring när en näringsbostadsrätt blir privatbostadsrätt dels
hos samma ägare, dels vid övergång till en ny ägare genom arv, testa-
mente, gåva eller bodelning. Det kan påpekas att någon kapitalvinstbe-
skattning inte sker förrän vid avyttring av bostadsrätten. Bestämmelserna
finns i dag i punkt 6 andra stycket respektive punkt 5 åttonde stycket av
anvisningarna till 22 § KL. De infördes år 1990.

När det gäller punkten 2 har uttrycket ”kan antas komma att bli” lagts
till i förhållande till SLK:s förslag. För motivering, se kommentaren till
9§.

Lagertillgångar

12 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
återföring av värdeminskningsavdrag på lagerfastigheter är hämtad från
punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 22 § KL. Före 1990 års skatte-
reform fanns en motsvarande bestämmelse i punkt 1 fjärde stycket av
anvisningarna till 28 § KL. Bestämmelsen infördes år 1981 (SOU
1977:86, prop. 1980/81:68, bet. 1980/81 :SkU25, SFS 1981:295). Den
bestämmelsen saknade dock inskränkningen att återföringen bara gäller
för avdrag som inte gjorts i räkenskaperna (se prop. 1989/90:110 s. 661).

SLK har anfört att kommittén har svårt att överblicka om bestämmel-
sen ger besked och rätt resultat i alla olika situationer som kan förekom-
ma, t.ex. om fastigheten behandlats som anläggningstillgång i bokföring-
en men som lagertillgång vid beskattningen. Kommittén föreslår därför
en översyn av bestämmelsen, eventuellt i samband med den översyn som
förordas av bestämmelserna i 27 kap. om byggnadsrörelse, tomtrörelse
och handel med fastigheter. Riksskatteverket instämmer i att det är an-
geläget med en översyn. Regeringen kan också instämma i att regeln inte
ger besked i alla situationer. Det är emellertid inte rätt tillfälle att ta upp
frågan om materiella ändringar av bestämmelserna i detta lagstiftnings-
ärende.

13 §

SLK:s förslag: Enligt förslaget skall bestämmelserna även i 3, 4 och
5 §§ samt 9 § andra stycket tillämpas på dessa äganderättsövergångar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Enligt punkt 5 sista
stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § KL skall bestämmelser-
na i anvisningspunkten (som motsvarar ett antal av de paragrafer som
finns ovan i detta kapitel) gälla också vid vissa benefika överlåtelser av

Prop. 1999/2000:2

342

näringsfastigheter och näringsbostadsrätter som är lagertillgångar. Be-
stämmelsen infördes genom 1990 års skattereform.

SLK anför att de bestämmelser som finns för kapitaltillgångar inte pas-
sar på lagertillgångar. Hur skall t.ex. 5 § tillämpas på lagertillgångar?
Kommittén påpekar också att sådana avdrag som avses i 2 § första styck-
et 2-4 samt i 4 § inte kan förekomma på lagertillgångar. Hur går be-
stämmelserna ihop med bestämmelsen i 24 § 1 mom. tredje stycket SIL
(44 kap. 22 § IL) att tillgången skall anses anskaffad till det bokförda
värdet?

Kommittén ansåg därför att även denna bestämmelse bör ses över (jfr
12 §), liksom den bestämmelse som placerats i 44 kap. 22 § (42 kap. 17 §
tredje stycket i SLK:s förslag). I avvaktan på en översyn har SLK tagit in
de bestämmelser som gäller i dag, utan ändringar.

Också i denna fråga håller Riksskatteverket med om att det är angelä-
get med en översyn. Även regeringen delar uppfattningen att frågan bör
ses över. Som SLK påpekat kan vissa paragrafer inte bli tillämpliga i
fråga om lagerfastigheter. Dessa hänvisningar bör tas bort redan i detta
sammanhang. Bestämmelserna i 4 och 5 §§ samt 9 § andra stycket kan
inte bli tillämpliga, varför hänvisningarna till dessa paragrafer tas bort.
Som SLK påpekat kan vissa avdrag i 2 § inte förekomma på lagerfastig-
heter. Det finns emellertid inte anledning att särskilt undanta dem i hän-
visningen. Detsamma gäller för 7 § andra meningen. Bestämmelserna i
3 § korresponderar med vissa bestämmelser om hur man far beräkna ka-
pitalvinsten på fastigheter som är förvärvade före år 1952. Det finns inte
anledning att det skall påverka vad som skall återföras i fråga om lager-
fastigheter. Hänvisningen till 3 § tas därför inte med. Den sistnämnda
hänvisningen har tagits bort efter lagrådsföredragningen.

SLK ifrågasätter också om denna bestämmelse går ihop med bestäm-
melsen i 24 § 1 mom. tredje stycket SIL (42 kap. 17 § tredje stycket i
SLK:s förslag - 44 kap. 22 § i regeringens förslag) att tillgången skall
anses anskaffad för det bokförda värdet. En sådan värdering kan i många
fall leda till ett konstigt resultat. Regeringen föreslår därför att den be-
stämmelsen skall ändras så att förvärvaren som anskaffningsvärde far
räkna det skattemässiga värdet, dvs. det lagervärde som har tagits upp för
tillgången vid beskattningen. Några värdeminskningsavdrag att ta hänsyn
till finns ju inte eftersom de återförs enligt bestämmelserna här i 13 §.
Om tillgången är nedskriven under anskaffningsvärdet på grund av att det
verkliga värdet har sjunkit, far förvärvaren således ta över det värdet. Om
tillgången har tagits upp till anskaffningsvärdet, är det i stället det värdet
som förvärvaren tår som anskaffningsvärde.

Skattemässig kontinuitet vid arv, gåva m.m. av näringsbostadsrätter
74$

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Varken i SLK:s
förslag eller i det till Lagrådet remitterade förslaget finns några bestäm-
melser om skattemässig kontinuitet i fråga om förbättrande reparationer

Prop. 1999/2000:2

343

och underhåll på näringsbostadsrätter när de överlåts benefikt och inte
ändrar karaktär till privatbostadsrätt. Det torde vara en ganska sällsynt
företeelse. I fråga om fastigheter finns det bestämmelser i 19 kap. 18 §
och 20 kap. 12 §. För att reglerna i fråga om fastigheter och bostadsrätter
skall ha en enhetlig uppbyggnad tas det emellertid in en bestämmelse om
kontinuitet också i fråga om bostadsrätter.

Bestämmelsen placeras i detta kapitel, trots att det inte är fråga om
återföring. Motsvarande bestämmelser i fråga om fastigheter finns i 19
och 20 kap. Där passar det inte att ta in en bestämmelse om bostadsrätter.
Det finns inte heller någon annan given plats i IL.

Hänvisningar

15 §

SLK:s förslag: Innehåller inte någon hänvisning till skogsavdrag eller
underprisöverlåtelser, men däremot vissa andra hänvisningar som stru-
kits i regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I paragrafen finns
hänvisningar till vissa bestämmelse enligt vilken återföring enligt detta
kapitel inte skall ske.

Vissa av de ändringar som har gjorts i förhållande till SLK:s förslag är
föranledda av lagändringar år 1998 (SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet
199899:SkU5, SFS 1998:1600 ff.).

När det gäller skogsavdrag skall ett företag som förvärvar en fastighet
från ett annat företag inom samma svenska koncern enligt bestämmelsen
i 21 kap. 14 § jämförd med 16 § anses ha gjort skogsavdrag med samma
belopp som den tidigare ägaren. Detta innebär en form av skattemässig
kontinuitet. Vid skattemässig kontinuitet skall inte det överlåtande utan
det övertagande företaget återföra de gjorda avdragen, se avsnitt 7.2.11.
Att det inte finns någon hänvisning till bestämmelserna om kontinuitet i
21 kap. 16 § eller i 44 kap. 21 § beror på att de bestämmelserna reglerar
kontinuitet vid benefika förvärv och då skall bestämmelserna om återfö-
ring här i 26 kap. inte tillämpas.

27 kap. Byggnadsrörelse, handel med fastigheter och
tomtrörelse

Detta kapitel är placerat som 24 kap. i SLK:s förslag. I kapitlet finns be-
stämmelser för tre former av näringsverksamhet som avser fastigheter:
byggnadsrörelse, handel med fastigheter och tomtrörelse. Vad som har
placerats här är vissa specialbestämmelser. Utöver dessa gäller de vanliga
bestämmelserna för beräkning av inkomst av näringsverksamhet. Kapitlet
ger således inte hela bilden av hur de tre formerna beskattas.

Bestämmelserna i 2-8 §§ gäller i fråga om byggnadsrörelse och handel
med fastigheter. De behandlar huvudsakligen frågan när fastigheter samt
andelar skall anses som lagertillgångar. Men det finns också en bestäm-

Prop. 1999/2000:2

344

melse om uttagsbeskattning vid byggnadsarbeten på fastigheter som inte
är lagertillgångar. Bestämmelserna i 9—17 §§ gäller i fråga om tomtrörel-
se och är till stora delar utformade som bestämmelser om vad som avses
med uttrycket tomtrörelse. Kapitlet avslutas med en bestämmelse om arv
m.m., som är gemensam för alla tre former av näringsverksamhet som
behandlas i detta kapitel.

En bestämmelse som finns om kontinuitet i enkel tomtrörelse för
dödsbon har uteslutits, se kommentaren till 12 §.

En stor del av bestämmelserna har för enskilda näringsidkare och fy-
siska personer som är delägare i svenska handelsbolag en funktion att
avgränsa vad som räknas till inkomstslaget näringsverksamhet och inte
till inkomstslaget kapital. De bestämmelserna skulle kunna placeras i
13 kap. i stället. I kommentaren till 13 kap. 1 § tredje stycket finns en
redogörelse för skälen till att bestämmelserna ändå tas in här.

Det finns ytterligare några bestämmelser som har stor betydelse för
byggnadsrörelser, t.ex. bestämmelserna om värdering av lager av fastig-
heter och pågående arbeten. Eftersom dessa gäller också andra typer av
näringsidkare har de placerats i 17 kap., som handlar om värdering av
lager och pågående arbeten.

SLK kom fram till att det är angeläget med en översyn av bestämmel-
serna i detta kapitel, särskilt när det gäller tomtrörelse, men ansåg att det
är en så omfattande uppgift att den inte borde genomföras inom kom-
mitténs ram. Kommittén fann det inte heller meningsfullt att redovisa alla
de frågor som den funderade över utan begränsade sig i stället till att re-
digera om bestämmelserna. I vissa mindre frågor har kommittén dock
kommit med förslag till förtydliganden eller ändringar. Kommittén förde
följande resonemang.

”Bestämmelserna i detta kapitel har fatt mindre betydelse efter de änd-
ringar i inkomstbeskattningen som har skett sedan de tillkom. Det har
också blivit svårt att få dem att passa ihop med det inkomstskattesys-
tem som har vuxit fram under 1990-talet. Det finns en mängd bestäm-
melser där vi i vårt arbete har ifrågasatt dagens utformning eller där vi
undrar vad de innebär.

Som exempel kan nämnas den centrala frågan vad det innebär att en
enkel tomtrörelse är påbörjad. Innebär det att de tomter som ingår i rö-
relsen blir lagertillgångar när den femtonde tomten säljs eller räknas de
olika tomterna som lager först vid avyttring av respektive tomt?

Om den första tolkningen är riktig - att tomtema blir lager när tomt-
rörelsen påbörjas - kan man fråga sig vad som gäller om avyttringen
inte skall räknas in i tomtrörelsen, t.ex. om tomten avyttras till en an-
ställd på ett sådant sätt att avyttringen enligt 14 § inte skall ingå i tomt-
rörelsen. Vad gäller om tomtägaren bebygger tomten? Skall det ske en
uttagsbeskattning? Och vad gäller om tomten är nedskriven eller om
tomtägaren har fått avdrag i verksamheten för kostnader för tomten?

Om den andra tolkningen är riktig - att tomtema blir lager först när
de avyttras - kan man i stället fråga sig hur det går ihop med bestäm-
melserna om avskattning i dagens 3 § 1 mom. fjärde stycket SIL. Blir
det då någon beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet? Hur skall

Prop. 1999/2000:2

345

den skattskyldige under innehavstiden redovisa kostnader för tomtin-
nehavet eller utgifter som höjer anskaffningsvärdet (exploate-
ringskostnader m.m.). Och hur kan man då ha en bestämmelse om att
en nedskrivning skall tas upp som intäkt vid slutavyttring av lagret?”

Riksskatteverket, Byggentreprenörerna och Sveriges Fastighetsägareför-
bund instämmer i kommitténs uppfattning att det är angeläget med en
översyn av bestämmelserna. Också regeringen delar uppfattningen att
bestämmelserna behöver ses över och har därför gett Utredningen om
vissa företagsskattefrågor i uppdrag att se över dessa frågor (dir.
1998:55). I avvaktan på denna översyn följer regeringen i stort sett
SLK:s förslag.

Bakgrund

Byggnadsrörelse och handel med fastigheter

År 1981 togs det in bestämmelser om byggnadsrörelse och handel med
fastigheter i punkt 3 av anvisningarna till 27 § KL (förarbeten, se nedan).
Bestämmelserna tillämpades, som huvudregel, fr.o.m. 1984 års taxering.
Innan dess fanns det inga särskilda bestämmelser på området. Däremot
fanns det en utbildad praxis, bl.a. när en fastighet ansågs ingå i en bygg-
nadsrörelse (s.k. byggmästarsmitta), liksom när andelar i fastighetsför-
valtande bolag ansågs ingå i en byggnadsrörelse. Denna praxis tillämpas
fortfarande på fastigheter samt andelar som förvärvades före ikraftträ-
dandet av 1981 års bestämmelser (se övergångsbestämmelserna till
27 kap. i 4 kap. ILP). I SOU 1977:86 finns en redogörelse för praxis
(s. 302 f.).

Genom 1990 års skattereform flyttades bestämmelserna till punkt 4 av
anvisningarna till 21 § KL (förarbeten, se nedan).

Om det inte sägs något annat i kommentarerna till paragraferna, inför-
des bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 27 § KL år 1981 och
flyttades till punkt 4 av anvisningarna till 21 § KL år 1990.

Tomtrörelse

Bestämmelserna om tomtrörelse togs in i punkt 2 av anvisningarna till
27 § KL år 1967 (förarbeten, se nedan). Innan dess fanns inga särskilda
bestämmelser på området utan frågan om en verksamhet var att betrakta
som tomtrörelse - då kallad jordstyckningsrörelse - fick avgöras i praxis.
I SOU 1966:23 s. 240 f. och prop. 1967:153 s. 46 f. finns redogörelser
för praxis.

Genom 1990 års skattereform flyttades bestämmelserna till punkt 3 av
anvisningarna till 21 § KL (förarbeten, se nedan).

Om det inte sägs något annat i kommentarerna till paragraferna, inför-
des bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 27 § KL år 1967 och
flyttades till punkt 3 av anvisningarna till 21 § KL år 1990.

Prop. 1999/2000:2

346

Vissa förarbeten

Prop. 1999/2000:2

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande forarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1967 Bestämmelserna om tomtrörelse infördes, SOU 1966:23 och 24,
prop. 1967:153, bet. 1967:BevU153, SFS 1967:748

1981 Bestämmelserna om byggnadsrörelse och handel med fastigheter
infördes, SOU 1977:86, prop. 1980/81:68, bet. 1980/81:SkU25
och 47, SFS 1981:295

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:650

Kommentar till paragraferna

Innehåll

1§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket menar att för att förtydliga vad
som avses bör paragrafen innehålla följande. ”Utöver dessa bestämmel-
ser gäller de övriga bestämmelserna för beräkning av inkomst av nä-
ringsverksamhet.” I annat fall bör ordet särskilda bytas mot komplette-
rande.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket
finns en upplysning om kapitlets innehåll. Utöver bestämmelserna i detta
kapitel gäller vanliga bestämmelser för beräkning av inkomst av närings-
verksamhet.

Man kan knappast tro att det bara är dessa bestämmelser som gäller för
de aktuella formerna av rörelse. Det av Riksskatteverket föreslagna till-
lägget behövs därför inte. I IL används i åtskilliga paragrafer uttrycket
”1... finns särskilda bestämmelser om”. Det kan inte finnas anledning att
just här byta uttryckssätt från särskilda till kompletterande. Regeringen
följer SLK:s förslag.

Byggnadsrörelse och handel med fastigheter

Innehav av lagertillgångar

2§

SLK:s förslag: Innehåller hänvisningar till 4-7 och 18 §§. Det som finns
med i regeringens förslag överensstämmer, bortsett från vissa redaktio-
nella ändringar, med SLK:s förslag till andra stycket.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I paragrafen före-
skrivs att vissa innehav av tillgångar leder till att innehavaren anses be-

347

driva byggnadsrörelse eller handel med fastigheter. Bestämmelsen är
hämtad från punkt 4 sjunde stycket av anvisningarna till 21 § KL.

I kapitlet finns ingen förklaring till vad som avses med uttrycken
byggnadsrörelse och handel med fastigheter. För att avgöra om någon
bedriver sådana verksamheter får man i stället tillämpa de allmänna be-
stämmelserna i 13 kap. Det finns en omfattande praxis i frågan. Den har
redovisats bl.a. i SOU 1977:86 s. 302 f. Frågan om en definition av
byggnadsrörelse och handel med fastigheter finns diskuterad bl.a. i prop.
1980/81:68 del A s. 148 f.

Det kan påpekas att i detta kapitel - liksom på flera andra håll i lagen -
har ordet omsättningstillgång bytts ut mot lagertillgång. I avsnitt 7.2.7
finns en redogörelse för motivet till detta byte.

I SLK:s förslag finns hänvisningar till andra bestämmelser i kapitlet.
Det är inte nödvändigt att hänvisa inom kapitlet, varför hänvisningarna
har utelämnats. Den materiella bestämmelsen att den som förvärvar vissa
tillgångar genom arv m.m. anses bedriva byggnadsrörelse, handel med
fastigheter eller tomtrörelse är placerad i 18 §.

Avyttring av byggnadstomt

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen regle-
rar frågan till vilken verksamhet resultatet vid avyttring av en bygg-
nadstomt skall föras. Den är hämtad från punkt 3 femte stycket av anvis-
ningarna till 21 § KL, dvs. från bestämmelserna om tomtrörelse. Be-
stämmelsen infördes år 1967.

Lagerfastigheter

4§

SLK:s förslag: Första och andra styckena överensstämmer med rege-
ringens förslag, med undantag för en redaktionell ändring. Tredje stycket
är nytt.

Remissinstanserna: Byggentreprenörerna motsätter sig den ändrade
innebörden av begreppet make i IL, som innebär att en person betraktas
som make från äktenskapets ingående. Enligt Byggentreprenörerna bör
nu gällande regler tolkas så att man betraktas som make först från och
med den 1 januari året efter äktenskapets ingående.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
s.k. byggmästarsmitta kommer från punkt 4 andra stycket av anvisning-
arna till 21 § KL.

Som Byggentreprenörerna påpekar far regeln en något ändrad innebörd
genom att makar betraktas som makar från den dag äktenskapet ingås till
den dag det upplöses. Denna fråga har tagits upp i författningskommenta-
ren till 2 kap. 20 §.

Prop. 1999/2000:2

348

Tredje stycket har efter forslag från Lagrådet lagts till som ett förtydli-
gande.

•Sf

SLK:s forslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte haft några invändningar mot förslaget.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om undantag från byggmästarsmittan finns i punkt 4 tredje stycket av
anvisningarna till 21 § KL.

Det kan påpekas att paragrafen är ett undantag också från andra stycket
i 4 §. Det innebär att den förvärvade fastigheten inte blir smittad av före-
tagets rörelse om den inte skulle ha blivit en lagertillgång om rörelsen
hade bedrivits direkt av förvärvaren.

I förarbetena till den ursprungliga bestämmelsen framhöll departe-
mentschefen (prop. 1980/81:68 del A s. 154) att en fastighet kan förvär-
vas för flera ändamål. Då ”bör den förvärvade fastigheten anses som om-
sättningstillgång såvida det inte är uppenbart att fastigheten till huvud-
saklig del är avsedd för det kvalificerade ändamålet. En fastighet som
dels skall användas som anläggningstillgång i den skattskyldiges rörelse,
dels skall hyras ut, bör alltså behandlas som anläggningstillgång endast
om minst omkring 75 % av fastigheten kan anses avsedd för rörelsen.”
Detta framgår inte av lagtexten i dag. Ett förtydligande bör göras i punkt
1 i lagtexten. Därför har till huvudsaklig del lagts till. När det gäller ut-
trycket till huvudsaklig del, se avsnitt 7.2.4.

I den lagtext som motsvarar punkt 2 står det i dag: ”om förvärvet up-
penbarligen helt saknar samband med den av fastighetsägaren bedrivna
byggnadsrörelsen”. Eftersom det bör gälla också när byggnadsrörelsen
bedrivs av maken, ett famansbolag eller ett famanshandelsbolag (andra
stycket av 4 §) har orden ”den av fastighetsägaren bedrivna” tagits bort.
Genom denna ändring blir det tydligare att punkten inte är tillämplig i
fråga om den som bedriver handel med fastigheter. Någon materiell änd-
ring är inte avsedd.

Före skattereformen fanns det ytterligare ett undantag i punkt 3 andra
stycket av anvisningarna till 27 § KL. Det avsåg en- eller tvåfamilj sfas-
tighet som uppenbarligen skall användas som bostad för fastighetsägaren
eller dennes make. Eftersom sådana fastigheter efter skattereformen är
privatbostadsfastigheter och aldrig ingår i en näringsverksamhet (jfr 4 §
sista stycket samt 13 kap. 1 § andra stycket) behövs inte undantaget.
Även privatbostadsfastigheter som förvärvades före skattereformen och
som då ansågs smittade faller numera utanför området för de fastigheter
som kan ingå som lagerfastigheter i en näringsverksamhet.

Lagerandelar i fastighetsförvaltande företag

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
några redaktionella ändringar.

Prop. 1999/2000:2

349

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att andelar i fastighetsförvaltande foretag i vissa fall skall anses som la-
gertillgångar är hämtad från punkt 4 femte stycket av anvisningarna till
21 § KL.

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens forslag, bortsett från
några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att också fastigheterna hos ett svenskt handelsbolag i vissa fall skall an-
ses som lagertillgångar kommer från punkt 4 sjätte stycket av anvisning-
arna till 21 § KL.

Uttagsbeskattning vid byggnadsarbeten på fastigheter som inte är
lagertillgångar

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
uttagsbeskattning i byggnadsrörelse är hämtad från punkt 4 fjärde stycket
av anvisningarna till 21 § KL. Före år 1981 hade man i praxis löst det så
att om en byggmästare utförde arbeten av en viss omfattning på en egen
fastighet ändrade den karaktär till lagertillgång i byggnadsrörelsen. Ge-
nom att man införde denna bestämmelse uttagsbeskattas byggmästaren i
stället och fastigheten ändrar inte karaktär.

I andra stycket finns en bestämmelse för när eget arbete skall uttagsbe-
skattas.

I 19 kap. 17 § finns en bestämmelse om att det belopp som tas upp en-
ligt denna paragraf skall anses som utgift för arbeten i byggnadsrörelse. I
45 kap. 15 § finns en bestämmelse om att det belopp som har tagits upp
enligt denna paragraf skall användas när storleken på förbättringsutgif-
tema bestäms vid en kommande kapitalvinstberäkning.

Bestämmelserna i paragrafen är inte uttömmande när det gäller uttags-
beskattning i byggnadsrörelser. De vanliga bestämmelserna om uttagsbe-
skattning i 22 kap. gäller också i byggnadsrörelser i andra fall än när en
fastighet som inte är lagertillgång har varit föremål för byggnadsarbeten.

Tomtrörelse

Vad som är tomtrörelse

9§

SLK:s förslag: Första stycket överensstämmer med regeringens förslag.
I SLK:s förslag finns hänvisningar till 3 och 10-18 §§.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

350

Kommentar och skälen för regeringens forslag: Den övergripande
bestämmelsen om vad som avses med tomtrörelse i första stycket är ny.
Bestämmelsen om vad som avses med byggnadstomt kommer från punkt
3 andra stycket av anvisningarna till 21 § KL.

Definitionen av tomtrörelse är redan i dag uppdelad på två typer av
tomtrörelser. Den ena brukar kallas kvalificerad tomtrörelse (andra
stycket i anvisningspunkt 3) medan den andra - som bygger på att ett
visst antal tomter har avyttrats - kallas för enkel eller okvalificerad tomt-
rörelse (tredje stycket i anvisningspunkten). Lagtexten förenklas om man
inför benämningar på de två företeelserna. Här används benämningarna
kvalificerad respektive enkel tomtrörelse.

I dagens lagtext växlar uttrycken avyttring och försäljning. Här och i
de följande paragraferna används enbart uttrycket avyttring.

De av SLK föreslagna hänvisningarna till andra paragrafer i kapitlet
har utelämnats.

Vad som är kvalificerad tomtrörelse

10§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av
kvalificerad tomtrörelse kommer från punkt 3 andra stycket av anvis-
ningarna till 21 § KL.

I dagens bestämmelse finns det en exemplifiering av när en fastighet
uppenbarligen förvärvats för att ingå i yrkesmässig markavyttring. De
exempel som tas upp är att en fastighet har köpts av ett tomtbolag e.d.
och att förvärvet har avsett mark som enligt detaljplan är avsedd för be-
byggelse. Att sådana förvärv bör leda till att en tomtrörelse skall anses
påbörjad är en normal tolkning av bestämmelsen. Exemplen kan därför
tas bort. Det är naturligtvis inte avsikten att det skall leda till någon mate-
riell ändring.

Om en tomtrörelse är kvalificerad gäller inte bestämmelserna i
11-17 §§ om enkel tomtrörelse.

Vad som är enkel tomtrörelse

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen i
första stycket av enkel tomtrörelse är hämtad från första meningen i
tredje stycket punkt 3 av anvisningarna till 21 § KL.

Bestämmelsen i andra stycket om i vilka fall avyttringar på olika fas-
tigheter eller på olika delar av en fastighet skall räknas samman är häm-
tad från tredje meningen i samma stycke.

Prop. 1999/2000:2

351

12 §

SLK:s förslag: I SLK:s förslag gäller inte bestämmelsen i andra stycket
för överlåtaren. I övrigt överensstämmer SLK:s förslag med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att man skall räkna också makens avyttringar och andra närståendes
avyttringar i vissa fall kommer från andra och femte meningarna i tredje
stycket punkt 3 av anvisningarna till 21 § KL.

Bestämmelsen i första stycket om makars avyttringar överensstämmer
inte med ordalydelsen i dagens bestämmelse, där det står. ”Detsamma
gäller om makar under äktenskapet har sålt sammanlagt minst 15 bygg-
nadstomter under angivna tid.” SLK har ändrat bestämmelsen så att den
står i överensstämmelse med de uttalanden som gjordes i förarbetena
(prop. 1967:153 s. 149) och som kommittén anser vara den rimliga tolk-
ningen av bestämmelsen. Regeringen följer SLK:s förslag.

Andra stycket har efter förslag från Lagrådet fatt omfatta också över-
låtaren.

Det kan påpekas att gruppen av närstående personer i andra stycket är
en annan än i famansföretagsbestämmelsema i 2 kap. 22 §.

I detta sammanhang kan det tilläggas att i punkt 3 åttonde stycket av
anvisningarna till 21 § KL finns en bestämmelse om att frågan om ett
dödsbos avyttring av byggnadstomt är att hänföra till tomtrörelse eller ej
bedöms på samma sätt som om den avlidne hade verkställt avyttringen.
Liksom i dag finns det inte någon allmän kontinuitetsbestämmelse för
dödsbon, se den inledande kommentaren till 4 kap. Det finns då inte hel-
ler någon anledning att ta in denna bestämmelse här.

73 £

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Här finns två be-
stämmelser om vad som räknas som avyttringar vid beräkningen av an-
talet avyttrade tomter i 11 § KL. Bestämmelserna är hämtade från punkt
3 tredje stycket av anvisningarna till 21 § KL.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation efterlyser ett klar-
görande om huruvida en skattskyldig kan anses bedriva både enkel och
kvalificerad tomtrörelse och om en sådan avyttring som avses i denna
paragraf kan anses ingå i den enkla tomtrörelsen, trots att den skattskyl-
dige bedriver kvalificerad tomtrörelse.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att vissa avyttringar som berör anställda inte anses ingå i tomtrörelsen är
hämtad från punkt 3 fjärde stycket av anvisningarna till 21 § KL.

Regeringen anser att det inte är lämpligt att i detta sammanhang göra
olika klargöranden utan vill ta upp sådana frågor vid en samlad översyn
av bestämmelserna i detta kapitel. Här kan dock konstateras att den av

Prop. 1999/2000:2

352

SLK föreslagna regeln innebär att en skattskyldig kan anses bedriva både
kvalificerad och enkel tomtrörelse och att en sådan avyttring som avses i
denna paragraf skall anses ingå i den enkla tomtrörelsen, om den skatt-
skyldige bedriver kvalificerad tomtrörelse. Det är inte helt klart vad da-
gens bestämmelse innebär men vid utformningen av lagtexten måste man
ta ställning till vad som skall gälla för framtiden. Regeringen finner då
inte skäl att frångå kommitténs förslag.

15 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar frågan när en enkel tomtrörelse anses påbörjad. Bestämmelsen i
första stycket är hämtad från tredje stycket av punkt 3 av anvisningarna
till 21 § KL.

Bestämmelsen i andra stycket är ny. I vissa kommentarer har det sagts
att om den skattskyldige har avyttrat flera tomter under det beskatt-
ningsår då han avyttrar den femtonde tomten, så far han välja i vilken
ordning tomterna anses avyttrade (se t.ex. Riksskatteverkets Handledning
vid beskattning av inkomst och förmögenhet m.m. vid 1999 års taxering
s. 1330). I förarbetena till bestämmelserna föreslogs av kommittén att en
tomtrörelse skulle anses påbörjad vid ingången av det beskattningsår un-
der vilket den femtonde tomten såldes. Departementschefen föreslog i
stället att en tomtrörelse skulle anses påböljad i och med avyttringen av
den femtonde byggnadstomten (prop. 1967:153 s. 152 f.) och förtydliga-
de: ”Om man inte vet vilken avyttring som skall anses avse den femtonde
tomten, därför att den skattskyldige samtidigt avyttrat flera tomter, får
schablonregeln enligt min mening anses innebära, att den skattskyldige
själv kan bestämma turordningen och därmed välja vilken eller vilka för-
säljningar som skall rörelsebeskattas.” SLK ansåg att det är svårt att tolka
detta uttalande så att det skall finnas en valfrihet för avyttringar under ett
helt år. Dessutom menade SLK att en sådan valfrihet skulle utöka antalet
situationer då det uppkommer svårigheter. Det kan inträffa komplikatio-
ner t.ex. med hänsyn till den sammanläggning som i vissa fall skall ske
av olika personers avyttringar, särskilt om det bland dessa finns bolag
med brutna räkenskapsår. Kommittén föreslog därför att det tas in en
bestämmelse i lagtexten som stämmer bättre överens med departe-
mentschefens uttalande, nämligen att det finns en valfrihet bara för avytt-
ringar under samma dag. Regeringen följer SLK:s förslag.

Slutavyttring av lagret i en enkel tomtrörelse

16 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

353

12 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 2, Del 2

Kommentar och skälen for regeringens forslag: Bestämmelserna
om slutavyttring av lagret i en enkel tomtrörelse kommer från punkt 3
sjunde stycket av anvisningarna till 21 § KL.

Dagens sjunde stycke avslutas med bestämmelsen: ”Som skattepliktig
intäkt av tomtrörelse räknas likväl belopp varmed egendomens värde har
nedskrivits i rörelsen, i den mån nedskrivningen inte har återförts till be-
skattning tidigare.” Denna bestämmelse har funnits sedan anvisnings-
punkten infördes. Rätten att skriva ned lagret under det verkliga värdet
togs bort genom 1990 års skattereform. De nedskrivningar som fanns i
ett företag vid utgången av det beskattningsår som avslutats närmast före
den 1 mars 1991 skall återföras enligt lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver. Däremot kan det fortfarande vara så att lagret har
tagits upp till ett lägre värde än anskaffningsvärdet. Så kan vara fallet om
det verkliga värdet har sjunkit under anskaffningsvärdet (se punkt 2 av
anvisningarna till 24 § KL). Skillnaden mellan anskaffningsvärdet och
det värde som har tagits upp vid det sista beskattningsåret då verksam-
heten beskattades som tomtrörelse, bör tas upp till beskattning som in-
komst av näringsverksamhet. En sådan bestämmelse har därför tagits in i
andra stycket.

Av tredje stycket framgår att bestämmelserna i paragrafen inte gäller
för mark inom detaljplan eller vid vissa transaktioner mellan skattskyldi-
ga som är i intressegemenskap.

När enkel tomtrörelse avbryts

17 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för att regeringen har gjort några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avbrytande av enkel tomtrörelse är hämtad från punkt 3 sjätte stycket av
anvisningarna till 21 § KL.

Lagrådet påpekar i sitt yttrande att det saknas en regel med innebörd
att om lagret har skrivits ned, skall nedskrivningen återföras till beskatt-
ning om en enkel tomtrörelse har avbrutits. Som påpekats i inledningen
till detta kapitel har Utredningen om vissa företagsskattefrågor fatt i upp-
drag att se över bestämmelserna i kapitlet (dir. 1998:55). Det är lämpli-
gast att det av Lagrådet nu påpekade problemet tas upp av den utredning-
en.

Prop. 1999/2000:2

Gemensamma bestämmelser om arv m.m.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte haft några invändningar mot förslaget.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafens första
stycke anges i vilka fall vissa lagertillgångar behåller sin karaktär av la-

354

ger när de övergår till någon annan genom arv eller testamente eller ge-
nom bodelning på grund av makens död.

Bestämmelserna tillkom år 1981 i samband med att bestämmelserna
om byggnadsrörelse och handel med fastigheter infördes. De placerades
då i punkt 4 av anvisningarna till 27 § KL. Vid 1990 års skattereform
flyttades bestämmelserna över till punkt 5 av anvisningarna till 21 § KL.
Samtidigt kortades bestämmelserna ned. Tidigare fanns en bestämmelse
om avskattning om tillgångarna bytte karaktär. Numera gäller i stället
särskilda regler för anskaffningsvärdet på sådana lagertillgångar som
efter arv m.m. inte behåller sin karaktär av lagertillgång enligt denna pa-
ragraf (se 44 kap. 22 §).

Bestämmelserna gäller i dag för värdepapper, fastighet eller liknande
tillgång. Av förarbetena från år 1981 framgår att med värdepapper avsågs
(prop. 1980/81:68 del A s. 210) aktier, obligationer, lånefordringar och
liknande tillgångar. Det framgår också att avsikten var att dessa bestäm-
melser skulle gälla alla värdepapper som utgjort lager i rörelse (se bl.a.
s. 168 och 179 f). Bestämmelserna gällde således inte bara i byggnadsrö-
relse, handel med fastigheter och tomtrörelse. När bestämmelserna till-
kom år 1981 infördes samtidigt en bestämmelse i det sista stycket av
punkt 3 av anvisningarna till 27 § KL där det stod att den som enligt be-
stämmelserna i punkt 4 innehade en omsättningstillgång ansågs bedriva
rörelse. Vid 1990 års skattereform flyttades den bestämmelsen över till
punkt 4 av anvisningarna till 21 § KL. Samtidigt byttes ordet ”rörelse” ut
mot ”byggnadsrörelse eller handel med fastigheter”. Någon motivering
till denna ändring finns inte i förarbetena. SLK:s tolkning är att bestäm-
melsen därefter bara gäller för tillgångar i byggnadsrörelse och handel
med fastigheter samt möjligen i tomtrörelse. SLK lade till att det är yt-
terst osannolikt att den som förvärvar värdepapper eller fastigheter ge-
nom arv, testamente eller bodelning på grund av makes död bedriver en
sådan verksamhet att värdepapperen eller fastigheterna kan anses som
lagertillgångar annat än i byggnadsrörelse, handel med fastigheter eller
tomtrörelse. Kommittén valde därför att låta bestämmelserna omfatta
dessa tre former av näringsverksamhet och har fört över bestämmelserna
i anvisningspunkten till detta kapitel. Regeringen följer SLK:s förslag.

I det första stycket har SLK ändrat uttrycket ”värdepapper, fastighet
eller liknande tillgång” till ”fastigheter, aktier och andelar”. Syftet är att
fa en överensstämmelse med regleringen i 6 §. Kommittén påpekar att av
förarbetena år 1981 framgår att också andelar i handelsbolag räknades
som värdepapper (prop. 1980/81:68 del A s. 210 jämförd med förslaget
till punkt 3 av anvisningarna till 41 § KL på s. 75 f.). Regeringen delar
SLK:s bedömning att bestämmelserna skall gälla också andelar. I rege-
ringens förslag har uttrycket ändrats till ”fastigheter eller andelar”. Det
beror på att ordet andelar i regeringens förslag används som en samman-
fattande beteckning på aktier och andra andelar.

I första styckets punkt 1 står ”om de hade förvärvats genom köp”. Nu-
varande lydelse är ”om den hade förvärvats genom köp, byte eller där-
med jämförligt fång”. Det finns ingen anledning att lägga till ”byte eller
därmed jämförligt fång” eftersom det inte är någon skillnad om tillgång-
en är förvärvad genom köp eller byte.

Prop. 1999/2000:2

355

När det gäller andra stycket - som reglerar att den nye ägaren anses
bedriva viss näringsverksamhet - föreslår SLK en materiell ändring jäm-
fört med dagens lagtext. Av förarbetena år 1981 framgår (prop.
1980/91:68 bl.a. s. 168) att avsikten var att en skattskyldig som behöll
tillgångarna som omsättningstillgångar skulle anses bedriva byggnadsrö-
relse, handel med fastigheter eller tomtrörelse. SLK har därför tagit med
att den nye ägaren kan anses bedriva tomtrörelse. Regeringen följer
SLK:s förslag.

28 kap. Arbetsgivares pensionskostnader

I detta kapitel finns bestämmelser om arbetsgivares avdragsrätt för kost-
nader för att trygga de anställdas pensionering, om kostnadsutjämning
mellan arbetsgivare, om ersättning ur pensionsstiftelse och om vad som
gäller när en arbetsgivare upphör med sin näringsverksamhet m.m. Här
finns också en definition av uttrycket disponibla pensionsbelopp. Kapitlet
är placerat som 25 kap. i SLK:s förslag.

I avsnitt 7.2.1 diskuteras användningen av orden utgifter och kostna-
der. Regeringen kommer där fram till att ordet kostnader skall användas
när det är fråga om periodiserade utgifter och att annars skall ordet ut-
gifter användas. I detta kapitel är det inte helt lätt att avgöra vilket ord
som är det rätta. Den utgift som arbetsgivaren har när det gäller avsätt-
ning i balansräkningen är ju inte själva tryggandet utan den framtida pen-
sionsutbetalningen. I detta kapitel regleras inte pensionsutbetalningen
utan vad som far kostnadsföras i förväg på grund av att det utfasts pen-
sion. Ett liknande resonemang kan föras om överföring till stiftelse. När
det gäller köp av pensionsförsäkringar är det som regleras hur stor del av
en premie som far dras av som kostnad. Ett antal av bestämmelserna ut-
formas så att arbetsgivarens tryggande av pensionsutfästelser far dras av
som kostnad.

Prop. 1999/2000:2

Bakgrund

De första bestämmelserna om avdrag för avsättning till pensionsstiftelser
infördes år 1937 (SOU 1937:13, prop. 1937:301, bet. 1937:BevU29, SFS
1937:662).

År 1950 tillkom kopplingen till de kvalitativa villkoren för pensions-
försäkringar i punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL (SOU 1948:22, prop.
1950:93, bet. 1950:BevU42, SFS 1950:308).

Omfattande begränsningar i rätten till avdrag gjordes år 1955 bl.a. i
form av ett tak och i vissa fall krav på att stiftelsen skall erhålla andra
tillgångar än reverser. Samtidigt infördes begränsningar avseende huvud-
delägare i familjeföretag (prop. 1955:100, bet. 1955:BevU45, SFS
1955:255).

År 1967 infördes möjlighet till avdrag för avsättningar i balansräk-
ningen under rubriken ”Avsatt till pensioner”.

356

År 1976 genomfördes en försäkringsreform (DsFi 1976:6, prop. Prop. 1999/2000:2
1976/77:48, bet. 1976/77:SkU14, SFS 1976:1099), men vissa grundläg-
gande bestämmelser kom redan år 1975.

SLK:s förslag bygger på reglerna som de var utformade år 1996. År
1997 utkom emellertid en promemoria Företagens avdragsrätt for pen-
sionskostnader (Ds 1997:39), som innehöll förslag till nya avdragsregler.
Dessa förslag arbetades över och har sedan lett till lagstiftning år 1998:1
(förarbeten, se nedan). Den nya regleringen innebär stora ändringar i av-
dragsrätten för arbetsgivares pensionsutgifter. Arbetsgivare har nu som
huvudregel rätt till avdrag med högst 35 % av de anställdas lön och an-
nan pensionsgrundande ersättning under beskattningsåret, dock högst
med 10 basbelopp per anställd och år. Det finns också en kompletterande
regel om avdragsrätt när arbetsgivaren ”köper ikapp” pensionsrättigheter
eller då pensionsavgångar sker i förtid. Denna avdragsrätt är baserad på
att den anställde skall fa en viss nivå - kopplad till lönen - på sin pen-
sionsrätt. Regeringens förslag innebär därför omfattande ändringar i för-
hållande till SLK:s förslag. Lagrådet uttalade vid ändringen av reglerna
att man förutsatte att det skulle genomföras en översyn av de begrepp
som används i detta sammanhang liksom en redaktionell bearbetning av
bestämmelserna i samband med beredningen av SLK:s förslag till ny
inkomstskattelag. Också skatteutskottet betonade vikten av att den re-
daktionella utformningen bör ses över. När det gäller termer och uttryck
bygger dessa på de termer och uttryck som används i lagen (1967:531)
om tryggande av pensionsutfästelser m.m. Som nämndes i propositionen
(1997/98:146 s. 38) kommer de problem som kan finnas kring den lagen
att kartläggas for att man skall få ett underlag for bedömningen av beho-
vet av en översyn av lagen. Med hänsyn till detta är det inte lämpligt att
här göra en fullständig terminologisk översyn, varför de termer och ut-
tryck som nu finns i lagen i huvudsak behålls i förslaget till lagtext. Någ-
ra uttryck har dock ändrats efter förslag av Lagrådet (se kommentarerna
till 3 och 24 §§). Däremot görs en omfattande redaktionell bearbetning.

Redan samma år 1998:2 (förarbeten, se nedan) gjordes vissa justering-
ar i det nya förslaget, bl.a. utvidgades utrymmet för avdrag vid byte av
tryggandeform.

Vissa förarbeten

1 kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1967 IntäktsfÖring av disponibla pensionsbelopp, prop. 1967:84, bet.
1967:BevU45, SFS 1967:546

1975 Anpassning till forsäkringsreformen, SOU 1975:21, prop.
1975/76:31, bet. 1975/76:SkU20, SFS 1975:1347

1976 Genomgripande förändringar i avdragsrätten, DsFi 1976:6, prop.

1976/77:58, bet. 1976/77:SkU14, SFS 1976:1099

357

1978 Ett förmånstak, DsB 1977:7, prop. 1977/78:64, bet.

1977/78:SkU46, SFS 1978:187

1990 Skattereformen, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:650

1998:1 Införandet av de nuvarande avdragsreglema, Ds 1997:39, prop.
1997/98:146, bet. 1997/98:SkU27, SFS 1998:328

1998:2 Justeringar i de nya reglerna, prop. 1998/99:16, bet.
1998/99:SkU4, SFS 1998:1666

Prop. 1999/2000:2

Kommentar till paragraferna

Som nämnts ovan innebär regeringens förslag omfattande förändringar i
förhållande till SLK:s förslag. I de paragrafer där det finns en motsvarig-
het i SLK:s förslag finns en redovisning av var detta var placerat samt
remissinstansernas uppfattning. I de paragrafer som är nya finns det inga
remissynpunkter att presentera, varför den rubriken har utelämnats.

Innehåll

SLK:s förslag (1 §): Överensstämmer i princip med regeringens förslag,
men redaktionella ändringar har gjorts.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll. Strecksatserna har kortats ned i förhål-
lande till SLK:s förslag.

Krav på pensionsutfästelser

2§

SLK:s förslag (2 § andra stycket): Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag, men redaktionella ändringar har gjorts.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen
kommer från punkt 20 b andra stycket av anvisningarna till 23 § KL.
SLK har en hänvisning till definitionen av pensionsförsäkring i 58 kap.
En sådan behövs emellertid inte, pensionsförsäkring finns med i uppräk-
ningen i 2 kap. 1 §.

Bestämmelsen finns i SLK:s förslag som ett andra stycke till den be-
stämmelse som här har placerats i 3 §. Den har lyfts ut till en egen para-
graf i inledningen till kapitlet för att den skall gälla vid tillämpning av
alla bestämmelser om avdrag i detta kapitel (även t.ex. 25 §) och inte
bara vid tillämpning av 3-18 §§.

358

Avdrag for tryggande av pensionsutfästelser

Tryggandeformer

3§

SLK:s förslag (2 § första stycket): Överensstämmer i stora delar med
regeringens förslag. Paragrafen är dock inte uppdelad i strecksatser. Be-
stämmelsen i andra strecksatsen att avsättningen skall ske i förening med
kreditförsäkring eller med kommunal eller liknande borgen eller liknande
garanti finns inte med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om vilka former av tryggande som en arbetsgivare kan fa avdrag för är
hämtade ur punkt 20 b första stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelserna var ursprungligen placerade i punkt 2 av anvisningar-
na till 29 § KL. Indelningen i underpunkter kom till år 1967 och bestäm-
melserna fick sin nuvarande placering genom 1990 års skattereform. De
ändrades senast år 1998:1, då det togs in en bestämmelse om att avsätt-
ningar i balansräkningen (tidigare kallade kontoavsättningar, se kom-
mentaren till 4 §) skall vara förenade med vissa försäkringar eller garan-
tier.

Lagrådet anser att det är olyckligt och ägnat att föranleda missförstånd
att uttrycket avsättning till pensionsstiftelse används för att beteckna en
överföring av tillgångar, dvs. något helt annat än vad som normalt för-
knippas med termen avsättning. Lagrådet föreslår därför att uttrycket
ändras till överföring till pensionsstiftelse. Lagrådet riktade samma kritik
mot reglerna när de ändrades år 1998:1 (prop. 1997/98:146 s. 126). Rege-
ringen pekade då på den koppling som finns till lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m. (tryggandelagen) (prop.
1997/98:146 s. 38). Regeringen anser fortfarande att det vore lämpligare
att ändra terminologin i samband med en översyn av tryggandelagen. En
sådan översyn kan emellertid komma att dra ut på tiden. Den ändring
som Lagrådet föreslår leder sannolikt inte till några missförstånd. Rege-
ringen följer därför Lagrådets förslag och ändrar avsättning till överfö-
ring.

Avsättning i balansräkning

4§

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer till stora delar med regeringens
förslag. I stället för uttrycket avsättning i balansräkning används i SLK:s
förslag uttrycket kontoavsättning. Förslaget innehåller också en defini-
tion av avdragsgrundande kontoavsättning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen med
en definition av avsättning i balansräkning kommer från punkt 20 b
tredje stycket av anvisningarna till 23 § KL. Redovisning i delpost under
rubriken Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser togs in i
tryggandelagen år 1995 (prop. 1995/96:104, bet. 1995/96:SkU19, SFS

Prop. 1999/2000:2

359

1995:1619) som en följd av nya redovisningsbestämmelser samma år
(prop. 1995/96:10, SFS 1995:1554). Definitionen infördes i KL år
1998:1. SLK föreslår att det skall tas in en sådan definition samt en defi-
nition av avdragsgrundande kontoavsättning. Sistnämnda uttryck an-
vänds emellertid inte varför det inte är aktuellt med en sådan definition.

I andra stycket har det tagits in hänvisningar till bestämmelserna om
avkastningsskatt.

Huvudregel

5§

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
det lönebaserade avdraget infördes år 1998:1. Den kommer från
punkt 20 c första stycket av anvisningarna till 23 § KL.

6§

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av lön
kommer från punkt 20 c andra stycket av anvisningarna till 23 § KL. Den
infördes år 1998:1. Bestämmelsen gäller vid tillämpning av hela kapitlet.

Den definition av basbeloppet som finns i samma stycke i dagens lag-
text behövs inte i IL eftersom det finns en generell definition i 2 kap.
27 §.

Kompletteringsregel

7och8§§

SLK:s förslag: Bestämmelserna finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
med en möjlighet att göra avdrag vid förtida avgång eller för att ”köpa
ikapp” för utfästelser som inte är tillräckligt tryggade infördes år 1998:1
och fick sin slutliga lydelse år 1998:2. De kommer från punkt 20 d första
stycket av anvisningarna till 23 § KL.

9§

SLK:s förslag: En liknande bestämmelse finns i 8 § sista meningen i
SLK:s förslag. Den har dock ändrats i regeringens förslag med anledning
av dels den nya lagstiftningen år 1998:1, dels ett förslag till ändring i
prop. 1999/2000:6.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen ger
en möjlighet till högre avdrag i den utsträckning tjänstepensionen är av-
sedd att ersätta tilläggspension. Den finns sedan år 1998:1 i punkt 20 d
andra stycket av anvisningarna till 23 § KL. En motsvarande möjlighet
har funnits sedan år 1978, då bestämmelsen placerades i punkt 2 e av
anvisningarna till 29 § KL. År 1990 flyttades den till punkt 20 e andra
stycket av anvisningarna till 23 § KL, där den fanns kvar till år 1998:1.

Prop. 1999/2000:2

360

I prop. 1999/2000:6 finns ett forslag att orden ”eller enligt lagen Prop. 1999/2000:2
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension” skall läggas till. Tillägget
är en följdändring med anledning av den nya pensionslagstiffningen (bl.a.
prop. 1997/98:181). Detta tillägg görs också här i IL.

W

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
tryggande genom fondförsäkring o.d. kom till år 1998:1. Den finns i
punkt 20 d tredje stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Bestämmelsen har ändrats efter lagrådsföredragningen genom att hän-
visningen till försäkringsrörelselagen ersatt en hänvisning till lagen om
livförsäkring med anknytning till värdepappersfonder på grund av ett
förslag i prop. 1998/99:142.

U§

SLK:s förslag (9 §): Regeringens förslag motsvarar delvis SLK:s förslag
till 9 §.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kravet på full intjä-
nandetid och definitionen av vad som avses med det infördes år 1998:1.
Samma år 1998:2 förtydligades bestämmelsen efter förslag av utskottet.
Bestämmelserna kommer från punkt 20 d fjärde stycket av anvisningarna
till 23 § KL. Delar av bestämmelserna fanns tidigare i punkt 20 e av an-
visningarna till 23 § KL. De infördes år 1976.

12 §

SLK:s förslag (9 §): Regeringens förslag motsvarar delvis SLK:s förslag
till 9 §.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om avräkning av pensionsrätt som tryggats av annan arbetsgivare eller av
samma arbetsgivare men som dras av enligt huvudregeln kommer från
punkt 20 d femte stycket av anvisningarna till 23 § KL. De infördes år
1998:1. Delar av bestämmelserna fanns tidigare i punkt 20 § av anvis-
ningarna till 23 § KL. De infördes år 1976.

Begränsningar i avdragsrätten vid olika tryggandeformer

13 och 14 §§

SLK:s förslag (11 § andra och tredje styckena): Förslaget utgår ifrån
lagstiftning före ändringar år 1998:1. Det är betydligt kortare.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att pensionsreserven är ett tak för avdragsrätten kommer från punkt
20 e av anvisningarna till 23 § KL. De infördes år 1998:1, men hämtades
delvis från de bestämmelser som tidigare fanns i punkt 20 b

361

(pensionsstiftelse) och 20 d (avsättning i balansräkningen) samt 20 e
femte stycket av anvisningarna till 23 § KL.

Lagtexten i 13 § har ändrats efter lagrådsforedragningen på grund av
ett nytt lagforslag i prop. 1998/99:142. Ändringen består i att orden ”de
försäkringstekniska grunder som avses i” har strukits i första styckets
sista mening.

15 §

SLK:s förslag (11 § första stycket): Förslaget bygger på lagstiftning
före år 1998:1.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Begränsningen vid
köp av pensionsförsäkring kommer från punkt 20 e fjärde stycket av an-
visningarna till 23 § KL. Före år 1998:1 fanns en begränsning i anvis-
ningspunktens femte stycke.

Förräntning, indexering eller annan värdesäkring

16§

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen är
hämtad från punkt 20 b fjärde stycket av anvisningarna till 23 § KL. Den
infördes år 1998:1.

I lagrådsremissens förslag föreskrevs att höjningen skall dras av i den
utsträckning som anges i 13-15 §§. Eftersom en höjning av pensionsre-
serven i dessa fall blir aktuell bara vid överföring till pensionsstiftelse
eller avsättning i balansräkningen blir det missvisande och förvirrande att
hänvisa till 15 §. Bestämmelsen har därför ändrats så att den hänvisar
bara till 13 och 14 §§. Denna ändring har gjorts efter lagrådsforedrag-
ningen.

Bestämmelsen har ändrats på ytterligare en punkt efter lagrådsfore-
dragningen. Ändringen består i att uttrycket försäkringstekniska grunder
har bytts ut mot försäkringstekniska beräkningsgrunder på grund av ett
nytt förslag i prop. 1998/99:142.

Byte av tryggandeform

17§

SLK:s Förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdragsrätt vid ändring av tryggandeform är hämtad från punkt 20 f sista
stycket av anvisningarna till 23 § KL. Bestämmelsen infördes år 1998:1
efter förslag i utskottet. Då gällde bestämmelsen bara om det gamla tryg-
gandet hade skett genom avsättning i balansräkningen. Den utvidgades
senare samma år 1998:2.

Prop. 1999/2000:2

362

Byte av arbetsgivare

18 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
byte av arbetsgivare kommer från sista meningen i punkt 20 f sista styck-
et av anvisningarna till 23 § KL. Den infördes år 1998:2.

Pensionsförsäkring till efterlevande i särskilda fall

19 §

SLK:s förslag: Bestämmelserna finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdragsrätt för tryggande genom pensionsförsäkring till förmån för ef-
terlevande kommer från punkt 20 d sjätte stycket av anvisningarna till
23 § KL. Den infördes år 1998:1. Ett förtydligande gjordes samma år
1998:2 genom tillägget att förmånsnivåerna skall beräknas med hänsyn
till den anställdes senaste lön. Därvid skall bestämmelsen i 6 § beaktas,
dvs. det finns en valrätt mellan två beskattningsår.

I lagrådsremissen var bestämmelsen utformad så att premien skall dras
av som kostnad enligt 7 §. Det finns inte någon anledning att hänvisa till
7 § varför hänvisningen har tagits bort. Denna ändring har gjorts efter
lagrådsbehandlingen.

Kostnadsutjämning mellan arbetsgivare

20 £

SLK:s förslag (16 §): Bestämmelsen gällde bara tryggande genom av-
sättning i balansräkningen. I övrigt överensstämmer förslaget i huvudsak
med regeringens förslag. Vissa redaktionella ändringar har dock gjorts.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om beskattningen vid kostnadsutjämning är hämtade från punkt 20 f and-
ra stycket av anvisningarna till 23 § (första strecksatsen) och punkt 15
sista stycket av anvisningarna till 22 § KL (andra strecksatsen). Bestäm-
melserna placerades där år 1998:1. Innan dess fanns de i lagen
(1978:188) om avdrag vid inkomsttaxeringen för avgift för kostnadsut-
jämning enligt allmän pensionsplan, m.m. Den infördes år 1978.

Ursprungligen gällde bestämmelsen bara tryggande genom avsättning i
balansräkningen. Denna begränsning togs bort år 1998:2.

Hänvisningen i fråga om allmän pensionsplan till 58 kap. 20 § finns
inte med i SLK:s förslag eftersom det i förslaget finns en definition i 5
och 6 §§.

Prop. 1999/2000:2

363

Ersättning från en pensionsstiftelse

Prop. 1999/2000:2

2/f

SLK:s förslag (17 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
men bestämmelsen har formulerats om.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om beskattning av respektive skattefrihet för ersättning som arbetsgivare
far ur pensionsstiftelse är i dag placerade i punkt 15 första stycket av an-
visningarna till 22 § KL och 19 § tjugonionde ledet KL.

De förstnämnda bestämmelserna fick sin nuvarande lydelse år 1998:1.
De överfördes i 1990 års skattereform med redaktionella ändringar från

28 § fjärde-åttonde styckena KL. De fick i stort sett sin nuvarande inne-
börd år 1967, då i 28 § 1 mom. KL, men en motsvarighet hade ursprung-
ligen införts år 1961 (prop. 1961:178, bet. 1961:BevU78, SFS 1961:586).

Bestämmelsen om skattefrihet för ersättning ur pensionsstiftelse inför-
des i 19 § KL år 1967 men hade en föregångare i 28 § 1 mom. KL, införd
år 1961 (förarbeten, se föregående stycke). Den fick sin nuvarande lydel-
se år 1975.

Första stycket har utformats på samma sätt som bestämmelsen om er-
sättning från personalstiftelser i 15 kap. 5 §. Denna paragraf har utfor-
mats i enlighet med ett förslag av Lagrådet.

Återföring av avdrag för avsättning i balansräkningen

Vad som skall tas upp

22 och 23 §§

SLK:s förslag (18 och 19 §§): Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag, men vissa redaktionella ändringar har gjorts.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om återföring av medel i fråga om avsättningar i balansräkningen är
hämtade från punkt 15 andra-fjärde styckena av anvisningarna till 22 §
KL. Före 1998:1 fanns de i tredje stycket av anvisningspunkten, där de
placerades år 1990. Bestämmelserna infördes år 1967, då i 28 § 1 mom.
KL, och ändrades år 1975. Dessförinnan fanns en viss motsvarighet i

29 § 4 mom. KL.

Att lämnad ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse skall
beaktas vid beräkningen av det belopp som skall återföras fanns inte med
i SLK:s förslag. Det infördes i lagstiftningen år 1998:1, men i propositio-
nen står att det torde överensstämma med praxis.

Inledningen på 23 § har formulerats om med utgångspunkt i ett förslag
från Lagrådet.

364

Disponibla pensionsbelopp

24 §

SLK:s förslag (20 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. Bestämmelsen i tredje stycket finns dock inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av
disponibla pensionsbelopp är hämtad från punkt 15 femte-sjunde stycke-
na av anvisningarna till 22 § KL, där de placerades år 1998:1. Dessförin-
nan fanns de i anvisningspunktens femte stycke sedan år 1990. Bestäm-
melserna fick i princip sin nuvarande innebörd år 1975, då placerade i
28 § 1 mom. KL, men en motsvarighet kom till år 1967. Bestämmelserna
i tredje stycket infördes dock först år 1998:1.

Lagrådet föreslår att uttrycket disponibla pensionsmedel skall bytas ut
mot disponibla pensionsbelopp och anför att det inte är fråga om några
medel i ordets normala betydelse, dvs. likvida tillgångar, utan skillnaden
mellan den i balansräkningen gjorda avsättningen för pensionsutfästelser
och den s.k. pensionsreserven (den verkliga pensionsskulden).

Uttrycket disponibla pensionsmedel finns inte med i tryggandelagen. I
motsats till i 3 § finns det därför inte en koppling som bör bevaras till
dess att tryggandelagens terminologi utreds (se kommentaren till 3 §).
Regeringen följer Lagrådets förslag och ändrar uttrycket till disponibla
pensionsbelopp.

Upphörande av näringsverksamhet

25 §

SLK:s förslag (21 § andra och tredje styckena): Överensstämmer med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om effekterna av att en arbetsgivares näringsverksamhet upphör, m.m. är
hämtade från punkt 15 nionde och tionde styckena av anvisningarna till
22 § KL, där de placerades år 1998:1. Tidigare var de placerade i anvis-
ningspunktens fjärde stycke, dit de flyttades år 1990. Bestämmelserna
infördes år 1967 i 28 § 1 mom. KL.

Bestämmelsen har efter lagrådsbehandlingen flyttats fram och lagts
under huvudrubriken Återföring av avdrag för avsättning i balansräk-
ningen.

Övertagande av pensionsutfästelser

26 §

SLK:s förslag (21 § första stycket): Bestämmelsen i första stycket finns
inte med i SLK:s förslag. SLK:s förslag överensstämmer, med vissa re-
daktionella ändringar, med regeringens förslag till andra stycket.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

365

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om avdrag for ersättning som lämnas till den som tar över
ansvaret för pensionsutfästelser kommer från punkt 20 f första stycket av
anvisningarna till 23 § KL. Bestämmelsen infördes år 1998:1, men i pro-
positionen angavs att det torde motsvara praxis med stöd av uttalandet i
prop. 1967:84 s. 51 och 53.

Bestämmelsen i andra stycket om att ersättning i samband med överta-
gande av pensionsutfästelse skall tas upp är hämtad från punkt 15 åttonde
stycket av anvisningarna till 22 § KL. År 1967 infördes en bestämmelse
om övertagande av pensionsutfästelser i samband med övertagande av
näringsverksamhet. Den placerades då i 28 § 1 mom. KL. År 1990 flytta-
des bestämmelsen till punkt 15 andra stycket av anvisningarna till 22 §
KL. År 1998:1 flyttades den vidare till sin nuvarande placering och ut-
vidgades så att den gäller även om övertagandet bara avser pensionsut-
fästelser.

Prop. 1999/2000:2

29 kap. Näringsbidrag

I skattelagstiftningen finns ett antal bestämmelser som reglerar olika bi-
drag till näringsidkare. I detta kapitel har samlats bestämmelserna om
näringsbidrag och stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet i punkt 9
av anvisningarna till 22 § KL, avgångsvederlag till jordbrukare i punkt
10 av anvisningarna till 22 § KL och statliga räntebidrag i punkt 17 av
anvisningarna till 22 § och punkt 4 av anvisningarna till 23 § KL. Be-
stämmelserna om byggnadsarbeten i samband med räntebidrag har place-
rats i 19 kap. om byggnader eftersom de har ett nära samband med övriga
bestämmelser om byggnader. Vidare har bestämmelserna om näringsbi-
drag till totalförsvarspliktiga placerats i 11 kap. tillsammans med be-
stämmelserna om andra ersättningar till totalförsvarspliktiga.

Kapitlet var placerat som 26 kap. i SLK:s förslag.

Bakgrund

Nuvarande regler om näringsbidrag infördes i KL år 1973 (förarbeten, se
nedan). I KL och i annan lagstiftning fanns emellertid redan tidigare be-
stämmelser som reglerade skattefrågorna kring vissa statliga stöd, t.ex.
anvisningarna till 19 § KL avseende näringshjälp eller bidrag, lagen
(1958:575) om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m.m.
(avvecklad SFS 1992:1353) och kungörelsen (1964:99) om ersättning av
statsmedel för kostnader till följd av övergången till högertrafik
(avvecklad SFS 1982:328).

Vid tillkomsten av 1973 års regler angavs att gemensamt för alla nä-
ringsbidrag var att staten i princip utan återbetalningsskyldighet gav nä-
ringsidkaren kontanta medel som skulle användas för ett visst ändamål.

Efter år 1973 infördes ett flertal stöd där det förutsattes att återbetal-
ning skulle ske under vissa närmare angivna förutsättningar. Det var där-
för nödvändigt att skattemässigt reglera stöd med villkorlig återbetal-

366

ningsskyldighet. Regler om sådana stöd infördes år 1983 (förarbeten, se
nedan). Redan tidigare hade vissa bestämmelser införts som tog sikte på
lån.

Nuvarande bestämmelser om näringsbidrag utgör i huvudsak ett lag-
fastande av de principer som tidigare hade utvecklats i praxis och som
tidigare redovisats vid behandlingen av frågan om beskattning vid över-
gången till högertrafik (prop. 1964:173). Bidragens beteckning var då
statsbidrag. Bestämmelserna togs år 1973 in i anvisningarna till 19 § KL
som behandlade statliga bidrag vare sig de utgick till näringsidkare eller
andra. År 1983 (förarbeten, se nedan) placerades bestämmelserna i punkt
2 av anvisningarna till 19 § KL i samband med att beteckningen statsbi-
drag ersattes med näringsbidrag och vissa materiella ändringar gjordes. I
anvisningspunkten reglerades enbart näringsbidrag och stöd med villkor-
lig återbetalningsskyldighet. Genom 1990 års skattereform flyttades be-
stämmelserna till inkomstslaget näringsverksamhet, till punkt 9 av anvis-
ningarna till 22 § KL (SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:650). I övrigt skedde enbart mindre föränd-
ringar genom skattereformen.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1973 Regler för beskattning av statsbidrag, prop. 1973:190, bet.
1973:SkU71, SFS 1973:1098

1983 Regler om näringsbidrag och stöd med villkorlig återbetalnings-
skyldighet, Ds B 1981:17, prop. 1982/83:94, bet.
1982/83:SkU44, SFS 1983:311

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Första stycket överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag. Andra stycket finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen anger
kapitlets innehåll. Andra stycket har formulerats som en innehållsför-
teckning till kapitlet.

Näringsbidrag

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

367

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av nä-
ringsbidrag finns i punkt 9 första och tredje styckena av anvisningarna
till 22 § KL och infördes år 1983 som ett förtydligande av vilka organ
bidraget skulle komma från för att räknas som näringsbidrag. Europeiska
gemenskaperna lades till år 1996 (prop. 1996/97:12, bet. 1996/97:SkU17,
SFS 1996:1399). SLK har lagt till landsting, eftersom det klarlagts att de
skall likställas med kommuner vid tillämpning av anvisningspunkten
(RÅ 1993 ref. 60).

Det kan nämnas att det redan i samband med att de ursprungliga reg-
lerna om statsbidrag infördes i KL år 1973 angavs i förarbetena att reg-
lerna också kunde tillämpas på bidrag från kommuner (prop. 1973:190
s 9).

I 3 § lagen (1963:173) om avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska
Filminstitutet, m.m. finns en bestämmelse om att reglerna i punkt 9 av
anvisningarna till 22 § KL tillämpas i fråga om stöd som lämnas av Stif-
telsen Svenska Filminstitutet till näringsidkare för näringsverksamheten.
Den förstnämnda lagen tillkom år 1963 som en följd av ett samma år
träffat avtal om bildandet av stiftelsen (prop. 1963:101, bet.
1963:BeU35). Den innehöll ursprungligen särskilda regler för beskatt-
ningen av bidrag från stiftelsen och anknytningen till reglerna om nä-
ringsbidrag m.m. infördes år 1993 (prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15, SFS 1993:1552). Eftersom stiftelsen i förslaget har ta-
gits in i 7 kap. 17 § som innehåller motsvarigheten till den s.k. katalogen
i 7 § 4 mom. SIL, behövs inte längre någon särreglering utan bidrag från
stiftelsen omfattas automatiskt av hänvisningen.

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Bestämmelsen i punkten 3 avseende återbetalningsskyldighet på grund av
att ett stöd anses strida mot artikel 92 i fördraget den 25 mars 1957 om
upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen finns inte med i
SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge framför att
det i 21 § förordningen (1988:764) om statligt stöd till näringslivet anges
att som villkor för statligt stöd skall gälla att stödåtgärderna far upphävas
eller ändras och stödet kan återkrävas om Europeiska gemenskapernas
kommission genom beslut som vunnit laga kraft eller Europeiska gemen-
skapernas domstol har funnit att stödet strider mot artikel 92 i fördraget
den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemen-
skapen. Hovrätten anför att i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör begrep-
pet näringsbidrag och de andra av kommittén använda begreppen på ett
mera ingående sätt synkroniseras med EG-rättsliga förutsättningar.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
stöd som är förenade med viss återbetalningsskyldighet är hämtad från
punkt 9 första och andra styckena av anvisningarna till 22 § KL. Den
infördes år 1983 men bygger i stora delar på 1973 års bestämmelser.
Syftet med bestämmelsen var att undanröja den oklarhet som fanns tidi-
gare när det gällde att avgöra vilka företagsstöd som skulle behandlas
som näringsbidrag (då statsbidrag).

Prop. 1999/2000:2

368

Regeringen delar Hovrättens över Skåne och Blekinge uppfattning att
begreppet näringsbidrag i IL bör anpassas till de nya förutsättningar som
följer av EG-rätten. Av 21 § förordningen (1988:764) om statligt stöd till
näringslivet följer att ett stöd kan återkrävas om Europeiska gemenska-
pernas kommission eller domstol funnit att stödet strider mot artikel 92 i
fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av Europeiska ekonomiska
gemenskapen. I regeringens förslag har i en ny punkt 3 därför lagts till
återbetalningsskyldighet med stöd av 21 § nämnda förordning. Punkten
har formulerats på samma sätt som bestämmelsen i 21 § förordningen om
statligt stöd till näringslivet.

Regeringens övriga ändringar är redaktionella.

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att 4 § är en
onödig dubbelreglering sedd mot bakgrund av 5 och 6 §§.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beskattningen när näringsbidraget använts för en utgift som inte är av-
dragsgill finns i punkt 9 tredje stycket av anvisningarna till 22 § KL och
infördes år 1973. Regeringen delar inte kammarrättens uppfattning att
regleringen i 5 och 6 §§ medför att bestämmelsen är onödig. Regeringen
låter därför bestämmelsen finnas kvar.

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer med undantag för en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen be-
handlas näringsbidrag som har använts för en utgift som omedelbart far
dras av i näringsverksamheten. Bestämmelserna finns i dag i punkt 9
fjärde stycket av anvisningarna till 22 § KL och infördes år 1973.

Till bestämmelsen finns också en ordningsföreskrift om när yrkande
om senarelagt avdrag skall göras i deklarationen. Enligt punkt 9 fjärde
stycket tredje meningen av anvisningarna till 22 § KL skall yrkande om
senarelagt avdrag göras i deklarationen för det beskattningsår då yrkande
om avdrag annars enligt KL först skulle ha framställts. Det framgår inte
klart vilka konsekvenserna blir om den skattskyldige inte yrkar vare sig
avdrag eller senareläggning det år han haft utgiften och hur regeln för-
håller sig till nuvarande omprövningsregler. SLK är tveksam till om re-
geln behövs och anför att om den inte har karaktären av en materiell regel
som medför att rätten till avdrag förloras om yrkande inte framställs utan
är att se som en deklarationsregel bör den placeras i LSK. Frågan om
bestämmelsen skall finnas kvar måste dock övervägas ytterligare. Rege-
ringen delar SLK:s bedömning att regeln i vart fall inte skall tas in i IL.

Prop. 1999/2000:2

369

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. SLK
använder uttrycket skattemässigt restvärde i stället för skattemässigt vär-
de. SLK har också formulerat sista meningen på ett annorlunda sätt.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anför att paragra-
fen förutsätter nettoredovisning av anläggningstillgångar som delvis fi-
nansieras med näringsbidrag. Delegationen anför att det är tveksamt om
sådan nettoredovisning i räkenskaperna är förenlig med ÅRL. Syftet med
bestämmelsen är att värdeminskningsavdragen skall baseras på anskaff-
ningsvärdet efter avdrag för näringsbidraget. Enligt delegationen borde
detta kunna åstadkommas utan att anskaffningsvärdet i räkenskaperna
behöver påverkas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Av paragrafen
framgår hur näringsbidraget skall beskattas om det använts för att anskaf-
fa en tillgång som skrivs av genom årliga värdeminskningsavdrag. Be-
stämmelsen tar även upp situationen att ett sådant näringsbidrag återbe-
talas.

Bestämmelserna finns i punkt 9 femte stycket av anvisningarna till
22 § KL och infördes år 1973. Av paragrafen framgår bl.a. att om bidra-
get är större än det skattemässiga restvärdet skall skillnaden tas upp som
intäkt. Bakgrunden till denna föreskrift är att om bidrag utgick i efter-
skott och tillgången redan helt eller delvis avskrivits, kunde bidraget
överstiga det skattemässiga restvärdet. I ett sådant fall skall alltså det
överskjutande beloppet intäktsföras (prop. 1973:190, s. 13). Enligt den
nuvarande lydelsen skall en intäkt tas upp om bidraget är större än det
”skattemässiga restvärdet för tillgången”. Med hänsyn till att inventarier
skrivs av kollektivt har bestämmelsen av SLK ändrats till att bidraget är
större än det skattemässiga restvärdet. En sådan kollektiv beräkning för-
utsattes vid bestämmelsernas tillkomst.

Näringslivets skattedelegation anför att det är tveksamt om en nettore-
dovisning är förenlig med ÅRL. SLK har i detta avseende inte gjort nå-
gon ändring i förhållande till gällande rätt. Av Bokföringsnämndens re-
kommendationer (BFN R 5), Redovisning av statliga stöd, punkt 12 föl-
jer att nettoredovisning vid förvärv av anläggningstillgångar helt eller
delvis med statligt stöd är god redovisningssed. Rekommendationen har
dock kommit till långt innan ÅRL. Frågan om nettoredovisning strider
mot bestämmelserna i ÅRL är av sådan beskaffenhet att den inte kan lö-
sas i detta lagstiftningsärende utan far vid behov ses över i ett annat
sammanhang.

I regeringens förslag har det skattemässiga restvärdet ändrats till det
skattemässiga värdet. Vad som avses med skattemässigt värde framgår
av 2 kap. 31-33 §§. Sista meningen har formulerats om i regeringens
förslag för att bestämmelsen skall bli tydligare. Vidare har bestämmelsen
ändrats så att den överensstämmer med sista meningen i 5 §.

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med undantag för en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

370

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen handlar
om den skattemässiga behandlingen av näringsbidrag som används för att
anskaffa lager.

Bestämmelsen finns i punkt 9 sjätte stycket av anvisningarna till 22 §
KL och infördes år 1973.

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
ett par redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en bestämmelse som gör det möjligt för den skattskyldige att bli
beskattad för ett näringsbidrag som utgått i förskott först det år då bidra-
get används.

Bestämmelsen finns i punkt 9 sjunde stycket av anvisningarna till 22 §
KL och infördes år 1983.

Bakgrunden till regeln var att det tidigare förelåg en bristande överens-
stämmelse mellan den bokföringsmässiga och den skattemässiga be-
handlingen. Ett statsbidrag som lyftes ett visst år men som användes för
avsett ändamål först ett senare år fick i redovisningen balanseras till an-
vändningsåret. Vid taxeringen ansågs en sådan åtgärd tveksam men ge-
nom 1983 års lagstiftning far den skattskyldige även skattemässigt ba-
lansera näringsbidraget.

Bestämmelserna om näringsbidrag behandlar inte enbart skatteplikten
utan, som framgår av denna paragraf och 5 §, också tidpunkten för den.
Vid tiden för bestämmelsernas tillkomst beskattades vissa näringsidkare
enligt kontantprincipen. Det gällde t.ex. vissa jordbrukare (inkomst av
jordbruksfastighet) och fastighetsägare (inkomst av annan fastighet).
Kontantprincipen för näringsverksamhet är numera borta. Som ett histo-
riskt arv innehåller bestämmelserna om näringsbidrag inslag av kontant-
principen. Eftersom man i bestämmelserna om näringsbidrag också be-
handlar tidpunkten för skatteplikten men inte på ett fullständigt sätt blir
även 24 § KL tillämplig. I vilken utsträckning den skall tillämpas är dock
oklart. Vidare finns det numera rekommendationer från Bokförings-
nämnden (BFN R 5). Sammanfattningsvis kan det finnas skäl att se över
bestämmelserna om näringsbidrag i syfte att undersöka i vilken utsträck-
ning en särskild reglering behövs. En sådan översyn kan av tidsskäl inte
ske i detta lagstiftningsärende.

Befrielse från villkorlig återbetalningsskyldighet

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bl.a. en definition av stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet.

Prop. 1999/2000:2

371

Bestämmelsen finns i punkt 9 åttonde stycket av anvisningarna till 22 §
KL.

Uttryckliga skattebestämmelser vid eftergift av villkorligt lån med
återbetalningsskyldighet infördes år 1983. Bestämmelserna föll tillbaka
på äldre förarbetsuttalanden i samband med inrättandet av dåvarande
Statens industrifond (prop. 1973:41 s. 129). Vidare hade det år 1978 in-
förts en bestämmelse i anvisningarna till 22 § KL om att statliga lån där
återbetalningsskyldigheten var beroende av företagets framtida resul-
tatutveckling eller liknande omständighet inte skulle anses som skatte-
pliktig inkomst (prop. 1977/78:79, bet. 1977/78:SkU20, SFS 1978:52).

Stöd med villkorlig återbetalningsskyldighet kan vara bidrag eller lån.
Den återbetalningsskyldighet som här avses har en annan karaktär än de
ofta villkorliga stöd som utgör näringsbidrag. Stöd med villkorlig åter-
betalningsskyldighet tar inte sikte på sådana villkor för stödets använd-
ning och verksamhetens bedrivande som det vid beviljandet av stödet
förutsätts att mottagaren skall uppfylla. Återbetalningen kopplas i stället
till osäkra framtida händelser.

Den nuvarande anvisningspunkten är inte riktigt tydlig när det gäller
att skilja på vad som är näringsbidrag och stöd med villkorlig återbetal-
ningsskyldighet. Det hänger samman med att som näringsbidrag räknas
uttryckligen (se 3 §) vissa stöd där återbetalningsskyldigheten är villko-
rad på visst sätt. I 9 § anges därför att stöd med villkorlig återbetalnings-
skyldighet är ett stöd där återbetalningsskyldigheten är villkorad på annat
sätt än i 3 §.

W

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm anser att 10 § är en
onödig dubbelreglering som bör tas bort.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beskattningen av ett efterskänkt (i dag eftergivet) belopp när stödet an-
vänts för en utgift som inte varit avdragsgill finns i punkt 9 åttonde
stycket av anvisningarna till 22 § KL och infördes år 1983. Kammarrät-
ten i Stockholm anser att bestämmelsen är onödig. Regeringen anser att
bestämmelsen bör finnas kvar (jfr kommentaren till 4 §). Regeringen
följer därför SLK:s förslag.

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen be-
handlas fallet att stödet har använts för en utgift som var avdragsgill
omedelbart eller i form av värdeminskningsavdrag. Bestämmelsen finns i
punkt 9 åttonde stycket av anvisningarna till 22 § KL och infördes år
1983.

72 f

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Prop. 1999/2000:2

372

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen be-
handlar extra värdeminskningsavdrag när ett stöd med villkorlig återbe-
talningsskyldighet använts för att anskaffa en tillgång som skrivs av ge-
nom värdeminskningsavdrag och stödet efterskänks.

Bestämmelsen finns i punkt 9 åttonde stycket av anvisningarna till 22 §
KL och infördes år 1983.

13 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en presumtionsregel att stödet har använts för omedelbart avdrags-
gilla utgifter. Bestämmelsen finns i punkt 9 åttonde stycket av anvisning-
arna till 22 § KL och infördes år 1983. I såväl SLK:s som regeringens
förslag har lagts till en uttrycklig reglering av effekten: att det efter-
skänkta beloppet skall tas upp som intäkt.

Statligt räntebidrag för bostadsändamål

14 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att SLK inte har med ordet omedelbart i första stycket andra meningen.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anför att det inte
framgår av paragrafen huruvida avdraget skall göras omedelbart eller om
utgiften kan aktiveras. I nuvarande lagtext står det att avdrag som för
ränta får göras vid återbetalning av räntebidrag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första stycket om statliga räntebidrag för bostadsändamål är hämtade från
punkt 17 av anvisningarna till 22 § och punkt 4 första stycket av anvis-
ningarna till 23 § KL. Bestämmelserna tillkom år 1991 (prop.
1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, SFS 1991:1833). Tidigare fanns en
reglering som innebar att räntebidrag skulle minska avdraget för ränteut-
gifter.

Näringslivets skattedelegation har uppmärksammat att det inte framgår
av lagtexten om avdraget skall göras omedelbart eller om det kan aktive-
ras. Enligt nuvarande lydelse skall avdrag för återbetalning göras som för
ränta. I regeringens förslag har ordet omedelbart lagts till för att markera
att det återbetalade beloppet skall dras av det beskattningsåret då återbe-
talningen sker.

I andra stycket finns en hänvisning till bestämmelserna om byggnads-
arbeten i samband med räntebidrag.

Avgångsvederlag till jordbrukare

15 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

373

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
behandlar statliga bidrag till jordbrukare och finns i dag i punkt 10 av
anvisningarna till 22 § KL.

Bestämmelsen infördes år 1967 i samband med regleringar i jord-
brukspolitiken (prop. 1967:95, bet. 1967:BevU49, SFS 1967:423). Be-
stämmelsen har därefter inte ändrats mer än redaktionellt och bl.a. flyttats
från punkt 10 av anvisningarna till 21 § KL till punkt 12 av anvisningar-
na till 21 § KL (SFS 1972:741) och sedan till punkt 10 av anvisningarna
till 22 § KL (SFS 1990:650). SLK är tveksam till om det för närvarande
finns några andra stödformer som kan betraktas som ”avgångsvederlag
till jordbrukare som upphör med sitt jordbruk” än den s.k. mjölkpensio-
nen enligt förordningen (1982:1283) om avvecklingsersättning till vissa
mjölkproducenter och ersättning enligt förordningen (1990:1092) om
stöd till vissa skuldsatta jordbrukare. Dessa stöd upphörde år 1996. Be-
stämmelsen kan därför komma att bli onödig. Det har dock inte i detta
sammanhang funnits utrymme för en genomgång av befintliga närings-
stöd. Bestämmelsen bör därför enligt regeringens bedömning finnas kvar.

Familjebidrag till totalförsvarspliktiga

76 £

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en hänvisning till bestämmelserna om näringsbidrag till totalför-
svarspliktiga.

30 kap. Periodiseringsfonder

Detta kapitel var placerat som 27 kap. i SLK:s förslag. I kapitlet har ta-
gits in de bestämmelser som finns i lagen (1993:1538) om periodise-
ringsfonder. Till stora delar har den lagens uppbyggnad följts, men några
paragrafer har delats på flera.

Bakgrund

I förarbetena till 1990 års skattereform redovisades ett förslag till perio-
diseringsfonder (SOU 1989:34). Detta genomfördes inte, men i proposi-
tionen angavs att förslaget skulle utredas vidare (prop. 1989/90:110).
Företagsskatteutredningen presenterade i sitt första delbetänkande (SOU
1992:67) en modell till periodiseringsfond men avstyrkte ett införande av
modellen. Efter att flera remissinstanser framhållit vikten av att införa
periodiseringsfonder utreddes dessa vidare och ett nytt förslag lades fram
i en departementspromemoria år 1993 (Ds 1993:28). Även detta förslag
utsattes för remisskritik och arbetades slutligen om i en proposition som
ledde till lagstiftning senare samma år (förarbeten, se nedan). I proposi-
tionen framhölls att de föreslagna periodiseringsfondema underlättar fö-

Prop. 1999/2000:2

374

retagens finansiering av investeringar med eget kapital och att de ger en
möjlighet till förlustutjämning bakåt som är likartad med den möjlighet
som den numera avskaffade surven gav.

Vissa forarbeten

PFL är en relativt ny lag, som har ändrats bara några gånger. När det inte
står något i kommentarerna om när en bestämmelse kom till, fanns den
med i den ursprungliga lagtexten. Hur bestämmelserna utarbetades fram-
går under rubriken Bakgrund.

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1993 PFL infördes, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS
1993:1538

1994 En bestämmelse infördes om när avdrag för avsättning medges i
fråga om handelsbolag och vissa justeringar gjordes i bestäm-
melsen om det justerade resultatet, prop. 1993/94:234, bet.
1993/94:SkU25, SFS 1994:785

Kommentar till paragraferna

Avdrag för avsättningar

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag men i
andra stycket anges att bestämmelserna inte gäller de angivna företagen.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att enligt nuvarande regler
far avdrag inte göras av bostadsföretag, förvaltningsföretag och invest-
mentföretag. Om ett rörelsedrivande företag bytt karaktär till förvalt-
ningsföretag skall beskattning ske vid en frivillig förtida återföring av
periodiseringsfondema eller vid utgången av återföringsperioden. Den
föreslagna lydelsen kan tolkas som en obligatorisk återföring vid karak-
tärsbytet alternativt att återföringsreglema inte alls blir tillämpliga efter
karaktärsbytet. Verket efterlyser ett förtydligande i detta avseende.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den grundläggande
bestämmelsen i första stycket att avdrag far göras för belopp som sätts av
till en periodiseringsfond kommer från 1 § PFL.

Formuleringen belopp som sätts av till en fond för tanken till att en av-
sättning skall ha skett i bokföringen. Av 3 § följer emellertid motsatsvis
att så inte är fallet för alla skattskyldiga. Uttrycket sätta av används i 1 §
i stället i en mer allmän bemärkelse för att koppla samman avdraget med
den skattemässiga reserveringen. Av dem som inte gör reserveringen i
räkenskaperna görs den bara i deklarationen. Denna allmänna betydelse
av ordet har använts sedan länge, t.ex. i fråga om ersättningsfonder i
ErFL och i dess föregångare liksom i den numera upphävda lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv. I IL används uttrycket på samma

Prop. 1999/2000:2

375

sätt i 31 kap. 1 § i fråga om ersättningsfonder och i 34 kap. 2 § i fråga om
expansionsfonder (dagens expansionsmedel, se 34 kap.).

I andra stycket undantas i SLK:s förslag vissa typer av företag från
tillämpningen. Förvaltningsföretagen lades till bland undantagen år 1994
(prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS 1994:1887). Också denna
bestämmelse kommer från 1 § PFL. Det är endast svenska företag som
undantas, men att så är fallet framgår i denna paragraf bara i fråga om
värdepappersfonder. För övriga typer av företag framgår det av definitio-
nerna av dem. Riksskatteverket framhåller att den föreslagna lydelsen
leder till oklarheter när det gäller återföring av fonder vid karaktärsbyte.
Regeringen delar verkets bedömning. I regeringens förslag har bestäm-
melsen formulerats i enlighet med nuvarande lydelse, dvs. att nämnda
företag inte far göra avdrag för periodieringsfonder.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen att
avsättningen görs på delägamivå i ett svenskt handelsbolag kommer från
2 § tredje stycket PFL. I förslaget har lagts till att avdraget beräknas för
varje delägare för sig. Ett handelsbolags inkomster beräknas normalt för
handelsbolaget innan de delas upp på delägarna. Men dessa avsättningar,
liksom avsättningar till expansionsfonder i 34 kap., beräknas på delägar-
nivå. Avsättningar till ersättningsfonder i 31 kap. beräknas däremot för
handelsbolaget. Se vidare i kommentaren till 4 §.

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket att avdragsrätten för juridiska personer förutsätter en mot-
svarande avsättning i räkenskaperna kommer från 2 § andra stycket PFL.
I första stycket har hänvisningen ändrats till den i prop. 1998/99:130 fö-
reslagna bokföringslagen.

Bestämmelsen i andra stycket om handelsbolag kommer från 2 § tredje
stycket PFL. Den infördes år 1994.

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att varje års avsättning bildar en egen fond kommer från 2 § första styck-
et PFL.

I förslaget har lagts till uttrycket i näringsverksamheten. Det skulle
egentligen inte behövas eftersom inkomsterna beräknas för varje nä-
ringsverksamhet för sig. För att man inte skall tro att en fysisk person
som beskattas för flera näringsverksamheter bara skall ha en gemensam

Prop. 1999/2000:2

376

periodiseringsfond per år, även om näringsverksamheterna beskattas var Prop. 1999/2000:2
för sig, har dock uttrycket lagts till.

Beloppsgränser

5#
SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Beloppsgränsen för
juridiska personer kommer från 3 § första stycket PFL. Den bestämmel-
sen ändrades år 1996 genom att det högsta belopp som far dras av ändra-
des från 25 till 20 % av överskottet (prop. 1996/97:45, bet.
1996/97:SkU 13, SFS 1996:1613). Beloppsgränsen föreslås åter höjas till
25 procent i prop. 1999/2000:2.

Uttrycket inkomsten har normalt ersatts med resultatet i regeringens
förslag. Här har dock uttrycket överskottet av näringsverksamheten valts
eftersom det är det positiva slutresultatet som avses. Vidare har uttrycket
under beskattningsåret utelämnats eftersom det naturligtvis är beskatt-
ningsårets överskott som avses om det inte står något annat.

6§
SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag. Andra strecksatsen i andra stycket finns
inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Beloppsgränsen för
enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska
handelsbolag kommer från 3 § andra-fjärde styckena PFL. Bestämmel-
sen ändrades år 1994 genom att några poster togs bort. År 1996 ändrades
det högsta belopp som far dras av från 25 till 20 % av det för periodise-
ringsfond justerade resultatet (prop. 1996/97:45, bet. 1996/97:SkUl3,
SFS 1996:1613). År 1998 höjdes beloppet som far dras av åter till 25 %
(prop. 1997:98:150, bet. 1997/98:FiU20, SFS 1998:594). Beloppsgränsen
föreslås höjas till 30 procent i prop. 1999/2000:2.

Den andra strecksatsen i tredje stycket är nytt i förhållande till SLK:s
förslag och innebär att avdrag för pensionsförsäkringspremier och inbe-
talning på pensionssparkonto skall göras efter avsättning till periodise-
ringsfond (prop. 1997/98:146, Bet. 1997/98:SkU27, SFS 1998:336).

Uttrycket det för periodiseringsfond justerade resultatet är nytt i detta
sammanhang. Det finns i dag ett justerat resultat i fråga om räntefördel-
ning (se 33 kap.). Eftersom det är samma resultat som justeras i dessa
båda system bygger förslaget på samma uttryck. Detsamma gäller i be-
stämmelserna om expansionsfond (34 kap.). Justeringspostema är emel-
lertid inte identiska i de tre systemen. I kapitlen används därför uttryck-
en: det för periodiseringsfond justerade resultatet, det för expansionsfond
justerade resultatet och det för räntefördelning justerade resultatet.

Inte heller i denna paragraf skrivs in att det är beskattningsårets resul-
tat som avses samt kostnader och intäkter (jfr kommentaren till 5 §).

377

Återföring av avdragen

SLK:s förslag: Överensstä,mmer bortsett från ett senare lagstiftningsför-
slag och ett par redaktionella ändringar, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Huvudregeln om
när avdrag för avsättning till en periodiseringsfond senast skall återföras
till beskattning kommer från 4 § PFL. Lydelsen korrigerades år 1994 i
samband med att bestämmelsen i den föreslagna 3 § andra stycket lades
till. Tidsperioden för att återföra avdraget till beskattning föreslås för-
längas från 5 till 6 år i prop. 1999/2000:1.

Dagens lydelse utgår från beskattningsåret. Det har bytts till taxe-
ringsåret för att ändring av räkenskapsåret inte skall påverka när återfö-
ring skall ske. Det leder också till att bestämmelsen får mer likhet med
bestämmelsen om återföring av ersättningsfonder i 31 kap. 19 §. I rege-
ringens förslag har uttrycket vid taxeringen tagits bort i första meningen i
första stycket eftersom det är onödigt.

Andra meningen i första stycket har lagts till för att förtydliga vad som
gäller om taxering av näringsverksamheten inte sker ett visst år på grund
av förlängning av räkenskapsår.

I andra stycket hänvisas dels till bestämmelser om återföring tidigare
än enligt första stycket, dels till bestämmelser om när fondema får över-
föras till annan verksamhet.

8-W

SLK:s förslag: Överensstämmer i princip med regeringens förslag. 8 § 5
har dock ett annorlunda innehåll.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att bestämmelserna i 8 § 2
bör utformas så att en obegränsat skattskyldig juridisk person skall åter-
föra så stor del av periodiseringsfonden som belöper på den avyttrade
handelsbolagsandelen, eller om handelsbolaget har upphört med verk-
samheten, så stor del som belöper på handelsbolagsandelen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om i vilka situationer en periodiseringsfond omedelbart skall återföras till
beskattning kommer från 5 § PFL. Den paragrafen ändrades senast år
1994 (SOU 1994:100, prop. 1994/95:91, bet. 1994/95:SkUl 1, SFS
1994:1888) genom att det lades till en ny punkt om återföring om skatt-
skyldigheten för inkomst av förvärvskällan upphör eller om inkomsten
undantas på grund av skatteavtal. Bestämmelserna har delats upp på tre
paragrafer för olika typer av skattesubjekt, för att det tydligare skall
framgå vad som gäller.

18 § har placerats de bestämmelser som gäller för juridiska personer.

SLK har övervägt behovet av en sådan bestämmelse som finns i första
punkten i 5 § PFL, att ”den skattskyldige har upphört att bedriva verk-
samhet i den förvärvskälla som avdraget hänför sig till”. Så länge en
svensk juridisk person inte har upphört finns näringsverksamheten kvar,
men när det gäller en begränsat skattskyldig juridisk person som upphör
med den enda verksamhet den har i Sverige så upphör den att bedriva

Prop. 1999/2000:2

378

näringsverksamheten. SLK tar därför med en bestämmelse i den första
punkten om återföring när den juridiska personen upphör att bedriva nä-
ringsverksamheten. Regeringen följer SLK:s förslag i denna del.

Bestämmelserna om att fonden skall återföras om ett handelsbolag har
slutat att bedriva näringsverksamhet eller om delägaren har avyttrat sin
andel, skall inte tillämpas av svenska juridiska personer. De har ju kvar
sin egen verksamhet där fondema kan finnas kvar och båda verksamhe-
terna finns ju i samma näringsverksamhet. Men om det är en begränsat
skattskyldig juridisk person som i Sverige bara har inkomst från handels-
bolaget bör avdragen återföras om handelsbolaget upphör att bedriva nä-
ringsverksamheten eller om andelen avyttras, se andra punkten. I försla-
get har lagts till ”eller övergår till en ny ägare på något annat sätt” efter-
som det är uppenbart att bestämmelsen skall gälla också vid benefika
överlåtelser. Riksskatteverket anser att bestämmelsen bör formuleras om
så att en juridisk person bara skall återföra så stor del av dess periodise-
ringsfond som belöper sig på den avyttrade handelsbolagsandelen. Riks-
skatteverkets förslag kan dock inte genomföras eftersom den begärda
uppdelningen ofta inte kan genomföras i praktiken.

Vidare finns i tredje och jjärde punkterna den bestämmelse som inför-
des år 1994 (se första stycket ovan) om skattskyldigheten för inkomsten
av näringsverksamheten upphör eller om inkomsten undantas på grund
av ett skatteavtal. Bestämmelsen har delats upp på två punkter.

I femte punkten har SLK tagit in en bestämmelse om fusion. I rege-
ringens förslag har fission lagts till. Regeringens förslag bygger på lag-
stiftningen om Omstruktureringar som infördes 1998 (prop. 1998/99:15,
bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1601-1606).

Slutligen har det tagits med bestämmelser om likvidation respektive
konkurs, se sjätte och sjunde punkterna. Formuleringen i den sista
punkten om konkurs har ändrats. Någon ändring av den tidpunkt som
gäller är inte avsedd.

I 9 § finns de bestämmelser som gäller för enskilda näringsidkare.

I den första punkten står det att ”han upphör att bedriva näringsverk-
samheten”. Återföringen far således inte vänta tills han upphör att bedri-
va andra näringsverksamheter, t.ex. såsom delägare i ett svenskt handels-
bolag.

Även för enskilda näringsidkare finns en bestämmelse om återföring
när skattskyldigheten upphör och när inkomsten inte längre skall beskat-
tas i Sverige på grund av ett skatteavtal, andra och tredje punkterna.
Också om den skattskyldige försätts i konkurs skall avdragen återföras,
jjärde punkten.

Slutligen finns i 10 § de bestämmelser som gäller för en fysisk person
som är delägare i ett svenskt handelsbolag.

Också i denna paragraf finns i den första punkten uttrycket ”upphör att
bedriva näringsverksamheten”. Om handelsbolaget har en självständig
verksamhet i utlandet samtidigt som det bedriver verksamhet i Sverige
finns det två näringsverksamheter.

I den andra punkten står det i dag att ”en andel i ett handelsbolag av-
yttras”. I förslaget har lagts till ”eller övergår till en ny ägare på något

Prop. 1999/2000:2

379

annat sätt” eftersom det är uppenbart att bestämmelsen skall omfatta ock-
så benefika överlåtelser.

I tredje och Jjärde punkterna finns det bestämmelser vid skattskyldig-
hetens upphörande och när inkomsten av näringsverksamheten inte läng-
re skall beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal.

När det gäller femte och sjätte punkterna står det i dag att avdrag skall
återföras om beslut har fattats att det företag som innehar fond skall träda
i likvidation eller om beslut har meddelats att den skattskyldige skall för-
sättas i konkurs. Här har SLK föreslagit en utvidgad tillämpning så att
avdragen skall återföras också om handelsbolaget träder i likvidation
eller försätts i konkurs. SLK har ändrat formuleringen i den sista punkten
om konkurs. Någon ändring av den tidpunkt som gäller är inte avsedd.

I vilka fall fonderna får tas över

I PFL finns två paragrafer om övertagande av periodiseringsfonder och i
ExmL finns fem paragrafer om övertagande av expansionsmedel (se 34
kap. där uttrycket expansionsfonder används i stället for expansionsme-
del). SLK har strävat efter att bygga upp dessa båda kapitel på ett likartat
sätt. SLK har konstaterat att det råder betydande olikheter i fråga om i
vilka situationer de två typerna av fonder får övertas. SLK kan inte i alla
fall förstå varför dessa olikheter finns. Som exempel kan nämnas att ex-
pansionsmedel far överföras när en enskild näringsidkare överlåter samt-
liga realtillgångar i näringsverksamheten till ett handelsbolag, men peri-
odiseringsfonden får inte överföras i den situationen. Ytterligare ett ex-
empel är att man har ansett det överflödigt att ha en bestämmelse om
överföring av expansionsmedel när näringsverksamheten i ett handels-
bolag överförs till ett aktiebolag, men i fråga om periodiseringsfond finns
en sådan bestämmelse. SLK har funderat på att göra reglerna mer enhet-
liga, men har med hänsyn till omfattningen av ändringarna funnit att det
lämpligen bör ske i en annan ordning. SLK har därför i huvudsak bara
tagit med de bestämmelser som finns i dag.

Regeringen delar SLK:s bedömning i fråga om olikheterna i reglerna
för övertagande av expansionsfonden och periodiseringsfonden. Reglerna
har delvis nyligen varit föremål för översyn och förslag till ändringar har
lagts fram i promemorian Koncembeskattningsfrågor för ideella före-
ningar och stiftelser, m.m. (Ds 1998:4). Förslaget har remissbehandlats
och lagts till grund för lagstiftning år 1998 (prop. 1998/99:7, bet.
1998/99SkU2, SFS 1998.1598).

Från enskild näringsverksamhet till aktiebolag

n §

SLK:s förslag: SLK:s förslag är utformat mot bakgrund av då gällande
lagstiftning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
att periodiseringsfonder får övertas när en enskild näringsidkare överför

Prop. 1999/2000:2

380

sin näringsverksamhet till ett aktiebolag kommer från 6 § PFL. Paragra-
fen ändrades år 1995, men det var bara en teknisk justering (prop.
1995/96:109, bet. 1995/96:SkU20, SFS 1995:1631). Paragrafen fick sin
nuvarande utformning år 1998 (prop. 1997/98:157, bet. 1997/98:SkU30,
SFS 1998:643) då kraven att, såvida det inte är fråga om apportemission,
den fysiska personen skall skjuta till ett belopp som motsvarar överförd
periodiseringsfond och bolaget göra avsättning i räkenskaperna, infördes.
Vidare infördes turordningsregeln om den fysiska personen har flera pe-
riodiseringsfonder.

Dagens motsvarighet gäller inte för dödsbon. Denna bestämmelse skall
även gälla för dem. De bestämmelser som gäller för enskilda näringsid-
kare tillämpas också för dödsbon, se 4 kap. och särskilt kommentaren till
4 kap. 2 §. För att också dödsbon skall omfattas görs inte något undantag
för dem.

Tredje stycket som har lagts till i regeringens förslag har utformats
som en hänvisning till bestämmelserna 48 kap. 12 § som anger hur om-
kostnadsbeloppet skall beräknas för aktierna.

Lagrådet har anfört att det är ovisst i olika hänseenden med vad som
avses med det uppställda villkoret på tillskott till aktiebolaget. I denna
del hänvisas till kommentaren till 34 kap. 20 §.

Från handelsbolag till aktiebolag

12 §

SLK:s förslag: SLK:s förslag är utformat mot bakgrund av då gällande
lagstiftning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att periodiseringsfonder får övertas när verksamheten i ett handelsbolag
förs över till ett aktiebolag kommer från 6 § PFL. Paragrafen fick sin
nuvarande utformning år 1998 (prop. 1997/98:157, bet. 1997/98:SkU30,
SFS 1998:643) då kraven att handelsbolaget, såvida det inte är fråga om
apportemission, skall skjuta till ett belopp som motsvarar överförd perio-
diseringsfond och aktiebolaget skall göra avsättning i räkenskaperna,
infördes. Vidare infördes turordningsregeln om delägaren har flera perio-
diseringsfonder. Regeringens förslag har utformats utifrån dessa be-
stämmelser.

Tredje stycket som har lagts till i regeringens förslag har utformats
som en hänvisning till bestämmelserna 48 kap. 12 § som anger hur om-
kostnadsbeloppet skall beräknas för aktierna.

Prop. 1999/2000:2

381

Från handelsbolag till enskild näringsverksamhet

13 §

SLK:s förslag: Överensstämmer väsentligen med regeringens förslag.
SLK använder dock i första stycket uttryckena ”tilldelas realtillgångar
vid skifte” och ”det finns särskilda skäl mot uttagsbeskattning”.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Också bestämmel-
sen om att periodiseringsfondema kan föras över från ett handelsbolag
till en enskild näringsverksamhet kommer från 6 § PFL. Bestämmelsen
ändrades senast år 1998 (prop. 1997/98:157, bet. 1997/98:SkU30, SFS
1998:643).

I denna paragraf är det inte fråga om någon som övertar fonden, varför
bestämmelsen i 15 § inte gäller. I stället har här effekterna skrivits in
nämligen att avsättningarna och avdragen skall anses vara gjorda i den
enskilda näringsverksamheten de taxeringsår då delägaren gjorde avdra-
gen.

I likhet med bestämmelsen i 11 § gäller denna bestämmelse inte för
dödsbon i dag. Men också här skall bestämmelsen omfatta dödsbon.

Formuleringen av bestämmelsen om uttagsbeskattning har anpassats i
regeringens förslag till formuleringen i 11 och 12 §§. Uttrycket ”tilldelas
realtillgångar vid skifte” har bytts ut mot ” tillskiftas realtillgångar” för
att bestämmelsen skall bli lättare att läsa. Regeringen följer i övrigt, bort-
sett från en ytterligare redaktionell ändring, SLK:s förslag.

Från juridisk person till annan juridisk person

14 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
övertagande av periodiseringsfonder vid olika fusioner, ombildningar och
övertaganden kommer från 7 § PFL. Här har uttrycket ”anses som ett
företag” tagits bort, se under kommentaren till 11 §.

I första stycket skrivs i förslaget ut vad som avses - överlåtelse av ett
ömsesidigt livförsäkringsföretags försäkringsbestånd till ett försäkrings-
aktiebolag. I 7 § PFL hänvisas till 6 § lagen (1992:702) om inkomstskat-
teregler vid omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m. Den
lagen föreslås upphävas i denna proposition, 1 kap. 2 § ILP.

I 7 § PFL finns ytterligare två situationer med. Det är för det första
övertaganden som avses i 5 § lagen om inkomstskatteregler vid om-
struktureringar inom den finansiella sektorn m.m. Bestämmelsen handlar
om att ett utländskt bankföretag övertar hela den rörelse som bedrivs av
ett bankaktiebolag som har bildats före den 1 augusti 1990 och som ägs
direkt eller indirekt av det utländska bankföretaget. SLK föreslår att be-
stämmelserna om dessa övertaganden slopas. För det andra nämns om-
bildningar och tillskott enligt 2 § respektive 3 § första meningen lagen
(1994:758) om ombildning av landshypoteksinstitutionen. Den bestäm-
melsen infördes år 1994 (prop. 1993/94:216, bet. 1993/94:NU27, SFS

Prop. 1999/2000:2

382

1994:762). Ombildningen skedde den 1 januari 1995 varför bestämmel-
sen inte längre behövs.

Det som fortfarande kan behövas när det gäller dessa två situationer är
en bestämmelse som säger att det övertagande företaget skall anses ha
gjort avsättningen och avdraget det taxeringsår då överlåtaren gjorde av-
drag. I annat fall skulle det inte vara reglerat när en återföring senast skall
ske. En sådan bestämmelse behövs så länge fondema finns kvar, men
inte längre. SLK tar därför in en sådan paragraf i 3 kap. 53 § ILP i över-
gångsbestämmelserna som motsvarar 4 kap. 52 § ILP i regeringens för-
slag.

Paragrafen har i regeringens förslag anpassats till lagstiftningen om
omstruktureringar år 1998 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU15, SFS
1998:1600-1606).

Effekter hos den som tar över fonderna

15 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 6 § PFL står att
aktiebolaget skall anses ha gjort avsättningarna och avdraget för dem vid
den taxering som den fysiska personen eller delägaren i handelsbolaget
gjorde dem. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse år 1998 (prop.
1997/98:157, bet. 1997/98:SkU30, SFS 1998:643). I 7 § PFL står att
överlåtaren och övertagaren skall anses som en skattskyldig respektive
som ett företag. (Angående dessa uttryck, se avsnitt 7.2.11 under rubri-
ken Uttryck för skattemässig kontinuitet.) Det som kan ha betydelse att
veta för övertagaren är bara att han själv anses ha gjort avsättningarna
och avdraget för dem samt vid vilka tidpunkter avdragen skall anses ha
gjorts, för att avgöra när fondema senast måste återföras enligt 7 §. I för-
slaget har därför detta skrivits ut, på samma sätt som i 6 § PFL, och be-
stämmelserna har samlats på ett ställe på samma sätt som i 31 kap. 26 §
om ersättningsfonder.

31 kap. Ersättningsfonder

Detta kapitel var placerat som 28 kap. i SLK:s förslag. I kapitlet har ta-
gits in de bestämmelser som finns i lagen (1990:663) om ersättningsfon-
der. Den lagens uppbyggnad har till stora delar följts, men några paragra-
fer har delats upp.

I 12 § ErFL finns det en bestämmelse om vilka uppgifter den som har
en ersättningsfond skall lämna i sin självdeklaration. Det är en förfaran-
debestämmelse som bör flyttas till LSK.

Prop. 1999/2000:2

383

Bakgrund

Prop. 1999/2000:2

ErFL infördes vid 1990 års skattereform. Den motsvarar i stort lagen
(1981:296) om eldsvådefonder. ErFL innehåller vidare vissa uppskovs-
situationer som fanns i lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av
realisationsvinst. Dessa båda lagar har i sin tur föregåtts av ett antal lik-
nande lagar.

Vissa förarbeten

ErFL är en relativt ny lag som inte har genomgått några större föränd-
ringar. De flesta paragraferna är oförändrade sedan ErFL:s tillkomst. Om
det inte finns någon uppgift om förarbetena till en paragraf så har den
tillkommit i samband med införandet av ErFL. I vissa fall har paragrafen
i ErFL ett ursprung i en tidigare lag. För att hitta förarbetena till detta far
läsaren söka i förarbetena till ErFL.

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1978 Lagen om uppskov med beskattning av realisationsvinst inför-
des, prop. 1978/79:54, bet. 1978/79:SkU16, SFS 1978:970; la-
gen upphävd genom SFS 1990:680

1981 Lagen om eldsvådefonder infördes, prop. 1980/81:68, bet.
1980/8 l:SkU25 och 47, SFS 1981:296; lagen upphävd genom
SFS 1990:690

1990 ErFL infördes, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:663

1993 Bl.a. förvärvskällebegreppet ändrades, prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15, SFS 1993:1569

Kommentar till paragraferna

Avdrag för avsättningar

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket slås
fast att avdrag får göras för belopp som sätts av till ersättningsfonder.
Motsvarande bestämmelse finns i dag i 1 § första stycket ErFL.

Uttrycket sätts av till en fond används också i några andra kapitel. I
kommentaren till 30 kap. 1 § har formuleringen kommenterats.

I andra stycket undantas vissa rättigheter, anslutningsavgifter m.m.
från begreppet inventarier. Motsvarande bestämmelse finns i 1 § fjärde
stycket sista meningen ErFL. Stycket inleds med en definition av diverse

384

begrepp, bl.a. inventarier, byggnader och djurlager. En sådan definition
behövs inte när bestämmelserna tas in i IL.

2§

SLK:s forslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att avdraget skall beräknas för handelsbolaget kommer från 1 § andra
stycket ErFL. Egentligen följer det redan av huvudprincipen att inkoms-
terna i ett handelsbolag räknas ut för handelsbolaget innan de delas upp
på delägarna. SLK tar emellertid med en sådan bestämmelse för att mar-
kera den skillnad som finns mot andra fonder. När det gäller periodise-
ringsfonder och expansionsfonder (dagens expansionsmedel, se 34 kap.)
beräknas dessa nämligen för varje delägare för sig. Regeringen följer
SLK:s förslag.

För att bestämmelserna i detta kapitel skall passa in också på delägare i
handelsbolag har bestämmelserna skrivits i neutral form, se t.ex. 1 och 4-
6§§-

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om avsättning i räkenskaperna kommer från 1 § tredje stycket ErFL.
Hänvisningarna har ändrats till att avse den i prop. 1998/99:130 föreslag-
na bokföringslagen.

Ersättningar som ger rätt till avdrag

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
ersättningar på grund av brand eller annan olyckshändelse är hämtad från
2 § första stycket ErFL.

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens forslag: Bestämmelserna i
punkterna 1-4 om ersättning vid tvångsavyttringar, rationaliseringar
m.m. finns i dag i 2 § andra stycket ErFL. Före ErFL:s tillkomst fanns en
liknande bestämmelse i 2 § första stycket lagen (1978:970) om uppskov
med beskattning av realisationsvinst. Att ersättning för inventarier kunde
grunda rätt till avdrag infördes genom ErFL.

Prop. 1999/2000:2

385

13 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

Bestämmelsen i punkten 5 om engångsersättningar vid inskränkningar
i förfoganderätten enligt miljöbalken eller vissa andra författningar finns
placerad i 2 § tredje stycket ErFL. Före ErFL:s tillkomst fanns en liknan-
de bestämmelse i 2 § andra stycket lagen (1978:970) om uppskov med
beskattning av realisationsvinst. Att detta anses som avyttring framgår av
45 kap. 6 och 7 §§. Hänvisningen till naturvårdslagen ersattes av en hän-
visning till miljöbalken år 1998 (prop. 1997/98:90, bet. 1997/98:JoU25,
SFS 1998:848).

SLK:s förslag: Överensstämmer, bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens forslag: Bestämmelsen om
undantag for byggnader, markanläggningar och mark som är lagertill-
gångar finns i 2 § fjärde stycket ErFL. Termen kapitaltillgång finns defi-
nierad i 25 kap. 3 §.

Avdragets storlek

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att andra stycket är formulerat på ett annorlunda sätt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Begränsningen i
första stycket att avdraget inte far överstiga den skattepliktiga ersättning-
en kommer från 3 § första stycket första meningen ErFL. Bestämmelsen
ändrades senast när förvärvskälleindelningen ändrades år 1993.

Bestämmelsen i andra stycket med en spärregel för avdraget för fastig-
heter kommer från 3 § första stycket sista meningen ErFL. Bestämmelsen
infördes i samband med 1990 års skattereform. I regeringens förslag har
andra stycket formulerats om och strecksatserna tagits bort. Omformule-
ringen har gjorts för att bestämmelsen skall bli lättare att läsa.

I tredje stycket har tagits in en erinran om den bestämmelse som finns i
13 kap. 6 § andra stycket om att enskilda näringsidkare kan välja att ta
upp kapitalvinsten i näringsverksamheten. Det gäller emellertid inte när
fysiska personer redovisar inkomst från andel i handelsbolag, se kom-
mentaren till 13 kap. 4 §. Det som sagts om enskilda näringsidkare och
fysiska personer tillämpas också för dödsbon (se 4 kap. och särskilt
kommentaren till 4 kap. 2 §).

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att avdraget skall minskas när den skattskyldige har fatt ett extra högt
avdrag för värdeminskning är hämtad från 3 § första stycket andra me-
ningen ErFL. (I prop. 1980/81:68 har frågan behandlats på s. 224 f.)

Prop. 1999/2000:2

386

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Spärregeln för av-
drag för lager kommer från 3 § andra stycket ErFL. Bestämmelsens
tillämpningsområde begränsades kraftigt när ErFL kom till i och med att
bestämmelserna om lager begränsades till att gälla för djurlager i jord-
bruk och i renskötsel. (I prop. 1980/81:68 finns bestämmelsen kommen-
terad på s. 225 f.)

Ianspråktagande av fonderna

Vad fonderna far tas i anspråk för

10-13 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anför att begräns-
ningen i 13 § andra stycket andra meningen inte enligt nuvarande regler
gäller vid ianspråktagande av ersättningsfonder för inventarier respektive
byggnader och markanläggningar.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om vad ersättningsfonderna far tas i anspråk för är hämtade från 4 §
ErFL. Regeringen delar Näringslivets skattedelegations bedömning att
nuvarande regler kan tolkas så att en ersättningsfond för inventarier samt
byggnader och markanläggningar far tas i anspråk för nedskrivning av
djurlager i jordbruk och renskötsel utan de begränsningar som gäller vid
ianspråktagande av ersättningsfond för djurlager i jordbruk och rensköt-
sel. Avsikten har enligt regeringens mening inte varit att olika regler skall
gälla för de olika fondema. Begränsningen i 13 § andra stycket skall där-
för gälla även för ersättningsfond för inventarier och ersättningsfond för
byggnader och markanläggningar. Regeringen följer därför SLK:s för-
slag.

När fonderna får tas i anspråk

14 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om vilket beskattningsår en ersättningsfond far tas i anspråk är hämtade
från 5 § första stycket ErFL. Begreppet ”bokslutsdagen” ersätts med ”det
beskattningsår då avsättningen gjordes” bl.a. med hänsyn till att avsätt-
ning i ett bokslut inte alltid sker. Någon materiell ändring åsyftas inte.

15 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

387

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en bestämmelse om att vid arbeten som hänför sig till flera be-
skattningsår får fonden tas i anspråk under det sista året. Den är hämtad
från 5 § andra stycket ErFL. Bestämmelsen är ett undantag från en hu-
vudprincip, som inte är uttryckt i lagen, att fonden skall tas i anspråk un-
der det år då tillgångar anskaffas och arbeten utförs eller utgifterna i öv-
rigt skall redovisas i bokföringen enligt god redovisningssed. (När lagen
om eldsvådefonder kom till kommenterades en motsvarande bestämmel-
se i prop. 1980/81:68 på s. 227.)

Turordning

16 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om i
vilken ordning olika avsättningar till en fond skall anses ha tagits i an-
språk är hämtad från 8 § ErFL. SLK har lagt till ”till samma slags ersätt-
ningsfond” sist i paragrafen, för att förtydliga innehållet. Att detta är tan-
ken framgår av specialmotiveringen till 8§ ErFL (prop. 1989/90:110
s. 765).

Beskattningskonsekvenser när fonderna tas i anspråk

17 och 18 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Se Näringslivets skattedelegations yttrande avse-
ende 29 kap. 6 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om beskattningskonsekvensema av att fondema tas i anspråk är hämtade
från 7 § ErFL. Såsom regeringen anfört i kommentaren till 29 kap. 6 §
beträffande näringsbidrag har SLK inte gjort någon ändring i förhållande
till gällande rätt. Frågan om nettoredovisning strider mot bestämmelserna
i ÅRL är dock av sådan beskaffenhet att den inte kan lösas i detta lag-
stiftningsärende.

Återföring av avdragen

19 och 20 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om när ett avdrag för avsättning till en ersättningsfond skall återföras till
beskattning är hämtade från 9 § första-tredje och femte styckena ErFL.

I dagens lagtext står det att fonden skall återföras. SLK skriver i stället
att avdraget skall återföras, det är ju det som har minskat den beskattade

Prop. 1999/2000:2

388

inkomsten. Det leder också till ett enhetligt uttryckssätt i detta kapitel och
kapitlen om periodiseringsfonder och expansionsfonder. Regeringen an-
ser att SLK:s förslag i denna del är bra.

Uppställningen i förslaget är något annorlunda än dagens uppställning.
I 19 § har ”tre-års-bestämmelsen” och undantaget från denna tagits in. I
andra meningen i paragrafen har lagts till en bestämmelse om vad som
gäller om taxering av näringsverksamheten inte sker ett visst år på grund
av förlängning av räkenskapsår. (En föregångare till dispensregeln i and-
ra stycket av 19 § finns kommenterad i prop. 1980/81:68 s. 229.)

Övriga bestämmelser har samlats i 20 §. Punkterna 5 och 6 infördes
först år 1994 (SOU 1994:100, prop. 1994/95:91, bet. 1994/95:SkUl 1,
SFS 1994:1882). I punkt 7 behandlas fusion. I regeringens förslag har
fission lagts till. Ändringen beror på lagstiftningen om omstruktureringar
vid beskattningen år 1998 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU15, SFS
1998:1600-1606).

I punkt 9 har SLK ändrat uttryckssätt från ”beslut har meddelats att
den skattskyldige skall försättas i konkurs” till ”den som innehar fonden
försätts i konkurs”. Någon ändring av tidpunkten är inte avsedd. När ut-
trycket ”den skattskyldige” ändras till ”den som innehar fonden” är det
för att bestämmelsen skall omfatta också handelsbolag.

21 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag
för att SLK:s förslag innehåller både i första och andra styckena orden
”en fysisk person som är delägare i handelsbolag”.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att eftersom avsättningen
sker i handelsbolaget torde det korrekta vara att även återföringen sker i
handelsbolaget. Vidare anför verket att en fysisk person som är delägare i
handelsbolag inte har möjlighet att hänföra kapitalvinst vid avyttring av
näringsfastighet till inkomstslaget näringsverksamhet. Det är enligt ver-
kets uppfattning därför oklart varför nämnda personer omfattas av återfö-
ringsregeln i andra stycket.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om i vilka inkomstslag vissa återföringar skall tas upp är hämtade från
9 § fjärde stycket ErFL. De kom till genom 1990 års skattereform och
ändrades senast när man ändrade förvärvskälleindelningen år 1993.1 re-
geringens förslag har uttrycket ”fysisk person som är delägare i handels-
bolag” tagits bort i första stycket eftersom återföringen skall ske i han-
delsbolaget. I andra stycket har motsvarande uttryck tagits bort eftersom
nämnda personer av de skäl som Riksskatteverket angivit inte kan om-
fattas av bestämmelsen.

Att det som sägs om fysiska personer och enskilda näringsidkare också
skall tillämpas för dödsbon framgår av 4 kap. (se särskilt kommentaren
till 4 kap. 2 §). I dagens lagtext nämns inte dödsbon. De bör emellertid
omfattas eftersom de omfattas av 13 kap. 6 §.

22 i

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Prop. 1999/2000:2

389

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
ett särskilt tillägg vid återföring är hämtad från 10 § ErFL. Den bestäm-
melsen ändrades i samband med att förvärvskällebegreppet ändrades år
1993.

Prop. 1999/2000:2

I vilka fall fonderna får tas över

23 §

SLK:s förslag: SLK:s förslag bygger på äldre lagstiftning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om rätt att överta fonder utan tillstånd finns i dag placerade i 9 § sjätte
stycket ErFL. De ändrades år 1992 (prop. 1992/93:131, bet.
1992/93:SkU15, SFS 1992:1347) och år 1994 (prop. 1993/94:234, bet.
1993/94:SkU25, SFS 1994:783).

Nya beskattningsregler infördes år 1998 vid omstruktureringar (prop.
1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1603). Bestämmelserna om
fusioner och fissioner finns i 37 och om verksamhetsavyttringar i 38 kap.
i IL. Av bestämmelserna framgår att ersättningsfonder i vissa fall far
övertas. Regeringen har utformat sitt förslag med utgångspunkt i de nya
reglerna.

I förhållande till Lagrådsremissen har i förslaget också gjorts några re-
daktionella ändringar.

24 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
tillstånd att överta fonder i samband med arv, testamente eller bodelning
finns i dag i 9 § tredje stycket ErFL. (En motsvarande bestämmelse finns
kommenterad i prop. 1980/81:68 s. 229.)

25 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i stort med regeringens förslag. I SLK:s
förslag finns inte i andra stycket med svenska stiftelser och svenska ide-
ella föreningar. Vidare står det ömsesidiga skadeförsäkringsföretag i
stället för ömsesidiga försäkringsföretag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
möjligheten att överta fonder inom koncerner är hämtad från 11 § första
och andra styckena ErFL. En motsvarande möjlighet infördes första
gången i lagen om eldsvådefonder (prop. 1980/81:68 s. 230). Bestäm-
melsen ändrades senast år 1994 (prop. 1993/94:234, bet. 1993/94:SkU25,
SFS 1994:783) då man skrev in i lagtexten att det är skattemyndigheten
som far medge att ett sådant övertagande sker.

SLK har i första meningen lagt till att ersättningsfonden far övertas
helt eller delvis. Det framgår inte av lagtexten i dag, men i förarbetena

390

står att vad som sägs om att ersättningsfond kan övertas gäller också del
av sådan fond (prop. 1989/90:110 s. 765).

Ändringarna i andra stycket infördes år 1998 med anledning av att
koncembeskattningsfrågoma för ideella föreningar och stiftelser ändra-
des (prop. 1998/99:7, bet. 1998/99:SkU2, SFS 1998:1598). Även stiftel-
ser och ideella föreningar kan numera vara moderföretag under förutsätt-
ning att de inte är skattebefriade. Vidare ersattes orden ömsesidiga ska-
deförsäkringsföretag med ömsesidiga försäkringsföretag.

Lagrådet är kritiskt till att termen helägt dotterföretag introduceras i
detta kapitel och anför att med termen avses här inte bara att dotterföre-
tag som är helägt i vanlig bemärkelse utan också företag vars andelar till
mer än 90 % ägs av ett annat företag. Lagrådet har framfört samma syn-
punkter i sitt yttrande till 35 kap. 2 §. Regeringen väljer att behålla da-
gens formulering såväl här som i 35 kap. Regeringen motiverar sitt ställ-
ningstagande i kommentaren till 35 kap. 2 §.

Lagrådet föreslår också att bestämmelserna i första stycket 3 delas upp
i två punkter för att det skall bli lättare att läsa dem. Regeringen har i
denna del formulerat bestämmelserna med utgångspunkt i Lagrådets för-
slag.

Effekter hos den som tar över fonderna

26 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
när en övertagen fond skall anses avsatt är hämtad från 9 § tredje stycket
sista meningen och sjätte stycket sista meningen samt 11 § tredje stycket
ErFL. I 9 § används uttrycket ”det beskattningsår då avsättningen gjorts
hos det överlåtande företaget” och i 11 § ”den tidpunkt då det överlåtan-
de företaget gjorde avsättningen”. Eftersom beskattningsåren kan vara
olika hos överlåtaren och övertagaren och eftersom det är svårt att tala
om en tidpunkt då avsättningen gjordes väljer SLK det mer neutrala ut-
trycket ”den taxering då avdraget gjordes”. Regeringen följer SLK:s för-
slag bortsett från att uttrycket ändras till ”den taxering som avdraget fak-
tiskt hänför sig till”.

Överklagande

27 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en bestämmelse om hur vissa beslut av skattemyndigheten får överkla-
gas. Bestämmelsen finns i dag i 13 § ErFL.

Prop. 1999/2000:2

391

32 kap. Upphovsmannakonto

Prop. 1999/2000:2

Detta kapitel var placerat som 29 kap. i SLK:s förslag. Kapitlet innehål-
ler bestämmelserna om upphovsmannakonto. Dessa finns i dag i lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto och bygger i stor utsträckning på
skogskontobestämmelsema som har placerats i 21 kap. om skogsfrågor. I
slutet av kommentaren behandlas vissa frågor om uppgiftslämnande rö-
rande upphovsmannakonto.

Bakgrund

Syftet med lagstiftningen om upphovsmannakonto är att öka möjlighe-
terna till skattemässig resultatutjämning för konstnärer m.fl eftersom in-
komsterna kan variera kraftigt mellan åren samtidigt som möjligheterna
till lagemedskrivning och överavskrivning på inventarier bedöms som
mindre än för andra näringsidkare. En förutsättning anses vara att den
inkomst som kunde bli föremål för fördelning lätt kan avgränsas från
annan inkomst. Denna möjlighet finns för upphovsmannaintäkter som
någon haft i egenskap av upphovsman enligt lagen (1960:729) om upp-
hovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen).

Bestämmelserna om upphovsmannakonto infördes år 1979. De har se-
dan tillkomsten bara genomgått tekniska följdändringar till annan lag-
stiftning.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1979 Upphovsmannakontolagen, SOU 1977:86 och 87, prop.
1978/79:210, bet. 1978/79:SkU57, SFS 1979:611 och 825

1990 Årlig beskattning av ränta, 1990 års skattereform, SOU 1989:34,
prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:679

1992 Byte av bank utan skattekonsekvenser, prop. 1992/93:131, bet.
1992/93:SkUl 5, SFS 1992:1348

Kommentar till paragraferna

Huvudregler

1§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. I andra
stycket finns också orden ”... vare sig det beskattningsår dödsfallet sker
eller senare” med. Vidare använder SLK uttrycket göra avdrag för i
stället för dra av.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

392

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Liksom i fråga om
skogskonto har reglerna utformats så att avdrag medges för insättningen,
inte som i dag att uppskov medges, se kommentaren till 21 kap. 21 §.

Bestämmelserna i paragrafen är hämtade från 1 § första stycket UmkL.
Bestämmelserna kom till år 1979.

Före år 1994 reglerades fotografers rättigheter till sina bilder inte ge-
nom upphovsrättslagen utan genom lagen (1960:730) om rätt till fotogra-
fisk bild. Eftersom uppskovsrätten var knuten enbart till upphovsrättsla-
gen var fotografiska verk alltså undantagna från uppskov.

År 1994 integrerades rätten till fotografier i upphovsrättslagen. För att
inte även fotografiska verk skulle falla in under uppskovsreglema ändra-
des förutsättningarna för uppskov (prop. 1993/94:109, bet.
1993/94:LU16, SFS 1994:192).

Vad som gäller för en enskild näringsidkare, tillämpas - om inte annat
sägs - också för dödsbo (4 kap. 1 och 2 §§). Den ursprungliga bestäm-
melsen om att uppskov inte medges ”om den skattskyldige har avlidit
under beskattningsåret” har därför anpassats till IL:s systematik.

Genom att begreppet enskild näringsidkare används behövs inte nuva-
rande undantag för handelsbolag.

Bestämmelser om när redan innestående medel på upphovsmanna-
konto skall tas upp till beskattning på grund av dödsfall finns i 11 §. Av
andra stycket framgår att dödsbo inte får göra avdrag. Detta gäller såväl
för året dödsfallet sker och för senare år. Regeringen anser att det inte
särskilt behöver anges i lagtexten att avdraget inte får göras vare sig
dödsåret eller senare. I regeringens förslag har detta förtydligande tagits
bort. Vidare har regeringen gjort en redaktionell ändring i första stycket.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag
för att SLK använder uttrycket utbetalat belopp i stället för uttag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
uttagna medel är hämtad från 10 § tredje stycket UmkL och har funnits
med sedan år 1979. Regeringens ändring i SLK:s förslag är av redaktio-
nell karaktär.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att orden i Sverige finns med i punkten 1.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen in-
nehåller vissa förutsättningar för avdrag och är hämtad från 3 § UmkL.
Dessa förutsättningar har inte några motsvarigheter i skogskontolagstift-
ningen. Orden i Sverige behövs inte eftersom med uttrycket obegränsat
skattskyldig avses bara obegränsat skattskyldiga i Sverige.

Prop. 1999/2000:2

393

Avdragets storlek

Prop. 1999/2000:2

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens forslag. Paragra-
fen är dock formulerad på ett annorlunda sätt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens forslag: Bestämmelsen om
högsta och lägsta belopp för avdrag är hämtad från 2 § första stycket och
6 § UmkL. Bestämmelserna har inte ändrats sedan de infördes år 1979.
Bestämmelsen om högsta avdrag i första stycket är ny. Den behövs på
grund av den nya utformningen som ett avdrag i stället för ett uppskov.

I dag finns bestämmelserna om lägsta belopp för uppskov (2 §) och
högsta belopp för uppskov (6 §) i skilda paragrafer. Bestämmelserna har
förts samman till en paragraf för att läsaren skall få en bättre överblick
över beloppsgränsema. Regeringen anser dock att paragrafen fått en
olycklig utformning i SLK:s förslag. Den är tung och otymplig att läsa. I
regeringens förslag har paragrafen därför formulerats om.

Insättning på kontot

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att SLK:s förslag innehåller i stället uttrycket ”på det först öppnade kon-
tot” i stället för ”hos den först anlitade banken”.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att enligt gällande regler
saknar det betydelse om ett eller flera konton används bara det sker i
samma bank. Begränsningen i förslaget till ”insättning på det först öpp-
nade kontot” kan uppfattas som om insättning bara får göras på ett konto.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att insättning får göras på upphovsmannakonto i endast en bank är häm-
tad från 5 § UmkL. Enligt förarbetena är det däremot ingenting som
hindrar att flera konton används ”... så länge inbetalningarna sker hos en
enda bank” (prop. 1978/79:210 s. 140). I IL har motsvarande bestämmel-
se om skogskonto anpassats till denna bestämmelse, se kommentaren till
21 kap. 32 §.

Riksskatteverket har anfört att förslaget kan tolkas så att insättning ba-
ra kan göras på ett konto. En sådan tolkning skulle innebära en ändring
av gällande rätt som inte är avsedd. I förtydligande syfte har därför i re-
geringens förslag andra meningen ändrats. Orden ”på det först öppnade
kontot” har bytts mot ”hos den först anlitade banken”.

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
senaste inbetalningstidpunkt är hämtad från 2 § första stycket UmkL.
Bestämmelsen har funnits sedan UmkL:s tillkomst men har genomgått
följdändringar när lagstiftningen om deklaration ändrats. Senast ändrades

394

den år 1994 på grund av att beteckningen allmän självdeklaration byttes
ut mot särskild självdeklaration (prop. 1993/94:152, bet.
1993/94:SkU32, SFS 1994:494). Här har använts enbart beteckningen
självdeklaration, eftersom det är onödigt med en närmare bestämning.

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens forslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om ränta på upphovsmannakonto är hämtad från 7 § UmkL. Liksom mot-
svarande bestämmelser for skogskontot infördes de genom 1990 års
skattereform.

I nuvarande 7 § UmkL föreskrivs att räntesatsen för medel på upp-
hovsmannakonto bestäms av banken. Bestämmelsen har sin motsvarighet
i skogskontolagstiftningen. Det far anses vara en obehövlig upplysning
att det är banken som fastställer räntevillkoren. Bestämmelsen liksom
motsvarande föreskrift for skogskontot har därför tagits bort (jfr kom-
mentaren till 21 kap. 35 §).

Av 2 § UmkL framgår att med bank avses Riksbanken, affärsbank,
sparbank och medlemsbank. Eftersom upphovsmannakontobestämmel-
sema inte definierar bank på något annat sätt än i bankrörelselagen
(1987:617) behövs inte bestämmelsen i UmkL (jfr kommentaren till
21 kap. 21 §). Däremot bör det framgå att med bank avses svensk bank
eller utländsk banks filial här i landet (jfr 21 kap. 35 §).

Enligt 13 § UmkL kan regeringen förordna att en bank som inte följer
bestämmelserna i lagen eller i föreskrifter som har utfärdats med stöd av
lagen inte vidare skall få ta emot medel på upphovsmannakonto. SLK har
föreslagit att förebilden till denna bestämmelse i skogskontolagstiftning-
en skall tas bort eftersom den är otidsenlig (jfr kommentaren till 21 kap.
21 §). SLK föreslår att regeln tas bort även för upphovsmannakontots
del. Regeringen följer SLK:s förslag.

Uttag från kontot

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om uttag är hämtade från 8 och 9 §§ UmkL.

Enligt nuvarande bestämmelser i 8 § UmkL far uttag av medel göras
efter utgången av november månad det år då frågan om uppskov har prö-
vats vid taxeringen i första instans. Emellertid får skogskontomedel, en-
ligt 6 § SkkL, tas ut tidigast fyra månader efter inbetalningsdagen.

I det betänkande som låg till grund för uppskovsförfarandet avseende
upphovsmannaintäkter föreslogs att uttag skulle fa göras tidigast fyra
månader efter inbetalningsdagen enligt mönster från skogskontot (SOU
1977:86). I propositionen (prop. 1978/79:210 s. 141) föreslogs i stället att

Prop. 1999/2000:2

395

uttag skulle få ske tidigast efter utgången av november månad taxe-
ringsåret, vilket överensstämde med förslaget om allmänt investerings-
konto (SFS 1979:610), en lagstiftning som numera är avvecklad (SFS
1990:685).

I allt väsentligt bygger upphovsmannakontot på skogskontolagstift-
ningen. SLK har strävat efter att ytterligare samordna bestämmelserna.
Några skäl till varför uttagsreglema för de båda systemen skall skilja sig
åt har inte kommit fram. Enligt SLK:s bedömning bör bestämmelserna
om uttag stämma överens och därför föreslås att även för upphovsman-
nakonto skall uttag få ske tidigast fyra månader efter insättningen. Re-
missinstanserna har inte haft några synpunkter i denna del. Regeringen
följer SLK:s förslag.

Av nuvarande lydelse av 9 § UmkL framgår att sedan fem år förflutit
skall banken betala ut de till beskattningsåret hänförliga medlen, häri
inbegripet upplupen ränta, som fortfarande innestår på upphovsmanna-
konto. I förslaget har bestämmelserna i 8 § anpassats till motsvarande
bestämmelse i 21 kap. 36 §. Ändringen har gjorts efter lagrådsföredrag-
ningen.

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen har for-
mulerats i enlighet med Lagrådets förslag (jfr kommentaren till 21 kap.
37 §). Bestämmelsen om beskattning av uttagna belopp m.m. är hämtad
från 10 § första och andra styckena UmkL.

Bestämmelsen infördes år 1979 med undantag för vad som sägs i and-
ra stycket om resterande ränta som infördes genom 1990 års skattere-
form.

Byte av bank

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
byte av bank i första stycket är hämtad från 10 § fjärde stycket UmkL.

Andra stycket innehåller en ordningsregel om att den överförande ban-
ken skall lämna den mottagande banken de uppgifter som behövs för att
den mottagande banken skall kunna fullgöra sina skyldigheter. Denna
bestämmelse är hämtad från 12 § UmkL.

Bestämmelserna infördes år 1992. Bakgrunden till förändringen var att
enligt praxis beskattades en kontoinnehavare som bytte bank eftersom
det var fråga om uttag. Möjligheten att byta bank utan skattekonsekven-
ser infördes år 1988 för skogskonto (jfr 21 kap. 38 §). Ändringarna i
UmkL skedde efter mönster från skogskontot.

Prop. 1999/2000:2

396

Andra stycket har i regeringens förslag utformats på samma sätt som
motsvarande bestämmelse om skogskontomedel i 21 kap. 38 §. Rege-
ringen följer i övrigt SLK:s förslag.

Överlåtelse, pantsättning, utflyttning och dödsfall

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. SLK
inleder dock bestämmelsen med orden ”Medel på upphovsmannakonto
skall genast tas upp som intäkt av näringsverksamhet om ...”. Vidare
finns orden i Sverige med i punkten 3.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beskattning vid överlåtelse av kontomedel m.m. är hämtad från 11 §
UmkL.

Regeringen har i sitt förslag formulerat om bestämmelsen så att inled-
ningen far samma utformning som i föregående paragraf. I regeringens
förslag inleds bestämmelsen med orden ”Medel på upphovsmannakonto
skall tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet om ...”.

Orden i Sverige är onödiga och har tagits bort (jfr kommentaren till
3§).

Deklarationsfrågor m.m.

Av 12 § UmkL framgår att en skattskyldig som begär uppskov med be-
skattning skall foga utredning till självdeklarationen på en blankett som
fastställts av Riksskatteverket samt besked från banken om insättningen.
Bestämmelser som tar sikte på taxering och frågor kring taxering bör inte
finnas i IL utan föras över till LSK.

I 9 a § SkkL finns en föreskrift om att banken skall lämna uppgift till
skattemyndigheten om medel som betalas ut från konto samt om banken
fått kännedom om överlåtelse eller pantsättning av skogskontomedel. I
UmkL finns inte några motsvarande bestämmelser. Det kan, såsom SLK
påpekat, diskuteras om inte dessa föreskrifter borde gälla även för upp-
hovsmannakonto. En sådan ändring bör dock inte komma till stånd i detta
lagstiftningsärende.

33 kap. Räntefördelning

Detta kapitel som var placerat som 31 kap. i SLK:s förslag, innehåller de
bestämmelser som finns i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid be-
skattning. Till stora delar följer förslaget i kapitlet den lagens uppbygg-
nad, men SLK har delat upp några paragrafer samt flyttat ihop andra och
kastat om ordningen på några av paragraferna. En bestämmelse om skatt-
skyldighet för begränsat skattskyldiga har flyttats över till 3 kap., se
kommentaren till 2 §.

Prop. 1999/2000:2

397

Kapitlet gäller bara för enskilda näringsidkare och fysiska personer Prop. 1999/2000:2
som är delägare i svenska handelsbolag.

Bakgrund

Genom 1990 års skattereform blev inkomst av kapital lägre beskattad än
inkomst av näringsverksamhet. Effekten av ett ränteavdrag i inkomstsla-
get näringsverksamhet var då mellan 44 och 63 % medan det i inkomst-
slaget kapital bara hade en skatteeffekt på högst 30 %. För att förhindra
att ränteutgifter på privata tillgångar drogs av i näringsverksamheten i
stället för i kapital infördes regler om negativ räntefördelning. Om skul-
derna i en näringsverksamhet är större än tillgångarna, skall räntekostna-
den på mellanskillnaden föras över till inkomstslaget kapital. Den skatt-
skyldige skall då redovisa en schablonmässigt beräknad intäkt i närings-
verksamheten samt göra avdrag med samma belopp i inkomstslaget ka-
pital. Bestämmelserna togs inte in i en särskild lag utan de fördes in i
punkt 16 av anvisningarna till 22 § KL och i 3 § 4 mom. SIL. I stället för
att i dessa lagrum ta in bestämmelser om kapitalunderlag för fysiska per-
soner hänvisades till bestämmelserna om förvärvskällans kapitalunderlag
i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv, som emellertid upphävdes
år 1993 (SFS 1993:1540).

Tillämpningen av reglerna om negativ räntefördelning sköts dock upp i
avvaktan på ett fortsatt arbete med att anpassa beskattningen av enskilda
näringsidkare och handelsbolag till vad som gällde för aktiebolag. I be-
tänkandet Neutral företagsbeskattning (SOU 1991:100) föreslog Utred-
ningen om beskattning av inkomst hos enskilda näringsidkare och han-
delsbolag att såväl negativ som positiv räntefördelning skulle införas.
Positiv räntefördelning tillkom för att investeringar i enskild närings-
verksamhet inte skulle utsättas för en merbeskattning i näringsverksam-
heten jämfört med i inkomstslaget kapital. Avsikten med bestämmelserna
är att om det finns ett överskott av kapital i verksamheten skall avkast-
ningen på detta beskattas i inkomstslaget kapital i stället för i närings-
verksamhet. För att uppnå detta far avdrag göras i inkomstslaget närings-
verksamhet för en schablonmässigt beräknad avkastning på det egna ka-
pitalet i verksamheten medan samma belopp tas upp som intäkt i in-
komstslaget kapital. Vidare föreslogs att bestämmelserna om ränteför-
delning skulle tas in i en egen lag, RFL. I departementspromemorian Be-
skattning av enskild näringsverksamhet, m.m. (Ds 1993:28) utvecklades
förslaget. Förslaget antogs år 1993.

Vissa förarbeten

RFL är en relativt ny lag som har ändrats bara några gånger. I kommenta-
rerna till paragraferna skrivs normalt ingenting om förarbetena. Om det
inte står något, är dessa antingen förarbetena till 1990 års skattereform
eller förarbetena till RFL.

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

398

Prop. 1999/2000:2

1990 1990 års skattereform - negativ räntefördelning infördes, SOU

1989:33 och 34, prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS
1990:650 f.

1993 Positiv räntefördelning liksom RFL infördes, SOU 1991:100, Ds
1993:28, prop. 1993/95:50, bet. 1993/94:SkU 15, SFS 1993:1536

1994 RFL ändrades på några punkter, prop. 1993/94:234, bet.
1993/94:SkU25, SFS 1994:784

1996 Ökning av kapitalunderlaget vid benefika förvärv av näringsfas-
tigheter, m.m., Ds 1996:41, prop. 1996/97:12, bet.
1996/97:SkU7, SFS 1996:1400

Kommentar till paragraferna

Tillämpningsområde

1§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska
handelsbolag skall göra räntefördelning finns i 1 § RFL.

I 1 § RFL undantas verksamhet som bedrivs av utländska juridiska
personer. Eftersom det bara är andra utländska juridiska personer än ut-
ländska bolag som kan bli delägarbeskattade, och således kan bli beskat-
tade hos fysiska personer, har undantaget i andra stycket i SLK:s förslag
begränsats till dem. Eftersom utländska bolag inte far göra räntefördel-
ning är SLK:s förslag övertydligt. Regeringen har därför tagit bort orden
”än utländska bolag”. Det innebär att regeringen har formulerat bestäm-
melsen såsom den är formulerad i dag.

Att näringsverksamhet som bedrivs av europeiska ekonomiska intres-
segrupperingar undantas framgår i dag av lagen (1994:1853) om beskatt-
ning av europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Den lagen tillkom
år 1994 (prop. 1994/95:91, bet. 1994/95:SkUl 1).

Lagrådet anför att det är oklart hur undantaget i fråga om utländska ju-
ridiska personer i andra stycket skall förstås. Enligt vad Lagrådet kunnat
utröna torde avsikten inte ha varit att begreppet enskilda näringsidkare
skall omfatta också sådana delägare i juridiska personer som avses i
6 kap. 12 § (som motsvarar 6 kap. 13-15 §§ här). Enligt Lagrådets me-
ning är det angeläget att begreppets innebörd klarläggs i det fortsatta lag-
stiftningsarbetet. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att det är ange-
läget att frågan klarläggs inom en snar framtid. Frågan är emellertid av
sådan karaktär att den måste bli föremål för utredning och sedvanlig be-

399

redning. Regeringen kan därför inte ta ställning till begreppets innebörd i Prop. 1999/2000:2
detta lagstiftningsärende (jfr kommentaren till 16 kap. 15 §).

Hur räntefördelning görs

Positiv och negativ räntefördelning

2§

SLK:s förslag (1 och 2 §§): Överensstämmer i sak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I paragrafen före-
skrivs att ett positivt fördelningsbelopp skall dras av och ett negativt för-
delningsbelopp skall tas upp som intäkt Bestämmelsen om innebörden
av räntefördelning var i lagrådsremissen placerad i 1 §. Bestämmelsen
om att enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i
svenska handelsbolag skall göra räntefördelning är hämtad från 1 § RFL.
Att dödsbon utelämnas, som nämns i 1 § RFL, beror på att de bestäm-
melser i IL som gäller för enskilda näringsidkare och fysiska personer
tillämpas även för dödsbon (se 4 kap. 1 och 2 §§ samt kommentaren till
4 kap. 2 §). I kapitlet har inte tagits med någon bestämmelse om att ränte-
fördelning skall göras för varje näringsverksamhet för sig. Det följer av
de allmänna bestämmelserna i 14 kap. 12-13 §§ att inkomsten beräknas
för varje näringsverksamhet för sig.

Beskrivningen av hur positiv och negativ räntefördelning sker är häm-
tad från 4 § RFL.

Bestämmelserna om att beloppen skall tas upp respektive dras av i in-
komstslaget kapital har placerats i det inkomstslaget. Här finns bara en
hänvisning.

I 21 § RFL finns en bestämmelse som innebär att också den som är be-
gränsat skattskyldig i Sverige kan vara skattskyldig för sådan inkomst av
kapital som avses i denna paragraf. Bestämmelsen har flyttats över till
skattskyldighetskapitlet, 3 kap. 18 § första stycket. I 3 kap. 20 § finns en
bestämmelse om avdrag för negativt räntefördelningsbelopp.

Positivt och negativt fördelningsbelopp

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Beräkningen av po-
sitivt och negativt fördelningsbelopp regleras i 3 § RFL.

SLK har ersatt begreppetfördelningsunderlaget med kapitalunderlaget
för räntefördelning. Det finns en motivering till bytet i kommentaren till
8§-

Det finns en bestämmelse i 19 § RFL om justering av fördelningsz/n-
derlaget vid beskattningsår som inte är tolv månader. Bestämmelsen har
ändrats så att det i stället är fördelningsbeloppet som skall justeras. Det

400

leder till en materiell ändring vid tillämpning av 4 §. Där föreskrivs att
räntefördelning inte skall göras om kapitalunderlaget är högst 50 000
kronor. Med dagens lydelse kan en förlängning eller förkortning av be-
skattningsåret vara avgörande för om räntefördelning skall ske. Om t.ex.
kapitalunderlaget är 100 000 kronor för en handelsbolagsandel och den
skattskyldige säljer andelen den 1 juni skall således inte någon ränteför-
delning ske det året. Med SLK:s förslag påverkas inte det av justeringen
enligt denna paragraf. I stället blir fördelningsbeloppet lägre.

År 1996 gjordes en mindre ändring för att påverka räntesatsen för vissa
skattskyldiga med förlängda räkenskapsår. Tidpunkten för när räntesat-
sen skall bestämmas ändrades därför från utgången av november ”året
före beskattningsåret” till ”andra året före taxeringsåret”. Bestämmelsen
ändrades också år 1997 genom att statslåneräntan skall ökas med fem
procentenheter vid positiv räntefördelning i stället för med tre (prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, SFS 1997:440). Ursprungligen skulle
ökningen vara en procentenhet, liksom vid negativ räntefördelning, men
det ändrades år 1994.

Undantag från räntefördelning

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att räntefördelning inte skall göras om kapitalunderlaget är högst 50 000
kronor är hämtad från 6 § RFL.

SLK har ersatt begreppet fördelningsunderlaget med kapitalunderlaget
för räntefördelning. Det finns en motivering till bytet i kommentaren till
8§-

Särskilt om positiv räntefördelning

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag
bortsett från att andra strecksatsen i andra stycket inte fanns med i SLK:s
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om att avdraget vid positiv räntefördelning är maximerat
till det justerade resultatet är hämtad från 5 § första meningen RFL.

Bestämmelserna i andra stycket om hur detta räknas ut kommer från
7 § RFL. Den paragrafen ändrades år 1994, efter förslag i utskottet, ge-
nom att några poster togs bort. Bestämmelserna ändrades också 1998.
Den andra strecksatsen i andra stycket är därför ny i förhållande till
SLK:s förslag och innebär att avdrag för pensionsförsäkringspremier och
inbetalning på pensionssparkonto skall göras efter avsättning till periodi-
seringsfond (prop. 1997/98:146, Bet. 1997/98:SkU27, SFS 1998:334).

Prop. 1999/2000:2

401

I dag finns som avgående post återfört avdrag för avsättning till skatte-
utjämningsreserv. Eftersom sådan återföring skall ha skett senast vid
2002 års taxering har posten inte tagits med här, utan en bestämmelse om
denna har tagits in i ILP.

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att den skattskyldi-
ge har rätt att avstå från avdrag för ett positivt fördelningsbelopp framgår
av 5 § tredje meningen RFL. Bestämmelsen infördes år 1994.

Sparat fördelningsbelopp

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om sparat fördelningsbelopp är hämtade från 5 § RFL.

Av 8 och 19 §§ framgår att det sparade fördelningsbeloppet ökar kapi-
talunderlaget.

Kapitalunderlaget

Enskilda näringsidkare

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Inledningen av be-
stämmelsen är hämtad från 2 § första stycket RFL. En stor del av de be-
stämmelser som rör kapitalunderlaget fanns ursprungligen i bestämmel-
serna om verksamhetens kapitalunderlag i 4-6 §§ lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv (förarbeten till dessa paragrafer, se 1990).

I 2 § RFL finns inte begreppet kapitalunderlaget. I stället används be-
greppet fördelningsunderlaget. Vad det är frågan om är ett underlag som
består av tillgångarna minskade med skulderna, dvs. ett kapitalunderlag. I
kapitlet om expansionsfond (dagens expansionsmedel) finns det också
bestämmelser om ett kapitalunderlag, se 34 kap. 6-11 §§ och särskilt
kommentaren till 34 kap. 6 §. SLK har valt att i båda dessa kapitel kalla
underlaget för kapitalunderlag. För att särskilja dem har kommittén lagt
till for räntefördelning respektive för expansionsfond. Regeringen följer
kommitténs förslag i denna del.

De poster som skall öka respektive minska kapitalunderlaget är i dag
utspridda i olika paragrafer. Den första strecksatsen om underskott är
hämtad från 12 § RFL, liksom den femte om expansionsfond och den
sjätte om tillskott. Den andra strecksatsen om kvarstående sparat fördel-

Prop. 1999/2000:2

402

ningsbelopp kommer från 20 § RFL medan den tredje om övergångs-
posten kommer från 18 § RFL och den fjärde om den särskilda posten
från 14 a § RFL.

Bestämmelsen om tillskott i 12 § RFL ändrades år 1996 samtidigt som
14 a-c §§ RFL infördes.

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att andelar i han-
delsbolag aldrig räknas som tillgångar i näringsverksamheten är reglerat i

9 § RFL.

I 9 § RFL finns ytterligare en bestämmelse. Av den framgår att del-
ägarrätter, fordringsrätter m.m. inte räknas som tillgångar om inte en er-
sättning eller kapitalvinst vid avyttring av tillgången är en intäkt i nä-
ringsverksamheten. Eftersom det redan i 13 kap. 7 § slås fast att sådana
tillgångar inte räknas som tillgångar i näringverksamheten för enskilda
näringsidkare behövs inte den bestämmelsen här.

10 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att expansionsfondsskatt finns med i uppräkningen.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att fordringar eller skulder som avser vissa skatter och avgifter inte räk-
nas som tillgångar eller skulder är hämtad från 10 § RFL. Bestämmelsen
ändrades år 1994 (prop. 1994/95:41 och 1994/95:99, bet. 1994/95:SfU6
och 1994/95:AU5, SFS 1994:1682). År 1996 gjordes nya ändringar dels
genom att expansionsfondsskatt togs med i uppräkningen, dels genom att
all särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader omfattas av bestämmelsen. År 1997 ändrades hänvis-
ningen i fråga om mervärdesskatt till att avse skattebetalningslagen (SOU
1996:100, prop. 1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, SFS 1997:483).

Regeringens förslag i lagrådsremissen överensstämde med SLK:s för-
slag. Expansionsfondsskatten är enligt 1 kap. 3 § första stycket 3 en stat-
lig inkomstskatt. Eftersom statlig inkomstskatt räknas upp i den första
strecksatsen kan expansionsfondsskatten utgå i uppräkningen.

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skuldreserveringar m.m. är hämtad från 8 § RFL. Som exempel på skuld-
reserveringar har i förarbetena nämnts avdragsgilla pensions- och garan-
tiavsättningar. Lagrådet anser att termen skuldreserveringar är mindre
lyckad och föreslår i stället som en lämpligare och till redovisningslag-
stiftningen bättre anpassad term avsättningar. Bestämmelsen har utfor-
mats i enlighet med Lagrådets förslag.

Prop. 1999/2000:2

403

12 § Prop.

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag bortsett

från att bestämmelserna i paragrafen är formulerade på ett annorlunda
sätt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur tillgångarna skall värderas är hämtad från 13 § RFL. SLK föreslår att
bestämmelserna i första stycket indelas i punkter.

Beträffande fastigheter som är kapitaltillgångar har i SLK:s förslag
lagts till att anskaffningsutgiften skall ökas medförbättringsutgifter. Be-
greppet anskaffningsutgift används inte konsekvent i dagens skattelag-
stiftning, bl.a. ingår förbättringsutgifter ibland, men inte alltid, i anskaff-
ningsutgiften. I IL definieras anskaffningsutgiften som utgifter för an-
skaffning m.m. medan förbättringar ingår i begreppet förbättringsutgifter,
se 44 kap. 14 § andra stycket. För att förbättringsutgifter inte skall falla
utanför läggs de av SLK till här. I begreppet förbättringsutgifter ingår
också sådana förbättrande reparationer och underhåll som skall återföras
vid en avyttring. De skall inte beaktas vid beräkningen av underlaget för
räntefördelning. Regeringen har därför efter lagrådsföredragningen for-
mulerat om paragrafen. I förslaget i propositionen föreskrivs i stället att
tillgångarna skall värderas till det skattemässiga värdet med undantag för
avsättningar på skogskonto m.m. Bestämmelsen blir kortare och enklare
med denna utformning. Vad som avses med skattemässigt värde för olika
tillgångar framgår av 2 kap. 31-33 §§.

I andra stycket anges i det till Lagrådet remitterade förslaget att vad
som sägs om värdeminskningsavdrag också gäller liknande avdrag. Den
bestämmelsen behövs inte eftersom avdragen beaktats vid bestämmandet
av det skattemässiga värdet.

13 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Specialbestämmel-
sema om värdering av fastigheter som har förvärvats före utgången av år
1990 är hämtade från 14 och 15 §§ RFL.

I första stycket har lagts till att hänsyn inte skall tas till utgifter och av-
drag före år 1993 (på samma sätt som i t.ex. 45 kap. 28 §). När det gäller
värdeminskningsavdrag och liknande avdrag finns det en bestämmelse i
jjärde stycket om hur de skall beaktas.

Bestämmelsen i tredje stycket kommer från 15 § RFL. Den har ändrats
så att det står att marknadsvärdet understeg 15a/o av taxeringsvärdet i
stället för inte översteg. Detta uttryckssätt har valts för att regeln skall bli
lättare att förstå. Det innebär emellertid en materiell ändring om värdet är
exakt 75 %. Eftersom det torde vara mycket ovanligt att man kan fast-
ställa ett sådant värde exakt har - trots den materiella ändringen - i för-
slaget valts att använda uttrycket understeg. En ytterligare ändring är att
jämförelsetidpunkten far bli föregående beskattningsårs utgång i stället
för beskattningsårets ingång. Det är nämligen den tidpunkt som används i
andra bestämmelser om kapitalunderlaget.

1999/2000:2

404

Tredje stycket lämnar öppet hur en justering skall ske. Med hänsyn till
att bestämmelsen kan bli aktuell i många skiftande situationer och att
bilden förändras allteftersom tiden går är det inte möjligt att precisera hur
justeringen skall ske.

Eftersom beräkningen bygger på taxeringsvärdet har en uttrycklig be-
gränsning införts till fastigheter i Sverige.

Regeringen ansluter sig till SLK:s förslag bortsett från några ytterliga-
re redaktionella ändringar.

14 §

SLK:s förslag: Överensstämmer väsentligen med regeringens förslag.
Hänvisningen till RFL finns inte med i första stycket. Sista meningen i
andra stycket finns inte heller med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
övergångsposten är hämtad från 18 § RFL.

Att uttrycketfördelningsunderlaget har behållits i denna paragraf trots
att det på andra ställen har bytts ut mot kapitalunderlaget beror på att det
vid 1995 och 1996 års taxeringar hette fördelningsunderlaget. Regering-
en har kompletterat lagtexten med en hänvisning till den upphävda RFL.

Den sista meningen i andra stycket är ny i förhållande till SLK:s för-
slag. Bestämmelsen kom till år 1997 (prop. 1996/97:154, bet.
1996/97:SkU2, SFS 1197:853). Även här har de gamla begreppen behål-
lits eftersom regeln avser förhållandena vid 1995 års taxering.

I tredje stycket har uttrycket ”på annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång” bytts ut mot ”arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt” (se kommentaren till 44 kap. 21 §).

I SLK:s förslag har ytterligare några redaktionella ändringar gjorts.

15-17 §§

SLK:s förslag (14 a-14 c §§): Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag. I 16 § (14 b § i SLK:s förslag) finns inte bestämmelsen i
första stycket med som anger att i den särskilda posten far bara räknas
med 72 procent av expansionsfonden ”till den del den avser fastigheten”.
Vidare finns det en hänvisning till 12 § första stycket 4 i stället för 12 §.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att det är oklart om hela
expansionsfonden eller bara den del som hänför sig till förvärvet av fas-
tigheten far beaktas vid beräkningen av den särskilda posten. Verket
framhåller att samma oklarhet finns i gällande lagtext. Den särskilda
posten skall motsvara det negativa kapitalunderlag som hänför sig till
förvärvet. Detta torde innebära att övertagen expansionsfond kan behöva
proportioneras. Detta motsägs emellertid i andra meningen som synes
innebära att hela expansionsfonden far beaktas. Verket anser att det vore
önskvärt att lagtexten förtydligas i detta avseende.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
kommer från 14 a § RFL. Paragrafen infördes år 1996 för att underlätta
benefika överlåtelser av näringsfastigheter. Avsikten med den särskilda
posten är att motverka att mottagaren på grund av förvärvet av fastighe-
ten får ett negativt kapitalunderlag eller att expansionsfonden behöver

Prop. 1999/2000:2

405

lösas upp. Enligt regeringens mening bör därför expansionsfonden bara Prop. 1999/2000:2
få beaktas till den del den avser den förvärvade fastigheten. I regeringens
förslag har lagtexten i 16 § förtydligats i enlighet härmed.

18 §

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Det finns en be-
stämmelse om hur makar skall dela upp kapitalunderlaget i 11 § RFL.
Egentligen kan man ifrågasätta om det behövs någon specialregel för när
makar deltar i en näringsverksamhet tillsammans. Detsamma måste ju
gälla också om två andra personer äger del i en verksamhet tillsammans.
Men eftersom det finns specialregler för hur inkomsterna skall fördelas
mellan makar som tillsammans deltar i en verksamhet, så kan det finnas
skäl att ta in en särskild bestämmelse också om fördelningen av kapital-
underlaget. SLK har emellertid valt att ta in den bestämmelsen i anknyt-
ning till regleringen av hur inkomsten skall fördelas. Här finns därför
bara med en hänvisning till den bestämmelsen. Regeringen följer kom-
mitténs förslag.

Handelsbolagsdelägare

19 §

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
kapitalunderlaget för delägare i svenska handelsbolag är hämtad från
17 § RFL. Begreppet fördelningsunderlaget har ersatts med kapitalun-
derlaget för räntefördelning. Det finns en motivering till bytet i kom-
mentaren till 8 § när det gäller enskilda näringsidkare. Även i fråga om
delägare i handelsbolag bygger bestämmelserna på det kapital som lagts
ned i andelen. På grund därav och för att få en enhetlig terminologi an-
vänds också här begreppet kapitalunderlag.

Bestämmelserna om hur kapitalunderlaget skall korrigeras finns i dag i
flera paragrafer. Den första strecksatsen om sparade fördelningsbelopp
finns i 20 § RFL, den andra om övergångsposten i 18 § RFL och den
tredje och fjärde om tillskott och vissa lån till delägaren eller närstående i
17 § RFL. Bestämmelsen om tillskott ändrades år 1996.

I andra stycket finns föreskrifter om andelar som är lagertillgångar.
Också dessa behandlas i 17 § RFL. Dessa bestämmelser fanns inte i de
ursprungliga bestämmelserna om negativ räntefördelning i KL, utan kom
med år 1993. Ordet omsättningstillgång har bytts mot lagertillgång.
Ändringen är kommenterad i avsnitt 7.2.7.

406

20 §

SLK:s förslag (17 §): Överensstämmer väsentligen med regeringens
förslag. Hänvisningen till RFL finns inte med i första stycket. Sista me-
ningen i första stycket finns inte heller med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
övergångsposten för delägare i svenska handelsbolag finns i 18 § RFL.

I denna paragraf, liksom i 14 §, har uttrycket fördelningsunderlaget
behållits trots att det på andra ställen har bytts ut mot uttrycket kapital-
underlaget. Det beror på att det vid 1995 och 1996 års taxeringar hette
fördelningsunderlaget. I regeringens förslag har en hänvisning till RFL
lagts till.

Den sista meningen i första stycket är ny i förhållande till SLK:s för-
slag. Bestämmelsen kom till år 1997 (prop. 1996/97:154, bet.
1996/97:SkU2, SFS 1197:853). Även här har de gamla begreppen behål-
lits eftersom regeln avser förhållandena vid 1995 års taxering.

I andra stycket har uttrycket ”på annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång” bytts ut mot ”arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt” (se kommentaren till 44 kap. 21 §).

I regeringens förslag har ytterligare några redaktionella ändringar
gjorts.

34 kap. Expansionsfonder

Detta kapitel var placerat som 30 kap. i SLK:s förslag. I kapitlet har de
bestämmelser tagits in som finns i lagen (1993:1537) om expansionsme-
del. I förslaget har uppbyggnaden av bestämmelserna ändrats genom att
kapitlet utformats efter samma mönster som de två kapitel som finns om
fonder: 30 kap. om periodiseringsfonder och 31 kap. om ersättningsfon-
der. Alla tre kapitlen har ju bestämmelser om avdrag för avsättningar,
vissa beloppsgränser, bestämmelser om återföring samt övertagande. Det
innebär en ändrad ordning på paragraferna och bestämmelserna har de-
lats upp på fler paragrafer. Vidare används uttrycket expansionsfond i
stället för posten expansionsmedel. Juridiska fakulteten vid Uppsala uni-
versitet och Juridiska fakulteten vid Lunds universitet tillstyrker namn-
bytet.

Kapitlet gäller bara för enskilda näringsidkare och fysiska personer
som är delägare i svenska handelsbolag.

Lagrådet har riktat kritik mot bestämmelserna i detta kapitel. Lagrådet
anser att bestämmelserna är alltför svåra med beaktande av den målgrupp
som de vänder sig till. Regeringen delar inte Lagrådets bedömning. Reg-
lerna innebär att samma underlag används som vid räntefördelning. Att
beräkna underlag för räntefördelning är obligatoriskt. Hur stor fonden får
vara kan inte vara alltför svårt att räkna ut om underlaget är känt.

Prop. 1999/2000:2

407

Bakgrund

Prop. 1999/2000:2

Efter 1990 års skattereform tillsattes en utredning för att anpassa beskatt-
ningen av enskilda näringsidkare och svenska handelsbolag till vad som
gällde för aktiebolag. En av de huvudpunkter som behandlades avsåg
expansionsmedel. De bestämmelser som utarbetades togs in i en särskild
lag år 1993, ExmL. Tanken bakom bestämmelserna är att fysiska perso-
ner skall kunna investera med kvarhållen vinst i sin enskilda närings-
verksamhet eller i ett handelsbolag med samma skattekonsekvenser som
för enmansaktiebolag. De fysiska personerna skall därför i självdeklara-
tionen kunna sätta av vinstmedel till posten expansionsmedel. Ökningen
av denna post far dras av vid inkomsttaxeringen. Det innebär att den fy-
siska personen inte behöver betala inkomstskatt och inte heller sociala
avgifter på beloppet. I stället tas det ut en särskild skatt, som motsvarar
bolagsskatten, om 28 % på beloppet. Om posten expansionsmedel mins-
kas, skall minskningen tas upp som en intäkt i näringsverksamheten.
Beloppet blir då beskattat fullt ut. Den skattskyldige far därför samtidigt
dra av expansionsmedelsskatten från den slutliga skatten.

Vissa förarbeten

ExmL är en ny lag som har ändrats bara några gånger. Om ingenting an-
ges i kommentaren kom bestämmelsen till vid lagens tillkomst.

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1993 ExmL infördes, SOU 1991:100, Ds 1993:28, prop. 1993/94:50,
bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1537

1994 Vissa ändringar i det för expansionsmedel justerade resultatet,
bet. 1993/94:SkU25, SFS 1994:786

1996 Ökning av kapitalunderlaget vid benefika förvärv av näringsfas-
tigheter, m.m., Ds 1996:41, prop. 1996/97:12, bet.
1996/97:SkU7, SFS 1996:1401

Kommentar till paragraferna

Tillämpningsområde

SLK:s förslag: Överensstämmer, bortsett från att bestämmelserna om att
avdrag far göras för ett belopp som sätts av till expansionsfond har flyt-
tats till 2 §, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska

408

handelsbolag får avdrag för belopp som sätts av till expansionsfonder
kommer från 1 och 2 §§ ExmL

Att dödsbon inte nämns särskilt beror på att de bestämmelser som gäl-
ler for enskilda näringsidkare och fysiska personer tillämpas även för
dödsbon (se 4 kap., särskilt kommentaren till 4 kap. 2 §).

Som nämnts i inledningen till detta kapitel har uttrycket expansions-
medel bytts ut mot expansionsfond för att skapa enhetlighet. För att de
inledande paragraferna i kapitlen om räntefördelning och expansionsfon-
der skall vara lika utformade har avdragsbestämmelsen, som i lagrådsre-
missen fanns här i 1 §, flyttats till 2 §.

Bestämmelsen i andra stycket med undantag för näringsverksamhet
som bedrivs av andra utländska juridiska personer än utländska bolag
kommer från 1 § ExmL. Lagrådet har haft synpunkter på bestämmelsen
(jfr kommentaren till 1 § i 33 kap.)

Att näringsverksamhet som bedrivs av europeiska ekonomiska intres-
segrupperingar undantas framgår av lagen (1994:1853) om beskattning
av europeiska ekonomiska intressegrupperingar. Den lagen tillkom år
1994 (prop. 1994/95:91, bet. 1994/95:SkU 11).

2§

SLK:s förslag (1 och 2 §§): Överensstämmer, bortsett från några redak-
tionella ändringar, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Avdragsbestäm-
melsen, som i lagrådsremissen var placerad i 1 §, har placerats i första
stycket. SLK har använt formuleringen belopp som sätts av. Uttrycket
används i samma allmänna bemärkelse som i 30 kap. 1 § (jfr kommenta-
ren till den paragrafen) och 31 kap. 1 §. I detta kapitel finns det inte nå-
gon bestämmelse om att bokföringsskyldiga måste ha gjort en avsättning
i bokföringen för att de skall ha avdragsrätt. Någon avsättning skall inte
göras i bokföringen utan bara i deklarationen.

Bestämmelsen om att det är delägarna som gör avsättningarna i fråga
om svenska handelsbolag kan i dag läsas ut av 4 § ExmL. I förslaget har
lagts till att avdraget beräknas för varje delägare för sig. Samma tillägg
har gjorts i 30 kap. 2 § i fråga om periodiseringsfonder. I kommentaren
till den paragrafen har närmare utvecklats varför tillägget har gjorts.

I 4 § ExmL står det också att det skall finnas skilda poster för en en-
skild näringsidkares verksamhet och för olika andelar i handelsbolag
samt att det för andel i handelsbolag som innehas av ett annat handels-
bolag inte får finnas någon post. Det innebär att man skall ha en post för
varje näringsverksamhet eller med KL:s terminologi för varje för-
värvskälla. Som framgår av kommentaren till 14 kap. 21 § reglerar be-
stämmelserna i inkomstslaget näringsverksamhet varje närings- verk-
samhet för sig. Det innebär att det blir skilda poster på det sätt som i dag
framgår av lagtexten. I förslaget tas därför inte med någon särskild be-
stämmelse om detta. Det kan påpekas att en enskild näringsidkare kan ha
flera näringsverksamheter om han samtidigt bedriver självständig nä-
ringsverksamhet i Sverige och i utlandet. Då gäller bestämmelserna i
detta kapitel varje näringsverksamhet för sig.

Prop. 1999/2000:2

409

Expansionsfondsskatt

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag (20 §): Rubriken och paragrafen, som är placerade sist i
SLK:s förslag, överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket och Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet anför att det redan i inledningen till kapitlet borde
anges att avsättning till expansionsfond beskattas med en särskild skatt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I ExmL finns en
bestämmelse om skatt som skall betalas till staten. I förslaget har SLK
valt att ta in den bestämmelsen i IL, men placerat bestämmelsen om att
skatten skall betalas i 1 kap. 3 § och om skatteberäkningen och avräkning
vid återföring i 65 kap. 8 § (59 kap. 9 § i SLK:s förslag). En upplysning
har emellertid placerats som en sista paragraf i detta kapitel. Regeringen
anser i likhet med remissinstanserna att upplysningen bör firmas redan i
de inledande bestämmelserna. Regeringen gör ingen annan ändring i
kommitténs förslag än att rubriken före och bestämmelsen flyttats hit.

Beloppsgränser

Huvudregel

4§

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: För att tydligt redo-
göra för vilka begränsningar det finns i rätten att göra avdrag för avsätt-
ning till expansionsfonden introduceras här bestämmelserna om det för
expansionsfond justerade resultatet och kapitalunderlaget för expansions-
fond. Bestämmelserna finns med i 6-8 §§ ExmL.

Justerat resultat

SLK:s förslag (4 §): Överensstämmer med regeringens förslag. Andra
strecksatsen finns dock inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
det för expansionsfond justerade resultatet är hämtad från 6 § ExmL. Av-
sikten med bestämmelsen är att en ökning av expansionsfonden inte skall
få medföra underskott av verksamheten. Bestämmelserna i 6 § ExmL
ändrades år 1994 genom att några poster togs bort. Bestämmelserna har
också ändrats år 1998. Den andra strecksatsen är därför ny i förhållande
till SLK:s förslag och innebär att avdrag för pensionsförsäkringspremier
och inbetalning på pensionssparkonto skall göras efter avsättning till ex-
pansionsfond (prop. 1997/98:146, Bet. 1997/98:SkU27, SFS 1998:335).

Uttrycket justerat resultat är nytt i detta sammanhang. Det har också
introducerats när det gäller periodiseringsfonder. I kommentaren till
30 kap. 6 § har närmare redogjorts för varför uttrycket har föreslagits.

410

Det är, liksom i de andra bestämmelserna om justerat resultat, det ak-
tuella beskattningsårets resultat enligt 14 kap. 21 § som korrigeras med
vissa under beskattningsåret gjorda avdrag och upptagna intäkter.

Kapitalunderlag för enskilda näringsidkare

6§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag men
SLK har utformat bestämmelsen på ett annat sätt.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att bestämmelsen är svår-
tillgänglig. Verket föreslår att bestämmelsen i stället formuleras på föl-
jande sätt ”För enskilda näringsidkare far expansionsfonden uppgå till
högst 138,89 procent av kapitalunderlaget för expansionsfond”. Även
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att reglerna i 6 och
11 §§ (5 och 8 §§ i SLK:s förslag) kunde förenklas ytterligare, även om
SLK:s förslag innebär avsevärda förenklingar av nuvarande regler.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om kapitalunderlag för enskilda näringsidkare är hämtade från 7 § ExmL.

I SLK:s förslag har uttrycket takbelopp bytts ut mot kapitalunderlag
för expansionsfond. Det finns ett kapitalunderlag också i kapitlet om
räntefördelning, se 33 kap. 8-18 §§ och särskilt kommentaren till 33 kap.
8 §. Regeringen delar SLK:s bedömning att det är praktiskt att ha samma
uttryck i båda dessa kapitel eftersom det i stort sett är samma underlag
som det är frågan om. Uttrycket kapitalunderlaget används i förslaget
eftersom underlaget bygger på det kapital som finns i verksamheten. Ut-
trycket fanns med i den numera upphävda lagen (1990:654) om skatteut-
jämningsreserv. För att skilja dessa båda kapitalunderlag åt läggs i för-
slaget till for expansionsfond respektive för räntefördelning.

Riksskatteverket har föreslagit att bestämmelsen omformuleras så att
innebörden av bestämmelsen skall bli lättare att förstå. Regeringen delar
verkets bedömning. Bestämmelsen har i regeringens förslag formulerats
om såsom verket föreslagit.

SLK:s förslag (6 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
bortsett från att SLK har begränsat hänvisningen i andra strecksatsen i
SLK:s förslag till första stycket i 33 kap. 14 §.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Också huvuddelen
av bestämmelserna i denna paragraf kommer från 7 § ExmL. Kapitalun-
derlaget är kopplat till det egna kapitalet i verksamheten. Det överens-
stämmer i stora drag med kapitalunderlaget vid räntefördelning. I rege-
ringens förslag har strecksatserna bytts ut mot punkter. Ändringen har
gjorts för att paragrafen skall vara uppbyggd på samma sätt som 10 §.
Andra punkten har förtydligats i förhållande till SLK:s förslag så att hän-
visningen omfattar alla bestämmelser i 33 kap. 14 §.

Av andra stycket framgår att samma bestämmelser gäller i detta kapitel
som i kapitlet om räntefördelning för vilka tillgångar och skulder som

Prop. 1999/2000:2

411

skall höra till verksamheten och hur tillgångarna skall värderas. Vad som
är viktigt att framhålla är dock att kapitalunderlaget beräknas vid olika
tidpunkter, vilket framgår av denna paragraf jämförd med 33 kap. 8 §.

Av andra stycket framgår också att bestämmelserna om övergångs-
posten i 33 kap. 14 § skall tillämpas också när det är fråga om expan-
sionsfonder. Det kan påpekas att övergångsposten är densamma i de båda
kapitlen om expansionsfonder och räntefördelning. I andra stycket i
33 kap. 14 § står det att övergångsposten far övertas vid vissa förvärv.
Även den bestämmelsen gäller i fråga om expansionsfonder.

Bestämmelserna i 7 § ExmL justerades år 1994 (prop. 1994/95:25, bet.
1994/95:FiUl, SFS 1994:1886). Bestämmelsen om tillskott ändrades år
1996 och samtidigt infördes bestämmelser i 7 a § ExmL om en särskild
post vid arv, gåva m.m. (se 8-10 §§).

Regeringen har också gjort några redaktionella ändringar i SLK:s för-
slag.

SLK:s förslag (6 a-6 c §§): Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag. SLK har dock i 8 § (6 a § i SLK:s förslag) använt uttrycket
”förvärvarens expansionsfond och den övertagna expansionsfonden” i
stället för ”egen och övertagen expansionsfond”. SLK har utformat be-
stämmelsen i 9 § (6 b § i SLK:s förslag) på så sätt att den särskilda pos-
ten skall uppgå till samma belopp som den särskilda posten vid ränteför-
delning beräknad enligt 33 kap. 16 § (30 kap. 14 b § i SLK:s förslag).
Slutligen har SLK utformat bestämmelserna i 8 och 10 §§ (6 a och 6 c §§
i SLK:s förslag) med utgångspunkt i kommitténs lydelse av 6 § (5 § i
SLK:s förslag).

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att SLK:s formulering i
8 § (6 a § i SLK:s förslag) ”... summan av förvärvarens expansionsfond
och den övertagna expansionsfonden.” kan ge intryck av att man måste
överta en expansionsfond för att fa beräkna en särskild post. Verket före-
slår att obestämd form används i stället. Om en del av fastigheten övergår
till en annan ägare skall den särskilda posten minskas i motsvarande mån.
Riksskatteverket anser att det är oklart vid vilken tidpunkt den särskilda
posten skall minskas, beskattningsåret eller året därefter. Verket menar
att det är angeläget med ett förtydligande i 9 § (6 b § i SLK:s förslag) om
vid vilken tidpunkt den särskilda posten skall minskas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
kommer från 7 a § ExmL. De infördes år 1996, samtidigt med bestäm-
melserna i 14 a § RFL (se 33 kap. 15-17 §§ IL).

I 8 § har SLK förtydligat vid vilka tidpunkter kapitalunderlagen och
expansionsfondema, skall beräknas. Regeringen har med anledning av
vad Riksskatteverket anfört ändrat 8 § på så sätt som Riksskatteverket
föreslagit. Regeringen har också, för att bestämmelsen skall bli kortare
bytt ut uttrycket ”förvärvarens expansionsfond” till egen.

Lagrådet anför beträffande bestämmelserna i 8 § att som förutsättning
för att få lägga till en särskild post anges bl.a. att summan av egen och
övertagen expansionsfond understiger 138,89 % av summan av förvärva-
rens kapitalunderlag och det kapitalunderlag som hänför sig till förvärvet.

Prop. 1999/2000:2

412

Såvitt Lagrådet kan förstå skall den särskilda posten fa användas bara om
förvärvet medför att maximigränsen - 138,89 % av kapitalunderlaget -
överskrids på grund av förvärvet. Det innebär att "understiger" bör bytas
mot "överstiger". Lagrådet anför vidare att i sista meningen anges som
förutsättning för tillämpning av paragrafen att fastigheten är kapitaltill-
gång såväl hos den tidigare ägaren som hos förvärvaren. Lagrådet har
ingen invändning mot denna förutsättning men ifrågasätter om inte ytter-
ligare en förutsättning bör gälla, nämligen att villkoren i 18 § är uppfyll-
da. I sistnämnda paragraf anges villkoren för att en enskild näringsidkare
skall få ta över en expansionsfond från en annan enskild näringsidkare i
samband med benefika förvärv. Lagrådet förordar att sista meningen
bryts ut till ett eget stycke som far innehålla båda de nu nämnda förut-
sättningarna. Med anledning av vad Lagrådet anfört har regeringen for-
mulerat om bestämmelsen i enlighet med Lagrådets förslag.

Om en del av en fastighet övergår till en annan ägare, skall den sär-
skilda posten minskas i motsvarande mån. Vid räntefördelningen kom-
mer minskningen att ske året efter överlåtelseåret eftersom fördelnings-
underlaget beräknas utifrån förhållandena vid utgången av året före be-
skattningsåret. Vid tillämpning av reglerna för expansionsfonden kom-
mer minskningen att ske redan för överlåtelseåret eftersom kapitalunder-
laget för expansionsfonden beräknas utifrån förhållandena vid beskatt-
ningsåret utgång. För att förtydliga tidpunkten när minskningen av den
särskilda posten för expansionsfonden skall ske har regeringen formule-
rat om 9 §. Av bestämmelsen framgår att den särskilda posten skall be-
räknas på samma sätt som den särskilda posten för räntefördelning,
33 kap. 16 §. Tidpunkten framgår dock av 8 § första stycket.

Lagrådet påpekar också att bestämmelserna i 10 § har blivit felaktiga i
ett par avseenden. Paragrafen har utformats med utgångspunkt i Lagrå-
dets förslag.

11 §

SLK:s förslag (7 §): Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 7 § andra stycket
ExmL finns en bestämmelse om fördelning av takbeloppet
(kapitalunderlag enligt IL) mellan makar. Bestämmelsen har flyttats över
till 60 kap. 11 § och här finns bara en erinran om bestämmelsen. Samma
lösning har valts i 33 kap. 18 § när det gäller räntefördelning (se kom-
mentaren till den paragrafen).

Kapitalunderlag för handelsbolagsdelägare

12 §

SLK:s förslag (8 §): Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kapitalunderlag för delägare i svenska handelsbolag kommer från 8 §
ExmL. Även här användes uttrycket kapitalunderlaget för att fa enhetlig-

Prop. 1999/2000:2

413

het. Då finns det ett kapitalunderlag såväl för den enskilde näringsidka-
ren som för handelsbolagsdelägaren.

13 §

SLK:s förslag (9 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. SLK utgår dock ifrån anskaffningsutgiften beräknad enligt bestäm-
melserna i 50 kap. i stället för anskaffningsutgiften före ökningen på
grund av årets avsättning till expansionsmedel. I SLK:s förslag skall an-
skaffningsutgiften i stället minskas med denna ökning. Vidare är hänvis-
ningen till 33 kap. 20 § begränsad till första stycket.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att SLK:s förslag innebär
en tvångsmässig upplösning av expansionsfonden då kapitalunderlaget
skall minskas med 28 % av hela expansionsfonden. Förslaget bör ändras
så att kapitalunderlaget bara minskas med 28 % av årets ökning av ex-
pansionsfonden.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen har for-
mulerats i enlighet med Lagrådets förslag. Också denna paragraf kommer
från 8 § ExmL. I likhet med bestämmelserna om räntefördelning bygger
kapitalunderlaget på den justerade anskaffningsutgiften för andelar i han-
delsbolaget korrigerat med vissa poster, jfr 33 kap. 19 §. Bestämmelserna
skiljer sig dock genom att de båda underlagen beräknas med hänsyn till
förhållandena vid olika tidpunkter. Bestämmelserna om tillskott ändrades
år 1996.

Med anledning av vad Riksskatteverket anfört föreslår regeringen att
kapitalunderlaget skall beräknas med utgångspunkt i den justerade an-
skaffningsutgiften innan utgiften ökats med 28 % av årets avsättning till
expansionsfonden. I nuvarande lagtext sägs att hänsyn inte skall tas till
den ökning av det justerade ingångsvärdet som skall ske enligt 28 § åt-
tonde stycket första meningen SIL. SLK:s förslag om minskning utgår
därmed.

Begränsningen i första stycket första strecksatsen till 33 kap. 20 §
första stycket tas bort för att bestämmelsen skall bli enhetlig med be-
stämmelsen i 7 § punkt 2.

I tredje stycket har ordet omsättningstillgång bytts mot lagertillgång.
Ändringen är kommenterad i avsnitt 7.2.7.

I fjärde stycket föreskrivs att bestämmelserna om övergångsposten i
33 kap. 20 § gäller också i fråga om beräkningen av kapitalunderlaget för
expansionsfonden, jfr kommentaren till 9 §.

Återföring av avdragen

74#

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen är en
introduktion till de följande paragraferna om när avdrag för avsättningar
till en expansionsfond senast måste återföras till beskattning. Naturligtvis
kan den skattskyldige återföra avdragen redan dessförinnan efter eget val.

Prop. 1999/2000:2

414

I dag står det i 2 § ExmL att en minskning av expansionsmedel skall tas
upp som intäkt. I förslaget har valts att uttrycka det på samma sätt som i
fråga om andra fonder, nämligen att avdragen återförs.

15 $

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Denna bestämmelse
om återföring är en följd av begränsningarna i paragraferna om kapital-
underlag. Om kapitalunderlaget har sjunkit, kan den skattskyldige i vissa
fall tvingas att återföra en del av de tidigare avdragen.

16 och 17 §§

SLK:s förslag (12 och 13 §§): Överensstämmer i sak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Det finns en be-
stämmelse i 9 § ExmL om att expansionsmedlen skall anses ha minskat
till noll om verksamheten upphör eller om den skattskyldige överlåter sin
andel i ett handelsbolag. Vidare finns det en bestämmelse i 5 § ExmL om
att expansionsmedlen skall minskas till noll om en fysisk person som inte
är bosatt här i landet bedriver näringsverksamhet som hänför sig till fas-
tighet eller fast driftställe här och näringsverksamhetens anknytning till
fastigheten respektive det fasta driftstället upphör. Detsamma gäller ut-
omlands bosatt delägare i handelsbolag. Av 2 § ExmL följer sedan att
minskningen enligt de båda paragraferna skall tas upp som intäkt. Här
har SLK valt att i stället tala om att de gjorda avdragen skall återföras till
beskattning.

Dagens bestämmelser om expansionsmedel är annorlunda utformade
än bestämmelserna om återföring av periodiseringsfonder. I förslaget har
utgångspunkten varit att få så enhetliga regler som möjligt i IL så att de
olika fondema skall behandlas på samma sätt för en skattskyldig. Då är
det också bra om bestämmelserna är formulerade på samma sätt så att
den skattskyldige inte behöver fundera på om det är några olikheter. Be-
stämmelserna i 16 och 17 §§ har därför utformats med 30 kap. 9 och
10 §§ som mall.

Bestämmelserna i 16 § gäller i enskild näringsverksamhet. Bestämmel-
sen har av språkliga skäl formulerats om i regeringens förslag. Andra och
tredje punkterna - om skattskyldigheten för inkomsten av näringsverk-
samheten upphör och om inkomsten av näringsverksamheten inte längre
skall beskattas i Sverige på grund av skatteavtal - är nya. De är en ut-
vidgning av bestämmelserna i 5 § ExmL. Skälet till utvidgningen är det
som nämndes i förra stycket, nämligen att bestämmelsen skall likna den
om periodiseringsfonder.

Den jjärde punkten är också ny. Om näringsidkaren är begränsat skatt-
skyldig här när han dör, skall under senare beskattningsår än dödsåret de
bestämmelser som gäller för utländska bolag tillämpas för dödsboet, se
4 kap. 3 §. Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för utländska bolag,
varför det är oklart vad som gäller. Därför tas denna bestämmelse med.

Prop. 1999/2000:2

415

Den innebär att avdragen för avsättningar till expansionsfonden återförs
under det beskattningsår då näringsidkaren dör. Då gäller de bestämmel-
ser för dödsboet som skulle ha gällt för den döde, se 4 kap. 1 §.

Den femte punkten - den skattskyldige försätts i konkurs - är också ny.
Det är dock sannolikt att den skattskyldige ändå måste återföra sina av-
drag om han går i konkurs på grund av att kapitalunderlaget försvinner.
Skälet att ändå ta med bestämmelsen är också här att få enhetlighet.

Bestämmelserna i 17 § har också omarbetats språkligt och gäller för
delägare i svenska handelsbolag. När det gäller den andra punkten är det
i 9 § ExmL en förutsättning att den skattskyldige avyttrar sin andel i ett
handelsbolag. Detsamma bör naturligtvis gälla även om andelen övergår
till en ny ägare på något annat sätt. För att det klart skall framgå av lag-
texten har uttrycket ändrats till att andelen avyttras eller övergår till en ny
ägare på något annat sätt.

När det gäller tredje-femte och sjunde punkterna har samma resone-
mang förts som beträffande 16 §.

Också den sjätte punkten - det beslutas att handelsbolaget skall träda i
likvidation - har tagits med för att fa enhetlighet med periodiseringsfon-
dema.

I vilka fall fonderna får tas över

Från enskild näringsidkare till annan enskild näringsidkare

18 §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen med
en möjlighet att överta en expansionsfond i samband med att en verk-
samhet övertas genom arv, testamente, gåva eller bodelning kommer från
10 § ExmL.

I dag gäller inte denna paragraf när tillgångarna övergår till ett dödsbo.
De bestämmelser som gäller för fysiska personer skall i IL tillämpas ock-
så för dödsbon, se 4 kap. 1 och 2 §§ och kommentaren till 4 kap. 2 §.
Med SLK:s skrivning skall bestämmelsen således tillämpas också för
dödsbon. SLK kunde inte se något skäl till att den inte skall tillämpas för
dem. Regeringen delar kommitténs bedömning. Som exempel kan näm-
nas att en make bedriver näringsverksamhet, den ena maken dör och nä-
ringsverksamheten tillskiftas dödsboet genom bodelning. Därefter till-
skiftas ett bam verksamheten vid arvsskifte. Då bör fonden kunna föras
vidare över dödsboet.

Bestämmelsen i andra stycket ändrades år 1996 genom att expansions-
fonden far övertas till den del den inte överstiger 138,89 % av värdet av
realtillgångama ökat med en tredjedel, i stället för som tidigare 100 %.
Lagrådet förordar att bestämmelserna i andra stycket formuleras om och
att de nuvarande beräkningsfaktorema omräknas till en procentsats, som
avrundas till lämpligt heltal. Lagrådet anför att underlaget för begräns-
ningsreglema i andra stycket utgörs av värdet av realtillgångama, vilket

Prop. 1999/2000:2

416

är ett annat underlag än det som gäller enligt den bestämmelse som regle-
rar den maximala avsättningen till expansionsfond. Fonden får uppgå till
högst 138,89 % av kapitalunderlaget. Mot denna bakgrund anser Lagrå-
det att det kan ifrågasättas om det är motiverat att lägga just procentsat-
sen 138, 89 till grund för begränsningsregeln, särskilt som det framräk-
nade beloppet därefter får ökas med en till synes schablonmässigt be-
stämd kvotdel, dvs. en tredjedel. Regeringen föreslår att begränsningsre-
geln förenklas på sätt som Lagrådet föreslagit. Om 138,89 % ökas med
en tredjedel erhålls 185,19 %. Regeringen föreslår att bestämmelsen ut-
formas så att en expansionsfond får tas över till den del den inte översti-
ger 185 % av realtillgångama vid utgången av det tredje beskattningsåret
före det aktuella året.

Regeringen har dessutom ändrat hänvisningarna i andra stycket sista
meningen. Ändringen är en följd av att regeringen formulerat om be-
stämmelserna i 33 kap. 12 §.

Från enskild näringsverksamhet till handelsbolag

!9§

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att villkoret om skriftlig förklaring har en annan formulering.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen ges en
möjlighet att föra över en expansionsfond i samband med att en enskild
näringsidkare överlåter samtliga realtillgångar från sin enskilda närings-
verksamhet till ett svenskt handelsbolag som han är eller blir delägare i.
Bestämmelsen är hämtad från 11 § ExmL. I lagrådsremissen är det andra
villkoret utformat som så att ”den skattskyldige skall lämna en skriftlig
förklaring att han för över fonden till en expansionsfond för andelen”.
Med anledning av vad Lagrådet anfört avseende 20 § har den bestämmel-
sen formulerats om. Ändringen i denna paragraf har gjorts för att be-
stämmelserna skall vara utformade på samma sätt.

Hur anskaffningsutgiften för andelen påverkas regleras i 50 kap. 5 §
andra stycket sista strecksatsen.

I andra stycket har också en redaktionell ändring gjorts.

Från enskild näringsverksamhet till aktiebolag

20 §

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det vore värdefullt om
det här hänvisades till beräkning av aktiernas omkostnadsbelopp i
48 kap. 12 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen reglerar
det förhållandet att samtliga realtillgångar förs över från en enskild nä-
ringsverksamhet till ett aktiebolag. Då kan den enskilda näringsidkaren

Prop. 1999/2000:2

417

14 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

under vissa förutsättningar slippa att bli beskattad för en upplösning av
expansionsfonden. Bestämmelsen kommer från 12 § ExmL.

Undantaget avseende kravet på tillskott av kapital vid apportemission
infördes på initiativ av skatteutskottet år 1998 (bet. 1997/98:SkU30, SFS
1998:645).

I 12 § andra stycket ExmL finns en bestämmelse om att sådana tillskott
som avses i tredje strecksatsen inte räknas med vid beräkning av anskaff-
ningsvärdet för aktierna. Bestämmelsen har flyttats över till det kapitel
som behandlar beräkning av kapitalvinst på aktier och andra delägarrät-
ter, 48 kap. 12 §. I regeringens förslag finns en hänvisning till nämnda
bestämmelse i ett nytt andra stycke.

Lagrådet anser att den föreslagna paragrafen måste omarbetas och an-
för bl.a. följande. Bestämmelserna i första stycket skall ses mot bakgrund
av att en enskild näringsidkare enligt 14 § första stycket och 16 § 1 skall
återföra sina avdrag för avsättning till expansionsfond senast när han
upphör att bedriva näringsverksamheten. I 14 § andra stycket hänvisas
emellertid till att det i 18 - 22 §§ "finns bestämmelser om att expansions-
fonden i vissa fall far föras över till annan verksamhet i stället för att av-
dragen återförs." Någon uttrycklig bestämmelse om att en överföring
medför att fonden inte behöver återföras finns visserligen inte i någon av
de angivna lagrummen (18-22 §§). Att återföring inte skall ske när för-
utsättningarna för överföring är uppfyllda far emellertid anses framgå av
sammanhanget. Ett förtydligande av lagtexten på denna punkt kan dock
vara motiverat. En överföring av expansionsfond som skett i enlighet
med de i första stycket uppställda villkoren far alltså till följd att fonden
inte skall återföras hos den enskilde näringsidkaren. Fråga är vad över-
föringen innebär för det aktuella aktiebolaget. Någon bestämmelse, mot-
svarande dem i 18 § andra stycket, 19 § andra stycket, 21 § tredje stycket
och 22 § andra stycket, om att den som tagit över fonden själv skall anses
ha gjort avsättningen och avdragen för dem finns inte när fonden förs
över till ett aktiebolag. En expansionsfond kan sägas representera dels en
icke förfallen skuld avseende den enskilde näringsidkarens statliga och
kommunala inkomstskatt och egenavgifter, dels en icke förfallen fordran
(mer precist en minskning av den slutliga skatten) avseende erlagd ex-
pansionsfondsskatt (jfr 1 och 3 §§)- Skulden torde normalt motsvara 40-
60 % av fondbeloppet medan fordringen uppgår till 28 % av fondbelop-
pet. En överföring av en expansionsfond som uppgår till 100 från exem-
pelvis en enskild näringsidkare till en annan enskild näringsidkare inne-
bär därför i regel att förvärvaren övertar dels betalningsansvaret för en
skuld på 40 - 60, dels en fordran på 28. Den av överföringen föranledda
skuldminskningen hos överlåtaren motsvaras således av en i princip mot-
svarande skuldökning hos den till vilken fonden förts över. Med tanke på
att ett aktiebolags överskott beskattas till en proportionell skattesats om
28 % kan någon skattemässig jämvikt inte uppkomma om en överförd
expansionsfond återförs hos bolaget. Den övertagna skatteskulden skulle
ju i detta fall exakt motsvara den övertagna skattefordringen. Med hän-
syn till detta och då regler saknas om återföring av en till aktiebolag
överförd fond drar Lagrådet slutsatsen att någon egentlig fondöverföring
inte skall äga rum i aktiebolagsfallen. Vad bestämmelserna avser att ut-

Prop. 1999/2000:2

418

trycka synes i stället vara att en expansionsfond inte skall återföras hos
en enskild näringsidkare om verksamheten överförs till ett aktiebolag och
de i första Stycket angivna villkoren är uppfyllda (jfr det i prop.
1993/94:50 s. 319 f. återgivna exemplet). Någon återföring skall därför
inte äga rum hos aktiebolaget i följd varav detta inte heller far ta över
någon skattefordran (rätten enligt 3 § till minskning av den slutliga skat-
ten). Med utgångspunkt i att det gjorda antagandet är riktigt övergår Lag-
rådet härefter till de föreslagna villkoren för att den enskilde närings-
idkaren skall undgå att expansionsfonden återförs. Det första villkoret -
att samtliga realtillgångar i näringsverksamheten skall överlåtas - över-
ensstämmer i princip med vad som enligt 19 § föreslås beträffande han-
delsbolag. Det andra villkoret är att den enskilde näringsidkaren "lämnar
en skriftlig förklaring att expansionsfonden skall ersättas av beskattat
kapital i bolaget." Vad som avses med detta villkor är ovisst. Eftersom
någon expansionsfond inte finns eller kommer att finnas hos bolaget sy-
nes det över huvud taget inte möjligt för bolaget att genom någon bokfö-
ringsåtgärd "ersätta" en expansionsfond med beskattat kapital. En tänk-
bar tolkning är i stället att den enskilde skall se till att bolagets beskattade
kapital ökas med ett belopp motsvarande den egna expansionsfonden.
Mot den tolkningen talar dock bl.a. att regler saknas om hur ett sådant
kapitalkrav förhåller sig till det tredje villkoret, nämligen att den enskilde
näringsidkaren skjuter till kapital till bolaget. Enligt det tredje villkoret
krävs, såvida fråga inte är om apportemission, att den enskilde näringsid-
karen "skjuter till kapital till bolaget och detta kapital motsvarar 72 pro-
cent av expansionsfonden." Villkoret överensstämmer, bortsett från pro-
centsatsen, med vad som i 30 kap. 11 § första stycket 2 föreskrivs när en
periodiseringsfond övertas av ett aktiebolag. Sistnämnda bestämmelse
överensstämmer i sin tur med vad som fr.o.m. den 1 juli 1998 gäller en-
ligt 6 § lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder (prop. 1997/98:157,
1997/98:SkU30, SFS 1998:643). I sistnämnda lagstiftningsärende anför-
de Lagrådet att förslaget rörande kravet på kapitaltillskott måste komp-
letteras på flera punkter, om ett fondövertagande skulle förutsätta att den
enskilde gjorde ett tillskott till bolaget. Lagrådet pekade på att lagtexten
inte var fullt tydlig vad gällde möjligheten för den enskilde att uppfylla
tillskottskravet genom att överlåta tillgångar i näringsverksamheten till
underpris. Tvekan kunde vidare råda om beloppet skulle betalas kontant
eller om tillskott i form av t.ex. revers kunde godtas. Lagrådet framhöll
slutligen att det av förslaget inte framgick om beloppet måste tillskjutas
inom viss tid efter det att fonden övertagits eller vad som skulle inträffa
om tillskottet försågs med villkor om återbetalning. Nu återgivna an-
märkningar, som inte kommenterades närmare av regeringen eller vid
riksdagsbehandlingen, är enligt Lagrådets mening giltiga även i det nu
förevarande lagstiftningsärendet. Innebörden av det uppställda villkoret
om ett kapitaltillskott motsvarande 72 % av expansionsfonden bör såle-
des preciseras. Tilläggas kan att valet av lösning kan fa stor betydelse för
en enskild näringsidkares soliditet och likviditet om denne väljer att över-
föra sin näringsverksamhet till ett aktiebolag.

Med anledning av vad Lagrådet har anfört har regeringen formulerat
om paragrafen. Villkoret att ”den skattskyldige lämnar en skriftlig förkla-

Prop. 1999/2000:2

419

ring att expansionsfonden skall ersättas av beskattat kapital i bolaget” har
ersatts med villkoret att ”den skattskyldige begär att fonden inte skall
återföras”. Det föreslagna villkoret har samma innebörd som det ersatta.
Regeringen anser däremot inte att det är lämpligt att kravet på kapitaltill-
skott preciseras i lagtexten på det sätt som Lagrådet föreslagit. De frågor
som Lagrådet tagit upp bör i stället lösas i praxis. Regeringens uppfatt-
ning är dock att kapitaltillskottet skall ske vid ombildningen. Det kan
också nämnas att regeringen anser att tillskott i form av egenreverser
eller villkorade tillskott inte bör godtas.

Från handelsbolagsdelägare till annan handelsbolagsdelägare

2i§

SLK:s förslag (17 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Ordet delägare finns inte med i första strecksatsen i första stycket. Orden
”såsom delägare i handelsbolaget” i fjärde stycket finns inte med i SLK:s
förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att enligt prop. 1993/94:50
s. 320 krävs att hela andelen övergår. Detta bör helst framgå direkt av
lagtexten.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen med
en möjlighet att överta en expansionsfond vid förvärv av en andel i ett
svenskt handelsbolag genom arv, testamente, gåva eller bodelning kom-
mer från 13 § ExmL. Paragrafen är en motsvarighet till den möjlighet
som enskilda näringsidkare har enligt den föreslagna 18 §. Också denna
paragraf kommer med den valda skrivningen att vara tillämplig för döds-
bon, se under kommentaren till 18 §. Lagrådet förordar, av samma skäl
som Riksskatteverket anfört, att orden en andel ändras till en delägares
andel. Vid tillämpning av skattelagstiftningen kan varje handelsbolags-
delägare bara äga en andel i handelsbolaget. Delägarnas andelar i ett
handelsbolag kan vara olika stora. Om överlåtaren inte överlåter hela
andelen har han kvar sin andel i bolaget. Bestämmelsen blir då inte till-
lämplig eftersom hans andel inte har övergått till någon annan. För att
förtydliga lagtexten bör den dock kompletteras på sätt Lagrådet förordat.

I likhet med i 18 § finns en spärregel i andra stycket. Den är kopplad
till den justerade anskaffningsutgiften enligt 50 kap.

I tredje stycket har tagits in en ny spärregel i fråga om andelar som är
lagertillgångar. Liksom i fråga om kapitalunderlaget är den kopplad till
det skattemässiga värdet.

I fjärde stycket har orden ”såsom delägare i handelsbolaget” lagts till i
regeringens förslag. Ändringen har gjorts för att bestämmelserna skall bli
enhetliga, se 19 § sista stycket.

Från handelsbolag till enskild näringsverksamhet

22 §

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer väsentligen med regeringens
förslag. Första och tredje strecksatserna är formulerade annorlunda.

Prop. 1999/2000:2

420

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
överföring vid upplösning av ett svenskt handelsbolag är hämtad från
14 § ExmL. Villkoret om uttagsbeskattning har utformats på samma sätt
som i 30 kap. 11-13 §§.

I förarbetena påpekades (prop. 1993/94:50 s. 320) att en ombildning av
ett handelsbolag till ett aktiebolag kan ske utan beskattning för minsk-
ning av expansionsmedel genom följande förfarande. Först upplöses
handelsbolaget, varvid 22 § tillämpas, och sedan överlåts tillgångarna till
aktiebolaget, varvid 20 § tillämpas.

I regeringens förslag har formuleringen av bestämmelserna anpassats
till motsvarande paragraf i fråga om periodiseringsfonder i 30 kap. 13 §
samt till 19 och 20 §§ i detta kapitel (se kommentaren till de bestämmel-
serna).

Definition av realtillgångar

23 §

SLK:s förslag (19 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen har ta-
gits in en definition av begreppet realtillgångar. Uttrycket används i
18-20 och 22 §§ samt i 30 kap. 13 §. En sådan definition saknas i dag.
Definitionen är hämtad från SOU 1991:100 s. 130.

35 kap. Koncernbidrag

I detta kapitel finns bestämmelser om under vilka förutsättningar vinster
kan föras över inom koncerner genom s.k. öppna koncernbidrag. Övriga
bestämmelser om vinstöverföringar, t.ex. genom felaktig prissättning, har
hållits utanför kapitlet. Kapitlet är placerat som 32 kap. i SLK:s förslag.

Bakgrund

Bestämmelserna om s.k. öppna koncernbidrag infördes år 1965
(förarbeten, se nedan). Syftet med bestämmelserna är att skattebelast-
ningen för en koncern inte skall bli större än den skulle ha varit om verk-
samheten hade bedrivits av ett enda företag. När bestämmelserna inför-
des placerades de i 43 § 3 mom. KL.

Företagsskatteberedningen såg över koncembidragsbestämmelsema
och därefter utvidgades år 1979 den krets av företag inom koncernen som
kunde ge varandra koncernbidrag (förarbeten, se nedan). Delar av be-
stämmelserna flyttades då över till en ny anvisningspunkt 3 till 43 § KL.

När den kommunala taxeringen av juridiska personer slopades flytta-
des bestämmelserna om koncernbidrag över till 2 § 3 mom. SIL (Ds Fi
1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 f.).

Prop. 1999/2000:2

421

Vid 1990 års skattereform gjordes vissa ändringar (förarbeten, se ned-
an). Bl.a. fördes sparbanker till kretsen av moderföretag och ekonomiska
föreningar fördes till kretsen av dotterföretag. Dessutom kunde ett antal
bestämmelser förenklas genom att all inkomst för juridiska personer hän-
förs till inkomst av näringsverksamhet.

Bestämmelserna ändrades år 1993 i samband med att mottagen utdel-
ning från aktiebolag och ekonomiska föreningar undantogs från skatte-
plikt (SOU 1993:29, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15 och 16, SFS
1993:1544). När skatteplikten återinfördes år 1994 ändrades bestämmel-
serna i stort sett tillbaks till sin lydelse före ändringen år 1993 (prop.
1994/95:25 och 1994/95:91, bet. 1994/95:FiUl och 1994/95:SkUl 1, SFS
1994:1859 och 1994:1862).

År 1998 utvidgades kretsen av moderföretag med vissa stiftelser, ide-
ella föreningar och försäkringsföretag (Ds 1998:4, prop. 1998/99:7 bet.
1998/99:SkU2, SFS 1998:1597).

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1965 Bestämmelserna om koncernbidrag infördes, SOU 1964:29,
prop. 1965:126, bet. 1965:BevU43, SFS 1965:573

1979 Bestämmelserna utvidgades, SOU 1977:86, prop. 1978/79:210,
bet. 1978/79:Sku57, SFS 1979:612

1990 Skattereformen, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:651

Kommentar till paragraferna

Huvudregel

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I
första stycket har SLK tagit in villkoret att givaren visar att förutsätt-
ningarna för avdrag är uppfyllda. I andra stycket använder SLK ordet
betalning i stället för ersättning.

Remissinstanserna: Byggentreprenörerna menar att det är fel att före-
skriva att ett koncernbidrag skall dras av. Det bör råda valfrihet om man
vill dra av ett utgivet koncernbidrag. Innebörden bör i stället vara att
koncernbidrag skall dras av bara om mottagaren tagit upp det. Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet pekar på möjligheten att använda ut-
trycket öppet koncernbidrag. Riksskatteverket anser att ordet betalning i
andra stycket inte är ett bra uttryck eftersom det antyder att det är fråga
om en kontant överföring. Svenska Revisorsamfundet SRS har samma
inställning och menar vidare att definitionen i andra stycket bör ändras så

Prop. 1999/2000:2

422

att det framgår att ersättning för kostnader inte anses vara ett koncernbi-
drag vid tillämpning av reglerna i detta kapitel. Svenska Revisorsamfun-
det SRS anför vidare att definitionen av koncernbidrag tydligare bör
knytas till bidragets karaktär av vinstdisposition. Även om en förutsätt-
ning för avdrag inte behöver vara att resultatdispositionen är giltig civil-
rättsligt (aktiebolagslagens regler om vinstutdelning) bör reglerna utfor-
mas så att denna begränsning framkommer.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket
finns den grundläggande bestämmelsen att sådana koncernbidrag som
regleras i kapitlet skall dras av hos givaren och tas upp hos mottagaren.
Bestämmelsen finns i dag i 2 § 3 mom. första stycket SIL.

SLK föreslår att bestämmelsen i dagens fjärde stycke, att givaren skall
visa att förutsättningar för avdragsrätt föreligger, skall tas in i denna pa-
ragraf. Bestämmelsen har funnits med ända sedan bestämmelserna om
koncernbidrag infördes år 1965. I avsnitt 7.1 under rubriken ”Visa” har
regeringen kommit fram till att det är onödigt att belasta IL med vissa
”visa-regler”. Bl.a. denna bestämmelse tas därför inte med.

Lagrådet uttalar i sitt yttrande att det är en klar brist att reglerna om
skattemässig resultatutjämning mellan koncernföretag är utformade så att
det avsedda syftet inte kan tillgodoses inom ramen för gällande regler på
civilrättens område och efterlyser en översyn av reglerna. En sådan över-
syn som Lagrådet efterlyser skulle sannolikt medföra omfattande änd-
ringar som bör beredas på vanligt sätt. Den kan därför inte genomföras i
detta lagstiftningsärende, vilket Lagrådet också konstaterar.

Byggentreprenörerna föreslår att bestämmelsen skall göras om så att
det framgår att det finns en valfrihet att göra avdrag för koncernbidrag.
Regeln i 2 § 3 mom. SIL är utformad som en ”skall-regel”, vilket dock
inte behöver innebära att den är obligatorisk. Här i 1 § står det visserligen
att bidraget skall dras av. Enligt 3 § 2 krävs det emellertid att såväl giva-
ren som mottagaren redovisar bidraget i deklarationen. Denna regel inne-
bär i praktiken att det finns en valfrihet för givaren, men däremot inte för
skattemyndigheten. Regeringen anser inte att det finns skäl att frångå
SLK:s förslag.

Andra stycket är ett förtydligande där det klargörs att dessa bestämmel-
ser inte gäller när bidraget är en utgift för givaren för att förvärva eller
bibehålla inkomster. Om det är sådana utgifter får avgöras med tillämp-
ning av övriga bestämmelser för inkomstslaget. Uttrycket betalning har
bytts ut mot ersättning.

Det finns inte anledning att ändra reglernas utformning på det sätt som
Svenska Revisorsamfundet SRS föreslår.

Definitioner

2§

SLK:s förslag: Svensk stiftelse och svensk ideell förening finns inte med
i SLK:s förslag. I fråga om ömsesidiga försäkringsföretag finns bara
skadeförsäkringsföretag med i förslaget. I övrigt överensstämmer det i

Prop. 1999/2000:2

423

sak med regeringens förslag, men bestämmelsen har ändrats redaktio-
nellt. Orden ”i detta kapitel” finns inte med.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att uttrycket helägt kan vara missvisande och menar att om det skall vara
kvar bör det mer uttryckligt framgå av paragrafen att definitionen är av-
sedd just för reglerna om öppna koncernbidrag. Svenska Revisorsamfun-
det SRS anser också att det bör markeras att definitionerna bara gäller vid
tillämpning av detta kapitel. Samfundet anser vidare att det bör tas in en
erinran om att avdragsrätt för andra företag än svenska kan följa med
stöd av skatteavtal.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen be-
handlas uttrycken moderföretag och helägt dotterföretag. Bestämmelsen
kommer från 2 § 3 mom. första stycket SIL. Kretsen av moderföretag
utvidgades med ömsesidiga skadeförsäkringsföretag år 1979 och med
sparbanker år 1990. År 1998 lades stiftelser och ideella föreningar till
och ömsesidiga skadeförsäkringsföretag ersattes med ömsesidiga försäk-
ringsföretag (Ds 1998:4, prop. 1998/99:7 bet. 1998/99:SkU2, SFS
1998:1597). Kretsen av dotterföretag utökades med ekonomiska före-
ningar år 1990.

Definitionerna i denna paragraf gäller bara i detta kapitel. Ordet mo-
derföretag används med en annan innebörd i andra lagrum i IL. I de
flesta lagrum saknas det en definition. Då har ordet moderföretag den
”normala” innebörden. Det betyder att om det är fråga om t.ex. ett aktie-
bolag, så följer det av aktiebolagslagen (1975:1385) vad som avses med
moderbolag. I 40 kap. 7 § finns en annan förklaring till hur ordet moder-
företag används. Av paragrafen kan utläsas att den innebörden är begrän-
sad till 40 kap. Regeringen ändrar SLK:s förslag på det sätt som remiss-
instanserna föreslår och lägger till ”i detta kapitel” i de båda styckena.

Lagrådet uttalar i anslutning till 31 kap. 25 § att termen helägt dotter-
företag har en annan innebörd än den har i vanligt språkbruk och föreslår
att den skall ersättas med termen kvalificerat dotterföretag. Regeringen
kan instämma i att det vore bra om man använde ett annat ord än helägt
eftersom ordet helägt kan leda tanken till att moderföretaget skall äga
alla aktier i dotterföretaget. Ordet kvalificerat är emellertid inte heller bra
eftersom det för tanken till kvalificerade andelar. Med kvalificerade an-
delar avses vissa andelar i fåmansföretag, se definitionen i 57 kap. 4 §.
Om man använde ordet kvalificerat här, skulle man kunna tro att de kva-
lificerade andelarna hade något samband med kvalificerat dotterföretag,
men så är normalt inte fallet. Regeringen har försökt att finna något annat
lämpligt uttryck, men inte lyckats. Termen helägt dotterföretag har an-
vänts i lagtexten sedan år 1979, den är således väl inarbetad. I fråga om
t.ex. aktiebolag gäller att om moderbolaget äger mer än nio tiondelar av
aktierna i dotterbolaget så kan moderbolaget lösa in återstående aktier, se
24 kap. 31 § aktiebolagslagen (1975:1385), d.v.s. dotterbolaget kan bli
till 100 % helägt. Mot bakgrund av detta behåller regeringen dagens for-
mulering, men lägger till ”vid tillämpning av detta kapitel”.

Det finns inte någon anledning att som Revisorsamfundet föreslår ta in
en erinran om skatteavtal just i denna paragraf. I så fall bör det tas in så-

Prop. 1999/2000:2

424

dana erinringar i åtskilliga paragrafer i IL, vilket bara skulle leda till att Prop. 1999/2000:2
texten blev ännu mer omfattande.

Förutsättningar

Bidrag mellan moderföretag och helägt dotterföretag

3§
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelser om koncernbidrag mellan moderföretag och helägda dot-
terföretag. De finns i dag i 2 § 3 mom. första stycket SIL.

Den bestämmelse som finns i punkt 1 utformades genom 1990 års
skattereform så att det räknas upp vissa typer av företag som inte omfat-
tas av bestämmelserna. Innan dess gällde i stället att den huvudsakliga
verksamheten skulle avse jordbruksfastighet, annan fastighet eller annan
rörelse än försäkringsrörelse som bedrevs av livförsäkringsanstalt. År

1993 togs livförsäkringsföretag bort ur uppräkningen (prop. 1992/93:187,
bet. 1992/93:SkU31, SFS 1993:939). Samma år togs förvaltningsföreta-
gen bort i samband med att beskattningen av mottagen utdelning slopa-
des (SOU 1993:29, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15 och 16, SFS
1993:1544). När beskattningen av mottagen utdelning återinfördes år

1994 togs förvaltningsföretagen med i uppräkningen igen (prop.
1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS 1994:1859).

Punkterna 2 och 3 har i stort sett varit oförändrade sedan bestämmel-
serna kom till år 1965. Eftersom en bilaga till en deklaration ingår i dek-
larationen har orden ”eller därvid fogad bilaga” tagits bort ur punkt 2.
När det gäller punkten 3 finns det en utvidgning i 7 § av vilka företag
som skall anses helägda under hela beskattningsåret.

Punkten 4 kom till år 1994 (SOU 1994:100, prop. 1994/95:91, bet.
1994/95 :SkUl 1, SFS 1994:1862). Då hade 8 kap. 4 § aktiebolagslagen
(1975:1385) fatt en ändrad lydelse, vilket medförde att ett svenskt aktie-
bolag kan flytta sitt skatterättsliga hemvist enligt ett skatteavtal mellan
Sverige och en stat inom EG.

Punkten 5 har funnits med sedan bestämmelserna infördes år 1965,
men var ändrad under det år då utdelning kunde tas emot skattefritt (se
ovan under punkt 1).

Bidrag mellan helägda dotterföretag

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
koncernbidrag mellan helägda dotterföretag är i dag placerad i första

425

stycket i 2 § 3 mom. SIL tillsammans med bestämmelsen om koncembi- Prop. 1999/2000:2
drag mellan moderföretag och helägda dotterföretag. Här har emellertid
bidragen mellan dotterföretagen lyfts ut till en egen paragraf. För sådana
företag gäller förutsättningarna i 3 § 1 -4, men inte i 3 § 5. Däremot finns
ytterligare förutsättningar i denna paragraf i punkterna 1-3. De infördes
när bestämmelserna kom till år 1965 och har ändrats vid flera tillfallen,
senast år 1994 (prop. 1994/95:25 och 91, bet. 1994/95 :FiUl och
1994/95:SkUll, SFS 1994:1859 och 1862).

Bidrag mellan företag som kan fusioneras

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
att bestämmelsen ändrats redaktionellt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
bidrag från ett moderföretag till andra koncernföretag än helägda dotter-
företag är hämtad från andra stycket av 2 § 3 mom. SIL. När bestämmel-
serna om avdrag för koncernbidrag infördes år 1965 fanns en motsvaran-
de bestämmelse. Den hänvisade emellertid till att fusion skulle kunna ske
med tillämpning av 174 § 1 och 2 mom. lagen (1944:705) om aktiebolag.
I 1975 års aktiebolagslag ändrades bestämmelserna om inlösen och fu-
sion. Men i den proposition som följde på Företagsskatteberedningens
förslag förordades att koncembidragsbestämmelsema fortfarande skulle
bygga på de gamla reglerna. Man utformade därför bestämmelsen år
1979 i enlighet med de gamla reglerna.

I lagtexten talas det om bidrag från ett moderföretag. Givaren är dock
inte ett moderföretag till mottagaren enligt definitionen i 2 §, men giva-
ren måste alltid vara moderföretag till något av de aktuella företagen. Att
ordet moderföretag används är för att peka ut den typ av företag som kan
vara givare.

Bestämmelsen ändrades senast år 1995 (prop. 1994/95:187, bet.
1994/95:SkU31, SFS 1995:854), då hänvisningen till villkoret i den be-
stämmelse som motsvarar 3 § 4 lades till.

Bidrag som kunnat förmedlas

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att bidrag kan lämnas direkt mellan olika koncernföretag i stället för att
”slussas” genom en kedja av företag infördes år 1979.1 dag är den place-
rad i tredje stycket av 2 § 3 mom. SIL.

426

Ändrade ägarförhållanden

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag,
men redaktionella ändringar har gjorts.

Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm tillstyrker att
rättsfallen inarbetas i lagtexten.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Paragrafen innebär
att ett koncernbidrag kan få dras av även om ägarförhållandena inom en
koncern har ändrats under beskattningsåret. SLK har här föreslagit ett
lagfästande av den praxis som har vuxit fram genom RÅ 1973 ref. 37,
RÅ 1990 not. 102 och 103 och RÅ 1994 not. 655.1 det första fallet gäll-
de det koncernbidrag mellan ett moderbolag och ett bolag som under be-
skattningsåret övergått från att vara ett dotterdotterbolag till att bli ett
dotterbolag. I RÅ 1990 not. 102 var det fråga om koncernbidrag mellan
ett moderbolag och tre dotterdotterbolag som överfördes från ett dotter-
bolag till tre andra. I RÅ 1990 not. 103 var det fråga om ett dotterdotter-
bolag som övergick till att bli dotterbolag och om koncernbidrag till mo-
derbolaget eller från ett annat dotterbolag till moderbolaget. I de senare
två rättsfallen tillkom den omständigheten att de mellanliggande bolagen
avyttrades till utomstående. I RÅ 1994 not. 655 kunde koncernbidrag inte
lämnas med skatterättslig verkan mellan två dotterbolag till samma mo-
derbolag, när dotterbolagen fått ett nytt moderbolag och därmed en ny
koncemtillhörighet under beskattningsåret.

SLK har utformat bestämmelsen så att ett företag som har fått ett nytt
moderföretag under beskattningsåret skall anses ha varit ”helägt under
hela beskattningsåret” under vissa förutsättningar. Det är således fråga
om förutsättningarna i 3 § 3 är uppfyllda. Paragrafen innebär en utvidg-
ning av möjligheten att med skattemässig verkan ge koncernbidrag enligt
såväl 3, 4 som 6 §. SLK har tagit in bestämmelsen under en egen mellan-
rubrik och inte i anslutning till 3 § 3 med motivering att det är en så spe-
ciell situation.

Regeringen följer SLK:s förslag och lagfäster praxis.

Dispens

SLK:s förslag: Förslaget innehåller ett villkor att såväl givaren som
mottagaren är ett svenskt aktiebolag, en svensk ekonomisk förening, en
svensk sparbank eller ett svenskt ömsesidigt skadeförsäkringsföretag. I
övrigt överensstämmer förslaget med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation anser att paragra-
fen bör ändras så att den, som i dag, omfattar samtliga företag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Enligt denna para-
graf finns det en möjlighet för regeringen att ge dispens för svenska fö-
retag att utnyttja bestämmelsen om koncernbidrag i 1 §. I dag är bestäm-
melsen placerad i femte stycket i 2 § 3 mom. SIL. Den kom till år 1972
(prop. 1972:13, bet. 1972:SkUll, SFS 1972:74) för att underlätta en
samverkan mellan staten och näringslivet genom Asea-Atom. Den har

Prop. 1999/2000:2

427

ändrats en gång genom att kravet på att företagen skall vara svenska la-
des till år 1979.

SLK har som en första strecksats i sitt förslag lagt till villkoret att det
skall vara fråga om bidrag mellan svenska aktiebolag, svenska ekono-
miska föreningar, svenska sparbanker eller svenska ömsesidiga skadeför-
säkringsföretag. Kommittén motiverar det med att förarbetena ger uttryck
för att dispensen främst avsett kravet på ägarandel och att inget tyder på
att tanken varit att också andra slags skattskyldiga genom dispens skulle
kunna fa rätt att lämna eller ta emot koncernbidrag med skatterättslig
verkan. Även om det är så att det är de av SLK uppräknade typerna av
företag som närmast kan vara aktuella för dispens enligt denna paragraf
finns det inte anledning att nu ändra i den gällande lydelsen. Vad som bör
finnas kvar av den första strecksatsen i SLK:s förslag är att det skall vara
fråga om svenska företag. De första två strecksatserna i SLK:s förslag
kan arbetas samman till ett villkor.

36 kap. Kommissionärsförhållanden

I detta kapitel finns bestämmelser om när resultatet av en verksamhet
som bedrivs av ett kommissionärsföretag får tas upp hos ett eller flera
kommittentföretag. Eftersom ett villkor för att tillämpa dessa bestämmel-
ser är att företagen kan lämna varandra koncernbidrag enligt 35 kap. har
detta kapitel placerats efter kapitlet om koncernbidrag. Kapitlet är place-
rat som 33 kap. i SLK:s förslag.

Bakgrund

Bestämmelser om kommissionärs- och kommittentföretag infördes år
1965 (förarbeten, se nedan). De placerades då i 43 § 2 mom. KL. Regle-
ringen innebar i huvudsak ett lagfästande av då gällande praxis och ute-
slöt inte att beskattning kunde ske hos ett ”huvudföretag” även om de då
angivna villkoren inte var uppfyllda.

År 1979 gjordes omfattande ändringar i bestämmelserna (förarbeten, se
nedan). Bl.a. infördes som villkor att bolagen har rätt till avdrag för kon-
cernbidrag till varandra. Vidare skrevs bestämmelserna med den ut-
gångspunkten att de uttömmande skulle reglera frågan när inkomsterna
far redovisas hos ett huvudföretag. Stora delar av bestämmelserna flytta-
des över till en ny punkt 2 av anvisningarna till 43 § KL.

När den kommunala taxeringen av juridiska personer slopades år 1984
flyttades bestämmelserna över till 2 § 2 mom. SIL (DsFi 1984:9, prop.
1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 f.).

Vid 1990 års skattereform gjordes ett antal ändringar. I huvudsak be-
stod dessa av att ordet rörelse byttes ut mot ordet verksamhet (SOU
1989:34, prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:651).

Prop. 1999/2000:2

428

Vissa förarbeten

Prop. 1999/2000:2

1 kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1965 Bestämmelserna om kommissionärsverksamhet infördes, SOU
1964:29, prop. 1965:126, bet. 1965:BevU43, SFS 1965:573

1979 Ändringar av förutsättningarna för tillämpning av bestämmel-
serna, SOU 1977:86, prop. 1978/79:210, bet. 1978/79:SkU57,
SFS 1979:612

Kommentar till paragraferna

Huvudregel

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Andra stycket inleds emellertid med uttrycket ”Överskottet eller under-
skottet”. Det finns ett tredje stycke som hänvisar till 4 och 5 §§.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket
finns huvudbestämmelsen att ett överskott eller underskott av kommis-
sionärsverksamheten far tas upp respektive dras av hos kommittentföre-
taget. Bestämmelsen kommer från inledningen av första stycket i 2 §

2 mom. SIL.

I dagens reglering står det att inkomsten av verksamheten far redovisas
hos kommittentföretaget. För det första har inkomsten bytts ut mot över-
skottet eller underskottet (jfr avsnitt 7.2.2). Genom att uttrycket över-
skottet eller underskottet används framgår det av bestämmelsen att ett
underskott skall dras av. I den nu aktuella paragrafen är det inte fråga om
slutresultatet i en näringsverksamhet utan resultatet i ett något tidigare
led, före t.ex. avdrag för avsättning till periodiseringsfond. Det kan ock-
så, med hänsyn till att dessa skattskyldiga bara har en näringsverksamhet,
vara fråga om en del av en näringsverksamhet. Men också här finns ett
behov av att uttrycka att det kan vara fråga om ett underskott och att detta
skall dras av. Därför används samma terminologi. Vidare har redovisa
bytts ut mot ta upp eller dra av. Att detta ändrats beror på att här regleras
inte hur redovisningen skall ske utan hur resultatet skall beräknas vid
beskattningen. Uttrycket redovisa infördes år 1979 för att markera att
kommissionärsföretaget trots inkomstöverflyttningen skall betraktas som
ett företag som bedriver en verksamhet. Avsikten är inte att det skall änd-
ras.

År 1979 infördes också en bestämmelse om att kommittentföretaget
skall behandlas som om det självt hade bedrivit verksamheten. I proposi-
tionen sägs på s. 176 att den bestämmelsen har ett samband med de be-
stämmelser som tagits in här i första stycket. Bestämmelsen har därför
placerats i ett andra stycke. I dag finns motsvarande bestämmelse i 2 §
2 mom. ljärde stycket SIL. I propositionen finns vidare på den angivna

429

sidan ett resonemang om varför den infördes. SLK framhåller att räck-
vidden av bestämmelsen framstår som något oklar; exempelvis vad gäller
tillgångarnas karaktär av anläggnings- eller lagertillgång och behandling-
en av interna transaktioner mellan företagen. Kommittén kom dock fram
till att det är frågor som ligger utanför vad kommittén bör utreda. Rege-
ringen finner inte heller skäl att gå in på dessa frågor.

I tredje stycket har SLK tagit in en erinran om att det finns regler också
i fråga om kommissionärsverksamhet som bedrivs för flera kommittent-
företags räkning. En sådan erinran är knappast nödvändig i detta korta
kapitel. Den stryks därför.

Definitioner

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av
kommissionärsföretag och kommittentföretag kommer från 2 § 2 mom.
andra stycket SIL.

Det kan påpekas att termerna kommissionärsföretag och kommittentfö-
retag inte överensstämmer med civilrättens begrepp (se bl.a. prop.
1965:126 s. 36 f.). Eftersom det av bestämmelsen framgår att kommis-
sionärsföretaget skall ha bedrivit verksamhet faller s.k. namnbolag utan-
för (se uttalanden i prop. 1978/79:210 s. 173 och 175).

Förutsättningar

Verksamhet för ett kommittentföretags räkning

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Riksskatteverket ifrågasätter om bestämmelsen i
andra stycket fyller någon funktion. Den torde ha en koppling till äldre
bestämmelser om koncernbidrag där det krävdes att den huvudsakliga
verksamheten för såväl givare som mottagare avsåg rörelse. I dag kan
bestämmelsen möjligen utgöra en avgränsning mot företag som är för-
valtningsföretag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafens första
stycke finns förutsättningarna för att 1 § skall fa tillämpas. De är hämtade
från första stycket av 2 § 2 mom. SIL. Förutsättningarna i punkterna 1
och 6 lades till år 1979. Punkterna 3-5 är i stort sett desamma som när
bestämmelserna infördes år 1965. Punkten 2 har flyttats dit från den de-
finition som i dag finns i momentets andra stycke. Det är lämpligt att ta
upp punkterna 2 och 3 i ett sammanhang för att tydliggöra att kommis-
sionärsverksamheten skall bedrivas uteslutande för kommittentföretagens
räkning (dvs. de svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar som en-

Prop. 1999/2000:2

430

ligt 2 § kan räknas som kommittentföretag) medan kommissionärsföreta-
get kan bedriva viss mindre egen verksamhet vid sidan om.

I andra stycket finns ett tillägg till förutsättningen i första stycket 6. I
dag finns det i 2 § 2 mom. fjärde stycket SIL. Bestämmelsen infördes år
1986 (Ds Fi 1986:19, prop. 1986/87:42, bet. 1986/86:SkU7, SFS
1986:1233). Bestämmelsen i detta stycke kan ha betydelse för kommit-
tentföretaget om det i annat fall skulle betraktas som ett förvaltningsfö-
retag och därigenom bl.a. inte kunna ge eller ta emot koncernbidrag på
grund av bestämmelsen i 35 kap. 3 § 1. Bestämmelsen bör därför inte tas
bort.

Verksamhet för flera kommittentföretags räkning

4 och 5§§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte haft några synpunkter på paragraferna.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna be-
handlar de fall då ett kommissionärsföretag bedriver verksamheten för
flera kommittentföretags räkning. Bestämmelserna tillkom år 1979.1 dag
finns de i 2 § 2 mom. tredje stycket SIL. De ändrades senast år 1991
(prop. 1990/91:89, bet. 1990/9l:SkU21, SFS 1991:181), då skattemyn-
digheten i stället för Riksskatteverket blev den myndighet som i första
instans prövar frågor om dispens.

Innebörden av sista meningen i 4 § är att kommissionärsverksamheten
skall bedrivas bara för sådana kommittentföretag som avses i 2 §, dvs.
svenska aktiebolag och ekonomiska föreningar.

37 kap. Fusioner och fissioner

Detta kapitel innehåller bestämmelser om beskattningseffekter vid fusio-
ner och fissioner. Bestämmelserna bygger på den nyligen antagna lagen
(1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksam-
hetsöverlåtelser (FUL). Bestämmelserna om verksamhetsöverlåtelser (i
IL kallade verksamhetsavyttringar) har placerats i 38 kap.

SLK har i sitt förslag tagit med ett kapitel om svenska fusioner
(35 kap. i SLK:s förslag) och ett om utländska fusioner och fissioner
(36 kap. i SLK:s förslag). Däremot saknades regler för svenska fissioner.

Bakgrund

Bestämmelser om skattekonsekvenser vid fusioner infördes år 1950
(SOU 1949:56, prop. 1950:240, bet. 1950:BevU62, SFS 1950:588 m.fl.).
Då infördes lättnader i den då befintliga utskiftningsbeskattningen vid
vissa fusioner mellan moder- och dotterföretag. Samtidigt togs det in
bestämmelser i KL m.fl. lagar om vissa av de inkomstskattekonsekvenser

Prop. 1999/2000:2

431

som aktualiserades vid sådana fusioner. Bestämmelserna har ändrats och
kompletterats ett flertal gånger.

När bestämmelserna infördes år 1950 placerades de i olika paragrafer i
KL och SIL. När den kommunala taxeringen av juridiska personer slopa-
des år 1984 flyttades samtliga bestämmelser över till 2 § 4 mom. SIL
(DsFi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 f.).

Den 23 juli 1990 antog Europeiska gemenskapernas råd det s.k. fu-
sionsdirektivet (90/434/EEC). År 1994 införlivades detta med svensk rätt
inför Sveriges inträde i EU genom antagandet av lagen (1994:1854) om
inkomstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom
EG (OL). Skattelättnaderna begränsades då till vad direktivet kräver.
Som skäl anfördes att Företagsskatteutredningen i sitt fortsatta arbete
skulle se över de svenska interna reglerna för omstruktureringar.

Företagsskatteutredningen har därefter sett över dessa frågor och
kommit med ett förslag till ändrade regler för omstruktureringar av före-
tag (SOU 1998:1). Det innehåller regler för såväl svenska som vissa ut-
ländska fusioner och fissioner. Förslaget har bearbetats och antogs år
1998, varigenom OL upphävdes och FUL infördes.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1994 Införandet av OL, SOU 1994:100, prop. 1994/95:52, bet.
1994/95:SkU10, SFS 1994:1854

1998 Nya bestämmelser vid omstruktureringar av företag, OL upp-
hävdes och FUL infördes, SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet.
1998/99:SkU5, SFS 1998:1600 ff.

Kommentar till paragraferna

Förslaget till detta kapitel bygger inte på SLK:s förslag utan på den år
1998 antagna FUL. Därför redovisas varken SLK:s förslag eller remiss-
instansernas synpunkter på det. I kommentarerna tas bara in en upplys-
ning om var bestämmelsen kommer ifrån samt skälen för förslaget, om
det finns anledning att redovisa dem. Eftersom samtliga bestämmelser
föreslogs år 1998 finns det inte någon redogörelse för när bestämmelser-
na tillkom. I de fall då en motsvarande bestämmelse fanns med också i
äldre rätt, nämns det. Om en bestämmelse fanns i OL, nämns det inte när
den tillkom eftersom samtliga bestämmelser infördes vid tillkomsten av
den lagen år 1994. I SLK:s förslag till sådana bestämmelser finns en re-
dogörelse för var bestämmelserna finns i fusionsdirektivet. Den officiella
översättningen av direktivet finns publicerad i Europeiska gemenskaper-
nas officiella tidning, EGT L 225, 20.8.1990, s. 1. och i prop. 1994/95:52
s. 72 f. finns en provisorisk översättning. Vad som står om svenska lik-
som österrikiska och finska förhållanden finns intaget i en proposition

Prop. 1999/2000:2

432

om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop. 1994/95:19 bil. 10 Prop. 1999/2000:2
s. 307 f.).

Innehåll

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Det kan påpekas att bestämmelserna i 2-10 §§ (med undantag för
4 och 6 §§) gäller i fråga om alla sådana fusioner och fissioner som avses
i 3 och 5 §§ och inte bara i fråga om kvalificerade fusioner och fissioner.

Beskattning av ägarna i det överlåtande företaget

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen med en
hänvisning till reglerna om beskattningen för andelsägarna motsvarar 1 §
andra meningen FUL.

Definitioner

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Definitionen av fu-
sion är hämtad från 4 § FUL. Definitionen av fusion påverkas av defini-
tionen av företag i 9 §.

En liknande definition fanns i 3 § OL, liksom i SLK:s förslag till
36 kap. 2 § IL.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Termen kvalificerad
fusion är ny. Den har föreslagits för att det finns ett behov av att skilja på
sådana fusioner som omfattas av reglerna om skattemässig kontinuitet
och andra fusioner. Det gäller inte bara i detta kapitel utan också i flera
andra kapitel.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av fis-
sion är hämtad från 5 § FUL. Definitionen påverkas av hur företag defi-
nieras i 9 §.

En liknande bestämmelse fanns i 4 § OL, liksom i SLK:s förslag till
36 kap. 3 § IL.

6§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Termen kvalificerad
fission är ny. Den har föreslagits för att det finns ett behov av att skilja på
sådana fissioner som omfattas av reglerna om skattemässig kontinuitet

433

och andra fissioner. Det gäller inte bara i detta kapitel utan också i flera Prop. 1999/2000:2
andra kapitel.

7§

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
flera överlåtande foretag vid fusion eller flera övertagande foretag vid
fission kommer från 7 § FUL.

8§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om när
en fusion eller fission anses genomförd kommer från 6 § FUL.

9§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av före-
tag kommer från 2 § FUL.

I 2 § första stycke 3 FUL står att med företag avses utländska företag
som uppfyller villkoren i artikel 3 leden a och c i fusionsdirektivet. SLK
har i en motsvarande bestämmelse i fråga om internationella fusioner och
fissioner valt att ta in det som står i artikel 3 leden a och c i direktivet
(36 kap. 2 § 4 och 5 samt 3 § 4 och 5 i SLK:s förslag). De aktuella före-
tagsformerna och skatterna är emellertid så många att dessa togs in i bi-
lagor. Enligt regeringens bedömning är det bra att man kan läsa ut av IL
vilka företag som omfattas, varför SLK:s metod används i denna para-
graf.

70#

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vad som avses med att ett företag hör hemma i en viss stat kommer från
3 § FUL. Det finns en liknande bestämmelse i 2 § andra stycket OL och i
SLK:s förslag till 36 kap. 4 § första stycket IL.

Villkor för kvalificerade fusioner och fissioner

Skattskyldighet

H§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen med
villkoret avseende det överlåtande företagets skattskyldighet kommer
från 9 § 1 FUL. Den fick sin slutliga lydelse efter en ändring i skatteut-
skottet.

I FUL står det att företaget skall vara skattskyldigt i Sverige. I en lik-
nande bestämmelse i 19 § UPL (23 kap. 16 § IL) har i Sverige uteläm-
nats. Utformningen bör vara enhetlig. Eftersom det framgår av samman-
hanget att det är skattskyldighet i Sverige som avses utelämnas det också
i denna paragraf.

434

12 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kravet på det överta-
gande företagets skattskyldighet kommer från 9 § 2 FUL. Angående var
företaget skall vara skattskyldigt, se kommentaren till 11 §.

Fusions- och fissionsvederlag

13 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kravet på att fusions-
och fissionsvederlag får betalas ut bara till andra andelsägare i det över-
låtande företaget än det övertagande företaget kommer från 9 § 4 FUL.
Lydelsen är ändrad i förhållande till dagens lagtext genom att det i rege-
ringens förslag står att fusionsvederlag får betalas i stället för som i FUL
skall fusionsvederlaget betalas. Tanken är nämligen inte att fusionsve-
derlag måste betalas ut, utan att om det betalas ut ett fusionsvederlag,
skall det betalas till andra aktieägare i det överlåtande företaget än det
övertagande företaget.

Ordet vederlag har i IL bytts ut mot ersättning. Man kan därför över-
väga att byta ut ordet fusionsvederlaget mot fusionsersättningen. Efter-
som ordet fusionsvederlag används i aktiebolagslagen (1975:1385) be-
hålls det emellertid också i IL.

Beskattningsårets längd

14 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kravet på beskatt-
ningsårets längd kommer från 9 § 3 FUL.

Privatbostadsföretag

15 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
privatbostadsföretag kommer från 10 § FUL.

Beskattningen vid kvalificerade fusioner och fissioner

Inledning

16§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen är en in-
ledning till de kommande paragraferna. En liknande inledning finns i 1 §
FUL. Här i detta kapitel placeras den inte i 1 §, eftersom det finns be-
stämmelser i kapitlet som gäller även andra fusioner och fissioner än
kvalificerade sådana.

Prop. 1999/2000:2

435

Huvudregler

17 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Konsekvenserna när
det gäller beskattningen av det överlåtande företaget regleras i 11 § FUL.
En bestämmelse som liknar den i första stycket fanns tidigare i 8 § OL,
liksom i SLK:s förslag till 36 kap. 7 § IL.

Uttrycket det sista beskattningsåret har introducerats för att några av
de kommande bestämmelserna skall bli kortare.

18 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kontinuitetsbestäm-
melsen i första stycket kommer från 11 § FUL. En liknande bestämmelse
fanns tidigare i 9 § första stycket OL, liksom i SLK:s förslag till 36 kap.
8 § IL.

I andra stycket har som ett förtydligande lagts till att företaget skall an-
ses ha bedrivit det överlåtande företagets näringsverksamhet från ingång-
en av det överlåtande företagets sista beskattningsår.

Beskattningsåret

19 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om det
övertagande företagets beskattningsår kommer från 2 § 1 mom. ljärde
stycket sista meningen SIL. I IL är det lämpligt att placera bestämmelsen
i detta kapitel. I 1 kap. 15 § tas det in en hänvisning hit.

Räkenskapsenlig avskrivning

20 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kravet på kontinuitet
i fråga om värdet på inventarier kommer från 12 § FUL. En liknande be-
stämmelse fanns i 2 § 4 mom. fjärde stycket SIL, liksom i 35 kap. 6 §
andra stycket i SLK:s förslag till IL, samt i 11 § OL, liksom i 36 kap.
10 § i SLK:s förslag till IL.

Underskott

21-23 §§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
det överlåtande företagets underskott som kvarstår från beskattningsår
före fusions- eller fissionsåret och undantagen från dessa kommer från
13 § FUL. Delar av bestämmelsen fanns tidigare i 7 § femte stycket
LAU, liksom i SLK:s förslag till 39 kap. 18 § IL samt i 12 § andra styck-
et OL, liksom i SLK:s förslag till 36 kap. 13 § andra stycket IL.

I 13 § FUL står att det är underskott som uppkommit hos det överlåtan-
de företaget beskattningsåret närmast före det beskattningsår som avslu-
tas genom att fusionen eller fissionen genomförs. I 21 § uttrycks detta i
stället så att det kvarstår underskott från beskattningsår före det sista be-

Prop. 1999/2000:2

436

skattningsåret. Ändringen har gjorts för att markera att det enligt rege-
ringens förslag kan finnas underskott som har uppkommit under tidigare
år, men som på grund av olika spärrar (t.ex. den i 24 §) inte har dragits
av. Också sådana gamla underskott skall omfattas av reglerna här.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första stycket om när underskott far dras av efter fusion eller fission
kommer från 14 § första och tredje styckena FUL. Tidigare fanns mot-
svarande bestämmelser i 12 § andra stycket LAU. SLK har placerat mot-
svarande bestämmelser i 39 kap. 19 § IL.

Liksom i 21 § används ett annat uttryck än i 14 § FUL för att täcka in
andra underskott än sådana som uppkom under beskattningsåret före fu-
sions- eller fissionsåret, se kommentaren till 21-23 §§.

Att det övertagande företaget tar över det överlåtande företagets rätt att
dra av underskott framgår av huvudregeln i 18 §. Tidigare fanns det en
rätt till sådana avdrag enligt 12 § LAU och 12 § OL. I SLK:s förslag
finns bestämmelser om rätt till avdrag efter fusioner i 39 kap. 17-20 §§
IL, och efter internationella fusioner och fissioner (där det saknas en så-
dan rätt) i 36 kap. 12, 13 och 15 §§ IL.

Bestämmelsen i första stycket har ändrats redaktionellt i förhållande
till lagrådsremissen i enlighet med ett förslag av Lagrådet. Efter förslag
från Lagrådet har det också införts ett andra stycke om hur beloppsspär-
ren förhåller sig till bestämmelsen i första stycket.

25 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
företag som kan lämna koncernbidrag till varandra kommer från 15 och
16 §§ FUL. Motsvarande bestämmelse fanns i 12 § tredje stycket LAU.
För tillämpning av den paragrafen krävdes emellertid bara att de båda
bolagen skall ingå i samma koncern före fusionen. SLK har placerat en
motsvarande bestämmelse i 40 kap. 20 § IL.

26 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Undantaget för ko-
operativa föreningar kommer från 14 § andra stycket FUL. Den har
samma innebörd som 12 § fjärde stycket andra meningen LAU, som av
SLK placerats i 39 kap. 15 § andra stycket andra meningen IL. Vad som
avses med kooperativa föreningar framgår av 39 kap. 21 § IL.

Kvarstående kapitalförlust på delägarrätter

27 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kvarstående kapitalförluster på delägarrätter kommer från 17 § FUL. Det
fanns en motsvarande bestämmelse i 2 § 4 mom. åttonde stycket andra
meningen SIL samt i 9 § tredje stycket OL, liksom i SLK:s förslag till
35 kap. 12 § andra stycket respektive 36 kap. 14 § IL.

Prop. 1999/2000:2

437

Särskilda regler vid fission om fonder, underskott och kvarstående
kapitalförlust

28 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
fördelning av periodiseringsfonder m.m. på de övertagande företagen i en
fission kommer från 18 § FUL. I OL behandlades periodiseringsfonder
och ersättningsfonder i 17 § andra stycket och 18 §. SLK har i sitt förslag
tagit in motsvarande bestämmelser i 36 kap. 11 §.

Värdepapper som getts ut av det överlåtande företaget

29 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i första
stycket om värdepapper som getts ut av det överlåtande företaget var i
lagrådsremissen placerad i 44 kap. 8 §. Eftersom regeln bara gäller de
företag som är inblandade i fusionen eller fissionen passar den bättre här
i 37 kap. I 44 kap. 8 § tas i stället in en upplysning om att denna regel
finns. Bestämmelsen infördes år 1998, då den placerades i 24 § 2 mom.
sjunde stycket SIL.

Bestämmelsen i andra stycket om att andelarna i det överlåtande före-
taget skall anses avyttrade om de är lagertillgångar hos det övertagande
företaget kommer från 2 § 1 mom. sista stycket SIL. Den infördes i sam-
band med införandet av FUL år 1998.

Tillgångar knutna till ett fast driftställe i ett annat EU-land

30 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen är
hämtad från 19 § FUL. En motsvarande bestämmelse finns i 14 § OL,
liksom i SLK:s förslag till 36 kap. 16 §. Vissa ändringar har dock gjorts i
förhållande till de bestämmelserna, se SOU 1998:1 s. 235 f.

Andra stycket har ändrats redaktionellt i enlighet med ett förslag från
Lagrådet. Detta förslag överensstämmer mer med SLK:s förslag än de
förslag som finns i dagens lagtext och i lagrådsremissen.

Hänvisningar

31 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
hänvisningar till ytterligare bestämmelser som gäller för de fusionerande
företagen. I 23 kap. 2 §, 25 kap. 10 och 29 §§ regleras att bestämmelser-
na om underprisavyttringar, koncemintema andelsavyttringar respektive
avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap inte gäller
om bestämmelserna om kvalificerade fusioner eller fissioner skall tilläm-
pas. Det finns inte anledning att hänvisa till de bestämmelserna. Det hän-
visas inte heller till bestämmelser om anskaffningsvärde m.m. på ande-
larna i det övertagande företaget.

Prop. 1999/2000:2

438

38 kap. Verksamhetsavyttringar

Detta kapitel innehåller bestämmelser om beskattningseffekter vid verk-
samhetsavyttringar. De bygger på den nyligen antagna lagen (1998:1603)
om beskattningen vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser
(FUL). Bestämmelserna om fusioner och fissioner har tagits in i 37 kap.

SLK har i sitt förslag till 37 kap. tagit in bestämmelser om internatio-
nella verksamhetsöverlåtelser, som bygger på lagen (1994:1854) om in-
komstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG
(OL).

Bakgrund

Den 23 juli 1990 antog Europeiska gemenskapernas råd det s.k. fusions-
direktivet (90/434/EEC). År 1994 införlivades detta med svensk rätt inför
Sveriges inträde i EU genom antagandet av lagen (1994:1854) om in-
komstbeskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG
(OL). Skattelättnaderna begränsades då till vad direktivet kräver. Några
regler om verksamhetsavyttringar mellan svenska företag infördes inte.
Som skäl anfördes att Företagsskatteutredningen i sitt fortsatta arbete
skulle se över de svenska interna reglerna för omstruktureringar.

Företagsskatteutredningen har därefter sett över dessa frågor och år
1998 beslutades nya regler för omstruktureringar av företag (SOU
1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1600 ff.). Bl. a.
upphävdes OL och FUL beslutades. Lagen innehåller regler för såväl
svenska som vissa utländska verksamhetsöverlåtelser.

Prop. 1999/2000:2

Vissa förarbeten

Förslaget till detta kapitel bygger inte på SLK:s förslag utan på FUL. Det
finns därför ingen anledning att redovisa vare sig SLK:s förslag eller re-
missinstansernas synpunkter på det. I kommentarerna tas bara in upplys-
ningar om var bestämmelserna kommer ifrån. Eftersom samtliga be-
stämmelser föreslogs år 1998 finns det inte någon redogörelse för när de
tillkom. I de fall då motsvarande bestämmelser fanns i OL nämns det.
Inte heller då anmärks när bestämmelsen infördes eftersom samtliga be-
stämmelser i OL kom till vid lagens tillkomst år 1994 (SOU 1994:100,
prop. 1994/95:52, bet. 1994/95:SkU10, SFS 1994:1854). I SLK:s förslag
till 36 kap. redovisas var motsvarande bestämmelser finns i fusionsdi-
rektivet. Den officiella översättningen av direktivet finns publicerad i
Europeiska gemenskapernas officiella tidning, EGT L 225, 20.8.1990,
s. 1. En provisorisk översättning finns i prop. 1994/95:52 s. 72 f. Vad
som står om svenska liksom österrikiska och finska förhållanden finns
intaget i en proposition om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen
(prop. 1994/95:19 bil. 10 s. 307 f.).

439

Kommentar till paragraferna

Innehåll

Prop. 1999/2000:2

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen är en in-
ledning till kapitlet och anger dess innehåll. Motsvarande bestämmelse
finns i 1 § första stycket FUL.

Definitioner

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns en
definition av verksamhetsavyttring. Den är hämtad från 8 § första stycket
FUL. Bestämmelsen att villkoren i 6-8 §§ skall vara uppfyllda, kommer
dock från 1 § FUL. Det innebär att termen verksamhetsavyttring omfattar
bara sådana avyttringar där samtliga villkor är uppfyllda. Så är inte fallet
i FUL. Tillägget har gjorts eftersom ordet verksamhetsavyttring i IL an-
vänds bara i de fall då villkoren är uppfyllda. Motsvarande tillägg har
gjorts i vissa andra kapitel, se t.ex. definitionen av underprisöverlåtelse i
23 kap. 3 §, koncemintem andelsavyttring i 25 kap. 6 § och andelsbyte i
49 kap. 2 §. Innebörden av begreppet verksamhetsavyttring påverkas
också av definitionen av företag i 3 §.

Internationell verksamhetsöverlåtelse definierades i 5 § OL. I SLK:s
förslag finns en definition i 37 kap. 2 §.

I FUL liksom i äldre bestämmelser och i SLK:s förslag kallas verk-
samhetsavyttringar för verksamhetsöverlåtelser. Vad det är fråga om i
detta kapitel är avyttringar. Liksom i andra kapitel (se. t.ex. kommentaren
till 25 kap. 6 §) används då uttrycket avyttring.

I 8 § andra stycket FUL finns en definition av verksamhetsgren. Den är
annorlunda utformad än de definitioner som funnits tidigare i 5 § andra
stycket OL och i SLK:s förslag i 37 kap. 2 § andra stycket. Någon defi-
nition tas inte med i detta kapitel. En definition som gäller i hela lagen
finns i stället i 2 kap. 25 §.

3§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av före-
tag är hämtad från 2 § FUL.

4§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns en
definition av vad som avses med att ett företag hör hemma i en viss stat.
Definitionen kommer från 3 § FUL.

440

Begäran

Prop. 1999/2000:2

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
begäran är hämtad från 20 § andra stycket FUL.

Villkor

Skattskyldighet

6§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen med
villkoret att säljaren skall vara skattskyldig kommer från 20 § första
stycket 2 FUL. Den fick sin slutliga lydelse vid behandlingen i skatteut-
skottet.

7§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Villkoret att köparen
skall vara skattskyldig kommer från 20 § första stycket 3 FUL. Liksom i
6 § utelämnas i Sverige.

Ersättningens storlek

8§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Villkoret att ersätt-
ningen skall överstiga de skattemässiga värdena av de avyttrade tillgång-
arna kommer från 20 § första stycket 1 FUL.

Beskattningen

Hos det säljande företaget

9 och 10 §§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
effekterna hos det säljande företaget kommer från 21 § FUL.

Det fanns en liknande bestämmelse i 19 § OL. SLK har föreslagit att
den skall tas in i 37 kap. 4 §.

11 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kapitalvinster och kapitalförluster kommer från 22 § FUL.

I 19 § tredje stycket OL föreskrevs att överlåtelse av kapitaltillgångar
vid en internationell verksamhetsöverlåtelse skall behandlas som en gåva

441

för det överlåtande företaget. I SLK:s förslag till 37 kap. 6 § finns emel- Prop. 1999/2000:2
lertid en bestämmelse som motsvarar bestämmelsen i 22 § FUL.

12 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
värdeminskningsavdrag kommer från 23 § FUL. SLK hade tagit med en
liknande bestämmelse i 37 kap. 7 §.

13 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
de andelar som det säljande företaget far i det köpande företaget skall
anses anskaffade for nettovärdet av den avyttrade verksamheten, kommer
från 24 § FUL. I 21 § OL, liksom i SLK:s förslag till 37 kap. 8 §, fanns
en motsvarande bestämmelse.

Hos det köpande företaget

14 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i första
stycket om värdet för övertagna tillgångar kommer från 25 § första styck-
et FUL. Bestämmelsen i andra stycket om kapitaltillgångar kommer från

25 § andra stycket FUL.

Fonder, avsättningar och underskott

15 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
övertagande av periodiseringsfonder och ersättningsfonder kommer från

26 § FUL. Periodiseringsfonder och ersättningsfonder behandlas i OL i
20 §, som hänvisar till bl.a. 9 § och 10 § andra stycket. I SLK:s förslag
finns motsvarande bestämmelser i 37 kap. 10 § samt 36 kap. 11 §. I FUL
finns en regel om skatteutjämningsreserv. Någon sådan bestämmelse
behövs inte när IL har trätt i kraft.

Bestämmelsen i första stycket om vilka effekter ett övertagande far har
utformats i enlighet med bestämmelserna i 30 kap. 15 § och 31 kap. 26 §.

16 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
återföring av avdrag for framtida utgifter kommer från 27 § FUL. En
motsvarande bestämmelse fanns i 20 § andra stycket sista meningen OL
och i 37 kap. 10 § sista stycket i SLK:s förslag till IL.

Lagrådet anser att den i lagrådsremissen föreslagna regeln, att reserve-
ringar for framtida utgifter skall tas över till den del de hänför sig till det
som avyttras, är överflödig och bör slopas. Lagrådet menar att den över-
gripande principen, att avdragsrättens omfattning avgörs av förhållande-
na vid beskattningsårets utgång, torde gälla även företag som övertagit
tillgångar i samband med en verksamhetsavyttring.

442

Regeringen gör följande bedömning. Den i lagrådsremissen föreslagna
regeln överensstämmer i huvudsak med dagens regel i 27 § FUL. Tanken
bakom regeln är att det är det köpande företaget och inte det säljande
företaget som skall återföra avdragen för framtida utgifter. Bestämmelsen
har formulerats om i förhållande till förslaget i lagrådsremissen för att
regeln skall vara lättare att förstå.

77^

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om att
det köpande företaget inte får ta över avdrag för underskott eller kvarstå-
ende kapitalförluster kommer från 28 § FUL. SLK hade med en motsva-
rande bestämmelse i förslaget till 37 kap. 9 § andra stycket IL.

Räkenskapsenlig avskrivning

18 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
förutsättningarna för att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning kommer
från 29 § FUL. En motsvarande bestämmelse fanns i OL, se 11 § och
20 § första stycket. Se också SLK:s förslag till 36 kap. 10 § och 37 kap.
9§IL.

Tillgångar knutna till ett fast driftställe i ett annat EU-land

19 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen hänvisas
till bestämmelserna i 37 kap. 30 § om att det skall anses som om skatt
faktiskt hade utgått i vissa situationer. Bestämmelsen skulle kunna åter-
ges här, men på grund av dess omfattning har den i stället utformats som
en hänvisning. En motsvarande bestämmelse finns i 30 § FUL.

39 kap. Särskilda bestämmelser för vissa juridiska
personer

I detta kapitel har samlats bestämmelser som rör vissa särskilda kategori-
er av juridiska personer. Bestämmelserna gäller helt disparata företeelser,
som att resultatet av hela eller en del av näringsverksamheten skall be-
räknas enligt en schablon eller att den juridiska personen skall göra av-
drag för viss utdelning eller för avsättning till vissa fonder. Några av des-
sa bestämmelser skulle kunna placeras ut i sitt systematiska samman-
hang, t.ex. bestämmelser om avdrag för utdelning från kooperativa före-
ningar och samfålligheter. De har ändå tagits in i detta kapitel dels för att
de skattskyldiga skall finna de särbestämmelser som gäller för dem på ett
ställe, dels för att de andra bestämmelserna inte skall tyngas av dessa
särbestämmelser.

Bestämmelserna har delats upp genom underrubriker för de olika ty-
perna av juridiska personer.

Prop. 1999/2000:2

443

Kapitlet är placerat som 38 kap. i SLK:s förslag. Rubriken har ändrats i
förhållande till SLK:s förslag genom att ”Beräkning av överskott och
underskott” har ersatts av ”Särskilda bestämmelser”.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kapitlet inleds med
en upplysning om dess innehåll, så att man kan se vilka paragrafer som
gäller för de olika typerna av juridiska personer.

Försäkringsföretag

Redan vid KL:s tillkomst togs det in särskilda bestämmelser för hur för-
säkringsföretagens inkomster skulle beräknas. Dessa var placerade i 30 §
KL med anvisningspunkter. När den kommunala taxeringen av juridiska
personer slopades år 1984 (DsFi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet.
1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 f.) flyttades bestämmelserna över till 2 §
6 mom. SIL, där de fortfarande finns kvar.

Definitioner

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
paragrafen är hämtade från 2 § 6 mom. första och andra styckena SIL.

I första stycket finns en definition av livförsäkringsföretag. År 1993
(prop. 1993/94:85, bet. 1993/94:SkU16, SFS 1993:1544) togs utländska
livförsäkringsföretag uttryckligen med i definitionen i samband med att
det infördes en ny definition av livförsäkrings- och skadeförsäkringsbo-
lag i försäkringsrörelselagen (prop. 1992/93:257, bet. 1993/94:NU5, SFS
1993:1304). Bestämmelsen ändrades senast år 1998 (prop. 1997/98:141,
bet. 1997/98:FiU22, SFS 1998:299) då lagen (1998:293) om utländska
försäkringsgivares verksamhet i Sverige infördes. Denna ändring gjordes
efter att SLK:s förslag hade avlämnats. I det förslaget hänvisades därför
till två äldre lagar.

Eftersom utländska livförsäkringsföretag finns med i definitionen be-
hövs inte den bestämmelse som i dag finns i 2 § 6 mom. elfte stycket SIL
om att bestämmelserna om livförsäkringsföretag har motsvarande till-
lämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäkringsföretag drivit
här i riket.

I likhet med i försäkringsrörelselagen definieras skadeförsäkringsföre-
tag i andra stycket som andra försäkringsföretag än livförsäkringsföretag.

Prop. 1999/2000:2

444

Bestämmelsen i tredje stycket om utländska försäkringsföretag står i
dag i ett stycke tillsammans med en definition av skadeförsäkringsföre-
tag. Den gäller dock även för livförsäkringsföretag varför den har place-
rats i ett eget stycke. Bestämmelsen ändrades år 1993 i samband med att
definitionen av livförsäkringsföretag ändrades för att det klart skall fram-
gå att s.k. gränsöverskridande verksamhet från utländskt företag inte
skall beaktas vid bedömning av dess verksamhet i Sverige. Den ändrades
senast år 1996, då uttrycket genom etablering byttes ut mot från fast
driftställe (prop. 1995/96:231, bet. 1995/96:SkU4, SFS 1996:1241).

Livförsäkringsföretag

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelser om att livförsäkringsföretagens inkomster väsentli-
gen inte beskattas enligt denna lag. Bestämmelserna finns i dag i 2 § 6
mom. tredje stycket SIL. De är utformade som skattskyldighetsbestäm-
melser och skulle kunna placeras i 6 kap. Bestämmelserna har ändå tagits
in i anslutning till övriga bestämmelser för försäkringsföretag och har
utformats som bestämmelser om skatteplikt.

Livförsäkringsföretagens skattesituation genomgick omfattande änd-
ringar vid 1990 års skattereform (SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:651 och lagen 1990:661 om avkastningsskatt
på pensionsmedel). Då infördes en schabloniserad avkastningsskatt på
den del av företagens nettointäkt som avsåg pensionsförsäkringar. Denna
del av nettointäkten var tidigare skattefri.

År 1993 ändrades situationen också i fråga om försäkringsbolagens in-
komstbeskattning av kapitalförsäkringar, då inkomstbeskattningen ersat-
tes med avkastningsskatt (Ds 1992:45, prop. 1992/93:187, bet.
1992/93:SkU31, SFS 1993:939 och 947 och prop. 1993/94:85, bet.
1993/94:SkU16, SFS 1993:1544).

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: År 1969 infördes en
princip att ett försäkringsföretag vid beskattningen skulle behandlas an-
tingen som livförsäkringsföretag eller som skadeförsäkringsföretag i frå-
ga om hela sin verksamhet. Denna princip modifierades år 1993 (prop.
1993/94:85, bet. 1993/94:SkU16, SFS 1993:1544). Då infördes den be-
stämmelse som i dag finns i tredje stycket av 2 § 6 mom. SIL och som
innebär att en viss mindre del av verksamheten i ett livförsäkringsföretag
skall beskattas enligt samma regler som skadeförsäkringsföretagen.

Prop. 1999/2000:2

445

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en upplysning om lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsme-
del. Motsvarande bestämmelse finns i 2 § 6 mom. fjärde stycket SIL.

Skadeförsäkringsföretag

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
denna paragraf om svenska skadeförsäkringsföretag finns i dag i 2 §
6 mom. femte, sjätte och nionde styckena SIL. Ända sedan KL:s till-
komst har skadeförsäkringsföretagen beskattats för överskottet av sin
försäkringsrörelse och därvid haft rätt till avdrag för avsättningar till oli-
ka fonder och för utbetald premieåterbäring. Bestämmelsen i 2 § 6 mom.
femte stycket SIL, att överskottet av försäkringsrörelsen anses som net-
tointäkt, kom till för att man ville uttrycka att det som skulle beskattas
var en nettovinst av rörelsen och inte någon schablonbeskattning av pre-
mier eller något annat. I dag kan det inte finnas behov av att upplysa om
detta. I stället gäller vanliga bestämmelser om hur man beräknar resulta-
tet, med undantag för de tillägg som finns i denna paragraf. Bestämmel-
sen kan därför undvaras.

Övriga bestämmelser i dessa stycken har ändrats vid ett flertal tillfäl-
len. I samband med 1990 års skattereform slopades möjligheten att bygga
upp obeskattade värderegleringsreserver (SOU 1989:34, prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:651). Avdrag skall inte
längre göras för avsättningar till regleringsfond för trafikförsäkring eller
till utjämningsfond. Dessa fonder behövde inte omedelbart återföras till
beskattning, men en minskning av dem skall enligt punkterna 3 respekti-
ve 4 tas upp.

Bestämmelsen i punkten 5 om avgifter och bidrag till kommuner, före-
ningar och sammanslutningar kom till år 1959 (prop. 1959:137, bet.
1959:BevU48, SFS 1959:191). Den placerades då i punkt 14 av anvis-
ningarna till 29 § KL.

Bestämmelserna ändrades senast år 1995 då nya beteckningar infördes,
bl.a. försäkringstekniska avsättningar (prop. 1995/96:104, bet.
1995/96:SkU19, SFS 1995:1614). Ändringarna var i sin tur föranledda av
nya bestämmelser om års- och koncernredovisning (SOU 1994:17 del II,
prop. 1995/96:10, se särskilt del 4). Det arbetet ledde bl.a. till en ny lag,
lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag.

I 2 § 6 mom. tionde stycket SIL finns en bestämmelse där det står:
”Utöver vad ovan stadgas far avdrag inte ske för avsättning till omedel-
bar eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.” Bestämmelsen
infördes år 1950 (SOU 1948:22, prop. 1950:93 s. 233, bet. 1950:BevU49,

Prop. 1999/2000:2

446

SFS 1950:308). Den fyller inte någon funktion och har därför inte tagits Prop. 1999/2000:2
med.

7§

SLK:s förslag: Bygger på en äldre lydelse av lagtexten.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en definition av försäkringstekniska avsättningar. Bestämmelsen är
hämtad från 2 § 6 mom. sjunde stycket SIL. Definitionen har ändrat ly-
delse ett antal gånger, senast år 1995 (jfr 6 §). I prop. 1998/99:142 före-
slås en ny lydelse av definitionen. Denna lydelse har tagits in här. Änd-
ringen har gjorts efter lagrådsföredragningen.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund påpekar att de förhål-
landevis vaga bedömningsgrunderna gör att bestämmelsen kan medföra
tillämpningssvårigheter. Sveriges Försäkringsförbund välkomnar att det i
lagstiftningen tas in en grundbestämmelse om säkerhetsreserv. För att
tydliggöra att försäkringsverksamhet bedrivs med långa tidsperspektiv
föreslås att en justering görs så att bestämmelsen avslutas ”för en över
tiden tillfredsställande konsolidering.”

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen defini-
eras säkerhetsreserver. I dagens åttonde stycke av 2 § 6 mom. SIL står att
med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag far redo-
visa enligt en normalplan som är fastställd av regeringen eller efter rege-
ringens bemyndigande av Finansinspektionen. Finansinspektionen har
gett ut en normalplan för skadeförsäkringsföretags redovisning av säker-
hetsreserv (FFFS 1998:23). Den innehåller takvärden för hur stor säker-
hetsreserven far vara i enskilda försäkringsgrenar och är omfattande och
teknisk.

Enligt 8 kap. 3 § regeringsformen skall föreskrifter om skatt till staten
meddelas genom lag. Det finns inte någon bestämmelse i regeringsfor-
men som medger att riksdagen delegerar sin rätt att meddela sådana före-
skrifter till regeringen eller Finansinspektionen. Den möjlighet som finns
för regeringen att meddela föreskrifter på detta område är genom före-
skrifter om verkställighet av lag i enlighet med bestämmelserna i 8 kap.
13 § regeringsformen. Denna rätt far delegeras till en myndighet. Av för-
arbetena till den sistnämnda bestämmelsen (prop. 1973:90 s. 211) fram-
går att den lagbestämmelse som skall kompletteras måste vara så detalje-
rad att inte något nytt väsentligt tillförs regleringen genom den av rege-
ringen eller myndigheten beslutade föreskriften.

SLK kom fram till att bestämmelsen i åttonde stycket av 2 § 6 mom.
SIL inte är så detaljerad som krävs och att det inte var lämpligt att kom-
mittén utformade en sådan detaljerad föreskrift. Kommittén stannade för
att i lagtexten skriva in en definition av säkerhetsreserv och hämtade där-
vid ledning från Finansinspektionens normalplan. I den nuvarande nor-
malplanen definieras inte säkerhetsreserv, men enligt en tidigare normal-
plan (FFFS 1994:36) bör säkerhetsreserven ses som en buffert ur vilken

447

företagen kan göra uttag för att täcka sådana förluster i försäkringsrörel-
sen som beror på slumpmässiga eller i övrigt svårbedömbara faktorer.
Den övre gränsen ”vad som behövs för en tillfredsställande konsolide-
ring” har kommittén hämtat ur en ännu äldre normalplan (FFFS 1992:8).
Det kan inte behövas ett tillägg för över tiden som Sveriges Försäkrings-
förbund efterlyser eftersom en långsiktighet redan kan läsas ut av ordet
”konsolidering”. Advokatsamfundet har rätt i att bestämmelsen är vag.
Det är emellertid svårt att i lagtexten formulera en mer preciserad be-
stämmelse. Om det behövs en precisering kan t.ex. Finansinspektionen
ge ut verkställighetsföreskrifter. Regeringen följer SLK:s förslag.

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inga erinringar mot förslaget.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
dels bestämmelser om vad som avses med utjämningsfond (första styck-
et), dels bestämmelser om att vissa ändringar i bolagsordningen skall
leda till att utjämningsfonden anses minska (andra stycket). I dag finns
inte dessa bestämmelser i lagtexten i KL.

Bestämmelsen i första stycket om vad som avses med utjämningsfond
fanns med vid KL:s tillkomst, då i punkt 2 tredje stycket av anvisningar-
na till 30 § KL. Den bestämmelse som är placerad i andra stycket tillkom
år 1963 (prop. 1963:48, bet. 1963:BevU28, SFS 1963:68) och infördes då
i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 30 § KL. År 1969 (prop.
1969:120, bet. 1969:BevU60, SFS 1969:749) tillkom bestämmelsen om
ömsesidiga bolag, som är placerad i första stycket andra meningen.

År 1984 (DsFi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS
1984:1060 f.) flyttades de båda bestämmelserna över till 2 § 6 mom. SIL
i samband med slopandet av den kommunala taxeringen av juridiska per-
soner.

Vid 1990 års skattereform (SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:651) togs bestämmelsen om vad som avses
med utjämningsfond bort. I en proposition på hösten 1990 (prop.
1990/91:54, bet. 1990/91 :SkU10, SFS 1990:1422) togs också bestäm-
melsen om minskning av utjämningsfond bort. I stället infördes det en
bestämmelse i punkt 12 a av övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, där
det föreskrevs att i fråga om vad som förstås med utjämningsfond samt
vad som skall anses utgöra en minskning av sådan fond tillämpas äldre
föreskrifter i 2 § 6 mom. SIL.

SLK föreslår att bestämmelserna skall tas in i lagtexten och inte i
övergångsbestämmelserna. Kommittén motiverar förslaget med att det
fortfarande finns utjämningsfonder till betydande belopp och att bestäm-
melserna kommer att behövas så länge det finns sådana fonder. Rege-
ringen följer SLK:s förslag.

Lagrådet föreslår att ”till den del inte förlusterna enligt bolagsordning-
en skall täckas av andra medel som är avsatta för framtida bruk” skall

Prop. 1999/2000:2

448

ersättas av ”till den del inte förlusterna enligt bolagsordningen skall täck-
as av andra avsättningar”. Regeringen följer Lagrådets förslag.

Lagrådet anser vidare att innebörden av bestämmelsen inte är helt klar.
Vad som enligt Lagrådet vållar tolkningsproblem är att en fond för vilken
bestämmelser om inskränkt dispositionsrätt saknas inte omfattas av be-
greppet utjämningsfond i första stycket. Lagrådet menar att bestämmel-
serna i andra stycket därför inte synes vara tillämpliga på en sådan fond
och ifrågasätter om sista meningen i andra stycket fyller någon funktion.
Regeringen gör följande bedömning. Innan bestämmelsen i 2 § 6 mom.
SIL upphävdes genom 1990 års skattereform reglerades där att i fråga om
utjämningsfonder som fanns den 1 januari 1929 gäller bestämmelserna
bara om bestämmelser om inskränkt dispositionsrätt funnits. Slutsaten är
att om det finns en fond med bestämmelser om inskränkt dispositionsrätt,
men dessa bestämmelser tillkommit efter den 1 januari 1929, så gäller
inte bestämmelserna i denna paragraf. Regeringen känner inte till om det
finns några sådana utjämningsfonder, men eftersom den gamla lydelsen
av 2 § 6 mom. SIL fortfarande skall tillämpas finns det inte anledning att
ändra detta. Det skulle ju leda till en ny skattskyldighet för sådana gamla
fonder, om bolagsordningen ändrades. Det finns inte heller anledning att
i detta sammanhang utreda om det finns några sådana gamla fonder.

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag, men
redaktionella ändringar har gjorts. Bl.a. finns i SLK:s förslag ett andra
stycke som lyder. ”Med premieinkomst avses bruttobeloppet av årets
försäkringspremier, det vill säga utan avdrag för återförsäkringspremier.”

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund ifrågasätter om den
schablonmässiga beskattningen bör bibehållas. Samfundet anser att pro-
centsatsen synes helt godtycklig. Samfundet anför vidare att de utländska
livförsäkringsföretagens beskattning i Sverige knyts till den verksamhet
som företaget bedriver från fast driftställe här i landet. Mot bakgrund av
den mycket kraftiga expansion som har förekommit och också förväntas
ske i framtiden framstår gällande lagstiftning som i viss mening ofull-
ständig. Det bör därför övervägas om inte vissa klargöranden bör kunna
uppnås.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
utländska skadeförsäkringsföretags inkomstberäkning finns i dag i tolfte
stycket av 2 § 6 mom. SIL. Ända sedan KL:s tillkomst har utländska
skadeförsäkringsföretag schablonbeskattats för en viss procent av pre-
mieinkomsten. Procentsatsen har varierat; den nuvarande procentsatsen
på två procent på alla sorters premieinkomst infördes år 1985 (prop.
1984/85:144, bet. 1984/85:SkU53, SFS 1985:249).

Regeringen delar Advokatsamfundets uppfattning att skattereglerna för
utländska skadeförsäkringsföretag behöver reformeras. En sådan översyn
har inte varit möjlig att genomföra inom ramen för detta lagstiftnings-
ärende. I stället har uppgiften att utreda en övergång till konventionell
beskattning av dessa företag lämnats över till Utredningen om vissa in-
ternationella företagsskattefrågor (dir. 1998:74). I avvaktan på resultatet
av det utredningsarbetet måste nuvarande schablonbeskattning behållas.

Prop. 1999/2000:2

449

15 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

En definition av premieinkomst som motsvarar den i andra stycket i
SLK:s förslag har funnits sedan KL:s tillkomst. I lagrådsremissen fanns
den bestämmelsen kvar. Lagrådet anser att bestämmelsen är oklar på fle-
ra punkter, bl.a. tar Lagrådet upp frågan om avsikten är att ordet
”bruttobeloppet” skall ge uttryck för att premiema inte får periodiseras.
Lagrådet finner emellertid denna tolkning mindre sannolik. Lagrådet fö-
reslår att bestämmelsen skall förkortas till: ”Vid beräkning av premiein-
komsten får återförsäkringspremier inte dras av.”

Regeringen gör följande bedömning. Som nyss nämnts ses för närva-
rande beskattningen av utländska skadeförsäkringsföretag över av en
utredning. Det finns därför inte anledning att gå in närmare på dessa frå-
gor. Regeringen kan emellertid instämma i Lagrådets uppfattning att be-
stämmelsens utformning inte är lyckad. Att återförsäkringspremier inte
får dras av behöver inte heller nämnas, det framgår ju av första stycket.
Regeringen föreslår därför att hela definitionen av premieinkomst i andra
stycket utelämnas. Det som återstår av paragrafen ändras redaktionellt i
enlighet med ett förslag av Lagrådet.

Fördelning av intäktsposter och kostnadsposter

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund ifrågasätter om be-
stämmelsen behövs.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen att
fördelningen av intäktsposter och kostnadsposter mellan olika delar av ett
försäkringsbolags verksamhet skall ske på skäligt sätt infördes år 1950
(SOU 1948:22, prop. 1950:93, bet. 1950:BevU49, SFS 1950:308). Den
finns i dag i sista stycket i 2 § 6 mom. SIL.

Bestämmelsen kom till i samband med att skatten på pensionsförsäk-
ringar hos livförsäkringsbolagen togs bort. Det blev då viktigt att fördela
intäkterna och kostnaderna på ett riktigt sätt. I dag finns inte längre be-
hov av att separera dem vid inkomstbeskattningen. Däremot kan det fin-
nas behov att separera sådan verksamhet som avses i 4 § (se kommenta-
ren till den paragrafen). Bestämmelsen behålls därför.

Övertagande av hela försäkringsbeståndet

12 §

SLK:s förslag (13 §): I SLK:s förslag finns en hänvisning till bestäm-
melserna om fusioner i 37 kap.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I SLK:s förslag
finns också en hänvisning till bestämmelserna om fusioner i 37 kap. För-
slaget bygger på gammal lagstiftning, där reglerna innehöll en hänvisning
till vissa regler om fusioner.

Reglerna om vad som gäller när ett försäkringsföretags hela försäk-
ringsbestånd tas över av ett annat försäkringsföretag finns i 2 § 4 mom.

Prop. 1999/2000:2

450

SIL. De ändrades år 1998 genom en utvidgning av kontinuitetsreglema Prop. 1999/2000:2
(SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606).

Hänvisningar

13 §

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en hänvisning till vissa bestämmelser i 17 kap. om hur försäkringsföreta-
gens placeringstillgångar skall behandlas vid inkomsttaxeringen.

Investmentföretag och värdepappersfonder

Särbestämmelserna om beskattning av investmentföretag och värdepap-
persfonder finns i dag i 2 § 10 mom. SIL. De kom till i samband med
1990 års skattereform (SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:651). Dessförinnan fanns det vissa bestäm-
melser för investmentföretag i 7 § 8 mom. tredje stycket SIL och för ak-
tiefonder i 2 § 10 mom. SIL.

År 1993 gjordes det ganska omfattande ändringar i bestämmelserna i
2 § 10 mom. SIL i samband med att mottagen utdelning som huvudprin-
cip undantogs från beskattning för de flesta skattskyldiga (SOU 1993:29,
prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1543). År 1994 återin-
fördes skatt på mottagen utdelning och då ändrades bestämmelserna i 2 §
10 mom. SIL i stort sett tillbaka till sin lydelse före ändringen år 1993
(prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS 1994:1859).

År 1998 ändrades reglerna om avskattning för investmentföretag (SOU
1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606).

Huvudregler

14 §

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation föreslår att svens-
ka för tydlighets skull skall läggas till framför investmentföretag i inled-
ningen till paragrafen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
denna paragraf kommer från 2 § 10 mom. första och andra styckena SIL.
De infördes år 1990, ändrades år 1993, men ändrades tillbaka år 1994.
Bestämmelserna ändrades senast år 1998 (se ovan under rubriken In-
vestmentföretag och värdepappersfonder).

I paragrafen har det gjorts ett tillägg att bestämmelserna gäller för
svenska värdepappersfonder. Att samma tillägg inte görs i fråga om in-
vestmentföretag beror på att det följer av definitionen i 15 §. Ett tillägg
för att vara tydlig skulle vara ologiskt och kunna leda till tveksamhet be-
träffande andra paragrafer där motsvarande tillägg inte görs.

451

Paragrafen innehåller vissa undantag och tillägg till övriga bestämmel-
ser som gäller enligt lagen. Den reglerar således inte fullständigt hur in-
komsterna skall beskattas hos investmentföretag och värdepappersfonder.
Som nämns i förarbetena till 1990 års skattereform (prop. 1989/90:110
s. 559 f.) liksom i förarbetena när bestämmelserna återinfördes år 1994
(prop. 1994/95:25 s. 52 f.) skall också mottagna utdelningar och räntor
tas upp medan förvaltningskostnader och utgiftsräntor skall dras av.

År 1991 infördes en bestämmelse om att sådan utdelning av aktier i ett
dotterföretag som är skattefri för mottagaren enligt den föreslagna
42 kap. 16 § inte skall anses som utdelning vid tillämpning av dessa be-
stämmelser (prop. 1990/91:167, bet. 1990/9l:SkU30, SFS 1991:412), se
andra meningen i punkten 3.

År 1998 begränsades svenska värdepappersfonders rätt till avdrag för
utdelning till andra än andelsägare i fonden (prop. 1997/98:50, bet.
1997/98:FiU17, SFS 1998:271), se sista meningen i punkten 3.

I SLK:s förslag, liksom i det till Lagrådet remitterade förslaget, var be-
stämmelsen uppdelad i tre stycken, där de andra och tredje styckena
kompletterade bestämmelsen om utdelning i första stycket 3. För att det
tydligare skall framgå att andra och tredje styckena hör ihop med be-
stämmelsen i 3 flyttas de två sista styckena i SLK:s förslag upp i första
stycket 3.

Lagrådet anför angående bestämmelsen i första stycket 3 att det inte
med föll säkerhet går att utläsa om bestämmelsen reglerar tidpunkten för
avdragsrätten, men att det mesta tyder på att bestämmelsen innebär att
utdelning som hänför sig till ett visst beskattningsår också skall dras av
samma beskattningsår. Lagrådet förordar att en bestämmelse om tid-
punkten för avdragsrätten tas in i ett nytt sista stycke samtidigt som ly-
delsen i punkten 3 justeras. Regeringen följer Lagrådets förslag och tar in
en bestämmelse i ett nytt andra stycke. För att man skall se att stycket
hör ihop med första stycket 3 tas det med en inledning till bestämmelsen
och eftersom det är en bestämmelse om beskattningstidpunkten läggs
orden som kostnad till. I övrigt följer regeringen Lagrådets förslag till
lydelse.

Definition

15 §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att avsaknaden av en
definition av värdepappersfonder kan innebära avgränsningsproblem mot
investmentföretag. Vad som avses med värdepappersfonder framgår av
1 § första stycket lagen om värdepappersfonder. Sveriges Advokatsam-
fund ifrågasätter att uttrycket värdepappersfonder är så entydigt som
kommittén synes mena. Samfundet anser att i så fall borde kommittén ha
hänvisat direkt till lagen om värdepappersfonder.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av in-
vestmentföretag finns i dag i 2 § 10 mom. tredje stycket SIL. Definitio-

Prop. 1999/2000:2

452

nen kommenteras i förarbetena till 1990 år skattereform, se bl.a. prop.
1989/90:110 s. 560. I första strecksatsen har lös egendom ersatts av Z/ZZ-
gångar. Ändringen är redaktionell, se allmänmotiveringen avsnitt 7.2.6.

Ordet värdepappersfonder definieras inte. Det infördes år 1990 (prop.
1990/91:54, bet. 1990/91 :SkU10, SFS 1990:1422) i stället för ordet
aktiefonder. Det skedde som en följd av den ändring som gjordes när
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder ersatte aktiefondslagen och
lagen om aktiesparfonder. Omfattningen av ordet värdepappersfond har
prövats av Regeringsrätten i RÅ 1996 ref. 32. Värdepappersfonder är inte
juridiska personer, men enligt 2 kap. 3 § skall de behandlas som sådana
vid tillämpning av denna lag.

Som anförs i inledningen till 2 kap. Definitioner och förklaringar är det
många vanliga ord som inte definieras i IL. Då avses ordets vanliga inne-
börd; det kan t.ex. finnas en definition i någon annan lag eller ordet kan
ha en allmänt vedertagen innebörd. När det gäller värdepappersfonder så
finns det en definition av dessa i 1 § lagen (1990:1114) om värdepappers-
fonder. Eftersom ordet inte har någon annan innebörd i IL behövs det
inte någon definition. Något problem med avgränsningen mot invest-
mentföretag finns inte eftersom dessa enligt denna paragraf skall vara
svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar.

Avskattning av investmentföretag

Av skattning av andelar i investmentföretaget

16-18 §§

SLK:s förslag (17 §): SLK:s förslag är baserat på en gammal lydelse av
lagtexten.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om
vad som gäller om ett företag upphör att vara investmentföretag finns i
dag i 2 § 10 mom. fjärde-sjätte styckena SIL. Sådana bestämmelser in-
fördes ursprungligen år 1993 (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15,
SFS 1993:1543) och ändrades år 1994 (prop. 1994/95:25, bet.
1994/95:FiUl, SFS 1994:1859). År 1996 togs det in ett undantag att av-
skattning inte skall ske när ett investmentföretag upplöses genom likvi-
dation (Ds 1996:24, prop. 1996/97:18, bet. 1996/97:SkU9, SFS
1996:1227). År 1998 ändrades reglerna åter (SOU 1998:1, prop.
1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606). Bestämmelserna
delas in i tre paragrafer, 16-18 §§.

\ 17 § första stycket andra meningen har rekvisitet att företaget var in-
vestmentföretag lagts till. Även om det inte står i lagtexten i dag är det
tanken bakom bestämmelserna.

I 18 § finns en regel om att avyttring och anskaffning av andelar skall
anses ha skett och om hur anskaffningsvärdet på andelarna skall bestäm-
mas. Det är regler som egentligen bör placeras i den avdelning som be-
handlar bestämmelser om kapitalvinster och i lagerkapitlet om det är frå-
ga om lagertillgångar. Eftersom regeln påverkar bestämmelsen i 17 § är
det emellertid lämpligt att 17 och 18 §§ placeras tillsammans. Bestäm-

Prop. 1999/2000:2

453

melsen placeras därför här, men det tas in hänvisningar hit från 17 kap. Prop. 1999/2000:2
14 § och 48 kap. 11 §.

Anskaffningsutgiften för delägarrätter

19 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
anskaffningsutgiften på de delägarrätter som ett investmentföretag köpte
innan det ändrade karaktär infördes i 27 § 2 mom. andra stycket SIL år
1998 (SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS
1998:1606). Den är således placerad bland bestämmelserna om beräk-
ning av kapitalvinst på delägarrätter. Regeringen anser att det är bättre att
placera den bestämmelsen i samband med bestämmelserna i 16-18 §§.
Bestämmelsen tas därför in i 19 § och i 48 kap. 11 § tas det in en hänvis-
ning hit.

Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder

20 §

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om ombildning av värdepappersfonder kommer från 2 § lagen
(1993:541) om inkomstbeskattning vid ombildning av värdepappersfond.
Lagen infördes år 1993 (prop. 1992/93:206, bet. 1992/93:NU31). Den
föreslås upphävd i 1 kap. 2 § ILP. Bestämmelsen i 1 § i lagen har place-
rats i 17 kap. 15 § och 48 kap. 18 §.

I andra stycket används uttrycket ”inträder i den eller de upphörda
fondernas skattemässiga situation”. Det är det uttryck för skattemässig
kontinuitet som normalt används i lagen, se avsnitt 7.2.11.

I tredje stycket finns en bestämmelse om kontinuitet avseende rättig-
heter och skyldigheter när det gäller skatt. Dagens regel kan ha betydelse
såväl vid inkomsttaxeringen som när det gäller ansvaret för skatter och
rätt till återbetalning av skatt. Regeln behövs därför i IL. Den omformu-
leras något för att betona att det är rätten att dra av respektive skyldighe-
ten att ta upp som regleras. När det gäller ansvaret för skatten eller rätten
att fa tillbaka skatt passar bestämmelsen bättre i skattebetalningslagen
(1997:483). Det tas därför in en bestämmelse i 12 kap. 9 a § skattebetal-
ningslagen.

Kooperativa föreningar

Bestämmelserna om kooperativa föreningar finns i dag i 2 § 8 mom. SIL.
De har funnits där sedan år 1984 då den kommunala taxeringen av juri-
diska personer slopades (DsFi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet.
1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 f.). Tidigare fanns bestämmelserna i
29 § KL med anvisningar.

454

Bestämmelserna kortades ner betydligt år 1993 (prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15, SFS 1993:1543) då den avdragsrätt som fanns för läm-
nad insatsutdelning togs bort i samband med att mottagen utdelning blev
skattefri. När beskattningen av utdelning återinfördes år 1994 återinför-
des inte avdragsrätten för lämnad insatsutdelning, utan det skedde först år
1995 (prop. 1995/96:109, bet. 1995/96:SkU20, SFS 1995:1626).

27 £

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Kooperativa förbundet anser att den språkliga
moderniseringen gör bestämmelserna mer lättlästa och tydligare utan att
överensstämmelsen med det gamla stadgandet gått förlorad.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av ko-
operativa föreningar i dagens 2 § 8 mom. åttonde-tionde styckena SIL
har varit densamma sedan KL:s tillkomst, med undantag för vissa språk-
liga ändringar när bestämmelsen flyttades från punkt 12 av anvisningarna
till 29 § KL till SIL år 1984. Den fördes in i lag första gången i 1928 års
lag, men den härstammar från ett uttalande av departementschefen i en
proposition från år 1919 (nr 222).

Bestämmelserna innehåller ett krav på öppenhet och en utförlig defini-
tion av detta. När bestämmelserna i KL kom till fanns det inget krav i de
civilrättsliga bestämmelserna på att ekonomiska föreningar skulle vara
öppna. Ett sådan krav infördes genom lagen (1951:308) om ekonomiska
föreningar. I den nu gällande lagen (1987:667) om ekonomiska förening-
ar behandlas i 3 kap. 1 § första stycket i vilken utsträckning en ekono-
misk förening kan vägra någon inträde som medlem. Där står: ”En eko-
nomisk förening får inte vägra någon inträde som medlem, om det inte
finns särskilda skäl för vägran med hänsyn till arten eller omfattningen
av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annan orsak.”
Även där gäller således att ekonomiska föreningar skall vara öppna. SLK
har med hänvisning till detta valt att inte ta med några beskrivningar av
vad som avses med öppen utan skriver i stället att den skall vara öppen
på det sätt som anges i 3 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar. I 15 §
lagen (1987:668) om införande av lagen om ekonomiska föreningar finns
det en bestämmelse som medför att föreningar som har registrerats före
den 1 januari 1953 inte har samma krav på öppenhet. Men också för des-
sa föreningar gäller kravet enligt IL att de skall vara öppna på det sätt
som anges i 3 kap. 1 § för att de skall anses som kooperativa vid tillämp-
ning av IL. Därför används uttrycket ”på det sätt som anges i”. Regering-
en följer SLK:s förslag.

I första styckets andra mening har emellertid lagts till ett krav för att
en förening skall anses som öppen som motsvarar det som i dag regleras i
de sista två meningarna i 2 § 8 mom. nionde stycket SIL. Bestämmelsen
gäller för ekonomiska föreningar som bedriver försäljning till personer
som inte uppfyller kraven på att bli medlemmar. För att sådana förening-
ar skall anses som öppna krävs att de kunder som inte är medlemmar har
samma rätt till återbäring på köpta varor som medlemmarna har.

Den bestämmelse som i dag finns i 2 § 8 mom. tionde stycket SIL om
kooperativa föreningars centralorganisationer har tagits in i andra styck-

Prop. 1999/2000:2

455

et. Eftersom det på denna punkt är en utvidgning av vilka föreningar som Prop. 1999/2000:2
anses som öppna måste bestämmelserna finnas kvar.

SLK:s förslag (19 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag for att bestämmelsen om statslåneräntan i andra stycket har
ändrats på grund av ny lagstiftning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att utdelning i form av rabatt eller pristillägg av kooperativ vinst skall
dras av finns i dag i 2 § 8 mom. första stycket SIL. En sådan bestämmel-
se har funnits ända sedan år 1920 (prop. 1920:191). När KL kom place-
rades bestämmelsen i 29 § 2 mom. Är 1984 gjordes vissa redaktionella
ändringar (prop. 1983/84:84, bet. 1983/84:NU24, SFS 1984:190). Före
dessa ändringar stod det uttryckligen i lagtexten att föreningen fick av-
drag för utdelning till sina kunder, vare sig de tillhört föreningen eller ej.
Men denna upplysning ansågs överflödig och togs bort år 1984 (se pro-
positionen s. 194).

Bestämmelserna ändrades senast år 1997, bl.a. genom ett tillägg av de
bestämmelser med en begränsning i avdragsrätten som har placerats i
andra stycket (SOU 1996:31, prop. 1996/97:163, bet. 1997/98:LU3, SFS
1997:856). Den slutliga utformningen av ändringen kom till först i ut-
skottet. Denna ändring kom efter SLK:s betänkande SOU 1997:77, var-
för en ändring har gjorts i förhållande till SLK:s förslag.

I förarbetena från år 1997 finns uttalanden om vad som avses med ko-
operativ utdelning. Denna form av utdelning är i realiteten närmast en
prisjustering och den behandlas också ofta som en sådan vid inkomstbe-
skattningen. Utdelningen är skattefri för mottagaren när den bara medför
en minskning av levnadskostnaderna (42 kap. 14 §). Att utdelningen för
enskilda näringsidkare, till skillnad från annan utdelning, beskattas i nä-
ringsverksamheten när den grundas på köp eller försäljningar i denna
regleras i 13 kap. 9 § och att bestämmelserna om skattefrihet för utdel-
ning på näringsbetingade andelar inte gäller för denna form av utdelning

1 24 kap. 12 §.

23 §

SLK:s förslag (20 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: År 1984 infördes
det bestämmelser i 29 § 2 mom. KL samt punkt 13 av anvisningarna till
29 § om rätt till avdrag för utdelning på insatskapital (prop. 1983/84:84,
bet. 1983/84:NU24, SFS 1984:190). Bestämmelserna flyttades över till

2 § 8 mom. SIL redan samma år i samband med slopandet av den kom-
munala taxeringen. År 1993 togs rätten till avdrag bort i samband med att
den utdelning som den ekonomiska föreningen lämnat blev skattefri hos
mottagaren (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1543). För
utdelning på förlagsinsatser som betalats in till föreningen före den
1 januari 1994 behölls dock avdragsrätten. När mottagen utdelning åter-

456

igen blev skattepliktig år 1994 återinfördes inte avdragsrätten för utdel-
ning på insatskapital. Men år 1995 (prop. 1995/96:109, bet.
1995/96:SkU20, SFS 1995:1626) återinfördes i momentets andra och
tredje stycken de bestämmelser om avdragsrätt som gällde före ändringen
år 1993.

24 £

SLK:s förslag (21 § första stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag, med undantag för några redaktionella ändringar. I förslaget finns
ett andra stycke med följande lydelse. ”Avdrag skall göras bara om före-
ningen visar att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda.”

Remissinstanserna: Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR anser
att den föreslagna lydelsen av första stycket är olycklig. Den riskerar att
uppfattas så att utdelningen skulle vara avdragsgill det år beslut fattats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om tidpunkten för avdrag finns i dag i fjärde stycket av 2 §
8 mom. SIL. Den infördes år 1984, då i punkt 13 av anvisningarna till
29 § KL (prop. 1983/84:84, bet. 1983/84:NU24, SFS 1984:190).

I 14 och 29 § finns det också bestämmelser om avdragsrätt för utdel-
ning. I dagens motsvarigheter till dessa tre paragrafer används olika ut-
tryckssätt för under vilket beskattningsår avdrag far göras, trots att det är
samma beskattningsår som avses. I SLK:s förslag till IL används i stort
sett samma uttryckssätt i dessa tre paragrafer. Det är hämtat från det ut-
tryckssätt som finns i dagens 2 § 10 mom. första stycket 3 SIL (här pla-
cerad i 14 §) och som lyder ”som företaget har beslutat för beskatt-
ningsåret”. Regeringen uttalade i lagrådsremissen att det är svårt att for-
mulera bestämmelserna på ett tydligare sätt än vad SLK har gjort men
menade att bestämmelserna kan bli mer enhetliga i förhållande till 14 och
29 §§, liksom i förhållande till hur bestämmelserna oftast utformas i IL,
om de formuleras om till skall dras av i stället för avdrag skall göras.
Regeringen gjorde den ändringen i lagrådsremissen, men följde i övrigt
SLK:s förslag. Lagrådet föreslår i anslutning till 14 § en något annorlun-
da lydelse av en motsvarande bestämmelse för investmentföretag och
värdepappersfonder. Regeringen följer i den bestämmelsen Lagrådets
förslag, med vissa redaktionella ändringar. (Se kommentaren till 14 §.)
Lagrådet föreslår att motsvarande lydelse skall tas in här. Regeringen
följer Lagrådets förslag, men lägger till dels att bestämmelsen gäller i
fråga om utdelning enligt 22 eller 23 §, dels orden som kostnad för att
markera att bestämmelsen reglerar beskattningstidpunkten.

I 2 § 8 mom. femte stycket SIL står det. ”Avdrag medges endast om
föreningen visar att förutsättningar för avdrag föreligger. Yrkande om
avdrag skall göras på särskild blankett enligt formulär som Riksskatte-
verket fastställer.” Också dessa regler infördes år 1984. SLK föreslog att
den sista meningen skall flyttas över till LSK. Regeringen delar denna
uppfattning, varför bestämmelsen har utelämnats här. SLK föreslog att
det i ett andra stycke skulle tas in ett krav på att föreningen skall visa att
förutsättningarna för avdrag är uppfyllda. Stycket togs med i lagrådsre-
missen. Lagrådet har i sitt yttrande under rubriken ”Ordet visa” förordat
att användningen av ordet visa skall reserveras för att markera vem som

Prop. 1999/2000:2

457

har bevisbördan. I avsnitt 7.1 har regeringen kommit fram till att det är
onödigt att ha med regler för att markera bevisbördan när de inte innebär
något annat än vad som följer av allmänna regler om bevisbördans place-
ring. Andra stycket har därför tagits bort.

Privatbostadsföretag

25 §

SLK:s förslag (22 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för vissa redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inga erinringar mot förslagen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen, liksom

26 och 27 §§, behandlar frågan hur privatbostadsföretag skall beskattas
för sina fastigheter. Privatbostadsföretag kan ha andra inkomster och ut-
gifter än sådana som kommer från fastigheter. För dessa gäller vanliga
bestämmelser i inkomstslaget.

Vad som avses med privatbostadsföretag regleras i 2 kap. 17 §. Av de-
finitionen framgår att det kan finnas bostadsrättsföreningar som enligt
civilrättsliga bestämmelser är bostadsrättsföreningar men som skatte-
rättsligt inte behandlas som privatbostadsföretag. De brukar kallas för
oäkta bostadsrättsföreningar. Dessa beskattas enligt vanliga bestämmel-
ser i inkomstslaget.

Eftersom beskattningen utgår från att det skall finnas ett taxeringsvär-
de torde bestämmelsen vara avsedd bara för fastigheter i Sverige. Be-
stämmelsen har därför begränsats till fastigheter i Sverige.

Är 1954 infördes den schablonbeskattning av privatbostadsföretags in-
komst av annan fastighet som fortfarande gäller (prop. 1954:37, bet.
1954:BevU18, SFS 1954:51). Bestämmelserna placerades då i 24 §
3 mom. och 25 § 3 mom. KL. I samband med slopandet av den kommu-
nala taxeringen av juridiska personer år 1984 (DsFi 1984:9, prop.
1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 f.) flyttades bestäm-
melserna över till 2 § 7 mom. SIL. År 1991 gjordes ett tillägg genom att
erhållna statliga räntebidrag för bostadsändamål blev skattepliktiga me-
dan återbetalade bidrag blev avdragsgilla (prop. 1991/92:60, bet.
1991/92:SkU10, SFS 1991:1833).

I 2 § 7 mom. tredje stycket SIL står att bostadsrättsföreningar har rätt
till avdrag för tomträttsavgäld och liknande avgäld. Före 1990 års skatte-
reform fanns det bestämmelser om tomträttsavgäld och liknande avgäld
också i 25 § 1 och 3 mom. KL, dvs. i bestämmelserna om avdragsrätt vid
inkomstberäkningen av annan fastighet. Vid skattereformen togs be-
stämmelserna om liknande avgäld bort. Nu tas uttrycket bort även här. I
första stycket 5 nämns därför bara tomträttsavgäld.

26 §

SLK:s förslag (23 §): Överensstämmer, med vissa redaktionella änd-
ringar, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

458

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om skattskyldighet för ett privatbostadsföretags del i sådana samfallig-
heter som beskattas hos delägarna finns i dag i sista stycket av 2 §
7 mom. SIL, som hänvisar till 41 a § KL med anvisningspunkter.

I 41 a§ KL infördes bestämmelserna år 1975 (Ds Fi 1974:10, prop.
1975:48, bet. 1975:SkU22, SFS 1975:259). År 1984 flyttades delar av
bestämmelserna över till 2 § 7 mom. SIL (DsFi 1984:9, prop.
1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 f.). Bestämmelserna
ändrades i samband med 1990 års skattereform (prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:651).

Till skillnad från 6 kap. 6 § gäller denna paragraf inte bara för samfäl-
ligheter som förvaltas av juridiska personer utan också för andra samfäl-
ligheter.

Av dagens lagtext kan det vara svårt att läsa ut vad som gäller för ett
privatbostadsföretags skattskyldighet för samfällighetens verksamhet.
Vid utformningen av denna paragraf har SLK utgått ifrån vad som var
avsikten att beskatta år 1975. För det första kan påpekas att det är sam-
fällighetens inkomster och utgifter som skall fördelas och inte resultatet
av verksamheten, som i handelsbolag.

SLK har kommit fram till att det som skall beskattas hos delägaren är
sådana inkomster och utgifter i samfalligheten som motsvaras av in-
komsterna och utgifterna i 25 §. Det som normalt kommer i fråga är rän-
teutgifter på fast egendom i samfalligheten och tomträttsavgälder.

Privatbostadsföretag är också skattskyldiga för löpande avkastning av
kapital till den del avkastningen överstiger 300 kronor (tidigare 100 kro-
nor, se kommentaren till 15 kap. 10 §). Lagrådet påpekar angående
punkten 2 i första stycket i denna paragraf samt 15 kap. 10 § (en närings-
fastighet har del i en samfallighet) och 42 kap. 29 § (en privatbostadsfas-
tighet har del i en samfallighet) att bestämmelserna skiljer sig såväl i sak
som i den språkliga utformningen. Lagrådet anser att det bör ske en sam-
ordning av dessa bestämmelser. Regeringen gör följande bedömning. Det
sakliga innehållet följer dagens regler. Att se över beskattningen av in-
komster i samfålligheter kräver ett utredningsarbete som inte kan företas
på detta stadium. När det gäller den språkliga utformningen ändras
punkten 2 genom att orden avkastning av kapital används i stället för
kapitalavkastning för att fa en överensstämmelse med ordalydelsen i
42 kap. 29 §. En annan formulering som skiljer sig är att det i 42 kap.
29 § står att avkastningen under beskattningsåret överstiger 300 kronor
medan det i 15 kap. 10 § och här i 26 § inte finns något tillägg för be-
skattningsåret. För att formuleringarna skall samordnas stryks tillägget
under beskattningsåret i 42 kap. 29 §. Det tillägget fanns inte med i
SLK:s förslag och behövs inte heller. Reglerna i IL utgår ju ifrån att de
skall tillämpas för ett beskattningsår.

SLK har lagt till att privatbostadsföretaget skall redovisa samfallighe-
tens kapitalvinster och kapitalförluster. Departementschefen angav i
prop. 1975:48 på s. 139 att kapitalvinster som uppkommer i samfällig-
heten skall fördelas på delägarna och beskattas hos dem som kapitalvinst.
Kapitalvinsterna och kapitalförlusterna ansågs således ligga utanför in-
täkterna och kostnaderna i samfällighetens verksamhet. Efter 1990 års

Prop. 1999/2000:2

459

skattereform kan kapitalvinster och kapitalförluster i samfalligheten an- Prop. 1999/2000:2
ses ingå i verksamheten. För att tydliggöra att privatbostadsföretaget
skall beskattas för dessa har de tagits med i uppräkningen i denna para-
graf.

I andra stycket finns en bestämmelse om att fastighetens andel av sam-
fallighetens taxeringsvärde skall tas med i underlaget för inkomstberäk-
ningen i 25 § första stycket 1, om samfälligheten är en särskild taxerings-
enhet.

Med undantag för de redaktionella ändringar som nämnts följer rege-
ringen SLK:s förslag till utformning av bestämmelserna i denna paragraf.

27 §

SLK:s förslag (24 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skatteplikt vid beräkning av inkomst av fastigheten för utdelningar från
vissa samfålligheter finns i dag i sista stycket av 2 § 7 mom. SIL. I fråga
om bakgrunden till bestämmelsen, se 26 §. Angående samfällighetens
rätt till avdrag för utdelningen, se 29 §.

Sambruksföreningar

W

SLK:s förslag (25 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
sambruksföreningars avdragsrätt för vissa ersättningar finns i dag i andra
stycket av 2 § 11 mom. SIL. Bestämmelsen placerades där när den kom-
munala taxeringen av juridiska personer slopades år 1984 (DsFi 1984:9,
prop. 1984/85:70, bet. 1984/85 :SkU23, SFS 1984:1060 f.). Tidigare
fanns den i 22 § 1 mom. sista stycket KL, där bestämmelsen infördes år
1948 i samband med att det infördes en lag om sambruksföreningar
(prop. 1948:58, bet. 1948:LagJoUl, SFS 1948:223).

Bestämmelsen finns till för att dessa gottgörelser inte skall betraktas
som icke avdragsgill utdelning utan de skall ses som avdragsgilla löneut-
gifter.

I dag är bestämmelsen placerad i samma moment som samfålligheter.
Eftersom sambruksföreningar inte är samfålligheter utan en form av eko-
nomiska föreningar bör de placeras under en egen rubrik.

Samfålligheter

29 f

SLK:s förslag (26 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
men bestämmelsen har ändrats redaktionellt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

460

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdragsrätt för utdelning för sådana juridiska personer som är skattskyl-
diga för inkomst i en samfallighet, finns i dag i 2 § 11 mom. första styck-
et SIL. Den placerades där år 1984 när den kommunala taxeringen av
juridiska personer slopades (DsFi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet.
1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 f.). Tidigare fanns bestämmelsen i punkt
4 av anvisningarna till 41 a § KL, där den infördes år 1975 (Ds Fi
1974:10, prop. 1975:48, bet. 1975:SkU22, SFS 1975:259).

Lagrådet föreslår en ny lydelse och hänvisar till sitt yttrande angående
14 §. Regeringen följer Lagrådets förslag, men lägger till orden som
kostnad för att markera att bestämmelsen reglerar beskattningstidpunk-
ten.

För vissa ägare till fastigheter som är delägare i samfålligheter finns
särskilda bestämmelser om skatteplikt, se för privatbostadsföretag i 27 §.

I dag står det i lagtexten att utdelningen far dras av oavsett om den ut-
gått in natura eller i penningar. Ett sådant tillägg behövs inte.

Sparbankerna och Sparbankernas säkerhetskassa

30 och 31 §§
SLK:s förslag (27 och 28 §§): Överensstämmer med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om avdragsrätt för bidrag som en sparbank lämnar till Sparbankernas
säkerhetskassa liksom för bistånd som Sparbankernas säkerhetskassa
lämnar till sparbankerna infördes år 1934 (prop. 1934:241, bet.
1934:BevU53, SFS 1934:294) i samband med att Sparbankernas säker-
hetskassa inrättades. De fanns då i 29 § 3 mom. KL, men flyttades över
till 2 § 8 mom. SIL när den kommunala taxeringen av juridiska personer
slopades år 1984 (DsFi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23,
SFS 1984:1060 f.). De finns i dag i momentets sjätte respektive sjunde
stycke.

I 30 § har lagts till ett andra stycke för att förtydliga att bidraget skall
tas upp som intäkt av säkerhetskassan.

40 kap. Tidigare års underskott

Detta kapitel är placerat som 39 kap. i SLK:s förslag. I kapitlet har tagits
in de bestämmelser som finns i lagen (1993:1539) om avdrag för under-
skott av näringsverksamhet. Vid tillkomsten av bl.a. den lagen framhöll
Lagrådet (prop. 1993/94:50 s. 426 f.) att vissa bestämmelser blivit onö-
digt komplicerade och svåra att förstå och att det blir en viktig uppgift för
SLK att se över lagstiftningen. Kommittén har, trots att det är fråga om en
tämligen ny lag, gjort relativt stora tekniska och språkliga ändringar i
lagtexten. Däremot har kommittén inte tagit upp olösta materiella frågor i

Prop. 1999/2000:2

461

lagstiftningen (se bl.a. SN 1994 s. 715 f. och 1995 s. 124) annat än i vissa Prop. 1999/2000:2
enklare avseenden.

Kapitlet handlar om vad som gäller för underskott som uppkom under
det föregående beskattningsåret. I vissa fall finns också bestämmelser om
att underskottet, i stället för att dras av beskattningsåret efter under-
skottsåret, skall dras av ett senare år. Däremot finns det inga bestämmel-
ser om vad som gäller för ett underskott det år som underskottet upp-
kommer. I 14 kap. 22 § finns en översikt över bestämmelserna om avdrag
för underskott.

Bestämmelser om möjligheten att ta över rätt att dra av underskott efter
fusioner, fissioner och verksamhetsavyttringar finns inte med i detta ka-
pitel. De har i stället placerats i 37 och 38 kap.

Det finns ytterligare en typ av bestämmelser om underskott som SLK
inte har tagit med i detta kapitel och som berör senare beskattningsår än
det då underskottet uppkom, de s.k. fållorna. Det är för det första de be-
gränsningar som gäller för avdrag för underskott för kommanditbolags-
delägare och vissa handelsbolagsdelägare (placerade i 18 § KL och 2 §
1 mom. SIL och här i IL i 14 kap. 14 och 15 §§). En liknande bestäm-
melse finns för underskott hos en utländsk juridisk person vars inkomster
skall beskattas hos delägarna (placerad i 2 § 15 mom. SIL och i IT. i
14 kap. 11 §). En fålla finns också för juridiska personers avdrag för ka-
pitalförluster på delägarrätter om innehavet inte är betingat av närings-
verksamheten (placerad i 2 § 14 mom. SIL och i IL i 48 kap. 26 §). För
samtliga dessa situationer gäller att avdrag för underskott som inte kun-
nat utnyttjas ett beskattningsår skall dras av, med samma begränsningar,
nästa år. Det är i de båda senare fallen inte fråga om underskott i en nä-
ringsverksamhet utan om en särbehandlad del av näringsverksamheten.
Kommittén har bedömt att det blir lättare att hitta dessa bestämmelser om
tidigare års underskott om de står i sitt sammanhang. Kommittén påpekar
också att bestämmelserna i detta kapitel om att underskotten faller bort
efter ägarförändringar inte gäller för sådana underskott. Regeringen följer
SLK:s förslag och håller dessa bestämmelser utanför kapitlet om under-
skott.

Bakgrunden

Vid 1990 års skattereform (förarbeten, se nedan) ändrades bestämmel-
serna om hur en förlust ett visst år skall behandlas. Tidigare medgavs
avdrag för ett års förlust som ett särskilt förlustavdrag senast det sjätte
eller tionde (för aktiebolag och ekonomiska föreningar) beskattningsåret
efter förluståret till den del det fanns utrymme för ett sådant avdrag. Om
den skattskyldige inte kunde dra av förlusten under dessa beskattningsår,
föll avdraget bort. Ett sådant förlustavdrag infördes år 1960 i lagen
(1960:63) om förlustavdrag (förarbeten, se nedan).

Genom skattereformen ändrades det så att ett års underskott dras av i
näringsverksamheten nästa beskattningsår och detta oavsett om verksam-
heten då går med vinst eller ej. Man brukar säga att underskotten rullas
framåt. Fysiska personer har dock i vissa fall möjlighet att dra av under-

462

skott mot andra inkomster redan under beskattningsåret och i vissa andra
fall finns det möjligheter att dra av ett underskott senare beskattningsår. I
skattereformen togs lagen om förlustavdrag bort och i stället fördes be-
stämmelserna om avdrag for tidigare års underskott in i 26 § KL.

Det finns emellertid vissa begränsningar i rätten till avdrag nästa år
dels vid konkurs eller ackord, dels vid ägarförändringar hos företag. Vis-
sa begränsningar kom till redan när lagen om förlustavdrag infördes. När
det gäller avdrag efter ägarförändringar så utvecklades två spärregler, en
famansforetagsregel och en skalbolagsregel. Redan under arbetet med
1990 års skattereform ifrågasattes dessa spärregler, men något nytt för-
slag lades inte fram. I stället fördes motsvarande bestämmelser in i KL
och SIL när lagen om förlustavdrag upphävdes.

Arbetet med att utforma nya spärregler utfördes sedermera av Före-
tagsskatteutredningen. Utredningen ansåg att det behövdes spärregler for
att förhindra en alltför omfattande handel med förlustbolag. Samtidigt
fanns önskemålet att systemet skulle vara neutralt med avseende på ägar-
förändringar. Det ledde till att de gamla spärreglerna togs bort och i stäl-
let infördes en beloppsspärr och en koncembidragsspärr. Dessa liksom
begränsningarna vid konkurs och ackord samt bestämmelserna om av-
drag for tidigare års underskott fördes år 1993 över till LAU (förarbeten,
se nedan).

År 1998:2 infördes en ny lag om uppskov med beskattningen vid fu-
sioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser (förarbeten, se nedan). De
bestämmelser som fanns i LAU om möjlighet att ta över rätt till avdrag
for underskott vid fusioner flyttades då över från LAU till den nya lagen.
I regeringens förslag har motsvarande regler flyttats från detta kapitel till
37 kap.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1960 Lagen om förlustavdrag infördes, SOU 1958:35, prop. 1960:30,
bet. 1960:BevU10, SFS 1960:63

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:650 f.

1993 LAU infördes, SOU 1992:67, Ds 1993:28, prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15, SFS 1993:1539

1994 Ändringar i LAU, prop. 1993/94:234, bet. 1993/94:SkU25, SFS
1994:787

1998:1 Ändringar i LAU angående ideella föreningar och stiftelser, Ds
1998:4, prop. 1998/99:7 bet. 1998/99:SkU2, SFS 1998:1599

Prop. 1999/2000:2

463

1998:2 Ändringar p.g.a. nya regler om omstruktureringar och beskatt-
ning, SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS
1998:1616

Kommentar till paragraferna

De flesta bestämmelserna kom till när LAU infördes år 1993. Om en be-
stämmelse kom till då, nämns detta normalt inte.

Remissinstansernas och Lagrådets allmänna inställning till kapitlet:
Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att SLK:s förslag inne-
bär väsentliga förbättringar i förhållande till nuvarande lagstiftning. Juri-
diska fakulteten vid Lunds universitet uttalar att kommittén på ett för-
tjänstfullt sätt har gjort tekniska och språkliga ändringar i den nuvarande
underskottslagen. Näringslivets Skattedelegation avstyrker bestämt att
det i detta sammanhang görs så omfattande förändringar på ett komplice-
rat område. Det vore enligt delegationen lämpligare om exempelvis Fö-
retagsskatteutredningen såg över kapitlet.

Lagrådet anser att förslagen i detta kapitel inte uppfyller rimliga krav
på måluppfyllnad, rättssäkerhet och på en i praktiken hanterlig
rättstillämpning. Lagrådet menar att det finns anledning att befara att
förslaget till följd av sin komplexitet inte kommer att kunna tillämpas på
åsyftat sätt samt menar att en korrekt tillämpning av regelsystemet i åt-
skilliga fall synes leda till materiellt mindre tillfredsställande resultat.
Lagrådet anser emellertid att det har gjorts påtagliga redaktionella för-
bättringar i förhållande till LAU

Regeringen gör följande bedömning. Reglerna i detta kapitel är hämta-
de från LAU, en lag som infördes år 1993 efter förslag av den dåvarande
regeringen. Lagen har karaktär av stopplagstiftning och avser att förhind-
ra handel med förlustföretag. De flesta länder har någon form av regler
för att stoppa sådan handel. Vissa regler i LAU kan vara svåra att tilläm-
pa. Såvitt regeringen känner till har dock lagen uppnått sitt syfte att stop-
pa handel med förlustföretag. De remissinstanser som har yttrat sig över
SLK:s förslag har inte riktat kritik mot att bestämmelserna i LAU be-
hålls. Lagrådets kritik riktar sig inte mot den omarbetning som har skett
nu utan mot innehållet i de regler som finns i LAU. Att i detta samman-
hang ta ställning till om det skall göras materiella ändringar i dessa
komplicerade regler är inte lämpligt.

Innehåll

1§

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kapitlet inleds, lik-
som de flesta andra kapitel, med en innehållsförteckning så att det skall
bli lättare att hitta de olika bestämmelserna.

Prop. 1999/2000:2

464

Huvudregel

2§

SLK:s förslag (1 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från att hänvisningarna till 37, 38 och 42 kap. inte finns med. Däremot
finns ett andra stycke i SLK:s förslag med hänvisningar till bestämmelser
om att avdrag for underskott skall göras ett senare år än enligt första
stycket.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
huvudbestämmelsen om att avdrag rullas från ett beskattningsår till nästa.
Bestämmelsen finns i dag i 1 § LAU. Innan LAU tillkom fanns bestäm-
melsen i 26 § KL, där den infördes genom 1990 års skattereform. I 25 §
KL finns en bestämmelse om att avdrag skall göras enligt LAU när man
beräknar inkomsten av förvärvskällan.

Uttrycket som kvarstår markerar att avdraget givetvis inte får göras till
den del underskottet redan dragits av under det tidigare beskattningsåret.
I LAU finns det en uppräkning i 2 § av bestämmelser enligt vilka avdrag
för underskott kan göras under samma år som underskottet uppkommer.
SLK har i stället valt att ta in uppräkningen i 14 kap. 22 §. Om den skatt-
skyldige tillämpar någon av bestämmelserna, dras således underskottet
av redan det beskattningsår då det uppkommer. Regeringen följer SLK:s
förslag.

Lagrådet påpekar att det finns ytterligare bestämmelser som begränsar
avdragsrätten och föreslår att 37 kap. och 42 kap. 34 § (numera 33 §)
skall nämnas här (se Lagrådets yttrande angående 1 § i lagrådsremissen).
Det görs därför ett tillägg att det finns andra regler i 37 kap. 21-26 och
28 §§ om kvalificerade fusioner och fissioner och i 42 kap. 33 § om un-
derskott av andelshus. Det finns emellertid en begränsning också i
38 kap. 17 § i bestämmelserna om verksamhetsavyttringar, varför den
paragrafen också räknas upp.

De av SLK föreslagna bestämmelserna i andra stycket om att avdrags-
rätten i vissa fall förskjuts till ett senare år behövs inte eftersom det kan
läsas ut redan av första stycket.

Definitioner

3-8 §

SLK:s förslag (4 §): Termerna är samlade i en paragraf. Stiftelser och
ideella föreningar omfattas inte av termen företag och finns inte heller
med i övriga termer. Termen juridisk person definieras i ett fjärde stycke.
Sista meningen av definitionen av bestämmande inflytande är annorlunda
utformad. Termerna koncern och moderföretag saknar regler för utländ-
ska koncerner och utländska bolag. I övrigt överensstämmer förslaget,
med undantag för några redaktionella ändringar, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att användandet av ett särskilt uttryck for de underskott som kan beröras
av kapitlets begränsningsregler skulle göra texten kortare och mer lätt-

Prop. 1999/2000:2

465

läst. Svenska Revisorsamfundet SRS påpekar att kapitlet innehåller ett
antal definitioner som skiljer sig från andra definitioner av samma be-
grepp som används i andra delar av lagen. Samfundet anser att det bör
undvikas genom att man ändrar reglerna i sak, använder andra begrepp
eller undviker att använda ett särskilt definierat begrepp. Sveriges Advo-
katsamfund anser att även utländska koncerner bör tas med i definitionen
av koncern, bl.a. av det skälet att även utländska bolag omfattas av spärr-
reglerna. Eftersom reglerna tar sikte på det bestämmande inflytandet tor-
de det sakna betydelse om inflytandet slussas genom svenska eller ut-
ländska rättsobjekt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I dag finns det defi-
nitioner i 3 § LAU. Där förklaras hur termerna foretag, förlustföretag,
annat rättssubjekt och gammalt underskott används i LAU. När bestäm-
melserna infördes var Lagrådet kritiskt till användandet av termerna fo-
retag och annat rättssubjekt (prop. 1993/94:50 s. 429).

När det gäller termen foretag, se 3 §, invände Lagrådet vid införandet
bl.a. mot att den tillädes en alldeles bestämd mening, trots att den emel-
lanåt användes i sin gängse betydelse. SLK har inte funnit något bättre
uttryck varför termen har behållits för den typ av juridiska personer som
räknas upp. Regeringen följer SLK:s förslag. Men när det är någon annan
grupp av juridiska personer som avses används i stället uttrycken juridisk
person eller handelsbolag, se vidare nedan. En annan sak är att termen
företag i vissa fall inte kommer att omfatta alla de typer av företag som
räknas upp i definitionen beroende på att en viss typ av företag inte kan
företa de rättshandlingar som är aktuella i det fallet. Definitionen har ut-
formats på ett annat sätt än i dag, men innebörden är densamma. I dag
finns bankaktiebolag och försäkringsbolag med i definitionen. Av kom-
mentaren till 2 kap. 4 § framgår varför bankaktiebolag inte behöver tas
med. Försäkringsbolag är en samlingsbeteckning för försäkringsaktiebo-
lag och ömsesidiga försäkringsföretag. Försäkringsaktiebolagen innefat-
tas i termen aktiebolag, se 2 kap. 4 §. Vad som måste nämnas är de öm-
sesidiga försäkringsföretagen. Termen företag används i detta kapitel
ungefär på samma sätt som i 35 kap. om koncernbidrag. Där omfattas
dock inte utländska bolag. Att det uttryckligen anges att de uppräknade
typerna av företag skall vara svenska innebär ingen saklig ändring.
Svensk stiftelse och svensk ideell förening hänförs i enlighet med 1998
års ändring till företag (1998:1).

Termenförlustföretag har i 4 § ändrats till underskottsföretag eftersom
det är underskott bestämmelserna handlar om och det inte är säkert att
företaget går med förlust. Omfattningen av termen förlustföretag ändra-
des år 1995 (prop. 1995/96:104, bet. 1995/96:SkU19, SFS 1995:1617)
genom att också utländska bolag kom att räknas dit. Att företaget skall
omfattas av en ägarförändring har strukits ur definitionen. Det innebär
emellertid inte någon ändring i sak av reglerna om avdrag för underskott.
Bestämmelserna i 37 kap. 24 och 25 §§ om rätt till avdrag för underskott
efter kvalificerade fusioner eller fissioner har lagts till eftersom ett före-
tag kan ha sådana underskott som ännu inte fatt dras av.

När det gäller termen annat rättssubjekt kritiserade Lagrådet vid infö-
randet av bestämmelserna bl.a. att ett till synes neutralt uttryck tillädes en

Prop. 1999/2000:2

466

alldeles speciell betydelse, som dessutom var svår att förstå. SLK har
haft svårt att finna en bra term att ersätta den med. Eftersom sådana rätts-
subjekt bara behandlas i några paragrafer använder SLK inte någon term.
I stället räknas det upp vilka personer som avses. Regeringen följer
SLK:s förslag.

Termen gammalt underskott har tagits bort. Detta kapitel handlar om
det underskott som uppkom beskattningsåret före det aktuella eller som
finns kvar från tidigare beskattningsår. Eftersom det således bara handlar
om gamla underskott finns det ingen anledning att ha med ordet gam-
malt.

Termen bestämmande inflytande förklaras i 5 £. I dag finns den förkla-
rad dels i 4 § tredje stycket, dels i 5 § andra stycket LAU. Bestämmelsen
i 4 § tredje stycket LAU ändrades år 1994 när bestämmelsen om utländ-
ska bolag lades till. Därefter har den ändrats år 1994, då hänvisningarna
till aktiebolagslagen och bankaktiebolagslagen ändrades (prop.
1993/94:196 och 1994/95:70, bet. 1993/94:LU32 och 1994/95NU:13,
SFS 1994:1890), år 1995, då hänvisningen till lagen om medlemsbanker
lades till (prop. 1995/96:74, bet. 1995/96:NU9, SFS 1995:1588) och år
1998, då hänvisningen till stiftelselagen lades till (1998:1). Bestämmel-
sen har, såvitt avser ideella föreningar, utformats med utgångspunkt i ett
förslag av Lagrådet (se Lagrådets yttrande angående 6 § i lagrådsremis-
sen). De ändringar som har gjorts i förhållande till Lagrådets förslag är
föranledda av att paragrafen skall få en enhetlig utformning.

Definitionen i 6 § av termen koncern är ny. Termen används i detta ka-
pitel bara på sådana koncerner som nämns i de lagrum som räknas upp i
5 §. I SLK:s förslag fanns inga bestämmelser om att också utländska
koncerner omfattas. SLK utgick från ett förhandsbesked den 8 maj 1996,
där Skatterättsnämnden funnit att med koncern i 8 § andra stycket första
meningen LAU (som närmast motsvarar 19 § första meningen i detta
kapitel) kan inte avses annan företagsgrupp än sådan som enligt svensk
lagstiftning betecknas på det sättet. Regeringsrätten delade denna upp-
fattning, se RÅ 1997 not 206. Denna användning av termen koncern in-
nebär att omstruktureringar inom internationella koncerner diskrimineras.
Enligt regeringens bedömning är det inte lämpligt med en sådan diskri-
minering av koncerner i medlemsstater i Europeiska unionen och i fråga
om sådana utländska bolag som avses i 6 kap. 10 §, dvs. vissa bolag som
hör hemma i stater som Sverige har skatteavtal med och som omfattas av
avtalets regler om begränsning av beskattningsrätten. Termen bör därför
omfatta även sådana utländska koncerner. Den skulle kunna ha olika in-
nebörd i olika lagrum i kapitlet, men SLK kom fram till att så inte bör
vara fallet. Också regeringen finner att termen bör ha samma innebörd i
hela kapitlet. Paragrafen har utformats i enlighet med ett förslag av Lag-
rådet (se Lagrådets yttrande angående 7 § i lagrådsremissen).

Också förklaringen i 7 f av hur termen moderföretag används är ny. På
samma sätt som när det gäller koncerner begränsas moderföretag till så-
dana moderföretag som nämns i de lagrum som räknas upp i 5 § första
stycket. Termen begränsas också genom att den omfattar bara företag,
dvs. sådana juridiska personer som räknas upp i 3 §. SLK har inte tagit
med utländska bolag i definitionen. Eftersom reglerna gäller även för

Prop. 1999/2000:2

467

sådana foretag görs ett tillägg här. Också denna paragraf har utformats i
enlighet med ett förslag av Lagrådet (se Lagrådets yttrande angående 8 §
i lagrådsremissen).

Svenska Revisorssamfundet SRS kritiserar att vissa definitioner skiljer
sig från andra definitioner av samma begrepp i lagen. Termerna koncern
och moderföretag är sådana termer som används och som finns förklara-
de på annat sätt i andra delar av lagen. I detta kapitel kan man utgå från
den civilrättsliga lagstiftningen, men här behövs en inskränkning till vis-
sa lagar. Det är inte svårt att hitta definitionen i detta kapitel. Av paragra-
fen framgår att definitionerna bara gäller vid tillämpning av detta kapitel.
Om termerna skall ändras vore det naturligare att t.ex. i 35 kap. ändra
termen moderföretag. Som anförts i kommentaren till 35 kap. 2 § är det
emellertid svårt. Regeringen finner inte skäl att ändra kommitténs för-
slag.

I 8 § förklaras termen ägarförändring. Den närmare innebörden av
termen framgår av 10-14 §§.

Som nämnts ovan används uttrycket juridisk person eller handelsbolag
när kretsen inte begränsas till enbart sådana företag som omfattas av ter-
men företag i 3 §. Enligt 2 kap. 3 § skall bestämmelserna om juridiska
personer inte tillämpas på svenska handelsbolag. I detta kapitel skall
handelsbolag inte undantas. SLK hade därför tagit in en bestämmelse i
sitt förslag till ljärde stycke i 4 § om att med juridisk person avses också
handelsbolag. Definitionerna skiljer sig således från varandra, vilket
Svenska Revisorssamfundet SRS kritiserar. Regeringen delar samfundets
inställning när det gäller begreppet juridisk person. Därför tas bestäm-
melsen bort i denna paragraf och i stället läggs handelsbolag till i de pa-
ragrafer där uttrycket juridisk person används, se 12 och 16 §§. I sista
meningen av definitionen av bestämmande inflytande i 5 § liksom i 12 §
första stycket ändras uttrycket ”fysisk eller juridisk person som avses i
11 §” till ”förvärvare som avses i 11 §” för att även handelsbolag skall
omfattas av uttrycket.

Begränsningar hos företag efter ägarförändringar

Innehåll

9§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell omskrivning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen är en
inledning till 10-19 §§.

Ägarförändringar

10 §

SLK:s förslag (6 §): SLK:s förslag överensstämmer, bortsett från några
redaktionella ändringar, med regeringens förslag. Det finns emellertid

Prop. 1999/2000:2

468

ytterligare ett stycke med en hänvisning till bestämmelser om vissa fu-
sioner.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att det inträder en beloppsspärr och en koncembidragsspärr när ett före-
tag förvärvar det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag
finns i dag i 7 § första stycket och 8 § första stycket jämförda med 4 §
första stycket LAU. Hur de två spärrarna förhåller sig till varandra fram-
går av 18 § andra stycket.

I andra och tredje styckena finns dock vissa undantag när spärrarna
inte slår till. Bestämmelsen i andra stycket att beloppsspärren inte inträ-
der om det företag som fått det bestämmande inflytandet ingick i samma
koncern som underskottsföretaget redan före ägarförändringen står i dag i
7 § tredje stycket LAU.

SLK har tagit in en ny bestämmelse i tredje stycket om att koncembi-
dragsspärren inte inträder om ägarförändringen berör bara företag som
före ägarförändringen ingick i samma koncern som underskottsföretaget.
I dag finns det en liknande bestämmelse i 8 § andra stycket LAU och i
detta kapitel finns motsvarande bestämmelse i 19 §. Den bestämmelsen
innebär att vid tillämpning av koncembidragsspärren i 18 § påverkas inte
underskottsföretagets rätt till avdrag för underskott av koncernbidrag från
företag som ingick i samma koncern som underskottsföretaget före ägar-
förändringen. Den bestämmelse som SLK har tagit in här i 10 § får till
följd att koncembidragsspärren inte inträder.

Som exempel kan nämnas en koncern som består av moderföretaget A,
dotterföretagen B och C samt C:s dotterföretag D. C är ett underskottsfö-
retag. Om B förvärvar C så skulle koncembidragsspärren inträda enligt
första stycket, men inte fa någon effekt på grund av bestämmelsen i 19 §.
Undantagsbestämmelsen här i andra stycket innebär att den inte alls in-
träder. Om C i stället skulle förvärvas av ett utomstående företag så in-
träder spärren enligt första stycket. Koncernbidrag från dotterföretaget D
skall ändå inte påverka C:s rätt till avdrag för underskott på grund av
bestämmelsen i 19 §.

Undantagsbestämmelsen här i andra stycket fångar således inte in alla
situationer där det inte behövs en spärr och därför kan värdet av bestäm-
melsen ifrågasättas. SLK har ändå kommit fram till att den är värdefull
för de företag som genom regeln slipper att tillämpa spärren i 18 § under
ett antal år. Regeringen delar kommitténs bedömning.

De företag som berörs av ägarförändringen är dels de företag som för-
värvas, direkt eller indirekt, dels de företag som, direkt eller indirekt,
förvärvar dessa företag.

Beloppsspärren gäller också vid vissa fusioner och fissioner. I rege-
ringens förslag har det placerats en hänvisning i 24 § andra stycket till 37
och 38 kap. Det behövs inte någon hänvisning också här i denna para-
graf.

Prop. 1999/2000:2

469

11 §

SLK:s förslag (7 §): Enligt SLK:s förslag omfattar bestämmelsen också
svenska stiftelser och svenska ideella föreningar. Regeringen har gjort ett
antal redaktionella ändringar. I övrigt överensstämmer de två förslagen.

Remissinstanserna: Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR menar
att SLK:s förslag innebär en förändring när det gäller dödsbon. I dag sägs
uttryckligen att dödsbon kan vara närstående till dödsbodelägare.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Enligt paragrafen
inträder en beloppsspärr när fysiska personer och vissa andra juridiska
personer än de som i detta kapitel kallas företag förvärvat ett bestäm-
mande inflytande över ett underskottsföretag. Vilka personer som om-
fattas regleras i dag i 3 § tredje stycket LAU. I dagens lagtext kallas des-
sa andra rättssubjekt. Detta uttryck används inte. I denna paragraf räknas
i stället upp vilka personer som omfattas av bestämmelsen. Motiven till
detta finns i kommentaren till 3-8 §§. Den materiella bestämmelsen
kommer från 7 § första stycket jämfört med 5 § första stycket 1 LAU.
Bestämmelsen ändrades senast år 1998 på grund av att svenska stiftelser
och svenska ideella föreningar numera räknas som företag (1998:1).

I första stycket 4 har kretsen utvidgats genom att svenska handelsbolag
som är indirekt ägda genom ett annat svenskt handelsbolag har lagts till
genom orden ”direkt eller genom ett eller flera svenska handelsbolag”.

Spärren inträder inte enligt denna paragraf om det är fråga om en sådan
ägarförändring som avses i 10 § första stycket, dvs. om ett företag har
förvärvat det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag. Att
beloppsspärren inte inträder enligt 10 § på grund av undantaget i 10 §
andra stycket första meningen - om de båda företagen ingick i samma
koncern före ägarförändringen - leder inte till att spärren här i 11 § inträ-
der, eftersom det ändå är en sådan ägarförändring som avses i 10 § första
stycket.

I dagens 3 § LAU finns en uppräkning av vad som avses med närstå-
ende. Bestämmelsen i andra stycket utgår ifrån den generella kretsen av
närstående som finns i 2 kap. 22 §, men till denna läggs svenskt handels-
bolag som den fysiska personen eller hans närstående är delägare i.

Normalt skall de bestämmelser som gäller för fysiska personer i denna
lag tillämpas på dödsbon, se 4 kap. 1 och 2 § §. Det gäller inte för denna
paragraf, varför det har tagits in ett undantag i andra stycket sista me-
ningen. I förhållande till SLK:s förslag har orden ”i denna paragraf’ lagts
till för att understryka att detta gäller även i fråga om första stycket.
Skälet till undantaget är att i denna paragraf har dödsbon särreglerats. Det
innebär att för dem gäller bestämmelsen i första stycket 2, men däremot
skall de inte anses som en fysisk person vid tillämpning av första styck-
et 1. Dödsbon kan emellertid ändå komma att räknas in enligt punkt 1
genom att de enligt 2 kap. 22 § är närstående till den fysiska personen.
När det i andra stycket står fysisk person avses inte heller dödsbon. För
dem gäller nämligen inte att de har några närstående enligt dagens regler.
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR har således rätt i att ett dödsbo
kan vara närstående till en fysisk person, däremot har ett dödsbo inte
några närstående.

Prop. 1999/2000:2

470

12 §

SLK:s förslag (8 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund är negativt till att för-
slaget behåller dagens lagtext, som far mycket vittgående konsekvenser
utöver vad som får anses framgå av motivuttalandena. Advokatsamfundet
anser att indirekta förvärv borde begränsas till att omfatta förvärv av
subjekt som kontrolleras av personen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen gäller
när flera sådana personer som räknas upp i 11 § förvärvar andelar i ett
underskottsföretag. I första stycket har en ändring gjorts i förhållande till
SLK:s förslag genom att uttrycket ”sådana förvärvare som avses i 11 §”
har ersatt ”sådana fysiska eller juridiska personer som avses i 11 §”. Änd-
ringen är en följd av att definitionen av juridisk person har tagits bort, se
under kommentaren till 3-8 §§.

Första stycket kommer från 7 § första stycket jämfört med 5 § första
stycket LAU.

Beloppsspärren inträder inte enligt denna paragraf om ägarförändring-
arna också innebär att det bestämmande inflytandet förvärvas av ett fö-
retag eller av en sådan person som avses i 11 §, dvs. när det är fråga om
sådana ägarförändringar som avses i 10 § första stycket eller 11 §. Även
om beloppsspärren inte inträder enligt 10 § på grund av undantaget i 10 §
andra stycket innebär detta inte att beloppsspärren här i 12 § inträder,
eftersom det ändå är en sådan ägarförändring som avses i 10 §.

Lagrådet antar att avsikten med bestämmelsen i första stycket är att
den skall tillämpas om det vid ett och samma tillfälle under femårsperio-
den förelegat ett ändrat innehav av aktier i den omfattning som anges i
lagrummet, men konstaterar att bestämmelsen enligt ordalagen kan om-
fatta också fall då en och samma aktiepost med mer än 10 % av röstetalet
bytt ägare mer än fem gånger under femårsperioden (se Lagrådets yttran-
de angående 13 § i lagrådsremissen). Lagrådet anser att första stycket bör
omarbetas så att det klarare ger uttryck för vad som avses.

Regeringen gör följande bedömning. Lagrådets antagande om avsikten
med bestämmelsen är riktigt. Det är inte helt enkelt att omarbeta be-
stämmelsen så att detta framgår tydligt utan att komplicera lagtexten. Det
är knappast troligt att de skattskyldiga eller myndigheter och domstolar
uppfattar regeln på det alternativa sätt som Lagrådet tar som exempel.
Sunt förnuft, liksom förarbetena, talar för att det är den första tolkningen
som skall göras. Någon ändring görs därför inte.

Det som är avgörande enligt denna paragraf är inte om någon förvärvar
det bestämmande inflytandet utan om någon förvärvar andelar. Därför
behövs det ytterligare bestämmelser om indirekta förvärv och om vad
som avses med förvärv av andelar. Dessa finns i andra och tredje stycke-
na.

Bestämmelsen i andra stycket om indirekta förvärv kommer från 6 §
tredje stycket LAU. På två ställen har företag bytts ut mot juridisk person
eller handelsbolag. I kommentaren till 3-8 §§ finns en redogörelse för
motiven till detta. I denna paragraf skulle annars handelsbolag som är
indirekt ägda genom ett aktiebolag falla utanför.

Prop. 1999/2000:2

471

I doktrinen har frågan tagits upp om lagtexten är for omfattande med
hänsyn till vad som står i förarbetena vid paragrafens tillkomst, se SN
1994 s. 721 f. och 1995 s. 125 samt prop. 1993/94:50 s. 325 f. SLK har
utgått från lagtextens nuvarande lydelse. Advokatsamfundet anser att
lagtexten är för omfattande. Lagrådet konstaterar att huvudsyftet med
paragrafen är att beloppsspärren skall inträda om det förekommit ägar-
förändringar som innebär att en grupp av fysiska personer har förvärvat
ett bestämmande inflytande. Mot denna bakgrund ifrågasätter Lagrådet
om inte bestämmelsen fatt för stor räckvidd eftersom redan ett innehav
av aktier med ett röstetal på 5 % i ett företag medför att förvärv som fö-
retaget gör skall räknas som förvärv som gjorts av aktieinnehavaren. Det
kan nämligen fa till konsekvens att beloppsspärren inträder utan att några
nya ägare fatt ett bestämmande inflytande i företaget. Lagrådet påpekar
vidare att bestämmelsen i vissa fall gör det nästan omöjligt för såväl un-
derskottsföretaget som för dem som direkt eller indirekt förvärvar ande-
lar i detta att överskåda om ett förvärv kan medföra att beloppsspärren
inträder.

Regeringen gör följande bedömning. Lagrådet har rätt i att bestämmel-
sen i andra stycket kan leda till en utvidgning i förhållande till första
stycket och att det kan vara svårt för underskottsföretaget att hålla reda
på om spärren inträder. Detta är emellertid en regel som är till för att för-
hindra handel med förlustföretag. Såvitt regeringen känner till har den
inte förorsakat problem vid tillämpningen. Uppkommer det sådana pro-
blem far en ändring av regeln övervägas. Att ändra regeln i detta sam-
manhang utan ytterligare beredning är emellertid inte lämpligt.

Bestämmelserna i tredje stycket om olika förvärv finns i dag i 6 § and-
ra stycket LAU. Lagrådet påpekar att som lagtexten är utformad inträder
inte spärren även om nyemitterade andelar som omfattas av en aktieäga-
res företrädesrätt förvärvas av en annan person. För att förtydliga att
detta inte är avsikten inleds andra meningen med ”Förvärv av andelar i
förhållande till tidigare andelsinnehav”. I regeringens förslag har en hän-
visning till 15 § första stycket 2 (10 § första stycket 2 i SLK:s förslag)
tagits bort. Tanken är inte att det skall innebära en ändring i sak, utan att
detta stycke gäller ändå när det hänvisas till 12 § från 15 § första styck-
et 2.

13 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
med en inskränkning av beloppsspärren vid vissa benefika förvärv och
för företagsledare kommer från 5 § andra stycket sista meningen LAU.
De infördes år 1998 (1998:1). Som Lagrådet påpekar fick bestämmelsen i
lagrådsremissen en något felaktig utformning. Den formuleras därför om
i enlighet med ett förslag av Lagrådet (se Lagrådets yttrande angående

14 § i lagrådsremissen).

SLK:s förslag (9 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Prop. 1999/2000:2

472

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Av paragrafen
framgår att koncembidragsspärren gäller också då ett underskottsföretag
eller ett moderföretag till detta har förvärvat ett bestämmande inflytande
över ett annat företag. Bestämmelsen kommer från 8 § första stycket
LAU jämfört med 4 § andra och tredje styckena.

I andra stycket har tagits in samma begränsning av tillämpningsområ-
det som i 10 § tredje stycket, se under kommentaren till den bestämmel-
sen.

Beloppsspärren

15 §

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Handelshögskolan i Stockholm påpekar att kom-
mitténs ändring av uttrycket kostnad mot utgift kommer att få materiell
betydelse till de skattskyldigas nackdel. Handelshögskolan tar som ex-
empel upp frågan hur kostnaden för att förvärva underskottsföretag skall
beräknas om förvärvet sker genom betalning med egna aktier vid till-
lämpning av strukturregeln. Det kan enligt Handelshögskolan diskuteras
hur man skall tillämpa uttrycket kostnad, men i vart fall torde inte ny-
emitterade aktier falla in under uttrycket utgift. Se också Sveriges Advo-
katsamfunds yttrande angående 16 § (11 § i SLK:s förslag). Också Juri-
diska fakulteten vid Uppsala universitet ifrågasätter om det är lämpligt att
byta till utgift.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
den beloppsspärr som gäller vid ägarförändringar av företag. Bestämmel-
sen är hämtad från 7 § första stycket LAU.

Det belopp som ligger till grund för spärren är enligt dagens lagtext
den eller de nya ägarnas kostnad för att erhålla det bestämmande infly-
tandet. Av förarbetena (prop. 1993/94:50 s. 326) framgår att den sam-
manlagda anskaffningskostnaden för att nå upp till det bestämmande in-
flytandet får räknas med. Där nämns som exempel att om den nye ägaren
uppnått ett bestämmande inflytande genom att utöka sitt andelsinnehav
från 10 till 51 % av rösterna, bör också anskaffningskostnaden för det
ursprungliga innehavet tas med vid beräkningen av kostnaden. Däremot
framgår det inte av lagtexten eller förarbetena om man skall räkna med
kostnaden för hela det aktuella förvärvet eller om man bara skall räkna
med kostnaden för så stor del av förvärvet att över 50 % av rösterna i
företaget förvärvas. Även indirekta förvärv av underskottsföretag omfat-
tas av bestämmelsen. I förarbetena står följande. ”Om förvärvet avser ett
moderföretag till underskottsföretaget skall beräkningen således grundas
på kostnaden för förvärvet avseende moderföretaget. Det är således kost-
naden för förvärvet av den koncern i vilket underskottsföretaget (eller
underskottsföretagen) ingår som är utgångspunkt för beräkningen.” Där-
emot finns det inte beskrivet hur beräkningen skall gå till vid förvärv
som är både successiva och indirekta. Det framgår inte heller av lagtex-

Prop. 1999/2000:2

473

ten. SLK har inte ansett att kommittén hade möjlighet att skapa uttryckli-
ga regler för dessa olika situationer.

Lagrådet anser att regleringen måste förenklas och förtydligas (se Lag-
rådets yttrande angående 16 § i lagrådsremissen). Lagrådet påpekar bl.a.
att det är oklart om avsikten är att - för det fall mer än 51 % förvärvas -
utgiften skall beräknas på förvärvet i sin helhet eller endast på förvärven
upp till 51 %. När det gäller denna fråga har Riksskatteverket i sin
Handledning för beskattning av inkomst och förmögenhet m.m. vid 1999
års taxering uttalat att någon proportionering inte skall ske (se vidare i
Handledningen del 2 s. 1008). Lagrådet påpekar vidare att det är under-
skottsföretaget som skall hålla reda på de olika förvärv som kan ha bety-
delse vid beräkningen och menar att det i praktiken torde vara så gott
som omöjligt att överblicka samtliga förvärv. Regeringen vill dock på-
minna om att detta är stoppregler. Såvitt regeringen känner till har reg-
lerna inte vållat några problem i den praktiska verksamheten. Om det
visar sig att reglerna i denna paragraf leder till problem i praktiken, far
regeringen se till att bestämmelserna ses över i vanlig ordning. Någon
ändring bör dock inte företas i detta sammanhang.

I LAU används uttrycket den nya ägaren eller de nya ägarna. Uttrycket
tillför inte reglerna något nytt eller bidrar till lösningen av de frågor som
har nämnts i föregående stycke. Uttrycket har därför tagits bort. Däremot
har det lagts till ”andelar med mer än 50 procent av rösterna i under-
skottsföretaget” för att bestämmelsen skall korrespondera med 12 §.

Ordet kostnad har bytts ut mot utgift. Här är det inte fråga om en kost-
nad i vanlig bemärkelse, dvs. en periodiserad utgift. Vid t.ex. successiva
förvärv inkluderas betalningar för andelsköp under tidigare år. Ordet ut-
gift används här i stället på samma sätt som i kapitlen om byggnader och
inventarier. En utgift utgörs normalt av en betalning. En betalning kan
ske med annat än pengar, t.ex. med aktier eller fast egendom vid en ap-
port. Det har diskuterats om dagens regler innebär att man i ordet kostnad
kan inkludera den situationen att ett företag förvärvar ett underskottsfö-
retag mot ersättning av nyemitterade aktier i det förvärvande företaget.
Uppfattningen att marknadsvärdet av de nyemitterade aktierna skall an-
ses som kostnad har framförts i doktrinen (se Kamov, del 3 1998/99
s. 3228). Att uttrycket kostnad ändras till utgift bör inte påverka bedöm-
ningen av denna fråga, eftersom en kostnad är en periodiserad utgift.

Som nämnts under författningskommentaren till 3-8 §§ har termen
gammalt underskott tagits bort. Såväl underskott från det föregående be-
skattningsåret som underskott som kvarstår från tidigare beskattningsår
(t.ex. på grund av koncembidragsspärren i 18 §) faller bort. Det är på
grund av att det kan finnas underskott från flera tidigare år som plural-
formen underskotten används på tredje raden i första stycket.

Om det ingår flera företag i ett förvärv, skall underskottsbegränsningen
proportioneras efter respektive företags andel av koncernens sammanlag-
da underskott. Att så är tanken framgår av propositionen 1993/94:50
s. 326. För att förtydliga det, har en bestämmelse tagits in i ett tredje
stycke.

Prop. 1999/2000:2

474

16 §

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer i sak med regeringens forslag.
Redaktionella ändringar har emellertid gjorts, bl.a. genom att handels-
bolag har lagts till.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund föreslår att regeln skall
ändras så att kapitaltillskotten räknas netto och inte brutto. Samfundet
föreslår vidare att uttrycket utgiften byts mot ersättningen. Utgivandet av
egna aktier torde knappast innefattas i ordet utgift (och inte heller i kost-
nad). Det kan inte ha varit lagstiftarens avsikt att underskottsavdragen
skall falla bort vid förvärv genom apport.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att vissa kapitaltillskott skall dras av från utgiften i 15 § kommer från 7 §
andra stycket LAU. Det finns inte anledning att här ta upp frågan om en
ändring av bestämmelsen så att kapitaltillskott skall räknas netto.

Ordet foretag har bytts ut mot juridisk person eller handelsbolag. Det
finns en kommentar till bytet under 3-8 §§.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med ett förslag från Lagrådet
(se Lagrådets yttrande angående 17 § i lagrådsremissen). Ändringen är
redaktionell.

17 §

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen lör regeringens förslag: I paragrafen finns
en möjlighet för regeringen att ge dispens från beloppsspärren. Bestäm-
melsen finns i dag i 7 § fjärde stycket LAU.

Koncembidragsspärren

18 §

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att koncembidragsspärren borde ges en enklare utformning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
koncembidragsspärren. Den är hämtad från 8 och 9 §§ LAU. Här i IL
föreslås en något annorlunda utformning av spärren för att förtydliga att
den gäller oavsett om företaget fatt koncernbidrag eller ej. Man kan då
ifrågasätta om spärren skall kallas koncembidragsspärren. Eftersom den
är avsedd att hindra att företag skall kunna dra av underskott som finns
kvar från tiden före ägarförändringen mot koncernbidrag som det far från
nya företag inom koncernen bör den ändå kallas koncembidragsspärren.
Det är ju också så att den påverkar skatten bara om underskottsföretaget
har fatt koncernbidrag.

I likhet med i 15 § har termen gammalt underskott tagits bort. Vad
spärren gäller för är dels underskott från det beskattningsår som föregick
ägarförändringen, dels eventuella underskott som finns kvar från tidigare

Prop. 1999/2000:2

475

år. Det är på grund av att det kan finnas underskott från flera tidigare år
som pluralformen avdragen används i första stycket och underskotten i
andra stycket.

Av andra stycket framgår hur bestämmelsen skall kombineras med
beloppsspärren. Bestämmelsen kommer från 8 § tredje stycket LAU.

Av tredje stycket framgår att koncembidragsspärren fortsätter att gälla
fem beskattningsår efter det då ägarförändringen skedde. Bestämmelsen
kommer från 8 § tredje stycket LAU.

Genom den utformning paragrafen getts behövs inte de bestämmelser
som i dag finns i 9 § LAU.

Denna paragraf leder till att underskottsföretaget skall dra av under-
skott bara om det - före eventuellt mottagna koncernbidrag - har ett po-
sitivt resultat att kvitta underskottet mot. Det som inte dras av ett år skall
sparas och dras av nästa beskattningsår, om det finns något utrymme då.
Nya underskott som uppkommer under denna tid dras av före de under-
skott som finns kvar från tiden före ägarförändringen och skall som van-
ligt leda till underskott att rulla till nästa år.

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Av dagens 8 § and-
ra stycket LAU framgår att koncembidragsspärren inte gäller för kon-
cernbidrag från företag som såväl före som efter en ägarförändring ingick
i samma koncern som underskottsföretaget. Bestämmelsen har tagits in i
denna paragraf, men utformningen är något annorlunda på grund av att
koncembidragsspärren är utformad på ett annorlunda sätt än dagens
spärr. Tillämpningen har underlättats genom att det redan i 10 och 14 §§
står att koncembidragsspärren inte inträder om ägarförändringen berör
bara företag som före ägarförändringen ingick i samma koncern som un-
derskottsföretaget. Det innebär att tillämpningsområdet för 18 § minskar.

Från bestämmelsen i första meningen finns två undantag. Det första
undantaget är i dag utformat så att koncembidragsspärren gäller om ett
företag som omfattas av ägarförändringen genom fusion har gått upp i
det företag som lämnat koncernbidraget. I lagen finns inte någon heltäck-
ande definition av vilka företag som omfattas av en ägarförändring. Det
som rimligen bör gälla är att om ett företag som inte ingick i samma kon-
cern som underskottsföretaget före överlåtelsen har gått upp i det företag
som lämnat koncernbidraget, skall spärren gälla. SLK har uttryckt un-
dantaget på det sättet och har därigenom kommit ifrån omvägen att defi-
niera vilka företag som omfattas av ägarförändringen. Regeringen följer
SLK:s förslag.

Det andra undantaget har tagits in med vissa redaktionella ändringar.

Prop. 1999/2000:2

476

Begränsningar vid konkurs och ackord

20 §

SLK:s förslag (2 §): I första stycket finns inte uttrycken eller har varit
försatt i konkurs eller som uppkommit före konkursen med. I övrigt över-
ensstämmer SLK:s förslag med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att motsva-
rande lydelse i LAU är tydligare. Se Riksskatteverkets och Juridiska fa-
kultetens vid Uppsala universitet yttranden under 21 § angående vilket
års underskott som avses.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om
avdrag för underskott för den som är försatt i konkurs finns i 10 § första
stycket LAU. En motsvarande bestämmelse fanns före LAU:s tillkomst i
punkt 1 av anvisningarna till 26 § KL, där den placerades genom 1990
års skattereform. En liknande begränsning fanns dessförinnan i lagen om
förlustavdrag, där den funnits sedan lagens tillkomst.

Några remissinstanser tar upp frågan om vilket års underskott det är
som skall reduceras. SLK:s förslag överensstämmer på den punkten med
dagens lydelse. Regeringen anförde i lagrådsremissen att det inte finns
anledning att ta upp den frågan här. Lagrådet påpekar att lagtexten inte
ger besked om vad som skall gälla om konkursen avslutas först ett senare
beskattningsår än det då den skattskyldige försattes i konkurs. Lagrådet
anser att det är angeläget med ett klargörande om flera beskattningsår
kan komma att omfattas av spärreglerna när en konkurs drar ut på tiden.
Regeringen anser att det underskott som bör falla bort är sådant under-
skott som uppkommit före konkursen och lägger därför till ”som upp-
kommit före konkursen”. För att tydliggöra att detta skall gälla även om
den skattskyldige inte längre är försatt i konkurs görs tillägget ”eller har
varit försatt i konkurs”.

Lagrådet anser vidare att det bör klargöras vad som gäller om ett han-
delsbolag - men inte bolagets delägare -'försätts i konkurs. Det är en
fråga som har diskuterats tidigare och som inte är lätt att lösa. Den tas
inte upp i detta sammanhang.

Bestämmelsen i andra stycket om att avdrag skall göras om konkursen
läggs ned på grund av att borgenärerna har fatt full betalning kommer
från 10 § andra stycket LAU. En motsvarande bestämmelse fanns före
LAU:s tillkomst i punkt 1 av anvisningarna till 26 § KL och en liknande
bestämmelse fanns i lagen om förlustavdrag, sedan dess tillkomst år
1960.

Lagrådet anser att regeln i andra stycket leder till ett stötande resultat i
de fall då vissa borgenärer, men inte alla, fått full betalning. Lagrådet
menar att det kan finnas skäl att överväga att ersätta det nuvarande sys-
temet med regler som utgår från synsättet att den förlust
(inkomstbortfall) som träffar borgenärerna genom konkursen kan ses
som en inkomst för gäldenären. Gäldenären skulle alltså beskattas för ett
belopp som motsvarar den del av skulderna i konkursen som inte betalas.
Regeringen har emellertid svårt att se hur en sådan regel skulle kunna
utformas. Skulder faller ju inte bort vid en konkurs på samma sätt som
vid ett ackord. Det blir således svårt att avgöra vid vilken tidpunkt en

Prop. 1999/2000:2

477

sådan inkomst skall tas upp till beskattning och en sådan regel måste
sannolikt kompletteras med en avdragsrätt for den händelse att skulden
senare betalas. Att utan ytterligare utredning föreslå ett sådant nytt sys-
tem i denna proposition är inte lämpligt. Regeringen begränsar sig därför
till att göra de nyss nämnda ändringarna i första stycket.

27#

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att enligt förslaget till 2,
20 och 21 §§ (1-3 §§ i SLK:s förslag) är det avdragsrätten för inrullat
underskott - dvs. underskott som uppkommit före ackords- eller kon-
kursåret - som begränsas i 20 och 21 §§ (2 och 3 §§ i SLK:s förslag). Det
bör ändras så att det är avdragsrätten för det utrullade underskottet - dvs.
underskott som uppkommer under konkurs- eller ackordsåret - som skall
begränsas. Enligt Riksskatteverkets tolkning överensstämmer det med nu
gällande regler. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att
reglerna i 2 och 3 §§ (20 och 21 §§ här i regeringens förslag) bör skrivas
så att det klarare framgår om underskott för innevarande år omfattas eller
inte. När det gäller ackordsregeln bör det dessutom klargöras om be-
gränsningen förutsätter att det finns någon form av koppling mellan de
skulder som faller bort genom ackordet och det aktuella underskottet. Det
bör också övervägas om ackordsbegreppet bör definieras i kapitlet.
Svenska Revisorsamfundet SRS anför att med hänsyn till att företagsre-
konstruktioner numera övertagit det offentliga ackordets funktion bör
denna terminologi inarbetas som komplement i lagtexten.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vad som gäller för underskott efter ackord infördes genom LAU, där den
finns i 11 §. Tidigare föll hela underskottet i näringsverksamheten bort
efter ackord. Bestämmelsen fanns då i punkt 2 av anvisningarna till 26 §
KL och före 1990 års skattereform i lagen om förlustavdrag.

Som Riksskatteverket anför har SLK utformat bestämmelsen så att det
är ingående underskott som skall reduceras. Det är inte självklart om det
är det ingående eller det utgående underskottet som bör falla bort. Att
begränsningen skall gälla ingående underskott framstår som materiellt
riktigt om ackordet beviljas i böljan av beskattningsåret. Underskott som
uppkommer efter ackordet bör ju inte omfattas av spärren. Beviljas
ackordet däremot i slutet av beskattningsåret förefaller det rimligare att
låta det utrullade underskottet begränsas. I fråga om begränsningar efter
ägarförändringar är det ingående underskott som reduceras. Förenklings-
och enhetlighetsskäl talar för att detsamma bör gälla vid ackord och kon-
kurs. Regeringen följer därför SLK:s förslag.

Det finns inte anledning att nu ta upp frågan om en definition eller ut-
vidgning av begreppet ackord. När det gäller frågan om det skall finnas
någon koppling mellan de skulder som faller bort genom ackordet och
det aktuella underskottet kan man konstatera att det inte alltid går att göra
en sådan koppling. Någon sådan koppling finns således inte.

Prop. 1999/2000:2

478

Att bestämmelsen blev tillämplig också efter skuldsanering infördes år Prop. 1999/2000:2
1994 i samband med införandet av skuldsaneringslagen (prop.

1993/94:123, bet. 1993/94:LU26, SFS 1994:346 f.).

Begränsningar efter överlåtelser av andelar i statliga kreditinstitut

22 i

SLK:s förslag (21 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Det finns en spärr-
regel i 13 § andra stycket LAU mot avdrag för underskott i ett sådant
kreditinstitut som kunde få stöd enligt den upphävda lagen (1993:765)
om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. Bestämmelsen kom
till år 1993 (SFS 1993:1574) i samband med att LAU infördes. Den pla-
cerades då i 27 § lagen om statligt stöd till banker och andra kreditinsti-
tut. När det statliga bankstödet avvecklades år 1996 upphävdes den la-
gen, men spärregeln för underskott flyttades över till LAU (prop.
1995/96:172, bet. 1995/96:NU25, SFS 1996:592).

I dagens lagtext står det att andelarna skall ägas direkt. Ordet direkt har
tagits bort eftersom det är direkt ägande som avses i denna lag om det
inte står något annat, som t.ex. i 12 § andra stycket. För tydlighetens
skull kan tilläggas att när det gäller t.ex. 10 § behöver det inte stå att det
bestämmande inflytandet kan förvärvas indirekt eftersom det framgår av
definitionen av bestämmande inflytande i 5 §.

Avdrag efter ombildningar

SLK:s förslag (15 och 17 §§): Bestämmelserna finns intagna i SLK:s
förslag till 15 och 17 §§ och överensstämmer i sak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vad som händer med ett övertagande och ett överlåtande företags under-
skott vid vissa fusioner och liknande ombildningar fanns tidigare i 12 §
LAU. Bestämmelserna har i SLK:s förslag tagits in i 15-20 §§. År
1998:2 flyttades bestämmelserna vid fusioner över till FUL. Bestämmel-
serna i FUL har här i regeringens förslag placerats i 37 kap. IL. De be-
stämmelserna kan därför utgå ur detta kapitel.

De bestämmelser som behandlar ombildningar enligt sparbankslagen
och vissa ombildningar av ekonomiska föreningar till aktiebolag har
emellertid behållits i LAU. Bestämmelserna har tagits in i denna para-
graf.

I dag gäller bestämmelserna - utöver de situationer som nämns i para-
grafen - också vid övertaganden enligt 5 § lagen (1992:702) om in-
komstskatteregler med anledning av vissa omstruktureringar inom den
finansiella sektorn, m.m. De övertaganden som avses i den lagen handlar

479

om att ett utländskt bankföretag tar över hela den rörelse som bedrivs av Prop. 1999/2000:2
ett bankaktiebolag som har bildats före den 1 augusti 1990 och som ägs
direkt eller indirekt av det utländska bankföretaget. Denna bestämmelse
har sin bakgrund i en speciell situation som förelåg när utländska banker
fick möjlighet att bedriva verksamhet genom filial efter att tidigare ha
varit hänvisade till att använda svenska dotterbolag. Denna situation
skiljer sig också från de övriga genom att det inte krävs att det överlåtan-
de företaget upphör, även om detta synes ha varit förutsatt när bestäm-
melsen infördes. Det är osäkert hur bestämmelsen skall tillämpas om
båda företagen fortsätter sin verksamhet. I sammanhanget kan påpekas
att reglerna omfattar inte bara överföring från sådana dotterbolag som
bildas på grund av den tidigare lagstiftningen utan också överföring från
en förvärvad svensk bank. Mot denna bakgrund har någon motsvarighet
till bestämmelserna inte tagits med här utan redan gjorda övertaganden
regleras i stället i övergångsbestämmelserna (se 3 kap. 5 § ILP).

I dag står det i lagtexten att de båda företagen skall ”anses som ett och
samma företag”. I de fall detta uttryck förekommer i dagens lagtext har
det ändrats genom att i IL skrivs det ut vad som avses, se vidare i all-
mänmotiveringen avsnitt 7.2.11.1 detta fall är innebörden av uttrycket att
övertagaren tar över överlåtarens rätt till avdrag för underskott. Om det
finns några begränsningar i överlåtarens rätt att dra av underskott övertas
dessa. Det kan läsas ut av att övertagaren tar över överlåtarens rätt till
avdrag enligt detta kapitel. Däremot far det inte någon mer långtgående
rätt till avdrag.

Hänvisningar

24 §

SLK:s förslag (22 §): Första stycket överensstämmer med regeringens
förslag. Andra stycket finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket
hänvisas till den s.k. Lex Kockum. I dag finns huvudbestämmelserna i
2 § 5 mom. SIL och i 13 § första stycket LAU finns en kortare bestäm-
melse.

I andra stycket hänvisas till bestämmelser om kvalificerade fusioner
och fissioner samt verksamhetsavyttringar. Som framgår under rubriken
Bakgrunden har dessa bestämmelser placerats i en särskild lag i lagråds-
remissen Omstruktureringar och beskattning. Dessa bestämmelser har
även i förslaget till IL placerats i samband med bestämmelserna om fu-
sioner och fissioner i 37 kap. 138 kap. 17 § finns en bestämmelse om att
rätt till avdrag för underskott inte far tas över vid verksamhetsavyttringar.

480

AVD. VI INKOMSTSLAGET KAPITAL

Sedan 1990 års skattereform omfattar inkomstslaget kapital inte bara
löpande avkastning och utgifter av kapital utan också kapitalvinster och
kapitalförluster samt uthyrning av privatbostäder.

I 41 kap. dras gränserna gentemot övriga inkomstslag upp och där
finns bestämmelserna om beskattningstidpunkten för annat än kapital-
vinster. Kapitlet avslutas med en bestämmelse om hur resultatet räknas
ut.

I 42 kap. finns närmare bestämmelser om de olika inkomsterna och ut-
gifterna och i vilken utsträckning de skall tas upp eller dras av. Åtskilliga
bestämmelser i 42 kap. gäller också i inkomstslaget näringsverksamhet
genom en hänvisning från 24 kap. 2 §.

I 43 kap. finns bestämmelser om i vilken utsträckning utdelning och
kapitalvinst på onoterade andelar skall tas upp.

Bestämmelserna om hur man beräknar kapitalvinster och kapitalför-
luster finns emellertid inte med i denna avdelning. De har i stället place-
rats i avdelning VII, som är gemensam för inkomstslagen kapital och
näringsverksamhet. De särskilda bestämmelserna om vinster och förlus-
ter vid betalning av skulder i utländsk valuta gäller bara i inkomstslaget
kapital. De har ändå placerats i den gemensamma avdelningen (54 kap.)
för att bestämmelserna om kapitalvinster skall hållas samlade.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att kapitlen om in-
komst av kapital är föredömligt utformade. Sveriges Advokatsamfund
däremot ifrågasätter om inte indelningen av bestämmelserna om kapital-
beskattningen kan göras mer lättillgänglig. Exempelvis bör det övervägas
att inordna reglerna under respektive ämnesområde på ett mer överskåd-
ligt sätt. Därigenom kunde antalet korsvisa hänvisningar reduceras. Sam-
fundet anser vidare att det bör övervägas om inte s.k. derivatinstrument
kan samlas under ett gemensamt avsnitt. Ränte- och kapitalvinstbegrep-
pen skulle kunna preciseras såtillvida att exempelvis ersättningar på så-
dana instrument som uteslutande eller så gott som uteslutande kan relate-
ras till ett visst slag av inkomst, exempelvis ränta, också skulle behandlas
som ränta. Härigenom skulle exempelvis ränte- och valutaswapar samt
sannolikt också räntegarantiavgifter, få en given plats i regelverket.

Det finns sannolikt fördelar med en sådan indelning som Sveriges Ad-
vokatsamfund förespråkar. Den skulle emellertid föra med sig gräns-
dragnings- och kategoriseringsproblem som är för omfattande att lösa i
detta lagstiftningsprojekt.

41 kap. Grundläggande bestämmelser for inkomstslaget
kapital

I kapitlet finns bestämmelser om inkomstslagets omfattning och därmed
sammanhängande gränsdragningsfrågor. Kapitlet är placerat som 40 kap.
i SLK:s förslag.

Här behandlas också beskattningstidpunkten för löpande avkastning
och utgifter. Bestämmelserna om beskattningstidpunkten för kapital-

Prop. 1999/2000:2

481

16 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 2, Del 2

vinster och kapitalförluster är omfattande och gemensamma för inkomst-
slagen näringsverksamhet och kapital. Vissa av dem behandlar dessutom
enbart specifika företeelser, som till exempel de om optioner m.m. De
har därför placerats i det för kapitalvinster särskilda avsnittet.

Kapitlet avslutas med en bestämmelse om hur man räknar ut resultatet
i inkomstslaget kapital.

Bakgrund

Avkastning av kapital i form av räntor och utdelningar har alltsedan KL:s
tillkomst beskattats i inkomstslaget kapital. Kapitalvinster beskattades
däremot före 1990 års skattereform i inkomstslaget tillfällig för-
värvsverksamhet.

Ett av syftena med skattereformen var att privatpersoners kapitalin-
komster skulle beskattas i inkomstslaget kapital likformigt och oberoen-
de av om de var löpande avkastning av kapital eller värdestegringsvinster
vid avyttring. Detta uppnådde man genom att avskaffa inkomstslaget
tillfällig förvärvsverksamhet och föra ihop bestämmelserna i det in-
komstslaget med bestämmelserna om beskattningen av löpande kapital-
avkastning.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1990:1 Skattereformen, SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:651

1990:2 Skattereformen, prop. 1990/91:54, bet. 1990/1991:SkU10, SFS
1991:1422

1993 Utdelning från svenska företag blev skattefri, Ds 1993:28, SOU
1992:67 och 1993:29, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15,
SFS 1993:1543 och 1544

Kommentar till paragraferna

Avgränsningen

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
redaktionella ändringar. Huvuddefinitionen av kapitalvinster och kapital-
förluster finns emellertid i denna paragraf i stället för i 2 §.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att avgränsningen av in-
komstslaget i vissa fall är oklar och att inkomstbegreppet fått en snävare
innebörd än i dag. Av definitionen av kapitalvinstbeskattade tillgångar

Prop. 1999/2000:2

482

bör framgå i vilken utsträckning olika slags avtal ryms inom definitionen
kapitalinkomster. Innefattar uttrycket ”intäkter och kostnader på grund av
innehav av tillgångar och skulder” t.ex. avkastning av FRA-avtal eller
swapar? För närvarande råder det oklarhet om vilka avtal som kan be-
traktas som tillgångar som kan ge upphov till skattemässiga vinster eller
förluster, i vissa fall har avtalen ett positivt värde i andra fall ett negativt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Inkomstslaget ka-
pital består av inkomster och utgifter på grund av innehav av tillgångar
och skulder och i form av kapitalvinster och kapitalförluster.

Paragrafens innehåll är hämtat ur 3 § 1 mom. och 2 mom. SIL. Ut-
trycket ”annan intäkt av egendom” fångas upp av ”på grund av innehav
av tillgångar”. Riksskatteverkets förslag att reglera vilka avtal som faller
in under denna bestämmelse är ett förtydligande av gällande rätt som inte
bör göras i detta sammanhang.

Före 1990 års skattereform behandlades löpande avkastning och utgif-
ter i 38 och 39 §§ KL och kapitalvinster och kapitalförluster i 35 och
36 §§ KL. Av 40 och 37 §§ KL framgick vad som var slutresultatet i in-
komstslaget kapital respektive tillfällig förvärvsverksamhet. Bestämmel-
serna har varit placerade där alltsedan lagens tillkomst.

Gränsdragningen gentemot inkomstslaget näringsverksamhet i andra
stycket är hämtad från 3 § 1 mom. första stycket första meningen SIL, där
den infördes år 1990 (1990:1).

2§

SLK:s förslag (del av 1 § samt 2 och 3 §§): De sista orden i första
stycket ”och liknande avtal” finns inte med i SLK:s förslag. I övrigt över-
ensstämmer det med regeringens förslag, bortsett från att bestämmelserna
har redigerats om.

Remissinstanserna: Riksskatteverket liksom Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet påpekar att SLK:s förslag i förhållande till dagens
lagtext saknar jämförliga förpliktelser i sista strecksatsen. Svenska
Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen anser att det bör
stå utfärdade optioner i stället för köp- eller säljoptioner. Det kan ju tän-
kas att det konstrueras instrument där betalning skall utgå både när kur-
sen går upp och när den går ner, men inte när den står stilla.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en definition av kapitalvinst och kapitalförlust. Bestämmelserna har redi-
gerats om i förhållande till SLK:s förslag så att definitionen har samlats
ihop i en paragraf. I första stycket första strecksatsen finns huvuddefini-
tionen. Dagens definition i 3 § 1 mom. första stycket SIL innehåller ut-
trycket ”icke yrkesmässig”. Uttrycket har tagits bort eftersom det fram-
går av den allmänna avgränsningen gentemot inkomstslaget näringsverk-
samhet att yrkesmässiga avyttringar inte räknas till inkomstslaget kapital.

Bestämmelsen i andra strecksatsen om att de kursvinster eller kurs-
förluster som låntagaren gör i samband med att han betalar tillbaka eller
amorterar av en skuld i utländsk valuta anses som kapitalvinst respektive
kapitalförlust är hämtad från 3 § 1 mom. andra stycket och 3 § 2 mom.
andra stycket SIL. Dessa infördes år 1990 (1990:2), se vidare under
54 kap.

Prop. 1999/2000:2

483

I dag anges i 3 § 1 mom. första stycket andra meningen tredje ledet
SIL att vinst vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och åtaganden
enligt avtal om optioner och terminer samt andra därmed jämförliga för-
pliktelser räknas till intäkt av kapital. Motsvarande bestämmelse om
förluster finns i 3 § 2 mom. SIL. Bestämmelserna kom till genom 1990
års skattereform (1990:1). Avyttring av tillgångar regleras i den första
strecksatsen. Den bestämmelsen gäller för den som innehar en option.
Eftersom det är tveksamt om den som utfärdar en option kan anses avytt-
ra någonting i ordets egentliga innebörd har det i tredje strecksatsen ta-
gits med en särskild bestämmelse för utfärdaren. Uttryckssättet ”på grund
av förpliktelser” innebär att enbart utfärdaren omfattas. Som några re-
missinstanser påpekar har bestämmelsen i SLK:s förslag fått en för be-
gränsad omfattning genom att det saknas en bestämmelse om därmed
jämförliga förpliktelser. Regeringen har därför lagt till och liknande av-
tal. Samma justering görs i 25 kap. 4 §. Med detta tillägg finns det inte
anledning att ytterligare överväga Bankföreningens och Fondhandlare-
föreningens förslag.

Bestämmelsen i andra stycket om återfört avdrag för kapitalförlust på
grund av konkurs är hämtad från 24 § 4 mom. sjätte stycket SIL. Be-
stämmelsen infördes år 1993 (prop. 1993/94:45, bet. 1993/94:SkUl 1,
SFS 1993:1471).

3§

SLK:s förslag (4 och 7 §§): Bestämmelserna i punkterna 2 och 3 finns
inte med i SLK:s förslag. I övrigt överensstämmer det i sak med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en uppräkning av sådant som inte är löpande kapitalavkastning eller ka-
pitalvinst men som ändå räknas till inkomstslaget kapital. Det finns inte
något skäl till att dela upp dessa bestämmelser i två paragrafer, varför de
har tagits in i en paragraf. Bestämmelserna har placerats före 4 och 5 §§
eftersom 3 § reglerar sådant som räknas till inkomstslaget kapital medan
4 och 5 §§ innehåller regler om sådant som enligt reglerna ovan hör till
inkomstslaget kapital men som ändå räknas till inkomstslaget tjänst.

Bestämmelsen i punkt 1 om återfört avdrag för avsättning till ersätt-
ningsfond är ny i inkomstslaget kapital. I ErFL föreskrivs i dag att återfö-
ring av avsatta medel i vissa fall skall ske i inkomstslaget kapital, men i
SIL saknas bestämmelser om detta. Beträffande förarbeten hänvisas till
kommentaren till 31 kap., där det finns bestämmelser om ersättningsfon-
der.

Punkt 2 om fördelningsbelopp vid räntefördelning finns inte med i
SLK:s förslag. För kommentar se 42 kap. 9 §.

Inte heller punkt 3 om avdrag som motsvarar ränteförmån finns med i
SLK:s förslag. För kommentar se 42 kap. 11 §.

I dag finns bestämmelser om att ett underskott av näringsverksamhet
där ett andelshus ingår (punkt 4) skall dras av som kapitalförlust i 3 §
13 mom. andra och tredje styckena SIL. De kom till år 1991 (bet.
1991/92:SkU13, SFS 1991:2007).

Prop. 1999/2000:2

484

Bestämmelsen om att underskott som finns kvar när en näringsverk-
samhet upphör (punkt 5) far dras av som kapitalförlust har sin nuvarande
placering i 3 S 13 mom. första och tredje styckena SIL. Dessa kom till år
1990(1990:1).

SLK föreslår att underskotten i punkterna 4 och 5 i stället borde be-
handlas som löpande utgifter. Regeringen följer SLK:s förslag. Hur av-
dragen skall beräknas framgår av bestämmelserna i 42 kap. 33 och 34 §§.

Att återförda uppskovsavdrag m.m. i punkt 6 skall tas upp som in-
komst i inkomstslaget kapital framgår i dag av 3 § 1 mom. femte stycket
SIL. Bestämmelsen infördes år 1993.

Bestämmelsen i punkt 7 om avdrag för pensionssparande är hämtad
från 3 § 2 mom. sjätte stycket SIL. Den infördes år 1991 (prop.
1990/91:166, bet. 1990/91 :SkU29, SFS 1991:693).

4§

SLK:s förslag (5 §): Innehåller ett första stycke med en hänvisning till
56 kap. Överensstämmer i övrigt med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen hänvi-
sas till vissa särregler som gäller i fåmansföretagsförhållanden. Vad som
avses med fåmansföretag definieras i 56 kap. För utdelningar och kapi-
talvinster gäller enligt 57 kap. en utvidgning av termen fåmansföretag.

Hänvisningarna finns i dag i 3 § 1 mom. tredje stycket SIL.

Hänvisningen till 56 kap. har tagits bort i enlighet med ett förslag i en
lagrådsremiss om stoppreglema, som beslutats den 16 september 1999.

SLK:s förslag (6 §): De materiella bestämmelserna är placerade i denna
paragraf i stället för i inkomstslaget tjänst.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig över var bestämmelserna skall
placeras.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: SLK:s förslag till
paragraf innehåller bestämmelser om i vilka fall en avyttring skall be-
skattas i inkomstslaget tjänst. Det finns större anledning för en läsare att
söka efter bestämmelserna i inkomstslaget tjänst. De har därför flyttats
över till 10 kap. 1 § tredje stycket.

Avskattning vid karaktärsbyte

6§

SLK:s förslag (8 §): Bestämmelsen innehåller också regler om hur an-
skaffningsvärdet på tillgångarna skall bestämmas i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet. I övrigt överensstämmer SLK:s förslag med regering-
ens förslag, bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Riksskatteverket motsätter sig inte att ett förtydli-
gande görs i lagtexten på det sätt som kommittén föreslår, men ifråga-
sätter om kommitténs uppfattning av gällande rätt är riktig. Enligt gene-
rella regler skall tillgångar förvärvade utan ersättning anses anskaffade

Prop. 1999/2000:2

485

för marknadsvärdet, jfr punkt 13 andra stycket av anvisningarna till 23 § Prop. 1999/2000:2
KL. Undantag kan enligt 3 § 1 mom. fjärde stycket SIL göras endast vid
värdestegringar. Sveriges Advokatsamfund ifrågasätter om reglerna be-
höver kompliceras med denna form av obligatorisk avskattning. De skatt-
skyldiga torde i regel av praktiska skäl överfora tillgångarna utan skatte-
konsekvenser i samband med företagsombildningar. Svenska Revisor-
samfundet SRS avstyrker att valmöjligheten när det gäller tidpunkten för
avskattning avskaffas. Sveriges Fastighetsägareförbund har inget att er-
inra i sak mot bestämmelsen, men har svårt att se hur den skall fungera i
praktiken.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att avskattning skall göras, om den skattskyldige inte begär annat, när en
tillgång övergår från den privata sfären till näringsverksamhet är hämtad
från 3 § 1 mom. ljärde stycket SIL. Den infördes genom skattereformen
år 1990(1990:1).

Bestämmelsen är i dag utformad så att den skattskyldige har rätt att
välja om avskattning skall ske eller inte. SLK föreslår att avskattning blir
obligatorisk om tillgångens marknadsvärde understiger omkostnadsbe-
loppet och lämnar följande bakgrund till förslaget.

”Bestämmelsens syfte torde vara att en skattskyldig vid karaktärsbyte
skall kunna välja mellan att få en värdestegring avskattad omedelbart i
inkomstslaget kapital efter en lägre total skattesats och att fa beskatt-
ningen uppskjuten till en framtida avyttring i inkomstslaget närings-
verksamhet mot en högre total skattesats. Om beskattningen skjuts upp
finns givetvis också möjlighet att kvitta mot en eventuell framtida vär-
denedgång. Har tillgången sjunkit i värde under innehavet innebär val-
rätten att den skattskyldige får väga en tidigare men oförmånligare av-
dragsrätt mot en senare men förmånligare och med möjligheter till
kvittning mot en eventuell framtida värdeuppgång. I fråga om privata
tillhörigheter (se kommentaren till 49 kap. 2 §), exempelvis en person-
bil, är emellertid att märka att avdrag över huvud taget inte medges för
kapitalförlust. Den skattskyldige har därför givetvis all anledning att i
ett sådant fall avstå från avskattning för att i näringsverksamheten få
avdrag även för värdenedgången under det privata nyttjandet.”

(Kommentaren till 49 kap. 2 § motsvaras här i regeringens förslag av
kommentaren till 52 kap. 5 § andra stycket.)

SLK kommer fram till att en sådan effekt inte kan ha varit avsedd och
föreslår att rätten att välja begränsas till de fall där en värdeuppgång
skett. I de fallen kan även likviditetsskäl åberopas mot en obligatorisk
avskattning.

Riksskatteverket menar att det inte finns en valrätt i dag när det har va-
rit en värdenedgång på tillgången. Oavsett vad som gäller i dag bör det
enligt regeringens uppfattning vara så att valrätten skall gälla bara när det
skett en värdeuppgång. Regeringen följer därför SLK:s förslag.

I SLK:s förslag innehåller paragrafen regler om anskaffningsvärde
m.m. som gäller i inkomstslaget näringsverksamhet. Dessa flyttas över
till 14 kap. 16 §.

486

Första stycket har utformats med utgångspunkt i ändringar som före-
slagits av Lagrådet. Ordet längre har dock lagts till för att man skall se
att avyttringen tidigare skulle ha blivit beskattad i inkomstslaget kapital.

Privatbostadsfastighet som varit näringsfastighet

7§

SLK:s förslag (9 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
räntor m.m. när fastigheter och bostadsrätter byter karaktär behandlar
fördelningen mellan inkomstslagen näringsverksamhet och kapital men
är också ett avsteg från den s.k. kontantprincipen (vad denna princip in-
nebär, se under 8 §). Den är hämtad från 3 § 3 mom. sjätte stycket SIL
där den infördes år 1990 (1990:1). En viss motsvarighet fanns tidigare i
punkt 9 andra stycket av anvisningarna till 25 § KL. Den kom till år 1978
(då punkt 8) och gällde övergången från s.k. konventionellt beskattad
fastighet till s.k. schablonbeskattad.

Beskattningstidpunkten

Huvudregler

8§

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag, men en redaktionell ändring har gjorts.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att utform-
ningen av 8 och 9 §§ (10 och 11 §§ i SLK:s förslag) innebär ett avsteg
från den strikta kontantprincipen, som inte är motiverat. Samfundet före-
slår att den avgörande tidpunkten skall vara när en inkomst är tillgänglig
för lyftning och när en utgift betalas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om när inkomster skall tas upp som intäkt är hämtad från
3 § 5 mom. SIL, som hänvisar till 41 § KL och punkt 4 av anvisningarna
till denna. Sistnämnda lagrum ger uttryck för den s.k. kontantprincipen,
som fanns med redan vid KL:s tillkomst. SLK har ändrat uttryckssätt
från bl.a. blivit tillgänglig for lyftning till kan disponeras. Svenska Revi-
sorsamfundet SRS anser att SLK:s förslag innebär ett avsteg från den
strikta kontantprincipen. Enligt regeringens bedömning har det föreslag-
na uttrycket den innebörd som kan läsas ut av dagens regler. Regeringen
följer SLK:s förslag.

SLK har inte tagit med någon bestämmelse motsvarande den som finns
i punkt 4 av anvisningarna till 41 § om att inkomster skall tas upp obero-
ende av om de har intjänats under året eller tidigare och har motiverat det
med att en sådan bestämmelse är onödig. SLK har inte heller tagit med
”eller, såsom i fråga om bostadsförmån och andra förmåner in natura, då

Prop. 1999/2000:2

487

den på annat sätt kommit den skattskyldige till godo”. Också en sådan Prop. 1999/2000:2
bestämmelse är överflödig. Regeringen följer SLK:s förslag.

En bestämmelse om kapitalvinster, som SLK placerade i första stycket,
har flyttats till 10 §.

Bestämmelsen i andra stycket är hämtad från 3 § 5 mom. SIL. Före
1990 års skattereform var den placerad i punkt 4 av anvisningarna till
41 § KL. En bestämmelse med denna innebörd fanns redan vid KL:s till-
komst i punkt 2 av anvisningarna till 41 § KL.

Det kan påpekas att i 3 § 5 mom. SIL står att bestämmelserna gäller
”om inte annat är föreskrivet i denna lag”. Också i IL finns det ett antal
ytterligare lagrum som påverkar beskattningstidpunkten inne i inkomst-
slaget kapital, t.ex. i 7 § och 42 kap. 24 § andra stycket, varför en mot-
svarande bestämmelse skulle kunna tas med här. I IL är emellertid hu-
vudprincipen att det inte skrivs ut ”om inte annat är särskilt föreskrivet”.
Vilken bestämmelse som då skall tillämpas far avgöras enligt principen
att specialbestämmelser tar över allmänna bestämmelser.

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
men vissa redaktionella ändringar har gjorts.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att det inte är klart vad som avses med ”på något annat sätt har kostna-
derna”. Att i den föreslagna lagtexten tala om kostnad och inte om utgift
kan leda till en viss förvirring. Med kostnader avses vanligen periodise-
rade utgifter och att man har kostnaderna skulle därmed kunna tolkas
som att utgifterna skall periodiseras i enlighet med bokföringsmässigt
synsätt och inte enligt kontantprincipen. Se också Svenska Revisorsam-
fundet SRS yttrande som redovisats under 8 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om avdragstidpunkten för andra utgifter än kapitalförluster
är hämtad från 3 § 5 mom. SIL, som hänvisar till 41 § KL och punkt 4 av
anvisningarna till denna, se vidare under 8 §.

Svenska Revisorsamfundet SRS anser att det skall framgå att det avgö-
rande är när en utgift betalas. I dagens lagtext står även ”eller omkostna-
den ägt rum”. SLK har ändrat detta till ”på något annat sätt har kostna-
derna”. Detta har i regeringens förslag till lagrådsremiss ändrats till ”på
något annat sätt har utgifterna”. Samma ändringar har gjorts i inkomst-
slaget tjänst i 10 kap. 13 §. Lagrådet har riktat kritik mot förslaget (se
Lagrådets yttrande angående 10 § samt 10 kap. 13 § i lagrådsremissen).
Enligt Lagrådet bör eventuella avsteg från en strikt kontantprincip i fråga
om exempelvis utgifter för anskaffning av dyrbarare inventarier direkt
framgå av lagtexten. Liksom i 10 kap. 13 § ändrar regeringen förslaget så
att det överensstämmer med SLK:s förslag. När det gäller Juridiska fa-
kultetens vid Uppsala universitet invändning angående uttrycket kostna-
der kan påpekas att orden intäkter och kostnader används i alla tre in-
komstslaget, se vidare i avsnitt 7.2.1.

SLK har inte tagit med en bestämmelse om att utgifter skall dras av det
år de blivit bestridda även om de avser inkomster som intjänats under

488

tidigare år eller som kommer att inflyta senare. SLK anser att en sådan
bestämmelse är onödig. Regeringen delar SLK:s bedömning.

En bestämmelse om kapitalförluster, som SLK placerade i denna para-
graf, har flyttats från denna paragraf och regleras helt och hållet i 10 §.

Bestämmelsen om avdragsrätt när en ränta betalats i förskott (andra
stycket) finns i dag i 3 § 6 mom. första stycket SIL. Före 1990 års skatte-
reform var den placerad i 41 § tredje stycket KL.

T.o.m. år 1980 kunde på grund av kontantprincipen förskottsräntor
dras av utan någon begränsning. Avdragsrätten begränsades sedan suc-
cessivt (prop. 1981/82:80, bet. 1991/92:SkU27, SFS 1982:42, och prop.
1984/85:23, bet. 1991/92:SkUl 1, SFS 1984:1054, och prop. 1987/88:62,
bet. 1987/88:SkU15, SFS 1987:1203). Sin nuvarande utformning fick
paragrafen år 1993.

Tredje stycket har utformats som en hänvisning.

SLK har utelämnat bestämmelserna i 41 § andra stycket andra och
tredje meningarna KL om skatter och avgifter som ingår i slutlig eller
tillkommande skatt och om fastighetsskatt, eftersom sådana avdrag inte
kan göras i inkomstslaget kapital. Detsamma gäller sådan ränta, eftersom
det inte längre kan ingå någon avdragsgill ränta i slutlig eller tillkom-
mande skatt. Regeringen följer SLK:s förslag.

Kapitalvinster och kapitalförluster

10 §

SLK:s förslag (12 §): Redaktionella ändringar har gjorts. I sak överens-
stämmer SLK:s förslag med regeringens.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen upplyser
om att bestämmelserna om beskattningstidpunkten för kapitalvinster och
kapitalförluster finns i särskilda kapitel. Som anförts i kommentaren till
8 § anges normalt inte att det finns undantag från bestämmelserna i vissa
fall. Bestämmelserna här i 10 § skulle med denna princip inte behövas.
Bestämmelserna om beskattningstidpunkt för kapitalvinster och kapital-
förluster är emellertid centrala och läsarna kan tänkas söka efter dem i
detta kapitel. Det kan därför vara lämpligt att ta med en hänvisning här.

Räntekompensation

11 §

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Vissa redaktionella ändringar har dock gjorts.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om beskattningstidpunkten för räntekompensation i samband med att en
fordran avyttras är hämtade från 3 § 6 mom. andra stycket SIL. De fick
sin nuvarande utformning år 1993. I 1990 års skattereform behandlades
kompensationen inte som ränta utan ingick i stället i kapitalvinstberäk-
ningen.

Prop. 1999/2000:2

489

Dessförinnan fanns bestämmelser om avdrag för räntekompensation i
punkt 2 andra stycket av anvisningarna till 39 § KL, som hade införts år
1987 (förarbeten, se 9 §). De liknade i stort sett dem som gäller i dag.
Bestämmelserna innebar att räntekompensation som lämnades vid för-
värv av rätt till enbart ränta och vid förvärv av skuldebrev fick dras av
först när ränteintäkten blev tillgänglig för lyftning. På så vis kom regler-
na att stämma överens med vad som redan var reglerat i lag för separat
utdelning och med vad som var praxis för rätt till ränta. Undantag gjordes
för den som sålde skuldebrevet vidare. Dessa regler utgjorde avsteg från
kontantprincipen. I 1990 års skattereform valde lagstiftaren att i stället
betrakta räntekompensationen som en del av köpeskillingen.

Den då införda regleringen innebar bl.a. att köparen beskattades för
hela ränteintäkten när den blev tillgänglig för lyftning men att han inte
fick dra av räntekompensationen förrän han sålde själva fordringen. Ef-
tersom räntekompensationen var en del av köpeskillingen skulle den allt-
så ingå i kapitalvinstberäkningen (1990:1).

Bestämmelsen om att räntekompensationen behandlas som ränta har
placerats i 42 kap. 8 §.

Resultatet

12 §

SLK:s förslag (14 §): Regeringen har gjort redaktionella ändringar i för-
slaget, men i sak överensstämmer de båda förslagen.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att med
hänsyn till kontantprincipen bör inkomst användas i stället för intäkt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur resultatet skall beräknas och hänvisningen till reglerna om skattere-
duktion är hämtade från 3 § 14 mom. SIL, som infördes genom skattere-
formen år 1990 (1990:1).

Före skattereformen reglerades, alltsedan KL:s tillkomst, inkomsten av
kapital i 40 § KL och inkomsten av tillfällig förvärvsverksamhet i 37 §
KL.

Intäkterna har bytts mot intäktsposterna och avdragen mot kost-
nadsposterna. Skälen redovisas i allmänmotiveringen, avsnitt 7.2.1.

42 kap. Vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget
kapital

Detta kapitel är i SLK:s förslag placerat som 41 kap. I de inledande para-
graferna exemplifieras vissa av de inkomster och utgifter som enligt be-
stämmelserna i 41 kap. räknas till inkomstslaget kapital. Här hänvisas
också till regler om skattefrihet respektive avdragsförbud i bl.a. 8 och
9 kap. Vidare anges att vissa bestämmelser, t.ex. om avdrag för repre-
sentation, gäller i inkomstslaget kapital även om de placerats i inkomst-
slaget näringsverksamhet.

Prop. 1999/2000:2

490

Även om det i dag inte spelar någon roll för beskattningen finns det av Prop. 1999/2000:2
systematiska skäl särskilda avsnitt för sådant som behandlas som ränta
respektive utdelning. I avsnittet Bostäder har samlats vissa bestämmelser
som aktualiseras för den som äger en privatbostadsfastighet eller en pri-
vatbostad. Här finns bl.a. bestämmelser om tomträttsavgälder och om
uthyrning (även av hyresrätter i andra hand). Kapitlet avslutas med be-
stämmelser om avdrag för underskott av andelshus och av avslutad nä-
ringsverksamhet.

Kapitlet gäller i inkomstslaget kapital, men genom en hänvisning från
24 kap. 2 § tillämpas en stor del av bestämmelserna även i inkomstslaget
näringsverksamhet.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1943 Rätt till enbart utdelning m.m., prop. 1943:12, bet. 1943:BevUl,

SFS 1943:45

1987 Avdrag för räntekompensation m.m., prop. 1987/88:62, bet.

1987/88:SkU15, SFS 1987:1203

1990:1 1990 års skattereform, SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:651

1990:2 1990 års skattereform, prop. 1990/91:54, bet. 1990/91 :SkU10,

SFS 1990:1422

1993 Slopad utdelningsbeskattning på svenska aktier m.m., SOU
1992:67 och 1993:29, Ds 1993:28, prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15, SFS 1993:1543 och 1544

1994 Äterinförd utdelningsbeskattning på aktier, prop. 1994/95:25,

bet. 1994/95:FiUl och 1994/95:NU13, SFS 1994:1859

1995 Vissa mindre justeringar, prop. 1995/96:104, bet.

1995/96:SkU 19, SFS 1995:1614

1998 Omstruktureringar av företag, SOU 1998:1, prop. 1998/99:15,

bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606

491

Kommentar till paragraferna

Huvudregler

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag,
med undantag för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket ger uttryck för att inte bara räntor och utdelningar utan all
löpande avkastning samt kapitalvinster som huvudregel är skattepliktiga.
Undantag kan dock finnas, förutom i detta kapitel och i det för samtliga
inkomstslag gemensamma 8 kap., också i 43 kap. om utdelningar och
kapitalvinster på andelar i onoterade företag och i de särskilda kapitlen
med bestämmelser om kapitalvinster, se 3 §. Bestämmelsen är hämtad
från 3 § 1 mom. SIL, där den infördes genom 1990 års skattereform
(1990:1).

Lagrådet tar upp frågan vilka bestämmelser som bör finnas i ett av-
gränsningskapitel respektive i ett följande kapitel i inkomstslaget dels i
inledningen till sitt yttrande under rubriken ”Avgränsningen av inkomst-
slagen och vad som skall tas upp som intäkt”, dels under rubriken ”41
och 42 kap.”. Lagrådet uttalar först att det kan vara lämpligt att inleda det
följande kapitlet med en allmän bestämmelse om att de inkomster som
hör till inkomstslaget skall tas upp om inte annat anges. Om man väljer
en sådan ordning måste man, enligt Lagrådet, se till att den allmänna be-
stämmelsen omfattar alla inkomster som avgränsats till inkomstslaget.
Lagrådet anser vidare att man i övrigt i kapitlet bör undvika att räkna upp
inkomster som skall tas upp, eftersom det innebär en dubbelreglering och
skapar osäkerhet om hur bestämmelserna förhåller sig till varandra. När
det gäller 41 och 42 kap. konstaterar Lagrådet att bestämmelsen här i 1 §
inte torde omfatta de inkomster som enligt 41 kap. 3 § (4 § i lagrådsre-
missen) hör till inkomstslaget kapital. Lagrådet föreslår att detta skall
avhjälpas genom att orden ”på grund av innehav av tillgångar samt kapi-
talvinster” byts ut mot ”som hör till inkomstslaget kapital”.

Regeringen gör följande bedömning. 141 kap. 3 § finns en uppräkning
av ett antal lagrum där det finns regler om att vissa inkomster eller utgif-
ter skall tas upp respektive dras av i inkomstslaget kapital. Om man änd-
rar bestämmelsen här i 1 § så som Lagrådet föreslår kommer det att bli
en dubbelreglering i fråga om de bestämmelser som räknas upp i 41 kap.
3 §. De kommer ju att omfattas såväl av 42 kap. 1 § som av de i 41 kap.
3 § uppräknade lagrummen (d.v.s. 31 kap. 21 och 22 §§, 42 kap. 9 §
o.s.v.). Som Lagrådet konstaterar kan en dubbelreglering skapa osäker-
het. Det skulle kunna avhjälpas genom att man i 41 kap. 3 § tog in den
materiella regleringen och slopade de lagrum som det hänvisas till. Det är
emellertid inte lämpligt att i alla dessa fall omvandla reglerna till av-
gränsningsregler. De inledande bestämmelserna i varje inkomstslag täck-
er inte alla de inkomster och utgifter som skall tas upp respektive som far
dras av, vilket Lagrådet anser att de bör göra. SLK har i de inledande
bestämmelserna i respektive inkomstslag formulerat en regel för varje
inkomstslag som täcker de flesta inkomsterna och utgifterna. Sedan har

Prop. 1999/2000:2

492

kommittén tagit in kompletterande bestämmelser i alla de kapitel som
gäller för respektive inkomstslag. De i 41 kap. 3 § uppräknade lagrum-
men är exempel på detta. Lagrådet vill i inkomstslaget kapital här i 1 § i
stället föra in orden ”som hör till inkomstslaget kapital”. Då skulle man
uppnå det Lagrådet vill, nämligen att alla inkomster omfattas av be-
stämmelsen. Som Lagrådet konstaterar måste man då rensa ut ett antal
bestämmelser om inkomster och utgifter. Regeringen menar emellertid
att Lagrådets ändringsförslag här i 1 § snarast leder till ett cirkelresone-
mang och att det ger en sämre information till läsarna än om man beskri-
ver de vanligaste inkomsterna här och kompletterar bestämmelsen i andra
paragrafer. Vidare kan konstateras att Lagrådet inte föreslår samma ut-
formning i de andra två inkomstslagen och inte heller i fråga om avdrags-
sidan. Regeringen ändrar därför inte bestämmelsen på det sätt Lagrådet
föreslår utan följer SLK:s förslag.

För avdragssidan finns i andra stycket den grundläggande bestämmel-
sen om att avdrag skall göras inte bara för utgifter för att förvärva löpan-
de avkastning utan också för andra ränteutgifter och för kapitalförluster.
På motsvarande sätt som för inkomster markeras att det kan finnas un-
dantag från avdragsrätten både i detta och i andra kapitel. Bestämmelsen
är hämtad från 3 § 2 mom. första stycket SIL, där den infördes år 1990
(1990:1). Den grundläggande bestämmelsen om avdragsrätt för intäkter-
nas förvärvande och bibehållande har sedan KL:s tillkomst funnits i 20 §
första stycket KL. Bestämmelsen har ändrats redaktionellt genom att den
andra meningen har brutits ut för att markera att ränteutgifter och kapital-
förluster far dras av även om de inte är utgifter för inkomsternas förvär-
vande. Motsvarande ändring har gjorts i 16 kap. 1 §.

Beträffande placeringen före skattereformen hänvisas till vad som sägs
i kommentaren till 41 kap. 1 §.

Den särskilda bestämmelsen i 3 § 2 mom. första stycket SIL om av-
drag för kapitalförluster för begränsat skattskyldiga har placerats i 3 kap.
20 §.

Hänvisningar

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
att den sista strecksatsen om bl.a. återföring av avdrag för avsättning till
ersättningsfond inte finns med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Reglerna om mer-
värdesskatt, representation och avdrag för utländsk skatt är i dag placera-
de i 19 och 20 §§ KL, som är gemensamma för samtliga inkomstslag. I
IL har bestämmelserna i stället placerats i inkomstslaget näringsverk-
samhet eftersom de främst tillämpas där. I tjänst och kapital föreskrivs att
reglerna gäller även i dessa inkomstslag.

131 kap. 21 och 22 §§ föreskrivs att vissa inkomster skall tas upp i in-
komstslaget kapital. Eftersom de bestämmelser som finns om inkomster i
inkomstslaget kapital bör kunna hittas i bestämmelserna om detta in-

Prop. 1999/2000:2

493

komstslag och inte bara i bestämmelserna om inkomstslaget näringsverk-
samhet har det tagits in en hänvisning till bestämmelserna i 31 kap. 21
och 22 §§.

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Hänvisningarna till 43 kap. 8 § och 57 kap. 12 § finns inte med och inte
heller hänvisningar till kapitel som motsvarar 49, 53 och 55 kap.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen hänvi-
sas till bestämmelserna om kapitalvinster och kapitalförluster, om insätt-
ningsgaranti och investerarskydd och om värdering av inkomster i annat
än pengar.

Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet för bl.a. avkastning på pensionssparkonton är hämtad från 3 §
1 mom. sjätte stycket SIL och avdragsförbudet från 3 § 2 mom. åttonde
stycket SIL. Bestämmelserna om pensionssparkonto infördes år 1993 (Ds
1992:45, prop. 1992/93:187, bet. 1992/93:SkU31, SFS 1993:939) och
bestämmelserna om ränta på försäkringsbelopp senare år 1993 (prop.
1993/94:85, bet. 1993/94:SkU16, SFS 1993:1544).

5§

SLK:s förslag: Vissa redaktionella ändringar har gjorts av regeringen,
men i sak överensstämmer SLK:s förslag med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för premie för pensionssparande och inbetalning på pensionsspar-
konto i vissa fall är hämtad från 3 § 2 mom. sjätte stycket SIL. Den in-
fördes såvitt avser pensionsförsäkring år 1991 (prop. 1990/91:166, bet.
1990/91 :SkU29, SFS 1991:693) och utvidgades med inbetalning på pen-
sionssparkonto år 1993 (Ds 1992:45, prop. 1992/93:187, bet.
1992/93:SkU31, SFS 1993:939).

Att uttrycket premie har införts i stället för avgift beror på att det är or-
det premie som används i 59 kap.

Förvaltningsutgifter

6§

SLK:s förslag: Uttrycket förvaltningskostnader används. Orden under
beskattningsåret finns inte med. SLK:s förslag innehåller en exemplifie-
ring av förvaltningsutgifter.

Prop. 1999/2000:2

494

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet frå-
gar vilka skäl som ligger bakom förslaget att ta in en exemplifiering av
förvaltningsutgifter, när kommitténs allmänna inriktning synes ha varit
att ta bort (onödiga) exemplifieringar.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
att förvaltningsutgifter skall dras av bara till den del de överstiger
1 000 kronor under beskattningsåret är hämtad från 3 § 2 mom. fjärde
stycket SIL. Före skattereformen fanns dess motsvarighet i 39 § 1 mom.
andra stycket KL.

Begränsningen avseende de första 1 000 kronorna infördes år 1985 i
samband med att den förenklade självdeklarationen infördes (SOU
1984:21, prop. 1984/85:180, bet. 1984/85:SkU60, SFS 1985:405). Ur-
sprungligen medgavs avdrag för förvaltningsutgifter utan någon begräns-
ning.

Uttrycket förvaltningskostnader har bytts ut mot förvaltningsutgifter
eftersom det inte är fråga om periodiserade utgifter, se avsnitt 7.2.1.

Regeringen har lagt till under beskattningsåret i enlighet med dagens
lagtext. Sådana tillägg brukar inte finnas i IL. Reglerna i IL utgår ju ifrån
att de skall tillämpas för ett beskattningsår (se avsnitt 7.1 under rubriken
Tidsperspektivet). I denna paragraf finns det emellertid ett behov av att
uttrycka att här skall man lägga samman samtliga förvaltningsutgifter
som skall dras av under ett år och sedan dra av dem till den del de sam-
manlagt överstiger 1000 kronor. Man skall således inte bedöma storleken
på varje förvaltningsutgift eller grupp av förvaltningsutgifter för sig. Ett
motsvarande tillägg finns i 12 kap. 2 §, som reglerar beloppsgränser för
avdrag i inkomstslaget tjänst. Tillägget görs således i dessa två centrala
paragrafer för att det tydligt skall framgå hur bestämmelserna skall för-
stås.

Som Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet påpekar har SLK tagit
med ett antal exempel som inte finns i dagens bestämmelser. Det finns
inte skäl att ta med en exemplifiering just i denna paragraf, varför det
görs en ändring i SLK:s förslag.

Belopp som behandlas som ränta

Ersättning när lån återbetalas i förtid

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag, men
bestämmelsen har skrivits om redaktionellt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att ersättning när lån återbetalas i förtid behandlas som ränta är hämtad
från 3 § 4 mom. andra stycket första meningen SIL. Den infördes genom
1990 års skattereform (1990:1). Dagens bestämmelse reglerar bara att
betalningen skall ses som en ränteutgift medan den föreslagna bestäm-
melsen har utformats så att den avser båda parter.

Bestämmelsen har formulerats om efter förslag av Lagrådet.

Prop. 1999/2000:2

495

Räntekompensation

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Andra
stycket i SLK:s förslag innehåller dock inte någon beskrivning av fonden,
utan en hänvisning till 46 kap. 31 § andra stycket (48 kap. 22 § andra
stycket i regeringens förslag).

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Regeln i första
stycket att räntekompensation i samband med att en fordran avyttras be-
handlas som ränta är hämtad från 3 § 6 mom. andra stycket SIL. Det
stycket innehåller också bestämmelser om tidpunkten for beskattning. De
sistnämnda bestämmelserna har placerats i 41 kap. 11 §. Bestämmelserna
fick sin nuvarande lydelse år 1993. Beträffande förarbeten se under
41 kap. 11 §.

Bestämmelsen om värdepappersfonder i andra stycket är också hämtad
från 3 § 6 mom. andra stycket SIL. Den infördes år 1993. SLK har tagit
in en hänvisning till 46 kap. 31 § (som motsvarar 48 kap. 22 § andra
stycket i regeringens förslag) i stället for att beskriva vilka fonder som
avses. Ett mål bör emellertid vara att ha så fa hänvisningar som möjligt,
utan att for den skull få alltför långa upprepningar. Att i denna paragraf
beskriva sådana fonder som avses leder inte till att lagtexten blir mycket
längre än om man hänvisar. Det finns inte heller någon koppling mellan
bestämmelserna (t.ex. att villkoren där skall vara uppfyllda) som gör att
det behövs en hänvisning. Regeringen ändrar därför utformningen så att
det redogörs for vilken typ av fonder som avses.

Räntefördelningsbelopp

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Vissa
redaktionella ändringar har dock gjorts, bl.a. en uppdelning på två me-
ningar.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att inne-
hållet blir tydligare om paragrafen delas upp i två meningar.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att fördelningsbelopp vid räntefördelning skall tas upp respektive dras av
är hämtad från 4 § RFL, där bestämmelsen togs in när lagen infördes år
1993. En bestämmelse om avdrag fanns tidigare i 3 § 4 mom. SIL, där
den infördes år 1990:1.

Paragrafen delas upp i två meningar, som Svenska Revisorsamfundet
SRS föreslår.

Hänvisningar

10 §

SLK:s förslag: Första stycket i regeringens förslag finns inte med i
SLK:s förslag. I andra stycket finns också en bestämmelse om insätt-
ningsgaranti.

Prop. 1999/2000:2

496

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Svenska Fond- Prop. 1999/2000:2
handlareföreningen anser att bestämmelsen om tomträttsavgälder bör
placeras under rubriken ”Belopp som behandlas som ränta” och inte i
27 § (28 § i SLK:s förslag).

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Det finns skäl som
talar för att placera bestämmelsen om tomträttsavgälder här liksom i
27 §. Regeringen låter bestämmelsen stå kvar i 27 §, men tar in en hän-
visning här i första stycket.

Bestämmelsen i andra stycket om ersättning i form av livränta för av-
yttrade tillgångar behandlas i dag i 3 § 11 mom. och 24 § 5 mom. SIL.
Eftersom dessa räntor har sin grund i att en avyttring skett, har bestäm-
melserna placerats i 44 kap. 35 och 37-39 §§.

I andra stycket fanns i SLK:s förslag och i lagrådsremissen en första
strecksats om ersättning enligt lagen (1995:1592) om skatteregler för
ersättning från insättningsgaranti. Det räcker med en sådan hänvisning i
3§-

Ränteförmån

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag
för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att den som beskattats för ränteförmån skall dra av det beskattade belop-
pet finns i dag i 3 § 4 mom. andra stycket andra meningen SIL. Den in-
fördes genom 1990 års skattereform (1990:1). Ränteförmåner beaktades
tidigare inom ramen för den statliga s.k. tilläggsbeskattningen. Efter
skattereformen räknas ränteförmåner i stället till inkomstslaget tjänst.

Som intäkt av tjänst har ersatts med i inkomstslaget tjänst med anled-
ning av den ändrade terminologin när det gäller bl.a. uttrycket intäkter, se
avsnitt 7.2.1. Liksom i 9 § avslutas bestämmelsen med z inkomstslaget
kapital.

Skattskyldighet för utdelning

12 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag såvitt avser
utdelning. SLK:s förslag omfattar också ränta.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Vem som är skatt-
skyldig för utdelning behandlas i dag i 3 § 9 mom. första stycket SIL.
Före 1990 års skattereform var motsvarigheten till 3 § 9 mom. första
stycket SIL införd i första stycket punkt 3 av anvisningarna till 38 § KL.
Den anvisningspunkten kom till år 1943 men delar av första stycket hade
överförts från 38 § 3 mom. KL, där bestämmelsen funnits sedan KL:s
tillkomst.

497

Det har genom praxis klarlagts att en gåvotagare till enbart obligations-
ränta är skattskyldig för ränta som utfallit efter gåvotillfallet, RÅ 1992
ref. 76. SLK har med hänvisning till detta rättsfall låtit bestämmelsen
gälla också i fråga om ränta. Regeringen tog med denna utvidgning i det
till Lagrådet remitterade forslaget. Lagrådet ifrågasätter utvidgningen.
När det gäller ränta på obligationer kan det enligt Lagrådet te sig motive-
rat att jämställa ränta med utdelning, men om räntan hänför sig till ett
banktillgodohavande eller en privat fordran synes skälen för en likabe-
handling svagare. Lagrådet förklarar att det är svårt att överblicka såväl
om den föreslagna utvidgningen fyller något egentligt behov som vilka
konsekvenser som förslaget kan komma att få. Mot bakgrund av denna
kritik från Lagrådet finner regeringen att det inte är lämpligt att ta med
räntor i denna bestämmelse nu. En analys av dessa frågor får vänta till ett
senare sammanhang.

Lagrådet tar också upp frågan om bestämmelserna om vem som är
skattskyldig för räntor och utdelning skall gälla i inkomstslaget närings-
verksamhet. Se vidare i författningskommentaren till 24 kap. 2 §.

Förvärv av rätt till utdelning eller ränta

13 §

SLK:s förslag: 1 sak överensstämmer det med regeringens förslag, men
redaktionella ändringar har gjorts.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Beskattningen av
den som förvärvar rätt till utdelning regleras i dag i 3 § 9 mom. andra och
tredje styckena SIL. De bestämmelser som i dag är placerade i momen-
tets andra stycke fanns före skattereformen 1990:1 i 38 § 1 mom. tredje
stycket KL. Bestämmelserna i dagens tredje stycke var placerade i punkt
3 femte stycket av anvisningarna till 38 § KL, som infördes år 1943.

Den bestämmelse som regeringen har placerat i tredje stycket finns i
SLK:s förslag som en andra mening i första stycket. Ändringen är redak-
tionell. Övriga redaktionella ändringar är orsakade av att ordet avdrag
tagits bort och ersatts med bl.a. minskningen. Ändringarna har gjorts där-
för att bestämmelserna inte gäller ett avdrag utan ett belopp som skall
minska utdelningen/räntan.

Bestämmelsen i sista stycket om förvärv av rätt till ränta finns i dag i
3 § 5 mom. andra stycket SIL. Den kom till genom 1990 års skattereform
(1990:1). Tidigare fanns vissa regler som bl.a. gällde rätt till ränta i punkt
2 av anvisningarna till 39 § KL. De hade införts år 1987.

Lagrådet tar upp frågan om bestämmelserna i denna paragraf skall
gälla i inkomstslaget näringsverksamhet. Se vidare i författningskom-
mentaren till 24 kap. 2 §.

Prop. 1999/2000:2

498

Vissa utdelningar och utskiftningar

Återbäring

14 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
att vissa återbäringar är skattefria är hämtad från 3 § 7 mom. första
stycket SIL, där den placerades vid 1990 års skattereform (1990:1). Den
har dessförinnan, sedan lagens tillkomst, varit placerad i punkt 2 av an-
visningarna till 38 § KL.

Vinstandelslån

15 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattefrihet vid utnyttjande av företrädesrätt att teckna vinstandelslån
finns i dag i 3 § 7 mom. andra stycket SIL. Före skattereformen var den
placerad i punkt 8 av anvisningarna till 38 § KL, som kom till år 1977
(SOU 1971:15 och 1972:63, prop. 1976/77:93, bet. 1976/77:SkU36, SFS
1977:243).

Utdelning av andelar i dotterbolag

16§

SLK:s förslag: Bygger på en äldre lydelse av lagtexten.

Remissinstanserna: Har inte haft några erinringar mot SLK:s förslag i
de delar som finns kvar av förslaget.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I denna paragraf
finns bestämmelser om skattefrihet för utdelning vid delning av bolag,
den s.k. Lex ASEA. Det infördes sådana bestämmelser år 1991 som ett
provisorium i avvaktan på en generell översyn av skattefrågor i samband
med omstrukturering (prop. 1990/91:167, bet. 1990/91 :SkU30,
1991:412). I paragrafen gjordes år 1992 en teknisk justering på grund av
vissa ändringar i börslagstiftningen (prop. 1992/93:108, bet.
1992/93:SkU8, SFS 1992:1092). Bestämmelserna slopades i huvudsak år
1993 men återinfördes år 1994.

År 1998 ändrades bestämmelserna efter förslag av Företagsskatteut-
redningen. Tidigare fanns bestämmelserna i 3 § 7 mom. SIL, men år
1998 flyttades de över till ett eget moment, 3 § 7 a mom. SIL.

De viktigast ändringarna som gjordes år 1998 är följande. Det räcker
att aktierna i moderbolaget är marknadsnoterade i stället för inregistrera-
de vid svensk börs (första stycket 2). Villkoret att inga andelar i dotter-
bolaget far innehas av något företag som tillhör samma koncern som mo-
derbolaget (första stycket 4) är ett komplement till villkoret i 3. Med

Prop. 1999/2000:2

499

koncern avses här både svenska och utländska koncerner, se kommenta-
ren till 2 kap. 5 §. Bestämmelserna gäller även om dotterbolaget är ett
utländskt bolag (första stycket 5). Det villkor som fanns att moderbolaget
skulle äga samtliga andelar i dotterbolaget har tagits bort. Verksamhets-
villkoret har ändrats (första stycket 6). I dagens lagtext finns en definition
av rörelse. Den fick sin slutliga lydelse i utskottet. Definitionen av rörel-
se har i IL placerats i 2 kap. 24 §.

I sista stycket har lagts till en hänvisning till 48 kap. 8 §, där det finns
bestämmelser om anskaffningsutgiften på andelarna i dotter- och moder-
bolaget. I 24 kap. 2 § finns bestämmelser om att regleringen gäller också
i inkomstslaget näringsverksamhet. I 24 kap. 3 § samt i 17 kap. 6 § finns
bestämmelser om vad som gäller i fråga om andelar som blir lagertill-
gångar.

Nedsättning av aktiekapitalet m.m.

17 §

SLK:s forslag: Överensstämmer med regeringens forslag.
Remissinstanserna: Har inte några erinringar mot forslaget.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Regeln i första
stycket om att nedsättning av aktiekapitalet genom minskning av aktier-
nas nominella belopp, nedsättning av reservfonden och av överkursfon-
den skall behandlas som utdelning är i dag placerad i 3 § 7 mom. sjätte
stycket SIL, dit den flyttades år 1993 från 3 § 1 mom. SIL. Den infördes
genom 1990 års skattereform (1990:2). Bestämmelsen om överkursfond
tillkom dock år 1995.

Också bestämmelsen i andra stycket kom till år 1990 (1990:2) och pla-
cerades i 3 § 1 mom. SIL för att markera att liknande utbetalningar även
från utländska juridiska personer behandlas som utdelning. Den togs bort
år 1993, men återinfördes år 1994 i 3 § 7 mom. sjätte stycket andra me-
ningen SIL.

Utskiftningfrån ideella föreningar

18 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Regeln att vissa ut-
skiftningar till en medlem i en ideell förening från föreningen anses som
utdelning är hämtad från 3 § 8 mom. första stycket SIL. Före skattere-
formen var regeln placerad i 38 § 1 mom. andra stycket KL.

Den kom till år 1977 (Ds Fi 1975:15, prop. 1976/77:135, bet.
1976/77:SkU45, SFS 1977:572).

Prop. 1999/2000:2

500

Utskiftning från ekonomiska fijreningar

19 §

SLK:s förslag (19 och 22 §§): Överensstämmer i sak med regeringens
förslag, men bestämmelserna har ändrats redaktionellt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om utskiftning från ekonomiska föreningar i denna paragraf och i 20 och
21 §§ är hämtade från 3 § 8 mom. andra-femte styckena SIL. I 1990 års
skattereform fanns delar av paragrafen i 3 § 8 mom. andra stycket SIL.
Momentet ändrades år 1992 (förarbeten, se 20 §), år 1993 som en följd
av den då införda enkelbeskattningen och slutligen år 1994 då de år 1993
slopade reglerna återinfördes. Före skattereformen var bestämmelserna
placerade i 38 § 1 mom. fjärde stycket KL.

Att utskiftning från ekonomiska föreningar jämställdes med utdelning
infördes år 1933 (prop. 1933:171, bet. 1933:BevU64, SFS 1933:394).

Bestämmelsen om att ett belopp som motsvarar inbetald insats inte an-
ses som utdelning placerades i 22 § i SLK:s förslag. Den bestämmelsen
är en allmän bestämmelse om vad som gäller vid upplösning av ekono-
miska föreningar. Eftersom 20 och 21 §§ innehåller specialbestämmelser
vid vissa typer av upplösningar bör de placeras efter de allmänna be-
stämmelserna. Bestämmelsen om inbetald insats har därför arbetats in
här i 19 §.

I lagrådsremissen togs det in ett undantag i ett andra stycke där det
klargjordes att undantaget för inbetald insats inte gäller vid tillämpning
av 20 och 21 §§. Undantaget behövs inte med den nya lydelsen av andra
styckena i 20 och 21 §§.

20 §

SLK:s förslag: Överensstämmer, bortsett från redaktionella ändringar,
med regeringens förslag. Hänvisningen i tredje stycket finns dock inte
med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att utskiftade aktier i vissa fall inte anses som utdelning är hämtad från
3 § 8 mom. tredje stycket SIL. Den kom till år 1992 (prop. 1992/93:131,
bet. 1992/93:SkUl 5, SFS 1992:1344). Bestämmelserna i de två sista me-
ningarna i 3 § 8 mom. tredje stycket SIL om vad som gäller om de ut-
skiftade aktierna blir lager hos mottagaren har placerats i inkomstslaget
näringsverksamhet, se 24 kap. 3 §.

Lagtexten har formulerats i enlighet med ett förslag av Lagrådet.

21 §

SLK:s förslag: SLK:s förslag bygger på en lagtext som ändrats år 1998,
medan regeringens förslag utgår från den nya lagtexten. Hänvisningen i
tredje stycket finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Reglerna om fusion
av ekonomiska föreningar är hämtade från 3 § 8 mom. fjärde stycket SIL.

Prop. 1999/2000:2

501

Före år 1990 (1990:1) fanns de i 38 § 1 mom. fjärde stycket KL. De in- Prop. 1999/2000:2
fördes där år 1957 (prop. 1957:46, bet. 1957:BevU8, SFS 1957:72). Ly-
delsen ändrades senast år 1998.

Lagtexten har formulerats så att 20 och 21 §§ blir enhetligt uppbyggda.

Utdelning från delägarbeskattade utländska juridiska personer

22 §
SLK:s förslag (23 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
men en redaktionell ändring har gjorts.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Undantaget för ut-
delning från delägarbeskattade utländska juridiska personer är hämtat
från 3 § 10 mom. första stycket andra meningen SIL. Det kom till år
1989 (SOU 1988:45, prop. 1989/90:47, bet. 1989/90SkU16, SFS
1989:1039), då bestämmelserna placerades i punkt 5 av anvisningarna till
38 § KL. Bestämmelserna flyttades till sin nuvarande plats år 1990
(1990:1). I regeringens förslag har bestämmelsen preciserats till att gälla
andra utländska juridiska personer än utländska bolag. Eftersom det är
utdelning bara från sådana utländska juridiska personer som kan delägar-
beskattas enligt 6 kap. 13-16 §§ innebär det inte någon ändring utan är
bara till för att underlätta för läsaren. Detta tillägg har gjorts efter lag-
rådsföredragningen.

Utdelning och utskiftning från utländska dödsbon

23 §

SLK:s förslag (24 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
angående utländska dödsbon är hämtade från 3 § 10 mom. första stycket
tredje och fjärde meningarna samt 7 § 9 mom. SIL. Bestämmelserna i 3 §
10 mom. var före 1990 års skattereform placerade i punkt 5 (tidigare
punkt 4) av anvisningarna till 38 § KL. De har funnits med sedan KL:s
tillkomst. Bestämmelserna i 7 § 9 mom. SIL har funnits i 7 § SIL sedan
lagens tillkomst. Från KL:s tillkomst och fram till skattereformen fanns
en motsvarande bestämmelse i 54 § KL.

Skattetillgodohavanden

24 §

SLK:s förslag (25 §): Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att avoir fiscal och tax credit bör finnas kvar som exempel på skattetill-
godohavanden eftersom de har en så upplysande och preciserande funk-
tion.

502

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om skattetillgodohavanden är hämtade från 3 § 10 mom. andra och tredje
styckena SIL. Före 1990 års skattereform (1990:1) var det andra stycket
placerat i punkt 6 av anvisningarna till 38 § och det tredje i punkt 5
(tidigare 3) av anvisningarna till 41 § KL. De infördes båda år 1973
(prop. 1973:10, bet. 1973:SkU5, SFS 1973:70).

Regeringen delar inte Juridiska fakultetens vid Uppsala universitet
uppfattning att de exempel som i dag finns på skattetillgodohavanden bör
finnas kvar.

Bestämmelsen har i regeringens förslag redigerats om och delats upp i
två stycken.

Lotterier

25 §

SLK:s förslag (26 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för vissa redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om viss skattefrihet för lotterivinster är hämtad från 3 §
1 mom. SIL och 19 § första stycket andra ledet KL. Bestämmelser om
begränsning i beskattningen av svenska vinster har funnits sedan KL
kom till. Bestämmelser om utländska lotterier infördes år 1945 (prop.
1945:264, bet. 1945:BevU47, SFS 1945:408).

Bestämmelsen i andra stycket om utgifter för lottsedlar m.m. är häm-
tad från 3 § 2 mom. femte stycket SIL. Den bestämmelsen motsvarar
punkt 5 av anvisningarna till 36 § KL, som kom till år 1967 (SOU
1966:23, prop. 1967:153, bet. 1967:BevU64, SFS 1967:748).

Bostäder

Statliga räntebidrag

2(j §

SLK:s förslag (27 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att statliga räntebidrag är skattepliktiga och att avdrag far göras för
statliga räntebidrag som återbetalats, är hämtade från 3 § 1 mom. första
stycket respektive 4 mom. första stycket SIL. Bestämmelserna infördes
år 1991 (prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, SFS 1991:1833). Tidi-
gare fanns en reglering som innebar att räntebidrag minskade avdraget
för ränteutgifter.

Lagrådet ifrågasätter under rubriken ”41 och 42 kap.” behovet av den-
na paragraf. Med den formulering av 1 § som regeringen behåller kan det
knappast anses överflödigt att ta med denna bestämmelse (jämför kom-
mentaren till 1 §).

Prop. 1999/2000:2

503

Tomträttsavgälder

27 §

SLK:s forslag (28 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
tomträttsavgäld finns i dag i 3 § 4 mom. andra stycket första meningen
SIL.

Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen om avdragsrätt i 25 §
3 mom. KL. Den tillkom (då placerad i 25 § 1 och 3 mom. KL) samtidigt
som schablonbeskattningen av villor (prop. 1953:187, bet. 1954:BevU50,
SFS 1953:404). Redan tidigare hade avdrag medgetts i praxis.

Utdelning från privatbostadsföretag

28 §

SLK:s förslag (29 §): Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för att regeringen har gjort några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
utdelningar från privatbostadsföretag i första stycket är hämtad från 3 §
7 mom. tredje stycket SIL. Före 1990 års skattereform var den placerad i
punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna till 38 § KL.

Ursprungligen föreskrevs i punkt 2 av anvisningarna till 38 § KL att
utdelning som utgick i förhållande till innehavda andelar skulle hänföras
till intäkt av kapital, men däremot icke utdelning som utgick på annan
grund, t.ex. i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar. Sistnämnda
utdelningar skulle i stället hänföras till den förvärvskälla som den kunde
anses tillhöra ”på grund av sin beskaffenhet”. Som exempel angavs att
utdelningar från bostadsföreningar i förhållande till hyra eller årsavgift
skulle hänföras till inkomstslaget annan fastighet. Av 24 § fjärde stycket
KL framgick att bostadsförmåner och även andra utdelningar än i för-
hållande till andelar utgjorde intäkt av annan fastighet. När schablonbe-
skattning infördes för bostadsföreningar och bostadsaktiebolag år 1954
(prop. 1954:37, bet. 1954:BevU18, SFS 1954:51), flyttades bestämmel-
serna om utdelning från sådana företag över till punkt 2 av anvisningarna
till 38 §. Bostadsförmånen blev då skattefri, om bostaden inte var uthyrd.
Kopplingen till kapitaltillskott infördes samtidigt.

Lagrådet påpekar att den förmån som hänför sig till att avgifterna för
de med bostadsrätt upplåtna lägenheterna kan understiga marknadspriset
inte torde räknas som utdelning enligt bostadsrättslagen (1991:614). Lag-
rådet anser därför att första stycket andra meningen skall ändras från an-
nan utdelning till utdelning. Lagrådet föreslår vidare några redaktionella
ändringar. Regeringen gör följande bedömning. Sådan förmån har sedan
länge behandlats som utdelning vid beskattningen. Regeringen finner inte
skäl att ifrågasätta detta nu. När det gäller de redaktionella ändringarna
följer regeringen Lagrådets förslag.

Bestämmelsen i andra stycket finns med för att markera att även ut-
ländska motsvarigheter till privatbostadsföretag omfattas.

Prop. 1999/2000:2

504

Inkomster i samfallighet

29 §

SLK:s förslag (30 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 3 § 3 mom. sjunde
stycket SIL finns bestämmelser om inkomster av del i samfallighet. Be-
stämmelserna hänvisar till punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 41 a §
KL, där alla bestämmelser fanns före 1990 års skattereform (1990:1).

Bestämmelserna i anvisningspunkterna till 41 a § KL kom till år 1975
(Ds 1974:10, prop. 1975:48, bet. 1975:SkU22, SFS 1975:259). Belopps-
gränsen avseende fastighetens andel av samfällighetens inkomster höjdes
från 100 till 300 kronor år 1985 (prop. 1985/86:45, bet. 1985/86:SkU9,
SFS 1985:1017). I lagrådsremissen fanns ett tillägg att regeln gäller av-
kastning som under beskattningsåret överstiger 300 kronor. Orden under
beskattningsåret har strukits. För motivering, se kommentaren till
39 kap. 26 §.

Det kan vara svårt att läsa ut av lagtexten vad som skall gälla för sam-
fallighetemas inkomster. Paragrafen har utformats med hänsyn till vad
som var avsikten att beskatta år 1975 samt år 1990 (1990:1).

Eftersom regleringen bör avse endast svenska förhållanden har be-
stämmelserna begränsats till svenska samfålligheter (se första stycket).

Bestämmelsen i andra stycket om statliga räntebidrag och tomträttsav-
gälder är ett tillägg av SLK.

Med ”avkastning av kapital” torde närmast avses utdelning, ränta och
liknande, jfr prop. 1989/90:110 s. 700. Det framgår inte klart hur samfal-
lighetens avyttringar skall beskattas. I lagstiftningens förarbeten angavs
uttryckligen att kapitalvinster skulle beskattas hos delägarna (prop.
1975:48, s. 39). Texten i 41 a § KL kom dock bara att behandla ”intäkter
och kostnader i verksamheten”. Eftersom uttalandena i förarbetena var så
tydliga har det i lagtexten i tredje stycket tagits in en bestämmelse om att
kapitalvinster och kapitalförluster skall fördelas mellan delägarna.

I dag framgår det av 3 § 3 mom. sjunde stycket SIL i kombination med
punkten 4 av anvisningarna till 41 a § KL att utdelning från samfällighe-
ter som själva är skattskyldiga skall tas upp som inkomst av kapital. Att
utdelning räknas till inkomstslaget framgår redan av 41 kap. 1 § och
42 kap. 1 §. Enligt SLK:s uppfattning behövs det ingen uttrycklig be-
stämmelse om detta varför kommittén inte har tagit med någon sådan.
Regeringen delar SLK:s bedömning.

Uthyrning

30-32 §§

SLK:s förslag (31, 32 och 34 §§): Regeringens förslag till 32 § (34 § i
SLK:s förslag) bygger på ett nytt lagförslag. I övrigt överensstämmer
SLK:s förslag i sak med regeringens förslag, men vissa redaktionella
ändringar har gjorts.

Remissinstanserna: Näringslivets Skattedelegation efterlyser den be-
stämmelse som finns i 3 § 3 mom. första stycket SIL om att det inte skall

Prop. 1999/2000:2

505

beräknas något förmånsvärde för privatbostadsfastighet eller privatbo-
stad. Om bestämmelsen anses onödig bör det motiveras.

Kommentar och skälen for regeringens forslag: Bestämmelserna
om uthyrning av privatbostadsfastigheter och privatbostäder har sin nu-
varande placering i 3 § 3 mom. SIL. De infördes genom skattereformen
år 1990 (1990:1). Andra-fjärde styckena i momentet har arbetats om och
placerats i 30-32 §§. Det femte stycket, som innehåller en definition av
kapitaltillskott, var i SLK:s förslag placerat i 33 § och i lagrådsremissen
under en egen mellanrubrik efter 32 §. Det tas inte med här, se nedan.
Det sjätte stycket, som innehåller bestämmelser om räntor och hyresin-
täkter när en näringsfastighet byter karaktär till privatbostad, har place-
rats i 41 kap. 7 § och det sjunde stycket, som innehåller bestämmelser om
inkomst av del i samfällighet, har flyttats till 29 §. Privatbostadsfastighet
och privatbostad definieras i 2 kap.

Före skattereformen fanns bestämmelser om uthyrning av s.k. scha-
blontaxerad fastighet i 24 § 2 mom. samt punkt 6 av anvisningarna till
24 § KL. Uthyrning av sådana bostäder till permanentboende var alltid
skattefri. Detta gällde också uthyrning av sådan fastighet till fritidsboen-
de förutsatt att hyresintäkten inte översteg vissa i lagen angivna gränser.
Uthyrning av lägenhet i bostadsförening eller bostadsaktiebolag var
skattepliktig bara om uthyrningen var av viss omfattning. Sådan uthyr-
ning reglerades i punkt 2 tredje stycket av anvisningarna till 38 § KL och
punkt 3 av anvisningarna till 39 § KL. Inkomster i samband med andra-
handsupplåtelse av hyresrätter beskattades inte eftersom man ansåg att
sådana inkomster inte kunde hänföras till någon förvärvskälla.

SLK har inte tagit med den bestämmelse som i dag finns i första styck-
et av 3 § 3 mom. SIL om att det inte skall beräknas något förmånsvärde
för eget brukande av en privatbostadsfastighet eller privatbostad. Innan
schablonbeskattningen av privatbostadsfastigheter infördes beskattades
ägaren för värdet av bostaden som inkomst av annan fastighet. När detta
ändrades fanns det anledning att reglera det i lagtexten. Numera finns det
emellertid inte något behov av en sådan bestämmelse. Det finns inte någ-
ra bestämmelser om att det inte skall beräknas något förmånsvärde för
eget brukande av andra privata tillgångar, t.ex. bilar. Då kan det inte hel-
ler behövas i fråga om bostäder.

Det har gjorts ett antal redaktionella ändringar i bestämmelserna i för-
hållande till SLK:s förslag. I 30 § har bestämmelserna utformats mer i
överensstämmelse med dagens ordalydelse. De har därigenom också om-
vandlats till ett objektsperspektiv.

Att ordet intäkter behålls i 30 § andra stycket och 31 § första stycket
trots att det normalt ändras till inkomster beror på att det är de periodise-
rade inkomsterna, dvs. intäkterna, som skall ligga till grund för beräk-
ningen av avdraget.

1 31 § tredje stycket använder SLK termen privatbostadsföretag. Efter-
som bestämmelsen i dag gäller även för andra föreningar och bolag än
sådana som ingår i termen privatbostadsföretag i 2 kap. 17 § har termen
tagits bort. Det medför också att sista meningen i stycket att motsvarande
utländska juridiska personer skall likställas med privatbostadsföretag
(som enligt definitionen bara avser svenska föreningar och bolag) inte

Prop. 1999/2000:2

506

behövs. Även utländska andelar kan ju likställas med bostadsrätter och
omfattas därför av uttrycket i första meningen ”en bostad som innehas
med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt”.

I 3 § 3 mom. tredje stycket SIL anges i dag att vid beräkning av av-
dragsgill avgift beaktas ”övriga inbetalningar endast till den del de över-
stiger utdelning som skett på annat sätt än i förhållande till innehavda
andelar”. Förslaget i 31 § tredje stycket tredje meningen har utformats i
enlighet med detta. SLK påpekar att det kan ifrågasättas om begräns-
ningen stämmer överens med bestämmelsen om skattefrihet för utdelning
som inte överstiger avgifterna, se 28 §, men har inte tagit upp frågan om
en ändring. Regeringen tar inte heller upp frågan om en sådan ändring.

Bestämmelsen i 32 § har formulerats om i enlighet med ett förslag i en
lagrådsremiss om stoppreglema, som avlämnats den 16 september 1999.
Det förslaget bygger på förslag i betänkandet Stoppreglema (SOU
1998:116).

I SLK:s förslag finns en definition av kapitaltillskott i 33 §. Denna de-
finition fanns kvar i det till Lagrådet remitterade förslaget. Definitionen
var hämtad från 3 § 3 mom. femte stycket SIL. Den placerades där vid
1990 års skattereform. Den ursprungliga definitionen av kapitaltillskott
infördes år 1930 i punkt 3 av anvisningarna till 24 § KL (prop. 1930:142,
bet. 1930 BevU:30, SFS 1930:190). När schablonbeskattningen av bo-
stadsföreningar och bostadsaktiebolag infördes år 1954 flyttades defini-
tionen över till punkt 3 av anvisningarna till 39 § KL (prop. 1954:37, bet.
1954:BevU18, SFS 1954:51). Med viss språklig redigering är definitio-
nen densamma än i dag.

Lagrådet riktar kritik mot den definition som föreslogs i 33 § i lagråds-
remissen och uttalar att den är näst intill obegriplig. Det finns bestäm-
melser om kapitaltillskott till privatbostadsföretag också i 46 kap. 7 §.
Lagrådet påpekar att bestämmelserna i den paragrafen är uppbyggda på
ett annat sätt och att det mesta tyder på att begreppet kapitaltillskott har
olika betydelse i de två paragraferna. Lagrådet menar att dessa båda be-
stämmelser bör samordnas.

Regeringen gör följande bedömning. När det gäller 46 kap. 7 § framgår
det av paragrafen att alla kapitaltillskott inte omfattas av den bestämmel-
sen. Det finns därför ingen anledning att ha en gemensam definition för
dessa två situationer. Regeringen kan instämma i att den i 33 § i lagråds-
remissen föreslagna definitionen av kapitaltillskott är svår att förstå. Man
kan ifrågasätta om det är nödvändigt att ha en särskild definition av ka-
pitaltillskott här. Regeringens slutsats är att bestämmelsen inte bör tas
med här. I stället far det övervägas om det behövs en sådan bestämmelse
och hur den i så fall skall utformas samt om det kan ske en samordning
av användningen i IL av uttrycket kapitaltillskott till privatbostadsföre-
tag. Detta far emellertid avvakta till ett senare tillfälle.

Prop. 1999/2000:2

507

Avdrag for underskott som uppkommit i en näringsverksamhet

Underskott av andelshus

33 §

SLK:s förslag (35 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. I andra stycket finns dock skuldsanering inte med. Det sista stycket
finns inte heller med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för underskott av andelshus är hämtad från 3 § 13 mom. andra
och tredje styckena SIL. Avdragsrätten infördes år 1991 (bet.
1991/92:SkU13, SFS 1991:2007). Bestämmelserna justerades år 1993.
Att avdragsrätten är begränsad till 70 % framgår av 3 § 2 mom. tredje
stycket SIL.

Eftersom det råder en valfrihet att yrka detta avdrag har bestämmelsen
utformats så att underskottet får dras av. Enligt dagens lydelse får under-
skottet dras av som reaförlust. Detta har ändrats till att 70 procent av un-
derskottet far dras av, vilket är den materiella innebörden av dagens be-
stämmelse.

I andra stycket har skuldsanering lagts till i regeringens förslag för att
uppräkningen skall bli heltäckande. Det sista stycket har efter förslag av
Lagrådet lagts till för att förtydliga hur denna bestämmelse förhåller sig
till bestämmelsen i 40 kap. 2 § (se Lagrådets yttrande angående 34 § i
lagrådsremissen). Som Lagrådet påpekar behövs bestämmelsen för att de
resterande 30 procenten av underskottet (som inte far dras av enligt den-
na paragraf) inte skall anses som kvarstående och dras av enligt 40 kap.
2§.

Underskott av avslutad näringsverksamhet

34 §

SLK:s förslag (36 §): Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för att enligt SLK:s förslag faller underskottet bort helt och
hållet om det beror på att tillgångar eller skulder har tagits ut ur verksam-
heten utan att uttagsbeskattas. I fjärde stycket finns inte skuldsanering
med. Regeringen har vidare gjort några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund föreslår att bestämmel-
sen skall ändras så att det framgår att underskottet begränsas endast till
den del uttagsbeskattning har underlåtits.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om vad som gäller för underskott av näringsverksamhet som uppkommer
det år då en enskild näringsidkare upphör att bedriva verksamheten har
sin nuvarande placering i 3 § 13 mom. första och tredje styckena SIL. Att
avdragsrätten är begränsad till 70 % framgår av 3 § 2 mom. tredje stycket
SIL. Bestämmelserna kom till år 1990 (1990:1) och ändrades år 1993.

Liksom 33 § har denna bestämmelse utformats så att 70 procent av un-
derskottet skall dras av i stället för att avdrag far ske enligt vad som gäl-
ler för kapitalförlust.

Prop. 1999/2000:2

508

Regeringen instämmer i Sveriges Advokatsamfunds inställning att av-
draget for underskott skall begränsas bara till den del underskottet beror
på att tillgångar eller tjänster har tagits ut utan uttagsbeskattning. Den
nya andra meningen i första stycket har därför ändrats genom att om har
ersatts med till den del. I SLK:s förslag står att detta gäller om tillgångar
eller skulder har tagits ut ur verksamheten. I dagens lagtext står det till-
gångar eller tjänster. Det finns inte någon motivering i SLK:s förslag till
varför denna ändring har gjorts och inte heller ett påpekande att det har
gjorts en ändring. Regeringens förslag utgår från gällande lagtext.

Lagrådet påpekar att den i lagrådsremissen föreslagna lydelsen av
tredje meningen i första stycket är otydlig. Där står att avdrag dock inte
skall göras till den del ”underskottet beror på att tillgångar eller tjänster
har tagits ut ur verksamheten utan att det skett någon uttagsbeskattning”.
Lagrådet föreslår att första stycket skall delas upp i två samt en ny lydel-
se av dessa två stycken för att det skall framgå att hänsyn skall tas till
samtliga uttag som förekommit i verksamheten, dvs. även uttag som i sig
inte medfört förlust. Regeringen följer i sak Lagrådets förslag till änd-
ringar, men gör vissa redaktionella ändringar.

I jjärde stycket har skuldsanering lagts till i regeringens förslag för att
uppräkningen skall bli heltäckande. Vidare har avdraget ersatts av sådant
underskott. Då framgår det tydligare att det är det okvoterade underskot-
tet, och inte avdraget, som skall minskas med summan av de skulder i
verksamheten som fallit bort genom ackordet eller skuldsaneringen.

43 kap. Utdelning och kapitalvinst på andelar i onoterade
foretag

Kapitlet var placerat som 41 a kap. i SLK:s förslag. Det innehåller be-
stämmelser om i vilken utsträckning utdelning och kapitalvinst på ande-
lar i onoterade företag inte skall tas upp som intäkt. Lättnaden i ägarbe-
skattningen för små och medelstora företag infördes år 1996, förarbeten,
se nedan.

I detta kapitel har även tagits in de bestämmelser som är gemensamma
för beräkningen av undantagen från skatteplikt och beräkningen av det
kapitalvinstbeskattade utrymmet, nämligen

- beräkningen av lönesummetillägg i 3 § 12 d mom. SIL,

- altemativreglema för beräkningen av anskaffningskostnad i 3 § 12 c
mom. SIL, och

- lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning
av ägare i fåmansföretag.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas om inget annat sägs, till följan-
de förarbeten bara genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes
eller ändrades.

Prop. 1999/2000:2

509

1990:2 En alternativ metod att beräkna anskaffningskostnaden kopplad
till det allmänna prisläget år 1990 och ett tak för tjänstebeskattad
kapitalvinst infördes, prop. 1990/91:54, bet. 1990/9l:SkU10,
SFS 1990:1422

1991 En alternativ metod för beräkning av anskaffningskostnaden
kopplad till förmögenhetsvärdet vid utgången av år 1990 inför-
des, prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, SFS 1991:1833

1994:1 Altemativregeln avseende förmögenhetsvärdet togs bort, en re-
gel avseende kapitalunderlaget i bolaget infördes och dåvarande
3 § 12 a mom. SIL, dvs. löneunderlaget infördes, Ds 1994:26,
prop. 1993/94:234, bet. 1993/94:SkU25, SFS 1994:775 och 778

1994:2 Kvoteringen av kapitalvinster slopades samtidigt som den eko-
nomiska dubbelbeskattningen återinfördes, justeringar i KapUL,
prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS 1994:1859 och 1894

1995 Den nuvarande indelningen i moment infördes, tillämpningsom-
rådet utvidgades för indirekt ägande och kom också att omfatta
utländska bolag, prop. 1995/96:109, bet. 1995/96:SkU20, SFS
1995:1626

1996 Lättnaden i ägarbeskattningen infördes, SOU 1996:119, prop.
1996/97:45, bet. 1996/97:SkU13, SFS 1996:1611

Kommentar till paragraferna

Tillämpningsområde

SLK:s förslag: Överensstämmer i stort med regeringens förslag. SLK
använder i tredje strecksatsen i andra stycket ”inkomstbeskattningen inte
är väsentligt lindrigare” i stället för jämförlig beskattning.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anför att enligt
nuvarande lydelse gäller bestämmelserna på utdelningar och kapital-
vinster på bl.a. andelar i utländska juridiska personer om den utländska
juridiska personen är underkastad sådan jämförlig beskattning som avses
i 7 § 8 mom. SIL. Delegationen avstyrker SLK:s ändring av rekvisitet
jämförlig beskattning till ”inkomstbeskattningen inte är väsentligt lindri-
gare” eftersom detta medför risk för ändrad innebörd.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Första stycket inle-
der kapitlet och anger dess innehåll. Bestämmelserna gäller bara för fy-
siska personer och dödsbon.

Andra och tredje styckena med de grundläggande förutsättningarna för
att bestämmelserna skall tillämpas är hämtade från 3 § 1 a och 1 g mom.
SIL. Kravet på utländska juridiska personers beskattning uttrycks i dag
genom en hänvisning till 7 § 8 mom. sjätte stycket 2 SIL. SLK har gjort
en självständig reglering av samma lydelse som i motsvarande lagrum

Prop. 1999/2000:2

510

(24 kap. 20 §). Angående formuleringen, se kommentaren till 24 kap.
20 §. Regeringen har i kommentaren till nämnda bestämmelse redogjort
för skälen till att dagens uttryck jämförlig beskattning får stå kvar i rege-
ringens förslag. Tredje strecksatsen i andra stycket har formulerats i en-
lighet härmed.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer i stort med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket framhåller att SLK inte kom-
menterat tillägget av ordet ett före dotterbolag i punkt 2. Verket anser att
det kan hävdas att bestämmelsen far en annan innebörd jämfört med nu
gällande lydelse. Verket föreslår också att det läggs till i bestämmelsen
en hänvisning till definitionen av marknadsnoterad i 48 kap. 5 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: De närmare förut-
sättningarna för att bestämmelserna skall tillämpas kommer från 3 § 1 a
mom. SIL.

Regeringen delar Riksskatteverkets uppfattning att SLK:s tillägg av
ordet ett före dotterföretag skulle kunna innebära en materiell ändring av
gällande rätt. Någon sådan ändring är inte avsedd. I regeringens förslag
har därför ordet ett tagits bort.

I lagtexten hänvisas generellt inte till sådana definitioner som finns
med i 2 kap. 1 §. Någon hänvisning tas därför inte in i denna bestämmel-
se.

I första stycket punkterna 3 och 4 har några redaktionella ändringar
gjorts i regeringens förslag.

Utdelning

3 och 4 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
3 § har formulerats på ett annorlunda sätt i SLK:s förslag. I 4 § första
stycket 3 använder SLK uttrycket lönesummetillägg i stället för löneun-
derlag. I andra stycket står aktier i stället för en andel. 14 § tredje stycket
i SLK:s förslag finns ingen hänvisning till 16 §. Andra meningen i tredje
stycket finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det av 3 § bör framgå
att beräkningen av lättnadsbeloppet bör göras med två decimaler. Vidare
anser verket att första meningen i 4 § bör formuleras enligt följande
”Underlaget för lättnadsbelopp enligt 3 § 1 är summan av ...”. Näringsli-
vets skattedelegation anför att tredje stycket i 4 § bör även hänvisa till de
begränsningar som följer av 16 § (13 § i SLK:s förslag).

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i 3 §
om hur stor del av en utdelning som inte skall tas upp som intäkt är
hämtad från 3 § 1 b mom. och 1 c mom. första stycket SIL. Uttrycket
underlag för lättnadsbelopp föreslås av SLK som byter uttrycket sparad
lättnad mot sparat lättnadsutrymme (se 6 §). Bestämmelsen har fatt sin
nuvarande lydelse år 1998 då procentsatsen vid beräkning av lättnadsbe-
loppet höjdes från 65 % till 70 % (prop. 1997/98:150, bet.

Prop. 1999/2000:2

511

1997/98:FiU20, SFS 1998:593). Av förarbetena till nuvarande bestäm-
melse, prop. 1996/97:45 s. 56, framgår att lättnadsbeloppet bör beräknas
med två decimaler eftersom statslåneräntan fastställs med två decimaler.
Det finns enligt regeringens bedömning inte något skäl att nu införa en
sådan bestämmelse i lagtexten.

SLK använder ordet lönesummetillägg i stället för löneunderlag i 4 §
första stycket 3. Enligt regeringens uppfattning är termen lönesumme-
tillägg missvisande och bör ersättas av löneunderlag. Lagtexten blir lät-
tare att läsa om den inte belastas onödigt med svåra termer. Regeringen
anser däremot inte att en sådan hänvisning till 3 § 1 som Riksskatteverket
föreslår, tillför lagtexten något ytterligare.

I 4 § andra stycket har en redaktionell ändring gjorts i regeringens för-
slag.

I 4 § tredje stycket har en hänvisning till 16 § (13 § i SLK:s förslag)
lagts till. I dag görs i 3 § 1 b mom. SIL motsvarande hänvisning till 12 d
mom. andra och tredje stycket i samma lag. Hänvisningen till 57 kap. 4 §
(52 kap. 3 i SLK:s förslag) har tagits bort eftersom begreppet kvalifice-
rade andelar finns med i katalogen i 2 kap. 1 §. Bestämmelsen i tredje
stycket har ändrats senast år 1999 (prop. 1998/99:48, bet.
1998/99:SkU15, SFS 1999:201). Ändringen innebär att vid beräkningen
av lättnadsbelopp skall, om andelar i betydande omfattning ägs av utom-
stående som har rätt till utdelning, löneunderlaget för andelsägare som
har en kvalificerad andel beräknas utan beaktande av de s.k. spärreglerna
i 15 och 16 §§.

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. SLK har
dock formulerat bestämmelsen på ett annorlunda sätt.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att vid benefika förvärv får
förvärvaren enligt 7 § överta den tidigare ägarens sparade lättnadsut-
rymme. Den föreslagna lydelsen innebär dock att förvärvaren inte far
överta något lättnadsutrymme vid benefikt förvärv eftersom lättnadsbe-
loppet enligt definitionen i 3 § består av såväl årets lättnadsbelopp som
det sparade lättnadsutrymmet. För att undvika en konflikt mellan 5 och
7 §§ bör bestämmelsen formuleras om.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
effekten av förvärv under beskattningsåret är hämtad från 3 § 1 b mom.
andra stycket SIL. Såsom Riksskatteverket anmärkt har SLK:s förslag
fatt en otydlig formulering. Bestämmelsen har därför formulerats om i
regeringens förslag.

Sparat lättnadsutrymme

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer i princip med regeringens förslag bort-
sett från att bestämmelserna i andra stycket har en annan formulering.

Remissinstanserna: Riksskatteverket föreslår att andra meningen i
andra stycket formuleras enligt följande ”Detta gäller dock bara om fö-

Prop. 1999/2000:2

512

retaget inte är undantaget enligt 2 § första stycket”. Verket menar att Prop. 1999/2000:2
SLK:s förslag kan läsas som att lättnadsbeloppet far foras vidare endast
om ett företag är marknadsnoterat, innehar mer än 25 % av andelarna
eller rösterna i ett marknadsnoterat aktiebolag, osv.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första stycket om sparat lättnadsutrymme är i dag placerade i 3 § 1 c
mom. första stycket första meningen SIL.

Regleringen i andra stycket av när ett företag inte lämnat någon utdel-
ning kommer från 3 § 1 d mom. SIL. Regeringen delar Riksskatteverkets
uppfattning att bestämmelserna i andra stycket fått en otydlig utformning
i SLK:s förslag. I regeringens förslag har andra stycket formulerats om.

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kontinuitet vid benefika förvärv är hämtad från 3 § 1 c mom. andra
stycket SIL.

Kapitalvinst

8§
SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
SLK använder dock ordet aktier i stället for en andel. Vidare har SLK
formulerat första meningen på så sätt att ”ett belopp som överstiger
summan av beskattningsårets lättnadsbelopp och det sparade lättnadsut-
rymmet tas upp som intäkt” i stället for ”ett belopp som överstiger det
sparade lättnadsbeloppet tas upp som intäkt”. Slutligen finns i SLK:s
förslag i en andra mening en hänvisning i fråga om marknadsnoterade
företag till 9 och 10 §§.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att eftersom lättnadsbelop-
pet beräknas per andel bör utgångspunkten vara hur kapitalvinsten på en
andel behandlas. Vidare föreslår Riksskatteverket att uttrycket ”beskatt-
ningsårets återstående lättnadsbelopp” utgår. Om utdelning lämnas före
avyttringen och om utdelningen understiger lättnadsbeloppet blir mellan-
skillnaden automatiskt sparat lättnadsutrymme enligt 6 §. Begreppet
”beskattningsårets återstående lättnadsbelopp” blir därmed överflödigt.
Det kan dessutom enligt verket ifrågasättas om inte begreppet skulle
kunna medföra en dubbelräkningseffekt. Det sparade lättnadsutrymmet
ingår nämligen i lättnadsbeloppet enligt definitionen i 3 § samtidigt som
det enligt denna paragraf skall öka lättnadsbeloppet. Verket föreslår att
första meningen formuleras enligt följande. ”Av en kapitalvinst på en
andel skall bara ett belopp som överstiger det sparade lättnadsutrymmet
tas upp som intäkt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur stor del av en kapitalvinst som inte skall tas upp som intäkt är i dag
placerad i 3 § 1 e mom. SIL.

513

17 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

Såsom Riksskatteverket framhåller beräknas lättnadsbeloppet per an-
del. I regeringens förslag till IL används ordet andel i stället för aktie.
Ordet aktier har därför i regeringens förslag bytts ut mot en andel. Riks-
skatteverket har föreslagit att meningen formuleras på så sätt att av en
kapitalvinst skall bara ett belopp som överstiger det sparade lättnadsut-
rymmet tas upp som intäkt. Bestämmelsen kan med fördel formuleras på
sätt som Riksskatteverket har föreslagit. I regeringens förslag har me-
ningen därför formulerats om i enlighet härmed.

I SLK:s förslag finns för marknadsnoterade företag i andra meningen
en hänvisning till 9 och 10 §§. Enligt regeringens mening behövs inte
hänvisningen. Av rubriken före 9 § framgår att det i de följande paragra-
ferna finns bestämmelser om marknadsnoterade företag. I regeringens
förslag har den andra meningen tagits bort.

Verkan av en marknadsnotering

9 och 10 §§

SLK:s forslag: Överensstämmer, med undantag av några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om utdelning och kapitalvinst i fråga om företag som marknadsnoteras är
hämtade från 3 § 1 f mom. SIL. Begränsningen till marknadsnotering
efter år 1996 har inte tagits med i IL utan framgår endast av ILP.

Andelsbyten

SLK:s forslag: Rubriken och bestämmelsen finns inte med i SLK:s för-
slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen har
utformats som en hänvisning till reglerna om uppskov med beskattningen
vid andelsbyten i 49 kap. 32 § som infördes år 1998 (se vidare kommen-
taren till nämnda paragraf).

Löneunderlag

12-16 §§

SLK:s förslag (11-16 §§): Överensstämmer i sak med regeringens för-
slag. I 11 § i SLK:s förslag finns en definition av lönesummetillägg som
inte finns med i regeringens förslag. Paragraferna har en annan ordnings-
följd i SLK:s förslag. I 12 § andra stycket (14 § i SLK:s förslag) finns
orden eller andelar med. 113§2(15§2i SLK:s förslag) finns ordet
svenska med i SLK:s förslag. Vidare har bestämmelsen en annan formu-
lering. Definitionen av begreppet prisbasbelopp finns inte med i 14 8
(16 § i SLK:s förslag).

Prop. 1999/2000:2

514

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att bestämmelsen i 13 § 2
(16 § 2 i SLK:s förslag) torde ha ändrats i sak i SLK:s förslag eftersom
det inte i gällande lagtext finns någon begränsning till delägarrätter som
getts ut av samma svenska koncern. Verket framhåller att det av 14 §
(16 § i SLK:s förslag) måste framgå att det är prisbasbeloppet året före
beskattningsåret som avses. I den allmänna definitionen i 2 kap. 27 §
avses prisbasbeloppet året före taxeringsåret, dvs. beskattningsåret.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att det kapitalinkomstbeskattade utrymmet kan utökas med stöd av ett
löneunderlag är i dag placerade i 3 § 12 d mom. SIL. De infördes år 1994
(1994:1), då i 3 § 12 a mom. SIL. Bestämmelserna ändrades år 1996 i
samband med att lättnadsreglema för onoterade företag infördes. År 1997
infördes bestämmelsen att hela underlaget får medräknas (prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, SFS 1997:448).

Regeringen har i kommentaren till 4 § närmare utvecklat varför be-
greppet lönesummetillägg inte bör införas IL. Eftersom ordet lönesum-
metillägg ersätts med löneunderlag i regeringens förslag blir innehållet
11 § i SLK:s förslag en upprepning av vad som framgår av 4 §. Bestäm-
melsen har därför tagits bort i regeringens förslag.

Regeringen delar Riksskatteverkets bedömning att begränsningen ”av
samma svenska koncern” kan innebära en icke avsedd materiell ändring
av bestämmelsen i 13 § 2. I regeringens förslag har ordet svenska tagits
bort. Vidare har bestämmelsen formulerats om så att den blir lättare att
förstå.

Av nuvarande bestämmelse i 12 § d mom. första stycket sista mening-
en SIL framgår att vid tillämpningen av bestämmelsen avses prisbasbe-
loppet året före beskattningsåret. Med prisbasbelopp avses i IL enligt
2 kap. 27 § prisbasbeloppet året före taxeringsåret. I regeringens förslag
har i 14 § lagts till att med prisbasbelopp avses vid tillämpning av denna
bestämmelse prisbasbeloppet året före beskattningsåret.

Andelar förvärvade före år 1990

17 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket föreslår att begreppet anskaff-
ningsutgift byts ut mot anskaffningsvärde med hänsyn till att begreppet
anskaffningsvärde används för att definiera hur det genomsnittliga om-
kostnadsbeloppet skall beräknas. I 4 § 1 hänvisas till det omkostnadsbe-
lopp som skulle ha använts om andelen hade avyttrats vid tidpunkten för
utdelningen, dvs. det genomsnittliga omkostnadsbeloppet beräknat enligt
48 kap. 7 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att anskaffningsvärdet för andelar räknas upp i viss omfattning är i dag
placerad i 3 § 12 c mom. andra stycket SIL. Dess motsvarighet infördes
år 1990 (1990:2), då i 3 § 12 mom. fjärde stycket SIL. Bestämmelsen om
kapitaltillskott finns inte med i nuvarande lagtext. Avsikten är dock att

Prop. 1999/2000:2

515

bestämmelsen skall tolkas så. I IL har därför införts en uttrycklig be-
stämmelse om ovillkorliga kapitaltillskott.

Riksskatteverket föreslår att ordet anskaffningsutgift byts ut mot an-
skaffningsvärde. Regeringen har föreslagit att ordet anskaffningsvärde
byts ut mot anskaffningsutgift i 44 kap. 14 §. Ordet anskaffningsutgift bör
därför stå kvar i denna bestämmelse.

Andelar förvärvade före år 1992

Beräkning av omkostnadsbeloppet

18 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att anskaffningsutgiften kan kopplas till kapitalunderlaget i företaget är
hämtad från 3 § 12 c mom. tredje stycket SIL. Den infördes år 1994
(1994:1), då i 3 § 12 mom. fjärde stycket SIL.

Beräkning av kapitalunderlaget

19-23 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag. Bestämmelserna har dock en annan ord-
ningsföljd i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anser inte att det
förhållandet att beräkningsgrunden är taxeringsvärdet utesluter att 2 §
också skall vara tillämplig på fastigheter belägna utanför Sverige. Dele-
gationen framhåller att i nuvarande lydelse finns inte inskränkningen till
fastigheter i Sverige. Sveriges Advokatsamfund anser att begränsningen
till fastigheter belägna i Sverige är både en omotiverad och en obefogad
diskriminering.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om hur det kapitalvinstbeskattade utrymmet skall beräknas när alternativ-
regeln i 18 § tillämpas är hämtade från 2-8 §§ KapUL. Lagen infördes år
1994(1994:1).

Utformningen överensstämmer i stora drag med 33 kap. 12 §, se vidare
kommentaren till detta kapitel.

20 § har formulerats om mot bakgrund av att begreppet skattemässigt
värde har en annan innebörd i regeringens förslag än i SLK:s förslag (jfr
kommentaren till 2 kap. 31-33 §§). Huvudregeln i första stycket är att
tillgångarna skall tas upp till det skattemässiga värdet. Andelar i handels-
bolag skall dock tas upp till den justerade anskaffningsutgiften. I 22 och
23 §§ finns också regler i fråga om andelar i dotterbolag och fastigheter.

SLK har i 22 § infört en uttrycklig begränsning till fastigheter i Sveri-
ge. Remissinstanserna ifrågasätter inskränkningen till svenska fastighe-
ter. Eftersom man i 23 § utgår från taxeringsvärdet ligger det i sakens

Prop. 1999/2000:2

516

natur att det är fråga om svenska fastigheter. Regeringen ansluter sig
bortsett från några redaktionella ändringar till SLK:s forslag.

Lagrådet anser att avsättningar är en bättre term än skuldreservering-
ar. Andra stycket i 23 § har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Justering av kapitalunderlaget

24-27 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. SLK har
dock formulerat 27 § på ett annorlunda sätt.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att det kan förekomma att
den skattskyldige under ett och samma kalenderår erhåller två utdelning-
ar. SLK har ändrat uttrycket ”utdelat belopp” till ”det utdelade beloppet”
i 26 § första stycket. Den föreslagna lydelsen i 26 § kan uppfattas som att
kapitalunderlaget skall räknas om före den andra utdelningen. Justering
skall emellertid ske enligt gällande regler först sedan det utdelade belop-
pet har fördelats enligt bestämmelserna i 3 § 12 mom. SIL.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att kapitalunderlaget kan justeras i vissa fall är hämtade från 9 och
10 §§ KapUL. Vissa förtydliganden och justeringar kom till år 1994
(1994:2).

Regeringen anser inte att SLK:s förslag i 26 § första stycket är otyd-
ligt. Även om det har förekommit flera utdelningar under beskatt-
ningsåret ryms de enligt regeringens mening in under begreppet ”det ut-
delade beloppet”. För att undanröja alla tveksamheter föreslår dock rege-
ringen att uttrycket ”det utdelade beloppet” byts ut mot utdelat belopp.

Regeringen har i förtydligande syfte formulerat om bestämmelserna i
27 §. Uppdelningen i två punkter har tagits bort.

AVD. VII KAPITALVINSTER OCH
KAPITALFÖRLUSTER

Eftersom bestämmelserna om beräkning av kapitalvinster och kapital-
förluster i stor utsträckning är gemensamma för inkomstslagen närings-
verksamhet och kapital har de placerats i en särskild avdelning som är
gemensam för de båda inkomstslagen. Här regleras också beskattnings-
tidpunkten för dessa vinster och förluster. Definitionerna av vad som
avses med kapitalvinst och kapitalförlust finns däremot i respektive in-
komstslag.

Efter ett inledande kapitel med de grundläggande bestämmelserna om
vad som avses med avyttring, om hur intäkten beräknas och när beskatt-
ningstidpunkten infaller (44 kap.) följer särskilda kapitel för de olika till-
gångsslagen. Så har avyttring av fastigheter, bostadsrätter och andelar i
handelsbolag lagts i var sitt kapitel (45, 46 respektive 50 kap.). Bestäm-
melserna om avyttring av andelar och andra delägarrätter samt fordrings-
rätter och utländsk valuta bildar ett kapitel (48 kap.). I avdelningen har
också placerats ett kapitel om uppskov vid avyttringar i samband med

Prop. 1999/2000:2

517

andelsbyten (49 kap.). Det kapitlet gäller i alla tre inkomstslagen och
också i fråga om lagertillgångar. Vinster vid avyttring av övriga tillgång-
ar (lös egendom) har lagts i ett slags restkapitel (52 kap.).

Reglerna om uppskovsavdrag, som tillämpas bara vid avyttring av pri-
vatbostäder och följaktligen aktualiseras bara i inkomstslaget kapital,
utgör en så integrerad del av kapitalvinstberäkningen att de har tagits in i
avdelningen (47 kap.).

Bestämmelser om att beskattning i vissa fall skall ske i näringsverk-
samhet när en andel i ett handelsbolag avyttras har också förts till denna
avdelning, eftersom tillämpningen utlöses vid en avyttring (51 kap.).

Det finns ett kapitel som berör olika sorters tillgångar och som gäller
när en fysisk person överlåter en tillgång till underpris till ett företag som
han eller en närstående är delägare i. Där regleras omkostnadsbeloppet
för de överlåtna tillgångarna, det förvärvande företagets anskaffningsut-
gift för tillgångarna och anskaffningsutgiften för andelarna i det förvär-
vande företaget (53 kap.). Kapitlet gäller huvudsakligen i inkomstslaget
kapital.

Bestämmelserna om vinster eller förluster för den som betalar skulder i
utländsk valuta gäller inte för inkomstslaget näringsverksamhet. De har
ändå placerats i den gemensamma avdelningen för att bestämmelserna
om kapitalvinster skall hållas samlade. Bestämmelserna har lagts i slutet
av avdelningen (54 kap.).

Slutligen har det lagts in ett nytt 55 kap. om ersättning på grund av in-
sättningsgaranti och investerarskydd. Bestämmelserna i detta kapitel be-
handlar både kapitalvinster och annan kapitalavkastning. De gäller i såväl
inkomstslaget kapital som näringsverksamhet och i näringsverksamhet
gäller de både i fråga om kapitaltillgångar och lagertillgångar. Reglerna
har av praktiska skäl lagts sist här i avdelning VII. I inledningen till
55 kap. finns en motivering till placeringen här.

44 kap. Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster
och kapitalförluster

I kapitlet finns de grundläggande bestämmelserna för beräkningen av
kapitalvinster och kapitalförluster. Här anges bl.a. vad som avses med
avyttring och när beskattningstidpunkten infaller. Här finns också be-
stämmelser om ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden
och om ersättning för avyttrade tillgångar i form av livränta. Kapitlet är
placerat som 42 kap. i SLK:s förslag.

Kapitlet motsvaras i dag i stort sett av 24 § 1-5 mom. SIL. De särskil-
da bestämmelserna om fastigheter i 24 § 1 mom. fjärde stycket första
meningen SIL har dock placerats dels i 2 kap. 6 § andra stycket, dels i

45 kap. 1 § andra stycket. Särbestämmelserna i 24 § 2 mom. tredje och
fjärde styckena SIL om andelar i handelsbolag har placerats i kapitlet om
avyttring av sådana andelar (50 kap. 2 §).

Prop. 1999/2000:2

518

Bakgrund

Enligt de ursprungliga reglerna i 1928 års kommunalskattelag kapital-
vinstbeskattades avyttring av lös egendom som förvärvats genom köp,
byte eller på liknande sätt, om avyttringen skedde inom fem år efter för-
värvet. I fråga om fast egendom var tidsgränsen i stället tio år. Avyttring
av egendom som förvärvats genom arv, gåva, bodelning eller på liknande
sätt var däremot skattefri. Beskattningen skedde i inkomstslaget tillfällig
förvärvsverksamhet.

År 1951 avtrappades beskattningen alltefter innehavstidens längd for
att fa en mjukare övergång mellan skattefrihet och skatteplikt. De yttre
tidsramarna ändrades emellertid inte. Samtidigt blev försäljning av till-
gångar som någon fatt vid bodelning i vissa fall eller i gåva av make eller
släkting skattepliktig.

Fram till införandet under åren 1966 och 1967 av den eviga kapital-
vinstbeskattningen vid avyttring av aktier och liknande samt fastigheter
gjordes i övrigt huvudsakligen bara tekniska justeringar. Sistnämnda år
blev alla avyttringar av sådana tillgångar skattepliktiga, oberoende av på
vilket sätt de förvärvats. Vinster vid avyttring av andelar i bostadsrätts-
föreningar gjordes eviga år 1983 (Ds 1982:6, prop. 1983/84:67, bet.
1983/84:SkU23, SFS 1983:1043). För avyttring av andelar i handelsbo-
lag infördes år 1988 omfattande förändringar vid beräkning av ingångs-
värdet (Ds 1988:44, prop. 1988/89:55, bet. 1988/89:SkU16, SFS
1988:1518). Bestämmelserna om avyttring av övrig lös egendom förblev
i stort sett oförändrade fram till 1990 års skattereform (1990:1).

Större ändringar

En av de större ändringarna är att uttrycket finansiella instrument inte
används utan ersätts av andra uttryck. I avsnitt 7.2.8 finns en redogörelse
för bakgrunden till detta och för vilka uttryck som används i stället.

En annan ändring är att terminer i IL alltid omfattar bara terminer som
är lämpade för allmän omsättning. Avgränsningen i fråga om terminer
syftar bl.a. till att skilja mellan å ena sidan den särskilda företeelse som
allmänt kallas terminskontrakt och som är lämpad för allmän omsättning
och å andra sidan sådana köp där överlämnande och betalning sker korta-
re eller längre tid efter avtalets ingående. Behovet att göra en avgräns-
ning har främst rört beskattningstidpunkten. I de flesta andra bestämmel-
ser om terminer saknas det betydelse om ett avtal räknas som en termin
eller ej t.ex. på grund av att samma regler gäller i båda fallen eller att de
avtal som inte är avsedda för allmän omsättning inte kan omfattas av en
viss regel om terminer. Den definition som finns för terminer i fråga om
beskattningstidpunkten (24 § 4 mom. fjärde stycket SIL) kan därför göras
generell. Lagrådet har haft synpunkter i denna fråga, se vidare i författ-
ningskommentaren till 11 §, där definitionen har placerats. Se även vad
som sägs om finansiella instrument i avsnitt 7.2.8.

Termen optioner, 12 § i detta kapitel, omfattar i IL däremot alla sorters
optioner, oberoende av om de är lämpade för handel eller inte. När det
finns ett krav på att de skall vara lämpade för allmän omsättning skrivs

Prop. 1999/2000:2

519

det ut. Av nuvarande lagstiftning framgår inte med säkerhet om bestäm-
melserna om optioner genomgående avser bara sådana optioner som är
lämpade för allmän omsättning. Termen optioner förekommer i KL i
punkt 3 a av anvisningarna till 32 § och 53 § 1 mom. I SIL förekommer
termen i 2 § 9 mom., 3 § 1 mom., 6 § 1 mom., 24 § 2 och 4 mom. samt
27 § 1,2 och 3 mom. I vissa av bestämmelserna har man främst haft så-
dant ”som är lämpat for allmän omsättning” i tankarna. I andra åter är det
mer tveksamt om man avsett att göra någon sådan avgränsning. Bestäm-
melserna i detta kapitel har utformats med utgångspunkt i att de avser
såväl optioner som är lämpade for allmän omsättning som andra optio-
ner. Bestämmelserna finns i 4 § (24 § 2 mom. första stycket andra me-
ningen SIL) samt 10 och 20 §§ (2 mom. sjätte stycket SIL). Eftersom det
är ordet förvärva som används, omfattas även teckningsoptioner. Det
överensstämmer i de flesta fall med gällande rätt. I de fall teckningsop-
tioner inte omfattas av dagens reglering anges i stället uttryckligen vilken
typ av optioner (köp- och/eller säljoptioner) som avses. Se även vad som
sägs om finansiella instrument i avsnitt 7.2.8.

Prop. 1999/2000:2

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1951 Skatteplikt vid avyttring efter vissa benefika fång, SOU 1949:9,
prop. 1951:170, bet. 1951:BevU62, SFS 1951:761

1966 Kapitalvinstbeskattning av aktier blev evig i tiden, SOU
1966:72, prop. 1966:90, bet. 1966:BevU46, SFS 1966:215

1967 Kapitalvinstbeskattning av fastigheter blev evig i tiden, SOU
1966:23 och 24, prop. 1967:153, bet. 1967:BevU64, SFS
1967:748

1990:1 1990 års skattereform, SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:651

1990:2 1990 års skattereform, prop. 1990/91:54, bet. 1990/91 :SkU10,
SFS 1990:1422

1992 Ombildning av ekonomiska föreningar i vissa fall, prop.
1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS 1992:1344

1993 Utdelning från svenska företag blev skattefri, SOU 1992:67,
1993:29, Ds 1993:28, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15,
SFS 1993:1543

1994:1 Avyttringsbegreppet utvidgades, prop. 1993/94:234, bet.
1993/94:SkU25, SFS 1994:778

520

Prop. 1999/2000:2

1994:2 Utdelning från svenska företag blev återigen skattepliktig, prop.
1994/95:25, bet. 1994/95:LU32, 1994/95:FiUl, 1994/95:NU13,
SFS 1994:1859

1998 Omstruktureringar av företag, SOU 1998:1, prop. 1998/99:15,
bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag (1 § första, andra och fjärde styckena): Överensstäm-
mer med regeringens förslag med undantag for att SLK:s förslag inte
innehåller några bestämmelser om förpliktelser och inte heller några
hänvisningar till 49, 53 eller 55 kap.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll. Vidare markeras att det därutöver finns
särskilda bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster i andra
kapitel.

Enligt 41 kap. 2 § första stycket tredje strecksatsen avses med kapital-
vinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital också vinst och förlust på
grund av förpliktelser enligt terminer, köp- eller säljoptioner och liknan-
de avtal. Motsvarande bestämmelse finns i 25 kap. 4 § i inkomstslaget
näringsverksamhet. I de olika kapitlen om beräkning av kapitalvinster
och kapitalförluster finns bestämmelser som gäller också i fråga om för-
pliktelser, t.ex. bestämmelserna om kvotering av kapitalförluster. Det
behövs därför ett tillägg i detta kapitel att bestämmelserna gäller inte bara
i fråga om tillgångar utan också i fråga om förpliktelser. Motsvarande
tillägg har gjorts i 13 §, 48 kap. 1, 19 och 25 §§ och 52 kap. 1 §.

Det av SLK föreslagna tredje stycket har flyttats över till 2 § och andra
stycket har delats upp i två. Vidare har det tagits in två nya stycken med
hänvisningar till 53 och 55 kap.

Kapitalförluster

2§

SLK:s förslag (1 § tredje stycket): Hänvisningen till 54 kap. finns inte
med. I övrigt överensstämmer det med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet är
negativ till bestämmelsen och föreslår att den skall avslutas med ”om
särskilda regler for de sistnämnda saknas”. Vidare anser fakulteten att det
vore lämpligt att hänvisa till denna paragraf. Alternativt kan både kapi-
talvinster och kapitalförluster nämnas i olika bestämmelser.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Av praktiska skäl
nämns i de olika bestämmelserna bara kapitalvinster trots att de skall

521

tillämpas också i fråga om kapitalförluster. Därför anges här att det som
sägs om kapitalvinster gäller på motsvarande sätt for kapitalförluster. Att
i olika bestämmelser hänvisa till denna paragraf eller att nämna både ka-
pitalvinster och kapitalförluster, som Juridiska fakulteten vid Uppsala
universitet föreslår, skulle tynga lagtexten i onödan.

SLK har placerat denna bestämmelse som ett tredje stycke i 1 §. För att
den skall bli lättare att finna och for att 1 § inte skall bli för omfattande,
har bestämmelsen placerats i en egen paragraf.

SLK har placerat en bestämmelse i 50 kap. 1 § tredje stycket (som
skulle motsvara 54 kap. 1 § tredje stycket i regeringens förslag) där det
föreskrivs att vad som sägs om kapitalvinster gäller på motsvarande sätt
for kapitalförluster. Den bestämmelsen har tagits bort och i stället tas den
in här genom att också 54 kap. räknas upp.

Vad som avses med avyttring

Huvudregel

3§

SLK:s förslag (2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR anser
att avyttringsbegreppet har fått en for snäv omfattning. Andan i 1990 års
skattereform var att avyttringsbegreppet skulle fa en generell och mycket
vid tolkning. Förfall och dylikt, liksom andra typer av konstaterade och
definitiva förluster, exempelvis i samband med ackord, borde jämställas
med avyttring. Se vidare under 4 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vad som avses med avyttring av tillgångar är hämtad från 24 § 2 mom.
första stycket första meningen SIL. Definitionen, som infördes genom
1990 års skattereform, innebar att praxis kodifierades (1990:1).

Lagrådet uttalar att det är otillfredsställande att den definition som
finns av avyttringsbegreppet inte reglerar vad som gäller vid s.k. blanda-
de överlåtelser och kommer fram till att begreppet måste preciseras i IL.
Lagrådet konstaterar att regeringen år 1998 tillkallat en särskild utredare
med uppgift bl.a. att belysa innebörden av avyttringsbegreppet (dir.
1998:55) och förklarar att man har viss förståelse for att frågan bereds av
den särskilda utredaren.

Förslaget innebär inte någon ändring av gällande rätt. Avyttringsbe-
greppet ses över av Utredningen om vissa foretagsskattefrågor. Någon
ändring görs därför inte i detta sammanhang. En sådan utvidgning av
avyttringsbegreppet som Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR tar
upp är inte heller aktuell i detta sammanhang.

Fordringar, optioner och terminer

4§

SLK:s förslag (3 §): Första stycket 4 är i SLK:s förslag begränsat till
optioner som är lämpade for allmän omsättning. I övrigt överensstämmer

Prop. 1999/2000:2

522

första stycket med regeringens förslag. Bestämmelsen i andra stycket
finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS tar upp frågan om
bestämmelsen är alltför vittsyftande och leder till icke avsedda beskatt-
ningskonsekvenser t.ex. när det gäller fordringar som inte är ”finansiella
instrument”. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR är kritisk till att
punkten 4 innehåller en inskränkning till optioner som är avsedda för
allmän omsättning trots att motsvarande bestämmelse i dag inte har en
sådan inskränkning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I denna bestämmel-
se räknas det upp ett antal situationer som skall anses som avyttring. Vis-
sa situationer kan anses som ett förtydligande av huvudregeln i 3 § me-
dan andra är en utvidgning i förhållande till 3 §. För att täcka in båda
dessa situationer inleds paragrafen med orden ”Till avyttring räknas”.

I första stycket punkt 1 föreslås en uttrycklig bestämmelse om att det
räknas som avyttring när innehavaren får betalt för sin fordran. Det finns
inte anledning att begränsa detta bara till finansiella instrument, dvs. så-
dana fordringar som är lämpade för allmän omsättning.

Genom att i de följande punkterna särskilt markera att bestämmelserna
gäller såväl i vissa situationer för innehavaren i en optionsaffar som för
båda parter i ett terminsavtal, blir systemet konsekvent.

Bestämmelsen i punkt 4 om att en option anses avyttrad när tiden för
dess inlösen löpt ut utan att den utnyttjats finns i dag i 24 § 2 mom. första
stycket andra meningen SIL. Den infördes år 1990 (1990:1). SLK har
begränsat denna bestämmelse till sådana optioner som är lämpade för
allmän omsättning. Det är oklart vad som gäller i dag. Regeringen anser
emellertid inte att det finns anledning att behandla optioner som inte är
lämpade för allmän omsättning på annat sätt än andra optioner. Begräns-
ningen tas därför bort.

Bestämmelsen i andra stycket är ny i förhållande till SLK:s förslag.
Liksom i 41 kap. 2 § utvidgas bestämmelsen så att den gäller också avtal
som liknar optioner och terminer.

Utträde ur ekonomisk förening

5§

SLK:s förslag (4 § första stycket): Överensstämmer i sak med rege-
ringens förslag. I SLK:s förslag finns också en bestämmelse om att an-
delen skall anses avyttrad mot en ersättning som motsvarar vad andels-
ägaren far från föreningen.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avgång ur en ekonomisk förening är hämtad från 24 § 2 mom. femte
stycket SIL. Den infördes år 1993.

Att ersättningen motsvarar vad medlemmen får från föreningen gäller
utan att det finns en särskild reglering. Regeringen tar därför inte med
den delen av bestämmelsen.

Prop. 1999/2000:2

523

Det finns ingen anledning att ta in bestämmelser om avgång ur ekono-
miska föreningar och om upplösning av värdepappersfonder i samma
paragraf. Regeringen delar därför upp den av SLK:s föreslagna 4 § på
5 och 6 §§.

Upplösning av värdepappersfond

6§

SLK:s förslag (4 § andra stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag. I förslaget finns också en bestämmelse om att medlemmen skall
anses ha avyttrat andelen mot en ersättning som motsvarar vad han far
vid upplösningen.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
upplösning av värdepappersfonder finns i dag i 24 § 2 mom. femte styck-
et SIL (1990:1). Före 1990 års skattereform (1990:1) fanns dess motsva-
righet i punkt 7 av anvisningarna till 35 § KL, som infördes år 1977
(prop. 1977/78:60, bet. 1977/78:SkU17, SFS 1977:1090). Den bestäm-
melse som finns i samma stycke om inlösen har inte tagits med eftersom
inlösen omfattas av det allmänna avyttringsbegreppet.

Att ersättningen motsvarar vad delägaren får vid upplösningen gäller
utan att det finns en särskild reglering. Regeringen tar därför inte med
den delen av bestämmelsen.

Likvidation

7§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om värdepapper som förlorat sitt värde på grund av likvi-
dation är hämtad från 24 § 2 mom. första stycket tredje meningen 2 SIL.
Den tillkom år 1990 (1990:1) för aktiebolag och år 1992 för ekonomiska
föreningar. I dagens lagtext används uttrycket finansiellt instrument i
stället för värdepapper. Ursprungligen ansågs avyttringen ha skett när
företaget upplöstes genom likvidation. Efter lagändring år 1994 innebär
redan beslutet om att företaget skall träda i likvidation att värdepapperet
skall anses avyttrat (1994:1).

Bestämmelsen i andra stycket om andel i en svensk ekonomisk för-
ening vid upplösning av föreningen är hämtad från 24 § 2 mom. andra
stycket andra meningen SIL. Bestämmelsen kom till år 1992 och ändra-
des redaktionellt år 1993. Bestämmelsen har ändrats redaktionellt i för-
hållande till SLK:s förslag.

Lagrådet har yttrat sig angående denna bestämmelse, se författnings-
kommentaren till 8 §.

Prop. 1999/2000:2

524

Konkurs, fusion och fission

8§

SLK:s förslag (6 §): Punkterna 1 och 2 i första stycket överensstämmer i
huvudsak med regeringens förslag. Bestämmelserna om att företaget
upplöses genom fusion (punkt 3 och 4 i SLK:s förslag - punkt 3 första
stycket samt tredje stycket första meningen i regeringens förslag) har
ändrats på grund av ett nytt lagförslag. Andra stycket finns inte med och
inte heller bestämmelsen i tredje stycket andra meningen.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket punkt 1 om värdepapper som förlorar sitt värde på grund av
att ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening försätts i
konkurs är i dag placerad i 24 § 2 mom. första stycket tredje meningen 1
SIL. Bestämmelsen i första stycket punkt 2 är hämtad från samma me-
ning. Bestämmelserna tillkom år 1990 (1990:1) för aktiebolag och år
1992 för ekonomiska föreningar. Före år 1994 ansågs avyttringen ha
skett när företaget upplöstes genom konkurs, något som alltså fortfarande
gäller i fråga om andra företag än svenska (1994:1). Efter lagändring år
1994 innebär redan beslutet om konkurs att värdepapperet skall anses
avyttrat om företaget i fråga är ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening (1994:1). I IL används uttrycket juridisk person på
ett enhetligt sätt (se t.ex. 2 kap. 3 § och 6 kap. 8 §). Punkten 2 har därför
ändrats i förhållande till SLK:s förslag genom att en annan juridisk per-
son än har bytts ut mot ett annat foretag än. Enligt dagens lagtext fram-
går inte att bestämmelsen skall vara begränsad till sådana juridiska per-
soner som omfattas av termen juridisk person i IL.

I SLK:s förslag finns två ytterligare punkter med en uppräkning av oli-
ka fusionssituationer då bestämmelsen gäller. Dessa är hämtade från 24 §
2 mom. första stycket tredje meningen 3 SIL. De infördes år 1990
(1990:2). År 1994 infördes en reglering för utländska bolag i vissa fall
(1994:2) och samma år togs det in en hänvisning till försäkringsrörelse-
lagen (1982:713). Bestämmelsen ändrades år 1998 dels så att den gäller
vid sådana fusioner och fissioner som avses i 4 respektive 5 § lagen
(1998:1603) om fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser, dels
genom att det infördes ett undantag om värdepapperet innehas av det el-
ler de övertagande företagen. Definitionen av fusion respektive fission
har tagits in i 37 kap. 3 respektive 5 §. Definitionen gäller generellt i IL,
varför det i punkten 3 bara står ”fusion eller fission”. När det gäller un-
dantaget för värdepapper som innehas av det eller de övertagande företa-
gen tas den materiella bestämmelsen in i 37 kap. 29 § första stycket och
här förs det in en hänvisning i tredje styckets första mening.

Det har lagts till ett nytt andra stycke i regeringens förslag efter påpe-
kande från Lagrådet att det inte finns någon bestämmelse som uttryckli-
gen föreskriver att en förlust skall anses definitiv eller annars avdragsgill
när värdepapperet anses avyttrat enligt 7 eller 8 §. När det gäller be-
stämmelsen i 7 § är det enligt regeringens bedömning inte heller så att
förlusten alltid skall anses definitiv vid likvidationen. I vissa fall kan den
vara definitiv redan vid likvidationen, se RÅ 1998 ref. 25, men oftast

Prop. 1999/2000:2

525

anses förlusten ännu inte definitiv. När det gäller bestämmelsen om kon-
kurs i 8 § är det emellertid så att ett värdepapper skall anses avyttrat och
förlusten skall anses vara definitiv, om det är ett svenskt aktiebolag eller
en svensk ekonomisk förening som gett ut värdepapperet och företaget
försätts i konkurs. Att det var tanken vid ändringen år 1994:1 kan läsas ut
av den lagändring som gjordes då. Därför görs ett tillägg i andra stycket.
Lagrådet tar också upp utformningen av 33 och 34 §§ (30 och 31 §§ i
lagrådsremissen). Regeringen vill med anledning av Lagrådets påpekan-
de framhålla att orsaken till att 33 och 34 §§ har olika utformning är att
vid likvidation är det vanligt att en kapitalförlust inte anses definitiv när
företaget träder i likvidation medan i konkursfallen anses förluster defi-
nitiva. Hur beskattningen är tänkt att ske i likvidationsfallen framgår av
prop. 1993/94:234 s 134. Hur beskattningen skall ske är inte lätt att läsa
ut ur lagtexten i 33 §. Att ändra den i detta stadium, utan någon ytterliga-
re beredning, är emellertid inte lämpligt.

I tredje stycket andra meningen har regeringen tagit in ett nytt undan-
tag efter förslag från Lagrådet (se Lagrådets yttrande angående
48 kap. 9 §, vilket motsvarar 48 kap. 10 § här i propositionen). Det gäller
andelar i en överlåtande ekonomisk förening i samband med vissa fusio-
ner. Av 42 kap. 21 § följer att utskiftning av sådana andelar inte behand-
las som utdelning. I stället anses enligt 48 kap. 10 § som anskaffningsut-
gift för andelen i den övertagande föreningen det omkostnadsbelopp som
skulle ha använts om andelen i den överlåtande föreningen hade avyttrats
vid tidpunkten för utskiftningen. Eftersom det råder skattemässig konti-
nuitet i dessa fall bör andelarna inte anses avyttrade.

Enligt dagens lagtext gäller bestämmelserna i fråga om finansiella in-
strument. Det har ändrats till värdepapper.

Utlåning för blankning

9§

SLK:s förslag (7 §): Bestämmelsen omfattar bara aktier. Hänvisningen i
andra stycket finns inte med.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att regeln, liksom den i
29 § (22 § i SLK:s förslag), bör omfatta alla värdepapper. Finansinspek-
tionen, Svenska Bankföreningen, Svenska Fondhandlareföreningen och
Näringslivets Skattedelegation har samma inställning. Också Sveriges
Advokatsamfund anser att denna paragraf och 29 § bör omfatta samma
typ av tillgångar. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att
det bör framgå vad som avses med blankning i denna paragraf.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
utlåning av delägarrätter och fordringsrätter för blankning är hämtad från
24 § 2 mom. andra stycket första meningen SIL. Enligt sin ordalydelse
gäller bestämmelsen i dag för tillgångar över huvud taget. Den infördes
genom 1990 års skattereform (1990:1). I 24 § 4 mom. femte stycket SIL
(29 § i detta kapitel) regleras beskattningstidpunkten för den som avyttrar
en lånad aktie. SLK ansåg att de båda lagrummen bör vara kongruenta
och anför att därför byts inte egendom mot tillgång utan det ersätts med

Prop. 1999/2000:2

526

aktie. Detta torde enligt SLK vara förenligt med vad lagstiftaren avsåg år
1990 (prop. 1989/90:110 s. 449 f. och s. 710). SLK har emellertid ändrat
också den bestämmelse som placerats i 29 § (22 § i SLK:s förslag). Där
har aktie ändrats till värdepapper. Regeringen instämmer i att de båda
bestämmelserna bör avse samma sorts tillgångar. Aktier skall naturligtvis
omfattas, men reglerna bör omfatta också andra delägarrätter. Svenska
Bankföreningen och Svenska Fondhandlare föreningen framhåller att i
många andra länder används ränterelaterade instrument för blankning.
Även sådana tillgångar bör omfattas av regleringen. Ordet aktier byts
därför ut mot delägarrätter eller fordringsrätter.

Hänvisningen i andra stycket till definitionen av blankningsaffar har
lagts till efter påpekanden från Juridiska fakulteten vid Uppsala univer-
sitet.

Utnyttjande av rätt att förvärva tillgångar

I0§

SLK:s förslag (8 §): Första stycket överensstämmer med regeringens
förslag. Andra stycket finns inte med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Utnyttjandet av ett
värdepapper för att förvärva tillgångar anses inte som avyttring. Beskatt-
ningen skjuts i stället upp till dess att den nyförvärvade tillgången avytt-
ras. Bestämmelsen har sin nuvarande placering i 24 § 2 mom. sjätte
stycket första meningen SIL, som infördes år 1990 (1990:1).

Enligt dagens lydelse gäller detta i fråga om bl.a. köpoptioner och op-
tionsrätter. I IL har uttrycket optionsrätt bytts ut mot teckningsoption. År
1990 skrevs det in i 27 § 3 mom. SIL bl.a. ”optionsbevis som erhållits
genom teckning av skuldebrev förenat med optionsrätt”. Detta byttes
senare (1990:2) mot ”köp- eller teckningsoption som erhållits genom
förvärv av skuldebrev förenat med option”. Samtidigt ändrades även 27 §

I mom. SIL så att bl.a. ”teckningsoption” fördes in. I det nu aktuella lag-
rummet (24 § 2 mom. sjätte stycket första meningen SIL) stod oförändrat
”köpoption, ... optionsrätt”. SLK uttalade att optionsrätt borde ha bytts
mot teckningsoption. Det skulle innebära att paragrafen gäller för köpop-
tioner och teckningsoptioner. SLK har emellertid tagit med bara op-
tioner. Det räcker naturligtvis eftersom det aldrig kan vara aktuellt att
utnyttja en säljoption för att förvärva tillgångar. Regeringen följer SLK:s
förslag.

Andra stycket har lagts till för att underlätta för läsarna att hitta be-
stämmelsen om vad som gäller när värdepapperet har utnyttjats.

Vad som avses med terminer och optioner

II §

SLK:s förslag (9 §): Överensstämmer med regeringens förslag. Be-
stämmelsen har dock skrivits om redaktionellt.

Prop. 1999/2000:2

527

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att begrep-
pet allmän omsättning bör preciseras i lagtexten. Sveriges Advokatsam-
fund ifrågasätter om inte tillägget lämpat för allmän omsättning och inte
minst ordet allmän kommer att medföra ett onödigt tillämpningsproblem.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av
terminer infördes genom 1990 års skattereform och är i dag placerad i
24 § 4 mom. fjärde stycket SIL (1990:1), se under Större ändringar.

Efter ett senare förtydligande framgår att denna särreglering är till-
lämplig bara på terminer som är avsedda att omsättas på kapitalmarkna-
den (1990:2).

Uttrycket allmän omsättning används i ett antal lagar, bl.a. för att defi-
niera fondpapper t.ex. i 1 § lagen om (1991:980) handel med finansiella
instrument. Uttrycket används också i 3 kap. 27 a § LSK. När det gäller
ordet lämpat finns en kommentar i avsnitt 7.2.8.

Lagrådet föreslår att definitionen av termin skall ändras. Inledningsvis
påpekar Lagrådet att det inte är avtalet om terminen, utan själva termi-
nen, som skall vara lämpad för allmän omsättning. Lagrådet föreslår ock-
så vissa redaktionella ändringar, bl.a. genom att bestämmelsen inleds
med ”Med termin avses ett ömsesidigt åtagande” i stället för ”Med ter-
min avses ett avtal”. Vidare föreslår Lagrådet att definitionen inte skall
innehålla begränsningen att avtalet skall vara lämpat för allmän omsätt-
ning utan föreslår att en sådan begränsning i stället skall tas in i ett eget
stycke där det föreskrivs att bestämmelserna om terminer gäller bara så-
dana terminer som är lämpade för allmän omsättning.

Regeringen gör följande bedömning. Med Lagrådets definition av ter-
min blir det åtagandet som skall vara lämpat för allmän omsättning. En
termin innebär emellertid inte bara ett åtagande utan också en rätt. Det
som lämpar sig för allmän omsättning är snarast rätten och inte åtagan-
det. Regeringen anser därför inte att det är lämpligt att byta avtal mot
ömsesidigt åtagande. När det gäller var begränsningen att terminen skall
vara lämpad för allmän omsättning skall placeras vill regeringen fram-
hålla att det som skiljer en termin från andra avtal om förvärv av till-
gångar vid en viss framtida tidpunkt - t.ex. köp av aktier, fastigheter eller
bostadsrätter - är att terminen är lämpad för allmän omsättning (se prop.
1990/91:54 s. 312). Det är en olycklig lagstiftningsteknik att ha en defi-
nition som innefattar en stor mängd avtal som många gånger inte anses
som en termin ens av parterna, men samtidigt säga att bestämmelserna
om terminer inte gäller på en stor del av de avtal som ingår i definitionen.
Detta gäller särskilt när det går att göra inskränkningen redan i definitio-
nen. Regeringen följer därför inte Lagrådets förslag på denna punkt. I
övrigt följer regeringen Lagrådets förslag till redaktionella omskrivning-
ar.

12 §

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag. Be-
stämmelsen har dock skrivits om redaktionellt.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att även definitionen av
optioner bör innebära att de skall vara lämpade för allmän omsättning

Prop. 1999/2000:2

528

och att utvidgningen bör göras i de bestämmelser där det är motiverat
med en utvidgad innebörd av begreppet.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Beträffande försla-
get till definition av optioner hänvisas till vad som sägs under rubriken
Större ändringar. Vissa bestämmelser om optioner gäller om de är läm-
pade för allmän omsättning medan andra bestämmelser gäller alla op-
tioner. Eftersom det är vanligast att alla optioner omfattas, är det enklast
att definitionen här i 12 § utformas så att alla optioner avses och i de fall
där det finns ett krav på allmän omsättning skrivs kravet ut. Det innebär
visserligen att det används olika metoder när det gäller definitionerna av
terminer och optioner, men avsikten är att lagtexten skall bli så lättläst
som möjligt.

Den nuvarande definitionen i 24 § 4 mom. tredje stycket infördes i SIL
år 1990 (1990:1). Den överensstämde i stort med den för standardiserade
optioner i punkt 7 av anvisningarna till 36 § KL, som infördes år 1987
(prop. 1986/87:150, bet. 1986/87:SkU50, SFS 1987:572).

Beräkningen

Huvudregel

13 §

SLK:s förslag (11 § första stycket): Det finns inte någon bestämmelse
om förpliktelser, men i övrigt överensstämmer SLK:s förslag med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: De grundläggande
bestämmelserna om beräkningen motsvaras i dag av 24 § 1 mom. första
stycket första och andra meningarna samt 24 § 4 mom. första stycket
andra meningen SIL. De infördes år 1990 (1990:1).

Bestämmelsen har kompletterats i förhållande till SLK:s förslag så att
den omfattar även förpliktelser, se vidare i kommentaren till 1 §. För för-
pliktelser finns sedan ytterligare bestämmelser i 15 §.

Paragrafen hade före 1990 års skattereform (1990:1) sin motsvarighet i
punkt 1 av anvisningarna till 36 § KL. Man gjorde dock en anpassning
till de ändrade reglerna om avyttringstidpunkten. I stora delar var lag-
rummet oförändrat sedan KL:s tillkomst. Nettointäktsberäkningen inför-
des år 1976 (SOU 1975:53, prop. 1975/76:180, bet. 1975/76:SkU63, SFS
1976:343) och bestämmelserna om att utgifter som finansierats med hjälp
av olika offentliga bidrag inte fick räknas in i omkostnadsbeloppet (se
18 § nedan) kom till år 1983 (DsB 1981:17, prop. 1982/83:94, bet.
1982/83:SkU44, SFS 1983:311).

I SLK:s förslag och i lagrådsremissen är bestämmelserna i 13 och

14 §§ placerade i samma paragraf. Lagrådet föreslår emellertid att be-
stämmelserna skall delas upp på två paragrafer och lämnar också ett för-
slag till en redaktionell omskrivning. Regeringen följer Lagrådets för-
slag.

Prop. 1999/2000:2

529

Omkostnadsbelopp

14 §

SLK:s förslag (11 § andra stycket): Termerna anskaffningsvärde och
förbättringskostnader används. Förklaringarna av hur dessa termer an-
vänds avslutas med m.m. Uttrycket ”om inte annat föreskrivs” finns inte
med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
en definition av omkostnadsbeloppet. Den är hämtad från 24 § 1 mom.
första stycket andra meningen SIL. Angående förarbeten, se kommenta-
ren till 13 §.

Termen ingångsvärde har tagits bort. I stället består omkostnadsbelop-
pet av dels anskaffningsutgifter dit även inköpsprovision, stämpelskatt
m.m. räknas, dels förbättringsutgifter. SLK använde termerna anskaff-
ningsvärde och förbättringskostnader och förklarade termerna som
”utgifter för anskaffning m.m.” resp, ”utgifter för förbättring m.m.” Ef-
tersom det i båda fallen är fråga om operiodiserade poster är det lämpligt
att båda termerna avslutas med utgifter. Dessa termer används i ett flertal
paragrafer i IL. De byts ut utan någon anmärkning i författningskom-
mentarerna till de olika paragraferna.

Enligt dagens lagtext ingår i ingångsvärdet (dvs. anskaffningsutgiften
med IL:s terminologi) ”erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stäm-
pelskatt o.d.” Allt detta är utgifter för anskaffning varför det inte finns
anledning att ta med m.m. När det gäller förbättringsutgifter står det ”vad
som nedlagts som förbättring av egendomen (förbättringskostnad) m.m.”
Inte heller i den situationen kan det finnas anledning att lägga till m.m.

Lagrådet påpekar att denna bestämmelse inte ger en korrekt bild av hur
omkostnadsbeloppet skall beräknas (se Lagrådets yttrande angående 13 §
i lagrådsremissen). Det finns ett antal regler om justering av anskaff-
ningsutgiften och om att en schablon skall användas i stället för den
verkliga utgiften. Enligt Lagrådets uppfattning är det nödvändigt att det
av lagtexten framgår att den föreslagna definitionen inte är heltäckande.
Lagrådet föreslår att ”om inte annat föreskrivs” skall läggas till.

Regeringen gör följande bedömning. Definitionen i denna paragraf in-
nehåller en huvudregel om vad som avses med omkostnadsbelopp. Sedan
finns ett stort antal specialregler som tar över huvudregeln. Som anförts i
inledningen till 2 kap., som innehåller definitioner, finns det undantag
från flera av de begrepp som definieras i lagen. Att så är fallet framgår
normalt inte av definitionerna. I enstaka fall har det emellertid skrivits ut
att det kan finnas undantag. Det kan vara upplysande att i denna centrala
paragraf göra tillägget att det finns andra regler som tar över denna. Re-
geringen följer därför Lagrådets förslag. Det skall emellertid inte leda till
motsatsslut i andra paragrafer när uttrycket saknas.

Det kan finnas anledning att i detta sammanhang påpeka den ändring i
terminologin som SLK föreslår. Enligt dagens regler skall omkostnads-
beloppet minskas i olika situationer. När det gäller värdeminskningsav-
drag m.m. på fastigheter som inte skall tas upp som intäkt i inkomstslaget
näringsverksamhet vid en avyttring av fastigheten skall enligt 25 §

Prop. 1999/2000:2

530

5 mom. första stycket SIL omkostnadsbeloppet minskas. Enligt 10 §
UAL är det omkostnadsbeloppet som skall minskas när en ersättnings-
bostad avyttras. Med SLK:s terminologi i IL är det i stället anskaffnings-
kostnaden (eller anskaffningsutgiften med regeringens terminologi) som
minskas. Omkostnadsbeloppet är då slutsumman som skall dras av från
ersättningen. Det har den fördelen att när det står omkostnadsbeloppet
behöver man inte tveka om det är det justerade eller ojusterade beloppet
som avses. SLK har därför bytt uttryck från omkostnadsbeloppet till an-
skaffningsvärdet i ett antal bestämmelser. Det kan emellertid konstateras
att uttrycken inte används på ett konsekvent sätt i dagens lagstiftning. I
många bestämmelser står det att ingångsvärdet eller anskaffningsvärdet
skall minskas. I andra fall regleras anskaffningsvärdet när det är omkost-
nadsbeloppet som avses. Också i dessa fall har SLK försökt att ha en en-
hetlig terminologi och bytt uttryck. Regeringen anser att uttrycken bör
användas på ett konsekvent sätt och följer SLK:s förslag.

Vidare har SLK reserverat termen omkostnadsbelopp för det belopp
som räknas fram vid avyttringstillfället. Det skapar emellertid problem i
vissa situationer därför att man behöver ett uttryck för ett motsvarande
belopp under innehavstiden. Det har lösts genom uttrycket, ”det omkost-
nadsbelopp som skulle ha använts om tillgången hade avyttrats vid tid-
punkten för Detta problem har emellertid minskat efter att SLK lade
fram sitt förslag. År 1998 infördes uttrycket det skattemässiga värdet, se
2 kap. 32 §. Regeringen föreslår därför att den termen skall användas i ett
antal bestämmelser i inkomstslaget näringsverksamhet. Här i bestämmel-
serna om beräkning av kapitalvinst, som gäller i såväl inkomstslaget nä-
ringsverksamhet som kapital, faller det sig emellertid naturligare att tala
om det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om tillgången hade av-
yttrats. Regeringen följer därför SLK:s förslag, om det inte sägs något
annat i de enskilda författningskommentarerna.

Förpliktelser

15 §

SLK:s förslag (12 §): Gäller bara köp- och säljoptioner. I övrigt över-
ensstämmer det med regeringens förslag med undantag för några redak-
tionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kapitalvinstberäkningen för förpliktelser är i dag placerad i 24 § 1 mom.
andra stycket SIL, som infördes år 1990 (1990:1).

Dagens bestämmelse gäller för förpliktelser som avses i 3 § 1 mom.
SIL. SLK har begränsat bestämmelsen till köp- och säljoptioner. Rege-
ringen anser inte att det finns anledning att inskränka bestämmelsen och
låter den i stället omfatta samtliga förpliktelser. De redaktionella änd-
ringarna har gjorts för att markera att bestämmelsen gäller bara för utfår-
daren.

Prop. 1999/2000:2

531

Betalningar i utländsk valuta

16 §

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kapitalvinstberäkningen när ersättning i utländsk valuta växlas till svens-
ka kronor inom trettio dagar från avyttringen har sin nuvarande placering
i 24 § 1 mom. femte stycket SIL. Den kom till år 1990 i samband med
införandet av regler om beräkning av kapitalvinst vid avyttring av ford-
ringar i utländsk valuta och vid betalning av skulder i sådan valuta
(1990:2).

Lagrådet föreslår att paragrafen inte skall gälla i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet (se Lagrådets yttrande angående 15 § i lagrådsremis-
sen). Lagrådet påpekar att den föreslagna regleringen innebär att företag
vid beskattningen normalt kommer att använda ett regelsystem för den
skattemässiga omräkningen av ersättning i utländsk valuta när frågan är
om beräkning av kapitalvinst och ett annat system när avyttringen avser
andra tillgångar än kapitaltillgångar. Lagrådet menar att om paragrafen
inte gäller i inkomstslaget näringsverksamhet, så skall den värdering och
periodisering som allmänt gäller när tillgångar i näringsverksamhet av-
yttras mot ersättning i utländsk valuta tillämpas.

Regeringen gör följande bedömning. Om denna bestämmelse inte gäl-
ler i inkomstslaget näringsverksamhet, leder det inte till att samma regler
kan tillämpas när lager, inventarier eller kapitaltillgångar avyttras mot
ersättning i utländsk valuta. När det gäller kapitaltillgångar skall ju sär-
skilda vinstberäkningar göras. Att denna regel inte tillämpas innebär bara
att säljaren skall värdera ersättningen till kursen på avyttringsdagen när
han beräknar kapitalvinsten eller kapitalförlusten på den avyttrade till-
gången. Sedan får säljaren göra en separat beräkning av den kapitalvinst
eller kapitalförlust som uppkommer genom valutakursförändringar på
den utländska valutan som företaget har erhållit. Lagrådet utgår i sitt re-
sonemang ifrån att säljaren inte far den utländska valutan på en gång utan
att han först har en fordran på förvärvaren. I sådana fall kan säljaren ock-
så bli skyldig att göra en separat kapitalvinst/förlustberäkning på den
utländska fordringen. Det skulle i vissa fall leda till att säljaren tvingas
göra tre kapitalvinstberäkningar. Att regeln här i 16 § finns leder i sådana
fall sannolikt till förenklingar för den som omfattas av regeln.

Som Lagrådet påpekar kan den omständigheten att företaget enligt
14 kap. 8 § skall värdera fordringar i utländsk valuta till kursen vid be-
skattningsårets utgång emellertid leda till komplikationer. Eftersom pro-
blemet förekommer bara om säljaren har en fordran i utländsk valuta
över ett beskattningsårsskifte och fordran betalas inom trettio dagar från
avyttringen och den utländska valuta som erhålls också växlas till svens-
ka kronor inom samma tid rör problemet en begränsad del av de avytt-
ringar som sker mot ersättning i utländsk valuta. En alternativ lösning på
detta problem är att föreskriva att bestämmelsen i 14 kap. 8 § inte tilläm-
pas i sådana situationer som omfattas av denna bestämmelse eller att det
införs någon korrigeringsregel, som den som införts i 48 kap. 17 §. Rege-

Prop. 1999/2000:2

532

ringen vill emellertid inte ta ställning i denna fråga utan att först bereda
den i vanlig ordning. Regeln här i 16 § överensstämmer med dagens re-
gel. Den behålls därför tills vidare, men regeringen kommer senare att
överväga om den bör ändras och i så fall hur.

Ersättningen överstiger marknadsvärdet

17§

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avyttringar till överpris är hämtad från ett förslag till en ny lydelse av
24 § 6 mom. SIL i en lagrådsremiss, beslutad den 16 september 1999.
Förslaget bygger på Stoppregelutredningens betänkande (SOU
1998:116). I SLK:s förslag var den bestämmelse som nu finns i 24 §
6 mom. SIL placerad i 51 kap. 9 §. Den bestämmelsen gäller bara när
delägare i fåmansföretag eller delägarens närstående avyttrar tillgångar
till företaget. Den föreslås upphävd i den nyss nämnda lagrådsremissen.

Utgifter som täckts genom bidrag från stat eller kommun

18 §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund påpekar att begreppet
näringsbidrag används på ett mer inskränkt sätt i detta lagrum än i
29 kap.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen
kommer från 24 § 1 mom. första stycket tredje meningen SIL. Beträffan-
de förarbeten se under 13 §.

I SLK:s förslag finns det inte någon generell definition av näringsbi-
drag. I 29 kap. 2 och 3 §§ definieras vad som avses med näringsbidrag i
det kapitlet. Med SLK:s systematik gäller den definitionen emellertid inte
generellt i lagen eftersom termen näringsbidrag i SLK:s förslag inte finns
med i 2 kap. 1 §. Uttrycket näringsbidrag infördes samtidigt i föregång-
arna till bestämmelserna här i 18 § och i 29 kap. (DsB 1981:17, prop.
1982/83:94, bet. 1982/83:SkU44, SFS 1983:311). Definitionen har be-
hållits i stort sett oförändrad sedan dess, med undantag för att Europeiska
gemenskaperna har lagts till (se i kommentaren till 29 kap. 2 §). Närings-
bidrag bör avse detsamma här i 18 § som i 29 kap. 2 och 3 §§. I regering-
ens förslag begränsas därför inte definitionen i 29 kap. till det kapitlet. I
2 kap. 1 § tas det in en hänvisning till 29 kap. 2 och 3 §§.

Tillgångar som avyttras på grund av att en sälj option utnyttjas

19 §

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

533

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen före-
slås en uttrycklig bestämmelse om att premien för en säljoption räknas in

1 anskaffningsutgiften för den underliggande tillgången om optionen går
till lösen. Detta anses i dag följa av den allmänna regleringen i 3 § 1 och

2 mom. SIL men det bör av tydlighetsskäl tas in i lagen. Eftersom inne-
havaren kan ha förvärvat säljoptionen från en tidigare innehavare an-
vänds uttrycket vad han betalat i stället för premien.

Tillgångar som förvärvas genom att ett värdepapper utnyttjas

20 §

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för vissa redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
anskaffningsutgiften för en tillgång som förvärvats genom att ett värde-
papper utnyttjas är hämtad från 24 § 2 mom. sjätte stycket andra mening-
en SIL. Bestämmelserna infördes år 1990 (1990:1). Bestämmelsen har
ändrats redaktionellt i förhållande till SLK:s förslag genom att
”omkostnadsbeloppet” ersatts med uttrycket ”det omkostnadsbelopp som
skulle ha använts om det utnyttjade värdepapperet hade avyttrats vid tid-
punkten för utnyttjandet”. Ändringen har gjorts för att värdepapperet inte
har avyttrats och då finns inte något omkostnadsbelopp, se kommentaren
till 14 §.

Av 10 § framgår att utnyttjandet av ett värdepapper för att förvärva
tillgångar inte anses som avyttring. Beskattningen skjuts i stället upp till
dess att den förvärvade tillgången avyttras.

Tillgångar som förvärvas genom arv, gåva m.m.

21 och 22 §§

SLK:s förslag (17 §): 21 § (17 § första och andra styckena) överens-
stämmer i sak med regeringens förslag, bortsett från redaktionella änd-
ringar. Enligt SLK:s förslag till 22 § (17 § tredje stycket i SLK:s förslag)
skall tillgången anses förvärvad för det bokförda värdet.

Remissinstanserna: Riksskatteverket påpekar att det behövs en be-
stämmelse om att den som förvärvar en näringsfastighet på detta sätt
skall återföra avdrag för förbättrande reparationer och underhåll som den
tidigare ägaren har gjort när förvärvaren i sin tur avyttrar fastigheten.
Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anser att det vaga uttrycket
äganderättsövergång i 21 § andra stycket bör ersättas med ”dagen för
avyttring och för benefika förvärv motsvarande tidpunkt”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om anskaffningsutgiften för tillgångar som förvärvats genom arv, gåva,
bodelning eller liknande finns i dag i 24 § 1 mom. tredje stycket SIL, där
de placerades år 1990 (1990:1).

I 21 § första stycket finns den s.k. kontinuitetsprincipen som gäller vid
arv, testamente, gåva, bodelning och liknande förvärv. Före 1990 års

Prop. 1999/2000:2

534

skattereform uttrycktes principen i 35 § 2 mom. tredje stycket KL, som Prop. 1999/2000:2
gällde när fastigheter avyttrades. Genom hänvisningar tillämpades den
också i fråga om aktier m.m. och bostadsrätter. Avyttring av annan lös
egendom som förvärvats genom arv, gåva, bodelning eller liknande var
däremot bara undantagsvis skattepliktig. För dessa fall fanns kontinui-
tetsprincipen särskilt uttryckt i 35 § 4 mom. KL.

Kontinuitetsprincipen kompletterades år 1990 med att den skulle till-
lämpas också när skulder i utländsk valuta avyttrades (1990:2).

Enligt första stycket inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skatte-
mässiga situation. Riksskatteverket efterlyser en bestämmelse om att för-
värvaren skall återföra överlåtarens avdrag för värdeminskningsavdrag
och förbättrande reparationer och underhåll när förvärvaren i sin tur av-
yttrar en näringsfastighet. Den nu aktuella bestämmelsen är placerad i
den avdelning som reglerar hur man beräknar kapitalvinsten. Vad som
regleras är således skattemässig kontinuitet vid beräkning av kapital-
vinster och inte återföring av värdeminskningsavdrag och avdrag för för-
bättrande reparationer och underhåll. När det gäller kontinuitet i fråga om
sådana avdrag, se 19 kap. 18 §, 20 kap. 12 § och 26 kap. 14 §.

Kontinuitetsprincipen vid dödsfall innebär att det föreligger kontinuitet
mellan den avlidne och den som ärver. Kontinuiteten gäller också för
sådana tillgångar som boet förvärvat och som skiftas ut till den som är-
ver.

Lagrådet uttalar sig angående bestämmelsen i första stycket, bl.a. om
hur den påverkar uttrycket förvärvet i 48 kap. 12 §, och förklarar att Lag-
rådet godtar den föreslagna formuleringen, men förordar att frågan om
hur kontinuitetsbestämmelsen bäst bör utformas bör prövas i samband
med översynen av vissa företagsskattefrågor (dir. 1998:55). (Se Lagrå-
dets yttrande angående 19 § i lagrådsremissen.)

1 21 § andra stycket finns en regel om att mottagaren vid överlåtelser
genom arv, gåva eller liknande som anskaffningsutgift för tillgången far
räkna det omkostnadsbelopp som den tidigare ägaren skulle ha fatt till-
godoräkna sig om han i stället avyttrat tillgångarna på dagen för ägande-
rättsövergången. Bestämmelsen skiljer sig från den i första stycket ge-
nom att genomsnittsmetoden skall tillämpas. I dagens lagtext står ut-
tryckligen att genomsnittsmetoden skall tillämpas. Detta har utelämnats,
metoden skall ju användas vid beräkning av omkostnadsbeloppet. Den
del av dagens bestämmelse i 24 § 3 mom. tredje stycket SIL som gäller
skulder i utländsk valuta har brutits ut och lagts i 54 kap. 2 §.

Överlåtelsedagen har av SLK bytts mot dagen för äganderättsöver-
gången för att begreppet överlåtelse innefattar ett visst mått av aktivitet
och därför knappast kan passa för arv och testamente. Regeringen anser
inte att uttrycket är så vagt att det behöver preciseras på det sätt som Ju-
ridiska fakulteten vid Lunds universitet har föreslagit.

I 22 § anges vilken anskaffningsutgift som i vissa fall skall tillgodo-
räknas den som förvärvat en tillgång som var lagertillgång hos överlåta-
ren. Bestämmelsen har ändrats i förhållande till dagens lagtext liksom i
förhållande till SLK:s förslag genom att det bolrförda värdet har ersatts
med det skattemässiga värdet. I kommentaren till 26 kap. 13 § finns en
redogörelse för skälen till detta.

535

Både andra och tredje styckena infördes genom 1990 års skattereform Prop. 1999/2000:2
(1990:1).

Kapitalförluster

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag
men det innehåller också en regel om att kapitalförluster skall dras av
bara om de är definitiva.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Att avdrag skall gö-
ras bara om kapitalförluster är verkliga framgår indirekt genom 24 §
3 mom. SIL. Denna fråga har diskuterats under senare tid och det har
också kommit några avgöranden från Regeringsrätten, se t.ex. RÅ 1997
ref. 11. Företagsskattekommittén kom i sitt slutbetänkande (SOU 1998:1)
med ett förslag till reglering av den skattemässiga behandlingen när en
ägare överför värden från ett bolag som sedan avyttras. Denna fråga led-
de emellertid inte till lagstiftning utan frågan ses över av Utredningen om
vissa företagsskattefrågor (dir. 1998:55). Regeringen följer SLK:s förslag
och tar med ett krav på att kapitalförluster skall vara verkliga.

Bestämmelsen om att kapitalförluster skall vara definitiva har efter
Lagrådets yttrande flyttats till 26 § andra stycket, se vidare i kommenta-
ren till den paragrafen.

Bestämmelsen har, liksom 24 och 25 §§, ändrats redaktionellt genom
att den uttrycks så att bara verkliga kapitalförluster anses som kapital-
förluster i stället för att bara verkliga kapitalförluster skall dras av. Detta
har gjorts för att inte specialregler om rätt till avdrag för kapitalförluster
(t.ex. kvoteringsreglema i 48 kap. 20-27 §§) skall ha företräde framför
denna generella regel. Denna ändring har gjorts efter lagrådsföredrag-
ningen.

24 £

SLK:s förslag (19 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inga erinringar mot förslaget.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
förluster på grund av avsiktlig underprissättning är i dag placerad i 24 §

3 mom. första stycket SIL.

Bestämmelsen fick en generell utformning genom 1990 års skattere-
form (1990:1). Dessförinnan fanns en motsvarande bestämmelse i punkt

4 av anvisningarna till 36 § KL. Den gällde dock bara fiktiva förluster
när fastigheter avyttrades till närstående. Den bestämmelsen hade införts
år 1987 (prop. 1987/88:62, bet. 1987/8:SkU15, SFS 1987:1203).

Lagrådet tar i sitt yttrande upp frågan om inte bestämmelsen bör be-
gränsas till de fall då fastigheter överlåts mellan enskilda personer (se
Lagrådets yttrande angående 22 §). Bestämmelsen överensstämmer med
dagens regler. Det finns enligt regeringens bedömning inte anledning att i
detta fall överväga en materiell ändring. Lagrådet tar vidare i anslutning
till bestämmelsen i 3 § upp frågan om att denna bestämmelse kan påver-
536

ka bedömningen av hur avyttringsbegreppet skall tolkas vid blandade
överlåtelser. Som regeringen anför i kommentaren till 3 § ses avyttrings-
begreppet över av Utredningen om vissa företagsskattefrågor (dir.
1998:55).

Bestämmelsen har ändrats redaktionellt för att inte specialregler om
rätt till avdrag för kapitalförluster skall ha företräde framför denna gene-
rella regel (se kommentaren till 23 §). Denna ändring har gjorts efter lag-
rådsföredragningen.

25 §

SLK:s förslag (20 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vad som gäller när den skattskyldige far vissa rättigheter och förmåner är
i dag placerad i 24 § 3 mom. andra stycket SIL. Den infördes genom
1990 års skattereform framför allt med tanke på hyresrätter som lämnas i
ersättning vid fastighetsförsäljningar. Bestämmelsen fick dock en gene-
rell utformning (1990:1).

Lagrådet uttalar att det framstår som materiellt egenartat att tillerkänna
en hyresrätt ett värde i förlustfallen men inte i vinstfallen och menar att
asymmetriska regelsystem i möjligaste mån bör undvikas. Lagrådet före-
språkar att problematiken övervägs i lämpligt sammanhang. Bestämmel-
sen överensstämmer med dagens regler och regeringen finner inte anled-
ning att överväga några materiella ändringar i detta sammanhang.

Beskattningstidpunkten

Huvudregel

26 §

SLK:s förslag (del av 18 § samt 21 § första stycket): SLK:s förslag till
18 § första stycket överensstämmer med regeringens förslag till första
stycket. Andra stycket finns i 18 § i SLK:s förslag tillsammans med den
bestämmelse som här placerats i 23 §.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig angående första stycket. Riks-
skatteverket framhåller angående andra stycket att av kravet på att för-
lusten skall vara definitiv får anses framgå att i de fall då tillkommande
köpeskilling har avtalats kan avdrag för förlust inte medges. Det finns
dock ingen reglering av hur beräkningen av resultatet skall göras. På
motsvarande sätt som i vinstfallen bör det av lagtexten framgå att beräk-
ningen skall ske enligt de regler som gällde vid avyttringen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om beskattningstidpunkten för kapitalvinster i 24 § 4 mom.
första stycket SIL, var en av nyheterna i 1990 års skattereform (1990:1).

Prop. 1999/2000:2

537

Dessförinnan beskattades kapitalvinster när den första delen av ersätt-
ningen betalades (den s.k. första kronans princip). Vissa särregler fanns
vid utflyttning ur landet i punkt 4 a av anvisningarna till 41 § KL, införd
år 1983 (BRÅ PM 1982:4, prop. 1982/83:144, bet. 1982/93:SkU51, SFS
1983:452).

Bestämmelsen i första stycket gäller också för kapitalförluster på
grund av den bestämmelse som finns i 2 §. Dessutom gäller att en kapi-
talförlust skall dras av bara om förlusten är definitiv. En sådan regel är i
dag placerad i 24 § 4 mom. första stycket tredje meningen SIL, där den
infördes genom 1990 års skattereform (1990:1). I SLK:s förslag, liksom i
lagrådsremissen, placerades bestämmelsen ihop med den bestämmelse
som införts att kapitalförluster skall vara verkliga i 23 § (18 § i SLK:s
förslag, 21 § i lagrådsremissen). Lagrådet ifrågasätter emellertid place-
ringen i 23 § och påpekar att regeln bör innebära att en förlust får dras av
det år då det kan konstateras att den är definitiv. Regeringen instämmer i
Lagrådets uppfattning att detta är en bestämmelse om beskattningstid-
punkten och flyttar den därför hit till 26 §. Vidare ändras formuleringen
så att det framgår av lagtexten att bestämmelsen reglerar beskattningstid-
punkten.

Riksskatteverket anför att det inte finns någon reglering av hur beräk-
ningen av resultatet skall göras i de fall då det har avtalats om en till-
kommande köpeskilling. Regeringen återkommer till den frågan, liksom
Lagrådets yttrande angående den frågan, i kommentaren till 28 §.

Hänvisningar

27 §

SLK:s förslag: Bestämmelserna finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I lagrådsremissen
togs det in hänvisningar i ett andra stycke till 26 § (24 § i lagrådsremis-
sen) till olika bestämmelser om att kapitalvinster och kapitalförluster tas
upp som intäkt respektive dras av vid en senare tidpunkt än avyttringen.
Dessa har här flyttats över till en egen paragraf. Hänvisningarna avser
reglerna om koncemintema andelsavyttringar i 25 kap. 6-27 §§, avytt-
ringar med kapitalförlust mellan närstående företag i 25 kap. 28-32 §§,
uppskovsavdrag vid avyttring av privatbostäder i 47 kap. och uppskov
med beskattningen vid andelsbyten i 49 kap. Bestämmelserna om kon-
cemintema andelsavyttringar gäller bara i inkomstslaget näringsverk-
samhet. Bestämmelserna om beskattningen av kapitalförluster vid avytt-
ringar mellan närstående företag gäller huvudsakligen i inkomstslaget
näringsverksamhet, men blir tillämpliga också i inkomstslaget kapital om
ett handelsbolag som har fysiska personer som delägare avyttrar en nä-
ringsfastighet eller näringsbostadsrätt. Bestämmelserna om uppskovsav-
drag vid avyttring av privatbostäder gäller bara i inkomstslaget kapital.

Det finns ytterligare regler i inkomstslaget näringsverksamhet som in-
nebär att beskattningen av kapitalvinster och kapitalförluster skjuts upp.
Det gäller bestämmelserna i 37 kap. om fusioner och fissioner, i 38 kap.
om verksamhetsavyttringar, i 39 kap. 12 § om övertagande av hela för-

Prop. 1999/2000:2

538

säkringsbeståndet och i 39 kap. 20 § om sammanläggning eller delning
av värdepappersfonder. Dessa regler är utformade så att förvärvaren in-
träder i överlåtarens skattemässiga situation. Någon hänvisning tas
emellertid inte med här eftersom reglerna inte är utformade så att det
uppkommer någon kapitalvinst eller kapitalförlust. Det är inte heller tro-
ligt att läsaren söker efter dessa regler här i 44 kap.

Tillkommande belopp

28 §

SLK:s forslag (21 § andra stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag, bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig. Se dock Riksskatteverkets ytt-
rande angående 26 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om tillkommande belopp är i dag placerade i 24 § 4 mom. andra stycket
SIL. De infördes genom 1990 års skattereform och innebar att praxis ko-
difierades (1990:1). Före skattereformen hade praxis kodifierats i ett sär-
skilt fall, nämligen utflyttningsfallen, se kommentaren till 26 §.

Bestämmelsen har ändrats redaktionellt, bl.a. för att markera att det
tillkommande beloppet inte skall tas upp som intäkt utan ingå i en ny
beräkning av en kapitalvinst eller kapitalförlust.

Lagrådet tar i sitt yttrande angående 26 § (21 § i det till Lagrådet re-
mitterade förslaget) upp frågan hur denna paragraf skall samordnas med
bestämmelsen i 26 § andra stycket att kapitalförluster far dras av först när
de är definitiva. I sitt yttrande över 28 § (25 § i det till Lagrådet remitte-
rade förslaget) tar Lagrådet vidare upp frågan hur kapitalvinstbeskatt-
ningen skall ske när en avyttring av en kapitaltillgång medför tillkom-
mande belopp och uttalar att det är ovisst hur bestämmelsen skall tilläm-
pas när det gäller kapitalförluster. Riksskatteverket tar i sitt yttrande an-
gående 26 § (18 § i SLK:s förslag) upp frågan enligt vilka regler resulta-
tet skall beräknas om det vid avyttringen uppkommit en förlust men det
avtalats om tillkommande köpeskilling.

Regeringen gör följande bedömning. Dessa frågor kan man ställa redan
med dagens regler. Det är centrala frågor där det är viktigt att regleringen
får en tillfredsställande lösning. Det är inte lämpligt att komma med ett
förslag i denna proposition utan att en utformning av förslaget har beretts
i vanlig ordning. Regeringen har i stället för avsikt att snarats börja utar-
beta ett förslag till lösning på dessa frågor och sedan bereda förslaget på
vanligt sätt.

Blankning

29 §

SLK:s förslag (22 §): SLK:s förslag omfattar värdepapper. Beskatt-
ningstidpunkten i första stycket första meningen är när en delägarrätt för-
värvas och återställs. I övrigt överensstämmer det med regeringens för-
slag, med undantag för några redaktionella ändringar.

Prop. 1999/2000:2

539

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig. Se dock 9 §.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
kapitalvinster på grund av blankningsaffarer står i dag i 24 § 4 mom.
femte stycket SIL. Den tillkom vid 1990 års skattereform (1990:1). I
SLK:s förslag utvidgades omfattningen av bestämmelsen genom att den
föreslogs gälla för värdepapper i stället för aktier. Liksom i 9 § har detta
i regeringens förslag ändrats till delägarrätter och fordringsrätter. Se
vidare i kommentaren till 9 §. I avsnitt 7.2.8 finns under rubriken Slutsat-
ser en motivering till att värdepapper i vissa fall ersätts med delägarrät-
ter eller fordringsrätter.

I SLK:s förslag, liksom i dagens lagtext, står det att kapitalvinsten
skall tas upp som intäkt det beskattningsår en delägarrätt förvärvas och
återställs. Det kan ha skett under olika beskattningsår. Regeringen har
därför valt att stryka förvärvas.

Terminer

30 §

SLK:s förslag (23 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Riksskatteverket påpekar att kommitténs förslag
kan innebära en materiell förändring genom att orden ”när fullgörande av
avtalet skall ske” har bytts ut mot ”det år avtalet fullföljs eller annars
upphör att gälla”. Av förarbetena framgår att beskattning skall ske först
då leverans enligt kontraktet skall ske, även om nettning har ägt rum.
Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen påpekar,
med instämmande av Näringslivets Skattedelegation, att eftersom en
termin enligt definitionen i 11 § (9 § i SLK:s förslag) skall vara lämpad
för allmän omsättning innebär det i kombination med reglerna om tid-
punkten för beskattning här i 30 § att den säljande parten i ett avtal som
inte är lämpat för allmän omsättning blir beskattad omedelbart för hela
köpeskillingen även om han inte ens äger den underliggande egendomen.
Det skulle innebära ett hinder mot all handel med terminer som inte sker
över OM. Det innebär också att det saknas regler för t.ex. en indextermin
eller ett annat terminskontrakt som bara kan avslutas med kontantavräk-
ning. Det kan knappast göras en meningsfull vinstberäkning vid den tid-
punkt då kontraktet ingås. Organisationerna föreslår därför att beskatt-
ning av en terminsaffär alltid skall ske först för det år då avtalet fullföljs
eller annars upphör att gälla.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen regle-
ras skattskyldighet för vinster och förluster på grund av terminer.

Bestämmelsen är i dag placerad i 24 § 4 mom. fjärde stycket SIL, som
infördes genom 1990 års skattereform (1990:1). Den gällde då alla ter-
miner men senare samma år (1990:2) begränsades den till terminer som
är finansiella instrument för att bara sådana terminer som är avsedda för
allmän omsättning skall omfattas.

Prop. 1999/2000:2

540

Det finns inte anledning att nu ta upp frågan om en ändring av regeln
så att den omfattar också terminer som inte är lämpade for allmän om-
sättning.

Uttryckssättet ”då fullgörandet enligt terminsavtalet skall ske” har
bytts mot ”det år då avtalet fullföljs eller upphör att gälla”. I förarbetena
till lagstiftningen (prop. 1989/90:110 s. 713) uttalas att beskattning skall
ske omedelbart om betalning skulle utgå under löptiden. Detta kan i och
för sig anses strida mot dagens lagtext, men är enligt regeringens bedöm-
ning den lämpligaste ordningen. Regeringen följer SLK:s förslag.

Optioner

31 §

SLK:s förslag (24 §): Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om beskattningstidpunkten för kapitalvinster på grund av optioner o.d. är
i dag placerade i 24 § 4 mom. tredje stycket SIL. Genom utformningen
av andra stycket har markerats att inte bara utfärdandet utan även upphö-
randet av förpliktelsen utlöser beskattning. Bestämmelserna infördes år
1990(1990:1).

32 £

SLK:s förslag (25 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om i vilka fall premien för en option skall ingå i en kapitalvinstberäkning
för den underliggande egendomen är hämtade från 24 § 4 mom. tredje
stycket SIL. De infördes år 1990 (1990:1).

Värdepapper som anses avyttrade på grund av likvidation eller
konkurs

Likvidation

33 §

SLK:s förslag (26 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
omkostnadsbeloppet när en faktisk avyttring sker efter beslut om likvi-
dation eller när likvidationen upphör är hämtad från 24 § 4 mom. sjunde
stycket SIL. Den kom till år 1994 (1994:2).

I denna paragraf har SLK på några ställen ändrat uttrycket anskaff-
ningsvärde till omkostnadsbelopp, se under kommentaren till 14 §.

Prop. 1999/2000:2

541

Lagrådet har yttrat sig angående denna paragraf, se kommentaren till Prop. 1999/2000:2
8 §•

Konkurs

34 §

SLK:s förslag (27 §): Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för att förslaget om att avdraget skall återföras i tredje stycket
första meningen innehöll en bestämmelse också om att så skall ske när
konkursen läggs ned. Vidare har några redaktionella ändringar gjorts.

Remissinstanserna: Riksskatteverket påpekar att bestämmelsen i
tredje stycket, liksom motsvarande bestämmelse i dag, bör ändras. Ett
konkursförfarande kan läggas ned bl.a. därför att det föreligger ett under-
skott. Då upplöses bolaget. I sådana fall bör det inte ske någon återföring.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna är
hämtade från 24 § 4 mom. sjätte stycket SIL.

Bestämmelserna i första stycket, som reglerar anskaffningsutgiften när
en faktisk avyttring sker efter det att ett värdepapper ansetts avyttrat på
grund av beslut om konkurs, kom till år 1994 (1994:2).

Bestämmelserna i andra och tredje styckena om återföring i vissa fall
efter beslut om konkurs infördes år 1993. Som Riksskatteverket påpekat
upplöses ett bolag som försatts i konkurs om konkursen läggs ned. I
tredje stycket första meningen utelämnas därför bestämmelsen om att
avdraget skall återföras om konkursen läggs ned. Tredje stycket andra
meningen har utformats som ett förtydligande.

Uttrycken omkostnadsbelopp och anskaffningsutgift används på ett an-
nat sätt än i dagens lagstiftning, se kommentaren till 14 §.

Lagrådet har yttrat sig angående denna paragraf, se kommentaren till
8§-

Ersättningar i form av livräntor och liknande periodiska
utbetalningar

Beskattning av livräntor som kapitalvinst och ränta

35 §

SLK:s förslag (29 §): Bestämmelsen har skrivits om redaktionellt, men i
sak överensstämmer de båda förslagen.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en grundläggande upplysning om hur ersättning i form av livränta
för avyttrade tillgångar behandlas skattemässigt.

Bestämmelserna om livräntor finns i dag i 3 § 11 mom. i fråga om
räntor och i 24 § 5 mom. SIL i fråga om kapitalvinster.

Lagrådet förordar att uttrycket livsvarig livränta i denna och följande
bestämmelser byts ut mot livränta eftersom det inte finns något som ty-
der på att avsikten varit att hålla vissa livräntor utanför tillämpningsom-

542

rådet (se Lagrådets yttrande angående 33-35 §§ i det till Lagrådet remit-
terade förslaget).

Regeringen gör följande bedömning. Det kan finnas anledning att utre-
da den fråga som Lagrådet tar upp. Dagens lagtext är emellertid utformad
så att bestämmelserna gäller för livsvariga livräntor. Livräntor som inte
är livsvariga brukar kapitaliseras efter marknadsräntorna och inte efter
tabell II eller III i lagen om arvsskatt och gåvoskatt. Att i detta samman-
hang, utan ytterligare utredning, göra bestämmelserna tillämpliga på alla
livräntor är därför inte lämpligt.

Lagrådet påpekar att den skattemässiga behandlingen av en livränta
påtagligt skiljer sig från vad som gäller om andra periodiska betalningar,
se vidare i Lagrådets yttrande. Lagrådet förordar att det i lämpligt sam-
manhang görs en översyn av skattekonsekvenserna vid avyttringar av
tillgångar mot ersättning i form av livränta eller liknande periodiska be-
talningar. Regeringens förslag innehåller inga sakliga ändringar i förhål-
lande till dagens regler. Den av Lagrådet påtalade problematiken är inte
en fråga som bör lösas i detta sammanhang.

Beräkning av kapitalvinst för livräntor

36 §

SLK:s förslag (30 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inga erinringar mot förslaget.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna
om livräntor finns i dag i 24 § 5 mom. SIL. Före 1990 års skattereform
(1990:1) var de placerade i punkt 3 av anvisningarna till 35 §.

Beräkning av ränta för livräntor

37 §

SLK:s förslag (31 § första stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om livräntor finns i dag i 3 § 11 mom. första stycket SIL. Före 1990 års
skattereform (1990:1) var de placerade i punkt 9 av anvisningarna till

38 §.

Bestämmelserna har placerats i avdelningen om kapitalvinster därför
att det är en avyttring som ligger till grund för själva räntan. Avdragsrätt
för sådana livräntor som är en form av periodiskt utgående ersättning för
förvärvade tillgångar, infördes första gången i lagstiftningen år 1973
(SOU 1972:87, prop. 1973:181, bet. 1973:SkU68, SFS 1973:1113).

Med visst undantag för benefika överlåtelser, innebar den nya lagstift-
ningen att en sedan länge utvecklad praxis kodifierades. En sådan liv-
ränta räknades inte som inkomst vid kapitalvinstberäkningen utan som
inkomst i inkomstslaget tjänst och beskattades i takt med att den betala-
des ut. Detta innebar t.ex. att en säljare som flyttade utomlands kunde

Prop. 1999/2000:2

543

slippa betala skatt för inkomsten. Den köpare som bodde kvar i Sverige
fick allmänt avdrag för vad han betalade. Bestämmelsen ändrades år
1984 eftersom beskattningen avvek från principerna för vinstbeskattning
och reglerna dessutom kunde medföra oberättigade skatteförmåner för en
säljare som flyttade ur landet (Ds Fi 1984:1, prop. 1983/84:140, bet.
1983/84:SkU52, SFS 1984:498).

Lagrådet riktar kritik mot det sätt varpå räntan bestäms (se Lagrådets
yttrande angående 33-35 §§ i lagrådsremissen). Förslaget överensstäm-
mer med gällande rätt. Det finns inte anledning att här ta upp frågan om
någon ändring.

Räntebeskattning av periodiska ersättningar

38 §

SLK:s förslag (31 § andra stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag, bortsett från att den gäller för periodiska ersättningar som inte är
livsvariga men som kan likställas med livränta.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om räntebeskattning av periodiska ersättningar som kan likställas med
livräntor finns i dag i 3 § 11 mom. andra stycket SIL. Före 1990 års
skattereform (1990:1) var de placerade i punkt 9 andra stycket av anvis-
ningarna till 38 §KL.

I SLK:s förslag gäller bestämmelsen för periodiska ersättningar som
inte är livsvariga men som kan likställas med livränta. I dagens lagtext
används uttryckssättet ”med livränta jämförligt periodiskt vederlag”. Det
finns inte anledning att begränsa bestämmelsen i förhållande till dagens
lagtext, varför ”som inte är livsvarig” stryks.

Också denna bestämmelse har placerats i avdelningen om kapitalvins-
ter därför att det är en avyttring som ligger till grund för själva räntan och
för att bestämmelsen hör ihop med 35-37 §§.

Köparens ränteutgift

39 §

SLK:s förslag (31 § tredje stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag, bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
köparens avdrag för ränta finns i dag i 3 § 11 mom. tredje stycket SIL.
Före 1990 års skattereform (1990:1) var den placerad i punkt 7 av anvis-
ningarna till 39 § KL.

Bestämmelsen har placerats i avdelningen om kapitalvinster därför att
den hör ihop med 35-38 §§.

Prop. 1999/2000:2

544

45 kap. Avyttring av fastigheter

Kapitlet innehåller de särskilda bestämmelser om kapitalvinstberäkning-
en som gäller vid avyttring av fastigheter. De är med vissa justeringar
hämtade från 25 § SIL. Kapitlet är placerat som 43 kap. i SLK:s förslag.

Bakgrund

Enligt de ursprungliga reglerna i KL beskattades bara den som inom en
tioårsperiod från förvärvet avyttrade en fastighet som förvärvats oneröst.
Den som avyttrade en benefikt förvärvad fastighet beskattades över hu-
vud taget inte.

Är 1951 (förarbeten, se nedan) ändrades reglerna bl.a. genom att avytt-
ring av fastigheter som någon fatt genom bodelning av annan anledning
än makes död eller i gåva av make eller någon annan närstående inordna-
des bland de skattepliktiga objekten. År 1967 (förarbeten, se nedan) blev
alla kapitalvinster skattepliktiga, oavsett hur fastigheten förvärvats. Be-
skattningen gjordes evig, men för fastigheter som avyttrades efter minst
två års innehav beskattades bara 75 % av vinsten. Samtidigt infördes bl.a.
olika alternativa metoder att beräkna anskaffningsvärdet och indexering.

År 1976 (förarbeten, se nedan) ledde realisationsvinstkommitténs be-
tänkande till att hela kapitalvinsten blev skattepliktig också för fastighe-
ter som innehafts längre tid än två år.

Också 1990 års skattereform (förarbeten, se nedan) byggde på att hela
kapitalvinsten vid en fastighetsavyttring skulle beskattas medan förlusten
kvoterades. Beräkningen är numera nominell. Inledningsvis fanns möj-
lighet att i stället schablonmässigt beräkna kapitalvinsten till en viss pro-
cent av försäljningspriset. Dessa s.k. takregler har numera upphört att
gälla.

I anslutning till att takreglerna upphävdes infördes år 1993 (förarbeten,
se nedan) i stället bestämmelser om att även vinsten skall kvoteras.

År 1998 ändrades reglerna för juridiska personer så att för dem skall
hela kapitalvinsten och kapitalförlusten tas upp respektive dras av
(förarbeten, se nedan).

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till nedanstående förarbeten
bara genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändra-
des.

1951 Skatteplikt vid avyttring efter vissa benefika fång, SOU 1949:9,
prop. 1951:170, bet. 1951:BevU62, SFS 1951:761

1967 Kapitalvinstbeskattningen evig i tiden, SOU 1966:23 och 24,
prop. 1967:153, bet. 1967:BevU64, SFS 1967:748

Prop. 1999/2000:2

545

18 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

1976 En allmän översyn (fastighetsreglering, beräkningsenhet), SOU
1975:53, prop. 1975/76:180, bet. 1975/76:SkU63, SFS 1976:343

1981 Ändrade bestämmelser för bl.a. förbättringsarbeten, SOU
1977:86, prop. 1980/81:68 och 104, bet. 1980/8l:SkU40, SFS
1981:256

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:651

1993 Kvoteringsregler, prop. 1993/93:45, bet. 1993/93:SkUl 1, SFS
1993:1471

1998 Hela vinsten resp, förlusten blev skattepliktig för juridiska per-
soner, SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS
1998:1606

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Första stycket överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från några redaktionella ändringar. Andra stycket gäller också
tomträtter. Det finns inte någon regel om att det är bestämmelserna om
näringsfastigheter som skall gälla för strömfall och rättigheter till vatten-
kraft.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Bestämmelsen i andra stycket om tomträtter, strömfall och rättigheter
till vattenkraft placerades genom 1990 års skattereform i 24 § 1 mom.
fjärde stycket första meningen SIL. Dessförinnan fanns dess motsvarig-
het i 35 § 2 mom. fjärde stycket KL. Ursprungligen fanns bestämmelser-
na om kapitalvinster samlade i 35 § KL. Uppdelningen i moment kom till
år 1951 när även tomträtt fördes in i lagtexten. År 1967 fick bestämmel-
sen sitt nuvarande innehåll.

Det är naturligare att placera bestämmelsen om att olika rättigheter
skall likställas med fastigheter i detta kapitel bland de särskilda reglerna
för fastigheter än bland de allmänna kapitalvinstreglema, varför den har
tagits in här. Bestämmelsen om tomträtter har emellertid inte tagits med
här i regeringens förslag. Lagrådet föreslår nämligen att bestämmelsen
skall göras generell för hela IL och placeras i 2 kap. 6 §. Regeringen föl-
jer Lagrådets förslag. När det gäller strömfall och rättigheter till vatten-
kraft finns det ingen bestämmelse som reglerar om de skall räknas som
privatbostadsfastigheter eller näringsfastigheter. De bör, som Lagrådet
föreslagit, alltid beskattas enligt de regler som gäller näringsfastigheter,
varför det skrivs in att det är bestämmelserna om kapitalvinst vid avytt-
ring av näringsfastighet som skall tillämpas.

Prop. 1999/2000:2

546

I 24 § 1 mom. fjärde stycket SIL finns också en bestämmelse om att
vad som sägs om fastigheter gäller oavsett om fastigheten ligger i Sveri-
ge eller utomlands. Någon motsvarighet till den bestämmelsen har inte
tagits med, eftersom det följer av 2 kap. 2 § att de termer och uttryck som
används omfattar också motsvarande utländska företeelser.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens forslag, med undantag
for en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen har ut-
formats som en hänvisning till bestämmelserna i 47 kap. om att den som
avyttrar en privatbostadsfastighet kan fa uppskov med beskattning av
kapitalvinsten.

Beräkningsenhet

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att taxerings-
enheten är utgångspunkt för kapitalvinstberäkningen framgår i dag av
25 § 1 mom. första stycket SIL. Före 1990 års skattereform hade be-
stämmelsen sin placering i punkt 2 första stycket av anvisningarna till
35 § KL. Den kom till år 1976.

Att kapitalvinsten för en privatbostadsfastighet beräknas särskilt är
hämtat från 25 § 1 mom. första stycket SIL. Bestämmelserna om privat-
bostadsfastigheter var en av nyheterna i reformen.

Eftersom termen taxeringsenhet inte kan tillämpas på alla fastigheter
utomlands är det oklart vad som skall vara beräkningsenhet när fastighe-
ter utomlands avyttras. Det framstår emellertid som självklart att i möjli-
gaste mån ha samma beräkningsenhet i dessa fall och därför föreslås en
ny regel med denna innebörd.

4§

SLK:s förslag (4 § första stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag, bortsett från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Riksskatteverket föreslår att det skall tas in en be-
stämmelse om hur kapitalvinsten skall beräknas vid avyttring av fastig-
heter som är belägna i utlandet i ett nytt tredje stycke som motsvarar 3 §
tredje stycket.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Genom bestämmel-
serna i paragrafen kan två eller flera taxeringsenheter under vissa förut-
sättningar behandlas som en taxeringsenhet. Den är ett alternativ till hu-
vudregeln i 3 § och är en motsvarighet till nuvarande 25 § 1 mom. andra
stycket SIL.

Prop. 1999/2000:2

547

Före 1990 års skattereform var bestämmelserna placerade i punkt 2
första stycket av anvisningarna till 35 § KL. De infördes år 1981.

Den av Riksskatteverket förslagna regeln för fastigheter i utlandet kan
sällan bli aktuell eftersom reglerna här i 4 § bygger på att det finns en
indelning i taxeringsenheter och att denna indelning har förändrats. Rege-
ringen anser inte att det finns skäl att reglera motsvarande situationer i
utlandet.

I SLK:s förslag till 4 § finns ett andra stycke som, efter förslag av Lag-
rådet, har flyttats över till 9 § och 23 §.

Fastighetsreglering, klyvning och inlösen

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna
om när marköverföring genom bl.a. fastighetsreglering och inlösen anses
som avyttring är hämtade från 25 § 2 mom. första stycket SIL. Motsva-
rande bestämmelser var före 1990 års skattereform placerade i punkt 4 av
anvisningarna till 35 § KL där de infördes år 1976 och justerades år
1981.

Allframtidsupplåtelser

6-4

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Några redaktionella ändringar har gjorts, bl.a. definieras i SLK:s förslag
till 7 £ engångersättning for allframtidsupplåtelse i stället för allfram-
tidsupplåtelse.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att allfram-
tidsupplåtelse likställs med avyttring framgår i dag av 25 § 2 mom. andra
och tredje styckena SIL, där reglerna placerades genom 1990 års skatte-
reform.

Dessförinnan fanns dessa bestämmelser i punkt 4 av anvisningarna till
35 § KL. De kom till år 1946 (prop. 1946:105, bet. 1946:BevU18, SFS
1946:109).

Att ersättningar avseende skog kan ingå i kapitalvinstberäkningen in-
fördes år 1979 (prop. 1978/79:204, bet. 1978/79:SkU54, SFS 1979:500).

I 25 § 2 mom. andra stycket SIL står att engångsersättningen är att be-
trakta som köpeskilling. En sådan bestämmelse kan inte behövas och har
därför inte tagits med här. Bestämmelsen i nuvarande 25 § 2 mom. fjärde
stycket SIL om att avdrag schablonmässigt kan medges med 5 000 kro-
nor har placerats bland bestämmelserna om omkostnadsbeloppet i 24 §
tredje stycket.

i 7 § första strecksatsen har naturvårdslagen (1964:822) ersatts med
miljöbalken med anledning av en lagändring år 1998 (prop. 1997/98:90,

Prop. 1999/2000:2

548

SFS 1998:817 ändringen i SIL). Bestämmelsen har ändrats i förhållande Prop. 1999/2000:2
till SLK:s förslag så att det är allframtidsupplåtelse som definieras i
stället för ersättning för allframtidsupplåtelse. Vidare har den förtydli-
gats genom att det skrivs in i första strecksatsen att det skall vara fråga
om inskränkningar för obegränsad tid.

9§

SLK:s förslag (4 § andra stycket): Överensstämmer i sak med rege-
ringens förslag, men den har flyttats och skrivits om redaktionellt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vad som anses som en fastighet vid tillämpning av bestämmelserna om
allframtidsupplåtelse är hämtad från nuvarande 25 § 1 mom. tredje
stycket SIL. Före 1990 års skattereform var bestämmelsen placerad i
punkt 2 första stycket av anvisningarna till 35 § KL. Den infördes år
1981.

Bestämmelsen har efter förslag av Lagrådet flyttats över från 4 § andra
stycket. Den utformas i enlighet med ett förslag från Lagrådet.

Ersättning för inventarier

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hur kapitalvinsten
skall beräknas när ersättningen för en fastighet omfattar även inventarier
framgår i dag av 25 § 3 mom. SIL. Dess motsvarighet före 1990 års
skattereform fanns i punkt 1 av anvisningarna till 35 § KL och i punkt 2 a
första stycket av anvisningarna till 36 § KL. Bestämmelsen infördes år
1938 (SOU 1937:42, prop. 1938:258, bet. 1938: BevU32, SFS
1938:368).

Omkostnadsbeloppet

Förbättringsutgifter

Kommentar till 11-15 §§: Lagrådet konstaterar att 11 § (10 § i lagråds-
remissen) innehåller en definition av termen förbättringsutgifter. Lagrå-
det tar upp några frågor om innebörden av det aktuella förbättringsbe-
greppet samt efterlyst ett klarläggande av begreppet. Lagrådet uttalar
emellertid sin förståelse för svårigheterna med att lämna ett sådant klar-
görande och föreslår då som alternativ att det inte skall finnas någon full-
ständig definition av termen förbättringsutgifter utan att det bara skall
anges att till sådana utgifter räknas också förbättrande reparationer och
underhåll. Lagrådsremissens bestämmelser i 10-13 §§ har därför redige-
rats om och bildar 11-15 §§. Bestämmelsen om den undre beloppsgrän-
sen för förbättringsutgifter är den mest allmänna och placeras därför först

549

(11 §). Därefter kommer tre bestämmelser om när reparationer och un-
derhåll anses som förbättringsutgifter (12-14 §) och slutligen placeras en
bestämmelse om värderingen av vissa förbättringsutgifter (15 §).

SLK:s förslag (12 § första stycket första meningen och andra styck-
et): Överensstämmer i sak med regeringens förslag, men redaktionella
ändringar har gjorts.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Beloppsgränsen för
vilka utgifter som skall räknas som förbättringsutgifter är hämtad från
25 § 4 mom. första stycket SIL.

Reglerna hade före 1990 års skattereform sin motsvarighet i punkt 2 a
andra stycket av anvisningarna till 36 § KL. Beloppsgränsen infördes år
1967 och var då 3 000 kronor. Den höjdes genom 1990 års skattereform
till sitt nuvarande belopp.

Ordet sammanlagt har lagts till för att markera att beloppsgränsen gäl-
ler gemensamt för exempelvis nybyggnader samt förbättrande reparatio-
ner och underhåll.

Bestämmelsen om vilket beskattningsår utgifter normalt skall hänföras
till kommer från de två sista meningarna i 25 § 4 mom. första stycket
SIL. De infördes i punkt 2 a av anvisningarna till 36 § KL år 1976.

Bestämmelsen samt bestämmelserna i 12-15 §§ har ändrats redaktio-
nellt i förhållande till SLK:s förslag för att det tydligare skall framgå att
denna regel gäller generellt i fråga om förbättringsutgifter för fastigheter,
dvs. även för sådana förbättringsutgifter som avses i 12-15 §§, om det
inte finns något annat som gör att denna paragraf ej blir tillämplig (t.ex.
undantaget i 13 § andra stycket).

12 §

SLK:s förslag (10 § 2 och 12 § första stycket andra meningen): Över-
ensstämmer i sak med regeringens förslag, men redaktionella ändringar
har gjorts. Bl.a. använder SLK uttrycket förbättrande reparationer.

Remissinstanserna: Byggentreprenörerna menar att SLK:s förslag att
byta värdehöjande reparationer mot förbättrande reparationer innebär
en materiell ändring som inte är acceptabel utan föregående utredning.
Svenska Revisorsamfundet SRS pekar också på att det kan innebära en
materiell ändring att byta värdehöjande mot förbättrande och menar att
det avgörande bör vara om reparationer är värdehöjande och inte om de i
sig är förbättrande eller inte.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om förbättrande reparationer och underhåll finns i dag i 25 § 4 mom.
första stycket SIL.

Reglerna hade före 1990 års skattereform sin motsvarighet i punkt 2 a
andra stycket av anvisningarna till 36 § KL. Förbättringar har sedan la-
gens tillkomst varit avdragsgilla. Bestämmelserna om förbättrande repa-
rationer kom till år 1953 i samband med införandet av schablonbeskatt-

Prop. 1999/2000:2

550

ningen av villor (prop. 1953:187, bet. 1953:BevU50, SFS 1953:404).
Femårsgränsen infördes vid 1990 års skattereform.

SLK har bytt värdehöjande reparationer mot förbättrande reparatio-
ner med motivering att det är fråga om fastighetens beskaffenhet, inte om
dess värde. Som framgår av lagtexten är det fastighetens skick som är
avgörande och inte dess värde. Regeringen följer därför SLK:s förslag att
använda uttrycket förbättrande. I SLK:s förslag till 23 kap. om återföring
av avdrag på näringsfastigheter, som motsvarar 26 kap. här, använder
kommittén emellertid uttrycket förbättrande reparationer och underhåll.
Det finns inte anledning att ha olika uttryckssätt i dessa två sammanhang.
Regeringen väljer att använda uttrycket förbättrande reparationer och
underhåll också här.

73 £

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Reglerna om utgif-
ter för sådana förbättrande reparationer och underhåll som avses i 26 kap.
och som vid avyttring eller karaktärsbyte tagits upp i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet är i dag placerade i 25 § 4 mom. tredje stycket SIL. De
infördes genom 1990 års skattereform.

14 §

SLK:s förslag (10 § 3 och 4): Överensstämmer med regeringens förslag,
men bestämmelserna har ändrats redaktionellt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att vissa utgifter för näringsfastigheter som inte har fått dras av lö-
pande far räknas som förbättringsutgifter kom till år 1979 (DsB 1978:7,
prop. 1978/79:209, bet. 1978/79:SkUl 1, SFS 1979:1017). De är i dag
placerade i 25 § 4 mom. första stycket SIL.

15 §

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att belopp för förbättringsarbeten och liknande som tagits upp som intäkt
i ägarens byggnadsrörelse räknas som utgifter för förbättring är hämtat
från 25 § 4 mom. andra stycket SIL. Före 1990 års skattereform var dess
motsvarighet placerad i punkt 2 a tredje stycket av anvisningarna till 36 §
KL, där den infördes år 1981. Bestämmelsen har här utformats som en
värderingsregel. Bestämmelserna i 11-14 §§ skall beaktas också i fråga
om sådana förbättringsutgifter.

Prop. 1999/2000:2

551

Värdeminskningsavdrag m.m.

16 §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket menar att det skall vara omkost-
nadsbeloppet och inte anskaffningsutgiften som skall minskas med vär-
deminskningsavdragen m.m.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen här i
16 § om värdeminskningsavdrag som på grund av undantagen i 26 kap.
inte återförts i näringsverksamhet är hämtad från 25 § 5 mom. första och
andra styckena SIL, där den infördes år 1990.

I SLK:s förslag fanns också 26 kap. 13 § omnämnd i andra stycket. Att
det lagrummet tagits bort beror på att enligt regeringens förslag till
26 kap. 13 § hänvisas inte längre till 5 §, se vidare i kommentaren till
26 kap. 13 §.

Bestämmelserna om beräkning av kapitalvinst är utformade så att om-
kostnadsbeloppet är det belopp som man slutligen räknar ut när en till-
gång är avyttrad. Det varken minskas eller ökas. Det som minskas är i
stället anskaffningsutgiften, se kommentaren till 44 kap. 14 §.

Ersättningsfond

U§

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag, bortsett från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen är till-
lämplig när en skattskyldig avyttrar en fastighet med byggnad eller mark-
anläggning som skrivits av genom att ersättningsfond tagits i anspråk och
avskrivningarna inte återförs eller återförts i näringsverksamhet. Be-
stämmelsen är hämtad från 25 § 5 mom. tredje och fjärde styckena SIL,
som infördes genom 1990 års skattereform. Av den nu gällande utform-
ningen förefaller det som om en förutsättning är att byggnaden eller mar-
kanläggningen finns kvar vid avyttringen. SLK utgår ifrån att avsikten
varit att bestämmelsen skall tillämpas även när byggnaden eller mark-
anläggningen inte länge finns kvar och har utformat bestämmelsen i en-
lighet med detta. Regeringen följer SLK:s förslag.

I SLK:s förslag fanns också 26 kap. 13 § omnämnd i tredje stycket. Att
det lagrummet tagits bort beror på att enligt regeringens förslag till
26 kap. 13 § hänvisas inte längre till 4 §, se vidare i kommentaren till
26 kap. 13 §.

Liksom i 16 § används uttrycket anskaffningsutgiften i stället för om-
kostnadsbeloppet.

18 §

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

552

Kommentar och skälen for regeringens forslag: Paragrafen upplyser
om att det finns en bestämmelse om att anskaffningsutgiften skall mins-
kas när en ersättningsfond för mark tagits i anspråk. Den materiella be-
stämmelsen finns i dag i 7 § ErFL.

Liksom i 16 § används uttrycket anskaffningsutgiften i stället för om-
kostnadsbeloppet.

Omkostnadsbeloppet vid delavyttringar

19-22 §§

SLK:s förslag (17-20 §§): Överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från att regeringen har gjort några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: När bara en del av
en fastighet avyttras måste anskaffningsutgiften och förbättringsutgifter
fördelas på den avyttrade delen och den återstående delen. Som huvudre-
gel görs detta genom en faktisk uppdelning (19 §) men den skattskyldige
kan välja att i stället fördela det totala omkostnadsbeloppet efter värdet
vid försäljningen (20 §). När bara en liten del av en stor taxeringsenhet
avyttras finns en schablonregel (21 §). Eftersom schablonregeln i 21 §
inte gäller för marköverföringar enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988) har sådana avyttringar lagts i en egen paragraf (22 §).

Bestämmelserna är i dag placerade i 25 § 6 mom. första och andra
styckena SIL, där de placerades år 1990. Dessförinnan var de placerade i
punkt 2 a trettonde-artonde styckena av anvisningarna till 36 § KL. De
infördes år 1976.

Enligt den bestämmelse i KL som motsvarar 21 § är det ingångsvärdet
(dvs. anskaffningsutgiften med IL:s terminologi) som far beräknas till
en krona per kvadratmeter. SLK har ändrat det så att det är omkostnads-
beloppet som far beräknas schablonmässigt. Ingen remissinstans har haft
något att erinra. Kommittén har emellertid inte lämnat någon motivering
till bytet Det framgår inte klart av förarbetena (SOU 1975:53 prop.
1975/76:180) vilket som var avsikten, men skälet torde vara att det skall
finnas en enkel metod där man skall slippa utreda vad som har hänt tidi-
gare. Om det vore anskaffningsutgiften som skulle bestämmas scha-
blonmässigt, skulle man ändå behöva utreda vilka förbättringsutgifter
som har lagts ned tidigare. Det är därför rimligare att det är det slutliga
omkostnadsbeloppet som far bestämmas schablonmässigt. Regeringen
följer således SLK:s förslag.

23 £

SLK:s förslag (4 § andra stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag med undantag för att den flyttats och skrivits om redaktionellt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
vad som anses som en fastighet vid tillämpning av bestämmelserna om
delavyttringar är hämtad från nuvarande 25 § 1 mom. tredje stycket SIL.

Prop. 1999/2000:2

553

Före 1990 års skattereform var bestämmelsen placerad i punkt 2 första
stycket av anvisningarna till 35 § KL. Den infördes år 1981.

Bestämmelsen har efter förslag av Lagrådet flyttats över från 4 § andra
stycket och utformats i enlighet med ett förslag av Lagrådet.

Omkostnadsbeloppet vid allframtidsupplåtelser

24 §

SLK:s förslag (21 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
men vissa redaktionella ändringar har gjorts av regeringen.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att omkostnadsbe-
loppet vid allframtidsupplåtelser obligatoriskt beräknas genom en pro-
portionering är hämtat från i 25 § 6 mom. tredje stycket SIL. Beträffande
bestämmelsens placering före 1990 års skattereform hänvisas till vad
som sagts under 19-22 §§. I andra stycket används uttrycket ”hela fas-
tighetens marknadsvärde” i stället för ”fastighetens hela värde”. Det är en
redaktionell ändring i förhållande till SLK:s förslag som har gjorts för att
lydelsen skall överensstämma med lydelsen i 6 §.

Bestämmelsen i tredje stycket om att omkostnadsbeloppet i stället
schablonmässigt kan beräknas till 5 000 kronor har utformats med ut-
gångspunkt från dels 25 § 2 mom. fjärde stycket SIL, dels 25 § 6 mom.
tredje stycket SIL. Schablonavdraget infördes år 1968 och bestämdes år
1986 till sitt nuvarande belopp (prop. 1968:88, bet. 1968:BevU43, SFS
1968:275 och prop. 1986/87:30, bet. 1986/87:SkU5, SFS 1986:1113).
Stycket har ändrats redaktionellt i förhållande till SLK:s förslag. SLK har
utformat tredje stycket så att kapitalvinsten far beräknas som summan av
alla ersättningar under beskattningsåret minskat med 5 000 kronor. Be-
stämmelsen står i ett avsnitt som behandlar beräkning av omkostnadsbe-
lopp och inte beräkning av kapitalvinsten. Den har därför ändrats redak-
tionellt. Någon ändring i sak är dock inte avsedd.

Omkostnadsbeloppet efter delavyttringar och allframtidsupplåtelser

25 §

SLK:s förslag (22 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: När anskaffnings-
utgiften för en avyttrad fastighet beräknas måste hänsyn tas till eventuella
delavyttringar som ägt rum under innehavstiden. Eftersom beräkningen
av den del av den ursprungliga anskaffningsutgiften som kan anses kon-
sumerad genom delavyttringen ofta måste göras lång tid därefter, finns i
första stycket andra meningen en schablonregel.

I paragrafen finns bestämmelser även för allframtidsupplåtelser och
marköverföringar.

Prop. 1999/2000:2

554

Bestämmelsen har hämtats från 25 § 6 mom. fjärde och femte styckena Prop. 1999/2000:2
SIL. Beträffande den tidigare placeringen hänvisas till vad som sagts
under 19-22 §§.

Skadeersättningar

26 §

SLK:s förslag (23 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag, bortsett från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om

att försäkrings- och andra skadeersättningar i vissa fall skall påverka ka-
pitalvinstberäkningen är hämtad från 25 § 7 mom. SIL.

Före 1990 års skattereform fanns en motsvarighet i punkt 2 a nittonde
stycket av anvisningarna till 36 § KL. Bestämmelsen infördes år 1967, då
i punkt 2 sista stycket av anvisningarna till 36 § KL.

Enligt SLK:s förslag gäller bestämmelsen ”skattefri försäkringsersätt-
ning eller skattefri annan ersättning för förbättringsarbeten”. I regering-
ens förslag har det ändrats genom att skade har lagts till framför ersätt-
ning i likhet med utformningen av dagens lagtext. Vidare har lagts till
”eller därmed likställda reparations- och underhållsarbeten”, också det i
överensstämmelse med dagens lagtext.

Liksom i 16 § används uttrycket anskaffningsutgiften i stället för om-
kostnadsbeloppet.

Uppskov

27 §

SLK:s förslag (24 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
tidigare uppskov när ersättningsfastigheten avyttras är hämtad från 25 §
8 mom. SIL.

Före 1990 års skattereform fanns en liknande bestämmelse i 11 § lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst och dess-
förinnan i 4 § lagen (1968:276) om uppskov i vissa fall med beskattning
av realisationsvinst. År 1993 återinfördes möjligheter till uppskov vid
kapitalvinstbeskattningen genom UAL. Denna lag - som gäller för både
fastigheter och bostadsrätter - har placerats i 47 kap.

Liksom i 16 § används uttrycket anskaffningsutgiften i stället för om-
kostnadsbeloppet.

Fastigheter förvärvade före år 1952

28 och 29 §§

SLK:s förslag (25 §): När det gäller utländska fastigheter saknas det en
uttrycklig regel i paragrafen om att faktisk ersättning skall användas som

555

anskaffningsutgift. Det finns inte heller en regel om att hänsyn i så fall
inte skall tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1952. Be-
stämmelsen om utländska fastigheter innehåller ett krav på att den skatt-
skyldige visar marknadsvärdet. Regeringen har redigerat om paragrafen
och delat upp den på två.

Remissinstanserna: När det gäller bestämmelsen om utländska fas-
tigheter ifrågasätter Riksskatteverket om det inte räcker att den skattskyl-
dige gör sannolikt vilket marknadsvärdet var år 1952. Svenska Revisor-
samfundet SRS anser i fråga om samma regel att det inte finns några skäl
att införa en regel som i praktiken inte går att tillämpa för relativt säll-
synta fall. Samfundet anser att det i stället bör överlämnas till rättspraxis
att lösa uppkommande frågor eftersom det i regel är fråga om individu-
ella faktorer som måste ligga till grund för bedömningen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: De särskilda regler-
na för beräkning av anskaffningsutgift för fastigheter som förvärvats före
år 1952 är hämtade från 25 § 9 mom. SIL, där de infördes år 1993. Dessa
regler motsvarar den altemativregel I som tidigare fanns i punkt 2 a
femte stycket av anvisningarna till 36 § KL. Den infördes år 1967 (då
med stickdatum den 1 januari 1914, år 1976 ändrat till 1952) och slopa-
des vid skattereformen år 1990.

Regeln, som är obligatorisk, bygger alltid på ett faktiskt taxeringsvärde
även om detta kan omfatta även andra fastigheter eller vara fastställt se-
nare. Den kan därför inte tillämpas på fastigheter utomlands. SLK har i
stället föreslagit att det skall tas in en regel om att marknadsvärdet den
1 januari 1952 far användas som anskaffningsutgift, om den skattskyldi-
ge visar hur högt detta värde är. Regeringen finner inte anledning att ta in
någon regel om att den skattskyldige skall visa marknadsvärdet. I stället
far vanliga regler om bevisbördan tillämpas. SLK:s regler bygger på att
om den skattskyldige inte visar marknadsvärdet så gäller vanliga regler,
dvs. man utgår från den faktiska ersättningen och man far räkna med ut-
gifter och avdrag som avser tiden före år 1952. Regeringen anser att re-
geln bör utformas så att den mer motsvarar vad som gäller för svenska
fastigheter. Ersättningen far därför användas som anskaffningsutgift, om
den överstiger marknadsvärdet den 1 januari 1952. Hänsyn får inte tas till
utgifter och avdrag som avser tiden före år 1952.

För att paragrafen inte skall bli alltför omfattande delas den upp på två,
där de utländska fastigheterna läggs i en egen paragraf, 29 §.

Handelsbolags överlåtelse till underpris till delägare eller närstående

30 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
överlåtelser till underpris av fastigheter eller tomtmark från ett svenskt
handelsbolag till en delägare eller någon närstående till delägaren är
hämtad från ett förslag i en lagrådsremiss, beslutad den 16 september
1999. Enligt det förslaget skall stoppreglema om delägares utköp av fas-
tigheter i punkt 24 fjärde stycket av anvisningarna till 32 § KL (51 kap.

Prop. 1999/2000:2

556

11 § i SLK:s förslag) avskaffas och i stället skall det införas en ny be-
stämmelse i 25 § 10 a mom. SIL. Förslaget grundar sig på Stoppregelut-
redningens förslag (SOU 1998:116).

Att bestämmelsen enligt lagrådsremissens förslag inte gäller i inkomst-
slaget näringsverksamhet {andra stycket) kan läsas ut av att det inte finns
någon hänvisning till 25 § 10 a mom. SIL från inkomstslaget närings-
verksamhet (dvs. varken från sista stycket i punkt 1 av anvisningarna till
24 § KL eller i 2 § 1 mom. åttonde stycket SIL). Om undantaget inte
fanns, skulle reglerna gälla också för juridiska personer som är delägare i
handelsbolaget. För dem gäller i stället vanliga regler, t.ex. om uttagsbe-
skattning.

Handelsbolags avyttring med kapitalförlust till foretag i
intressegemenskap

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: År 1998 togs det in
bestämmelser i 2 § 4 a mom. SIL om att kapitalförluster vid avyttringar
mellan vissa företag i intressegemenskap skall dras av först vid ett senare
tillfälle. Bestämmelserna gäller huvudsakligen i inkomstslaget närings-
verksamhet och har därför placerats i 25 kap. När det är ett svenskt han-
delsbolag som avyttrar en fastighet skall delägare som är fysiska perso-
ner dra av kapitalförlusten på fastigheten i inkomstslaget kapital. Det
behövs därför en bestämmelse här i detta kapitel om kapitalförluster där
det står att bestämmelsen gäller också i inkomstslaget kapital. Bestäm-
melsen har ändrats redaktionellt efter lagrådsbehandlingen.

Underskott i näringsverksamhet

32 £

SLK:s förslag (26 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att kapitalvinsten i inkomstslaget kapital skall minskas med ett under-
skott i näringsverksamhet är hämtad från 25 § 10 mom. (tidigare
11 mom.) SIL och infördes när 1990 års skattereform kompletterades
(prop. 1990/91:54, bet. 1990/91 :SkU10, SFS 1990:1422).

Eftersom bestämmelserna om fysiska personer enligt 4 kap. 1 och 2 §§
tillämpas också i fråga om dödsbon om inget annat sägs, nämns i lagtex-
ten bara fysiska personer.

Kvotering i inkomstslaget kapital

I SLK:s förslag finns två bestämmelser om kvotering av kapitalvinster
och kapitalförluster, en bestämmelse som gäller i inkomstslaget kapital

Prop. 1999/2000:2

557

(27 § i SLK:s förslag) och en i inkomstslaget näringsverksamhet (28 § i
SLK:s förslag).

SLK:s förslag till bestämmelse i inkomstslaget näringsverksamhet
bygger på bestämmelser i 2 § 1 mom. åttonde stycket och 25 § 11 mom.
SIL som gällde för juridiska personer, men som ändrades år 1998. De då
gällande bestämmelserna innebar att hos juridiska personer skulle 90 %
av en kapitalvinst tas upp och 90 % av en kapitalförlust dras av. Reglerna
infördes år 1993. Kvoteringen för juridiska personer slopades år 1998,
vilket innebär att det inte behövs någon bestämmelse i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet.

SLK:s förslag innehåller emellertid också en bestämmelse om att bara
63 % av förluster som uppkommer i handelsbolag skall dras av. Ett antal
remissinstanser är kritiska till detta förslag. Byggentreprenörerna, För-
eningen Auktoriserade Revisorer FAR, Näringslivets Skattedelegation
liksom Sveriges Advokatsamfund menar att hos juridiska personer som är
delägare i ett handelsbolag får kapitalförluster som uppkommer i han-
delsbolaget dras av till 90 % enligt gällande rätt. Enligt Sveriges Fastig-
hetsägareförbunds uppfattning talar övervägande skäl för denna slutsats.

SLK uttalade att det inte framgår klart om en juridisk person i egen-
skap av delägare i ett handelsbolag skall göra avdrag med 90 eller 63 %
när handelsbolaget avyttrat en näringsfastighet med förlust, men lag-
texten utformades med utgångspunkt i att 63 % skall dras av. Företags-
skatteutredningen anser i sitt slutbetänkande, SOU 1998:1 s. 184, att
övervägande skäl talar för att aktiebolag får avdrag med 90 % av en för-
lust.

Även om förhållandet i dag kan uppfattas som oklart anser regeringen
att det inte finns materiella skäl för att avdragsrätten skall begränsas till
63 %. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna skall utgå ifrån att
en sådan begränsning inte skall göras. Det innebär enligt de år 1998 in-
förda reglerna att för juridiska personer skall hela vinsten tas upp och
hela förlusten dras av också när vinsten respektive förlusten har upp-
kommit i ett handelsbolag. Det behövs således inte någon kvotering i
dessa fall heller. Det kan dock påpekas att för fysiska personer som är
delägare i handelsbolag räknas kapitalvinster och kapitalförluster till in-
komstslaget kapital, vilket innebär att för dem är 90 % av handelsbola-
gets kapitalvinster skattepliktiga och 63 % av kapitalförlusterna avdrags-
gilla.

SLK föreslår att det tas in en regel att hela vinsten tas upp om enskilda
näringsidkare begär att vinsten skall räknas till inkomstslaget närings-
verksamhet i samband med avsättning till ersättningsfond. En sådan be-
stämmelse behövs inte när det saknas kvoteringsbestämmelser i övrigt i
näringsverksamhet.

Detta innebär att det inte behövs någon bestämmelse om kvotering i
inkomstslaget näringsverksamhet.

33#

SLK:s förslag (27 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

558

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Att bara viss del av
en kapitalvinst skall tas upp till beskattning och bara viss del av en kapi-
talförlust skall dras av är hämtat från 25 § 11 mom. SIL. Dessa kvote-
ringsregler infördes år 1993.

46 kap. Avyttring av bostadsrätter

I detta kapitel finns de särskilda bestämmelser om kapitalvinstberäkning
som gäller vid avyttring av bostadsrätter i s.k. äkta bostadsrättsförening-
ar. Bestämmelserna har med justeringar hämtats från 26 § SIL. Kapitlet
är placerat som 44 kap. i SLK:s förslag.

Bakgrund

Enligt de ursprungliga reglerna i KL beskattades avyttring av en andel i
en bostadsrättsförening bara om avyttringen skedde inom fem år från ett
oneröst förvärv. Den som avyttrade en benefikt förvärvad andel beskatta-
des över huvud taget inte. År 1951 (förarbeten, se nedan) ändrades be-
stämmelserna så att även avyttringar av bostadsrätter som någon fatt ge-
nom gåva m.m. från närstående blev kapitalvinstskattepliktiga. Samtidigt
infördes fallande skalor vilket innebar att den skattepliktiga vinsten suc-
cessivt reducerades inom vissa tidsperioder. Avyttringar av andelar efter
fem års innehav var dock alltid skattefria. Sedan år 1966 (förarbeten, se
nedan) skiljer man mellan andelar i äkta och oäkta bostadsrättsförening-
ar. Sistnämnda kom att beskattas enligt de vanliga aktiereglema under
det att de äkta behandlades på samma sätt som övrig lös egendom. År
1983 (förarbeten, se nedan) infördes evig kapitalvinstbeskattning för an-
delar i äkta bostadsrättsföreningar. Kapitalvinsten beskattades fortfarande
efter en fallande skala men även efter fem års innehav kom 25 % av
vinsten att vara skattepliktig.

Efter 1990 års skattereform (förarbeten, se nedan) beskattas hela kapi-
talvinsten oberoende av hur länge den skattskyldige innehaft bostadsrät-
ten och förlusten kvoteras.

År 1993 (förarbeten, se nedan) infördes bestämmelser om att även
vinsten skulle kvoteras.

År 1998 ändrades reglerna så att för juridiska personer skall varken
kapitalvinsten eller kapitalförlusten kvoteras (förarbeten, se nedan).

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till nedanstående förarbeten
bara genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändra-
des.

1951 Skatteplikt vid avyttring efter vissa benefika fång, SOU 1949:9,
prop. 1951:170, bet. 1967:BevU62, SFS 1951:761

Prop. 1999/2000:2

559

1966 Skillnad äkta/oäkta andelar, SOU 1965:72, prop. 1966:90, bet. Prop. 1999/2000:2
1996:BevU46, SFS 1966:215

1983 Kapitalvinstbeskattningen evig i tiden, Ds 1982:6, prop.

1983/84:67, bet. 1983/84:SkU13, SFS 1983:1043

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:33, prop. 1989/110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:651

1991 Genomsynsprincipen tas bort, Ds 1991:38, prop. 1991/92:54,

bet. 1990/91:SkU9, SFS 1991:1855

1993 Kvoteringsregler, prop. 1993/94:45, bet. 1993/94:SkUl 1, SFS

1993:1471

1998 Kvoteringsregler för juridiska personer upphävs, SOU 1998:1,

prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606

Kommentar till paragraferna

Innehåll

1§

SLK:s förslag (första stycket): Överensstämmer med regeringens för-
slag, bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll. Avgränsningen av tillämpningsområdet
sker genom att termerna privatbostadsrätt och näringsbostadsrätt an-
vänds. Vad dessa termer står för framgår av 2 kap.

Efter förslag av Lagrådet har andra stycket flyttats till en egen para-
graf, 3 §.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen har ut-
formats som en hänvisning till bestämmelserna i 47 kap. om att den som
avyttrar en privatbostadsrätt kan fa uppskov med beskattningen av kapi-
talvinsten.

När andelar skall vara privatbostadsrätter och näringsbostadsrätter

3§

SLK:s förslag (1 § andra stycket): Överensstämmer i sak med rege-
ringens förslag, men bestämmelsen har redigerats om.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

560

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I 26 § 1 mom.
tredje stycket SIL finns en bestämmelse om vid vilken tidpunkt ett före-
tag skall vara privatbostadsföretag. Före 1990 års skattereform fanns dess
motsvarighet i 35 a § sjätte stycket KL.

Bestämmelsen har efter förslag av Lagrådet flyttats från 1 § och for-
mulerats om. Regeringen har dock gjort vissa redaktionella ändringar i
förhållande till Lagrådets förslag.

Ersättning för lägenhetsutrustning eller inre reparationsfond

4§

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om hur försäljningspriset skall beräknas när det gäller ersättning för lä-
genhetsutrustning och andel i reparationsfond eller liknande avsättning är
hämtade från 26 § 3 mom. första och andra styckena SIL.

Före skattereformen år 1990 fanns bestämmelsernas motsvarighet i
punkt 8 andra och tredje stycket av anvisningarna till 35 § KL. De inför-
des år 1983.

Lagrådet framhåller att det som betecknas som fond i andra stycket
inte är en fond utan en förpliktelse (se Lagrådets yttrande angående 3 § i
lagrådsremissen). Ordet fond ersätts efter förslag av Lagrådet med av-
sättning.

Omkostnadsbeloppet

A nskaffhingsutgifien

5§

SLK:s förslag (4 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar. Bl.a. har de två sista styckena bytt plats.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om att insatsen anses som anskaffningsutgift om bostads-
rätten har förvärvats direkt från föreningen är hämtad från 26 § 4 mom.
första stycket SIL.

Att insatser i vissa andra associationer enligt bestämmelserna i andra
stycket likställs med insats enligt upplåtelseavtalet i en bostadsrätts-
förening regleras i dag i 26 § 6 mom. SIL. Där används ordet grundavgift
vilket blev fel när man i 26 § 4 mom. första stycket SIL bytte uttryck från
grundavgift till insats.

Bestämmelsen i tredje stycket om att upplåtelseavgifter m.m. räknas in
i anskaffningsutgiften är hämtad från 26 § 4 mom. första stycket SIL. I
samband med införandet av bostadsrättslagen (1991:614) år 1991 byttes
uttrycket grundavgift ut mot insats (SOU 1988:14, prop. 1990/91:92, bet.
1990/91 :BoU13, SFS 1991:619). Före skattereformen år 1990 fanns be-

Prop. 1999/2000:2

561

stämmelsema i punkt 2 c första stycket av anvisningarna till 36 § KL. De
infördes år 1983.1 regeringens förslag har ordet inträdesavgifter bytts ut
mot överlåtelseavgifter eftersom uttrycket inträdesavgift utmönstrades ur
lagstiftningen och ordet överlåtelseavgift infördes år 1991 (SOU
1988:14, prop. 1990/91:92, bet. 1990/91 :BoU 13, SFS 1991:614) när den
nya bostadsrättslagen infördes.

6§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur anskaffningsutgiften beräknas när det gäller andel i reparationsfond
är i dag placerad i 26 § 3 mom. tredje stycket SIL. Bestämmelsen hade
före skattereformen år 1990 sin motsvarighet i punkt 2 c sjätte stycket av
anvisningarna till 35 § KL, som infördes år 1983.

Efter förslag av Lagrådet har ordet fond ersatts av avsättning (se Lag-
rådets yttrande angående 5 § i lagrådsremissen).

Kapitaltillskott

7§

SLK:s förslag (6 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vilka kapitaltillskott som far räknas in i omkostnadsbeloppet finns i dag i
26 § 4 mom. andra stycket SIL.

Före skattereformen var bestämmelsen placerad i punkt 2 c av anvis-
ningarna till 36 § KL där den huvudsakligen som en kodifiering av praxis
infördes år 1983. Bestämmelsen slopades vid 1990 års skattereform men
infördes åter, då i SIL, med mindre justeringar år 1991.

I dagens lagtext står det att kapitaltillskott far räknas in i omkostnads-
beloppet bl.a. om de har varit avsedda att användas av företaget för fi-
nansiering av förbättringsarbeten på fastigheten. SLK har ändrat förbätt-
ringsarbeten till forbättringar. För att markera att det här inte är fråga
om uttrycket förbättringsutgifter som används vid kapitalvinstberäkning
utan det uttryck som används vid beräkning av värdeminskningsavdrag
på en fastighet (jfr 19 kap. 8 och 13 §§) har uttrycket ändrats. Det som
avses är ny-, till- eller ombyggnad varför uttrycket har preciserats i rege-
ringens förslag.

Lagrådet har framfört synpunkter angående denna paragraf, se Lagrå-
dets yttrande angående 42 kap. 33 § i lagrådsremissen och författnings-
kommentaren till 42 kap. 30-32 §.

Prop. 1999/2000:2

562

Förbättringsutgifter

8-12 §§

SLK:s forslag (7-10 §§): Överensstämmer med regeringens förslag i
sak, men bestämmelserna har redigerats om.

Remissinstanserna: Angående uttrycket ftjrbättrande reparationer i
10 § (7 § i SLK:s förslag), se remissinstansernas inställning i kommenta-
ren till 45 kap. 12 §. Svenska Revisorsamfundet SRS anser att bestämmel-
sen i 8 § andra stycket om vilket år utgifter normalt hänförs till bör utgå
då det leder till osäkerhet vad som gäller och det i sak inte tillför något.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: De särskilda be-
stämmelser om förbättringsutgifter som gäller för bostadsrätter finns i
dag i 26 § 5 mom. SIL. SLK har bytt värdehöjande reparationer mot
förbättrande reparationer med motivering att det är fråga om bostads-
rättens beskaffenhet, inte om dess värde. Liksom i 45 kap. 12 § följer
regeringen delvis SLK:s förslag och använder uttrycket förbättrande re-
parationer och underhåll.

I skattereformen år 1990 utformades reglerna enligt en genom-
synsprincip som gick ut på att man vid kapitalvinstberäkningen skulle
beakta även förbättringsutgifter som själva bostadsrättsföreningen haft
under den skattskyldiges innehav av bostadsrätten. Reglerna justerades
samma år (prop. 1990/91:54, bet. 1990/91 :SkU10, SFS 1990:1422). Ge-
nomsynsprincipen togs dock bort år 1991.

Beloppsgränsen höjdes till 5 000 kronor i samband med skatterefor-
men. Också bestämmelserna om att vissa utgifter som tagits upp till be-
skattning i näringsverksamhet skall räknas som förbättringsutgifter in-
fördes genom reformen.

Före skattereformen fanns bestämmelser om förbättringsutgifter i
punkt 2 c av anvisningarna till 36 § KL. De kom till år 1983.

Svenska Revisorsamfundet SRS kritiserar bestämmelsen i 8 § andra
stycket om att utgifterna normalt hänförs till det år då räkning eller faktu-
ra på det utförda arbetet erhållits. Regeringen kan instämma i att regeln,
som överensstämmer med dagens regel, inte ger så mycket ledning. Den
behålls emellertid tills vidare.

Bestämmelserna har efter lagrådsföredragningen redigerats om för att
bestämmelserna här och i 45 kap. om fastigheter skall ha en enhetlig
uppbyggnad (se kommentarerna till 45 kap. 11-15 §§).

Uppskov

13 §

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen har ut-
formats som en hänvisning till bestämmelserna om hur uppskov beaktas
vid avyttring av ersättningsbostaden. Bestämmelsen finns i 25 § 8 mom.
SIL och infördes år 1993.

Prop. 1999/2000:2

563

I bestämmelsen används uttrycket anskaffningsutgiften i stället för om- Prop. 1999/2000:2
kostnadsbeloppet. I författningskommentaren till 44 kap. 14 § förklaras
detta.

Bostadsrätter förvärvade före år 1974

14 §

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.
Vissa redaktionella ändringar har dock gjorts.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Är 1993 infördes
särskilda regler för beräkning av anskaffningsutgiften för bostadsrätter
som förvärvats före år 1974. Dessa regler finns i 26 § 7 mom. SIL. De
motsvarar bestämmelser som tillkom år 1983 och som gällde före skatte-
reformen. Dessa var placerade i punkt 2 c av anvisningarna till 36 § KL.

Tredje stycket andra meningen har utformats efter förslag av Lagrådet
bl.a. genom att ordet fond ersatts med avsättning.

Handelsbolags överlåtelse till underpris till delägare eller närstående

15 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
överlåtelser till underpris av bostadsrätter från ett svenskt handelsbolag
till en delägare eller någon närstående till delägaren är hämtad från ett
förslag i en lagrådsremiss, beslutad den 16 september 1999. Enligt det
förslaget skall stoppreglema om delägares utköp av tillgångar i punkt 14
fjärde stycket av anvisningarna till 32 § KL (51 kap. 11 § i SLK:s för-
slag) avskaffas och i stället skall det införas en ny bestämmelse om bo-
stadsrätter i 26 § 9 a mom. SIL. Förslaget grundar sig på Stoppregelut-
redningens förslag (SOU 1998:116).

Angående andra stycket, se kommentaren till 45 kap. 30 §.

Handelsbolags avyttring med kapitalförlust till företag i
intressegemenskap

16§

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: År 1998 togs det in
bestämmelser i 2 § 4 a mom. SIL om att kapitalförluster vid avyttringar
mellan vissa närstående företag skall dras av först vid ett senare tillfälle.
Bestämmelserna gäller huvudsakligen i inkomstslaget näringsverksamhet
och har därför placerats i 25 kap. När det är ett svenskt handelsbolag som
avyttrar en näringsbostadsrätt skall delägare som är fysiska personer dra
av kapitalförlusten på bostadsrätten i inkomstslaget kapital. Det behövs
därför en bestämmelse här i detta kapitel om kapitalförluster där det står

564

att bestämmelsen gäller också i inkomstslaget kapital. Bestämmelsen har Prop. 1999/2000:2
ändrats redaktionellt efter lagrådsbehandlingen.

Underskott i näringsverksamhet

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att kapitalvinsten i inkomstslaget kapital i vissa fall skall minskas med ett
underskott i näringsverksamhet är hämtad från 26 § 9 mom. SIL och in-
fördes i skattereformens andra steg (prop. 1990/91:54, bet.
1990/91 :SkU10, SFS 1990:1422).

Eftersom bestämmelserna om fysiska personer enligt 4 kap. 1 och 2 §§
tillämpas även i fråga om dödsbon om inget annat sägs, nämns i lagtex-
ten bara fysiska personer.

Kvotering i inkomstslaget kapital

I SLK:s förslag finns två bestämmelser om kvotering av kapitalvinster
och kapitalförluster, en bestämmelse som gäller i inkomstslaget kapital
(14 § i SLK:s förslag) och en i inkomstslaget näringsverksamhet (15 § i
SLK:s förslag). Bestämmelsen i inkomstslaget kapital behandlas i kom-
mentaren till 18 §.

SLK:s förslag till bestämmelse i inkomstslaget näringsverksamhet
bygger på bestämmelser som fanns i 2 § 1 mom. åttonde stycket och 26 §
10 mom. SIL. Reglerna infördes år 1993 och innebar att 90 % av en ka-
pitalvinst eller kapitalförlust skulle tas upp respektive skulle dras av.
Denna kvotering slopades år 1998.

SLK:s förslag innehåller också en bestämmelse om att bara 63 % av en
kapitalförlust som uppkommer i ett handelsbolag skall dras av. Det är
samma fråga som är aktuell när det gäller fastigheter. I 45 kap. redovisas
under rubriken Kvotering i inkomstslaget kapital vad remissinstanserna
anför och regeringens ställningstaganden. Det finns inte anledning att
behandla bostadsrätter på ett annat sätt. Också här i 46 kap. stannar rege-
ringen för att det inte skall göras någon kvotering av sådana kapitalför-
luster.

Detta innebär att det inte behövs någon bestämmelse om kvotering av
kapitalvinster eller kapitalförluster i inkomstslaget näringsverksamhet.

18 §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om kvotering av vinster och förluster i inkomstslaget kapital är hämtade
från 26 § 10 mom. SIL. De infördes år 1993.

565

För förlustfallen hade en 70-procentskvotering för fysiska personer in- Prop. 1999/2000:2
förts genom 1990 års skattereform.

47 kap. Uppskovsavdrag

I detta kapitel har tagits in de bestämmelser om uppskovsavdrag när vissa
fastigheter och bostadsrätter avyttras som finns i lagen (1993:1469) om
uppskovsavdrag vid byte av bostad, UAL. I SLK:s förslag är kapitlet
placerat som 45 kap.

Bakgrund

Den första uppskovslagen, lagen (1968:276) om uppskov i vissa fall med
beskattning av realisationsvinst, gällde ursprungligen bara kapitalvinster
för tvångsavyttrade fastigheter. Efter att det år 1976 införts möjligheter
att få uppskov även vid frivilliga försäljningar av fastigheter tillkom la-
gen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst. I sam-
band med de vid 1990 års skattereform införda s.k. takreglerna, som in-
nebar att kapitalvinsten fick beräknas till en viss procent av ersättningen,
upphävdes möjligheterna till uppskov. Takreglerna avskaffades när UAL
infördes. Den nya lagen gäller i motsats till sina föregångare såväl fastig-
heter som bostadsrätter.

Förarbeten

Samtliga bestämmelser i detta kapitel är hämtade från UAL (prop.
1993/94:45, bet. 1993/94:SkUl 1, SFS 1993:1469). Lagen har inte änd-
rats.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag
för redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Förutsättningar för uppskovsavdrag

Villkor

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
redaktionella ändringar.

566

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens forslag: De grundläggande
förutsättningarna för uppskovsavdrag framgår i dag av 1 § UAL.

Ursprungsbostad

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att en ursprungs-
bostad måste vara en sådan privatbostad som är den skattskyldiges per-
manentbostad framgår i dag av 2 § UAL. Definitionen av permanentbo-
stad är hämtad från 3 § UAL. Från 2 § UAL har hämtats att en bostad i
utlandet inte kan vara ursprungsbostad. Det har gjorts om till en positiv
bestämning ”i Sverige”.

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om under vilka förutsättningar uppskovsavdrag kan göras vid tvångs-
avyttringar och liknande även om bostaden inte är en permanentbostad är
hämtade från 4 § UAL.

Ersättningsbostad

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket påpekar att varken förslaget eller
dagens lagtext omfattar hus som uppförs på redan innehavd mark, om
marken anskaffats utanför de gällande tidsramarna. Riksskatteverket
ifrågasätter också om uppförandet av ett hus på annans mark innebär att
tillgången vid förvärvet är småhus på annans mark. För att också dessa
situationer skall omfattas föreslår verket att det skall införas ett nytt and-
ra stycke av följande lydelse: ”Uppförs en ny byggnad av det slag som
avses i första stycket 1-3, räknas även den som ersättningsbostad.”

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av er-
sättningsbostad finns i dag i 11 § UAL.

SLK menar att det i detta sammanhang aldrig kan bli aktuellt med att
köpa en tomt för att där uppföra ett ”småhus på annans mark”. Om någon
köper en tomt och tänker uppföra ett hus på den så är det inte ett hus på
annans mark. Bestämmelsen har utformats i enlighet med detta och det
finns därför inte någon hänvisning från första stycket 4 till punkten 2.

Riksskatteverkets synpunkter innebär förslag om ändring av gällande
rätt, som inte bör tas upp i detta sammanhang.

Bestämmelsen att en bostad i utlandet inte kan vara ersättningsbostad
har hämtats från 11 § UAL. Det har i första stycket gjorts om till en posi-

Prop. 1999/2000:2

567

tiv bestämning ”i Sverige”. När det gäller bostäder i privatbostadsföretag
i andra stycket behövs det inte en sådan begränsning eftersom termen
privatbostadsföretag omfattar bara svenska ekonomiska föreningar och
aktiebolag.

Det tredje stycket är hämtat från 6 § UAL. Genom justeringar markeras
att en ersättningsbostad kan förvärvas tidigast året före och senast året
efter avyttringen av ursprungsbostaden.

Beloppsgränser

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att uppskovsavdrag
kan komma i fråga bara om kapitalvinsten uppgår till vissa lägsta belopp
är hämtat från 5 § UAL.

Uppskovsavdragets storlek

SLK:s förslag (7 § och 13 § tredje stycket): Överensstämmer i sak med
regeringens förslag, men redaktionella ändringar har gjorts. Formeln
finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första-tredje styckena om hur uppskovsavdraget beräknas när den skatt-
skyldige förvärvar en ersättningsbostad senast samma år som han avytt-
rar ursprungsbostaden och bosätter sig där senast den 15 februari året
efter avyttringen är i dag placerad i 6 § UAL. Lagrådet föreslår att styck-
et skall skrivas om redaktionellt, bl.a. genom att bestämmelsen i tredje
stycket kompletteras med en formel. Regeringen följer Lagrådets förslag,
bortsett från några mindre redaktionella avvikelser.

I SLK:s förslag är jjärde stycket placerat i 13 § som ett tredje stycke.
Lagrådet föreslår att bestämmelsen skall flyttas hit till 7 §. Regeringen
följer Lagrådets förslag.

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hur uppskovsav-
draget beräknas om den skattskyldige inte förvärvar en ersättningsbostad
det år han avyttrar ursprungsbostaden eller förvärvar men inte bosätter
sig där senast den 15 februari året efter avyttringen är hämtat från 7 §
UAL.

Bestämmelsen har utformats i enlighet med ett förslag av Lagrådet.

Prop. 1999/2000:2

568

Återföring av uppskovsavdrag

9 och 10 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag,
bortsett från att bestämmelserna i 9 § skrivits om redaktionellt.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att bestämmelsen i 9 § är
svårtillgänglig och föreslår en ny lydelse.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att ett uppskovsavdrag i vissa fall skall återföras vid nästa taxering
och att ett särskilt tillägg skall tas upp då är i dag placerade i 8 och 9 §§
UAL.

Lagrådet föreslår en redaktionell omskrivning av 9 §, bl.a. att bestäm-
melsen i fjärde stycket skall kompletteras med en formel. Regeringen
följer Lagrådets förslag.

Avyttring av ersättningsbostaden

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om hur ett uppskovsavdrag påverkar anskaffningsutgiften är i dag place-
rade i 10 § UAL. Där används i stället uttrycket omkostnadsbeloppet.
Bytet av uttryck tas upp i kommentaren till 44 kap. 14 §.

Beräkning av ersättningarna

12 och 13 §§

SLK:s förslag: Det finns ytterligare ett stycke i 13 § i SLK:s förslag. I
övrigt överensstämmer SLK:s förslag med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att försäljnings-
och inköpsutgifter samt utgifter för ny-, till- eller ombyggnad beaktas när
en jämförelse skall göras mellan ersättningarna för ursprungsbostaden
och ersättningsbostaden framgår i dag av 12 § UAL.

Sista stycket i 13 § har efter förslag från Lagrådet flyttats till 7 § andra
stycket.

Dödsfall efter avyttring av ursprungsbostaden

14 och 15 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att ett dödsbo i vis-
sa fall kan göra uppskovsavdrag även om den som avyttrat ursprungs-
bostaden har dött innan förutsättningarna för uppskov inträtt framgår i
dag av 13 och 14 §§ UAL.

Prop. 1999/2000:2

569

I dag anges i 14 § andra stycket UAL bl.a. att ett dödsbos yrkande om Prop. 1999/2000:2
uppskov skall göras på ett särskilt formulär. Den bestämmelsen bör i
stället placeras i LSK.

48 kap. Avyttring av delägarrätter samt fordringsrätter

I detta kapitel finns de särskilda regler som gäller vid avyttring av aktier
och andra delägarrätter samt fordringar och utländsk valuta. Bestämmel-
serna om avyttring av andelar i svenska handelsbolag har dock lagts i ett
eget kapitel (50 kap.). Likaså finns ett eget kapitel, 49 kap., med be-
stämmelser om uppskov med beskattningen vid andelsbyten. De sist-
nämnda reglerna infördes år 1998. Före dess fanns vissa bestämmelser
om andelsbyten. De var i SLK:s förslag placerade i 17-27 §§. Bestäm-
melserna här i 48 kap. var i SLK:s förslag placerade som 46 kap.

Bakgrund

Ursprungligen beskattades avyttringar av oneröst förvärvad lös egendom
inom fem år efter anskaffningen. Avyttringar efter femårsgränsen var
helt skattefria. År 1951 (förarbeten, se nedan) infördes beskattning efter
en stegvis fallande skala men fortfarande var avyttringar efter femårs-
gränsen skattefria. Samtidigt blev avyttring av tillgångar som någon fått
genom bodelning av annan anledning än makes död samt i gåva av make
eller släkting skattepliktig (skyldemannaregeln). År 1966 (förarbeten, se
nedan) infördes skatteplikt för avyttring av aktier även efter fem års in-
nehav och oberoende av förvärvssätt, dock fortfarande med stegvis av-
trappning. Fr.o.m. år 1976 (förarbeten, se nedan) gjordes skillnad mellan
äldre och yngre aktier, bl.a. genom att 40 (senare 50) % av vinsten på
äldre (två års innehav eller mer) och 100 % av vinsten på yngre aktier
blev skattepliktig.

På samma sätt som aktier beskattades före 1990 års skattereform också
avyttring av andelar i aktiefonder, delbevis, teckningsrättsbevis, andelar i
ekonomiska föreningar och i handelsbolag samt liknande rättigheter.
Fordringar som konvertibla skuldebrev och optionsrätter beskattades
också enligt aktiereglema medan skuldebrev utgivna i optionslån och
andra fordringar beskattades enligt reglerna för övrig lös egendom. Hur
sådana tillgångar beskattades dessförinnan finns beskrivet i inledningen
till 52 kap.

Genom 1990 års skattereform (1990:1 och 2, förarbeten, se nedan) la-
des aktier och konvertibla skuldebrev i svenska kronor i en bestämmelse,
andelar i handelsbolag i en annan och fordringar i svenska kronor re-
spektive utländsk valuta i skilda bestämmelser. Indelningen gjordes bl.a.
på grund av kvittningsbestämmelsema.

När den ekonomiska dubbelbeskattningen av bolagsvinster togs bort år
1993 (förarbeten, se nedan) blev hälften av kapitalvinsten på svenska
aktier och liknande skattefri. Som en följd av detta ändrades bestämmel-

570

serna om avdrag för kapitalförluster. Den gamla ordningen återställdes
dock år 1994 (förarbeten, se nedan).

Större ändringar

För att särskilja sådana tillgångar som i dag beskattas enligt 27 § 1 mom.,
29 § 1 mom. och 30 § 1 mom. SIL föreslås att termerna delägarrätt,
svensk fordringsrätt respektive utländsk fordringsrätt tas in i lagen. Ut-
trycken förekommer inte i dag i inkomstskattelagstiftningen men väl i
lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, 1 § lagen (1979:749) om
Stockholms fondbörs och 1 § lagen (1991:980) om handel med finansi-
ella instrument. Uttrycket fordringsrätt förekommer i flera författningar
bl.a. i konkurslagen (1987:672) och lagen om försäkringsavtal (1927:77).
Vad termerna står för förklaras i 2, 3 och 4 §§.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1951 Skatteplikt vid avyttring efter vissa benefika förvärv, SOU
1949:9, prop. 1951:170, bet. 1951:BevU62, SFS 1951:761

1966 Kapitalvinstbeskattningen evig i tiden, SOU 1966:72, prop.
1966:90, bet. 1966:BevU46, SFS 1966:215

1976 En allmän översyn, SOU 1975:53, prop. 1975/76:180, bet.
1975/76:SkU63, SFS 1976:343

1985 Särskilda bestämmelser för konvertibler m.m., Ds Fi 1983:25
och Ds Fi 1984:24, prop. 1984/85:193, bet. 1984/85:SkU62, SFS
1985:307

1990:1 1990 års skattereform, SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:651

1990:2 Komplettering av 1990 års skattereform, prop. 1990/91:54, bet.
1990/91 :SkU10, SFS 1991:1422

1992 Ombildning av ekonomiska föreningar i vissa fall, prop.
1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS 1992:1344

1993 Utdelning från svenska företag blev skattefri, SOU 1992:67 och
1993:29, Ds 1993:28, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15,
SFS 1993:1543

1994 Utdelning från svenska företag blev åter igen skattepliktig, prop.
1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS 1994:1859

Prop. 1999/2000:2

571

Prop. 1999/2000:2

1996 Vissa ändringar avseende andelsbyten, prop. 1996/97:18, bet.
1996/97:SkU9, SFS 1996:1227 och 1228

1998 Nya regler om omstruktureringar, SOU 1998:1, prop.
1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606 m.fl.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

1§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag
för dels några redaktionella ändringar, dels att SLK:s förslag inte omfat-
tar förpliktelser.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger också att de grundläggande bestämmelserna finns i
44 kap.

Liksom i 44 kap. 1 § har bestämmelsen utvidgats i förhållande till
SLK:s förslag genom att förpliktelser har lagts till.

Definitioner

Delägarrätter

2§

SLK:s förslag: Bestämmelserna i första och andra styckena är samlade i
ett stycke som inleds med ”Med delägarrätt avses”. Stycket avslutas med
”annan tillgång med liknande konstruktion och verkningssätt”.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Svenska Fond-
handlareföreningen anser att termen delägarrätt är mindre väl vald när
det gäller derivatinstrument som optioner och terminer, vilka ofta kan
bygga på index. Föreningarna föreslår att termen skall ersättas med aktie-
relaterade instrument. Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhand-
lareföreningen anför vidare, med instämmande av Fondbolagens för-
ening, att värdepappersfonder inte bör begränsas till svenska fonder utan
att motsvarande utländska fondföretag också skall omfattas.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Det som räknas upp
i paragrafen är i stort sett detsamma som de instrument som finns i den
nuvarande exemplifieringen av de finansiella instrumenten i 27 § 1 mom.
SIL. Beträffande sistnämnda uttryck, se avsnitt 7.2.8. Ordet interimsbevis
har ersatts med rätt på grund av teckning av aktier eftersom sådana nu-
mera i praktiken närmast motsvaras av vad som kallas ömsom in-
terimsaktier, ömsom teckningsaktier (jfr RÅ 1994 ref. 1). Momentet kom
till år 1990 (1990:1) men ändrades i reformens nästa steg, bl.a. på så sätt
att rätter som till någon del består av en fordran i utländsk valuta, som
konvertibla skuldebrev i utländsk valuta, placerades i 30 § SIL (1990:2).

572

SLK har låtit termen delägarrätt omfatta samtliga de uppräknade till-
gångarna. Vissa av dem innebär inte en rätt till en del i en juridisk per-
son, t.ex. terminer, optioner och konvertibla skuldebrev. Det har därför
riktats kritik mot att de omfattas av termen. Det är svårt att finna någon
heltäckande term för alla de uppräknade tillgångarna. Den av några re-
missinstanser föreslagna termen aktierelaterade instrument är inte heller
heltäckande. Det är ändå praktiskt att ha en term för denna grupp av till-
gångar. Regeringen föreslår därför att termen delägarrätt skall införas.
Bestämmelsen utformas emellertid så att vissa av instrumenten ingår i
termen delägarrätter (första stycket), medan andra inte ingår i termen
utan i stället skall bestämmelserna om delägarrätter tillämpas på dem
(andra stycket).

Första och andra styckena avslutas med strecksatser med följande ly-
delse ”annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt”. I
regeringens förslag, liksom i dagens lagtext, används ordet eller i stället
för det av SLK använda ordet och. Lagrådet påpekar att uttrycket i dessa
två strecksatser enligt ordalagen omfattar även sådana tillgångar som inte
är avsedda att omfattas. Genom att jämförelsen skall göras endast med
endera konstruktionen eller verkningssättet av tillgången kommer ut-
trycken att omfatta, såvitt gäller första stycket, t.ex. andelar i andra juri-
diska personer än lagrummet i övrigt avser och, såvitt gäller andra styck-
et, t.ex. terminer och optioner som avser annat än aktier eller aktieindex.
Regeringen gör följande bedömning. Denna extensiva tolkning som Lag-
rådet gör av bestämmelsen kan göras redan av dagens lagtext. Det är
emellertid klart att syftet inte är att bestämmelsen i andra stycket skall
leda till att t.ex. råvaruoptioner skall anses som delägarrätter. Det behövs
därför en omformulering av definitionen av delägarrätter så att det tydli-
gare skall kunna läsas ut vad som avses. Det är emellertid en sådan ut-
formning som inte bör göras utan någon beredning. Regeringen avser
därför att snarast utreda frågan hur man bör formulera om definitionen
för att syftet skall komma till klart uttryck i lagtexten.

Före skattereformen fanns bestämmelserna i 35 § 3 mom. och punkt
2 b av anvisningarna till 36 § KL. I skattereformen år 1990 försvann den
skillnad som tidigare funnits mellan yngre och äldre aktier. Beträffande
förarbeten se under Bakgrund.

Frågan om utländska värdepappersfonder har berörts i kommentaren
till 6 kap. 7-10 §§.

Fordringsrätter

3§

SLK:s förslag: Bestämmelserna i de två första styckena är samlade i ett
stycke, som inleds med ”Med svensk fordringsrätt avses”. I bestämmel-
sen om terminer och optioner finns inte och liknande avtal med. Tredje
stycket har skrivits om redaktionellt i regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Svenska Fond-
handlareföreningen anser att termen svensk fordringsrätt i 3 § bör ersät-
tas med fordringsrelaterade instrument i svenska kronor och att utländsk

Prop. 1999/2000:2

573

fordringsrätt i 4 § bör ersättas med valutarelaterade instrument. Orden
svenska respektive utländska för tanken snarare till vilket land de är ut-
färdade i än till vilken underliggande valuta de avser. Om Sverige över-
går från kronor till euro kommer även i utlandet utfärdade fordringar ut-
ställda i euro att hänföras till den grupp som i dag omfattas av reglerna
för svenska kronor.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Innebörden av ter-
men svenska fordringsrätter (dock inte sådana fordringar som räknas som
delägarrätter) är hämtad från 29 § 1 mom. SIL, där bestämmelser om
sådana fordringar infördes år 1990 (1990:1).

Några remissinstanser har kritiserat att termen fordringsrätter omfattar
optioner och terminer. Liksom i 2 § delar regeringen upp bestämmelsen i
två stycken. I det första stycket föreskrivs att vissa tillgångar är ford-
ringsrätter medan det i andra stycket föreskrivs att bestämmelserna om
fordringsrätter skall tillämpas på vissa terminer, optioner och liknande
avtal.

Enligt dagens lagtext omfattas ”andra finansiella instrument där un-
derliggande instrument är hänförliga till fordringar utställda i svenska
kronor eller till ränteindex”. SLK har ändrat detta till ”termin och option
vars underliggande tillgångar ...”. Liksom i 4 § och i 25 kap. 4 § samt
41 kap. 2 § har och liknande avtal lagts till i regeringens förslag för att
bestämmelsen skall omfatta också andra typer av avtal än optioner och
terminer där de underliggande tillgångarna består av vissa tillgångar, i
denna paragraf av fordringar eller ränteindex.

Före skattereformen beskattades sådana fordringar i huvudsak enligt
35 § 4 mom. KL. Beträffande förarbeten se under rubriken Bakgrund i
kommentaren till 52 kap.

4§

SLK:s förslag: Bestämmelserna är intagna i ett stycke, som inleds med
”Med utländsk fordringsrätt avses”. I strecksatsen om terminer och op-
tioner finns inte och liknande avtal med.

Remissinstanserna: Se yttrande av Svenska Bankföreningen och
Svenska Fondhandlareforeningen under 3 §. Juridiska fakulteten vid
Uppsala universitet anser att det är mindre lyckat att benämna valuta som
fordringsrätt och föreslår att uttrycket ”utländsk fordringsrätt och ut-
ländsk valuta” skall användas i stället.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av ut-
ländska fordringsrätter är hämtad från 30 § 1 mom. SIL, där bestämmel-
sen om utländsk valuta och fordringar i sådan valuta infördes år 1990
(1990:2).

När det gäller uppdelningen i två stycken, se kommentarerna till 2 och
3 §§. Angående tillägget och liknande avtal, se kommentaren till 3 §.

Prop. 1999/2000:2

574

Marknadsnotering

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag: Bestämmelsen omfattar värdepapper. Uttrycken ”utan att
vara noterad på börs” och ”allmänt tillgänglig” finns inte med. I övrigt
överensstämmer det med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Svenska Fond-
handlareföreningen anser att det är lämpligt att ha kvar kravet på att no-
teringen skall vara allmänt tillgänglig. Vidare vill organisationerna att
det skall klargöras att ett värdepapper som är inregistrerat vid en börs
skall anses som marknadsnoterat oavsett hur ofta det sker en omsättning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av vad
som avses med marknadsnoterad finns i dag i 27 § 2 mom. tredje stycket
SIL i den bestämmelse som finns om en schablonmetod för beräkning av
omkostnadsbeloppet (se 15 § nedan). Eftersom den bör gälla generellt i
lagen har den lyfts fram till en egen paragraf. Den infördes genom 1990
års skattereform (1990:1).

I avsnitt 7.2.8 under rubriken Slutsatser finns en motivering till bytet
från värdepapper till delägarrätt eller fordringsrätt.

Det är klart att kravet på allmän tillgänglighet av en notering inte skall
tas bort. Man skulle dock kunna förutsätta att noteringar på grundval av
marknadsmässig omsättning regelmässigt är allmänt tillgängliga, varför
kravet inte skulle behöva uttryckas i lagtexten. När Svenska Bankför-
eningen och Svenska Fondhandlareföreningen förespråkar att det skall
finnas ett uttryckligt krav finns det emellertid inte anledning att ta bort
det. Regeringen finner inte skäl att göra någon ändring i bestämmelsen
med anledning av föreningarnas förslag att värdepapper som är inregist-
rerade vid en börs alltid skall anses vara marknadsnoterade. Aktier som
är inregistrerade vid en svensk börs faller regelmässigt in under defini-
tionen av marknadsnoterade delägarrätter, medan det kan finnas andra
inregistrerade instrument som faller utanför definitionen av marknads-
notering, se RÅ 1994 ref. 26.

Däremot formulerar regeringen om bestämmelsen redaktionellt efter
förslag från Lagrådet.

Undantag från skatteplikt

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
utländsk valuta avsedd för den skattskyldiges personliga levnadskostna-
der är i dag placerad i 30 § 1 mom. sista meningen och 2 mom. femte
stycket sista meningen SIL. Den kom till år 1990 (1990:2).

575

Omkostnadsbeloppet

Genomsnittsmetoden

7§

SLK:s förslag: Bestämmelsen omfattar värdepapper. Det finns inte nå-
gon indelning efter sort. I övrigt överensstämmer bestämmelsen i första
stycket i sak med regeringens förslag. Hänvisningen i andra stycket finns
inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den s.k. genom-
snittsmetoden är hämtad från 27 § 2 mom. första stycket SIL, där den
infördes år 1990 (1990:1). Det som definieras där är det genomsnittliga
anskaffningsvärdet, men i det nya förslaget definieras det genomsnittliga
omkostnadsbeloppet. Den nya utformningen knyter an till den grundläg-
gande bestämmelsen om vad som ingår i omkostnadsbeloppet enligt
44 kap. 14 §.

I avsnitt 7.2.8 under rubriken Slutsatser finns en motivering till bytet
från värdepapper till delägarrätter eller fordringsrätter.

Själva metoden motsvarar i stort sett vad som före skattereformen till-
lämpades vid beräkning av anskaffningsutgiften för s.k. äldre aktier i det
gamla systemet. För att markera att gränsen för vilka tillgångar som skall
omfattas av en och samma genomsnittsberäkning skulle dras snävare än
före reformen angavs att även sort skulle vara utslagsgivande. Med sort
avses skillnaden mellan fria och bundna aktier. SLK föreslår att sort inte
skall tas med i lagtexten och motiverar det med att den skillnaden numera
är borttagen. Eftersom skillnaden mellan fria och bundna aktier kan före-
komma i utlandet anser regeringen emellertid att det inte finns anledning
att ändra dagens uttryckssätt.

I dagens bestämmelse står att beloppet skall beräknas ”på grundval av
faktiska anskaffningsutgifter”. Ordet faktiska har tagits bort för att det
skall bli tydligare att beräkningen i vissa fall inte skall grundas på faktis-
ka utgifter för anskaffningen. SLK har i stället föreslagit att värdet skall
beräknas ”med utgångspunkt i anskaffningsvärdena” och motiverat det
med att det som skall ligga till grund för beräkningen inte är de faktiska
anskaffningsutgifterna utan ett annat anskaffningsvärde som följer av
särskilda bestämmelser. SLK nämner ett avgörande från Regeringsrätten
(RÅ 1992 ref. 60) där Regeringsrätten kom fram till att den faktiska an-
skaffningsutgiften skulle vara avgörande. Regeringen delar bedömningen
att ordet faktiska inte skall tas med. En upplysning om att omkostnads-
beloppet skall beräknas med utgångspunkt i anskaffningsutgifterna be-
hövs emellertid inte i denna paragraf. Det framgår ju redan av den
grundläggande bestämmelsen i 44 kap. 14 §, där omkostnadsbeloppet
förklaras.

Den ursprungliga genomsnittsmetoden infördes år 1976 och var place-
rad i punkt 2 b andra stycket av anvisningarna till 36 § KL.

Prop. 1999/2000:2

576

Andelar som erhålls genom utdelning i vissa fall

8§

SLK:s forslag: Överensstämmer med regeringens förslag i sak, men
vissa redaktionella ändringar har gjorts.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: För andelar som er-
hålls genom sådan utdelning av andelar i dotterbolag som avses i 42 kap.
16 § (s.k. Lex ASEA-utdelning) gäller särskilda bestämmelser för beräk-
ning av anskaffningsutgiften. Bestämmelserna är i dag placerade i 27 §
2 mom. första stycket andra-femte meningarna SIL. De infördes år 1991
(prop. 1990/91:167, bet. 1990/9 l:SkU34, SFS 1991:412) och ändrades
senast år 1998 (se kommentaren till 42 kap. 16 §).

Det har gjorts vissa redaktionella ändringar i första stycket när det gäl-
ler beskrivningen av omkostnadsbeloppet. Dessa har gjorts för att fa en
enhetlig utformning i denna avdelning. Vidare har det gjorts ett tilläg för
vilken tidpunkt som är avgörande för att bestämma omkostnadsbeloppet.

Den sista meningen i första stycket har brutits ut till ett eget andra
stycke. I stycket används uttrycket den genomsnittliga anskaffningsutgif-
ten. Uttrycket finns visserligen inte definierat, men vad som avses går att
tolka med hjälp av bestämmelsen i 7 §. I fråga om uttrycken anskaff-
ningsutgift och omkostnadsbelopp, se också kommentaren till 44 kap.
14 §.

Uttrycket det utdelande bolaget har ändrats till moderbolaget eftersom
det är det uttrycket som efter ändringar på grund av ny lagstiftning år
1998 används i 42 kap. 16 §.

Aktier som erhålls genom utskiftning i vissa fall

9§

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: För aktier som er-
hålls genom vissa utskiftningar finns särskilda bestämmelser i 27 §
2 mom. första stycket sjätte meningen SIL om hur anskaffningsutgiften
skall beräknas. Reglerna tar sikte på de fall då en ekonomisk förening för
över sina tillgångar på ett aktiebolag varefter föreningen upplöses. De
infördes år 1992. Av 44 kap. 7 § andra stycket framgår att upplösningen
inte anses som en avyttring.

I dagens lagtext står det att anskaffningsvärdet for andelarna skall an-
ses som anskaffningsvärde. SLK har ändrat det till den inbetalda insat-
sen. Med dagens uttryck far man en kontinuitet i alla tänkbara fall. Det
finns inte anledning att ändra dagens uttryck på det sätt SLK föreslår.
Däremot är det med IL:s terminologi ”det omkostnadsbelopp som skulle
ha använts om andelarna i den förening som skiftat ut aktierna hade av-
yttrats vid tidpunkten för utskiftningen” som bör föras vidare till de ut-
skiftade aktierna. Regeringen ändrar bestämmelsen i enlighet med detta.

Prop. 1999/2000:2

577

19 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

Bestämmelserna i 9 och 10 §§ har fatt byta plats i förhållande till
SLK:s förslag och lagrådsremissen. SLK:s 9 § hänvisar till 40 kap. 21 §
och 10 § hänvisar till 40 kap. 20 §. Bestämmelserna bör komma i samma
ordningsföljd i de två kapitlen.

Andelar i ekonomiska föreningar som erhålls genom fusion

10 §

SLK:s förslag (9 §): Bestämmelsen om vilka fusioner som avses bygger
på gällande rätt medan regeringens förslag bygger på ett nytt lagförslag. I
övrigt överensstämmer det med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
anskaffningsutgiften efter fusion av ekonomiska föreningar i vissa fall är
hämtad från 3 § 8 mom. fjärde stycket SIL. Beträffande förarbeten, se
42 kap. 21 §.

Bestämmelsen om vilka fusioner som omfattas har ändrats på grund av
ändrad lagstiftning år 1998.

I det till Lagrådet överlämnade förslaget avslutades paragrafen med att
den inbetalda insatsen i den överlåtande föreningen skall anses som in-
betald insats i den övertagande föreningen. Lagrådet förespråkar att be-
stämmelsen i stället skall formuleras på det sätt som skett i 9 § (se Lag-
rådets yttrande angående 9 § i lagrådsremissen). Regeringen följer Lag-
rådets förslag.

Lagrådet föreslår i sin kommentar angående denna paragraf en ändring
av 44 kap. 8 §, se vidare i kommentaren till den paragrafen.

Företag som tidigare har varit investmentföretag

11 §

SLK:s förslag: Bestämmelserna finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket
finns en hänvisning till bestämmelser om anskaffningsutgiften för ande-
lar i ett företag som tidigare var ett investmentföretag, men som har änd-
rat karaktär. En sådan regel infördes år 1998 i 2 § 10 mom. sjunde styck-
et sista meningen SIL.

Samtidigt infördes i 27 § 2 mom. andra stycket SIL en bestämmelse
om anskaffningsutgiften på delägarrätter som ägs av ett företag som tidi-
gare har varit ett investmentföretag {andra stycket).

Periodiseringsfond förs över och expansionsfond upphör

12 §

SLK:s förslag (11 §): Det finns en bestämmelse om expansionsfond,
men den är annorlunda utformad än bestämmelserna i regeringens för-
slag. Bestämmelsen om periodiseringsfond finns inte med i SLK:s för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

578

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i Prop. 1999/2000:2
första stycket om tillskott vid omvandling av expansionsfond till beskat-
tat kapital i aktiebolag är hämtad från 12 § andra stycket ExmL. Den in-
fördes vid lagens tillkomst år 1993 (SOU 1991:100, Ds 1993:28, prop.

1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1537).

År 1998 infördes en motsvarande bestämmelse i fråga om periodise-
ringsfonder i 6 § fjärde stycket PFL (Ds 1998:23, prop. 1997/87:157, bet.
1997/98:SkU30, SFS 1998:643). Också den bestämmelsen tas in i första
stycket. I samband därmed togs det in bestämmelser om vad som gäller
vid apportemission såväl i fråga om periodiseringsfonder som expan-
sionsfonder. Dessa har tagits in i andra stycket.

Lagrådet har synpunkter på utformningen av bestämmelserna angående
expansionsfond, se Lagrådets yttrande angående denna paragraf samt
angående 34 kap. 20 §. Regeringen formulerar därför om bestämmelser-
na. För motivering, se kommentaren till 34 kap. 20 §.

Teckningsrätter och delrätter

13 §

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om teckningsrätter och delrätter som erhållits på grund av
aktieinnehav i ett bolag är hämtad från 27 § 2 mom. fjärde stycket SIL.
Den infördes år 1990 (1990:1), då bestämmelsen placerades i momentets
tredje stycke.

I dagens lagtext används beteckningarna delbevis och teckningsrätts-
bevis. Teckningsrättsbevis och delbevis regleras i 4 kap. 5 § aktiebolags-
lagen (1975:1385) under den gemensamma beteckningen emissionsbevis.
I avstämningsbolag får sådana inte utfärdas, se 3 kap. 8 § aktiebolagsla-
gen och 2 § aktiekontolagen (1989:827). I IL används i stället beteck-
ningen på själva rättigheten, dvs. delrätter och teckningsrätter.

Före skattereformen fanns i punkt 2 b nionde stycket av 36 § KL en
motsvarande bestämmelse om anskaffningsutgift, men den gällde bara
för konvertibla skuldebrev och skuldebrev med optionsrätt. Sistnämnda
bestämmelser infördes år 1985.

Innehavare av en konvertibel eller en optionsrätt kan i samband med en
företrädesemission till aktieägarna fa delta i emissionen på samma villkor
som dessa. Om innehavaren av konvertibeln då väljer att avyttra sin rätt,
finns det ingen reglering av hur anskaffningsutgiften skall bestämmas.
Det saknas anledning att behandla tecknings- och delrätter på grund av en
konverteringsrätt annorlunda än sådana rätter på grund av aktieinnehav.
Därför föreslås bestämmelsen i andra stycket.

579

Skuldebrev med köp- eller teckningsoption

14 §

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I dag finns i 27 §
3 mom. SIL en bestämmelse om att anskaffningsutgiften för en köp- eller
teckningsoption som erhålls genom förvärv av ett skuldebrev förenat
med option skall beräknas enligt restvärdesmetoden. Före skattereformen
fanns en liknande bestämmelse i punkt 2 b tionde stycket av anvisningar-
na till 36 § KL. Den kom till år 1985. Bestämmelsen fick sin placering i
27 § 3 mom. år 1990 (1990:1). Då var reglerna så utformade att skulde-
brev som är eller varit förenat med optionsrätt beskattades som delägar-
rätter. Sådana skuldebrev fanns således med i uppräkningen i 27 §
1 mom. SIL. Senare samma år ändrades reglerna genom att sådana skul-
debrev kom att beskattas som fordringsrätter och de togs bort ur uppräk-
ningen i 27 § 1 mom. SIL (1990:2). Däremot beskattas optionsrätten
alltjämt som delägarrätt, om den underliggande tillgången består av en
delägarrätt. I sin ursprungliga lydelse omfattade momentet bara options-
bevis som erhållits genom teckning av skuldebrev förenat med options-
rätt men efter ändringen 1990:2 omfattas också köp- eller teckningsop-
tioner som erhållits genom förvärv av skuldebrev förenat med option på
annat sätt än genom nyteckning.

Också anskaffningsutgiften för själva skuldebrevet bör regleras (så var
fallet i motsvarande bestämmelse före 1990 års skattereform). Förslaget
har utformats i enlighet med detta. Lagrådet efterlyser ett klargörande av
syftet med bestämmelsen i andra meningen att anskaffningsutgiften inte
far överstiga den sammanlagda anskaffningsutgiften för skuldebrevet och
optionen. Orsaken att bestämmelsen bör finnas med är att skuldebrevets
marknadsvärde kan ha stigit över emissionspriset, t.ex. på grund av att
den allmänna räntenivån har sjunkit under tiden mellan erbjudandet och
förvärvet. Vid tillkomsten av bestämmelsen uttalade departementschefen

1 prop. 1984/85:193 på s. 31. ”Skulle marknadsvärdet på skuldebrevet i
något fall överstiga emissionspriset skall hela priset hänföras till skulde-
brevet.”

Schablonmetoden

15 §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Möjligheten att al-
ternativt bestämma omkostnadsbeloppet enligt schablon finns i dag i 27 §

2 mom. fjärde stycket SIL.

Lydelsen har ändrats av SLK genom att det är omkostnadsbeloppet och
inte anskaffningsutgiften som regleras. Angående dessa uttryck, se kom-
mentaren till 44 kap. 14 §.

Prop. 1999/2000:2

580

Före skattereformen fanns dess motsvarighet (dock med varierande
procentsatser) i punkt 2 b tredje stycket av anvisningarna till 36 § KL,
där den infördes år 1976.

I andra meningen nämns teckningsrätter och delrätter uttryckligen (se
27 § 2 mom. femte stycket SIL).

Äldre andelar i värdepappersfonder

16 §

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. Bestämmelserna har ändrats redaktionellt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första stycket om anskaffningsutgift för vissa andelar i värdepappersfon-
der är hämtade från 27 § 2 mom. femte och sjätte styckena SIL, där de
infördes år 1995 (prop. 1994/95:209, bet. 1994/95:SkU30, SFS
1995:577). I likhet med ordvalet i andra stycket och i dagens lagtext an-
vänds i regeringens förslag uttrycket anskaffningsutgift i stället för om-
kostnadsbelopp i första meningen. Bestämmelserna har ändrats redaktio-
nellt efter förslag från Lagrådet.

Bestämmelsen i andra stycket om anskaffningsutgift för andelar i vär-
depappersfonder som tidigare var allemansfonder är hämtad från över-
gångsbestämmelserna, punkt 8, till SFS 1990:651. År 1990 (1990:1) kom
en bestämmelse för allemansfonder men den ändrades redan samma år
(1990:2) genom att den skattskyldige fick en möjlighet att välja att vanli-
ga regler skall gälla. Lagen (1983:890) om allemansfonder upphävdes
vid utgången av juni 1998 (prop. 1997/98:50, bet. 1997/98:FiU17, SFS
1998:269). De allemansfonder som fanns då är numera vanliga värde-
pappersfonder. De bestämmelser som finns om allemansfonder i detta
stycke bör gälla för sådana fonder även i framtiden. Bestämmelserna i
första och andra styckena har därför ändrats så att första stycket inte gäl-
ler och andra stycket gäller andelar i sådana värdepappersfonder som
tidigare var allemansfonder.

Utländska fordringsrätter

17§

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att anskaffningsutgiften för utländska fordringsrätter skall påverkas av
hur de har värderats enligt 14 kap. 8 § är ny. Reglerna i 14 kap. 8 § änd-
rades år 1998 (prop. 1998/99:28, bet. 1998/99:SkU8, SFS 1998:1619, se
vidare i författningskommentaren till den bestämmelsen). Redan tidigare
fanns emellertid en bestämmelse om värdering av fordringar i utländsk
valuta.

SLK tog i sitt huvudbetänkande upp frågan om hur de värdeföränd-
ringar på fordringar som har påverkat beskattningen skall beaktas när
avyttring sker. SLK kom emellertid inte med något förslag till reglering

Prop. 1999/2000:2

581

(SOU 1997:2 del II s. 133). När de nuvarande reglerna infördes år 1998
framfördes i propositionen att det torde följa av allmänna regler att ett
skattesubjekt inte skall beskattas två gånger för samma vinst eller fa av-
drag två gånger för samma förlust, varför de upp- respektive nedskriv-
ningar som blir följden av att fordringar värderas till balansdagens kurs
skall beaktas vid kapitalvinstbeskattningen enlig 30 § 1 mom. SIL (prop.
1998/99:28 s. 14). Även om det inte togs in någon bestämmelse i SIL är
det lämpligt för systematiken att reglera denna fråga i IL.

Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
men regeringen har gjort redaktionella ändringar i första stycket.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: De särskilda be-
stämmelserna för delägare i svenska värdepappersfonder är hämtade från
1 § lagen (1993:541) om inkomstbeskattning vid ombildning av värde-
pappersfond. Lagen infördes år 1993 (prop. 1992/93:206, bet.
1992/93 :NU31). Resten av lagen har placerats i 17 kap. 15 § och 39 kap.
20 §.

I första stycket har, i förhållande till SLK:s förslag, tagits bort en be-
stämmelse om att kapitalförluster inte skall dras av. Ändringen är emel-
lertid bara redaktionell eftersom det följer av 44 kap. 2 §.

Avdrag för kapitalförluster

Inkomstslaget kapital

19 §

SLK:s förslag (29 §): I första stycket finns den materiella regeln att
70 % av en kapitalförlust skall dras av. Den bestämmelse som regeringen
placerat i första stycket sista meningen om förpliktelser finns inte med i
SLK:s förslag. I övrigt har bestämmelserna ändrats redaktionellt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den regel som SLK
placerat här om att avdragsrätten för kapitalförluster i inkomstslaget ka-
pital är begränsad till 70 % är hämtad från 3 § 2 mom., 27 § 5 mom. och
29 § 2 mom. SIL. Detta var en av nyheterna i 1990 års skattereform.

Regeln placerades då i 3 § 2 mom. SIL men splittrades sedan upp på
olika lagrum år 1993.

Med den av SLK föreslagna lydelsen kan bestämmelsen tolkas så att
en kvotering till 70 % av en kapitalvinst är en huvudregel. Bestämmel-
serna har emellertid ändrats i olika etapper sedan 1990 års skattereform
så att hela förlusten far dras av på flera olika typer av delägarrätter och
fordringsrätter (se 20-23 §§). Bestämmelsen formulerades därför om i
lagrådsremissen. Lagrådet anser att det är en naturligare ordning att låta
regeln om avdrag med 70 % av vinsten komma först. Om en sådan lös-

Prop. 1999/2000:2

582

ning inte anses lämplig förordar Lagrådet att första stycket skall utformas
som en ren hänvisning till de följande paragraferna samt att det skall fö-
ras in en ny bestämmelse om avdrag med 70 % av kapitalförlusten efter
reglerna om att en kapitalförlust skall dras av i sin helhet (se Lagrådets
yttrande angående 18 § i lagrådsremissen).

Regeringen gör följande bedömning. Regeringen kan inte inse varför
det är en naturligare ordning att börja med regeln om att 70 % skall dras
av och föredrar Lagrådets alternativa lösning att utforma 19 § som en
hänvisning till de följande paragraferna. Lösningen medför emellertid
vissa problem. Den föreslagna bestämmelsen är en inledning till följande
paragrafer och innehåller de materiella bestämmelserna att dessa gäller i
inkomstslaget kapital samt i fråga om förpliktelser (angående förpliktel-
ser, se nästa stycke). Om den gjordes om till en ren hänvisning, skulle
denna reglering i stället tas in i de kommande fem paragraferna. Det
skulle enligt regeringens bedömning tynga lagtexten i onödan. Bestäm-
melsen här i 19 § bör därför innehålla dessa två materiella regler. Regeln
om avdrag med 70 % kan emellertid flyttas sist. Bestämmelserna formu-
leras därför om bl.a. på det sättet att kvoteringen till 70 % flyttas till 24 §.

Bestämmelserna om kvotering av kapitalförluster bör gälla också i frå-
ga om förpliktelser vars underliggande tillgångar består av delägarrätter
eller fordringsrätter. Det skulle kunna skrivas in i paragraferna 19-24 §§,
men det skulle göra dem mer svårlästa. Därför tas det in en generell be-
stämmelse här i denna paragraf att bestämmelserna skall tillämpas också
på förpliktelser med sådana underliggande tillgångar.

20 §

SLK:s förslag (30 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att kapitalförluster
på andra marknadsnoterade delägarrätter än andelar i svenska värdepap-
persfonder far kvittas utan begränsning mot vinster på delägarrätter är
hämtat från 27 § 5 mom. första stycket första och andra meningarna SIL.

Bestämmelsen infördes år 1990 (1990:1). Den ändrades år 1993 och
1994.

21 §

SLK:s förslag (32 a §): Förslaget att kapitalförlusterna far dras av mot
kapitalvinster på sådana tillgångar som avses i 20 § och 22 § första
stycket finns inte med. I övrigt överensstämmer det med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kvittningsrätt för onoterade aktier och andelar mot förluster på sådana
andelar infördes i 27 § 5 mom. SIL år 1996 (SOU 1996:119, prop.
1996/97:45, bet. 1996/97:SkU13, SFS 1996:1611). En justering gjordes
år 1997 (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, SFS 1997:448).

Är 1998 utökades kvittningsrätten för kapitalförluster på icke mark-
nadsnoterade andelar mot kapitalvinster på sådana tillgångar som avses i
20 § och 22 § första stycket (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20,

Prop. 1999/2000:2

583

SFS 1998:593). Bestämmelsen om detta fanns inte med i SLK:s förslag. Prop. 1999/2000:2
Paragrafen har ändrats genom att de nya reglerna har tagits med.

22 £

SLK:s förslag (31 §): Första stycket överensstämmer med regeringens
förslag, med undantag för att enligt SLK:s förslag var det fondema - och
inte andelama i fondema - som skulle vara marknadsnoterade. Enligt
SLK:s förslag i andra stycket var det ett krav att värdepappersfonderna
innehåller bara marknadsnoterade svenska fordringsrätter, medan det
inte fanns något krav på att fonderna skall vara marknadsnoterade.

Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen och Svenska Fond-
handlareföreningen framhåller angående bestämmelsen i andra stycket
att enligt dagens lagtext skall andelama vara marknadsnoterade men en-
ligt förslaget skall fordringsrättema vara marknadsnoterade.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om kapitalförluster på andelar i marknadsnoterade värde-
pappersfonder som innehar delägarrätter till minst 75 % av fondförmö-
genheten är hämtad från 27 § 5 mom. andra meningen SIL. Den infördes
år 1990 (1990:1) och ändrades år 1993 och 1994. Eftersom det är ande-
larna i fondema - och inte själva fondema - som är marknadsnoterade
har en sådan ändring gjorts i stycket.

Bestämmelsen i andra stycket är hämtad från 27 § 6 mom. SIL. Där
anges i dag att kapitalvinster och kapitalförluster på andelar i sådana vär-
depappersfonder som uteslutande innehåller fordringar i svenska kronor
och finansiella instrument där den underliggande tillgången kan hänföras
till svenska kronor eller till ränteindex, skall behandlas som ränteintäkt
respektive ränteutgift. Av bestämmelsen framgår att detta gäller under
förutsättning att andelarna är marknadsnoterade. SLK har i stället skrivit
att fordringarna skall vara marknadsnoterade. Regeringen ändrar i enlig-
het med dagens lagtext. Momentet kom till år 1990 (1990:2) i syfte att
likställa indirekt ägande av svenska räntebärande värdepapper med direkt
ägande.

Efter att en bestämmelse om räntetak togs bort år 1992 fyller före-
skriften om att nu nämnda kapitalvinster och kapitalförluster skall be-
handlas som ränta ingen annan funktion än att ange att en förlust får dras
av utan begränsning. Förslaget att karakteriseringen som ränteutgift er-
sätts med att ”kapitalförlusten får dras av i sin helhet” innebär därför ing-
en saklig ändring.

23 §

SLK:s förslag (32 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen är
hämtad från 29 § 2 mom. SIL. Där anges i dag att kapitalvinster och ka-
pitalförluster på marknadsnoterade fordringar och värdepapper där den
underliggande tillgången kan hänföras till svenska kronor eller till rän-
teindex skall behandlas som ränteintäkt respektive ränteutgift. Kapital-
förluster blir därmed avdragsgilla utan kvotering. I kommentaren till 22 §
behandlas bytet från ränteutgift till ”kapitalförlusten får dras av i sin hel-

584

het”. Undantag görs för premieobligationer. Momentet kom till år 1990
(1990:1). Skälet till att kapitalförluster på premieobligationer inte kom att
omfattas av reglerna far ses mot bakgrund av att avdragsrätten för sådana
förluster hade varit begränsad redan tidigare.

Före skattereformen beskattades avyttring av marknadsnoterade ford-
ringar, även premieobligationer, enligt 35 § 4 mom. KL (se författnings-
kommentaren till 52 kap.).

24 §

SLK:s förslag (29 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
men bestämmelsen var placerad i den bestämmelse som motsvarar 19 § i
regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen har
efter förslag från Lagrådet brutits ut ur 19 §. Se vidare i kommentaren till
den paragrafen för bl.a. förarbeten och nuvarande placering.

Inkomstslaget näringsverksamhet

25 §

SLK:s förslag (33 §): Bestämmelserna om förpliktelser finns inte med i
SLKrs förslag. I övrigt överensstämmer det med regeringens förslag,
bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den grundläggande
bestämmelsen om att avdrag för kapitalförluster far göras i inkomstslaget
näringsverksamhet och att detta skall ske utan kvotering följer i dag av
punkt 33 första meningen av anvisningarna till 23 § KL, som kom till år
1990 (1990:1). Vissa ändringar skedde år 1993 och 1994. För juridiska
personer följer det vidare av 2 § 1 mom. sjunde stycket SIL att kapital-
förluster far dras av. De bestämmelser om kvotering av kapitalförluster
som finns i inkomstslaget kapital (se kommentarerna till 19-24 §§) gäller
inte i näringsverksamhet eftersom det inte finns någon hänvisning till
dem i punkt 1 sista stycket av anvisningarna till 24 § KL och inte heller i
något annat lagrum.

Regeringen har lagt till en bestämmelse om förpliktelser. För motive-
ring se kommentaren till 19 §.

26 §

SLK:s förslag (34 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: De särskilda be-
stämmelserna om behandlingen av juridiska personers kapitalvinster på
delägarrätter är hämtade från 2 § 14 mom. SIL. De infördes år 1990
(1990:1). Vissa ändringar skedde år 1993 och 1994.

Lagrådet framför synpunkter på bestämmelsen i andra stycket (se Lag-
rådets yttrande angående 24 § i lagrådsremissen). Med anledning av Lag-

Prop. 1999/2000:2

585

rådets synpunkter har ordet verksamhet bytts ut mot rörelse. Ordet rörel-
se definieras i 2 kap. 24 §. I författningskommentaren till den paragrafen
finns en motivering till bytet.

Enligt bestämmelsen i tredje stycket skall röstetalet motsvara minst
25 % vid avyttringen. Denna tidpunkt nämns inte i dagens lagtext. Den är
i stället uppbygd så att i 2 § 14 mom. SIL hänvisas till sådana företag
som avses i 7 § 8 mom. tredje stycket och sådant röstetal som anges i
nämnda stycke vid a. I a finns en regel om röstetalet vid beskatt-
ningsårets utgång. Det är emellertid inte rimligt att använda sig av den
tidpunkten när det, som i denna paragraf, är fråga om avyttring av till-
gångarna. SLK har föreslagit att den aktuella tidpunkten skall vara vid
avyttringen. Regeringen följer SLK:s förslag.

Tredje stycket gäller enligt SLK:s förslag bl.a. kapitalförluster när
”sådana svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar som inte
är investmentföretag eller förvaltningsföretag” avyttrar aktier och ande-
lar. Investmentföretag skall emellertid inte dra av kapitalförluster på del-
ägarrätter, vilket regleras i 39 kap. 14 § första stycket 1. Det finns därför
inte anledning att undanta dem här.

21 §

SLK:s förslag (35 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. Redaktionella ändringar har gjorts.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om avdrag för kapitalförluster vid inkomstberäkningen i ett handelsbolag
är hämtade från punkt 33 av anvisningarna till 23 § KL. De infördes år
1990(1990:1).

Enligt dagens lagtext gäller undantaget i andra stycket om innehavet av
tillgången är betingat av näringsverksamhet som bedrivs av den skatt-
skyldige eller annan som med hänsyn till ägandeförhållanden eller orga-
nisatoriska förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära. SLK har
ändrat detta genom att byta ut den skattskyldige mot handelsbolaget i den
första situationen, men inte i den andra. I övriga bestämmelser som regle-
rar motsvarande situation i fråga om andra tillgångar (50 kap. 11 § och
52 kap. 7 §) har kommittén bytt ut den skattskyldige mot handelsbolaget
i båda situationerna. Regeringen ändrar den nu aktuella paragrafen så att
den överensstämmer med bestämmelserna i 50 kap. 11 § och 52 kap. 7 §.

Lagrådet framför synpunkter på bestämmelsen i andra stycket (se Lag-
rådets yttrande angående 25 § i lagrådsremissen). Med anledning av des-
sa synpunkter byter regeringen ut ordet näringsverksamhet mot rörelse.
Ordet rörelse definieras i 2 kap. 24 §. I författningskommentaren till den
paragrafen finns en motivering till bytet.

49 kap. Uppskov med beskattningen vid andelsbyten

I detta kapitel har tagits in de bestämmelser som finns i lagen
(1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten (UBA).

Prop. 1999/2000:2

586

UBA gäller både i inkomstslaget kapital och näringsverksamhet. Det
finns också några bestämmelser som gäller i inkomstslaget tjänst. De
avyttrade andelarna kan i inkomstslaget näringsverksamhet vara antingen
kapitaltillgångar eller lagertillgångar. I denna avdelning, VII, finns hu-
vudsakligen regler för kapitaltillgångar. Reglerna skulle kunna delas in i
regler för kapitaltillgångar och regler för lagertillgångar. De flesta regler-
na gäller emellertid för såväl kapitaltillgångar som lagertillgångar. Att
upprepa bestämmelserna i de båda inkomstslagen är inte lämpligt. Man
skulle kunna bryta ut de regler som gäller enbart för lagertillgångar och
placera dem i 17 kap. och i övrigt hänvisa hit till 49 kap. Ett alternativ,
som bryter mot systematiken men som sannolikt är mer praktiskt för
tillämpama, är att ta in samtliga bestämmelser här i 49 kap. och att i
17 kap. ta in enbart en hänvisning hit. Redan i SLK:s förslag finns det
bestämmelser i avdelning VII som gäller i inkomstslaget näringsverk-
samhet, nämligen 51 kap. Där finns regler om att vissa belopp skall tas
upp i inkomstslaget näringsverksamhet vid avyttring av andelar i han-
delsbolag. Regeringen väljer av praktiska skäl att ta in alla bestämmelser
om andelsbyten i detta kapitel, dvs. även de bestämmelser som gäller
lagertillgångar.

Bakgrund

Innan UBA infördes fanns det två system enligt vilka man kunde fa upp-
skov med beskattningen när andelar såldes till ett företag mot ersättning
av andelar i det köpande företaget. Det var för det första den s.k. struktur-
regeln i 27 § 4 mom. SIL, som tillkom genom 1990 års skattereform
(1990). Regeln gällde när det köpande företaget var svenskt eller hörde
hemma i ett land som inte tillhörde EG. Den regeln placerades av SLK i
46 kap. 17-19 §§ (46 kap. motsvarar 48 kap. här i propositionen). För det
andra fanns det regler om andelsbyten i lagen (1994:1854) om inkomst-
beskattningen vid gränsöverskridande omstruktureringar inom EG (OL).
Reglerna gällde när det köpande företaget hörde hemma i ett EG-land.
Bestämmelserna placerades av SLK i 46 kap. 20-27 §§ samt i 17 kap.
13-17 §§. Vidare kunde bestämmelserna i 2 § 4 mom. SIL tillämpas (se
25 kap. 6-27 §§).

År 1998 slogs de två förstnämnda system samman efter förslag av Fö-
retagsskatteutredningen och ersattes av en ny lag om uppskov med be-
skattningen vid andelsbyten.

Vissa förarbeten

1990 Strukturregeln infördes, SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:651.

1994 OL infördes, SOU 1994:100, prop. 1994/95:52, bet.
1994/95:SkU10, SFS 1994:1854.

Prop. 1999/2000:2

587

1998 UBA infördes, SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet. Prop. 1999/2000:2
1998/99:SkU5, SFS 1998:1600 ff.

Kommentar till paragraferna

Förslaget till detta kapitel bygger inte på SLK:s förslag utan på UBA.
Vissa bestämmelser, eller delar av dem, fanns dock med i SLK:s förslag
(46 kap. 20-27 §§ samt 17 kap. 13-17 §§ IL). Remissinstanserna har inte
framfört några synpunkter på SLK:s förslag i dessa delar. I kommenta-
rerna nedan tas det normalt varken med någon upplysning om SLK:s
förslag eller om remissinstansernas synpunkter.

Innehåll

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen är en in-
ledning till kapitlet.

Eftersom detta kapitel är placerat i en avdelning om kapitalvinster och
kapitalförluster tas det in en bestämmelse i andra stycket om att bestäm-
melserna gäller också för lagertillgångar. Bestämmelsen har ändrats re-
daktionellt i förhållande till lagrådsremissen. Denna ändring har gjorts
efter lagrådsföredragningen.

Definitioner

2§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av an-
delsbyte kommer från 1 § första och tredje styckena UBA.

Liksom i fråga om underprisöverlåtelser i 23 kap. 3 § har definitionen
utformats så att det är ett andelsbyte bara om vissa villkor är uppfyllda.
Det har den fördelen att ordet andelsbyte bara avser sådana andelsbyten
som omfattas av detta kapitel. Då ordet används i denna lag avses alltid
sådana andelsbyten.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen regleras
när ett utländskt företag anses höra hemma i en medlemsstat i Europeiska
unionen. Bestämmelsen kommer från 6 § UBA.

Tillämpningsområde

4§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen, som
innebär att reglerna om andelsbyten gäller också vid fusioner och fissio-
ner, kommer från 2 § UBA.

588

Kommentar och skälen för regeringens forslag: Bestämmelserna om
att kapitlet inte skall tillämpas om det finns förutsättningar att tillämpa
bestämmelserna om koncemintema andelsavyttringar eller om bestäm-
melserna om verksamhetsavyttringar skall tillämpas, kommer från 3 §
UBA.

Begäran

6§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att tillämpningen av
bestämmelserna är beroende av en begäran från säljaren regleras i 1 §
UBA.

Lagrådet yttrar sig angående 6 och 7 §§ och förordar att delar av den
bestämmelse som i lagrådsremissen placerats i 7 § flyttas över till 6 §.
Lagrådet föreslår också en ny lydelse. Regeringen följer delvis Lagrådets
förslag och flyttar över delar av den bestämmelse i 7 § som gäller om
säljaren är ett handelsbolag samt utformar den i huvudsak i enlighet med
Lagrådets förslag. Se vidare i kommentaren till 7 §.

Handelsbolag som ägs genom handelsbolag

7§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
indirekt ägda handelsbolag kommer från 4 § UBA. Lagrådet förordar att
bestämmelserna i denna paragraf skall flyttas ut till 7, 15, 18 och 19 §§.
En del av bestämmelsen flyttas över till 7 §, men i övrigt följer inte rege-
ringen Lagrådets förslag. För motivering, se kommentaren till 25 kap.
12 §.

Villkor för uppskov

Säljaren

8§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kravet på viss kvali-
ficerad obegränsad skattskyldighet hos fysiska personer kommer från 5 §
1 UBA.

Det köpande företaget

*>§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Uppräkningen av vil-
ka företag som kan vara köpande företag kommer från 5 § 2 UBA. Rege-
ringens förslag har emellertid omformulerats i förhållande till lydelsen i
dagens lagtext, där det krävs bl.a. att villkoren i artikel 3 leden a och c i
det Europeiska gemenskapernas råd den 23 juli 1990 antagna direktivet

Prop. 1999/2000:2

589

om en gemensam ordning för beskattning avseende fusioner, fissioner,
överföringar av tillgångar och andelsbyten som berör bolag från olika
medlemsstater, i direktivets lydelse den 1 januari 1995 (90/434/EEG)
skall vara uppfyllda. (En officiell översättning av direktivet finns i Euro-
peiska gemenskapernas officiella tidning, EGT L 225,20.8.1990, s. 6 och
en provisorisk översättning finns i prop. 1994/95:52 s. 87 f.) Motsvaran-
de bestämmelse fanns i 2 § första stycket OL. När SLK tog med den be-
stämmelsen i 36 kap. 2 och 3 §§ IL togs det som står i de aktuella artik-
larna med i lagtexten i stället för en hänvisning till direktivet. Vad som
krävs är att det skall vara fråga om vissa sorters uppräknade företagsfor-
mer som betalar vissa uppräknade skatter. Dessa företagsformer och
skatter är emellertid så många att SLK tog in dem i en bilaga. Regeringen
följer det exemplet och tar in villkoren här samt hänvisar till bilagorna
37.1 och 37.2.

Verksamhetskrav när den avyttrade andelen är kvalificerad

10 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Verksamhetskravet
kommer från 5 § 3 UBA. Det fick sin slutliga lydelse i skatteutskottet.

I 5 § 3 UBA finns en definition av rörelse. I IL har det tagits in en de-
finition av rörelse i 2 kap. 24 §. Här i 10 § har ordet rörelse emellertid en
mer inskränkt betydelse än i 2 kap. 24 §. Därför görs ett undantag från
den paragrafen i andra stycket första meningen. Se vidare i författnings-
kommentaren till 2 kap. 24 §.

Dagens bestämmelse avslutas med att en andel inte skall anses som
kvalificerad om bestämmelserna i 3 § 12 b mom. SIL inte skall tillämpas
på grund av bestämmelserna i 3 § 12 e mom. SIL (om utomstående i be-
tydande omfattning äger del i företaget). En sådan bestämmelse behövs
inte på grund av det föreslås en ny innebörd i definitionen av kvalificera-
de andelar i 57 kap. 4 och 5 §§ IL.

Det avyttrade företaget

11 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vilka juridiska personer som kan vara avyttrade företag vid ett andelsbyte
kommer från 5 § 4 UBA.

Röstetal

12 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
det köpande företaget skall ha en viss andel av röstetalet i det avyttrade
företaget kommer från 5 § 5 UBA.

Prop. 1999/2000:2

590

Vinst

Prop. 1999/2000:2

13 §

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna om
att det skall ha uppkommit en vinst av en viss minsta storlek kommer
från 5 § 6 och 7 UBA.

I första stycket i lagrådsremissen användes ordet kapitaltillgång. Efter-
som det ordet bara används i inkomstslaget näringsverksamhet har be-
stämmelsen ändrats här så att det står att bestämmelsen gäller för till-
gångar som kapitalvinstbeskattas. Detta har gjorts efter lagrådsföredrag-
ningen.

Beskattning av andelsbytet och uppskovsbeloppets storlek

Andel som kapitalvinstbeskattas

14 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i första
stycket att ersättningen i pengar skall tas upp omedelbart kommer från
7 § första stycket UBA. Liksom i 13 § har bestämmelsen, efter lagrådsfö-
redragningen, ändrats på grund av att den gäller inte bara kapitaltillgång-
ar i inkomstslaget näringsverksamhet utan också tillgångar som kapital-
vinstbeskattas i inkomstslaget kapital.

Bestämmelsen i andra stycket om uppskovsbeloppet kommer från 8 §
första stycket UBA.

15 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
handelsbolag i första stycket kommer från 7 § första stycket sista me-
ningen UBA och bestämmelsen i andra stycket från 9 § första stycket
UBA.

16 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i första
stycket om kvalificerade andelar kommer från 7 § andra stycket UBA.
Bestämmelsen i andra stycket om uppskovsbeloppet kommer från 8 §
första stycket UBA. Den sista meningen, att båda uppskovsbeloppen av-
ses i de följande bestämmelserna, har lagts till för att göra lagtexten kor-
tare och därmed mer lättläst i de följande bestämmelserna. I vissa be-
stämmelser kan dessa båda uppskovsbelopp inte förekomma. Det finns
emellertid inte anledning att räkna upp vilka paragrafer som avses.

Andel som var lagertillgång

17 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i första
stycket att ersättningen i pengar och ett belopp som motsvarar det skat-
temässiga värdet på andelarna skall tas upp då andelsbytet sker kommer

591

från 10 § UBA. Bestämmelsen i andra stycket om uppskovsbeloppet Prop. 1999/2000:2
kommer från 11 § första stycket UBA.

75 £

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
handelsbolag i första stycket kommer från 10 § sista meningen UBA och
bestämmelsen i andra stycket kommer från 12 § första stycket UBA.

Beskattning av uppskovsbeloppet

Huvudregel

19 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i första
stycket om när uppskovsbeloppet - eller uppskovsbeloppen om de är fle-
ra - skall tas upp till beskattning är hämtad från 8 § andra stycket och 9 §
andra stycket UBA i fråga om andelar som är kapitaltillgångar och från
11 § andra stycket och 12 § andra stycket UBA i fråga om andelar som är
lagertillgångar.

Bestämmelserna i andra stycket om andelar i handelsbolag är hämtade
från 9 § andra stycket UBA.

Uttagsbeskattning

20 §

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna om
uttagsbeskattning kommer från 13 § UBA.

Efterföljande underprisöverlåtelse

21 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattemässig kontinuitet i fråga om uppskovsbeloppet vid vissa under-
prisöverlåtelser kommer från 21 § UBA.

Efterföljande koncernintern avyttring

22 §

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om att
uppskovsbeloppet inte skall tas upp som intäkt när en koncernintern an-
delsavyttring sker kommer från 19 § UBA. Den fick sin slutliga utform-
ning i skatteutskottet.

Andra stycket sista strecksatsen har fått en ny lydelse i förhållande till
lagrådsremissen på grund av ny lagstiftning år 1999 (prop. 1998/99:113,
bet. 1998/99:SkU:23, SFS 1999:645).

592

23 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om när
uppskovsbeloppet skall tas upp som intäkt om en andel avyttras med ka-
pitalförlust och reglerna i 25 kap. 28-32 §§ är tillämpliga kommer från
20 § UBA.

Efterföljande andelsbyte

24 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
successiva andelsbyten kommer från 18 § UBA.

Efterföljande arv m.m.

25 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skattemässig kontinuitet vid vissa benefika förvärv kommer från 22 §
UBA.

Obegränsad skattskyldighet

26 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kravet på att den
obegränsade skattskyldigheten skall bestå kommer från 23 § UBA.

Verksamhetsvillkoret

27 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kravet på att verk-
samhetsvillkoret skall bestå kommer från 24 § UBA.

Övriga bestämmelser

Turordning vid avyttring av andelar i det köpande företaget

28 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om i
vilken ordning andelar anses avyttrade kommer från 14 § UBA.

Genomsnittsmetoden

29 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Regleringen angående
genomsnittsmetoden kommer från 15 § UBA.

Prop. 1999/2000:2

593

Uppdelning och sammanläggning av uppskovsbelopp

30 och 31 §§

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna om
uppdelning och sammanläggning av uppskovsbelopp kommer från 16 §
UBA.

Lättnadsbelopp och gränsbelopp

32 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
lättnadsbelopp och gränsbelopp kommer från 17 § UBA.

50 kap. Avyttring av andelar i svenska handelsbolag

I detta kapitel finns de särskilda bestämmelser om kapitalvinst som gäller
för avyttring av andelar i svenska handelsbolag. Beräkningen av omkost-
nadsbeloppet genom justeringar av anskaffningsutgiften har betydelse
inte bara vid kapitalvinstbeskattningen utan också vid den löpande be-
skattningen. Den justerade anskaffningsutgiften ligger nämligen till
grund för beräkningen av kapitalunderlagen för räntefördelning (33 kap.)
och expansionsfond (34 kap.). I kapitlet finns också en bestämmelse om i
vilken utsträckning en kapitalvinst skall tas upp i inkomstslaget tjänst, jfr
10 kap. 3 §.

Kapitlet är i SLK:s förslag placerat som 47 kap. SLK har i sitt förslag
till 7-9 §§ tagit in de bestämmelser om vissa äldre förvärv som i dag
finns i andra-femte styckena av 28 § SIL. Eftersom det numera sällan
förekommer i praktiken att bestämmelserna skall tillämpas har de flyttats
över till ikraftträdandelagen, 4 kap. 92-94 §§ ILP.

Bestämmelserna i lagen (1992:1463) om särskilda regler för beskatt-
ning av inkomst från handelsbolag i vissa fall har tagits in i ett eget ka-
pitel, 51 kap.

Bakgrund

Ursprungligen beskattades avyttring av andelar i handelsbolag på samma
sätt som aktier och liknande rättigheter (se 48 kap. under rubriken Kort
historik). I praxis hade dock vissa särskilda regler utformats för hur an-
skaffningsutgiften skulle beräknas. Den ursprungliga anskaffningsutgif-
ten (köpeskilling eller tillskott) ökades med vinster som påförts den
skattskyldige och minskades med uttag som han gjort. Att den skattskyl-
dige fått avdrag för en förlust som uppkommit i bolaget påverkade där-
emot inte alls beräkningen. Efter att handelsbolagen (framför allt kom-
manditbolag) under 1980-talet i stor utsträckning använts för skatteplane-
ring tillkom år 1988 (förarbeten, se nedan) nya regler för beräkningen av
anskaffningsutgiften där hänsyn tas även till underskott i handelsbolagen
som delägarna gjort avdrag för. Bestämmelserna fördes vid 1990 års
skattereform (förarbeten, se nedan) utan materiella ändringar över till

Prop. 1999/2000:2

594

28 § SIL. År 1993 (förarbeten, se nedan) utökades de i samband med den Prop. 1999/2000:2
fortsatta reformeringen av företagsbeskattningen samma år.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1988 De särskilda bestämmelserna om justerad anskaffningsutgift, Ds
1988:44, prop. 1988/89:55, bet. 1988/89:SkU16, SFS 1988:1518

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:651

1993 Fortsatt reformering av företagsbeskattningen, SOU 1992:67,
SOU 1993:29, Ds 1993:28, prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15, SFS 1993:1543

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s Förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Att bestämmelserna gäller också i fråga om andelar i europeiska eko-
nomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §.

Avyttring

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från

en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i

första stycket om inlösen och upplösning är hämtad från 24 § 2 mom.
tredje stycket SIL.

Bestämmelsen i andra stycket om gåvor eller andra benefika överlåtel-

ser är hämtad från 24 § 2 mom. fjärde stycket SIL.

Före 1990 års skattereform var de båda bestämmelserna placerade i

punkt 5 av anvisningarna till 35 § KL, där de infördes år 1988.

595

Omkostnadsbeloppet

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Paragrafen
avslutas dock med en mening om att i de fall som avses i 2 § andra
stycket anses ett belopp som motsvarar den justerade negativa anskaff-
ningskostnaden som ersättning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafens första
stycke inleder bestämmelserna om hur den justerade anskaffningsutgiften
beräknas.

I IL har termen ingångsvärde genomgående bytts ut mot anskaffnings-
utgift.

Innehållet i andra stycket är hämtat från 28 § första stycket SIL, dit det
överfördes år 1990 från punkt 2 d av anvisningarna till 36 § KL. Denna
kom till år 1988. SLK har lagt till en tredje meningen som ett förtydli-
gande. Meningen behövs emellertid inte eftersom det redan framgår av
de första två meningarna i stycket att ersättningen skall ökas med den
negativa anskaffningsutgiften. Om det då saknas en anskaffningsutgift
vid sådana benefika förvärv som avses i 2 §, så blir ersättningen lika med
den negativa justerade anskaffningsutgiften.

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
mottagarens anskaffningsutgift när en benefik överlåtelse enligt 2 § skall
behandlas som avyttring är hämtad från 28 § sjätte stycket SIL. Före
1990 års skattereform var den placerad i punkt 2 d av anvisningarna till
36 § KL. Denna kom till år 1988.

SLK:s förslag: Andra strecksatsen i första stycket inleds med ”belopp
som den skattskyldige tagit upp som sin andel”. Det finns en tredje
strecksats i första stycket som lyder ”positivt fördelningsbelopp som en-
ligt 41 kap. 9 § (42 kap. 9 § i regeringens förslag) tagits upp i inkomst-
slaget kapital”. Den strecksats som finns sist i första stycket i regeringens
förslag finns inte med.

Andra stycket andra strecksatsen inleds ”belopp som den skattskyldige
dragit av som sin andel”. Den tredje strecksatsen i andra stycket lyder
”negativt fördelningsbelopp som enligt 41 kap. 9 § (42 kap. 9 § i rege-
ringens förslag) dragits av i inkomstslaget kapital”. I övrigt överens-
stämmer förslaget med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att första stycket andra
strecksatsen skall ändras till ”den skattskyldiges andel av bolagets in-
komster” för att markera att beloppet skall påverka anskaffningsutgiften
oavsett om den skattskyldige tagit upp beloppet i deklarationen eller inte.

596

Näringslivets Skattedelegation föreslår att ordet skattepliktig läggs till i
de strecksatser som avser överskott och underskott.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första och andra strecksatserna i de båda styckena, är hämtade från 28 §
första stycket SIL, dit de år 1990 överfördes från punkt 2 d av anvisning-
arna till 36 § KL. Denna kom till år 1988.

Det har gjorts några redaktionella ändringar i de andra strecksatserna i
förhållande till SLK:s förslag. I stället för ”belopp som den skattskyldige
har tagit upp respektive dragit av som sin andel...” står i regeringens för-
slag ”belopp som tagits upp respektive dragits av som den skattskyldiges
andel ...”. Detta har gjorts för att markera att beräkningen är oberoende
av vad den skattskyldige har gjort.

Det kan vara svårt att avgöra vad som avses med de av SLK använda
uttrycken ”den skattskyldiges andel av bolagets inkomster” och ”den
skattskyldiges andel av bolagets underskott”. Orsaken till att uttrycket
inkomster används och inte överskott är att alla inkomster skall omfattas,
oavsett om de skall tas upp som överskott i inkomstslaget näringsverk-
samhet eller i något annat inkomstslag. Det innebär att i uttrycket omfat-
tas bl.a. kapitalvinster och kapitalförluster som skall tas upp respektive
dras av i inkomstslaget kapital och sådana förbjudna lån som skall tas
upp i inkomstslaget tjänst (13 kap. 4 § andra stycket). Vidare omfattas
den del av bolagets inkomster som på grund av bestämmelserna om rän-
tefördelning skall tas upp respektive dras av i inkomstslaget kapital. Det
innebär att de bestämmelser som finns i de tredje strecksatserna i de bå-
da styckena i SLK:s förslag inte skall tas med. I dagens lagstiftning står i
28 § sjunde stycket att det skall bortses från räntefördelning. En sådan
bestämmelse ger samma resultat eftersom räntefördelningen bara innebär
att inkomsterna eller avdragen styrs över från ett inkomstslag till ett an-
nat, men bolagets inkomster blir lika stora. När det gäller negativa för-
delningsbelopp finns det emellertid en bestämmelse i 28 § sjunde stycket
SIL som bör tas med som en minuspost, nämligen sådant negativt fördel-
ningsbelopp som har fatt till följd att ett underskott har minskat. Det har
ju lett till ett avdrag för underskott i inkomstslaget kapital. Se vidare i
förarbetena (prop. 93/94:50 s. 350 f.),

Bestämmelserna om justering av anskaffningsutgiften vid avsättning
till expansionsfond och vid återföring samt om hur anskaffningsutgiften
skall justeras i två ombildningssituationer i tredje och fjärde strecksat-
serna i första stycket respektive fjärde och femte strecksatserna i andra
stycket är hämtade från 28 § åttonde stycket SIL och kom till år 1993.

Vid utformningen av bestämmelserna om den skattskyldiges andel av
bolagets inkomster och underskott i första och andra styckena andra
strecksatserna har SLK utgått från följande tolkning av vad som utgör
avdragsgillt underskott och således skall föranleda minskning av an-
skaffningsutgiften.

”För delägare som är juridiska personer skall ett underskott normalt
påverka anskaffningsvärdet eftersom det ingår som en post i deras en-
da förvärvskälla tillsammans med övriga poster. Uppstår underskott
kan detta utnyttjas nästa år men utgör då inte underskott från handels-

Prop. 1999/2000:2

597

bolaget och påverkar inte anskaffningsvärdet. I fråga om kommandit- Prop. 1999/2000:2
bolag innebär den begränsade avdragsrätten för kommanditdelägare att
ett underskott påverkar anskaffningsvärdet bara till den del det fått dras
av mot andra inkomster. Återstående del dras av vid beräkning av in-
komsten från kommanditbolaget följande år och påverkar automatiskt
anskaffningsvärdet om och när det medför att den inkomst från kom-
manditbolaget som skall öka anskaffningsvärdet blir lägre.

För delägare som är fysiska personer skall ett underskott från han-
delsbolaget avseende inkomstslaget näringsverksamhet påverka an-
skaffningsvärdet bara när det finns en särskild kvittningsmöjlighet som
också utnyttjats. I andra fall dras underskottet av vid beräkning av in-
komst av handelsbolaget ett senare år och påverkar automatiskt an-
skaffningsvärdet om och när det medför att den inkomst från handels-
bolaget som skall öka anskaffningsvärdet blir lägre. I fråga om ett un-
derskott från handelsbolaget avseende inkomstslaget kapital, vilket kan
förekomma enbart när näringsfastigheter avyttras med förlust, skall an-
skaffningsvärdet alltid påverkas, eftersom underskottet alltid dras av
vid beräkningen av inkomst av kapital. Det saknar således betydelse
om underskottet verkligen föranleder lägre skatt, något som är beroen-
de av övriga poster i inkomstslaget kapital och inkomster och avdrag i
övrigt. Ett hänsynstagande till om underskottet medfört lägre skatt
skulle kräva en ordning i vilken olika avdrag skulle anses utnyttjade.”

Regeringen delar SLK:s bedömning och följer förslaget.

Lagrådet uttalar att bestämmelserna om i vilka fall underskott skall
föranleda minskning av anskaffningsutgiften utgör ett av många exempel
på den komplexitet som är förenad med delägarbeskattning av handels-
bolag. Frågan om delägarbeskattningen av handelsbolag utreds för närva-
rande av Förenklingsutredningen (dir. 1996:78). Den tas inte upp i denna
proposition.

I första styckets sista strecksats har det tagits in en bestämmelse som
inte finns med i SLK:s förslag. I lagrådsremissen var den placerad i en
egen paragraf, 6 §. Den har efter lagrådsföredragningen flyttats upp i 5 §.
En motsvarande bestämmelse togs med i 28 § sista stycket SIL år 1998.
Den kom till i samband med nya regler om omstruktureringar och be-
skattning (SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS
1998:1606). Dessa regler innehåller bestämmelser om ökning av an-
skaffningsutgiften på grund av överlåtelser av tillgångar till underpris till
handelsbolaget.

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för vissa redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen be-
handlar beräkningen av den justerade anskaffningsutgiften när ett han-
delsbolag i sin tur är delägare i ett annat handelsbolag.

Bestämmelsen, som i dag står i 28 § första stycket SIL, kom till år
1993 som en konsekvens av att inkomsterna från bolagen kom att räknas

598

till en och samma förvärvskälla. Det kan påpekas att en motsvarighet till
sista meningen i 28 § första stycket SIL - att ingångsvärdet skall minskas
om nettot blir negativt endast i den mån på andelen belöpande underskott
är avdragsgillt - inte behövs. Detta framgår redan av 5 § andra stycket
andra strecksatsen.

Vissa avyttringar

7§

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om i
vilken utsträckning en kapitalvinst vid avyttring av andel i handelsbolag
skall tas upp i inkomstslaget tjänst är hämtad från 24 § 7 mom. SIL. Den
infördes år 1995 (prop. 1996/96:109, bet. 1995/96:SkU20, SFS
1995:1626).

Lagrådet påpekar att bestämmelsen i första stycket andra meningen -
att 50 % av den del av vinsten som motsvarar den kvalificerade andelens
marknadsvärde i förhållande till ersättningen för andelen i handelsbolaget
skall tas upp i inkomstslaget tjänst - förutsätter att marknadsvärdet på
aktierna understiger ersättningen för den avyttrade handelsbolagsandelen
(se Lagrådets yttrande angående 8 § i lagrådsremissen). Lagrådet utgår
från att högst 50 % av vinsten skall tas upp som intäkt av tjänst även om
aktiens marknadsvärde överstiger ersättningen för den avyttrade andelen.

Regeringen gör följande bedömning. Lagrådets slutsats att högst 50 %
av vinsten skall tas upp är riktig. Regeringen kan inte se att bestämmel-
sens utformning kan leda till något annat resultat. Utformningen överens-
stämmer i huvudsak med dagens regel. Regeringen ändrar därför inte
lagtexten med anledning av Lagrådets uttalande.

Lagrådet menar vidare att det finns anledning att överväga en annan ut-
formning av denna regel eftersom tillskott och uttag far en till synes
omotiverad effekt vid tillämpning av proportioneringsregeln. Regeln
överensstämmer i sak med dagens regel. Det finns inte anledning att göra
någon ändring i detta sammanhang.

8§

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen hänvi-
sas till 51 kap.

Prop. 1999/2000:2

599

Kapitalförluster

Inkomstslaget kapital

9§

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att bara viss del av en kapitalförlust far dras av är hämtad från 3 §
2 mom. tredje stycket SIL. Denna kvoteringsregel infördes år 1990.

Inkomstslaget näringsverksamhet

10§

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Huvudregeln om att
kapitalförluster i inkomstslaget näringsverksamhet får dras av utan be-
gränsning följer i dag av punkt 33 av anvisningarna till 23 § KL. Den
fick sin nuvarande utformning år 1990.

H §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från att ordet näringsverksamhet används i stället för rörelse.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kvotering av förlusten när ett svenskt handelsbolag avyttrar en icke nä-
ringsbetingad andel i ett annat svenskt handelsbolag är hämtad från punkt
33 av anvisningarna till 23 § KL.

Regeringen ändrar bestämmelsen genom att ordet näringsverksamhet
ändras till rörelse. För motivering, se kommentaren till 2 kap. 24 §.

51 kap. Beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet vid
avyttring av andelar i svenska handelsbolag

Kapitlet innehåller de bestämmelser som finns i lagen (1992:1643) om
särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall
(SHBL). Bestämmelserna gäller huvudsakligen i inkomstslaget närings-
verksamhet och skulle kunna placeras i avdelning V. Eftersom de skall
tillämpas vid avyttringar av andelar i svenska handelsbolag är det emel-
lertid lämpligt att placera kapitlet i anslutning till det kapitel som inne-
håller bestämmelser om kapitalvinst vid avyttring av andelar i svenska
handelsbolag (50 kap.). Kapitlet är i SLK:s förslag placerat som 48 kap.
Rubriken har ändrats i förhållande till SLK:s förslag. Ändringen har
gjorts efter lagrådsföredragningen.

Prop. 1999/2000:2

600

Bakgrund

Efter att 1990 års skattereform hade genomforts blev det vanligt att an-
delar i handelsbolag med tillhörande årsvinst överläts. På det sättet kunde
inkomst av näringsverksamhet omvandlas till kapitalvinst och tas upp i
det lägre beskattade inkomstslaget kapital. År 1992 infördes emellertid,
för att förhindra en sådan omvandling, de bestämmelser som tagits in i
detta kapitel (förarbeten, se nedan).

Prop. 1999/2000:2

Vissa förarbeten

Bestämmelserna kom till år 1992. De har ändrats två gånger. Om det inte
står något om förarbetena i kommentarerna, innebär det att bestämmelsen
inte har ändrats sedan år 1992.

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1992 SHBL infördes, prop. 1992/93:151, bet. 1992/93:SkUl7, SFS
1992:1643

1993 Uppdelningen av inkomst på olika förvärvskällor togs bort, prop.
1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1573

1995 Vissa ändringar av bestämmelserna om fåmansföretag, prop.
1995/96:109, bet. 1995/96:SkU20, SFS 1995:1630

Kommentar till paragraferna

Förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna

1 och 2§§

SLK:s förslag: I 2 § andra stycket används ordet avyttring i stället för
överlåtelse. Överensstämmer i övrigt med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell ändring i 2 § första stycket 4.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
1 och 2 §§ med förutsättningar för tillämpning av detta kapitel kommer
från 1 § SHBL.

Bestämmelsen i 1 § första stycket 2 - att andelen skall vara en kapital-
tillgång hos överlåtaren - har lagts till i förtydligande syfte.

I 1 § första stycket 3 har som villkor tagits in att förvärvaren inte är en
obegränsat skattskyldig fysisk person. I 1 § SHBL föreskrivs att lagen
gäller vid avyttring till annan än fysisk person bosatt i Sverige eller
svenskt dödsbo. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL skall i vissa
fall den som har väsentlig anknytning hit anses bosatt här. Enligt 68 §
KL skall det som föreskrivs i KL om den som är bosatt i Sverige gälla
också person som stadigvarande vistas här. Enligt 69 § KL tillämpas be-
stämmelserna om den som är bosatt i Sverige på bl.a. personer som till-

601

hör svensk beskickning. Att detsamma gäller vid tillämpning av SIL Prop. 1999/2000:2
framgår av 2 § 1 mom. andra stycket jämfört med 6 § 1 mom., 16 §

1 mom. och 17 § SIL. Det finns ingen bestämmelse i SHBL som reglerar
om det är denna utvidgade innebörd av begreppet bosatt som avses också
i SHBL. SLK har ändå utgått ifrån denna utvidgade betydelse och använ-
der uttrycket obegränsat skattskyldig fysisk person. Regeringen följer
SLK:s förslag. Enligt den terminologi som används i IL avses då det ut-
vidgade bosättningsbegreppet, se 3 kap. 3 §. Av 4 kap. framgår att de
bestämmelser som gäller för obegränsat skattskyldiga fysiska personer
tillämpas också på svenska dödsbon.

Bestämmelserna ändrades år 1993 på grund av att förvärvskälleindel-
ningen ändrades. År 1995 ändrades den bestämmelse om när verksamhet
bedrivs i en juridisk person genom handelsbolaget som placerats i 2 £
första stycket 4. Lagrådet menar att det inte framgår klart vad som skall
förstås med orden ”verksamhet i en juridisk person genom handelsbola-
get”. Lagrådet åberopar vad som sades i prop. 1995/96:109 och kommer
till slutsatsen att om avsikten är att föreskriva att överlåtaren eller någon
närstående till denne skall ha varit verksam i en juridisk person som han-
delsbolaget äger bör detta sägas uttryckligen.

Regeringen gör följande bedömning. Det vore lättare att förstå be-
stämmelsen om man använde orden ”i en juridisk person som handels-
bolaget äger”. Med det uttryckssättet kan man emellertid hävda att den
juridiska personen skall vara helägd av handelsbolaget. Det är emellertid
inte avsikten. Bestämmelsen kan därför inte ändras på det sättet. Rege-
ringen kan inte finna något annat uttryckssätt som är bättre än dagens
lydelse, varför den behålls.

Enligt SLK:s förslag gäller bestämmelsen i 2 § andra stycket om avytt-
ringen föregåtts av en eller flera avyttringar från obegränsat skattskyldi-
ga. I regeringens förslag har avyttringar ändrats till överlåtelser i enlig-
het med dagens lagtext.

Belopp som motsvarar kapitalvinsten tas upp i näringsverksamhet

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för att regeringen gjort ett tillägg i 4 § i enlighet med ett förslag i prop.
1999/2000:6.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att överlåtaren skall ta upp ett belopp som motsvarar kapitalvinsten -
beräknad på ett visst sätt - som inkomst av näringsverksamhet kommer
från 2 § SHBL.

Lagrådet anser att innebörden av 4 § inte är helt klar och att denna
oklarhet i strid mot systemets uppbyggnad i övrigt kan leda till att över-
låtaren beskattas för kapitalvinsten i inkomstslaget kapital i stället för i
inkomstslaget näringsverksamhet. Regeringen har, med anledning av
Lagrådets yttrande angående 4 §, i ett annat lagstiftningsärende (prop.
1999/2000:6) föreslagit att 2 § SHBL förtydligas så att överlåtaren alltid

602

beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet for köpeskillingen om den-
na beräknas på grundval av handelsbolagets vinst eller omsättning eller
liknande avseende avyttringsåret. Förslaget till 4 § har omarbetats med
hänsyn till detta. Här i IL byts ordet vinst ut mot resultat. Denna ändring
är gjord av redaktionella skäl. Resultatet är det ord som brukar användas
för ett företags slutresultat (i de fall det längre uttrycket ”överskottet eller
underskottet” inte används, se avsnitt 7.2.2).

Avslutningen i 5 § att det belopp som skall tas upp skall beaktas i ka-
pitalvinstberäkningen saknas i dagens lagstiftning. Det kan behövas för
att överlåtaren vid kapitalvinstberäkningen skall kunna beakta det belopp
som han enligt 3 § andra stycket blivit beskattad för i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet.

Inkomsten tas upp av överlåtaren

6 och 7 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Be-
stämmelserna har emellertid redigerats om, bl.a. genom att vissa be-
stämmelser har flyttats mellan paragraferna.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 3 § SHBL före-
skrivs att överlåtaren - i stället för att ta upp ett belopp som motsvarar
kapitalvinsten - får ta upp inkomst från handelsbolaget som belöper sig
på tiden före avyttringen eller tillträdesdagen.

SLK skriver att vid överlåtelse av andel i handelsbolag torde säljare
och köpare ha möjlighet att komma överens om antingen att köparen
skall ta upp hela årets resultat eller att årets resultat skall fördelas efter
innehavstiden. Lydelsen av 3 § SHBL kan ge intryck av att rätten till
uppdelning följer av den bestämmelsen. SLK har i stället formulerat 6 §
så att 3-5 §§ inte skall tillämpas om det görs en uppdelning av resultatet
enligt 6 § och förutsättningarna i 6 och 7 §§ är uppfyllda. Regeringen
följer SLK:s förslag.

Bestämmelserna korrigerades år 1993, då reglerna om förvärvskällor
ändrades. Det gjordes vissa korrigeringar också år 1995. Då infördes det
undantag från bestämmelserna i 6 § som har tagits in i 7 § 2. Det gäller
när handelsbolaget äger andelar som, om de ägdes direkt av överlåtaren,
hade varit kvalificerade andelar.

Ursprungligen skulle 2 § SHBL inte tillämpas om inkomsten fördela-
des såvitt avsåg aktiv näringsverksamhet och passiv näringsverksamhet
där närstående var verksam. När förvärvskälleindelningen ändrades år
1993 ändrades dessa bestämmelser. Denna ändring synes innebära att
uppdelningen mellan köpare och säljare skall avse all inkomst i handels-
bolaget oavsett om den härrör från aktiv eller passiv näringsverksamhet
och oavsett om det finns flera förvärvskällor. Bolaget kan ju fortfarande
enligt 18 § KL ha flera förvärvskällor (verksamhet i Sverige samt själv-
ständig näringsverksamhet i utlandet) och den ena kan vara aktiv medan
den andra är passiv. När det år 1995 fördes in i lagtexten att överlåtaren
fick ”som inkomst av aktiv näringsverksamhet ta upp inkomst från han-

Prop. 1999/2000:2

603

delsbolaget” uppkom därefter en oklarhet. SLK har utgått ifrån att exem-
pelvis kapitalvinst vid avyttring av en fastighet också i sådana fall skall
tas upp i inkomstslaget kapital och att tanken inte var att omvandla passi-
va förvärvskällor till aktiva. Kommittén har därför dels tagit in en be-
stämmelse i 6 § första stycket att överlåtaren tar upp kapitalvinster och
drar av kapitalförluster, dels utelämnat det då införda stadgandet ”som
inkomst av aktiv näringsverksamhet”. Regeringen följer SLK:s förslag.

Lagrådet föreslår att bestämmelserna skall redigeras om. Regeringen
följer Lagrådets förslag, med följande två undantag.

I 7 § 2 föreslår Lagrådet att det skall läggas till ”efter den sluttidpunkt
for inkomstberäkningen som överlåtaren valt enligt 6 § första stycket 1”.
Ett motsvarande tillägg finns inte i dag. Tillägget tas inte med.

Vidare görs en redaktionell ändring i förhållande till Lagrådets förslag
i 7 § 2. Lagrådet slutar punkten med ”kvalificerade andelar eller därmed
likställda andra delägarrätter”. Tillägget ”eller därmed likställda andra
delägarrätter” behövs inte med hänsyn till den nya lydelse som definitio-
nen av kvalificerade andelar i 57 kap. har fått. I 57 kap. 2 § andra stycket
står det. ”Vid tillämpning av detta kapitel likställs med andelar andra
delägarrätter som getts ut av företaget ...” När man skall avgöra om nå-
gonting är en kvalificerad andel så skall 4 § i 57 kap. tillämpas, dvs då
tillämpas kapitlet. Det innebär att utvidgningen i 57 kap. 2 § andra styck-
et påverkar termen kvalificerad andel i hela IL och med kvalificerad an-
del avses således alltid även sådana delägarrätter som likställs enligt
57 kap. 2 § andra stycket. Att tillägget ”vid tillämpning av detta kapitel”
görs där är för att markera att när ordet andel används i ett annat kapitel
så avses inte andra delägarrätter än andelar. Ett sådant tillägg är nödvän-
digt med den utgångspunkt som Lagrådet har att en definition i en para-
graf gäller genomgående i lagen, om inte annat anges (se författnings-
kommentaren till 2 kap. 1 §).

Närståendebegreppet

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag,
men redaktionella ändringar har gjorts.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 4 § SHBL finns
en definition av närståendebegreppet genom en hänvisning till punkt 14
av anvisningarna till 32 § KL. I IL definieras begreppet i 2 kap. 22 §.
Denna definition gäller i hela lagen. I detta kapitel tas därför bara med
den utvidgning som finns i sista meningen i 4 § SHBL.

52 kap. Avyttring av andra tillgångar

I detta kapitel finns de särskilda bestämmelserna om kapitalvinstberäk-
ning för sådana tillgångar och förpliktelser som inte avses i 45, 46, 48
eller 50 kap. Bestämmelserna har, med vissa justeringar, hämtats från

Prop. 1999/2000:2

604

31 § SIL och omfattar dels personliga tillgångar, dels annan lös egendom Prop. 1999/2000:2
som rena investeringsobjekt, vissa immateriella rättigheter, lagerbevis för
råvaror och metaller samt optioner och terminer för sådana tillgångar.

Kapitlet är i SLK:s förslag placerat som 49 kap.

Bakgrund

Enligt den ursprungliga lydelsen av KL beskattades kapitalvinst vid av-
yttring av sådan lös egendom som avses i detta kapitel bara om en till-
gång förvärvats genom köp, byte eller på liknande sätt och avyttrades
inom fem år efter förvärvet. Avyttring av tillgångar som förvärvats på
annat sätt beskattades till en början inte alls. Detta modifierades år 1951
(förarbeten, nedan) genom att avyttring av tillgångar som någon fatt vid
bodelning i vissa fall eller i gåva av make eller släkting beskattades.
Samtidigt infördes beskattning enligt en fallande skala. Efter fem års in-
nehav var kapitalvinsten dock alltid skattefri. Efter genomförandet av
1990 års skattereform (förarbeten, se nedan) beskattas kapitalvinsten
oberoende av hur länge den skattskyldige innehaft tillgången. För per-
sonligt lösöre infördes dock ett grundavdrag.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1951 Skatteplikt vid avyttring efter vissa benefika förvärv, SOU
1949:9, prop. 1951:170, bet. 1951:BevU62, SFS 1951:761

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:651

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag
för några redaktionella ändringar samt att det inte finns någon bestäm-
melse om förpliktelser.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Eftersom bl.a. bestämmelserna om kapitalförluster gäller också i fråga
om förpliktelser, har förpliktelser lagts till i regeringens förslag.

605

Beräkningen

2§

SLK:s forslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. SLK
använde dock uttrycket personliga tillhörigheter i stället för personliga
tillgångar.

Remissinstanserna: Riksskatteverket menar att bestämmelserna om
tillgångar som innehafts för personligt bruk bara gäller om det är fråga
om lösöre och efterlyser därför ett klargörande om någon särskild bety-
delse eller inskränkning skall läsas in i ordet tillhörigheter till skillnad
från tillgångar. Svenska Revisorsamfundet SRS anser att definitionen av
personliga tillhörigheter bör utgå eftersom den inte tillför något eller är
nödvändig utan bara ökar komplexiteten i lagtexten.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Schablonmetoden
för att beräkna omkostnadsbeloppet för personliga tillgångar är hämtad
från 31 § andra stycket SIL. Bestämmelsen kom till i 1990 års skattere-
form. Samtidigt infördes det särskilda grundavdraget på 50 000 kronor.

SLK har bytt ut personligt lösöre mot personliga tillhörigheter med
motivering att det är bättre lämpat eftersom uttrycket enligt definitionen
inte är begränsat till lösöre utan avser all lös egendom som inte behand-
lats i andra kapitel. Enligt SLK är bestämmelserna i denna paragraf såle-
des inte begränsade till lösöre och användandet av uttrycket tillhörigheter
innebär ingen begränsning i förhållande till uttrycket tillgångar. Enligt
ordalydelsen av definitionen i SIL omfattar personligt lösöre även sådana
tillgångar som inte är lösöre. Regeringen ser inte heller någon anledning
att begränsa bestämmelsen till lösöre. Det finns emellertid inte skäl att
använda uttrycket tillhörigheter, som inte används i övrigt i IL. Det som
avses är personliga tillgångar. Regeringen byter därför ut uttrycket mot
personliga tillgångar. Regeringen anser liksom SLK att det är lämpligt
att ha en term för denna typ av tillgångar, bl.a. för att det gör lagtexten
mer lättläst. Det finns då en term som kan användas i 3 och 5 §§.

I tredje stycket görs ett förtydligande för att markera att tillgångar som
innehafts av den döde för personligt bruk betraktas som personliga till-
gångar också för dödsboet.

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen att
anskaffningsutgiften under vissa omständigheter kan beräknas enligt en
genomsnittsmetod är hämtad från 31 § fjärde stycket SIL. Före år 1990
reglerades avyttringen i 35 § 4 mom. KL.

Genomsnittsmetoden har sin grund i den genomsnittsmetod som redan
före skattereformen vid längre innehav tillämpades för aktier och liknan-
de tillgångar (se författningskommentaren till 48 kap. 7 §).

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

606

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
att anskaffningsutgiften skall minskas med bl.a. värdeminskningsavdrag
har hämtats från 31 § tredje stycket SIL.

Före skattereformen var den placerad i punkt 2 e av anvisningarna till
36 § KL. Den har funnits i lagen sedan dess tillkomst men var ursprung-
ligen placerad i punkt 1 av anvisningarna till 36 § KL.

Kapitalförluster

Inkomstslaget kapital

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om kvotering av kapitalförluster i inkomstslaget kapital är i
dag placerad i 3 § 2 mom. SIL. Den infördes genom skattereformen år
1990. Momentet gällde ursprungligen flertalet kapitalförluster men ge-
nom lagstiftning år 1993 splittrades systemet (SOU 1992:67 och
1993:29, Ds 1993:28, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU 15, SFS
1993:1544). Kvoteringsbestämmelsema har därför placerats ut i de olika
kapitlen.

I skattereformen infördes regeln i andra stycket första meningen att
kapitalförluster på personliga tillgångar inte skall dras av eftersom såda-
na förluster anses som inte avdragsgilla personliga levnadskostnader
(31 § femte stycket SIL).

Lagrådet jämför denna bestämmelse med bestämmelsen i 9 kap. 2 §
första stycket att den skattskyldiges levnadskostnader och liknande ut-
gifter inte skall dras av. Genom att det här i 5 § föreskrivs ett avdragsför-
bud för en viss typ av kapitalförluster som kan hänföras till den skatt-
skyldiges levnadskostnader kan det enligt Lagrådet motsatsvis hävdas att
andra liknande kapitalförluster skall dras av - t.ex. förluster på lån till
släkt och vänner - trots föreskriften i 9 kap. 2 §. Lagrådet anser att det är
önskvärt att frågan klarläggs och menar att det kan finnas skäl att slopa
bestämmelsen i andra stycket.

Regeringen gör följande bedömning. Bestämmelsen finns i dag. Om
den togs bort skulle det kunna leda till osäkerhet. Det skulle t.ex. kunna
tolkas så att på grund av bestämmelsen i 44 kap. 2 § far kapitalförluster
dras av i samma utsträckning som kapitalvinster på personliga tillgångar
skall tas upp. Det skulle också bli oklart vad som gäller om en kapital-
förlust inte beror bara på personligt brukande utan också på att priset på
sådana tillgångar sjunkit (t.ex. guldpriset). Skulle då en del av kapital-
förlusten vara avdragsgill? Om avsaknaden av en särskild regel här skulle
leda till att kapitalförluster på personliga tillgångar inte fick dras av,
skulle man kunna dra den slutsatsen att man inte heller far avdrag vid
avyttring av fastigheter eller bostadsrätter som är den skattskyldiges pri-
vatbostad. Förluster på sådana tillgångar skulle ju också kunna anses vara
personliga levnadskostnader. Regeringen anser därför att bestämmelsen

Prop. 1999/2000:2

607

för tydlighets skull skall behållas. Den skall inte tolkas motsatsvis i fråga
om andra tillgångar som inte omfattas av detta kapitel.

Förslaget innehåller en ny bestämmelse i andra stycket sista meningen
för att hindra att ett dödsbo far avdrag om det med förlust avyttrar till
exempel en bil som av boet förvärvats för en dödsbodelägares privata
bruk.

Inkomstslaget näringsverksamhet

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Den grundläggande
bestämmelsen om att avdrag för kapitalförluster i näringsverksamhet
skall göras utan kvotering är hämtad från punkt 33 av anvisningarna till
23 § KL där den infördes år 1990.

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag,
bortsett från att ordet näringsverksamheten används i stället för rörelse.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdrag för kapitalförluster i handelsbolag är hämtad från punkt 33 av
anvisningarna till 23 § KL.

Lagrådet ifrågasätter innehållet i bestämmelsen och hänvisar till vad
som anförts angående 48 kap. 25 § (48 kap. 27 § här i propositionen).
Regeringen ändrar bestämmelsen genom att ordet näringsverksamhet
ändras till rörelse. För motivering, se kommentaren till 2 kap. 24 §.

53 kap. Överlåtelse av tillgångar till underpris

I detta kapitel har placerats de nyligen antagna bestämmelserna om ka-
pitalvinstbeskattning vid överlåtelse av tillgångar till företag utan ersätt-
ning eller till underpris. Bl.a. regleras vilken ersättning överlåtaren vid
beskattningen skall anses ha fatt, hur anskaffningsutgiften på andelarna i
företaget påverkas av överlåtelsen och vilken anskaffningsutgift förvär-
varen far på de förvärvade tillgångarna. Bestämmelserna skulle kunna
delas upp i olika kapitel i avdelning VII. De skulle emellertid bli svårare
att förstå om de splittrades upp.

Bestämmelserna om beräkning av kapitalvinster och kapitalförluster
gäller bara i inkomstslaget kapital. De läggs därför i ett eget kapitel i
slutet av avdelning VII före bestämmelserna om betalning av skulder i
utländsk valuta, som också gäller bara i inkomstslaget kapital.

Bestämmelserna om anskaffningsutgift hos det förvärvande företaget
gäller huvudsakligen i inkomstslaget näringsverksamhet, eftersom det är
juridiska personer och handelsbolag som är förvärvare. Om det är en nä-
ringsfastighet eller näringsbostadsrätt som förvärvas kommer kapital-
vinsten vid en avyttring att beskattas i inkomstslaget kapital för fysiska

Prop. 1999/2000:2

608

personer som är delägare i handelsbolaget. I sådana fall gäller bestäm-
melserna om anskaffningsutgiften också i inkomstslaget kapital. Efter-
som dessa bestämmelser huvudsakligen gäller i inkomstslaget närings-
verksamhet skulle de kunna placeras i inkomstslaget näringsverksamhet.
För det talar också att tillgångarna kan bli lagertillgångar eller inventarier
hos företaget. Lösryckta ur sitt sammanhang skulle de emellertid bli svå-
ra att förstå. De tas därför in i slutet av detta kapitel och i de aktuella ka-
pitlen i näringsverksamhet finns det hänvisningar hit.

Reglerna infördes år 1998 efter förslag av Företagsskattekommittén
(SOU 1998:1, prop. 199899:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606). De
ändrades tidigare i år (prop. 1998/99:113, bet. 1998/99:SkU23, SFS
1999:643). Bestämmelserna finns inte med i SLK:s förslag. I författ-
ningskommentaren redovisas därför varken SLK:s förslag eller syn-
punkter från remissinstanser. Lagrådet föreslår en ny lydelse av 2-6 §§
för att bestämmelserna skall vinna i tydlighet och överskådlighet. Rege-
ringen utgår från Lagrådets förslag men gör vissa tillägg på grund av den
i år ändrade lagstiftningen samt ändrar dem redaktionellt med anledning
av dessa tillägg.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen är en in-
ledning till kapitlet.

Av andra stycket framgår att bestämmelserna i 2-9 §§ gäller bara i in-
komstslaget kapital. Det innebär bl.a. att de inte gäller när enskilda nä-
ringsidkare överlåter andra tillgångar än näringsfastigheter och närings-
bostadsrätter. Då gäller i stället bestämmelserna om uttagsbeskattning
eller om underprisöverlåtelser. Efter lagrådsföredragningen har det gjorts
ett tillägg att bestämmelsen i 4 § andra meningen inte gäller i inkomst-
slaget kapital utan i inkomstslaget näringsverksamhet.

Av tredje stycket framgår att bestämmelserna i 10 och 11 §§ gäller bå-
de i inkomstslaget näringsverksamhet och kapital. I inledningen ovan
finns en förklaring till i vilka fall de gäller i inkomstslaget kapital. I
stycket finns också en upplysning om att bestämmelserna gäller såväl
kapitaltillgångar som lagertillgångar och inventarier. Denna upplysning
har lagts till efter lagrådsföredragningen.

Prop. 1999/2000:2

609

20 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

Inkomstslaget kapital

Överlåtelser till svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar eller
svenska handelsbolag

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna som
avgränsar vilka avyttringar som omfattas av 3-5 §§ kommer från 3 § 1 h
mom. första och sjunde styckena SIL.

Uttrycket ”tillgång på vilken reglerna i 25-31 §§ är tillämpliga” be-
hövs inte eftersom bestämmelserna är placerade här i 53 kap. De till-
gångar som omfattas är tillgångar som vid en avyttring kapitalvinstbe-
skattas hos fysiska personer i inkomstslaget kapital.

Bestämmelserna gäller för fysiska personer. Då omfattas också döds-
bon, se 4 kap. Att de föreslagna bestämmelserna gäller också för fysiska
personer som är delägare i handelsbolag när handelsbolaget överlåter en
näringsfastighet eller näringsbostadsrätt {andra stycket) följer i dagens
lagtext av att kapitalvinsten beskattas i inkomstslaget kapital. Bestäm-
melsen i första stycket gäller inte bara försäljningar till företag som
överlåtaren äger andelar i utan också företag som överlåtarens närståen-
de äger andelar i. På samma sätt bör regeln i andra stycket omfatta för-
säljningar till företag som delägaren i handelsbolaget eller närstående till
delägaren äger andelar i. Det har därför gjorts ett tillägg för närstående i
andra stycket. Detta tillägg har gjorts efter lagrådsföredragningen.

Undantaget i tredje stycket har lagts till efter lagrådsremissen. Änd-
ringen är gjord på grund av en ändring i reglerna år 1999 (prop.
1998/99:113, bet. 1998/99:SkU23, SFS 1999:643).

3§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
överlåtaren skall anses avyttra tillgången för omkostnadsbeloppet alter-
nativt marknadsvärdet finns intagen i 3 § 1 h mom. första stycket SIL.

4§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
näringsfastigheter kommer från 3 § 1 h mom. femte stycket SIL. Be-
stämmelsen i 3 § har gjorts betydligt kortare än i 3 § 1 h mom. SIL, efter-
som IL använder uttrycket det skattemässiga värdet.

Bestämmelsen om näringsbostadsrätter kommer från momentets sjätte
stycke.

Att det inte finns en bestämmelse om att värdeminskningsavdrag inte
skall återföras trots att det finns en motsvarande bestämmelse för avdrag
för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll beror på att det på
grund av bestämmelsen i 26 kap. 5 § inte kan bli aktuellt att återföra vär-
deminskningsavdrag när det skattemässiga värdet skall anses som om-
kostnadsbelopp.

Prop. 1999/2000:2

610

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
anskaffningsutgiften för andelarna kommer från 3 § 1 h mom. andra
stycket SIL.

Lagrådet påpekar, liksom vid sin granskning när bestämmelsen före-
slogs införd (prop. 1998/99:15 s. 407), att i de fall då ett tillskott gjorts av
en av flera närstående aktieägare kan regeln fa ett materiellt otillfreds-
ställande resultat. Lagrådet tillägger att resultatet kan komma att skilja
sig från vad som troligen skulle tillämpas om en delägare gör ett kon-
tanttillskott till företaget och att det kan vara andra än delägare som gör
tillskotten. Lagrådets anser att denna bestämmelse bör bli föremål för
ytterligare överväganden.

Regeringens slutsats var i det tidigare lagstiftningsärendet att den valda
lösningen var välmotiverad (prop. 1998/99:15 s. 298). Lagrådet nämner
här några situationer som inte tagits upp tidigare. Regeringen finner inte
anledning att ändra dessa regler nu, däremot kan det vara lämpligt att
Utredningen om vissa företagsskattefrågor funderar vidare över denna
fråga.

Överlåtelser till utländska juridiska personer

6§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
överlåtelser till utländska juridiska personer och vissa svenska företag
som utländska juridiska personer äger andelar i kommer från 3 §
1 h mom. tredje stycket SIL. Bestämmelsen om svenska aktiebolag, eko-
nomiska föreningar och handelsbolag har lagts till efter lagrådsremissen
på grund av ändringar som gjorts år 1999 (prop. 1998/99:113, bet.
1998/99:SkU23, SFS 1999:643).

Liksom i 2 § behövs inte uttrycket ”tillgång på vilken reglerna i 25-
31 §§ är tillämpliga”, se kommentaren ovan.

Angående andra stycket se kommentaren till 2 § andra stycket. Också
här har det gjorts ett tillägg år 1999 för svenska företag.

7§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om att
överlåtaren skall anses avyttra tillgången för marknadsvärdet finns inta-
gen i 3 § 1 h mom. tredje stycket SIL.

8§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
anskaffningsutgiften för andelarna i den utländska juridiska personen
kommer från 3 § 1 h mom. fjärde stycket SIL. Lagrådet hänvisar till vad
Lagrådet anför angående 5 §.

Prop. 1999/2000:2

611

Närstående

Prop. 1999/2000:2

9§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vad som avses med närstående i detta kapitel kommer från 3 § 1 h mom.
nionde stycket SIL. Den har lagts till efter lagrådsremissen, där den av
misstag inte togs med.

Inkomstslagen näringsverksamhet och kapital

Förvärvarens anskaffningsutgift och anskaffningsvärde

10 och 11 §§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
förvärvarens anskaffningsutgift eller anskaffningsvärde kommer från 3 §
1 h mom. åttonde stycket SIL. Det kan påpekas att tillgångarna hos för-
värvaren kan bli kapitaltillgångar, lagertillgångar eller inventarier.

Bestämmelserna gäller huvudsakligen i inkomstslaget näringsverk-
samhet. När det är ett handelsbolag som förvärvar en näringsfastighet
eller näringsbostadsrätt blir bestämmelserna tillämpliga också i inkomst-
slaget kapital för de delägare i handelsbolaget som är fysiska personer.

Det kan påpekas att när det är ett handelsbolag som är överlåtare och
inte alla delägarna omfattas av bestämmelserna i detta kapitel så gäller
dessa två bestämmelser bara för en del av anskaffningsutgiften.

54 kap. Betalning av skulder i utländsk valuta

Kapitlet är placerat som 50 kap. i SLK:s förslag. I kapitlet finns bestäm-
melserna om beräkningen av låntagarens vinster och förluster vid betal-
ning av skulder i utländsk valuta. De gäller bara i inkomstslaget kapital.
Bestämmelserna, som infördes år 1990 (förarbeten se nedan), är hämtade
från 30 § 2 mom. SIL. Trots att långivarens vinster och förluster när
låntagaren amorterar en skuld i princip täcks av bestämmelserna i 30 §
1 mom. SIL (fordringar i utländsk valuta) placerades även sådana vinster
och förluster i 30 § 2 mom. SIL.

Enligt 30 § 2 mom. SIL inträder skattskyldighet vid betalningstid-
punkten, dvs. kontantprincipen gäller. Bestämmelsen gäller i dag också
för långivarens vinster och förluster. Eftersom tidpunkten när låntagaren
betalar sammanfaller med att långivaren anses ha avyttrat sin fordran och
nuvarande 30 § 2 mom. SIL inte gäller i inkomstslaget näringsverksam-
het är det lämpligast med ett eget kapitel för låntagaren. Därmed kommer
inte någon del av kapitlet att tillämpas i inkomstslaget näringsverksam-
het. Bestämmelserna om långivarens vinster och förluster har placerats i
48 kap.

612

Förarbeten

Prop. 1999/2000:2

Om det inte sägs något annat i kommentaren har bestämmelserna till-
kommit år 1990 (Ds 1990:38, prop. 1990/91:54, bet. 1990/9l:SkU 10,
SFS 1990:1422).

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag (1 § första stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen anger
kapitlets innehåll och innehåller en begränsning till inkomstslaget kapi-
tal.

I SLK:s förslag till 1 § finns ett andra stycke om övertagande av skuld.
Det har flyttats över till 2 § första stycket.

I SLK:s förslag finns också ett tredje stycke där det står att vad som
sägs om kapitalvinst gäller på motsvarande sätt för kapitalförlust. En
motsvarande bestämmelse finns i 44 kap. 2 §. Den bestämmelsen hänvi-
sar till ett antal olika kapitel i avdelning VII. Regeringen tar in en hän-
visning i den bestämmelsen också till 54 kap., varför tredje stycket kan
tas bort.

Skulder tas över

2§

SLK:s förslag (1 § andra stycket och 2 §): Överensstämmer med rege-
ringens förslag, bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket är hämtad från 30 § 2 mom. fjärde stycket SIL. Den är i
SLK:s förslag placerad i 1 § andra stycket. Det är bättre att i en paragraf
samla ihop de två bestämmelser som finns om vad som gäller när skulder
tas över.

Bestämmelsen i andra stycket om kontinuitet vid benefika förvärv är
hämtad från 24 § 1 mom. tredje stycket SIL. Den har ändrats redaktio-
nellt efter lagrådsföredragningen.

Beräkningen

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur beräkningen görs har hämtats från 30 § 2 mom. andra stycket SIL.

613

Undantag från skatteplikt

O

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Undantaget från
skatteplikt for skuld i utländsk valuta avsedd för personliga levnadskost-
nader är i dag placerat i 30 § 2 mom. femte stycket andra meningen SIL.

Beskattningstidpunkten

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beskattningstidpunkten har hämtats från 30 § 2 mom. tredje stycket SIL.

Kapitalförluster

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
kvotering av kapitalförluster är i dag placerad i 3 § 2 mom. SIL och in-
fördes genom 1990 års skattereform. Momentet gällde ursprungligen
flertalet kapitalförluster men genom lagstiftning år 1993 splittrades sys-
temet (SOU 1992:67 och 1993:29, Ds 1993:28, bet. 1994:SkU15, SFS
1993:1544). Kvoteringsbestämmelsema har därför placerats ut i de olika
kapitlen.

55 kap. Ersättning på grund av insättningsgaranti och
investerarskydd

Kapitlet innehåller bestämmelser om den skattemässiga behandlingen av
ersättningar på grund av insättningsgaranti och investerarskydd. De är
hämtade från lagen (1999:199) om skatteregler för ersättning från insätt-
ningsgaranti och investerarskydd (LSII). Bestämmelserna om insätt-
ningsgaranti var i SLK:s förslag placerade i 42 kap. (vilket här i proposi-
tionen motsvarar 44 kap) 28 §. Det saknades regler om investerarskydd.

Bestämmelserna i detta kapitel behandlar både kapitalvinster och an-
nan kapitalavkastning. De gäller i såväl inkomstslaget kapital som nä-
ringsverksamhet och i näringsverksamhet gäller de både i fråga om ka-
pitaltillgångar och lagertillgångar. Man skulle kunna splittra upp be-
stämmelserna och lägga dem i 42 och 44 kap. med hänvisningar från
andra kapitel. Bestämmelserna har emellertid ett samband, varför det för
läsaren sannolikt är bäst om de är samlade. Avd. VII, om kapitalvinster
och kapitalförluster, innehåller en blandning av bestämmelser som har

Prop. 1999/2000:2

614

samband med kapitalvinstbeskattning och som gäller i både inkomstsla-
get kapital och näringsverksamhet. Det finns också några regler som
gäller lagertillgångar. Reglerna läggs av praktiska skäl sist i denna avdel-
ning, i ett eget kapitel.

Bakgrund

År 1995 infördes lagen (1995:1571) om insättningsgaranti. I samband
därmed infördes också lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning
från insättningsgaranti (förarbeten se nedan). Lagstiftningen bygger på
rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av
insättningar.

Rådet har därefter kommit med ett direktiv 97/9/EG av den 3 mars
1997 om system för ersättning till investerare. Det har lett till dels en lag
om investerarskydd (SOU 1997:125, prop. 1998/99:30, bet.
1998/99:FiU15, SFS 1999:158), dels en lag om skatteregler för ersättning
från insättningsgaranti och investerarskydd (prop. 1998/99:48, bet.
1998/99:SkU15, SFS 1999:199). Efter förslag i den sistnämnda proposi-
tionen upphävdes lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti och reglerna i den lagen inarbetades i lagen om skatte-
regler för ersättning från insättningsgaranti och investerarskydd.

Vissa förarbeten

1995 Lagen om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti in-
fördes, prop. 1995/96:60, bet. 1995/96:NU7, SFS 1995:1592

1999 LSII infördes, prop. 1998/99:48, bet. 1998/99:SkU15, SFS
1999:199

Prop. 1999/2000:2

Kommentar till paragraferna

Eftersom bestämmelserna om investerarskydd inte finns med i SLK:s
förslag redovisas inte SLK:s förslag eller remissinstansernas synpunkter i
kommentarerna till 5-11 §§.

Innehåll

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns en
bestämmelse om kapitlets innehåll.

615

Ersättning på grund av insättningsgaranti

Ersättning

2§

SLK:s förslag (42 kap. 28 § första stycket första meningen): Överens-
stämmer med regeringens forslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
den skattemässiga behandlingen av utbetalningar på grund av insätt-
ningsgaranti är hämtad från 2 § andra stycket LSII.

Bestämmelsen kom till år 1995, då den placerades i den numera upp-
hävda lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättnings-
garanti. Bankstödsnämnden byttes år 1996 ut mot Insättningsgaranti-
nämnden (prop. 1995/96:172, bet. 1995/96:NU25, SFS 1996:594).

3§

SLK:s förslag (42 kap. 28 § första stycket andra och tredje mening-
arna): Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag för någ-
ra redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen är
hämtad från 3 § LSII. En motsvarande bestämmelse har funnits sedan år
1995 i den numera upphävda lagen (1995:1592) om skatteregler för er-
sättning från insättningsgaranti.

Återbetalning av ersättning

4§

SLK:s förslag (42 kap. 28 § andra stycket): Överensstämmer med re-
geringens förslag, med undantag för redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
återbetalning av ersättning är hämtad från 4 § LSII. En motsvarande be-
stämmelse har funnits sedan år 1995 i den numera upphävda lagen
(1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti.

Ersättning på grund av investerarskydd eller försäkring

Ersättning

5§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
ersättning på grund av investerarskydd eller vissa försäkringar kommer
från 2 § andra stycket LSII.

6§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vad ersättningen skall anses täcka kommer från 5 § LSII.

Prop. 1999/2000:2

616

I lagrådsremissen fanns ett andra stycke där det föreskrevs att med me-
del och finansiella instrument avses detsamma som i lagen om investe-
rarskydd. Eftersom bestämmelserna i 5-11 §§ är uppbyggda kring den
lagen och orden skall ha samma innebörd behövs det inte någon sådan
hänvisning.

Ränta

7§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
ränteinkomster kommer från 6 § LSII.

Finansiella instrument

8 och 9 §§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om
finansiella instrument kommer från 7 och 8 §§ LSII. Lydelsen av 7 §
LSII ändrades av utskottet.

Återbetalning av ersättning

10 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
återbetalning av ersättning kommer från 9 § LSII.

Utländskt investerarskydd eller utländsk försäkring

11 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
ersättningar på grund av utländskt investerarskydd eller vissa utländska
försäkringar kommer från 10 § LSII.

AVD. VIII FÅMANSFÖRETAG OCH
FÅMANSHANDELSBOLAG

I denna avdelning finns särskilda bestämmelser som rör fåmansföretag,
fåmanshandelsbolag och deras delägare m.fl. Bestämmelserna rör en sär-
skild kategori av skattskyldiga och kan aktualiseras i flera inkomstslag. I
lagrådsremissen ansåg regeringen att det var motiverat med en egen av-
delning.

I 55 kap. i lagrådsremissen fanns bestämmelser om beskattning av
förmåner m.m. från företagen i inkomstslaget tjänst. I kapitlet fanns även
bestämmelser om att företagen inte far göra avdrag för sådana förmåner.
Slutligen fanns hänvisningar till bestämmelser som inte tagits in i kapitlet
utan som står kvar i det sammanhang de hör hemma. Stoppregelutred-
ningen föreslog i sitt betänkande Stoppreglema (SOU 1998:116) att fler-
talet av dessa regler skall slopas. I lagrådsremissen om stoppreglema från

Prop. 1999/2000:2

617

den 16 september i år föreslår regeringen att betänkandet läggs till grund
för lagstiftning. Förslaget innebär att flertalet regler som fanns i lagråds-
remissen i detta kapitel slopas. De materiella reglerna som rör fåmansfö-
retag eller fåmanshandelsbolag och som fortfarande finns kvar är ut-
spridda i IL. Regeringen har vid utarbetandet av denna proposition över-
vägt att flytta kvarvarande bestämmelser i detta kapitel om definitioner
till 2 kap. och slopa paragrafen med hänvisningar. De bestämmelser som
rör fåmansföretag och fåmanshandelsbolag blir inte lätta att hitta om pa-
ragrafen med hänvisningar tas bort. Regeringen anser att det finns skäl att
ha kvar såväl definitionerna som hänvisningarna i ett eget kapitel samt att
skattskyldiga som är delägare i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag
kan hitta de särskilda bestämmelserna som rör dem under en egen avdel-
ning. Det är därför motiverat att behålla den särskilda avdelningen som
föreslogs i lagrådsremissen.

I 57 kap. regleras när kapitalvinster och utdelningar skall tas upp i
tjänst. Att de tas upp i inkomstslaget tjänst och kapital framgår av 10 kap.
3 § samt 41 kap. 5 §.

56 kap. Vissa förmåner och ersättningar från
fåmansföretag och fåmanshandelsbolag

Detta kapitel var placerat som 51 kap. i SLK:s förslag. Kapitlet innehål-
ler bestämmelser om definitioner av fåmansföretag och fåmanshandels-
bolag samt delägare och företagsledare i dessa företag. I stället för ut-
trycket fåmansägt handelsbolag föreslås fåmanshandelsbolag. Bestäm-
melserna är hämtade från punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL.

Bakgrund

Bakgrunden till den ursprungliga lagstiftningen om fåmansföretag var att
företagsledare och delägare, eftersom det inte fanns något egentligt två-
partsförhållande, kunde skaffa sig särskilda fördelar genom transaktioner
mellan företaget och dem själva. I syfte att dels förhindra att situationen
utnyttjades, dels helt avskräcka från vissa handlingar tillskapades den s.k.
stopplagstiftningen i 35 § la mom. KL år 1976 (förarbeten, se nedan).
Reglerna utformades så att dubbelbeskattningen av företagens vinster
skulle upprätthållas. Samtidigt infördes vissa bestämmelser för att ga-
rantera att progressiviteten i beskattningen inte skulle kringgås genom
inkomstuppdelningar inom familjen, se 60 kap.

Ursprungligen omfattades även handelsbolag av fåmansföretagsdefini-
tionen. Eftersom detta kunde medföra att delägare i handelsbolag dub-
belbeskattades ändrades bestämmelserna i 1990 års skattereform
(förarbeten, se nedan). Ett par av reglerna har dock fortfarande bäring på
handelsbolag, varför begreppet fåmansägt handelsbolag introducerades.

Såsom ovan nämnts har reglerna varit föremål för översyn av Stoppre-
gelutredningen som lämnat betänkandet Stoppreglema (SOU 1998:116).
I betänkandet föreslås att stora delar av stopplagstiftningen upphävs och

Prop. 1999/2000:2

618

att beskattning i stället skall ske enligt allmänna regler. Betänkandet fö-
reslås läggas till grund för lagstiftning i lagrådsremissen om stoppregler-
na från den 16 september i år. Lagrådet har haft vissa synpunkter när det
gäller bestämmelserna i detta kapitel. Detta gäller bl.a. termerna ägare
och delägare. Till den del dessa synpunkter rör stoppfrågor har regering-
en tagit ställning till dem i lagrådsremissen om stoppreglema. Lagrådets
synpunkter redovisas inte här i anslutning till paragraferna. Förslagen i
propositionen bygger på förslagen i lagrådsremissen om stoppreglema.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1976 Bestämmelserna infördes, SOU 1975:54, prop. 1975/76:79, bet.
1975/76:SkU28, SFS 1976:85

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:2, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:650

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Paragrafen är utformad mot bakgrund av äldre lagstift-
ning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Definitioner

Fåmansföretag och fåmanshandelsbolag

2§

SLK:s förslag (2 § första stycket): Överensstämmer i huvudsak med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet och
Juridiska fakulteten vid Lunds universitet anför att det av lagtextens for-
mulering inte framgår om närstående skall ses som en person vid fast-
ställandet av vad som är ett fåtal ägare.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av få-
mansföretag är hämtad från punkt 14 åttonde stycket av anvisningarna till
32 § KL. Före 1990 års skattereform var den placerad i 35 § la mom.
sjunde stycket KL. Bestämmelsen i paragrafens första stycke 1 om
röstövervikten var en av nyheterna i 1990 års skattereform men innebar i
princip bara att praxis kodifierades. I övrigt kom bestämmelsen till år

Prop. 1999/2000:2

619

1976. Remissinstanserna anför att det inte av SLK:s förslag framgår om
närstående skall behandlas som en person vid bedömningen om det är
fråga om ett fatal personer. Hur närstående skall behandlas vid faststäl-
landet av om ett fatal fysiska personer äger ett företag, föreslås regleras i
lagrådsremissen om stoppreglema från den 16 september i år i den före-
slagna lydelsen av punkt 14 andra stycket av anvisningarna till 14 § KL. I
remissen föreslås vidare att uttrycket ”en fysisk person eller ett fatal fy-
siska personer ” ersätts med uttrycket ”fyra eller färre fysiska personer”.
Definitionen av fåmansföretag föreslås i remissen utvidgas till att gälla
även motsvarande utländska juridiska personer. Regeringen har anpassat
paragrafen till förslaget i lagrådsremissen.

I punkt 2 har ordet verksamhetsgren ersatts med ordet verksamhet.
Ändringen har ingen materiell innebörd utan beror på att ordet verksam-
hetsgren som numera definieras i 23 kap. 7 § har en innebörd där som
inte helt överensstämmer med vad som avses i denna paragraf.

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag för en
redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Riksskatteverket föreslår att orden anses som byts
ut mot är. Verket menar att bestämmelsen blir lättare att läsa då.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
företag vars aktier är noterade och om privatbostadsföretag är hämtad
från punkt 14 nionde stycket av anvisningarna till 32 § KL. Den infördes
år 1990. Är 1997 tillkom bestämmelsen om utländsk börs (prop.
1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, SFS 1997:447).

Bestämmelsen har i regeringens förslag formulerats i enlighet med
Riksskatteverkets förslag.

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet fram-
för samma invändning avseende frågan om närståendes innehav som be-
träffande definitionen av fåmansföretag, se kommentaren till 2 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Begreppet fåmans-
ägt handelsbolag infördes genom 1990 års skattereform, år 1990. Defini-
tionen är i dag placerad i punkt 14 tionde stycket av anvisningarna till
32 § KL. SLK föreslår att termen fåmanshandelsbolag införs.

I lagrådsremissen om stoppreglema från den 16 september i år föreslås
att definitionen av fåmansägt handelsbolag ändras på samma sätt som
definitionen av fåmansföretag (se kommentaren till 2 §).

5§

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Remissinstanserna
anför i yttrandena till 2 och 4 §§ att det inte av SLK:s förslag framgår om
närstående skall behandlas som en person vid bedömningen om det är
fråga om ett fåtal personer (jfr kommentarerna till 2 och 4 §§). Hur när-
stående skall behandlas vid fastställandet av om ett fåtal fysiska personer

Prop. 1999/2000:2

620

äger ett foretag, föreslås i lagrådsremissen om stoppreglema från den
16 september i år regleras i den i remissen föreslagna lydelsen av punkt
14 andra stycket av anvisningarna till 14 § KL. Enligt förslaget skall så-
dana delägare som ingår i samma krets av närstående anses som en per-
son. Bestämmelsen i lagrådsremissen föreslås placeras här.

Delägare och företagsledare

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionerna av
ägare och företagsledare har funnits med sedan lagstiftningen om få-
mansföretag kom till år 1976. Här används ordet delägare istället för
ägare. I lagrådsremissen om stoppreglema från den 16 september i år
föreslås vissa justeringar i bestämmelserna. Definitionen av delägare i
fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag föreslås gälla generellt och inte
som tidigare bara vid bedömningen av om ett företag är fåmansföretag
eller fåmanshandelsbolag.

Bestämmelserna här i propositionen är hämtade från punkt 14 sjätte
och sjunde styckena av anvisningarna till 32 § KL i den föreslagna lag-
rådsremissen. I dag finns bestämmelserna i elfte och tolfte styckena av
nämnda anvisningspunkt. Före skattereformen var de placerade i 35 §
1 a mom. sjunde-nionde styckena KL.

Ordet verksamhetsgren har ersatts med verksamhet (se kommentaren
till 2 §).

Dödsbon

7§

SLK:s förslag (2 § andra stycket, 4 § andra stycket och 5 § andra
stycket): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: SLK föreslår att det
i andra stycket i 2, 4 och 5§§ läggs in bestämmelse som anger att be-
stämmelserna om fysiska personer inte gäller dödsbon. Eftersom stopp-
reglema i detta kapitel föreslås upphävas, se under Bakgrund, innebär det
att det som sägs om fysiska personer i kapitlet inte gäller dödsbon. Rege-
ringen har därför i denna paragraf tagit in en sådan bestämmelse. Försla-
get innebär att andra stycket i 2,4 och 5 §§ i SLK:s förslag kan slopas.

En motsvarande bestämmelse finns inte idag men krävs eftersom om
inget annat anges tillämpas bestämmelserna om fysiska personer även på
dödsbon, se 4 kap. 1 och 2 § §.

Prop. 1999/2000:2

621

Hänvisningar

Prop. 1999/2000:2

8§

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer väsentligen med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen har ut-
formats som en hänvisning. De paragrafer som inte finns i kapitlet står
kvar i det sammanhang som de anknyter till.

Regeringen har lagt till hänvisningar som föranleds av ny lagstiftning,
som exempel kan nämnas hänvisningen i fråga om underprisöverlåtelser i
23 kap. 18—23§§.

57 kap. Utdelning ocb kapitalvinst på andelar i
fåmansföretag

Detta kapitel var placerat som 52 kap. i SLK:s förslag. Kapitlet innehål-
ler bestämmelser om i vilken utsträckning utdelning, ränta och kapital-
vinst på andelar och vissa andra delägarrätter i fåmansföretag skall be-
skattas i inkomstslaget tjänst.

Fysiska personer beskattas normalt i inkomstslaget kapital för utdel-
ningar och kapitalvinster efter en skattesats om 30 %. Arbetsinkomster
beskattas däremot i inkomstslaget tjänst med ett visst mått av progressi-
vitet och beläggs med socialavgifter eller löneskatt. I syfte att förhindra
att delägare som är verksamma i fåmansföretag tar ut arbetsinkomster
som lägre beskattad utdelning eller kapitalvinst infördes år 1990 spärr-
regler i 3 § 12 mom. SIL (1990:1, förarbeten, se nedan). Till följd av fle-
ra ändringar blev bestämmelserna svåra att överblicka. I samband med
vissa materiella ändringar år 1995 (förarbeten, se nedan) togs därför ett
samlat grepp och den nuvarande uppdelningen på flera moment genom-
fördes.

Lagrådet anser att vissa bestämmelser i detta kapitel bör omarbetas.
Regeringen har i 1999 års ekonomiska vårproposition (prop.
1998/99:100) aviserat att regeringen kommer att tillsätta en utredning
som skall se över de s.k. 3:12 reglerna. Det finns därför inte nu skäl att
ändra bestämmelserna med anledning av vad Lagrådet anfört. Förslag
som bara innebär redaktionella ändringar har regeringen följt.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas i till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1990:1 1990 års skattereform, reglerna i 3 § 12 mom. infördes, SOU
1989:33, prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:651

1990:2 Ett tak för kapitalvinster infördes, prop. 1990/91:54, bet.
1990/91 :SkU10, SFS 1990:1422

622

Prop. 1999/2000:2

1993 En bestämmelse infördes om att som utdelning behandlas vinst
vid nedsättning av aktiekapitalet och reservfonden. Kvoten för
fördelning av kapitalvinst ändrades som en följd av att den eko-
nomiska dubbelbeskattningen avskaffades, SOU 1993:29, Ds
1993:28, prop. 1993/93:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1543

1995 Den nuvarande indelningen i moment infördes, tillämpningsom-
rådet utvidgades för indirekt ägande och utländska bolag, prop.
1995/96:109, bet. 1995/96:SkU20, SFS 1995:1626

1996 Ändringar på grund av lättnader i dubbelbeskattningen för onote-
rade aktier, SOU 1996:119, prop. 1996/97:45, bet.
1996/97:SkU13, SFS 1996:1611

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Huvudregler

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den grundläggande
bestämmelsen i första stycket första meningen om uppdelningen mellan
inkomstslagen tjänst och kapital är hämtad från 3 § 12 mom. första
stycket SIL och tillkom år 1990 (1990:1).

Bestämmelserna i första stycket andra meningen om inlösen av aktier
är hämtad från 3 § 12 b mom. andra stycket SIL. Den infördes år 1993 i
3 § 12 mom. första stycket SIL men avsåg då även nedsättning av reserv-
fonden. Sistnämnda bestämmelse korrigerades år 1995.

Utvidgningen till andelar och andra delägarrätter i andra stycket är
hämtad från 3 § 12 mom. tredje stycket SIL, tidigare tionde stycket, och
kom till år 1990 (1990:1) då tionde stycket. Till andra delägarrätter räk-
nas till exempel vinstandelsbevis och konvertibla skuldebrev. Eftersom
avkastningen på dessa faller ut i form av ränta föreslås en uttrycklig be-
stämmelse om att ränta likställs med utdelning.

Andra stycket har formulerats om så att den överensstämmer med mot-
svarande bestämmelser i andra kapitel i IL.

623

Definitioner

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag (4§): Överensstämmer bortsett från senare lagstiftnings-
förslag med regeringens förslag. I SLK:s förslag finns sålunda också en
bestämmelse om utländska juridiska personer (andra stycket) och en de-
finition av ägare (fjärde stycket).

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen i
första stycket till definitionen av fåmansföretag är hämtad från 3 §
12 a mom. fjärde stycket SIL. Hänvisningen till punkt 14 av anvisningar-
na till 32 § KL fanns med år 1990 (1990:1), då i 3 § 12 mom. nionde
stycket SIL.

Bestämmelsen i andra stycket om företag som drivs av många arbetan-
de delägare, i dag placerad i momentets fjärde stycke, har funnits med
sedan lagstiftningen kom till, då i 3 § 12 mom. nionde stycket SIL. Den
fick sin nuvarande utformning år 1996.

Bestämmelsen i SLK:s förslag om att utländska juridiska personer
skall likställas med aktiebolag och ekonomiska föreningar behövdes ef-
tersom definitionen av fåmansföretag i SLK:s förslag inte omfattade
utländska juridiska personer. I lagrådsremissen om stoppreglema, beslu-
tad den 16 september i år, föreslås att definitionen av fåmansföretag i
punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL (här 56 kap. 2 §) utvidgas till att
omfatta också motsvarande utländska juridiska personer. Bestämmelsen
om utländska juridiska personer slopas därför här.

I SLK:s förslag fanns en definition i fjärde stycket av ägare. I rege-
ringens förslag används ordet delägare stället för ägare. I 56 kap. 6 §
finns en definition av delägare i fåmansföretag som gäller generellt i IL.
Bestämmelsen i SLK:s förslag har därför tagits bort.

4§

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer väsentligen med regeringens för-
slag. SLK:s definition omfattar även de fall när andelsägaren visar att
utomstående äger del i företaget och har rätt till utdelning. Andra stycket
har införts genom senare lagstiftning. Sista stycket avslutas i SLK:s för-
slag med orden ”... om den döde, någon närstående till honom eller nå-
gon delägare i dödsboet varit verksam på det sätt som anges i första
stycket.”

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att den nu gällande lydel-
sen i 3 § 12 a mom. sista stycket är lättare att förstå än den föreslagna
lydelsen i tredje stycket (andra stycket i SLK:s förslag). Juridiska fakul-
teten vid Uppsala universitet föreslår att det redan i denna paragraf an-
märks att kvalificerade andelar också kan förekomma i sådana aktiebolag
som tidigare varit fåmansföretag enligt 5 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Begreppet kvalifi-
cerad andel infördes år 1995 i 3 § 12 mom. första stycket och 12 a mom.
första stycket SIL men innehållet i bestämmelsen går tillbaka till lagstift-
ningens tillkomst år 1990 (1990:1), då i femte stycket. Utvidgningen till
att omfatta indirekt ägande även i icke koncemförhållanden kom år 1995,

624

jfr 3 § 12 mom. åttonde stycket SIL år 1990 (1990:1). Bestämmelsen fick
sin nuvarande utformning år 1997 (prop. 1996/97:150, bet.
1996/97:FiU20, SFS 1997:448). Av 6 § i SLK:s förslag framgår att för-
delning mellan tjänst och kapital av utdelning och kapitalvinst inte skall
ske om andelsägaren visar att utomstående i betydande omfattning äger
del i företaget och har rätt till utdelning. Bestämmelsen gäller inte om det
föreligger särskilda skäl. Bestämmelserna i IL som rör kvalificerade an-
delar omfattar normalt inte sådana andelar som avses här i 5 § (6 § i
SLK:s förslag). Regeringen föreslår därför att definitionen av kvalifice-
rade andelar omformas i förhållande till SLK:s förslag så att den inte om-
fattar sådana andelar.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser att det redan i denna
paragraf bör anmärkas att kvalificerade andelar också kan förekomma i
sådana aktiebolag som tidigare varit fåmansföretag enligt 6 §. Regering-
en anser att ett sådant tillägg inte tillför lagtexten något nytt. Redan av
1 § framgår att andelar som getts ut av tidigare fåmansföretag omfattas.
Hänvisningar till bestämmelser i samma kapitel har i möjligaste mån
undvikits i IL eftersom onödiga hänvisningar i lagtexten gör den otymp-
lig och svåröverskådlig. Regeringen ansluter sig i denna del till SLK:s
förslag.

Bestämmelsen i andra stycket som innebär att en andel som med till-
lämpning av Lex Asea delas ut på en kvalificerad andel alltid blir kvalifi-
cerad infördes år 1998 i 3 § 12 a mom. andra stycket SIL (prop.
1998/99:15, bet. 1998/99:SkU15, SFS 1998:1606).

Tredje stycket som gäller om ägaren till en kvalificerad andel avlider är
hämtat från 3 § 12 a mom. femte stycket SIL. Riksskatteverket har an-
märkt att tredje stycket är otydligt. För att undanröja alla tveksamheter
har stycket i regeringens förslag formulerats på motsvarande sätt som
lagtexten i dag i 3 § 12 a mom. sista stycket.

5§

SLK:s förslag (6 §): Överensstämmer bortsett från att första stycket är
utformat på det sätt att förekomsten av utomstående delägare kan innebä-
ra att spärreglerna inte blir tillämpliga.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I dag finns i 3 §
12 e mom. första stycket SIL en regel som anger att om det finns utom-
stående delägare blir spärreglerna i vissa fall inte tillämpliga. Den var
ursprungligen placerad i 3 § 12 mom. sjätte stycket SIL. Bestämmelsen
fick sin nuvarande utformning år 1996. Ändringen innebar att karensti-
den sänktes från tio till fem år. Bestämmelsen i första stycket har i rege-
ringens förslag utformats så att förekomsten av utomstående delägare
under vissa omständigheter kan innebära att andelarna inte är kvalifice-
rade. Ändringen har gjorts för att bestämmelserna skall bli lättare att för-
stå och tillämpa. Om andelarna inte är kvalificerade blir spärreglerna inte
tillämpliga (jfr kommentaren till föregående paragraf).

Definitionerna i andra och tredje styckena av företag respektive utom-
stående kommer från 3 § 12 e mom. andra stycket SIL. De fick sin nuva-

Prop. 1999/2000:2

625

rande utformning år 1995 men en motsvarighet fanns med vid lagens Prop. 1999/2000:2
tillkomst, då i 3 § 12 mom. sjätte stycket SIL.

6§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
utvidgning av kvalificeringen till att omfatta även tiden efter det att fö-
retaget upphör att vara fåmansföretag är hämtad från 3 § 12 a mom.
tredje stycket SIL. Den infördes år 1990 (1990:1), då i 3 § 12 mom. ljär-
de stycket SIL och fick sin nuvarande utformning år 1996. Paragrafen har
utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Utdelning

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. I första
stycket inleds första meningen dock med orden ”Utdelning på kvalifice-
rade andelar ...”. I andra stycket finns ordet dock med i stället för ordet
bara före orden ”med en procentenhet.”.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att eftersom gränsbeloppet
beräknas per andel är det bättre att skriva andel än andelar i första styck-
et. För att göra bestämmelsen tydligare föreslår verket att andra stycket
formuleras enligt följande. ”1 fråga om andra delägarrätter än aktier och
andelar skall statslåneräntan endast ökas med en procentenhet.” Den av
kommittén föreslagna lydelsen kan enligt verket möjligen tolkas som att
statslåneräntan får ökas med ytterligare en procentenhet för sådana del-
ägarrätter.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om vad som avses med gränsbelopp och att utdelning som överstiger
gränsbeloppet tas upp i inkomstslaget tjänst fick sin nuvarande placering
i 3 § 12 b mom. första stycket SIL år 1995. Deras motsvarigheter var
ursprungligen placerade i 3 § 12 mom. första och tionde styckena SIL.
Termen gränsbelopp infördes år 1995. Uttrycket underlag för gränsbe-
lopp föreslås av SLK, se 8 §. Bestämmelserna fick sin nuvarande ut-
formning år 1996 i samband med att lättnadsreglema för onoterade före-
tag infördes, se 43 kap.

Bestämmelsen om att sparat utdelningsutrymme (sparad utdelning en-
ligt nuvarande bestämmelser) ingår i gränsbeloppet är hämtad från 3 §
12 b mom. tredje stycket första meningen SIL. Den fick sin nuvarande
placering år 1995. En motsvarighet var från början placerad i 3 §
12 mom. andra stycket SIL. Bestämmelsen fick sin nuvarande utform-
ning år 1996.

Gränsbeloppet skall såsom Riksskatteverket anmärkt beräknas per an-
del (prop. 1995/96:109 s. 89). I regeringens förslag har första meningen i
första stycket formulerats i enlighet härmed.

Riksskatteverket anför att andra stycket kan missförstås så att statslå-
neräntan får ökas med ytterligare en procentenhet. Riksskatteverket före-

626

slår att bestämmelsen formuleras om. Regeringen delar inte verkets upp-
fattning att bestämmelserna i andra stycket kan missförstås med SLK:s
förslag. Riksskatteverkets förslag till formulering är dock tydligare än
SLK:s förslag. Andra stycket har därför ändrats på sätt som Riksskatte-
verket föreslagit. Här används uttrycket aktier och andelar trots att ter-
men andelar normalt används i IL som en samlingsbeteckning för aktier
och andelar. Anledningen är att här, såsom i 8 och 12 §§, avses just aktier
och andelar i ekonomiska föreningar.

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer väsentligen med regeringens förslag.
SLK:s förslag innehåller ordet lönesummetillägg i stället för löneunder-
lag. Bestämmelserna i andra och tredje styckena är placerade i ett andra
stycke och har en annan formulering i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket förslår att första meningen
kompletteras i förtydligande syfte med en hänvisning till 7 § 1.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Uttrycket underla-
get for gränsbelopp föreslås av SLK. Bestämmelsen i övrigt är hämtad
från 3 § 12 b mom. andra stycket första meningen SIL

(anskaffningsutgiften), 3 § 12 b mom. tredje stycket andra meningen SIL
(sparat utdelningsutrymme) och 3 § 12 d mom. första stycket SIL
(löneunderlaget).

År 1995 infördes i förtydligande syfte en koppling till den anskaff-
ningsutgift som skulle ha tillämpats vid en kapitalvinstberäkning
(genomsnittsmetoden, 48 kap. 7 § i förslaget).

Den beräkning av det alternativa anskaffningsutgiften som andra
stycket hänvisar till har sin grund i 3 § 12 c mom. första stycket SIL.

Bestämmelsen fick sin nuvarande utformning år 1996. Riksskattever-
kets förslag att införa en hänvisning till 7 § 1 i första stycket medför en-
ligt regeringens mening inte att bestämmelsen blir tydligare.

Däremot har begreppet lönesummetillägg tagits bort i regeringens för-
slag i 43 kap. 12-16 §§ och ersatts med uttrycket löneunderlag. En kon-
sekvensändring har därför gjorts i denna paragraf.

De två sista meningarna har i regeringens förslag formulerats om för
att bestämmelserna skall bli lättare att förstå.

Beträffande uttrycket aktier och andelar se kommentaren till 7 §.

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Be-
stämmelsen har i SLK:s förslag en annan formulering.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att vid benefika förvärv får
förvärvaren överta den tidigare ägarens sparade utdelningsutrymme.
Detta framgår av 11 §. Förslaget till 9 § bör enligt verket omformuleras
så att det inte kommer i konflikt med 11 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
effekterna av avyttringar inom närståendekretsen är hämtad från 3 § 12 b
mom. första stycket fjärde meningen SIL där den infördes år 1995. Be-
stämmelsen fick sin nuvarande utformning år 1996.

Prop. 1999/2000:2

627

I 3 § 12 b mom. första stycket sista meningen SIL finns en bestämmel- Prop. 1999/2000:2
se som anger att ytterligare utdelning som lämnas under året skall tas upp
som intäkt av tjänst. SLK har i sitt förslag inte tagit med en motsvarande
bestämmelse. Regeringen delar kommitténs bedömning att en sådan be-
stämmelse inte behövs. Med det föreslagna uttrycket ”far förvärvaren
inte beräkna något gränsbelopp för det beskattningsåret” markeras näm-
ligen tydligare att förvärvaren i sådant fall inte får ett sparat utdelningsut-
rymme.

Regeringen delar Riksskatteverkets uppfattning av bestämmelsen fatt
en otydlig formulering i SLK:s förslag. Bestämmelsen har därför formu-
lerats om i regeringens förslag.

Sparat utdelningsutrymme

10 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen i
första meningen om vad som avses med sparat utdelningsutrymme (i dag
sparad utdelning) kommer från 3 § 12 b mom. tredje stycket första me-
ningen SIL. Den fick den placeringen år 1995 samtidigt som bestämmel-
sen redaktionellt anpassades till begreppet gränsbelopp. En motsvarighet
var från början placerad i 3 § 12 mom. andra stycket SIL.

Bestämmelsen i andra meningen om effekten av att företaget inte läm-
nar någon utdelning framgår i dag av 3 § 12 b mom. fjärde stycket SIL.

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
sparat utdelningsutrymme vid benefika förvärv, 3 § 12 b mom. tredje
stycket sista meningen SIL kom till 1996. Ursprungligen fanns en be-
stämmelse i 3 § 12 mom. första stycket första meningen SIL som angav
att anskaffningskostnaden skulle beräknas med tillämpning av konti-
nuitetsprincipen i 24 § 1 mom. andra stycket SIL. Eftersom den gav ut-
tryck bara för en allmän princip togs den inte med när 3 § 12 mom. SIL
ändrades år 1995 (prop. 1995/96:109 s. 90).

Kapitalvinst

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Orden
”summan av beskattningsårets återstående gränsbelopp och” finns med i
första stycket. Andra stycket har en annan formulering i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att orden ”summan av be-
skattningsårets återstående gränsbelopp och” är onödiga och bör strykas.
Vidare anför verket att basbeloppsregeln är knuten till avyttring av an-
delar i ett företag.

628

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur stor del av en kapitalvinst som skall tas upp i inkomstslaget tjänst och
att den maximeras är hämtad från 3 § 12 b mom. femte stycket SIL. Be-
stämmelsen infördes år 1990 (1990:2) i 3 § 12 mom. sjätte stycket SIL.
En viss begränsning fanns även tidigare i samma stycke. Bestämmelsen
har i SLK:s förslag fatt en olycklig formulering. Bestämmelsen bör även
omfatta de fall när avyttring sker innan gränsbeloppet är beräknat. Såsom
Riksskatteverket föreslagit bör orden ”summan av beskattningsårets åter-
stående gränsbelopp och” tas bort (jfr 43 kap. 8 §). Riksskatteverket före-
slår att det förtydligas i lagtexten så att det framgår att basbeloppsregeln
gäller per företag. I SLK:s förslag har bestämmelsen formulerats i enlig-
het med gällande lydelse. Av förarbetena prop. 1990/91:54 s. 224 och
311 framgår det att bestämmelsen skall tolkas såsom Riksskatteverket
framhållit. Regeringen anser inte att lagtexten, med tanke på den utlova-
de översynen som redovisas i inledningen till kapitlet, nu bör förtydligas
i detta avseende.

Den alternativa beräkningen av anskaffningsutgift som andra stycket
hänvisar till har sin grund i 3 § 12 c mom. första stycket SIL. I regering-
ens förslag har bestämmelsen formulerats om för att den skall bli lättare
att läsa och förstå.

Med utformningen av tredje stycket avser SLK att i lagtexten införliva
regeringsrättens tolkning av bestämmelsen, RÅ 1995 not. 379. Förarbe-
ten i övrigt, se första stycket. Genom rättsfallet gavs ”det basbelopp som
gäller för avyttringsåret” den innebörden att med avyttringsår avses det år
då den avyttring sker som är föremål för prövning. Takbeloppet relateras
alltså till det basbelopp som gäller vid varje avyttring. Bestämmelsen om
prisbasbeloppet har i regeringens förslag utformats på samma sätt som
bestämmelsen i 43 kap. 14 §.

Bestämmelsen i fjärde stycket om sparat lättnadsutrymme tillkom år
1996.

Beträffande uttrycket aktier och andelar se kommentaren till 7 §.

Andelsbyten

13 §

SLK:s förslag: Rubriken och bestämmelsen finns inte med i SLK:s för-
slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Reglerna om an-
delsbyten som finns i 49 kap. infördes 1998 i lagen (1998:1601) om upp-
skov med beskattningen vid andelsbyten I kapitlet finns i 16 och 32 §§
särskilda regler för andelsbyten som avser kvalificerade andelar. Paragra-
fen har utformats som en hänvisning till dessa bestämmelser (i fråga om
förarbeten hänvisas till 49 kap.).

Prop. 1999/2000:2

629

Skatteberäkning inom familjen

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att tredje stycket inte finns med i SLK:s forslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen har ut-
formats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelsen om att skatten
på tjänstebeskattad utdelning och kapitalvinst i vissa fall beräknas enligt
den högsta beskattningsbara inkomsten inom familjen är hämtad från 3 §
12 b mom. femte stycket SIL. Vid tillkomsten år 1990 (1990:1) placera-
des den i 3 § 12 mom. sjunde stycket SIL. Bestämmelsen fick sin nuva-
rande utformning år 1996.

I 65 § KL finns bestämmelser om när makar skall behandlas som gifta
skattemässigt. SLK kom fram till att det inte behövdes några regler om
att makar skall behandlas som gifta under ett helt beskattningsår. Be-
greppen makar och gifta definieras inte i IL utan det allmänna begreppet i
äktenskapsbalken får slå igenom. Två makar behandlas som gifta från
den dag de gifter sig till den dag äktenskapet upplöses. Begreppen gift
och make har diskuterats närmare i kommentaren till 2 kap. 20 §. Vid
tillämpningen av den särskilda bestämmelsen om skatteberäkning inom
familjen behövs emellertid en regel om att makar skall behandlas som
gifta hela beskattningsåret. I ett nytt tredje stycke föreslår regeringen en
regel som anger att som makar anses vid tillämpning av denna paragraf
de som skall behandlas som makar under större delen av beskatt-
ningsåret.

AVD. IX PENSIONSSPARANDE

Definitionen av pensionsförsäkring hör traditionellt till inkomstslaget
tjänst men har betydelse för avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet
och undantagsvis i inkomstslaget kapital samt för bestämmelserna om
allmänna avdrag. Definitionen av pensionsförsäkring och motsvarande
bestämmelser för individuellt pensionssparande har därför placerats i en
gemensam avdelning tillsammans med bestämmelserna om pensions-
sparavdrag.

58 kap. Pensionsförsäkringar, kapitalförsäkringar och
pensionssparkonton

Kapitlet innehåller förutsättningarna för att en försäkring skall vara en
pensionsförsäkring och bestämmelser om pensionssparkonton. Här finns
också vissa bestämmelser om avskattning. Det är placerat som 53 kap. i
SLK:s förslag.

630

Bakgrund

Prop. 1999/2000:2

Bestämmelserna om pensionsförsäkring är hämtade från punkt 1 av an-
visningarna till 31 § KL, där pensionsförsäkring definieras. De infördes
ursprungligen i anvisningspunkten år 1932 som en följd av att försäk-
ringslagstiftningen ändrats ett par år tidigare (förarbeten, se nedan). Till
en början valde man att göra en positiv definition av pensionsförsäkring
men avstod från en negativ avseende kapitalförsäkring bl.a. av den an-
ledningen att man ville undvika att pressa olika typer av försäkringar in i
den ena eller den andra kategorin. Man menade att beskattningen inte av
principiella hänsyn borde läggas på ett sådant sätt att den försvårar prak-
tiska försäkringsformer och att beskattningen alltså borde anpassas efter
de försäkringsformer som utvecklas och inte tvärtom (prop. 1932:220
s. 125).

I anvisningspunkten finns i dag också en definition av pension, som
har placerats i 10 kap. 5 §. Bestämmelsen om livränta i anvisningspunk-
tens tjugoandra stycke har inget samband med pensionsförsäkring. Även
den skulle kunna placeras i 10 kap., men bestämmelsen behövs över hu-
vud taget inte eftersom den täcks av bestämmelserna i 10 kap. 2 § och
11 kap. 1 §.

Bestämmelsen i punkt 1 artonde stycket av anvisningarna till 31 § KL,
som säger att sådana förmåner från en kommun som inte utgår på grund
av försäkring anses som kapitalförsäkring om de motsvarar vad som
gäller för statens grupplivförsäkringar, har inte heller tagits med. Den
bestämmelsen infördes år 1963 (prop. 1963:24, bet. 1963:BevU12, SFS
1963:50). Bestämmelsen innebär att sådana förmåner är skattefria. Den
är överflödig eftersom detta syfte uppnås redan genom skattefriheten i
19 § första stycket fjärde ledet KL om skattefrihet för utbetalningar från
arbetsgivare om utbetalningen motsvarar ersättning på grund av gruppliv-
försäkring och inte väsentligt överstiger vad som gäller i statlig tjänst
(11 kap. 19 §).

Bestämmelserna om pensionssparkonton dvs. sparande utan försäk-
ringsinslag, infördes i lagen i punkt 3 av anvisningarna till 31 § KL år
1993 i samband med reglerna om individuellt pensionssparande
(förarbeten, se nedan).

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1932 De särskilda bestämmelserna i punkt 1 av anvisningarna till 31 §
KL infördes, prop. 1932:220, bet. 1932:BevU42, SFS 1932:291

1950 Folkpension kom till, SOU 1948:22, prop. 1950:93, bet.
1950:BevU49, SFS 1950:308

1960 Ändringar avseende bl.a. ålderspension och efterlevandepension,
prop. 1960:28, bet. 1960:BevU8, SFS 1960:43

631

1975 Försäkringsbelopp skulle i princip få betalas ut bara till den för-
säkrade, den efterlevande maken och i vissa fall till barn. Ny in-
delning i ålders, efterlevande och invalidpension samt definition
av tjänstepension, SOU 1975:21, prop. 1975/76:31, bet.
1975/76:SkU20, SFS 1975:1347

1980 Ändringar avseende bl.a. tjänstepensionsförsäkring, Ds B
1978:13, prop. 1979/80:68, bet. 1979/80:SkU22, SFS 1980:71

1993:1 Det individuella pensionssparandet infördes, Ds 1992:45, prop.
1992/93:187, bet. 1992/93:SkU31, SFS 1993:938

1993:2 Ändringar avseende bl.a. åldersgräns för pension till efterlevan-
de barn samt återköp, prop. 1993/94:85, bet. 1993/94:SkU16,
SFS 1993:1542

1998 Förenklad avdragsrätt för pensionskostnader, Ds 1997:39, prop.
1997/98:146, bet. 1997/98:SkU27, SFS 1998:328

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Första stycket överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från att kapitalförsäkringar inte finns med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig angående paragrafen. Juridiska
fakulteten vid Uppsala universitet har emellertid anfört angående kapitlet
att det bör bli föremål för en grundlig genomgång eftersom de språkliga
förändringarna är omfattande.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

När det gäller Juridiska fakultetens vid Uppsala universitet påpekande
finner regeringen inte anledning att företa någon genomgång av de
språkliga förändringarna annat än med anledning av remissinstansernas
påpekanden i enskilda paragrafer.

Pensionsförsäkringar och kapitalförsäkringar

Gränsdragningen

2§

SLK:s förslag (2 § och 3 § första stycket): Överensstämmer med rege-
ringens förslag. Bestämmelserna har emellertid redigerats om.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den grundläggande
definitionen av pensionsförsäkring (P-försäkring) finns i dag i punkt 1
andra stycket av anvisningarna till 31 § KL, men nästan hela anvisnings-

Prop. 1999/2000:2

632

punkten innehåller kvalitativa villkor för en pensionsförsäkring. Genom
bestämmelsen i första stycket markeras vilka av kapitlets paragrafer som
innehåller dessa kvalitativa villkor. Definitionens infördes i punkt 1 av
anvisningarna till 31 § KL år 1932 men har ändrats vid flera tillfallen.

Bestämmelsen i andra styckets första mening, att en livförsäkring som
inte uppfyller de kvalitativa kraven i anvisningspunkten automatiskt en-
ligt IL blir att betrakta som en kapitalförsäkring, är hämtad från punkt 1
artonde stycket första meningen av anvisningarna till 31 § KL, som kom
till år 1950. Fram till år 1976 kunde en försäkring vara uppdelad på en
K-försäkringsdel och en P-försäkringsdel.

Bestämmelsen i andra styckets andra mening om att en pensionsför-
säkring under vissa förutsättningar kan anses som en kapitalförsäkring är
i dag placerad i punkt 1 nittonde stycket av anvisningarna till 31 § KL.
En liknande bestämmelse infördes år 1950.

3§

SLK:s förslag (3 § andra stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att en premiebefri-
elseförsäkring följer sin huvudförsäkring är hämtat från punkt 1 tjugonde
stycket av anvisningarna till 31 § KL. Bestämmelsen infördes år 1950.

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen att
en pensionsförsäkring måste vara meddelad i Sverige är hämtad från
punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 31 § KL. Ursprungligen spe-
lade det ingen roll om försäkringen var meddelad i en utländsk försäk-
ringsrörelse. Begränsningen kom till år 1969 (Stencil 1969 Fi 1969:9,
prop. 1969:162, bet. 1969:BeU75, SFS 1969:754).

SLK:s förslag (4 a §): I första stycket saknas sista ordet där. I andra
stycket första meningen används ordet premierna i bestämd form. Be-
stämmelsen i sista stycket om att en pensionsförsäkring inte kan övergå
till att vara en kapitalförsäkring, hänvisar bara till bestämmelserna i
tredje stycket. I övrigt överensstämmer det med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket föreslår att ordet premierna byts
ut mot premier i andra stycket första meningen. Det är vad som står i
dagens lagtext och innebär att arbetsgivaren inte behöver ha betalat hela
premien.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
utländska kapitalförsäkringar som anses som pensionsförsäkringar är
hämtad från punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § KL. Den
fick sin nuvarande utformning år 1996 (Ds 1996:27, prop. 1995/96:231,
bet. 1996/97:SkU4, SFS 1996:1240). Redan tidigare fanns en dispensbe-

Prop. 1999/2000:2

633

stämmelse som innebar att skattemyndigheten, om det fanns särskilda Prop. 1999/2000:2
skäl, under vissa förutsättningar kunde förklara att även en utländsk för-
säkring skulle anses som en pensionsförsäkring. Den infördes år 1980.

Även före år 1980 kunde dock dispens medges i vissa fall. Bestämmelser
om detta fanns i punkt 3 av övergångsbestämmelserna till 1969 års lag-
stiftning.

I SLK:s förslag till första stycket är det oklart var den skattskyldige
skall ha fatt avdrag, skattereduktion eller liknande lättnad för premiema
när han var bosatt utomlands. I dagens lagtext finns ordet där med, vilket
innebär att det skall ha skett utomlands. Ordet där läggs därför till i
stycket.

Regeringen följer Riksskatteverkets förslag och byter i andra stycket
ordet premierna mot premier.

I SLK:s förslag gäller bestämmelsen i fjärde stycket om att en pen-
sionsförsäkring inte kan övergå till att bli en kapitalförsäkring bara om
skattemyndigheten lämnat ett medgivande enligt tredje stycket. Enligt
dagens lagtext gäller det för alla försäkringar som beskattats som pen-
sionsförsäkringar med stöd av de bestämmelser som placerats i denna
paragraf. Regeringen följer dagens lagtext.

6§

SLK:s förslag (5 §): I inledningen står ”En pensionsförsäkring far med-
föra rätt bara till belopp som betalas ut”. I övrigt överensstämmer det
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket påpekar att bestämmelsen kan fa
en annan innebörd än dagens bestämmelse eftersom en pension kan med-
föra rätt till återbäring och denna kan betalas ut till ett dödsbo. Återbä-
ringen anses inte som försäkringsbelopp, vilket är det uttryck som an-
vänds i dagens lagtext.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Vilka förmåner en
pensionsförsäkring får medföra framgår i dag av punkt 1 andra stycket av
anvisningarna till 31 § KL. Ända sedan bestämmelserna infördes år 1932
har liknande krav ställts upp. De ändrades år 1950. Är 1972 gjordes yt-
terligare ändringar så att särskild tilläggspension (STP) som grundar sig
på överenskommelser mellan Svenska Arbetsgivarföreningen och Lands-
organisationen i Sverige, skulle anses som pensionsförsäkring (prop.
1972:77, bet. 1972:SkU27, SFS 1972:254). År 1975 ändrades defini-
tionen så att bara ålderspension, invalidpension (sjukpension) och efter-
levandepension uppfyllde de kvalitativa villkoren. Beteckningen invalid-
pension byttes mot sjukpension år 1993 (1993:2).

Bestämmelsen har ändrats i förhållande till SLK:s förslag så att orda-
lydelsen i större utsträckning överensstämmer med gällande rätt.

Tjänstepensionsförsäkring

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, med undantag
för en redaktionell ändring.

634

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens forslag: Den grundläggande
definitionen av vad som avses med tjänstepensionsförsäkring är i dag
placerad i punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 31 § KL. Definitio-
nen kom till år 1975.

Att även en försäkring som tagits av den avlidnes arbetsgivare till för-
mån för de efterlevande anses som tjänstepensionsförsäkring infördes i
andra stycket år 1980. Bestämmelsen ändrades år 1987 (Ds Fi 1985:13
och 1986:27, prop. 1987/88:61, bet. 1987/88:SkU14, SFS 1987:1205).

Utformningen av bestämmelserna i de båda styckena har ändrats ge-
nom att samtliga har lagts till framför ordet premier för att det tydligare
skall framgå att arbetsgivaren skall åta sig att betala alla premier för för-
säkringen.

Den försäkrade

8§

SLK:s förslag (6 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av
vem som anses som försäkrad är hämtad från punkt 1 andra stycket av
anvisningarna till 31 § KL. Den kom till år 1975.

Bestämmelsen har flyttats i förhållande till SLK:s förslag och lagts un-
der rubriken den försäkrade.

9§

SLK:s förslag (8 §): SLK har ett undantag i ett andra stycke för homo-
sexuella sambor. I övrigt överensstämmer det med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att även homosexuella sambor bör kunna ta en försäkring på partnern
eller sambons liv, om ett barn till någon av dem sätts in som förmånsta-
gare.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Regleringen av vil-
ka som kan vara försäkrade är hämtad från punkt 1 tredje stycket av an-
visningarna till 31 § KL. Bestämmelserna kom till år 1975.

Vad som avses med försäkringstagare framgår av 2 § lagen (1927:77)
om försäkringsavtal.

I dag regleras i lagen (1987:813) om homosexuella sambor vilka be-
stämmelser som gäller för sådana sambor. Där finns det inte med någon
bestämmelse om att den nu aktuella paragrafen skall gälla för homo-
sexuella sambor. I SLK:s förslag togs bestämmelserna om vilka inkomst-
skatteregler som gäller för homosexuella sambor bort ur lagen om homo-
sexuella sambor och i stället föreslogs att den definition som SLK före-
slog av sambo i 2 kap. 21 § skulle omfatta även homosexuella sambor.
Regeringen föreslår emellertid att den nu gällande ordningen skall be-
hållas, se författningskommentaren till 2 kap. 20 §. Det innebär att det är
i lagen om homosexuella sambor som det skall regleras om denna be-
stämmelse skall gälla för sådana sambor eller ej. Regeringens inställning

Prop. 1999/2000:2

635

är, som redovisas i kommentaren till 2 kap. 20 §, att det inte finns någon Prop. 1999/2000:2
anledning att undanta homosexuella sambor från tillämpningen av denna
paragraf. Regeringen föreslår därför i förslaget till ändring i lagen om
homosexuella sambor, avsnitt 2.29, att den skall omfatta alla bestämmel-
ser i IL om sambor, dvs. också denna paragraf. Här i 9 § andra stycket
stryks undantaget för homosexuella sambor.

Bestämmelsen i tredje stycket om att ett dödsbo kan teckna försäkring i
vissa fall infördes år 1980. År 1993 (1993:2) höjdes åldersgränsen från
16 år till 20 år.

Ålderspension

10 och 11 §§

SLK:s förslag (9 och 10 §§): Överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från några redaktionella ändringar. I 10 § (9 § i SLK:s förslag)
sista meningen finns en bestämmelse om att ett förmånstagarförordnande
skall vara oåterkalleligt.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att de sista meningarna i
10 och 12 §§ (9 och 11 §§ i SLK:s förslag) ger intryck av att ett för-
månstagarförordnande till den anställde och försäkrade när arbetsgivaren
är försäkringstagare skulle kunna vara återkalleligt. Riksskatteverket fö-
reslår därför att orden skall vara byts ut mot år.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om ålderspension är hämtade från punkt 1 fjärde-sjunde styckena av an-
visningarna till 31 § KL. Alltsedan år 1932 har ålderspension funnits
med i anvisningspunkten. År 1960 ändrades bestämmelserna bl.a. så att
försäkringar med kortare utbetalningstid skulle kunna omfattas. De fick i
stort sett sin nuvarande utformning år 1975. Att den som förtidspensione-
ras kan fa möjlighet att ta ut ålderspension redan före 55 års ålder utan
dispens infördes år 1993 (1993:2).

SLK har tagit in en mening i 10, 12 och 13 §§ (9, 11 och 12 §§ i SLK:s
förslag) om att ett förmånstagarförordnande skall vara oåterkalleligt. En
sådan bestämmelse saknas i dag och behövs inte heller eftersom ett så-
dant förmånstagarförordnande ändå är oåterkalleligt. Det är ju den an-
ställde som skall vara förmånstagare (utom i fråga om efterlevandepen-
sion, där det framgår av 13 § vilka som kan vara förmånstagare). Se ock-
så 16 §. Regeringen tar inte med bestämmelserna om oåterkallelighet.

Sjukpension

12 §

SLK:s förslag (11 §): Det finns en bestämmelse om att ett förmånstagar-
förordnande skall vara oåterkalleligt. I övrigt överensstämmer det med
regeringens förslag, bortsett från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Se Riksskatteverkets yttrande som redovisas un-
der författningskommentaren till 10 och 11 §§.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om sjukpension, före år 1993 (1993:2) invalidpension, är i dag placerade

636

i punkt 1 åttonde stycket av anvisningarna till 31 § KL. Alltsedan år 1932
har invalidpension definierats där.

I kommentaren till 10 § redovisas varför det inte har tagits med någon
bestämmelse om att formånstagarförordnanden skall vara oåterkalleliga.

Efterlevandepension

13 och 14 §§

SLK:s förslag (12 och 13 §§): Det finns en bestämmelse i 13 § (12 § i
SLK:s förslag) om att ett förmånstagarförordnande skall vara oåterkalle-
ligt. I övrigt överensstämmer det med regeringens förslag, bortsett från
redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Riksskatteverket föreslår att sista meningen i sista
stycket i 13 § (12 § i SLK:s förslag) om möjligheten att återkalla för-
månstagarförordnanden skall tas bort.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om efterlevandepension finns i dag i punkt 1 nionde-elfte styckena av
anvisningarna till 31 § KL. De viktigaste ändringarna gjordes år 1960.

Den av SLK föreslagna regeln att formånstagarförordnanden skall vara
oåterkalleliga har inte tagits med.

Fondförsäkringar

15 §

SLK:s förslag (14 §): I paragrafen hänvisas till lagen (1989:1079) om
livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder. Överensstäm-
mer i övrigt, bortsett från några redaktionella ändringar, med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att man skall bortse från förändringar av försäkringsbeloppen som beror
på kursutvecklingen av fondandelar när det gäller kraven på att vissa
pensioner skall uppgå till samma eller stigande belopp är hämtad från
punkt 1 tjugotredje stycket av anvisningarna till 31 § KL. Stycket inför-
des år 1989 (Ds 1989:35, prop. 1989/90:34, bet. 1989/90:NU14, SFS
1989:1080) som en följd av ändringar i försäkringsrörelselagen
(1982:713). Dessa innebar bl.a. att försäkringstagaren efter eget val kun-
de låta sina tillgodohavanden placeras i särskilda aktiefonder, s.k. försäk-
ringspremiefonder.

Bestämmelsen har ändrats i förhållande till lagrådsremissen genom att
hänvisningen ändras från lagen (1989:1079) om livförsäkringar med an-
knytning till värdepappersfonder till 3 kap. 3 b § första stycket 3 försäk-
ringsrörelselagen (1982:713). Det beror på att den förstnämnda lagen
upphör att gälla den 1 januari 2000 och samtidigt görs det en följdändring
i KL (prop. 1998/99:87, bet. 1998/99:FiU28, SFS 1999:604).

Prop. 1999/2000:2

637

Försäkringsavtalets utformning

16§

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag,
men bestämmelsen har redigerats om.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om hur försäkringsavtalet skall utformas finns i dag i punkt 1 tolfte
stycket av anvisningarna till 31 § KL. Bestämmelserna kom till år 1975.

Överlåtelse

17 §

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer med regeringens förslag. Be-
stämmelsen innehöll emellertid ett andra stycke med en regel om att en
ny ägare skall underrätta försäkringsgivaren om förvärvet.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna
för att en pensionsförsäkring skall få överlåtas är i dag intagna i punkt 1
trettonde stycket av anvisningarna till 31 § KL. De kom till år 1975.

Den bestämmelse som i dag finns i punkt 1 fjortonde stycket av anvis-
ningarna till 31 § KL (andra stycket i SLK:s förslag) att en ny ägare till
en försäkring omedelbart skall underrätta försäkringsgivaren om förvär-
vet är inte en bestämmelse om inkomstskatt. Regeln medför bl.a. att för-
säkringsgivaren kan lämna riktiga kontrolluppgifter. Det är därför bättre
att bestämmelsen tas in i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-
trolluppgifter. Den lagen är emellertid föremål för översyn. Ett förslag
till en ny lag från Skattekontrollutredningen (SOU 1998:12) bereds för
närvarande i Finansdepartementet. Avsikten är att det skall tas in en be-
stämmelse om underrättelseskyldighet i det förslaget. Bestämmelsen
utelämnas därför här i IL.

Återköp

18 §

SLK:s förslag (17 §): Första stycket överensstämmer med regeringens
förslag, med undantag för en redaktionell ändring. I andra och tredje
styckena har det gjorts ändringar på grund av en lagändring.

Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund anser att det ve-
dertagna uttrycket återköp skall behållas i stället för det av SLK före-
slagna uttrycket köpas tillbaka.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om återköp är hämtade från punkt 1 femtonde och sextonde styckena av
anvisningarna till 31 § KL. De infördes år 1975 och ändrades år 1993
(1993:2).

Bestämmelsen i andra stycket har ändrats i förhållande till lagrådsre-
missen på grund av att uttrycket försäkringstekniska grunder ändrades år
1999 till försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer (prop.
1998/99:87, bet. 1998/99:FiU28, SFS 1999:604). Samtidigt togs det in en

Prop. 1999/2000:2

638

ny bestämmelse i sextonde stycket om överföring av hela försäkringens
värde direkt till en pensionsförsäkring hos samma eller annan försäk-
ringsgivare med samma person försäkrad.

Uttrycket återköp används i paragrafen, utom på ett ställe, där det står
köpa tillbaka. För att fa det enhetligt ändras det på det sätt Sveriges För-
säkringsförbund föreslår.

Avskattning av pensionsförsäkring

19 §

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer med regeringens förslag, med
undantag för några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att regeln bör utvidgas till att uttryckligen omfatta alla fall av återköp,
således även frivilliga återköp med stöd av 18 § (17 § i SLK:s förslag).
Även för de fall skattemyndigheten medger tidigare utbetalning än vid
55 års ålder bör ävskattningen regleras uttryckligen i denna paragraf.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avskattning när försäkringar inte längre uppfyller kraven för pensionsför-
säkring är hämtad från punkt 1 första stycket av anvisningarna till 31 §
KL. Bestämmelserna i andra stycket om beskattningstidpunkten är häm-
tade från punkt 4 av anvisningarna till 41 § KL. Bestämmelserna kom till
år 1995 (prop. 1994/95:187, bet. 1994/95:SkU31, SFS 1995:853).

Belopp som betalas ut på grund av återköp av pensionsförsäkring anses
som pension enligt 10 kap. 5 § IL. Det skulle därför bli fel att föreskriva
att sådana återköp skall avskattas.

Allmän pensionsplan

20 §

SLK:s förslag: Definitionen finns inte med i SLK:s förslag i detta kapi-
tel, däremot finns en annorlunda definition i 25 kap. 5 och 6 §§ i SLK:s
förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Före ändringar år
1998 fanns en definition av allmän pensionsplan i punkt 20 e av anvis-
ningarna till 23 § KL. Denna definition har i SLK:s förslag tagits in i 25
kap. 5 och 6 §§. År 1998 togs den bort och en något annorlunda utformad
definition togs in i punkt 1 sjätte stycket av anvisningarna till 31 § KL.
Regeringens förslag bygger på den bestämmelsen.

Pensionssparkonto

Definitioner

21 §

SLK:s förslag (19 §): Första stycket överensstämmer med regeringens
förslag. I andra stycket definieras också ordet kontoinnehavare och defi-
nitionerna begränsas till detta kapitel.

Prop. 1999/2000:2

639

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens forslag: Definitionerna av
pensionssparkonto, pensionssparavtal m.m. är hämtade från punkt 3
första stycket av anvisningarna till 31 § KL. Bestämmelserna infördes år
1993 (1993:1).

Ordet kontoinnehavare används inte i detta kapitel eller i övrigt i IL.
Det används inte heller i dagens lagtext i KL. Det finns därför inte anled-
ning att ta med någon definition av ordet. Det hindrar inte att de regler
som gäller för pensionssparkonton kommer att gälla just för sådana kon-
toinnehavare som avses i lagen om individuellt pensionssparande. Orden
pensionssparavtal och pensionssparare används också i andra kapitel i
IL. Det finns inte någon anledning att denna definition inte skall gälla i
de kapitlen. Begränsningen till detta kapitel tas därför bort.

Vem som för kontot

22 §

SLK:s förslag (20 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kravet att pen-
sionssparinstitutet skall finnas i Sverige är hämtat från punkt 3 andra
stycket av anvisningarna till 31 § KL. Bestämmelsen infördes år 1993
(1993:1).

Utbetalning från pensionssparkonto

23 §

SLK:s förslag (21 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en redaktionell omarbetning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om utbetalning från pensionssparkonto är hämtade från punkt 3 tredje
stycket av anvisningarna till 31 § KL. De infördes år 1993 (1993:1).

Ålderspension

24 och 25 §§

SLK:s förslag (22 och 23 §§): Överensstämmer med regeringens för-
slag, bortsett från några redaktionella ändringar i 25 §.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om ålderspension har i dag sin placering i punkt 3 fjärde och sjätte
styckena av anvisningarna till 31 § KL. De infördes år 1993 (1993:1).

26 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

640

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I SLK:s förslag till
24 § andra stycket (vilket skulle motsvara 27 § i IL) står att förmånstaga-
re inte får sättas in till annan rätt enligt pensionssparavtal än efterlevan-
depension. Det är bättre att bland bestämmelserna om ålderspension skri-
va ut att förmånstagare till ålderspension inte får sättas in. Bestämmelsen
tas därför in i en ny 26 §.

Efterlevandepension

27 och 28 §§

SLK:s förslag (24 och 25 §§): Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens förslag. I 27 § (24 § i SLK:s förslag) andra stycket finns en be-
stämmelse som flyttats till den nybildade 26 §.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om efterlevandepension har hämtats från punkt 3 sjunde-nionde styckena
av anvisningarna till 31 § KL. De kom till år 1993 (1993:1). Det sista
stycket justerades senare samma år (1993:2).

I kommentaren till 26 § framgår varför en del av första meningen i
andra stycket i 27 § har brutits ut och flyttas dit.

Bestämmelsen i 28 § har redigerats om för att den skall få en utform-
ning som är enhetlig med 14 §.

I SLK:s förslag, liksom i dagens lagtext, saknas ett sådant uttryckligt
krav som i regeringens förslag placerats i inledningen till 28 § andra
stycket att pensionen under den efterlevandes livstid inte får upphöra
förrän fem år förflutit från den försäkrades död. Att så är fallet framgår
emellertid indirekt av den bestämmelse som i regeringens förslag place-
rats i första stycket andra meningen.

Sparande i fondpapper m.m.

29 §

SLK:s förslag (26 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen att
man i vissa fall bortser från kursfluktuationer när det gäller kravet på att
ålders och efterlevandepension skall utgå med samma eller stigande be-
lopp är i dag placerad i punkt 3 trettonde stycket av anvisningarna till
31 § KL. Den kom till år 1993 (1993:1).

Pensionssparavtalets utformning

30 §

SLK:s förslag (27 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag, med bestämmelsen har redigerats om.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

641

21 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 2, Del 2

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om hur pensionssparavtalet skall utformas finns i dag i punkt 3 tionde
stycket av anvisningarna till 31 § KL. De kom till när anvisningspunkten
infördes år 1993 (1993:1).

Bestämmelsen har redigerats om för att uppbyggnaden skall bli mer lik

16 §, som innehåller regler om försäkringsavtalets utformning. Att be-
stämmelserna inte kan göras helt lika beror på att de materiella reglerna
avviker på några punkter.

Överlåtelse av pensionssparkonto

31 §

SLK:s förslag (28 § första stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag, bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna
för att rätt till medel på pensionssparkonto skall fa överlåtas är i dag pla-
cerade i punkt 3 elfte stycket av anvisningarna till 31 § KL. De infördes
när anvisningspunkten kom till år 1993 (1993:1).

I punkt 3 tolfte stycket av anvisningarna till 31 § KL finns en bestäm-
melse om att den som övertagit en rätt avseende pensionssparkonto skall
underrätta pensionssparinstitutet. SLK har tagit med en sådan bestäm-
melse i denna paragraf (28 § andra stycket i SLK:s förslag). Liksom i

17 § stryks bestämmelsen här. För motivering, se kommentaren till 17 §.

Avslutning av konto i förtid

32 §

SLK:s förslag (29 §): Sista stycket finns inte med. I övrigt överens-
stämmer det med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Förutsättningarna
för att medel från pensionssparkonto skall få betalas ut i förtid är hämta-
de från punkt 3 femte stycket av anvisningarna till 31 § KL. Punkten 2
infördes år 1993 (1993:2) och resten av lagrummet när anvisningspunk-
ten kom till år 1993 (1993:1).

I 13 kap. 4 § äktenskapsbalken finns en regel som innebär att om en
make inte får ut sin andel vid en bodelning är pensionssparinstitutet skyl-
digt att betala tillbaka vad som fattas. Denna utbetalning kan medföra att
pensionssparkontot kommer att avslutas i förtid. Det bör därför tas in en
bestämmelse i sista stycket som motsvarar bestämmelsen om försäk-
ringstagarens tillgodohavande i 18 § tredje stycket första meningen.

Avskattning av pensionssparkonto

33 §

SLK:s förslag (30 §): Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för några redaktionella ändringar.

Prop. 1999/2000:2

642

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I paragrafen finns
bestämmelserna om avskattning av medel på pensionssparkonto och en
definition av vad som i detta sammanhang avses med ”behållning på
pensionssparkonto”. Bestämmelserna är hämtade från 32 § 1 mom. första
stycket j och andra stycket KL. De infördes år 1993 (1993:1).

I tredje stycket finns bestämmelserna om beskattningstidpunkten. De är
hämtade från punkt 4 av anvisningarna till 41 § KL och infördes år 1993
(1993:1).

110 kap. 3 § anges att det avskattade beloppet behandlas som tjänst.

Överklagande

34 §

SLK:s förslag (31 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anser att det bör
övervägas att ändra så att länsrätten blir överklagandeinstans. Europa-
konventionens krav på domstolsprövning talar for att denna form av
överprövning bör göras i domstol.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen är
hämtad frän punkt 1 tjugofjärde stycket och punkt 3 § ort onde stycket av
anvisningarna till 31 § KL, där den infördes år 1980. Fram till år 1991
var Riksskatteverket första instans när det gällde dispenser (prop.
1990/91:89, bet. 1990/9 l:SkU21, SFS 1991:180). Bestämmelsen kom-
pletterades år 1993 (1993:1).

Svenska Revisorsamfundet SRS:s förslag att länsrätten skall vara
överklagandeinstans är en sådan fråga om lagändring som inte bör tas
upp i detta ärende.

59 kap. Pensionssparavdrag

Kapitlet innehåller en definition av pensionssparavdrag samt närmare
bestämmelser om avdrag för premier för pensionsförsäkringar och inbe-
talningar på pensionssparkonton såväl i inkomstslaget näringsverksamhet
som i form av allmänt avdrag. De grundläggande bestämmelserna finns
för näringsverksamhet i 16 kap. 32 § och för allmänna avdrag i 62 kap.
8 §. I kapitlet finns också bestämmelser om gränsdragningen mellan pen-
sionssparavdrag som allmänt avdrag och i näringsverksamhet och i vissa
undantagsfall i inkomstslaget kapital.

Vad som avses med pensionsförsäkring och pensionssparkonto fram-
går av 58 kap.

För att undvika upprepningar eller hänvisningar är bestämmelserna
gemensamma för pensionsförsäkringar och pensionssparkonton.

Kapitlet är i SLK:s förslag placerat som 54 kap.

Prop. 1999/2000:2

643

Bakgrund

Prop. 1999/2000:2

Sedan KL:s tillkomst har avdrag medgetts för premier för pensionsför-
säkringar. Ursprungligen fanns bestämmelserna enbart i 46 § 2 mom. KL
men den närmare regleringen flyttades år 1986 över till sin nuvarande
placering i punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL (prop. 1985/86:130, bet.
1985/86:SkU40, SFS 1986:507). Bestämmelserna har ändrats bl.a. år
1975 då avdragsrätten begränsades, år 1991 då bestämmelserna i stort
sett fick sin nuvarande utformning och senast år 1995 när basbeloppsav-
draget halverades (förarbeten, se nedan).

Bestämmelserna om avdrag för individuellt pensionssparande är häm-
tade från punkt 7 av anvisningarna till 46 § KL. De infördes år 1993
(förarbeten, se nedan).

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom angivande av det årtal då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1973 Möjlighet att utnyttja avdrag vid senare taxering infördes, DsFi
1972:10, prop. 1973:120, bet. 1973:SkU35, SFS 1973:374

1975 Avdragsrätten begränsades genomgripande, SOU 1975:21, prop.
1975/76:31, bet. 1975/76:SkU20, SFS 1975:1347

1980 Utökade dispensmöjligheter, DsB 1978:13, prop. 1979/80:68,
bet. 1979/80:SkU22, SFS 1980:71

1991 Anpassning till 1990 års skatteform, prop. 1990/91:166, bet.
1991/92:SkU29, SFS 1991:692

1993 Individuellt pensionssparande infördes, Ds 1992:45, prop.
1992/93:187, bet. 1992/93:SkU31, SFS 1993:938

1998 De nuvarande reglerna infördes, Ds 1997:39, prop. 1997/98:146,
bet. 1997/98:SkU27, SFS 1998:328

Kommentar till paragraferna

Innehåll

1§

SLK:s förslag (1 § första stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll. Termen pensionssparavdrag är ny.

644

I SLK:s förslag finns ett andra stycke, som har flyttats över till 2 §
tredje stycket.

Villkor för avdragsrätt

2§

SLK:s förslag (2 § och 1 § andra stycket): Överensstämmer med rege-
ringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket första strecksatsen om att avdrag får göras bara i fråga om
sådana försäkringar som den skattskyldige äger är hämtad från punkt 6
första stycket av anvisningarna till 46 § KL. Förutsättningen att den
skattskyldige skall vara ägare till försäkringen kom till år 1973 när rätten
till avdrag för avgifter för försäkringar som ägdes av den skattskyldiges
make togs bort. Bestämmelsen i andra strecksatsen om inbetalning på
eget pensionssparkonto är hämtad från punkt 7 av anvisningarna till 46 §
KL. Den infördes år 1993.

Bestämmelsen i andra stycket om avdragsförbud när en försäkring för-
värvats genom bodelning under bestående äktenskap är hämtad från
punkt 6 första stycket av anvisningarna till 46 § KL. Den kom till år 1993
(prop. 1993/94:85, bet. 1993/94:SkU16, SFS 1993:1542).

Bestämmelsen i tredje stycket om att avdrag inte får göras för en för-
säkring som ägs av arbetsgivare var i SLK:s förslag placerad i 1 § andra
stycket. Den är hämtad från 46 § 2 mom. första stycket 6 KL. Den inför-
des år 1975.

Beräkning av pensionssparavdrag

Avdragsgrundande inkomster

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur beräkningen görs är ny men har sin grund i punkt 6 andra stycket
inledningen av andra meningen samt tredje stycket första meningen av
anvisningarna till 46 § KL.

4§

SLK:s förslag: I punkten 2 finns orden ”i fåmansföretag eller fåmans-
handelsbolag”. Det finns en hänvisning till 51 kap. (46 kap. här i propo-
sitionen) i punkten 2 medan 11 kap. 45 § saknas. I övrigt överensstäm-
mer det med regeringens förslag, bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om beräkningen av den avdragsgrundande inkomsten och avdragstaket är

Prop. 1999/2000:2

645

hämtade från punkt 6 andra stycket av anvisningarna till 46 § KL. En
avdragsbegränsning infördes år 1975. Bestämmelserna justerades år 1978
(DsB 1977:7, prop. 1977/78:64, bet. 1977/78:SkU46, SFS 1978:187) och
senare samma år utökades de till att omfatta även sjöinkomster (prop.
1978/79:50, bet.l978/79:SkU19, SFS 1978:913). Bestämmelserna ändra-
des år 1991, då underlaget för beräkningen av och nivån för avdraget
ändrades till följd av 1990 års skattereform. Är 1995 (prop. 1994/95:203,
bet. 1994/95:SkU28, SFS 1995:919) halverades basbeloppsavdraget. Är
1996 (Ds 1991:41, prop. 1995/96:227, bet. 1996/97:SkU3, SFS
1996:1331) gjordes vissa ändringar på grund av att lagen (1958:285) om
sjömansskatt upphävdes. År 1999 flyttades vissa bestämmelser från
tredje till andra stycket i punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL (prop.
1998/99:109, bet. 1998/99:SkU22, SFS 1999:633).

Att orden ”i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag” har strukits i
punkten 2 beror på att bestämmelserna i 50 kap. inte gäller bara sådana
företag. Hänvisningen till 56 kap. har strukits eftersom bestämmelserna
har tagits bort där. Detta följer av ett förslag i en lagrådsremiss om stopp-
reglema, beslutad den 16 september 1999.

Enligt bestämmelserna i KL skall man bortse från s.k. förbjudna lån. I
punkt 6 andra stycket av anvisningarna till 46 § KL hänvisas i punkten 2
bl.a. till 32 § 1 mom. första stycket i och där hänvisas vidare till punkt 15
av anvisningarna till 32 §. Den sistnämnda anvisningspunkten reglerar
s.k. förbjudna lån. Därför tas sådana lån med också här genom en hän-
visning till 11 kap. 45 §.

Som framgår av inledningen av författningskommentaren används ut-
trycket inkomstslaget tjänst i stället för inkomst av tjänst. Det har föran-
lett ändringar i flera paragrafer i detta kapitel, t.ex. här i punkten 2.

SLK:s förslag: Första och andra styckena överensstämmer med rege-
ringens förslag, bortsett från en redaktionell ändring. Tredje och jjärde
styckena i SLK:s förslag bygger på lagstiftning som numera har ändrats.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Prisbasbeloppsre-
geln är hämtad från punkt 6 andra stycket andra meningen av anvisning-
arna till 46 § KL. Angående förarbeten, se kommentaren till 4 §.

SLK:s förslag i 5 § bygger på lagstiftningen som den var utformad ef-
ter förslaget år 1996 (se kommentaren till 4 §). År 1998 har emellertid
bestämmelserna i punkt 6 tredje stycket av anvisningarna till 46 § KL
ändrats. Regeringens förslag bygger på den nya lagstiftningen. År 1999
flyttades vissa bestämmelser, bl.a. denna, från tredje till andra stycket i
punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL (prop. 1998/99:109, bet.
1998/99:SkU22, SFS 1999:633).

Prop. 1999/2000:2

646

Flera näringsverksamheter

6§

SLK:s forslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
flera näringsverksamheter är hämtad från punkt 6 tredje stycket andra
meningen av anvisningarna till 46 § KL.

Avdrag ett senare beskattningsår

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
förskjutning av ett avdrag till följande år kom till år 1975. Den är hämtad
från punkt 6 femte stycket av anvisningarna till 46 § KL.

Dispens

Beslut om dispens

Tjänst

Näringsverksamhet som upphör

8-11 §§

SLK:s förslag: Bestämmelserna i 8, 10 och 11 §§ överensstämmer med
regeringens förslag, med undantag för några redaktionella ändringar samt
att orden ”i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag” finns med i 10 §
första stycket tredje strecksatsen. I 9 § finns ett andra stycke.

Remissinstanserna: Sveriges Försäkringsförbund påpekar att dis-
pensbestämmelsema i 58 kap. 34 § och 59 kap. 8 § (25 kap. 15 §, 53 kap.
31 § och 54 kap. 8 § i SLK:s förslag) inte är enhetligt utformade.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
8 § om att dispens kan beviljas i vissa fall är hämtade från punkt 6 fjärde
stycket av anvisningarna till 46 § KL. De infördes år 1975 i samband
med att avdragsrätten begränsades.

Bestämmelsen om att avgångsvederlag skall beaktas kom till år 1980
(9 § andra meningen).

År 1991 anpassades reglerna till skattereformen.

I regeringens förslag har bestämmelsen i andra stycket i 9 §, om in-
komster från ett företag som den skattskyldige har bestämmande infly-
tande i, tagits bort på grund av en lagändring år 1998.

Som Sveriges Försäkringsförbund påpekar är dispensbestämmelsema
avseende pensionsförsäkringar inte enhetligt utformade. Bestämmelserna
i SLK:s förslag till 25 kap. 15 § finns inte med i regeringens förslag. Det
finns ytterligare ett stort antal bestämmelser om dispens i IL. Dessa är
inte enhetligt utformade, utan SLK har utformat dem efter vad som pas-

Prop. 1999/2000:2

647

sar bäst i sammanhanget. När det gäller bestämmelserna här i 9-11 §§
finns regleringen att det är skattemyndigheten som medger avdragen i
8 §. För att det tydligare skall framgå att den skattskyldige får avdragen
bara efter skattemyndighetens dispens, har det gjorts några tillägg i 9 och
10 §§. Grundbestämmelsen i 8 §, att det skall finnas särskilda skäl, gäller
ändå. Regeringen finner i övrigt inte anledning att frångå SLK:s förslag.

Att orden ”i fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag” har strukits i
10 § första stycket tredje strecksatsen beror på att bestämmelserna i
50 kap. inte gäller bara sådana företag.

Dödsbon

12 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
dispens när ett dödsbo fatt rätt att teckna pensionsförsäkring är hämtad
från punkt 6 fjärde stycket tionde meningen av anvisningarna till 46 §
KL. Den infördes år 1980.

Avdrag i inkomstslag eller allmänt avdrag

13 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller huvudregeln om i vilken utsträckning pensionssparavdraget skall
göras i inkomstslaget näringsverksamhet respektive som allmänt avdrag.
Innehållet är hämtat från punkt 21 av anvisningarna till 23 § och 46 §
2 mom. andra stycket KL. Att en enskild näringsidkares avdrag för av-
gifter för pensionsförsäkringspremier skall göras i näringsverksamhet var
en av nyheterna i 1990 års skattereform (SOU 1989:34, prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650). Tillägget avseende
avdragsgrundande kapitalinkomster kom till år 1991.

SLK:s förslag: Bygger på äldre lag, medan regeringens förslag bygger
på en lagändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
fördelning av det s.k. basbeloppsavdraget är hämtad från punkt 6 tredje
stycket sista meningen av anvisningarna till 46 § KL.

Den infördes år 1991, men ändrades i den ekonomiska vårpropositio-
nen år 1998 efter förslag av Förenklingsutredningen (SOU 1997:178,
prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20, SFS 1998:683).

Prop. 1999/2000:2

648

15 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att pensionssparavdraget i vissa fall skall göras i inkomstslaget kapital är
hämtad från punkt 6 sjunde stycket av anvisningarna till 46 § KL. Den
infördes år 1991.

Avdrag för begränsat skattskyldiga

76 f

SLK:s förslag: Bestämmelsen är placerad i fråga om näringsverksamhet
i 16 kap. 30 § andra stycket och i fråga om allmänna avdrag i 57 kap.
10 §.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kravet på obegrän-
sad skattskyldighet finns i fråga om allmänna avdrag i 46 § 2 mom.
första och tredje styckena KL. Det har funnits sedan KL:s tillkomst. I
fråga om inkomstslaget näringsverksamhet finns en hänvisning dit från
punkt 21 av anvisningarna till 23 § KL. Genom 1990 års skattereform
infördes en rätt till avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet. Då hänvi-
sades emellertid inte till 46 § 2 mom. KL utan en sådan hänvisning inför-
des år 1991.

I inkomstslaget kapital infördes rätten till avdrag år 1991 genom en
hänvisning från 3 § 2 mom. till punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL.
Det togs emellertid inte in någon hänvisning till 46 § 2 mom. Begräns-
ningen gäller således inte i inkomstslaget kapital, varför det tas in ett un-
dantag i andra stycket.

Regeringen anser att det är bäst att samla bestämmelserna om pen-
sionssparavdrag i detta kapitel och tar därför in en bestämmelse om be-
gränsning i avdragsrätten för begränsat skattskyldiga här. I de lagrum där
SLK tagit in bestämmelserna, 16 kap. 30 § och 57 kap. 10 § (vilket mot-
svarar 16 kap. 32 § och 62 kap. 8 § här i propositionen) förs det i stället
in hänvisningar hit.

Begränsning av pensionssparavdrag som allmänt avdrag

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer med regeringens förslag. Para-
grafen har dock redigerats om.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS avstyrker in-
skränkningen att den skattskyldige inte skall ha möjlighet att styra avdra-
get för pensionsförsäkringspremier under sexårsperioden.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att ett avdrag inte får leda till underskott och möjligheten att utnyttja av-
draget vid senare taxeringar kom till år 1973. Den är hämtad från punkt 6
sjätte stycket av anvisningarna till 46 § KL.

Prop. 1999/2000:2

649

Regeringen kan inte se att SLK:s förslag innebär någon inskränkning i Prop. 1999/2000:2
möjligheten att styra avdraget under sexårsperioden.

AVD. X VISSA GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Avdelningen innehåller de två kvarstående kapitel som berör flera in-
komstslag. Först kommer ett kapitel om familj ebeskattning och därefter
ett om värdering av inkomster i annat än pengar.

60 kap. Familjebeskattning

Detta kapitel var placerat som 55 kap. i SLK:s förslag. I kapitlet har de
bestämmelser samlats som finns om inkomstuppdelning mellan makar
samt mellan föräldrar och barn i 20 §, punkt 2 av anvisningarna till 20 §,
punkt 30 av anvisningarna till 23 §, punkt 13 av anvisningarna till 32 §
och anvisningarna till 52 § KL samt i ExmL och RFL.

I 52 § 1 mom. KL och 11 § 1 mom. SIL finns bestämmelser om att
äkta makar som under beskattningsåret levt tillsammans taxeras var och
en för sin inkomst. Bestämmelsen i KL har funnits med sedan lagens
tillkomst, dock till år 1976 med tillägget att mannen därutöver taxerades
för boets gemensamma inkomst. Hela lagen är uppbyggd efter principen
att den som har en inkomst blir beskattad för denna. SLK har därför valt
att inte ta med en sådan bestämmelse i IL.

De bestämmelser som har samlats i detta kapitel berör olika inkomst-
slag. Ett alternativ till att föra samman bestämmelserna på detta sätt är att
fördela dem på de olika inkomstslagen. Mot detta talar emellertid att en
inkomst i vissa fall kan hamna i olika inkomstslag beroende på förhål-
landena i det enskilda fallet. Som exempel kan nämnas att en medhjäl-
pande make i ett fåmanshandelsbolag skall redovisa inkomst från han-
delsbolaget i inkomstslaget näringsverksamhet om han är delägare i han-
delsbolaget, medan inkomsten skall tas upp i inkomstslaget tjänst om han
inte är delägare. I ett annat fall - fördelningen i punkt 30 av anvisningar-
na till 23 § KL och i 2 § nedan - är avdragsrätten och skyldigheten att
redovisa inkomst avhängiga av varandra och där hamnar förälderns av-
drag och barnets inkomst i olika inkomstslag. SLK har därför funnit att
det är lämpligast att samla dessa bestämmelser i ett kapitel, som placeras
i en avdelning som är gemensam för flera inkomstslag. Regeringen följer
SLK:s förslag.

Bakgrund

Redan vid KL:s tillkomst infördes en bestämmelse med avdragsförbud
för värdet av arbete som utförts av den skattskyldige, andre maken eller
hemmavarande barn under 16 år. Det innebar att den ena av makarna
beskattades för all inkomst från en verksamhet.

650

Är 1976 (1976:1, förarbeten, se nedan) infördes bestämmelser om för-
delning av inkomsten mellan makar som deltagit tillsammans i en nä-
ringsverksamhet. Hur uppdelningen mellan makarna skall göras är bero-
ende bl.a. av deras ställning i verksamheten samt av ägandeförhållande-
na. Samtidigt infördes begränsningar i avdragsrätten för lön till egna
barn.

Samma år (1976:2, förarbeten, se nedan) infördes särskilda bestäm-
melser om inkomstuppdelningen mellan makar och barn i fåmansföretag.

Större ändringar

Begreppen makar och barn definieras i 2 kap. 20 och 21 §§. Där har före-
slagits ändringar som påverkar tillämpningen av bestämmelserna i detta
kapitel.

När det gäller barn har i definitionen inte tagits med bestämmelsen i
65 § första stycket KL om att ett barns ålder skall bedömas efter förhål-
landena den 1 november året näst före taxeringsåret. I stället får det
framgå vad som avses med en viss ålder av de bestämmelser som inne-
håller regler för barn. I detta kapitel föreskrivs att bestämmelserna gäller
i fråga om arbete som utförs av barn som har eller som inte har fyllt 16
år. Det avgörande är då om barnet har fyllt 16 år när arbetet utförs.

När det gäller makar har i definitionen inte tagits med bestämmelserna
i 65 § KL med anvisningspunkter om när två gifta personer skall be-
handlas som gifta i olika avseenden eller bestämmelserna i 52 § 2 mom.
KL om att äkta makar som levt åtskilda skall anses som av varandra obe-
roende skattskyldiga. I stället får det civilrättsliga makebegreppet vara
avgörande, dvs. två makar skall anses som makar från den dag de gifter
sig till den dag äktenskapet upplöses. Sådana personer som lever till-
sammans utan att vara gifta men som har varit gifta tidigare eller har eller
har haft gemensamma barn, skall enligt förslaget behandlas som makar
från den dag de börjar leva tillsammans till den dag sammanlevnaden
upphör.

Se vidare i kommentarerna till 2 kap. 20 och 21 §§.

Däremot har inte några ändringar föreslagits i fråga om vilken inkomst
som får fördelas mellan makar som tillsammans deltar i enskild närings-
verksamhet. Se vidare i kommentaren till 7 §.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1976:1 Bestämmelser om fördelning av inkomst mellan makar infördes,
DsFi 1975:10, prop. 1975/76:77, bet. 1975/76:SkU27, SFS
1976:67

1976:2 Bestämmelser om fåmansföretag infördes, SOU 1975:54, prop.
1975/76:79, bet. 1975/76:SkU28, SFS 1976:85

Prop. 1999/2000:2

651

1976:3 Ändrade bestämmelser om makar som gemensamt deltar i en-
skildnäringsverksamhet, prop. 1976/77:41, bet. 1976/77:SkU12,
SFS 1976:1094

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:33 och 34, prop. 1989/90:110,

bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 f.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag med undantag
för en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen an-
ger kapitlets innehåll.

I forslaget används uttrycket ”ersättning för utfört arbete” genomgåen-
de i detta kapitel. Därmed avses alla former av ersättningar for utfört ar-
bete, såsom lön, naturaförmåner eller periodiska betalningar till tidigare
anställda.

Prop. 1999/2000:2

Enskild näringsverksamhet samt inkomstslagen tjänst och kapital

Ersättning till barn
2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att det också finns ett förbud mot att dra av värdet av barnets arbetsinsats.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket
finns ett förbud att dra av ersättning för arbete som utförs av den skatt-
skyldiges barn under 16 år eller värdet av barnets arbetsinsats. I KL är
motsvarande förbud placerat i två olika bestämmelser. För det första
finns det en bestämmelse i 20 § KL med förbud att dra av värdet av bar-
nets arbetsinsats. Bestämmelsen har funnits där sedan KL:s tillkomst. För
det andra finns det ett förbud i inkomstslaget näringsverksamhet mot av-
drag för lön och underhåll till skattskyldigs barn som inte har fyllt 16 år.
Det är placerat i punkt 30 av anvisningarna till 23 § KL. Det har alltid
funnits motsvarande bestämmelser i KL, från början placerade i 22 §
1 mom. i fråga om inkomst av jordbruksfastighet och i 29 § 1 mom. i
fråga om inkomst av rörelse. Bestämmelserna flyttades över till punkt 1
av anvisningarna till 22 § och punkt 11 av anvisningarna till 29 § KL år
1972 (prop. 1972:120, bet. 1972:SkU67, SFS 1972:741) och sedan vidare
till punkt 30 av anvisningarna till 23 § KL genom 1990 års skattereform.

Lagrådet har i sin kommentar till 9 kap. 4 § i lagrådsremissen fram-
hållit att som allmän förutsättning för avdragsrätt gäller att det inträffar
något som innebär en utgift för den skattskyldige. Har någon sådan utgift
överhuvudtaget inte förekommit föreligger i princip inte någon rätt till

652

avdrag. Lagrådet förordar mot denna bakgrund att det i lagrummet före-
slagna förbudet mot avdrag för värdet av den skattskyldiges arbetsinsats
skall slopas. Regeringen har följt Lagrådets förslag i denna del. Lagrådet
anser att detta resonemang synes äga tillämpning även på värdet av den
arbetsinsats som utförs av den skattskyldiges barn under 16 år och föror-
dar att bestämmelsen om förbud mot avdrag för värdet av barnets ar-
betsinsats slopas. Regeringen kan, mot bakgrund av vad Lagrådet anfört,
inte se några skäl till att avdragsförbudet skall vara kvar. Bestämmelsen
har utformats i enlighet härmed.

I 20 § KL används uttrycket ”i den skattskyldiges förvärvsverksam-
het”. Det skulle kunna tyda på att förbudet bara gäller för inkomster som
ingår i den taxerade förvärvsinkomsten, dvs. i inkomstslagen tjänst och
näringsverksamhet (se 47 § KL). Uttrycket har använts sedan KL kom
till och då torde man ha avsett alla inkomstslag. Det finns inget som tyder
på att man velat ändra detta i 1990 års skattereform, då uttrycket taxerad
förvärvsinkomst infördes i 47 § KL. Utgångspunkten är därför att be-
stämmelsen gäller i alla inkomstslag. Eftersom bestämmelsen med av-
dragsförbud i inkomstslaget näringsverksamhet inte avser inkomster i
handelsbolag, skrivs att bestämmelsen gäller ”i enskild näringsverksam-
het eller i inkomstslagen tjänst och kapital”.

När det gäller barn som har fyllt 16 år infördes begränsningar i av-
dragsrätten första gången år 1938 (prop. 1938:258, bet. 1938:BevU32,
SFS 1938:368). Dessa har sedan ändrats ett flertal gånger. Bestämmel-
serna har varit placerade tillsammans med bestämmelserna i fråga om
barn under 16 år. År 1976 (1976:1) togs det för första gången in en be-
gränsning att avdraget för ersättning inte får överstiga marknadsmässigt
vederlag för arbetsinsatsen. Begränsningen placerades då i punkt 2 av
anvisningarna till 20 §, där den fortfarande finns kvar, och i punkt 1 av
anvisningarna till 22 § KL. Hur bestämmelserna i den sistnämnda anvis-
ningspunkten sedan placerades om framgår av kommentaren ovan angå-
ende barn under 16 år.

Före år 1976 var bestämmelserna begränsade till barn under 18 år och
till hemmavarande barn. År 1976 (1976:1) togs dessa begränsningar bort.

I andra stycket finns bestämmelser om att barnet inte skall ta upp er-
sättningen som intäkt om föräldern inte har fått dra av motsvarande kost-
nad. En sådan bestämmelse finns i dag i punkt 30 av anvisningarna till
23 § KL. Detta har varit uttryckligen reglerat sedan år 1972 (prop.
1972:120, bet. 1972:SkU67, SFS 1972:741), då med placering i punkt 1
av anvisningarna till 22 § i fråga om inkomstslaget jordbruksfastighet
och i punkt 11 av anvisningarna till 29 § KL i fråga om inkomstslaget
rörelse. Sin nuvarande placering fick bestämmelsen genom 1990 års
skattereform.

Det finns däremot inte någon bestämmelse i dag om att detta gäller för
ersättningar som föräldrarna vägrats avdrag för i inkomstslaget tjänst
eller kapital. Avsikten har dock sannolikt varit att detta skall gälla sådan
ersättning. Bestämmelsen har utformats i enlighet med detta.

Prop. 1999/2000:2

653

Ersättning till make

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att det också finns ett förbud mot att dra av värdet av makens arbetsin-
sats.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen med
förbud att dra av ersättning för makens arbetsinsats eller värdet av ma-
kens arbetsinsats kommer från 20 § KL. Förbudet har funnits med i KL
sedan lagens tillkomst.

Liksom när det gäller motsvarande förbud i fråga om barn föreskrivs
att detta skall gälla ”i enskild näringsverksamhet eller i inkomstslagen
tjänst och kapital”. För motiven till detta, se kommentaren till 2 §. Lag-
rådet förordar att avdragsförbudet när det gäller värdet av makens ar-
betsinsats slopas av de skäl som Lagrådet anfört beträffande bestämmel-
sen i föregående paragraf i fråga om värdet av barnets arbetsinsats. Rege-
ringen har formulerat bestämmelsen i enlighet härmed.

I andra stycket har tagits in en bestämmelse om att den ersättning till
en make som inte skall dras av enligt första stycket inte skall tas upp av
den mottagande maken. Någon sådan uttrycklig bestämmelse finns inte i
dag i fråga om makar. Däremot finns det en motsvarande bestämmelse i
fråga om barn, se 2 § andra stycket. Detsamma gäller naturligtvis i fråga
om makar och eftersom det är lämpligt med en enhetlig reglering tas ett
sådant stycke med också i denna paragraf.

Makar som tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet

Företagsledande och medhjälpande make

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag, bortsett
från att sista meningen har en annan utformning i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen är en
introduktion till 6-11 §§. Dessa paragrafer kommer från anvisningarna
till 52 § KL. Bestämmelserna kom till år 1976 (1976:1) och gällde då i
inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse.

I förslaget har förts in att detta gäller i enskild näringsverksamhet. Be-
stämmelserna gäller inte om verksamheten utövas i aktiebolag eller han-
delsbolag (prop. 1975/76:77 s. 42).

Sista meningen har formulerats om för att lagtexten skall bli lättare att
läsa.

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

654

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I paragrafen defini-
eras vad som avses med företagsledande make och medhjälpande make.
Bestämmelserna kommer från andra stycket av anvisningarna till 52 §
KL. Någon materiell ändring har inte skett sedan bestämmelsen infördes
år 1976(1976:1).

Begreppet ”företagsledande make” är nytt. I dagens lagtext används
uttrycket ”maken kan anses ha en ledande ställning”. Uttrycket påminner
om uttrycket företagsledare, som används i fåmansföretagssammanhang.
Det har påpekats - bl.a. i prop. 1989/90:110 s. 604 - att de uttalanden
som gjordes i prop. 1975/76:77 s. 67 f. om gränsdragningen mellan ge-
mensam verksamhet och medhjälparfall är vägledande både i direktägd
verksamhet och i fåmansföretag där båda makarna är verksamma. Det
kan därför vara lämpligt att ha liknande uttryck.

Verksamhet med en företagsledande och en medhjälpande make

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från ett par redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att den företagsledande maken beskattas för hela verksamheten - med de
inskränkningar som anges senare - kommer från andra stycket av anvis-
ningarna till 52 § KL. Bestämmelsen infördes år 1976 (1976:1) och har
sedan inte ändrats materiellt.

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att den medhjälpande maken får ta upp en del av inkomsten från närings-
verksamheten kommer från tredje stycket av anvisningarna till 52 § KL.
När bestämmelsen infördes år 1976 (1976:1) var fördelningen av in-
komsten obligatorisk. Genom ändring samma år (1976:3) blev uppdel-
ningen frivillig. När bestämmelserna infördes skulle fördelning göras
bara om den medhjälpande maken arbetade ett visst antal timmar i verk-
samheten. Detta krav ändrades vid några tillfållen och togs sedan bort vid
1990 års skattereform.

Det har diskuterats vilken inkomst det är som får fördelas. I tredje
stycket av anvisningarna till 52 § KL står att det som får hänföras till
medhjälpande make är ”en del av hela inkomsten av förvärvskällan, be-
räknad enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, före avdrag för
avsättning för egenavgifter”. I sjätte stycket av samma anvisningspunkt
står att den skattskyldiges inkomst av förvärvskällan är lika med det som
belöper på honom enligt anvisningspunkten minskat med hans del av
avsättning för egenavgifter. Efter den ändring av förvärvskälleindelning-
en som skett genom 1990 års skattereform och därefter (prop.

Prop. 1999/2000:2

655

1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1541) är frågan bl.a. om det
som skall fördelas är inkomsten i den gemensamma verksamheten eller
inkomsten i hela förvärvskällan (om den företagsledande maken också
bedriver annan näringsverksamhet där den andre maken inte är medhjäl-
pande).

Det finns ytterligare oklarheter. Av bestämmelserna i anvisningspunk-
ten (bl.a. i sjätte stycket) framgår att det som skall fördelas är slutresul-
tatet, bara med undantag för avsättning för egenavgifter. Bestämmelsen i
tredje stycket om att det är inkomsten enligt SIL före avdrag för avsätt-
ning för egenavgifter som skall fördelas liksom bestämmelserna i sjätte
stycket kom till år 1976 (1976:3). De största ändringarna gjordes i ut-
skottet. I utskottsbetänkandet (s. 26 f.) finns ett resonemang om vad man
då avsåg skulle ingå i den inkomst som skulle fördelas. Att det är slutre-
sultatet enligt SIL som skall fördelas tyder på att avsättningar och återfö-
ringar av expansionsfonder, räntefördelning, underskottsavdrag m.m.
skall påverka resultatet innan fördelningen görs. Detta överensstämmer
inte med de bestämmelser om expansionsfonder och räntefördelning som
har tagits in i 11 § nedan. Bestämmelserna om sådana avdrag och intäkter
har kommit efter utformningen av anvisningarna till 52 § KL. Av förar-
betena till dessa nyare bestämmelser framgår inte om det har övervägts
några ändringar i anvisningarna till 52 § KL. SLK ansåg dock att det är
en för omfattande fråga för kommittén att överväga sådana ändringar.
SLK försöker därför bara att återge det som gäller i dag med de ändringar
som behövs på grund av bearbetningen. Regeringen delar SLK:s bedöm-
ning att frågan är för omfattande för att redas ut i detta lagstiftningsären-
de. Om det finns behov av klargöranden far regeringen återkomma i ett
annat sammanhang. SLK har valt uttrycket att det som fördelas är ”en del
av överskottet av näringsverksamheten, beräknat utan avdrag för avsätt-
ning för egenavgifter”. Att uttrycket förvärvskällan har tagits bort beror
på att utgångspunkten i inkomstslaget näringsverksamhet är generellt att
det som regleras avser en förvärvskälla - eller en näringsverksamhet,
som det uttrycks i IL - och det resultat som räknas fram enligt 14 kap.
21 § avser hela förvärvskällan/näringsverksamheten. Avsikten är således
inte att ändra innehållet i dagens bestämmelser.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
ett par redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att medhjälpande make far ta upp en del av inkomsten som motsvarar
skälig ränta på kapital som han satsat i näringsverksamheten kom till år
1976 (1976:1). Bestämmelsen är i dag placerad i ljärde stycket av anvis-
ningarna till 52 § KL.

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

656

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I sjätte stycket av
anvisningarna till 52 § KL finns en bestämmelse om vad som utgör re-
spektive makes inkomst av förvärvskällan, nämligen det som belöper på
maken enligt bestämmelserna i anvisningspunkten minskat med hans
avdrag för avsättning för egenavgifter. Bestämmelsen gäller såväl när ene
maken är företagsledande make och den andre är medhjälpande som vid
gemensamt bedriven verksamhet. Den lades till år 1976 (1976:3).

Bestämmelsen är svårförenlig med bestämmelserna om förvärvskällor
i 18 § KL efter de ändringar som gjorts sedan skattereformen, se kom-
mentaren till 7 § ovan. Vad det kan finnas anledning att reglera är att när
det gäller sådan verksamhet som avses i 6 §, skall vardera maken göra
sitt eget avdrag för avsättning för egenavgifter efter det att inkomsten är
fördelad. En bestämmelse med det innehållet finns i punkt 19 sjätte
stycket av anvisningarna till 23 § KL. Den bestämmelsen tas in här, men
i stället utelämnas bestämmelserna i sjätte stycket av anvisningarna till
52 § KL. Hur beräkningen av respektive makes resultat av näringsverk-
samheten skall ske, får i stället lösas genom tillämpning av bestämmel-
serna i 14 kap.

Gemensamt bedriven verksamhet

10 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att SLK har formulerat första stycket på ett annat sätt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att makar som bedriver verksamheten gemensamt skall fördela inkomsten
kommer från femte stycket av anvisningarna till 52 § KL. Att en verk-
samhet skall anses gemensamt bedriven om ingen av makarna är före-
tagsledare framgår av anvisningarnas andra stycke. Bestämmelsen kom
till år 1976 (1976:1) och har inte ändrats sedan dess.

Regeringen har i sitt förslag formulerat första stycket på samma sätt
som 4 § andra meningen (se kommentaren till 4 §).

Expansionsfond och räntefördelning

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Här har placerats de
bestämmelser som finns om makar i 7 § andra stycket ExmL och 11 §
RFL. Bestämmelserna infördes år 1993 (SOU 1991:100, Ds 1993:28,
prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1536 och 1993:1537).

Prop. 1999/2000:2

657

Fåmansföretag och fåmanshandelsbolag

72$

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
några redaktionella ändringar och att det finns ett tredje stycke i SLK:s
förslag som anger att första och andra styckena inte gäller om barnet är
företagsledare i företaget.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om vem som skall ta upp ersättning till barn för arbete som utförs i ett
fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag kommer från punkt 13 tredje
stycket av anvisningarna till 32 § KL. De kom till år 1976 (1976:2) och
ändrades samma år (1976:3) och vid 1990 års skattereform.

Bestämmelsen i tredje stycket som finns i lagrådsremissen har SLK
lagt till eftersom det i andra stycket, liksom i 2 §, inte finns någon övre
åldersgräns. SLK utgår ifrån att avsikten inte har varit att det skall ske en
fördelning till föräldrarna om också barnet är företagsledare. Lagrådet
ifrågasätter behovet av bestämmelsen i detta stycke. I Redovisnings-
kommitténs slutbetänkande Översyn av redovisningslagstiftningen (SOU
1986:157) och i Stoppregelutredningens betänkande Stoppreglema (SOU
1998:116) finns förslag till ändringar i reglerna om familjebeskattningen.
Förslagen bereds för närvarande inom Finansdepartementet. Regeringen
anser därför att det inte nu finns skäl att lägga till en sådan regel som
SLK föreslagit. Tredje stycket i SLK:s förslag har därför slopats.

73 f

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om inkomstuppdelning mellan makar i fåmansföretag och fåmanshan-
delsbolag kommer från punkt 13 första och andra styckena av anvisning-
arna till 32 § KL. Bestämmelserna kom till samtidigt med de bestämmel-
ser om föräldrar och barn som har placerats i 12 § och har ändrats vid
samma tillfallen, se kommentaren ovan.

Liksom bestämmelserna i 6-9 §§ gäller de bara om den ena maken är
företagsledare och den andre maken inte är det.

74 f

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anför att enligt
nuvarande lydelse i punkt 13 fjärde stycket av anvisningarna till 32 § KL
sägs att om båda makarna har inkomst från bolaget gäller beträffande den
överskjutande delen bestämmelserna i tredje stycket. Där sägs att in-
komsten skall tas upp hos den av makarna som har den högsta inkoms-
ten. Kommittén föreslår i stället att inkomsten skall tas upp hos den make

Prop. 1999/2000:2

658

som har den högsta inkomsten om också företagsledarens make har in-
komst från bolaget. Delegationen anser att nuvarande lydelse på ett tydli-
gare sätt omfattar även det fallet att båda makarna är företagsledare och
bör därför enligt delegationens mening stå kvar.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur inkomsterna i ett fåmanshandelsbolag skall fördelas kommer från
punkt 13 fjärde stycket av anvisningarna till 32 § KL. Förarbeten, se
kommentaren till 12 §. Före 1990 års skattereform hade man i praxis an-
sett att bestämmelserna bara var tillämpliga vid fördelning av arbetsin-
komst. Är 1990 gjordes en ändring för att utsträcka tillämpningsområdet
(prop. 1989/90:110 s. 604). SLK har uttryckt bestämmelserna så att de
gäller vid beräkningen av ”överskott eller underskott från handelsbola-
get”. I regeringens förslag står i stället resultatet från handelsbolaget.
Ändringen beror på att i propositionen används ofta uttrycket resultat i
stället för överskott och underskott, se avsnitt 7.2.2.

Före ändringen år 1990 föreskrevs det i lagtexten att bestämmelserna i
punkt 9 av anvisningarna skall iakttas. Där står att bl.a. delägare i han-
delsbolag skall hänföra inkomst från bolaget inte till intäkt av tjänst utan
till det inkomstslag bolagets inkomst avser. Det gäller naturligtvis utan
en särskild hänvisning till bestämmelsen. Den bestämmelsen har SLK
placerat i 10 kap. 4 § (10 kap. 5 § i SLK:s förslag).

Näringslivets skattedelegation anför att bestämmelsen i andra stycket
är otydligt formulerad. I regeringens förslag har andra stycket formule-
rats om. Till den del barnets inkomst motsvarar skälig avkastning på ka-
pitalinsatsen i bolaget skall den tas upp hos delägaren. Resterande del
skall tas upp hos företagsledaren. Om båda makarna har inkomst från
bolaget tillämpas bestämmelserna i 12 §.

I SLK:s förslag finns också ett tredje stycke i fråga om barn som är fö-
retagsledare. I enlighet med Lagrådets förslag har bestämmelsen slopats,
se kommentaren till 12 § tredje stycket.

61 kap. Värdering av inkomster i annat än pengar

I detta kapitel finns bestämmelser om hur kost-, bil-, rese- och ränteför-
måner och andra förmåner i annat än kontanter skall värderas. Kapitlet
innehåller även vissa justeringsregler. Kapitlet var placerat som 56 kap. i
SLK:s förslag.

Bakgrund

De flesta bestämmelserna är hämtade från 42 § KL och dess anvisningar
men här finns även bestämmelser från punkt 10 av anvisningarna till 32 §
KL. Att värderingen skall ske med utgångspunkt i ortens pris har varit en
ledstjärna sedan KL:s tillkomst men år 1990 (förarbeten, se nedan) inför-
des begreppet marknadsvärde i andra stycket för att markera att det inte
var fråga om någon försiktighetsprincip. I princip innebar detta bara att
praxis kodifierades. Samtidigt ersattes naturaförmån med förmån som en

Prop. 1999/2000:2

659

anpassning till bl.a. lagen (1962:381) om allmän försäkring. Bestämmel-
serna har sedan KL:s tillkomst ändrats bl.a. genom införandet av särskil-
da värderingsregler för bil-, kost-, ränte- och reseförmån. Indelningen av
anvisningarna till 42 § i punkter gjordes år 1987 (förarbeten, se nedan) i
samband med att beskattningen av naturaförmåner reglerades närmare.

Större ändringar

Bestämmelserna om värdering av bostadsförmån enligt ortens pris i 42 §
första stycket KL och ur punkt 1 första stycket av anvisningarna till 42 §
KL har inte tagits med eftersom de inte säger något utöver huvudprinci-
pen. Bestämmelserna har i princip funnits med sedan KL:s tillkomst,
men undantaget för bostäder utomlands och semesterbostäder infördes år
1993.

I IL har inte heller tagits med bestämmelsen i punkt 5 av anvisningarna
till 42 § KL om förmåner i samband med förvärv av värdepapper. Dessa
ger inte heller uttryck för något annat än huvudprincipen. De kom till för
att korrigera utgången i RÅ 1986 ref. 36 (prop. 1989/90:50, bet.
1989/90:SkU10, SFS 1989:1017).

I dag anges i punkt 3 första stycket av anvisningarna till 32 § KL att
garage inte skall räknas in i bostadsförmånen. SLK tar inte med någon
motsvarighet till den bestämmelsen eftersom avsikten inte är att garage-
förmånen inte skall åsättas något värde utan bara att den skall värderas
för sig. Enligt SLK:s uppfattning bör det inte göra någon skillnad om
bostadsförmånen värderas med beaktande av att garage ingår eller om
förmånerna värderas var för sig eftersom båda förmånerna skall värderas
till marknadsvärdet. Riksskatteverket anser emellertid att bestämmelsen
bör föras över till IL och att den bör utformas så att det framgår av be-
stämmelsen att garageförmån skall värderas för sig. Mot bakgrund av att
det är huvudregeln som gäller för värderingen av såväl bostadsförmånen
som garageförmånen och att det således inte finns någon särskild regel
för bostadsförmånen, delar regeringen SLK:s bedömning att regeln om
garageförmånen kan utgå.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas i till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1987 Närmare reglering av naturaförmåner, Ds Fi 1984:23, Ds Fi
1985:13, Ds Fi 1986:27, prop. 1987/88:52, bet. 1987/88:SkU8,
SFS 1987:1303

1990 Anknytningen till marknadsvärdet lagfästes, begreppet natura
utmönstrades, 1990 års skattereform, SOU 1989:33, prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650

Prop. 1999/2000:2

660

1992 Ändringar avseende kost- och ränteförmån, SOU 1992:57, prop.
1992/93:127, bet. 1992/93 :SkU 14, SFS 1992:1596

1993 Ändringar avseende bilförmån, SOU 1993:44, prop. 1993/94:90,
bet. 1993/94:SkU10, SFS 1993:1515

1996 Ändringar avseende bilförmån, Ds 1996:34, prop. 1996/97:19,
bet. 1996/97:FiUl, SFS 1996:1208

1997 Ytterligare ändringar avseende bilförmån, prop. 1996/97:173,
bet. 1997/98:SkU4, SFS 1997:770

Kommentar till paragraferna

Innehåll

1§

SLK:s förslag (2 §) : Överensstämmer i princip med regeringens förslag
bortsett från att SLK inleder strecksatserna med orden förmån av. I en
femte strecksats hänvisar SLK dessutom till en bestämmelse om fritt logi
på fartyg i 12 a § i sitt förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen har
utformats som en hänvisning.

Regeringen anser att det är onödigt att i strecksatsen ange ”förmån av
fri kost” (kostförmån) när det blir lika tydligt om man i stället bara skri-
ver kostförmån. I regeringens förslag skrivs bara ordet kostförmån. De
övriga strecksatserna har kortats ned på motsvarande sätt. Femte streck-
satsen som handlar om förmån av fritt logi på fartyg, har tagits bort efter-
som bestämmelsen har flyttats och finns nu i 11 kap. 5 §.

Inledningen till paragrafen har formulerats om med anledning av att
paragrafen har bytt plats i förhållande till SLK:s förslag.

Marknadsvärde

2§

SLK:s förslag (1 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. I första stycket anges i SLK:s förslag ”varor, tjänster och andra
förmåner” som exempel på inkomster i annat än pengar. Tredje stycket är
formulerat på ett annorlunda sätt i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första stycket om värderingen är hämtad från 42 § KL. En motsvarighet
har funnits med sedan lagen kom till. Exemplen som finns i KL har nor-
malt tagits bort i förslaget till IL. I regeringens förslag har därför ex-
emplen i första stycket i SLK:s förslag fått utgå.

Definitionen av marknadsvärde i andra stycket är hämtad från punkt 1
andra stycket av anvisningarna till 42 § KL. Motsvarande bestämmelse

Prop. 1999/2000:2

661

har funnits med sedan KL kom till men år 1990 ersattes naturaförmåner
med förmåner och ortens pris med marknadspris.

Tredje stycket i SLK:s förslag motsvarar punkt 1 andra stycket tredje
meningen av anvisningarna till 42 § KL. Nya regler om uttagsbeskattning
infördes år 1998 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1604).
Uttagsbeskattningsreglema har kompletterats med en definition av be-
greppet marknadsvärde i punkt 1 a tredje stycket av anvisningarna till
22 § KL. I propositionen anförs att eftersom det vid överlåtelser av till-
gångar till underpris ofta föreligger någon form av intressegemenskap
mellan säljaren och köparen är bestämmelsen i punkt 1 andra stycket
tredje meningen av anvisningarna till 42 § KL om en jämförelse med det
pris som säljaren skulle ha kunnat fa vid en försäljning under liknande
förhållanden inte relevant. I dessa fall eftersöker man i stället någon sorts
objektivt jämförelsepris. I propositionen anförs att vid tillämpning av
uttagsbeskattningsreglema skall med marknadsvärde avses det pris som
den skattskyldige skulle ha kunnat fa om tillgången eller tjänsten bjudits
ut på marknaden under villkor som med hänsyn till den skattskyldiges
affärsmässiga situation framstår som naturliga. Regeringen anser att den
beskrivna definitionen är ändamålsenlig i alla de fall då marknadsvärdet
för en tillgång eller tjänst från den egna verksamheten skall bestämmas. I
regeringens förslag till IL har den i uttagsbeskattningsreglema införda
definitionen förts in här i tredje stycket i stället för den av SLK föreslag-
na definitionen.

Kostförmån

SLK:s förslag (första och tredje styckena): Överensstämmer med re-
geringens förslag. I SLK:s förslag finns dock ordet fri framför frukost,
lunch och middag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om värderingen av kostförmån är hämtad från punkt 3
första stycket av anvisningarna till 42 § KL. Den fick sin nuvarande ut-
formning år 1992. Särskilda värderingsregler för kostförmån infördes i
lagen år 1987. Vissa ändringar gjordes genom skattereformen år 1990.

Bestämmelsen i andra stycket om beräkningen när arbetsgivaren bidra-
git till en del av måltidskostnaden är i dag placerad i punkt 3 andra styck-
et av anvisningarna till 42 § KL. Den infördes år 1990.

Ordet fri är enligt regeringens mening onödigt och har därför tagits
bort. Om kosten inte delvis är fri kan det knappast vara fråga om en för-
mån.

4§

SLK:s förslag (3 § andra stycket): Överensstämmer bortsett från en
redaktionell ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

662

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelsen om
nedsättning av förmånsvärdet om den skattskyldige själv betalar för för-
månen är hämtad från punkt 4 första stycket av anvisningarna till 42 §
KL. Den infördes år 1987. Bestämmelsen var placerad som ett andra
stycke i 3 § i SLK:s förslag. Bestämmelsen har flyttats ut till en egen
paragraf på grund av att justering av förmånsvärdet enligt 18 § skall ske
innan hänsyn tas till nedsättning enligt denna bestämmelse.

Bilförmån

5-/7

SLK:s förslag (4—6 a §§): Överensstämmer i sak med regeringens för-
slag. Paragraferna har dock en annan ordningsföljd i SLK:s förslag. I
SLK:s förslag finns inte bestämmelsen i 8 § om att anskaffningsutgiften
för extrautrustning inte skall läggas till om nybilspriset beräknats enligt
bestämmelserna i 7 § (4 b § i SLK:s förslag). I 9 § första stycket (5 §
första stycket i SLK:s förslag) använder SLK uttrycket ”... annars skulle
följa av” i stället för ”... beräknats enligt ”.I 10 § (6 a § i SLK:s förslag)
finns orden fritt eller delvis fritt med. I 11 § första stycket (6 § första
stycket i SLK:s förslag) finns orden för bilförmånen med före ordet be-
räknas.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om värdering av bilförmån är hämtade från punkt 2 av anvisningarna till
42 § KL. De fick i huvudsak sin nuvarande utformning år 1996 och juste-
rades år 1997. Särskilda regler för bilförmån infördes ursprungligen år
1977 (SOU 1977:3, prop. 1977/78:40, bet. 1977/78:SkU19, SFS
1977:1172) men avsåg då enbart fåmansföretagsledare. Mer allmänna
regler infördes år 1986 (Ds Fi 1986:9, prop. 1986/87:46, bet.
1986/87:SkU9, SFS 1986:1199). År 1987 placerades bestämmelserna i
den nuvarande anvisningspunkten. Anknytningen till basbeloppet, nume-
ra prisbasbeloppet, infördes år 1990. År 1993 genomfördes omfattande
ändringar.

År 1987 infördes också bestämmelsen om nedsättning av förmånsvär-
det om den skattskyldige själv betalar för förmånen. Bestämmelsen är
hämtad från punkt 4 första stycket av anvisningarna till 42 § KL.

Reglerna om drivmedelsförmån i 10 § kom till 1996. Reglerna fick sin
nuvarande lydelse 1997

Regeringen ansluter sig i allt väsentligt till SLK:s förslag. Regeringen
har lyft ut första stycket i 4 b § i SLK:s förslag och lagt in bestämmelser-
na om extrautrustning i egen paragraf 8 §. En ny sista mening har lagts
till i andra stycket för att förtydliga att utgiften för extra utrustning inte
skall läggas till nybilspriset om det beräknas med stöd av 7 §. I 10 § har
orden fritt eller delvis fritt tagits bort eftersom de är onödiga. Om det inte
är fråga om fritt drivmedel kan det knappast vara fråga om en förmån.
Ändringen i 9 § är av redaktionell art och har gjorts för att bestämmelsen
skall bli lättare att läsa. Även i 11 § första stycket har i regeringens för-
slag en redaktionell ändring gjorts.

Prop. 1999/2000:2

663

Lagrådet anför följande. Om den skattskyldige lämnar ersättning för en Prop. 1999/2000:2
bilförmån skall, enligt 11 § första stycket, förmånsvärdet beräknas till
värdet för förmånen enligt 5-10 §§ minskat med vad han betalat. Om den
skattskyldige haft bilförmån bara i ringa omfattning skall, enligt 11 §
andra stycket, förmånen värderas till noll. Paragrafen är som framgått en
av flera som reglerar värderingen av bilförmån. För att reglerna skall bli
tillämpliga förutsätts således att det verkligen är fråga om en förmån. Om
den skattskyldige betalar en ersättning till arbetsgivaren som motsvarar
värdet av vad han far uppkommer ingen förmån. De föreslagna bestäm-
melserna synes däremot, åtminstone enligt ordalagen, ha som utgångs-
punkt att redan tillhandahållandet av bil utgör en förmån oavsett ersätt-
ningens nivå. Avsikten med bestämmelserna torde vara att ge uttryck för
att de angivna värderingsprinciperna skall gälla såväl vid bestämmandet
av om en förmån uppkommit som vid själva förmånsvärderingen. Det är
att märka att motsvarande reglering finns i fråga om kostförmån i 3 och
4 §§. Reglerna om reseförmån innehåller däremot inte någon föreskrift
om vad som skall gälla om den skattskyldige betalat för förmånen. Det
far dock förutsättas att samma principer skall gälla i detta fall. Enligt
Lagrådets mening bör terminologin ses över i nu berört hänseende. En
fråga som har samband med den nu behandlade är hur förevarande be-
stämmelser, framför allt bestämmelsen i 11 § andra stycket, förhåller sig
till 11 kap. 8 §. Enligt sistnämnda lagrum skall en förmån inte tas upp om
varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige
skall kunna utföra sina arbetsuppgifter, förmånen är av begränsat värde
för den anställde och förmånen för den anställde inte utan svårighet kan
särskiljas från nyttan i anställningen. Såvitt Lagrådet kan förstå är det
inte meningen att nämnda bestämmelser skall tillämpas vid sidan av be-
stämmelsen i andra stycket i förevarande paragraf. Detta bör i så fall
klargöras genom att bilförmån undantas från tillämpningen av 11 kap.

8 §. Undantaget bör placeras i sistnämnda paragraf.

Regeringen gör följande bedömning. Utredningen om ökade levnads-
kostnader skall enligt sina direktiv (dir. 1997:128) bl.a. se över reglerna
om beskattningen av förmåner. De frågor som Lagrådet tagit upp omfat-
tas således av utredningens direktiv. Utredningen förväntas lämna sitt
slutbetänkande i september i år. Det finns inte skäl att nu föregripa utred-
ningens arbete.

Reseförmån med inskränkande villkor

12-14 §§
SLK:s förslag (7-9 §§): 12 § har en annan formulering i SLK:s förslag.
13 och 14 §§ överensstämmer med regeringens förslag bortsett från någ-
ra redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om särskild värdering av reseförmåner med inskränkande villkor är
hämtade från punkt 6 av anvisningarna till 42 § KL. De infördes år 1996
(prop. 1995/96:152, bet. 1995/96:SkU25, SFS 1996:651). Att det är fråga

664

om reseförmåner framgår av 12 §. Ordet fria är enligt regeringens me-
ning onödigt i 14 § och har därför tagits bort.

Lagrådet förordar att 12 § andra stycket ges en annan utformning så att
det framgår att andra strecksatsen endast tar sikte på sådana inskränkan-
de villkor som avses i den första strecksatsen. Den andra strecksatsen är
avsedd att kvalificera förutsättningarna enligt den första strecksatsen och
inte att uppställa några ytterligare villkor. Regeringen har med anledning
av vad Lagrådet anfört utformat andra stycket på sätt Lagrådet föreslagit.

Ränteförmån

15-17 §§
SLK:s förslag (10-12 §§): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om värdering av förmåner i form av räntefria och lågförräntade lån är
hämtade från punkt 10 av anvisningarna till 32 § KL som infördes år
1990. Dessförinnan hade ränteförmåner i viss utsträckning beaktats inom
ramen för den statliga s.k. tilläggsbeskattningen (10 § 6 mom. SIL). Be-
stämmelserna kompletterades med särskilda regler för lån i utländsk va-
luta samma år (prop. 1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10, SFS 1990:1421).
Den nuvarande utformningen kom till år 1992.

Fritt logi på fartyg

I 12 a § i SLK:s förslag finns en bestämmelse om fritt logi för sjömän på
fartyg. Bestämmelsen har flyttats till 11 kap. 5 §. I kommentaren till
nämnda paragraf har regeringen redogjort för skälen till att bestämmelsen
har flyttats.

Justering av förmånsvärde

18 och 19 §§

SLK:s förslag (13 och 13 a §§): Överensstämmer bortsett från några
redaktionella ändringar med regeringens förslag. 19 § tredje stycket
finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anför
att ordet justera är ett bättre och modernare uttryck än jämka. Fakulteten
anser dock att det här kan finnas anledning att i stället använda verbet
ändra.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Justeringsregeln för
kost- och bilförmån är hämtad från punkt 4 andra stycket av anvisningar-
na till 42 § KL. Den infördes år 1987. Ett förtydligande av vad som anses
som synnerliga skäl infördes år 1993. De särskilda bestämmelserna för
bilar som används i taxinäring och för bilar som ingår i en provflotta till-
kom år 1996. Här har liksom i övrigt i IL använts justera i stället för nu-

Prop. 1999/2000:2

665

varande uttryck jämka. Regeringen anser att det är bättre att använda or-
det justera konsekvent i IL än att i vissa fall använda ordet justera och i
andra fall ordet ändra. Regeringen följer därför SLK:s förslag i denna
del.

I prop. 1999/2000:6 föreslår regeringen att förmånsvärdet far jämkas
nedåt i fråga om bilar som är utrustade med teknik för drift med andra
miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller inrättade för drift
med elektricitet, om nybilspriset för en sådan bil därför är högre än för en
jämförbar bil utan sådan utrustning. Bestämmelsen placeras här i 19 § i
ett nytt tredje stycke.

20 §

SLK:s förslag (14 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
värderingen av en tjänstebostad är hämtad från punkt 1 tredje stycket av
anvisningarna till 42 § KL där den placerades år 1997. Den var tidigare
placerad i punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 32 § KL. Bestäm-
melsen fanns med när KL kom till.

21 §

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den särskilda juste-
ringsregeln för vissa förmåner under den skattskyldiges utbildning är i
dag placerad i punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 42 § KL. Den
infördes år 1964 (prop. 1964:33, bet. 1964:BevU20, SFS 1964:70). I för-
slaget har exemplifieringen tagits bort som bl.a. särskilt utpekar vissa
elevkategorier.

AVD. XI ALLMÄNNA AVDRAG, GRUNDAVDRAG OCH
SJÖINKOMSTAVDRAG

I denna avdelning finns bestämmelser om allmänna avdrag som skall
göras från den skattskyldiges sammanlagda överskott av de olika in-
komstslagen. Här regleras också grundavdrag för fysiska personer och
ideella föreningar samt sjöinkomstavdrag.

62 kap. Allmänna avdrag

Detta kapitel var placerat som 57 kap. i SLK:s förslag. Kapitlet innehål-
ler bestämmelser om allmänna avdrag hämtade från 46 § 1 och 2 mom.
KL med anvisningar. Den närmare regleringen av avdrag för premier för
pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensionssparkonton finns dock
i 59 kap.

Prop. 1999/2000:2

666

I IL har inte tagits med bestämmelsen i punkt 1 av anvisningarna till
46 § KL eftersom avdragsförbudet för levnadskostnader - redan i dag -
framgår av 20 § KL, 9 kap. 2 § i förslaget.

I dag finns en regel om allmänna avdrag även i 4 § SIL men denna
hänvisar bara till regleringen i KL. Nedan anges därför den nuvarande
placeringen enbart genom själva grundstadgandet i KL.

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Första stycket inle-
der kapitlet och anger dess innehåll.

Underskott

2-4 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Sedan KL:s till-
komst har allmänt avdrag kunnat göras enligt bestämmelserna i 46 §
1 mom. KL för underskott i en verksamhet från överskott i andra
(underskottsavdrag).

I 1990 års skattereform (SOU 1989:34, prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:650) slopades underskottsavdragen i 46 §
1 mom. KL. I stället infördes ett särskilt system avseende inkomstslagen
tjänst och näringsverksamhet som innebar att underskotten rullas framåt i
verksamheten. I tjänst medgavs dock avdrag för underskott av aktiv nä-
ringsverksamhet avseende litterär och liknande verksamhet, 33 § 3 mom.
KL. År 1993 överflyttades bestämmelserna i 33 § 3 mom. KL till 46 §
1 mom. KL i samband med att en möjlighet att kvitta underskott av ny-
startad aktiv näringsverksamhet mot förvärvsinkomster som allmänt av-
drag infördes i 46 § 1 mom. KL (SOU 1991:100, SOU 1992:67, SOU
1993:29 och Ds 1993:28, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU 15, SFS
1993:1541). Undantag gjordes för vissa närståendetransaktioner men år
1994 (Ds 1994:26, prop. 1993/94:234, bet. 1993/94:SkU25, SFS
1994:777) infördes en sådan möjlighet vid onerösa förvärv i vissa fall.
Möjligheterna att kvitta underskott av nystartad verksamhet avskaffades
emellertid hösten 1994 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS
1994:1855). År 1995 (prop. 1995/96:109, bet. 1995/96:SkU20, SFS
1995:1624) återinfördes kvittningsmöjligheten, nu med en beloppsmässig
begränsning. Därigenom erhöll 46 § 1 mom. KL sin nuvarande utform-
ning.

Prop. 1999/2000:2

667

I dag går det inte att med säkerhet utläsa ur 46 § 1 mom. andra stycket Prop. 1999/2000:2
första meningen KL vad som gäller om den skattskyldige har nystartad
verksamhet i både enskild näringsverksamhet och handelsbolag. Lag-
texten ger närmast uttryck för att beloppsgränsen gäller särskilt för varje
verksamhet. SLK förutsätter dock att meningen är att man inte skall fa
avdrag med mer än sammanlagt 100 000 kronor och har utformat lag-
texten i enlighet med det. Regeringen ansluter sig till SLK:s förslag.

I dag anges i 46 § 1 mom. andra stycket andra meningen KL att avdrag
inte medges enligt KL för underskott som ett visst år överstiger 100 000
kronor. Bestämmelsen kan synas överflödig, eftersom det ändå blir en
följd av begränsningen i första meningen att avdrag i stället skall göras
nästa år enligt LAU (om det inte kan dras av enligt någon annan särbe-
stämmelse). Bestämmelsen kan emellertid även anses ge uttryck för att
det överskjutande beloppet skall undantas från avdrag nästa år på ett i
viss mån liknande sätt i fråga om underskott i konstnärlig verksamhet
enligt 46 § 1 mom. fjärde stycket tredje meningen KL (prop.
1995/96:109 s. 60 jfr med Svensk Skattetidning 1995 s. 732). Om me-
ningen skall ges en sådan innebörd uppkommer emellertid behov av flera
kompletterande regler som SLK inte har ansett sig kunna ta ställning till.
SLK har därför inte tagit med någon motsvarighet till bestämmelsen.
Frågan är av sådan beskaffenhet att den kräver ytterligare överväganden
och kan därför inte lösas i detta lagstiftningsärende. Regeringen följer
därför SLK:s förslag.

I 2 § andra stycket har lagrummen angetts i kapitelordning trots att av-
drag enligt 42 kap. 33 § far göras endast om avdrag inte skall göras enligt

45 kap. 32 § (i första hand) eller 46 kap. 17 §.

Debiterade egenavgifter

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. Andra
meningen är dock formulerad på ett annorlunda sätt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första meningen om avdrag för debiterade egenavgifter är hämtad från

46 § 2 mom. första stycket 2 KL. Den fick sin nuvarande utformning år
1981 (Ds B 1980:15, prop. 1981/82:10, bet. 1981/82:SfU6, SFS
1981:1202).

Bestämmelsen i andra meningen har i dag sin motsvarighet i punkt
12 a av anvisningarna till 32 § KL, jfr 11 kap. 44 §. Bestämmelser om
avdrag i tjänst har i IL placerats i 12 kap. 36 § och i näringsverksamhet i
16 kap. 29-31 §§. Meningen har formulerats om för att den skall bli lät-
tare att förstå.

668

Utländska socialförsäkringsavgifter

6§

SLK:s förslag: Första stycket överensstämmer med regeringens förslag.
Andra stycket är formulerat på ett annat sätt i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Hovrätten över Skåne och Blekinge frågar sig om
man inte kan skriva in vilken konvention det är fråga om i punkt 2 i stäl-
let för att hänvisa till en förordning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket om avdrag för utländska socialförsäkringsavgifter är häm-
tad från 46 § 2 mom. första stycket 3 KL. En bestämmelse om avdrag för
avgifter i annat nordiskt land infördes år 1985 (Ds Fi 1984:25, prop.
1985/86:12, bet. 1985/86:SkU4, SFS 1985:923). Bestämmelsen ändrades
som en följd av en ny nordisk konvention år 1994 (prop. 1994/95:91, bet.
1994/95 :SkUl 1, SFS 1994:1856) och EES-avtalet samt år 1995 (prop.
1995/96:102, bet. 1995/95:SkU15, SFS 1995:1521). Hovrätten över Skå-
ne och Blekinge föreslår att det i IL hänvisas direkt till den aktuella kon-
ventionen i stället för en förordning. Eftersom konventionen är bifogad
förordningen är det lättare för läsaren att hitta konventionen om en hän-
visning görs till förordningen i stället för till konventionen. Regeringen
ansluter sig därför till SLK:s förslag.

Bestämmelsen i andra stycket har i dag sin motsvarighet i punkt 12 a
av anvisningarna till 32 § KL, jfr 11 kap. 44 §. Bestämmelsen har i rege-
ringens förslag formulerats på samma sätt som andra meningen i 5 § för
att bestämmelserna skall bli enhetliga i IL.

Periodiska understöd

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
avdragsrätt för periodiska understöd och liknande periodiska utbetalning-
ar är hämtad från 46 § 2 mom. första stycket 1 KL samt punkt 5 av an-
visningarna. I dag anges i anvisningspunktens första stycke som grund-
läggande förutsättning bl.a. att avdrag inte medges för utbetalningar till
mottagare i givarens hushåll. Eftersom detta förbud framgår redan av
20 § andra stycket KL (9 kap. 3 § i SLK:s förslag) tas det inte med utan
här görs bara en hänvisning.

Alltsedan KL:s tillkomst har det rått avdragsförbud för utbetalning av-
seende fostran och vård, då i 46 § 2 mom. KL. Artonårsgränsen infördes
år 1973 vid tillkomsten av anvisningspunkten 5 (SOU 1972:87, prop.
1973:181, bet. 1973:SkU68, SFS 1973:1113). Samtidigt begränsades
avdragsrätten för frivilliga periodiska understöd beloppsmässigt för att
avskaffas helt år 1982 (Ds B 1981:15, prop. 1981/82:197, bet.
1981/82:SkU60, SFS 1982:421). Preciseringen när det gäller skadestånd
vid personskador kom till år 1977 (Ds Fi 1975:8, prop. 1976/77:50, bet.
1976/77:SkU19, SFS 1977:41). Avdragsförbudet för utbetalningar som

Prop. 1999/2000:2

669

avser ersättning för avyttrade tillgångar i form av livränta, 42 kap. 29 § i
SLK:s förslag (motsvarande 44 kap. 34 § i propositionen), kom till år
1984 (Ds 1984:1, prop. 1983/84:140, bet. 1983/84:SkU52, SFS
1984:498).

Som en följd av att bestämmelserna om juridiska personer inte skall
tillämpas på dödsbon (2 kap. 3 §) har i första stycket sista ledet lagts till
dödsbo. Däremot gäller den obegränsade avdragsrätten inte utbetalningar
från handelsbolag.

Pensionssparande

8§

SLK:s förslag (9 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
grundregeln för allmänt avdrag i fråga om pensionssparavdrag är hämtad
från 46 § 2 mom. första stycket 6 och 7 KL. I övrig har paragrafen ut-
formats som en hänvisning till de närmare bestämmelserna i 59 kap.

Begränsat skattskyldiga

9§

SLK:s förslag (10 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att SLK har formulerat bestämmelsen på ett annorlunda sätt.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
förutsättningarna för allmänt avdrag hela året är hämtad från 46 §
2 mom. första och ljärde styckena KL. Sedan lagens tillkomst har av-
dragsrätten varit beroende av den tid den skattskyldige varit obegränsat
skattskyldig i Sverige.

Av 59 kap. 16 § framgår att avdrag för pensionsförsäkringspremier
m.m. bara för göras för den del av beskattningsåret som den skattskyldi-
ge är obegränsat skattskyldig. Det är onödigt att också i denna bestäm-
melse föreskriva detta. I en ny tredje mening har i stället en hänvisning
till 59 kap. 16 § lagts till.

63 kap. Grundavdrag

Kapitlet innehåller bestämmelser om beräkningen av grundavdrag och
särskilt grundavdrag. Kapitlet var placerat som 58 kap. i SLK:s förslag.

Bakgrund

Någon form av grundavdrag har funnits i KL sedan lagen kom till. Ur-
sprungligen varierade avdraget dels beroende på var den skattskyldige
var bosatt och benämndes då ortsavdrag, dels beroende på hans familje-

Prop. 1999/2000:2

670

förhållanden genom att ett särskilt familjeavdrag utgick för gifta och bl.a. Prop. 1999/2000:2
ensamstående med barn. För sistnämnda kategorier infördes ett fast be-
lopp år 1960 (SOU 1959:13, prop. 1960:76, bet. 1960:BevU40, SFS
1960:172) och for övriga skattskyldiga år 1962 (prop. 1962:181, bet.

1962:BevU58, SFS 1962:592). Beteckningen ortsavdrag ändrades dock
inte till grundavdrag förrän år 1970 (Fi 1969:4 och 5, prop. 1970:70, bet.
1970:40, SFS 1970:162). Samtidigt försvann avdragsskillnadema mellan
olika typer av skattskyldiga, (beteckningen familjeavdrag hade avskaffats
år 1950 (SFS 1950:252, rskr 1950:196). Avdraget har tidvis avtrappats
mot inkomsten och över huvud taget inte medgetts vid vissa inkomstni-
våer.

Vid taxeringarna åren 1981-1988 medgavs inte något statligt grundav-
drag (SOU 1977:91, prop. 1979/80:58, bet. 1979/80:SkU20, SFS
1979:1156). Det återinfördes år 1986 (prop. 1985/86:130, bet.
1985/86:SkU40, SFS 1986:508). Vid 1995 års taxering medgavs inte
heller något statligt grundavdrag (SFS 1993:1520, SFS 1994:1902) men
däremot i viss utsträckning särskilt statligt grundavdrag. Före 1990 års
skattereform gjordes avdraget från samtliga den skattskyldiges inkomster
efter eventuella allmänna avdrag (den taxerade inkomsten). Efter refor-
men påverkar den taxerade inkomsten (nu den taxerade förvärvsinkoms-
ten) grundavdragets storlek (4 § i SLK:s förslag) men avdraget maxime-
ras genom att det i princip far göras bara mot verkliga förvärvsinkomster
(6 § i SLK:s förslag).

Större ändringar

I punkterna 3 och 4 av anvisningarna till 48 § KL ges i dag en utförlig
reglering av dödsbos grundavdrag for det år dödsfallet äger rum. Inne-
börden av bestämmelserna avviker inte från vad som följer redan av 53 §
3 mom. KL (4 kap. 1 § i SLK:s förslag). Där anges nämligen att det för
dödsåret gäller samma regler för dödsboet som skulle ha gällt för den
döde. I IL har därför inte tagits med någon direkt motsvarighet till dessa
anvisningspunkter.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1990 1990 års skattereform, SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet.

1989/90:SkU30, SFS 1990:650 och 651

671

Kommentar till paragraferna

Innehåll

l§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Fysiska personer

Grundavdrag och särskilt grundavdrag

Regleringen av grundavdrag och särskilt grundavdrag för fysiska perso-
ner finns i dag i 48 § KL med anvisningar. En regel om sådana avdrag
finns också i 8 § första stycket SIL men denna hänvisar bara till regle-
ringen i KL. Nedan anges därför den nuvarande placeringen enbart ge-
nom själva grundstadgandet i KL.

2§

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den grundläggande
bestämmelsen i första stycket första meningen för fysiska personer är
hämtad från 48 § 2 mom. första stycket KL och punkt 2 av anvisningarna
samt 48 § 4 mom. KL. Regeringen anser i likhet med SLK att den hän-
visning till 68 § KL som i dag finns i punkt 2 av anvisningarna till 48 §
KL är överflödig eftersom 68 § KL (3 kap. 3 § 2 i SLK:s förslag) gäller
övergripande. Bestämmelsen i andra meningen har utformats med ut-
gångspunkt i punkt 1 sjätte stycket av anvisningarna till 48 §. SLK menar
att det är principiellt riktigare och mer praktiskt att utforma lagtexten så
att pensionärer har rätt att få särskilt grundavdrag bara om det är fördel-
aktigare för dem än vanligt grundavdrag. Regeringen delar SLK:s be-
dömning.

Bestämmelsen i andra stycket är nödvändig eftersom bestämmelserna
om fysiska personer tillämpas också på dödsbon. I annat fall skulle näm-
ligen svenska dödsbon ha rätt till avdrag även för senare år, på grund av
4 kap. 2 § i förslaget till IL.

Bestämmelsen i tredje stycket om avrundning är hämtad från 48 §
2 mom. sjätte stycket och 48 § 4 mom. andra stycket KL. Den fick sin
nuvarande utformning genom 1990 års skattereform.

Grundavdrag

3§

SLK:s förslag (4 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Prop. 1999/2000:2

672

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att förslaget är föredömligt tydligt i förhållande till den nuvarande re-
gelns utformning i 48 § 2 mom. andra stycket KL.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur grundavdraget för obegränsat skattskyldiga beräknas är hämtad från
48 § 2 mom. andra stycket KL. Differentieringen med hänsyn till in-
komsten och anknytningen till basbeloppet, numera prisbasbeloppet, kom
genom 1990 års skattereform. Bestämmelserna har ändrats vid ett par
tillfallen därefter, senast år 1995 (bet. 1994/95 :SkU20, SFS 1995:547).
Någon form av grundavdrag har funnits i KL sedan lagen kom till, se
under Bakgrund.

SLK skriver ut i förslaget till lagtext hur stort grundavdraget är i inter-
vallet 2,89-3,04 prisbasbelopp. Vidare anger SLK vid hur stora för-
värvsinkomster grundavdraget åter blir 0,24 prisbasbelopp.

Såsom fakultetsnämnden framhållit är förslaget avsevärt tydligare än
dagens bestämmelser. Regeringen följer SLK:s förslag.

4§

SLK:s förslag (7 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Remissinstanserna: Riksskatteverket påpekar att andra stycket måste
ändras då 5 § i SLK:s förslag har tagits bort på grund av att sjömans-
skatten avskaffats.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
den särskilda beräkningen för fysiska personer som varit obegränsat
skattskyldiga i landet bara viss del av året är hämtad från 48 § 3 mom.
KL. En motsvarighet har funnits med sedan KL kom till. Anknytningen
till basbeloppet, numera prisbasbeloppet, infördes genom 1990 års skat-
tereform. Bestämmelsen ändrades senast år 1995 (se under 4 §).

Regeringen gör ingen annan ändring i SLK:s förslag än att andra
stycket tas bort eftersom det inte behövs med den föreslagna ordnings-
följden av paragraferna.

SLK:s förslag (6 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att hänvisningen till 11 kap. 45 § inte finns med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen att
grundavdraget maximeras så att det inte överstiger verkliga arbetsin-
komster var en av nyheterna i 1990 års skattereform. Den är hämtad från
48 § 2 mom. femte stycket KL. Stycket ändrades år 1993 som en följd av
att definitionen av aktiv näringsverksamhet flyttades från KL (18 §) till
AFL och där togs in i 11 kap. 3 § (Ds 1993:28, SOU 1992:67 och
1993:29, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1543).

I enlighet med Lagrådets förslag har paragrafen kompletterats med en
hänvisning till 11 kap. 45 §. Hänvisningen till 56 kap. har strukits efter-
som bestämmelserna har tagits bort i där. Detta följer av ett förslag i en
lagrådsremiss om stoppreglema, beslutad den 16 september 1999.

Prop. 1999/2000:2

673

22 Riksdagen 1999/2000. 1 samt. Nr 2, Del 2

Särskilt grundavdrag

6-10 §§

SLK:s förslag (8-13 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag bortsett från senare ändringar i lagstiftningen.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: De särskilda be-
stämmelserna om grundavdrag för pensionärer som varit obegränsat
skattskyldiga här är hämtade från 48 § 4 mom. och punkt 1 av anvisning-
arna till 48 § KL. De infördes genom 1990 års skattereform och ersatte
delvis äldre bestämmelser om extra avdrag för nedsatt skatteförmåga.

Reglerna om särskilt grundavdrag har påverkats av pensionsreformen.
De ändringar som införts under år 1998 har föranletts av det nya pen-
sionssystemet.

Bestämmelsen i 6 § andra stycket andra strecksatsen om pension som
betalas ut enligt utländsk lagstiftning infördes år 1993 (SOU 1992:57,
1993:44, prop. 1993/94:90, bet. 1993/94:SkU10, SFS 1993:1515). Be-
stämmelsen har ändrats senast år 1998 (prop. 1997/98:152, bet.
1997/98:SfUl3, SFS 1998:682). Ändringen innebär att ålderspension
inte räknas som folkpension.

Lagrådet föreslår att bestämmelserna i 7 och 8 §§ i lagrådsremissen
slås ihop till en ny 6 §. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets
förslag.

Bestämmelserna i 8 § ändrades år 1995 (prop. 1995/96:102, bet.
1995/96:SkU15, SFS 1995:1521). Det särskilda grundavdraget beräkna-
des med ledning av ett reducerat basbelopp. Det reducerade basbeloppet
slopades år 1998 (prop. 1997/97:150, bet. 1997/98 :FiU20, SFS
1998:683).

Bestämmelserna i 9 § ändrades senast år 1997 (prop. 1997/98:1, avsnitt
Socialförsäkringssekt., bet. 1997/98:FiUl, SFS 1997:935). Ändringen
1997 innebar att arbetsskadelivränta som är samordnad med förtidspen-
sion skall likställas med pension och reducera det särskilda grundavdra-
get för pensionärer. Bestämmelsen i 9 § första stycket fjärde meningen
har utformats som en hänvisning.

Bestämmelserna i 10 § fick sin nuvarande lydelse år 1998 (prop.
1997/98:152, bet. 1997/98: SfU13, SFS1998: 682). Ändringen innebar att
bestämmelsen om folkpension i form av ålderspension togs bort.

Ideella föreningar

11 §

SLK:s förslag (2 § första stycket): Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet anser
att tillägget i andra stycket att juridiska personer inte har rätt till grund-
avdrag kan vara berättigat som ett förtydligande men att detta redan
framgår e contrario av första stycket.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
grundavdrag för ideella föreningar är hämtad från 8 § andra stycket SIL.

Prop. 1999/2000:2

674

Grundavdraget för dessa föreningar infördes år 1977 (48 § 1 mom.), då
2 000 kr, (Ds Fi 1975:15, prop. 1976/77:135, bet. 1976/77:SkU45, SFS
1977:572) och höjdes år 1984 (prop. 1984/85:8, bet. 1984/85:SkU7, SFS
1984:813) till sin nuvarande nivå. Bestämmelsen fördes över till SIL när
den kommunala beskattningen av andra juridiska personer än dödsbon
slopades år 1984 (Ds Fi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23,
SFS 1984:1061). I prop. 1999/2000:6 föreslås att registrerade trossam-
fund som uppfyller kraven i 7 kap. 7 § första stycket har rätt till grundav-
drag med 15 000 kronor.

Regeringen delar juridiska fakultetens uppfattning att andra stycket i
SLK:s förslag inte behövs. Det har därför tagits bort.

64 kap. Sjöinkomstavdrag

Detta kapitel var placerat som 58 a kap. i SLK:s förslag. Kapitlet inne-
håller bestämmelser om sjöinkomstavdrag.

Bakgrund

Tidigare fanns bestämmelser om beskattning av sjömän i den nu upphäv-
da lagen (1958:295) om sjömansskatt. Sjömansskatten var en definitiv
källskatt. I samband med 1990 års skattereform påbörjades utformningen
av ett landsskattesystem för sjömän. Det resulterade i promemorian Be-
skattning av sjömän (Ds 1991:41) som ledde till lagstiftning år 1996
(prop. 1995/96:227, bet. 1996/97:SkU3, SFS 1996:1331 och 1332).
Samtliga bestämmelser i kapitlet är hämtade från 49 § KL med anvis-
ningar och 8 a § SIL. Bestämmelserna där bygger i stor utsträckning på
lagen om sjömansskatt.

Större ändringar

I IL har inte tagits med någon motsvarighet till bestämmelsen i punkt 4
första stycket av anvisningarna till 49 § KL. Den behandlar Riksskatte-
verkets besked om de fartyg ombord på vilka de anställda har rätt till
sjöinkomstavdrag, särskild skattereduktion och vilket fartområde fartyget
går i. Dess motsvarighet i sjömansskattelagen (1958:295) fanns i 21 §
1 mom. första stycket 1. Något behov av att ta in bestämmelser om verk-
ställighetsföreskrifter i IL finns inte. Det är tillräckligt att en delegation
till Riksskatteverket tas in i den allmänna förordningen med bemyndi-
gande för Riksskatteverket att meddela föreskrifter. Någon anledning att
ha andra regler om överklagande av sådana beslut än när det gäller andra
föreskrifter finns inte.

Bestämmelserna i punkt 4 andra och tredje styckena av anvisningarna
till 49 § KL har inte heller tagits in i IL. De handlar om skyldighet för en
redare att lämna vissa uppgifter till RSV. De stämmer överens med vad
som gällde enligt 16 § 1 mom. sjömansskattelagen. Den lagen omfattade
både förutsättningarna för sjömansskatt och dess storlek, bestämmelser

Prop. 1999/2000:2

675

om uppbörd och om behörig myndighet, straffbestämmelser m.m. Efter- Prop. 1999/2000:2
som bestämmelserna avser uppgiftsskyldighet bör de foras över till LSK.

Förarbeten

Om inte annat anges infördes bestämmelserna år 1996 (prop.
1995/96:227, bet. 1996/97:SkU3, SFS 1996:1331 och 1332).

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inleder
kapitlet och anger dess innehåll.

Sjöinkomstavdragets storlek

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
några redaktionella ändringar och att SLK i första stycket andra streck-
satsen använder orden ”fartyg som går i närfart” i stället för annat fartyg.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vem som har rätt till sjöinkomstavdrag är hämtad från 49 § KL och fick
sin nuvarande lydelse år 1997 (bet. 1997/98:SkUl 14, SFS 1997:1146).
Reglerna om sjöinkomst är hämtade från punkt 4 av anvisningarna till
49 § KL och kom till år 1997 (prop. 1996/97:116, bet. 1996/97:SkU19,
SFS 1997:356).

I regeringens förslag har i förtydligande syfte andra strecksatsen i
första stycket formulerats om. Bestämmelsen blir tillämplig om en sjö-
man som har sjöinkomst har arbetat på ett fartyg som inte huvudsakligen
går i fjärrfart. Om ett fartyg t.ex. till 60 % går i fjärrfart och till 40 % i
närfart, skall sjöinkomstavdraget beräknas enligt denna bestämmelse.

Sjöinkomst

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag. I SLK:s förslag har paragrafen bara två
stycken.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Definitionen av
sjöinkomst är hämtad från punkt 1 första stycket av anvisningarna till

676

49 § KL. Den fick sin nuvarande utformning år 1997 (prop. 1996/97:116,
bet. 1996/97:SkU 19, SFS 1997:356).

Bestämmelserna om fartyget har efter lagrådsföredragningen flyttats ut
till ett nytt tredje stycke.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Preciseringen av
vad som anses som inkomst på ett visst fartyg är i dag placerad i punkt 1
andra stycket av anvisningarna till 49 § KL.

Anställning på ett svenskt handelsfartyg

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vad som anses som anställning ombord på ett svenskt handelsfartyg är
hämtad från punkt 2 av anvisningarna till 49 § KL. Bestämmelsen fick
sin nuvarande utformning år 1997 (prop. 1996/97:130, bet.
1996/97:LU16, SFS 1997:311).

Fartområden

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Regleringen av vad
som avses med inre fart, närfart samt Q ärrfart är i dag placerad i punkt 3
av anvisningarna till 49 § KL.

AVD. XII BERÄKNING AV SKATTEN

Avdelningen innehåller bestämmelser om beräkningen av statlig och
kommunal inkomstskatt på förvärvs- och kapitalinkomster. Här regleras
också möjligheten till särskild skatteberäkning vid ackumulerad inkomst.

65 kap. Skatteberäkningen

Detta kapitel var placerat som 59 kap. i SLK:s förslag. I kapitlet finns
bestämmelser om hur skatten beräknas. Här har också placerats bestäm-
melserna om skattesats för de skattskyldiga som saknar hemortskommun
i Sverige och därför skall beskattas i det gemensamma taxeringsdistriktet
i Stockholm (för gemensamt kommunalt ändamål).

Prop. 1999/2000:2

677

Kommentar till paragraferna

Innehåll

SLK:s forslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Paragrafen utgör en
inledning till kapitlet. Andra meningen har utformats som en hänvisning
till SBL. Bestämmelsen om avrundning finns i 23 kap. 1 § SBL.

Gränsbelopp

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att statlig inkomstskatt inte beräknas förrän underlaget för skatten över-
stiger gränsvärdet 100 kronor är hämtad från 9 a § SIL som fick sin nu-
varande utformning i 1990 års skattereform (SOU 1989:33, prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:651). En gräns av motsva-
rande slag har funnits i 51 § KL och 9 § 5 mom. SIL sedan lagarnas till-
komst. Bestämmelsen i KL har blivit överflödig och upphävts. Bestäm-
melsen i SIL justerades i samband med tillkomsten av systemet med
grund- och tilläggsbelopp år 1982 och flyttades till 9a§ när det fasta
100-kronorsbeloppet infördes i skatteskalan år 1986 (Ds B 1981:16,
prop. 1981/82:197, bet. 1981/82:SkU60, SFS 1982:416 och prop.
1985/86:130, bet. 1985/86:SkU40, SFS 1986:508). Gränsvärdet gäller för
respektive underlag, dvs 100 kronor för förvärvsinkomster, 100 kronor
för överskott i inkomstslaget kapital samt 100 kronor för expansions-
fondsskatt. Bestämmelsen gäller i dag inte för expansionsmedelsskatt.
SLK anser att det inte finns någon anledning att behålla detta undantag,
eftersom det i praktiken torde sakna betydelse. Regeringen delar denna
bedömning och ansluter sig till SLK:s förslag.

Fysiska personer

Kommunal inkomstskatt

SLK:s förslag (4 §): Överensstämmer i huvudsak med regeringens för-
slag. Sista meningen finns dock inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första stycket om beräkningen av den kommunala inkomstskatten för
fysiska personer är hämtade från 1 och 2 §§ KL, som i denna del i princip
varit oförändrade sedan KL:s tillkomst, samt från 11 kap. 12 § SBL.

Begreppet hemortskommun {andra stycket) definieras i dag i 66 § KL
med anvisningspunkter och i 14 § SIL. För fysiska personer har begrep-

Prop. 1999/2000:2

678

pet betydelse såväl för frågan om rätt skattesats för kommunal inkomst-
skatt som för vilken skattemyndighet som skall besluta om taxeringen
och handlägga frågor om betalning av skatten. Regleringen av vilken
skattemyndighet som skall handlägga taxeringen och skattebetalningsfrå-
gor hör hemma i TL respektive SBL. I förslaget till ändring i SBL har det
i 2 kap. 1 § tagits in regler som motsvarar dagens reglering om hemorts-
kommun i 66 § KL. Det är onödigt med en dubbel reglering i denna frå-
ga. Eftersom reglerna är viktiga i förfarandebestämmelsema föreslår
SLK att begreppet hemortskommun regleras i SBL och att det här i IL
finns bara en hänvisning dit. När det gäller juridiska personer finns det,
med undantag för dödsbon, inget behov av bestämmelser om hemorts-
kommun i IL. I SBL (2 kap. 2 §) och i TL (2 kap. 2 §) har man valt att
inte använda begreppet utan reglerar i stället vilken myndighet som skall
fatta beslut som rör den juridiska personen. När det gäller dödsbon tar
SLK in en bestämmelse här i andra stycket. Den kommer från 66 § fjärde
stycket KL och punkt 2 av anvisningarna till den paragrafen. Bestämmel-
serna har funnits där sedan KL kom till och har i materiellt avseende va-
rit i stort sett oförändrade. I 14 § 1 mom. SIL finns en hänvisning till
66§KL.

Regeringen föreslår i denna proposition att det i 2 kap. 2 § SBL görs
ett tillägg för det fall att den döde har bytt folkbokföringsort efter den
1 november dödsåret. Dödsboets hemortskommun är i sådana fall fr.o.m.
andra taxeringsåret efter dödsåret den kommun där den döde hade sin
rätta folkbokföringsort. Regeringen föreslår att motsvarande tillägg görs
här. Regeringen följer i övrigt SLK:s förslag.

4§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att skattesatsen är
25 % för dem som skall beskattas i Stockholm för gemensamt kommu-
nalt ändamål framgår i dag av lagen (1972:78) om skatt för gemensamt
kommunalt ändamål. Den kom till år 1972 (prop. 1972:15, bet.
1972:SkU12, SFS 1972:78) och ersatte Kungl. Maj:ts förordning
(1928:395) angående det belopp varmed kommunal inkomstskatt för ge-
mensamt kommunalt ändamål skall utgöras.

Skattesatsen, tidigare 10%, höjdes år 1990 till 25% (prop.
1990/91:54, bet. 1990/9l:SkU 10, SFS 1990:1437).

Regeringen följer SLK:s förslag.

Statlig inkomstskatt

5§

SLK:s förslag (6 §): Bestämmelsen har i SLK:s förslag utformats i en-
lighet med då gällande lagstiftning. Ändringar som har införts år 1998
finns inte med. I SLK:s förslag har paragrafen två stycken.

Prop. 1999/2000:2

679

Remissinstanserna: Riksskatteverket anser att det for tydlighetens
skull bör finnas en hänvisning till 57 kap. 14 § (52 kap. 13 § i SLK:s för-
slag).

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om hur den statliga inkomstskatten beräknas för fysiska personer är
hämtade från 10 § första-tredje styckena SIL. Alltsedan lagens tillkomst
har bestämmelser om beräkningen av skatten för fysiska personer varit
placerade i 10 §. Reglerna har ändrats vid ett flertal tillfallen. Det nya
systemet kom till genom 1990 års skattereform (SOU 1989:33, prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:651).

Bestämmelserna ändrades också år 1998 då en ny skiktgräns infördes
(prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20, SFS 1998:593).

Lagrådet anför att det från lagteknisk synpunkt är lämpligare att första
stycket ges en generell utformning och inte anknyter till taxeringsår som
har passerats vid den tidpunkt då IL skall börja tillämpas. Lagrådet före-
slår att utgångspunkten för bestämmandet av skiktgränsema i stället an-
ges i ett nytt andra stycke. Regeringen har utformat paragrafen i enlighet
med Lagrådets förslag. I prop. 1999/2000:1 föreslås att skiktgränsema
justeras. Regeringen har lagt in de nya skiktgränsema i förslaget här.

I 13 § finns under rubriken Hänvisningar en hänvisning till 57 kap.
14 §. Regeringen anser att den hänvisningen är tillfyllest. Regeringen
föreslår därför inte att någon hänvisning läggs till i denna paragraf.

6§

SLK:s förslag (7 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från en senare lagändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
särskilda bestämmelser om beräkningen av skatten för dödsbon. De är
hämtade från 10 § fjärde stycket SIL och infördes år 1993 när den s.k.
handelsbolagsbeskattningen av äldre dödsbon slopades (SOU 1991:100,
prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1543). Enligt en hän-
visning i dagens lagtext skall dödsboet för senare år än dödsåret betala
det fasta beloppet bara om den beskattningsbara förvärvsinkomsten över-
stiger ett belopp som motsvarar grundavdraget enligt 48 § 2 mom. KL.
Hänvisningen avser alltså hela momentet men det far anses råda viss
tveksamhet om avsikten varit att den skulle omfatta även det ljärde
stycket. Tjänsteinkomster kan bara undantagsvis förekomma mer än
möjligen året efter dödsåret och aktiv näringsverksamhet kan inte alls
finnas efter dödsåret. När reglerna infördes antogs att de kunde fa bety-
delse så sent som fjärde året efter dödsåret (prop. 1993/94:50 s. 347).
Enligt vad SLK inhämtat har bestämmelsen tillämpats så att begräns-
ningen i fjärde stycket iakttagits, vilket också står i överensstämmelse
med ordalydelsen. SLK har utformat reglerna i enlighet med lydelsen.

Bestämmelsen har ändrats senast år 1998 med anledning av att den nya
skiktgränsen infördes (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98: FiU20, SFS
1998:593).

Prop. 1999/2000:2

680

7§

SLK:s förslag (8 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att skatten på ka-
pitalinkomster är proportionell och att sådan skatt tas ut bara vid den
statliga inkomstbeskattningen var en av nyheterna i 1990 års skattere-
form (SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS
1990:651). Bestämmelsen, som är hämtad från 10 § tredje stycket SIL,
ändrades senast år 1994 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS
1994:1859).

8§

SLK:s förslag (9 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om skattesatsen för expansionsfondsskatt och avräkning vid återföring
finns i dag i 3 § ExmL. De kom till år 1993 som ett led i reformeringen
av beskattningen av enskilda näringsidkare och handelsbolagsdelägare
(SOU 1992:67, Ds 1993:28, SOU 1993:29, prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15) och fick sin nuvarande utformning år 1997 (SOU
1996:100, prop. 1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, SFS 1997:542). Res-
ten av lagens bestämmelser har tagits in i 34 kap.

Skattereduktion

9-12 §§

SLK:s förslag (10-12 §§): Överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag bortsett från några redaktionella ändringar och att beloppen i 11 §
har ändrats genom senare lagstiftning. Bestämmelserna i 10 § finns inte
med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om skattereduktion är hämtade från 11 kap. 11 § SBL dit de år 1997
överfördes från 2 § 4 mom. UBL.

Vissa ändringar gjordes i 2 § 4 mom. UBL genom 1990 års skattere-
form (SOU 1989:33, prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS
1990:653), med tillägg för sjömansskatt senare samma år (prop.
1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10 SFS 1990:1425). Bestämmelserna änd-
rades år 1994 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS 1994:1866) och
år 1996 i samband med att sjömansskatten avskaffades (Ds 1991:41,
prop. 1995/96:227, bet. 1996/97:SkU3, SFS 1996:1338). Bestämmelser-
na i 10 § fick sin nuvarande lydelse år 1997 (bet. 1997/98 :SkUl 14, SFS
1997:1145) då skattereduktionen för den som har sjöinkomst höjdes till
14 000 resp. 9 000 kronor. Bortsett från några redaktionella ändringar
följer regeringen i övrigt SLK:s förslag.

Bestämmelsen om skattereduktion i 10 § för allmän pensionsavgift fö-
reslås införas i år i prop. 1999/2000:1. Skattereduktionen för allmän pen-

Prop. 1999/2000:2

681

sionsavgift föreslås ske efter reduktionen för sjöinkomst men före reduk- Prop. 1999/2000:2
tionen för underskott av kapital.

Hänvisningar

13 §

SLK:s förslag (11 §): Överensstämmer med regeringens förslag bortsett
från att SLK:s hänvisning i tredje stycket avser en äldre lag om begräns-
ning av skatt i vissa fall.

Remissinstanserna: Riksskatteverket påpekar att tredje stycket måste
ändras med hänsyn till den nya lagen (1997:324) om begränsning av
skatt.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen har ut-
formats som en hänvisning.

I SLK:s förslag hänvisade tredje stycket till den upphävda lagen
(1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall. I regeringens förslag har
hänvisningen till denna lag förts över till ILP. I stället hänvisas här till
den nya lagen som kom år 1997 (prop. 1996/97:117, bet.
1996/97:SkU20, SFS 1997:324).

Juridiska personer

74 f

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om skattesatserna för de juridiska personerna är hämtade från 10 a § SIL
som fick sin nuvarande utformning som ett led i 1993 års företagsskatte-
reform (SOU 1992:67 och 1993:29, Ds 1993:28, prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15, SFS 1993:1544).

Skattesatsen för juridiska personer reglerades ursprungligen i 10 §

2 mom. SIL men placerades år 1982 i 10 a § SIL (Ds B 1981:16, prop.
1981/82:197, bet. 1981/82:SkU60, SFS 1982:416). År 1989 fick be-
stämmelsen i stort sett sin nuvarande utformning (SOU 1989:33, prop.
1989/90:50, bet. 1989/90:SkU10, SFS 1989:1016). En tidigare exempli-
fiering togs bort och bolagsskattesatsen sänktes som ett första led i infö-
randet av 1990 års skattereform. Bestämmelsen ändrades senast år 1991
för juridiska personer i allmänhet (prop. 1991/92:60, bet.
1991/92:SkU10, SFS 1991:1833) och år 1994 för värdepappersfonder
(prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS 1994:1859).

Gemensamma bestämmelser

15 §

SLK:s förslag (12 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

682

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Dispensbestämmel-
sen för undvikande av internationell dubbelbeskattning är hämtad från
23 § SIL. En motsvarighet har funnits sedan lagen kom till. SLK:s ut-
formning anslöt sig till 22 kap. 9 § lagen (1994:200) om mervärdesskatt
och 9 kap. 4 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsav-
gifter. 22 kap. 9 § mervärdesskattelagen har upphävts och bestämmelser-
na finns numera i 13 kap. 1 § SBL. Regeringen har i förslaget formulerat
paragrafen med 13 kap. 1 § SBL som förebild.

76#

SLK:s förslag (13 §): Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen har ut-
formats som en hänvisning.

66 kap. Skatt på ackumulerad inkomst

I detta kapitel finns bestämmelser om hur skatten beräknas för fysiska
personer som har ackumulerad inkomst av tjänst eller av näringsverk-
samhet i vissa fall. Kapitlet var placerat som 60 kap. i SLK:s förslag.
Bestämmelserna är hämtade från lagen (1951:763) om statlig inkomst-
skatt på ackumulerad inkomst. De bestämmelser i SAIL som avser förfa-
randet (5-8 §§ och anvisningarna till 4 §) föreslås i stället infogas i TL.

Lagrådet har anfört viss kritik mot bl.a. bestämmelserna i 8 § när det
gäller det antal år på vilka den ackumulerade inkomsten skall fördelas.
Bestämmelserna om ackumulerad inkomst är för närvarande föremål för
översyn av Förenklingsutredningen (Fil996:14). Det finns därför inte
skäl att i detta lagstiftningsärende ändra reglerna och föregripa utred-
ningens arbete.

Bakgrund

Reglerna om särskild skatteberäkning vid ackumulerad inkomst kom till
år 1951. Principen om beskattningsårets slutenhet innebar att progressi-
viteten i inkomstbeskattningen slog särskilt hårt för inkomster som varie-
rade starkt mellan åren. Tanken bakom lagen var att lindra den progressi-
va beskattningen av inkomster som betalades ut ett visst år men kunde
hänföras till tidigare och även till senare år. Avsikten var att skatten inte
skulle beräknas till högre belopp än om inkomsten skulle ha beskattats de
år den avsåg. Till en början gällde lagen generellt avseende inkomstsla-
gen tjänst, kapital och annan fastighet. För inkomster i inkomstslaget
tillfällig förvärvsverksamhet gällde lagens bestämmelser ursprungligen
inte alls för kapitalvinster. För inkomster i inkomstslagen jordbruksfas-
tighet och rörelse gällde den bara i vissa särskilt uppräknade fall. Lagen
har ändrats vid ett flertal tillfallen bl.a. när tillämpningsområdet utvidga-
des för inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse år 1962. Samtidigt
ändrades vissa bestämmelser om beräkningen av inkomsten, fördel-

Prop. 1999/2000:2

683

ningstiden, spärregelns avvägning, ansökningstiden m.m. För inkomst-
slaget annan fastighet begränsades tillämpningsområdet år 1981 som en
följd av det utvidgade driftförlustbegreppet.

Reglerna anpassades år 1971 till 1970 års skattereform och år 1983 till

1982 års inkomstskattereform (förarbeten, se nedan). Sin nuvarande ut-
formning fick lagen i princip genom 1990 års skattereform (förarbeten,
se nedan) och kan nu aktualiseras i tjänst och näringsverksamhet. De
viktigaste ändringarna därefter kom i samband med den reformerade fö-
retagsbeskattningen år 1993 (förarbeten, se nedan) bl.a. som en kon-
sekvens av att äldre dödsbon inte längre skall handelsbolagsbeskattas och
som en följd av införandet av ExmL och PFL.

Vissa förarbeten

I kommentaren till paragraferna hänvisas till följande förarbeten bara
genom att det anges årtalet då bestämmelsen infördes eller ändrades.

1951 Bestämmelserna infördes, SOU 1949:9, prop. 1951:170, bet.
1951:BevU62, SFS 1951:763

1962 Utvidgning avseende inkomstslagen jordbruksfastighet och rö-
relse, SOU 1961:56, prop. 1962:114, bet. 1962:BevU47, SFS
1962:193

1983 Följdändringar till 1982 års skattereform, prop. 1982/83:157,
bet. 1982/83 :SkU50, SFS 1983:445

1990 Följdändringar till 1990 års skattereform, SOU 1989:33, prop.
1990/91:54, bet. 1990/91 :SkU10, SFS 1990:1431

1993 Följdändringar avseende dödsbon, periodiseringsfonder och ex-
pansionsmedel, SOU 1991:100, prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15, SFS 1993:1545

Kommentar till paragraferna

Förutsättningar för särskild skatteberäkning

Huvudregler

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen defini-
eras ackumulerad inkomst och anges för vilka skattesubjekt bestämmel-
serna aktualiseras. Den är hämtad från 1 § första stycket och punkt 1
första stycket av anvisningarna till 1 § SAIL där motsvarande bestäm-
melser funnits sedan lagens tillkomst. Före år 1984 beskattades även fa-

Prop. 1999/2000:2

684

miljestiftelser progressivt och de omfattades därför av bestämmelserna
(DsFi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23, SFS 1984:1062).
Bestämmelserna fick sitt nuvarande innehåll år 1993 som en konsekvens
av de ändrade beskattningsreglerna för äldre dödsbon. SLK hänvisar i
sista meningen till 65 kap. 6 § tredje stycket beträffande dödsbon. En
redaktionell ändring har också gjorts i första meningen.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att ordet även skall tas bort
i första stycket tredje meningen.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om särskild skatteberäkning vid ackumulerad inkomst beaktas inte ex
officio utan den skattskyldige måste ansöka särskilt. Detta framgår i dag
av 4 § SAIL. Till 4 § är även kopplad en anvisningspunkt men den, lik-
som övriga bestämmelser om själva förfarandet, föreslås flyttas till TL.
Bestämmelserna i 4 § SAIL fick sin nuvarande utformning i samband
med att TL infördes år 1990 (SOU 1988:22, prop. 1989/90:74, bet.
1989/90:SkU32, SFS 1990:343).

Första stycket tredje meningen behandlar hur yrkandet måste avgrän-
sas om flera ackumulerade inkomster uppkommit i en och samma verk-
samhet. Meningen är hämtad från punkt 2 sjuttonde stycket av anvis-
ningarna till 1 § SAIL. Den kom till år 1962.1 denna mening i regering-
ens förslag har ordet även tagits bort När förutsättningarna för att skatten
skall beräknas enligt SAIL är uppfyllda kan det samtidigt bli aktuellt med
nedsättning av skatten enligt begränsningslagen (1997:324). Bestämmel-
serna om denna situation i andra stycket är hämtade från 1 § sjätte styck-
et SAIL som infördes år 1983.

Andra meningen i första stycket behandlar det fallet att den ackumule-
rade inkomsten hänför sig till en näringsverksamhet. I sådana fall skall
varje näringsverksamhet behandlas för sig. Meningen har lagts till efter
föredragningen i Lagrådet.

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att det inte innehåller ordet bara i andra stycket. SLK:s förslag utgår ifrån
äldre lagstiftning.

Remissinstanserna: Riksskatteverket föreslår att ordet bara läggs till i
sista meningen för att markera att reglerna om särskild skatteberäkning
kan bara komma i fråga avseende sådana inkomster som anges i de
nämnda paragraferna.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Reglerna om skat-
teberäkning vid ackumulerad inkomst är med ett undantag generellt till-
lämpliga på samtliga ackumulerade inkomster i inkomstslaget tjänst. In-
ledningen i första stycket har tillkommit som ett förtydligande. Undanta-
get är hämtat från punkt 1 tredje stycket andra meningen av anvisningar-
na till 1 § SAIL. Bestämmelsen kom till år 1977 och far ses mot bak-
grund av att sådana belopp bara delvis är skattepliktiga (Ds Fi 1975:8,
prop. 1976/77:50, bet. 1976/77:SkU19, SFS 1977:43).

Prop. 1999/2000:2

685

Stoppreglema i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL föreslås upp-
hävas i lagrådsremissen om stoppreglema från den 16 september i år.
Förslaget innebär att bestämmelsen om fåmansföretag och famanshan-
delsbolag som fanns i SLK:s förslag slopas.

Andra stycket har utformats som en hänvisning. Regeringen delar
Riksskatteverkets uppfattning att ordet bara bör läggas till för att förtyd-
liga att det bara är de inkomster som anges i de nämnda paragraferna som
kan bli föremål för särskild skatteberäkning enligt bestämmelserna i detta
kapitel. Regeringen ansluter sig i övrigt till SLK:s förslag.

Spärregler

4§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i pa-
ragrafens första stycke om att reglerna är tillämpliga bara om nettobelop-
pet av den ackumulerade inkomsten uppgår till ett visst minsta belopp
och inkomsten överstiger skiktgränsen med minst samma belopp är
hämtad från 2 § andra stycket SAIL. Någon form av beloppsgräns har
funnits i lagen sedan dess tillkomst. (4 000 ursprungligen, 5 000 år 1962
och 15 000 år 1983). Anknytningen till skiktgränsen kom till år 1990. Är
1998 infördes en ytterligare skiktgräns i 10 § SIL vid högre inkomster
(prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20, SFS 1998:593). I denna para-
graf avses den nedre skiktgränsen.

Andra stycket har av SLK lagts till som ett förtydligande.

Den särskilda beräkningen

Underlagen för beräkningen

SLK:s förslag (4 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen har for-
mulerats i enlighet med Lagrådets förslag.

Bestämmelsen i första stycket om att skatten på förvärvsinkomsten be-
står av summan av skatten på nettobeloppet av den ackumulerade in-
komsten och skatten på den beskattningsbara förvärvsinkomsten exklusi-
ve nettobeloppet är ny men innebär ingen saklig ändring.

Bestämmelsen i andra stycket första meningen om att den ackumulera-
de inkomsten antas fördela sig jämnt på de år under den tid som den hän-
för sig till är hämtad från 1 § andra stycket första meningen SAIL. Den
infördes år 1951. Bestämmelsen i andra meningen om vad som utgör
underlag för skattens beräkning är hämtad ur 1 § andra stycket andra me-

Prop. 1999/2000:2

686

ningen och punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 1 § SAIL. Den
fick sin nuvarande utformning år 1990.

Hur skatten på den ackumulerade inkomsten räknas fram är också
hämtat från punkt 2 femte stycket av anvisningarna till 1 § SAIL.

Nettobeloppet av en ackumulerad inkomst

6§

SLK:s förslag (6 § och 7 § första stycket): Överensstämmer bortsett
från några redaktionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om att avdragsgilla kostnader som hänför sig till den ackumulerade in-
komsten skall dras bort först så att det blir nettobeloppet av den acku-
mulerade inkomsten som skall ligga till grund för beräkningen framgår i
dag av 2 § första stycket SAIL. De infördes år 1962.

7§

SLK:s förslag (7 § andra och tredje styckena): Överensstämmer bort-
sett från några redaktionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I denna paragraf har
vissa särregler samlats om beräkningen av nettobeloppet av den acku-
mulerade inkomsten. De är hämtade från anvisningarna till 2 § SAIL.
Samtliga infördes i princip år 1962. Vissa ändringar har gjorts i den ur-
sprungliga texten bl.a. med hänsyn till att förvärvade patent numera i
avskrivningshänseende likställs med inventarier.

Fördelningstiden i vissa fall

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Näringslivets skattedelegation anser att den nya
regeln i tredje stycket om att fördelning av inkomsten av ett handelsbolag
inte får ske för tid före inköpet av andelen, är en sådan materiell ändring
som inte bör göras i detta sammanhang.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen finns
särskilda bestämmelser om till hur många år engångsbelopp för pension
samt intäkt av skogsbruk skall anses hänförliga. Att pension som regel
fördelas på tio år är hämtat från punkt 1 tredje stycket första meningen av
anvisningarna till 1 § SAIL och har funnits med i lagen sedan dess till-
komst. Den särskilda bestämmelsen för skogsbruk är hämtad från punkt 1
ljärde stycket av anvisningarna till 1 § SAIL och infördes år 1962.

I tredje stycket föreslår SLK en särskild regel för delägares inkomster
av handelsbolag. Före 1990 års skattereform fanns i punkt 1 sjätte stycket
av anvisningarna till 1 § SAIL en bestämmelse om fördelning av inne-
havstiden. Den förbjöd uttryckligen fördelning av inkomsten före förvärv
av en andel i ett handelsbolag. I förarbetena (prop. 1990/91:54 s. 330)

Prop. 1999/2000:2

687

angavs att det var tekniskt svårt att föra över bestämmelsen till det nya
skattesystemet och att man därför tagit bort den. Samtidigt behöll man
regeln för makefallen (se 9 §). SLK menar att det inte fanns tillräckliga
skäl att ta bort bestämmelsen och att den därför bör återinföras. Den in-
fördes ursprungligen år 1962. Regeringen ansluter sig till SLK:s förslag.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
att särskild skatteberäkning och sammanläggning av innehavstiden kan
göras för en efterlevande make som övertagit en näringsverksamhet är
hämtad från punkt 1 av anvisningarna till 1 § femte-sjunde styckena
SAIL. De fick sin nuvarande utformning år 1990 och infördes ursprung-
ligen år 1962. Hänvisningen till 11 § 1 mom. SIL utgår eftersom syste-
met med sär- och samtaxering av makar inte behålls i IL.

Bestämmelsen i sjätte stycket om sambor som behandlas som makar
har slopats eftersom detta framgår av 2 kap. SLK har inte heller tagit med
bestämmelsen om dödsbo i sjunde stycket (som huvudsakligen avser in-
nehavstiden) eftersom SLK anser att det är onödigt att just i detta sam-
manhang reglera kontinuiteten mellan den döde och dödsboet. Regering-
en delar SLK:s uppfattning och följer SLK:s förslag.

10 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Regeln om att den
tid till vilken den ackumulerade inkomsten skall anses hänföra sig under
vissa omständigheter kan beräknas enligt schablon är hämtad från 1 §
femte stycket SAIL.

Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Den särskilda skat-
teberäkningen inleds med att den genomsnittliga beskattningsbara för-
värvsinkomsten, exklusive den ackumulerade inkomsten, räknas fram.
Bestämmelsen har i dag sin placering i 1 § fjärde stycket första meningen
SAIL som fick sin nuvarande utformning år 1990. Då gick man tillbaka
till den form av genomsnittsberäkning som infördes redan vid lagens till-
komst. Inkomsten blir på så sätt fördelad på lika många år som den hän-
för sig till. Stycket är ändrat även år 1983. Dessa ändringar medförde att
den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten (förvärvsinkomsten är en
följd av att SIL:s terminologi ändrades år 1990) beräknades med ut-

Prop. 1999/2000:2

688

gångspunkt i ett genomsnitt i de tre senaste taxeringsårens beskattnings- Prop. 1999/2000:2
bara inkomster.

72#

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I första stycket
markeras att även år då den skattskyldige inte taxerats medräknas vid
genomsnittsberäkningen. Bestämmelsen är hämtad från punkt 2 femtonde
stycket av anvisningarna till 1 § SAIL. Den infördes år 1962.

Bestämmelsen i andra stycket om en skattskyldig som på grund av
ändrat räkenskapsår åsatts två taxeringar är hämtad från punkt 2 sextonde
stycket av anvisningarna till 1 § SAIL och infördes år 1962.

Justering av den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten

73#

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att bestämmelserna i punkt
2 sjätte stycket av anvisningarna till 1 § om att det inte skall göras någon
justering för skiktgränsförändring om den ackumulerade inkomsten i sin
helhet hänför sig till beskattningsåret och tid därefter, bör föras in i 13 §.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Av paragrafen
framgår att den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten i
vissa fall skall justeras med hänsyn till skiktgränsens förändring. Närma-
re bestämmelser om detta finns i 14 och 15 §§. Bestämmelsen är hämtad
från punkt 2 av anvisningarna till 1 § SAIL och kom till år 1990. Rege-
ringen anser att det av Riksskatteverket föreslagna tillägget är onödigt,
eftersom det i första stycket anges i vilka fall justering skall göras.

14 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
några redaktionella ändringar och att orden den nedre inte finns med
framför skiktgränsen.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
hur justeringen för skiktgränsens förändring skall göras när den acku-
mulerade inkomsten i sin helhet hänför sig till beskattningsåret och tid
dessförinnan är i dag är placerad i 1 § andra stycket SAIL. Den kom till
år 1990. Bakgrunden var att i det nya skattesystemet skiktgränsen juste-
ras på ett visst sätt som motsvarar förändringar i det allmänna prisläget.
Ju fler år bakåt i tiden en inkomst hänför sig till desto större tillägg för
skiktgränsförändringar bör göras för att skatten på den ackumulerade
inkomsten skall bli ungefar densamma som om den beskattas för vart och
ett av åren.

689

År 1998 infördes en ytterligare skiktgräns vid höga inkomster (prop.
1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20, SFS 1998:593). Bestämmelsen om
justering för skiktgränsens förändring avser den nedre skiktgränsen. I
regeringens förslag har därför orden den nedre lagts till före ordet skikt-
gränsen.

15 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag. SLK
använder dock ordet därefter i stället för efter beskattningsåret i första
meningen. I andra meningen använder SLK uttrycket ”... det antal år som
motsvarar skillnaden” i stället för ”... så många förflutna år som översti-
ger antalet kommande år”. I andra stycket finns inte ordet skillnaden
med.

Remissinstanserna: Riksskatteverket föreslår att ordet därefter i första
meningen byts mot efter beskattningsåret. I andra meningen föreslår ver-
ket att ”det antal år som motsvarar skillnaden” byts ut mot ”så många
förflutna år som överstiger antalet kommande år”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hur skiktgränsen
skall justeras när den ackumulerade inkomsten hänför sig till tid både
före och efter beskattningsåret är hämtat från punkt 2 exempel B och C
av anvisningarna till 1 § SAIL. Bestämmelsen kom till år 1990.

Regeringen anser att Riksskatteverkets förslag medför att lagtexten blir
lättare att förstå. Regeringen har därför formulerat första stycket på sätt
som verket föreslagit.

I andra stycket har i förtydligande syfte ordet skillnaden lagts till före
ordet avrundas.

Bestämmelserna i andra stycket avseende inkomst som hänför sig till
mer än tio år kan vara svåra att förstå. Innebörden kan åskådliggöras med
ett exempel. Anta ett en inkomst som uppbärs under år 2003 hänför sig
till åren 1986-2010, dvs. 18 år före och 7 år efter beskattningsårets ut-
gång. Skiktgränsen skall justeras som om det vore fråga om fyra gångna
år (18/25 x 10) - (7/25 x 10) = 4,4.

Bortsett från några redaktionella ändringar följer regeringen i övrigt
SLK:s förslag.

Beräkning av skatten

16 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
en redaktionell ändring och att SLK använder orden de regler i stället for
den skatteskala.

Remissinstanserna: Riksskatteverket menar att eftersom man i vissa
fall måste justera för skiktgränsforändring vore det mer korrekt att säga
att man skall tillämpa den skattesats som gäller för det aktuella beskatt-
ningsåret.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
vilken skatteskala som skall användas är hämtad från 1 § fjärde stycket
andra meningen SAIL som fick sin nuvarande utformning år 1990. Att

Prop. 1999/2000:2

690

skatteskalan for det beskattningsår då den ackumulerade inkomsten tas
upp till beskattning blir utslagsgivande har varit en bärande princip sedan
lagens tillkomst. Med uttrycket de regler menar SLK att vid skatteberäk-
ningen skall den skatteskala användas som gäller det år inkomsten tas
upp till beskattning. Såsom Riksskatteverket anmärkt kan det i vissa fall
vara vilseledande om det står de regler. I regeringens förslag har orden
de regler bytts ut mot den skatteskala. Ordet skatteskala används i nuva-
rande lagtext.

17 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att det sista ordet i sista
meningen rätteligen skall vara utgång.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Av paragrafen fram-
går hur beräkningen görs om den skattskyldige samma taxeringsår skall
beskattas för ackumulerade inkomster som hänför sig till olika antal år.
Bestämmelsen är hämtad från punkt 2 artonde stycket av anvisningarna
till 1 § SAIL. Särskilda bestämmelser för sådana fall har funnits sedan
lagens tillkomst.

Inkomstslaget näringsverksamhet

18-21 §§

SLK:s förslag (19-22 §§): Överensstämmer med regeringens förslag
bortsett från några redaktionella ändringar och att SLK i 21 § tredje
stycket använder uttrycket ett fatal i stället för av obetydlig omfattning.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Att bara de i 19-
22 §§ uppräknade inkomsterna kan aktualisera de särskilda beräknings-
reglema för skatt på ackumulerad inkomst i inkomstslaget näringsverk-
samhet framgår i dag av 3 § första stycket SAIL. Bestämmelserna i 19-
22 §§ är samtliga hämtade från 3 § SAIL och dess anvisningar. För att
lagtexten skall bli överskådlig har katalogen i nuvarande 3 § SAIL delats
upp i fyra skilda paragrafer. Den första (19 §) innehåller bestämmelser
som företrädesvis kan komma ifråga vid den löpande inkomstbeskatt-
ningen av näringsverksamhet. Den andra (20 §) behandlar försäkringser-
sättningar och liknande ersättningar för skador under det att den tredje
och fjärde (21 och 22 §§) avser ackumulerade inkomster i samband med
att näringsverksamhet på något sätt avslutas alternativt upplåts som ett
led i verksamhetens avveckling.

18 § 1

Punkten behandlar inkomster genom bl.a. vetenskaplig och litterär verk-
samhet. Sådana inkomster kan utgöra ackumulerad inkomst förutsatt att
insättning på upphovsmannakonto inte har gjorts. Den är hämtat från 3 §
första stycket 1 samt tredje stycket av anvisningarna till 3 § SAIL. In-
skränkningen när det gäller medel som satts in på upphovsmannakonto

Prop. 1999/2000:2

691

kom till år 1979 (SOU 1977:86 och 87, prop. 1978/79:210, bet. Prop. 1999/2000:2
1978/79:SkU57, SFS 1979:616). I övrigt har bestämmelsen, som före år
1990 avsåg intäkter i inkomstslaget rörelse (3 § 4 mom. 1), varit i stort
sett oförändrad sedan lagens tillkomst.

18§2

Bestämmelsen om att inkomster vid överlåtelse av hyresrätt samt varu-
märke, firmanamn och andra goodwillrättigheter kan omfattas av beräk-
ningsreglema har sin motsvarighet i 3 § första stycket 2 SAIL. Att även
inkomster vid överlåtelse av hyresrätter kan bli föremål för särskild
skatteberäkning var en av nyheterna år 1962. Bestämmelsen i övrigt kom
till vid lagens tillkomst och avsåg före år 1990 intäkter i inkomstslaget
rörelse (3 § 4 mom. 2).

18§3

Bestämmelsen om att ersättning för att flytta från en lokal som använts i
näringsverksamheten också kan omfattas av reglerna om särskild skatte-
beräkning är i dag placerad i andra stycket av anvisningarna till 3 §
SAIL. Sedan tillkomsten år 1962 har det uttryckts att sådana ersättningar
anses som ersättning vid överlåtelse av hyresrätt. För att detta bättre skall
passa in i uppräkningen i 19 § har bestämmelsen formulerats om till en
egen punkt. Före år 1990 avsågs - precis som intäkter vid överlåtelse av
hyresrätter - intäkter i inkomstslaget rörelse.

Att värdeminskningsavdrag m.m. som återförs när en näringsfastighet
avyttras eller när en näringsfastighet byter karaktär till privatbostad kan
omfattas av bestämmelserna, framgår i dag av 3 § första stycket 3 SAIL
som infördes i samband med 1990 års skattereform.

Att avdrag för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll som
skall återföras när en näringsbostadsrätt avyttras eller byter karaktär kan
omfattas av bestämmelserna är hämtat från 3 § första stycket 4 SAIL och
kom till år 1990.

18§6

Bestämmelsen om att engångsersättning för upplåtelse eller upphörande
av nyttjanderätt och servitutsrätt kan anses som ackumulerad inkomst är
hämtad från 3 § första stycket 5 SAIL. Ursprungligen omfattades bara
upplåtelse av bestämmelsen. Att även inkomster på grund av upphörande
kan bli föremål för särskild skatteberäkning kom till år 1962, så även
överlåtelse av nyttjanderätt. Undantaget när det gäller skog är hämtat från
första stycket av anvisningarna till 3 § SAIL, där det funnits sedan lagens
tillkomst. Före år 1990 års skattereform gällde bestämmelsen i inkomst-
slaget jordbruksfastighet (3 § 2 mom. 2).

692

18 § 7

Att inkomster när avräkning görs mellan jordägaren och arrendatom i
samband med att ett arrendeavtal förlängs eller upphör (enligt bestäm-
melserna i 9 kap. 23 § jordabalken) kan omfattas av den särskilda skatte-
beräkningen är hämtat från 3 § första stycket 5 SAIL. Bestämmelsen kom
till år 1978 som en anpassning till ändrade regler i beskattningen av jord-
bruksfastighet (DsB 1977:8, prop. 1978/79:44, bet. 1978/79:SkU21, SFS
1978:946). Intäkter vid avräkning i samband med arrendets upphörande
kunde dock redan tidigare behandlas som ackumulerad inkomst såsom
engångsersättning vid upphörandet av nyttjanderätt. Ändringen avsåg
därför i sak bara avräkning vid en förlängning. Att även intäkter som en
fastighetsägare skall ta upp på grund av att en nyttjanderättshavare utfört
förbättringsåtgärder på hans fastighet kan anses som ackumulerad in-
komst framgår i dag av 3 § första stycket 5 SAIL. Den infördes också år
1978. Före år 1990 var punkten placerad i 3 § 2 mom. 2 SAIL och gällde
alltså i inkomstslaget jordbruksfastighet.

19 § första stycket 1

Att försäkringsersättningar, skadestånd och liknande ersättningar för in-
komstbortfall kan omfattas av bestämmelserna om ackumulerad inkomst
är hämtat från 3 § första stycket 6 SAIL. Bestämmelserna fick sin nuva-
rande utformning år 1990. Av förarbetena till ändringarna i SAIL fram-
går att dess motsvarighet fanns i 3 § 2 mom. 3 samt 4 mom. 3 SAIL och
avsåg sådana intäkter i både inkomstslagen jordbruksfastighet och rörel-
se. 3 § första stycket 6 omfattar även ersättning i samband med expropri-
ation men det har lagts i 2. I dåvarande 3 § 2 mom. 3 saknades bestäm-
melsen om inkomstbortfall. Den hämtades i stället från dåvarande 3 §
4 mom. 3 där anknytningen till inkomstbortfall funnits med sedan till-
komsten år 1962. Med den utformning 3 § första stycket 6 fick genom
1990 års skattereform torde 3 § första stycket 8 vara överflödig. Be-
stämmelsen i 3 § första stycket 8 var hämtad från 3 § 2 mom. 4 och avsåg
inkomstbortfall vid industriellt intrång m.m. i inkomstslaget jordbruks-
fastighet. Den var dessförinnan placerad i 3 § 2 mom. SAIL och infördes
år 1962.

79 J första stycket 2

Ersättningar för att tillgångar exproprierats eller på något annat sätt sålts
genom tvång kan utgöra ackumulerad inkomst. Bestämmelsen är hämtad
från 3 § första stycket 6 SAIL. Beträffande bakgrunden se under 1.

19 § första stycket 3

Bestämmelsen har vävts samman av 3 § första stycket 7 och 9 SAIL. Att
försäkringsersättning och annan ersättning för skada på grund av brand
m.m. på byggnader eller markanläggningar kan vara ackumulerad in-
komst framgår i dag av 3 § första stycket 7 SAIL. Före skattereformen
fanns motsvarande bestämmelser i 2 mom. 3 (jordbruksfastighet),
3 mom. 1 (annan fastighet), 4 mom. 3 (rörelse) i den utsträckning dessa
punkter inte omfattas av 20 § första stycket 1 och 2. Bestämmelsen in-

Prop. 1999/2000:2

693

fördes år 1981 (SOU 1977:86 och 87, prop. 1980/81:68, bet. Prop. 1999/2000:2
1980/81 :SkU25, SFS 1981:297).

Bestämmelsen om att skadeersättningar för skog som brunnit kan om-
fattas av bestämmelserna om ackumulerad inkomst är i dag placerat i 3 §
första stycket 9 SAIL. Före 1990 års skattereform fanns bestämmelsen i
3 § 2 mom. 1 och gällde i inkomstslaget jordbruksfastighet. Den infördes
år 1962.

19 § första stycket 4

Bestämmelsen om inkomster i fråga om sådan skogsavyttring som varit
nödvändig på grund av bl.a. brand eller vattenuppdämning är i dag, pre-
cis som första stycket 3, placerad i 3 § första stycket 9 SAIL. Beträffande
förarbeten se under punkt 3.

19 § andra stycket

Här finns bestämmelser som i viss utsträckning begränsar tillämpningen
av bestämmelserna i första stycket. De är i dag placerade i tredje stycket
av anvisningarna till 3 § SAIL. Dit flyttades de i samband med 1990 års
skattereform då ersättningsfond ersatte eldsvådefond. Sistnämnda hade
införts i lagen år 1981 (prop. 1980/81:68, bet. 1980/8 l:SkU25, SFS
1981:297). Att insättning på skogskonto medförde att bestämmelserna
inte fick tillämpas kom till år 1962.

20 första stycket 1

Bestämmelsen om att engångsersättningar vid avyttring av bl.a. pa-
tenträttigheter eller royalty samt vid avlösning av rätt till royalty, kan
anses som ackumulerad inkomst förutsatt att avyttringen eller avlösning-
en har samband med att den skattskyldige upphör med verksamheten är
hämtad från 3 § första stycket 10 SAIL och avsåg före skattereformen
inkomstslaget rörelse (3 § 4 mom. 4). Det infördes år 1962.

20 § första stycket 2

Att inkomster i samband med verksamhetens avveckling för maskiner
och liknande kan anses som ackumulerad inkomst är hämtat från 3 §
första stycket 11. Före skattereformen fanns motsvarigheten både i 3 §

2 mom. 6 (jordbruksfastighet), 3 mom. 2 (annan fastighet) samt 4 mom.
5 (rörelse). Vid lagens tillkomst fanns en viss motsvarighet, men bara vid
överlåtelse av rörelse. I övrigt infördes bestämmelsen år 1962 samt för
annan fastighet år 1981 (prop. 1980/81:68, bet. 1980/81SkU:25, SFS
1981:297).

20 § första stycket 3

Bestämmelsen om att inkomster vid avyttring av djur och renar när djur-
eller renskötsel upphör kan anses som ackumulerad inkomst är hämtad
från 3 § första stycket 12. Den var före 1990 års skattereform placerad i

3 § 2 mom. 5 och utökades i samband med reformen till att omfatta även
rennäring.

694

20 § andra stycket

Bestämmelsen om att vad som sägs i första stycket 1 och 2 gäller även
för en verksamhet är hämtad från 3 § andra stycket SAIL och infördes år
1962. I regeringen förslag har ordet verksamhet bytts mot verksamhets-
gren.

20 § tredje stycket

Av stycket framgår att, vid tillämpning av första stycket 2 och 3, förlust i
vissa fall behandlas som avyttring. Det är hämtat från fjärde stycket av
anvisningarna till 3 § SAIL och infördes år 1962.

20 § jjärde stycket

Här finns ytterligare förutsättningar för att inkomster som nämns under
första stycket 1 och 2 skall kunna komma i fråga som ackumulerad in-
komst. Bestämmelserna är hämtade från femte stycket av anvisningarna
till 3 § SAIL och infördes år 1962.

Regeringen har bytt ordet ett fåtal mot av obetydlig omfattning. Änd-
ringen har gjorts för att bestämmelsen inte skall fa en ändrad materiell
innebörd.

21 §1

Intäkter när periodiseringsfond återförs bl.a. på grund av att näringsverk-
samheten upphört kan anses som ackumulerad inkomst. Bestämmelsen är
i dag placerad i 3 § första stycket 15 SAIL och infördes år 1993.

27#2

När näringsverksamhet överlåts eller läggs ner skall medel som satts av
till ersättningsfond återföras till beskattning. Sådan återföring, dock inte
det särskilda tillägget, kan anses som ackumulerad inkomst. Bestämmel-
sen är hämtad från 3 § första stycket 13 som år 1990 ersatte 3 § 2 mom.
7, 3 mom. 3 samt 4 mom. 6. Lydelsen ändrades på grund av att eldsvåde-
fonder ersattes av ersättningsfonder och att övriga tidigare nämnda fon-
der upphört.

27#3

Sådan återföring av expansionsfond som har sin grund i exempelvis att
verksamheten upphör eller en handelsbolagsandel avyttras anses som
ackumulerad inkomst. Bestämmelserna om detta, som är hämtade från
3 § första stycket 14 SAIL, infördes år 1993. Lydelsen har anpassats till
utformningen av 34 kap.

22#

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Inkomst som taxeras
hos en medhjälpande make anses aldrig som ackumulerad hos denne. I
stället ingår hela inkomsten i särskild skatteberäkning för den andre ma-
ken. En motsvarande bestämmelse fanns före 1990 års skattereform i

Prop. 1999/2000:2

695

punkt 1 sjunde stycket sista meningen av anvisningarna till 1 § SAIL. I
samband med att andra bestämmelser i stycket togs bort upphävdes också
denna utan att det verkar ha funnits några skäl till det.

12.2 Förslaget till lag om ikraftträdande av
inkomstskattelagen

1 kap. Allmänna bestämmelser

1§

SLK:s forslag: SLK föreslår inget ikraftträdandedatum men att bestäm-
melserna skall tillämpas första gången vid 2001 års taxering. I en andra
mening anges när de nya bestämmelserna inte skall tillämpas.

Remissinstanserna: Se avsnitt 9.1.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Regeringen föreslår
att bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 2000 och att IL tillämpas
första gången vid 2002 års taxering. Detta har behandlats i avsnitt 9.1.

Som nämnts i avsnitt 9.1 kan det inte helt undvikas att det kan före-
komma beskattningsår som har börjat innan lagen träder i kraft. Genom
att i princip varje räkenskapsår kan användas efter dispens och att ett rä-
kenskapsår under vissa förutsättningar kan utsträckas till arton månader
kan exempelvis beskattningsåret vid 2002 års taxering teoretiskt ha på-
börjats den 2 juli 1999.

IL och ILP skall dock inte tillämpas på beskattningsår som har börjat
före ikraftträdandet till den del detta skulle leda till högre skatt. Av 3 §
framgår att äldre bestämmelser skall tillämpas i fråga om beskattningsår
som har påbörjats före ikraftträdandet vid 2002 och senare års taxeringar
om detta leder till lägre skatt. Enligt regeringens uppfattning innehåller
andra meningen i denna paragraf i SLK:s förslag inget annat än vad som
framgår av 3 §. I regeringens förslag har meningen därför tagits bort.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
senare lagstiftning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller bestämmelser om upphävande av de lagar vars innehåll förs över
till IL. Såsom angetts i kommentaren till de lagrum i IL där sakområdet
behandlas bör vissa bestämmelser av administrativ natur föras över till
TL eller LSK. Likaså kommenteras i sitt sammanhang att vissa bestäm-
melser som inte har någon motsvarighet i IL. Vissa kommentarer som
inte har någon sådan naturlig placering tas emellertid upp här.

Lagen under 9 innehåller beskattningsregler för bidrag till Oljepros-
pektering Aktiebolag och om förluster vid bolagets upplösning. Den kom
till år 1969 (prop. 1969:144, bet. 1969:BeU69). I lagen anges att den som
lämnar bidrag till bolaget skall dra av dessa i den förvärvskälla som utgör
givarens huvudsakliga verksamhet och att bolaget skall ta upp mottagna

Prop. 1999/2000:2

696

bidrag som intäkt. Vidare anges att samma avdragsrätt gäller för förlust Prop. 1999/2000:2
som uppkommer vid bolagets upplösning på grund av att medel tillskju-
tits till bolaget i form av aktiekapital, lån e.d. för aktieägare eller någon
som står i koncemförhållande till aktieägare enligt 221 § lagen
(1944:705) om aktiebolag. Sedan år 1969 har lagstiftningen i övrigt änd-
rats i flera hänseenden rörande sådana bidrag och förluster som behand-
las i lagen. Genom bestämmelsen i 2 § 3 mom. femte stycket SIL, som
kom till år 1972 (35 kap. 8 § IL), har regeringen fatt möjlighet att medge
att bidrag behandlas som koncernbidrag trots att förutsättningarna inte är
uppfyllda. Genom 1990 års skattereform infördes i 24 § 2 mom. SIL
regler om avdrag när aktier och skuldebrev som ett aktiebolag gett ut blir
värdelösa på grund av att bolaget försätts i konkurs (44 kap. 8 § IL). En-
ligt vad SLK inhämtat är bolaget i fråga numera ett helägt dotterbolag till
ett annat bolag medan det vid lagens tillkomst hade flera ägare. SLK fö-
reslår att lagen upphävs utan att bestämmelserna inarbetas i IL. Rege-
ringen ansluter sig till SLK:s förslag.

Lagarna under 11, 13, 17, 18, 20 och 27 reglerar omstruktureringar
som har genomförts eller i övrigt passerade förhållanden. De bestämmel-
ser som reglerar kvarstående effekter i fråga om anskaffningsutgifter
m.m. har förts till ILP.

Lagen under 16 reglerar dels ombildningen av stadshypoteksinstitutio-
nen och i den delen finns inga regler av kvarstående betydelse, dels vissa
bankövertaganden som har behandlats i kommentaren till 40 kap. 23 § IL
och som har föranlett övergångsbestämmelser i ILP, dels vissa överta-
gande av försäkringsbestånd som delvis har förlorat sin aktualitet. Reste-
rande del föreslås flyttas till lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel.

Lagen under 30 kom till med anledning av Regeringsrättens tolkning i
RÅ 1995 ref. 69 av förhållandet mellan intern rätt och skatteavtal. Efter
pleniavgörandet RÅ 1996 ref. 38 får lagen anses onödig och några mot-
svarande bestämmelser har inte tagits in i IL.

Lagarna under 31-34 om ändrade regler vid omstruktureringar kom

till år 1998 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1600-1603).

Lagen under 35 om skatteregler för ersättning från insättningsgaranti
och investerarskydd infördes år 1999 (prop. 1998/99:48, bet.
1998/99:SkU15, SFS 1999:199).

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att SLK föreslår att de upphävda lagarna skall tillämpas vid 2000 och
tidigare års taxeringar i stället för 2001 och tidigare års taxeringar. Vida-
re finns inte ordet ikraftträdande med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: De upphävda lagar-
na skall givetvis alltjämt tillämpas vid tidigare års taxeringar. De skall
också tillämpas på beskattningsår som har börjat före ikraftträdandet till
den del detta leder till lägre skatt. Beträffande datumet för ikraftträdandet

697

och när lagen skall tillämpas första gången, se kommentaren till 1 §.

I andra stycket har några redaktionella ändringar gjorts.

4§

SLK:s förslag: Har en annan utformning än regeringens förslag. Där
nämns särskilt avdrag som har gjorts, beskattning som har skett och ut-
gående poster.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Beskattningen ett
visst år är i mycket stor utsträckning beroende av tidigare års beskatt-
ning. Det kan gälla t.ex. vilka värdeminskningsavdrag som har gjorts
eller uttagsbeskattning som har skett. Det är därför nödvändigt att skapa
en kontinuitet mellan lagarna. Paragrafen innehåller en sådan reglering.

SLK:s förslag omfattar inte uttryckligen att beskattning inte har skett.
För att också sådana situationer skall omfattas har bestämmelsen formu-
lerats om.

5§

SLK:s förslag (6 §): Överensstämmer bortsett från några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningar till de
upphävda lagarna finns i ett stort antal författningar och följdändringar
föreslås i propositionen. Det kan dock inte uteslutas att någon hänvisning
förbises eller att ändringen bör göras i samband med en större omarbet-
ning inom en nära framtid. Det är onödigt att göra följdändringar i lagar
som inom kort förlorar sin aktualitet. Bestämmelsen innebär att de be-
stämmelser i IL som motsvarar upphävda bestämmelser blir tillämpliga
även om följdändring inte har skett.

Bestämmelsen är placerad sist i kapitlet i SLK:s förslag. När 4 § har
formulerats om är det naturligare att placera dessa båda bestämmelser i
en följd.

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen regle-
ras överensstämmelsen mellan begrepp i IL och ILP. I förhållande till
förslaget i lagrådsremissen har ordet begrepp bytts ut mot termer och
uttryck. Motsvarande ändring har gjorts i 2 kap. 1 § IL. Vidare har orden
och tillämpningsområde lagts till. Tillägget har gjorts med anledning av
Lagrådets yttrande till 2 kap. 1 § IL (jfr avsnitt 33).

2 kap. Övergångsbestämmelser om personförsäkringar

I kapitlet har samlats de övergångsbestämmelser som behövs om person-
försäkringar. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet påpekar att
övergångsbestämmelserna till 58 och 59 kap. IL (53 och 54 kap. i SLK:s

Prop. 1999/2000:2

698

förslag) är omfattande. Fakulteten anför att den av kommittén valda tek-
niken att instifta nya övergångsbestämmelser med i huvudsak samma
innehåll som i dag kan medföra icke önskvärda beskattningskonsekven-
ser. Fakulteten anser att det vore lämpligt att övergångsbestämmelserna
blir föremål för ytterligare översyn och att de bör remitteras separat när
det exakta datumet för ikraftträdandet för IL fastställs.

Regeringen håller med om att övergångsbestämmelserna i fråga om
personförsäkringar är omfattande. Regeringen anser att SLK gjort ett
förtjänstfullt arbete i fråga om övergångsbestämmelserna. En ny remis-
somgång av övergångsbestämmelserna när datumet för ikraftträdandet
har fastställts skulle knappast tillföra något ytterligare. Det skulle dock
kraftigt försena införandet av IL. Regeringen ansluter sig därför i allt
väsentligt till SLK:s förslag.

Personförsäkringar meddelade före år 1951

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående försäkringstagares beskattning kom till år 1950 (prop.
1950:93, bet. 1950:BevU49, SFS 1950:308 punkt 2). I den bestämmelsen
används begreppet försäkring utan närmare avgränsning. Det måste dock
anses uppenbart att endast personförsäkringar avsågs, eftersom lagstift-
ningsärendet berörde endast sådana försäkringar och detta begrepp an-
vänds därför i stället. Till undantaget i punkt 1 (nuvarande a) har som en
förklaring tillagts termen ledareförsäkring, eftersom detta är den beteck-
ning som i lagstiftningsärendet användes för dessa försäkringar. Undan-
taget i punkt 3 (nuvarande c) är i dag utformat så att de nya bestämmel-
serna om det s.k. kapitalförsäkringsavdraget skall tillämpas även på äldre
försäkringar. Eftersom kapitalförsäkringsavdraget numera är slopat har
bestämmelsen i stället utformats så att avdrag inte får göras enligt de äld-
re bestämmelserna.

Prop. 1999/2000:2

Formånstagarförordnanden före år 1959

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om belopp som uppburits på grund av vissa äldre för-
månstagarförordnanden kom till år 1959 (prop. 1959:122, bet.
1959:BevU44, SFS 1959:171 och 172).

699

Personförsäkringar meddelade före år 1960

Prop. 1999/2000:2

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående klassificeringen av försäkringar som meddelats före
den 1 juli 1960 kom till år 1960 (prop. 1960:28, bet. 1960:BevU8, SFS
1960:43). Paragrafen har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag.

Försäkringsfall före år 1962

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående försäkringsfall före år 1962 kom till år 1961 (prop.
1961:5, bet. 1961:BevU2, SFS 1961:42).

Försäkringsfall före år 1963

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om försäkringsfall som inträffat före år 1963 kom till
år 1963 (prop. 1963:24, bet. 1963:BevU12, SFS 1963:50).

Försäkringar meddelade utomlands före år 1969

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående försäkringar meddelade utomlands före år 1969 kom
till år 1969 (prop. 1969:162, bet. 1969:BevU75, SFS 1969:754).

Överlåtelser av pensionsförsäkringar före år 1973

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om överlåtelser av pensionsförsäkringar som skett före

700

år 1973 kom till år 1973 (prop. 1973:120, bet. 1973:SkU35, SFS Prop. 1999/2000:2
1973:374 och 375).

Oåterkalleliga formånstagarförordnanden före den 9 november 1973

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående oåterkalleliga förmånstagarförordnanden före den

9 november 1973 kom till år 1973 (prop. 1973:181, bet. 1973:SkU68,
SFS 1973:1113 och 1114).

Överlåtelser av pensionsförsäkring mellan makar före år 1974

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om överlåtelser av pensionsförsäkringar mellan makar
före år 1974 kom till år 1973 (prop. 1973:120, bet. 1973:SkU35, SFS
1973:374 och 375). Möjligheten att med skatterättslig verkan låta över-
låtelsen återgå kom till år 1976 (prop. 1975/76:77, bet. 1975/76:SkU27,
SFS 1976:67 och 68).

Pensionsförsäkringar på ansökan före den 21 januari 1975

10 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om högsta avdragsbelopp för pensionsförsäkringar på
grund av ansökan som kom in till försäkringsgivarens huvudkontor före
den 21 januari 1975 kom till år 1975 (prop. 1975/76:31, bet.
1975/76:SkU20, SFS 1975:1348, 6 §). SLK har anpassat övergångsbe-
stämmelserna till nuvarande utformning av reglerna om högsta avdrags-
belopp. Regeringen ansluter sig till SLK:s förslag.

Pensionsförsäkringar på ansökan före år 1976

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

701

Kommentar och skälen for regeringens forslag: Övergångsbestäm-
melserna (2 § andra och sista meningarna) i fråga om pensionsförsäk-
ringar på grund av ansökan före år 1976 kom till år 1975 (prop.
1975/76:31, bet. 1975/76:SkU20, SFS 1975:1348, 2 §). Bestämmelserna
i andra stycket ändrades år 1980 (prop. 1979/80:68, bet. 1979/80:SkU22,
SFS 1980:72).

72 £

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångs-
bestämmelserna i första stycket (2 § tredje meningen) om avskattning i
vissa fall av premiereserv m.m. på grund av ändringar i fråga om pen-
sionsförsäkringar enligt 11 § kom till år 1975 (prop. 1975/76:31, bet.
1975/76:SkU20, SFS 1975:1348, 2 §). Undantaget i andra stycket (2 §
femte meningen) kom till år 1976 (bet. 1976/77:SkU14, SFS 1976:1100).

13 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående avskattning i vissa fall av premiereserv m.m. på
grund av överlåtelse av pensionsförsäkringar enligt 11 § kom till år 1975
(prop. 1975/76:31, bet. 1975/76:SkU20, SFS 1975:1348, 5 §). Bestäm-
melsen om återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken kom till
år 1987 (prop. 1987/88:61, bet. 1987/88:SkU14, SFS 1987:1205).

14 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om skattskyldighet i vissa fall för utbetalningar från
pensionsförsäkringar enligt 11 § kom till år 1975 (prop. 1975/76:31, bet.
1975/76:SkU20, SFS 1975:1348, 4 §, och 1350).

15 §

SLK:s förslag (14 a §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I punkt 1 tionde
stycket av anvisningarna till 31 § KL fanns fram till 1975 års ändringar
av bestämmelserna om pensionsförsäkring en regel om att en livförsäk-
ring som förutom utfästelse om pensionsförsäkring också innehöll någon
annan utfästelse, fick anses uppdelad på en pensionsförsäkring och en
kapitalförsäkring. I elfte stycket samma anvisningspunkt föreskrevs att
uppdelningen fick ske enligt grunder som fastställdes av regeringen, om
de inte kunde uppdelas enligt tionde stycket, eftersom pensionens storlek
inte var bestämd eller någon annan omständighet av betydelse för upp-

Prop. 1999/2000:2

702

delningen inte var känd. Reglerna tillkom år 1950 (prop. 1950:93, bet.
1950:BevU49, SFS 1950:308). Med stöd av elfte stycket utfärdades kun-
görelsen (1950:674) angående grunder för sådan uppdelning av pensions-
styrelsens frivilliga forsäkring som avses i punkt 1 tionde stycket anvis-
ningarna till 31 § KL och kungörelsen (1951:723) angående grunder for
uppdelning av vissa försäkringar på en pensionsförsäkring och en kapi-
talförsäkring. Med hänsyn till att det i KL inte fanns några riktlinjer för
uppdelningen i dessa fall, far regleringen anses gå utöver vad som nume-
ra kan ske genom verkställighetsföreskrifter. Kungörelserna skall alltså
upphävas genom lag (se 1 kap. 2 § 3 och 4).

Utländska försäkringar som meddelats före år 1976

76 f

SLK:s förslag (15 §): Överensstämmer bortsett från en redaktionell änd-
ring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående utländska försäkringar som på grund av förklaring
skall anses som pensionsförsäkring kom till år 1975 (prop. 1975/76:31,
bet. 1975/76:SkU20, SFS 1975:1349).

Livräntor fastställda före år 1976

77£

SLK:s förslag (16 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en hänvisning till övergångsbestämmelser för vissa äldre livräntor.
Eftersom bestämmelserna gäller även livräntor på annan grund än försäk-
ring har de placerats i 4 kap. och en hänvisning har tagits in här.

Sjuk- eller olycksfallsförsäkringar tagna i samband med tjänst före
år 1988

18 §

SLK:s förslag (17 §): Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående avgifter för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som ta-
gits i samband med tjänst före år 1988 kom till år 1987 (prop.
1987/88:52, bet. 1987/88:SkU8, SFS 1987:1303 punkt 3). Förutom att
avdragsrätten upphörde ändrades också definitionen av sjuk- eller olycks-
fallsförsäkring tagen i samband med tjänst (prop. 1987/88:52, bet.
1987/88:SkU 14, SFS 1987:1205). Någon övergångsbestämmelse om att
en försäkring som tagits före år 1988 skulle bedömas enligt den äldre

Prop. 1999/2000:2

703

definitionen infördes inte men meningen var uppenbarligen att detta
skulle gälla (nämnda prop. s. 73-74). I motsatt fall skulle också över-
gångsbestämmelsen om avdragsrätt ha varit verkningslös. SLK anser att
det uttryckligen bör föreskrivas att den äldre definitionen skall tillämpas.
Regeringen följer SLK:s förslag.

Gruppsjukförsäkringsfall före år 1991

SLK:s förslag (18 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna avseende ersättning från gruppsjukförsäkring vid försäkrings-
fall som har inträffat före år 1991 kom till år 1990 (prop. 1989/90:110,
bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 punkt 28 och prop. 1990/91:54, bet.
1998/9l:SkU 10, SFS 1990:1421).

Överlåtelser av pensionsförsäkringar genom bodelning före år 1994

20 §

SLK:s förslag (19 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen avseende överlåtelse av pensionsförsäkring genom bodelning
kom till år 1993 (prop. 1993/94:85, bet. 1993/94:SkU16, SFS
1993:1542).

Utländska försäkringar som tecknats före år 1997

21 §

SLK:s förslag (20 §): Överensstämmer med regeringens förslag i sak.
SLK har formulerat de två första meningarna på ett annorlunda sätt.

Remissinstanserna: Riksskatteverket och Försäkringsförbundet an-
märker att skattemyndigheten är dispensgivande myndighet från och med
den 1 juli 1990. Riksskatteverket föreslår att ett tillägg görs för att säker-
ställa att utländska försäkringar som på den skattskyldiges begäran med
stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1240) om ändring i
KL ansetts som pensionsförsäkring skall behålla denna karaktär.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående försäkringar som tecknats utomlands kom till år 1996
(prop. 1995/96:231, bet. 1996/97:SkU4, SFS 1996:1240).

Riksskatteverket har föreslagit att ett förtydligande görs avseende vissa
utländska försäkringar så att de försäkringar som ansetts som pensions-
försäkringar skall behålla denna karaktär. Regeringen har formulerat om
första meningen för att förtydliga detta. Regeringen har vidare formulerat
om bestämmelserna så att det framgår att även skattemyndighet kan ha

Prop. 1999/2000:2

704

lämnat förklaring om att en försäkring skall anses som pensionsförsäk- Prop. 1999/2000:2
ring.

3 kap. Övriga övergångsbestämmelser som inte är samlade

i kapitelordning

Förvärv från vissa upplösta aktiebolag

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen byg-
ger på lagen (1974:990) om den skattemässiga behandlingen med anled-
ning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m.m. (prop.
1974:188, bet. 1974:SkU67) som föreslås upphävd i 1 kap. 2 § 11. Lagen
innehåller en lång rad föreskrifter om kontinuitet. Det som fortfarande är
aktuellt är regleringen i fråga om övertagna tillgångar.

2§

SLK:s förslag (1 a §): Överensstämmer med regeringens förslag med
undantag för att tillägget för egentillverkade patent m.m. i tredje stycket
inte finns med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket an-
ges tillämpningsområdet för paragrafen. Den skall tillämpas när lagen
(1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade be-
stämmelser om aktiekapitalets storlek (AvL) har tillämpats. Lagen kom
till år 1996 (Ds 1995:81, prop. 1995/96:168, bet. 1995/96:SkU27). SLK
föreslår i SOU 1997:77 att ett antal av bestämmelserna i lagen upphävs,
att andra bestämmelser flyttas hit till ILP och att vissa bestämmelser be-
hålls i AvL. Regeringen följer SLK:s förslag i frågan. Se också i försla-
get till ändring av lagen i avsnitt 2.67 och författningskommentaren i
avsnitt 12.67.

I andra stycket finns en bestämmelse som har hämtats från 7 § sista
stycket AvL.

Bestämmelsen i tredje stycket kommer från 7 § andra stycket AvL.
Förvärvade patenträtter och tillgång av goodwills natur behöver inte
nämnas eftersom sådana rättigheter ingår i begreppet inventarier enligt
18 kap. 1 § IL. Däremot omfattas inte de egentillverkade rättigheterna. I
styckets andra mening om patent föreslår Lagrådet att orden ”även om de
inte förvärvats från någon annan” skall strykas. Eftersom bestämmelsen i
18 kap. 1 § IL inte ändras görs det inte heller någon ändring här. För mo-
tivering, se kommentaren till 18 kap. 1 § IL. Liksom i några bestämmel-
ser i IL gör regeringen ett tillägg att också de egentillverkade rättigheter-
na omfattas.

705

23 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

Övertagande av bankrörelse före den 1 juli 1987

SLK:s förslag (2 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en hänvisning till övergångsbestämmelser angående övertagande
av bankrörelse före den 1 juli 1987. Eftersom bestämmelserna avser även
vissa äldre fusioner har de placerats i anslutning till 37 kap. med en hän-
visning här.

Likvidationer och fusioner före år 1991

4§

SLK:s förslag (3 §): Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett
från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående likvidation och fusion kom till år 1990 (prop.
1990/91:54, bet. 1990/91 :SkU10, SFS 1990:1421 punkt 2 och 1422). I
förslaget har uttryckligt angetts att regeln bara avser aktieägarnas be-
skattning.

Utländskt övertagande av bankrörelse

SLK:s förslag (6 och 65 §§) : Överensstämmer i princip med regering-
ens förslag bortsett från att i SLK.s förslag var bestämmelserna uppde-
lade på två paragrafer.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen är
hämtad från 5 § i lagen (1992:702) om inkomstskatteregler med anled-
ning av vissa omstruktureringar inom den finansiella sektorn m.m. (prop.
1991/92:119, bet 1991/92:NU32) som föreslås upphävd i 1 kap. 2 § 16.
Paragrafen behandlar verkan av övertaganden fram t.o.m. utgången av
det sista beskattningsår då den upphävda lagen tillämpas. I kommentaren
till 40 kap. 23 § IL behandlas varför själva övertagandena inte finns med
i IL och varför övergångsbestämmelserna behövs i ILP. Eftersom 2 § 4
mom. SIL ändrades år 1998 (SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet.
1998/99:SkU5, SFS 1998:1606) finns ett tillägg att det är lydelsen före
den 1 januari 1999 som avses. Bestämmelsen om underskott är hämtad
från 12 § i den upphävda lagen (1993:1539) om underskott av närings-
verksamhet.

Mervärdesskatt

6§

SLK:s förslag (5 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Prop. 1999/2000:2

706

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna avseende skatt och ränta enligt den äldre lagen (1968:430) om
mervärdeskatt kom till år 1994 (prop. 1993/94:99, bet. 1993/94SkU29,
SFS 1994:201).

Direktavdrag för byggnader och markanläggningar

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag, bortsett från
redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
direktavdrag är hämtad från 11 § lagen (1994:1850) om direktavdrag för
byggnader m.m. (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl). Lagen föreslås
upphävd i 1 kap. 2 § 28.

Paragrafen har utformats i enlighet med ett förslag från Lagrådet.

Vinstdelningsskatt

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen i första stycket avseende vinstdelningsskatt tillkom år 1990 (prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:651 punkt 11). Bestämmel-
sen i andra stycket är hämtad från 6 § 1 mom. första stycket c SIL där
den har en mer generell utformning (se kommentaren till 6 kap. 10 § i
IL). Den har funnits där sedan SIL:s tillkomst.

Tillgångar förvärvade genom skattefri utdelning

Utdelning före år 1986

9§

SLK:s förslag (3 kap. 56 §): Överensstämmer i sak med regeringens
förslag, men bestämmelsen har en annan formulering i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående tillgångar som förvärvats genom skattefri utdelning
kom till år 1986 (prop. 1985/86:78, bet. 1985/86:21, SFS 1986:124). I
den nuvarande lydelsen anges endast att de nya bestämmelserna om kon-
tinuitet tillämpas bara på utdelning som beslutats efter år 1985. I försla-
get har uttryckligen reglerats att tillgångarna anses anskaffade mot en
ersättning som motsvarar marknadsvärdet, jfr RÅ 1985 1:64.

SLK hänvisar i sitt förslag till bestämmelserna i 34 kap. 22-28 §§ IL.
De bestämmelserna som hänvisningen avser upphävdes år 1998 (SOU

Prop. 1999/2000:2

707

1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606). Över- Prop. 1999/2000:2
gångsbestämmelsen har därför formulerats om i regeringens förslag.

Utdelning före år 1999

10§

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen är föranledd av att bestämmelserna om behandlingen av tillgång-
ar som delas ut skattefritt togs bort år 1998 (SOU 1998:1, prop.
1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606).

SLK föreslår att det i 3 kap. 57 § tas in en övergångsbestämmelse som
kom till år 1994 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS 1994:1859
punkt 4) angående skattefri utdelning. Eftersom övergångsbestämmelsen
här i 10 § omfattar även tidigare övergångsbestämmelser avseende skat-
tefri utdelning enligt 2 § 4 mom. sista stycket i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt blir den av SLK föreslagna bestäm-
melsen onödig. Den finns därför inte med i regeringens förslag.

Redovisningslagstiftning för räkenskapsår som har påbörjats före år
2001

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK.s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: En ny bokföring-
slag (NBFL) föreslås införas i år i prop. 1998/99:130. Lagen föreslås
träda i kraft den 1 januari 2000. Enligt förslaget skall NBFL tillämpas
första gången på räkenskapsår som inleds närmast efter den 31 december
år 1999. I fråga om räkenskapsår som inletts före ikraftträdandet gäller
dock bestämmelserna i den upphävda bokföringslagen (1975:125) och
den upphävda jordbruksbokföringslagen (1979:141). Den upphävda bok-
föringslagen skall också tillämpas på understödsföreningar som med stöd
av punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1999:000) om änd-
ring i lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag alltjämt
tillämpar 29 och 30 §§ lagen (1972:262) om understödsföreningar. I de
fall bokföringsskyldighet föreligger enligt de upphävda lagarna skall de
också tillämpas vid beskattningen. När det i IL hänvisas till NBFL skall i
dessa fall i stället motsvarande bestämmelser i de upphävda lagarna till-
lämpas.

Förslaget till övergångsbestämmelsen fanns inte med i lagrådsremis-

sen.

708

4 kap. Övergångsbestämmelser som är samlade i
kapitelordning

Till 6 kap.

Utländska bolag

1§

SLK:s förslag (3 kap. 9 §): Bestämmelsen finns inte med i SLK:s för-
slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen till regleringen av vad som är utländska bolag kom till år 1998
(prop. 1998/99:12, bet. 1998/99:SkU3, SFS 1998:1606 punkt 10). Para-
grafen har tagits in efter lagrådsremissen.

Till 7 kap.

Förening som fått bestå som registrerad

2§

SLK:s förslag (3 kap. 10 §): Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
äldre ekonomiska föreningar är hämtad från 7 § 5 mom. åttonde stycket
SIL. Den infördes i punkt 9 av anvisningarna till 53 § KL år 1977 (DsFi
1975:15, prop. 1976/77:135, bet. 1976/77:SkU45, SFS 1977:572). Vid
slopandet av den kommunala beskattningen av juridiska personer flytta-
des den till 7 § 5 mom. SIL (DsFi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet.
1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 och 1061). Hänvisningen ändrades år
1987 på grund av ny lagstiftning om ekonomiska föreningar (prop.
1987/88:51, bet. 1987/88:SkU10, SFS 1987:1149).

I SLK:s förslag inskränktes bestämmelsen till att gälla vid tillämpning
av 7 kap. 7-14 §§ IL. Enligt dagens lydelse gäller detta vid tillämpning
av SIL. Det finns inte anledning att begränsa detta på det sätt som SLK
gjort. Det bör gälla vid tillämpning av hela IL.

Till 8 kap.

Ränta på skatter, tullar och avgifter

3§

SLK:s förslag (3 kap. 11 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående sjömansskatt kom till år 1996 (prop. 1995/96:227,
bet. 1996/97:SkU3, SFS 1996:1331 punkt 2). År 1997 utökades de med
övriga lagar (prop. 1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, SFS 1997:507).
Beträffande tullagen (1973:670), som i dag finns med i övergångs-

Prop. 1999/2000:2

709

bestämmelserna och som upphörde att gälla den 1 januari 1988 (SFS Prop. 1999/2000:2
1987:1070), bedöms övergångsbestämmelser vara onödiga.

4§

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen om ersättning som betalas ut på grund av försäkring som ett vär-
depappersbolag tecknat i enlighet med bestämmelsen i 5 kap. 2 § lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse kom till år 1999 (prop. 1998/99:48,
bet. 1998/99:SkU15, SFS 1999:200). Paragrafen har tagits in efter lag-
råds granskningen.

Till 9 kap.

Ränta som är undantagen från beskattning

5§

SLK:s förslag (3 kap. 13 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående ränta som är undantagen från beskattning i Sverige
kom till år 1986 (prop. 1985/86:131, bet. 1985/86:SkU43, SFS 1986:465
punkt 2 och 466).

Avgifter avseende studiemedel

SLK:s förslag (3 kap. 15 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående avgift avseende studiemedel kom till år 1988 (prop.
1987/88:116, bet. 1987/88:SfU26, SFS 1988:878).

Ränta på skatt m.m. för tid före år 1993

SLK:s förslag (3 kap. 16 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna avseende förbudet mot avdrag för ränta på skatter, tullar och
avgifter kom till år 1992 (prop. 1991/92:93, bet. 1991/92SkU8, SFS
1992:651).

710

Ränta på skatter, tullar och avgifter

8§

SLK:s förslag (3 kap. 18 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående räntor på skatt m.m. kom till år 1997 (prop.
1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, SFS 1997:506).

Arbetsgivaransvar

9§

SLK:s förslag (3 kap. 19 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående arbetsgivaransvar kom till år 1997 (prop.
1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, SFS 1997:506).

Till 10 kap.

Rätt att förvärva värdepapper i framtiden på förmånliga villkor

10§

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna om personaloptioner kom till år 1998 (prop. 1997/98:133, bet.
1997/98: SkU26, SFS 1998:337).

Till 11 kap.

Ersättningar på grund av arbetsgivares självrisk enligt 1916 års lag om
olycksfall i arbete

11 §

SLK:s förslag (3 kap. 21 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om ersättning från arbetsgivare som stått s.k. självrisk
enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete kom till år
1954 (prop. 1954:64, bet. 1954:BevU31, SFS 1954:204).

Ersättningar vid sjukdom och olycksfall enligt lagstiftningen före år 1955

12 §

SLK:s förslag (3 kap. 22 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om sådana livräntor vid sjukdom eller olycksfall i arbete

Prop. 1999/2000:2

711

eller under militärtjänstgöring som fastställts enligt de bestämmelser som Prop. 1999/2000:2
gällde före den 1 januari 1955 kom till år 1955 (prop. 1955:166, bet.

1955:BevU42, SFS 1955:245).

Livräntor fastställda före år 1976 eller på grund av skada före juli 1977

13 §

SLK:s förslag (3 kap. 23 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om vissa äldre livräntor kom till år 1977 (prop.
1976/77:50, bet. 1976/77:SkU19, SFS 1977:41) och ändrades år 1978
(prop. 1977/78:64, bet. 1977/78:SkU46, SFS 1978:189).

Skadestånd fastställda före år 1977

14 §

SLK:s förslag (3 kap. 24 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om periodisk utbetalning av skadestånd som har fast-
ställts före år 1977 kom till år 1977 (prop. 1976/77:50, bet.
1976/77:SkU19, SFS 1977:41).

Avgångsbidrag när anställningen upphört före år 1991

15 §

SLK:s förslag (3 kap. 25 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående avgångsbidrag när anställningen upphörde före år
1991 kom till år 1990 (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS
1990:650 punkt 26 och prop. 1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10, SFS
1990:1421).

Marie Curie-stipendier beviljade före år 1998

16 §

SLK:s förslag (3 kap. 25 a §): Överensstämmer bortsett från en redak-
tionell ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående Marie Curie-stipendier kom till år 1997 (prop.
1996/97:173, bet. 1997/98:SkU4, SFS 1997:770).

712

Till 12 kap.

Egenavgifter

17 §

SLK:s forslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen i fråga om personer födda 1937 eller tidigare kom till år 1998
(prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:684). Bestämmelsen
har lagts till efter lagrådsgranskningen.

Till 14 kap.

Juridisk persons underskott i kommanditbolag

18 §

SLK:s förslag (3 kap. 26 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen avseende juridisk persons avdrag för underskott i kommandit-
bolag kom till år 1993 (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:15, SFS
1993:1543 punkt 3).

Lån med uppskjuten ränta

19 §

SLK:s förslag (3 kap. 27 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om lån med uppskjuten ränta är hämtade från punkt 1 tredje stycket av
anvisningarna till 24 § KL. De infördes år 1978 i punkt 1 av anvisning-
arna till 41 § KL (prop. 1977/78:19, bet. 1977/78:SkU19, SFS
1977:1172). De bestämmelser i förordningen (1978:250) om statligt stöd
till jordbrukets rationalisering som avsåg lån med uppskjuten ränta upp-
hörde att gälla den 1 juli 1985 (SFS 1985:641). Äldre bestämmelser
skulle fortsätta att gälla för lån som beviljats dessförinnan. Några nya lån
hade inte beviljats efter utgången av budgetåret 1982/83. Skattereglerna
kan därför ha betydelse endast under en begränsad tid och har flyttats till
ILP.

Till 16 kap.

Egenavgifter

20 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen i fråga om personer födda 1937 eller tidigare kom till år 1998

Prop. 1999/2000:2

713

(prop. 1997/98:151, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:684). Bestämmelsen Prop. 1999/2000:2
fanns inte med i lagrådsremissen.

Allmännyttiga bostadsföretag

21 §

SLK:s förslag (3 kap. 28 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen avseende tidigare schablonbeskattade allmännyttiga bostads-
företag kom till år 1993 (prop. 1992/93:241, bet. 1992/93:SkU30, SFS
1993:670 punkt 8).

Till 17 kap.

Aktier som förvärvats genom vissa utdelningar före år 1999

22 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen om aktier som delats ut genom s.k. Lex ASEA-utdelning infördes
år 1998 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1671). Lagrå-
det ifrågasätter om inte en generell bestämmelse om kontinuitet i stället
borde införas och anför följande. Avsikten med förevarande paragraf är
sålunda att slå fast att bestämmelserna i 17 kap. 6 § IL om beräkning av
anskaffningsvärde skall tillämpas också i fråga om aktier som erhållits
genom sådan utdelning som avses i de numera upphävda bestämmelserna
i 3 § 7 mom. fjärde stycket SIL. Någon motsvarande föreskrift finns inte
i fråga om utdelningar som avses i 3 § 7 a mom. SIL. Tanken är dock att
17 kap. 6 § IL skall tillämpas även i fråga om utdelningar som skett un-
der tiden efter ikraftträdandet av 3 § 7 a mom. SIL. Någon särskild före-
skrift härom har emellertid inte ansetts erforderlig. Eftersom bestämmel-
serna i 3 § 7 a mom. SIL och 42 kap. 16 § IL i sak är överensstämmande
torde uttrycket "sådan utdelning av aktier i dotterbolag som avses i
42 kap. 16 §" omfatta även utdelningar som skett under den tid då 3 § 7 a
mom. SIL varit i kraft. Av intresse i sammanhanget är också 1 kap. 4 §
förevarande lag. Enligt den paragrafen skall, om någon bestämmelse i de
upphävda lagarna har tillämpats och den motsvaras av en bestämmelse i
IL, bestämmelsen i IL anses ha tillämpats. Även 1 kap. 4 § synes därmed
leda till att 17 kap. 6 § IL skall tillämpas i fråga om utdelningar som av-
ses i 3 § 7 a mom. SIL. Den särskilda föreskriften i förevarande paragraf
om utdelningar som avses i 3 § 7 mom. ljärde stycket SIL hänger följ-
aktligen samman med dels att bestämmelserna i sistnämnda lagrum inte i
alla avseenden stämmer överens med bestämmelserna i 42 kap. 16 § IL,
dels att 1 kap. 4 § inte är tillämplig eftersom förutsättningen i den para-
grafen att det skall vara fråga om en lag som upphävs genom förevarande
lag inte är uppfylld beträffande 3 § 7 mom. fjärde stycket (upphävt tidi-
gare). Förevarande paragraf skulle således kunna få betydelse för det fall

714

en utdelning omfattas av 3 § 7 mom. fjärde stycket SIL men inte av
42 kap. 16 § IL. Eftersom avvikelserna mellan bestämmelserna är små
torde förevarande föreskrift knappast få någon praktisk betydelse. Lagrå-
det vill dock inte motsätta sig att föreskriften införs. Samtidigt måste
dock ifrågasättas om det inte finns flera liknande situationer som i så fall
bör regleras. Ett sätt att komma till rätta med problemet kan vara att infö-
ra en allmän regel av innebörd att de värden på olika slag av tillgångar
som föreskrivits med stöd av tidigare gällande regler skall - om inte an-
nat sägs - gälla vid tillämpning av IL. En sådan regel kunde förslagsvis
placeras som ett andra stycke i 1 kap. 4 §.

Regeringen gör följande bedömning. Såsom Lagrådet påpekat föreslås
denna bestämmelse då det inte i IL finns en motsvarighet till bestämmel-
serna i den upphävda 3 § 7 mom. fjärde stycket SIL. SLK har lagt ner
mycket arbete för att kartlägga vilka gamla övergångsbestämmelser som
fortfarande skall gälla. De som fortfarande är tillämpliga har placerats i
denna lag, så att läsaren skall veta vilka regler som fortfarande gäller. De
som inte finns med kommer att upphävas när KL m.fl. lagar upphävs. En
enklare metod hade naturligtvis varit att föreskriva att ifråga om de nya
bestämmelserna i IL skall, i den mån dessa motsvarar föreskrifter som
upphävs genom lagen och för vilka gällt övergångsbestämmelser som
fortfarande kunde ha betydelse, dessa övergångsbestämmelser tillämpas.
Ett alternativt sätt är därför att komplettera ILP med en generell bestäm-
melse av den innebörd som beskrivits. En sådan bestämmelse innebär att
de skattskyldiga och skattemyndigheterna själva får ta reda på vilka
gamla övergångsbestämmelser som fortfarande skall tillämpas. Även om
det finns en viss risk att någon övergångsbestämmelse av misstag har
fallit bort, anser regeringen att den metod SLK använt är att föredra
framför en generell bestämmelse.

Vissa aktier och andelar

23 §

SLK:s förslag (3 kap. 29 §): Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en hänvisning till vissa övergångsbestämmelser om särskild beräk-
ning av anskaffningsutgift for aktier och andelar. Bestämmelserna gäller
både for lagertillgångar och kapitaltillgångar. SLK har placerat dem
bland de bestämmelser som avser kapitalvinst (48 kap.) och tagit in en
hänvisning här. Regeringen följer SLK:s förslag. I regeringens förslag
har andra stycket lagts till på grund av den ändrade terminologin från
anskaffningsvärde till anskaffningsutgift vid kapitalvinstberäkningen.
Vidare har en redaktionell ändring gjorts.

Prop. 1999/2000:2

715

Till 18 kap.

Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag före mars 1991

24 §

SLK:s förslag (3 kap. 30 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående anslutningsavgifter och anläggningsbidrag kom till år
1990 (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 punkt 17).

För stora avskrivningar före taxeringsåret 1991

25 §

SLK:s förslag (3 kap. 31 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om överavskrivning kom till år 1992 (prop.
1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS 1992:1343).

Till 19 kap.

Värmepannor, hissmaskineri o.d. anskaffade före mars 1991

26 §

SLK:s förslag (3 kap. 32 §): Överensstämmer bortsett från en redaktio-
nell ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående värmepannor, hissmaskineri o.d. kom till år 1990
(prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 punkt 14).

Nyttjanderättshavares förbättringar före mars 1991

27 §

SLK:s förslag (3 kap. 33 §): Överensstämmer bortsett från en redaktio-
nell ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående nyttjanderättshavares förbättringar kom till år 1990
(prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 punkt 16).

Reparation och underhåll med statligt stöd beslutat före år 1992

28 §

SLK:s förslag (3 kap. 34 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

716

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående reparation och underhåll i samband med statliga lån
och bidrag kom till år 1991 (prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, SFS
1991:1832 punkt 1 andra meningen).

Till 20 kap.

Utvinning av naturtillgång påbörjad före april 1981

29 §

SLK:s förslag (3 kap. 35 §): Överensstämmer bortsett från en redaktio-
nell ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående substansminskning kom till år 1981 (prop.
1980/81:104, bet. 1980:81 :SkU40, SFS 1981:256 punkt 2).

Diken och skogsvägar färdiga före mars 1983

30 §

SLK:s förslag (3 kap. 36 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående diken och skogsvägar kom till år 1982 (prop.
1981/82:182, bet. 1981/82:SkU68, SFS 1982:323).

Markanläggningar anskaffade före mars 1991

31 §

SLK:s förslag (3 kap. 37 §): Överensstämmer bortsett från en redaktio-
nell ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående markanläggningar kom till år 1990 (prop.
1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:650 punkt 15).

Till 21 kap.

Äldre skogsinnehav

32 §

SLK:s förslag (3 kap. 38 §): Överensstämmer, bortsett från några re-
daktionella ändringar och att första meningen i tredje stycket har en an-
nan formulering, med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående skogsavdrag kom till år 1979 (prop. 1978/79:204, bet.

Prop. 1999/2000:2

717

1978/79:SkU54, SFS 1979:500 punkt 3) och justerades år 1982 (prop.
1981/82:182, bet. 1981/82:SkU68, SFS 1982:324).

Första meningen i tredje stycket har formulerats om för att bestämmel-
sen skall bli tydligare.

Förvärv av skogsfastighet under år 1981

33 §

SLK:s förslag (3 kap. 39 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
skogsavdrag efter vissa fastighetsförvärv är hämtad från lagen (1982:60)
om beräkning av avdrag på grund av avyttring av skog i vissa fall (bet.
SkU 1981/82:28).

Till 25 kap.

Koncerninterna andelsavyttringar före år 1999

34-36 §§

SLK:s förslag: Bestämmelserna finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna om koncemintema andelsavyttringar är föranledda av ändringar
år 1998 (SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS
1998:1605 och 1998:1606 punkt 4). Vissa justeringar har gjorts i förhål-
lande till lagrådsremissen.

Någon bestämmelse som motsvarar 34 § för uppskov som har med-
getts enligt KÖL behövs inte p.g.a. bestämmelsen i 1 kap. 4 §.

Det avyttrade företaget går upp i ett koncernföretag genom fusion under
tiden 1 januari-19 mars 1999

37 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
14 och 15 §§ lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid an-
delsöverlåtelse inom koncerner ändrades år 1999 (prop. 1998/99:113,
bet. 1998/99:SkU23, SFS 1999:646). Lagen föreslås upphävd i 1 kap.
2 § 33. När en fusion skall anses genomförd framgår av 37 kap. 8 § IL.
Bestämmelsen har lagts till efter lagrådsföredragningen.

Avyttringar med kapitalförlust till närstående företag före år 1999

38 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen i fråga om förlustregeln är föranledd av ändringar år 1998 (SOU

Prop. 1999/2000:2

718

1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606 punkt 3). Prop. 1999/2000:2
Vissa justeringar har gjorts i förhållande till lagrådsremissen.

Till 27 kap.

Fastigheter förvärvade före mars 1983

39 §

SLK:s förslag (3 kap. 42 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Vid regleringen
år 1981 av i vilka fall fastigheter var lagertillgångar i byggnadsrörelse
och handel med fastigheter gavs inga uttryckliga bestämmelser om vad
som skulle gälla för redan förvärvade fastigheter. Bestämmelserna har
emellertid tolkats så att de nya reglerna gäller endast för förvärv fr.o.m.
det första beskattningsår då de nya reglerna tillämpas (RÅ 1982 1:46).
Utgångspunkten är att karaktären vid övergången kvarstår och inte på-
verkas av exempelvis byggnadsarbeten. En uttrycklig regel av den inne-
börden har införts. De nya bestämmelserna kom till år 1981 (prop.
1980/81:68, bet. 1980/81:SkU25 och 47, SFS 1981:295).

En- och tvåfamilj sfastigheter förvärvade före år 1983

40 §

SLK:s förslag (3 kap. 43 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående s.k. byggmästarvillor kom till år 1981 (prop.
1980/81:68, bet. 1980/8 l:SkU25 och 47, SFS 1981:295 punkt 2). Be-
stämmelsen har utformats så att det klart framgår att bosättningskravet
gäller även icke nedskrivna fastigheter och hela åren 1981 och 1982
(RÅ 1985 1:85).

Andelar i fastighetsförvaltande företag förvärvade före år 1983

41§

SLK:s förslag (3 kap. 44 §): Överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående sådana andelar i fastighetsförvaltande företag som
förvärvats före år 1983 kom till år 1981 (prop. 1980/81:68, bet.
1980/81:SkU25 och 47, SFS 1981:295 punkt 3).

719

Lagerfastigheter förvärvade före är 1991

42 §

SLK:s förslag (3 kap. 45 §): Överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från en redaktionell ändring.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående beräkning av anskaffningsvärdet för fastigheter som
blivit lagertillgångar i tomtrörelse, byggnadsrörelse eller handel med fas-
tigheter kom till år 1990 (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS
1990:650 punkt 20).

Till 28 kap.

Pensionsutfästelser före år 1967

43 §

SLK:s förslag (3 kap. 46 §): Överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från några redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att pensionsutfästelser som
har lämnats före år 1967 enligt SOU 1965:41 s. 117 skall låsas till den
31 december 1966. Något ytterligare förtydligande gjordes inte i den ef-
terföljande propositionen. Verket anför att andra stycket kan tolkas så att
indexuppräkning kan beräknas vid framtida pensionsberäkning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna för pensionsutfästelser som lämnats före år 1967 angående be-
räkning av avdrag för avsättning till pensionsstiftelse och för konto-
avsättning samt av disponibla pensionsmedel som skall tas upp som in-
täkt kom till år 1967 (prop. 1967:84, bet. 1967:BevU45, SFS 1967:546).

Riksskatteverket har anfört att andra stycket kan tolkas så att index-
uppräkning kan fa ske även efter den 31 december 1966. Enligt regering-
ens uppfattning har innehållet i andra stycket inte förändrats på grund av
att språket moderniserats något i bestämmelsen i förhållande till dess
lydelse i lagen (1967:546) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370). Något förtydligande behövs därför inte enligt regeringens
bedömning. Regeringen följer SLK:s förslag.

Pensionsutfästelser före år 1976

44 §

SLK:s förslag (3 kap. 47 §): Överensstämmer i sak med regeringens
förslag. Bestämmelsen har dock en annan formulering i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om pensionsutfästelser före år 1976 kom till år 1975
(prop. 1975/76:31, bet. 1975/76:SkU20, SFS 1975:1348, 8 §) och ändra-
des år 1976 (prop. 1976/77:48, bet. 1976/77:SkU14, SFS 1976:1100).

SLK hänvisar i sitt förslag till bestämmelserna i 25 kap. 10 och 15 §§ i
IL. De bestämmelserna som hänvisningen avser har upphävts år 1998

Prop. 1999/2000:2

720

(prop. 1997/98:146, bet. 1997/98:SkU:27, SFS 1998:328). Övergångs-
bestämmelsen har därför formulerats om i regeringens förslag. Genom att
det står att bestämmelserna tillämpas i den omfattning som anges i 8 §
lagen (1976:1100) om ändring i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av
lagen (1975:1347) om ändring i kommunalskattelagen kommer den be-
gränsning som SLK tagit in i andra och tredje styckena att gälla.

Till 29 kap.

Näringsbidrag m.m. före mars 1984

45 §

SLK:s förslag (3 kap. 48 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående näringsbidrag kom till år 1983 (prop. 1982/83:94, bet.
1982/83:SkU44, SFS 1983:311 punkt 1).

Räntebidrag före år 1992

46 §

SLK:s förslag (3 kap. 49 §): Överensstämmer i sak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående avdrag vid återbetalning av räntebidrag kom till år
1991 (prop. 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU10, SFS 1991:1832 punkt 1
första meningen och 1991:1833 punkt 1). Bestämmelserna gäller såväl
näringsfastigheter som privatbostadsfastigheter. Bestämmelsen har place-
rats i anslutning till reglerna om näringsbidrag med en hänvisning från
reglerna avseende 42 kap.

Stöd till kreditinstitut

47 §

SLK:s förslag (3 kap. 50 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Genom lagen
(1993:5) om inkomstskatteregler vid statligt stöd till vissa kreditinstitut
infördes särskilda skatteregler för sådant stöd där återbetalningsplikten
uppställs i förhållande till ägarna och inte till kreditinstitutet som erhöll
stödet (prop. 1992/93:135, bet. 1992/93 :NU 16).

Bakgrunden till lagen var de åtgärder som vidtogs med början under
hösten 1992 för att stärka betalningssystemet och säkerställa kreditför-
sörjningen. Vid lagens tillkomst fanns i propositionen en redogörelse för
hur stödet till banksektorn avsågs bli utformat. Den närmare regleringen
av stödet skedde först senare under året genom lagen (1993:765) om

Prop. 1999/2000:2

721

statligt stöd till banker och andra kreditinstitut (prop. 1992/93:245, bet.
1992/93:NU35). Skattereglerna kunde därför inte kopplas till den lagen
genom en hänvisning men syftet var uppenbarligen att reglera just det då
aktuella stödet.

Lagen om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut har upphört
att gälla den 1 juli 1996 (prop. 1995/96:172, bet. 1995/96:NU25, SFS
1996:589). Lagen om inkomstskatteregler vid statligt stöd till vissa kre-
ditinstitut föreslås upphävd i 1 kap. 2 § 20. Reglerna i den lagen om av-
dragsrätt för återbetalning av mottaget stöd tas in här i 45 §.

Bidrag från Stiftelsen Svenska Filminstitutet före år 1994

48 §

SLK:s förslag (3 kap. 51 §): Överensstämmer bortsett från en redaktio-
nell ändring med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående bidrag från Stiftelsen Svenska Filminstitutet kom till
år 1993 (prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1552). Lagen
(1963:173) om avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet,
m.m. föreslås upphävd i 2 kap. 1 § 8.

Näringsbidrag m.m. från Europeiska gemenskaperna före år 1997

49 §

SLK:s förslag (3 kap. 51 a§): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående näringsbidrag m.m. från Europeiska gemenskaperna
kom till år 1996 (prop. 1996/97:12, bet. 1996/97:SkU7, SFS 1996:1399).

Till 30 kap.

Periodiseringsfonder som övertagits av ett aktiebolag

50 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna för övertagna periodiseringsfonder föranleds av ändrade be-
stämmelser år 1998 (prop. 1997/98:157, bet. 1997/98:SkU30, SFS
1998:643).

Reservfond hos landshypoteksinstitutionen

51 §

SLK:s förslag (3 kap. 52 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

722

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Övergångsbestäm- Prop. 1999/2000:2
melserna angående reservfond hos landshypoteksinstitutionen kom till år
1994 (prop. 1993/94:216, bet. 1993/94:NU27, SFS 1994:762).

Åldre övertaganden avperiodiseringsfond

52 §

SLK:s förslag (3 kap. 53 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag. I SLK:s förslag finns dock en
bestämmelse om övertagande av periodiseringsfonder vid ombildning av
landshypoteksinstitutionen.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
verkan av gjorda övertaganden är hämtad från 7 § PFL. I kommentarerna
till 30 kap. 14 § IL behandlas varför själva övertagandena inte finns med
i IL och varför övergångsbestämmelserna behövs i ILP.

Periodiseringsfonder som övertogs vid ombildningen av landshypo-
teksorganisationen enligt lagen (1994:758) om ombildning av landshy-
poteksinstitutionen har återförts innan inkomstskattelagen skall börja
tillämpas. Bestämmelsen om dessa periodiseringsfonder har därför tagits
bort i regeringens förslag.

Till 33 kap.

Återfört avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv

53 §

SLK:s förslag (3 kap. 55 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Enligt 7 § tredje
stycket RFL skall avdrag göras vid beräkning av det justerade resultatet
för återfört avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv (prop.
1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1536). Eftersom återföring
enligt lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv skall
ske senast vid 2002 års taxering har bestämmelsen förts över till ILP. I
avsnitt 2.53 föreslås att lagen om återföring av avsättning till skatteut-
jämningsreserv skall upphävas.

Till 33 och 34 kap.

Fastighetsförvärv före år 1996

54 §

SLK:s förslag (3 kap. 54 a §): Överensstämmer med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående den särskilda posten efter vissa fastighetsförvärv kom

723

till år 1996 (prop. 1996/97:12, bet. 1996/97:SkU7, SFS 1996:1400 och Prop. 1999/2000:2
1401).

Till 37 kap.

Fusioner mellan ekonomiska föreningar före mars 1956

55 §

SLK:s förslag (3 kap. 58 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående fusioner mellan ekonomiska föreningar före mars
1956 kom till år 1957 (prop. 1957:46, bet. 1957:BevU8, SFS 1957:72).
Angående rättsläget före lagstiftningen, se RN 1955 nr 2:4.

Fusioner mellan jordbrukskassor enligt äldre lag

56 §

SLK:s förslag (3 kap. 59 §): Överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående fusioner enligt den upphävda lagen (1956:216) om
jordbrukskasserörelsen kom till år 1987 (prop. 1986/87:42, bet.
1986/87:SkU40, SFS 1987:657 punkt 2).

Fusioner mellan sparbanker enligt äldre lag och övertagande av
bankrörelse före juli 1987

57 §

SLK:s förslag (3 kap. 60 §): Överensstämmer i princip med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående fusioner enligt den upphävda lagen (1955:416) om
sparbanker och övertagande av ett bankaktiebolags hela bankrörelse kom
till år 1987 (prop. 1986/87:42, bet. 1986/87:SkU40, SFS 1987:657
punkt 3).

Fusioner mellan ekonomiska föreningar enligt äldre lag

58 §

SLK:s förslag (3 kap. 61 §): Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående fusioner enligt den upphävda lagen (1951:308) om

724

ekonomiska föreningar kom till år 1987 (prop. 1987/88:51, bet. Prop. 1999/2000:2
1987/88:SkU10, SFS 1987:1149).

Internationella fusioner och fissioner under åren 1995-1998

59 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Övergångsbestäm-

melsen för internationella fusioner och fissioner är föranledd av att lagen
upphävdes år 1998 (SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5,
SFS 1998:1618).

Fusioner före år 1999

60 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-

melsen för fusioner är föranledd av lagen (1998:1603) om beskattningen
vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser. När lagen infördes
upphävdes bestämmelserna om fusioner i 2 § 4 mom. SIL (SOU 1998:1,
prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606 punkt 2). Nu före-
slås den upphävd i 1 kap. 2 § 34.

Till 38 kap.

Internationella verksamhetsöverlåtelser under åren 1995-1998

61 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-

melsen för internationella verksamhetsöverlåtelser är föranledd av att
lagen upphävdes år 1998 (SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet.
1998/99:SkU5, SFS 1998:1618).

Till 39 kap.

Reserv hos skadeförsäkringsföretag före år 1983

62 §

SLK:s förslag (3 kap. 63 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående äldre fonder hos skadeförsäkringsföretag kom till i
KL år 1982 (prop. 1982/83:24, bet. 1982/83 :NU4, SFS 1982:1087) och
flyttades över till SIL år 1984 (prop. 1984/85:70, bet. 1984/85:SkU23,
SFS 1984:1061 punkt 8).

725

Försäkringstekniska avsättningar för egen räkning före år 2002

63 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s forslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I prop. 1998/99:142
har det föreslagits en ändring i 2 § 6 mom. sjunde stycket SIL av defini-
tionen av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning samt en
övergångsbestämmelse. Definitionen är placerad i 39 kap. 7 § IL. Över-
gångsbestämmelsen har införts efter lagrådsföredragningen.

Anskaffningsutgift för delägarrätter som innehas av investmentföretag

64 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen om anskaffningsutgift på delägarrätter som innehas av invest-
mentföretag vid karaktärsbyte är föranledd av ändringar år 1998 (SOU
1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606 punkt 1).

Till 41 och 42 kap.

Räntekompensation åren 1991-1993

65 §

SLK:s förslag (3 kap. 67 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen avseende räntekompensation kom till år 1993 (prop. 1993/94:50,
bet. 1993/94:15, SFS 1993:1543 punkt 10).

Till 42 kap.

Räntebidrag före år 1992

66 §

SLK:s förslag (3 kap. 68 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en hänvisning till övergångsbestämmelserna om återbetalning av
räntebidrag som uppburits före år 1992. Bestämmelsen avser såväl nä-
ringsfastigheter som privatbostadsfastigheter. Den har placerats i anslut-
ning till reglerna om näringsbidrag och en hänvisning har tagits in här.

Prop. 1999/2000:2

726

Till 43 kap.

Marknadsnoteringfore år 1997

67 §

SLK:s förslag (3 kap. 68 a §): Överensstämmer i huvudsak med rege-
ringens forslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående marknadsnotering kom till år 1996 (prop. 1996/97:45,
bet. 1996/97:SkU13, SFS 1996:1611).

Till 44 kap.

Periodisk ersättning på grund av avyttring före den 1 juli 1984

68 §

SLK:s förslag (3 kap. 69 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående egendomslivränta kom till år 1984 (prop.
1983/84:140, bet. 1983/84:SkU52, SFS 1984:498).

Avyttringar före år 1991 som ej beskattats senast år 1991

69 §

SLK:s förslag (3 kap. 70 §): Överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående avyttringar som skett före år 1991 men inte beskattats
senast vid 1991 års taxering kom till år 1990 (prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:651 punkt 2).

Tillkommande ersättningar vid avyttringar före år 1991

70 §

SLK:s förslag (3 kap.71 §): Överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående tilläggsköpeskillingar vid avyttringar som beskattats
senast vid 1991 års taxering kom till år 1990 (prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU30, SFS 1990:651 punkt 3).

Prop. 1999/2000:2

727

Förvärv från vissa upplösta aktiebolag

71 §

SLK:s förslag (3 kap. 71 a §): Överensstämmer med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen
kommer från 4 § andra stycket lagen (1996:761) om inkomstskatteregler
m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek
(AvL). Se kommentaren till 3 kap. 2 §. I 74 och 91 §§ finns ytterligare
bestämmelser som har flyttats från AvL och som påverkar en kapital-
vinstberäkning.

Till 45 kap.

Fastighetsförvärv från närstående m.fl. före år 1968

72 §

SLK:s förslag (3 kap. 72 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående fastighetsförvärv från närstående m.fl. kom till år
1967 (prop. 1967:153, bet. 1967:BevU64, SFS 1967:748 punkt 7). Den
nuvarande utformningen kan ge anledning till tvekan om vilken som är
den avgörande tidpunkten för inflytande i ett företag resp, delaktighet i
ett dödsbo. Enligt regeringens uppfattning är den avgörande tidpunkten
när det förvärv skedde som under de angivna villkoren inte skall beaktas.

Reparation och underhåll vid statligt stöd

73 §

SLK:s förslag (3 kap. 76 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melser i samband med ändringar av reglerna har införts år 1979 (prop.
1978/79:209, bet. 1979/80:SkUll, SFS 1979:1017), år 1983 (prop.
1983/84:40 bil. 9, 1983/84:BoUl 1, SFS 1983:972), år 1986 (prop.
1986/87:45, 1986/87:SkU15, SFS 1986:1244) och år 1991 (prop.
1991/92:48, 1991/92:60, bet. 1991/92:SkU8, 1991/92:SkU10, SFS
1991:1832 punkt 1 och 1833). I förslaget har bestämmelserna samman-
förts till en generell regel.

Prop. 1999/2000:2

728

Till 45 och 46 kap.

Förvärv från vissa upplösta aktiebolag

74 §

SLK:s förslag (3 kap. 76 a §): Överensstämmer med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
kommer från 5 § andra och tredje styckena lagen (1996:761) om in-
komstskatteregler m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om ak-
tiekapitalets storlek. Se kommentaren till 3 kap. 2 §. Se även bestämmel-
sen om kapitalvinstberäkning i 71 §. Det kan tilläggas att dessa bestäm-
melser ändrades vid utskottets behandling (bet. 1995/96:SkU27 s. 10 f.).

Lagrådet tar upp frågan hur 71 § och paragrafen här i 74 § förhåller sig
till varandra (se Lagrådets yttrande angående 67 och 70 §§ i lagrådsre-
missen). Lagrådets slutsats är att 74 § kompletterar bestämmelserna i
71 §. Regeringen har också utgått ifrån att så är fallet.

I lagrådsremissen skrev regeringen följande. ”För att bestämmelsen
skall passa ihop med den terminologi som används i IL skrivs här om-
kostnadsbeloppet och anskaffningsutgiften i stället för anskaffhingvärdet
i första och andra styckena." Lagrådet menar att när skillnadsbeloppet
beräknas med ledning av aktiebolagets omkostnadsbelopp vid övertagan-
det (andra stycket) och inte, som i dag, aktiebolagets anskaffningsvärde
är det en materiell ändring, som Lagrådet i och för sig kan godta. Rege-
ringen gör följande bedömning. Uttrycken omkostnadsbelopp och an-
skaffningsvärde används i dag många gånger omväxlande för att uttrycka
samma sak. Här kan man ifrågasätta om avsikten verkligen var att det var
anskaffningsvärdet som skulle användas. Oavsett vilket anser regeringen
att det bör vara omkostnadsbeloppet som ingår i beräkningen, vilket Lag-
rådet också godtar.

Lagrådet föreslår en ny lydelse av tredje stycket. Regeringen följer
Lagrådets förslag och skriver om stycket redaktionellt.

Slutligen efterlyser Lagrådet ett klargörande av frågan vad som gäller
när minusposten i andra eller tredje stycket är större än aktiebolagets
omkostnadsbelopp respektive bokförda värde. Detta är en fråga som inte
kan få ett självklart svar vare sig med lagtexten här eller med dagens
lagtext. Det finns inte anledning att här klargöra denna fråga.

Till 46 kap.

Bostadsrätter förvärvade från närstående år 1983

75 §

SLK:s förslag (3 kap. 77 §): Överensstämmer i princip med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående förvärv av bostadsrätter från närstående under

Prop. 1999/2000:2

729

år 1983 kom till år 1983 (prop. 1983/84:67, bet. 1983/84:SkU13, SFS Prop. 1999/2000:2
1983:1043 punkterna 2 och 4).

I lagrådsremissen fanns förslag till ytterligare en regel (72 §) som be-
handlade en bostadsrätt som omfattas av denna paragraf och som tillfaller
en ny ägare genom arv, gåva, bodelning eller på liknande sätt. I SLK:s
förslag fanns en motsvarande bestämmelse i 3 kap. 78 §. Bestämmelsen
har slopats efter förslag av Lagrådet (se Lagrådets yttrande angående 71
och 72 §§ i lagrådsremissen).

Till 48 kap.

Ej marknadsnoterade värdepapper förvärvade före den 2 april 1971

76 §

SLK:s förslag (3 kap. 79 §): Överensstämmer med regeringens förslag,
bortsett från redaktionella ändringar och att det finns en sista mening
med en hänvisning till 44 kap. 19 § (vilket motsvarar 20 § i propositio-
nen) IL.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående vissa äldre värdepappersinnehav kom till i KL år
1976 (prop. 1975/76:180, bet. 1975/76:SkU27, SFS 1976:343 punkt 3)
och överfördes med vissa justeringar till SIL år 1990 (prop. 1989/90:110,
bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:651 punkt 7). Vid överföringen ändrades
den angivna tiden för innehav från fem år till mer än fem år. Eftersom
ändringen inte kommenterats och kan ha berott på ett förbiseende och
kravet på minst fem års innehav stämde överens med tidigare sätt att be-
räkna tidsgränser för innehav har SLK utgått från 1976 års lydelse. Para-
grafen har utformats så att det i stället anges när värdepapperen senast
skall ha förvärvats. Vidare har SLK uttryckligen reglerat vilket värde
som skall användas för värdepapper som var noterade vid utgången av år
1975 men inte vid avyttringen.

I lagrådsremissen finns en hänvisning till kontinuitetsbestämmelsema i
IL när det gäller benefika förvärv. Med det synsätt Lagrådet redovisat i
fråga om den i lagrådsremissen föreslagna 72 § blir också den här me-
ningen obehövlig. Den har därför slopats i propositionen. Regeringen
ansluter sig i övrigt till SLK:s förslag, men gör vissa redaktionella änd-
ringar.

Vissa andelsförsäljningar och återköp under åren 1973 och 1974

77 §

SLK:s förslag (3 kap. 80 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående återköp vid s.k. interna andelsöverlåtelser kom till år
1973 (prop. 1973:207, bet. 1973:SkU76, SFS 1973:1057). I förslaget har

730

lagts till en hänvisning till nionde stycket i 35 § 3 mom. KL eftersom Prop. 1999/2000:2
bestämmelsen berör bara dessa överlåtelser.

Konvertibla skuldebrev förvärvade före den 2 juli 1980

78 §

SLK:s förslag (3 kap. 81 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående konvertibla skuldebrev som innehafts minst fem år
den 1 juli 1985 kom till år 1983 (prop. 1984/85:193, bet. 1984/85:SkU62,
SFS 1985:307 punkt 4).

Andelar i aktiesparfonder förvärvade före april 1984

79 §

SLK:s förslag (3 kap. 82 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen om anskaffningsutgiften för andelar i aktiesparfonder är över-
flyttade från lagen (1990:692) om upphävande av lagen (1978:423) om
skattelättnader för vissa sparformer (prop. 1989/90:110, bet.
1989/90:SkU31).

Optionsskuldebrev förvärvade före den 1 juli 1985

80 §

SLK:s förslag (3 kap. 83 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående kapitalförlust på optionsskuldebrev tillkom år 1983
(prop. 1984/85:97, bet. 1984/85:SkU27, SFS 1985:74 och prop.
1984/85:193, bet. 1984/85:SkU62, SFS 1985:307 punkt 3). I förslaget
har de båda övergångsbestämmelserna slagits samman till en som av-
gränsar såväl bakåt som framåt i tiden de kapitalförluster för vilka av-
dragsförbudet kvarstår.

Aktier förvärvade år 1993 genom skifte av föreningsbank

81 §

SLK:s förslag (3 kap. 84 §): Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om anskaffningsutgiften för aktier som erhållits vid ombildning av före-
ningsbankema till aktiebolag är hämtade från 3 § lagen (1992:1061) om
inkomstskatteregler vid ombildning av föreningsbank till bankaktiebolag
(prop. 1992/93:69, bet. 1992/93:NU7). I 1 kap. 2 § 17 föreslås att lagen
upphävs.

731

Aktier som skiftats ut från löntagarfond

82 §

SLK:s förslag (3 kap. 85 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om anskaffningsutgift för aktier som skiftats ut från löntagarfonderna är
hämtade från lagen (1992:1091) om inkomstskatteregler vid utskiftning
av aktier i vissa fall (prop. 1992/93:108, bet. 1992/93:SkU8). Lagen före-
slås upphävd i 1 kap. 2 § 18. Lagen innehåller också regler om skattefri-
het för de mottagna aktierna. År 1993 (prop. 1992/93:125, bet.
1992/93:SkU24, SFS 1993:151) kompletterades lagen med bestämmelser
om överföring till annat bolag i samma koncern utan skattekonsekvenser
och om anskaffningsutgiften efter sådan överföring. Tillämpningen av
dessa regler begränsades till 1993 och 1994 (i vissa fall även 1995) års
taxeringar. Syftet var emellertid att denna begränsning skulle avse bara
själva överföringarna, inte anskaffningsutgiften efter gjorda överföringar.
Reglerna om anskaffningsutgiften har därför tagits med här.

Fusioner mellan ekonomiska föreningar före år 1993

83 §

SLK:s förslag (3 kap. 86 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna om anskaffningsutgift för andelar i ekonomiska föreningar efter
fusion kom till år 1992 (prop. 1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15, SFS
1992:1344).

Andelar förvärvade vid landshypoteksinstitutionens ombildning
1994/1995

84 §

SLK:s förslag (3 kap. 88 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
anskaffningsutgiften för andelar som erhållits vid ombildning av lands-
hypoteksinstitutionen är hämtad från 3 § lagen (1994:760) om inkomst-
skatteregler vid ombildning av landshypoteksinstitutionen (prop.
1993/94:216, bet. 1993/94:NU27). I avsnitt 2.58 föreslås att lagen skall
upphöra att gälla.

Aktier som erhållits genom utdelning i vissa fall före år 1999

85 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
aktier som delats ut genom s.k. Lex ASEA-utdelning är föranledd av att
bestämmelserna om vad som räknas som Lex ASEA-utdelning ändrades

Prop. 1999/2000:2

732

år 1998 (SOU 1998:1, prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS Prop. 1999/2000:2
1998:1606). I övergångsbestämmelserna till ändringen (punkt 7) står att
äldre bestämmelser i 27 § 2 mom. SIL skall gälla om aktier erhållits ge-
nom utdelning före år 1998. Där finns bestämmelser om anskaffnings-
värde på de mottagna andelarna. Eftersom reglerna i 27 § 2 mom. SIL
inte har ändrats materiellt finns det inte anledning att hänvisa till äldre
regler. Här föreskrivs i stället att de nya reglerna i IL, dvs 48 kap. 8 §,
skall tillämpas. Att det behövs en sådan regel beror på att 48 kap. 8 § IL
bara reglerar sådan utdelning som avses i 42 kap. 16 § IL och vissa av
dessa gamla utdelningar inte alltid omfattas av rekvisiten i det lagrum-
met. (Se också Lagrådets yttrande angående 22 §, som motsvarar 20 § i
lagrådsremissen.)

Till 49 kap.

Internationella andelsbyten under åren 1995—1998

86 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen för internationella andelsbyten som skett under åren 1995-1998
är föranledd av att lagen om inkomstbeskattningen vid gränsöverskridan-
de omstruktureringar inom EG upphävdes år 1998 (SOU 1998:1, prop.
1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1618).

Aktier förvärvade enligt strukturregeln och koncernregeln eller
förlustregeln före år 1997

87 §

SLK:s förslag (3 kap. 90 a §): Överensstämmer i sak med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Denna övergångs-
bestämmelse kom till år 1996 (prop. 1996/97:18, bet. 1996/97:SkU9,
SFS 1996:1227) och reglerar anskaffningsutgifter avseende förvärv som
skett före ikraftträdandet.

Aktier förvärvade enligt strukturregeln före år 1999

88 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen angående aktier som förvärvats genom den s.k. strukturregeln är
föranledd av att den upphävdes år 1998. I SLK:s förslag finns tre över-
gångsbestämmelser angående strukturregeln (3 kap. 89, 90 a och
90 b §§). I likhet med i övergångsbestämmelserna avseende t.ex. kon-
cemintema andelsöverlåtelser i 34 § har regeringen valt att ta in en all-
män bestämmelse om att lydelsen vid bytet skall tillämpas. Då behövs

733

inte någon bestämmelse om de ändringar som skedde år 1994 (prop.
1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS 1994:1859 punkt 11 - 3 kap. 89 § i
SLK:s förslag) och år 1997 (prop. 1996/97:151, bet. 1996/97:SkU27,
SFS 1997:439 - 3 kap. 90 b i SLK:s förslag).

Efterföljande koncernintern andelsavyttring genom fusion under tiden

1 januari-19 mars 1999

89 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna i
19 § lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten
ändrades år 1999 (prop. 1998/99:113, bet. 1998/99:SkU23, SFS
1999:645). När en fusion skall anses genomförd framgår av 37 kap. 8 §
IL. Bestämmelsen har tagits in efter lagrådsföredragningen.

Till 50 kap.

Skatteutjämningsreserv i handelsbolag

90 §

SLK:s förslag (3 kap. 91 §): Överensstämmer i huvudsak med regering-
ens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket föreslår att den sista delen av
meningen formuleras om av förenklingsskäl.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
justering av anskaffningsutgift för andel i handelsbolag med sådan del av
en survavsättning som inte skall återföras till beskattning är hämtad från
9§ lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv (prop.
1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15). Den lagen föreslås upphävd i avsnitt
2.58.

Regeringen delar Riksskatteverkets uppfattning att bestämmelsen fått
en onödigt krånglig utformning. Regeringen har därför formulerat om
bestämmelsen.

Eftersom vissa av de bestämmelser som SLK hänvisar till har flyttats
över till 92-94 §§ i ILP har bestämmelsen kompletterats med en hänvis-
ning även till nämnda bestämmelser.

Förvärv från vissa upplösta aktiebolag

91 §

SLK:s förslag (3 kap. 91 a §): Överensstämmer med regeringens för-
slag, bortsett från redaktionella ändringar.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen är
flyttad från 12 § lagen (1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med an-
ledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek. Se kom-
mentaren till 3 kap. 2 §.

Prop. 1999/2000:2

734

Vissa äldre förvärv

92-94 §§

SLK:s förslag (47 kap. 7-9 §§ IL): Överensstämmer med regeringens
förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Anskaffningsutgif-
ten vid vissa äldre förvärv av andelar i handelsbolag skall, om den skatt-
skyldige inte begär annat, justeras med utgångspunkt i en särskild stick-
dag - nämligen utgången av det beskattningsår som avslutats närmast
före den 1 mars 1988 (bokslutsdagen). Det bokföringsmässiga resultatet
blir avgörande fram till bokslutsdagen men för tiden därefter tillämpas -
om inte annat följer av 93 § - det skattemässiga resultatet.

Bestämmelsen i 92 § är hämtad från 28 § andra och tredje styckena
SIL, dit den år 1990 överfördes från punkt 2 d av anvisningarna till
36 § KL. Denna infördes år 1988 (Ds 1988:4, prop. 1988/89:55, bet.
1988/89:SkU16, SFS 1988:1518). Regeln är en övergångsbestämmelse
men SLK placerade den ändå i lagtexten med motivering att den kunde
väntas fa betydelse under lång tid. Eftersom det numera sällan förekom-
mer i praktiken att bestämmelserna skall tillämpas, väljer regeringen att
ta in dem här i ILP.

Det sista stycket i 92 § har utformats for att markera att den som för-
värvat en andel så tidigt som anges i denna bestämmelse inte kan välja
bort 93 § om den också är tillämplig. Däremot kan den skattskyldige en-
ligt 94 § välja bort båda paragraferna.

Enligt 93 § skall den bokföringsmässiga i stället for den skattemässiga
kapitalvinsten räknas in i den justerade anskaffningsutgiften. Bestämmel-
sen finns i dag i 28 § fjärde stycket SIL, där den placerades år 1990. Före
skattereformen var den placerad i punkt 2 d av anvisningarna till 36 §
KL, där den infördes år 1988.

Innehållet i 94 § är hämtat från 28 § femte stycket SIL. Före 1990 års
skattereform var bestämmelsen placerad i femte stycket punkt 2 d av an-
visningarna till 36 § KL, införd år 1988.

Till 51 kap.

Avyttringar av andelar i svenska handelsbolag före den 21 september
1999

95 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen for avyttringar av andelar i svenska handelsbolag är föranledd av
ett förslag i prop. 1999/2000:6 om ändring i 2 § lagen (1992:1643) om
särskilda regler for beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall.
Den lagen föreslås upphävd i 1 kap. 2 § 19.

Prop. 1999/2000:2

735

Till 53 kap.

Överlåtelser av tillgångar före år 1999

96 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen för överlåtelser av privata tillgångar till underpris är föranledd av
att det infördes sådana regler i 3 § 1 h mom. SIL år 1998 (SOU 1998:1,
prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1606).

(Överlåtelser av tillgångar under tiden 1 januari-19 mars 1999

97 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: År 1999 (prop.
1998/99:113, bet. 1998/99:SkU23, SFS 1999:643) ändrades reglerna i 3 §
1 h mom. SIL i fråga om överlåtelse av kapitalbeskattade tillgångar till
en svensk juridisk person som, direkt eller indirekt, ägs av en utländsk
juridisk person som i sin tur, direkt eller indirekt, ägs av överlåtaren eller
en närstående till honom. Ändringen innebar att bestämmelserna i
53 kap. 7, 8 och 11 §§ IL skall tillämpas i stället för bestämmelserna i
53 kap. 3-5 och 10 §§ IL. För överlåtelser före ikraftträdandet skall de
äldre bestämmelserna tillämpas. Paragrafen har lagts till efter lagrådsfö-
redragningen.

Till 55 kap.

Ersättning för skada som inträffat före maj 1999

98 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen i fråga om försäkringar som ett värdepappersbolag tecknat i en-
lighet med bestämmelserna i lagen om värdepappersrörelse har föresla-
gits i samband med förslaget till lagen om skatteregler för ersättning från
insättningsgaranti och investerarskydd (prop. 1998/99:48, bet.
1998/99:SkU15, SFS 1999:199).

Till 57 kap.

Aktier som förvärvats genom skattefri utdelning före år 1999

99 §

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen avseende aktier som har förvärvats genom skattefri utdelning på
kvalificerade aktier infördes år 1998 (prop. 1998/99:15, bet.
1998/99:SkU5, SFS 1998:1605).

Prop. 1999/2000:2

736

Sparat utdelningsutrymme till och med år 1993

100 §

SLK:s förslag (3 kap. 92 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna i fråga om sparat utdelningsutrymme t.o.m. år 1993 kom till år
1994 (prop. 1993/94:234, bet. 1993/94:SkU25, SFS 1994:778 punkt 4).

Sparat utdelningsutrymme till och med år 1994

101

SLK:s förslag (3 kap. 93 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående kapitalunderlaget vid beräkning av sparat utdelnings-
utrymme kom till år 1994 (prop. 1994/95:25, bet. 1994/95:FiUl, SFS
1994:1859 punkt 6).

Delavyttringföre år 1997

102 §

SLK:s förslag (3 kap. 93 a §): Överensstämmer bortsett från några re-
daktionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående delavyttringar kom till år 1996 (prop. 1996/97:45,
bet. 1996/97:SkU13, SFS 1996:1611). Förslaget avviker på vissa punkter
från nuvarande utformning men tillgodoser enligt regeringens mening det
bakomliggande syftet. Syftet är att sammanläggning med avyttringar som
skett före år 1997 skall fa ske under en elvaårsperiod i enlighet med äldre
bestämmelser.

Till 58 kap.

Försäkringsavtalet och försäkringstekniska riktlinjer

103 §

SLK:s förslag: Finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen angående uttrycken försäkringsavtalet och försäkringstekniska
riktlinjer kom till år 1999 (prop. 1998/99:87, bet. 1998/99:000 SFS
1999:000). Paragrafen har lagts till efter lagrådsgranskningen.

Prop. 1999/2000:2

737

24 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

Till 61 kap.

Äldre ränteförmånliga lån

104 §

SLK:s förslag (3 kap. 94 §): Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet
framhåller önskemål om en närmare precisering av vad som avses med
uttrycket ”närmast motsvarande ränta”.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
äldre ränteförmånliga lån är hämtad från punkt 10 tredje stycket av an-
visningarna till 32 § KL. Den infördes där år 1992 (prop. 1992/93:127,
bet. 1992/93:SkU14, SFS 1992:1596). I bestämmelsen i dess nuvarande
utformning används uttrycket ”närmast motsvarande ränta”. Regeringen
anser inte att uttrycket är oklart. Någon närmare precisering behövs där-
för inte enligt regeringens mening. Regeringen ansluter sig till SLK:s
förslag.

Förmånsbil av 1996 års modell

105 §

SLK:s förslag (3 kap. 94 a §): Överensstämmer med regeringens för-
slag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående förmånsbilar av 1996 års modell kom till år 1996
(prop. 1996/97:19, bet. 1996/97:FiUl, SFS 1996:1208).

Till 62 kap.

Periodiska understöd utfösta före den 9 november 1973

106 §

SLK:s förslag (3 kap. 95 §): Överensstämmer bortsett från några redak-
tionella ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna angående avdragsrätt för äldre periodiska understöd kom till år
1973 (prop. 1973:181, bet. 1973:SkU68, SFS 1973:1113 och 1114).

Till 63 kap.

Särskilt grundavdrag

SLK:s förslag: Bestämmelsen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melsen i fråga om personer födda 1937 eller tidigare kom till år 1998
(prop. 1997/98:152, bet. 1997/98:SfU13, SFS 1998:682). Bestämmelsen
har lagts till efter lagrådsföredragningen.

Prop. 1999/2000:2

738

12.3 Förslaget till lag om ändring i miljöbalken

Prop. 1999/2000:2

10 kap. 3 §

SLK:s forslag: Ändringen finns inte med i SLK:s forslag.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Hänvisningen till
1 kap. 5 § KL har ändrats till 2 kap. 13 § IL.

12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL. Övriga ändringar är redaktionella.

12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt

12 §, 22 § 3 mom., 23 § B och F samt 43 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen är föremål
for översyn inom Finansdepartementet. Det är inte sannolikt att en ny lag
kan komma att träda i kraft tidigare än IL. SLK har därför utarbetat för-
slag till följdändringar som behövs men inte gjort någon språklig bear-
betning. Regeringen följer SLK:s förslag.

I 12 § andra stycket b har basbelopp ändrats till prisbasbelopp. Hän-
visningarna i 12 § femte och nionde styckena samt 22 § 3 mom. till KL
har ändrats till att avse IL. I 12 § sjätte stycket skrivs i stället ut vad hän-
visningen avser. Motsvarande bestämmelse finns nämligen inte med i IL
eftersom syftet uppnås redan genom hänvisningen i 19 § första stycket
ljärde ledet KL (11 kap. 19 § IL). Hänvisningen i 23 § B till SIL har änd-
rats till att avse IL.

22 § 3 mom., 23 § B och F samt 43 § har även ändrats på grund av att
termen förvärvskälla inte används i IL.

Hänvisningarna till lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt i
dess lydelse intill utgången av 1991 har ändrats till att avse den upphävda
lagen.

739

12.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1955:257) om Prop.
inventering av varulager för inkomsttaxeringen

J§

SLK:s forslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL. Regeringen utgår här ifrån lydelsen enligt
prop. 1998/99:130 med anledning av förslaget till ny bokföringslag.

12.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

3 kap. 2 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL och SIL har ändrats till att avse IL.

I andra stycket används det nya uttrycket fåmanshandelsbolag i stället
för fåmansägt handelsbolag. Den mening som reglerar ersättning från
fåmansföretag och fåmanshandelsbolag gäller i dag när ersättningen läm-
nas till ”sådan företagsledare eller delägare i företaget eller denne närstå-
ende person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL”. I den
föreslagna lydelsen hänvisas i stället till IL.

12.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:382)
angående införande av lagen om allmän försäkring

16§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL och begreppet privatbostadsrätt har förts
in i lagen.

12.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1963:587) om
inkomstbeskattning av fideikommissbo, m.m.

2, 2 a, 2 c-2f och 3 §§

SLK:s förslag: Ändringarna finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: SLK valde att inte
föreslå några ändringar i denna lag eftersom bestämmelserna krävde en
sådan omarbetning som SLK inte ansåg vara lämplig att vidta i detta lag-
stiftningsärende. Bestämmelserna har varit föremål för översyn och för-
slag till nya regler finns i prop. 1998/99:114. Regeringen föreslår att de
föreslagna reglerna om beskattning av fideikommissbo anpassas till IL. I

1999/2000:2

740

paragraferna har terminologin anpassats till IL och en hänvisning i 2 f §
till KL ändrats till att avse IL.

I 2 c § finns beträffande innebörden av begreppet skattemässigt värde
en hänvisning till UPL. De termer och uttryck som används i denna lag
har generellt samma betydelse som i IL. Därför föreslås det att 2 c § skall
upphävas. I stället föreslår regeringen att det i en ny 3 § tas in en be-
stämmelse som anger att termer och uttryck har samma betydelse och
tillämpningsområde som i IL.

12.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt, m.m.

1, 3 och 4 a §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
att ändringen i 4 a § inte finns med.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Ändringarna är en
följd av att begreppen skattekronor och skatteören slopas.

12.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m.

11 §
SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL. Övriga ändringar är redaktionella.

12.12 Förslaget till lag om ändring i kupongskattelagen
(1970:624)

1, 4, 17 och 27 §§
SLK:s förslag: Ändringarna finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I allmänmotive-
ringen, avsnitt 4, har regeringen redovisat att kupongskattelagen har varit
föremål för översyn av Kupongskattelagsutredningen och att betänkan-
det, Källskatt på utdelning och royalty till begränsat skattskyldiga (SOU
1999:79) överlämnats i juni i år. Eftersom det inte är troligt att reglerna
kommer att ändras innan IL träder i kraft föreslår regeringen att hänvis-
ningarna till KL och SIL byts ut mot IL i dessa paragrafer.

I lagrådsremissen hade 4 § andra stycket av misstag fallit bort. Stycket
har lagts till här. Vidare har ett nytt sista stycke lagts till i enlighet med
förslaget i prop. 1999/2000:1.

Bestämmelsen i 17 § bygger på begreppet hemortskommun. Eftersom
en sådan inte definieras i fråga om andra juridiska personer än dödsbon,

Prop. 1999/2000:2

741

se kommentaren till 65 kap. 3 § IL och 2 kap. 1 § SBL, behöver den änd-
ras. Det lämpligaste är att uppgifterna vidarebefordras till den skatte-
myndighet som är behörig att fatta beslut i fråga om skatter och avgifter.
Här hänvisas därför till SBL.

12.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam

Anvisningar

till 9 och 13 §§

SLK:s förslag: Ändringarna finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: SLK föreslog inga
ändringar i denna lag med anledning av att lagen var föremål för översyn.
I betänkandet Avskaffa reklamskatten (SOU 1997:53) föreslås att lagen
upphävs. Eftersom reglerna inom reklamskatteområdet inte kommer att
ändras innan IL träder i kraft föreslår regeringen att hänvisningarna till
KL och SIL ändras till att avse IL.

12.14 Förslaget till lagom ändring i lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastighet m.m.

8§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL.

12.15 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1978:401)
om exportkreditstöd

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen innehåller
bestämmelser om exportkreditstöd i form av exportkreditavdrag och ex-
portkreditbidrag och tillämpas på exportkreditavtal som har ingåtts under
tiden den 13 april 1978-den 31 december 1981. Enligt uppgifter från
Exportkreditnämnden som prövar frågan om exportkreditstöd finns inte
längre några avtal på vilka lagen tillämpas och den kan därför upphävas.

Prop. 1999/2000:2

742

12.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

20 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens forslag.
Ändringen i andra stycket finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
20 § om vilken domstol söm prövar mål om betalningssäkring ändrades
år 1997 i samband med att det infördes en ny skattebetalningslag (prop.
1996/97:100, bet. 1996/97:SkU23, SFS 1997:489).

Nuvarande bestämmelse bygger på begreppet hemortskommun. Efter-
som en sådan inte definieras i fråga om andra juridiska personer än döds-
bon, se kommentaren till 65 kap. 3 § IL och 2 kap. 1 § SBL, behöver den
ändras. Det lämpligaste är att behörig länsrätt finns i samma län som det
skattekontor som har handlagt framställningen om betalningssäkring.
Sista meningen i första stycket har med ändrat innehåll brutits ut till ett
nytt andra stycke. I stället för länsrätten i Stockholms län, skall i de fall
som avses i 2 kap. 1 § tredje stycket sista meningen och 2 § femte stycket
sista meningen SBL, den länsrätt inom vars domkrets verkställigheten
kan äga rum pröva målet. Ändringen har gjorts för att få en mer ända-
målsenlig fördelning av ärendena mellan länsrätterna.

12.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:412) om
kommunala indelningsdelegerade

20 £

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Ändringarna i 20 §
är en följd av att begreppen skattekronor och skatteören slopas.

12.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i
rikets indelning i kommuner och landsting

1§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Ändringarna i 1 §
är en följd av att begreppen skattekronor och skatteören slopas.

12.19 Förslaget till lag om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152)

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Prop. 1999/2000:2

743

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: I betänkandet Ra-
tionaliserad fastighetstaxering, del 2 (SOU 1995:148) föreslås att den
nuvarande fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall ersättas av en ny
lag. SLK föreslår trots detta följdändringar i den nuvarande lagen, efter-
som det därefter tillsatts en ny utredning avseende fastighetstaxeringen
(dir. 1997:36). Förslaget innehåller dock bara de nödvändiga ändringarna
av hänvisningar och en samordning med uttryckssätten i IL. Regeringen
följer SLK:s förslag.

1 kap. 5 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Hänvisningen i
första stycket e till SIL har ändrats till att avse IL.

I andra stycket har en bestämmelse med hänvisning till kyrkolagen
(1992:300) tagits bort, eftersom den lagen upphävs den 1 januari 2000.

3 kap. 4 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
SIL har ändrats till att avse IL. Dessutom har uttryckssätten anpassats till
IL.

24 kap. 1 §, 32 kap. 1 § och 38 kap. 1 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
tiden för KL:s ikraftträdande har ersatts med en direkt tidsangivelse.

12.20 Förslaget till lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343)

1§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: När bestämmelser-
na om ackumulerad inkomst integreras i IL behövs här inte någon sär-
skild hänvisning till dem.

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till att
begreppet hemortskommun inte längre används i fråga om andra juridiska
personer än dödsbon ersätts detta av de faktorer som avgör var dessa
skall beskattas.

Prop. 1999/2000:2

744

Prop. 1999/2000:2

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL, SIL, lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad, la-
gen (1998:1601) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten och
lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser
inom koncerner har ändrats till att avse IL. I punkt 1 har dessutom ut-
trycket fåmansägt handelsbolag bytts ut mot fåmanshandelsbolag efter-
som motsvarande byte gjorts i IL. I punkt 3 har hänvisningen avseende
ackumulerad inkomst slopats, se kommentaren till 1 §. I punkt 23 har
bestämmelserna om uppskovsavdrag justerats för att överensstämma med
IL.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL och lagen om uppskovsavdrag vid byte av bostad har ändrats till att
avse IL.

12.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

7 kap. 2 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Ändringarna är en
anpassning till de uttryckssätt som används i IL.

2 kap. 2 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Genom ändringen
hänvisas till IL i stället för till KL.

2 kap. 4 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till

KL, SIL och lagen (1984:947) om beskattning av utländska forskare vid
tillfälligt arbete i Sverige har ändrats till att avse IL.

Första stycket punkten 15 har tagits bort eftersom den inte längre är
aktuell.

I det sista stycket används det nya begreppet fåmanshandelsbolag i
stället för fåmansägt handelsbolag.

745

25 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 2

12.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter

1 kap. 9 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL.

12.23 Förslaget till ändring i lagen (1984:409) om skatt på
gödselmedel

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL.

12.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:410) om
skatt på bekämpningsmedel

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL.

12.25 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1984:947)
om beskattning av utländska forskare vid tillfälligt
arbete i Sverige

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
1-3 och 5 §§ samt 6 § (delvis) har tagits in i IL (11 kap. 22 och 23 §§).
Bestämmelserna i återstående del av 6 § samt 7-12 §§ tas in i den nya
lagen om Forskarskattenämnden. Bestämmelsen i 13 § bör föras över till
LSK.

12.26 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:1052) om
statlig fastighetsskatt

1, 3 och 9 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

746

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna i Prop. 1999/2000:2
paragraferna till KL har ändrats till att avse IL. 9 § har anpassats till IL
genom att ordet beteckningar bytts ut mot termer och uttryck. I förhål-
lande till lagrådsremissen har ett tillägg gjorts i 9 §. Lagrådet har i an-
slutning till 2 kap. 1 § IL anfört att om termer och uttryck i IL inte bara
skall ha samma betydelse utan också samma tillämpningsområde i en
annan lag måste det anges särskilt i den senare lagen. Orden och tillämp-
ningsområde har därför lagts till här (jfr kommentaren till TL, avsnitt
33).

12.27 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986:468) om

avräkning av utländsk skatt

1, 2, 4, 7 och 14 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Riksskatteverket anför att ordet en inte bör sättas
in före utländsk stat i 1 § första stycket b. Om en inkomst blivit beskattad
i flera stater kan förslaget uppfattas som att avräkning endast skall med-
ges för den skatt som har betalats i en utländsk stat och att övrig utländsk
skatt således inte skulle vara avräkningsbar.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna i
1 § till KL och SIL har ändrats till att avse IL. Ändringen i 1 § första
stycket till obegränsat skattskyldig är en anpassning till IL. I regeringens
förslag har ordet en före utländsk stat tagits bort för att undvika att be-
stämmelsen tolkas felaktigt på det sätt Riksskatteverket beskrivit SLK
föreslår ett nytt tredje stycke som en följd av att expansionsfondsskatt
enligt 1 kap. 2 § IL utgör statlig inkomstskatt. Regeringen anser inte att
det finns skäl att undanta expansionsfondsskatten från definitionen av
statlig inkomstskatt vid tillämpning av bestämmelserna i denna lag.

Hänvisningen i 7 £ till SBL har ändrats till att avse IL och till lagen
(1993:1537) om expansionsmedel har ändrats till att avse IL. Ändringen i
första stycket beror på att förvärvskälla och sammanräknad förvärvsin-
komst inte används i IL. I sista stycket i paragrafen har bestämmelsen om
expansionsfondsskatt tagits bort av de skäl som angetts ovan.

Övriga ändringar är redaktionella.

12.28 Förslaget till lag om ändring i
utsökningsregisterlagen (1986:617)

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL. Dessutom har uttrycket fåmansägt han-
delsbolag ändrats till fåmanshandelsbolag eftersom en sådan ändring
gjorts i IL.

747

12.29 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor

SLK:s förslag: Det finns inte någon bestämmelse som motsvarar den i
första stycket 6 utan i stället har det tagits in ett nytt tredje stycke där det
står att i fråga om kommunal och statlig inkomstskatt finns bestämmelser
i 2 kap. 20 § IL.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I SLK:s förslag tas
den materiella regleringen in i IL och här i lagen om homosexuella sam-
bor hänvisas dit. Som framgår av författningskommentaren till 2 kap.
20 § har regeringen valt att behålla den metod som finns i dag, nämligen
att ta in den materiella regleringen här i lagen om homosexuella sambor.

I dag gäller alla bestämmelser som finns om sambor i KL och SIL ock-
så för homosexuella sambor utom den bestämmelse som i regeringens
förslag till IL är placerad i 58 kap. 9 §. I kommentarerna till 2 kap. 20 §
och 58 kap. 9 § har regeringen föreslagit att samtliga bestämmelser om
sambor skall gälla också för homosexuella sambor. Därför behövs det
inte en uppräkning av de lagrum som skall gälla för homosexuella sam-
bor, utan i stället nämns hela IL i punkten 6.

Lagen om uppskovsavdrag vid byte av bostad upphävs i 2 § punkten
22 i ILP. I denna lag tas därför punkten 15 bort.

12.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank

4 kap. 4 §

SLK:s förslag: Ändringen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har bytts ut mot IL.

12.31 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:532) om
tillstånd för anställning på fartyg

1§

SLK:s förslag: Ändringen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har bytts ut mot IL.

12.32 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1989:1035) om särskild insamling av uppgifter från
bostadsrättsföreningar m.fl.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

748

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Uppgiftsskyldig-
heten för bostadsrättsföreningar m.fl. infördes för att skapa underlag för
Bostadsrättsvärderingskommitténs arbete med ett system för taxering och
beskattning av bostadsrättslägenheter och bostadsrättsföreningar (prop.
1989/90:50 s. 108 f.). Kommittén slutförde sitt arbete genom betänkandet
Fastighetstaxering m.m. - Bostadsrätter (SOU 1992:8). Lagen kan såle-
des upphävas.

12.33 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen
(1990:324)

1 kap. 1 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL, SIL och lagen (1993:1537) om expansionsmedel har ändrats till att
avse IL.

1 kap. 3 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL och SIL har ändrats till att avse IL.

Ordet begrepp har bytts ut mot termer och uttryck eftersom en sådan
ändring gjorts i 2 kap. 1 § IL. Ordet innebörd har ersatts med betydelse
vilket bättre stämmer överens med ordvalet i IL. I andra stycket finns ett
tillägg som innebär att bestämmelserna om juridiska personer också skall
tillämpas på handelsbolag och dödsbon i denna lag.

Lagrådet anser att tillägget är onödigt och anför följande. Enligt försla-
get till ny lydelse av 1 kap. 3 $första stycket har termer och uttryck som
används i denna lag samma innebörd som i inkomstskattelagen
(1999:000) och lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt. I ett nytt
andra stycke föreskrivs att bestämmelser om juridiska personer skall till-
lämpas också på handelsbolag och dödsbon. Enligt 2 kap. 3 § första
stycket inkomstskattelagen skall bestämmelserna om juridiska personer
inte tillämpas på dödsbon och svenska handelsbolag. Den bestämmelsen
gäller emellertid inte vid tillämpningen av förevarande lag (jfr vad Lag-
rådet i sitt avgivna yttrande över förslag till inkomstskattelag har anfört i
anslutning till 2 kap. 1 § i den lagen). Som Skattelagskommittén har
framhållit behöver det därför inte föreskrivas i förevarande lag att be-
stämmelser om juridiska personer skall tillämpas på handelsbolag och
dödsbon; det gäller även utan en sådan föreskrift. Däremot behövs en
föreskrift, motsvarande 2 kap. 3 § andra stycket inkomstskattelagen, om
att bestämmelser om juridiska personer skall tillämpas på svenska värde-
pappersfonder; en sådan fond är ju inte en juridisk person. En föreskrift
av detta innehåll bör, i enlighet med Skattelagskommitténs förslag, tas in
i ett andra stycke i 1 kap. 3 § i förevarande lag i stället för den bestäm-
melse i detta stycke som det remitterade förslaget innehåller.

Prop. 1999/2000:2

749

Regeringen gör följande bedömning. Lagrådet har anfört i anslutning
till 2 kap. 1 § IL att föreskrifter om att t.ex. ”bestämmelserna om X skall
tillämpas också på Y” inte är definitioner och således inte omfattas när
det i en annan lag föreskrivs att termer och uttryck som används i den
lagen har samma betydelse som i IL. Lagrådet anser att om man vill att
de begrepp som används i dessa lagar skall ges samma tillämpningsom-
råde som i IL måste det utsägas särskilt. I lagrådsremissen om följdänd-
ringar med anledning av den föreslagna inkomstskattelagen utgick rege-
ringen från att när det i dag står i en lag att begrepp har samma innebörd
eller betydelse som i t.ex. KL eller SIL avses även att begreppen har
samma tillämpningsområde. I dag torde det normalt inte göras åtskillnad
mellan definierade och inte definierade begrepp på det sätt Lagrådet be-
skrivit. Det remitterade förslaget innebar att alla termer och uttryck sku-
lle ha samma betydelse och innebörd som i IL förutom svenska handels-
bolag och dödsbon som reglerades särskilt i andra stycket. Lagrådets
synsätt och förslag innebär dock att bara definierade termer och uttryck
kommer att ha samma tillämpningsområde i denna lag och i IL. Det är
inte avsikten. Regeringen har, mot bakgrund av vad Lagrådet anfört, ing-
et att invända mot att denna åtskillnad görs i IL men föreslår i stället att
första stycket kompletteras med orden och tillämpningsområde. Det in-
nebär att svenska handelsbolag och dödsbon bör läggas till såsom i det
remitterade förslaget eftersom de i TL omfattas av bestämmelserna om
juridiska personer.

3 kap. 3 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Eftersom uttrycket
inkomst av kapital inte används i IL ersätts det med intäkter i inkomst-
slaget kapital. Avsikten är att endast intäkter, och inte avdrag, far beslu-
tas på grundval av kontrolluppgifter.

4 kap. 5 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL.

4 kap. 11 a §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen motsva-
rar 8 § första stycket SAIL. Lagen kom till år 1951 (prop. 1951:170, bet.
1951:BevU62) och 8 § innehöll redan då bestämmelser av i allt väsentligt
motsvarande innehåll. Bestämmelserna har sedan ändrats på grund av
ändringar i förfarandet, senast i samband med införandet av TL år 1990
(prop. 1989/90:74, bet. 1989/90:SkU32, SFS 1990:343). Bestämmelsen

Prop. 1999/2000:2

750

har utformats med utgångspunkt i att frågan alltid avgörs genom om- Prop. 1999/2000:2
prövning.

I övrigt anser regeringen inte att det finns behov av några särregler i
fråga om förfarandet när reglerna om ackumulerad inkomst tas in i IL.
Det skall alltså ingå i taxeringen att pröva att det är fråga om sådan in-
komst på vilken reglerna är tillämpliga, att beloppsgränsema är uppnådda
och fördelningstiden. I skatteberäkningen ingår sedan själva uträkningen
och jämförelsen med vanlig skatteberäkning och med begränsningsre-
geln.

Att reglerna tillämpas först efter ansökan framgår av 66 kap. 2 § IL,
som motsvarar 4 § första meningen SAIL. Återstoden av 4 § är en hän-
visning till LSK och TL, som alltså blir onödig, liksom bestämmelsen i
anvisningarna till 4 § SAIL att ansökan skall göras hos viss skatte-
myndighet. Bestämmelsen i anvisningarna att ansökan bör göras i dekla-
rationen har ingen rättsverkan.

Inte heller behövs bestämmelserna om nedsättning och senare omräk-
ning i 5 och 7 §§ SAIL, eftersom även detta följer av bestämmelserna i
TL och SBL, beträffande omräkning efter omprövning eller taxeringsåt-
gärder av 11 kap. 20 § SBL.

Någon anledning att behålla de särskilda reglerna i 8 § andra stycket
SAIL i stället för de generella omprövningsreglema synes inte heller fö-
religga.

4 kap. 13 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL.

4 kap. 17 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 7 § 5 mom. femte
och sjätte styckena SIL finns bestämmelser om att en ideell förening un-
der högst fem beskattningsår i följd kan medges undantag från det s.k.
fullfölj dskravet, om föreningen avser att genomföra omfattande bygg-
nads-, reparations- eller anläggningsarbeten på en fastighet som brukas
av föreningen. Enligt momentets sjunde stycke skall föreningen taxeras
för de beskattningsår som medgivandet avsett efter de regler som skulle
ha gällt om det inte hade lämnats, om föreningen inte inom föreskriven
tid genomfört den investering för vilken dispensen lämnats. Vidare före-
skrivs att då gäller bestämmelserna om eftertaxering i 4 kap. 19-22 §§
TL.

Bestämmelserna i momentets femte och sjätte stycken har tagits in i
7 kap. 11 § IL. I 7 kap. 12 § IL föreskrivs att om föreningen inte har ge-
nomfört investeringen eller iakttagit något annat villkor i beslutet, är fö-
reningen skattskyldig som om undantaget inte hade medgetts. Däremot
har hänvisningen till bestämmelserna om eftertaxering inte tagits med i
IL. I stället tas det in en bestämmelse här. Bestämmelserna infördes år

751

1977 i punkt 9 av anvisningarna till 53 § KL (DsFi 1975:15, prop.
1976/77:135, bet. 1976/77:SkU45, SFS 1977:572) och flyttades över till
sina nuvarande platser år 1984 (DsFi 1984:9, prop. 1984/85:70, bet.
1984/85:SkU23, SFS 1984:1060 f.).

Att de bestämmelser som gäller for ideella föreningar och skall tilläm-
pas i fråga om registrerade trossamfund infördes år 1999 (prop.
1998/99:38, bet. 1998/99:KU18, SFS 1999:296).

4 kap. 18 och 20 §§

SLK:s förslag: Ändringarna finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Ändringarna i para-
graferna består i att hänvisningen till första stycket i 17 § har tagits bort
eftersom det andra stycket i 17 § upphävdes genom en lagändring år
1991 (prop. 1991/92:43, bet. 1991/92:SkU7, SFS 1991:1902).

4 kap. 23 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Eftersom uttrycket
beskattningsbar förvärvsinkomst i IL i fråga om juridiska personer har
ersatts med beskattningsbar inkomst har regeringen lagt till det nya ut-
trycket här. Liksom i IL ersätts inkomst av kapital med överskott eller
underskott i inkomstslaget kapital.

5 kap. 1, 2 och 13 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Förutom några re-
daktionella ändringar är ändringarna en följd av att termen förvärvs-
källa inte används i IL.

12.34 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen, som tillkom
vid 1990 års skattereform, reglerar den återföring av obeskattade reserver
som skall ske senast vid 1996 års taxering. Den kan därför upphävas.

12.35 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

1§

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

752

Kommentar och skälen för regeringens förslag Ändringarna i para- Prop. 1999/2000:2
grafen är redaktionella.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I inledningen till
paragrafen finns i dag en definition av passiv näringsverksamhet. Be-
greppen passiv och aktiv näringsverksamhet definieras i 2 kap. 23 § IL,
varför det inte behövs någon definition här. När definitionen av passiv
näringsverksamhet flyttades från KL till denna paragraf infördes bestäm-
melsen i första styckets sista mening att bedömningen av om näringverk-
samheten är aktiv eller passiv görs för en förvärvskälla enligt KL (SOU
1991:100, prop. 1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, SFS 1993:1551). När
definitionen av aktiv näringsverksamhet är flyttad till IL framgår det där
att bedömningen görs för varje näringsverksamhet för sig. Bestämmelsen
kan därför tas bort här.

I övrigt har en hänvisning till KL ersatts med en hänvisning till IL.

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 2 kap. 25 § IL fö-
reskrivs att bestämmelserna om egenavgifter skall tillämpas också på
särskild löneskatt enligt denna lag vid tillämpning av IL. IL har ersatt
både KL och lagen (1979:611) om upphovsmannakonto. Det behövs där-
för inte någon motsvarighet till de nuvarande punkterna 1 och 3.

Övergångsbestämmelser

SLK:s förslag: SLK föreslår inga övergångsbestämmelser.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Övergångsbestäm-
melserna har formulerats i enlighet med Lagrådets förslag.

12.36 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket 6
och 7 har uttrycken för anknytning till Sverige, i Sverige bosatt respekti-
ve svensk bytts ut mot obegränsat skattskyldig i enlighet med uttrycks-
sättet i IL.

753

I första stycket 6 och 7 a finns en definition av pensionssparkonto och
kapitalförsäkring. I 12 § finns en generell regel om att begrepp som an-
vänds i KL och SIL har samma betydelse i denna lag. När hänvisningen i
12 § i fortsättningen kommer att avse IL, finns det inte någon anledning
att ha en speciell hänvisning i detta lagrum.

I första stycket 7 b finns en hänvisning till de speciella reglerna om att
vissa utländska försäkringar anses som pensionsförsäkringar. Hänvis-
ningen här måste stå kvar och har ändrats till att avse IL.

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL har ändrats till hänvisningar till IL. Dessutom har, på samma sätt som
genomgående skett i IL, uttryckssättet ”anses som om överlåtande och
övertagande företag utgjort en skattskyldig” ersatts med ”inträder det
övertagande företaget i det överlåtande företagets skattemässiga situa-
tion”.

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen, som
avser avdrag för avkastningsskatt vid inkomsttaxeringen, har tagits in i
16 kap. 17 § IL.

72 f

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL och SIL har ändrats till att avse IL. Ordet begrepp har ersatts med
termer och uttryck i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 1 § IL. I för-
hållande till lagrådsremissen har och tillämpningsområde lagts till. Lag-
rådet har i anslutning till 2 kap. 1 § IL anfört att om termer och uttryck i
IL inte bara skall ha samma betydelse utan också samma tillämpnings-
område i en annan lag måste det anges särskilt i den senare lagen. Orden
och tillämpningsområde har därför lagts till här (jfr kommentaren till TL,
avsnitt 33).

Övergångsbestämmelserna till SFS 1990:661

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig i frågan.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Kommittén har i
huvudbetänkandet föreslagit att lagen (1992:702) om inkomstskatteregler
med anledning av vissa omstruktureringar inom den finansiella sektorn,
m.m. skall upphöra att gälla. Lagen kom till år 1992 (prop. 1991/92:119,
bet. 1991/92:NU32). Förutom regler om inkomstskatt finns i lagen också

Prop. 1999/2000:2

754

bestämmelser om avkastningsskatt (6 §). Dessa reglerar kontinuitet vid Prop. 1999/2000:2
tillämpning av dessa övergångsbestämmelser och har därför förts över
hit.

12.37 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:676) om

skatt på ränta på skogskontomedel m.m.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
skogskontolagen (1954:142) och lagen (1979:611) om upphovsmanna-
konto har ändrats till att avse IL.

12.38 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:692) om
upphävande av lagen (1978:423) om skattelättnader
för vissa sparformer

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: När lagen
(1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer upphävdes år 1990
(prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30, SFS 1990:692) infördes i över-
gångsbestämmelserna regler om anskaffningsvärde för andelar i aktie-
sparfonder enligt den upphävda lagen. Dessa regler har förts över till ILP
(4 kap. 79 §) för att det skall bli lättare att hitta dem.

12.39 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:912) om
nedsättning av socialavgifter

8 och 13 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Ändringarna i 8 och
13 §§ är en följd av att bestämmelserna om hemortskommun för fysiska
personer flyttas över till SBL när IL ersätter KL och SIL.

12.40 Förslaget till lag om ändring i begravningslagen
(1990:1144)

9 kap. 4 §

SLK:s förslag: Ändringen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Ändringen är en
följd av att begreppen skattekronor och skatteören slopas.

755

12.41 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1427) om Prop. 1999/2000:2
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL har ändrats till att avse IL och uttryckssätten har även i övrigt anpas-
sats till IL.

12.42 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:359) om
arvoden till statsråden m.m.

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL.

12.43 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

2, 3 och 5 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna i
paragraferna till KL och SIL har ändrats till att avse IL. I 2 § har uttryck-
et begränsat skatt skyldig införts och som en följd av detta har 3 § andra
stycket blivit onödigt. I samma paragraf har också ordet begrepp ersatts
av termer och uttryck. I förhållande till lagrådsremissen har ett tillägg
gjorts. Lagrådet har i anslutning till 2 kap. 1 § IL anfört att om termer
och uttryck i IL inte bara skall ha samma betydelse utan också samma
tillämpningsområde i en annan lag måste det anges särskilt i den senare
lagen. Orden och tillämpningsområde har därför lagts till här (jfr kom-
mentaren till TL, avsnitt 33).

Uttryckssättet i 5 § första och fjärde styckena har anpassats till ut-
tryckssättet i IL.

12.44 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:591) om
särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl.

2, 3 och 5 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med undantag av några redaktionella
ändringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

756

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna i 2
och 3 §§ till KL och SIL har ändrats till att avse IL.

I 2 § har också ordet begrepp ersatts av termer och uttryck. I förhållan-
de till lagrådsremissen har också ett tillägg gjorts. Lagrådet har i anslut-
ning till 2 kap. 1 § IL anfört att om termer och uttryck i IL inte bara skall
ha samma betydelse utan också samma tillämpningsområde i en annan
lag måste det anges särskilt i den senare lagen. Orden och tillämpnings-
område har därför lagts till här (jfr kommentaren till TL, avsnitt 33).

I 3 § har uttrycket begränsat skatt skyldig införts och som en följd av
detta har 5 § andra stycket blivit onödigt.

12.45 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:687) om
särskild löneskatt på pensionskostnader

3 och 4 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna i
3 § till KL och i 4 § till KL och SIL har ändrats till att avse IL och ut-
tryckssätten har även i övrigt anpassats till IL (se kommentaren till 2 kap.
1 § och 7 kap. 2 § IL). I förhållande till lagrådsremissen har också ett
tillägg gjorts. Lagrådet har i anslutning till 2 kap. 1 § IL anfört att om
termer och uttryck i IL inte bara skall ha samma betydelse utan också
samma tillämpningsområde i en annan lag måste det anges särskilt i den
senare lagen. Orden och tillämpningsområde har därför lagts till här (jfr
kommentaren till TL, avsnitt 33).

12.46 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: År 1996 infördes
dels bestämmelser i 1 § om skyldighet för stadshypotekskassan att föra
över aktierna i Stadshypotek AB till staten vid den tidpunkt och på de
villkor som föreskrevs av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämde, dels en ny 1 a § av innebörd att överföringen inte skulle för-
anleda uttagsbeskattning enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna
till 22 § KL (prop. 1996/97:40, bet. 1996/97:FiUl, SFS 1996:1115).
Överföringen skedde den 12 december 1996 (Fi 96/4394). Bestämmelsen
kan således upphävas.

Prop. 1999/2000:2

757

12.47 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1992:1352) om återföring av allmän
investeringsreserv

SLK:s forslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen innehåller
undantag från bestämmelserna om särskilt tillägg vid återföring av in-
vesteringsreserv. Återföring skall normalt ske senast vid 1999 års taxe-
ring (men skulle i vissa undantagsfall kunna ske så sent som vid 2001 års
taxering). Lagen kan således upphävas i samband med att IL införs.

12.48 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1992:1485) om beräkning av statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomst vid 1994 och 1995 års taxeringar

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen innehåller
särskilda regler för beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsin-
komster vid 1994 och 1995 års taxeringar och kan därför upphävas.

12.49 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1993:672)
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på
bostadshus

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen innehåller
bestämmelser om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete under
tiden den 15 februari 1993-den 31 december 1994 och kan därför upp-
hävas.

12.50 Förslaget till lag om ändring i lagen om
bostadsbidrag (1993:737)

4, 4 a, 4 b och 7 ££

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag bortsett från
några redaktionella ändringar och att punkten som behandlar utomlands
bosatta personer har kommit till genom senare lagstiftning.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Två nya paragrafer,
4 a § och 4 b §, har införts och uttryckssätten i 4 och 7 §§ ändrats, allt för
att anpassa till uttryckssätten i IL. Hänvisningarna i 4 § till KL och SIL
har ändrats till att avse IL.

Prop. 1999/2000:2

758

12.51 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:931) om
individuellt pensionssparande

3 kap. 2 § samt 4 kap. 1 och 4 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL har ändrats till att avse IL.

12.52 Förslaget till lag om upphävande av lagen

(1993:1519) om avdrag för kostnader för bilresor till
och från arbetsplatsen vid 1995-1997 års taxeringar

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen, som inne-
håller beloppet för avdrag vid 1995-1997 års taxeringar för utgifter för
arbetsresor med egen bil, kan upphävas i anslutning till att IL antas.

12.53 Förslaget till lag om upphävande av lagen

(1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv

SLK:s förslag: SLK föreslår att bestämmelserna i lagen anpassas till IL.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen, som inne-
håller bestämmelser om återföring av skatteutjämningsreserv, kan upp-
hävas i nära anslutning till att IL införs. Skatteutjämningsreserven skall
återföras normalt vid 2001 års taxering (undantagsvis vid 2002 års taxe-
ring). Lagen föreslås därför upphävas vid utgången av år 2001. Den upp-
hävda lagen skall tillämpas på 2002 och tidigare års taxeringar.

12.54 Förslaget till lag om ändring i ordningslagen
(1993:1617)

3 kap. 26 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
SIL har ändrats till att avse IL.

12.55 Förslaget till lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200)

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

759

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna i

1 kap. 4 och 14 §§, 2 kap. 7 §, 3 kap. 11a och 27 §§, 4 kap. 1, 3 och
8 §§, 6 a kap. 2 §, 8 kap. 9 § och 13 kap. 13 § till KL och/eller SIL har
ändrats till att avse IL.

Avsikten med hänvisningen från 4 kap. 1 § till 13 kap. IL är att nuva-
rande tillämpning skall behållas i avvaktan på resultatet av utredningen
(Fi 1999:03) om översyn av reglerna om skattskyldighet i mervärdes-
skattelagen m.m. (dir. 1999:10). Detsamma gäller de föreslagna ändring-
arna i 4 kap. 8 §. Utredningen skall se över bl.a. mervärdesskattelagens
yrkesmässighetsbegrepp.

I 2 kap. 7 § har omsättningstillgång bytts ut mot lagertillgång för att fa
överensstämmelse med terminologin i IL.

12.56 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om
bostadstillägg till pensionärer

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL har ändrats till att avse IL. Regeringen anser att den nuvarande hän-
visningen till 33 § 1 mom. KL innefattar också begränsningarna i 33 §

2 mom. KL och regleringen i anvisningarna till 33 § KL. Bestämmelsen
har utformats i enlighet härmed.

12.57 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

28 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.
Ändringen i det nya andra stycket finns inte med i SLK:s förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Nuvarande be-
stämmelse om hemortskommun behöver ändras eftersom en sådan inte
definieras i fråga om juridiska personer. Det lämpligaste är att ärendet
skall handläggas av den länsrätt inom vars domkrets ärendet om den sär-
skilda tvångsåtgärden har handlagts. Sista meningen i första stycket har
förts över med ändrat innehåll till ett nytt andra stycke. I stället för läns-
rätten i Stockholms län, skall i de fall som avses i 2 kap. 1 § tredje styck-
et sista meningen och 2 § femte stycket sista meningen SBL, den länsrätt
inom vars domkrets beslut om åtgärd skall verkställas eller har
verkställts. Ändringen har gjorts för att fa en mer ändamålsenlig fördel-
ning av ärendena mellan domstolarna.

Prop. 1999/2000:2

760

12.58 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:760) Prop. 1999/2000:2
om inkomstskatteregler vid ombildning av
landshypoteksinstitutionen

SLK:s forslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I lagen
(1994:760) om inkomstskatteregler vid ombildning av landshypoteksin-
stitutionen finns regler om skattefrihet för låntagare som fick andelar vid
ombildningen vid årsskiftet 1994/95 av landshypoteksinstitutionen och
om anskaffningsvärdet för andelama. Lagen kom till år 1994 (prop.
1993/94:216, bet. 1993/94:NU27). Bestämmelsen om skattefrihet är inte
längre aktuell medan bestämmelsen om anskaffningsvärde har betydelse
även i framtiden. Bestämmelsen har förts över till ILP (4 kap. 84 §) för
att det skall bli lättare att hitta den.

Lagen kan upphävas eftersom 3 § flyttas över till ILP. I 2 § finns be-
stämmelser om att avsättningar till reservfonden skall återföras senast vid
2002 års taxering. Den bestämmelsen skall dock alltjämt tillämpas vid
2002 och tidigare års taxeringar.

12.59 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1994:774)
om beskattning av vinstutdelning vid 1995 års
taxering

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen, som inne-
håller särskilda regler för beskattning av utdelning vid 1995 års taxering,
kan numera upphävas.

12.60 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1065) om
ekonomiska villkor för riksdagens ledamöter

5 kap. 1 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till

KL har ändrats till att avse IL.

12.61 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1744) om

allmän pensionsavgift

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

761

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Hänvisningen i 3 $
första stycket till KL har ändrats till att avse IL.

12.62 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om
skatt på energi

1 kap. 4 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL.

12.63 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1994:1852) om beräkning av statlig inkomstskatt på
förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen, som inne-
håller särskilda regler för beräkning av statlig inkomstskatt på för-
värvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar, kan upphävas i anslutning
till att IL antas.

12.64 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I 2 kap. 25 § IL har
tagits in en bestämmelse om tillämpningen av termen egenavgifter. Av
den följer att bestämmelserna om egenavgifter skall tillämpas också på
allmän löneavgift. IL har ersatt KL och lagen (1979:611) om upphovs-
mannakonto. Det behövs därför inte någon bestämmelse som motsvarar
punkterna 1 och 3 i 4 §.

12.65 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1995:1623) om skattereduktion för
riskkapitalinvesteringar

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen innehåller
bestämmelser om skattereduktion för utgifter för aktieförvärv under år
1996 och kan således upphävas.

Prop. 1999/2000:2

762

12.66 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1996:725) Prop. 1999/2000:2
om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete på

bostadshus

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen innehåller
bestämmelser om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbeten under
tiden den 15 april 1996-den 31 mars 1999 och kan således upphävas i
anslutning till att IL antas.

12.67 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:761) om
inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade
bestämmelser om aktiekapitalets storlek

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Svenska Revisorsamfundet SRS anför att på kort
sikt kommer det att vara svårt att bilda sig en uppfattning om vilka över-
gångsbestämmelser som gäller varför de bör hållas samman i en lag.
Samfundet har inget att erinra mot SLK:s förslag såsom en långsiktig
lösning.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen innehåller
regler om skatteeffekter vid övertagande av verksamheten i ett upplöst
aktiebolag vars aktiekapital inte höjts till minst 100 000 kronor före ut-
gången av år 1998. Lagen infördes år 1996 (Ds 1995:81, prop.
1995/96:168, bet. 1995/96:SkU27).

Ett antal av bestämmelserna reglerar vad som gäller i anslutning till att
verksamheten tas över. Sådana regler behövs inte längre när IL har trätt i
kraft, varför regeringen föreslår att de upphävs.

Andra regler innehåller bestämmelser om skattemässig kontinuitet.
SLK föreslår att de flesta sådana regler som gäller inkomstskatt skall
flyttas till ILP. Bestämmelserna i 8 § första stycket, 10 § andra stycket,
11 § andra stycket och 15 § gäller emellertid bara under en kortare, över-
blickbar tid. Dessa paragrafer låter SLK stå kvar i sin helhet i denna lag,
så att de kan upphävas när bestämmelserna inte längre är aktuella.

Bestämmelser om vissa andra skatter i 6 §, 8 § andra stycket och 9 §
behålls. I 3 § finns en bestämmelse om uttagsbeskattning vid övertagan-
det som gäller såväl inkomstskatt som mervärdesskatt. SLK föreslår att
hela paragrafen upphävs.

Svenska Revisorsamfundet SRS anser att det blir svårare att ha över-
blick över reglerna när de splittras upp på flera lagar. Regeringen har i
och för sig förståelse för samfundets invändning. Regeringen anser dock
att svårigheterna inte skall överdrivas. Reglerna som flyttas kommer att
finnas i ILP. Det blir således bara två lagar som den skattskyldige måste
känna till. Det är vidare, enligt regeringens bedömning en fördel om de
regler som behandlar inkomstbeskattningen, i möjligaste mån är samlade
i IL och ILP. Regeringen följer därför SLK:s förslag.

763

1§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL och SIL har ändrats till att avse IL.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lydelsen i den pa-
ragraf som anger förutsättningarna för att lagen skall tillämpas har be-
hållits och därför har här bara lagts till den upphävda kommu-
nalskattelagen.

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen reglerar
vad som gäller vid övertagandet - bl.a. uttagsbeskattning - varför den
inte behövs.

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första stycket
finns bestämmelser om vad som gäller vid övertagandet - bl.a. i fråga om
kapitalvinst och kapitalförlust - varför de inte behövs.

Bestämmelsen i andra stycket om skattemässig kontinuitet vid beräk-
ning av kapitalvinst flyttas till 4 kap. 71 § ILP.

5§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen i
första stycket - om tillämpning av punkterna 4 och 5 av anvisningarna till
22 § KL - behövs inte eftersom den reglerar vad som gäller vid över-
tagandet.

Andra och tredje styckena om beräkning av anskaffningsvärdet för pri-
vatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter flyttas till 4 kap. 74 § ILP.

7§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första, tredje och ljärde styckena behövs inte. Bestämmelsen i andra
stycket om skattemässig kontinuitet i fråga om värdeminskningsavdrag
m.m. på byggnader, markanläggningar och inventarier flyttas till 3 kap.
2 § ILP. Detsamma gäller bestämmelsen i sista stycket om de intäkter
och avdrag som varit hänförliga till aktiebolaget.

Prop. 1999/2000:2

764

Prop. 1999/2000:2

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Bestämmelserna i
första och andra styckena kan bara bli tillämpliga under en kortare, över-
blickbar tid, varför de behålls med nuvarande lydelse.

Också bestämmelsen i tredje stycket kan bara tillämpas under en korta-
re tid, varför den inte flyttas över till ILP. Eftersom den innehåller en
hänvisning till KL måste den emellertid ändras så att hänvisningen görs
till IL. Avsikten synes vara att begränsa avdragsrätten endast för nystar-
tad verksamhet (prop. 1995/96:168 s. 38), dvs. inte för litterär, konstnär-
lig eller liknande verksamhet. Här hänvisas därför inte till 62 kap. 4 § IL.

Bestämmelsen i dagens Jjärde stycke reglerar vad som gäller det första
beskattningsåret då verksamheten redovisas hos övertagaren. Det behövs
därför inte.

72 £

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen inne-
håller en bestämmelse om beräkning av det justerade ingångsvärdet för
en andel i ett handelsbolag. Den flyttas över till 4 kap. 91 § ILP.

13 och 14 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna
om beräkning av räntefördelningsunderlaget och om expansionsmedel
behövs inte när IL träder i kraft. De föreslås därför upphävda.

16§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen gäl-
ler uppgiftslämnande när övertagaren första gången skall deklarera för
den övertagna verksamheten. Den kan därför upphävas.

18 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL och SIL har ändrats till att avse IL. Vidare har ordet begrepp bytts ut
mot termer och uttryck samt orden och tillämpningsområde lagts till (jfr
2 kap. 1 § IL). Tillägget har gjorts med anledning av Lagrådets yttrande
till 2 kap. 1 § IL.

765

12.68 Lagen (1996:810) om registrering av
riksdagsledamöters åtaganden och ekonomiska
intressen

10 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL.

12.69 Förslaget till lag om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd

25 f

SLK:s förslag: Överensstämmer, bortsett från en senare lagändring med
regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Uttryckssättet i pa-
ragrafen har ändrats för att anpassa till uttryckssätten i IL och hänvis-
ningarna till KL och SIL har ändrats till att avse IL. Bestämmelsen änd-
rades senast år 1999 (prop. 1998/99:78, bet. 1998/99:SfU9, SFS
1999:396).

12.70 Förslaget till lag om upphävande av lagen
(1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i
vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Lagen innehåller
bestämmelser om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997—
2001 års taxeringar och kan således upphävas i anslutning till att IL an-
tas.

12.71 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:323) om
statlig förmögenhetsskatt

1§

SLK:s förslag: Överensstämmer i princip med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL och SIL har ändrats till att avse IL.

I 1 § har ordet begrepp ersatts av termer och uttryck. I förhållande till
lagrådsremissen har ett tillägg gjorts. Lagrådet har i anslutning till 2 kap.
1 § IL anfört att om termer och uttryck i IL inte bara skall ha samma be-

Prop. 1999/2000:2

766

tydelse utan också samma tillämpningsområde i en annan lag måste det
anges särskilt i den senare lagen. Orden och tillämpningsområde har där-
för lagts till här. Normalt omfattar termerna och uttrycken i IL såväl
svenska som utländska företeelser. Om bara svenska företeelser avses
anges det särskilt, t.ex. svenska handelsbolag och svenska värdepappers-
fonder. Av bestämmelserna i denna paragraf följer att även om IL bara
omfattar svenska företeelser gäller det inte vid tillämpningen av bestäm-
melserna i denna lag. Utländska företeelser omfattas av bestämmelserna
om inte annat anges i denna lag eller framgår av sammanhanget.

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till in-
nehållet i 1 § tredje stycket har paragrafhänvisningama tagits bort när det
gäller sådana termer och uttryck som finns med i listan i 2 kap. 1 § IL. I
första stycket 1 har det nya begreppet privatbostadsrätt förts in. Första
stycket 2 har justerats eftersom en sådan begäran som avses där avser
karaktären av privatbostad. Ändringarna i första stycket 6 och 7 beror på
att begreppen delägarrätt och fordringsrätt förts in i IL och definierats
där.

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL.

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL och SIL har ändrats till att avse IL. Dessutom har begreppen begrän-
sat och obegränsat skattskyldig som används i IL förts in varigenom
första stycket 3 och andra stycket första meningen kunnat slopas.

7 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Begreppet begrän-
sat skattskyldig har förts in även här.

11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Det nya begreppet
privatbostadsrätt har förts in här.

Prop. 1999/2000:2

767

12 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen for regeringens förslag: Hänvisningarna till
SIL har delvis ersatts med de nya begreppen delägarrätt och fordrings-
rätt, delvis ändrats till att avse IL.

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL har ändrats till att avse IL och uttryckssätten har anpassats till IL.

21-23 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till att
samtaxeringsreglema i KL inte tagits med i IL, har i lagrådsremissen en
motsvarande reglering införts i två nya paragrafer, 22 och 23 §§, medan
nuvarande 22 § fatt beteckningen 24 §.

Lagrådet anför följande. Bestämmelserna i 21-23 §§ om sambeskatt-
ning utgör en osystematisk blandning av regler om vilka personer som
skall sambeskattas, vilka beskattningsår som sambeskattning skall ske
och hur förmögenheten skall beräknas vid sambeskattning. Regleringen
skulle enligt Lagrådets mening bli mer överskådlig, om bestämmelserna i
21 § första stycket samt 22 och 23 §§ samlas i en paragraf medan be-
stämmelserna i 21 § andra och tredje styckena förs över till en följande
paragraf. Dessa nya paragrafer far då betecknas 21 och 22 §§ samtidigt
som den föreslagna 23 § far utgå.

Lagrådet anför vidare att i 1 § tredje stycket föreskrivs att termer och
uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i inkomst-
skattelagen. Begreppet makar har inte definierats i den lagen. Enligt vad
Lagrådet har förordat i sitt yttrande över förslag till inkomstskattelag
skall bestämmelser om makar i den lagen dock tillämpas också på sam-
bor som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft
barn tillsammans. Vill man att termen makar skall tillämpas på motsva-
rande sätt i förevarande lag, bör bestämmelsen i 1 § tredje stycket
kompletteras med en föreskrift om att termer och uttryck i denna lag skall
ges samma tillämpning som i inkomstskattelagen (jfr Lagrådets kom-
mentar till 2 kap. 1 § i den lagen). Enligt Lagrådets mening är det emel-
lertid i detta fall en bättre lösning att i reglerna om sambeskattning räkna
upp alla de personer som skall sambeskattas.

Regeringen har formulerat bestämmelserna i 21 och 22 §§ i enlighet
med Lagrådets förslag. Nuvarande 22 § får beteckningen 23 §.

Bestämmelserna i 21 § andra stycket första meningen motsvarar 65 §
andra stycket och punkt 2 av anvisningarna till 65 § KL. Det förra lag-
rummet infördes år 1952 (prop. 1952:213, bet. 1952:BevU50, SFS

Prop. 1999/2000:2

768

1952:405) och det senare år 1960 (prop. 1960:76, bet. 1960:BevU40,
SFS 1960:172).

Bestämmelserna tredje meningen motsvarar 65 § tredje stycket KL
som också kom till år 1960 (förarbeten, se föregående stycke).

Bestämmelserna i Jjärde meningen motsvarar 65 § Jjärde stycket KL
som har funnits med sedan KL:s tillkomst.

Bestämmelsen om barns ålder i tredje stycket Jörsta meningen motsva-
rar 65 § första stycket första meningen KL. Bestämmelsen fanns med
redan vid KL:s tillkomst men då var den avgörande tidpunkten ingången
av taxeringsåret. År 1945 ändrades tidpunkten till den 1 november året
före taxeringsåret (prop. 1945:370, bet. 1945:BevU65, SFS 1945:897).
Med hänsyn till att det här aldrig kan vara fråga om annat beskattningsår
än kalenderåret har uttrycket den 1 november beskattningsåret använts.

12.72 Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:324) om
begränsning av skatt

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
KL och SIL har ändrats till att avse IL och uttryckssätten har anpassats
till IL.

I paragrafen har ordet begrepp ersatts av termer och uttryck. I förhål-
lande till lagrådsremissen har och tillämpningsområde lagts till. Lagrådet
har i anslutning till 2 kap. 1 § IL anfört att om termer och uttryck i IL
inte bara skall ha samma betydelse utan också samma tillämpningsområ-
de i en annan lag måste det anges särskilt i den senare lagen. Orden och
tillämpningsområde har därför lagts till här. Normalt omfattar termerna
och uttrycken i IL såväl svenska som utländska företeelser. Om bara
svenska företeelser avses anges det särskilt, t.ex. svenska handelsbolag
och svenska värdepappersfonder. Av bestämmelserna i denna paragraf
följer att även-om IL bara omfattar svenska företeelser gäller det inte vid
tillämpningen av bestämmelserna här. Utländska företeelser omfattas av
bestämmelserna om inte annat anges i denna lag eller framgår av sam-
manhanget.

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Begreppet obegrän-
sat skattskyldig som införts i IL har tagits in här.

4§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningen till
skattebetalningslagen (1997:483) har ändrats till att avse IL.

Prop. 1999/2000:2

769

12.73 Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

1 kap. 3 §

SLK:s förslag : Ändringen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I paragrafen har en
ny sista mening lagts till av vilken det framgår att vid tillämpning av be-
stämmelserna i denna lag avses med juridisk person även dödsbon och
handelsbolag. Lagrådet anför att tillägget är onödigt och hänvisar till vad
det anfört i anslutning till TL. Regeringen har i stället här i första me-
ningen, såsom i 1 kap. 3 § TL, kompletterat med orden och tillämpnings-
områden (se kommentaren till 1 kap. 3 § TL)

1 kap. 6 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL och SIL har ändrats till att avse IL och uttryckssätten har anpassats
till IL. I definitionen av näringsverksamhet har strukits ”om den är skat-
tepliktig här i landet”. Enligt författningskommentaren när bestämmelsen
infördes (prop. 1996/97:100 s. 521) har begreppet utvidgats till att också
omfatta sådan verksamhet som kan bedrivas här i landet av någon som
inte är skattskyldig här men som, om verksamheten bedrivits av någon
här skattskyldig, varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet. Efter-
som bestämmelsen i 13 kap. IL inte innehåller någon inskränkning att
den gäller bara för verksamhet som skall tas upp till beskattning här i
landet behövs inte tillägget. Även om verksamheten bedrivs utomlands är
den ju av sådant slag att den räknas till inkomstslaget näringsverksamhet
enligt 13 kap.

2 kap. 1 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från redaktionella ändringar
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Av kommentaren
till 65 kap. 3 § IL framgår att det inte finns någon definition av begreppet
hemortskommun i IL. I stället hänvisas till 2 kap. 1 § SBL. Regleringen
ändras inte materiellt, utan i denna paragraf förs bara in ordet hemorts-
kommun.

Bestämmelserna om hemortskommun finns i dag i 66 § KL och anvis-
ningarna till paragrafen. I 14 § SIL finns en hänvisning dit. Bestämmel-
serna har funnits i 66 § KL med anvisningar alltsedan lagens tillkomst.
Bestämmelsen i andra styckets första mening kommer från 66 § första
stycket och den i andra meningen från 66 § andra stycket KL för bosatta
och från punkt 1 av anvisningarna till 66 § KL för dem som vistas här
stadigvarande. Dessa bestämmelser har i stort sett varit materiellt oför-
ändrade sedan år 1945 (prop. 1945:370, bet. 1945:BevU65, SFS

Prop. 1999/2000:2

770

1945:897). Bestämmelsen i tredje meningen om väsentlig anknytning
lades till år 1986 (prop. 1986/87:30, bet. 1986/87:SkU5, SFS 1986:1113).

Det kan tilläggas att i bestämmelserna om juridiska personer i 2 kap.
2 § tas inte in några bestämmelser om hemortskommun, eftersom det inte
finns något behov av sådana. I fråga om dödsbon finns det emellertid
bestämmelser om hemortskommun i 65 kap. 3 § IL.

2 kap. 2 §

SLK:s förslag: Ändringen finns inte med i SLK:s förslag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I första-tredje
styckena har av förenklingsskäl lagts till att det avgörande är var den ju-
ridiska personens huvudkontor respektive säte var beläget den 1 novem-
ber året före det då beslutet skall fattas. Ändringen innebär att samma
skattemyndighet blir behörig att besluta i ärenden rörande den skattskyl-
dige även om huvudkontoret eller sättet flyttas till en annan ort under
året. I det nya jjärde stycket anges i första meningen i fråga om juridiska
personer som har bildats efter den 1 november året före det år då beslutet
skall fattas, att beslutet fattas av skattemyndigheten i den region där hu-
vudkontoret eller sätet var beläget då den juridiska personen bildades. I
andra meningen har gjorts ett förtydligande avseende dödsbon. Om den
avlidne har bytt folkbokföringsort efter den 1 november året före döds-
fallsåret skall beslut året efter dödsfallsåret fattas av skattemyndigheten i
den region där den avlidne senast var folkbokförd.

2 kap. 3 §

Bestämmelsen blir onödig på grund av ändringarna som föreslås i 2 §.

3 kap. 1 §

SLK:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Ändringen är en
följd av förslaget till ändring i 2 kap. 1 §.

4 kap. 13 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Ändringarna är en
följd av att begreppet fåmansägt handelsbolag har ersatts med fåmans-
handelsbolag i IL.

5 kap. 2 och 3 ££

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL och SIL har ändrats till att avse IL. I vissa fall har hänvisningarna
ersatts av en uttryckligare reglering.

Prop. 1999/2000:2

771

5 kap. 4, 9 och 11 §§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: I KL används ut-
trycket bosatt också för den som har väsentlig anknytning till Sverige (se
punkt 1 av anvisningarna till 53 § KL) och för den som stadigvarande
vistas här (se 68 § KL). Enligt 69 § KL gäller bestämmelserna om bo-
satta också på bl.a. svenska medborgare som tillhör svensk beskickning i
utlandet. I IL används begreppet bosatt för en mer begränsad grupp,
nämligen för dem som verkligen är bosatta här. När även andra grupper
avses används begreppet obegränsat skattskyldig, se kommentaren till 3
kap. 3 och 4 §§ IL. Här i SBL avses det vidare begreppet, varför här har
ändrats till obegränsat respektive begränsat skattskyldig.

I 9 § 4 har dubbelbeskattningsavtal bytts ut mot skatteavtal eftersom
det är den termen som används i IL.

8 kap. 4, 5, 17, 19 och 23 §§ samt 9 kap. 2 §

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från några redaktionella änd-
ringar med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL och SIL har ändrats till att avse IL. I 8 kap. 5 § behövs det ingen
hänvisning till IL i fråga om sjöinkomst eftersom termer som används i
denna lag enligt 1 kap. 3 § har samma innebörd som i bl.a. IL, där be-
greppet sjöinkomst definieras.

11 kap. 9 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Eftersom bestäm-
melserna om skattereduktion flyttas över från 11 § till 65 kap. 9-11 §§ IL
ändras hänvisningen till att avse IL.

11 kap. 11 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i
första stycket om skattereduktion för underskott i inkomstslaget kapital
har flyttats till 65 kap. 9 § IL. Bestämmelserna i andra stycket om skatte-
reduktion för allmän pensionsavgift har flyttats till 65 kap. 10 § IL.
Tredje stycket om skattereduktion för dem som har sjöinkomst har flyt-
tats till 65 kap. 11§ IL. Bestämmelserna i fjärde stycket om i vilken ord-
ning skattereduktionerna skall ske är flyttad till 65 kap. 12 §. Förslaget
här utgår i från förslaget till ändring i SBL i prop. 1999/2000:1.

11 kap. 12 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Prop. 1999/2000:2

772

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen om
beräkningen av kommunal inkomstskatt flyttas över till 65 kap. 3 § IL.

11 kap. 14 §

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Begreppen bosatt
och stadigvarande vistas här har ersatts av obegränsat skattskyldig, se
kommentaren till 5 kap. 4, 9 och 11 §§.

Ansvar vid sammanläggning eller delning av värdepappersfonder

12 kap. 9 a §

SLK:s förslag: Bestämmelsen och rubriken finns inte med i SLK:s för-
slag.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Bestämmelsen
kommer från 2 § andra och tredje meningarna i lagen (1993:541) om in-
komstbeskattning vid ombildning av värdepappersfonder. Den lagen fö-
reslås upphävd i 1 kap. 2 § ILP. Resten av 2 § har tagits in i 39 kap. 20 §
IL. I kommentaren till den paragrafen finns en motivering till varför det
tas in en bestämmelse här.

12.74 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension

Eftersom lagen infördes år 1998 finns ändringarna inte med i SLK:s för-
slag.

2 kap. 4, 6, 13, 14, 16 och 19 §§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL och SIL har ändrats till att avse IL och uttryckssätten har anpassats
till IL. Definitionen av aktiv näringsverksamhet i 6 § har flyttats till
2 kap. 23 § IL, se kommentaren till nämnda paragraf. Av Bestämmelser-
na i IL framgår att bedömningen görs för varje näringsverksamhet för
sig. Bestämmelsen i 6 § sista stycket kan därför tas bort här. Övriga änd-
ringar har gjorts för att anpassa uttryckssätten till IL.

Övergångsbestämmelsen har formulerats i enlighet med Lagrådets för-
slag.

12.75 Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:1620) om
beskattning av valutakursreserv

Eftersom lagen infördes år 1998 finns ändringarna inte med i SLK:s för-
slag.

Prop. 1999/2000:2

773

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL i dess lydelse den 1 januari 1999 har ändrats till att avse den upphäv-
da lagen.

7§

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL har ändrats till att avse IL. Övriga ändringar har gjorts för att anpassa
uttryckssätten till IL.

12.76 Förslaget till lag om ändring i bokföringslagen
(1999:000)

Eftersom nya bokföringslagen föreslås införas i år i prop. 1998/99:130,
Ny bokföringslag m.m., finns ändringarna inte med i SLK:s förslag.

2 kap. 6 § och 3 kap. 1 §

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Hänvisningarna till
KL har ändrats till att avse IL.

12.77 Förslaget till lag om Forskarskattenämnden

Lagen innehåller de delar av lagen (1984:947) om beskattning av utländ-
ska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige (forskarskattelagen) som avser
Forskarskattenämndens sammansättning och förfarandet där. De materi-
ella bestämmelserna har tagits in i IL (11 kap. 22 och 23 §§) och en be-
stämmelse om uppgiftslämnande avses bli överförd till LSK. De flesta
bestämmelserna är oförändrade sedan lagens tillkomst (prop. 1984/85:76,
bet. 1984/85 :SkU22).

Uppgifter

1§

SLK:s förslag: Överensstämmer bortsett från en redaktionell ändring
med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen är häm-
tad från 6 § första stycket första meningen forskarskattelagen.

Sammansättning

2§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen kommer
från 6 § första och andra styckena forskarskattelagen.

Prop. 1999/2000:2

774

3§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen motsva-
rar 6 § tredje stycket forskarskattelagen. Bestämmelsen ändrades år 1991
i anledning av att Närings- och teknikutvecklingsverket inrättades (prop.
1991/92:25 bil. 11, bet. 1991/92:NU13, SFS 1991:2024).

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen motsva-
rar 7 § forskarskattelagen.

Handläggning

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen kommer
från 8 § forskarskattelagen.

6§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen motsva-
rar 9 § forskarskattelagen. Omröstningsreglema justerades år 1986 (prop.
1986/97:39, bet. 1986/87:KU39, SFS 1986:1189).

7 och 8§§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragraferna mot-
svarar 10 och 11 §§ forskarskattelagen.

Överklagande

9§

SLK:s förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.

Remissinstanserna: Har inte yttrat sig.

Kommentar och skälen för regeringens förslag: Paragrafen motsva-
rar 12 § forskarskattelagen.

Prop. 1999/2000:2

775

F inansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 september 1999

Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Ulvskog, Lindh, Sahlin, von Sydow, Klingvall, Pagrotsky,
Östros, Messing, Engqvist, Rosengren, Wämersson, Lejon, Lövdén,
Ringholm

Föredragande: statsrådet Ringholm

Regeringen beslutar proposition 1999/2000:2 Inkomstskattelagen.

Eländers Gotab 59042, Stockholm 1999

776

Innehållsförteckning

Prop. 1999/2000:2

Del 1

Lagtext och allmänmotivering

Del 2

F örfattningskommentar

Del 3

Bilaga 1 Skattelagskommitténs sammanfattning av

huvudbetänkandet....................................................................2

Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande
över skattelagskommitténs huvudbetänkande SOU 1997:2
och slutbetänkande SOU 1997:77...........................................3

Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag - Inkomstskattelagen................5

Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag - Ikraftträdande av

inkomstskattelagen..............................................................270

Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag - Följdändringar med

anledning av inkomstskattelagen........................................302

Bilaga 6 Lagrådets yttrande - Inkomstskattelagen............................362

Bilaga 7 Lagrådets yttrande - Ikraftträdande av

inkomstskattelagen..............................................................496

Bilaga 8 Lagrådets yttrande - Följdändringar med anledning av

inkomstskattelagen..............................................................501

1 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

Sammanfattning av huvudbetänkandet

Betänkandet innehåller förslag till en ny inkomstskattelag. Den ersätter
ett trettiotal skattelagar, i första hand 1928 års kommunalskattelag och
1947 års lag om statlig inkomstskatt. Enligt förslaget skall den nya lagen
tillämpas första gången vid 2001 års taxering. Ikraftträdandelagen inne-
håller en sammanställning av alla de övergångsbestämmelser som avser
de upphävda lagarna och som skall fortsätta att gälla.

Det är fråga om en omfattande lagteknisk bearbetning men bara ett få-
tal materiella ändringar. Dessa syftar i huvudsak till att undanröja inkon-
sekvenser eller förbiseenden vid tidigare lagstiftning.

Inriktningen har varit att i den nya lagen samla alla bestämmelser om
hur man beräknar underlaget för kommunal och statlig inkomstskatt och
om skatteberäkningen. Vissa lagar av speciell natur, liksom lagar som
snart förlorar sin aktualitet eller föreslagits bli upphävda, har dock läm-
nats utanför.

Samtliga bestämmelser har tagits in i en enda lag, eftersom de alterna-
tiv vi undersökt, uppdelning efter inkomstslag eller för fysiska respektive
juridiska personer, alla medför nackdelar. Detta beror främst på att
många bestämmelser är gemensamma och att det därför skulle finnas ett
omfattande behov av hänvisningar eller dubbelreglering.

Lagen är indelad i tolv avdelningar med sammanlagt 60 kapitel. Den
inleds med gemensamma grundläggande bestämmelser, definitioner och
förklaringar samt bestämmelser om skattskyldighet och om inkomster
och utgifter som är undantagna vid beskattningen. Därefter följer en av-
delning för varje inkomstslag. Efter dessa kommer ytterligare gemen-
samma bestämmelser om kapitalvinster, fåmansföretag, pensionssparan-
de, familjebeskattning, naturainkomster, allmänna avdrag, grundavdrag,
skatteberäkning och ackumulerad inkomst. Paragraferna är inte indelade i
moment och det finns inte några anvisningar till paragraferna.

I den språkliga bearbetningen har vi haft som mål att förenkla me-
ningsbyggnaden och modernisera uttryckssätten. Vi har inte utformat
texten könsneutralt utan använder maskulina former (han, honom, den
skattskyldige) som gemensam beteckning på fysiska personer av båda
könen och juridiska personer. Anledningen är att de alternativ vi över-
vägt i alltför hög grad skulle komplicera texten eller medföra andra
nackdelar.

Vi har bytt ut flera uttryck som sedan länge har använts i skattelag-
stiftningen. Som exempel kan nämnas att vi använder kapitalvinst och
kapitalförlust i stället för realisationsvinst och realisationsförlust och att
vi i stället för vederlag eller köpeskilling vid försäljning använder ersätt-
ning. Vi använder inte heller uttrycket finansiella instrument utan i stället
andra alternativ beroende på sammanhanget.

I författningskommentaren finns uppgifter om var bestämmelserna
finns i dag, när de kom till och var man kan finna förarbetena.

Det finns register som anger för varje paragraf i den nya lagen var be-
stämmelserna har hämtats ifrån och för de upphävda lagarna var be-
stämmelserna finns i den nya lagen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 1

Förteckning över de remissinstanser som avgett
yttrande över skattelagskommitténs huvudbetänkande
SOU 1997:2 och slutbetänkande SOU 1997:77

SOU 1997:2

Efter remiss har yttrande kommit in över SOU 1997:2 från Justitieom-
budsmannen, Riksskatteverket (RSV), Hovrätten över Skåne och Ble-
kinge, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Bokfö-
ringsnämnden, Finansinspektionen, Riksförsäkringsverket, Riksrevi-
sionsverket, Skogsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Han-
delshögskolan i Stockholm, Handelshögskolans fakultetsnämnd vid Gö-
teborgs universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet,
Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Byggentreprenörerna,
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Företagens Uppgiftslämnar-
delegation, Företagarnas Riksorganisation, Grossistförbundet Svensk
Handel, HSB Riksförbund, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen
i Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund,
Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska
Fondhandlareföreningen, Svenska Revisorsamfundet SRS, Sveriges Ad-
vokatsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Bokfö-
rings- och Revisionsbyråers Förbund, Sveriges Fastighetsägareförbund,
Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köp-
mannaförbund och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund.

SOU 1997:77

Efter remiss har yttrande kommit in över SOU 1997:77 från Justitieom-
budsmannen, Riksskatteverket (RSV), Hovrätten över Skåne och Ble-
kinge, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Jönköping, Bokfö-
ringsnämnden, Finansinspektionen, Riksförsäkringsverket, Riksrevi-
sionsverket, Skogsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket, Juri-
diska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Juridiska fakultetsstyrel-
sen vid Lunds universitet, Byggentreprenörerna, Grossistförbundet
Svensk Handel, Lantbrukarnas Riksförbund, Skogsägarnas Riksförbund,
Svenska Bankföreningen, Stockholms Handelskammare, Sveriges Advo-
katsamfund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges Fastighets-
ägareförbund, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Industriförbund,
och Sveriges Redovisningskonsulters Förbund.

Yttranden har också kommit in från Svensk Industriförening, Sveriges
Köpmannaförbund och Svenska Revisorsamfundet SRS.

Byggentreprenörerna, Svenska Bankföreningen, Sveriges Försäkrings-
förbund, Stockholms Handelskammare, Sveriges Industriförbund och
Svensk Industriförening hänvisar i sina remissvar till ett yttrande från
Näringslivets Skattedelegation. Sveriges Försäkringsförbund har dess-
utom avgett ett eget yttrande.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 2

Handelshögskolan i Stockholm, Handelshögskolans fakultetsnämnd vid
Göteborgs universitet, Sveriges akademikers centralorganisation SACO,
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR, Företagens Uppgiftslämnar-
delegation, Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige,
Svenska Fondhandlareföreningen, och Tjänstemännens Centralorgani-
sation har avstått från att yttra sig.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 2

Lagrådsremissens lagförslag - Inkomstskattelagen

Förslag till inkomstskattelag

Härigenom föreskrivs följande

AVD. I INNEHÅLL OCH DEFINITIONER

1 kap. Grundläggande bestämmelser om kommunal och statlig
inkomstskatt

1 § I denna lag finns bestämmelser om kommunal och statlig inkomst-
skatt.

I detta kapitel finns grundläggande bestämmelser samt hänvisningar. I

2 kap. finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar till hur dessa
begrepp används i denna lag.

Skattskyldighet

2 § Bestämmelser om skattskyldighet finns i 3-7 kap.

Skatter

3 § Fysiska personer skall betala

1. kommunal inkomstskatt och statlig inkomstskatt på inkomster i in-
komstslagen tjänst och näringsverksamhet (skatt på förvärvsinkomster),

2. statlig inkomstskatt på inkomster i inkomstslaget kapital (skatt på
kapitalinkomster), och

3. statlig inkomstskatt på avsättning till expansionsfond (expan-
sionsfondsskatt).

Juridiska personer skall betala statlig inkomstskatt på inkomster i
inkomstslaget näringsverksamhet.

4 § Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av
beskattningsåret skall betala kommunal inkomstskatt i form av kommu-
nalskatt till hemortskommunen och, om hemortskommunen ingår i ett
landsting, landstingsskatt till det landstinget. Vad som avses med hem-
ortskommun framgår av 64 kap. 4 §.

Fysiska personer som är begränsat skattskyldiga under hela beskatt-
ningsåret skall betala kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt
ändamål.

För sådana begränsat skattskyldiga fysiska personer med anknytning
till utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat som avses i 3 kap.
17 § 2—4 tillämpas dock bestämmelserna i första stycket.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Underlaget for skatten

Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster

5 § Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster skall beräknas på den
beskattningsbara förvärvsinkomsten. Denna skall beräknas på följande
sätt.

Summan av överskotten i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet
minskas med allmänna avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt
till helt hundratal kronor och är den taxerade förvärvsinkomsten.

Från den taxerade förvärvsinkomsten dras sådana avgifter enligt lagen
(1994:1744) om allmän pensionsavgift som avser beskattningsåret samt
grundavdrag eller särskilt grundavdrag och sjöinkomstavdrag i nu nämnd
ordning. Det återstående beloppet är den beskattningsbara förvärvsin-
komsten.

Fysiska personers skatt på kapitalinkomster

6 § Fysiska personers skatt på kapitalinkomster skall beräknas på över-
skottet i inkomstslaget kapital.

Juridiska personers skatt

7 § Juridiska personers skatt skall beräknas på den beskattningsbara
inkomsten. Denna skall beräknas på följande sätt.

Överskottet i inkomstslaget näringsverksamhet minskas med allmänna
avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt till helt tiotal kronor och
är den taxerade och den beskattningsbara inkomsten.

För vissa ideella föreningar minskas den taxerade inkomsten med
grundavdrag. Det belopp som då återstår är för dem den beskattningsbara
inkomsten.

Bestämmelser för olika inkomstslag

8 § Bestämmelser om beräkning av resultatet i de olika inkomstslagen
finns för

- inkomstslaget tjänst i 10-12 kap.,

- inkomstslaget näringsverksamhet i 13^40 kap., och

- inkomstslaget kapital i 41-43 kap.

Gemensamma bestämmelser

9 § Bestämmelser om allmänna avdrag finns i 61 kap., om grundavdrag i
62 kap. och om sjöinkomstavdrag i 63 kap.

10 § Bestämmelser finns om

- vissa inkomster som är skattefria i 8 kap.,

- vissa utgifter som inte skall dras av i 9 kap.,

- kapitalvinster och kapitalförluster i 44-54 kap.,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

- fåmansföretag och fåmanshandelsbolag i 55 och 56 kap.,

- pensionsförsäkringar och pensionssparkonton i 57 kap.,

- pensionssparavdrag i 58 kap.,

- familjebeskattning i 59 kap., och

- värdering av inkomster i annat än pengar i 60 kap.

Skattens beräkning

11 § Bestämmelser om hur skatten skall beräknas samt om skattereduk-
tion for underskott av kapital och sjöinkomst finns i 64 kap. Bestämmel-
ser om beräkningen av skatt på ackumulerad inkomst finns i 65 kap.

Taxeringsår

12 § Taxeringsåret är det kalenderår då taxeringsbeslut om den årliga
taxeringen enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen (1990:324) skall meddelas.

Beskattningsår

Fysiska personer

13 § Beskattningsåret är for fysiska personer kalenderåret före taxerings-
året.

Om en enskild näringsidkare som är bokföringsskyldig enligt 1 § bok-
föringslagen (1976:125) eller 1 § jordbruksbokföringslagen (1979:141)
har ett räkenskapsår som inte sammanfaller med kalenderåret och har
foljt bestämmelserna i 12 § bokföringslagen respektive 8 § jordbruks-
bokföringslagen, är beskattningsåret för näringsverksamheten i stället det
räkenskapsår som slutat närmast före taxeringsåret.

Inkomster i handelsbolag

14 § Inkomster i ett svenskt handelsbolag skall tas upp till beskattning
vid den taxering då handelsbolaget skulle ha beskattats om det hade varit
skattskyldigt.

Juridiska personer

15 § Beskattningsåret är for juridiska personer det räkenskapsår som
slutat närmast före taxeringsåret. För verksamhet som bokföringslagen
(1976:125) inte tillämpas på är dock kalenderåret före taxeringsåret alltid
beskattningsår.

I 37 kap. 18 § finns bestämmelser om beskattningsåret vid kvalificera-
de fusioner och fissioner.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Hänvisning till andra lagar

16 § Bestämmelser om

- förfarandet för att fastställa underlaget för skatten (taxeringen) finns i
taxeringslagen (1990:324),

- skyldighet att lämna uppgifter till skattemyndigheten till ledning för
taxeringen finns i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrollupp-
gifter, och

- hur skatten bestäms, debiteras, redovisas och betalas finns i skatte-
betalningslagen (1997:483).

2 kap. Definitioner och förklaringar

Var det finns definitioner och förklaringar

1 § I detta kapitel finns definitioner av vissa begrepp samt förklaringar
till hur vissa begrepp används i denna lag. Det finns definitioner och för-
klaringar också i andra kapitel.

Följande begrepp har i denna lag den innebörd eller används i denna
lag på det sätt som framgår i de nämnda paragraferna:

aktiebolag i 4 §

aktiebyte i 49 kap. 4 §

aktiv näringsverksamhet i 23 §

andelshus i 16 §

barn i 22 §

begränsat skattskyldig fysisk person i 3 kap. 17 §
begränsat skattskyldig juridisk person i 6 kap. 7 §
beskattningsår i 1 kap. 13-15 §§ och 37 kap. 18 §
byggnadsinventarier i 19 kap. 19-21 §§
delägarrätt i 48 kap. 2 §
dödsbo i 3 § och 4 kap.

egenavgifter i 24 §

europeisk ekonomisk intressegruppering (EEIG) i 5 kap. 2 §

fast driftställe i 27 §

fastighet i 6 §

fastighetsägare i 7 §

fordringsrätt i 48 kap. 3 och 4 §§

fysisk person i 4 kap. 1 och 2 §§
fåmansföretag i 55 kap. 2 och 3 §§
fåmanshandelsbolag i 55 kap. 4 §
företagsledare i 55 kap. 5 §
försäkringsaktiebolag i 4 §
förvaltningsföretag i 24 kap. 14 §
gift i 20 §

handelsbolag i 3 § och 5 kap. 2 §

hyreshusenhet i 15 §

industrienhet i 15 §

inventarier i 18 kap. 1 §

investmentföretag i 39 kap. 15 §

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

juridisk person i 3 §
kapitalförsäkring i 57 kap. 2 §
kapitaltillgång i 25 kap. 3 §
kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget kapital i 41 kap. 1-3 §§
kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget näringsverksamhet i 25
kap. 3-5 §
koncern i 5 §
kooperativ förening i 39 kap. 21 §
kvalificerad aktie i 56 kap. 3 §
kvalificerad fission i 37 kap. 4 och 11 §§,
kvalificerad fusion i 37 kap. 3 och 11 §§
lagertillgång i 17 kap. 3 §
lantbruksenhet i 15 §
livförsäkringsföretag i 39 kap. 2 §
make i 20 §
markanläggning i 20 kap. 2 §
markinventarier i 20 kap. 15 och 16 §§
marknadsnoterad delägarrätt eller fordringsrätt i 48 kap. 5 §
näringsbostadsrätt i 19 §
näringsfastighet i 14 §
närstående i 55 kap. 6 §

obegränsat skattskyldig fysisk person i 3 kap. 3-5 §
obegränsat skattskyldig juridisk person i 6 kap. 3 §
option i 44 kap. 12 §
passiv näringsverksamhet i 23 §
pension i 10 kap. 6 §
pensionsförsäkring i 57 kap. 2 §
pensionssparkonto i 57 kap. 21 §
prisbasbelopp i 25 §
privatbostad i 8-12 §§
privatbostadsfastighet i 13 §
privatbostadsföretag i 17 §
privatbostadsrätt i 18 §
sambo i 21 §
sjuk- eller olycksfallsförsäkring tecknad i samband med tjänst i
10 kap. 8 §
sjöinkomst i 63 kap. 3 och 4 §§
skadeförsäkringsföretag i 39 kap. 2 §
skattemässigt värde i 29-31 §§
småhus i 15 §
småhusenhet i 15 §

statslåneränta i 26 §
svensk fordringsrätt i 48 kap. 3 §
svensk koncern i 5 §
Sverige i 28 §
taxeringsår i 1 kap. 12 §
termin i 44 kap. 11 §
underprisöverlåtelse i 23 kap. 3 §
utländsk fordringsrätt i 48 kap. 4 §

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

utländsk juridisk person i 6 kap. 7 §
utländskt bolag i 6 kap. 8 och 9 §§
uttagsbeskattning i 22 kap. 2 §
verksamhetsavyttring i 38 kap. 3 §
återföring i 32 §.

Utländska motsvarigheter

2 § De begrepp som används omfattar också motsvarande utländska före-
teelser om inte annat anges.

Första stycket gäller inte i fråga om staten, landsting, kommuner,
kommunalförbund, kyrkliga kommuner och församlingar.

Första stycket gäller inte heller bestämmelser som grundar sig på vad
som har skett eller som skall ske vid taxering.

Juridisk person

3 § Bestämmelserna om juridiska personer skall inte tillämpas på

- dödsbon,

- svenska handelsbolag, eller

-juridiska personer som förvaltar samfålligheter och som avses i
6 kap. 6 § andra stycket.

Bestämmelserna om juridiska personer skall tillämpas också på
svenska värdepappersfonder.

Särskilda bestämmelser om dödsbon efter dem som inte var obegränsat
skattskyldiga vid dödsfallet finns i 4 kap. 3 §.

Att bestämmelserna om svenska handelsbolag gäller också för euro-
peiska ekonomiska intressegrupperingar framgår av 5 kap. 2 §.

I vilka fall utländska associationer anses som juridiska personer fram-
går av 6 kap. 7 §.

Aktiebolag

4 § Med aktiebolag avses också försäkringsaktiebolag.

Svensk koncern

5 § Med svensk koncern avses en sådan grupp av företag eller andra
näringsidkare som enligt någon svensk lag bildar en koncern.

Fastighet

6 § Med fastighet avses också en byggnad som är lös egendom och till-
behör till byggnaden av det slag som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jorda-
balken, om de tillhör byggnadens ägare.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Fastighetsägare

7 § Med ägare till en fastighet avses detsamma som i 1 kap. 5 § fastig-
hetstaxeringslagen (1979:1152).

Privatbostad

8 § Med privatbostad avses ett småhus som till övervägande del används
eller är avsett att användas av ägaren eller någon närstående till honom
för permanent boende eller som fritidsbostad. Ett småhus som är inrättat
till bostad åt två familjer räknas som privatbostad om det till väsentlig
del används eller är avsett att användas av ägaren eller någon närstående
till honom för permanent boende eller som fritidsbostad. Med småhus
likställs vid tillämpning av detta stycke motsvarande byggnad utomlands,
dock inte byggnad som motsvarar småhus på lantbruksenhet.

Med privatbostad avses också en bostad som innehas av en delägare i
ett privatbostadsföretag och som till övervägande del används eller är
avsedd att användas av ägaren eller någon närstående till honom för per-
manent boende eller som fritidsbostad. Med privatbostadsföretag likställs
vid tillämpning av detta stycke en motsvarande utländsk juridisk person.

9 § Om ägaren begär det räknas ett småhus på en lantbruksenhet inte som
privatbostad, om småhuset har en storlek om minst 400 kvadratmeter och
nybyggnadsår före år 1930. Med storlek avses detsamma som i 8 kap. 3 §
fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Ett sådant småhus på en lantbruksenhet som är inrättat till bostad åt
fler än två familjer räknas inte som privatbostad.

10 § Frågan om en bostad skall räknas som privatbostad under ett visst
kalenderår skall bestämmas på grundval av förhållandena vid årets ut-
gång. Om bostaden överlåts under året, skall i stället förhållandena på
överlåtelsedagen vara avgörande.

11 § Om det inträffar något som gör att en bostad hos samma ägare inte
längre skall räknas som privatbostad, skall den ändå behandlas som pri-
vatbostad under det kalenderår då ändringen sker och det följande året,
om inte ägaren begär annat. Detsamma gäller under det andra kalender-
året efter det då ändringen sker, om bostaden överlåts under det året.

Första stycket tillämpas också när en bostad övergår till en fysisk per-
son genom arv, testamente, gåva eller bodelning.

12 § Ingår en bostad i ett dödsbo och var den vid dödsfallet en privat-
bostad, skall den behandlas som privatbostad till och med det tredje
kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade, om bostaden
fortfarande är av sådant slag att den kan vara en privatbostad.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Privatbostadsfastighet

13 § Med privatbostadsfastighet avses, under förutsättning att småhuset
är en privatbostad,

1. småhus med mark som är småhusenhet,

2. småhus på annans mark, och

3. småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet.

Med privatbostadsfastighet avses också tomtmark, om avsikten är att
bygga en privatbostad på den. I fråga om tomtmarken gäller vad som
sägs om privatbostad i 10-12 §§.

Med småhus och småhusenhet likställs vid tillämpning av första
stycket motsvarande byggnad och fastighet utomlands, dock inte bygg-
nad som motsvarar småhus på lantbruksenhet.

Näringsfastighet

14 § Med näringsfastighet avses en fastighet som inte är privatbostads-
fastighet.

Småhus, småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet och
lantbruksenhet

15 § Med småhus, småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet och lant-
bruksenhet avses detsamma som i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

Andelshus

16 § Med andelshus avses en fastighet som ägs av tre eller flera, antingen
direkt eller genom ett svenskt handelsbolag, och som inrymmer eller är
avsedd att inrymma bostad i skilda lägenheter åt minst tre delägare.

Privatbostadsföretag

17 § Med privatbostadsföretag avses en svensk ekonomisk förening eller
ett svenskt aktiebolag vars verksamhet

1. till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar eller del-
ägare tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen eller
bolaget, eller

2. uteslutande eller så gott som uteslutande består i att åt sina med-
lemmar eller delägare tillhandahålla garage eller någon annan för deras
personliga räkning avsedd anordning i byggnader som ägs av föreningen
eller bolaget.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Privatbostadsrätt

18 § Med privatbostadsrätt avses en aktie eller annan andel i ett privat-
bostadsföretag, om den till aktien eller andelen knutna bostaden är en
privatbostad.

Näringsbostadsrätt

19 § Med näringsbostadsrätt avses en aktie eller annan andel i ett privat-
bostadsföretag, om den inte är en privatbostadsrätt.

Gift och make

20 § De som lever tillsammans utan att vara gifta skall behandlas som
makar, om de tidigare har varit gifta med varandra eller om de har eller
har haft barn tillsammans.

Sambo

21 § Med sambor avses en man och en kvinna som sammanbor i ett
äktenskapsliknande förhållande och som inte skall behandlas som makar.

I lagen (1987:813) om homosexuella sambor finns bestämmelser om i
vilken utsträckning bestämmelserna om sambor skall tillämpas också på
homosexuella sambor.

Barn

22 § Med barn avses också styvbarn och fosterbarn.

Aktiv och passiv näringsverksamhet

23 § Med aktiv näringsverksamhet avses en näringsverksamhet i vilken
den skattskyldige har arbetat i inte oväsentlig omfattning.

Annan näringsverksamhet anses som passiv näringsverksamhet. Själv-
ständig näringsverksamhet som bedrivs utomlands anses alltid som
passiv näringsverksamhet.

Egenavgifter

24 § Med egenavgift avses egenavgift enligt 3 kap. lagen (1981:691) om
socialavgifter.

Bestämmelserna om egenavgifter skall tillämpas också på

- särskild löneskatt enligt 2 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster, och

- allmän löneavgift enligt 2 § lagen (1994:1920) om allmän löneavgift.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Prisbasbelopp

25 § Med prisbasbelopp avses det prisbasbelopp som enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde för året före taxeringsåret.

Statslåneräntan

26 § Med statslåneräntan vid en viss tidpunkt avses den statslåneränta
som Riksgäldskontoret fastställt att gälla för den period under vilken tid-
punkten infaller.

Fast driftställe

27 § Med fast driftställe för näringsverksamhet avses en stadigvarande
plats för affärsverksamhet varifrån verksamheten helt eller delvis
bedrivs.

Uttrycket fast driftställe innefattar särskilt

- plats för företagsledning,

- filial,

- kontor,

- fabrik,

- verkstad,

- gruva, olje- eller gaskälla, stenbrott eller annan plats för utvinning av
naturtillgångar,

- plats för byggnads-, anläggnings- eller installationsverksamhet, och

- fastighet som är en lagertillgång i näringsverksamhet.

Om någon är verksam för en näringsverksamhet här i Sverige och har
fått och regelmässigt använder fullmakt att ingå avtal för verksamhetens
innehavare, anses fast driftställe också finnas här.

Fast driftställe anses däremot inte finnas i Sverige bara därför att
någon bedriver affärsverksamhet här genom förmedling av mäklare,
kommissionär eller någon annan oberoende representant, om detta ingår i
representantens vanliga verksamhet.

Sverige

28 § Med Sverige avses Sveriges land- och sjöterritorium och varje annat
område utanför Sveriges territorialvatten inom vilket Sverige, i överens-
stämmelse med folkrättens allmänna regler och avtal med utländska
stater, har rätt att utforska kontinentalsockeln och utvinna dess naturtill-
gångar.

Skattemässigt värde

29 § Med skattemässigt värde på lagertillgångar, pågående arbeten,
kundfordringar och liknande tillgångar avses det värde som tillgången tas

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

upp till enligt denna lag vid beräkningen av resultatet av en närings-
verksamhet.

I fråga om fastigheter skall hänsyn tas också till värdeminsknings-
avdrag som har gjorts vid beskattningen men inte i räkenskaperna.

30 § Med skattemässigt värde på kapitaltillgångar avses det omkostnads-
belopp som skulle ha använts om tillgången hade avyttrats.

I fråga om näringsfastigheter skall följande korrigeringar göras. Vid
beräkning av omkostnadsbeloppet skall förbättrande reparationer som
avses i 45 kap. 13 § första stycket 1 inte räknas som förbättringsutgifit.
Omkostnadsbeloppet skall minskas med sådana gjorda värdeminsknings-
avdrag m.m. som avses i 26 kap. 2 § första stycket 1-4 och som enligt
bestämmelserna i 26 kap. skall återföras vid en avyttring av fastigheten.
Därvid skall bortses från bestämmelsen i 26 kap. 5 §. Bestämmelsen i 45
kap. 14 § om att anskaffningsutgiften skall minskas med sådana värde-
minskningsavdrag m.m. som inte skall tas upp i näringsverksamheten,
skall inte tillämpas.

I fråga om näringsbostadsrätter skall följande korrigeringar göras. Vid
beräkning av omkostnadsbeloppet skall förbättrande reparationer som
avses i 46 kap. 9 § första stycket 1 inte räknas som förbättringsutgift.

31 § Med skattemässigt värde på inventarier avses anskaffningsvärdet
minskat med medgivna värdeminskningsavdrag och liknande avdrag.

Första stycket skall tillämpas på patent och andra sådana rättigheter
som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 även om de inte förvärvats
från någon annan.

Återföring

32 § Med återföring av ett avdrag avses att ett belopp som motsvarar ett
gjort avdrag tas upp som intäkt.

AVD. II SKATTSKYLDIGHET

3 kap. Fysiska personer

1 § Detta kapitel gäller för fysiska personer.

Det finns bestämmelser om

- obegränsat skattskyldiga i 3-16 §§,

- begränsat skattskyldiga i 17-21 §§, och

- skattskyldighet för överlåtna pensioner eller andra periodiska intäkter

1 22 och 23 §§.

För dödsbon finns särskilda bestämmelser i 4 kap.

2 § Bestämmelser om skattskyldighet finns för

- delägare i svenska handelsbolag i 5 kap.,

- delägare i vissa samfålligheter i 6 kap. 6 § andra stycket, och

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

- delägare i andra utländska juridiska personer än utländska bolag i
6 kap. 12 och 13 §§.

Obegränsat skattskyldiga

3 § Följande personer är obegränsat skattskyldiga:

1. Den som är bosatt i Sverige.

2. Den som stadigvarande vistas i Sverige.

3. Den som har väsentlig anknytning till Sverige och som tidigare har
varit bosatt här.

Första stycket gäller inte sådana personer som enligt 17 § 2-4 är
begränsat skattskyldiga.

4 § Svensk medborgare som tillhör svensk beskickning hos utländsk stat,
svensk permanent delegation hos mellanstatlig organisation eller svenskt
karriärkonsulat eller i övrigt ingår i beskickningens, delegationens eller
konsulatets personal och som på grund av sin tjänst är bosatt utomlands
är också obegränsat skattskyldig.

Första stycket gäller också en sådan persons make och barn under
18 år, om de bor hos denne och är svenska medborgare.

5 § Rektorn, generalsekreteraren, medlem av lärarkåren eller någon
annan som ingår i personalen vid Europeiska universitetsinstitutet är
också obegränsat skattskyldig om

- artikel 12 i protokollet om Europeiska universitetsinstitutets immu-
nitet och privilegier till konventionen den 19 april 1972 om grundandet
av ett europeiskt universitetsinstitut skall tillämpas på honom,

- han vid tidpunkten för tjänstetillträdet var obegränsat skattskyldig i
Sverige, och

- han bara på grund av sin verksamhet i institutets tjänst är bosatt i en
annan stat inom Europeiska unionen.

Första stycket gäller också en sådan persons make som inte utövar
egen yrkesverksamhet och barn som personen har vårdnaden om och
underhåller.

En sådan person som avses i första eller andra stycket skall vid till-
lämpning av ett skatteavtal mellan den stat där personen är bosatt och
Sverige anses ha hemvist i Sverige.

6 § I artikel 14 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet
och privilegier till fördraget den 8 april 1965 om upprättandet av ett
gemensamt råd och en gemensam kommission för Europeiska gemen-
skaperna finns bestämmelser om var gemenskapernas tjänstemän och de
andra personer som artikeln enligt protokollet skall tillämpas på, skall
anses bosatta.

7 § För att avgöra om en person har väsentlig anknytning till Sverige
skall det beaktas

- om han är svensk medborgare,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

- hur länge han har varit bosatt här,

- om han inte varaktigt är bosatt på en viss utländsk ort,

- om han vistas utomlands för studier eller av hälsoskäl,

- om han har en bostad inrättad för åretruntbruk här,

- om han har sin familj här,

- om han bedriver näringsverksamhet här,

- om han är ekonomiskt engagerad här genom att inneha tillgångar
som, direkt eller indirekt, ger honom ett väsentligt inflytande i närings-
verksamhet här,

- om han har en fastighet här, och

- liknande förhållanden.

Under fem år från den dag då en person har rest från Sverige anses han
ha väsentlig anknytning hit, om han inte visar att han inte har en sådan
anknytning. Detta gäller dock bara den som är svensk medborgare eller
som under minst tio år har varit bosatt i Sverige eller stadigvarande
vistats här.

Huvudregel

8 § Den som är obegränsat skattskyldig är skattskyldig för alla sina
inkomster i Sverige och från utlandet.

Befrielse från skattskyldighet vid vistelse utomlands

9 § En obegränsat skattskyldig person som i minst sex månader har
anställning och vistas utomlands, är befriad från skattskyldighet för
inkomst av anställningen till den del inkomsten beskattas i verksamhets-
landet (sexmånadersregeln).

Om anställningen och vistelsen utomlands varar i minst ett år i samma
land, är den skattskyldige befriad från skattskyldighet även om inkoms-
ten inte beskattas i verksamhetslandet, om detta beror på lagstiftning eller
administrativ praxis i det landet eller annat avtal än skatteavtal
(ettårsregeln). Ettårsregeln gäller dock inte för anställningar hos staten,
landsting, kommuner eller församlingar annat än vid tjänsteexport.

10 § Kortare avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande som inte
är förlagda till början eller slutet av anställningen utomlands räknas in i
den tid för vistelse som anges i 9 §. Uppehåll i Sverige för sådana ända-
mål får inte vara längre än att de motsvarar sex dagar för varje hel månad
som anställningen varar eller 72 dagar under ett och samma anställ-
ningsår.

11 § Sexmånadersregeln och ettårsregeln gäller inte för anställning om-
bord på svenskt, danskt eller norskt luftfartyg.

12 § Sexmånadersregeln och ettårsregeln gäller inte heller för anställning
ombord på fartyg.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Den som har anställning ombord på utländskt fartyg är befriad från
skattskyldighet för inkomst av anställningen om

- anställningen och vistelsen utomlands varar minst 183 dagar sam-
manlagt under en tolvmånadersperiod,

- arbetsgivaren är obegränsat skattskyldig, och

- anställningen utövas ombord på ett fartyg som huvudsakligen går i
oceanfart.

Med oceanfart avses fart i utomeuropeiska farvatten med undantag för
fart på utomeuropeiska orter vid Medelhavet och Svarta havet, på Nord-
afrikas västkust norr om 22 grader nordlig bredd, på Kanarieöarna och på
ön Madeira.

13 § Om den skattskyldige när han började anställningen utomlands på
goda grunder kunde anta att han skulle komma att befrias från skatt-
skyldighet för inkomsten av anställningen enligt 9 § eller 12 § andra
stycket men det under anställningstiden inträffar sådana ändrade förhål-
landen som medför att förutsättningar för befrielse inte finns, skall han
ändå vara befriad från skattskyldighet om de ändrade förhållandena beror
på omständigheter som han inte kunnat råda över och en beskattning
skulle framstå som uppenbart oskälig.

Befrielse från skattskyldighet för anställda vid utländsk stats beskickning
eller konsulat

14 § En obegränsat skattskyldig person som tillhör en utländsk stats
beskickning eller karriärkonsulat i Sverige eller i övrigt ingår i beskick-
ningens eller konsulatets personal, är befriad från skattskyldighet för
inkomst av sin tjänst hos den utländska staten.

15 § En utländsk honorärkonsul är befriad från skattskyldighet för de
förmåner som han får på grund av sin tjänst hos den utländska staten.
Detta gäller oavsett om han är svensk eller utländsk medborgare.

Befrielse från skattskyldighet för medlemmar av kungahuset

16 § Medlemmar av kungahuset är befriade från skattskyldighet för
anslag som anvisas av staten.

Begränsat skattskyldiga

17 § Följande personer är begränsat skattskyldiga:

1. Den som inte är obegränsat skattskyldig men som har sådan inkomst
eller skall göra sådant avdrag som anges i 18-20 §§.

2. Den som tillhör en utländsk stats beskickning eller karriärkonsulat i
Sverige eller i övrigt ingår i beskickningens eller konsulatets personal.
Detta gäller dock bara den som inte är svensk medborgare och inte var
obegränsat skattskyldig när han kom att tillhöra beskickningen eller
konsulatet eller dess personal.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

3. Make och barn under 18 år till en sådan person som avses i 2, om de
bor hos denne och inte är svenska medborgare.

4. Den som är personlig tjänare hos en sådan person som avses i 2, om
han bor hos denne och inte är svensk medborgare.

Huvudregler

18 § Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig i

1. inkomstslaget näringsverksamhet for inkomst från ett fast driftställe
eller en fastighet i Sverige,

2. inkomstslaget näringsverksamhet for återförda avdrag på grund av
att en näringsbostadsrätt som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller en
del av ett hus i Sverige avyttras eller blir privatbostadsrätt,

3. inkomstslaget näringsverksamhet för återförda avdrag för egen-
avgifter,

4. inkomstslaget kapital för ett positivt räntefördelningsbelopp som
avser ett fast driftställe eller en näringsfastighet i Sverige,

5. inkomstslaget kapital för löpande inkomster av en privatbostads-
fastighet eller en privatbostadsrätt i Sverige,

6. inkomstslaget kapital for kapitalvinst på en fastighet i Sverige eller
på en privat- eller näringsbostadsrätt som innefattar nyttjanderätt till ett
hus eller en del av ett hus i Sverige, och

7. inkomstslaget näringsverksamhet eller kapital för utdelning på
andelar i svenska ekonomiska föreningar.

Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift for rätten
att utnyttja materiella eller immateriella tillgångar anses som inkomst av
näringsverksamhet från ett fast driftställe i Sverige, om ersättningen är
inkomst av näringsverksamhet och om inkomsten kommer från en verk-
samhet med fast driftställe här.

Skattskyldighet for inkomster som avses i första stycket 7 gäller inte
for sådana begränsat skattskyldiga personer som avses i 17 § 2-4.

19 § Den som är begränsat skattskyldig är också skattskyldig för kapital-
vinst på sådana tillgångar och förpliktelser som avses i andra stycket, om
han vid något tillfälle under det kalenderår då avyttringen sker eller
under de föregående tio kalenderåren har varit bosatt i Sverige eller
stadigvarande vistats här. Skattskyldigheten gäller oavsett i vilket
inkomstslag kapitalvinsten skall tas upp och även ett sådant belopp som
motsvarar en kapitalvinst och som enligt 51 kap. 3 och 4 §§ skall tas upp
i inkomstslaget näringsverksamhet.

Skattskyldigheten enligt första stycket omfattar:

1. aktier och andelar i svenska aktiebolag, svenska handelsbolag och
svenska ekonomiska föreningar med undantag för aktier och andelar i
privatbostadsföretag,

2. konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis som getts
ut av svenska aktiebolag,

3. köp- och teckningsoptioner som utfärdats i förening med skuldebrev
av svenska aktiebolag, och

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

4. terminer och optioner som avser sådana tillgångar som anges i 1-3.

20 § En kapitalförlust och ett negativt räntefördelningsbelopp skall dras
av, om skattskyldighet hade förelegat för en motsvarande kapitalvinst
respektive ett positivt räntefördelningsbelopp.

Hänvisning till andra lagar

21 § Bestämmelser om skattskyldighet för personer som är begränsat
skattskyldiga finns också i

- lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,
-lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

artister m.fl., och

- kupongskattelagen (1970:624).

Skattskyldighet för överlåtna pensioner och periodiska intäkter

22 § Om en make överlåter en pensionsförsäkring eller en rätt enligt
pensionssparavtal genom bodelning under äktenskapet utan att det pågår
något mål om äktenskapsskillnad, är han - i stället för förvärvaren -
skattskyldig under hela sin livstid för de pensionsbelopp som faller ut.
Detta gäller dock inte om överlåtaren skulle ha haft rätt till avdrag för
periodiskt understöd till förvärvaren om han hade lämnat sådant.

23 § Om en skattskyldig överlåter sin rätt enligt en bindande förpliktelse
att fa periodiskt understöd eller liknande periodisk intäkt, är han - i
stället för förvärvaren - skattskyldig för utfallande belopp. Detta gäller
dock inte till den del överlåtaren skulle ha haft rätt till avdrag för belop-
pet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd om han hade betalat
ut det.

4 kap. Dödsbon

Dödsåret

1 § Det beskattningsår då en person dör är dödsboet skattskyldigt för den
dödes och dödsboets inkomster.

Det som skulle ha gällt för den döde enligt denna lag tillämpas under
dödsåret för dödsboet, om det inte finns särskilda bestämmelser för
dödsbon.

Senare beskattningsår

2 § För ett dödsbo efter en person som vid sin död var obegränsat skatt-
skyldig, tillämpas för senare beskattningsår än dödsåret de bestämmelser
som gäller för obegränsat skattskyldiga fysiska personer, om det inte
finns särskilda bestämmelser för dödsbon.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

3 § För ett dödsbo efter en person som vid sin död inte var obegränsat
skattskyldig, tillämpas för senare beskattningsår än dödsåret de bestäm-
melser som gäller för utländska bolag.

5 kap. Svenska handelsbolag

1 § Svenska handelsbolag är inte själva skattskyldiga for sina inkomster.
Inkomsterna skall i stället beskattas hos delägarna.

2 § Att det som sägs i 1 § gäller också i fråga om europeiska ekonomiska
intressegrupperingar framgår av artikel 40 i rådets förordning (EEG) nr
2137/85 av den 25 juli 1985 om europeiska ekonomiska intressegruppe-
ringar (EEIG).

Vad som sägs i denna lag om svenska handelsbolag samt om delägare
och andelar i dem, gäller vid beskattningen också i fråga om europeiska
ekonomiska intressegrupperingar samt för delägare respektive andelar i
dem.

3 § Varje delägare skall beskattas för så stort belopp som motsvarar hans
andel av handelsbolagets inkomst, oavsett om beloppet tas ut ur bolaget
eller ej.

När det gäller delägarnas skattskyldighet tillämpas

- 3 kap. för fysiska personer,

- 4 kap. för dödsbon, och

- 6 kap. för juridiska personer.

6 kap. Juridiska personer

1 § Detta kapitel gäller för juridiska personer. Bestämmelserna i 12 och
13 §§ gäller också för fysiska personer.

Det finns bestämmelser om

- obegränsat skattskyldiga i 3-6 §§,

- begränsat skattskyldiga i 7-15 §§, och

- skattskyldighet för överlåtna periodiska intäkter i 16 §.

Särskilda bestämmelser om befrielse från skattskyldighet för stiftelser,
ideella föreningar och vissa andra juridiska personer finns i 7 kap.

2 § Bestämmelser om skattskyldighet finns för

- delägare i svenska handelsbolag i 5 kap.,

- delägare i vissa samfålligheter i 6 § andra stycket, och

- delägare i andra utländska juridiska personer än utländska bolag i
12 och 13 §§.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Obegränsat skattskyldiga

3 § Juridiska personer är obegränsat skattskyldiga om de på grund av sin
registrering eller, om registrering inte har skett, platsen för styrelsens säte
eller någon annan sådan omständighet är att anse som svenska juridiska
personer.

Huvudregel

4 § Den som är obegränsat skattskyldig är skattskyldig för alla sina
inkomster i Sverige och från utlandet.

Svenska värdepappersfonder

5 § Svenska värdepappersfonder är skattskyldiga för inkomst av till-
gångar som ingår i fonden.

Särskilda bestämmelser för samfälligheter

6 § Svenska juridiska personer som har bildats enligt en författning eller
på liknande sätt för att förvalta en sådan marksamfällighet eller regle-
ringssamfållighet som är en särskild taxeringsenhet, är skattskyldiga för
samfällighetens inkomster enligt 4 §.

Svenska juridiska personer som har bildats för att förvalta andra sam-
fälligheter än sådana som avses i första stycket, är inte själva skatt-
skyldiga. Intäktspostema och kostnadsposterna fördelas i stället på del-
ägarna i samfälligheten med belopp som för varje delägare motsvarar
hans andel.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Begränsat skattskyldiga

7 § Utländska juridiska personer är begränsat skattskyldiga, om de har
sådan inkomst eller skall göra sådant avdrag som anges i 10 §.

Med utländsk juridisk person avses en utländsk association om, enligt
lagstiftningen i den stat där associationen hör hemma,

1. den kan förvärva rättigheter och åta sig skyldigheter,

2. den kan föra talan inför domstolar och andra myndigheter, och

3. de enskilda delägarna inte fritt kan förfoga över associationens för-
mö genhetsmassa.

Utländska juridiska personer delas in i utländska bolag och andra
utländska juridiska personer än utländska bolag.

8 § Med utländskt bolag avses en utländsk juridisk person som beskattas
i den stat där den hör hemma, om beskattningen är likartad med den som
gäller för svenska aktiebolag.

Bestämmelserna om utländska bolag skall tillämpas också på utländska
stater och utländska menigheter.

I 4 kap. 3 § finns bestämmelser om att de bestämmelser som gäller för Prop. 1999/2000:2
utländska bolag skall tillämpas på vissa dödsbon. Bilaga 3

9 § Som utländskt bolag anses alltid en utländsk juridisk person som hör
hemma och är skattskyldig till inkomstskatt i någon av följande stater
med vilka Sverige har ingått skatteavtal, om personen omfattas av avta-
lets regler om begränsning av beskattningsrätten och har hemvist i denna
stat enligt avtalet:

- Amerikas förenta stater,

- Argentina,

- Bangladesh,

- Barbados,

- Belgien,

- Bolivia,

- Botswana,

- Brasilien,

- Bulgarien,

- Danmark,

- Egypten,

- Estland,

- Filippinerna,

- Finland,

- Frankrike,

- Gambia,

- Grekland,

- Indien,

- Indonesien,

- Irland,

- Island,

- Israel,

- Italien,

- Jamaica,

- Japan,

- Kanada,

- Kenya,

- Folkrepubliken Kina,

- Republiken Korea,

- Lettland,

- Litauen,

- Luxemburg,

- Malta,

- Marocko,

- Mauritius,

- Mexiko,

- Namibia,

- Nederländerna,

-Norge,

- Nya Zeeland,

- Pakistan,

- Peru,

- Polen,

- Rumänien,

- Ryska federationen,

- Schweiz,

- Singapore,

- Slovakiska republiken,

- Sri Lanka,

- Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland,

- Sydafrika,

- Förenade republiken Tanzania,

- Tjeckiska republiken,

- Trinidad och Tobago,

- Tunisien,

- Turkiet,

- Tyskland,

- Ukraina,

- Ungern,

- Venezuela,

- Vietnam,

- Vitryssland,

- Zambia,

- Zimbabwe,

- Österrike, och

- de f.d. delrepubliker i Sovjetunionen som inte nämnts här.

Huvudregel

10 § Den som är begränsat skattskyldig är skattskyldig för

1. inkomst från ett fast driftställe eller en fastighet i Sverige,

2. inkomst på grund av att en näringsbostadsrätt som innefattar nytt-
janderätt till ett hus eller en del av ett hus i Sverige avyttras, och

3. inkomst i form av utdelning på andelar i svenska ekonomiska före-
ningar.

Ersättning i form av royalty eller periodvis utgående avgift för rätten
att utnyttja materiella eller immateriella tillgångar anses som inkomst
från ett fast driftställe i Sverige, om inkomsten kommer från en verksam-
het med fast driftställe här.

En kapitalförlust skall dras av, om skattskyldighet skulle ha förelegat
för en motsvarande kapitalvinst.

Särskilt om andra utländska juridiska personer än utländska bolag

11 § Andra utländska juridiska personer än utländska bolag skall från
sina inkomster enligt 10 § dra av sådan del av inkomsterna som del-
ägarna beskattas för enligt 12 och 13 §§.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

12 § En obegränsat skattskyldig fysisk eller juridisk person som är
delägare i en annan utländsk juridisk person än ett utländskt bolag är
skattskyldig för den utländska juridiska personens inkomster under de
förutsättningar som anges i andra och tredje styckena. Innehav genom ett
svenskt handelsbolag likställs med direkt innehav vid tillämpning av
denna och nästa paragraf.

Delägaren skall beskattas, om delägaren beskattas för sin del av
inkomsterna i den stat där den juridiska personen hör hemma.

Delägaren skall beskattas också om

1. minst 10 procent av den juridiska personens kapital eller av röste-
talet för dess samtliga aktier eller andelar vid utgången av året före taxe-
ringsåret innehades av delägaren själv eller av en krets av personer där
delägaren ingår, bestående av

- en fysisk eller juridisk person,

- närstående, om det är fråga om en fysisk person, och

-juridiska personer som, direkt eller indirekt, innehades av den fysiska
eller juridiska personen och de närstående, och

2. minst 50 procent av den utländska juridiska personens kapital eller
av röstetalet för dess samtliga aktier eller andelar vid utgången av året
före taxeringsåret innehades eller kontrollerades, direkt eller indirekt, av
obegränsat skattskyldiga personer.

13 § Varje delägare som är skattskyldig enligt 12 § beskattas för så stort
belopp som motsvarar hans andel av den juridiska personens inkomst,
oavsett om beloppet tas ut ur den juridiska personen eller ej.

När det gäller delägarnas skattskyldighet tillämpas

- 3 kap. för fysiska personer,

- 4 kap. för dödsbon, och

- 3-6 §§ för juridiska personer.

Dispens för utländsk stats fastighetsinkomst

14 § Regeringen far medge befrielse från skattskyldighet för inkomst av
en fastighet som tillhör en utländsk stat om fastigheten är avsedd för den
utländska statens beskickning eller konsulat i Sverige. Detta gäller dock
bara om den andra staten åtar sig att medge motsvarande befrielse.

Hänvisning till andra lagar

15 § Bestämmelser om skattskyldighet för juridiska personer som är
begränsat skattskyldiga finns också i

- lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta
artister m.fl., och

- kupongskattelagen (1970:624).

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Skattskyldighet för överlåtna periodiska intäkter

16 § Bestämmelserna i 3 kap. 23 § om skattskyldighet vid överlåtelse av
rätt till periodiskt understöd eller liknande periodisk intäkt gäller också
för juridiska personer.

7 kap. Stiftelser, ideella föreningar och vissa andra juridiska
personer

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om befrielse från skattskyldighet
för

- staten, kommuner och pensionsstiftelser i 2 §,

- stiftelser i 3-6 §§,

- ideella föreningar i 7-14 §§, och

- vissa särskilda juridiska personer i 15-20 §§.

I fråga om begränsat skattskyldiga gäller bestämmelserna de inkomster
som de är skattskyldiga för enligt 6 kap.

Helt skattebefriade juridiska personer

2 § Helt befriade från skattskyldighet är

1. staten,

2. landsting, kommuner, kommunalförbund och kyrkliga kommuner,
och

3. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.

I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns
bestämmelser om avkastningsskatt för pensionsstiftelser.

Stiftelser

3 § En stiftelse är skattskyldig bara för inkomst av sådan närings-
verksamhet som avses i 13 kap. 1 §, om stiftelsen uppfyller

- ändamålskravet i 4 §,

- verksamhetskravet i 5 §, och

- fullföljdskravet i 6 §.

Vid tillämpning av första stycket räknas kapitalvinster och kapitalför-
luster inte till näringsverksamheten.

Särskilda bestämmelser om pensionsstiftelser finns i 2 § och om vissa
andra stiftelser i 15-18 §§.

Å ndamålskravet

4 § Den verksamhet som bedrivs i stiftelsen skall ha till huvudsakligt
ändamål att

1. främja vård och uppfostran av barn,

2. lämna bidrag för undervisning eller utbildning,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

3. bedriva hjälpverksamhet bland behövande,

4. främja vetenskaplig forskning,

5. främja nordiskt samarbete, eller

6. stärka Sveriges försvar under samverkan med militär eller annan
myndighet.

Ändamålen som avses i första stycket 1-5 får inte vara begränsade till
vissa familjer eller bestämda personer.

Verksamhetskravet

5 § Stiftelsen skall i den verksamhet som bedrivs uteslutande eller så gott
som uteslutande tillgodose sådana ändamål som anges i 4 §.

Fullföljdskravet

6 § Stiftelsen skall, sett över en period av flera år, bedriva en verksamhet
som skäligen motsvarar avkastningen av stiftelsens tillgångar.

Ideella föreningar

7 § En ideell förening är skattskyldig bara för inkomst av sådan närings-
verksamhet som avses i 13 kap. 1 §, om föreningen uppfyller

- ändamålskravet i 9 §,

- verksamhetskravet i 10 §,

- fullföljdskravet i 11-13 §§, och

- öppenhetskravet i 14 §.

Vid tillämpning av första stycket räknas kapitalvinster och kapitalför-
luster inte till näringsverksamheten.

Särskilda bestämmelser om vissa ideella föreningar finns i 15-17 §§.

8 § En förening som uppfyller kraven i 7 § första stycket är dock inte
skattskyldig enligt den paragrafen för sådan inkomst som kommer från
en självständig näringsverksamhet eller en särskild förvaltningsenhet
som avser fastighet, om inkomsten från denna till huvudsaklig del kom-
mer från

1. verksamhet som är ett direkt led i främjandet av sådana ändamål
som avses i 9 § eller som har annan naturlig anknytning till sådana
ändamål, eller

2. verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt
arbete.

Föreningen är inte heller skattskyldig för inkomst från innehav av
fastigheter som tillhör föreningen och som används i föreningens verk-
samhet på sådant sätt som anges i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152).

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Ändamålskravet

9 § Föreningen skall ha till huvudsakligt syfte att främja sådana ändamål
som anges i 4 § eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, väl-
görande, sociala, politiska, idrottsliga, konstnärliga eller liknande kultu-
rella ändamål.

Ändamålen far inte vara begränsade till vissa familjers, föreningens
medlemmars eller andra bestämda personers ekonomiska intressen.

Verksamhetskravet

10 § Föreningen skall i den bedrivna verksamheten uteslutande eller så
gott som uteslutande tillgodose sådana ändamål som anges i 9 §.

Fullföljdskravet

11 § Föreningen skall, sett över en period av flera år, bedriva en verk-
samhet som skäligen motsvarar avkastningen av föreningens tillgångar.

12 § Skattemyndigheten far medge undantag från fullföljdskravet i 11 §
for en förening som avser att förvärva en fastighet eller annan anläggning
som är avsedd for den ideella verksamheten. Detsamma gäller om en
förening avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller
anläggningsarbeten på en fastighet som används av föreningen.

Beslutet far avse högst fem beskattningsår i följd. Det får förenas med
villkor att föreningen skall ställa säkerhet eller liknande for den inkomst-
skatt eller förmögenhetsskatt som föreningen kan bli skyldig att betala på
grund av omprövning av taxeringarna for de år som beslutet avser, om
det upphör att gälla enligt 13 §.

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riks-
skatteverkets beslut får inte överklagas.

13 § Om föreningen inte inom föreskriven tid har genomfört den avsedda
investeringen eller inte har iakttagit något annat villkor i beslutet, gäller
inte undantaget i 12 § och föreningen är skattskyldig som om undantaget
inte hade medgetts.

Öppenhetskravet

14 § Föreningen far inte vägra någon inträde som medlem, om det inte
finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen av
föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annat.

Vissa andra skattebefriade juridiska personer

15 § Följande juridiska personer är skattskyldiga bara for inkomst av
sådan näringsverksamhet som avses i 13 kap. 1 §:

- församlingskyrkor och domkyrkor av stiftelsekaraktär,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

- sjukvårdsinrättningar som inte bedrivs i vinstsyfte,

- barmhärtighetsinrättningar, och

- hushållningssällskap med stadgar som har fastställts av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämt.

Vid tillämpning av första stycket räknas kapitalvinster och kapitalför-
luster inte till näringsverksamheten.

16 § Följande juridiska personer är skattskyldiga bara för inkomst från
innehav av fastigheter:

- akademier,

- allmänna undervisningsverk,

- sådana sammanslutningar av studerande vid svenska universitet och
högskolor som de studerande enligt lag eller annan författning är skyl-
diga att vara medlemmar i, samt samarbetsorgan för sådana samman-
slutningar med ändamål att sköta de uppgifter som sammanslutningarna
enligt författningen ansvarar för,

-regionala utvecklingsbolag som med stöd av 1 § lagen (1994:77) om
beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag fått rätt att pröva frågor om
stöd till näringsidkare samt moderbolag till sådana utvecklingsbolag,

- allmänna försäkringskassor,

- arbetslöshetskassor,

-personalstiftelser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m.m. och vars ändamål uteslutande är att lämna
understöd vid arbetslöshet, sjukdom eller olycksfall,

- kollektivavtalsstiftelser med ändamål att lämna avgångsersättning till
friställda arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare
som blivit uppsagda eller löper risk att bli uppsagda till följd av drifts-
inskränkning, företagsnedläggning eller rationalisering av företags verk-
samhet eller med ändamål att lämna permitteringslöneersättning, och

- bolag eller annan juridisk person som uteslutande har till uppgift att
lämna permitteringslöneersättning.

17 § Följande juridiska personer är också skattskyldiga bara för inkomst
från innehav av fastigheter:

- Aktiebolaget Svenska Spel,

- Aktiebolaget Trav och Galopp,

- Alva och Gunnar Myrdals stiftelse,

- Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av farmacins utveckling
m.m.,

- Bokbranschens Finansieringsinstitut Aktiebolag,

- Dag Hammarskjölds minnesfond,

- Fonden för industriellt samarbete med u-länder,

- Fonden för svenskt-norskt industriellt samarbete,

- Handelsprocedurrådet,

- Industri- och nyföretagarfonden,

- Jemkontoret, så länge kontorets vinstmedel används till allmänt
nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till delägarna,

-Konung Carl XVI Gustafs 5O-årsfond för vetenskap, teknik och
miljö,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

- Nobelstiftelsen,

- Norrlandsfonden,

- Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam
säkerhet,

- SIS - Standardiseringen i Sverige, så länge dess vinstmedel används
till allmänt nyttiga ändamål och utdelning inte lämnas till medlemmarna,

- Stiftelsen Industricentra,

- Stiftelsen industriellt utvecklingscentrum i övre Norrland,

- Stiftelsen Landstingens fond för teknikupphandling och produkt-
utveckling,

-Stiftelsen Produktionstekniskt centrum i Borås för tekoindustrin -
PROTEKO,

- Stiftelsen Samverkan universitet/högskola och näringsliv i Stock-
holm och de sex motsvarande stiftelserna med säte i Luleå, Umeå,
Uppsala, Linköping, Göteborg och Lund,

- Stiftelsen Svenska Filminstitutet,

- Stiftelsen Sveriges Nationaldag,

- Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet,

- Stiftelsen UV-huset,

- Stiftelsen ÖV-huset,

- Svenska bibelsällskapets bibelfond,

- Svenska kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet,

- Svenska skeppshypotekskassan,

- Svenska UNICEF-kommittén,

- Sveriges exportråd, och

-TCO:s internationella stipendiefond till statsminister Olof Palmes
minne.

18 § Bestämmelserna om begränsning i skattskyldigheten i 15-17 §§
tillämpas för stiftelser bara om fullföljdskravet i 6 § är uppfyllt. Om det
finns särskilda krav när det gäller verksamheten eller liknande, tillämpas
bestämmelserna om begränsning i skattskyldigheten bara om stiftelserna
i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande uppfyller dessa
krav. När det anges att stiftelserna uteslutande skall bedriva viss verk-
samhet gäller dock det.

19 § Understödsföreningar är skattskyldiga bara för inkomst från innehav
av fastighet som inte förvaltas i livförsäkringsverksamhet.

I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns
bestämmelser om avkastningsskatt för understödsföreningar.

20 § Producentorganisationer är befriade från skattskyldighet för inkomst
som avser marknadsreglering enligt lagen (1994:1709) om EG:s förord-
ningar om den gemensamma fiskeripolitiken.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

AVD. III UNDANTAGNA INKOMSTER OCH UTGIFTER

8 kap. Inkomster som är skattefria

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om vissa inkomster och andra för-
värv som är skattefria vid inkomstbeskattningen.

Arv, gåva m.m.

2 § Förvärv genom arv, testamente, gåva eller bodelning är skattefria.

Lotterivinster och tävlingsvinster

3 § Vinster i svenska lotterier eller vid vinstdragning på svenska premie-
obligationer är skattefria.

4 § Tävlingsvinster är skattefria om de

- inte hänför sig till anställning eller uppdrag,

- inte består av kontanter eller liknande, och

- avser minnesföremål eller har ett värde som inte överstiger tre
procent av prisbasbeloppet avrundat till närmaste hundratal kronor.

Stipendier m.m.

5 § Stipendier är skattefria, om de är avsedda för mottagarens ut-
bildning. Stipendier som är avsedda för andra ändamål är skattefria om
de inte är ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för
utbetalarens räkning. Med stipendium avses inte periodiska utbetal-
ningar. Marie Curie-stipendier som avses i 11 kap. 44 § är dock aldrig
skattefria.

Bidrag från Stiftelsen Dag Hammarskjölds minnesfond är alltid skatte-
fria, om de betalas ut för mottagarens utbildning och för att fullfölja
stiftelsens ändamål.

Bestämmelser om vissa periodiska understöd som inte skall tas upp
som intäkt finns i 11 kap. 45 §.

Räntor

6 § Räntor enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostadsbidrag
är skattefria.

7 § Räntor på återbetald skatt, tull eller avgift enligt följande bestäm-
melser är skattefria:

- 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

- 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

- 40 och 42 §§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-
ningsmyndi gheter,

-33 § tullagen (1994:1550), och

- 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen (1997:483).

8 § Räntor som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i
kontrolluppgifter är skattefria om de för den skattskyldige under beskatt-
ningsåret sammanlagt inte uppgår till 500 kronor.

Barnbidrag m.m.

9 § Följande bidrag är skattefria:

- allmänt barnbidrag enligt lagen (1947:529) om allmänt barnbidrag,

- förlängt barnbidrag enligt lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,

- underhållsstöd enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd, och

- bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska
barn.

Bostadsbidrag m.m.

10 § Följande bidrag är skattefria:

- bostadsbidrag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

- bostadstillägg enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensio-
närer, och

- kommunalt bostadstillägg till handikappade.

Bistånd enligt socialtjänstlagen

11 § Bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) och andra liknande
ersättningar är skattefria.

Ersättningar vid utbildning och arbetslöshet m.m.

12 § Studiestöd enligt 3, 4 och 6 kap. studiestödslagen (1973:349) samt
studielån och resekostnadsersättning enligt 7 kap. samma lag är skatte-
fria.

13 § Utvecklingsersättningar enligt lagen (1997:1268) om kommuners
ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år är skattefria.

14 § Särskilda bidrag som avser kursavgifter, läromedel, resor eller öka-
de levnadskostnader är skattefria om de betalas ut enligt bestämmelser
som meddelats av regeringen eller av en statlig myndighet till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning eller andra som är likställda med dem när det
gäller rätt till sådana bidrag. Detsamma gäller för sådana bidrag i sam-
band med annan utbildning eller omskolning från staten eller en kommun

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

till arbetslösa, partiellt arbetsföra eller andra som är likställda med dem Prop. 1999/2000:2
när det gäller rätt till sådana bidrag. Bilaga 3

Statliga bidrag för resor, kost eller logi eller merutgifter på grund av
funktionshinder som lämnas till elever i utbildning för döva eller hörsel-
skadade eller i utbildning som är speciellt anpassad för svårt rörelsehind-
rade ungdomar (Rh-anpassad utbildning) är skattefria.

15 § Flyttningsbidrag som lämnas av arbetsmarknadsmyndigheter är
skattefria.

16 § Introduktionsersättningar enligt lagen (1992:1068) om introduk-
tionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar är skattefria.

17 § Bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande
m.fl. är skattefria.

Ersättningar vid sjukdom och olycksfall

Försäkringsersättningar vid sjukdom och olycksfall

18 § Ersättningar vid sjukdom eller olycksfall som betalas ut på grund av
en försäkring som inte tecknats i samband med tjänst är skattefria. Detta
gäller dock inte ersättning

1. i form av pension,

2. i form av livränta om inte annat följer av 11 kap. 35 §, eller

3. på grund av trafikförsäkring, någon annan ansvarighetsförsäkring
eller skadeståndsförsäkring om ersättningen avser förlorad inkomst som
skulle ha tagits upp som intäkt.

För ersättningar enligt lag eller någon annan författning tillämpas vad
som sägs i 11 kap. 30 §.

Med skadeståndsförsäkring avses en försäkring som ger den försäkrade
rätt till ersättning för skadestånd som han har rätt till på grund av per-
sonskada vid överfall och liknande.

19 § Belopp som betalas ut på grund av kapitalförsäkring vid försäk-
ringsfall eller återköp av försäkringen är skattefritt.

Vinstandelar, återbäringar och premieåterbetalningar på grund av per-
sonförsäkring är skattefria. Detta gäller dock inte för pensionsförsäk-
ringar och sådana sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som tecknats i sam-
band med tjänst.

För ersättning som betalas ut på grund av avtalsgruppsjukförsäkring
gäller särskilda bestämmelser i 11 kap. 20 § och 15 kap. 9 §.

2 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

Offentliga ersättningar vid sjukdom och olycksfall

20 § Handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen (1962:381) om
allmän försäkring och ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap.
7 a § samma lag är skattefria.

21 § Bidrag från en allmän försäkringskassa till handikappade eller till
föräldrar till handikappade barn för att skaffa eller anpassa motorfordon
är skattefria. Om bidraget betalas ut till en näringsidkare för närings-
verksamheten, tillämpas bestämmelserna om näringsbidrag i 29 kap.

22 § Hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag som betalas ut av kom-
munala eller landstingskommunala medel till en vårdbehövande är skat-
tefria.

23 § Assistansersättningar enligt lagen (1993:389) om assistansersättning
och ekonomiskt stöd till utgifter för personlig assistans enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade är skattefria.

24 § Ersättning vid dödsfall eller invaliditet genom statens riskgarantier
för anställda i utlandsstyrkan inom försvarsmakten är skattefri.

Ersättningar till arbetsgivare

25 § Ersättning från en allmän försäkringskassa till arbetsgivare som en-
ligt 3 kap. 16 § andra eller tredje stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring har rätt att få arbetstagares sjukpenning från försäkringskassan
är skattefri, om lönen till arbetstagaren och andra utgifter för denne inte
skall dras av.

Ersättningar vid sakskador

26 § Försäkringsersättningar och andra ersättningar för skada på till-
gångar är skattefria. Detta gäller dock inte till den del

- ersättningen avser tillgångar i näringsverksamhet eller på något annat
sätt avser en inkomst eller en utgift i näringsverksamhet, eller

- ersättningen på grund av insättningsgaranti, investerarskydd eller
försäkring som avses i 54 a kap. utgör ersättning för ränta och finansiella
instrument.

I 45 kap. 23 § finns bestämmelser om att sådana belopp som avses i
första stycket i vissa fall beaktas vid beräkning av kapitalvinst på fastig-
het.

27 § Vinstandelar och premieåterbetalningar på grund av skade-
försäkringar är skattefria om premien för försäkringen inte skall dras av.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

28 § Ersättningar vid förlust eller skada på tillgångar när ett fartyg för-
olyckas är skattefria, om de lämnas från redare till arbetstagare som har
sjöinkomst.

Underhåll till patient eller till intagen

29 § Underhåll till en patient på sjukhus eller till den som tagits in på
kriminalvårdsanstalt och andra liknande ersättningar är skattefria.

Begravningshj älp

30 § Begravningshjälp och andra liknande ersättningar är skattefria. Som
begravningshjälp behandlas inte tjänstepension som avser tid efter den
pensionsberättigades död.

Ersättningar vid inställelse i domstol

31 § Ersättningar som fastställs av domstol eller betalas av allmänna
medel till den som inställt sig inför domstol eller annan myndighet är
skattefria till den del ersättningen avser reseersättning, traktamente eller
ersättning för tidsspillan. Detta gäller inte om inställelsen har skett
yrkesmässigt.

Bär-, svamp- och kottplockning

32 § Inkomster vid försäljning av vilt växande bär, svamp och kottar som
den skattskyldige har plockat själv är skattefria till den del de under ett
beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor. Detta gäller inte om plock-
ningsverksamheten i sig utgör näringsverksamhet eller ersättningen utgör
lön eller liknande förmån i inkomstslaget tjänst.

Blodgivning m.m.

33 § Sedvanliga ersättningar till den som lämnat blod, modersmjölk eller
organ är skattefria.

Hittelön m.m.

34 § Följande ersättningar är skattefria:

- hittelön,

- ersättning till den som har räddat personer eller tillgångar i fara, och

- ersättning till den som har bidragit till att personer som har begått
brott avslöjas eller grips.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Ersättningar vid självförvaltning

35 § Ersättningar i form av avdrag på ordinarie hyra som en hyresgäst får
för att utföra enklare förvaltningsuppgifter på en hyresfastighet inom ett
öppet system för självförvaltning är skattefria, om de bestämts i en för-
handlingsöverenskommelse enligt hyresförhandlingslagen (1978:304)
eller i ett annat avtal mellan en hyresvärd och en eller flera hyresgäster.
Detta gäller dock bara till den del avdraget inte överstiger den egna
bostadens andel av den totala kostnaden för dessa förvaltningsuppgifter
och under förutsättning att samtliga hyresgäster som deltar i självförvalt-
ningen får avdrag med samma belopp.

Vad som sägs i första stycket gäller i motsvarande utsträckning för
avdrag på avgifter i bostadsrättsföreningar, bostadsföreningar, bostads-
aktiebolag och liknande sammanslutningar.

Inkomster från vissa fastigheter

36 § Ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 § fastig-
hetstaxeringslagen (1979:1152) är befriad från skattskyldighet för
inkomst av fastigheten från sådan användning som gör att byggnaden
enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen skall indelas som annan speci-
albyggnad än kommunikationsbyggnad, distributionsbyggnad eller
reningsanläggning.

Ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxe-
ringslagen är befriad från skattskyldighet för inkomst av fastigheten från
sådan användning som avses i den bestämmelsen.

Annan ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 4 § fastighets-
taxeringslagen än en ideell förening som avses i 7 kap. 7 §, är befriad
från skattskyldighet för inkomst av fastigheten i den utsträckning den
används för ändamål som avses i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen.

9 kap. Utgifter som inte skall dras av

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om vissa utgifter m.m. som inte
skall dras av.

Levnadskostnader m.m.

2 § Den skattskyldiges levnadskostnader och liknande utgifter skall inte
dras av.

Som levnadskostnader räknas bland annat utgifter för gåvor, premier
för egna personliga försäkringar samt avgifter till kassor, föreningar och
andra sammanslutningar som den skattskyldige är medlem i.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

3 § Periodiska understöd och liknande periodiska utbetalningar till
personer i den skattskyldiges hushåll skall inte dras av.

Den skattskyldiges arbetsinsats m.m.

4 § Värdet av den skattskyldiges arbetsinsats skall inte dras av. Avdrag
för ränta på den skattskyldiges eget kapital far göras bara enligt bestäm-
melserna i 33 kap. om räntefördelning.

Svenska allmänna skatter

5 § Svenska allmänna skatter skall inte dras av.

Utgifter som motsvarar vissa inkomster som inte beskattas

6 § Om den skattskyldige får sådant skattefritt bidrag vid utbildning eller
arbetslöshet som avses i 8 kap. 12, 14 eller 15 §, skall utgifterna som
bidraget är avsett att täcka inte dras av.

Är ägaren av en fastighet enligt 8 kap. 36 § befriad från skatt för
inkomst av fastigheten, skall utgifterna för fastigheten inte dras av.

7 § Om en inkomst inte skall beskattas i Sverige på grund av ett skatte-
avtal eller sådan dispens som avses i 6 kap. 14 §, skall inte heller utgif-
terna för förvärv av inkomsterna dras av.

Första stycket gäller dock inte utgifter som avser utdelning från ut-
ländska bolag till svenska juridiska personer, om utdelningen skulle ha
varit skattefri om också det utdelande bolaget varit svenskt.

Bär-, svamp- och kottplockning

8 § Utgifter i samband med plockning av vilt växande bär, svamp och
kottar skall dras av bara till den del utgifterna kan anses vara att hänföra
till förvärv av sådana inkomster som inte är skattefria enligt 8 kap. 32 §.

Räntor och avgifter

9 § Följande räntor och avgifter skall inte dras av:

- räntor enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349),

-avgifter enligt 22 § tredje stycket lagen (1993:737) om bostads-
bidrag, och

- räntor enligt 36 § lagen (1996:1030) om underhållsstöd.

10 § Räntor på skatt, tull eller avgift enligt följande bestämmelser skall
inte dras av:

- 52, 52 a och 55 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

-5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
av gifter,

- 60 § fordonsskattelagen (1988:327),

-31 § tullagen (1995:1550), och

- 19 kap. 2 och 4-9 §§ skattebetalningslagen (1997:483).

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Dröjsmålsavgifiter beräknade enligt lagen (1997:484) om dröjsmåls-
avgift skall inte dras av.

Sanktionsavgifter

11 § Offentligrättsliga sanktionsavgifter skall inte dras av.

Mutor

11 a § Utgifter för mutor eller andra otillbörliga belöningar får inte dras
av.

Arbetsgivaransvar

12 § Skatteavdrag som en arbetsgivare är betalningsskyldig för enligt
12 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) skall inte dras av.

AVD. IV INKOMSTSLAGET TJÄNST

10 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget tjänst

Avgränsningen

1 § Till inkomstslaget tjänst räknas intäkter och kostnader på grund av
tjänst.

Med tjänst avses

1. anställning,

2. uppdrag, och

3. annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig natur.

Vad som sägs i andra stycket gäller inte till den del intäkterna och
kostnaderna skall räknas till inkomstslaget näringsverksamhet eller
inkomstslaget kapital.

2 § Som tjänst behandlas rätt till

1. pension,

2. livränta, periodiska understöd eller liknande periodiska inkomster
som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,

3. ersättning på grund av sådana sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som
tecknats i samband med tjänst,

4. engångsbelopp på grund av personskada,

5. undantagsförmåner, och

6. sådana förmåner som avses i 11 kap. 31-34 §§.

3 § Som tjänst behandlas också

1. förmåner och ersättningar m.m. från fåmansföretag i den utsträck-
ning som anges i 55 kap.,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

2. utdelningar och kapitalvinster på aktier m.m. i den utsträckning som Prop. 1999/2000:2

anges i 56 kap., i foretag som är eller har varit fåmansföretag, Bilaga 3

3. kapitalvinster på andelar i ett svenskt handelsbolag i den utsträck-
ning som anges i 50 kap. 8 §,

4. penninglån i strid med 12 kap. 7§ aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

5. avskattning av pensionsförsäkring enligt bestämmelserna i 57 kap.

19 §, och

6. avskattning av pensionssparkonto enligt bestämmelserna i 57 kap.

32 §.

4 § Till inkomstslaget tjänst räknas också inkomster och utgifter vid
avyttring av sådana tillgångar som avses i 52 kap. om

-tillgången eller materialet till denna förvärvats i huvudsak för att
bearbetas av den skattskyldige, eller

- det uppkommer en vinst som till övervägande del beror på att den
skattskyldige tillverkat eller bearbetat tillgången.

5 § Till inkomstslaget tjänst räknas inte

1. räntor på skulder för utbildning eller andra skulder för tjänsten, och

2. vad delägare i ett svenskt handelsbolag fatt i lön från detta.

Till inkomstslaget tjänst räknas inte heller inkomster och utgifter på
grund av sådant fastighetsinnehav som enligt 1 kap. 5 § fastighets-
taxeringslagen (1979:1152) likställs med ägande vid beskattningen, även
om fastigheten innehas som en löneförmån.

Definitioner

Pension

6 § Med pension avses belopp som betalas ut

1. som inkomstpension, tilläggspension, premiepension och premie-
pension till efterlevande enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,

2. som garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension,

3. på grund av pensionsförsäkring eller återköp av sådan försäkring,
eller

4. på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring.

Med pension avses också belopp som betalas ut från pensions-
sparkonto

1. till pensionsspararen,

2. till förmånstagare på grund av förmånstagarförordnande,

3. till den som fått rätten till pension genom bodelning,

4. till make eller bröstarvinge på grund av att ett förmånstagar-
förordnande jämkats, eller

5. vid återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken.

I 57 kap. finns ytterligare bestämmelser om pensionsförsäkringar och
pensionssparkonton.

Periodiskt understöd

7 § Som periodiskt understöd behandlas varje utbetalning eller formån
från sådana stiftelser där stadgarna föreskriver att stiftelsens inkomster
för all framtid eller viss tid skall betalas ut till en viss familj, vissa
familjer eller till bestämda personer.

Försäkring tecknad i samband med tjänst

8 § En sjuk- eller olycksfallsförsäkring anses ha tecknats i samband med
tjänst om arbetsgivaren skall betala premierna för försäkringen och
anmälan görs till försäkringsbolaget om att försäkringen tecknats i sam-
band med tjänst.

Beskattningstidpunkten

Intäkter

9 § Inkomster skall tas upp som intäkt det beskattningsår de kan dispone-
ras eller på något annat sätt kommer den skattskyldige till del.

10 § Förmån av inrikes tågresor som värderas enligt 60 kap. 14 § skall
tas upp som intäkt det beskattningsår den skattskyldige disponerar över
en handling eller dylikt som berättigar till resan.

11 § Förmån av drivmedel skall räknas till månaden efter den då förmå-
nen kommit den skattskyldige till del.

12 § Om den skattskyldige på grund av sin tjänst förvärvar värdepapper
på förmånliga villkor, skall förmånen tas upp som intäkt det beskatt-
ningsår förvärvet sker.

Om det som förvärvas inte är ett värdepapper utan istället en rätt att i
framtiden få förvärva värdepapper till ett i förväg bestämt pris eller i
övrigt på förmånliga villkor, tas förmånen upp som intäkt det beskatt-
ningsår då rätten utnyttjas eller överlåts. Upphör den skattskyldige att
vara obegränsat skattskyldig i Sverige skall förmånen tas upp det be-
skattningsår då detta sker och till den del förmånen då kan utnyttjas. Blir
den skattskyldige åter obegränsat skattskyldig i Sverige skall en förmån
som beskattats inte tas upp i den delen om förmånen därefter utnyttjas
eller överlåts.

13 § Ytterligare bestämmelser om beskattningstidpunkten finns för

- avskattning av pensionsförsäkring i 57 kap. 19 §, och

- avskattning av pensionssparkonto i 57 kap. 32 §.

Kostnader

14 § Utgifter skall dras av som kostnad det beskattningsår den skatt-
skyldige betalar dem eller på något annat sätt har utgifterna.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Ytterligare bestämmelser om beskattningstidpunkten for verksamhet
som bedrivs självständigt finns i 12 kap. 36 §.

15 § Sådan särskild skatt eller avgift som ingår i slutlig skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:483) skall dras av som kostnad det beskatt-
ningsår då skatten debiteras.

16 § Om den skattskyldige som på grund av sin tjänst fått en sådan rätt
som avses i 12 § andra stycket, har betalat en ersättning för förmånen,
skall utgiften dras av som kostnad det beskattningsår som förmånen
skall tas upp som intäkt. Om rätten inte utnyttjas, skall utgiften dras av
som kostnad det första beskattningsår som rätten att förvärva värdepap-
per inte längre kan göras gällande.

Resultatet

17 § Resultatet skall beräknas genom att intäktspostema minskas med
kostnadsposterna.

Underskott som uppkommer vid beräkningen skall dras av som kost-
nad det följande beskattningsåret.

11 kap. Vad som skall tas upp i tjänst

1 § Löner, arvoden, kostnadsersättningar, pensioner, förmåner och alla
andra inkomster som erhålls på grund av tjänst skall tas upp som intäkt,
om inte något annat anges i detta kapitel eller i 8 kap.

I inkomstslaget tjänst tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget
näringsverksamhet om

- mervärdesskatt i 15 kap. 6 §, och

- återföring av avdrag för utländsk skatt i 16 kap. 19 §.

Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i
60 kap.

Förmåner vid tjänsteresa och vid representation

2 § Förmån av kost på allmänna transportmedel vid tjänsteresa och
frukost på hotell eller liknande i samband med övernattning där under
tjänsteresa skall inte tas upp, om kosten obligatoriskt ingår i priset för
transporten eller övernattningen. Förmån av kost vid representation skall
inte heller tas upp. För intern representation gäller detta bara vid sam-
mankomster som är tillfälliga och kortvariga.

Förmån av försäkring som avser reseskydd under tjänsteresa skall inte
tas upp.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Förmåner i samband med fredsbevarande tjänst

3 § Förmån av kost och av hemresa till sådan personal som tjänstgör i
väpnad tjänst för fredsbevarande verksamhet utomlands skall inte tas
upp.

Förmåner till skattskyldiga med sjöinkomst

4 § Förmån av resa till eller från fartyg eller kostnadsersättning för
sådan resa skall inte tas upp hos skattskyldiga som har sjöinkomst och
som har fartyget som tjänsteställe. Detta gäller inte om fartyget är ett
passagerarfartyg som går i närfart med fastställd tidtabell. Vad som
avses med närfart framgår av 63 kap. 6 §.

5 § Förmån av logi ombord på fartyg skall inte tas upp hos skattskyldiga
som har sjöinkomst.

Tryggande av tjänstepension

6 § Arbetsgivarens utgifter för att trygga den anställdes pension genom
avsättning eller pensionsförsäkring skall inte tas upp hos den anställde.

Dator

7 § Förmån av att för privat bruk använda en datorutrustning som
arbetsgivaren tillhandahåller skall inte tas upp. Detta gäller dock bara
om förmånen väsentligen riktar sig till hela den stadigvarande perso-
nalen på arbetsplatsen.

Vissa varor och tjänster

8 § Förmån av en vara eller tjänst som en anställd får av arbetsgivaren
skall inte tas upp om

- varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige
skall kunna utföra sina arbetsuppgifter,

- förmånen är av begränsat värde för den anställde, och

- förmånen för den anställde inte utan svårighet kan särskiljas från
nyttan i anställningen.

Kläder

9 § Förmån av arbetskläder och uniform skall inte tas upp, om förmånen
avser kläder som är avpassade för tjänsten och inte lämpligen kan använ-
das privat.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Statsministerns tjänstebostad

10 § Statsministerns förmån av tjänstebostad skall inte tas upp, om
statsministern till sin privata disposition har en annan bostad som är
inrättad för permanentboende.

Personalvårdsformåner

11 § Personalvårdsformåner skall inte tas upp. Med personalvårds-
förmåner avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning
för utfört arbete utan består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i
arbetet eller liknande eller lämnas på grund av sedvänja inom det yrke
eller den verksamhet som det är fråga om.

Som personalvårdsformåner räknas inte

1. rabatter,

2. förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning,

3. förmåner som inte riktar sig till hela personalen, och

4. andra förmåner som den anställde får utanför arbetsgivarens arbets-
platser genom kuponger eller något motsvarande betalningssystem.

12 § Till personalvårdsformåner räknas bland annat sådana förfriskningar
och annan enklare förtäring i samband med arbetet som inte kan anses
som måltid. Hit räknas också möjlighet till enklare slag av motion och
annan friskvård som

- utövas inom en anläggning som regelbundet disponeras av arbets-
givaren eller av en personalstiftelse som är knuten till arbetsgivaren,

- utövas enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och betalas
direkt av denne till anläggningens innehavare,

- är av kollektiv natur, eller

- i andra fall i ringa omfattning utövas av den anställde.

Rabatter

13 § Personalrabatt vid köp av en vara eller tjänst från arbetsgivaren eller
något annat företag i samma koncern skall inte tas upp, om varan eller
tjänsten ingår i säljarens ordinarie utbud. Detta gäller dock inte om
rabatten

- är en direkt ersättning för utfört arbete,

- överstiger den största rabatt som en konsument kan få på affärs-
mässiga grunder,

- uppenbart överstiger den personalrabatt som är sedvanlig i bran-
schen, eller

- lämnas på sådant sätt som anges i 11 § 2-4.

Gåvor

14 § Följande gåvor skall inte tas upp:

1. julgåvor av mindre värde till anställda,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

2. sedvanliga jubileumsgåvor till anställda, och

3. minnesgåvor till varaktigt anställda, om gåvans värde inte överstiger
6 000 kronor och den ges i samband med att den anställde uppnår en viss
ålder eller efter viss anställningstid eller när en anställning upphör, dock
vid högst ett tillfälle förutom när anställningen upphör.

Första stycket gäller inte om en gåva lämnas i pengar eller annan kon-
tant ersättning.

Förvärv av aktier

15 § Om en anställd i ett aktiebolag förvärvar aktier i bolaget eller i ett
bolag som ingår i samma koncern som bolaget, till ett pris som under-
stiger marknadsvärdet, skall förmånen inte tas upp om

1. aktier enligt ett samtidigt erbjudande förvärvas även av andra än
bolagets anställda och aktieägare samt anställda och aktieägare i andra
bolag som ingår i samma koncern som bolaget, på samma villkor som
gällt för de anställda,

2. sådana anställda och aktieägare som nämns under 1 sammanlagt inte
förvärvar mer än 20 procent av det totala antalet utbjudna aktier, och

3. den anställde på grund av anställningen inte förvärvar aktier för ett
belopp som överstiger 30 000 kronor.

Beräkningen enligt första stycket 2 skall även omfatta sådana aktier för
vilka en aktieägare avyttrar sin företrädesrätt att förvärva aktier till andra
än de anställda och aktieägarna.

Vad som sägs om aktier gäller också konvertibla skuldebrev, vinst-
andelsbevis, skuldebrev förenade med option och liknande värdepapper
som ger innehavaren en rätt att förvärva aktier.

Med anställda likställs styrelseledamöter och styrelsesuppleanter.

Rätt att förvärva värdepapper

16 § Har en sådan förmån i form av en rätt att i framtiden förvärva värde-
papper som avses i 10 kap. 12 § andra stycket helt eller delvis tjänats in
genom verksamhet utomlands, skall förmånen inte tas upp till den del
som den hade kunnat utnyttjas innan den skattskyldige blev obegränsat
skattskyldig i Sverige. En förmån som utnyttjas här skall i första hand
anses ha tjänats in genom verksamhet utomlands.

Utbildning vid omstrukturering m.m.

17 § Förmån i form av utbildning eller annan åtgärd som är av väsentlig
betydelse för att den skattskyldige skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta
skall inte tas upp hos den som riskerar att bli arbetslös på grund av om-
strukturering, personalavveckling eller liknande i arbetsgivarens verk-
samhet.

Första stycket gäller inte förmån från fåmansföretag eller fåmans-
handelsbolag, om den anställde är företagsledare eller delägare i företaget

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

eller närstående till en sådan person. Om arbetsgivaren är en enskild
näringsidkare, gäller första stycket inte för förmåner till anställda som är
närstående till arbetsgivaren.

Hälso- och sjukvård

18 § Förmån av hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel skall tas
upp om förmånen avser hälso- och sjukvård eller tandvård i Sverige som
är offentligt finansierad.

Förmån enligt första stycket skall inte tas upp om den avser

- hälso- och sjukvård eller tandvård utomlands,

- läkemedel vid vård utomlands,

- företagshälsovård, förebyggande behandling eller rehabilitering,

- vaccination som betingas av tjänsten, eller

- tandbehandling som har bedömts som nödvändig med hänsyn till
tjänstens krav för försvarsmaktens submarina eller flygande personal och
för andra med i huvudsak liknande arbetsförhållanden.

Grupplivförsäkringar m.m.

19 § Förmån av grupplivförsäkring skall inte tas upp.

Om en sådan förmån på grund av enskild tjänst är väsentligt förmån-
ligare än vad som gäller för statligt anställda, skall den dock tas upp till
den del den lämnas enligt förmånligare grunder än vad som gäller för
statligt anställda.

Belopp som en arbetsgivare betalar ut utan att försäkring har tecknats
för anställdas räkning och som motsvarar ersättning på grund av grupp-
livförsäkring skall bara tas upp till den del beloppet väsentligt överstiger
vad som betalas ut för statligt anställda.

Gruppsjukförsäkringar

20 § Förmån av gruppsjukförsäkring enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer skall inte
tas upp. Ersättning som betalas ut på grund av en sådan försäkring skall
däremot tas upp.

Ersättningar till UD- och SIPRI-anställda

21 § Utlandstillägg och liknande kostnadsersättningar och förmåner,
såsom bostadskostnadsersättning och förmån av bostad, till personal vid
den svenska utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet som
är stationerad utomlands skall inte tas upp.

Kostnadsersättningar för ökade levnadskostnader eller för skolavgifter
för barn och förmån av bostad från Styrelsen för Stockholms internatio-
nella fredsforskningsinstitut (SIPRI) skall inte tas upp av sådana forskare
vid SIPRI som

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

- är utländska medborgare,

- är kontraktsanställda på bestämd tid, och

- vid tidpunkten för anställningen hos SIPRI inte är bosatta i Sverige.

Ersättningar till utländska forskare

22 § Sådana ersättningar och förmåner som avses i 23 § och som lämnas
på grund av en tillfällig anställning eller ett tillfälligt uppdrag i Sverige
till en forskare som inte är svensk medborgare skall inte tas upp, om

-anställningen eller uppdraget avser kvalificerat forsknings- eller
utvecklingsarbete med sådan inriktning eller på sådan kompetensnivå att
det innebär betydande svårigheter att rekrytera inom landet, och

- forskaren omedelbart innan han började arbeta i Sverige var bosatt
och verksam utomlands eller vistades här en kortare tid för uppdrag inom
sitt verksamhetsområde utan att vara att anse som bosatt här.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas bara under en tid av högst
två år eller, om det finns särskilda skäl, högst fyra år under en tioårs-
period.

Frågan om det finns förutsättningar att inte ta upp sådana ersättningar
och förmåner prövas av Forskarskattenämnden enligt lagen (1984:947)
om Forskarskattenämnden.

23 § Bestämmelserna i 22 § gäller för

1. ersättning för utgifter som forskaren på grund av vistelsen i Sverige
har haft

- för bostad i Sverige,

- för flyttning till eller från Sverige,

- för egna och familjemedlemmars resor mellan Sverige och hem-
landet, eller

- i form av avgifter för barns skolgång i Sverige, och

2. förmån av bostad i Sverige.

Ersättningar för tjänstgöring hos det svenska totalförsvaret

24 § Dagpenning vid utbildning och tjänstgöring inom det svenska total-
försvaret skall tas upp.

25 § Totalförsvarspliktigas dagersättningar och tillägg till sådana ersätt-
ningar, naturaförmåner, fälttraktamenten, befattningspenningar, utbild-
ningspremier, utryckningsbidrag samt avgångsvederlag, skall inte tas
upp.

Familjebidrag till totalförsvarspliktiga skall tas upp bara om bidraget
betalas ut i form av näringsbidrag. Familjebidrag anses tillfalla den total-
försvarspliktige, även om bidraget betalas ut till någon annan. Familje-
bidrag i form av näringsbidrag skall tas upp i inkomstslaget tjänst, om
näringen bedrivs av en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som
den värnpliktige inte är delägare i och i annat fall i inkomstslaget
näringsverksamhet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Första och andra styckena tillämpas också för annan personal vid det Prop. 1999/2000:2
svenska totalförsvaret som avlönas enligt de grunder som gäller för total- Bilaga 3
försvarspliktiga.

Resa vid anställningsintervju

26 § Förmån av resa inom eller mellan Europeiska unionens medlems-
länder eller EES-ländema till eller från anställningsintervju skall inte tas
upp. Detta gäller också kostnadsersättning för sådan resa till den del
ersättningen inte överstiger de faktiska resekostnaderna och för resa med
egen bil inte överstiger avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 §.

Flyttningsersättningar

27 § Ersättning för utgifter för flyttning när en skattskyldig på grund av
byte av verksamhetsort flyttar till en ny bostadsort skall inte tas upp, om
ersättningen betalas av allmänna medel eller av arbetsgivaren. Om ersätt-
ningen för utgifter för flyttning också omfattar ersättning för köming
med egen bil, skall denna ersättning dock tas upp som intäkt till den del
den överstiger avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 §.

Som utgift för flyttning räknas utgifter för emballering, packning,
transport och uppackning av den skattskyldiges och hans familjs bohag
och övriga lösa saker, transport av den skattskyldige och hans familj från
den gamla till den nya bostadsorten samt liknande utgifter. Som utgift för
flyttning räknas däremot inte andra utgifter i samband med flyttningen
såsom utgifter för resor till och från arbetsplatsen, hemresor, dubbel
bosättning och förlust vid försäljning av bostad eller andra tillgångar.

Ersättningar till företrädare i Europaparlamentet

28 § De fasta resekostnads- och traktamentsersättningar som Europa-
parlamentet betalar till sina företrädare där skall inte tas upp. Detta gäller
inte till den del ersättningen väsentligen kan antas överstiga de utgifter
som den är avsedd att täcka.

Ersättningar vid arbetskonflikt

29 § Understöd på grund av arbetskonflikt till en anställd från den orga-
nisation som han tillhör skall inte tas upp.

Sjukpenning m.m.

30 § Följande ersättningar i samband med sjukdom m.m. skall tas upp
om de grundar sig på förvärvsinkomst av tjänst:

1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

2. sjukpenning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring, lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till
sjömän,

3. ersättning enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön,

4. smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt-
bärare, och

5. ersättningar enligt andra lagar eller författningar vid sjukdom eller
olycksfall i arbete eller i samband med militärtjänstgöring.

FöräldrapéTFning och vårdbidrag m.m.

31 § Följande ersättningar i samband med vård av närstående skall tas
upp:

1. föräldrapenningförmåner och vårdbidrag enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, och

2. ersättningar enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för
närståendevård.

Vårdbidrag skall dock inte tas upp till den del det utgör ersättning för
merutgifter.

32 § Särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pen-
sionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt och handikappat
barn skall inte tas upp.

Studiestöd

33 § Följande ersättningar i samband med studier skall tas upp:

1. korttidsstudiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen
(1973:349),

2. sådant utbildningsbidrag för doktorander som avses i 4 kap. 3 §
studiestödslagen,

3. vuxenstudiebidrag enligt lagen (1983:1030) om särskilt vuxen-
studiestöd för arbetslösa,

4. särskilt utbildningsbidrag och timersättning vid vuxenutbildning för
psykiskt utvecklingsstörda (särvux) enligt 1 kap. 3 a § vuxenutbildnings-
lagen (1984:1118), och

5. ersättning till deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar
(TUFF).

Ersättningar vid arbetslöshet m.m.

34 § Följande ersättningar i samband med arbetslöshet skall tas upp:

1. dagpenning från svensk arbetslöshetskassa, och

2. statsbidrag som motsvarar dagpenning vid arbetsmarknads-
utbildning och som lämnas till den som startar egen näringsverksamhet

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

för att han som startar verksamheten skall kunna försörja sig under inled-
ningsskedet.

Detta gäller också ersättning vid generationsväxling samt dagpenning
som betalas ut enligt bestämmelser som meddelats av regeringen eller av
statlig myndighet till deltagare i arbetsmarknadsutbildning och till andra
som är likställda med dem när det gäller rätt till sådan dagpenning.

Livräntor m.m.

35 § Följande gäller för livräntor vid sjukdom eller olycksfall på grund
av en försäkring som inte har tecknats i samband med tjänst och inte
heller är trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller obliga-
torisk försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
försäkring enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Som intäkt
skall den del av livräntans belopp tas upp som framgår av följande tabell,
nämligen om livräntetagaren under beskattningsåret fyllt:

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

högst 35 år			80%
36 till och med		47 år	70%
48 ” ”	99	56 år	60%
57 ” ”	99	63 år	50%
64 ” ”	99	69 år	40%
70 ” ”	99	76 år	30%
'jy 99 99	99	86 år	20%
minst 87 år			10%

Andra livräntor på grund av personskada än sådana som avses i första
stycket skall tas upp till den del de avser ersättning för förlorad inkomst
som skulle ha tagits upp som intäkt eller för förlorat underhåll.

Engångsbelopp

36 § Om engångsbelopp på grund av personskada avser ersättning för
framtida förlust av inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt, skall
bara 60 procent av beloppet tas upp. Om någon får två eller flera sådana
belopp till följd av samma personskada, gäller detta för varje belopp. För
samma personskada får dock den del som inte tas upp som intäkt inte
överstiga 15 prisbasbelopp. Denna del skall uttryckas i prisbasbeloppet
för det år som engångsbeloppet kunde disponeras.

37 § Om någon byter ut en livränta eller del av en livränta som betalas
till följd av personskada och som skall tas upp som intäkt mot ett
engångsbelopp, tillämpas bestämmelserna i 36 §. Vid utbyte av annan
livränta eller del av en livränta som skall tas upp som intäkt skall hela
engångsbeloppet tas upp.

Engångsbelopp vid andra utbyten av en livränta eller del av en livränta
än sådana som avses i första stycket skall inte tas upp. Detta gäller också
engångsbelopp vid utbyte av sådan livränta som avses i 35 § första
stycket.

Barnpension

38 § Barnpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring skall
bara tas upp till den del pensionen för varje månad den avser överstiger
en tolftedel av 40 procent av prisbasbeloppet eller, vid pension efter båda
föräldrarna, 80 procent av prisbasbeloppet. Detta gäller också efterlevan-
deränta enligt annan författning till den del livräntan enligt 17 kap. 2 §
lagen om allmän försäkring medfört minskning av en sådan del av barn-
pensionen som inte skall tas upp.

Ersättningar från arbetsgivare som står självrisk

39 § Ersättning som betalas ut på annat sätt än i form av pension eller
livränta från arbetsgivare när denne står självrisk enligt lagen (1954:243)
om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring behandlas på samma sätt som försäkringsersättningar enligt
sistnämnda lag.

Ersättningar för sjukvårdskostnader

40 § Ersättning för sjukvårds- eller läkarkostnader inom den icke offent-
ligt finansierade vården i Sverige eller för vård utomlands som betalas i
annan form än livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkringar
som tecknats i samband med tjänst, skall inte tas upp.

Utländska pensionsförsäkringar

41 § Pension från en sådan försäkring som enligt 57 kap. 5 § anses som
pensionsförsäkring skall inte tas upp till den del den skattskyldige visar

- att han vid bosättning eller förvärvsarbete utomlands inte fått göra
avdrag för premier som han betalat för försäkringen, eller

- att han där förmånsbeskattats för försäkringen utan att ha fått göra ett
motsvarande avdrag.

Vid tillämpning av första stycket beaktas avdrag och beskattning både
i Sverige och utomlands. Med avdrag likställs skattereduktion eller
liknande skattelättnad utomlands.

Egenavgifter

42 § I 12 kap. 35 § och 61 kap. 5 § finns bestämmelser om återföring av
avdrag för egenavgifter och i 61 kap. 6 § om återföring av avdrag för
utländska socialförsäkringsavgifter.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Förbjudna lån

43 § Om penninglån har lämnats i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m., skall lånebeloppet tas upp som intäkt hos låntagaren, om
det inte finns synnerliga skäl mot detta.

Marie Curie-stipendier

44 § Forskarstipendium (Marie Curie-stipendium) som ges ut direkt eller
indirekt av Europeiska gemenskaperna skall tas upp.

Periodiska understöd

45 § Periodiska understöd eller liknande periodiska intäkter skall inte tas
upp till den del givaren enligt 9 kap. 3 § eller 61 kap. 7 § inte skall dra av
det utbetalade beloppet.

Som intäkt skall inte heller sådana periodiska understöd tas upp som
betalas ut från en stiftelse som är befriad från skattskyldighet enligt
7 kap. 3-6 §§ eller från en ideell förening som har till uppgift att främja
de ändamål som anges i 7 kap. 4 §, om stiftelsen eller föreningen upp-
fyller övriga villkor i 7 kap. 7-14 §§ för befrielse helt eller delvis från
skattskyldighet. Detta gäller dock bara om utbetalningen görs för att
fullfölja något av de ändamål som anges i 7 kap. 4 §.

12 kap. Vad som skall dras av i tjänst

1 § Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som
kostnad om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 59 kap.

I detta kapitel finns bestämmelser om att också vissa andra utgifter
som har samband med tjänsten skall dras av.

1 inkomstslaget tjänst tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget
näringsverksamhet om

- avdrag för utgifter för representation i 16 kap. 2 §,

- mervärdesskatt i 16 kap. 17 §, och

- avdrag för utländsk skatt i 16 kap. 19 och 20 §§.

Inskränkningar i avdragsrätten

Beloppsgränser

2 § Utgifter som avses i följande paragrafer skall dras av utan någon
beloppsmässig begränsning, nämligen utgifter

- vid tjänsteresor enligt 5-17 §§,

- vid tillfälligt arbete på annan ort eller vid dubbel bosättning enligt
18-22 och 30 §§,

- för hemresor enligt 24 och 30 §§,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

- för egenavgifter enligt 35 §, och

- i hobbyverksamhet enligt 36 §.

Utgifter for inställelseresor enligt 25 § och for resor mellan bostaden
och arbets- samt utbildningsplatsen enligt 26-30 §§ skall dras av bara till
den del kostnaderna under ett beskattningsår sammanlagt överstiger
7 000 kronor. Övriga utgifter skall dras av bara till den del kostnaderna
under beskattningsåret sammanlagt överstiger 1 000 kronor.

Kostnader som motsvarar vissa skattefria ersättningar

3 § Om den skattskyldige far sådan kostnadsersättning som enligt 11 kap.
21 eller 28 § inte skall tas upp, skall de kostnader som ersättningen är
avsedd att täcka inte dras av.

Utgifter som täcks av sådana ersättningar till utländska forskare som
enligt 11 kap. 22 och 23 §§ inte skall tas upp skall inte heller dras av.

Skattskyldiga med sjöinkomst

4 § Skattskyldiga som har sjöinkomst har inte rätt till avdrag som avses
i 6-24 §§ vid tjänstgöring ombord. Sådana skattskyldiga anses ha sitt
tjänsteställe på det fartyg där de arbetar.

Tjänsteresor med egen bil eller förmånsbil

5 § Utgifter för tjänsteresor med egen bil skall dras av med 1 krona och
50 öre för varje kilometer.

Om en skattskyldig använder sin förmånsbil for tjänsteresor och beta-
lar samtliga utgifter för drivmedel som är förenade med resorna, skall
utgifter för dieselolja dras av med 50 öre för varje kilometer och utgifter
for annat drivmedel med 80 öre för varje kilometer.

Ökade levnadskostnader vid tjänsteresor

6 § Ökade levnadskostnader som den skattskyldige har på grund av att
han i tjänsten vistas utanför sin vanliga verksamhetsort, skall dras av i
den utsträckning som följer av 7-17 §§. Avdrag skall göras bara vid resor
som är förenade med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten.
Som ökade levnadskostnader räknas utgifter för logi, kostnadsökning för
måltider samt diverse småutgifter.

När arbetet utanför den vanliga verksamhetsorten varit förlagt till
samma ort under mer än tre månader i en följd, skall de ökade levnads-
kostnaderna i stället dras av enligt bestämmelserna i 17-21 §§. En löpan-
de tjänsteresa anses bruten bara av uppehåll som beror på att arbetet för-
läggs till en annan ort under minst fyra veckor.

Med arbetsgivare likställs annan som betalar ut traktamente, om den
huvudsakliga delen av arbetet utförs för honom.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Vanlig verksamhetsort och tjänsteställe

7 § Med vanlig verksamhetsort avses ett område inom 50 kilometer från
den skattskyldiges tjänsteställe.

Som vanlig verksamhetsort behandlas också ett område inom 50 kilo-
meter från den skattskyldiges bostad.

8 § Tjänstestället är den plats där den skattskyldige utför huvuddelen av
sitt arbete. Utförs detta under förflyttning eller på arbetsplatser som
hela tiden växlar, anses i regel den plats där den skattskyldige hämtar
och lämnar arbetsmaterial eller förbereder och avslutar sina arbetsupp-
gifter som tjänsteställe.

Om arbetet pågår en begränsad tid på varje plats enligt vad som gäller
för vissa arbeten inom byggnads- och anläggningsbranschen och liknan-
de branscher, anses bostaden som tjänsteställe.

För reservofficerare anses bostaden som tjänsteställe. Detsamma gäller
för nämndemän, jurymän och andra liknande uppdragstagare i allmän
domstol, allmän förvaltningsdomstol, hyresnämnd, skattenämnd eller
arrendenämnd.

9 § En skattskyldig som under en begränsad tid arbetar vid någon av
Europeiska unionens institutioner eller organ eller vid Europaskolorna
men som far den huvudsakliga lönen for arbetet från en annan arbets-
givare anses - om han begär det - under längst tre år ha sitt tjänsteställe
hos sistnämnda arbetsgivare.

För en sådan skattskyldig tillämpas inte 7 § andra stycket for en bostad
på arbetsorten om

- denna bostad är tillfällig och beror enbart på tjänsteutövningen, och

- den skattskyldige har en annan permanentbostad.

Maximibelopp och normalbelopp

10 § Vid beräkningen av avdraget används för tjänsteresa i Sverige ett
maximibelopp och for tjänsteresa utomlands ett normalbelopp. Avdraget
beräknas för hel eller halv dag.

Som hel dag behandlas också avresedagen om resan påbörjas före
klockan 12.00 och hemresedagen om resan avslutas efter kl. 19.00. Som
halv dag behandlas avresedagen om resan påbörjas kl. 12.00 eller senare
och hemkomstdagen om resan avslutas kl. 19.00 eller tidigare.

11 § Maximibeloppet är 0,5 procent av prisbasbeloppet, avrundat till
närmaste tiotal kronor.

Normalbeloppet for varje land motsvarar den normala ökningen av
levnadskostnaderna under en hel dag för frukost, lunch och middag som
består av en rätt på restaurang av normal standard samt för småutgifter.
Om det finns särskilda skäl, far normalbeloppet avse kostnadsökning for
måltider på en restaurang av bättre standard.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Vistelse i mer än ett land

12 § Om den anställde under en tjänsteresa samma dag uppehåller sig i
mer än ett land bestäms avdraget efter vad som gäller for vistelse i det
land där han uppehållit sig den längsta delen av dagen (06.00-24.00).

Utgift för logi

13 § Utgift för logi skall dras av. Kan den skattskyldige inte visa utgiften,
skall ett belopp som motsvarar ersättning från arbetsgivaren
(nattraktamente) dras av. I sådant fall skall dock inte mer än ett halvt
maximibelopp per natt dras av vid tjänsteresa i Sverige och ett halvt
normalbelopp vid tjänsteresa utomlands.

Kostnadsökningen för måltider och småutgifter

14 § Om den skattskyldige fått ersättning for kostnadsökning for måltider
och småutgifter (dagtraktamente) för en tjänsteresa i Sverige, skall ett
belopp som motsvarar ersättningen dras av. För varje hel dag som tagits i
anspråk för resan skall avdraget dock uppgå till högst ett maximibelopp
och för varje halv dag till högst ett halvt maximibelopp.

Visar den skattskyldige att den sammanlagda kostnadsökningen under
samtliga tjänsteresor under beskattningsåret i en och samma tjänst varit
större än det sammanlagda avdraget, beräknat enligt första stycket, skall i
stället ett belopp som motsvarar den faktiska kostnadsökningen dras av.

15 § Om den skattskyldige fått dagtraktamente för tjänsteresa utomlands,
skall ett belopp som motsvarar ersättningen dras av. För varje hel dag
som tagits i anspråk för resan skall avdraget dock uppgå till högst ett
normalbelopp och för varje halv dag till högst ett halvt normalbelopp.

Visar den skattskyldige att kostnadsökningen under en tjänsteresa varit
större än avdraget, beräknat enligt första stycket, skall i stället ett belopp
som motsvarar den faktiska kostnadsökningen dras av.

16 § Om den skattskyldige inte fått dagtraktamente men gör sannolikt att
han haft ökade kostnader för måltider och småutgifter, skall avdrag göras
för vaije hel dag med ett halvt maximibelopp vid tjänsteresa i Sverige
och med ett halvt normalbelopp vid tjänsteresa utomlands.

Minskat avdrag på grund av kostförmåner

17 § Avdrag för ökade levnadskostnader enligt 6-16 §§ skall minskas
med värdet av kostförmåner som den skattskyldige fått. Detta gäller dock
inte sådana kostförmåner på allmänna transportmedel som enligt 11 kap.
2 § inte skall tas upp.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Ökade levnadskostnader vid tillfälligt arbete på annan ort eller vid
dubbel bosättning m.m.

Tillfälligt arbete på annan ort

18 § Ökade levnadskostnader på grund av att den skattskyldige har sitt
arbete på en annan ort än där han har sin bostad skall dras av bara om

1. arbetet avser en kortare tid,

2. arbetet inte är kortvarigt men ändå är tidsbegränsat till sin natur eller
sådant att det kräver en fast anknytning till den tidigare bostadsorten,

3. arbetet skall bedrivas på flera olika platser, eller

4. det av någon annan anledning inte skäligen kan ifrågasättas att den
skattskyldige bör flytta till arbetsorten.

Dubbel bosättning

19 § Ökade levnadskostnader skall även dras av om den skattskyldige på
grund av sitt arbete flyttat till en ny bostadsort, om en bostad för den
skattskyldige, dennes make, sambo eller familj behållits på den tidigare
bostadsorten och sådan dubbel bosättning är skälig på grund av

1. makens eller sambons förvärvsverksamhet,

2. svårigheter att skaffa en fast bostad på arbetsorten, eller

3. någon annan särskild omständighet.

Ytterligare förutsättningar för avdrag

20 § Ökade levnadskostnader enligt 18 och 19 §§ skall dras av bara om
den skattskyldige övernattar på arbetsorten och avståndet mellan
bostadsorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer.

Ökade levnadskostnader enligt 18 § skall dras av under längst två år
och enligt 19 § under längst tre år för gifta och sambor och längst ett år
för övriga skattskyldiga. I den angivna tiden skall sådan tid räknas in
under vilken ökade levnadskostnader dragits av enligt bestämmelserna i
6-17 §§.

Ökade levnadskostnader skall dock dras av för längre tid om anställ-
ningens natur eller andra särskilda skäl talar för det.

Beräkningen av avdragen

21 § Ökade utgifter för logi skall dras av med ett belopp som motsvarar
den faktiska utgiften. För tjänsteresor som har pågått under längre tid än
tre månader gäller dock bestämmelserna i 13 §, om logiutgiften inte kan
visas.

Kostnadsökning för måltider och småutgifter på arbetsorten skall dras
av antingen med den faktiska kostnadsökningen eller beräknad enligt
schablon. Den schablonmässiga kostnadsökningen beräknas för

1. skattskyldiga som under de tre första månaderna av vistelsen gjort
avdrag enligt 6-17 §§ och som fortfarande får kostnadsersättning från
arbetsgivaren, till ett belopp som motsvarar denna ersättning, dock högst

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

70 procent av maximibeloppet per hel dag om arbetsorten ligger i Sveri-
ge och 70 procent av normalbeloppet per hel dag om arbetsorten ligger
utomlands,

2. skattskyldiga med arbetsorten i Sverige som gör avdrag enligt 18 §,
till 50 procent av maximibeloppet per hel dag under de tre första måna-
derna av vistelsen och till 30 procent av maximibeloppet per hel dag
därefter,

3. skattskyldiga med arbetsorten utomlands som gör avdrag enligt
18 §, till 50 procent av normalbeloppet per hel dag under de tre första
månaderna av vistelsen och till 30 procent av normalbeloppet per hel dag
för tiden därefter, och

4. skattskyldiga som gör avdrag enligt 19 §, till 30 procent per hel dag
av maximibeloppet om arbetsorten ligger i Sverige och till 30 procent per
hel dag av normalbeloppet om arbetsorten ligger utomlands.

Minskning på grund av kostförmåner

22 § Avdrag för ökade levnadskostnader enligt 18-21 §§ skall minskas
med värdet av kostförmåner som tillhandahållits den skattskyldige. Detta
gäller dock inte sådana kostförmåner på allmänna transportmedel som
enligt 11 kap. 2 § inte skall tas upp.

Utgifter för barns skolgång

23 § Om en skattskyldig vid vistelse utomlands har rätt till avdrag för
ökade levnadskostnader under en viss tid enligt 6-17 §§, skall utgifter för
medföljande barns grundläggande skolgång under samma tid dras av.

Hemresor

24 § När en skattskyldig på grund av sitt arbete vistas på en annan ort än
den där han eller hans familj bor, skall utgifter för hemresor dras av, om
avståndet mellan hemorten och arbetsorten är längre än 50 kilometer.
Avdrag skall göras för högst en hemresa per vecka och bara för utgifter
för resor inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller
EES-ländema.

Avdraget skall beräknas efter utgiften för det billigaste fardsättet. Skä-
liga utgifter för flygresa och utgifter för tågresa skall dock alltid dras av.

Om det saknas godtagbara allmänna kommunikationer, skall utgifter
för resa med egen bil eller med den skattskyldiges förmånsbil dras av
med det belopp som gäller för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
enligt 27 och 29 §§. Detta gäller också den som använt en förmånsbil
som hans sambo eller en närstående till honom men inte han själv är
skattskyldig för.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Inställelseresor

25 § Utgifter för särskilda resor inom eller mellan Europeiska unionens
medlemsländer eller EES-ländema i samband med att den skattskyldige
börjar eller slutar en tjänst skall dras av. Bestämmelserna i 24 § andra
och tredje styckena tillämpas också för sådana avdrag.

Arbetsresor

26 § Skäliga utgifter för resor mellan bostaden och arbetsplatsen
(arbetsresor) skall dras av, om arbetsplatsen ligger på ett sådant avstånd
från den skattskyldiges bostad att han behöver använda och även har
använt något transportmedel.

27 § Utgifter för arbetsresor med egen bil skall dras av om avståndet
mellan bostaden och arbetsplatsen är minst fem kilometer och det klart
framgår att den skattskyldige genom att använda egen bil i stället för
allmänna transportmedel regelmässigt gör en tidsvinst på sammanlagt
minst två timmar.

Utgifter för arbetsresor med egen bil skall dras av också om bilen
används i tjänsten minst 160 dagar under året. Om den används i tjänsten
minst 60 dagar under året, skall kostnaderna dras av för alla de dagar som
bilen använts i tjänsten. Att bilen används i tjänsten beaktas dock bara
om körsträckan är minst 300 mil per år.

Avdrag skall göras med 1 krona och 50 öre för varje kilometer.

Utgifter för väg-, bro- och färjeavgifter skall också dras av.

28 § Bestämmelserna i 27 § första stycket tillämpas inte om allmänna
transportmedel saknas.

Bestämmelserna i 27 § första-tredje styckena tillämpas inte för skatt-
skyldiga som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp tvingas an-
vända egen bil. De tillämpas inte heller för skattskyldiga som tvingas
använda en större bil på grund av skrymmande last.

29 § För skattskyldiga som gör arbetsresor med sin förmånsbil skall
utgifter för arbetsresor dras av enligt bestämmelserna i 27 § första,
andra och fjärde styckena. Utgifter för dieselolja dras av med 50 öre
per kilometer och utgifter för annat drivmedel med 80 öre per kilo-
meter. Detta gäller också den som gör resorna med en förmånsbil som
hans sambo eller en närstående till honom men inte han själv är skatt-
skyldig för.

Utgifter för utbildning vid omstrukturering m.m.

30 § Skattskyldiga som har skattefri förmån av utbildning eller annan
åtgärd enligt 11 kap. 17 § har rätt till avdrag enligt 2 § och 26-29 §§ för
utgifter för resor mellan bostaden och platsen för utbildningen eller
åtgärden. Om den skattskyldige har utgifter för både sådana resor och

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

arbetsresor, skall begränsningen i 2 § andra stycket avse de sammanlagda
utgifterna.

Om skattskyldiga som avses i första stycket far ersättning för ökade
levnadskostnader och för utgifter för hemresor, skall avdrag göras för
ökade levnadskostnader enligt de regler som gäller för skattskyldiga som
avses i 18 § och för utgifter för hemresor enligt 24 §. Avdraget för ökade
levnadskostnader får dock inte överstiga vare sig uppburen ersättning
eller de schablonbelopp som anges i 21 §.

Avdrag skall inte göras för tid efter första året efter uppsägningstidens
utgång.

Skyddsutrustning och skyddskläder

31 § Utgifter för skyddsutrustning och skyddskläder som behövs för
tjänsten skall dras av. Med skyddsutrustning avses bland annat hjälmar,
skyddsglasögon, hörselskydd och skor med stålhätta. Med skyddskläder
avses sådana kläder som har särskilda skyddsegenskaper mot frätande
ämnen, mekaniska skador eller mot väta, värme eller kyla som huvud-
sakligen beror på annat än klimatförhållanden.

Förluster på grund av redovisningsskyldighet

32 § Förluster på grund av ersättnings- eller återbetalningsskyldighet för
medel som den skattskyldige är redovisningsskyldig för i sin tjänst skall
dras av. Detta gäller dock inte om ersättnings- eller återbetalnings-
skyldigheten beror på att den skattskyldige har förskingrat medel eller
begått något annat brott.

Pensionsutgifter

33 § Avgifter som den skattskyldige betalar i samband med tjänsten för
sin egen eller efterlevandes pensionering på annat sätt än genom försäk-
ring, skall dras av bara om pensioneringen är utformad så att den över-
ensstämmer med villkoren i 57 kap. 4-16 §§ för en pensionsförsäkring.

Avgifter till arbetslöshetskassa m.m.

34 § Avgifter till svensk arbetslöshetskassa skall dras av. Om avdrag
kan komma i fråga i flera inkomstslag, skall de dras av i det inkomst-
slag där intäkterna är störst.

Avdrag skall göras även för avgifter till en utländsk arbetslöshetskassa
eller motsvarande avgifter enligt en utländsk stats system för förmåner
vid arbetslöshet, om inkomst av arbete i det landet skall tas upp i
inkomstslaget tjänst under beskattningsåret och utgiften inte skall dras av
enligt 61 kap. 6 §. Avdrag skall göras bara av dem som är obegränsat
skattskyldiga under beskattningsåret. Om de är obegränsat skattskyldiga

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

bara under en del av beskattningsåret skall avdrag göras för avgifter som Prop. 1999/2000:2
avser den tiden. Bilaga 3

Egenavgifter

35 § Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser inkomster
i inkomstslaget tjänst. Om avgifterna sätts ned skall motsvarande belopp
tas upp i inkomstslaget det beskattningsår då debiteringen ändras.

Vidare skall ett avdrag göras för egenavgiftema för beskattningsåret
med högst 25 procent av ett underlag som beräknas enligt tredje stycket.
Avdraget skall dock vara högst 20 procent om den skattskyldige antingen
vid beskattningsårets ingång fyllt 65 år eller då inte fyllt 65 år men under
hela året fatt hel ålderspension eller dött under året. Avdraget skall åter-
föras till beskattning det följande beskattningsåret.

Underlaget utgörs av sådana intäkter som enligt 2 kap. 6 § lagen
(1998:674) om inkomstgrundad ålderspension är inkomst av annat
förvärvsarbete minskade med andra kostnader som skall dras av från
dessa intäkter än sådant avdrag som avses i andra stycket och med sjuk-
och rehabiliteringspenning och liknade ersättningar som avses i 2 kap.
6 § första stycket 4 i den nämnda lagen.

Hobbyverksamhet

36 § För varje verksamhet som bedrivs självständigt men som inte skall
räknas till inkomstslaget näringsverksamhet får avdrag för kostnaderna
under beskattningsåret inte göras med större belopp än som motsvarar
årets intäkter.

I sådan verksamhet skall avdrag göras även för kostnaderna under de
föregående fem beskattningsåren till den del dessa överstigit det årets
intäkter och inte kunnat dras av tidigare. Avdrag får dock inte göras med
högre belopp än vad som återstår av intäkterna efter avdrag for årets
kostnader.

AVD. V INKOMSTSLAGET NÄRINGSVERKSAMHET

13 kap. Avgränsning av inkomstslaget näringsverksamhet

1 § Till inkomstslaget näringsverksamhet räknas intäkter och kostnader
på grund av näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses för-
värvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt.

Innehav av näringsfastigheter och näringsbostadsrätter samt av avverk-
ningsrätt till skog räknas alltid till inkomstslaget näringsverksamhet.
Privatbostadsfastigheter, privatbostadsrätter och andra privatbostäder kan
inte ingå i näringsverksamhet.

2 § Byggnadsrörelse, handel med fastigheter och tomtrörelse är särskilda
former av näringsverksamhet. I 27 kap. finns bestämmelser om att den

som innehar vissa tillgångar anses bedriva byggnadsrörelse eller handel
med fastigheter. Där finns också bestämmelser om vad som räknas som
tomtrörelse.

Juridiska personer

3 § För juridiska personer räknas till inkomstslaget näringsverksamhet
också övriga intäkter och kostnader på grund av innehav av tillgångar
och skulder eller i form av kapitalvinster och kapitalförluster.

4 § Penninglån som lämnas till en juridisk person i strid med 12 kap. 7 §
aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m., räknas till inkomstslaget näringsverksamhet.

Handelsbolag

5 § Bestämmelserna i 3 och 4 §§ gäller också för intäkter och kostnader
hos svenska handelsbolag.

För delägare som är fysiska personer räknas handelsbolagets kapital-
vinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och näringsbostadsrätter
till inkomstslaget kapital samt handelsbolagets penninglån som avses i
4 § till inkomstslaget tjänst.

Avyttring av andelar i svenska handelsbolag i särskilda fall

6 § I 51 kap. finns bestämmelser om belopp som räknas till inkomstslaget
näringsverksamhet i vissa fall när en fysisk person avyttrar en andel i ett
svenskt handelsbolag.

Enskilda näringsidkare

Kapitalvinster och kapitalförluster på näringsfastigheter och
näringsbostadsrätter

7 § För enskilda näringsidkare räknas kapitalvinster och kapitalförluster
på näringsfastigheter och näringsbostadsrätter till inkomstslaget kapital.

Om näringsidkaren begär det, skall dock kapitalvinster på närings-
fastigheter vid sådana avyttringar som enligt 31 kap. 5 § medför rätt till
avdrag för avsättning till ersättningsfond räknas till inkomstslaget nä-
ringsverksamhet.

Vissa tillgångar och skulder

8 § Delägarrätter, fordringsrätter, andelar i svenska handelsbolag och
sådana tillgångar som avses i 52 kap. räknas inte som tillgångar i
näringsverksamheten för enskilda näringsidkare.

De skall dock räknas som tillgångar i näringsverksamheten om de är

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

- lagertillgångar, pågående arbeten, kundfordringar eller liknande
tillgångar,

- inventarier eller fordringar på grund av avyttring av inventarier,

- banktillgodohavanden som hör till näringsverksamheten,

- fordringar som gäller sådana försäkringsersättningar eller skadestånd
som tas upp i näringsverksamheten,

- andelar i kooperativa föreningar förutsatt att innehavet av andelarna
betingas av näringsverksamheten eller fordringar på grund av avyttring
av sådana andelar, eller

- fordringar som medlemmar i kooperativa föreningar har på före-
ningen förutsatt att medlemskapet i föreningen betingas av närings-
verksamheten.

Vid tillämpning av denna paragraf anses patent och andra sådana
rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 som inventarier
även om de inte förvärvats från någon annan.

9 § För enskilda näringsidkare skall en skuld inte räknas till närings-
verksamheten, om det lånade kapitalet har använts för att anskaffa till-
gångar som enligt 8 § inte skall räknas som tillgångar i näringsverksam-
heten.

Rabatt och pristillägg

10 § Även om en aktie eller en andel i en ekonomisk förening enligt 8 §
inte räknas som en tillgång i näringsverksamheten, skall utdelning från
aktiebolaget eller den ekonomiska föreningen räknas till inkomstslaget
näringsverksamhet, om utdelningen lämnas i förhållande till köp (rabatt)
eller försäljningar (pristillägg) som gjorts i näringsverksamheten.

Samfålligheter

11 § Om en näringsfastighet har del i en sådan samfallighet som avses i 6
kap. 6 § första stycket, räknas utdelning från samfalligheten för enskilda
näringsidkare till inkomstslaget näringsverksamhet.

För andra samfålligheter än sådana som avses i 6 kap. 6 § första styck-
et tillämpas för enskilda näringsidkare bestämmelserna i 5 § i stället för
bestämmelserna i 7-9 §§. Samfällighetens kapitalvinster och kapital-
förluster på näringsfastigheter och näringsbostadsrätter räknas dock till
inkomstslaget näringsverksamhet, om den fastighet som har del i samfal-
ligheten är en lagertillgång.

Royalty m.m.

12 § Den som far ersättning i form av royalty eller periodiskt utgående
avgift för att materiella eller immateriella tillgångar utnyttjas, anses
bedriva näringsverksamhet. Om royaltyn eller avgiften grundar sig på
anställning eller på uppdrag eller tillfällig verksamhet som inte ingår i en
näringsverksamhet, räknas den dock till inkomstslaget tjänst.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Delägare i fåmansföretag och fåmanshandelsbolag

13 § För en delägare i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag
eller en närstående till en delägare räknas avyttringar av patent och andra
sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 till
inkomstslaget näringsverksamhet. Detta gäller även om rättigheten inte
förvärvats från någon annan.

Första stycket gäller dock bara om ersättningen för rättigheten skulle
ha räknats till inkomstslaget näringsverksamhet, om verksamheten i
företaget hade bedrivits av den som avyttrar rättigheten.

14 kap. Beräkning av resultatet av näringsverksamhet

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- beskattningstidpunkten i 2-10 §§,

- gemensam eller särskild beräkning i 11-17 §§,

- anskaffningsvärde efter avskattning i 18 §,

- överlåtelser av verksamhet till staten, kommuner m.fl. i 19 och
20 §§,

- oriktig prissättning m.m. i 21 och 22 §§, och

- hur man beräknar resultatet i 23 och 24 §§.

Beskattningstidpunkten

Bokföringsmässiga grunder

2 § Resultatet skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Vid
beräkningen av resultatet skall inkomster tas upp som intäkt och utgifter
dras av som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god
redovisningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Detta gäller
även skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga.

För kapitalvinster och kapitalförluster finns särskilda bestämmelser om
beskattningstidpunkten i 44 kap. 24-29 §§.

Balansposter

3 § Värdet av utgående lager, pågående arbeten, fordringar och skulder
samt avsättningar skall bedömas med hänsyn till förhållandena vid
beskattningsårets utgång.

Värdet av ingående lager och andra balansposter skall tas upp till
samma belopp som värdet vid det föregående beskattningsårets utgång.

Räkenskaperna

4 § Om räkenskaper fors for näringsverksamheten, skall dessa läggas till
grund för inkomstberäkningen när det gäller beskattningstidpunkten.

Reserv i lager och liknande skall beaktas bara vid tillämpning av
17 kap. 4 och 5 §§ samt 27 § andra stycket.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Justeringar

5 § Det redovisade resultatet skall justeras om en intäkts- eller kost-
nadspost hänförs till ett visst beskattningsår i strid med

- bokföringslagen (1976:125),

- någon annan svensk lag som skall tillämpas vid redovisningen,

- god redovisningssed i övrigt, eller

- särskilda bestämmelser i denna lag.

Motsvarande justering skall i ett sådant fall göras ett tidigare eller senare
beskattningsår, om det behövs för att undvika att någon intäkts- eller
kostnadspost utelämnas eller räknas dubbelt.

6 § Även om lager, pågående arbeten, kundfordringar eller liknande tas
upp till ett för lågt belopp eller avsättningar, leverantörsskulder eller
liknande till ett för högt belopp, skall beloppet inte justeras till den del
skillnaden motsvaras av sådana ytterligare värdeminskningsavdrag på
andra tillgångar än lagertillgångar som den skattskyldige skulle ha
kunnat göra enligt denna lag. Detta gäller dock bara om den skattskyldige
begär det.

Karaktärsbyte

7 § Om en tillgång som hör till inkomstslaget kapital blir tillgång i en
näringsverksamhet, skall den skattskyldige ta upp sådana ingående
intäkts- och kostnadsposter som behövs för att inte någon intäkt eller
kostnad skall utelämnas eller dubbelräknas.

Fordringar och skulder i utländsk valuta

8 § Fordringar, skulder och kontanter i utländsk valuta skall värderas till
kursen vid beskattningsårets utgång. Om det finns ett terminskontrakt
eller någon annan liknande valutasäkringsåtgärd för en sådan post, får
den tas upp till det värde som motiveras av valutasäkringen under förut-
sättning att

- samma värde används i räkenskaperna, och

- värderingen står i överensstämmelse med god redovisningssed.

Tantiem från fåmansföretag

9 § Ett fåmansföretag skall göra avdrag för tantiem eller liknande ersätt-
ning till en företagsledare eller någon närstående till en företagsledare
först det beskattningsår då ersättningen betalas ut eller kan disponeras av
mottagaren.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Utgifter innan en verksamhet påbörjas

10 § Bestämmelser om avdrag i efterhand för utgifter innan en enskild
näringsverksamhet påbörjas finns i 16 kap. 38 §.

Gemensam eller särskild beräkning

Juridiska personer

11 § För juridiska personer skall resultatet beräknas gemensamt för den
skattskyldiges hela näringsverksamhet. Om den juridiska personen är
delägare i ett svenskt handelsbolag, skall även resultatet av detta tas med
vid beräkningen.

För underskott från vissa utländska juridiska personer finns särskilda
bestämmelser i 12 § och för underskott från kommanditbolag och vissa
andra handelsbolag i 16 och 17 §§.

12 § Underskott från en utländsk juridisk person vars inkomster enligt
6 kap. 12 § tredje stycket skall beskattas hos delägarna skall inte dras av.

Underskott som inte skall dras av på grund av bestämmelsen i första
stycket, skall dras av vid beräkning av resultatet från den utländska juri-
diska personen det följande beskattningsåret.

Fysiska personer

13 § För enskilda näringsidkare skall resultatet beräknas gemensamt för
all enskilt bedriven näringsverksamhet.

Bedriver näringsidkaren självständig näringsverksamhet utomlands,
skall resultatet dock beräknas särskilt för all sådan verksamhet.

14 § För fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag beräk-
nas resultatet från varje handelsbolag för sig.

Bedriver handelsbolaget självständig näringsverksamhet utomlands,
skall resultatet beräknas särskilt för all sådan verksamhet som bolaget
bedriver.

Om ett svenskt handelsbolag är delägare i ett annat svenskt handels-
bolag, skall resultatet av det senare tas med vid beräkningen av resultatet
i det ägande bolaget. För underskott från kommanditbolag och vissa
andra handelsbolag och vissa juridiska personer finns särskilda bestäm-
melser i 16 och 17 §§.

15 § När beräkningen skall ske särskilt för viss del av näringsverk-
samheten, tillämpas bestämmelserna om intäkter, kostnader och annat på
varje sådan del för sig.

Underskott för kommanditdelägare och vissa andra handelsbolagsdelägare

16 § En kommanditdelägare i ett svenskt kommanditbolag skall inte dra
av underskott från kommanditbolaget till den del summan av avdraget
och de avdrag som gjorts tidigare beskattningsår skulle överstiga ett
belopp som motsvarar vad delägaren satt in eller åtagit sig att sätta in i
bolaget.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

En delägare i ett svenskt handelsbolag som i förhållande till övriga Prop. 1999/2000:2
delägare har förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser Bilaga 3
skall dra av sammanlagt högst ett belopp som motsvarar hans ansvar.

17 § Underskott som inte skall dras av på grund av bestämmelserna i

16 §, skall dras av vid beräkning av resultatet från bolaget det följande
beskattningsåret.

Anskaffningsvärde efter karaktärsbyte

18 § Om en tillgång avskattats enligt bestämmelserna i 41 kap. 7 § skall
den anses ha återanskaffats mot en ersättning som motsvarar marknads-
värdet. I annat fall anses anskaffningsutgiften ökad med utgifter för
förbättring och minskad med sådana avdrag som har gjorts för anskaff-
ning, värdeminskning och liknande som anskaffningsvärde. I 18 kap.

10 §, 19 kap. 18 § och 20 kap. 14 § finns bestämmelser om värdeminsk-
ningsavdrag för byggnads-, och markinventarier, byggnader och mark-
anläggningar i sådana fall.

Överlåtelser av verksamhet till staten, kommuner m.fl.

19 § Om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överlåter den huvud-
sakliga delen av sin verksamhet eller sina tillgångar till staten, ett lands-
ting eller en kommun, skall bestämmelserna i 20 § tillämpas. Detsamma
gäller om överlåtelsen sker till ett bolag som till övervägande del inne-
has, direkt eller indirekt, av staten, ett landsting eller en kommun.

Bestämmelserna i 20 § tillämpas dock inte vid överlåtelser inom en
svensk koncern. De tillämpas inte heller om överlåtelsen framstår som ett
normalt led i företagets verksamhet.

Vid bedömningen av om det är en huvudsaklig del som överlåts, skall
hänsyn tas till hela den verksamhet som bolaget eller föreningen bedrivit
vid beskattningsårets ingång, förhållandena efter överlåtelsen samt verk-
samhetens allmänna art och inriktning.

20 § En beräkning av resultatet görs som om ett beskattningsår hade
avslutats i och med överlåtelsen. Vid beräkningen får de tillgångar som
finns kvar efter överlåtelsen inte tas upp till ett högre värde än marknads-
värdet.

Om denna beräkning resulterar i ett underskott, anses resultatet vara
noll, och den återstående delen av beskattningsåret behandlas då som ett
särskilt beskattningsår. I annat fall beräknas resultatet för hela beskatt-
ningsåret efter vanliga regler.

Sådana underskott för ett tidigare beskattningsår än överlåtelseåret som
inte har kunnat dras av det följande beskattningsåret på grund av be-
stämmelserna i 40 kap., skall inte dras av.

3 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

Oriktig prissättning m.m.

21 § Om resultatet av en näringsverksamhet blir lägre till följd av att
villkor avtalats som avviker från vad som skulle ha avtalats mellan sins-
emellan oberoende näringsidkare, skall resultatet beräknas till det belopp
som det skulle ha uppgått till om sådana villkor inte funnits. Detta gäller
dock bara om

1. den som på grund av avtalsvillkoren far ett högre resultat inte skall
beskattas för detta i Sverige enligt bestämmelserna i denna lag eller på
grund av ett skatteavtal,

2. det finns sannolika skäl att anta att det finns en ekonomisk intresse-
gemenskap mellan parterna, och

3. det inte av omständigheterna framgår att villkoren kommit till av
andra skäl än ekonomisk intressegemenskap.

I 25 kap. 8 § finns bestämmelser om att det belopp som resultatet skall
ökas med i vissa fall skall behandlas som en kapitalvinst.

22 § Ekonomisk intressegemenskap som avses i 21 § anses finnas om

- en näringsidkare, direkt eller indirekt, deltar i ledningen eller över-
vakningen av en annan näringsidkares foretag eller äger del i detta före-
tags kapital, eller

- samma personer, direkt eller indirekt, deltar i ledningen eller över-
vakningen av de båda företagen eller äger del i dessa företags kapital.

Resultatet

23 § Resultatet skall beräknas genom att intäktspostema minskas med
kostnadsposterna.

För makar som tillsammans deltar i näringsverksamhet finns särskilda
bestämmelser i 59 kap.

24 § Bestämmelser om avdrag för underskott som skall göras samma
beskattningsår finns för

- avdrag från kapitalvinst vid försäljning av näringsfastighet i 45 kap.
28 §, och

- avdrag från kapitalvinst vid försäljning av näringsbostadsrätt i
46 kap. 14 §.

Bestämmelser om avdrag för underskott som får göras samma beskatt-
ningsår finns för

- avdrag för delägare i andelshus i 42 kap. 34 §,

- avdrag för nystartad verksamhet i 61 kap. 3 §, och

- avdrag för litterär eller konstnärlig verksamhet m.m. i 61 kap. 4 §.

Bestämmelser om avdrag för underskott som skall göras ett senare
beskattningsår finns för

- avdrag i näringsverksamheten följande år i 40 kap., och

- avdrag för kvarstående underskott av avslutad näringsverksamhet i
42 kap. 35 §.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

15 kap. Vad som skall tas upp i näringsverksamhet

1 § Ersättningar för varor, tjänster och inventarier, avkastning av till-
gångar, kapitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksamheten
skall tas upp som intäkt.

Utöver bestämmelserna i detta kapitel finns bestämmelser om
inkomster i 8, 17-39, 44-46, 48-53, 55 och 59 kap.

Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i
60 kap.

Medlemsavgifter

2 § Föreningar skall inte ta upp inbetalade medlemsavgifter.

Förbjudna lån

3 § Om penninglån har lämnats i strid med 12 kap. 7 § aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 § lagen (1967:531) om tryggande av pensions-
utfästelse m.m., skall lånebeloppet tas upp som intäkt hos låntagaren eller
hos en juridisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag som är
låntagare om det inte finns synnerliga skäl mot detta.

Förmåner för delägare i privatbostadsföretag

4 § Förmån av fastighet som den skattskyldige har fått i egenskap av
delägare i ett privatbostadsföretag skall inte tas upp. Sådana inbetalningar
till företaget som är kostnader i näringsverksamheten skall ändå dras av.

Ersättningar från personalstiftelser

5 § Ersättning som en arbetsgivare far från en personalstiftelse skall tas
upp. Detta gäller dock inte ersättning som lämnas av medel som arbets-
givaren har satt av till stiftelsen utan att avdrag gjorts för avsättningen.

Sådana medel som arbetsgivaren inte har gjort avdrag för skall i första
hand anses använda när stiftelsen lämnar ersättning.

Mervärdesskatt

6 § Vad som motsvarar utgående skatt enligt mervärdesskattelagen
(1994:200) skall inte tas upp. I 16 kap. 17 § finns bestämmelser om
avdrag för det fall att skatten ändå har tagits upp och om återföring av
avdrag vid nedsättning av mervärdesskatt som har dragits av.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Återföring av avdrag

7 § I 16 kap. 3 § finns bestämmelser om återföring av avdrag för framtida
garantiutgifter.

I 16 kap. 18, 19 och 30 §§ finns bestämmelser om återföring av avdrag
för avsättning för egenavgifter och vid nedsättning av skatter och avgifter
som har dragits av.

Sjukpenning m.m.

8 § Följande ersättningar i samband med sjukdom m.m. skall tas upp, om
de grundar sig på förvärvsinkomst av näringsverksamhet:

1. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring,

3. smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt-
bärare.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Grupplivförsäkringar m.m.

9 § Förmån av grupplivförsäkring, avtalsgruppsjukförsäkring och trygg-
hetsförsäkring vid arbetsskada skall inte tas upp, om försäkringen
grundar sig på avtal som träffats mellan försäkringsanstalten och Lant-
brukarnas riksförbund åren 1978 och 1986, Sveriges skogsägare-
föreningars riksförbund år 1986, Sveriges fiskares riksförbund år 1983
respektive Svenska samemas riksförbund år 1986. Ersättningar som
betalas ut på grund av sådana avtalsgruppsjukförsäkringar och trygghets-
försäkringar skall däremot tas upp.

Inkomster i samfallighet

10 § Har en näringsfastighet del i en annan svensk samfällighet än sådan
som avses i 6 kap. 6 § första stycket, behöver fastighetens andel av sam-
fallighetens intäkter och kostnader inte tas upp, om intäkterna överstiger
de kostnader som skall dras av omedelbart med mindre än 300 kronor.

Första stycket gäller inte för kapitalvinster och kapitalförluster på
näringsfastigheter och näringsbostadsrätter.

16 kap. Vad som skall dras av i näringsverksamhet

1 § Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som
kostnad. Ränteutgifter och kapitalförluster skall dras av även om de inte
är sådana utgifter.

Utöver bestämmelserna i detta kapitel finns bestämmelser om avdrag i Prop. 1999/2000:2

9, 17-25, 28—40, 44- 46, 48-53, 55 och 59 kap. Bilaga 3

Representation

2 § Utgifter for representation och liknande ändamål skall dras av bara
om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då det ute-
slutande är fråga om att inleda eller upprätthålla affärsförbindelser eller
liknande, eller då utgifterna avser jubileum eller personalvård. Avdraget
far inte överstiga vad som kan anses skäligt. För utgifter for lunch,
middag eller supé får avdraget inte överstiga 90 kronor per person och
måltid med tillägg for mervärdesskatt till den del denna inte skall dras av
enligt 8 kap. eller återbetalas enligt 10 kap. mervärdesskattelagen
(1994:200).

Framtida garantiutgifter

3 § Framtida garantiutgifter skall dras av enligt bestämmelserna i 4 eller
5 § med belopp som sätts av i räkenskaperna för att täcka risker med
anledning av garantiåtagandena vid beskattningsårets utgång. Avdraget
skall återföras det följande beskattningsåret.

Huvudregeln

4 § Avdraget för framtida garantiutgifter far inte överstiga kostnaderna
på grund av garantiåtaganden under beskattningsåret exklusive föränd-
ringen av avsättningen för framtida garantiutgifter. Om garantitiden är
kortare än två år, får avdraget inte överstiga så många tjugofjärdedelar av
det sammanlagda beloppet av kostnader som garantitiden utgör i måna-
der. Brutet månadstal bortfaller.

Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader skall
avdraget justeras i motsvarande mån.

Utredningsregeln

5 § Avdrag skall göras med ett skäligt belopp om den skattskyldige visar
att det behövs ett betydligt större avdrag än vad som skulle följa av 4 §
på grund av att

- näringsverksamheten är nystartad,

- garantiåtagandena avser ett eller ett fatal mycket stora tillverknings-
objekt eller arbeten,

- en betydande ökning av garantiåtagandenas omfattning skett under
beskattningsåret,

- produktsammansättningen avsevärt ändrats under året,

- en väsentlig del av garantiåtagandena avser en tid som betydligt
överstiger två år, eller

- någon annan liknande omständighet finns.

Utbränt kärnbränsle

6 § Företag som driver en kämkraftsanläggning skall dra av belopp som
sätts av i räkenskaperna for att täcka sådana utgifter för framtida hante-
ring av utbränt kärnbränsle, radioaktivt avfall och liknande som avser
verksamheten före beskattningsårets utgång. Detsamma gäller företag
som mot förskottsbetalning åtar sig att svara för framtida utgifter för
sådan hantering. Avdraget skall återföras det följande beskattningsåret.

Hanteringsutgifter som företaget kan räkna med att få ersättning för
enligt 8§ lagen (1992:1537) om finansiering av framtida utgifter för
använt kärnbränsle m.m. skall inte dras av.

Fusionsutgifter

7 § Utgifter som överlåtande och övertagande företag har i samband med
fusion, till exempel för rådgivning, prospekt och annonsering, skall dras
av vid en fusion.

Organisationsutgifter

8 § Utgifter som ett aktiebolag har i samband med förändring av aktie-
kapitalet eller för förvaltning av bolagets kapital, till exempel för rådgiv-
ning, prospekt och annonsering, samt utgifter för att betala ut utdelning,
skall dras av. Detsamma gäller en ekonomisk förenings utgifter i sam-
band med ökning av föreningens medlems- och förlagsinsatser samt för
förvaltning av insatserna.

Forskning och utveckling

9 § Utgifter för forskning och utveckling som har eller kan antas fa bety-
delse för näringsverksamheten skall dras av. Detta gäller även utgifter för
att få information om sådan forskning och utveckling.

Bestämmelserna i denna lag om att utgifter för anskaffning av vissa
tillgångar skall dras av genom årliga värdeminskningsavdrag tillämpas
också på utgifter som avses i första stycket.

Bidrag till Tekniska museet

10 § Bidrag till Stiftelsen Tekniska museet skall dras av.

Avgifter och bidrag till Svenska Filminstitutet

11 § Avdrag skall göras för sådana avgifter och bidrag till Stiftelsen
Svenska Filminstitutet som avses i ett avtal som träffats den 3 september
1992 mellan å ena sidan staten och å andra sidan Sveriges Biografagare-
förbund, Folkets Husföreningamas Riksorganisation, Riksföreningen

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Våra Gårdar, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a., Föreningen Sveriges
Filmproducenter, Sveriges Videodistributörers Förening (VHF), Video-
Handelns Samarbetsorganisation (VHS), VIDSAM-Videouthyramas
Samarbetsorganisation (VIDSAM), Sveriges Television AB och Nordisk
Television AB.

Bidrag till utvecklingsbolag

12 § Bidrag som lämnas utan villkor till ett regionalt utvecklingsbolag
eller dess moderbolag skall dras av, om utvecklingsbolaget med stöd av
1 § lagen (1994:77) om beslutanderätt för regionala utvecklingsbolag har
fatt rätt att pröva frågor om stöd till näringsidkare.

Avgifter till arbetsgivarorganisationer

13 § Avgifter till arbetsgivarorganisationer skall dras av till den del de
avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av vad avgifterna avser
skall grundas på uppgifter i organisationens budget, om inte särskilda
skäl talar mot det. Vid bedömningen skall dock avgifterna alltid i första
hand anses bli använda för den övriga organisationsverksamheten.

Avsättning till personalstiftelser

14 § Medel som sätts av till personalstiftelser enligt lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall dras av.

15 § Avsättning till personalstiftelse som görs av ett fåmansföretag eller
ett fåmanshandelsbolag skall dras av bara om företaget stadigvarande
sysselsätter minst 30 årsarbetskrafter.

Skattemyndigheten får medge undantag från vad som sägs i första
stycket, om det finns särskilda skäl. Skattemyndighetens beslut far över-
klagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

Arbetsrättsliga skadestånd

16 § Skadestånd skall inte dras av, om de grundas på lagen (1976:580)
om medbestämmande i arbetslivet eller någon annan lag som gäller för-
hållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare och avser annat än eko-
nomisk skada.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Mervärdesskatt

17 § Sådan ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) som
medför rätt till avdrag enligt 8 kap. eller återbetalning enligt 10 kap.
nämnda lag skall inte dras av.

Mervärdeskatt skall dras av om skatten avser

- utgående skatt som i strid med 15 kap. 6 § har tagits upp som intäkt
och som har betalats in till staten, eller

- skatt som återförs enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen och
som betalas in till staten på det sätt som anges i 9 kap. 3 § första stycket

2 nämnda lag.

Om mervärdesskatt som har dragits av enligt andra stycket fallit bort,
skall motsvarande del av avdraget återföras.

Särskilda skatter och avkastningsskatt på pensionsmedel

18 § Särskilda skatter och avgifter för näringsverksamheten skall dras av.
Om skatten eller avgiften sätts ned skall motsvarande del av avdraget
återföras det beskattningsår då debiteringen ändras.

Avkastningsskatt som beräknas på kontoavsättning med tillämpning av

3 § femte stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel skall dras av. Om skatten sätts ned skall motsvarande del av
avdraget återföras det beskattningsår då debiteringen ändras. Om skatten
sätts ned genom avräkning av utländsk skatt, hindrar detta inte att hela
skattebeloppet dras av.

I 30-32 §§ finns bestämmelser om egenavgifter.

Utländska skatter

19 § Betald utländsk skatt skall dras av enligt bestämmelserna i 20 §.
Skatt som avser intäkter som skall undantas från beskattning i Sverige på
grund av skatteavtal skall dock inte dras av.

Återbetalas skatten, skall motsvarande del av avdraget återföras.

20 § Utländsk speciell skatt som avser näringsverksamheten skall dras
av.

Allmän skatt till en utländsk stat skall dras av, om den har betalats av
en obegränsat skattskyldig person på inkomster som anses ha sitt
ursprung i den utländska staten. Med allmän skatt till en utländsk stat
likställs skatt till en utländsk delstat, provins eller kommun.

Med skatt på inkomster likställs skatt på sådan förmögenhet som de
inkomster som avses i andra stycket kommer från. Detta gäller dock inte
om skatten huvudsakligen har karaktären av engångsskatt.

Förluster av kontanta medel

21 § Förluster av kontanta medel genom brott skall dras av bara om den
skattskyldige visar att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda. Avdrag
för förlust av kontanta medel genom stöld eller rån far inte göras med
större belopp än vad som motsvarar normalt innehav av kontanter i verk-
samheten, om det inte finns särskilda skäl.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Brandförsäkringar för all framtid

22 § Om en brandförsäkring tas för all framtid och premien enligt försäk-
ringsavtalet betalas på en gång, skall bara fem procent av premien dras
av.

Om premien enligt försäkringsavtalet i stället skall betalas under ett
bestämt antal år med lika stort belopp varje år, skall avdrag göras vart
och ett av dessa år enligt följande tabell:

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Det hela antal år från avtalets ingående under vilka premien skall betalas		Avdrag i procent av den för året betalda premien
högst 4 år..........		5 %
5 till och med	7 år.............................	... 10%
g 55 55 55	10 år.............................	... 15 %
\| \| 55 55 55	13 år.............................	... 20 %
14 ” ” ”	16 år............................	... 25 %
\| 7 55 55 55	19 år.............................	... 30 %
20 ” ” ”	23 år.............................	... 35 %
minst 24 år........		... 40 %

Hälso- och sjukvård m.m.

23 § Utgifter för sådan hälso- och sjukvård eller tandvård i Sverige som
inte är offentligt finansierad dras bara av om utgifterna avser en anställd,
en enskild näringsidkare eller en delägare i ett svenskt handelsbolag som
inte omfattas av den offentligt finansierade vården enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring eller någon annan svensk författning.

Utgifter för hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel utomlands
skall dras av om de uppkommit vid insjuknande i samband med tjänstgö-
ring utomlands.

24 § Utgifter för företagshälsovård, för vaccinationer som betingas av
verksamheten och för sådan nödvändig tandbehandling som avses i 11
kap. 18 § skall dras av.

25 § Utgifter för arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder skall dras av,
om arbetsgivaren skall svara för dem enligt 22 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring eller om den skattskyldige kan visa att rehabiliteringen
syftar till att den anställde skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta.
Avdrag för sådana utgifter skall också göras av en enskild näringsidkare
eller av en delägare i ett svenskt handelsbolag, om den skattskyldige kan
visa att rehabiliteringen syftar till att han skall kunna fortsätta sitt
förvärvsarbete. Även utgifter för förebyggande behandling skall dras av,
om den skattskyldige kan visa att behandlingen har ett sådant syfte.

Grupplivförsäkringar

26 § Premie för grupplivförsäkring för näringsidkare skall dras av.

Om försäkringsersättningen utfaller efter väsentligt förmånligare grun-
der än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för statligt anställda, skall
bara den del av premien dras av som kan anses motsvara förmåner enligt
grupplivförsäkring för statligt anställda.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Reseskyddsförsäkringar

27 § Premie för reseskyddsförsäkring som avser resor i näringsverksam-
heten skall dras av.

Utgifter för resor med egen bil

28 § Utgifter för resor med egen bil i näringsverksamheten skall dras av
med 1 krona och 50 öre för varje kilometer. Detta gäller dock inte om
bilen är en tillgång i näringsverksamheten.

Om en sådan delägare i ett svenskt handelsbolag som skall uttags-
beskattas för bilförmån från bolaget använder bilen för resor i närings-
verksamheten och betalar samtliga utgifter för drivmedel som är förenade
med resorna, skall utgifter för dieselolja dras av med 50 öre för varje
kilometer och utgifter för annat drivmedel med 80 öre för varje kilo-
meter.

Arbetsresor

29 § För utgifter för resor till och från arbetsplatsen och om begränsning
i avdragsrätten för sådana utgifter tillämpas 12 kap. 2 och 26-29 §§. Om
den skattskyldige har utgifter för sådana resor både i inkomstslaget tjänst
och i inkomstslaget näringsverksamhet, skall begränsningen avse de
sammanlagda utgifterna och i första hand medföra en minskning av
avdraget i inkomstslaget tjänst.

Egenavgifter

30 § Debiterade egenavgifter skall dras av till den del de avser närings-
verksamheten. Om avgifterna sätts ned skall motsvarande del av avdraget
återföras det beskattningsår då debiteringen ändras.

Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska
handelsbolag skall dessutom dra av ett belopp som sätts av för att täcka
egenavgiftema för beskattningsåret. Avdraget skall återföras det följande
beskattningsåret.

Den som är skyldig att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen
(1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall göra avdrag
bara om en motsvarande avsättning görs i räkenskaperna.

31 § Avdrag enligt 30 § andra stycket skall beräknas på ett underlag som
motsvarar överskottet i näringsverksamheten före avdraget minskat med

1. sjukpenning eller annan ersättning som avses i 15 kap. 8 §, och

2. inkomst som räknas som inkomst av anställning enligt 2 kap. 3-5,
15 och 16 §§ lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension.

Avdraget far uppgå till högst 25 procent av underlaget. För sådana
inkomster eller skattskyldiga som avses i 2 § lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster får dock avdraget uppgå till
högst 20 procent.

Avdrag skall göras bara för näringsverksamhet här i landet.

32 § För svenska handelsbolag skall avdraget för egenavgifter beräknas
för varje delägare for sig och avsättningarna göras hos delägarna.

Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton

33 § Premier for pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensions-
sparkonton skall dras av i den omfattning som anges i 58 kap.

Avgifter till arbetslöshetskassa

34 § För avgifter till arbetslöshetskassa och liknande avgifter tillämpas
bestämmelserna i 12 kap. 34 § första stycket.

Arbete i bostaden

35 § Om en enskild näringsidkare använder en särskilt inrättad del av sin
bostad i näringsverksamheten, skall en skälig del av utgifterna for hyra,
värme m.m. dras av. Även andra utgifter för denna del skall dras av, om
de direkt orsakas av näringsverksamheten.

36 § Om en enskild näringsidkare arbetar i sin bostad minst 800 timmar
under beskattningsåret, skall han dra av utgifter for bostaden, även om
något särskilt utrymme inte har inrättats. Avdrag skall göras med 2 000
kronor per år om arbetet utförs i en bostad på den skattskyldiges eller
hans makes fastighet och med 4 000 kronor per år i annat fall. Är
beskattningsåret längre eller kortare än tolv månader skall timantalet och
beloppet justeras.

I antalet arbetade timmar skall bara sådant arbete räknas med som det
med hänsyn till arbetets karaktär är motiverat att utföra i bostaden. Även
tillfälligt arbete som räknas till inkomstslaget tjänst skall räknas med om
det har nära samband med näringsverksamheten. Arbete som utförs av
den skattskyldiges barn skall räknas med bara om barnet har fyllt 16 år.
Arbete som utförs av den skattskyldiges make skall räknas med bara om
makarna driver verksamheten gemensamt.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Ökade levnadskostnader for yrkesfiskare

37 § En yrkesfiskare som i näringsverksamheten gör fiskeresor som är
förenade med övernattning utanför hemorten skall dra av sina ökade
levnadskostnader på grund av vistelsen utanför hemorten.

Utgifter innan en verksamhet påbörjats

38 § När en fysisk person påbörjar enskild näringsverksamhet skall han
det första beskattningsåret dra av även sådana utgifter för närings-
verksamheten som han haft dessförinnan. Han skall dra av utgifter som
han har haft under det kalenderår som verksamheten påbörjas och före-
gående kalenderåret om utgifterna är av det slaget att omedelbart avdrag
för dem skall göras i en näringsverksamhet.

Utgifter skall inte dras av till den del de

1. dragits av på annat sätt,

2. räknas in i anskaffningsvärdet eller anskaffningsutgiften för till-
gångar som tillförs näringsverksamheten när denna påbörjas, eller

3. motsvarar inkomster som har uppkommit i verksamheten under den
tid som avses i första stycket och som inte har tagits upp som intäkt.

Avdraget skall göras bara om den skattskyldige kan visa att förutsätt-
ningarna för avdrag är uppfyllda.

17 kap. Lager och pågående arbeten

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- lager i 3-22 §§, och

- pågående arbeten i 23-32 §§.

Anskaffningsvärde och verkligt värde

2 § Med anskaffningsvärde och verkligt värde avses i detta kapitel
detsamma som i 13 § andra stycket och 14 § andra stycket bok-
föringslagen (1976:125) eller i 4 kap. 9 § andra-fjärde styckena årsredo-
visningslagen (1995:1554), 4 kap. 5 § lagen (1995:1559) om års-
redovisning i kreditinstitut och värdepappersbolag eller 4 kap. 4 § lagen
(1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag, om den bestämmel-
sen skall tillämpas på räkenskaperna.

Lager

3 § En tillgång som är avsedd för omsättning eller förbrukning
(lagertillgång) far inte tas upp till lägre värde än det lägsta av anskaff-
ningsvärdet och verkliga värdet, om inte annat följer av 4 eller 5 §.
Bestämmelser om nedskrivning på rätt till leverans finns i 22 §.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

När anskaffningsvärdet bestäms, skall de lagertillgångar som finns Prop. 1999/2000:2
kvar i lagret vid beskattningsårets utgång anses vara de som anskaffats Bilaga 3
eller tillverkats senast.

4 § Lagret far tas upp till lägst 97 procent av lagertillgångamas samman-
lagda anskaffningsvärde trots bestämmelserna i 3 § första stycket. Detta
gäller dock inte lager av fastigheter och liknande tillgångar och inte
heller lager av aktier, obligationer, lånefordringar och liknande till-
gångar.

Djur

5 § Djur i jordbruk och renskötsel anses alltid som lagertillgångar. Djur-
lager far inte tas upp till lägre värde än 85 procent av den genomsnittliga
produktionskostnaden för djur av det slag och den ålderssammansättning
som det är fråga om. Djuren behöver dock inte i något fall tas upp till ett
högre värde än som motsvarar djurens sammanlagda verkliga värde.

Om den genomsnittliga produktionskostnaden uppenbarligen inte mot-
svarar anskaffningsvärdet, t.ex. för särskilt dyrbara avelsdjur, skall djuret
tas upp till lägst 85 procent av det lägsta av anskaffningsvärdet och verk-
liga värdet.

Aktier som förvärvas genom vissa utdelningar och utskiftningar

6 § För aktier som förvärvas genom sådan utdelning av aktier i dotter-
bolag som avses i 42 kap. 16 § skall som anskaffningsvärde anses så stor
del av anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget som mot-
svarar den förändring i marknadsvärdet som utdelningen inneburit för
dessa aktier. Anskaffningsvärdet för aktierna i det utdelande bolaget skall
minskas i motsvarande mån.

Om den som förvärvar aktier i utdelning utan att äga aktier i det ut-
delande bolaget har lämnat ersättning för rätten till utdelning, anses er-
sättningen som anskaffningsvärde. Om någon ersättning inte har lämnats,
är anskaffningsvärdet noll.

7 § För aktier som förvärvas genom sådan utskiftning från en ekonomisk
förening som avses i 42 kap. 20 § skall som anskaffningsvärde anses
anskaffningsvärdet för andelarna i den förening som skiftat ut aktierna.

Vissa aktieförvärv

8 § Om någon förvärvar aktier i ett svenskt aktiebolag och det inte är
uppenbart att han genom förvärvet far en tillgång av verkligt och särskilt
värde med hänsyn till hans näringsverksamhet, gäller bestämmelserna i

9 och 10 §§.

9 § Aktierna får inte på grund av en nedgång i deras värde tas upp till
lägre värde än anskaffningsvärdet, om nedgången beror på utdelning till

förvärvaren av medel som fanns hos det utdelande bolaget vid förvärvet
och inte motsvarar tillskjutet belopp. Om aktierna, innan sådana medel
delas ut, har tagits upp till ett lägre värde än anskaffningsvärdet, får de
vid utgången av det beskattningsår som utdelningen sker, inte tas upp till
ett lägre värde än det skattemässiga värdet vid ingången av samma år,
med tillägg av ett belopp som motsvarar skillnaden mellan anskaffnings-
värdet och nämnda värde, dock högst av det utdelade beloppet.

10 § Om sådan utdelning som avses i 9 § sker utan att det skattemässiga
värdet på aktierna påverkas och detta medför att den skattskyldige efter
överlåtelse av aktierna eller upplösning av bolaget redovisar en förlust,
skall förlusten minskas med ett belopp som motsvarar utdelningen.

11 § Vad som sägs om aktier i 8-10 §§ gäller även andelar i svenska
ekonomiska föreningar. Med tillskjutet belopp avses då inbetald insats.
Bestämmelserna gäller också vid förvärv av aktier eller andelar i
utländska juridiska personer och tillämpas då även om förvärvaren får en
tillgång av verkligt och särskilt värde.

12 § Vid tillämpning av 9-11 §§ anses i första hand andra medel än
sådana som motsvarar tillskjutet belopp delas ut.

Aktiebyten

13 § I 49 kap. finns bestämmelser om uppskov med beskattningen vid
aktiebyten.

Fusioner och fissioner

14 § I 37 kap. 10 § finns bestämmelser om vad som gäller vid fusioner
och fissioner om aktierna i det överlåtande företaget är lagertillgångar
hos det övertagande företaget.

Sammanläggning och delning av värdepappersfonder

15 § Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall inte leda till att del-
ägarna skall ta upp en intäkt.

Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsvärde for de nya
andelarna det anskaffningsvärde som sammanlagt gällde for de äldre
andelarna. Om en fond delas och den skattskyldige får andelar i mer än
en nybildad fond, skall det anskaffningsvärde som gällde for de äldre
andelarna fördelas på de nya andelarna i förhållande till dessa nybildade
fonders värde vid delningen.

För fondema finns bestämmelser i 39 kap. 20 §.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Delägarrätter i före detta investmentföretag

16 § I 39 kap. 18 § finns bestämmelser om anskaffningsvärdet för aktier-
na eller andelarna i ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk
förening som tidigare har varit ett investmentföretag men som inte längre
anses som ett sådant företag, i fall då avskattning sker hos delägaren.

Försäkringsföretag, kreditinstitut och värdepappersbolag

17 § Ett försäkringsföretags placeringstillgångar enligt lagen (1995:1560)
om årsredovisning i försäkringsföretag skall behandlas som lager-
tillgångar. Placeringstillgångarna får tas upp till det lägsta av anskaff-
ningsvärdet och verkliga värdet även om de tagits upp till ett högre värde
i räkenskaperna.

18 § Vad som sägs i 17 § gäller inte för kontorsfastigheter som huvud-
sakligen är avsedda för försäkringsrörelsen och inte heller för aktier och
andelar i dotterföretag och intresseföretag.

19 § Kreditinstitut och värdepappersbolag far ta upp lager av överlåtbara
värdepapper till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet
även om de tagits upp till ett högre värde i räkenskaperna.

20 § Om ett företag övergår från en kollektiv värderingsmetod till en
post-för-post-metod, skall det värde som tillgångarna tas upp till enligt
17 eller 19 § höjas med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan
kollektiv värdering och post-för-post-värdering av tillgångarna det föregå-
ende beskattningsåret.

21 § Det värde som tillgångarna har tagits upp till enligt 17 och 19 §§
skall höjas i den mån företaget har delat ut medel eller på något annat sätt
förfogat över vinst på ett sätt som inte lagligen hade kunnat ske om
tillgångarna tagits upp till samma värde i räkenskaperna som vid beskatt-
ningen.

Kontraktsnedskrivning

22 § Avdrag får göras för nedskrivning av värdet på rätten till leverans av
lagertillgångar, som köpts men ännu inte levererats (kontraktsned-
skrivning). Avdrag far göras bara om den skattskyldige visar att
inköpspriset för tillgångar av samma slag vid beskattningsårets utgång
understiger det avtalade priset och högst med ett belopp som motsvarar
skillnaden.

Pågående arbeten

23 § Den redovisning som gjorts i räkenskaperna av pågående arbeten i
byggnads-, anläggnings-, hantverks- eller konsultrörelse skall följas vid
beskattningen om den inte strider mot bestämmelserna i 24-32 §§.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

24 § Inkomsten av de pågående arbetena skall beräknas för

- arbeten på löpande räkning enligt 26, 31 och 32 §§, och

- arbeten till fast pris enligt 27-32 §§.

En enskild näringsidkare får tillämpa bestämmelserna för arbeten som
utförs på löpande räkning även på arbeten som utförs till fast pris om den
årliga bruttoomsättningen i verksamheten normalt understiger 20 gånger
det prisbasbelopp som gäller vid beskattningsårets utgång.

Löpande räkning eller fast pris

25 § Ett arbete anses utfört på löpande räkning om ersättningen uteslu-
tande eller så gott som uteslutande grundar sig på ett på förhand bestämt
arvode per tidsenhet, den faktiska tidsåtgången och de eventuella faktiska
utgifterna för arbetet. I annat fall anses arbetet utfört till fast pris.

Löpande räkning

26 § Värdet av pågående arbeten som utförs på löpande räkning behöver
inte tas upp som tillgång. Om det inte tas upp, skall de belopp som den
skattskyldige under beskattningsåret fakturerar för arbetena tas upp som
intäkt.

Fast pris

27 § Pågående arbeten som utförs till fast pris och som inte har slutredo-
visats får inte tas upp till ett lägre värde än det lägsta av anskaffnings-
värdet och verkliga värdet.

För byggnads-, anläggnings- och hantverksrörelse får de pågående
arbetena trots bestämmelserna i första stycket tas upp till lägst 97 procent
av det sammanlagda anskaffningsvärdet.

28 § Om den skattskyldige får ersättning för arbeten som avses i 27 §,
skall beloppet inte tas upp som intäkt utan som en skuld till den för vars
räkning arbetet utförs.

29 § Vid beräkning av anskaffningsvärdet för pågående arbeten skall
värdet av sådan arbetsinsats som utförts av den skattskyldige, dennes
make eller barn under 16 år inte beaktas.

Om uppdragstagaren är ett svenskt handelsbolag, skall värdet av den
arbetsinsats som utförts av delägare i handelsbolaget inte beaktas.

30 § Om den skattskyldige utför ett arbete till fast pris för någon annans
räkning, skall inkomsten av arbetet beräknas efter vad som är skäligt, om
det finns en intressegemenskap mellan den skattskyldige och uppdrags-
givaren och det finns anledning att anta att bestämmelserna i 27-29 §§
utnyttjats för att den skattskyldige eller uppdragsgivaren skall få en obe-
hörig skatteförmån.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Underlåtenhet att slutredovisa eller fakturera

31 § Om den skattskyldige i betydande omfattning har låtit bli att slut-
redovisa eller fakturera belopp som enligt god redovisningssed hade
kunnat slutredovisas eller faktureras, skall de belopp som skäligen hade
kunnat slutredovisas eller faktureras tas upp som intäkt.

Justering

32 § Om den skattskyldige gör sannolikt att det belopp som enligt
bestämmelserna i detta kapitel skall tas upp som intäkt av pågående
arbeten överstiger vad som kan anses förenligt med god redovisningssed,
skall intäkten i skälig utsträckning justeras nedåt.

Hänvisningar

33 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde m.m. för lager och
pågående arbeten finns vid

- uttagsbeskattning i 22 kap. 4 §,

- underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,

- ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 17 §.

-verksamhetsavyttringar i 38 kap. 15 §, och

- förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i
53 kap. 8 och 9 §§.

18 kap. Inventarier

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller för maskiner och andra inven-
tarier som är avsedda för stadigvarande bruk. Att byggnads- och mark-
inventarier behandlas som inventarier framgår av 19 kap. 19 § och
20 kap. 15 §.

Bestämmelserna om inventarier tillämpas också på

1. koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter, goodwill och
liknande rättigheter som förvärvats från någon annan, och

2. anslutningsavgift eller anläggningsbidrag som avser en nyttighet
som är knuten till en fastighet och inte till ägaren personligen.

Reparation och underhåll

2 § Utgifter för reparation och underhåll av inventarier far dras av ome-
delbart.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Avdrag för anskaffning

Värdeminskningsavdrag

3 § Utgifter för att anskaffa inventarier skall dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag. Avdragen beräknas enligt bestämmelserna i
14—3 §§ om räkenskapsenlig avskrivning och restvärdesavskrivning.

Värdeminskningsavdrag skall inte göras for sådana konstverk och
andra tillgångar som kan antas ha ett bestående värde.

Omedelbart avdrag

4 § För inventarier som är av mindre värde eller kan antas ha en ekono-
misk livslängd på högst tre år, får hela utgiften dras av omedelbart. Detta
gäller dock inte sådana rättigheter m.m. som avses i 1 § andra stycket.

5 § Om inventarier avyttras, förloras, utrangeras eller tas ut ur närings-
verksamheten samma beskattningsår som de anskaffas, skall hela utgiften
dras av omedelbart.

Nyttjanderättshavares avdragsrätt

6 § I 19 kap. 27 och 28 §§ finns bestämmelser om arrendators och annan
nyttjanderättshavares anskaffning av inventarier.

Anskaffningsvärde och skattemässigt värde

7 § Anskaffningsvärdet för inventarier är utgiften för förvärvet om de
förvärvas genom köp, byte, tillverkning eller på liknande sätt. Om de
förvärvas på annat sätt, anses marknadsvärdet vid förvärvet som anskaff-
ningsvärde.

8 § Om inventarierna ingår i en näringsverksamhet som den skattskyldige
förvärvar genom bodelning med anledning av makes död eller genom arv
eller testamente, anses det skattemässiga värde som gällde för den tidiga-
re ägaren som anskaffningsvärde, om inte särskilda skäl talar emot det.

9 § Om avdrag för kontraktsavskrivning har gjorts enligt 23 §, är
anskaffningsvärdet utgiften för förvärvet minskad med avdraget.

10 § Av 41 kap. 7 § om avskattning vid karaktärsbyte framgår det hur
anskaffningsvärdet skall bestämmas för inventarier som förs över till en
näringsverksamhet från ägarens privategendom.

Om avskattning inte sker, är anskaffningsvärdet för byggnads- eller
markinventarier som hör till en fastighet som var privatbostadsfastighet
under det föregående beskattningsåret, den ursprungliga anskaffnings-
utgiften minskad med 20 procent för varje beskattningsår som den skatt-
skyldige innehaft inventarierna och fastigheten har varit en privatbostads-
fastighet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

11 § Om den skattskyldige eller någon som står honom nära har vidtagit
åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre
anskaffningsvärde än som framstår som rimligt och det kan antas att
detta har gjorts för att någon av dem skall fa en obehörig förmån i
beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet justeras i skälig mån.

Hänvisningar

12 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde m.m. för inventarier
finns vid

- uttagsbeskattning i 22 kap. 4 §,

-underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,

- näringsbidrag i 29 kap. 6 §,

- ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 17 och 19 §§.

- verksamhetsavyttringar i 38 kap. 15 §, och

- förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i
53 kap. 8 och 9 §§.

Räkenskapsenlig avskrivning och restvärdesavskrivning

Huvudregel

13 § Värdeminskningsavdrag får för ett visst beskattningsår göras vid
räkenskapsenlig avskrivning med högst 30 procent och vid restvärdes-
avskrivning med högst 25 procent per år av avskrivningsunderlaget.

Avskrivningsunderlaget består av följande:

1. värdet på inventarierna vid det föregående beskattningsårets utgång
vid räkenskapsenlig avskrivning värdet enligt balansräkningen, vid rest-
värdesavskrivning det skattemässiga värdet,

2. ökat med anskaffningsvärdet på sådana inventarier som anskaffats
under beskattningsåret och som vid utgången av detta fortfarande tillhör
näringsverksamheten,

3. minskat med avdrag enligt 15 och 16 §§.

Om beskattningsåret är längre eller kortare än tolv månader, skall
värdeminskningsavdraget justeras i motsvarandemån.

Förutsättningar för räkenskapsenlig avskrivning

14 § Bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning får tillämpas om
den skattskyldige fört löpande bokföring och avslutar den med årsbokslut
enligt god redovisningssed samt om avdraget motsvarar avskrivningen i
räkenskaperna.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Avyttringar

15 § Ett särskilt avdrag far göras om inventarier som anskaffats före
beskattningsårets ingång avyttras under beskattningsåret eller den skatt-
skyldige har rätt till försäkringsersättning för sådana inventarier på grund
av att de gått förlorade under beskattningsåret. Avdraget motsvarar den
intäkt som uppkommit med anledning av avyttringen eller försäkrings-
fallet. Avdraget far dock inte överstiga avskrivningsunderlaget enligt
13 § före avdraget.

Särskilt hög utgift

16 § Om en särskilt hög utgift för inventarier berott på att de skall
utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller liknande, far merutgiften dras
av under anskaffningsåret.

Kompletteringsregel

17 § Oavsett vad som föreskrivs i 13, 15 och 16 §§ far vid räkenskaps-
enlig avskrivning dras av ett så högt belopp att det skattemässiga värdet
inte överstiger anskaffningsvärdet av inventarierna minskat med en
beräknad årlig avskrivning med 20 procent. Beräkningen skall göras för
vatje sådant slag av inventarier som avses i 1 § första stycket, andra
stycket 1 respektive andra stycket 2.

Verkligt värde

18 § Om den skattskyldige visar att det verkliga värdet på inventarierna
understiger det skattemässiga restvärdet efter avdrag enligt övriga
bestämmelser i detta kapitel, får ytterligare avdrag göras med ett belopp
som motsvarar skillnaden.

För stora avskrivningar i räkenskaperna

19 § Vid räkenskapsenlig avskrivning gäller följande, om avskrivning
har gjorts med högre belopp i räkenskaperna än vad som far dras av vid
beskattningen. Värdet på inventarierna enligt balansräkningen vid be-
skattningsårets utgång skall ligga till grund för beräkning av avskriv-
ningsunderlaget för nästa beskattningsår. Det överskjutande beloppet
skall i stället dras av genom avskrivning med 20 procent per år, räknat
från och med beskattningsåret efter det år avskrivning gjordes med ett för
högt belopp.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

20 § Vid övergång till räkenskapsenlig avskrivning skall vid tillämpning
av 13 § andra stycket 1 inventariernas skattemässiga värde vid det före-

gående beskattningsårets utgång anses som värdet enligt balansräk-
ningen, om årsbokslut inte har upprättats.

Om årsbokslut upprättats och värdet på inventarierna i detta inte
stämmer överens med det skattemässiga värdet, tillämpas bestämmel-
serna i 21 och 22 §§.

21 § Efter övergång till räkenskapsenlig avskrivning skall särskilt avdrag
göras for sådana avskrivningar som har gjorts i räkenskaperna fore över-
gången men som inte har dragits av vid beskattningen. Ett sådant belopp
dras av genom avskrivning med 20 procent för helt år.

22 § Om en skattskyldig före övergången till räkenskapsenlig avskriv-
ning har gjort högre värdeminskningsavdrag vid beskattningen än i
räkenskaperna, skall skillnaden mellan värdet enligt balansräkningen och
inventariernas skattemässiga värde tas upp som intäkt. Intäkten skall tas
upp det första beskattningsår då räkenskapsenlig avskrivning tillämpas
eller, om den skattskyldige begär det, fordelas med lika belopp på det
beskattningsåret och de två följande beskattningsåren.

Kontraktsavskrivning

23 § Avdrag far göras för avskrivning av värdet på rätten till leverans av
inventarier, om de köpts in men ännu inte levererats
(kontraktsavskrivning). Avdrag far göras bara om den skattskyldige visar
att inköpspriset for tillgångar av samma slag vid beskattningsårets utgång
understiger det avtalade priset och högst med ett belopp som motsvarar
skillnaden.

Första stycket gäller inte för sådana rättigheter m.m. som avses i 1 §
andra stycket.

19 kap. Byggnader

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- byggnader i 2-25 §§, och

- nyttjanderättshavares förbättringar och anskaffningar av byggnader,
markanläggningar och inventarier i 26-29 §§.

Reparation och underhåll samt vissa ändringsarbeten

2 § Utgifter for reparation och underhåll av en byggnad får dras av ome-
delbart.

Utgifter for sådana ändringsarbeten på en byggnad som kan anses
normala i näringsverksamheten behandlas som utgifter for reparation och
underhåll. Hit räknas inte åtgärder som innebär en väsentlig förändring
av fastigheten.

I 24 och 25 §§ finns särskilda bestämmelser om reparation och under-
håll i samband med statliga räntebidrag.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Andelshus

3 § En delägare i ett andelshus far inte dra av utgifter for reparation och
underhåll av andelshuset omedelbart till den del hans andel av utgifterna
överstiger hans andel av tio procent av fastighetens taxeringsvärde året
fore taxeringsåret.

Av 13 § framgår det att utgifter som enligt första stycket inte får dras
av omedelbart, skall räknas till anskaffningsvärdet.

Avdrag för anskaffning

Värdeminskningsavdrag

4 § Utgifter för att anskaffa en byggnad skall dras av genom årliga värde-
minskningsavdrag.

5 § Värdeminskningsavdragen skall beräknas enligt avskrivningsplan
efter en viss procentsats per år på byggnadens anskaffningsvärde. Pro-
centsatsen skall bestämmas med hänsyn till byggnadens ekonomiska
livslängd. Beräkningen skall göras från den tidpunkt då byggnaden
färdigställs eller förvärvas. En förbättring skrivs av från den tidpunkt då
den färdigställs.

Omedelbart avdrag

6 § Om en byggnad är avsedd att användas bara ett fåtal år, får hela
utgiften dras av omedelbart.

Utrangering

7 § Utrangeras en byggnad, skall avdrag göras för den del av anskaff-
ningsvärdet som inte har skrivits av tidigare.

Anskaffningsvärde

Byggnadsinventarier och ledningar

8 § I anskaffningsvärdet för en byggnad som är avsedd för annat ändamål
än bostadsändamål skall inte utgifter för byggnadsinventarier räknas in.
Vad som menas med byggnadsinventarier framgår av 19-21 §§.

Av 20 kap. 16 § framgår att ledningar för vatten m.m. i vissa fall inte
anses som markinventarier utan räknas till byggnad.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Byggnad som uppförs av den skattskyldige

9 § Om en byggnad uppförs av den skattskyldige, är anskaffningsvärdet
utgiften för att uppföra den.

Köp m.m.

10 § Anskaffningsvärdet för en byggnad som förvärvas genom köp, byte
eller på liknande sätt, är utgiften för förvärvet.

11 § Om en byggnad förvärvas tillsammans med den mark som den lig-
ger på, anses så stor del av ersättningen för fastigheten avse byggnaden
som det värde som fastställts vid fastighetstaxeringen utgör av fastig-
hetens hela taxeringsvärde. Har något taxeringsvärde inte fastställts, skall
beräkningen göras med tillämpning av bestämmelserna för fastighets-
taxering.

Ingår sådana industritillbehör som avses i 2 kap. 3 § jordabalken i för-
värvet, skall ersättningen för dessa räknas bort före beräkningen enligt
första stycket.

Om det belopp som avser byggnaden enligt beräkningen i första
stycket även omfattar byggnadsinventarier, utgörs anskaffningsvärdet för
byggnaden av beloppet minskat med ersättningen för dessa inventarier.

12 § Anskaffningsvärdet för byggnaden skall justeras om det visas att
den del av ersättningen för fastigheten som enligt beräkningen i 11 §
avser annat än byggnaden och byggnadsinventariema mera avsevärt
över- eller understiger värdet av mark, skog, naturtillgångar, särskilda
förmåner m.m. som förvärvas.

Har fastigheten del i en samfällighet som är en särskild taxeringsenhet,
skall fastighetens andel av samfällighetens taxeringsvärde beaktas vid
beräkningen enligt 11 §, om inkomsterna i samfälligheten beskattas hos
delägarna.

Förbättringar m.m.

13 § Till anskaffningsvärdet räknas också

1. utgifter för till- eller ombyggnad,

2. sådant värde av en nyttjanderättshavares förbättringar som enligt
29 § skall tas upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet för
fastighetsägaren, och

3. utgifter för reparation och underhåll som inte har kunnat dras av på
grund av bestämmelserna i 3 § om andelshus eller i 24 och 25 §§ om
statligt räntebidrag.

Arbeten i byggnadsrörelse

14 § För arbeten i byggnadsrörelse räknas det belopp som tas upp som
intäkt enligt 27 kap. 8 § som utgift.

Justering av anskaffningsvärdet

15 § Om den skattskyldige eller någon som står honom nära har vidtagit
åtgärder för att den skattskyldige skall kunna tillgodoräkna sig ett högre
anskaffningsvärde än som framstår som rimligt och det kan antas att

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

detta har gjorts för att någon av dem skall fa en obehörig förmån i
beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet justeras i skälig mån.

Arv, gåva m.m.

16 § Om en byggnad förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skatte-
mässiga situation när det gäller förbättrande reparationer och underhåll
samt värdeminskningsavdrag.

Hänvisningar

17 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde m.m. för byggnader
finns vid

- uttagsbeskattning i 22 kap. 4 §,

- underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,

- näringsbidrag i 29 kap. 6 §,

- ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 17 §,

- verksamhetsavyttringar i 38 kap. 15 §, och

- förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i
53 kap. 8 och 9 §§.

Karaktärsbyte

18 § Om en byggnad har varit privatbostad under tidigare beskattningsår
och avskattning inte sker enligt 41 kap. 7 §, anses värdeminskningen ha
dragits av med 1,5 procent av anskaffningsvärdet varje sådant beskatt-
ningsår.

Byggnadsinventarier

19 § Som byggnadsinventarier räknas sådana delar och tillbehör i en
byggnad som är avsedda att direkt tjäna den näringsverksamhet som
bedrivs i byggnaden. Hit räknas inte sådana anordningar som är nödvän-
diga för byggnadens allmänna användning.

För byggnadsinventarier gäller vad som sägs om inventarier.

20 § Om en ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller liknande
är avsedd för både en byggnads användning i näringsverksamheten och
byggnadens allmänna användning, skall anskaffningsvärdet fördelas
mellan byggnadsinventarier och byggnad i förhållande till den omfatt-
ning i vilken ledningen betjänar verksamheten respektive byggnadens
allmänna användning.

En ledning räknas i sin helhet som byggnadsinventarier, om anskaff-
ningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse näringsverksam-
heten. Om anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

byggnadens allmänna användning, räknas ledningen i sin helhet till
byggnaden.

21 § En konstruktion räknas som byggnadsinventarier, om ett byggnads-
värde har fastställts för den vid fastighetstaxeringen och den i sin helhet
eller till viss del tjänstgör som maskin eller redskap.

Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag

22 § Bestämmelser om anslutningsavgifter och anläggningsbidrag finns i
18 kap.

Statliga räntebidrag

23 § Bestämmelser om statliga räntebidrag för bostadsändamål finns i
29 kap. 14 §.

Byggnadsarbeten med statliga räntebidrag

24 § Utgifter för reparation och underhåll som utförs i samband med en
ombyggnad för vilken statligt räntebidrag beviljats, skall dras av omedel-
bart bara till den del dessa utgifter tillsammans med utgifterna för
ombyggnad överstiger den i bidragshänseende godkända eller beräknade
kostnaden (bidragsunderlaget).

Av 13 § framgår att utgifter som enligt första stycket inte far dras av
omedelbart skall räknas till anskaffningsvärdet.

25 § Om bidragsunderlaget ändras genom ett senare beslut, skall rätten
till omedelbart avdrag bedömas på grundval av det nya beslutet.

Innebär beslutet att ytterligare belopp skall dras av omedelbart, skall
underlaget för värdeminskningsavdrag minskas med detta belopp. Om
värdeminskningsavdrag tidigare har gjorts på grundval av detta belopp,
skall det omedelbara avdraget minskas med värdeminskningsavdragen.

Innebär beslutet att omedelbart avdrag tidigare har gjorts med för högt
belopp, skall underlaget för värdeminskningsavdrag ökas med det över-
skjutande beloppet. Samma belopp skall tas upp som intäkt i inkomst-
slaget näringsverksamhet. De värdeminskningsavdrag som skulle ha
gjorts tidigare år skall räknas av från intäkten.

Rättelse skall ske det beskattningsår då det nya beslutet meddelas.

Nyttjanderättshavares förbättringar

Nyttjanderättshavarens beskattning

26 § Om en nyttjanderättshavare har utgifter för ny-, till- eller om-
byggnad eller annan liknande förbättring av en fastighet som han innehar
med nyttjanderätt och fastighetsägaren omedelbart blir ägare till vad som

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

utförs, skall nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter genom årliga
värdeminskningsavdrag. Avdraget får beräknas enligt avskrivningsplan
till högst fem procent per år. För täckdiken får dock avdraget beräknas
till högst tio procent per år.

Är byggnaden eller markanläggningen avsedd att användas bara ett
fåtal år, får hela utgiften dras av omedelbart.

27 § Om en nyttjanderättshavare har utgifter för att anskaffa byggnads-
inventarier, markinventarier eller andra inventarier som han innehar med
nyttjanderätt och fastighetsägaren omedelbart blir ägare till vad som
anskaffas, skall nyttjanderättshavaren dra av dessa utgifter enligt be-
stämmelserna i 18 kap.

28 § Om en nyttjanderättshavare får ersättning av fastighetsägaren for
förbättringar eller anskaffningar som avses i 26 eller 27 §, skall ersätt-
ningen tas upp hos nyttjanderättshavaren. Denne skall samtidigt dra av
den del av anskaffningsvärdet som inte har skrivits av tidigare, dock inte
med högre belopp än ersättningen.

En nyttjanderättshavare skall göra avdrag det beskattningsår då nytt-
j anderätten upphör for den del av anskaffningsvärdet som inte har skri-
vits av tidigare.

Fastighetsägarens beskattning

29 § Värdet av sådan ny-, till- eller ombyggnad eller annan liknande
förbättring som avses i 26 § och som bekostats av en nyttjanderättshavare
skall tas upp som intäkt for fastighetsägaren det beskattningsår då
nyttjanderättshavarens rätt till fastigheten upphör, om förbättringen
utförts under den tid som fastighetsägaren ägt fastigheten. Intäkten skall
beräknas på grundval av tillgångens värde vid den tidpunkt då nyttjande-
rätten upphör.

20 kap. Markanläggningar och substansminskning

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- markanläggningar i 2-16 §§,

- frukt- och bärodlingar i 17-19 §§, och

- substansminskning i 20-28 §§.

Bestämmelser om anslutningsavgifter och anläggningsbidrag finns i
18 kap.

Definition

2 § Med markanläggningar avses anordningar eller anläggningar som
inte är byggnader eller inventarier och som är avsedda att användas i
ägarens näringsverksamhet, t.ex. vägar, kanaler, hamninlopp, parkerings-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

platser, fotbollsplaner och planteringar. Hit räknas också sådant arbete
som behövs för att marken skall göras plan eller fast.

Brunnar, källare och tunnlar räknas som markanläggningar till den del
de inte vid fastighetstaxering räknas till byggnad.

Reparation och underhåll

3 § Utgifter för reparation och underhåll av en markanläggning far dras
av omedelbart.

Avdrag for anskaffning

Värdeminskningsavdrag

4 § Utgifter för att anskaffa markanläggningar skall dras av genom årliga
värdeminskningsavdrag.

5 § Värdeminskningsavdragen skall beräknas enligt avskrivningsplan till
högst tio procent per år av anskaffningsvärdet för täckdiken och
skogsvägar och till högst fem procent för andra markanläggningar.
Beräkningen skall göras från den tidpunkt då anläggningen färdigställs.

6 § Avdrag skall göras bara för utgifter för arbeten som utförs under tid
då den skattskyldige är ägare till fastigheten, om inte annat följer av 12 §
eller av någon av de bestämmelser som nämns i 13 §. Motsvarande gäller
om ett svenskt handelsbolag är ägare till fastigheten.

7 § När en fastighet övergår till en ny ägare genom köp, byte eller på
liknande sätt, skall överlåtaren dra av den del av anskaffningsvärdet som
inte har skrivits av tidigare. Detta gäller också när den verksamhet som
bedrivs på fastigheten läggs ned och fastighetens markanläggningar
därför saknar värde för fastighetens ägare.

Omedelbart avdrag

8 § Om en anläggning är avsedd att användas bara ett fåtal år, får hela
utgiften dras av omedelbart.

Nyttjanderättshavares anskaffning

9 § I 19 kap. 26-29 §§ finns bestämmelser om nyttjanderättshavares
anskaffning av markanläggningar.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Anskaffningsvärde

Markinventarier

10 § I anskaffningsvärdet för en markanläggning skall inte utgifter för
markinventarier räknas in. Vad som menas med markinventarier framgår
av 15 och 16 §§.

Markanläggningar som anskaffas av den skattskyldige

11 § Anskaffningsvärdet för en markanläggning är den skattskyldiges
utgifter för att anskaffa anläggningen.

Som anskaffningsvärde räknas också sådant värde av nyttjanderätts-
havares förbättringskostnader som enligt 19 kap. 29 § skall tas upp som
intäkt för fastighetsägaren.

Arv, gåva m.m.

12 § Om en fastighet förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skatte-
mässiga situation när det gäller förbättrande reparationer och underhåll
samt värdeminskningsavdrag.

Hänvisningar

13 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde m.m. för mark-
anläggningar finns vid

- näringsbidrag i 29 kap. 6 §,

- ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 17 §, och

- verksamhetsavyttringar i 38 kap. 15 §.

Karaktärsbyte

14 § Om den fastighet som markanläggningen hör till varit privatbostads-
fastighet under tidigare beskattningsår och avskattning inte sker enligt
41 kap. 7 §, anses avdrag för värdeminskning ha gjorts för varje sådant
beskattningsår.

Markinventarier

15 § Som markinventarier räknas sådana anordningar eller anläggningar
som är avsedda att användas tillsammans med vissa inventarier i närings-
verksamheten. Som markinventarier räknas också ledningar, stängsel och
liknande avspärmingsanordningar samt inventarier som används för viss
verksamhet såsom fundament och liknande.

För markinventarier gäller vad som sägs om inventarier.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

16 § Om en ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller liknande
är avsedd för både den näringsverksamhet som bedrivs på fastigheten och
en byggnads allmänna användning, skall anskaffningsvärdet fördelas
mellan markinventarier och byggnad i förhållande till den omfattning i
vilken ledningen betjänar verksamheten respektive byggnadens allmänna
användning.

En ledning räknas i sin helhet som markinventarier, om anskaffnings-
värdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse näringsverksamheten. Om
anskaffningsvärdet till minst tre fjärdedelar kan anses avse byggnadens
allmänna användning, räknas ledningen i sin helhet till byggnaden.

Frukt- och bärodlingar

17 § Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för frukt- eller
bärodling far dras av antingen under anskaffningsåret eller genom årliga
värdeminskningsavdrag.

18 § Värdeminskningsavdrag skall beräknas enligt avskrivningsplan efter
en viss procentsats per år på frukt- eller bärodlingens anskaffningsvärde.
Procentsatsen skall bestämmas med hänsyn till den tid odlingen anses
kunna utnyttjas. Beräkningen skall göras från den tidpunkt då odlingen
färdigställs.

19 § Bestämmelserna i 7 och 12 §§ tillämpas också på frukt- och bär-
odlingar.

Avdrag for substansminskning

Förutsättningar för avdrag

20 § Avdrag får göras för substansminskning vid utvinning av naturtill-
gångar på en fastighet som inte är lagertillgång.

För rätten till avdrag för substansminskning anses trots bestämmelsen i
1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) en fastighetsägare, som
har upplåtit nyttjanderätt till täktmark mot engångsersättning som ägare
till täktmarken även efter upplåtelsen.

Inträdd substansminskning

21 § Har substansminskning inträtt på grund av utvinning av en natur-
tillgång, far avdrag göras med högst ett belopp som, tillsammans med de
avdrag som har gjorts tidigare beskattningsår, motsvarar den del av
anskaffningsvärdet för hela tillgången som belöper sig på utvinningen
före beskattningsårets utgång.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Framtida substansminskning

22 § Om en fastighetsägare genom ett skriftligt avtal har upplåtit rätt till
utvinning av naturtillgångar och har fått betalt for framtida utvinning,
skall avdrag göras for belopp som sätts av i räkenskaperna för framtida
substansminskning. Högst den del av anskaffningsvärdet för hela natur-
tillgången far dras av som kan anses avse den återstående utvinning som
fastighetsägaren har fått betalning för. Avdraget skall återföras det
följande beskattningsåret.

23 § Avdrag enligt 22 § skall inte göras, om upplåtelseavtalet har ingåtts
mellan varandra närstående personer eller mellan näringsidkare i
intressegemenskap (moder- och dotterföretag eller företag under i huvud-
sak gemensam ledning). Som närstående till en fysisk person räknas
också sådana fåmansföretag och fåmanshandelsbolag där den fysiska
personen eller någon närstående till honom är företagsledare eller, direkt
eller indirekt, äger aktier eller andelar. Vad som sägs om fysiska personer
gäller inte dödsbon.

Anskaffningsvärdet

24 § Anskaffningsvärdet för en naturtillgång som har förvärvats genom
köp, byte eller på liknande sätt skall beräknas med utgångspunkt i utgif-
ten för förvärvet.

Om fastigheten har förvärvats genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt, skall anskaffningsvärdet beräknas med utgångs-
punkt i utgiften vid närmast föregående köp, byte eller liknande förvärv.

25 § Om den skattskyldige begär det, skall som anskaffningsvärde anses
det omkostnadsbelopp som han skulle ha kunnat använda, om han när
utvinningen började hade avyttrat täktmarken mot en ersättning som
motsvarade marknadsvärdet. Anskaffningsvärdet för naturtillgången får
dock inte tas upp till högre belopp än 75 procent av täktmarkens mark-
nadsvärde vid samma tidpunkt.

26 § Om tillstånd enligt lag eller annan författning har getts för utvinning
av en naturtillgång, skall anskaffningsvärdet beräknas bara för det om-
råde som omfattas av tillståndet och, vid tillämpning av 25 §, på grundval
av förhållandena när utvinningen började på detta område.

27 § I anskaffningsvärdet skall, förutom belopp som har beräknats enligt
24-26 §§, även utgifter för naturtillgångens exploatering räknas in till
den del utgifterna inte har dragits av som kostnad tidigare och inte heller
ingår i det omkostnadsbelopp som avses i 25 §.

28 § Om en fastighet där en naturtillgång har börjat utvinnas övergår till
en ny ägare genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande
sätt, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skattemässiga situation
när det gäller avdrag för substansminskning.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

21 kap. Skogsfrågor

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- ersättningar för avverkningsrätt i 2 §,

- anläggning av skog och diken i 3 §,

- skogsavdrag i 4-19 §§, och

- skogskonto och skogsskadekonto i 21—40 §§.

Vad som avses med skogsbruk framgår av 24 §.

Ersättningar för avverkningsrätt under flera år

2 § Om ersättning för avverkningsrätt till skog skall betalas under flera
år, far den som har rätt till ersättningen som intäkt varje år ta upp den del
som han fatt under året.

Anläggning av skog och diken

3 § Utgifter för anläggning av ny skog och för dikning som främjar
skogsbruk skall dras av omedelbart.

Bestämmelser om skogsvägar och andra markanläggningar finns i
20 kap.

Skogsavdrag

4 § Avdrag på grund av avyttring av skog på en fastighet som är taxerad
som lantbruksenhet och inte är en lagertillgång (skogsavdrag) får göras
enligt bestämmelserna i 5-19 §§.

Skogsavdrag far inte göras på grund av en intäkt som tas upp till
beskattning efter det att all skogsmark som ingår i näringsverksamheten
har förvärvats av en ny ägare.

5 § Skogsavdrag skall beräknas med utgångspunkt i skogens anskaff-
ningsvärde, avdragsutrymmet, samt den avdragsgrundande skogs-
intäkten.

6 § Anskaffningsvärdet är det värde som avser skog och skogsmark vid
förvärv av en fastighet som är taxerad som lantbruksenhet.

Avdragsutrymmet anger hur stora skogsavdrag fastighetsägaren far
tillgodoräkna sig under innehavstiden.

Avdragsgrundande skogsintäkt är summan av beskattningsårets intäkt
på grund av upplåtelse av avverkningsrätt och 60 procent av beskatt-
ningsårets intäkt på grund av avyttring eller uttag av skogsprodukter.
Med skogsintäkt avses också försäkringsersättning för skog och skogs-
produkter.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Avdragsutrymmet och avdragets storlek för juridiska personer

7 § En juridisk person far under innehavstiden göra skogsavdrag med
högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Avdrag för ett visst beskatt-
ningsår far göras med högst ett belopp som motsvarar 50 procent av den
avdragsgrundande skogsintäkten.

Avdragsutrymmet och avdragets storlek för handelsbolagsdelägare

8 § För svenska handelsbolag tillämpas bestämmelserna i 7 §. Avdraget
skall beräknas för bolaget.

Avdragsutrymmet och avdragets storlek för jysiska personer

9 § En enskild näringsidkare får under innehavstiden göra skogsavdrag
med högst 50 procent av anskaffningsvärdet. Med undantag för rationali-
seringsförvärv enligt 10 § far avdrag för ett visst beskattningsår göras
med högst ett belopp som motsvarar 50 procent av den avdragsgrundande
skogsintäkten.

För ett dödsbo skall 7 § tillämpas för fastigheter som dödsboet förvär-
var efter dödsfallet.

10 § En enskild näringsidkare far göra skogsavdrag med högst ett belopp
som motsvarar hela den avdragsgrundande skogsintäkten, om han för-
värvat fastigheten genom köp, byte eller på liknande sätt eller genom
fastighetsreglering eller klyvning och visar att förvärvet är ett led i jord-
brukets eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsförvärv).
Det sammanlagda avdragsbeloppet far inte överstiga 50 procent av det
anskaffningsvärde som avser rationaliseringsförvärvet. Avdrag enligt
denna paragraf får göras bara det beskattningsår när fastigheten har för-
värvats och de följande fem beskattningsåren.

Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som förvärvstidpunkt den
tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbildningslagen
(1970:988) eller, om den skattskyldige begär det och fastighetsbildning
sökts, den tidpunkt för tillträde som gäller enligt skriftligt avtal.

Beloppsgränser

11 § Skogsavdrag får inte göras med lägre belopp än 15 000 kronor och
bara med helt hundratal kronor. Om skogsbruket bedrivs i form av ett
enkelt bolag eller under samäganderätt får dock avdraget för varje del-
ägare uppgå till lägst 3 000 kronor, om ett beräknat avdrag för hela den
gemensamt bedrivna verksamheten skulle ha uppgått till minst
15 000 kronor.

Beloppsgränsema i första stycket gäller inte för avdrag som ett visst
beskattningsår omfattar hela det återstående avdragsutrymmet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Anskaffningsvärde vid köp m.m. Prop. 1999/2000:2

12 § Om en fastighet förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt,
anses som anskaffningsvärde så stor del av ersättningen för fastigheten
som den del av fastighetens taxeringsvärde som avser skogsbruket utgör
av hela taxeringsvärdet vid förvärvet. Till skogsbruket räknas skogsmark
med växande skog och sådana markanläggningar som används eller
behövs för skogsbruk.

13 § Om regeln i 12 § inte kan tillämpas eller det är uppenbart att en till-
lämpning skulle ge ett värde som avviker från den verkliga ersättningen
för skog och skogsmark, skall som anskaffningsvärde tas upp ett belopp
som kan anses motsvara den verkliga ersättningen. Detta gäller också för
ersättning som betalas vid fastighetsreglering eller klyvning på grund av
att värdet av den skog och skogsmark som har lagts till den skatt-
skyldiges fastighet överstiger värdet av den skog och skogsmark som har
frångått denna.

14 § Om ett företag förvärvar en fastighet från ett annat företag inom
samma svenska koncern, tillämpas bestämmelserna i 16 § andra och
tredje styckena.

Första stycket gäller inte vid underprisöverlåtelser enligt 23 kap.

15 § Vid rationaliseringsförvärv skall i anskaffningsvärdet räknas in så-
väl ersättningen för skog och skogsmark som den del av övriga kostnader
med anledning av förvärvet som belöper sig på den förvärvade skogen
och skogsmarken.

Anskaffningsvärde och avdragsutrymme vid arv m.m.

16 § Om en fastighet förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller på liknande sätt gäller vid beräkning av förvärvarens avdrags-
utrymme följande.

Omfattar förvärvet all skogsmark i den tidigare ägarens näringsverk-
samhet, tar förvärvaren över den tidigare ägarens anskaffningsvärde.
Förvärvaren anses ha gjort skogsavdrag med samma belopp som den
tidigare ägaren.

Omfattar förvärvet bara en del av skogsmarken, anses som anskaff-
ningsvärde för förvärvaren så stor del av den tidigare ägarens anskaff-
ningsvärde som värdet av den förvärvade skogen och skogsmarken utgör
av värdet av all skog och skogsmark i dennes näringsverksamhet när för-
värvet sker. Förvärvaren anses ha gjort skogsavdrag med samma belopp
som den tidigare ägaren anses ha gjort på den förvärvade delen.

Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av all skog och
skogsmark i förvärvskällan, och är det inte fråga om en ideell andel av en
fastighet, anses den nye ägarens anskaffningsvärde och avdragsutrymme
vara noll.

4 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

Anskaffningsvärde och återstående avdragsutrymme vid delavyttring, all-
framtidsupplåtelse m. m.

17 § Om en del av den skattskyldiges skogsmark förvärvas av en ny
ägare, anses den skattskyldiges anskaffningsvärde och avdragsutrymme
minska i samma proportion som minskningen av värdet av skogen och
skogsmarken. Detta gäller också om värdet av fastighetens skog och
skogsmark minskar på grund av fastighetsreglering eller klyvning.

Omfattar förvärvet eller minskningen mindre än 20 procent av värdet
av skogen och skogsmarken, och är det inte fråga om en ideell andel av
en fastighet, skall den skattskyldiges anskaffningsvärde och avdrags-
utrymme dock inte minskas. Vad som sägs i detta stycke gäller inte
sådana förvärv som avses i 14 §.

18 § Bestämmelserna i 17 § tillämpas också om en fastighet enligt
27 kap. 11 § blir lagertillgång i en tomtrörelse som den skattskyldige
bedriver. Fastigheten anses då ha förvärvats av en ny ägare.

19 § Om den skattskyldige får sådan engångsersättning på grund av all-
framtidsupplåtelse som avses i 45 kap. 6 § för skog och skogsmark, anses
det vid tillämpningen av 17 § att skogen och skogsmarken förvärvas av
en ny ägare.

I 45 kap. 8 § finns bestämmelser om att ersättning för upplåtelse av
avverkningsrätt och avyttrade skogsprodukter i samband med allfram-
tidsupplåtelse kan behandlas som engångsersättning för denna.

Hänvisningar

20 § Särskilda bestämmelser om anskaffningsvärde m.m. för skog finns
vid

- uttagsbeskattning i 22 kap. 4 §,

- underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 §,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 17 §,
-verksamhetsavyttringar i 38 kap. 15 §, och

- förvärv av tillgångar till underpris från delägare och närstående i
53 kap. 8 och 9 §§.

Skogskonto och skogsskadekonto

21 § En enskild näringsidkare som har intäkt av skogsbruk (skogsintäkt)
far göra avdrag enligt bestämmelserna i 23—40 §§ för belopp som sätts in
på ett särskilt bankkonto (skogskonto eller skogsskadekonto).

22 § Avdrag för insättning på skogsskadekonto far göras bara' om storm-
fallning, brand, insektsangrepp eller någon liknande händelse har medfört
att mer än en tredjedel av skogen bör avverkas i förtid och den skattskyl-
dige visar att den huvudsakliga delen av beskattningsårets skogsintäkter
kommer från sådan avverkning.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

23 § Avdrag för insättning på skogsskadekonto får inte göras om den
skattskyldige samma beskattningsår också gör avdrag för insättning på
skogskonto.

Om avdrag för insättning på skogsskadekonto har vägrats på grund av
bestämmelserna i 22 §, får den skattskyldige begära avdrag för insättning
på skogskonto. En sådan begäran skall ha kommit in till skattemyndig-
heten inom sex månader efter det att det beslut meddelades som innebär
att det inte finns någon rätt till avdrag för insättning på skogsskadekonto,
om inte längre tid följer av bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324).

Skogsbruk

24 § Med skogsbruk avses att den skattskyldige utnyttjar sin egen eller
en arrenderad lantbruksenhet för skogshantering. Som skogsbruk räknas
också avverkning av skog på en lantbruksenhet på grund av en avverk-
ningsrätt som den skattskyldige har förbehållit sig vid överlåtelse av en
fastighet eller vid fastighetsbildning och avyttring av sådan avverknings-
rätt.

Avdragets storlek

25 § Om inte annat följer av 26 och 27 §§ får avdraget ett visst beskatt-
ningsår motsvara högst summan av

1. 60 procent av skogsintäkten på grund av upplåtelse av avverknings-
rätt,

2. 40 procent av skogsintäkten på grund av avyttring av skogspro-
dukter, och

3. 40 procent av skogsintäkten på grund av uttag av skogsprodukter för
förädling i annan näringsverksamhet.

26 § Om stormfällning, brand, insektsangrepp eller någon liknande
händelse medför att en betydande del av skogen bör avverkas i förtid, far
den skattskyldige, till den del han visar att intäkten kommer från sådan
avverkning, göra avdrag med högst ett belopp som motsvarar summan av

1. 80 procent av skogsintäkten på grund av upplåtelse av avverknings-
rätt,

2. 50 procent av skogsintäkten på grund av avyttring av skogspro-
dukter, och

3. 50 procent av skogsintäkten på grund av uttag av skogsprodukter för
förädling i annan näringsverksamhet.

27 § Belopp som anges i 26 § far dras av också från sådan ersättning för
skog eller skogsprodukter i samband med allframtidsupplåtelser som
avses i 45 kap. 8 § och som tas upp som intäkt av näringsverksamhet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

28 § Vad som sägs i 25-27 §§ tillämpas också på försäkringsersättning
för skog och skogsprodukter.

29 § Om utdelning från en samfallighet som avses i 6 kap. 6 § första
stycket tas upp som intäkt av näringsverksamheten, likställs den del av
utdelningen som kommer från intäkt av skogsbruk i samfalligheten under
det beskattningsår som utdelningen hänför sig till med intäkt av skogs-
bruk som den skattskyldige själv bedrivit.

30 § Avdrag far inte göras med så högt belopp att det uppkommer ett
underskott.

31 § Avdraget far inte understiga 5 000 kronor för skogskonto eller
50 000 kronor för skogsskadekonto. Avdraget skall avrundas nedåt till
helt hundratal kronor.

Insättning på kontot

32 § En skattskyldig far för ett visst beskattningsår göra insättning på
skogskonto eller skogsskadekonto i bara en bank. Om insättning görs på
skogskonto eller skogsskadekonto i mer än en bank, far avdrag göras
bara för insättning hos den först anlitade banken.

33 § Avdrag får göras bara om medlen betalas in till banken senast den
dag som den skattskyldige enligt lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall lämna självdeklaration.

34 § Om den skattskyldige begär avdrag för insättning på skogskonto
enligt 23 § andra stycket, anses de medel som betalats in på skogsskade-
kontot inbetalade på skogskonto den dag då betalningen på skogsskade-
kontot gjordes. Detta gäller dock bara om medlen på skogsskadekontot,
till den del de inte redan har tagits ut, har förts över till ett skogskonto
när begäran om avdrag för insättning på skogskonto kommer in till skat-
temyndigheten. En överföring som har skett senare än tio år efter ingång-
en av det år då medlen enligt 33 § senast skall ha betalats in beaktas inte.

35 § Som skogskonto och skogsskadekonto godtas bara sådant konto hos
en svensk bank eller en utländsk banks filial i Sverige för vilket ränta
tillgodoräknas minst en gång per år.

I lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. finns
bestämmelser om skatt på räntan.

Uttag från kontot

36 § Uttag från ett skogskonto eller skogsskadekonto får göras tidigast
fyra månader efter inbetalningsdagen. Ett uttag far avse hela det inne-
stående beloppet eller en del av det, dock inte lägre belopp än 1 000 kro-
nor.

Sedan tio år eller, när det gäller skogsskadekonto, tjugo år har gått från
ingången av det år då inbetalning enligt 32 § senast skulle göras, skall
banken betala ut kvarstående medel.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

100

37 § Avdraget skall återföras och resterande ränta på det insatta beloppet
skall tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet det beskattningsår då
utbetalning från skogskontot eller skogsskadekontot sker eller skulle ha
skett enligt 36 § andra stycket.

Med resterande ränta avses ränta efter avdrag för skatt som avses i
35 § andra stycket.

Byte av bank

38 § Medel på ett skogskonto eller skogsskadekonto far föras över till en
annan bank utan att beskattning sker enligt 37 § under förutsättning att
hela det innestående beloppet direkt förs över till ett motsvarande konto i
den mottagande banken.

När kontomedel förs över skall den överförande banken lämna den
mottagande banken de uppgifter som behövs för att den mottagande ban-
ken skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt detta kapitel och lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Arv m.m.

39 § Om den skattskyldiges lantbruksenhet övergår till en ny ägare
genom arv, testamente, bodelning eller på liknande sätt, skall gjorda av-
drag återföras och resterande ränta på insatta belopp tas upp i inkomst-
slaget näringsverksamhet. Detta gäller dock bara om fastigheten utgjorde
den övervägande delen av näringsverksamheten.

Vad som sägs i första stycket gäller inte om äganderätten övergår
genom gåva.

Överlåtelse och pantsättning

40 § Om avtal träffas om överlåtelse eller pantsättning av medel på
skogskonto eller skogsskadekonto, skall gjorda avdrag återföras och
resterande ränta på beloppet tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet.
Det anses inte som överlåtelse eller pantsättning att en skattskyldig på
begäran av en skogsvårdsstyrelse förbinder sig att inte förfoga över
medlen utan styrelsens tillstånd.

22 kap. Uttag ur näringsverksamheten

Innehåll

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller vid uttag av en tillgång eller en
tjänst ur näringsverksamheten. Bestämmelser finns om

- innebörden av uttagsbeskattning i 2-4 §§,

- vad som avses med uttag i 5-8 §§, och

- när uttagsbeskattning inte skall ske i 9-12 §§.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

101

Innebörden av uttagsbeskattning

2 § Uttag av en tillgång eller en tjänst skall behandlas som om den avytt-
ras mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet (uttagsbeskattning).

3 § Bestämmelserna om uttag av en tillgång i 5-6 §§ tillämpas också på
uttag av en tjänst om värdet av tjänsten är mer än ringa.

Uttag i form av användande av bil skall värderas enligt bestämmel-
serna om bilförmån i 60 kap. 5-11 §§.

4 § Om den skattskyldige tar ut en tillgång eller en tjänst ur en närings-
verksamhet som han bedriver och för över den till en annan sådan nä-
ringsverksamhet, anses tillgången eller tjänsten anskaffad i den senare
verksamheten mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet, om ut-
taget beskattas enligt bestämmelserna i 2 §.

Vad som avses med uttag

5 § Med uttag avses att den skattskyldige tillgodogör sig en tillgång från
näringsverksamheten för privat bruk eller att han för över den till en an-
nan näringsverksamhet.

6 § Med uttag avses också att den skattskyldige överlåter en tillgång utan
ersättning eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att
detta är affärsmässigt motiverat. Motsvarande gäller om ett svenskt han-
delsbolag som den skattskyldige är delägare i överlåter en tillgång till
den skattskyldige eller någon annan.

7 § Som räknas också att

1. en näringsverksamhet upphör,

2. skattskyldigheten för inkomsten från en näringsverksamhet helt eller
delvis upphör,

3. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan
del om skattskyldighet föreligger för inkomst från den förra delen men
inte för inkomst från den senare delen,

4. inkomsten från en näringsverksamhet helt eller delvis inte längre
skall beskattas i Sverige på grund av ett skatteavtal, eller

5. tillgångar förs över från en del av en näringsverksamhet till en annan
del om den senare delen men inte den förra är undantagen från beskatt-
ning i Sverige på grund av ett skatteavtal.

8 § I 27 kap. 8 § finns särskilda bestämmelser om uttagsbeskattning i
byggnadsrörelse.

När uttagsbeskattning inte skall ske

9 § Uttag av bränsle från en fastighet som är taxerad som lantbruksenhet
skall inte uttagsbeskattas, om bränslet används för uppvärmning av den

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

102

skattskyldiges privatbostad på fastigheten. Undantaget gäller också i frå-
ga om sådan bostad som på grand av den skattskyldiges begäran enligt 2
kap. 9 § första stycket inte skall räknas som privatbostad.

10 § Vid sådan utdelning av andelar och sådan utskiftning av aktier vid
ombildning från ekonomisk förening till aktiebolag som avses i 42 kap.
16 § och 42 kap. 20 § skall uttagsbeskattning inte ske om marknadsvär-
det på andelarna eller aktierna överstiger omkostnadsbeloppet.

Detta gäller inte sådana andelar i fastighetsförvaltande företag som en-
ligt 27 kap. 16 § är lagertillgångar.

11 § Bestämmelser om att uttagsbeskattning i vissa fall inte skall ske vid
uttag av en tillgång finns i 23 kap. om underprisöverlåtelser.

12 § Om uttag av en tjänst har samband med uttag av en tillgång, skall
uttaget av tjänsten inte beskattas om det av bestämmelserna i 23 kap. om
underprisöverlåtelser följer att uttaget av tillgången inte skall uttagsbe-
skattas.

23 kap. Underprisöverlåtelser

Tillämpningsområdet

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beskattningen vid under-
prisöverlåtelser. Bestämmelser om

- definitioner i 3-5 §§,

- beskattningen vid en underprisöverlåtelse i 9—13§§, och

- villkor för en underprisöverlåtelse i 14-29 §§.

2 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte om

1. bestämmelserna om kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap.
skall tillämpas på överlåtelsen,

2. överlåtelsen innebär att sådana andelar i fastighetsförvaltande före-
tag som är lagertillgångar enligt 27 kap. 6 § delas eller skiftas ut enligt 42
kap. 16 eller 20 §, eller

3. marknadsvärdet på tillgången är lika med eller lägre än tillgångens
skattemässiga värde.

Definitioner

3 § Med underprisöverlåtelse avses att en tillgång överlåts utan ersättning
eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är af-
färsmässigt motiverat och villkoren i 14-28 §§ är uppfyllda.

4 § Med företag avses i detta kapitel

1. svenskt aktiebolag,

2. svensk ekonomisk förening,

3. svensk sparbank,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

103

4. svensk stiftelse,

5. svensk ideell förening,

6. svenskt ömsesidigt skadeförsäkringsföretag, och

7. utländskt bolag.

Som företag räknas inte privatbostadsföretag, investmentföretag eller
utländskt skadeförsäkringsföretag.

5 § Med svenskt handelsbolag avses i detta kapitel svenskt handelsbolag
som bara har fysiska personer samt andra företag än svenska stiftelser
och svenska ideella föreningar som delägare.

6 § Med andel avses i detta kapitel aktie och andel i sådant företag som
anges i 4 § 1, 2 och 7.

7 § Med verksamhetsgren avses sådan del av en rörelse som lämpar sig
för att avskiljas till en självständig rörelse.

Med rörelse avses annan näringsverksamhet än innehav av kontanta
medel eller värdepapper. Innehav av kontanta medel eller värdepapper
hänförs dock till en rörelse om medlen eller värdepapperen innehas som
ett led i rörelsen.

I detta kapitel anses också innehav av andelar i ett företag som en nä-
ringsverksamhet eller en verksamhetsgren om förvärvaren efter förvärvet
under samma beskattningsår äger näringsbetingade andelar i företaget.
Vad som avses med näringsbetingade andelar framgår av 24 kap. 16 §.

8 § Om inventarier som överlåts utgör endast en del av överlåtarens hela
bestånd av sådana tillgångar, skall som skattemässigt värde anses en skä-
lig del av hela värdet.

Beskattningen vid en underprisöverlåtelse

9 § En underprisöverlåtelse skall inte uttagsbeskattas enligt bestämmel-
serna i 22 kap.

10 § Om ersättning inte har lämnats med ett belopp som motsvarar minst
tillgångens skattemässiga värde, skall överlåtelsen behandlas som om
tillgången avyttrats mot en ersättning som motsvarar det skattemässiga
värdet. Tillgången anses i sådant fall förvärvad för samma belopp.

11 § Om tillgången har överlåtits av ett företag, skall överlåtelsen inte
medföra att någon som direkt eller indirekt äger andel i överlåtaren skall
ta upp utdelning som intäkt.

Om tillgången har överlåtits till en fysisk person och har ersättning inte
utgått gäller bestämmelserna i första stycket inte för ett belopp som mot-
svarar det skattemässiga värdet av tillgången. Om ersättning utgått med
belopp som understiger det skattemässiga värde gäller bestämmelserna i
första stycket inte för ett belopp som motsvarar skillnaden mellan det
skattemässiga värdet och ersättningen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

104

Om tillgången har överlåtits till ett svenskt handelsbolag med fysiska
personer som delägare, tillämpas bestämmelserna i andra stycket for per-
sonerna.

12 § Om tillgången har förvärvats av ett företag skall ingen utgift räknas
för förbättring av andel i förvärvaren eller för andel i företag som, direkt
eller indirekt, äger andel i det förvärvande företaget, på grund av överlå-
telsen.

Om tillgången har förvärvats från en andelsägare i företaget gäller föl-
jande. Har ersättning för tillgången inte utgått gäller bestämmelserna i
första stycket inte för ett belopp som motsvarar det skattemässiga värdet
av tillgången. Har ersättning utgått med som understiger det skattemässi-
ga gäller bestämmelserna i första stycket inte för ett belopp som motsva-
rar skillnaden mellan det skattemässiga värdet och ersättningen.

13 § Avser underprisöverlåtelsen en näringsfastighet eller närings-
bostadsrätt tillämpas inte bestämmelserna i 26 kap. om återföring av vär-
deminskningsavdrag m.m.

Villkor för en underprisöverlåtelse

Överlåtaren och förvärvaren

14 § Överlåtaren och förvärvaren skall vara en fysisk person, ett företag
eller ett svenskt handelsbolag.

En svensk stiftelse eller en svensk ideell förening far inte vara förvär-
vare. En ideell förening som är skattskyldig för all sin verksamhet får
dock förvärva en tillgång från en annan ideell förening.

15 § Om överlåtaren är en fysisk person, skall förvärvaren vara en fysisk
person eller ett företag.

Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag med någon fysisk person
som delägare, skall förvärvaren vara en fysisk person eller ett företag.

Skattskyldighet

16 § Förvärvaren skall omedelbart efter förvärvet vara skattskyldig för
inkomst av en näringsverksamhet i vilken tillgången ingår. Inkomsten av
näringsverksamheten eller en del av näringsverksamheten där tillgången
ingår får inte vara undantagen från beskattning på grund av ett skatteav-
tal.

Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, gäller det som sägs i
första stycket i stället för samtliga delägare i bolaget.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

När rätt till avdrag för koncernbidrag saknas

17 § Kan inte överlåtaren lämna koncernbidrag med avdragsrätt till för-
värvaren avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker, skall över-

105

låtarens hela näringsverksamhet, en verksamhetsgren eller en ideell andel
av en verksamhet eller en verksamhetsgren överlåtas.

Bestämmelsen i första stycket gäller inte vid överlåtelse mellan ett
svenskt handelsbolag och ett företag som är delägare i handelsbolaget.

Kvalificerade andelar

18 § Om överlåtaren är en fysisk person och förvärvaren är ett företag,
skall samtliga andelar i företaget vara kvalificerade.

19 § Om överlåtaren är ett företag och om någon andel i företaget är
kvalificerad, skall förvärvaren vara en fysisk person, ett företag eller ett
svenskt handelsbolag med enbart företag som delägare.

Om förvärvaren är ett företag, skall minst samma andel av andelarna i
det förvärvande företaget vara kvalificerade som andelen kvalificerade
andelar i det överlåtande företaget.

Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, skall minst samma andel
av andelarna i vart och ett av de delägande företagen vara kvalificerade
som andelen kvalificerade andelar i det överlåtande företaget.

20 § Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag med någon fysisk per-
son som delägare och förvärvaren är ett företag, skall samtliga andelar i
företaget vara kvalificerade.

21 § Om överlåtaren är ett svenskt handelsbolag med enbart företag som
delägare och om någon andel i något av företagen är kvalificerad, skall
förvärvaren vara en fysisk person eller ett företag.

Om förvärvaren är ett företag, skall minst samma andel av andelarna i
det förvärvande företaget vara kvalificerade som den största andelen
kvalificerade andelar i ett delägande företag i det överlåtande handels-
bolaget.

22 § En andel i ett sådant överlåtande eller förvärvande företag som, di-
rekt eller indirekt, innehas av ett annat företag, skall anses kvalificerad
till den del som svarar mot förhållandet mellan kvalificerade andelar i det
andra företaget och övriga andelar i det andra företaget.

23 § Ett villkor i 18-21 §§ om att en andel i ett förvärvande företag skall
vara kvalificerad skall anses uppfyllt även om andelen först efter förvär-
vet men under samma år hos samma ägare blir kvalificerad. Lämnas ut-
delning på andelen efter förvärvet men under samma år hos samma äga-
re, skall andelen vara kvalificerad vid tidpunkten för utdelningen.

Underskott hos förvärvaren

24 § Om förvärvaren är en fysisk person, får det under beskattningsåret
före det beskattningsår då överlåtelsen sker inte ha uppkommit under-
skott i den näringsverksamhet hos honom som förvärvet avser. Vidare

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

106

gäller att personen inte tar ha rätt till avdrag för underskott i annan nä-
ringsverksamhet enligt 61 kap. 2-4 §§.

25 § Om förvärvaren är ett företag, far det under beskattningsåret före det
beskattningsår då överlåtelsen sker inte ha uppkommit underskott hos
förvärvaren eller hos ett företag till vilket förvärvaren kan lämna kon-
cernbidrag med avdragsrätt avseende det beskattningsår då överlåtelsen
sker.

26 § Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag, får det under beskatt-
ningsåret före det beskattningsår då överlåtelsen sker inte ha uppkommit
underskott i den näringsverksamhet som förvärvet avser hos någon del-
ägare i handelsbolaget som är fysisk person. Vidare gäller att delägaren
inte får ha rätt till avdrag för underskott i någon annan näringsverksam-
het enligt 61 kap. 2-4 §§.

27 § Om förvärvaren är ett svenskt handelsbolag gäller för varje delägare
som är ett företag att det under beskattningsåret före det beskattningsår
då överlåtelsen sker inte far ha uppkommit underskott hos delägaren eller
hos ett företag till vilket delägaren kan lämna koncernbidrag med av-
dragsrätt avseende det beskattningsår då överlåtelsen sker.

Första stycket gäller inte om den som överlåtit tillgången också är del-
ägare i det förvärvande bolaget.

28 § Bestämmelserna i 25 § tillämpas inte om överlåtaren kan lämna
koncernbidrag med avdragsrätt till förvärvaren under det beskattningsår
då överlåtelsen sker.

Bestämmelserna i 27 § tillämpas inte om överlåtaren under det be-
skattningsår då överlåtelsen sker kan lämna koncernbidrag med avdrags-
rätt till varje delägare i det förvärvande handelsbolaget som inte uppfyller
villkoret i det lagrummet.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas inte om en sådan
begränsning av rätt till avdrag för underskott som anges i koncembi-
dragsspärren i 40 kap. 19 § gäller om förvärvaren respektive varje del-
ägare får koncernbidrag från överlåtaren avseende det beskattningsår då
överlåtelsen sker. Sådan begränsning får inte heller gälla om ett företag,
till vilket förvärvaren eller någon delägare kan lämna koncernbidrag med
avdragsrätt, indirekt via förvärvaren respektive delägaren får koncern-
bidrag avseende samma beskattningsår från överlåtaren.

29 § En fysisk person eller ett företag får avstå från att utnyttja under-
skott som avses i 24-27 §§. I sådant fall skall bortses från underskottet
vid tillämpning av dessa bestämmelser.

24 kap. Räntor och utdelningar i näringsverksamhet

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

107

- tillämpning av vissa bestämmelser i inkomstslaget kapital i 2 och
3 §§>

- kapitalrabatt på optionslån i 4 §,

- avdragsrätt för ränta på vinstandelslån i 5-10 §§,

- avdrag för lämnad utdelning i 11 §, och

- skattefria utdelningar i 12-22 §§.

En bestämmelse om skattefrihet för utdelning från privatbostadsföretag
finns i 15 kap. 4 §.

Bestämmelser om i vilken utsträckning ersättningar räknas som ränta
finns för

- insättningsgaranti i 44 kap. 32 §, och

- ersättningar i form av livränta för avyttrade tillgångar i 44 kap.
33-35 §§.

2 § I inkomstslaget näringsverksamhet tillämpas bestämmelserna i in-
komstslaget kapital om

- vem som skall ta upp ränta och utdelning i 42 kap. 12 §,

- förvärv av rätt till utdelning i 42 kap. 13 § första-tredje styckena,

- utnyttjande av företrädesrätt till teckning av vinstandelslån i 42 kap.

15 §,

- utdelning av aktier eller andelar i dotterbolag i 42 kap. 16 §,

- utbetalningar vid nedsättning av aktiekapital eller reservfond och
liknande förfaranden i 42 kap. 17 §,

- utskiftning från ideella föreningar i 42 kap. 18 §,

- utskiftning från ekonomiska föreningar i 42 kap. 19-21 §§,
-utdelning från delägarbeskattade utländska juridiska personer i

42 kap. 22 §,

- utdelning och utskiftning från dödsbon efter personer som inte var
obegränsat skattskyldiga vid dödsfallet i 42 kap. 23 §,

- skattetillgodohavanden i 42 kap. 24 §, och

- lotterier i 42 kap. 25 §.

3 § Om aktierna eller andelarna i det utdelade bolaget i de fall som avses
i 42 kap. 16 eller 20 §§ blir lagertillgångar hos mottagaren, skall det
lägsta av aktiernas eller andelarnas anskaffningsvärde och deras verkliga
värde tas upp som intäkt av mottagaren. I 17 kap. 6 och 7 §§ finns
bestämmelser om hur anskaffningsvärdet skall bestämmas i sådana fall.

Kapitalrabatt på optionslån

4 § Ett svenskt aktiebolag som ger ut skuldebrev förenade med köp- eller
teckningsoption som avser aktier, skall inte dra av en eventuell skillnad
mellan emissionspriset och marknadsvärdet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

108

Avdragsrätt for ränta på vinstandelslån

5 § Ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som har
tagit upp ett vinstandelslån, skall dra av vinstandelsräntan bara i den
utsträckning som följer av 6-10 §§.

Med vinstandelsränta avses ränta vars storlek är beroende av det lån-
tagande företagets utdelning eller vinst och med vinstandelslån avses ett
lån med ränta som helt eller delvis är vinstandelsränta.

För annan ränta på vinstandelslån gäller allmänna bestämmelser om
avdrag i näringsverksamheten.

Emissioner på den allmänna marknaden

6 § Vinstandelsräntan skall dras av om lånet har bjudits ut till teckning på
den allmänna marknaden.

Om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, skall vinstandels-
räntan dock inte dras av till den del den betalas till någon som

1. är aktie- eller andelsägare i företaget,

2. är företagsledare i företaget,

3. är närstående till någon som avses i 1 eller 2, eller

4. på annan grund har intressegemenskap med företaget.

Riktade emissioner

7 § Om en eller flera personer har fatt ensamrätt eller företrädesrätt till
teckning av lånet, skall vinstandelsräntan dras av om ensamrätten eller
företrädesrätten inte har lämnats till någon som

1. är aktie- eller andelsägare i det låntagande företaget,

2. har sådan intressegemenskap med företaget som avses i 14 kap.

23 §,

3. är företagsledare i företaget om det är ett fåmansföretag, eller

4. är närstående till en företagsledare, aktieägare eller andelsägare i
företaget om det är ett fåmansföretag.

8 § Är aktierna eller andelarna i det låntagande företaget noterade på
svensk börs eller auktoriserad marknadsplats, skall vinstandelsräntan
dras av även om de som äger aktier eller andelar i företaget har fått före-
trädesrätt till teckning av lånet, om företrädesrätten har lämnats i förhål-
lande till deras innehav av aktier eller andelar.

Om räntan skall dras av, skall det sammanlagda värde som genom
företrädesrätterna kan anses ha tillförts aktie- eller andelsägarna tas upp
av företaget. Värdet skall tas upp som intäkt det beskattningsår då teck-
ningen av lånet avslutas.

9 § Om det låntagande företaget är ett fåmansföretag, skall vinstandels-
räntan inte dras av - även om förutsättningarna i 7 eller 8 § är uppfyllda
- till den del den betalas till någon som

1. är aktie- eller andelsägare i företaget,

2. är företagsledare i företaget,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

109

3. är närstående till någon som avses i 1 eller 2, eller

4. på annan grund har intressegemenskap med företaget.

10 § Skattemyndigheten får medge att vinstandelsräntan dras av även om
en eller flera som äger aktier eller andelar i företaget har förbehållits rätt
till teckning av lånet. En förutsättning för ett sådant beslut är att låne-
villkoren kan antas ha bestämts på affärsmässig grund med hänsyn till
omständigheterna när lånet togs upp.

Skattemyndighetens beslut får överklagas hos Riksskatteverket. Riks-
skatteverkets beslut får inte överklagas.

Avdrag för lämnad utdelning

11 § Bestämmelser om i vilka fall lämnad utdelning skall dras av finns
för

- investmentföretag och värdepappersfonder i 39 kap. 14 §,

- kooperativa föreningar i 39 kap. 21-24 §§,

- sambruksföreningar i 39 kap. 28 §,

- samfålligheter i 39 kap. 29 §, och

- Sparbankernas säkerhetskassa i 39 kap. 31 §.

Skattefria utdelningar

12 § Med utdelning avses i 13-22 §§ inte sådan utdelning på andelar i
kooperativa föreningar i form av rabatt eller pristillägg som den utdelan-
de föreningen skall dra av enligt 39 kap. 22 §.

Om ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening enligt
ett skatteavtal skall anses ha hemvist i en utländsk stat, skall företaget vid
tillämpning av 13-22 §§ anses som en utländsk juridisk person som hör
hemma i den utländska staten.

Utdelning till förvaltningsföretag på svenska aktier och andelar

13 § Utdelning som ett förvaltningsföretag tar emot från ett svenskt
aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening skall inte tas upp till den
del den motsvaras av utdelning som förvaltningsföretaget beslutar för
samma beskattningsår. Sådan utdelning av aktier eller andelar i ett dotter-
bolag som avses i 42 kap. 16 § räknas inte in i utdelningen från förvalt-
ningsföretaget.

14 § Med förvaltningsföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening som förvaltar värdepapper eller liknande tillgångar
och som i övrigt varken direkt eller indirekt bedriver någon annan verk-
samhet i mer än obetydlig omfattning. Investmentföretag anses inte som
förvaltningsföretag.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

110

Utdelning på svenska näringsbetingade aktier och andelar

15 § Utdelning på näringsbetingade aktier och andelar i svenska aktie-
bolag och svenska ekonomiska föreningar skall inte tas upp, om den tas
emot av

- ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk förening som inte är
investmentföretag eller förvaltningsföretag,

- en svensk stiftelse eller en svensk ideell förening som inte till någon
del är befriad från skattskyldighet enligt 7 kap.,

- en svensk sparbank, eller

- ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag.

16 § Med näringsbetingad aktie och andel avses en aktie respektive en
andel som inte är lagertillgång, under förutsättning att

1. det sammanlagda röstetalet för företagets aktier eller andelar i det
utdelande företaget vid beskattningsårets utgång motsvarar 25 procent
eller mer av röstetalet för samtliga aktier eller andelar i det utdelande
företaget, eller

2. det görs sannolikt att innehavet av aktien eller andelen betingas av
verksamhet som bedrivs av företaget eller av företag som med hänsyn till
äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå
det nära.

17 § Bestämmelserna i 15 § gäller inte för utdelning på aktier eller ande-
lar från ett förvaltningsföretag eller investmentföretag om det utdelande
företaget, direkt eller indirekt genom ett eller flera andra förvaltnings-
företag eller investmentföretag, äger mer än enstaka aktier eller andelar
på vilka utdelning skulle ha tagits upp, om aktierna eller andelarna hade
ägts direkt av det företag som äger aktierna eller andelarna i förvaltnings-
företaget eller investmentföretaget.

18 § Om ett företag förvärvar aktier eller andelar i ett annat företag och
det inte är uppenbart att förvärvaren far en tillgång av verkligt och
särskilt värde med hänsyn till sin verksamhet, gäller inte 15 § för utdel-
ning av sådana medel som fanns hos det utdelande företaget vid förvärvet
och som inte motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning
anses i första hand ske av andra medel än sådana som motsvarar tillskju-
tet belopp eller inbetald insats.

19 § Bestämmelsen i 15 § gäller inte heller för sådan utdelning på
förlagsinsatser som den utdelande kooperativa föreningen skall dra av
enligt 39 kap. 23 §.

Utdelning på utländska aktier och andelar

20 § Utdelning på aktier och andelar i en utländsk juridisk person skall
inte tas upp av ett svenskt företag om

1. utdelningen på grund av 12-19 §§ inte skulle ha tagits upp om den
utdelande juridiska personen hade varit svensk, och

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

111

2. inkomstbeskattningen av den utländska juridiska personen är jäm-
förlig med inkomstbeskattningen enligt denna lag av ett svenskt foretag
med motsvarande inkomster.

21 § Förutsättningen i 20 § 2 skall alltid anses uppfylld om

1. den utländska juridiska personen hör hemma i ett av de länder med
vilka Sverige har ingått ett skatteavtal som inte är begränsat till att
omfatta vissa inkomster (avtalsländer),

2. den juridiska personens inkomster har uppkommit i verksamhet i
Sverige eller i något avtalsland, och

3. inkomsterna beskattas med en inkomstskatt som normalt tillämpas
på juridiska personer i det land eller de länder där verksamheten bedrivs.

Om inkomsterna till obetydlig del har uppkommit i verksamhet i andra
länder än avtalsländer eller i någon särskilt skattemässigt gynnad verk-
samhet, hindrar inte detta att förutsättningarna i första stycket 2 och 3
anses uppfyllda.

22 § Aktier och andelar i ett foretag som hör hemma i en utländsk stat
som är medlem i Europeiska unionen anses som näringsbetingade också
om innehavet motsvarar 25 procent eller mer av aktie- eller andelskapi-
talet i företaget och även om aktierna eller andelarna är lagertillgångar.

Med foretag som hör hemma i en utländsk stat som är medlem i Euro-
peiska unionen avses ett utländskt foretag som

1. bedrivs i någon av de associationsformer som anges i bilaga 24.1,

2. enligt skattelagstiftningen i en medlemsstat anses höra hemma i den
staten och inte enligt ett skatteavtal med tredje land anses ha hemvist
utanför gemenskapen, och

3. är skyldigt att betala någon av de skatter som anges i bilaga 24.2,
utan valmöjlighet eller rätt till undantag.

25 kap. Kapitalvinster och kapitalförluster i näringsverksamhet

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- vad som avses med kapitalvinst och kapitalförlust i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet i 3-5 §§,

- uppskov med beskattningen vid koncemintema andelsavyttringar i
6-27 §§, och

- avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap med
säljaren i 28-32 §§.

Hänvisningar

2 § I 44 kap. finns grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och
kapitalförluster. I 45, 46, 48-50, 52 och 54 a kap. finns särskilda be-
stämmelser för vissa slag av tillgångar.

Särskilda bestämmelser om anskaffningsutgift m.m. finns i fråga om

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

112

- uttagsbeskattning i 22 kap. 4 §,

- underprisöverlåtelser i 23 kap. 10 och 12 §§,

- ianspråktagande av ersättningsfond i 31 kap. 18 §,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 17 §,

- verksamhetsavyttringar i 38 kap. 13 och 15 §§, och

- förvärv av privata tillgångar till underpris i 53 kap. 8 och 9 §§.

Vad som avses med kapitalvinst och kapitalförlust

3 § Med kapitalvinst och kapitalförlust avses vinst och förlust vid avytt-
ring av kapitaltillgångar.

Med kapitaltillgångar avses andra tillgångar i näringsverksamheten än

- lagertillgångar, pågående arbeten, kundfordringar och liknande till-
gångar,

- inventarier, och

- patent och andra sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § and-
ra stycket 1 även om de inte förvärvats från någon annan.

4 § Med kapitalvinst och kapitalförlust avses också vinst och forlust på
grund av förpliktelser enligt terminer, köp- eller säljoptioner och lik-
nande avtal, när det inte är fråga om förpliktelser som är jämförbara med
lagertillgångar.

5 § Som kapitalvinst behandlas också återfört avdrag för kapitalförlust
vid konkurs enligt 44 kap. 31 § tredje stycket.

Uppskov med beskattningen vid koncerninterna andelsavyttringar

Definitioner

6 § Med koncernintern andelsavyttring avses att en juridisk person eller
ett svenskt handelsbolag (det säljande företaget) med kapitalvinst avyttrar
en andel (den avyttrade andelen) i ett företag (det avyttrade företaget) till
en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag (det köpande företaget)
som ingår i samma svenska koncern som det säljande företaget och vill-
koren i 13-16 §§ är uppfyllda.

7 § Med svensk koncern avses vid tillämpning av bestämmelserna om
koncemintema andelsavyttringar en koncern med ett sådant moderföre-
tag som avses i 14 §.

Om den skattskyldige har fatt uppskov med beskattningen med till-
lämpning av en bestämmelse om förbud mot diskriminering i ett skatte-
avtal, avses med svensk koncern också utländska motsvarigheter.

Tillämpningsområde

8 § Vad som sägs om kapitalvinst i bestämmelserna om koncemintema
andelsavyttringar skall tillämpas också i fråga om

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

113

1. ett belopp med vilket det säljande företagets resultat skall ökas på
grund av bestämmelserna om oriktig prissättning i 14 kap. 21 § vid en
koncernintern andelsavyttring av en andel som är kapitaltillgång, och

2. ett belopp som skall tas upp enligt bestämmelserna i 22 kap. om ut-
tagsbeskattning vid en koncernintern andelsavyttring av en andel som är
kapitaltillgång.

9 § Vid en fusion eller fission skall, vid tillämpning av detta kapitel, det
övertagande företaget anses köpa sådana andelar i det överlåtande företa-
get som inte redan tidigare ägdes av det övertagande företaget.

10 § Bestämmelserna om uppskov skall inte tillämpas om

- det säljande företaget är ett överlåtande företag vid en fusion eller
fission och bestämmelserna om kvalificerade fusioner och fissioner i 37
kap. skall tillämpas, eller

- bestämmelserna i 38 kap. om undantag från omedelbar beskattning
vid verksamhetsavyttringar skall tillämpas.

Begäran

11 § Bestämmelserna om uppskov skall tillämpas bara om det säljande
företaget begär det.

Handelsbolag

12 § Om säljaren är ett handelsbolag, gäller bestämmelsen i 11 § för
varje delägare. Delägaren får uppskov med beskattningen för den andel
av vinsten som han är skattskyldig för.

Det som sägs i första stycket och i 18 § om delägare i ett handelsbolag
som är säljande företag gäller, om handelsbolaget ägs direkt eller indirekt
genom handelsbolag av ett annat handelsbolag, delägare i detta handels-
bolag.

Villkor för uppskov

13 § Den avyttrade andelen skall vara en andel i

- ett svenskt aktiebolag,

- en svensk ekonomisk förening,

- ett svenskt handelsbolag, eller

- en utländsk juridisk person.

14 § Moderföretaget i den svenska koncernen skall vara

- ett svenskt aktiebolag,

- en svensk ekonomisk förening,

- en svensk sparbank, eller

- ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

114

15 § Det säljande företaget får inte ingå i en annan koncern än den där
det köpande företaget ingår. Med koncern avses i denna paragraf samt-
liga svenska koncerner samt motsvarande utländska företeelser med un-
dantag för sådana koncerner som är en del av den koncern som avses i
första meningen.

16 § Det säljande företaget skall tillsammans med andra företag i den
svenska koncernen vid tidpunkten för avyttringen äga andelar i det avytt-
rade företaget med minst 25 procent av röstetalet för samtliga andelar i
företaget. Alternativt skall det göras sannolikt att innehavet av andelen
betingas av näringsverksamhet som bedrivs av det säljande företaget eller
av ett annat företag i koncernen.

Den huvudsakliga innebörden av uppskov

17 § Kapitalvinsten skall tas upp som intäkt först när det inträffar en om-
ständighet som medför att den avyttrade andelen inte längre existerar
eller innehas av ett företag som tillhör samma svenska koncern som det
säljande företaget eller av det säljande företaget, om inte annat följer av
18-24 §§.

18 § Om det säljande företaget är ett handelsbolag, skall kapitalvinsten
tas upp som intäkt enligt vad som anges i 17 §.

Övergår äganderätten till en delägares andel i handelsbolaget - eller en
andel i något handelsbolag som direkt eller indirekt genom handelsbolag
äger en andel i handelsbolaget - till någon som inte tillhör samma svens-
ka koncern som detta, skall delägarens kapitalvinst tas upp som intäkt det
beskattningsår då förändringen av äganderätten inträffar. Detsamma gäl-
ler om delägarens andel upphör att existera.

Det säljande företaget får hemvist i ett annat land

19 § Om det säljande företaget enligt ett skatteavtal får hemvist i ett an-
nat land, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt vid det tillfallet. Det-
samma gäller om det säljande företaget är en utländsk juridisk person
som bedriver näringsverksamhet från ett fast driftställe i Sverige och
upphör att bedriva sådan verksamhet.

Det säljande företaget upphör att existera

20 § Om det inträffar en omständighet som medför att det säljande före-
taget inte längre existerar, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt vid det
tillfället.

Detta gäller inte om det säljande företaget går upp i ett företag som
tillhör samma svenska koncern genom en fusion. I stället skall de be-
stämmelser som gäller för det säljande företaget tillämpas på det överta-
gande företaget.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

115

Den avyttrade andelen avyttras genom ett andelsbyte

21 § Om det köpande företaget avyttrar den avyttrade andelen genom ett
andelsbyte till någon som inte ingår i den svenska koncernen och får
uppskov med beskattningen enligt 49 kap., skall kapitalvinsten inte tas
upp. I stället anses var och en av de mottagna andelarna som en vid den
koncemintema andelsavyttringen avyttrad andel, och kapitalvinsten för-
delas då på dessa andelar. Om det köpande företaget vid andelsbytet av-
yttrar också andra andelar i det överlåtna företaget, gäller detta samtliga
mottagna andelar.

Den avyttrade andelen delas ut

22 § Kapitalvinsten skall inte tas upp om det köpande företaget delar ut
den avyttrade andelen och utdelningen är skattefri hos någon mottagare
enligt 42 kap. 16 §. Detta gäller dock inte om det köpande företaget drar
av en kapitalförlust på grund av utdelningen.

Andelarna i det köpande företaget delas ut

23 § Om det köpande företaget är ett dotterföretag till ett svenskt aktie-
bolag, moderföretaget delar ut sina andelar i det köpande företaget och
utdelningen är skattefri hos någon mottagare enligt 42 kap. 16 §, gäller
följande.

Om det säljande företaget begär det och det köpande företaget godkän-
ner det, skall kapitalvinsten tas upp som intäkt först när det inträffar en
omständighet som medför att den avyttrade andelen inte längre innehas
av det köpande företaget eller av ett företag som tillhör samma svenska
koncern som det företaget. Intäkten skall i detta fall tas upp hos det kö-
pande företaget.

Andra stycket gäller dock inte om det under beskattningsåret före det
beskattningsår då andelarna delas ut uppkom ett underskott i en närings-
verksamhet hos det köpande företaget eller hos ett företag till vilket det
köpande företaget kan lämna ett sådant koncernbidrag som kan dras av
enligt bestämmelserna i 35 kap. det beskattningsår då avyttringen sker.

Det avyttrade företaget går upp i ett koncernföretag genom fusion

24 § Kapitalvinsten skall inte tas upp om det avyttrade företaget går upp i
det köpande företaget genom en fusion. Om det säljande företaget till
någon del fick ersättning i form av andelar i det köpande företaget, skall
var och en av dessa andelar anses som en avyttrad andel. Detta gäller
även om andelen vid tidpunkten för fusionen innehas av ett annat företag
som tillhör samma svenska koncern som det säljande företaget. Summan
av kapitalvinsterna på de faktiskt avyttrade andelarna fördelas på dessa
andelar.

Om det avyttrade företaget går upp i ett annat företag än det köpande
företaget genom en fusion och det övertagande företaget ingår i samma
svenska koncern som det säljande företaget, skall kapitalvinsten inte

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

116

heller tas upp. I detta fall skall var och en av de andelar i det övertagande
företaget som innehas av det säljande företaget eller av ett företag som
ingår i samma svenska koncern som det säljande företaget anses som en
avyttrad andel. Därvid skall summan av kapitalvinsterna på de faktiskt
avyttrade andelarna fördelas på andelarna i det övertagande företaget.

Turordning

25 § Om det köpande företaget vid tidpunkten för den koncemintema
andelsavyttringen äger andelar av samma slag och sort som den avyttrade
andelen (gamla andelar) eller därefter förvärvar sådana andelar (nya an-
delar), skall senare avyttringar som företaget gör anses ske i följande
ordning:

1. gamla andelar,

2. avyttrade andelar,

3. nya andelar.

Bestämmelsen skall tillämpas på motsvarande sätt för andra företag
som tillhör samma svenska koncern som det säljande företaget och som i
ett senare led förvärvar en avyttrad andel.

Motsvarande turordning tillämpas

1. om det köpande företaget vid tidpunkten för ett sådant andelsbyte
som avses i 21 § äger andelar av samma slag och sort som de mottagna
andelarna (gamla andelar) och därefter förvärvar nya andelar (nya ande-
lar),

2. efter fusioner i sådana fall som avses i 24 § första stycket andra me-
ningen om det säljande företaget vid tidpunkten för avyttringen ägde an-
delar av samma slag och sort som de andelar som företaget fick som er-
sättning (gamla andelar) eller därefter förvärvat sådana andelar (nya an-
delar), och

3. efter fusioner i sådana fall som avses i 23 § andra stycket i fråga om
andelar som innehas i det övertagande företaget vid tidpunkten för fusio-
nen (avyttrade andelar) och andelar i detta företag som förvärvas senare
(nya andelar).

Uppdelning och sammanläggning av uppskovsbelopp

26 § Om anskaffningsutgiften för en avyttrad andel fördelats på flera
andelar på grund av fondemission, split eller liknande förfarande, skall
var och en av dessa andelar anses som en avyttrad andel. Den kapital-
vinst som avser den tidigare avyttrade andelen skall fördelas på den av-
yttrade andelen, om den finns kvar efter förfarandet, och de nya andelar-
na.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

27 § Om avyttrade andelar sammanläggs, skall den nya andelen anses
som en avyttrad andel. De kapitalvinster som avser de tidigare avyttrade
andelarna skall hänföras till den nya andelen.

117

Avyttringar med kapitalförlust till företag i intressegemenskap

Tillämpningsområdet

28 § Om det uppkommer en kapitalförlust när en juridisk person eller
ett svenskt handelsbolag (det säljande företaget) avyttrar en tillgång till
en annan juridisk person eller ett annat svenskt handelsbolag (det kö-
pande företaget) och de båda företagen är moderföretag och dotterföre-
tag eller står under i huvudsak gemensam ledning, skall bestämmelser-
na i 29-32 §§ tillämpas.

29 § Kapitalförlusten får inte dras av om

1. ersättningen understiger den avyttrade tillgångens marknadsvärdet
utan att det är affärsmässigt motiverat, eller

2. bestämmelserna i 37 kap. om kvalificerade fusioner och fissioner
skall tillämpas.

Uppskjuten avdragsrätt

30 § Kapitalförlusten dras av som kostnad först när det inträffar en om-
ständighet som medför att tillgången inte längre existerar eller innehas
av en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som står i sådant
förhållande till det säljande företaget som anges i 28 § eller av det säl-
jande företaget.

Turordning

31 § Om det är andelar i ett företag som avyttras (avyttrade andelar) gäl-
ler följande. Om det köpande företaget vid tidpunkten för det förvärv
som avses i 28 § äger andelar av samma slag och sort som de avyttrade
andelarna (gamla andelar) eller om det köpande företaget därefter förvär-
var sådana andelar (nya andelar), skall senare avyttringar som det köpan-
de företaget gör anses ske i följande ordning:

1. gamla andelar,

2. avyttrade andelar,

3. nya andelar.

Bestämmelserna skall tillämpas även när det gäller andra tillgångar
som inte kan särskiljas från varandra.

Efterföljande fusion eller fission

32 § Om den avyttrade tillgången är en andel i ett företag och detta ge-
nom fusion eller fission helt eller delvis går upp i ett annat företag som
står i sådant förhållande till det säljande företaget som sägs i 28 §, skall
en kapitalförlust som avses i 28 § inte dras av.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

118

26 kap. Återföring av värdeminskningsavdrag

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att gjorda värdeminsknings-
avdrag m.m. skall återföras när näringsfastigheter och näringsbostads-
rätter avyttras eller blir privatbostadsfastigheter respektive privatbostads-
rätter.

Bestämmelserna i 2-11 §§ gäller för fastigheter och bostadsrätter som
är kapitaltillgångar medan bestämmelserna i 12 och 13 §§ gäller för
fastigheter och bostadsrätter som är lagertillgångar.

Kapitaltillgångar

Fastigheter

2 § Vid avyttring av en näringsfastighet skall följande avdrag återföras:

1. värdeminskningsavdrag på byggnader och markanläggningar,

2. skogsavdrag,

3. avdrag för substansminskning,

4. avdrag för avskrivningar av byggnader och markanläggningar i
samband med att en ersättningsfond eller liknande fond har tagits i
anspråk, och

5. avdrag det beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren
för utgifter för förbättrande reparationer och underhåll av byggnader och
markanläggningar.

Reparationer och underhåll anses som förbättrande till den del fastig-
heten på grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid
ingången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret eller vid
förvärvet, om detta skedde senare.

3 § Avdragen som anges i 2 § skall inte återföras till den del de avser
tiden före år 1952.

4 § Om en byggnad eller en markanläggning på den avyttrade fastigheten
har skrivits av i samband med att en ersättningsfond har tagits i anspråk
och fonden var avsatt av en enskild näringsidkare enligt 31 kap. 5 §,
gäller följande vid tillämpning av 2 § första stycket 4. Avdraget för
avskrivning skall återföras bara till den del det motsvarar det belopp som
återfördes enligt detta kapitel vid den avyttring som låg till grund för
avsättningen.

5 § Om ersättningen för fastigheten understiger omkostnadsbeloppet vid
kapitalvinstberäkningen, skall det belopp som skall återföras enligt 2 §
första stycket 1-4 minskas med skillnaden mellan omkostnadsbeloppet
och ersättningen.

Avser en del av ersättningen mark- eller byggnadsinventarier, skall den
delen inte räknas med i ersättningen.

Vid tillämpning av denna paragraf skall omkostnadsbeloppet beräknas
utan avräkning enligt 45 kap. 14 § av belopp som inte återförs och enligt
45 kap. 24 § och 47 kap. 11 § av uppskovsbelopp.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

119

6 § Med avyttring likställs sådan överföring av mark m.m. som avses i
45 kap. 5 § samt sådan allframtidsupplåtelse som avses i 45 kap. 6 § om
den innebär upplåtelse av mark, byggnad eller markanläggning.

7 § Om det bara är en del av fastigheten som avyttras, skall beräkningen
av de belopp som skall återföras grundas på förhållandena på den avytt-
rade fastighetsdelen. Vid tillämpning av 5 § beräknas i sådana fall om-
kostnadsbeloppet enligt 45 kap. 17 §.

8 § Bestämmelserna i 2-5 och 7 §§ tillämpas också när en närings-
fastighet hos samma ägare blir privatbostadsfastighet.

Vid tillämpningen av 5 § anses ersättningen uppgå till ett belopp som
motsvarar fastighetens marknadsvärde vid beskattningsårets utgång. Om
det bara är en del av en fastighet som blir privatbostadsfastighet, beräk-
nas omkostnadsbeloppet enligt 43 kap. 18 §, om den skattskyldige begär
det.

9 § Bestämmelserna i 2-5 och 7 §§ tillämpas också när en näringsfastig-
het övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva eller bodelning
och den blir privatbostadsfastighet i och med övergången.

Vid tillämpningen av 5 § anses ersättningen uppgå till ett belopp som
motsvarar fastighetens marknadsvärde vid övergången.

Bostadsrätter

10 § Vid avyttring av en näringsbostadsrätt skall avdragen det beskatt-
ningsåret och de fem föregående beskattningsåren för utgifter för förbätt-
rande reparationer och underhåll av bostadsrättslägenheten återföras.

Reparationer och underhåll anses som förbättrande till den del lägen-
heten på grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid
ingången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret eller vid
förvärvet, om detta skedde senare.

11 § Bestämmelserna i 10 § tillämpas också när en näringsbostadsrätt

- hos samma ägare blir privatbostadsrätt, eller

- övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva eller bodelning
och den blir privatbostadsrätt i och med övergången.

Lagertillgångar

12 § Vid avyttring av en näringsfastighet skall värdeminskningsavdragen
återföras om de gjorts vid beskattningen men inte i räkenskaperna.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

13 § Bestämmelserna i 2, 3 och 7 §§ respektive 10 § tillämpas också när
en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt övergår till en ny ägare
genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död och

120

den blir privatbostadsfastighet respektive privatbostadsrätt i och med
övergången.

Hänvisningar

14 § Bestämmelser om att värdeminskningsavdrag m.m. inte skall åter-
föras vid

- underprisöverlåtelser finns i 23 kap. 13 §,

- fusioner och fissioner finns i 37 kap. 16 §, och

- verksamhetsavyttringar finns i 38 kap. 13 §.

27 kap. Byggnadsrörelse, handel med fastigheter och
tomtrörelse

1 § I detta kapitel finns särskilda bestämmelser om

- byggnadsrörelse och handel med fastigheter i 2-8 och 18 §§, och
-tomtrörelse i 3 och 9-18 §§.

Byggnadsrörelse och handel med fastigheter

2 § I 4-7 §§ anges i vilka fall fastigheter, aktier och andelar som för-
värvas genom köp, byte eller på liknande sätt blir lagertillgångar i
byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.

Den som innehar en tillgång som skall anses som en lagertillgång
enligt någon av dessa bestämmelser anses alltid bedriva antingen bygg-
nadsrörelse eller handel med fastigheter.

I 18 § finns bestämmelser om att den som far fastigheter, aktier eller
andelar som är lagertillgångar i byggnadsrörelse eller handel med fastig-
heter genom arv, testamente eller genom bodelning på grund av makes
död i vissa fall anses bedriva byggnadsrörelse respektive handel med
fastigheter.

Avyttring av byggnadstomt

3 § Om en byggnadstomt avyttras av någon som bedriver byggnads-
rörelse eller handel med fastigheter, anses avyttringen ingå i den verk-
samheten. Om den skattskyldiges huvudsakliga verksamhet består av
tomtrörelse, anses avyttringen i stället ingå i tomtrörelsen.

Vad som avses med byggnadstomt framgår av 9 §.

Lagerfastigheter

4 § Om en fastighet förvärvas genom köp, byte eller på liknande sätt av
någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, blir
fastigheten en lagertillgång hos förvärvaren. Detsamma gäller om en

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

121

fastighet förvärvas på sådant sätt av maken till den som bedriver bygg-
nadsrörelse eller handel med fastigheter.

Första stycket gäller också om förvärvaren eller dennes make är före-
tagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag och fastig-
heten skulle ha varit en lagertillgång i byggnadsrörelse eller handel med
fastigheter om den hade förvärvats av företaget.

5 § Bestämmelserna i 4 § gäller inte

1. om fastigheten uppenbarligen förvärvas för att till huvudsaklig del
användas stadigvarande i en annan näringsverksamhet än fastighets-
förvaltning som bedrivs av fastighetsägaren, dennes make eller av ett
fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag där fastighetsägaren eller
maken är företagsledare, eller

2. när det gäller byggnadsrörelse, om förvärvet uppenbarligen helt sak-
nar samband med byggnadsrörelsen.

Lageraktier och lagerandelar i fastighetsförvaltande företag

6 § Aktier och andelar i fastighetsförvaltande företag anses som lager-
tillgångar om någon av företagets fastigheter skulle ha varit en lagertill-
gång i byggnadsrörelse eller handel med fastigheter, om fastigheten
hade ägts direkt av den som innehar aktien eller andelen. Detta gäller
dock bara om

1. företaget är ett fåmansföretag och innehavaren är företagsledare i
företaget eller make till företagsledaren,

2. det finns en intressegemenskap mellan innehavaren och företaget,
eller

3. företaget är ett svenskt handelsbolag.

7 § I sådana fall som avses i 6 § 3 anses inte bara andelen i handels-
bolaget utan också en mot andelen svarande del av handelsbolagets
fastigheter som lagertillgång hos delägaren. Detta gäller dock bara de
av bolagets fastigheter som skulle ha varit lagertillgångar om fastig-
heterna hade ägts direkt av delägaren.

Uttagsbeskattning vid byggnadsarbeten på fastigheter som inte är
lagertillgångar

8 § Om en fastighet som inte är lagertillgång har varit föremål för
byggnadsarbeten i en byggnadsrörelse som fastighetsägaren bedriver
direkt eller genom ett svenskt handelsbolag, skall värdet av arbetena tas
upp som intäkt i byggnadsrörelsen.

Bedrivs byggnadsrörelsen, direkt eller genom ett svenskt handelsbolag,
av en fysisk person, skall dock värdet av hans eget arbete tas upp som
intäkt bara om varor av mer än ringa värde tas ut ur byggnadsrörelsen i
samband med arbetet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

122

Tomtrörelse

9 § Med tomtrörelse avses näringsverksamhet som består i avyttring av
mark för bebyggelse (byggnadstomt). Tomtrörelse kan vara kvalificerad
eller enkel.

I 10-17 §§ finns bestämmelser om när en skattskyldig anses bedriva
tomtrörelse. I 3 § finns bestämmelser om att avyttringar av bygg-
nadstomter i vissa fall ingår i byggnadsrörelse eller handel med fastig-
heter.

I 18 § finns bestämmelser om att den som får fastigheter som är lager-
tillgångar i tomtrörelse genom arv, testamente eller genom bodelning på
grund av makes död i vissa fall anses bedriva tomtrörelse.

Vad som är kvalificerad tomtrörelse

10 § Med kvalificerad tomtrörelse avses verksamhet som huvudsakligen
består i avyttring av byggnadstomter från fastigheter som uppenbarligen
har förvärvats för att ingå i yrkesmässig marka vyttring.

Vad som är enkel tomtrörelse

11 § En enkel tomtrörelse uppkommer när en skattskyldig under tio
kalenderår har avyttrat minst 15 byggnadstomter som kan räknas sam-
man till en tomtrörelse. Vid beräkningen skall avyttringar av bygg-
nadstomter på olika fastigheter eller på olika delar av en fastighet räk-
nas samman till en tomtrörelse bara om tomterna med hänsyn till inbör-
des läge normalt kan anses ingå i en och samma tomtrörelse.

12 § Vid beräkningen av antalet avyttrade byggnadstomter skall den
som är eller har varit gift räkna in också makens avyttringar under
äktenskapet under tioårsperioden.

Om en fastighet har förvärvats genom köp, byte eller på liknande sätt
eller genom gåva, skall förvärvaren räkna in också överlåtarens avytt-
ringar under tidsperioden, om förvärvaren är

1. överlåtarens förälder, far- eller morförälder, make, avkomling eller
avkomlings make,

2. ett dödsbo där överlåtaren eller någon person som nämns i 1 är del-
ägare, eller

3. ett aktiebolag, ett svenskt handelsbolag eller en ekonomisk förening
där överlåtaren ensam eller tillsammans med någon person som nämns i
1 på grund av det sammanlagda innehavet av aktier eller andelar har ett
bestämmande inflytande.

13 § Vid beräkningen av antalet avyttrade byggnadstomter skall upplå-
telser av mark för bebyggelse likställas med avyttring.

Avyttringar av det slag som berättigar till avdrag för avsättning till
ersättningsfond enligt 31 kap. 5 § skall inte räknas in.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

123

14 § Avyttringar av byggnadstomter som huvudsakligen skall användas
av anställda för gemensamt ändamål och avyttringar av byggnadstomter
till anställda för bostadsändamål ingår inte i enkel tomtrörelse.

Detta gäller dock inte om den skattskyldige bedriver kvalificerad tomt-
rörelse, byggnadsrörelse eller handel med fastigheter.

15 § En enkel tomtrörelse anses påbörjad i och med avyttringen av den
femtonde byggnadstomten.

Om flera byggnadstomter avyttras den dag då den femtonde bygg-
nadstomten avyttras, far den skattskyldige välja i vilken ordning tomterna
skall anses avyttrade.

Slutavyttring av lagret i en enkel tomtrörelse

16 § Om återstoden av lagret i en enkel tomtrörelse avyttras, anses
avyttringen inte ingå i tomtrörelsen. Avyttringen skall i stället behand-
las enligt bestämmelserna för kapitalvinster.

Om lagret vid utgången av beskattningsåret före det beskattningsår då
avyttringen skall tas upp som intäkt har tagits upp till ett lägre värde än
anskaffningsvärdet, skall mellanskillnaden tas upp som intäkt i tomt-
rörelsen.

Första och andra styckena gäller inte sådan del av vinsten som avser
mark inom detaljplan. De gäller inte heller om avyttringen kan antas ha
skett väsentligen i syfte att ge en obehörig skatteförmån till den skatt-
skyldige eller förvärvaren eller till någon som en av dem har intresse-
gemenskap med.

När enkel tomtrörelse avbryts

kl § Om en skattskyldig som bedriver enkel tomtrörelse eller dennes
make inte har avyttrat några byggnadstomter i rörelsen under tio kalen-
derår, anses avyttringar som sker därefter inte ingå i tomtrörelsen.
Avyttringarna skall i stället behandlas enligt bestämmelserna för kapi-
talvinster.

Första stycket gäller dock inte avyttringar av byggnadstomter inom
detaljplan. De gäller inte heller om avyttringama sker under sådana för-
hållanden att en tomtrörelse på nytt skall anses påbörjad.

Avyttringar av det slag som ger rätt till avsättning till ersättningsfond
enligt 31 kap. 5 § avbryter inte tidsperioden i första stycket.

Gemensamma bestämmelser om arv m.m.

18 § Om någon genom arv, testamente eller genom bodelning på grund
av makes död förvärvar fastigheter, aktier eller andelar som har varit
lagertillgångar i byggnadsrörelse, handel med fastigheter eller tomt-
rörelse hos den avlidne, behåller tillgångarna sin karaktär hos förvär-
varen bara om denne

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

124

1. vid förvärvet själv bedriver sådan byggnadsrörelse, handel med
fastigheter eller tomtrörelse där tillgångarna skulle ha varit lagertillgång-
ar om de hade förvärvats genom köp, eller

2. avser att fortsätta den avlidnes verksamhet.

Om tillgångarna är lagertillgångar hos förvärvaren, anses denne be-
driva antingen byggnadsrörelse eller handel med fastigheter eller tomt-
rörelse.

28 kap. Arbetsgivares pensionskostnader

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- krav på pensionsutfästelser i 2 §,

- avdrag för tryggande av pensionsutfästelser i 3-19 §§,

- kostnadsutjämning mellan arbetsgivare i 20 §,

- ersättning från en pensionsstiftelse i 21 §,

- återföring av avdrag for avsättning i balansräkningen i 22-24 §§,

- övertagande av pensionsutfästelser i 25 §, och

- upphörande av näringsverksamhet i 26 §.

Krav på pensionsutfästelser

2 § En pensionsutfästelse skall beaktas vid avdrag enligt detta kapitel
bara om en forsäkring för utfästelsen skulle ha varit en pensionsförsäk-
ring.

Pensionskostnader som skall dras av

Tryggandeformer

3 § Arbetsgivares tryggande av utfästelse om pension till en arbetstagare
skall dras av som kostnad i den utsträckning som anges i 5-18 §§, om
utfästelsen tryggas genom

- avsättning till pensionsstiftelse enligt lagen (1967:531) om tryggande
av pensionsutfästelse m.m.,

- avsättning i balansräkning i förening med kreditförsäkring eller i fö-
rening med kommunal eller statlig borgen eller liknande garanti, eller

- betalning av premie för pensionsförsäkring.

Avsättning i balansräkning

4 § Med avsättning i balansräkning avses en särskild redovisning av pen-
sionsutfästelse under rubriken Avsatt till pensioner eller i delpost under
rubriken Avsättningar för pensioner och liknande förpliktelser enligt la-
gen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

125

I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns be-
stämmelser om avkastningsskatt för arbetsgivare som tryggat pensionsut-
fästelse genom avsättning i balansräkningen. I 16 kap. 18 § finns be-
stämmelser om avdrag for avkastningsskatt.

Huvudregeln

5 § Tryggande av sådana pensionsutfästelser som avses i 3 § far dras av
som kostnad med högst ett belopp som motsvarar 35 procent av lönen.
Avdraget far dock inte överstiga 10 prisbasbelopp.

6 § Som lön räknas vid tillämpning av detta kapitel pensionsgrundande
ersättning enligt pensionsavtal under beskattningsåret eller under det fö-
regående beskattningsåret.

Kompletteringsregeln

7 § Om inte annat följer av 8-12 §§, skall tryggande av sådana pensions-
utfästelser som avses i 3 § dras av som kostnad med ett belopp som mot-
svarar kostnaden för avtalad pension, om tryggandet föranleds av

- ändringar i ett pensionsavtal eller av ett nytt pensionsavtal vid förtida
avgång från anställning, eller

- att pensionsutfästelserna är otillräckligt tryggade.

Bestämmelserna i första stycket skall inte tillämpas i sådana fall som
avses i 17 och 18 §§.

8 § Avdrag enligt 7 § får dock inte överstiga

1. i fråga om ålderspension som skall betalas för tid före 65 års ålder,
ett belopp som motsvarar kostnaden för ålderspension under den avtalade
tiden med

- 80 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 prisbas-
belopp,

- 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte
20 prisbasbelopp, och

- 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30 pris-
basbelopp, och

2. i fråga om ålderspension som skall betalas från tidigast 65 års ål-
der, ett belopp som motsvarar kostnaden för livsvarig ålderspension
från den avtalade tidpunkten med

- 20 procent av lönen till den del denna inte överstiger 7,5 prisbas-
belopp,

- 70 procent av lönen till den del denna överstiger 7,5 men inte
20 prisbasbelopp, och

- 40 procent av lönen till den del denna överstiger 20 men inte 30 pris-
basbelopp.

9 § Om pensionsavtalet ger rätt till sådan ålderspension som avses i 8 §
första stycket 2 utöver 20 procent av den lön som inte överstiger

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

126

7,5 prisbasbelopp, skall ett belopp som motsvarar kostnaden för att upp-
nå avtalad pensionsnivå ändå dras av om den överskjutande pensionen är
avsedd att ersätta tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.

10 § I fråga om sådana försäkringar som avses i lagen (1989:1079) om
livförsäkringar med anknytning till värdepappersfonder och andra av-
giftsbaserade utfästelser, far avdrag som beräknas enligt 8 § göras med
högst ett belopp som motsvarar kostnaden för att uppnå de förmånsnivåer
som anges i 8 § första stycket 1 och 2 genom annan pensionsförsäkring
än sådan som avses i den lagen.

11 § Avdragen som beräknas enligt 8-10 §§ förutsätter full intjänandetid.
Om pensionsrätten inte är fullt intjänad, skall avdragen minskas i den
utsträckning som motsvarar bristen i intjänande.

Med full intjänandetid avses full intjänandetid enligt pensionsavtalet,
förutsatt att avtalet för full pension kräver dels intjänande under en sam-
manlagd tid av minst 30 år, dels fortsatt intjänande under anställningen
fram till den avtalade pensionstidpunkten. Om pensionsavtalet inte upp-
fyller dessa förutsättningar eller om pensionsavtalet saknar bestämmelser
om intjänandetid, avses med full intjänandetid en tid av sammanlagt
minst 30 år fram till den avtalade pensionstidpunkten. Vid beräkningen
av intjänandetiden skall såväl arbetstagarens sammanlagda anställnings-
tid hos arbetsgivaren som anställningstid hos andra arbetsgivare räknas
med.

12 § När avdraget för kostnader för avtalad ålderspension beräknas, skall
värdet av sådan ålderspension för arbetstagaren räknas av som har tryg-
gats under beskattningsåret eller tidigare av arbetsgivaren eller av någon
annan arbetsgivare i de tryggandeformer som anges i 3 §. Värdet av ål-
derspension för tid före 65 års ålder skall räknas av från avdrag som be-
räknas enligt 8 § första stycket 1. Värdet av ålderspension från tidigast 65
års ålder skall räknas av från avdrag som beräknas enligt 8 § första
stycket 2.

Begränsningar i avdragsrätten vid olika tryggandeformer

13 § Avsättning till pensionsstiftelse för att trygga pensionsutfästelser
enligt 3 § far dras av som kostnad med högst ett belopp för varje pen-
sionsberättigad som motsvarar pensionsreserven för sådan pensions-
utfästelse som tryggats med avdragsrätt. Pensionsreserven skall beräknas
enligt de grunder som anges i pensionsavtalet. Beräkningen skall dock
inte göras med lägre ränteantagande än som följer av de försäkrings-
tekniska grunder som avses i 3 § lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.

Avdraget får inte överstiga vad som krävs för att stiftelsens förmögen-
het skall motsvara pensionsreserven för sådana utfästelser som avses i
första stycket. Stiftelsens förmögenhet skall tas upp till ett belopp som

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

127

motsvarar 80 procent av kapitalunderlaget vid ingången eller utgången av
beskattningsåret enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel.

14 § Bestämmelserna i 13 § första stycket gäller också avsättning i ba-
lansräkningen för att trygga pensionsutfästelser enligt 3 §.

Avdraget får inte överstiga ett belopp som motsvarar ökningen av pen-
sionsreserven för sådana utfästelser som avses i första stycket från det
föregående beskattningsårets utgång till beskattningsårets utgång.

15 § Arbetsgivarens utgifter för att trygga pensionsutfästelser enligt 3 §
genom köp av pensionsförsäkring får dras av som kostnad med högst ett
belopp som motsvarar premien.

Förräntning, indexering eller annan värdesäkring

16 § Sådan höjning av en pensionsreserv som avser sådana pensionsut-
fästelser som tidigare tryggats med avdragsrätt, skall dras av som kostnad
i den utsträckning som anges i 13-15 §§, om höjningen följer av tilläm-
pade försäkringstekniska grunder eller följer av indexering eller annan
värdesäkring av utfästelserna.

Byte av tryggandeform

17 § Om en arbetsgivare byter tryggandeform för en pensionsutfästelse
som tidigare har tryggats med avdragsrätt, skall arbetsgivarens kostnad
för det nya tryggandet dras av i den utsträckning som anges i 13-15 §§.
Har det tidigare tryggandet skett genom avsättning till pensionsstiftelse,
far avdraget göras med högst ett belopp som motsvarar den ersättning för
kostnaderna som arbetsgivaren far från stiftelsen.

Byte av arbetsgivare

18 § Om en arbetsgivare övertar ansvaret för en pensionsutfästelse som
tidigare har tryggats av en annan arbetsgivare med avdragsrätt, skall den
övertagande arbetsgivarens kostnad för att trygga pensionsutfästelsen
dras av i den utsträckning som anges i 13-15 §§.

Pensionsförsäkring till efterlevande i särskilda fall

19 § Premie för en pensionsförsäkring som tecknats sedan den anställde
dött till förmån för den anställdes efterlevande och som arbetsgivaren har
åtagit sig att betala samtliga premier för skall dras av som kostnad enligt
7 §, dock högst med belopp som motsvarar de i 8 § angivna förmånsni-
våerna beräknade med hänsyn till den anställdes senaste lön.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

128

Kostnadsutjämning mellan arbetsgivare

20 § Om en arbetsgivare tryggat pensionsutfästelser enligt en allmän
pensionsplan och planen innehåller bestämmelser om utjämning av pen-
sionskostnader mellan olika arbetsgivare, skall

- avgifter som arbetsgivaren betalar enligt dessa bestämmelser dras av,
och

- medel som arbetsgivaren tillgodofors enligt dessa bestämmelser tas
upp.

Med allmän pensionsplan avses detsamma som i 57 kap. 20 §.

Ersättning från en pensionsstiftelse

21 § Ersättning som en arbetsgivare far från en pensionsstiftelse skall tas
upp. Detta gäller dock inte ersättning som lämnas av medel som arbets-
givaren har satt av till stiftelsen utan att avdrag har gjorts for avsättning-
en.

Sådana medel som arbetsgivaren har gjort avdrag for och avkastning
som stiftelsen har fått skall i första hand anses använda när stiftelsen
lämnar ersättning.

Återföring av avdrag för avsättning i balansräkningen

Vad som skall tas upp

22 § Om den i balansräkningen med avdragsrätt gjorda avsättningen for
att trygga pensionsutfästelser uppgår till ett lägre belopp vid beskatt-
ningsårets utgång än motsvarande avsättning vid det föregående beskatt-
ningsårets utgång, skall skillnaden tas upp.

23 § Om det finns disponibla pensionsmedel vid beskattningsårets ut-
gång, skall den i 22 § nämnda skillnaden dock tas upp till lägst summan
av

- dels tio procent av de disponibla pensionsmedlen vid det föregående
beskattningsårets utgång,

- dels de avdrag som gjorts under beskattningsåret för premier för pen-
sionsförsäkringar, lämnad ersättning för pensionsutfästelse som tagits
över av annan och avsättning till pensionsstiftelse till den del dessa av-
drag avser samma pensionsutfästelser som omfattas av den med avdrags-
rätt gjorda avsättningen i balansräkningen.

Om beskattning sker enligt första stycket, skall senare minskningar av
avsättningen i balansräkningen inte tas upp till den del minskningarna
motsvarar de belopp som redan tagits upp.

Disponibla pensionsmedel

24 § Med disponibla pensionsmedel avses skillnaden mellan

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

129

5 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

1. den i balansräkningen med avdragsrätt gjorda avsättningen för att
trygga pensionsutfästelser vid det föregående beskattningsårets utgång
ökad med förmögenheten vid beskattningsårets utgång i en sådan pen-
sionsstiftelse som tryggar samma pensionsutfästelser, och

2. pensionsreserven vid beskattningsårets utgång för sådana pensions-
utfästelser som avses i 1, till den del dessa inte är tryggade genom pen-
sionsförsäkring, ökad med medel som då står kvar i stiftelsen och som
inte har dragits av vid avsättningen.

Disponibla pensionsmedel skall dock aldrig anses uppgå till högre be-
lopp än vad som motsvarar den i balansräkningen med avdragsrätt gjorda
avsättningen vid det föregående beskattningsårets utgång.

Vid tillämpningen av första stycket 1 skall förmögenhet i pen-
sionsstiftelse tas upp till ett belopp som motsvarar 80 procent av kapital-
underlaget enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel.

Övertagande av pensionsutfästelser

25 § Ersättning som lämnas till den som tar över ansvaret för pensions-
utfästelser skall dras av.

Ersättning som en skattskyldig far för att ta över ansvaret för pen-
sionsutfästelser skall tas upp.

Upphörande av näringsverksamhet

26 § Om en arbetsgivare upphör med sin näringsverksamhet, skall dispo-
nibla pensionsmedel tas upp som intäkt för det beskattningsår då verk-
samheten upphör.

Om en arbetsgivare träder i likvidation eller om ett dödsbo efter en ar-
betsgivare skiftas, skall disponibla pensionsmedel tas upp som intäkt för
det beskattningsår då beslutet om likvidation fattas eller boet skiftas.

29 kap. Näringsbidrag

1 § 1 detta kapitel finns bestämmelser om näringsbidrag och vissa andra
stöd till näringsidkare.

Näringsbidrag

2 § Med näringsbidrag avses stöd utan återbetalningsskyldighet som
lämnas till en näringsidkare för näringsverksamheten av staten, Europe-
iska gemenskaperna, landsting, kommuner, juridiska personer som avses
i 7 kap. 16, 17 och 20 §§ och allmänningsskogar enligt lagen (1952:167)
om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

130

3 § Med stöd utan återbetalningsskyldighet likställs stöd som skall åter-
betalas bara om

1. näringsidkaren inte uppfyller villkoren för stödet,

2. näringsidkaren inte följer de föreskrifter som har meddelats när
stödet beviljades,

3. Europeiska gemenskapernas kommission genom beslut som vunnit
laga kraft eller Europeiska gemenskapernas domstol har funnit att stödet
strider mot artikel 92 i fördraget den 25 mars 1957 om upprättandet av
Europeiska ekonomiska gemenskapen, eller

4. något oväntat inträffar som uppenbarligen rubbar förutsättningarna
för stödet.

4 § Ett näringsbidrag skall inte tas upp om det används för en utgift som
inte skall dras av vare sig omedelbart eller i form av värdeminsknings-
avdrag.

5 § Ett näringsbidrag skall tas upp om det används för en utgift som skall
dras av omedelbart. Om utgiften hänför sig till ett tidigare beskattningsår
än det år då bidraget skall tas upp, far avdraget göras det senare året.

Återbetalas bidraget, skall det återbetalade beloppet dras av.

6 § Om ett näringsbidrag används för en sådan utgift för att anskaffa en
tillgång som skall dras av genom värdeminskningsavdrag, skall anskaff-
ningsvärdet minskas med bidraget. Om bidraget är större än det skatte-
mässiga värde som återstår när minskningen skall göras, skall mellan-
skillnaden tas upp.

Återbetalas bidraget, skall tillgångens avskrivningsunderlag ökas med
det återbetalade beloppet, dock med högst det belopp som har påverkat
anskaffningsvärdet. Till den del ett bidrag har tagits upp enligt första
stycket, skall avdrag göras vid återbetalningen.

7 § Om ett näringsbidrag används för att anskaffa lagertillgångar, skall
den del av lagret för vilken utgiften har täckts av bidraget inte räknas
med när tillgångarna värderas.

Återbetalas bidraget, skall tillgångarnas anskaffningsvärde ökas med
det återbetalade beloppet.

8 § Om ett näringsbidrag skall användas ett senare beskattningsår än det
år bidraget lämnas, skall tillämpningen av bestämmelserna i 5-7 §§
skjutas upp till det senare beskattningsåret, om den skattskyldige begär
det.

Befrielse från villkorlig återbetalningsskyldighet

9 § Om ett stöd som skall återbetalas under andra villkor än som sägs i
3 § har lämnats till en näringsidkare för näringsverksamheten från staten
eller någon annan som avses i 2 §, tillämpas bestämmelserna i 10-12 §§
om näringsidkaren helt eller delvis befrias från återbetalningsskyldighet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

131

10 § Ett efterskänkt belopp skall inte tas upp, om stödet har använts för
en utgift som inte skall dras av vare sig omedelbart eller i form av
värdeminskningsavdrag.

11 § Ett efterskänkt belopp skall tas upp, om stödet har använts för en
utgift som skall dras av omedelbart eller i form av värdeminsknings-
avdrag.

12 § Om stödet har använts för en sådan utgift för att anskaffa en tillgång
som skall dras av genom värdeminskningsavdrag, får den skattskyldige
det år då det efterskänkta beloppet skall tas upp utöver ordinarie avskriv-
ning göra ett extra värdeminskningsavdrag som motsvarar det efter-
skänkta beloppet. Detta avdrag far dock inte överstiga det skattemässiga
värdet.

13 § Om den skattskyldige inte kan visa vad stödet har använts till, skall
det anses ha använts till utgifter som skall dras av omedelbart, och det
efterskänkta beloppet skall tas upp.

Statligt räntebidrag för bostadsändamål

14 § Statligt räntebidrag för bostadsändamål skall tas upp. Återbetalas
bidraget skall det återbetalade beloppet dras av omedelbart.

Bestämmelser om byggnadsarbeten i samband med räntebidrag finns i
19 kap. 24 och 25 §§.

Avgångsvederlag till jordbrukare

15 § Statligt avgångsvederlag till jordbrukare som upphör med sitt jord-
bruk skall tas upp utom när det betalas ut till en jordbrukare som har fatt
särskilt övergångsbidrag av statsmedel till jordbruket eller hade varit
berättigad att få sådant bidrag, om han inte upphört med jordbruket.

Familjebidrag till totalförsvarspliktiga

16 § Särskilda bestämmelser om familjebidrag till totalförsvarspliktiga i
form av näringsbidrag finns i 11 kap. 25 §.

30 kap. Periodiseringsfonder

Avdrag för avsättningar

1 § Avdrag far göras enligt bestämmelserna i detta kapitel för belopp som
sätts av till periodiseringsfond.

Avdrag får dock inte göras av privatbostadsföretag, investmentföretag,
förvaltningsföretag och svenska värdepappersfonder.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

132

Prop. 1999/2000:2

2 § För svenska handelsbolag skall avdraget beräknas för varje delägare Bilaga 3
för sig och avsättningarna göras hos delägarna.

3 § Juridiska personer som är skyldiga att upprätta årsbokslut enligt bok-
föringslagen (1976:125) får göra avdrag bara om motsvarande avsättning
görs i räkenskaperna.

När en juridisk person gör avsättning för en andel i ett svenskt han-
delsbolag och den juridiska personen och handelsbolaget inte har samma
räkenskapsår, skall avsättningen göras i bokslutet för det räkenskapsår då
handelsbolagets räkenskapsår löper ut. Beloppet skall dock alltid dras av
vid taxeringen för det beskattningsår då handelsbolagets överskott eller
underskott tas upp till beskattning.

4 § Varje års avsättning i näringsverksamheten skall bilda en egen fond.

Beloppsgränser

5 § Juridiska personer får dra av högst ett belopp som motsvarar 20 pro-
cent av överskottet av näringsverksamheten före avdraget.

6 § Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svens-
ka handelsbolag får dra av högst ett belopp som motsvarar 25 procent av
ett för periodiseringsfond justerat positivt resultat.

Med det för periodiseringsfond justerade resultatet avses resultatet av
näringsverksamheten före avdrag för avsättning till periodiseringsfond

ökat med

- avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 30 §,

-avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pen-
sionssparkonto enligt 16 kap. 33 § samt beräknad särskild löneskatt en-
ligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader
avseende dessa poster, och

- avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.,

minskat med

- sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8 §,

- återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 30 §, och

- återfört avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.

Återföring av avdragen

7 § Avdrag för avsättning till en periodiseringsfond skall återföras senast
det femte taxeringsåret efter det år avdraget gjordes. Om taxering på
grund av förlängning av räkenskapsår inte sker det året, skall avdraget
återföras senast det följande taxeringsåret.

I 8-10 §§ finns bestämmelser om att avdragen för avsättningarna i vis-
sa fall skall återföras tidigare och i 11-14 §§ att periodiseringsfondema i
vissa fall får föras över till annan verksamhet i stället för att avdragen
återförs.

133

8 § En juridisk person skall återföra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte
har löpt ut, om

1. den upphör att bedriva näringsverksamhet,

2. den beskattas i Sverige bara såsom delägare i ett svenskt handels-
bolag och handelsbolaget upphör att bedriva näringsverksamheten eller
andelen avyttras eller övergår till en ny ägare på något annat sätt,

3. skattskyldigheten for näringsverksamheten upphör,

4. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,

5. den upplöses genom fusion eller fission och fonden inte har tagits
över enligt bestämmelserna i 37 kap. 17 §,

6. det beslutas att den skall träda i likvidation, eller

7. den försätts i konkurs.

9 § En enskild näringsidkare skall återföra sina avdrag, även om tiden i

7 § inte har löpt ut, om

1. han upphör att bedriva näringsverksamheten,

2. skattskyldigheten for näringsverksamheten upphör,

3. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal, eller

4. han försätts i konkurs.

10 § En fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag skall
återföra sina avdrag, även om tiden i 7 § inte har löpt ut, om

1. handelsbolaget upphör att bedriva näringsverksamheten,

2. andelen i handelsbolaget avyttras eller övergår till en ny ägare på
något annat sätt,

3. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,

4. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,

5. det beslutas att handelsbolaget skall träda i likvidation, eller

6. delägaren eller handelsbolaget försätts i konkurs.

I vilka fall fonderna får tas över

Från enskild näringsverksamhet till aktiebolag

11 § Om en enskild näringsidkare för över sin näringsverksamhet eller
driften av näringsverksamheten till ett aktiebolag far en periodiserings-
fond helt eller delvis tas över av aktiebolaget om

1. överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmel-
serna i 22 kap.,

2. den fysiska personen, såvida det inte är fråga om apportemission,
skjuter till ett belopp som motsvarar överförd periodiseringsfond till
aktiebolaget, och

3. aktiebolaget, såvida det inte är fråga om apportemission, gör avsätt-
ning i räkenskaperna för övertagen periodiseringsfond.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

134

Om en fysisk person har flera periodiseringsfonder och förutsättning-
arna enligt första stycket 2 och 3 inte är uppfyllda för samtliga fonder,
skall senare gjord avsättning till periodiseringsfond anses överförd före
tidigare gjord avsättning.

I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnads-
beloppet för aktierna.

Från handelsbolag till aktiebolag

12 § Om näringsverksamheten i ett svenskt handelsbolag förs över till ett
aktiebolag får periodiseringsfond som avser handelsbolaget hos delägar-
na helt eller delvis tas över av aktiebolaget om

1. överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmelser-
na i 22 kap.,

2. handelsbolaget, såvida det inte är fråga om apprtemission, skjuter till
ett belopp som motsvarar överförd periodiseringsfond till aktiebolaget,
och

3. aktiebolaget, såvida det inte är fråga om apportemission, gör avsätt-
ning i räkenskaperna för övertagen periodiseringsfond.

Om en delägare har flera periodiseringsfonder och förutsättningarna
enligt första stycket 2 och 3 inte är uppfyllda för samtliga fonder, skall
senare gjord avsättning till periodiseringsfond anses överförd före tidiga-
re gjord avsättning.

I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnads-
beloppet för aktierna.

Från handelsbolag till enskild näringsverksamhet

13 § Om en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag till-
skiftas realtillgångar vid bolagets upplösning och överföringen inte för-
anleder uttagsbeskattning enligt bestämmelserna i 22 kap., får avsätt-
ningarna till periodiseringsfonder och de motsvarande avdrag som han
gjort för andelen anses ha gjorts i enskild näringsverksamhet vid de taxe-
ringar då han gjorde avdragen.

Vad som är realtillgångar framgår av 34 kap. 23 §.

Från juridisk person till annan juridisk person

14 § Om näringsverksamheten i en juridisk person tas över av en annan
juridisk person, får också periodiseringsfondema tas över vid

- kvalificerade fusioner och fissioner enligt 37 kap.17 §,

- verksamhetsavyttringar enligt 38 kap. 16 §,

- ombildningar enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619), och

- överlåtelse av ett ömsesidigt livförsäkringsföretags hela försäkrings-
bestånd till ett försäkringsaktiebolag som bildats för ändamålet.

Om en ekonomisk förening skiftar ut aktier enligt 42 kap. 20 §, får det
aktiebolag vars aktier skiftas ut ta över den ekonomiska föreningens
periodiseringsfonder.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

135

Effekter hos den som tar över fonderna

15 § Om en periodiseringsfond tas över, anses den som tar över fonden
själv ha gjort avsättningen och avdraget för denna vid den taxering då
avdraget gjordes.

31 kap. Ersättningsfonder

Avdrag for avsättningar

1 § Avdrag får göras enligt bestämmelserna i detta kapitel för belopp som
sätts av till

- ersättningsfond för inventarier,

- ersättningsfond för byggnader och markanläggningar,

- ersättningsfond för mark, och

- ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel.

Med inventarier avses i detta kapitel inte sådana tillgångar som nämns

1 18 kap. 1 § andra stycket.

2 § För svenska handelsbolag skall avdraget beräknas för bolaget.

3 § Den som är skyldig att upprätta årsbokslut enligt bokföringslagen
(1976:125) eller jordbruksbokföringslagen (1979:141) får göra avdrag
bara om motsvarande avsättning görs i räkenskaperna. Detta gäller dock
inte för en ersättningsfond för mark.

Ersättningar som ger rätt till avdrag

4 § Avdrag för avsättning till en ersättningsfond får göras om en närings-
idkare får ersättning för skada genom brand eller annan olyckshändelse
på inventarier, byggnader, markanläggningar, mark eller djurlager i jord-
bruk eller renskötsel.

5 § Avdrag för avsättning får också göras om en näringsidkare får ersätt-
ning för inventarier, byggnader, markanläggningar eller mark i samband
med att

1. en fastighet tas i anspråk genom expropriation eller liknande förfa-
rande,

2. en fastighet annars avyttras under sådana förhållanden att det måste
anses som en tvångsavyttring och det inte skäligen kan antas att den
skulle ha avyttrats även om det inte hade funnits något tvång,

3. en fastighet avyttras som ett led i åtgärder för jordbrukets eller
skogsbrukets yttre rationalisering,

4. en fastighet avyttras till staten därför att det på grund av flygbuller
inte går att bo på den utan påtaglig olägenhet, eller

5. förfoganderätten till en fastighet inskränks enligt miljöbalken eller
det sker en motsvarande inskränkning enligt någon annan författning,
under förutsättning att ersättningen är en engångsersättning.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

136

6 § För byggnader, markanläggningar och mark far avdrag göras bara om
tillgångarna är kapitaltillgångar.

Avdragets storlek

7 § Avdraget får inte överstiga den ersättning som skall tas upp.

Om ersättningen avser en avyttrad fastighet, far avdraget inte överstiga
summan av de belopp som tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet
som kapitalvinst vid avyttringen enligt 45 kap. och återförda värde-
minskningsavdrag m.m. enligt 26 kap.

Att sådan kapitalvinst som avses i andra stycket för enskilda närings-
idkare kan räknas till inkomstslaget näringsverksamhet framgår av
13 kap. 7 § andra stycket.

8 § Om den skattskyldige med anledning av skadan eller avyttringen gör
ett större avdrag för värdeminskning på inventarier, byggnader eller
markanläggningar än han annars skulle ha haft rätt till, skall avdraget för
avsättning till ersättningsfond för inventarier eller ersättningsfond för
byggnader och markanläggningar minskas i motsvarande mån.

9 § Avdraget för avsättning till ersättningsfond för djurlager i jordbruk
och renskötsel far inte överstiga minskningen av lagerreserven under
beskattningsåret.

Om lagret har stigit i pris under beskattningsåret, far lagerreserven vid
beskattningsårets ingång beräknas på grundval av den procentsats med
vilken lagret vid denna tidpunkt faktiskt har skrivits ned och det åter-
anskaffningsvärde samma lager skulle ha haft vid beskattningsårets
utgång.

Ianspråktagande av fonderna

Vad fonderna får tas i anspråk för

10 § En ersättningsfond för inventarier får tas i anspråk för

- avskrivning av och kostnader för underhåll och reparation av inven-
tarier, och

- nedskrivning av djurlager i jordbruk och renskötsel, med de begräns-
ningar som framgår av 13 § andra stycket.

11 § En ersättningsfond för byggnader och markanläggningar far tas i
anspråk för

- avskrivning av och kostnader för underhåll och reparation av bygg-
nader och markanläggningar som är kapitaltillgångar,

- avskrivning av och kostnader för underhåll och reparation av inven-
tarier, och

- nedskrivning av djurlager i jordbruk och renskötsel med de begräns-
ningar som framgår av 13 § andra stycket.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

137

12 § En ersättningsfond för mark får tas i anspråk för anskaffning av Prop. 1999/2000:2
mark som är kapitaltillgång. Bilaga 3

13 § En ersättningsfond för djurlager i jordbruk och renskötsel får tas i
anspråk för nedskrivning av ett sådant djurlager.

Fonden far tas i anspråk med högst ett belopp som motsvarar utgifterna
under beskattningsåret för att anskaffa djur till ett sådant lager. Ned-
skrivningen far inte leda till ett lägre värde på lagret i dess helhet vid
beskattningsårets utgång än som annars skulle ha godtagits.

När fonderna får tas i anspråk

14 § En ersättningsfond får tas i anspråk för tillgångar som anskaffas och
arbeten som utförs efter utgången av det beskattningsår då avsättningen
gjordes.

Fonden far också tas i anspråk för byggnader, markanläggningar och
mark som anskaffas under samma beskattningsår som en ersättning skall
tas upp som intäkt. I sådant fall skall det anses att avsättning till fonden
görs och att fonden tas i anspråk omedelbart efteråt.

15 § Om arbete på byggnader eller markanläggningar sträcker sig över
flera beskattningsår, får fonden tas i anspråk under det sista beskatt-
ningsåret för avskrivning av tillgångarna eller för utgifter för underhåll
och reparationer av dem under de aktuella åren, om avdrag för utgifterna
inte redan har gjorts de tidigare åren. Detta gäller också för ny- eller om-
byggnad av fartyg och luftfartyg och för byggnadsinventarier och
markinventarier.

Turordning

16 § En tidigare avsättning anses ha tagits i anspråk före en senare
avsättning till samma slags ersättningsfond.

Beskattningskonsekvenser när fonderna tas i anspråk

17 § Om en ersättningsfond tas i anspråk enligt bestämmelserna i detta
kapitel, skall det ianspråktagna beloppet inte tas upp.

18 § Sådana utgifter som en ersättningsfond tas i anspråk för, skall inte
dras av.

Om fonden tas i anspråk för avskrivning av inventarier, byggnader
eller markanläggningar, räknas bara den del av utgifterna som inte täcks
av det ianspråktagna beloppet som anskaffningsvärde för tillgången.

Om fonden tas i anspråk för att anskaffa mark, skall anskaffnings-
utgiften för marken minskas med det ianspråktagna beloppet när omkost-
nadsbeloppet beräknas.

Om fonden tas i anspråk för att anskaffa lager, anses lagret nedskrivet

med det ianspråktagna beloppet.

138

Återföring av avdragen

19 § Om en ersättningsfond inte tas i anspråk senast under det beskatt-
ningsår för vilket taxering sker under det tredje taxeringsåret efter det år
avdrag för avsättningen gjordes, skall avdraget återföras då. Om taxering
på grund av förlängning av räkenskapsår inte sker det året, skall avdraget
återföras senast det följande taxeringsåret.

Skattemyndigheten far, om det finns särskilda skäl, medge att fonden
behålls under en viss tid därefter. Som längst får den behållas till och
med det beskattningsår för vilket taxering sker under det sjätte taxe-
ringsåret efter det då avdrag för avsättningen gjordes.

20 § Avdraget skall återföras, även om tiden i 19 § inte har löpt ut, om

1. fonden tas i anspråk i strid med bestämmelserna i 10-15 §§,

2. den huvudsakliga delen av näringsverksamheten överlåts,

3. den huvudsakliga delen av näringsverksamheten tillfaller en eller
flera nya ägare på grund av arv, testamente eller bodelning,

4. den som innehar fonden upphör att bedriva näringsverksamheten,

5. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,

6. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,

7. den som innehar fonden upplöses genom fusion eller fission och inte
har tagits över enligt bestämmelserna i 37 kap. 17 §,

8. det beslutas att den som innehar fonden skall träda i likvidation,
eller

9. den som innehar fonden försätts i konkurs.

Vad som sägs i första stycket 2-4 gäller inte om avsättningen grundas
på en sådan avyttring som avses i 5 § 1-4.

I 23 och 24 §§ finns bestämmelser om att ersättningsfonder i vissa fall
får tas över av någon annan i stället för att avdragen återförs.

21 § Om en enskild näringsidkare har fått avdrag för avsättning till en
ersättningsfond för byggnader och markanläggningar i sådana fall som
avses i 5 §, skall återföringen göras i inkomstslaget näringsverksamhet
till den del fonden motsvarar belopp som har tagits upp i inkomstslaget
näringsverksamhet vid återföring av värdeminskningsavdrag m.m. enligt
26 kap. Avdraget i övrigt skall återföras i inkomstslaget kapital.

En enskild näringsidkare skall återföra avdrag för avsättning till en
ersättningsfond för mark i inkomstslaget kapital.

22 § När avdraget återförs skall ett särskilt tillägg om 30 procent av det
återförda beloppet tas upp som intäkt i samma inkomstslag.

Om det finns synnerliga skäl skall det inte göras något tillägg.

I vilka fall fonderna får tas över

23 § Ersättningsfonder får tas över vid kvalificerade fusioner och fissio-
ner enligt i 37 kap. 17 § och verksamhetsavyttringar enligt 38 kap. 16 §.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

139

Om en ekonomisk förening skiftar ut aktier enligt 42 kap. 20 §, får
ersättningsfonder i föreningen tas över av det aktiebolag vars aktier skif-
tas ut.

24 § Skattemyndigheten far, om det finns särskilda skäl, medge att
ersättningsfonder i en näringsverksamhet tas över av den som blir ägare
till den huvudsakliga delen av näringsverksamheten på grund av arv,
testamente eller bodelning i stället för att avdragen återförs enligt 20 §
första stycket 3.

25 § Skattemyndigheten far, om det finns särskilda skäl, medge att ett
företags ersättningsfonder helt eller delvis tas över av ett annat företag.
För ett sådant medgivande krävs

1. att det ena företaget är ett moderföretag och det andra företaget är
dess helägda dotterföretag,

2. att båda företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag,
eller

3. att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekono-
misk förening vars aktier eller andelar till mer än 90 procent ägs av ett
moderföretag tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera
av dess helägda dotterföretag och det andra företaget är ett annat sådant
företag, moderföretaget, eller moderföretagets helägda dotterföretag.

Med helägt dotterföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening vars aktier eller andelar till mer än 90 procent ägs av
ett annat företag (moderföretaget). Bara svenska aktiebolag, svenska
ekonomiska föreningar, svenska sparbanker, svenska ömsesidiga försäk-
ringsföretag, sådana svenska stiftelser eller svensk ideella föreningar som
inte är befriade från skattskyldighet enligt 7 kap. kan räknas som moder-
företag.

Effekter hos den som tar över fonderna

26 § Om en ersättningsfond tas över, anses den som tar över fonden själv
ha gjort avsättningen och avdraget för denna vid den taxering då avdraget
gjordes.

Överklagande

27 § Skattemyndighetens beslut enligt 19 § andra stycket, 24 eller 25 §
far överklagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut far inte
överklagas.

32 kap. Upphovsmannakonto

1 § En enskild näringsidkare som har intäkt i egenskap av upphovsman
enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk (upphovsmannaintäkt) får enligt bestämmelserna i detta kapitel dra

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

140

av belopp som sätts in på ett särskilt bankkonto (upphovsmannakonto).
Avdrag far inte göras från en intäkt som avser fotografiska verk.

Avdrag får inte göras av dödsbo.

2 § Uttag från upphovsmannakonto anses inte som upphovsmannaintäkt.

3 § Som förutsättning för avdrag gäller

1. att den skattskyldige är obegränsat skattskyldig i Sverige vid be-
skattningsårets utgång, och

2. att den skattskyldiges upphovsmannaintäkter under beskattningsåret
överstiger hans upphovsmannaintäkter under något av de två föregående
beskattningsåren med minst 50 procent.

Avdragets storlek

4 § Avdrag får göras med högst ett belopp som motsvarar upphovsman-
naintäkten.

Avdraget får inte överstiga ett belopp som motsvarar två tredjedelar av
överskottet av näringsverksamheten före avdraget och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt 16 kap. 30 §. Avdrag får dock inte
göras med högre belopp än att överskottet, efter avdraget men före
avdraget för avsättning för egenavgifter, uppgår till minst 30 000 kronor.

Avdraget skall avrundas nedåt till helt tusental kronor och får inte
understiga 10 000 kronor.

Insättning på kontot

5 § En skattskyldig får för ett visst beskattningsår göra insättning på
upphovsmannakonto i bara en bank. Om insättning görs på upphovs-
mannakonto i mer än en bank, får avdrag göras bara för insättning hos
den först anlitade banken.

6 § Avdrag får göras bara om medlen betalas in till banken senast den
dag som den skattskyldige enligt lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter skall lämna självdeklaration.

7 § Som upphovsmannakonto godtas bara sådant konto hos en svensk
bank eller en utländsk banks filial i Sverige för vilket ränta tillgodoräk-
nas minst en gång per år.

I lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontomedel m.m. finns
bestämmelser om skatt på räntan.

Uttag från kontot

8 § Uttag från upphövsmannakonto får göras tidigast fyra månader efter
inbetalningsdagen. Uttag får avse hela det innestående beloppet eller en
del av det, dock inte lägre belopp än 1 000 kronor.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

141

Sedan fem år har gått från utgången av det år då inbetalning enligt 6 §
senast skulle göras, skall banken betala ut kvarstående medel.

9 § Avdraget skall återföras och resterande ränta på det insatta beloppet
skall tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet det beskattningsår då
utbetalning från upphovsmannakontot sker eller skulle ha skett enligt 8 §
andra stycket.

Med resterande ränta avses ränta efter avdrag för skatt som avses i 7 §
andra stycket.

Byte av bank

10 § Medel på ett upphovsmannakonto far föras över till en annan bank
utan att beskattning sker enligt 9 § under förutsättning att hela det
innestående beloppet direkt förs över till ett motsvarande konto i den
mottagande banken.

Överlåtelse, pantsättning, utflyttning och dödsfall

11 § Medel på ett upphovsmannakonto skall återföras i inkomstslaget
näringsverksamhet om

1. avtal träffas om överlåtelse eller pantsättning av medlen,

2. medlen övergår till den skattskyldiges make genom bodelning, eller

3. den skattskyldige vid beskattningsårets utgång inte längre är obe-
gränsat skattskyldig i Sverige.

Om den skattskyldige dör, skall medel på ett upphovsmannakonto tas
upp i inkomstslaget näringsverksamhet senast det beskattningsår då
dödsboet skiftas helt eller delvis, dock inte i något fall senare än vid den
taxering som sker det tredje kalenderåret efter det år dödsfallet inträffade.

33 kap. Räntefördelning

1 § Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svens-
ka handelsbolag skall göra räntefördelning enligt bestämmelserna i detta
kapitel.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för näringsverksamhet som
bedrivs av en europeisk ekonomisk intressegruppering eller av en
utländsk juridisk person.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

142

Hur räntefördelning görs

Positiv och negativ räntefördelning

2 § Vid positiv räntefördelning får ett positivt fördelningsbelopp dras av i
inkomstslaget näringsverksamhet. Av 42 kap. 9 § framgår att samma
belopp skall tas upp som intäkt i inkomstslaget kapital.

Vid negativ räntefördelning skall ett negativt fördelningsbelopp tas
upp som intäkt i inkomstslaget näringsverksamhet. Av 42 kap. 9 § fram-
går att samma belopp skall dras av i inkomstslaget kapital.

Positivt och negativt fördelningsbelopp

3 § Ett positivt fördelningsbelopp beräknas genom att ett positivt kapi-
talunderlag för räntefördelning multipliceras med statslåneräntan vid
utgången av november andra året före taxeringsåret ökad med fem pro-
centenheter.

Ett negativt fördelningsbelopp beräknas genom att ett negativt kapital-
underlag för räntefördelning multipliceras med statslåneräntan vid sam-
ma tidpunkt ökad med en procentenhet.

Om beskattningsåret omfattar längre eller kortare tid än tolv månader,
skall fördelningsbeloppet justeras i motsvarande mån.

Hur kapitalunderlaget beräknas framgår av 8-20 §§.

Undantag från räntefördelning

4 § Räntefördelning skall inte göras om det positiva eller negativa kapi-
talunderlaget är högst 50 000 kronor. Om den skattskyldige skall beräkna
mer än ett kapitalunderlag, gäller detta för summan av kapitalunderlagen.

Särskilt om positiv räntefördelning

5 § Positiv räntefördelning far göras med högst ett belopp som motsvarar
ett för räntefördelning justerat resultat.

Med det för räntefördelning justerade resultatet avses resultatet av nä-
ringsverksamheten före räntefördelning

ökat med

- avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 30 §,

- avdrag för premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pen-
sionssparkonto enligt 16 kap. 33 § samt beräknad särskild löneskatt
enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader för
dessa poster,

- avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap., och

- avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.,
minskat med

- sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8 §,

- återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 30 §,

- återfört avdrag för avsättning till periodiseringsfond enligt 30 kap.,
och

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

143

- återfört avdrag för avsättning till expansionsfond enligt 34 kap.

6 § Den skattskyldige får helt eller delvis avstå från att dra av ett positivt
fördelningsbelopp.

Sparat fördelningsbelopp

7 § Om inte hela det positiva fördelningsbeloppet dras av på grund av
5 eller 6 §, skall återstående belopp (sparat fördelningsbelopp) föras
vidare till nästa beskattningsår. Om den skattskyldige då har ett negativt
fördelningsbelopp, skall det sparade fördelningsbeloppet kvittas mot
detta.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Kapitalunderlaget

Enskilda näringsidkare

8 § Med kapitalunderlaget för räntefördelning for en enskild närings-
idkare avses skillnaden mellan värdet på tillgångarna och värdet på skul-
derna i näringsverksamheten vid det föregående beskattningsårets utgång

ökad med

- underskott av näringsverksamheten under det föregående beskatt-
ningsåret till den del avdrag for underskottet inte har gjorts enligt någon
av de bestämmelser som anges i 14 kap. 24 § första och andra styckena,

- kvarstående sparat fördelningsbelopp,

- en sådan övergångspost som avses i 14 §, och

- en sådan särskild post vid arv, gåva m.m. som avses i 15-17 §§,
minskad med

- 72 procent av expansionsfonden enligt 34 kap. vid det föregående
beskattningsårets utgång, och

- sådana tillskott till verksamheten under det föregående beskatt-
ningsåret som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verk-
samheten.

9 § Andelar i svenska handelsbolag räknas aldrig som tillgångar i
näringsverksamheten.

10 § Som tillgångar eller skulder i näringsverksamheten räknas inte ford-
ringar eller skulder som avser

- statlig inkomstskatt,

- statlig förmögenhetsskatt,

- kommunal inkomstskatt,

- expansionsfondsskatt,

- egenavgifter,

- avkastningsskatt enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel,

- särskild löneskatt enligt lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,

144

- statlig fastighetsskatt,

- mervärdesskatt som skall redovisas i självdeklaration enligt 10 kap.
31 § skattebetalningslagen (1997:483),

- avgift enligt lagen (1994:1744) om allmänna egenavgifter, och

- skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324).

11 § Till den del avdrag har gjorts vid beskattningen räknas också följan-
de som skulder i näringsverksamheten:

- skuldreserveringar,

- avsättningar till periodiseringsfonder, och

- avsättningar till ersättningsfonder.

12 § Vid värdering av tillgångarna skall

1. lagertillgångar samt pågående arbeten, kundfordringar och liknande
tillgångar tas upp till det skattemässiga värdet,

2. inventarier tas upp till det skattemässiga värdet,

3. fastigheter som är kapitaltillgångar tas upp till anskaffningsutgiften
för mark, byggnader och markanläggningar ökad med förbättringsutgifter
och minskad med gjorda värdeminskningsavdrag,

4. fordringar i utländsk valuta tas upp till det värde som gäller vid be-
skattningen,

5. medel på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto tas
upp till halva beloppet, och

6. andra tillgångar tas upp till omkostnadsbeloppet vid en avyttring.

Vad som sägs om värdeminskningsavdrag gäller också for liknande
avdrag såsom skogsavdrag och avdrag för substansminskning samt såda-
na belopp med vilka ersättningsfonder och liknande fonder har tagits i
anspråk.

13 § Fastigheter i Sverige som är kapitaltillgångar och som har förvärvats
före den 1 januari 1991 får i stället anses förvärvade den 1 januari 1993.1
sådant fall skall hänsyn inte tas till utgifter och avdrag före år 1993, ut-
över vad som anges i andra stycket.

Anskaffningsutgiften vid denna tidpunkt skall anses motsvara en viss
del av fastighetens taxeringsvärde for år 1993 minskad med värdeminsk-
ningsavdrag och liknande avdrag vid 1982-1993 års taxeringar, om av-
dragen per år uppgått till minst 10 procent av nämnda del av taxerings-
värdet. Den del av taxeringsvärdet som skall användas är för

- småhusenheter 54 procent,

- hyreshusenheter 48 procent,

- industrienheter 64 procent, och

- lantbruksenheter 39 procent till den del taxeringsvärdet inte avser
bostadsbyggnadsvärde eller tomtmarksvärde för privatbostadsfastighet.

Om marknadsvärdet på byggnader, mark och markanläggningar som
anses förvärvade den 1 januari 1993 vid det föregående beskattningsårets
utgång understeg 75 procent av anskaffningsutgiften enligt andra stycket,
skall detta värde justeras i skälig mån.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

145

14 § Med övergångsposten avses ett negativt fördelningsunderlag vid
1995 års taxering enligt den upphävda lagen (1993:1536) om ränte-
fördelning vid beskattning. Om den skattskyldige på grund av förlängt
räkenskapsår inte taxerades för näringsverksamheten då, avses i stället ett
negativt fördelningsunderlag vid 1996 års taxering enligt samma lag.

Övergångsposten skall beräknas utan sådan jämkning av fördelnings-
underlaget som gällde då, om beskattningsåret omfattade längre eller
kortare tid än tolv månader. Om en fastighet som inte var omsättnings-
tillgång vid den taxeringen togs upp till ett lägre belopp än det högsta av
de värden som följer av 13 § första stycket 4 eller 14 § nämnda lag skall
övergångsposten minskas med mellanskillnaden.

Om näringsverksamheten övergår till en fysisk person genom arv, tes-
tamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, tar över förvärvaren
övergångsposten.

15 § En särskild post far beräknas om en fastighet förvärvas genom arv,
testamente eller gåva eller genom bodelning med anledning av äkten-
skapsskillnad eller makes död och det kapitalunderlag för räntefördelning
som hänför sig till förvärvet är negativt vid förvärvstidpunkten. Detta
gäller bara om fastigheten är kapitaltillgång såväl hos den tidigare ägaren
som hos förvärvaren.

16 § Den särskilda posten uppgår till ett belopp som motsvarar det nega-
tiva kapitalunderlag för räntefördelning som hänför sig till förvärvet,
beräknat vid förvärvstidpunkten. Posten far dock inte överstiga ett belopp
som motsvarar den ersättning som lämnas för fastigheten minskad med
det högsta värdet för fastigheten vid förvärvstidpunkten enligt 12 § första
stycket 3 eller 13 § och ökad med 72 procent av en övertagen expan-
sionsfond till den del som avser fastigheten. Ett åtagande att ta över
expansionsfonden räknas inte som ersättning.

Om en del av fastigheten övergår till någon annan ägare, skall posten
minskas i motsvarande mån.

Om fastigheten och driften av den räknas till olika näringsverksam-
heter och förvärvaren eller hans närstående inom två år före förvärvet
eller efter förvärvet skjutit till kapital i mer än obetydlig omfattning till
den näringsverksamhet som driften räknas till, skall posten minskas i
motsvarande mån.

17 § Den särskilda posten får öka kapitalunderlaget för räntefördelning
med högst ett belopp som motsvarar det negativa kapitalunderlaget i
näringsverksamheten före ökningen med posten.

Kapitalunderlaget far ökas med posten bara så länge någon del av fas-
tigheten finns kvar i näringsverksamheten. Om kapitalunderlaget före
ökningen med posten ett visst år inte längre är negativt, upphör rätten att
öka kapitalunderlaget med posten.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

18 § Bestämmelser om fördelning av kapitalunderlaget mellan makar
som tillsammans deltar i näringsverksamheten finns i 59 kap. 11 §.

146

Handelsbolagsdelägare

19 § Med kapitalunderlaget för räntefördelning för en delägare i ett
svenskt handelsbolag avses den justerade anskaffningsutgiften för ande-
len i bolaget beräknad enligt 50 kap. vid det föregående beskattningsårets
utgång

ökad med

- kvarstående sparat fördelningsbelopp, och

- en sådan övergångspost som avses i 20 §,
minskad med

- sådana tillskott till verksamheten under det föregående beskatt-
ningsåret som gjorts i annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verk-
samheten, och

- lån från bolaget till delägaren eller någon närstående till delägaren
under det aktuella beskattningsåret, om räntan på lånet inte är mark-
nadsmässig.

Med kapitalunderlaget för räntefördelning avses för en andel som är
lagertillgång i stället det skattemässiga värdet justerat med posterna i
första stycket.

20 § Med övergångsposten avses ett negativt fördelningsunderlag vid
1995 års taxering enligt den upphävda lagen (1993:1536) om ränteför-
delning vid beskattning. Om den skattskyldige på grund av förlängt
räkenskapsår inte taxerades för näringsverksamheten då, avses i stället ett
negativt fördelningsunderlag vid 1996 års taxering enligt samma lag.
Övergångsposten skall beräknas utan sådan jämkning av fördelnings-
underlaget som gällde då, om beskattningsåret omfattade längre eller
kortare tid än tolv månader. Om en fastighet som inte var omsättnings-
tillgång vid denna taxering togs upp till ett lägre värde än det högsta av
de värden som följer av 13 § 3 och 14 § nämnda lag, skall mellanskillna-
den minska övergångsposten.

Om delägarens nettouttag (skillnaden mellan uttag och tillskott) från
bolaget under de beskattningsår som taxerats åren 1991-1994 översteg
såväl hans nettoinkomst från bolaget vid beskattningen (skillnaden mel-
lan de inkomster som togs upp och de underskott som drogs av) som
hans andel av bolagets resultat, skall mellanskillnaden minska över-
gångsposten.

Om andelen övergår till en fysisk person genom arv, testamente, gåva,
bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över övergångsposten.

34 kap. Expansionsfonder

Avdrag för avsättningar

1 § Avdrag far göras enligt bestämmelserna i detta kapitel av enskilda
näringsidkare och fysiska personer som är delägare i svenska handelsbo-
lag för belopp som sätts av till en expansionsfond.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

147

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för näringsverksamhet som
bedrivs av en europeisk ekonomisk intressegruppering eller av en ut-
ländsk juridisk person.

2 § För svenska handelsbolag skall avdraget beräknas för varje delägare
för sig och avsättningarna göras hos delägarna.

Expansionsfondsskatt

3 § Av 1 kap. 3 § och 64 kap. 9 § framgår det att expansionsfondsskatt
skall betalas vid avsättning till en expansionsfond och att ett motsvarande
belopp skall dras av från den slutliga skatten vid återföring.

Beloppsgränser

4 § Avdrag far göras med högst ett belopp som motsvarar ett för expan-
sionsfond justerat positivt resultat. Avdraget begränsas också på så sätt
att expansionsfonden inte får överstiga det högsta belopp som anges i
bestämmelserna om kapitalunderlaget i 6-13 §§.

Justerat resultat

5 § Med det för expansionsfond justerade resultatet avses resultatet av
näringsverksamheten före avdrag för avsättning till expansionsfond

ökat med

- avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 30 §,

minskat med

- sjukpenning och liknande ersättningar som avses i 15 kap. 8 §, och

- återfört avdrag för egenavgifter enligt 16 kap. 30 §.

Kapitalunderlag för enskilda näringsidkare

6 § För enskilda näringsidkare far expansionsfonden uppgå till högst ett
belopp som motsvarar 138,89 procent av kapitalunderlaget för expan-
sionsfond.

7 § Med kapitalunderlaget för expansionsfond avses skillnaden mellan
värdet på tillgångarna och värdet på skulderna i näringsverksamheten vid
beskattningsårets utgång

ökad med

1. underskott av näringsverksamheten till den del underskottet inte dras
av enligt någon av de bestämmelser som anges i 14 kap. 25 § första och
andra styckena,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

148

2. en sådan övergångspost som avses i 33 kap. 14 §, och

3. en sådan särskild post vid arv, gåva m.m. som avses i 8-10 §§,
minskad med

4. sådana tillskott till verksamheten under beskattningsåret som görs i
annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten.

Bestämmelserna i 33 kap. 9-14 §§ om vilka tillgångar och skulder som
räknas till näringsverksamheten, om hur tillgångarna värderas samt om
övergångsposten, skall tillämpas också vid beräkning av kapitalunder-
laget for expansionsfond.

8 § En särskild post far beräknas om en fastighet förvärvas genom arv,
testamente eller gåva eller genom bodelning med anledning av äkten-
skapsskillnad eller makes död och summan av egen och övertagen
expansionsfond understiger 138,89 procent av summan av förvärvarens
kapitalunderlag för expansionsfond och det kapitalunderlag som hänför
sig till förvärvet. Förvärvarens kapitalunderlag och expansionsfond skall
beräknas vid utgången av beskattningsåret före förvärvet medan det
kapitalunderlag som hänför sig till förvärvet och den övertagna expan-
sionsfonden beräknas vid förvärvstidpunkten. Detta stycke gäller bara
om fastigheten är kapitaltillgång såväl hos den tidigare ägaren som hos
förvärvaren.

9 § Den särskilda posten beräknas på det sätt som anges i 33 kap. 16 §.

10 § Den särskilda posten far öka kapitalunderlaget för expansionsfond
med ett så stort belopp att expansionsfonden motsvarar högst 138,89 pro-
cent av kapitalunderlaget som avses i 8 §.

Kapitalunderlaget far ökas med posten bara så länge någon del av fas-
tigheten finns kvar i näringsverksamheten. Om expansionsfonden före
ökningen med posten ett visst år motsvarar minst 138,89 procent av
kapitalunderlaget för expansionsfonden, upphör rätten att öka kapital-
underlaget med posten.

11 § Bestämmelser om fördelning av kapitalunderlaget mellan makar
som tillsammans deltar i näringsverksamheten finns i 59 kap. 11 §.

Kapitalunderlag för handelsbolagsdelägare

12 § För delägare i svenska handelsbolag får expansionsfonden inte
uppgå till ett så högt belopp att kapitalunderlaget för expansionsfond är
negativt.

13 § Med kapitalunderlaget för expansionsfond avses delägarens juste-
rade anskaffningsutgift beräknad enligt 50 kap. för andelen i bolaget vid
beskattningsårets utgång före ökning på grund av årets avsättning till
expansionsmedel enligt 50 kap. 5 §

ökad med

1. en sådan övergångspost som avses i 33 kap. 20 §,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

149

minskad med

2. sådana tillskott till verksamheten under beskattningsåret som görs i
annat syfte än att varaktigt öka kapitalet i verksamheten, och

3. lån från bolaget till delägaren eller till en närstående till delägaren,
om inte räntan på lånet är marknadsmässig.

Om andelen i handelsbolaget är lagertillgång, avses med kapitalunder-
laget for expansionsfond i stället andelens skattemässiga värde vid
beskattningsårets utgång justerat med posterna 1-3 i första stycket.

Bestämmelsen om övergångsposten i 33 kap. 20 § skall tillämpas
också vid beräkning av kapitalunderlaget för expansionsfond.

Återföring av avdragen

14 § Avdrag för avsättning till expansionsfond skall återföras senast när
det förhållandena är sådana som anges i 15-17 §§.

I 18-22 §§ finns bestämmelser om att expansionsfonden i vissa fall får
föras över till arman verksamhet i stället för att avdragen återförs.

15 § Om expansionsfonden överstiger vad som är tillåtet enligt 6 eller
12 §, skall motsvarande del av avdragen återföras.

16 § En enskild näringsidkares avdrag skall återföras om

1. han upphör att bedriva näringsverksamheten,

2. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,

3. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,

4. han är begränsat skattskyldig och dör under beskattningsåret, eller

5. han försätts i konkurs.

17 § En delägare i ett svenskt handelsbolag skall återföra sina avdrag om

1. handelsbolaget upphör att bedriva näringsverksamheten,

2. andelen i handelsbolaget avyttras eller övergår till en ny ägare på
något annat sätt,

3. skattskyldigheten för näringsverksamheten upphör,

4. näringsverksamheten inte längre skall beskattas i Sverige på grund
av ett skatteavtal,

5. delägaren är begränsat skattskyldig och dör under beskattningsåret,

6. det beslutas att handelsbolaget skall träda i likvidation, eller

7. delägaren eller handelsbolaget försätts i konkurs.

I vilka fall fonderna får tas över

Från enskild näringsidkare till annan enskild näringsidkare

18 § En expansionsfond får tas över om

- samtliga realtillgångar i en enskild näringsverksamhet övergår till en
obegränsat skattskyldig fysisk person genom arv, testamente, gåva eller
bodelning, och

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

150

- mottagaren vid arv eller testamente skriftligen förklarar att han tar
över expansionsfonden, eller

- parterna vid gåva eller bodelning träffar skriftligt avtal om över-
tagandet.

Expansionsfonden får dock inte tas över till den del den överstiger
138,89 procent av värdet av realtillgångama i näringsverksamheten vid
utgången av det tredje beskattningsåret före det aktuella året ökat med en
tredjedel. Värdet av realtillgångama skall beräknas på det sätt som anges
i 33 kap. 12 § första stycket 1-3 och 6 samt 13 §.

Om expansionsfonden tas över, anses den som tar över fonden själv ha
gjort avsättningarna och avdragen for dem.

Från enskild näringsverksamhet till handelsbolag

19 § En expansionsfond får föras över om

- en enskild näringsidkare överlåter samtliga realtillgångar i närings-
verksamheten till ett svenskt handelsbolag som han har en andel i eller
genom överlåtelsen får en andel i, och

- han lämnar en skriftlig förklaring att han for över fonden till en
expansionsfond för andelen.

Om expansionsfonden förs över, anses delägaren ha gjort avsättning-
arna och avdragen för dem för andelen i handelsbolaget.

Från enskild näringsverksamhet till aktiebolag

20 § En expansionsfond får föras över om

- en enskild näringsidkare överlåter samtliga realtillgångar i närings-
verksamheten till ett aktiebolag som han äger aktier i eller genom över-
låtelsen kommer att äga aktier i,

- han lämnar en skriftlig förklaring att expansionsfonden skall ersättas
av beskattat kapital i bolaget, och

- han, såvida det inte är fråga om apportemission, skjuter till kapital
till bolaget och detta kapital motsvarar 72 procent av expansionsfonden.

I 48 kap. 12 § finns bestämmelser om beräkningen av omkostnads-
beloppet för aktierna.

Från handelsbolagsdelägare till annan handelsbolagsdelägare

21 § En expansionsfond får tas över om

- en andel i ett svenskt handelsbolag går över till en obegränsat skatt-
skyldig fysisk person genom arv, testamente, gåva eller bodelning, och

- mottagaren vid arv eller testamente skriftligen förklarar att han tar
över expansionsfonden, eller

- parterna vid gåva eller bodelning träffar skriftligt avtal om över-
tagandet.

Expansionsfonden får dock inte tas över till den del den överstiger den
justerade anskaffningsutgiften enligt 50 kap. Den får inte heller tas över

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

151

till den del den överstiger det justerade anskaffningsutgiften vid utgången
av det tredje beskattningsåret före det aktuella ökat med en tredjedel.

Om andelen i handelsbolaget är en lagertillgång, gäller i stället att
expansionsfonden inte får tas över till den del den överstiger andelens
skattemässiga värde. Den får inte heller tas över till den del den över-
stiger motsvarande värde vid utgången av det tredje beskattningsåret före
det aktuella året ökat med en tredjedel.

Om expansionsfonden tas över, anses den som tar över fonden själv ha
gjort avsättningarna och avdragen för dem för sin andel i handelsbolaget.

Från handelsbolag till enskild näringsverksamhet

22 § En expansionsfond får föras över om

- en delägare i ett svenskt handelsbolag tillskiftas realtillgångar vid
bolagets upplösning,

- delägaren lämnar en skriftlig förklaring att han för över expansions-
fonden för andelen i bolaget till en expansionsfond för enskild närings-
verksamhet, och

- överföringen inte föranleder uttagsbeskattning enligt bestämmelserna
i 22 kap.

Om expansionsfonden förs över, anses delägaren ha gjort avsättning-
arna och avdragen för dem i enskild näringsverksamhet.

Definition av realtillgångar

23 § Med realtillgångar avses alla sådana tillgångar som räknas in i ka-
pitalunderlaget för expansionsfond i enskild näringsverksamhet med un-
dantag av kontanter, banktillgodohavanden och liknande tillgångar.

35 kap. Koncernbidrag

1 § Koncernbidrag skall dras av hos givaren och tas upp hos mottagaren,
om givaren visar att förutsättningarna för avdrag i detta kapitel är upp-
fyllda.

Med koncernbidrag avses inte en ersättning som är en utgift för giva-
ren för att förvärva eller bibehålla inkomster.

Definitioner

2 § I detta kapitel avses med moderföretag ett företag som äger mer än
90 procent av aktierna eller andelarna i ett svenskt aktiebolag eller en
svensk ekonomisk förening, och som är

- ett svenskt aktiebolag,

- en svensk ekonomisk förening,

- en svensk sparbank,

- ett svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

152

- en svensk stiftelse som inte till någon del är befriad från skatt-
skyldighet enligt 7 kap., eller

- en svensk ideell förening som inte till någon del är befriad från skatt-
skyldighet enligt 7 kap.

Med helägt dotterföretag avses

- det ägda aktiebolaget, eller

- den ägda ekonomiska föreningen.

Förutsättningar

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

3 § Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett helägt dotterföretag
eller från ett helägt dotterföretag till ett moderföretag skall dras av under
förutsättning att

1. varken givaren eller mottagaren är ett privatbostadsföretag, invest-
mentföretag eller förvaltningsföretag,

2. både givaren och mottagaren redovisar bidraget öppet i självdekla-
rationen vid samma års taxering,

3. dotterföretaget har varit helägt under givarens och mottagarens hela
beskattningsår eller sedan det började bedriva verksamhet av något slag,

4. mottagaren inte enligt ett skatteavtal skall anses ha hemvist i en
utländsk stat, och

5. om bidraget lämnas från dotterföretaget till moderföretaget, utdel-
ning under beskattningsåret från dotterföretaget inte skall tas upp hos
moderföretaget.

Bidrag mellan helägda dotterföretag

4 § Ett koncernbidrag från ett helägt dotterföretag till ett annat helägt
dotterföretag till samma moderföretag skall dras av, om de förutsätt-
ningar som anges i 3 § 1-4 är uppfyllda och under förutsättning att

1. moderföretaget är ett investmentföretag eller förvaltningsföretag,

2. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som ger
koncernbidraget inte skall tas upp av moderföretaget, eller

3. utdelning under beskattningsåret från det dotterföretag som tar emot
koncernbidraget skall tas upp av moderföretaget.

Bidrag mellan företag som kan fusioneras

5 § Ett koncernbidrag från ett moderföretag till ett svenskt aktiebolag
som inte är ett helägt dotterföretag skall dras av, om de förutsättningar
som anges i 3 § 1,2 och 4 är uppfyllda och om ägarförhållandena under
givarens och mottagarens hela beskattningsår eller sedan mottagaren
började bedriva verksamhet av något slag har varit sådana att mottagaren
genom fusioner mellan moderföretag och helägda dotterföretag har kun-
nat uppgå i moderföretaget.

153

I sådana fall skall fusion anses kunna äga rum när ett moderföretag
äger mer än 90 procent av aktierna i ett dotterföretag, men inte i andra
fall.

Bidrag som kunnat förmedlas

6 § Ett koncernbidrag skall dras av om givaren hade kunnat lämna ett
koncernbidrag till ett annat företag med rätt till avdrag enligt 3, 4 eller
5 § och bidraget därefter, direkt eller genom förmedling av ytterligare
företag, hade kunnat vidarebefordras till mottagaren på ett sådant sätt att
varje förmedlande företag skulle ha haft rätt till avdrag för det vidare-
befordrade bidraget.

Ändrade ägarförhållanden

7 § Ett företag som blir helägt dotterföretag till ett nytt moderföretag och
som fortsätter att vara det till utgången av givarens och mottagarens
beskattningsår anses trots ägarförändringen ha varit helägt under hela
beskattningsåret, om förhållandena mellan det nya moderföretaget och
dotterföretaget under hela den del av bådas beskattningsår som föregick
ägarförändringen varit sådana att företagen skulle haft rätt till avdrag för
koncernbidrag till varandra om förhållandena hade bestått under hela
deras beskattningsår.

Dispens

8 § Regeringen far medge att ett bidrag dras av hos givaren och tas upp
hos mottagaren även om en eller flera av de förutsättningar som anges i
detta kapitel inte är uppfyllda. Det gäller dock bara om

- bidraget lämnas från ett svenskt företag till ett annat svenskt företag
som givaren har intressegemenskap med,

- bidraget lämnas för en verksamhet som är av väsentlig betydelse från
samhällsekonomisk synpunkt, och

- bidraget redovisas öppet.

36 kap. Kommissionärsförhållanden

1 § Om ett kommissionärsföretag bedriver en verksamhet för ett kom-
mittentföretags räkning, far kommittentföretaget ta upp överskottet av
kommissionärsverksamheten eller, om det uppkommer ett underskott, dra
av detta, om förutsättningarna i detta kapitel är uppfyllda.

Resultatet av kommissionärsverksamheten skall hos kommittentföreta-
get behandlas som om företaget självt hade bedrivit verksamheten.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

154

Definitioner

2 § Med kommissionärsföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en
svensk ekonomisk förening som bedriver verksamhet i eget namn för ett
eller flera andra svenska aktiebolags eller svenska ekonomiska förening-
ars räkning.

Med kommittentföretag avses det bolag eller den förening för vars
räkning verksamheten bedrivs.

Förutsättningar

Ett kommittentföretag

3 § Överskottet eller underskottet av kommissionärsverksamheten far tas
upp respektive dras av hos kommittentföretaget under förutsättning att

1. kommissionärsförhållandet är grundat på ett skriftligt avtal,

2. kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamheten ute-
slutande för kommittentföretagets räkning,

3. kommissionärsföretaget under beskattningsåret inte bedriver verk-
samhet i nämnvärd omfattning vid sidan av kommissionärsverksamheten,

4. verksamheten har bedrivits på det sätt som anges i detta kapitel
under båda företagens hela beskattningsår eller sedan kommissionärs-
företaget började bedriva verksamhet av något slag,

5. beskattningsåren för båda företagen slutar vid samma tidpunkt, och

6. båda företagen skulle haft rätt till avdrag för koncernbidrag enligt
35 kap. om de hade lämnat sådant till det andra företaget under beskatt-
ningsåret.

Vid prövning av förutsättningen i första stycket 6 skall kommissio-
närsverksamheten anses ingå i båda företagens verksamhet.

Flera kommittentföretag

4 § Om kommissionärsföretaget bedriver kommissionärsverksamhet för
två eller flera kommittentföretags räkning under samma beskattningsår,
får överskottet eller underskottet tas upp respektive dras av hos dessa
företag om de förutsättningar som anges i 3 § första stycket 1 och 3-6 är
uppfyllda i förhållande till varje kommittentföretag. Dessutom skall
kommissionärsföretaget bedriva kommissionärsverksamhet uteslutande
för kommittentföretagens räkning.

5 § Skattemyndigheten får vid tillämpning av 4 § efter ansökan av kom-
mittentföretagen medge undantag från förutsättningen i 3 § första stycket
6, om kommissionärsförhållandet har tillkommit av organisatoriska eller
marknadstekniska skäl eller om det finns andra synnerliga skäl.

Skattemyndighetens beslut far överklagas hos Riksskatteverket. Riks-
skatteverkets beslut får inte överklagas.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

155

37 kap. Fusioner och fissioner

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beskattningen vid fusioner och
fissioner.

Beskattning av ägarna till det överlåtande företaget

2 § Bestämmelser om uppskov med beskattningen hos ägare till andelar i
det överlåtande företaget vid en fusion eller fission finns i fråga om

- koncerninterna andelsavyttringar i 25 kap. 6-27 §§,

- ekonomiska föreningar och medlemsbanker i 42 kap. 21 § jämförd
med 48 kap. 9 §, och

- andelsbyten i 49 kap.

Definitioner m.m.

3 § Med fusion avses en ombildning som uppfyller följande förutsätt-
ningar:

1. Ett eller flera företags (det överlåtande företaget) samtliga tillgångar
samt skulder och andra förpliktelser skall tas över av ett annat företag
(det övertagande företaget).

2. Det överlåtande företaget skall upplösas utan likvidation.

4 § Med kvalificerad fusion avses en fusion som uppfyller villkoren i 11-
15§§.

5 § Med fission avses en ombildning som uppfyller följande förutsätt-
ningar:

1. Ett företags (det överlåtande företaget) samtliga tillgångar samt
skulder och andra förpliktelser skall tas över av två eller flera andra fö-
retag (de övertagande företagen).

2. Det överlåtande företaget skall upplösas utan likvidation.

6 § Med kvalificerad fission avses en fission som uppfyller villkoren i
11-15 §§.

7 § Vad som sägs om det överlåtande företaget i detta kapitel gäller vid
fusion, om det finns flera överlåtande företag, vart och ett av dessa. Vad
som sägs om det övertagande företaget i detta kapitel gäller vid fission de
övertagande företagen.

8 § En fusion eller fission skall anses genomförd när det överlåtande fö-
retaget har upplösts.

9 § Med företag avses i detta kapitel

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

156

1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk spar-
bank,

2. utländskt bolag, och

3. annat utländskt företag som hör hemma i en stat som är medlem i
Europeiska unionen och som bedrivs i någon av de associationsformer
som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de skatter som
anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag.

Som företag räknas dock inte utländskt skadeförsäkringsföretag.

10 § Ett företag anses vid tillämpning av detta kapitel höra hemma i en
viss stat som är medlem i Europeiska unionen om det enligt lagstiftning-
en i denna stat hör hemma i staten i skattehänseende och inte anses ha
hemvist i en annan stat på grund av ett skatteavtal. Om företaget enligt ett
skatteavtal anses ha hemvist i en annan medlemsstat, skall det anses höra
hemma i denna andra medlemsstat.

Villkor för kvalificerade fusioner och fissioner

Skattskyldighet

11 § Det överlåtande företaget skall omedelbart före fusionen eller fis-
sionen vara skattskyldigt i Sverige för inkomst av åtminstone en del av
verksamheten. Inkomsten far inte ha varit helt undantagen från beskatt-
ning på grund av ett skatteavtal.

12 § Det övertagande företaget skall omedelbart efter fusionen eller fis-
sionen vara skattskyldigt i Sverige för inkomst av sådan verksamhet som
det överlåtande företaget beskattats för. Inkomsten får inte, helt eller del-
vis, vara undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal.

Fusions- och fissionsvederlag

13 § Om det övertagande företaget vid en fusion inte äger samtliga an-
delar i det överlåtande företaget, skall fusionsvederlaget betalas till andra
andelsägare i detta företag än det övertagande företaget.

Om de övertagande företagen vid en fission inte äger samtliga andelar i
det överlåtande företaget, skall fissionsvederlaget betalas till andra an-
delsägare i detta företag än de övertagande företagen.

Beskattningsårets längd

14 § Beskattningsåret enligt 19 § för den överlåtna verksamheten far inte
komma att överstiga arton månader genom fusionen eller fissionen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

157

Privatbostadsföretag

15 § Om det överlåtande företaget är ett privatbostadsföretag, skall det
övertagande företaget vara en bostadsrättsförening som är ett privat-
bostadsföretag.

Beskattningen vid kvalificerade fusioner och fissioner

Inledning

16 § Vid kvalificerade fusioner och fissioner skall bestämmelserna i 17-
30 §§ tillämpas.

Huvudregler

17 § Det överlåtande företaget skall i fråga om sådan verksamhet som
avses i 11 § inte ta upp någon inkomst eller dra av någon utgift på grund
av fusionen eller fissionen.

Företaget skall inte heller beskattas för resultatet för det beskattningsår
som avslutas genom att fusionen eller fissionen genomförs (det sista be-
skattningsåret).

18 § Det övertagande företaget inträder i det överlåtande företagets skat-
temässiga situation i fråga om sådan verksamhet som avses i 17 §, om
det inte framgår något annat av 20-28 §§.

Företaget skall anses ha bedrivit det överlåtande företagets verksamhet
från ingången av det överlåtande företagets sista beskattningsår.

Beskattningsåret

19 § Det övertagande företagets beskattningsår för den övertagna verk-
samheten är tiden från ingången av det överlåtande företagets sista be-
skattningsår till utgången av det räkenskapsår för det övertagande företa-
get som avslutas närmast efter det att fusionen eller fissionen genomförs.

Räkenskapsenlig avskrivning

20 § Om inventarier tas upp till ett högre värde i det övertagande företa-
gets räkenskaper än som följer av 18 §, får företaget tillämpa räkenskaps-
enlig avskrivning bara om skillnaden tas upp. Skillnaden skall tas upp
som intäkt det beskattningsår då fusionen eller fissionen genomförs eller
fördelas med lika belopp på det beskattningsåret och de två följande be-
skattningsåren.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

158

Underskott

21 § Om det kvarstår underskott hos det överlåtande företaget från be-
skattningsår före det sista beskattningsåret, tillämpas beloppsspärren i 40
kap. 16-18 §§.

Vid fusion avses med utgift summan av fusionsvederlaget och utgifter
som det övertagande företaget haft för förvärv av andelar i det överlåtan-
de företaget. Vid fission avses med utgift summan av fissionsvederlagen
och utgifter som de övertagande företagen haft för förvärv av andelar i
det överlåtande företaget. Med ny ägare avses det övertagande företaget.

22 § Bestämmelserna i 21 § gäller inte om det övertagande företaget före
fusionen eller fissionen hade sådant bestämmande inflytande över det
överlåtande företaget som anges i 40 kap. 6 §.

23 § Bestämmelserna i 21 § gäller inte vid fusion enligt 12 kap. 1 och
3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 7 kap. 1 och 2 §§
sparbankslagen (1987:619) eller 10 kap. 1 och 2 §§ lagen (1995:1570)
om medlemsbanker.

24 § Först det sjätte beskattningsåret efter det beskattningsår då fusionen
eller fissionen genomfördes skall det övertagande företaget dra av

- sina underskott för den sedan tidigare bedrivna verksamheten som
kvarstår från beskattningsår före det beskattningsår då fusionen eller fis-
sionen genomfördes, samt

- underskott hos det överlåtande företaget som kvarstår från beskatt-
ningsår före det sista beskattningsåret.

25 § Bestämmelsen i 24 § gäller inte om koncernbidrag hade kunnat
lämnas i enlighet med 35 kap. mellan det överlåtande och det övertagan-
de företaget under följande beskattningsår:

i fråga om det övertagande företaget under beskattningsåret före det be-
skattningsår för den sedan tidigare
bedrivna verksamheten då fusionen
eller fissionen genomförs, och

i fråga om det överlåtande företaget under beskattningsåret före det sista
beskattningsåret.

Om det för något av företagen gällde en koncembidragsspärr enligt
40 kap. 19 § och koncernbidrag från det andra företaget enligt 40 kap.
20 § inte undantagslöst fick räknas med i överskottet, skall dock det
övertagande företaget dra av sådant underskott som avses i 24 § först när
begränsningen skulle ha upphört om fusionen eller fissionen inte hade
genomförts.

26 § Bestämmelsen i 24 § gäller inte vid fusion mellan kooperativa före-
ningar enligt 12 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska före-
ningar.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

159

Kvarstående kapitalförlust på delägarrätter

27 § Om det övertagande företaget är ett fåmansföretag vid utgången av
det beskattningsår då fusionen eller fissionen genomförs eller om det
överlåtande företaget var ett fåmansföretag vid ingången av beskatt-
ningsåret före det sista beskattningsåret, gäller 18 § i fråga om rätt till
avdrag för kvarstående kapitalförlust på delägarrätter enligt 48 kap. 24 §
första stycket bara om det övertagande företaget ägde mer än 90 procent
av andelarna i det överlåtande företaget vid den sistnämnda tidpunkten.

Särskilda regler för fission

28 § Vid en fission skall periodiseringsfonder, ersättningsfonder, rätt till
avdrag för underskott enligt 40 kap. och rätt till avdrag för kvarstående
kapitalförlust enligt 48 kap. 24 § första stycket fördelas på de övertagan-
de företagen i förhållande till det nettovärde som förs över till varje fö-
retag.

Med nettovärde avses här skillnaden mellan de skattemässiga värdena
på tillgångarna och de värden på förpliktelserna som gäller vid beskatt-
ningen.

Andelarna i det överlåtande företaget är lagertillgångar

29 § Om det övertagande företagets andelar i det överlåtande företaget är
lagertillgångar, skall andelarna anses ha avyttrats vid fusionen eller fis-
sionen mot en ersättning som motsvarar deras skattemässiga värde.

Tillgångar knutna till ett fast driftställe i ett annat EU-land

30 § Om tillgångar och förpliktelser förs över genom en fusion eller fis-
sion från ett företag som hör hemma i Sverige till ett företag som hör
hemma i en annan stat som är medlem i Europeiska unionen, gäller andra
stycket till den del tillgångarna och förpliktelserna är knutna till en sådan
plats i en medlemsstat som är ett fast driftställe enligt ett skatteavtal
mellan Sverige och den staten eller - om det inte finns något skatteavtal
- som skulle ha varit ett fast driftställe om 2 kap. 27 § hade tillämpats i
den staten.

Vid tillämpning av 16 kap. 19 och 20 §§ och lagen (1986:468) om av-
räkning av utländsk skatt skall det anses som om betalning faktiskt hade
skett av den skatt i staten där det fasta driftstället är beläget som skulle ha
betalats utan lagstiftning där enligt det av Europeiska gemenskapernas
råd den 23 juli 1990 antagna direktivet om ett gemensamt beskattnings-
system för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier
eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater (90/434/EEG).

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

160

38 kap. Verksamhetsavyttringar

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om undantag från omedelbar be-
skattning när ett foretag avyttrar tillgångar till ett annat företag genom en
verksamhetsavyttring.

Definitioner

2 § Med verksamhetsavyttring avses en ombildning som uppfyller samt-
liga följande förutsättningar:

1. Ett företag (det säljande företaget) skall avyttra samtliga tillgångar i
sin verksamhet eller i en verksamhetsgren (de avyttrade tillgångarna) till
ett annat företag (det köpande företaget).

2. Marknadsmässig ersättning skall lämnas i form av andelar i det kö-
pande företaget (mottagna andelar). Om det säljande företaget har skul-
der eller andra förpliktelser som hänför sig till de avyttrade tillgångarna,
far ersättning lämnas också i form av att det köpande företaget tar över
ansvaret för förpliktelserna.

3. Villkoren i 6-8 §§ skall vara uppfyllda.

3 § Med företag avses i detta kapitel

1. svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening och svensk spar-
bank,

2. utländskt bolag, och

Som företag räknas dock inte privatbostadsföretag, investmentföretag
eller utländskt skadeförsäkringsföretag.

4 § Ett företag anses vid tillämpning av detta kapitel höra hemma i en
viss stat som är medlem i Europeiska unionen om det enligt lagstiftning-
en i denna stat hör hemma i staten i skattehänseende och inte anses ha
hemvist i en annan stat på grund av ett skatteavtal. Om företaget enligt ett
skatteavtal anses ha hemvist i en annan medlemsstat, skall det anses höra
hemma i denna andra medlemsstat.

Begäran

5 § Bestämmelserna om undantag från omedelbar beskattning skall till-
lämpas bara om det säljande och det köpande företaget begär det.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

161

6 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

Villkor

Skattskyldighet

6 § Det säljande företaget skall omedelbart före avyttringen ha varit
skattskyldigt i Sverige för inkomst av åtminstone en del av den avyttrade
verksamheten eller verksamhetsgrenen. Inkomsten far inte ha varit helt
undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal.

7 § Det köpande företaget skall omedelbart efter avyttringen vara skatt-
skyldigt i Sverige för inkomst av sådan verksamhet som det säljande fö-
retaget varit skattskyldigt för. Inkomsten far inte helt eller delvis vara
undantagen från beskattning på grund av ett skatteavtal.

Ersättningens storlek

8 § Ersättningen skall överstiga summan av de skattemässiga värdena för
de avyttrade tillgångarna.

Beskattningen

Hos det säljande företaget

9 § Det säljande företaget skall inte ta upp ersättningen vid verksam-
hetsavyttringen.

10 § För andra tillgångar än kapitaltillgångar skall företaget ta upp de
skattemässiga värdena som intäkt.

Om inventarier som avyttras bara är en del av säljarens samtliga in-
ventarier, skall en skälig del av hela det skattemässiga värdet tas upp.

11 § Kapitalvinster och kapitalförluster som uppkommer hos det säljande
företaget vid avyttringen skall inte tas upp respektive skall inte dras av.

12 § Värdeminskningsavdrag m.m. för avyttrad näringsfastighet eller
näringsbostadsrätt skall inte återföras enligt 26 kap. hos det säljande fö-
retaget.

13 § De mottagna andelarna skall anses anskaffade för nettovärdet av den
avyttrade verksamheten eller verksamhetsgrenen. Med nettovärde avses
här skillnaden mellan de skattemässiga värdena på tillgångarna och de
värden på förpliktelserna som gäller vid beskattningen.

Hos det köpande företaget

14 § Det köpande företaget skall anses ha anskaffat andra förvärvade
tillgångar än kapitaltillgångar för ett belopp som motsvarar det som det
säljande företaget skall ta upp enligt 10 §.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

162

I fråga om kapitaltillgångar inträder det köpande företaget i det säljan-
de företagets skattemässiga situation.

Fonder, reserveringar och underskott

15 § Periodiseringsfonder och ersättningsfonder hos det säljande före-
taget skall tas över av det köpande företaget, om företagen begär det. Det
köpande företaget skall i så fall anses ha gjort avsättningarna till fonder-
na och fatt avdragen för avsättningarna vid de taxeringar avdragen fak-
tiskt avser.

Om avyttringen inte omfattar samtliga tillgångar i det säljande före-
taget, far högst en så stor andel av periodiseringsfonder och ersättnings-
fonder tas över som motsvarar förhållandet mellan de skattemässiga vär-
dena på de avyttrade tillgångarna och motsvarande värden på samtliga
tillgångar i det säljande företaget vid tidpunkten för verksamhetsav-
yttringen.

16 § Reserveringar för framtida utgifter skall tas över till den del de hän-
för sig till det som avyttras.

17 § Det köpande företaget får inte ta över rätt till avdrag för underskott
enligt 40 kap. eller till avdrag för kvarstående kapitalförluster på delägar-
rätter enligt 48 kap. 24 § första stycket.

Räkenskapsenlig avskrivning

18 § Om inventarier tas upp till ett högre värde i det köpande företagets
räkenskaper än som följer av 14 §, far företaget tillämpa räkenskapsenlig
avskrivning bara om skillnaden tas upp. Skillnaden skall tas upp som
intäkt det beskattningsår då verksamhetsavyttringen sker eller fördelas
med lika belopp på det beskattningsåret och de två följande beskatt-
ningsåren.

Tillgångar knutna till ett fast driftställe i ett annat EU-land

19 § Om tillgångar och förpliktelser förs över genom en verksam-
hetsavyttring från ett företag som hör hemma i Sverige till ett företag
som hör hemma i en annan stat som är medlem i Europeiska unionen,
tillämpas bestämmelserna i 37 kap. 30 §.

39 kap. Beräkning av resultatet för vissa juridiska personer

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- försäkringsföretag i 2-13 §§,

- investmentföretag och värdepappersfonder i 14-20 §§,

- kooperativa föreningar i 21-24 §§,

-privatbostadsföretag i 25-27 §§,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

163

- sambruksföreningar i 28 §,

- samfålligheter i 29 §, och

- sparbanker och Sparbankernas säkerhetskassa i 30 och 31 §§.

Försäkringsföretag

2 § Med livförsäkringsföretag avses

1. livförsäkringsbolag enligt 1 kap. 4 § försäkringsrörelselagen
(1982:713), och

2. utländskt försäkringsföretag som bedriver livförsäkringsrörelse i
Sverige med stöd av lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares
verksamhet i Sverige.

Med skadeförsäkringsföretag avses annat försäkringsföretag än livför-
säkringsföretag.

Utländska försäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse i Sverige
bedöms bara med hänsyn till den verksamhet som företaget bedriver från
fast driftställe här.

Livförsäkringsföretag

3 § Inkomster som hänför sig till tillgångar och skulder som förvaltas för
försäkringstagarnas räkning liksom influtna premier skall inte tas upp hos
livförsäkringsföretag. Utgifter som hänför sig till sådana inkomster och
premier skall inte dras av.

4 § Bestämmelserna i 3 § gäller inte till den del inkomsterna, premiema
och utgifterna hänför sig till försäkringar som i redovisningshänseende
tas upp som grupplivförsäkringar eller sådana sjuk- och olycksfalls-
försäkringar som avses i 2 kap. 3 a § första stycket 1 och 2 samt 3 b §
första stycket 1 b och 4 försäkringsrörelselagen (1982:713). För dessa
inkomster, premier och utgifter gäller i stället 6-9 §§.

5 § I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns
bestämmelser om avkastningsskatt för livförsäkringsföretag.

Skadeförsäkringsföretag

6 § För svenska skadeförsäkringsföretag gäller, utöver vad som följer av
övriga bestämmelser i denna lag, att

följande skall tas upp:

1. minskning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning,

2. minskning av säkerhetsreserv,

3. minskning av regleringsfond för trafikförsäkring, och

4. minskning av utjämningsfond,

följande skall dras av:

5. sådana avgifter och bidrag till kommuner, föreningar och samman-
slutningar som avser att stödja verksamhet med syfte att förebygga
skador som faller inom ramen för den rörelse som företaget bedriver,

6. ökning av försäkringstekniska avsättningar för egen räkning,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

164

7. ökning av säkerhetsreserv,

8. utbetald återbäring, och

9. verkställd premieåterbetalning.

7 § Med försäkringstekniska avsättningar for egen räkning avses sådana
avsättningar enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen
(1982:713) (premiereserv, avsättning för oreglerade skador, tilldelad
återbäring och utjämningsavsättning för kreditförsäkring) minskade med
värdet av återforsäkringsgivares ansvarighet.

8 § Med säkerhetsreserv avses en reserv for att täcka sådana förluster i
försäkringsrörelsen som beror på slumpmässiga eller i övrigt svårbedöm-
bara faktorer till den del reserven inte överstiger vad som behövs for en
tillfredsställande konsolidering.

9 § Med utjämningsfond avses en fond som enligt bolagsordningen får
användas bara till att täcka förluster på själva försäkringsrörelsen och -
efter det att sådan förlusttäckning har skett - förluster på rörelsen i sin
helhet, till den del inte förlusterna enligt bolagsordningen skall täckas av
andra medel som är avsatta för framtida bruk. För sådana ömsesidiga
bolag som inte omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713) skall detta
framgå av bolagets stadgar i stället for av bolagsordningen.

Om bolagsordningen ändras så att företaget får rätt att använda en
utjämningsfond på annat sätt än enligt första stycket, skall fonden anses
ha minskat med hela det belopp som den uppgick till före ändringen. För
utjämningsfonder som fanns den 1 januari 1929 gäller detta bara om det
funnits bestämmelser om inskränkt dispositionsrätt.

10 § Som överskott av ett utländskt skadeförsäkringsföretags försäk-
ringsverksamhet skall två procent av företagets premieinkomst av den
försäkringsrörelse som bedrivs i Sverige tas upp.

Med premieinkomst avses bruttobeloppet av årets försäkringspremier,
det vill säga utan avdrag för återförsäkringspremier.

Fördelning av intäktsposter och kostnadsposter

11 § Om ett försäkringsföretag skall dela upp en intäktspost eller en
kostnadspost mellan olika delar av sin verksamhet, skall fördelningen
göras på skäligt sätt.

Övertagande av hela försäkringsbeståndet

12 § Om ett försäkringsföretags hela försäkringsbestånd har tagits över
av ett annat försäkringsföretag, skall det överlåtande företaget inte ta upp
någon intäkt eller dra av någon kostnad på grund av överlåtelsen. Det
övertagande företaget inträder i det överlåtande företagets skattemässiga
situation.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

165

Hänvisningar

13 § Bestämmelser om försäkringsföretagens placeringstillgångar finns i
17 kap. 17, 18, 20 och 21 §§.

Investmentföretag och värdepappersfonder

14 § För investmentföretag och svenska värdepappersfonder gäller,
utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, att

1. kapitalvinster på delägarrätter inte skall tas upp och kapitalförluster
på delägarrätter inte skall dras av,

2. ett belopp som för helt år motsvarar 2 procent för investmentföretag
och 1,5 procent för värdepappersfonder av värdet på deras delägarrätter
vid beskattningsårets ingång skall tas upp, och

3. utdelning som företaget eller fonden beslutar för beskattningsåret
skall dras av, dock inte med så högt belopp att det uppkommer ett under-
skott.

Sådan utdelning av aktier eller andelar i ett dotterbolag som avses i
42 kap. 16 § skall dock inte dras av.

Svenska värdepappersfonder får, när det gäller utdelning till annan än
andelsägare i fonden, dra av utdelning enligt första stycket 3 högst med
ett belopp som motsvarar 2 procent av fondens värde vid utgången av
beskattningsåret.

15 § Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening

- som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värdepapper
eller liknande lös egendom,

- vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappers-
innehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskfördelning, och

- som ett stort antal fysiska personer äger aktier eller andelar i.

Avskattning av investmentföretag

16 § Om det inträffar en sådan förändring i ett investmentföretag eller i
ägandet av detta att företaget inte längre kan räknas som investment-
företag enligt 15 §, skall avskattning ske enligt 17 och 18 §§. Avskatt-
ning skall dock inte ske om företaget upplöses genom likvidation.

17 § Investmentföretaget skall som avskattningsintäkt ta upp 16 procent
av marknadsvärdet på de delägarrätter som företaget innehar vid ingång-
en av beskattningsåret. Om marknadsvärdet på företagets delägarrätter
var högre vid ingången av något av de fem föregående beskattningsåren
och företaget var investmentföretag det året, skall intäkten i stället beräk-
nas på det högsta av dessa värden.

Om någon som äger andelar i investmentföretaget avyttrar andelar i fö-
retaget under det beskattningsår för företaget då förändringen inträffar, är
avskattningsintäkten i stället så stor andel av avskattningsintäkten enligt

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

166

första stycket som motsvarar förhållandet mellan icke avyttrade andelar
och samtliga andelar i företaget.

Andelar i investmentföretaget som ägs av ett investmentföretag vid så-
väl ingången som utgången av det förstnämnda investmentföretagets be-
skattningsår skall anses ha avyttrats under beskattningsåret.

18 § Äger en fysisk person eller en annan juridisk person än ett invest-
mentföretag vid utgången av investmentföretagets beskattningsår andelar
i företaget med mer än hälften av röstetalet för samtliga andelar skall, om
personen begär det, avskattning ske av de andelar i företaget som perso-
nen ägde vid ingången av beskattningsåret. Avskattningen medför att
andelarna skall anses ha avyttrats under beskattningsåret för ett pris som
motsvarar marknadsvärdet vid ingången av beskattningsåret och köpts
tillbaka för samma pris.

19 § De delägarrätter som investmentföretaget anskaffade innan det
inträffade en sådan förändring som anges i 16 §, skall anses ha anskaffats
för ett belopp som motsvarar marknadsvärdet vid tidpunkten för föränd-
ringen.

Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder

20 § Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall inte leda till uttagsbe-
skattning enligt 22 kap.

Den eller de nya fondema inträder i den eller de upphörda fondernas
skattemässiga situation när det gäller tillgångarnas anskaffningsutgift och
annat som påverkar en kapitalvinstberäkning.

Rättigheter och skyldigheter när det gäller skatt som avser tiden före
ombildningen och som inte utnyttjats eller fullgjorts övergår till den eller
de nybildade fondema. Vid delning fördelas rättigheterna och skyldig-
heterna mellan de nybildade fondema i förhållande till fondernas värde
vid delningen.

Kooperativa föreningar

21 § Med kooperativ förening avses en ekonomisk förening som är
öppen på det sätt som anges i 3 kap. 1 § lagen (1987:667) om ekonomis-
ka föreningar och som tillämpar lika rösträtt. Om en ekonomisk förening
bedriver försäljning till personer som inte uppfyller kraven för inträde i
föreningen, skall föreningen för att anses som öppen ge dem samma rätt
till återbäring på köpta varor som medlemmarna far.

Kooperativa föreningars centralorganisationer anses som öppna även
om de beviljar inträde bara för sådana lokala föreningar som uppfyller
centralorganisationens krav på stadgar, skötsel och soliditet och även om
bara ett enda företag inom varje område antas som medlem. När det
gäller kravet på lika rösträtt anses centralorganisationer som kooperativa
även om rösträtten utövas i förhållande till föreningarnas medlemsantal.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

167

22 § Utdelning som en kooperativ förening lämnar av vinsten av den
kooperativa verksamheten i form av rabatt eller pristillägg i förhållande
till gjorda köp eller försäljningar skall dras av.

Om föreningen har medlemmar som far sådan utdelning som enligt
42 kap. 14 § inte skall tas upp hos dem och det inte är fråga om bara
enstaka medlemmar, får utdelningen dras av med högst ett belopp som
motsvarar 80 procent av statslåneräntan vid utgången av november andra
året före taxeringsåret multiplicerat med summan av medlemmarnas
omsättning med föreningen.

23 § Utdelning som en kooperativ förening lämnar i förhållande till
inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
skall dras av. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser gäller detta
dock inte till den del utdelningen enligt 24 kap. 13-18 §§ inte skall tas
upp av mottagaren. Om den del som inte skall tas upp av mottagaren
uppgår till högst tio procent av utdelningen, skall dock hela utdelningen
dras av.

Om en ekonomisk förening direkt eller indirekt är centralorganisation
för kooperativa föreningar, skall utdelningen på förlagsinsatser dras av
även om centralorganisationen inte är kooperativ enligt 21 §. Är före-
ningen ett förvaltningsföretag, skall utdelningen dock inte dras av till den
del den enligt 24 kap. 13 § föranlett att utdelning som föreningen har
tagit emot inte skall tas upp.

24 § Utdelningen skall dras av det beskattningsår för vilket den beslutas.
Utdelningen skall dras av bara om föreningen visar att förutsättningar-
na för avdrag är uppfyllda.

Privatbostadsföretag

25 § I fråga om en fastighet i Sverige som tillhör ett privatbostadsföretag
skall bara följande tas upp:

1. ett belopp som för helt år motsvarar tre procent av fastighetens taxe-
ringsvärde året före taxeringsåret, och

2. erhållna statliga räntebidrag för bostadsändamål,

skall bara följande dras av:

3. ränta på lånat kapital som har lagts ned i fastigheten,

4. återbetalning av statliga räntebidrag för bostadsändamål, och

5. tomträttsavgäld.

Om det inte fanns något taxeringsvärde fastställt för fastigheten, skall
inkomsten enligt första stycket 1 beräknas på ett värde som uppskattas
enligt de grunder som gällde för att fastställa ett taxeringsvärde för året
före taxeringsåret.

26 § Om fastigheten har del i en annan samfallighet än sådan som avses i
6 kap. 6 § första stycket, skall också fastighetens andel av inkomster och
utgifter i samfällighetens verksamhet tas upp respektive dras av hos

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

168

privatbostadsföretaget. Dessa inkomster och utgifter skall dock tas upp
eller dras av bara om det är fråga om

1. sådana inkomster och utgifter som avses i 25 §,

2. kapitalavkastning till den del den överstiger 300 kronor, eller

3. kapitalvinster och kapitalförluster.

Om samfalligheten är en särskild taxeringsenhet, skall fastighetens
andel av samfällighetens taxeringsvärde räknas in i underlaget för in-
komstberäkningen enligt 25 § första stycket 1.

27 § Om fastigheten har del i en sådan samfällighet som avses i 6 kap.
6 § första stycket, skall också utdelning från samfälligheten tas upp av
privatbostadsföretaget.

Sambruksföreningar

28 § Lönetillägg och liknande ersättningar som en sambruksförening
lämnar till en medlem eller någon annan med hänsyn till resultatet av
verksamheten skall dras av.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Samfålligheter

29 § Juridiska personer som är skattskyldiga för inkomster i en samfäl-
lighet enligt 6 kap. 6 § första stycket, skall dra av utdelning till delägarna
som beslutas för beskattningsåret.

Sparbankernas säkerhetskassa

30 § Bidrag som en sparbank lämnar till Sparbankernas säkerhetskassa
skall dras av.

Bidraget skall tas upp hos säkerhetskassan.

31 § Utdelning som Sparbankernas säkerhetskassa lämnar till sparban-
kerna skall dras av.

40 kap. Tidigare års underskott

1 § Ett underskott av näringsverksamheten som kvarstår från det före-
gående beskattningsåret skall dras av i den utsträckning det inte finns
några begränsningar i detta kapitel.

I 2 § andra stycket och 19 § tredje stycket finns bestämmelser om att
underskottet i stället skall dras av ett senare år.

Begränsningar vid konkurs och ackord

2 § Om den skattskyldige är försatt i konkurs, skall underskott inte dras

av.

169

Om konkursen läggs ned på grund av att borgenärerna har fått full Prop. 1999/2000:2
betalning, skall avdrag göras för underskott som på grund av konkursen Bilaga 3
inte har kunnat dras av tidigare.

3 § Om den skattskyldige eller ett svenskt handelsbolag som den skatt-
skyldige är delägare i får ackord utan konkurs eller skuldsanering enligt
skuldsaneringslagen (1994:334), skall avdrag för underskott minskas
med ett belopp som motsvarar summan av de skulder i verksamheten
som fallit bort genom ackordet eller skuldsaneringen.

Definitioner

4 § Med företag avses i detta kapitel

- svenskt aktiebolag,

- svensk ekonomisk förening,

- svensk sparbank,

- svenskt ömsesidigt försäkringsföretag,

- svensk stiftelse,

- svensk ideell förening, eller

- utländskt bolag.

5 § Med underskottsföretag ä.\se.s ett företag som hade ett underskott det
föregående beskattningsåret eller ett underskott från tidigare år som inte
har fått dras av på grund av koncembidragsspärren i 19 §.

6 § Ett företag anses ha bestämmande inflytande över ett annat företag
om detta är ett dotterföretag till det förra enligt

- 1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385),

- 1 kap. 4 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

- 1 kap. 6 § bankaktiebolagslagen (1987:618),

- 1 kap. 2 § sparbankslagen (1987:619),

- 1 kap. 5 § lagen (1995:1570) om medlemsbanker,

- 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen (1982:713), eller

- 1 kap. 5 § stiftelselagen (1994:1220).

Ett utländskt bolag, en svensk ideell förening eller en sådan förvärvare
som avses i 12 § anses ha bestämmande inflytande över ett företag om
detta skulle ha varit ett dotterföretag till bolaget eller förvärvaren, om
bolaget eller förvärvaren hade varit ett svenskt aktiebolag.

7 § Med koncern avses i detta kapitel detsamma som avses med en kon-
cern enligt någon av de bestämmelser som anges i 6 §. Med koncern
avses också en motsvarande utländsk företagsgrupp, om moderföretaget
hör hemma i en medlemsstat i Europeiska unionen eller är ett sådant
utländskt bolag som avses i 6 kap. 9 §.

8 § Med moderföretag avses i detta kapitel ett företag som är moder-
företag enligt någon av de bestämmelser som anges i 6 § eller ett

170

utländskt bolag som skulle ha varit det om det hade varit ett svenskt
aktiebolag.

9 § Med ägarförändring avses sådana förändringar i det bestämmande
inflytandet eller ägandet som anges i 11-15 §§.

Begränsningar hos företag efter ägarförändringar

10 § I 11-15 §§ finns bestämmelser om att avdrag för underskott begrän-
sas vid vissa ägarförändringar. Bestämmelser om vad begränsningarna
(beloppsspärren och koncembidragsspärren) innebär finns i 16-20 §§.

Ägarförändringar

11 § Vid sådana ägarförändringar som innebär att ett företag förvärvar
det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag inträder dels en
beloppsspärr, dels en koncembidragsspärr för underskottsföretaget.

Beloppsspärren inträder dock inte om det företag som förvärvar det
bestämmande inflytandet redan före ägarförändringen ingick i samma
koncern som underskottsföretaget. Koncembidragsspärren inträder inte
om ägarförändringen berör bara företag som före ägarförändringen ingick
i samma koncern som underskottsföretaget.

12 § Beloppsspärren inträder också vid sådana ägarförändringar som inte
avses i 11 § första stycket och som innebär att det bestämmande inflytan-
det över ett underskottsföretag förvärvas av

1. en fysisk person eller en fysisk person och dennes närstående,

2. ett dödsbo,

3. en annan utländsk juridisk person än ett utländskt bolag, eller

4. ett svenskt handelsbolag i vilket en fysisk person eller en sådan
person som anges i 2 eller 3 är delägare direkt eller genom ett eller flera
svenska handelsbolag.

Som närstående till en fysisk person räknas, utöver vad som anges i
55 kap. 6 §, ett svenskt handelsbolag där den fysiska personen själv eller
en närstående fysisk person är delägare. En fysisk person och hans när-
stående räknas som en person. Vad som sägs om fysisk person i denna
paragraf gäller inte dödsbo.

13 § Beloppsspärren inträder också vid sådana ägarförändringar som inte
avses i 11 § första stycket eller 12 § och som innebär att, under en period
av fem beskattningsår för ett underskottsföretag, sådana förvärvare som
avses i 12 § dels var och en har förvärvat aktier eller andelar med minst
5 procent av samtliga röster i underskottsföretaget, dels tillsammans har
förvärvat aktier eller andelar med mer än 50 procent av samtliga röster i
underskottsföretaget. Bestämmelserna i 12 § andra stycket gäller också
vid tillämpning av denna paragraf.

Som förvärv som gjorts av en sådan person räknas också förvärv som
gjorts av

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

171

1. ett företag i vilket personen - direkt eller genom förmedling av en
annan juridisk person eller av ett svenskt handelsbolag som personen har
ett bestämmande inflytande över - innehar aktier eller andelar med minst
5 procent av röstetalet, eller

2. en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som ett sådant
företag som avses i 1 har ett bestämmande inflytande över.

Vid tillämpning av denna paragraf och 16 § första stycket 2 gäller
följande. Förvärv genom emission med lika rätt för aktieägarna skall inte
räknas in i antalet förvärvade aktier. Med förvärv av aktie eller andel
likställs avtal om rätt att förvärva aktier eller andelar i ett företag och
avtal om rätt att besluta i företagets angelägenheter.

14 § Bestämmelserna i 12 och 13 §§ tillämpas inte om förvärvet sker
genom arv, testamente, bodelning eller genom ändrade familjeförhållan-
den. Bestämmelserna i 12 § tillämpas inte heller om förvärvaren de två
föregående beskattningsåren haft ställning som företagsledare.

15 § Koncembidragsspärren inträder också vid sådana ägarförändringar
som innebär att ett underskottsföretag eller ett moderföretag till ett un-
derskottsföretag förvärvar det bestämmande inflytandet över ett annat
företag.

Koncembidragsspärren inträder inte om ägarförändringen berör bara
företag som före ägarförändringen ingick i samma koncern som under-
skottsföretaget.

Beloppsspärren

16 § Beloppsspärren innebär att underskottsföretaget inte skall dra av
underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder till
den del de överstiger 200 procent av utgiften för att förvärva

1. det bestämmande inflytandet över underskottsföretaget i fall som
avses i 11 och 12 §§, eller

2. aktier eller andelar med mer än 50 procent av rösterna i underskotts-
företaget i fall som avses i 13 §.

Om förvärvet omfattar flera underskottsföretag i samma koncern, skall
avdragsutrymmet fördelas på dessa efter deras andel av koncernens
sammanlagda underskott.

17 § Utgiften enligt 16 § skall minskas med kapitaltillskott som - under
det beskattningsår då ägarförändringen skedde, men före ägarförändring-
en, och under de två föregående beskattningsåren - lämnats till under-
skottsföretaget eller till någon annan juridisk person eller något svenskt
handelsbolag som såväl före som efter ägarförändringen ingick i samma
koncern som underskottsföretaget. Detta gäller dock inte sådana kapital-
tillskott som lämnats från en juridisk person eller ett svenskt handels-
bolag som såväl före som efter ägarförändringen ingick i samma koncern
som underskottsföretaget.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

172

18 § Regeringen får medge undantag från beloppsspärren om det finns Prop. 1999/2000:2
anledning att anta att ägarförändringen har väsentlig betydelse från sam- Bilaga 3
hällsekonomisk synpunkt och att den annars inte skulle genomföras.

Koncembidragsspärren

19 § Koncembidragsspärren innebär att underskottsföretaget inte skall
dra av underskott som uppkommit före det beskattningsår då spärren
inträder, med högre belopp än beskattningsårets överskott beräknat utan
hänsyn till avdragen och till sådana mottagna koncernbidrag som skall
tas upp enligt 35 kap.

Om en del av underskotten inte skall dras av på grund av beloppsspär-
ren, gäller första stycket för den återstående delen.

Belopp som inte har kunnat dras av på grund av bestämmelsen i första
stycket skall dras av det följande beskattningsåret, om det inte finns
någon annan begränsning. Begränsningen i första stycket gäller under de
första fem beskattningsåren efter det beskattningsår då spärren inträdde.

20 § Koncernbidrag som lämnas av företag som ingick i samma koncern
som underskottsföretaget redan före ägarförändringen, skall vid tillämp-
ning av 19 § räknas med i överskottet. Detta gäller dock inte om ett
företag som inte tillhörde samma koncern före ägarförändringen genom
fusion har gått upp i det företag som lämnar koncernbidraget. Det gäller
inte heller till den del koncernbidraget motsvaras av koncernbidrag från
något annat företag som inte ingick i samma koncern före ägarföränd-
ringen.

Avdrag efter ombildningar

21 § Vid ombildningar enligt 8 kap. sparbankslagen (1987:619) tar det
övertagande bankaktiebolaget över den överlåtande sparbankens rätt att
dra av underskott enligt detta kapitel.

Vid sådana ombildningar av svenska ekonomiska föreningar till aktie-
bolag som avses i 42 kap. 20 § tar det aktiebolag vars aktier skiftas ut
över den ekonomiska föreningens rätt att dra av underskott enligt detta
kapitel.

Begränsningar efter överlåtelser av aktier i statliga banker m.m.

22 § Om staten överlåter aktier eller andelar i ett sådant kreditinstitut som
kunnat få stöd enligt 3 § den upphävda lagen (1993:765) om statligt stöd
till banker och andra kreditinstitut och som staten äger samtliga aktier
eller andelar i, skall underskott som uppkommit hos kreditinstitutet före
det beskattningsår då överlåtelsen skedde inte dras av.

173

Hänvisningar

23 § I 14 kap. 20 och 21 §§ finns bestämmelser om avdrag för underskott
när ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överlåter sin verksamhet
eller sina tillgångar till staten, en kommun eller till ett bolag som helt
eller till övervägande del innehas direkt eller indirekt av staten eller en
kommun.

I 37 kap. 20-25 och 27 §§ och 38 kap. 18 § finns bestämmelser om
behandlingen av avdrag för underskott vid kvalificerade fusioner och
fissioner respektive vid verksamhetsavyttringar.

AVD. VI INKOMSTSLAGET KAPITAL

41 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget kapital

Avgränsning

1 § Till inkomstslaget kapital räknas intäkter och kostnader

- på grund av innehav av tillgångar och skulder, och

- i form av vinster eller förluster vid avyttring av tillgångar
(kapitalvinster och kapitalförluster).

Till inkomstslaget kapital räknas inte intäkter och kostnader som
räknas till inkomstslaget näringsverksamhet.

2 § Med kapitalvinst och kapitalförlust avses också

- valutakursvinst och valutakursförlust vid betalning av skulder i ut-
ländsk valuta, och

- vinst och förlust på grund av förpliktelser enligt terminer och köp-
eller säljoptioner och liknande avtal.

3 § Som kapitalvinst behandlas också återfört avdrag för kapitalförlust
vid konkurs enligt 44 kap. 31 § tredje stycket.

4 § Till inkomstslaget kapital räknas också

1. återfört avdrag för avsättning till ersättningsfond och särskilt tillägg
i den omfattning som anges i 31 kap. 21 och 22 §§,

2. fördelningsbelopp vid räntefördelning i enlighet med bestämmel-
serna i 42 kap. 9 §,

3. avdrag som motsvarar intäkt av ränteförmån i enlighet med bestäm-
melserna i 42 kap. 11 §,

4. underskott av näringsverksamhet i den utsträckning som följer av

42 kap. 34 §, 45 kap. 28 § och 46 kap. 14 §,

5. underskott av avslutad näringsverksamhet i den utsträckning som
följer av 42 kap. 35 §,

6. återfört uppskovsavdrag och särskilt tillägg enligt 47 kap. 9 och
10 §§, och

7. premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensionsspar-
konton i den utsträckning som följer av 58 kap. 15 §.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

174

5 § Delägares och närståendes avyttring av tillgångar till fåmansföretag
räknas enligt 55 kap. 8 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst.

Utdelningar och kapitalvinster på delägarrätter i företag som är eller
har varit fåmansföretag eller därmed likställt företag räknas enligt
56 kap. 2 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst.

Kapitalvinster på andelar i svenska handelsbolag räknas enligt 50 kap.

8 § i viss utsträckning till inkomstslaget tjänst.

6 § Avyttring av sådana tillgångar som avses i 52 kap. räknas i de fall
som anges i 10 kap. 4 § inte till inkomstslaget kapital utan till inkomst-
slaget tjänst §.

Avskattning

7 § Om det inträffar något som gör att en avyttring av en tillgång hos
samma ägare inte längre skall beskattas i inkomstslaget kapital utan i
inkomstslaget näringsverksamhet (karaktärsbyte), skall tillgången anses
ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet
(avskattning).

Om tillgångens marknadsvärde överstiger dess omkostnadsbelopp
skall den - om den skattskyldige begär det - inte avskattas.

I 14 kap. 7 § finns bestämmelser om vilket anskaffningsvärde tillgång-
en anses ha i inkomstslaget näringsverksamhet.

Privatbostadsfastighet som varit näringsfastighet

8 § Om en näringsfastighet blir privatbostadsfastighet, skall ränteutgifter
som avser fastigheten dras av i inkomstslaget kapital till den del de avser
tid efter övergången. Har sådana räntor betalats före övergången, be-
handlas de som om de betalats omedelbart efter övergången. Motsvaran-
de gäller för ränteinkomster och hyresinkomster.

Första stycket tillämpas också om en näringsbostadsrätt blir privat-
bostadsrätt.

Beskattningstidpunkten

Huvudregler

9 § Inkomster skall tas upp som intäkt det beskattningsår de kan dispo-
neras.

Sådana bankräntor som tillgodoräknas insättaren per den 31 december
anses disponibla den dagen.

10 § Utgifter skall dras av som kostnad det beskattningsår den skattskyl-
dige betalar dem eller på något annat sätt har utgifterna.

Förskottsräntor skall dras av som kostnad det beskattningsår de betalas
bara till den del de avser tid intill utgången av januari månad året efter

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

175

beskattningsåret. Den återstående delen skall dras av som kostnad med
lika belopp varje beskattningsår under resten av den tid som förskotts-
betalningarna avser.

I 42 kap. 35 § finns bestämmelser om när sådana underskott som avses
i 4 § 5 skall dras av.

Kapitalvinster och kapitalförluster

11 § Bestämmelserna i 9 och 10 §§ gäller inte kapitalvinster och kapital-
förluster. För sådana vinster och förluster finns bestämmelser om be-
skattningstidpunkten i 44 kap. 24-29 §§. För utländsk valuta finns be-
stämmelser om beskattningstidpunkten i stället i 54 kap.

Räntekompensation

12 § Räntekompensation som enligt 42 kap. 8 § behandlas som ränta
skall dras av som kostnad det beskattningsår då räntan enligt skulde-
brevet skall betalas. Om förvärvaren i sin tur avyttrar skuldebrevet innan
räntan skall betalas, skall räntekompensationen dock dras av som kostnad
redan det beskattningsår då denna avyttring skall tas upp som intäkt.

Resultatet

13 § Resultatet skall beräknas genom att intäktspostema minskas med
kostnadsposterna.

Om det uppkommer ett underskott vid beräkningen, tillämpas bestäm-
melserna om skattereduktion i 64 kap. 10 och 12 §§.

42 kap. Vad som skall tas upp och dras av i kapital

1 § Ränteinkomster, utdelningar, inkomster vid uthyrning av privat-
bostäder och alla andra inkomster på grund av innehav av tillgångar samt
kapitalvinster skall tas upp som intäkt, om inte något annat anges i detta
kapitel eller i 8 eller 43 kap.

Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som
kostnad, om inte något annat anges i detta kapitel eller i 9 eller 59 kap.
Ränteutgifter och kapitalförluster skall dras av även om de inte är sådana
utgifter. Begränsat skattskyldiga skall dock inte dra av ränteutgifter som
inte är utgifter för att förvärva eller bibehålla inkomster.

2 § I inkomstslaget kapital tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget
näringsverksamhet om

- utgifter för representation i 16 kap. 2 §,

- mervärdesskatt i 15 kap. 6 § och 16 kap. 17 §, och

- utländsk skatt i 16 kap. 19 och 20 §§.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

176

3 § Bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster finns i
44-54 kap. samt 55 kap. 9 §.

Bestämmelser om värdering av inkomster i annat än pengar finns i
60 kap.

Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton

4 § Utdelning, kapitalvinst och annan avkastning på tillgångar på sådant
pensionssparkonto som avses i 1 kap. 2 § lagen (1993:931) om indivi-
duellt pensionssparande skall inte tas upp. Utgifter och kapitalförluster
som avser tillgångarna skall inte dras av. I lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel finns bestämmelser om avkastningsskatt på
tillgångar på sådana konton.

Ränta på förfallna men inte utbetalda belopp från sådan pensions-
försäkring eller annan försäkring som avses i 9 § andra stycket lagen om
avkastningsskatt på pensionsmedel skall inte heller tas upp.

5 § Premie för pensionsförsäkring och inbetalning på pensionssparkonto
skall dras av i den omfattning som anges i 58 kap.

Förvaltningsutgifter

6 § Förvaltningsutgifter skall dras av bara till den del de sammanlagt
överstiger 1 000 kronor under beskattningsåret.

Belopp som behandlas som ränta

Ersättning när lån återbetalas i förtid

7 § Ersättning som en låntagare betalar till långivaren när ett lån åter-
betalas i förtid behandlas som ränta.

Räntekompensation

8 § Räntekompensation som förvärvaren av ett skuldebrev betalar till
överlåtaren för upplupen men inte förfallen ränta behandlas som ränta.

Första stycket tillämpas också vid förvärv av marknadsnoterade ande-
lar i en svensk värdepappersfond som innehåller bara svenska fordrings-
rätter.

Räntefördelningsbelopp

9 § Fördelningsbelopp som vid räntefördelning skall dras av i inkomst-
slaget näringsverksamhet enligt 33 kap., skall tas upp i inkomstslaget
kapital. Fördelningsbelopp som skall tas upp i inkomstslaget närings-
verksamhet, skall dras av i inkomstslaget kapital.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

177

Hänvisningar

10 § Att tomträttsavgäld behandlas som ränteutgift framgår av 27 §.

Bestämmelser om i vilken utsträckning ersättningar behandlas som
ränta finns när det gäller

- insättningsgaranti i 44 kap. 32 §, och

-ersättningar i form av livränta för avyttrade tillgångar i 44 kap.
33-35 §§.

Ränteförmån

11 § Ett belopp som motsvarar värdet enligt 60 kap. 15-17 §§ av sådan
ränteförmån som skall tas upp i inkomstslaget tjänst skall dras av i
inkomstslaget kapital.

Skattskyldighet för utdelning och ränta

12 § Utdelning och ränta skall tas upp hos den som har rätt till utdelning-
en respektive räntan när den kan disponeras.

Förvärv av rätt till utdelning eller ränta

13 § Om rätt till enbart utdelning förvärvas genom köp, byte eller på lik-
nande sätt, skall utdelningen, minskad med vad den skattskyldige betalat
för rätten, tas upp.

Om betalningen avser rätt till utdelning vid flera tillfällen, skall minsk-
ningen på grund av betalningen fördelas på dessa tillfällen. Fördelningen
skall göras med hänsyn till den tid som rätten avser. Är ett fördelat
belopp vid något tillfälle större än utdelningsintäkten, skall den över-
skjutande delen räknas av från närmast följande utdelning eller utdel-
ningar. Om förvärvet avser rätt till utdelning under obestämd tid, skall
minskningen fördelas på tio år, om det inte finns särskilda skäl till en
annan fördelning.

Om den förvärvade rätten överlåts vidare, skall ersättningen, minskad
med vad som betalats vid förvärvet, tas upp.

Denna paragraf tillämpas också vid förvärv av rätt till enbart ränta.

Vissa utdelningar och utskiftningar

Återbäring

14 § Utdelning från ett aktiebolag eller en ekonomisk förening i förhål-
lande till inköp, försäljningar eller efter liknande grunder (återbäring)
skall inte tas upp till den del den bara innebär att den skattskyldiges
levnadskostnader minskar.

Vinstandelslån

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

178

15 § Utnyttjandet av en företrädesrätt att teckna ett sådant vinstandelslån
som avses i 24 kap. 5 § skall inte medföra att värdet av rätten tas upp, om
den som utnyttjar rätten fått den på grund av sitt innehav av aktier eller
andelar i det låntagande företaget.

Utdelning av andelar i dotterbolag

16 § Utdelningar från svenska aktiebolag i form av andelar i ett dotter-
bolag skall inte tas upp om samtliga följande villkor är uppfyllda:

1. Utdelningen skall lämnas i förhållande till innehavda aktier i moder-
bolaget.

2. Aktierna i moderbolaget skall vara marknadsnoterade.

3. Samtliga moderbolagets andelar i dotterbolaget skall delas ut.

4. Efter utdelningen får andelar i dotterbolaget inte innehas av något
företag som tillhör samma koncern som moderföretaget.

5. Dotterbolaget skall vara ett svenskt aktiebolag eller ett utländskt
bolag.

6. Dotterbolagets verksamhet skall till huvudsaklig del bestå av rörelse
eller, direkt eller indirekt, innehav av andelar i sådana företag som till
huvudsaklig del bedriver rörelse och i vilka dotterbolaget, direkt eller
indirekt, innehar andelar med ett sammanlagt röstetal som motsvarar mer
än hälften av röstetalet för samtliga andelar i företaget.

Denna paragraf gäller även om mottagaren av utdelningen inte äger
aktierna i det utdelande bolaget.

I 48 kap. 8 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften på andelarna
i moderbolaget och dotterbolaget.

Nedsättning av aktiekapitalet m.m.

17 § Som utdelning behandlas utbetalningar till aktieägarna i samband
med att ett svenskt aktiebolag sätter ned

1. aktiekapitalet genom minskning av aktiernas nominella belopp,

2. reservfonden, eller

3. överkursfonden.

Utbetalningar från en utländsk juridisk person vid ett förfarande som
motsvarar något av dem som nämns i första stycket skall också behandlas
som utdelning.

Utskiftning från ideella föreningar

18 § Vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en ideell
förening i samband med att föreningen upplöses eller när medlemmen
utträder ur föreningen eller i liknande fall behandlas som utdelning.

Utskiftning från ekonomiska föreningar

19 § Vad som, utöver inbetald insats, skiftas ut till en medlem i en
svensk ekonomisk förening i samband med att föreningen upplöses

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

179

behandlas som utdelning, om det inte framgår något annat av 20 eller
21 §•

Vid tillämpning av 20 och 21 §§ gäller inte undantaget för inbetald
insats.

20 § Vid ombildning av en svensk ekonomisk förening till ett aktiebolag
behandlas bara vad medlemmen far i annat än aktier i ett svenskt aktie-
bolag som utdelning, om

1. den utskiftande föreningen inte är ett sådant fåmansföretag som
avses i 56 kap. 4 §,

2. föreningen äger samtliga aktier i bolaget,

3. samtliga aktier i bolaget skiftas ut, och

4. värdet av vad medlemmarna får utöver aktierna inte överstiger fem
procent av aktiernas nominella värde.

21 § Vid sådana fusioner som avses i 12 kap. 1 och 3 §§ lagen
(1987:667) om ekonomiska föreningar samt 10 kap. 1 och 2 §§ lagen
(1995:1570) om medlemsbanker behandlas vad medlemmen får i annat
än andelar i den övertagande föreningen som utdelning.

Utdelning från delägarbeskattade utländska juridiska personer

22 § Utdelning från utländska juridiska personer skall inte tas upp till den
del delägaren har beskattats för sin del av den utländska juridiska perso-
nens inkomst enligt 6 kap. 12 och 13 §§.

Utdelning och utskiftning från utländska dödsbon

23 § Vad som delas eller skiftas ut till obegränsat skattskyldiga av
inkomst i ett dödsbo efter någon som inte var obegränsat skattskyldig vid
dödsfallet, skall tas upp. Detta gäller dock inte till den del dödsboet är
skattskyldigt i Sverige för inkomsten.

Skattetillgodohavanden

24 § Utbetalning genom en utländsk stats försorg inom ramen för ett
system för nedsättning av skatten på utdelad bolagsvinst
(skattetillgodohavande) behandlas som utdelning.

Skattetillgodohavanden skall tas upp som intäkt samma beskattningsår
som den utdelning på vilken skattetillgodohavandet är grundat.

Lotterier

25 § Vinst i ett utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska
premieobligationer skall tas upp om vinsten överstiger 100 kronor.

Utgifter för att delta i svenska och utländska lotterier skall inte dras av.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

180

Bostäder

Statliga räntebidrag

26 § Statligt räntebidrag för bostadsändamål skall tas upp. Återbetalas
bidraget, skall det återbetalade beloppet dras av.

Tomträttsavgälder

27 § Tomträttsavgälder behandlas som ränteutgifter.

Utdelning från privatbostadsföretag

28 § Bostadsförmån eller annan förmån av fastighet som den skattskyl-
dige far i egenskap av delägare i ett privatbostadsföretag skall inte tas
upp. Annan utdelning från ett sådant företag skall tas upp till den del den
överstiger andra avgifter och inbetalningar till företaget under beskatt-
ningsåret än kapitaltillskott.

Första stycket gäller också förmåner från en motsvarande utländsk
juridisk person.

Vad som avses med kapitaltillskott framgår av 33 §.

Inkomster i samfällighet

29 § Om en privatbostadsfastighet har del i en annan svensk samfallighet
än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket, skall den del av fastig-
hetens andel av samfällighetens inkomster som är avkastning av kapital
och som under beskattningsåret överstiger 300 kronor tas upp.

För fastighetens andel av samfällighetens statliga räntebidrag och
tomträttsavgälder gäller bestämmelserna i 26 och 27 §§.

I fråga om fastighetens andel i samfällighetens kapitalvinster och
kapitalförluster tillämpas vad som skulle ha gällt för fastighetsägaren vid
en avyttring.

Uthyrning m.m.

30 § Ersättningar när en privatbostadsfastighet eller en privatbostad
upplåts samt ersättningar när produkter från sådana fastigheter eller
bostäder avyttras skall tas upp. Detsamma gäller ersättningar när en
bostad som innehas med hyresrätt hyrs ut.

Utgifterna för upplåtelsen eller produkterna skall inte dras av. I stället
skall avdrag göras med 4 000 kronor per år för varje privatbostadsfastig-
het, privatbostad eller hyreslägenhet. Om inkomsten avser upplåtelse,
skall ytterligare avdrag göras hos upplåtaren enligt bestämmelserna i

31 §. Avdraget får inte i något fall vara högre än intäkten.

I fråga om upplåtelse till fåmansföretag, fåmanshandelsbolag eller
arbetsgivare finns särskilda bestämmelser i 32 §.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

181

31 § När en privatbostadsfastighet upplåts, skall ett belopp som mot-
svarar 20 procent av intäkten av upplåtelsen dras av.

När en bostad som innehas med hyresrätt hyrs ut, skall den del av
uthyrarens hyra som avser den uthyrda delen dras av.

När en bostad som innehas med bostadsrätt eller liknande besittnings-
rätt hyrs ut, skall den del av innehavarens avgift eller hyra som avser den
uthyrda delen dras av. I avgiften skall inte räknas in kapitaltillskott som
innehavaren gjort till företaget eller bolaget. Andra inbetalningar skall
räknas in i avgiften bara till den del de överstiger sådan utdelning som
innehavaren har fatt på annat sätt än i forhållande till sina andelar eller
aktier i företaget.

Vad som avses med kapitaltillskott framgår av 33 §.

32 § Vad som sägs om upplåtelse och uthyrning i 30 och 31 §§ gäller inte
när hyresinkomsten enligt 55 kap. 12 § skall tas upp i inkomstslaget
tjänst. Om upplåtelsen eller uthyrningen i annat fall sker till den skatt-
skyldiges eller någon närståendes arbetsgivare, gäller i stället för
bestämmelserna i 30 § andra stycket och 31 § att skäligt avdrag skall
göras för den skattskyldiges utgifter för uthyrningen.

Kapitaltillskott i privatbostadsföretag

33 § Med kapitaltillskott avses inbetalningar på insatser och aktier samt
sådana andra inbetalningar som är avsedda för fondering, exempelvis
genom kapitalavbetalning på skuld eller genom ny-, till- eller ombyggnad
eller liknande förbättring av fastigheten eller genom någon annan stadig-
varande kapitalplacering.

När medel fonderats utan att det framgår vilka medel som använts till
fonderingen, anses i första hand andra medel använda än

1. de inbetalningar som medlemmarna eller delägarna gjort under
beskattningsåret, och

2. sådana hyror som betalats in under beskattningsåret för lägenheter
som varit uthyrda till andra än medlemmar och delägare i denna deras
egenskap.

Om de fonderade medlen överstiger sådana medel som enligt bestäm-
melserna i andra stycket skall anses använda i första hand, gäller följan-
de. Som kapitaltillskott anses så stor del av det överskjutande beloppet
som avser sådana inbetalningar som gjorts för lägenheter som är upplåtna
med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt i förhållande till vad som
sammanlagt betalats in till föreningen eller bolaget under beskatt-
ningsåret i form av sådana inbetalningar och hyror.

Avdrag för underskott av näringsverksamhet

Underskott av andelshus

34 § Underskott av näringsverksamhet får dras av med 70 procent till den
del

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

182

1. underskottet avser en sådan bostad i ett andelshus som skulle ha
varit den skattskyldiges privatbostad om han innehaft den med bostads-
rätt, och

2. underskottet inte dras av enligt 45 kap. 28 §, 46 kap. 14 § eller
61 kap. 2-4 §§.

I fråga om avdraget tillämpas även bestämmelserna om begränsningar
vid konkurs och ackord i 40 kap. 2 och 3 §§.

Underskott av avslutad näringsverksamhet

35 § Underskott av näringsverksamhet det beskattningsår då en enskild
näringsidkare upphör att bedriva näringsverksamheten skall dras av med
70 procent. Detta gäller dock inte till den del underskottet dragits av en-
ligt 45 kap. 28 §, 46 kap. 14 § eller 61 kap. 2-4 §§ eller legat till grund
för avdrag enligt 34 §. Till den del underskottet beror på att tillgångar
eller tjänster har tagits ut ur verksamheten utan att det skett någon uttags-
beskattning, skall avdrag dock inte göras. Underskott av självständigt
bedriven näringsverksamhet utomlands skall inte dras av.

Underskottet skall dras av det följande beskattningsåret eller, om den
skattskyldige begär det, fördelas på det året och de två därefterföljande
beskattningsåren.

Bestämmelserna om begränsningar vid konkurs, ackord och skuldsane-
ring i 40 kap. 2 och 3 §§ tillämpas också på sådant underskott.

43 kap. Utdelning och kapitalvinst på aktier i onoterade foretag

Tillämpningsområdet

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att utdelningar och kapital-
vinster på andelar i viss utsträckning inte skall tas upp.

Bestämmelserna gäller utdelningar och kapitalvinster på

- aktier i svenska bolag,

- andelar i svenska ekonomiska föreningar som inte är kooperativa,
och

- andelar i utländska juridiska personer om inkomstbeskattningen av
den utländska juridiska personen är jämförlig med inkomstbeskattningen
enligt denna lag av ett svenskt företag med motsvarande inkomster.

2 § Bestämmelserna tillämpas inte på utdelning från ett företag, om

1. företaget är marknadsnoterat,

2. företaget under det räkenskapsår som beslutet om utdelning avser
eller under något av de fyra föregående räkenskapsåren, direkt eller ge-
nom dotterföretag, ägt aktier med en röst- eller kapitalandel på 25 pro-
cent eller mer i ett svenskt marknadsnoterat aktiebolag eller en mark-
nadsnoterad utländsk juridisk person,

3. företaget, om det är ett förvaltningsföretag, under det räkenskapsår
som beslutet om utdelning avser, direkt eller genom ett annat förvalt-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

183

ningsföretag, ägt någon andel i ett svenskt marknadsnoterat aktiebolag
eller en marknadsnoterad utländsk juridisk person, eller

4. företaget är ett privatbostadsföretag.

Ett företag anses marknadsnoterat om någon andel i företaget är mark-
nadsnoterad. I fråga om marknadsnoterade företag finns bestämmelser i 9
och 10 §§.

Utdelning

3 § Utdelning skall tas upp till den del den överstiger ett lättnadsbelopp.
Detta är summan av

1. underlaget för lättnadsbelopp multiplicerat med 70 procent av
statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret, och

2. sparat lättnadsutrymme.

4 § Underlaget för lättnadsbelopp är summan av

1. det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen hade av-
yttrats vid tidpunkten för utdelningen,

2. sparat lättnadsutrymme, och

3. löneunderlag enligt 12-16 §§.

I 17 och 18 §§ finns bestämmelser om att omkostnadsbeloppet för en
andel i vissa fall beräknas efter uppräkning eller på grundval av ett kapi-
talunderlag.

När det gäller kvalificerade andelar tillämpas också de begränsningar
som följer av 15 och 16 §§.

5 § Det beskattningsår en andel förvärvas skall inte något lättnadsbelopp
beräknas för förvärvaren om bolaget tidigare under året lämnat utdelning.

Sparat lättnadsutrymme

6 § Om utdelningen understiger lättnadsbeloppet, skall skillnaden (sparat
lättnadsutrymme) föras vidare till nästa beskattningsår.

Lämnar företaget inte någon utdelning, skall hela lättnadsbeloppet, be-
räknat vid beskattningsårets utgång, föras vidare till nästa beskattningsår.
Vid prövning av om förutsättningarna i 2 § första stycket är uppfyllda
skall, i stället för vad som sägs där om räkenskapsår som beslutet om
utdelningen avser, gälla det räkenskapsår som har avslutats närmast före
ingången av den skattskyldiges beskattningsår.

7 § Om en andel övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva,
bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över den tidigare ägarens
sparade lättnadsutrymme.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

184

Kapitalvinst

8 § Av en kapitalvinst på en aktie skall bara ett belopp som överstiger det
sparade lättnadsutrymmet tas upp som intäkt.

Tioårsperioden efter en marknadsnotering

9 § Om ett foretag marknadsnoteras tillämpas 1-8 §§, utom 2 § första
stycket 1, på utdelning och kapitalvinst på andelar i företaget till och med
det tionde kalenderåret efter det år företaget noterades. Sparat lättnads-
utrymme vid utgången av det tionde året skall läggas till anskaffnings-
utgiften för andelen.

Första stycket gäller bara

1. andelar som getts ut före tidpunkten för noteringen eller den tidigare
tidpunkt då företaget inför en marknadsintroduktion offentligt eller på
något annat sätt riktat en inbjudan till en vidare krets att förvärva andelar
i företaget och som inte därefter har övergått till en ny ägare genom köp,
byte eller på liknande sätt, och

2. andelar som förvärvats med stöd av andelar som avses i 1 och inte
efter förvärvet har övergått till en ny ägare genom köp, byte eller på lik-
nande sätt.

10 § Bestämmelserna i 9 § första stycket gäller inte i fråga om andelar i

1. investmentföretag,

2. företag som någon gång under de senaste fem åren före tidpunkten
för marknadsnoteringen tidigare varit marknadsnoterat, eller

3. företag som någon gång under de senaste fem åren före tidpunkten
för marknadsnoteringen varit dotterföretag till ett marknadsnoterat före-
tag.

Andelsbyten

11 § Bestämmelser om beräkningen av lättnadsbeloppet på mottagna an-
delar vid andelsbyten finns i 49 kap. 32 §.

Löneunderlag

12 § Löneunderlaget skall beräknas på grundval av ersättning som ingår i
underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691)
om socialavgifter eller 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster och som under året före beskattningsåret har
lämnats till arbetstagarna i företaget och i dess dotterföretag.

Om ersättningen avser arbetstagare i ett dotterföretag som inte är
helägt, skall så stor del av ersättningen räknas med som motsvarar mo-
derföretagets andel av antalet aktier i dotterföretaget.

13 § Vid beräkningen av löneunderlaget skall följande ersättningar inte
räknas med:

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

185

1. ersättningar som täcks av statliga bidrag för lönekostnader,

2. ersättningar till arbetstagare som har delägarrätter som getts ut av
företaget eller av ett annat företag inom samma koncern om 56 kap. skall
tillämpas på utdelning, ränta eller kapitalvinst på rätterna.

14 § Löneunderlaget är den del av den sammanlagda ersättningen som
överstiger ett belopp som motsvarar tio gånger det prisbasbelopp enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde året före
beskattningssåret. Löneunderlaget fördelas med lika belopp på andelar i
företaget.

15 § Om andelsägaren året före beskattningsåret varit verksam i betydan-
de omfattning i företaget eller i dess dotterföretag, skall löneunderlag
beräknas bara om aktieägaren för nämnda år har fatt ersättning från fö-
retagen som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 §
lagen (1981:691) om socialavgifter eller 1 § lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsinkomster med belopp som sammanlagt
inte understiger det lägsta av

- 120 procent av den högsta löneunderlagsgrundande ersättningen
samma år till en arbetstagare, och

- tio prisbasbelopp för året före beskattningsåret.

16 § För en andelsägare som avses i 15 § far löneunderlaget inte översti-
ga ett belopp som motsvarar 50 gånger den ersättning som andelsägaren
för året före beskattningsåret fatt från företaget eller dess dotterföretag
och som ingår i underlaget för beräkning av avgifter enligt 2 kap. 3 §
lagen (1981:691) om socialavgifter eller 1 § lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Begränsningen gäller för an-
delsägarens sammanlagda innehav av andelar i företaget.

Andelar förvärvade före år 1990

17 § När det gäller andelar som har förvärvats före år 1990 skall vid be-
räkning av omkostnadsbeloppet enligt 4 § anskaffningsutgifterna räknas
upp med hänsyn till förändringarna i det allmänna prisläget från och med
förvärvsåret, dock tidigast från och med år 1970, till år 1990. Motsvaran-
de gäller för ovillkorliga kapitaltillskott som gjorts före år 1990.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte om omkostnadsbeloppet
beräknas med tillämpning av 18 §.

Andelar förvärvade före år 1992

Beräkning av omkostnadsbeloppet

18 § När det gäller andelar som har förvärvats före år 1992 får vid beräk-
ning av omkostnadsbeloppet enligt 4 § första stycket 1 som anskaff-
ningsutgift tas upp det justerade kapitalunderlaget i företaget enligt 19-
27 §§ fördelat med lika belopp på andelarna i företaget. Hänsyn skall inte

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

186

tas till ovillkorliga kapitaltillskott som gjorts före utgången av det be-
skattningsår som avses i 19 §.

Som förutsättning för tillämpning av första stycket gäller att denna be-
räkning används för samtliga andelar i företaget som andelsägaren för-
värvat före år 1992.

Vad som sägs i första stycket gäller inte i fråga om andelar i utländska
juridiska personer.

Beräkning av kapitalunderlaget

19 § Kapitalunderlaget är skillnaden mellan värdet på tillgångarna och
skulderna i företaget vid utgången av det beskattningsår för vilket taxe-
ring skedde år 1993. Om företaget inte taxerades då, är kapitalunderlaget
i stället motsvarande skillnad det beskattningsår för vilket taxering sked-
de år 1992.

20 § Som skuld räknas 28 procent av

1. en avsättning till skatteutjämningsreserv enligt den upphävda lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv,

2. sådant uppskovsbelopp som avses i den upphävda lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver till den del det vid beskatt-
ningsårets utgång inte hade återförts, och

3. avsättningar till ersättningsfonder och liknande fonder.

Som skuld räknas också skuldreserveringar till den del avdrag gjordes
vid beskattningen.

21 § Andelar i andra svenska dotterföretag än handelsbolag skall tas upp
till ett värde som motsvarar kapitalunderlaget i dotterföretaget. Om dot-
terföretaget inte var helägt, skall så stor del av detta värde tas upp som
motsvarar moderföretagets andel av antalet andelar i dotterföretaget.

22 § Vid värdering av andra tillgångar än som avses i 21 § skall

1. lagertillgångar samt pågående arbeten, kundfordringar och liknande
tillgångar tas upp till det skattemässiga värdet,

2. inventarier tas upp till det skattemässiga värdet,

3. fastigheter som var kapitaltillgångar tas upp till anskaffningsutgiften
för mark, byggnader och markanläggningar, ökad med förbättringsutgif-
ter och minskad med gjorda värdeminskningsavdrag,

4. delägarrätter som var kapitaltillgångar tas upp till omkostnadsbelop-
pet vid en avyttring,

5. fordringar i utländsk valuta tas upp till det värde som gällde vid be-
skattningen,

6. andelar i handelsbolag tas upp till den justerade anskaffningsutgiften
enligt 50 kap., och

7. andra tillgångar tas upp till det skattemässiga värdet.

Vad som sägs om värdeminskningsavdrag gäller också liknande av-
drag såsom skogsavdrag och avdrag för substansminskning samt sådana
belopp med vilka ersättningsfonder och liknande fonder tagits i anspråk.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

187

23 § Fastigheter i Sverige som var kapitaltillgångar och som har förvär-
vats före utgången av år 1990 far i stället anses förvärvade den 1 januari
1991. I sådant fall skall hänsyn inte tas till utgifter och avdrag före år
1991, utöver vad som anges i andra stycket.

Vid tillämpning av första stycket skall anskaffningsutgiften anses mot-
svara den i det följande angivna delen av fastighetens taxeringsvärde för
år 1991 minskad med värdeminskningsavdrag vid 1982-1991 års taxe-
ringar, i den mån avdraget per år uppgått till minst 10 procent av denna
del av taxeringsvärdet. Den del av taxeringsvärdet som skall användas är
för

1. småhusenheter 70 procent,

2. hyreshusenheter 60 procent,

3. industrienheter 75 procent, och

4. lantbruksenheter 100 procent.

Om marknadsvärdet på byggnader, mark och markanläggningar som
anses förvärvade den 1 januari 1991 vid beskattningsårets utgång under-
steg 75 procent av anskaffningsutgiften enligt andra stycket, skall detta
värde justeras i skälig mån.

Justering av kapitalunderlaget

24 § Om företaget gjorde avsättning till skatteutjämningsreserv vid 1994
års taxering, far 28 procent av det belopp som enligt lagen (1993:1540)
om återföring av skatteutjämningsreserv minst skall återföras vid 1995—
2002 års taxeringar tas upp som skuld i stället för vad som anges i 20 §
första stycket 1. Om avdraget för avsättning är lägre än det avdrag som
avses i nämnda bestämmelse, skall kapitalunderlaget minskas med 28
procent av skillnaden.

25 § Kapitalunderlaget skall minskas med vinstutdelning som lämnats för
det räkenskapsår för vilket taxering skedde år 1993 eller, om företaget
inte taxerades då, det räkenskapsår för vilket taxering skedde år 1992.

26 § Vinstutdelning som lämnas för senare räkenskapsår än som avses i
25 § skall minska kapitalunderlaget till den del utdelat belopp överstiger
nettovinsten enligt fastställd balansräkning, eller i förekommande fall,
fastställd koncembalansräkning.

Kapitalunderlaget i ett aktiebolag skall minskas med belopp som mot-
svarar utbetalningar från bolaget som gjorts i samband med nedsättning
av aktiekapitalet eller reservfonden, om utbetalningen skett efter utgång-
en av det räkenskapsår då underlaget beräknades.

Kapitalunderlaget i en ekonomisk förening skall minskas med belopp
som motsvarar utbetalningar enligt 10 kap. 1 § lagen (1987:667) om eko-
nomiska föreningar vid nedsättning av medlemsinsatsemas belopp eller

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

188

enligt 4 kap. 3 § samma lag vid återbetalning av överskjutande medlems-
insatser. Detta gäller bara om utbetalningen skett efter utgången av det
räkenskapsår då underlaget beräknades.

27 § När kapitalunderlaget justeras på grund av utdelningar och andra
utbetalningar som avses i 26 §, tillämpas det nya kapitalunderlaget för
utdelningar som görs och kapitalvinster som uppkommer efter den utbe-
talning som medfört justeringen.

AVD. VII KAPITALVINSTER OCH
KAPITALFÖRLUSTER

44 kap. Grundläggande bestämmelser om kapitalvinster och
kapitalförluster

1 § I detta kapitel finns de grundläggande bestämmelserna om kapital-
vinster och kapitalförluster. De gäller, om inte annat anges, alla slag av
tillgångar och förpliktelser.

Särskilda bestämmelser for olika slag av tillgångar och förpliktelser
finns i 45-53 kap.

I 54 kap. finns bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster vid
betalning av skulder i utländsk valuta som gäller bara i inkomstslaget
kapital.

I 25 kap. finns bestämmelser om kapitalvinster och kapitalförluster
som gäller bara i inkomstslaget näringsverksamhet.

2 § Vad som sägs om kapitalvinster i detta kapitel samt i 45, 46, 48, 50
och 52 kap. gäller på motsvarande sätt for kapitalförluster.

Vad som avses med avyttring

3 § Med avyttring av tillgångar avses försäljning, byte och liknande
överlåtelse av tillgångar.

Fordringar, optioner och terminer

4 § Som avyttring anses också att

1. innehavaren av en fordran far betalt for denna,

2. innehavaren av en option får betalt for att motpartens förpliktelse
skall upphöra,

3. innehavaren av en option far betalt utan att de underliggande till-
gångarna överlåts när optionen löper ut,

4. tiden för utnyttjande av en option löper ut utan att optionen ut-
nyttjas,

5. ena parten i ett terminsavtal far betalt for att motpartens förpliktelse
skall upphöra, eller

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

189

6. ena parten i ett terminsavtal far betalt utan att de underliggande till-
gångarna överlåts vid sluttidpunkten.

De bestämmelser i första stycket som gäller optioner och terminsavtal
gäller också liknande avtal.

Utträde ur ekonomisk förening

5 § En medlem som utträder ur en ekonomisk förening anses ha avyttrat
andelen.

Upplösning av värdepappersfond

6 § Om en svensk värdepappersfond upplöses, anses varje andelsägare ha
avyttrat sin andel.

Likvidation

7 § Ett värdepapper anses avyttrat om det företag som gett ut det träder i
likvidation.

Vid sådan ombildning av en svensk ekonomisk förening till aktiebolag
som avses i 42 kap. 20 § anses andelen i föreningen inte ha avyttrats på
grund av föreningens upplösning.

Konkurs, fusion och fission

8 § Ett värdepapper anses avyttrat om det företag som gett ut det

1. försätts i konkurs, om det är ett svenskt aktiebolag eller en svensk
ekonomisk förening,

2. upplöses genom konkurs, om det är ett annat företag än ett sådant
som anges under 1, eller

3. upplöses genom fusion eller fission.

Bestämmelsen i första stycket 3 gäller inte värdepapper som innehas
av det övertagande företaget eller de övertagande företagen.

Utlåning för blankning

9 § Som avyttring anses inte att delägarrätter eller fordringsrätter lånas ut
för blankning.

Vad som avses med blankning framgår av 26 §.

Utnyttjande av rätt att förvärva tillgångar

10 § Om en teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teckning av vinst-
andelslån, termin, option, ett konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt
vinstandelsbevis utnyttjas för att förvärva aktier eller andra tillgångar,
anses detta inte som avyttring av det utnyttjade värdepapperet.

I 18 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften för de förvärvade
tillgångarna.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

190

Vad som avses med terminer och optioner

11 § Med termin avses ett avtal, lämpat för allmän omsättning, om för-
värv av aktier, obligationer eller andra tillgångar vid en viss framtida
tidpunkt och till ett bestämt pris eller om betalning vars storlek beror på
värdet av de underliggande tillgångarna, aktieindex eller liknande.

12 § Med option avses en rättighet för innehavaren att förvärva eller
avyttra aktier, obligationer eller andra tillgångar till ett bestämt pris eller
att få betalning vars storlek beror på värdet av de underliggande tillgång-
arna, aktieindex eller liknande.

Beräkningen

13 § Kapitalvinsten skall beräknas som skillnaden mellan å ena sidan
ersättningen för den avyttrade tillgången eller för förpliktelsen minskad
med utgifterna för avyttringen och å andra sidan omkostnadsbeloppet.

Med omkostnadsbelopp avses utgifter för anskaffning (anskaffnings-
utgifter) ökade med utgifter för förbättring (förbättringsutgifter).

Förpliktelser

14 § I fråga om förpliktelser anses den betalning som utfärdaren erhåller
när förpliktelsen uppkommer som ersättning. Vad utfardaren ger ut för
att förpliktelsen skall upphöra anses som anskaffningsutgift.

Att betalningen i vissa fall i stället ingår i kapitalvinstberäkningen för
den underliggande tillgången framgår av 29 §.

Betalningar i utländsk valuta

15 § Om ersättning för avyttrade tillgångar erhålls i utländsk valuta som
växlas till svenska kronor inom trettio dagar från avyttringen, skall
kursen på växlingsdagen användas för beräkningen av värdet på ersätt-
ningen.

Utgifter som täckts genom bidrag från stat eller kommun

16 § I omkostnadsbeloppet skall inte räknas in utgifter som täckts genom
sådant näringsbidrag som avses i 29 kap. 2 eller 3 §§ eller genom annat
statligt eller kommunalt bidrag.

Tillgångar som avyttras på grund av att en sälj option utnyttjas

17 § Till anskaffningsutgiften för tillgångar som innehavaren av en sälj-
option avyttrar genom att utnyttja optionen skall läggas vad han betalat
för optionen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

191

Tillgångar som förvärvas genom att ett värdepapper utnyttjas

18 § Anskaffningsutgiften for en tillgång som den skattskyldige för-
värvar genom att utnyttja en teckningsrätt, delrätt, företrädesrätt till teck-
ning av vinstandelslån, termin, option, ett konvertibelt skuldebrev eller
konvertibelt vinstandelsbevis är summan av det omkostnadsbelopp som
skulle ha använts om det utnyttjade värdepapperet hade avyttrats vid tid-
punkten för utnyttjandet och annan ersättning.

Tillgångar som förvärvas genom arv, gåva m.m.

19 § Om en tillgång förvärvas genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller liknande förvärv, inträder förvärvaren i den tidigare ägarens skatte-
mässiga situation.

I fråga om delägarrätter, fordringsrätter och sådana tillgångar som
avses i 52 kap. skall som anskaffningsutgift räknas ett belopp som mot-
svarar det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om den tidigare
ägaren i stället hade avyttrat tillgångarna på dagen för äganderätts-
övergången.

20 § En tillgång som förvärvas genom arv, testamente eller bodelning på
grund av makes död och som varit lagertillgång hos den döde men inte
kommer att vara det hos förvärvaren anses, i stället för vad som anges i
19 §, förvärvad för det skattemässiga värdet.

Kapitalförluster

21 § Kapitalförluster skall dras av bara om de är verkliga och definitiva.

22 § Kapitalförluster som beror på att tillgångar avyttras mot en ersätt-
ning som understiger deras marknadsvärde, skall dras av bara om det
framgår av omständigheterna att säljaren inte hade för avsikt att öka
köparens förmögenhet.

23 § Om den skattskyldige eller någon närstående till honom på grund av
avyttringen, direkt eller indirekt, får en rättighet eller en förmån som -
trots att den av särskilda skäl inte skall räknas in i ersättningen vid kapi-
talvinstberäkningen - ändå får antas ha ett värde, skall en kapitalförlust
minskas med ett belopp som motsvarar detta värde.

Beskattningstidpunkten

24 § Kapitalvinster skall tas upp som intäkt det beskattningsår som till-
gången avyttras.

Det finns bestämmelser om

- uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid koncemintema aktie-
avyttringar i 25 kap. 6-24 §§,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

192

- att kapitalförluster skall dras av vid ett senare tillfälle vid avyttringar Prop. 1999/2000:2

mellan närstående företag i 25 kap. 25-29 §§, och Bilaga 3

- uppskov med beskattningen vid aktiebyten i 49 kap.

Tillkommande köpeskilling

25 § Om kapitalvinstens storlek beror på någon händelse i framtiden och
därför inte kan fastställas det år tillgången avyttras, skall tillkommande
belopp tas upp som intäkt det eller de år beloppets storlek kan beräknas.
Inkomstberäkningen skall då ske med utgångspunkt i förhållandena vid
avyttringen och med tillämpning av de beräkningsregler som gällde vid
denna tidpunkt.

Blankning

26 § Kapitalvinst på grund av att en lånad delägarrätt avyttras
(blankningsaffar) skall tas upp som intäkt det beskattningsår en delägar-
rätt förvärvas och återställs till långivaren, dock senast året efter det
beskattningsår den lånade delägarrätten avyttrades. Detta gäller dock inte
om den skattskyldige vid avyttringen ägde delägarrätter av samma slag
som den lånade.

Vad som sägs om delägarrätter gäller också fordringsrätter.

Terminer

27 § Kapitalvinster på grund av en termin skall tas upp som intäkt det år
avtalet fullföljs eller annars upphör att gälla.

Optioner

28 § Utfardarens kapitalvinst på grund av en köp- eller sälj option som är
lämpad för allmän omsättning och som löper på högst ett år skall tas upp
som intäkt det beskattningsår han befrias från sina förpliktelser.

I fråga om andra köp- eller säljoptioner skall utfardarens kapitalvinst
för utfärdandet tas upp som intäkt det beskattningsår den utfärdas och
utfardarens kapitalförlust for upphörandet dras av som kostnad det
beskattningsår den upphör. Om förpliktelsen upphör samma beskatt-
ningsår som den utfärdas, skall det göras en gemensam kapitalvinst-
beräkning.

29 § Om utfärdaren på grund av en köpoption som är lämpad for allmän
omsättning och som löper på högst ett år avyttrar den underliggande till-
gången, skall ersättningen for denna ökas med premien. Om utfardaren i
stället förvärvar en tillgång på grund av en sådan säljoption, skall premi-
en räknas av från anskaffningsutgiften for den förvärvade tillgången, om
denna i sin tur avyttras samma beskattningsår som premien skall tas upp
till beskattning.

193

7 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

Om utfärdaren på grund av en köp- eller sälj option som är lämpad för
allmän omsättning och som löper på längre tid än ett år under samma
beskattningsår som optionen utfärdas avyttrar den underliggande till-
gången eller avyttrar en tillgång som han förvärvat på grund av optionen,
skall premien räknas av från anskaffningsutgiften för den avyttrade till-
gången.

Värdepapper som ansetts avyttrade på grund av likvidation eller
konkurs

Likvidation

30 § Om ett värdepapper enligt bestämmelserna i 7 § har ansetts avyttrat
på grund av att det företag som gett ut det trätt i likvidation och värde-
papperet därefter faktiskt avyttras, är omkostnadsbeloppet vad som åter-
står av omkostnadsbeloppet vid den faktiska avyttringen.

Upphör likvidationen, anses anskaffningsutgiften därefter uppgå till
vad som återstår av omkostnadsbeloppet när likvidationen upphör.

Konkurs

31 § Om ett värdepapper enligt bestämmelserna i 8 § har ansetts avyttrat
på grund av att det svenska aktiebolag eller den svenska ekonomiska fö-
rening som gett ut det försatts i konkurs och värdepapperet därefter fak-
tiskt avyttras, är omkostnadsbeloppet noll.

Om ackord träffas eller utdelning i konkursen erhålls, skall ersätt-
ningen tas upp som kapitalvinst till den del den inte överstiger avdraget
för kapitalförlust när värdepapperet ansågs avyttrat. Om avdrag gjordes
bara för viss del av kapitalförlusten, skall en motsvarande del av ersätt-
ningen tas upp som kapitalvinst.

Om beslutet om konkurs upphävs eller om konkursen avslutas med
överskott, skall avdraget återföras. Anskaffningsutgiften anses därefter
vara omkostnadsbeloppet när värdepapperet ansågs avyttrat. Vad som
sagts nu gäller inte till den del avdraget räknats av mot erhållen ersätt-
ning enligt andra stycket.

Ersättningar på grund av insättningsgaranti

32 § Ersättning som betalas ut av Insättningsgarantinämnden enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti anses utbetald av det institut där
insättningen gjorts. Ersättningen anses i första hand som ersättning för
insatt kapitalbelopp. Till den del ersättningen avser upplupen ränta anses
den som ränteinkomst.

Vid återbetalning av ersättning enligt 18 § lagen om insättningsgaranti
likställs den del av det återbetalade beloppet som inte avser ersättning för
det insatta kapitalbeloppet med ränteutgift.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

194

Ersättningar i form av livränta

33 § När tillgångar avyttras mot ersättning i form av en livsvarig livränta
anses en del av den som ersättning vid kapitalvinstberäkningen och en
del som ränta. Hur beräkningen skall göras framgår av 34 och 35 §§.

Ersättningen vid kapitalvinstberäkningen

34 § Om en tillgång avyttras mot ersättning i form av en livsvarig liv-
ränta, räknas som ersättning det kapitaliserade värde av livräntan som
framkommer med tillämpning av tabell III till lagen (1941:416) om arvs-
skatt och gåvoskatt. Är livräntan beroende av flera personers liv på så
sätt att den upphör vid den först avlidnes död, bestäms kapitalvärdet med
utgångspunkt i hur gammal den äldste är. Om livräntan upphör vid den
sist avlidnes död, bestäms värdet efter den yngstes ålder.

Ersättningen beräknas med tillämpning av tabell II till lagen om arvs-
skatt och gåvoskatt, om överlåtelseavtalet innebär att

1. livräntan skall betalas ut livsvarigt, dock högst ett visst antal år, och
en sådan beräkning resulterar i att ersättningen blir lägre än enligt första
stycket, eller

2. livräntan skall betalas ut livsvarigt, dock minst ett visst antal år, om
en sådan beräkning resulterar i att ersättningen blir högre än enligt första
stycket.

Om en livsvarig livränta upphör på grund av ett dödsfall inom fem år
från avyttringen skall, i stället för vad som sagts i första och andra
styckena, det sammanlagda livräntebeloppet tas upp som ersättning om
denna därmed blir lägre.

Ränta

35 § Om en tillgång avyttras mot ersättning i form av en livsvarig
livränta, anses så stor del av den årliga ersättningen som ränta som fram-
kommer vid tillämpning av tabellen i 11 kap. 35 §. Är livräntan beroende
av flera personers liv på så sätt att den upphör vid den först avlidnes död,
görs beräkningen med utgångspunkt i hur gammal den äldste är. Om
livräntan upphör vid den sist avlidnes död, görs beräkningen efter den
yngstes ålder. Om den person efter vars ålder beräkningen skall göras dör
och livräntan skall fortsätta att betalas ut under viss tid, tillämpas tabellen
med utgångspunkt i den ålder den avlidne skulle ha uppnått om han hade
levt under beskattningsåret.

Om en tillgång avyttras mot en periodisk ersättning som inte är livs-
varig men som kan likställas med livränta och som utöver ett fast årligt
belopp dessutom omfattar ett tillägg som till sin storlek är beroende av
förändringar i det allmänna prisläget eller liknande förhållande, anses
tillägget som ränta.

Belopp som anses som ränteinkomst för säljaren anses som ränteutgift
för köparen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

195

45 kap. Avyttring av fastigheter

1 § I detta kapitel finns de särskilda bestämmelser om kapitalvinst som
gäller vid avyttring av fastigheter. De grundläggande bestämmelserna
finns i 44 kap.

Bestämmelserna tillämpas även på tomträtter, strömfall och rättigheter
till vattenkraft.

2 § I 47 kap. finns bestämmelser om uppskov med beskattning av kapi-
talvinst för den som avyttrar en privatbostad.

Beräkningsenhet

3 § Kapitalvinsten skall beräknas särskilt för varje avyttrad taxerings-
enhet eller del av taxeringsenhet.

Omfattar en taxeringsenhet både en privatbostadsfastighet och en
näringsfastighet, skall kapitalvinsten beräknas för dem var för sig.

För fastigheter utomlands skall beräkningen göras med utgångspunkt i
en motsvarande indelning av fastigheterna.

4 § Avyttras två eller flera taxeringsenheter och har dessa tidigare under
innehavet helt eller delvis ingått i samma taxeringsenhet, skall beräk-
ningen göras som om de vid avyttringen fortfarande var en enda taxe-
ringsenhet, om den skattskyldige begär det. I fråga om en taxeringsenhet
som bara delvis har ingått i den tidigare taxeringsenheten, gäller detta om
mer än 50 procent av enhetens taxeringsvärde vid avyttringen avser den
del som har ingått i den tidigare taxeringsenheten.

Vid tillämpning av bestämmelserna om allframtidsupplåtelser i 6, 7
och 21 §§ och om delavyttringar i 17-20 och 22 §§, anses som en fastig-
het varje taxeringsenhet eller sådan större enhet som på grund av bestäm-
melserna i första stycket behandlas som en enda taxeringsenhet.

Fastighetsreglering, klyvning och inlösen

5 § Överföring av mark eller andel i samfällighet genom fastighetsreg-
lering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen (1970:988) och uppdelning i
lotter genom klyvning enligt 11 kap. samma lag anses som avyttring av
fastighet bara om överföringen eller uppdelningen sker helt eller delvis
mot kontant ersättning. Är den kontanta ersättningen högst 5 000 kronor,
skall kapitalvinsten inte tas upp.

Bara så stor del av hela kapitalvinsten skall tas upp som den kontanta
ersättningen minskad med 5 000 kronor utgör av den totala ersättningen
for överföringen eller uppdelningen minskad med 5 000 kronor. Det
belopp som tas upp skall dock inte överstiga den kontanta ersättningen
minskad med 5 000 kronor.

Avstående av mark genom inlösen enligt 8 kap. fastighetsbildnings-
lagen anses som avyttring.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

196

Allframtidsupplåtelser

6 § Om en ägare till en fastighet får engångsersättning för allfram-
tidsupplåtelse, anses en så stor del av fastigheten avyttrad som ersätt-
ningen motsvarar av hela fastighetens marknadsvärde vid tiden för det
beslut som ersättningen grundar sig på.

7 § Med engångsersättning för allframtidsupplåtelse avses ersättning på
grund av

- inskränkningar i förfoganderätten till fastigheten enligt miljöbalken
eller motsvarande inskränkningar enligt andra författningar, eller

- upplåtelse av nyttjanderätt till eller servitut i fastigheten för obegrän-
sad tid.

8 § Ersättning på grund av upplåtelse av avverkningsrätt i samband med
en allframtidsupplåtelse skall behandlas som engångsersättning på grund
av allframtidsupplåtelsen, om den skattskyldige begär det. Detsamma
gäller för 60 procent av ersättningen för avyttrade skogsprodukter.

Första stycket gäller dock bara om ersättningen för avverkningsrätten
eller skogsprodukterna skall tas upp till beskattning samma beskatt-
ningsår som engångsersättningen på grund av allframtidsupplåtelsen.

Ersättning for inventarier

9 § Om en del av ersättningen för en avyttrad fastighet avser mark- eller
byggnadsinventarier, skall den inte tas med vid kapitalvinstberäkningen.
Detsamma gäller utgifter för sådana tillgångar.

Omkostnadsbeloppet

Förbättringsutgifter

10 § Som förbättringsutgifter räknas utgifter för

1. förbättring av fastigheten,

2. reparation och underhåll av en privatbostadsfastighet eller ett privat-
bostadsföretags fastighet, om fastigheten på grund av åtgärderna är i bätt-
re skick vid avyttringen än vid förvärvet (förbättrande reparationer),

3. reparation och underhåll i samband med statligt räntebidrag, till den
del de inte kunnat dras av på grund av 19 kap. 24 §, och

4. reparation och underhåll av andelshus som inte kunnat dras av på
grund av 19 kap. 3 §.

11 § Om en fastighet har varit föremål för förbättringsarbeten eller där-
med likställda reparations- eller underhållsarbeten i ägarens byggnadsrö-
relse, skall som utgifter för arbetena räknas det belopp som enligt 27 kap.
8 § tagits upp som intäkt i näringsverksamhet på grund av byggnads-
arbetet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

197

12 § Utgifter för förbättringar som inte har forts upp på värdeminsk-
ningsplan skall räknas som förbättringsutgifter bara för beskattningsår då
de sammanlagt har uppgått till minst 5 000 kronor. Avser sådana utgifter
förbättrande reparationer, skall de tas med bara till den del de hänför sig
till beskattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren
och bara till den del de medfört att fastigheten vid avyttringen är i bättre
skick än vid förvärvet.

Utgifter som har förts upp på avskrivningsplan hänförs normalt till det
år då de förts upp på planen. I andra fall skall utgifterna normalt hänföras
till det år då räkning eller faktura på det utförda arbetet har erhållits.

13 § Som förbättringsutgifter räknas även sådana utgifter för förbättrande
reparationer som

1. skall tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap.
2-7 §§ på grund av avyttringen, eller

2. togs upp i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 8, 9 eller

13 § när fastighet som tidigare varit näringsfastighet blev privatbostads-
fastighet.

Bestämmelserna i 12 § gäller inte för sådana utgifter som avses i första
stycket.

Värdeminskningsavdrag och liknande

14 § Avyttras en näringsfastighet, skall anskaffningsutgiften minskas
med sådana värdeminskningsavdrag m.m. eller del av dessa som på
grund av 26 kap. 5 § inte skall tas upp som intäkt i näringsverksamhet.

Avyttras en privatbostadsfastighet som tidigare har varit närings-
fastighet, skall anskaffningsutgiften minskas med sådana värdeminsk-
ningsavdrag m.m. eller del av dessa som på grund av 26 kap. 5 och 8
eller 9 §§ inte återfördes i näringsverksamhet när fastigheten blev privat-
bostadsfastighet.

Ersättningsfond

15 § Om en byggnad eller en markanläggning på den avyttrade fastig-
heten har skrivits av i samband med att en ersättningsfond tagits i
anspråk gäller följande.

För en näringsfastighet skall anskaffningsutgiften minskas med den del
av det ianspråktagna beloppet som på grund av 26 kap. 4 § inte skall tas
upp som intäkt i näringsverksamhet.

För en privatbostadsfastighet som tidigare har varit näringsfastighet
skall anskaffningsutgiften minskas med den del av det ianspråktagna
beloppet som på grund av 26 kap. 4 och 8 eller 9 §§ inte togs upp som
intäkt i näringsverksamhet när fastigheten blev privatbostadsfastighet.

16 § Av 31 kap. 18 § tredje stycket framgår det att anskaffningsutgiften
skall minskas när en ersättningsfond tas i anspråk för förvärv av mark.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

198

Omkostnadsbeloppet vid delavyttringar

17 § Avyttras en del av en fastighet, skall kapitalvinstberäkningen grun-
das på förhållandena på den avyttrade delen. Frågan om beloppsgränsen
för förbättringsutgifter i 12 § första stycket är uppnådd skall dock avgö-
ras med hänsyn till förhållandena på hela fastigheten.

18 § Om den skattskyldige begär det, skall omkostnadsbeloppet för den
avyttrade delen, i stället for att beräknas enligt 17 §, tas upp till ett belopp
som motsvarar så stor del av det for hela fastigheten beräknade omkost-
nadsbeloppet som ersättningen utgör av hela fastighetens marknadsvärde
vid avyttringen.

19 § Om delavyttringen gäller en eller ett fåtal tomter som är avsedda att
bebyggas med bostadshus och försäljningspriset understiger tio procent
av fastighetens taxeringsvärde, far omkostnadsbeloppet för den avyttrade
fastighetsdelen utan särskild utredning beräknas till en krona per kvad-
ratmeter. Omkostnadsbeloppet far dock inte beräknas till högre belopp än
ersättningen.

20 § Vad som sägs i 17 och 18 §§ gäller även vid marköverföringar
enligt fastighetsbildningslagen (1970:988).

Omkostnadsbeloppet vid allframtidsupplåtelser

21 § Om fastighetsägaren far sådan engångsersättning for allfram-
tidsupplåtelse som avses i 6 § gäller följande.

Så stor del av omkostnadsbeloppet för fastigheten anses avse den del
av fastigheten som anses avyttrad som ersättningen utgör av hela fastig-
hetens marknadsvärde vid tiden för inskränkningen eller upplåtelsen.

Omkostnadsbeloppet for den eller de allframtidsupplåtelser som den
skattskyldige gör under beskattningsåret får i stället beräknas till sam-
manlagt 5 000 kronor.

Omkostnadsbeloppet efter delavyttringar

22 § Om fastighetsägaren under innehavstiden avyttrat en del av en
fastighet, skall detta beaktas vid beräkningen av omkostnadsbeloppet for
resten av fastigheten. Går det inte att utreda hur stor andel av omkost-
nadsbeloppet som avser den tidigare avyttrade fastighetsdelen, anses
denna andel ha motsvarat 50 procent av ersättningen for fastighetsdelen.
Den på detta sätt beräknade andelen far dock inte överstiga omkostnads-
beloppet for hela fastigheten omedelbart innan fastighetsdelen avyttrades.

Första stycket tillämpas också om fastighetsägaren under innehavsti-
den har fatt sådan engångsersättning for allframtidsupplåtelse som avses i
6§.

Om fastighetsägaren under innehavstiden har avstått från mark genom
marköverföring enligt fastighetsbildningslagen (1970:988), anses om-
kostnadsbeloppet for fastigheten ha minskat med så stor andel av om-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

199

kostnadsbeloppet för den mark som fastighetsägaren avstått från som den Prop. 1999/2000:2
kontanta ersättningen utgjort av den totala ersättningen för marken. Bilaga 3

Skadeersättningar

23 § Om fastighetsägaren har fått skattefri försäkringsersättning eller
skattefri annan skadeersättning för förbättringsarbeten eller därmed
likställda reparations- och underhållsarbeten, skall utgifterna för arbetena
räknas med bara till den del de inte täcks av ersättningen. Har ersätt-
ningen överstigit utgifterna, skall anskaffningsutgiften minskas med det
överskjutande beloppet.

Uppskov

24 § I 47 kap. 11 § finns bestämmelser om minskning av anskaffnings-
utgiften när uppskovsavdrag har gjorts.

Om uppskov har erhållits enligt lagen (1968:276) om uppskov i vissa
fall med beskattning av realisationsvinst eller lagen (1978:970) om upp-
skov med beskattning av realisationsvinst, skall anskaffningsutgiften för
ersättningsfastigheten minskas med uppskovsbeloppet.

Fastigheter förvärvade före år 1952

25 § En fastighet som har förvärvats före år 1952 skall anses förvärvad
den 1 januari 1952.

Som anskaffningsutgift anses 150 procent av fastighetens taxerings-
värde för år 1952. Ersättningen vid förvärvet far dock användas som
anskaffningsutgift om den överstiger 150 procent av taxeringsvärdet för
år 1952.

Fanns det inget taxeringsvärde fastställt för år 1952, skall ett mot-
svarande värde beräknas med ledning av taxeringsvärdet för den fastighet
som den avyttrade fastigheten ingick i, eller det närmast därefter fast-
ställda taxeringsvärdet.

Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet enligt denna paragraf skall
hänsyn inte tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1952.

26 § Bestämmelserna i 25 § gäller inte fastigheter utomlands. Sådana
fastigheter anses i stället förvärvade den 1 januari 1952 för en ersättning
som motsvarar marknadsvärdet vid samma tidpunkt. Ersättningen vid
förvärvet får dock användas som anskaffningsutgift om den överstiger
detta marknadsvärde.

Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet enligt denna paragraf skall
hänsyn inte tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1952.

200

Handelsbolags avyttring med kapitalförlust till närstående företag

27 § Bestämmelserna i 25 kap. 25-27 §§ om att en kapitalförlust skall
dras av först vid ett senare tillfälle skall tillämpas också i inkomstslaget
kapital för en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag
när handelsbolaget avyttrar eller förvärvar en näringsfastighet.

Underskott i näringsverksamhet

28 § I inkomstslaget kapital skall en enskild näringsidkare eller en fysisk
person som är delägare i ett svenskt handelsbolag vid avyttring av en
näringsfastighet göra avdrag från kapitalvinsten för underskott samma
beskattningsår i den näringsverksamhet dit fastigheten hörde. Avdraget
far inte överstiga kapitalvinsten, beräknad utan hänsyn till avdraget.

Kvotering i inkomstslaget kapital

29 § I inkomstslaget kapital skall 50 procent av kapitalvinsten på en
privatbostadsfastighet och 90 procent av kapitalvinsten på en närings-
fastighet tas upp.

Uppkommer det en kapitalförlust, skall i det förra fallet 50 procent av
förlusten och i det senare fallet 63 procent av förlusten dras av.

46 kap. Avyttring av bostadsrätter

1 § I detta kapitel finns de särskilda bestämmelser om kapitalvinst som
gäller vid avyttring av privatbostadsrätter och näringsbostadsrätter. De
grundläggande bestämmelserna finns i 44 kap.

Vid tillämpningen av första stycket skall frågan om ett företag är ett
privatbostadsföretag avgöras med utgångspunkt i förhållandena vid
avyttringsårets ingång.

2 § I 47 kap. finns bestämmelser om uppskov med beskattning av kapi-
talvinst för den som avyttrar en privatbostad.

Ersättning för lägenhetsutrustning och fond

3 § Om den skattskyldige far särskild ersättning för lägenhetsutrustning
som han äger men som skulle ha varit byggnadstillbehör enligt 2 kap. 2 §
jordabalken om den hade ägts av privatbostadsföretaget, skall den sär-
skilda ersättningen räknas in i ersättningen för bostadsrätten. Detta gäller
dock inte om den avser tillgångar som behandlats som inventarier i
näringsverksamhet.

Sådan särskild ersättning som den skattskyldige får för andel i inre
reparationsfond eller någon annan fond hos privatbostadsföretaget som är
avsedd för reparation och underhåll av upplåtna lägenheter, räknas inte in
i ersättningen för bostadsrätten. Om någon sådan särskild ersättning inte

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

201

avtalas, skall ersättningen för bostadsrätten minskas med ett belopp som
motsvarar den del av fonden som vid avyttringen avser bostadsrätten.

Omkostnadsbeloppet

Anskaffningsutgiften

4 § Om bostadsrätten har förvärvats genom upplåtelse från privatbostads-
företaget, anses den insats som angetts i upplåtelseavtalet som anskaff-
ningsutgift. Har insatsen för lägenheten sänkts efter det att bostadsrätten
förvärvades, skall anskaffningsutgiften minskas med motsvarande
belopp.

Upplåtelseavgifter, inträdesavgifter och andra avgifter som betalades
till företaget i samband med förvärvet av bostadsrätten skall också räknas
in i anskaffningsutgiften.

Med den insats som anges i upplåtelseavtalet likställs när det gäller

1. andra föreningar än bostadsrättsföreningar: den insats i föreningen
som var fastställd när andelen uppläts, och

2. aktiebolag: den inbetalning för aktien som gjordes i anslutning till
att aktien gavs ut.

5 § Sådan särskild ersättning som den skattskyldige betalade för andel i
inre reparationsfond eller någon annan fond hos privatbostadsföretaget
som är avsedd för reparation och underhåll av upplåtna lägenheter, räk-
nas inte in i anskaffningsutgiften för bostadsrätten. Om någon sådan
ersättning inte avtalades, skall den ersättning som den skattskyldige vid
förvärvet betalade för bostadsrätten minskas med ett belopp som mot-
svarar den del av fonden som vid förvärvet avsåg bostadsrätten.

Kapitaltillskott

6 § Andra kapitaltillskott som har lämnats till privatbostadsföretaget
under innehavstiden än insatser som anges i 4 § skall räknas in i omkost-
nadsbeloppet bara om tillskotten har varit avsedda att användas av före-
taget för amortering av lån eller för finansiering av förbättringar på fas-
tigheten.

Tillskotten för amorteringar anses ha uppgått till ett belopp som mot-
svarar bostadsrättens andel av de amorteringar som företaget har gjort
under innehavstiden. Om företaget har finansierat amorteringen av ett lån
genom att ta upp ett nytt lån, skall den amorteringen inte räknas med vid
beräkning av den del av kapitaltillskottet som skall räknas in i omkost-
nadsbeloppet. Andelsförhållandena vid avyttringen avgör hur stor del av
tillskotten för amorteringar som avser bostadsrätten.

För att ett tillskott för förbättringar skall beaktas krävs att tillskottet har
använts för en bestämd förbättring och att de tillskott som bostadsrätts-
havama har lämnat för arbetet i fråga sammanlagt har uppgått till minst
3 000 kronor multiplicerat med antalet deltagande bostadsrätter.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

202

Förbättringsutgifter

I § Som förbättringsutgifter räknas utgifter som den skattskyldige haft
for

1. förbättring av lägenheten, och

2. reparation och underhåll av lägenheten om den på grund av åtgär-
derna är i bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet (förbättrande repa-
rationer).

Sådana utgifter som vid beskattningen behandlats som utgifter i
näringsverksamhet räknas inte som förbättringsutgifter.

8 § Utgifter for förbättringar skall räknas som förbättringsutgifter bara
för de beskattningsår då de sammanlagt har uppgått till minst
5 000 kronor. Avser utgifterna förbättrande reparationer, skall de tas med
bara till den del de hänför sig till beskattningsåret eller något av de fem
föregående beskattningsåren och bara till den del de har medfört att bo-
staden vid avyttringen är i bättre skick än vid förvärvet.

Utgifterna hänförs normalt till det år då räkning eller faktura på det
utförda arbetet erhållits.

9 § Som förbättringsutgifter räknas även sådana utgifter för förbättrande
reparationer som

1. skall tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 10 §
på grund av avyttringen, eller

2. togs upp i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 26 kap. 11 eller
13 § när bostadsrätt som tidigare varit näringsbostadsrätt blev privat-
bostadsrätt.

Bestämmelserna i 8 § gäller inte för sådana utgifter som avses i första
stycket.

10 § Om särskild ersättning för lägenhetsutrustning skall räknas in i
ersättningen för en bostadsrätt enligt bestämmelserna i 3 § första stycket,
gäller följande.

Har utrustningen förvärvats tillsammans med bostadsrätten, skall
utgiften för utrustningen räknas in i anskaffningsutgiften för bostadsrät-
ten.

Har utrustningen i stället förvärvats under innehavstiden, anses utgif-
ten för utrustningen som en utgift för förbättring eller för reparation eller
underhåll av lägenheten. Om utgiften får räknas med i omkostnadsbelop-
pet avgörs enligt bestämmelserna i 7-9 §§.

Uppskov

II § I 47 kap. 11 § finns bestämmelser om minskning av anskaffnings-
utgiften när uppskovsavdrag har gjorts.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

203

Bostadsrätter förvärvade före år 1974

12 § En bostadsrätt som har förvärvats före år 1974 skall anses förvärvad
den 1 januari 1974.

Som anskaffningsutgift anses 150 procent av bostadsrättens andel av
privatbostadsföretagets behållna förmögenhet nämnda dag. Förmögen-
heten skall beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet på företagets
fastighet för år 1974 och med hänsyn till företagets övriga tillgångar och
skulder enligt bokslutet för det räkenskapsår som avslutats närmast före
ingången av år 1974. Fanns det inget taxeringsvärde fastställt för år 1974,
beräknas ett motsvarande värde med ledning av det taxeringsvärde som
fastställts närmast därefter.

Ersättningen vid förvärvet får dock användas som anskaffningsutgift,
om den överstiger 150 procent av andelen i företagets behållna förmö-
genhet den 1 januari 1974. När ersättningen skall bestämmas bortses i
detta fall från om det vid förvärvet av lägenheten fanns medel på sådan
inre reparationsfond eller annan fond hos företaget som är avsedd för
reparation och underhåll av upplåtna lägenheter.

Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet enligt denna paragraf skall
hänsyn inte tas till utgifter och avdrag som avser tiden före år 1974.

Handelsbolags avyttring med kapitalförlust till närstående företag

13 § Bestämmelserna i 25 kap. 25-27 §§ om att en kapitalförlust skall
dras av först vid ett senare tillfälle skall tillämpas också i inkomstslaget
kapital för en fysisk person som är delägare i ett svenskt handelsbolag
när handelsbolaget avyttrar eller förvärvar en näringsbostadsrätt.

Underskott i näringsverksamhet

14 § I inkomstslaget kapital skall en enskild näringsidkare eller en fysisk
person som är delägare i ett svenskt handelsbolag vid avyttring av en
näringsbostadsrätt göra avdrag från kapitalvinsten för underskott samma
beskattningsår i den näringsverksamhet dit bostadsrätten hörde. Detta
gäller inte till den del underskottet skall dras av enligt 45 kap. 28 § från
kapitalvinst som avser en näringsfastighet. Avdraget far inte överstiga
kapitalvinsten, beräknad utan hänsyn till avdraget.

Kvotering i inkomstslaget kapital

15 § I inkomstslaget kapital skall 50 procent av kapitalvinsten på en
privatbostadsrätt och 90 procent av kapitalvinsten på en näringsbostads-
rätt tas upp.

Uppkommer det en kapitalförlust, skall i det förra fallet 50 procent av
förlusten och i det senare fallet 63 procent dras av.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

204

47 kap. Uppskovsavdrag

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppskovsavdrag vid avyttring
av en privatbostad och om hur uppskovsavdraget beaktas vid en senare
avyttring.

Förutsättningar for uppskovsavdrag

2 § En skattskyldig far göra uppskovsavdrag om han

1. tar upp kapitalvinst på grund av avyttring av en ursprungsbostad,

2. har förvärvat eller tänker förvärva en ersättningsbostad, och

3. har bosatt sig eller tänker bosätta sig i ersättningsbostaden.

114 och 15 §§ finns särskilda bestämmelser om dödsbos rätt till upp-
skovsavdrag när den som avyttrat sin bostad dör innan förutsättningarna
for avdrag uppkommer.

Ursprungsbostad

3 § Med ursprungsbostad avses en sådan privatbostad i Sverige som vid
avyttringen är den skattskyldiges permanentbostad.

Med permanentbostad avses en bostad där den skattskyldige varit
bosatt

1. under minst ett år närmast före avyttringen, eller

2. under minst tre av de senaste fem åren.

Om den skattskyldige förvärvar en ny bostad innan han avyttrar den
tidigare, skall frågan om den tidigare bostaden är hans permanentbostad
avgöras med utgångspunkt i förhållandena när den nya bostaden förvär-
vas, om han begär detta.

En bostad som vid avyttringen ägs av ett dödsbo kan inte vara ur-
sprungsbostad.

4 § En privatbostad i Sverige räknas som ursprungsbostad även om den
inte är permanentbostad, om den skattskyldige är bosatt i bostaden men
ännu inte har bott där ett år och

1. den tas i anspråk genom expropriation eller liknande förfarande,

2. den annars avyttras under sådana förhållanden att det måste anses
som en tvångsavyttring och det inte skäligen kan antas att den skulle ha
avyttrats även om det inte hade funnits något tvång, eller

3. den avyttras till staten därför att det på grund av flygbuller inte går
att bo i den utan påtaglig olägenhet.

Ersättningsbostad

5 § Med ersättningsbostad avses en tillgång i Sverige som vid förvärvet
är

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

205

1. småhus med mark som är småhusenhet,

2. småhus på annans mark,

3. småhus som är inrättat till bostad åt en eller två familjer med till-
hörande tomtmark på lantbruksenhet, eller

4. tomt om där uppfors ett småhus som avses i 1 eller 3.

Som ersättningsbostad räknas också en bostad i ett privatbostadsföre-
tag.

Som ersättningsbostad räknas inte en bostad som förvärvas tidigare än
året före eller senare än året efter det år då ursprungsbostaden avyttras.

Beloppsgränser

6 § Uppskovsavdrag får göras bara om kapitalvinsten uppgår till minst
50 000 kronor. I fall som avses i 4 § får uppskovsavdrag dock göras om
vinsten uppgår till minst 10 000 kronor.

Beräkning och återföring

Definitivt uppskovsavdrag

7 § Om den skattskyldige förvärvar en ersättningsbostad före utgången
av det år då han avyttrar ursprungsbostaden och bosätter sig där senast
den 15 februari året därefter, uppgår uppskovsavdraget

1. om ersättningen for ersättningsbostaden är minst lika stor som
ersättningen vid avyttringen av ursprungsbostaden, till ett belopp som
motsvarar den del av kapitalvinsten som tas upp, eller

2. om ersättningen for ersättningsbostaden understiger ersättningen for
ursprungsbostaden, till ett belopp som motsvarar så stor del av den del av
kapitalvinsten som tas upp som ersättningen for ersättningsbostaden
utgör av ersättningen för ursprungsbostaden.

Preliminärt uppskovsavdrag

8 § Om den skattskyldige inte förvärvar en ersättningsbostad före ut-
gången av det år då han avyttrar ursprungsbostaden, är uppskovsavdraget
lika stort som den del av kapitalvinsten som tas upp. Detta gäller också
om han innan dess förvärvar en ersättningsbostad men inte bosätter sig
där senast den 15 februari året efter det år då ursprungsbostaden avyttra-
des.

Av 9 och 10 §§ framgår det att uppskovsavdraget under vissa förut-
sättningar skall återföras och att ett särskilt tillägg då skall tas upp.

Återföring

9 § Har ett uppskovsavdrag gjorts enligt 8 §, skall avdraget återföras
nästa år om det inte framgår något annat av andra stycket.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

206

Om den skattskyldige senast året efter det år då ursprungsbostaden
avyttrades förvärvar en ersättningsbostad och bosätter sig där senast den
15 februari andra året efter avyttringen, skall

1. om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som
ersättningen för ursprungsbostaden, ingen del av uppskovsavdraget åter-
föras, eller

2. om ersättningen för ersättningsbostaden understiger ersättningen för
ursprungsbostaden, uppskovsavdraget, minskat med så stor del av detta
som ersättningen för ersättningsbostaden utgör av ersättningen för ur-
sprungsbostaden, återföras.

10 § När ett uppskovsavdrag helt eller delvis återförs enligt 9 §, skall
även ett särskilt tillägg som motsvarar tio procent av det återförda belop-
pet tas upp.

Avyttring av ersättningsbostaden

11 § Om ett uppskovsavdrag har gjorts, skall anskaffningsutgiften vid
avyttring av ersättningsbostaden minskas med ett belopp som motsvarar
kapitalvinsten när ursprungsbostaden avyttrades, om ersättningen för
ersättningsbostaden var minst lika stor som ersättningen för ursprungs-
bostaden.

Understeg ersättningen för ersättningsbostaden ersättningen för ur-
sprungsbostaden, skall anskaffningsutgiften minskas med så stor del av
kapitalvinsten för ursprungsbostaden som ersättningen för ersättnings-
bostaden utgjorde av ersättningen för ursprungsbostaden.

Beräkning av ersättningarna

12 § Vid jämförelse mellan ersättningen för ursprungsbostaden och
ersättningen för ersättningsbostaden skall den förra minskas med försälj-
ningsprovision och liknande utgifter för avyttringen och den senare ökas
med stämpelskatt och liknande utgifter för förvärvet.

13 § Är ersättningsbostaden en fastighet gäller följande.

Ersättningen för ersättningsbostaden skall ökas också med utgifter för
ny-, till- eller ombyggnad under tiden mellan förvärvet av ersättnings-
bostaden och den dag då bosättning senast skall ha skett enligt bestäm-
melserna i 7 eller 9 §.

Om den skattskyldige inom den tid som anges i 7 § förvärvar en ersätt-
ningsbostad och bosätter sig där, skall 8 § tillämpas om han begär det och
han har haft eller avser att ha utgifter för ny-, till- eller ombyggnad under
tiden mellan den dag då han senast skulle ha bosatt sig där enligt 7 § och
den dag då han senast skulle ha bosatt sig där enligt 9 §.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

207

Dödsfall efter avyttring av ursprungsbostaden

14 § Om en skattskyldig som har avyttrat en ursprungsbostad dör innan
han har förvärvat en ersättningsbostad, har dödsboet rätt till avdrag enligt
bestämmelserna i detta kapitel, om en efterlevande make eller sambo
uppfyller de villkor i fråga om förvärv av en ersättningsbostad och bo-
sättning där som skulle ha gällt för den döde.

Om en skattskyldig som har avyttrat en ursprungsbostad och förvärvat
en ersättningsbostad dör innan han har bosatt sig i ersättningsbostaden,
har dödsboet rätt till avdrag enligt bestämmelserna i detta kapitel, om en
efterlevande make eller sambo bosätter sig i ersättningsbostaden och den
då ägs av dödsboet eller genom arv, testamente eller bodelning övergått
till den efterlevande.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller bara om den efter-
levandes bosättning i ursprungsbostaden uppfyller bosättningskraven i
3 eller 4 §.

15 § Om ett dödsbo begär uppskovsavdrag och en efterlevande make
eller sambo enligt 14 § förvärvat en ersättningsbostad, krävs den efter-
levandes samtycke för att bostaden skall anses som ersättningsbostad.

48 kap. Avyttring av aktier och andra delägarrätter samt
fordringsrätter

1 § I detta kapitel finns de särskilda bestämmelser om kapitalvinst som
gäller vid avyttring av delägarrätter och fordringsrätter. Vidare finns
bestämmelser om förpliktelser vars underliggande tillgångar består av
delägarrätter eller fordringsrätter. De grundläggande bestämmelserna
finns i 44 kap.

Definitioner

Delägarrätter

2 § Med delägarrätt avses

- aktie,

- rätt på grund av teckning av aktier,

- teckningsrätt,

- delrätt,

- andel i en svensk värdepappersfond,

- andel i en ekonomisk förening, och

- annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt.

Bestämmelserna om delägarrätter skall tillämpas också på

- vinstandelsbevis som avser lån i svenska kronor,

- konvertibelt skuldebrev i svenska kronor,

- termin och option som avser aktier eller aktieindex, och

- annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt.

Aktie och andel i privatbostadsföretag anses inte som delägarrätt.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

208

Fordringsrätter

3 § Med svensk fordringsrätt avses fordran i svenska kronor.

Bestämmelserna om svenska fordringsrätter skall tillämpas också på
termin, option och liknande avtal vars underliggande tillgångar kan hän-
föras till fordran i svenska kronor eller som avser ränteindex.

Som fordringsrätt räknas inte en tillgång som enligt 2 § är eller be-
handlas som en delägarrätt.

4 § Med utländsk fordringsrätt avses fordran i utländsk valuta.
Bestämmelserna om utländska fordringsrätter skall tillämpas också på

- utländsk valuta, och

- termin, option och liknande avtal vars underliggande tillgångar kan
hänföras till utländsk valuta, fordran i utländsk valuta eller som avser
index beroende av sådan valuta.

Marknadsnotering

5 § En delägarrätt eller fordringsrätt anses marknadsnoterad om den är
noterad på svensk eller utländsk börs eller är föremål för annan kontinu-
erlig allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig
omsättning.

Undantag från skatteplikt

6 § Kapitalvinster på sådan utländsk valuta eller fordran i utländsk valuta
som är avsedd för den skattskyldiges personliga levnadskostnader under
en tillfällig vistelse utomlands skall inte tas upp.

Omkostnadsbeloppet

Genomsnittsmetoden

7 § Vid beräkningen av omkostnadsbeloppet skall det genomsnittliga
omkostnadsbeloppet för samtliga delägarrätter eller fordringsrätter av
samma slag och sort som den avyttrade användas. Detta värde skall be-
räknas med hänsyn till inträffade förändringar i innehavet.

I 49 kap. 26 § finns ett undantag från denna bestämmelse vid aktie-
byten.

Aktier som erhålls genom utdelning i vissa fall

8 § För aktier eller andelar som erhålls genom sådan utdelning av aktier
eller andelar i dotterbolag som avses i 42 kap. 16 §, anses som anskaff-
ningsutgift så stor del av det omkostnadsbelopp som skulle ha använts
om aktierna i moderbolaget hade avyttrats vid tidpunkten för utdelningen
som motsvarar den förändring i marknadsvärdet på dessa aktier som
utdelningen medför.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

209

När det senare skall beräknas ett omkostnadsbelopp för aktierna i
moderbolaget, skall den genomsnittliga anskaffningsutgiften minskas i
motsvarande mån.

Om den som erhåller aktier eller andelar i utdelning utan att äga aktier
i moderbolaget lämnar ersättning för rätten till utdelning, anses ersätt-
ningen som anskaffningsutgift. Om någon ersättning inte lämnas, är de
utdelade aktiernas eller andelarnas anskaffningsutgift noll.

Andelar i ekonomiska föreningar som erhålls genom fusion

9 § Efter en fusion enligt 12 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om eko-
nomiska föreningar eller enligt 10 kap. 1 och 2 §§ lagen (1995:1570) om
medlemsbanker skall den inbetalda insatsen i den överlåtande föreningen
anses som inbetald insats i den övertagande föreningen.

Aktier som erhålls genom utskiftning i vissa fall

10 § För aktier som erhålls genom utskiftning från en ekonomisk före-
ning vid sådan ombildning av en svensk ekonomisk förening till aktie-
bolag som avses i 42 kap. 20 §, anses som anskaffningsutgift det om-
kostnadsbelopp som skulle ha använts om andelarna i föreningen hade
avyttrats vid tidpunkten för utskiftningen.

Delägarrätter i och hos före detta investmentföretag

11 § I 39 kap. 18 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften för akti-
erna eller andelarna i ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk
förening som tidigare har varit ett investmentföretag men som inte längre
anses som ett sådant företag, i de fall då avskattning sker hos delägaren.

I 39 kap. 19 § finns bestämmelser om anskaffningsutgiften för delägar-
rätter som anskaffats av ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekonomisk
förening som var investmentföretag, men som inte längre anses som ett
sådant företag.

Periodiseringsfond och expansionsfondförs över

12 § Om en periodiseringsfond eller en expansionsfond förs över till ett
aktiebolag enligt 30 kap. 11 eller 12 § respektive 34 kap. 20 §, skall de
tillskott som är en förutsättning för överföringarna inte räknas med vid
beräkning av omkostnadsbeloppet för aktierna i bolaget.

Vid apportemission skall anskaffningsutgiften för aktierna minskas
med överförd periodiseringsfond minskad med den avsättning som bola-
get gör i räkenskaperna för skatt som belöper sig på fonden. Vidare skall
anskaffningsutgiften för aktierna minskas med ett belopp som motsvarar
det med vilket expansionsfond ersatts av beskattat kapital.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

210

Delrätter och teckningsrätter

13 § För delrätter och teckningsrätter som grundas på aktieinnehav i
bolaget är anskaffningsutgiften noll.

Detsamma gäller delrätter och teckningsrätter som grundas på innehav
av ett konvertibelt skuldebrev eller en liknande rätt till förvärv av aktier i
bolaget, om innehavaren vid tilldelningen av aktier likställs med en
aktieägare.

Skuldebrev med köp- eller teckningsoption

14 § Om en köp- eller teckningsoption erhålls genom förvärv av ett skul-
debrev förenat med option, skall anskaffningsutgiften för skuldebrevet
beräknas till dess marknadsvärde vid förvärvet. Denna anskaffningsutgift
far dock inte överstiga den sammanlagda anskaffningsutgiften for skul-
debrevet och optionen. Anskaffningsutgiften för optionen skall beräknas
till vad som återstår av den sammanlagda anskaffningsutgiften.

Schablonmetoden

15 § För marknadsnoterade delägarrätter får omkostnadsbeloppet be-
stämmas till 20 procent av ersättningen vid avyttringen sedan kostnader i
samband med denna dragits av. Detta gäller dock inte terminer och op-
tioner och inte heller sådana delrätter och teckningsrätter som avses i
13 §.

Äldre andelar i värdepappersfonder

16 § Om andelar i svenska värdepappersfonder förvärvats före år 1995,
får fysiska personer använda andelens marknadsvärde den 31 december
1992 som anskaffningsutgift. Detsamma gäller i fråga om fondandels-
bevis vars innehavare registreras efter utgången av år 1994. Motsvarande
värde for andel i en fond som bildats under åren 1993 eller 1994 är det
forst noterade marknadsvärdet.

Första stycket gäller inte andelar i sådana värdepappersfonder som
tidigare var allemansfonder. Om sådana andelar förvärvats före år 1991,
far anskaffningsutgiften bestämmas till andelens marknadsvärde den 31
december 1990.

Utländska fordringsrätter

16 a § Om en utländsk fordringsrätt på grund av bestämmelsen i 14 kap.
8 § har värderats till ett annat värde än anskaffningsutgiften, gäller föl-
jande.

Om fordringen har värderats till ett högre värde än anskaffningsutgiften,
skall denna ökas med skillnaden. Om fordringen har värderats till ett läg-
re värde än anskaffningsutgiften, skall denna minskas med skillnaden.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

211

Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder

17 § Sammanläggning eller delning av värdepappersfonder enligt 33 a §
lagen (1990:1114) om värdepappersfonder skall inte leda till att kapital-
vinster tas upp hos delägarna.

Efter en sådan ombildning anses som anskaffningsutgift för de nya
andelarna det sammanlagda omkostnadsbelopp som skulle ha använts om
de äldre andelarna hade avyttrats. Om en fond delas och den skattskyl-
dige far andelar i mer än en nybildad fond, skall det sammanlagda om-
kostnadsbeloppet fördelas på de nya andelama i förhållande till dessa
nybildade fonders värde vid delningen.

Kapitalförluster

Inkomstslaget kapital

18 § I inkomstslaget kapital skall en kapitalförlust dras av i sin helhet om
det följer av 19-22 §§. I annat fall skall 70 procent av kapitalförlusten
dras av. Vad som sägs om en tillgång i dessa bestämmelser skall gälla
också en förpliktelse med sådan underliggande tillgång.

Att kapitalförluster på utländsk valuta eller fordran i utländsk valuta i
vissa fall inte skall dras av följer av 6 §.

19 § Kapitalförluster på andra marknadsnoterade delägarrätter än andelar
i svenska värdepappersfonder skall dras av i sin helhet mot kapitalvinster
på marknadsnoterade delägarrätter.

20 § Kapitalförluster på sådana aktier och andelar i svenska aktiebolag
och utländska juridiska personer som inte är marknadsnoterade, skall
dras av i sin helhet mot kapitalvinster på sådana tillgångar samt mot
kapitalvinster på sådana marknadsnoterade tillgångar som avses i 19 §
och 21 § första stycket.

21 § Kapitalförluster på marknadsnoterade andelar i svenska värde-
pappersfonder skall dras av i sin helhet mot kapitalvinster på marknads-
noterade delägarrätter, om värdet av fondens innehav av delägarrätter
inte annat än tillfälligtvis understigit 75 procent av fondförmögenheten.

Kapitalförluster på marknadsnoterade andelar i svenska värdepappers-
fonder som innehåller bara svenska fordringsrätter skall dras av i sin hel-
het.

22 § Kapitalförluster på andra marknadsnoterade svenska fordringsrätter
än premieobligationer skall dras av i sin helhet.

Inkomstslaget näringsverksamhet

23 § I inkomstslaget näringsverksamhet skall en kapitalförlust dras av i
sin helhet, om inte något annat anges i 24 eller 25 §. Vad som sägs om en

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

212

tillgång i dessa bestämmelser skall gälla också for en förpliktelse med
sådan underliggande tillgång.

24 § Kapitalförluster när juridiska personer avyttrar delägarrätter skall
dras av bara mot kapitalvinster på delägarrätter. Om en del av en förlust
inte kan dras av mot sådana kapitalvinster, behandlas den som en ny
kapitalförlust vid avyttring av delägarrätter det följande beskattningsåret.

Kapitalförluster när juridiska personer avyttrar delägarrätter skall dock
dras av i sin helhet, om innehavet av de avyttrade tillgångarna betingats
av verksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller av företag som
med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållan-
den kan anses stå den skattskyldige nära.

Kapitalförluster när sådana svenska aktiebolag eller svenska ekono-
miska föreningar som inte är förvaltningsföretag, eller när svenska spar-
banker eller svenska ömsesidiga skadeförsäkringsföretag avyttrar aktier
eller andelar, skall dras av i sin helhet, om det sammanlagda röstetalet för
deras innehav vid avyttringen motsvarade 25 procent eller mer av röste-
talet för samtliga aktier eller andelar i företaget.

25 § I fråga om kapitalförluster i svenska handelsbolag tillämpas
18-22 §§.

Kapitalförluster på sådana tillgångar och förpliktelser vars innehav
betingats av verksamhet som bedrivs av handelsbolaget eller av någon
som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska för-
hållanden kan anses stå handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i
sin helhet.

49 kap. Uppskov med beskattningen vid aktiebyten

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om uppskov med beskattningen vid
andelsbyten.

Bestämmelserna tillämpas inte bara på andelar som är kapitaltillgångar
utan också på andelar som är lagertillgångar i en näringsverksamhet.

Definitioner

2 § Med andelsbyte avses ett förfarande som uppfyller samtliga följande
förutsättningar:

1. En säljare (säljaren) skall avyttra en andel (den avyttrade andelen) i
ett företag (det avyttrade företaget) till ett annat företag (det köpande fö-
retaget).

2. Marknadsmässig ersättning skall lämnas i form av andelar i det kö-
pande företaget (mottagna andelar) och eventuellt pengar som motsvarar
högst tio procent av de mottagna andelarnas nominella värde. Om det
saknas nominellt värde på de mottagna andelarna, skall den högsta er-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

213

sättningen i pengar i stället beräknas på den del av det inbetalade kapita-
let som belöper sig på andelarna.

3. Villkoren i 8-13 §§ skall vara uppfyllda.

3 § Ett utländskt foretag skall vid tillämpning av detta kapitel anses höra
hemma i en stat som är medlem i Europeiska unionen om det enligt lag-
stiftningen i någon sådan stat hör hemma i staten i skattehänseende och
inte på grund av ett skatteavtal anses ha hemvist i en stat som inte är
medlem i unionen.

Tillämpningsområde

4 § Vid en fusion eller fission skall, vid tillämpning av detta kapitel, det
övertagande företaget anses köpa sådana andelar i det överlåtande företa-
get som inte redan ägs av det övertagande företaget.

5 § Bestämmelserna i detta kapitel skall inte tillämpas om

1. det finns förutsättningar - bortsett från förutsättningen i 25 kap. 11
och 12 §§ om begäran - att tillämpa bestämmelserna i 25 kap. 6-27 §§
om uppskov med beskattningen vid koncemintema andelsavyttringar,
eller

2. bestämmelserna i 38 kap. om undantag från omedelbar beskattning
vid verksamhetsavyttringar skall tillämpas.

Begäran

6 § Bestämmelserna om uppskov skall tillämpas bara om säljaren begär
det.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Handelsbolag

7 § Om säljaren är ett handelsbolag, gäller bestämmelsen i 6 § för varje
delägare. Delägaren får uppskov med beskattningen för den andel av
vinsten som han är skattskyldig för.

Det som sägs i första stycket, i 15 och 18 §§ samt i 19 § andra stycket
om delägare i ett handelsbolag som är säljare gäller, om handelsbolaget
ägs direkt eller indirekt genom handelsbolag av ett annat handelsbolag,
delägare i detta handelsbolag.

Villkor för uppskov

Säljaren

8 § Om säljaren är en fysisk person, skall han vara obegränsat skattskyl-
dig här på annan grund än väsentlig anknytning hit enligt 3 kap. 3 §
första stycket 3.

214

Det köpande företaget

9 § Det köpande företaget skall vara en juridisk person av något av föl-
jande slag:

- ett svenskt aktiebolag,

- ett utländskt bolag, eller

- ett annat utländskt företag som hör hemma i en stat som är medlem i
Europeiska unionen och som bedrivs i någon av de utländska associa-
tionsformer som anges i bilaga 37.1 och är skyldigt att betala någon av de
skatter som anges i bilaga 37.2, utan valmöjlighet eller rätt till undantag.

Verksamhetskrav när den avyttrade andelen är kvalificerad

10 § Om det är en kvalificerad andel som avyttras och säljaren omedel-
bart efter avyttringen ensam eller tillsammans med närstående, direkt
eller indirekt, äger andelar i det köpande företaget med minst 25 procent
av röstetalet för samtliga andelar i företaget, skall det köpande företagets
verksamhet till huvudsaklig del bestå av rörelse eller direkt eller indirekt
innehav av andelar i dotterföretag som till huvudsaklig del bedriver rörel-
se.

Med rörelse avses i denna paragraf annan näringsverksamhet än inne-
hav av kontanta medel eller värdepapper. Med dotterföretag avses i den-
na paragraf ett företag i vilket det köpande företaget, direkt eller indirekt,
äger andelar med mer än 50 procent av röstetalet för samtliga andelar i
företaget.

Det avyttrade företaget

11 § Det avyttrade företaget skall vara en sådan juridisk person som an-
ges i 9 § eller en svensk ekonomisk förening.

Röstetal

12 § Vid utgången av det kalenderår då avyttringen sker skall det köp-
ande företaget inneha andelar i det avyttrade företaget med ett samman-
lagt röstetal som överstiger 50 procent av röstetalet för samtliga andelar i
det avyttrade företaget. Om särskilda skäl medfört att det köpande före-
taget avyttrat andelar i det avyttrade företaget efter andelsbytet, är det
tillräckligt att företaget haft ett sådant innehav vid någon tidpunkt efter
andelsbytet under det nämnda kalenderåret.

Detta villkor gäller inte vid fusion eller fission.

Vinst

13 § Om den avyttrade andelen är en kapitaltillgång, skall det ha upp-
kommit en kapitalvinst. Har det lämnats ersättning i pengar för andelen,
skall kapitalvinsten överstiga denna del av ersättningen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

215

Om den avyttrade andelen är en lagertillgång, skall ersättningen över-
stiga andelens skattemässiga värde. Har det lämnats ersättning i pengar
för andelen, skall skillnaden mellan hela ersättningen och det skattemäs-
siga värdet av andelen överstiga ersättningen i pengar.

Beskattning av andelsbytet och uppskovsbeloppets storlek

Andel som var kapitaltillgång

14 § Om den avyttrade andelen var en kapitaltillgång hos säljaren, skall
så stor del av kapitalvinsten som motsvarar ersättningen i pengar tas upp
som intäkt det beskattningsår då andelsbytet sker.

Återstående del av kapitalvinsten skall fördelas på de mottagna ande-
larna. Det belopp som fördelas på en andel benämns uppskovsbelopp.

15 § Om säljaren är ett handelsbolag, skall den del av kapitalvinsten som
avses i 14 § första stycket fördelas på delägarna och tas upp som intäkt
hos dem.

Den återstående delen av kapitalvinsten skall fördelas på de mottagna
andelarna. Den del av kapitalvinsten som belöper sig på en mottagen an-
del fördelas på delägarna. Det belopp som fördelas på en delägare be-
nämns uppskovsbelopp.

16 § Om den avyttrade andelen var en kvalificerad andel, skall det göras
en beräkning av de belopp som skulle ha tagits upp i inkomstslaget kapi-
tal (kapitalbeloppet) och i inkomstslaget tjänst (tjänstebeloppet) om hela
ersättningen skulle ha tagits upp. Den del av kapitalvinsten som enligt
14 § första stycket skall tas upp som intäkt det beskattningsår då andels-
bytet sker skall tas upp hos säljaren i inkomstslaget kapital till den del
den ryms inom kapitalbeloppet. Överskjutande del skall tas upp i in-
komstslaget tjänst.

Återstående del av kapitalbeloppet respektive av tjänstebeloppet skall
fördelas på de mottagna andelarna. De belopp som fördelas på en andel
benämns uppskovsbelopp. Med uppskovsbelopp avses i följande be-
stämmelser båda dessa uppskovsbelopp.

Andel som var lagertillgång

17 § Om den avyttrade andelen var en lagertillgång hos säljaren, skall
ersättningen i pengar tas upp som intäkt det beskattningsår då andelsbytet
sker. Samtidigt skall ett belopp som motsvarar det skattemässiga värdet
på den avyttrade andelen tas upp som intäkt.

Återstående del av ersättningen, minskad med ett belopp som motsva-
rar det skattemässiga värdet på den avyttrade andelen, skall fördelas på
de mottagna andelarna. Det belopp som fördelas på en andel benämns
uppskovsbelopp.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

216

18 § Om säljaren är ett handelsbolag, skall den ersättning och det belopp
som avses i 17 § första stycket fördelas på delägarna och tas upp som
intäkt hos dem.

Återstående del av ersättningen i pengar, minskad med ett belopp som
motsvarar det skattemässiga värdet på den avyttrade andelen, skall för-
delas på de mottagna andelarna. Den del som belöper sig på en mottagen
andel fördelas på delägarna. Det belopp som fördelas på en delägare be-
nämns uppskovsbelopp.

Beskattning av uppskovsbeloppet

Huvudregel

19 § Det uppskovsbelopp som enligt 14-18 §§ avser en mottagen andel
skall tas upp som intäkt senast det beskattningsår då äganderätten till
andelen övergår till någon annan eller andelen upphör att existera, om
inte annat följer av bestämmelserna i detta kapitel.

Är säljaren ett handelsbolag gäller dessutom att om äganderätten till en
delägares andel i handelsbolaget - eller en andel i något handelsbolag
som direkt eller indirekt genom ett handelsbolag äger en andel i handels-
bolaget - övergår till någon annan, skall uppskovsbeloppet tas upp som
intäkt hos delägaren det beskattningsår då detta inträffar. Detsamma gäl-
ler om delägarens andel upphör att existera.

Uttagsbeskattning

20 § Om uttagsbeskattning skall ske enligt 22 kap. av en mottagen andel,
skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt hos säljaren även om det inte
följer av 19 §.

Efterföljande underprisöverlåtelse

21 § Om säljaren överlåter en mottagen andel genom en underprisöver-
låtelse, skall uppskovsbeloppet inte tas upp. I stället inträder köparen i
säljarens skattemässiga situation när det gäller uppskovsbeloppet.

Efterföljande koncernintern avyttring

22 § Om en mottagen andel avyttras genom en koncernintern an-
delsavyttring, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt först när kapi-
talvinsten på grund av den koncemintema andelsavyttringen skall tas upp
som intäkt. Om det vid en avyttring av en mottagen andel varken upp-
kommer en kapitalvinst eller en kapitalförlust men det skulle ha funnits
förutsättningar för uppskov med beskattningen av en kapitalvinst enligt
bestämmelserna om koncemintema andelsavyttringar i 25 kap. 6-27 §§
om det hade uppkommit en sådan vinst, skall uppskovsbeloppet tas upp
som intäkt först när en faktisk kapitalvinst på grand av den avyttringen
skulle ha tagits upp som intäkt.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

217

Kapitalvinsten på grund av den koncemintema andelsavyttringen skall
anses ha tagits upp som intäkt

- vid utdelning som avses i 25 kap. 22 eller 23 §, och

- vid fusion som avses i 25 kap. 24 § första stycket om det säljande fö-
retaget vid den koncemintema andelsavyttringen fick ersättning bara i
annan form än andelar i det köpande företaget.

23 § Om en mottagen andel avyttras genom en sådan avyttring med ka-
pitalförlust till ett närstående företag som medför att avdragsrätten för en
kapitalförlust skjuts upp enligt 25 kap. 28-32 §§, skall uppskovsbeloppet
tas upp som intäkt först när kapitalförlusten på grund av den avyttringen
skall dras av som kostnad.

Efterföljande andelsbyte

24 § Om en mottagen andel avyttras genom ett andelsbyte, skall upp-
skovsbeloppet inte tas upp om den skattskyldige begär det. I stället över-
går uppskovsbeloppet på de nya mottagna andelarna. Avyttras vid an-
delsbytet också andra andelar i det tidigare köpande företaget, övergår
uppskovsbeloppet på samtliga nya mottagna andelar.

Vid bedömningen av om det är ett andelsbyte behöver villkoren i 13 §
inte vara uppfyllda.

Efterföljande arv m.m.

25 § Om en mottagen andel övergår till en ny ägare genom arv, testa-
mente, gåva eller bodelning, inträder förvärvaren i överlåtarens skatte-
mässiga situation när det gäller uppskovsbeloppet.

Obegränsad skattskyldighet

26 § Om en fysisk person inte längre uppfyller villkoret i 8 § om obe-
gränsad skattskyldighet, skall uppskovsbeloppet tas upp som intäkt.

Verksamhetsvillkoret

27 § Var den avyttrade andelen en kvalificerad andel och gällde det ett
villkor enligt 10 § för det köpande företagets verksamhet, skall upp-
skovsbeloppet tas upp som intäkt om villkoret inte längre är uppfyllt.
Detta gäller i fråga om förändringar i det köpande företagets verksamhet
till och med det tjugonde kalenderåret efter året för andelsbytet.

Första stycket gäller dock bara om säljaren, ensam eller tillsammans
med närstående, också vid tidpunkten för förändringen av verksamheten,
direkt eller indirekt, äger andelar i det köpande företaget med minst
25 procent av röstetalet för samtliga andelar i företaget.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

218

Övriga bestämmelser

Turordning vid avyttring av andelar i det köpande företaget

28 § Om säljaren äger andelar av samma slag och sort som den mottagna
andelen vid tidpunkten för andelsbytet (gamla andelar) eller förvärvar
sådana andelar efter andelsbytet (nya andelar), skall avyttringar anses ske
i följande ordning:

1. gamla andelar,

2. mottagna andelar,

3. nya andelar.

Genomsnittsmetoden

29 § Vid tillämpning av genomsnittsmetoden i 48 kap. 7 § skall mottagna
andelar inte anses vara av samma slag och sort som andra andelar i det
köpande företaget som innehas av säljaren.

Uppdelning och sammanläggning av uppskovsbelopp

30 § Om anskaffningsutgiften eller anskaffningsvärdet för en mottagen
andel fördelats på flera andelar på grund av fondemission, split eller lik-
nande förfarande, skall var och en av dessa andelar anses som en mot-
tagen andel. Uppskovsbeloppet för den tidigare mottagna andelen skall
fördelas på den mottagna andelen, om den finns kvar efter förfarandet,
och de nya andelarna.

31 § Om mottagna andelar sammanläggs, skall den nya andelen anses
som en mottagen andel. Uppskovsbeloppet för de tidigare mottagna an-
delarna övergår på den nya andelen.

Lättnadsbelopp och gränsbelopp

32 § Vid beräkning av ett lättnadsbelopp enligt 43 kap. eller ett gränsbe-
lopp enligt 56 kap. för de mottagna andelarna, skall anskaffningsutgiften
minskas med ett belopp som motsvarar uppskovsbeloppet.

50 kap. Avyttring av andelar i svenska handelsbolag

1 § I detta kapitel finns de särskilda bestämmelser om kapitalvinst som
gäller vid avyttring av andelar i svenska handelsbolag. De grundläggande
bestämmelserna finns i 44 kap.

Avyttring

2 § Om en andel i ett handelsbolag inlöses eller bolaget upplöses, anses
andelen avyttrad.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

219

Som avyttring behandlas också att en andel övergår till en ny ägare
genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, om den
justerade anskaffningsutgiften är negativ.

Omkostnadsbeloppet

3 § Vid beräkning av omkostnadsbeloppet skall anskaffningsutgiften
justeras enligt bestämmelserna i 5-7 §§.

Blir den justerade anskaffningsutgiften negativ, anses omkostnads-
beloppet vara noll. Ersättningen för andelen skall då ökas med den nega-
tiva justerade anskaffningsutgiften.

4 § Om en äganderättsövergång genom arv, testamente, gåva, bodelning
eller liknande förvärv har behandlats som en avyttring på grund av
bestämmelserna i 2 § andra stycket, anses den nya ägarens anskaffnings-
utgift vara noll.

5 § Anskaffningsutgiften skall ökas med

- den skattskyldiges tillskott till bolaget,

-belopp som tagits upp som den skattskyldiges andel av bolagets
inkomster,

-28 procent av avdrag for avsättning till expansionsfond enligt
34 kap., och

-72 procent av expansionsfond som fors över från andel i handels-
bolag till enskild näringsverksamhet enligt 34 kap. 22 §.

Anskaffningsutgiften skall minskas med

- den skattskyldiges uttag ur bolaget,

- belopp som dragits av som den skattskyldiges andel av bolagets
underskott,

- negativt fördelningsbelopp till den del räntefördelningen minskat ett
underskott i inkomstslaget näringsverksamhet,

- 28 procent av återförda avdrag för avsättning till expansionsfond
enligt 34 kap., och

- 72 procent av expansionsfond som förs över från enskild närings-
verksamhet till andel i handelsbolag enligt 34 kap. 19 §.

6 § När en tillgång har överlåtits till underpris till handelsbolaget skall
bestämmelserna i 53 kap. tillämpas.

7 § För en andel i ett handelsbolag som innehas av ett annat handelsbolag
skall anskaffningsutgiften justeras enligt bestämmelserna i 5 § som om
ägarbolaget var skattskyldigt för bolagens inkomster. För andelen i ägar-
bolaget skall anskaffningsutgiften justeras med hänsyn till inkomster och
underskott i båda bolagen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

220

Vissa avyttringar

8 § Om en fysisk person avyttrar en andel i ett handelsbolag som, direkt
eller indirekt, äger en aktie som skulle ha varit en kvalificerad aktie eller
därmed likställd delägarrätt om aktien ägts direkt av den fysiska perso-
nen, gäller följande. Av den del av vinsten som motsvarar aktiens mark-
nadsvärde i förhållande till ersättningen for andelen skall 50 procent tas
upp i inkomstslaget tjänst. Vad som sagts nu tillämpas dock inte på
sådana avyttringar som avses i 51 kap.

9 § I 51 kap. finns bestämmelser om att en fysisk person som avyttrar en
andel i ett handelsbolag till någon annan än en obegränsat skattskyldig
fysisk person i vissa fall skall ta upp ett belopp som motsvarar kapital-
vinsten i inkomstslaget näringsverksamhet.

Kapitalförluster

Inkomstslaget kapital

10 § I inkomstslaget kapital skall 70 procent av en kapitalförlust dras av.

Inkomstslaget näringsverksamhet

11 § I inkomstslaget näringsverksamhet skall en kapitalförlust dras av i
sin helhet, om inte något annat anges i 12 §.

12 § En kapitalförlust som uppkommer när ett svenskt handelsbolag
avyttrar en andel i ett annat svenskt handelsbolag skall dras av med
70 procent av förlusten. En kapitalförlust på en andel vars innehav
betingats av verksamhet som bedrivs av handelsbolaget eller av någon
som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska för-
hållanden kan anses stå handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i
sin helhet.

51 kap. Avyttring av andelar i svenska handelsbolag i särskilda
fall

Förutsättningar för tillämpning av bestämmelserna

1 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller om

1. en fysisk person avyttrar en andel i ett svenskt handelsbolag,

2. andelen är en kapitaltillgång hos överlåtaren,

3. förvärvaren inte är en obegränsat skattskyldig fysisk person, och

4. verksamheten i handelsbolaget varit sådan som anges i 2 §.

Vid inlösen gäller bestämmelserna, i stället för vad som anges i första
stycket 3, om någon av de kvarvarande delägarna i handelsbolaget inte är
en obegränsat skattskyldig fysisk person.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

221

2 § Bestämmelserna gäller bara om

1. verksamheten i handelsbolaget under det räkenskapsår då avyttring-
en sker är aktiv näringsverksamhet för överlåtaren,

2. någon närstående till överlåtaren varit delägare i handelsbolaget och
verksamheten under räkenskapsåret är aktiv näringsverksamhet för den-
ne,

3. någon närstående till överlåtaren varit anställd hos handelsbolaget
under räkenskapsåret, eller

4. överlåtaren eller någon närstående under räkenskapsåret på mot-
svarande sätt bedrivit verksamhet i en juridisk person genom handels-
bolaget.

Vid tillämpning av första stycket anses också tidigare innehavare av
andelen under samma räkenskapsår som överlåtare, om avyttringen före-
gåtts av en eller flera avyttringar från obegränsat skattskyldiga fysiska
personer. Frågan om verksamheten varit aktiv näringsverksamhet skall
bedömas med hänsyn till förhållandena före avyttringen.

Belopp som motsvarar kapitalvinsten tas upp i näringsverksamhet

3 § Ett belopp som motsvarar kapitalvinsten på grund av avyttringen
skall tas upp hos överlåtaren som överskott av aktiv näringsverksamhet
från handelsbolaget.

Om avyttringen har föregåtts av en eller flera avyttringar under samma
räkenskapsår från obegränsat skattskyldiga fysiska personer, skall belop-
pet ökas med summan av kapitalvinsterna vid dessa avyttringar.

4 § Bestämmelsen i 3 § första stycket tillämpas också på kapitalvinst på
grund av tillkommande ersättning som erhålls efter det räkenskapsår för
handelsbolaget då avyttringen skedde. Detta gäller dock bara om över-
låtaren eller någon närstående, direkt eller indirekt, varit verksam i han-
delsbolaget efter avyttringen och det inte är uppenbart att verksamheten
saknat betydelse för storleken av ersättningen.

5 § Vid beräkningen av det belopp som enligt 3 och 4 §§ skall tas upp
som överskott av näringsverksamhet, skall andelens anskaffningsutgift
inte ökas med beloppet, utan detta görs först vid den därefter följande
beräkningen av kapitalvinst eller kapitalförlust i inkomstslaget kapital.

Inkomsten tas upp av överlåtaren

6 § Bestämmelserna i 3-5 §§ skall inte tillämpas om överlåtaren enligt
överenskommelse med förvärvaren tar upp överskott eller drar av under-
skott i handelsbolaget som avser tiden före avyttringen eller tiden före
tillträdesdagen samt tar upp kapitalvinster och drar av kapitalförluster vid
avyttringar av handelsbolagets näringsfastigheter och näringsbostads-
rätter före samma tidpunkt.

Första stycket gäller inte om överlåtaren eller någon närstående, direkt
eller indirekt, varit verksam i handelsbolaget efter den sluttidpunkt för

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

222

inkomstberäkningen som överlåtaren valt enligt första stycket. Det gäller
inte heller om handelsbolaget, direkt eller indirekt, äger aktier eller an-
delar som, om de ägts direkt av överlåtaren, hade varit kvalificerade akti-
er eller därmed likställda andra delägarrätter.

Med förvärvare avses vid inlösen de kvarvarande delägarna i handels-
bolaget.

7 § En förutsättning för att 3-5 §§ inte skall tillämpas är att ett särskilt
bokslut ligger till grund för inkomstberäkningen enligt 6 §. Bokslutet
skall upprättas som om handelsbolaget hade ett beskattningsår som av-
slutats vid den sluttidpunkt för inkomstberäkningen som överlåtaren valt
enligt 6 §.

Bokslutet och sådana uppgifter till ledning för taxering som avses i
2 kap. 19 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter
skall ha godkänts skriftligen av förvärvaren eller, vid inlösen, av de
kvarvarande delägarna i handelsbolaget.

Närståendebegreppet

8 § När en avyttring sker från ett dödsbo anses vid tillämpning av detta
kapitel också delägare i dödsboet som närstående.

52 kap. Avyttring av andra tillgångar

1 § I detta kapitel finns de särskilda bestämmelser om kapitalvinst som
gäller vid avyttring av andra tillgångar och förpliktelser än sådana som
avses i 45, 46, 48 och 50 kap. De grundläggande bestämmelserna finns i
44 kap.

Omkostnadsbeloppet

2 § För tillgångar som den skattskyldige innehaft för personligt bruk
(personliga tillgångar) far som omkostnadsbelopp räknas 25 procent av
ersättningen minskad med försäljningsprovision och andra kostnader för
avyttringen.

Kapitalvinster vid avyttring av personliga tillgångar skall tas upp som
intäkt bara till den del de för beskattningsåret sammanlagt överstiger
50 000 kronor.

En avlidens personliga tillgångar skall behandlas som personliga till-
gångar också hos hans dödsbo.

3 § För andra tillgångar än personliga tillgångar skall kapitalvinsten vid
en avyttring beräknas med tillämpning av genomsnittsmetoden i 48 kap.

7 §, om de är en del av ett samlat innehav av tillgångar med enhetligt
värde.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

223

4 § Anskaffningsutgiften skall minskas med gjorda avdrag for tillgångar-
nas anskaffning, värdeminskning eller liknande.

Kapitalförluster

Inkomstslaget kapital

5 § I inkomstslaget kapital skall 70 procent av en kapitalförlust dras av.

Förluster vid avyttring av personliga tillgångar skall dock inte dras av.
Ett dödsbos förluster vid avyttring av sådana tillgångar som boet förvär-
vat for en delägares privata bruk skall inte heller dras av.

Inkomstslaget näringsverksamhet

6 § I inkomstslaget näringsverksamhet skall en kapitalförlust dras av i sin
helhet, om inte något annat anges i 7 §.

7 § I fråga om kapitalförluster i svenska handelsbolag tillämpas bestäm-
melserna i 5 §.

Kapitalförluster på sådana tillgångar eller förpliktelser vars innehav
betingats av verksamhet som bedrivs av handelsbolaget eller av någon
som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska för-
hållanden kan anses stå handelsbolaget nära, skall dock alltid dras av i
sin helhet.

53 kap. Överlåtelse av privata tillgångar till underpris

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om överlåtelser av tillgångar till
underpris från en fysisk person eller ett svenskt handelsbolag till ett
företag som överlåtaren eller närstående är delägare i.

Bestämmelserna 2-7 §§ gäller bara i inkomstslaget kapital.

Bestämmelserna om förvärvarens anskaffningsvärde i 8 och 9 §§ gäller

1 inkomstslagen näringsverksamhet och kapital.

Inkomstslaget kapital

Överlåtelse till svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller svenskt
handelsbolag

2 § Överlåter en fysisk person en tillgång till ett svenskt aktiebolag i
vilket överlåtaren eller närstående, direkt eller indirekt, äger aktier och
sker överlåtelsen utan ersättning eller mot ersättning som understiger
såväl tillgångens marknadsvärde som omkostnadsbelopp, skall tillgången
anses ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar omkostnadsbeloppet
eller marknadsvärdet om det är lägre.

Bestämmelserna gäller också en sådan överlåtelse som avses i första
stycket när ett svenskt handelsbolag överlåter en näringsfastighet eller
näringsbostadsrätt och handelsbolaget har en fysisk person som delägare.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

224

Prop. 1999/2000:2

3 § Om det är en näringsfastighet som överlåts, avses med omkostnads- Bilaga 3
beloppet i stället fastighetens skattemässiga värde. Bestämmelserna om
återföring av utgifter för förbättrande reparationer och underhåll i 26 kap.

2 § första stycket skall inte tillämpas.

Om det är en näringsbostadsrätt som överlåts, avses med omkostnads-
beloppet i stället bostadsrättens skattemässiga värde. Bestämmelserna om
återföring av utgifter för förbättrande reparationer och underhåll i 26 kap.
10 § första stycket skall inte tillämpas.

4 § När det skall beräknas ett omkostnadsbelopp för överlåtarens och
närståendes aktier i aktiebolaget skall, om ersättning inte har lämnats,
den sammanlagda anskaffningsutgiften för aktierna ökas med ett belopp
som motsvarar omkostnadsbeloppet för tillgången eller marknadsvärdet
om det är lägre. Om ersättning har lämnats, skall anskaffningsutgiften i
stället ökas med skillnaden mellan omkostnadsbeloppet för tillgången
respektive marknadsvärdet och ersättningen.

5 § Vad som sägs om svenska aktiebolag och aktier i svenska aktiebolag
gäller också svenska ekonomiska föreningar och svenska handelsbolag
respektive andelar i sådana företag.

Överlåtelse till utländsk juridisk person

6 § Överlåter en fysisk person en tillgång till en utländsk juridisk person i
vilken överlåtaren eller närstående, direkt eller indirekt, äger andelar och
sker överlåtelsen utan ersättning eller mot ersättning som understiger
tillgångens marknadsvärde, skall tillgången anses ha avyttrats mot en
ersättning som motsvarar marknadsvärdet.

7 § När det skall beräknas ett omkostnadsbelopp för överlåtarens och
närståendes andelar i den utländska juridiska personen skall, om ersätt-
ning inte har lämnats, den sammanlagda anskaffningsutgiften för ande-
larna ökas med ett belopp som motsvarar marknadsvärdet på tillgången.
Om ersättning har lämnats, skall anskaffningsutgiften i stället ökas med
skillnaden mellan marknadsvärdet och ersättningen.

Inkomstslagen näringsverksamhet och kapital

Förvärvarens anskaffningsvärde

8 § Om bestämmelserna i 2-5 §§ är tillämpliga, skall förvärvaren anses
ha förvärvat tillgången för ett belopp som motsvarar omkostnadsbeloppet
eller marknadsvärdet om det är lägre.

225

8 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

9§ Om bestämmelserna i 6 och 7 §§ är tillämpliga, skall förvärvaren Prop. 1999/2000:2
anses ha förvärvat tillgången för ett belopp som motsvarar marknadsvär- Bilaga 3
det.

54 kap. Betalning av skulder i utländsk valuta

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om låntagares kapitalvinster på
grund av valutakursförändringar vid betalning av skulder i utländsk va-
luta. Bestämmelserna gäller bara i inkomstslaget kapital.

Som betalning av skulder anses också att skulder mot ersättning tas

över av annan låntagare.

Vad som sägs om kapitalvinster gäller på motsvarande sätt för kapital-
förluster.

2 § Om en skuld har tagits över som ett led i ett förvärv genom arv, tes-
tamente, gåva eller på liknande sätt, inträder förvärvaren i den tidigare
låntagarens skattemässiga situation.

Beräkningen

3 § Kapitalvinsten skall beräknas som skillnaden mellan det återbetalade
beloppets värde vid upplåningen och dess värde vid återbetalningen.
Värdet vid upplåningen skall beräknas som ett genomsnitt av värdena av
olika upplånade belopp i samma valuta och med beaktande av de åter-
betalningar som gjorts.

Undantag från skatteplikt

4 § Kapitalvinster på skulder i utländsk valuta som är avsedd för den
skattskyldiges personliga levnadskostnader under tillfällig vistelse ut-
omlands skall inte tas upp.

Beskattningstidpunkten

5 § Kapitalvinster vid betalning av skulder i utländsk valuta skall tas upp
som intäkt det beskattningsår då återbetalningen görs.

Kapitalförluster

6 § Kapitalförluster vid betalning av skulder i utländsk valuta skall dras
av med 70 procent av förlusten. Att kapitalförluster i vissa fall inte skall
dras av följer av 4 §.

226

54 a kap. Ersättning på grund av insättningsgaranti och
investerarskydd

Innehåll

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- ersättning på grund av insättningsgaranti i 2-4 §§, och

- ersättning på grund av investerarskydd eller försäkring i 5-11 §§.

Ersättning på grund av insättningsgaranti

Ersättning

2 § Ersättning som betalas ut av Insättnings garantinämnden enligt lagen
(1995:1571) om insättningsgaranti anses utbetald av det institut där in-
sättningen gjorts.

3 § Ersättningen skall i första hand anses som ersättning för insatt kapi-
talbelopp. Till den del ersättningen avser upplupen ränta skall den be-
handlas som ränteinkomst.

Återbetalning av ersättning

4 § Vid återbetalning av ersättning enligt 18 § lagen (1995:1571) om in-
sättningsgaranti skall den del av det återbetalda beloppet som inte avser
ersättning för det insatta kapitalbeloppet behandlas som ränteutgift.

Ersättning på grund av investerarskydd eller försäkring

Ersättning

5 § Ersättning som betalas ut av Insättnings garantinämnden enligt lagen
(1999:000) om investerarskydd eller av en försäkringsgivare på grund av
en försäkring som ett värdepappersbolag tecknat i enlighet med bestäm-
melsen i 5 kap. 2 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse skall anses
utbetald av det institut där investeringen finns.

6 § Om ersättningen inte täcker allt, skall den i första hand anses som
ersättning för medel (kapitalbelopp och ränta). Kapitalbeloppet skall an-
ses ersatt före räntebeloppet. I andra hand skall ersättningen anses avse
finansiella instrument.

Med medel och finansiella instrument avses vid tillämpning av denna
paragraf och 7-11 §§ detsamma som i lagen om investerarskydd.

Ränta

1 § Ersättning för ränta enligt 8 § lagen (1999:000) om investerarskydd
eller ersättning för ränta från en försäkring som avses i 5 § skall behand-
las som ränteinkomst.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

227

Finansiella instrument

8 § De finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller en
sådan försäkring som avses i 5 § skall anses avyttrade vid den tidpunkt
då ersättningen fastställs. Om den som far ersättningen är bokförings
skyldig, skall de finansiella instrumenten i stället anses avyttrade när er-
sättningen enligt god redovisningssed skall redovisas.

Ersättning som skall anses avse finansiella instrument, skall behandlas
som ersättning för de avyttrade instrumenten.

9 § Om de finansiella instrument som omfattas av investerarskyddet eller
en sådan försäkring som avses i 5 § avser såväl marknadsnoterade som
icke marknadsnoterade instrument, skall ersättningen i första hand anses
avse marknadsnoterade finansiella instrument, om inte den som har rätt
till ersättningen begär annat.

Återbetalning av ersättning

10 § Vid återbetalning av ersättning enligt 19 § lagen (1999:000) om in-
vesterarskydd skall den del av det återbetalade beloppet som motsvarar
ränteinkomst enligt 6 och 7 §§ behandlas som ränteutgift.

Ersättning på grund av utländskt investerarskydd eller utländsk försäkring

11 § Om en obegränsat skattskyldig fysisk eller juridisk person eller ett
svenskt handelsbolag får ersättning från ett utländskt investerarskydd
eller från en utländsk försäkringsgivare enligt en försäkring som motsva-
rar sådan försäkring som avses i 5 §, skall bestämmelserna i 5-10 §§ till-
lämpas.

AVD. VIII FÅMANSFÖRETAG OCH
FÅMANSHANDELSBOLAG

55 kap. Vissa förmåner och ersättningar från fåmansföretag
och fåmanshandelsbolag

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om och i vilken utsträckning vissa
förmåner och ersättningar från fåmansföretag och fåmanshandelsbolag
skall tas upp i inkomstslaget tjänst.

Kapitlet innehåller också bestämmelser om att fåmansföretag i vissa
fall skall uttagsbeskattas eller inte skall göra avdrag när företagsledare,
delägare eller närstående skall beskattas enligt bestämmelserna i detta
kapitel.

Särskilda bestämmelser om utdelning och kapitalvinst på aktier i
fåmansföretag och företag som har varit fåmansföretag finns i 56 kap. I
övrigt finns särskilda bestämmelser som berör fåmansföretag, fåmans-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

228

handelsbolag och deras delägare m.fl. i de bestämmelser som anges i Prop. 1999/2000:2

15 §. Bilaga 3

Definitioner

Fåmansföretag

2 § Med fåmansföretag avses svenska aktiebolag och svenska ekonomis-
ka föreningar där

1. en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer äger aktier eller an-
delar som motsvarar mer än 50 procent av rösterna for samtliga aktier
eller andelar i företaget, eller

2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är oberoen-
de av varandra och där en fysisk person genom innehav av aktier eller
andelar, genom avtal eller på liknande sätt har den faktiska bestämman-
derätten över en sådan verksamhet och självständigt kan förfoga över
dess resultat.

Vad som sägs om fysisk person gäller inte dödsbo.

3 § Aktiebolag vars aktier är noterade vid en svensk eller utländsk börs
och privatbostadsföretag är inte fåmansföretag.

Fåmanshandelsbolag

4 § Med fåmanshandelsbolag avses svenska handelsbolag där

1. en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer genom innehav av
andelar eller på liknande sätt har ett bestämmande inflytande, eller

2. näringsverksamheten är uppdelad på verksamheter som är oberoen-
de av varandra och där en fysisk person genom innehav av andelar, ge-
nom avtal eller på liknande sätt har den faktiska bestämmanderätten över
en sådan verksamhet.

Vad som sägs om fysisk person gäller inte dödsbo.

Ägare, företagsledare och närstående

5 § Som ägare anses vid tillämpning av 2 och 4 §§ den som direkt eller
indirekt äger eller på liknande sätt innehar aktier eller andelar i företaget.

Med företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag
avses den eller de fysiska personer som genom eget eller närståendes
innehav av aktier eller andelar i företaget eller på någon liknande grund
har ett väsentligt inflytande i företaget. När det gäller företag som avses i
2 § första stycket 2 och 4 § första stycket 2 anses som företagsledare den
som har den faktiska bestämmanderätten över en viss verksamhet och
självständigt kan förfoga över dess resultat.

Vad som sägs om fysisk person gäller inte dödsbo.

6 § Med närstående avses

-make,

229

- förälder,

- mor- och farförälder,

- avkomling och avkomlings make,

- syskon, syskons make och avkomling, och

- dödsbo som den skattskyldige eller någon av de tidigare nämnda
personerna är delägare i.

Med avkomling avses också styvbarn och fosterbarn.

Förvärv för privat bruk

7 § Om ett fåmansföretag förvärvar en tillgång från någon som inte är
delägare eller närstående till en delägare och tillgången uteslutande eller
så gott som uteslutande är avsedd för privat bruk för en företagsledare i
företaget eller någon som är närstående till en företagsledare, skall ett
belopp som motsvarar utgiften för förvärvet tas upp i inkomstslaget tjänst
hos företagsledaren. Företaget skall inte dra av utgiften för anskaffning-
en.

Första stycket tillämpas inte vid förvärv av en bil som medför beskatt-
ning för bilförmån.

Delägares avyttringar till företaget

8 § Om en delägare i ett fåmansföretag eller någon närstående till en
delägare avyttrar tillgångar till företaget mot en ersättning som överstiger
marknadsvärdet, skall mellanskillnaden tas upp i inkomstslaget tjänst hos
överlåtaren. Företagets anskaffningsvärde eller anskaffningsutgift för
tillgångarna skall minskas med samma belopp.

För en sådan tillgång som avses i 52 kap. skall hela ersättningen, även
om den inte överstiger marknadsvärdet och utan avdrag för något om-
kostnadsbelopp, tas upp i inkomstslaget tjänst hos överlåtaren. Företaget
skall inte dra av utgiften för anskaffningen.

Andra stycket tillämpas inte om tillgången är eller kan väntas bli till
nytta för företaget.

9 § Beräkning av kapitalvinst eller kapitalförlust skall i fall som avses i
8 § första stycket göras med utgångspunkt i den del av ersättningen som
motsvarar marknadsvärdet. I fall som avses i 8 § andra stycket skall
ingen beskattning ske i inkomstslaget kapital.

Delägares forvärv från företaget

10 § Om en delägare i ett fåmansföretag eller någon närstående till en
delägare förvärvar tillgångar från företaget mot en ersättning som under-
stiger marknadsvärdet, skall mellanskillnaden tas upp i inkomstslaget
tjänst hos förvärvaren. Företaget skall uttagsbeskattas enligt bestämmel-
serna i 22 kap.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

230

Första stycket tillämpas inte för företagsledare som har beskattats på
grund av 7 § när företaget förvärvade tillgången.

Första stycket tillämpas inte heller vid underprisöverlåtelser enligt
23 kap.

11 § Om en delägare i ett fåmanshandelsbolag eller någon närstående till
en delägare förvärvar tillgångar från bolaget mot en ersättning som
understiger marknadsvärdet, skall mellanskillnaden tas upp i inkomst-
slaget tjänst hos förvärvaren, om tillgången omfattar

- ett sådant hus eller en sådan lägenhet som i och med förvärvet blir
privatbostad, eller

- tomtmark som avses bli bebyggd med en privatbostad.

Hyresersättningar

12 § Om en företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmanshandels-
bolag eller någon närstående till en företagsledare får hyra eller annan
ersättning från företaget för en lokal som ägs eller disponeras av före-
tagsledaren eller någon närstående till honom, gäller följande om ersätt-
ningen inte skall tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet hos uthy-
raren. Uthyraren skall ta upp ersättningen i inkomstslaget tjänst och göra
skäligt avdrag för kostnader på grund av att företaget utnyttjat lokalen.
Fåmansföretaget skall inte dra av den del av hyran eller annan ersättning
som överstiger marknadsmässig ersättning.

Räntefria lån m.m.

13 § Om ett fåmansföretag lämnar en förmån i form av ett räntefritt lån
till en företagsledare eller någon närstående till en företagsledare, skall
värdet av förmånen tas upp i inkomstslaget tjänst hos låntagaren. Detta
gäller också en förmån i form av ett lån med en ränta som understiger
marknadsräntan. Förmånens värde skall beräknas enligt 60 kap.
15-17 §§. Motsvarande belopp enligt 42 kap. 11 § skall inte dras av.
Företaget skall uttagsbeskattas enligt bestämmelserna i 22 kap.

Nedskrivning av lån

14 § Om ett fåmansföretag har lämnat ett lån till en företagsledare eller
någon närstående till en företagsledare och lånet skrivs ned i företagets
räkenskaper, skall det nedskrivna beloppet tas upp i inkomstslaget tjänst
hos låntagaren. Företaget skall inte dra av det nedskrivna beloppet.

Första stycket gäller dock inte sådana lån som avses i 11 kap. 43 §.

Hänvisningar

15 § För fåmansföretag, fåmanshandelsbolag och deras delägare m.fl.
finns även särskilda bestämmelser om

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

231

- förmån av utbildning i 11 kap. 17 §,

- delägares avyttring av hyresrätter, patent m.m. i 13 kap. 13 §,

- avdrag for tantiem i 14 kap. 10 §,

- avdrag för avsättning till personalstiftelser i 16 kap. 15 §,

- avdrag för framtida substansminskning i 20 kap. 23 §,

- avdrag för ränta på vinstandelslån i 24 kap. 6, 7 och 9 §§,

- när en fastighet, aktie eller andel är lagertillgång i 27 kap. 4-6 §§,

- kvalificerade fusioner och fissioner i 37 kap. 16 §,

-utskiftning vid ombildning av en svensk ekonomisk förening till
aktiebolag i 42 kap. 20 §,

-pensionssparavdrag i 58 kap. 4, 10, och 15 §§,

- familjebeskattning i 59 kap. 12-14 §§,

- grundavdrag i 62 kap. 5 §, och

- ackumulerad inkomst i 65 kap. 3 §.

56 kap. Utdelning och kapitalvinst på aktier i fåmansföretag

Tillämpningsområdet

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om att utdelningar, räntor och ka-
pitalvinster på andelar och andra delägarrätter som getts ut av fåmans-
företag och tidigare fåmansföretag i viss utsträckning skall tas upp i in-
komstslaget tjänst i stället för i inkomstslaget kapital.

2 § Utdelning och kapitalvinst på kvalificerade andelar skall hos fysiska
personer tas upp i inkomstslaget tjänst i den omfattning som anges i
7 och 12 §§. Som utdelning behandlas även vinst vid nedsättning av ak-
tiekapitalet genom inlösen av aktier.

Med andelar likställs andra delägarrätter som getts ut av företaget och
med utdelning likställs ränta på sådana delägarrätter.

Definitioner

3 § Vid bedömningen av om ett företag är fåmansföretag gäller vid till-
lämpningen av detta kapitel, utöver vad som sägs i 55 kap. 2 och 3 §§,
följande.

Utländska juridiska personer likställs med svenska aktiebolag och
svenska ekonomiska föreningar. Detta gäller dock inte dödsbo efter den
som var begränsat skattskyldig vid dödsfallet.

Sådana ägare som själva eller genom någon närstående är eller under
något av de fem föregående beskattningsåren har varit verksamma i fö-
retaget i betydande omfattning anses som en enda person.

Som ägare anses den som direkt eller indirekt eller på liknande sätt in-
nehar andelar i företaget.

4 § Med kvalificerad andel avses andel i ett fåmansföretag under förut-
sättning att

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

232

1. andelsägaren eller någon närstående till honom under beskatt-
ningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren varit verk-
sam i betydande omfattning i företaget eller i ett annat fåmansföretag
som bedriver samma eller likartad verksamhet, eller

2. företaget, direkt eller indirekt, under beskattningsåret eller något av
de fem föregående beskattningsåren har ägt andelar i ett annat fåmans-
företag och andelsägaren eller någon närstående till honom under be-
skattningsåret eller något av de fem föregående beskattningsåren varit
verksam i betydande omfattning i detta företag.

Om en andel i ett fåmansföretag som inte skall anses vara kvalificerad
enligt bestämmelserna i första stycket förvärvats under beskattningsåret
eller något av de fem föregående beskattningsåren genom sådan utdel-
ning på kvalificerad andel i ett annat fåmansföretag som på grund av be-
stämmelserna i 42 kap. 16 § inte har beskattats, skall villkoren i första
stycket tillämpas som om det företag som den utdelade aktien avser vore
det företag som delat ut aktien.

Dör ägaren till en kvalificerad andel, anses andelen kvalificerad även
hos dödsboet. Delägare i dödsboet likställs då med närstående.

5 § Om aktieägaren visar att utomstående i betydande omfattning äger
del i företaget och har rätt till utdelning, skall en andel inte anses kvalifi-
cerad, om det inte finns särskilda skäl. Vid bedömningen skall förhållan-
dena under beskattningsåret och de fem föregående beskattningsåren be-
aktas.

Med företag avses här det företag i vilket andelsägaren eller någon när-
stående till honom varit verksam i betydande omfattning under den tid
som anges i första stycket.

Ett företag anses ägt av utomstående till den del det varken direkt eller
indirekt ägs av fysiska personer som äger kvalificerade andelar i företa-
get eller i ett annat fåmansföretag som avses i 4 §.

6 § Upphör ett företag att vara fåmansföretag, anses en andel ändå kvali-
ficerad under längst fem beskattningsår därefter. Detta gäller dock bara
om andelsägaren eller någon närstående till honom

1. ägde andelen när företaget upphörde att vara fåmansföretag och an-
delen då var kvalificerad, eller

2. har förvärvat andelen med stöd av en sådan aktie som avses i 1.

Utdelning

7 § Utdelning på en kvalificerad andel skall tas upp i inkomstslaget tjänst
till den del den överstiger gränsbeloppet. Gränsbeloppet är summan av

1. underlaget för gränsbelopp multiplicerat med statslåneräntan vid ut-
gången av november året före beskattningsåret ökad med fem procent-
enheter, och

2. sparat utdelningsutrymme.

För andra delägarrätter än aktier och andelar skall statslåneräntan ökas
bara med en procentenhet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

233

Om lättnadsbeloppet enligt 43 kap. 3 § överstiger gränsbeloppet, till-
lämpas bestämmelserna i första stycket på utdelningen minskad med
skillnaden.

8 § Underlaget för gränsbelopp är summan av

1. det omkostnadsbelopp som skulle ha använts om andelen hade avytt-
rats vid tidpunkten för utdelningen,

2. sparat utdelningsutrymme, och

3. löneunderlag enligt 43 kap. 12-16 §§.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppet tillämpas bestämmelserna om
uppräkning i 43 kap. 17 § och, för svenska andelar, dessutom bestämmel-
serna om kapitalunderlaget i 43 kap. 18 §.

Bestämmelserna om löneunderlag i första stycket 3 och om omkost-
nadsbeloppet i andra stycket gäller inte för andra delägarrätter än aktier
och andelar.

9 § Det beskattningsår en andel förvärvas från någon närstående skall
något gränsbelopp inte beräknas för förvärvaren om bolaget tidigare un-
der året lämnat utdelning.

Sparat utdelningsutrymme

10 § Om utdelningen understiger gränsbeloppet, skall skillnaden (sparat
utdelningsutrymme) föras vidare till nästa beskattningsår. Lämnar före-
taget inte någon utdelning, skall hela gränsbeloppet, beräknat vid be-
skattningsårets utgång, föras vidare.

11 § Om en kvalificerad andel övergår till en ny ägare genom arv, testa-
mente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över den
tidigare ägarens sparade utdelningsutrymme.

Kapitalvinst

12 § Av en kapitalvinst på kvalificerade aktier skall 50 procent av den del
som överstiger det sparade utdelningsutrymmet tas upp i inkomstslaget
tjänst.

Den kapitalvinst som enligt första stycket skall fördelas får beräknas
med utgångspunkt i ett omkostnadsbelopp som bestäms med tillämpning
av bestämmelserna om uppräkning i 43 kap. 17 § och, för svenska ande-
lar, dessutom bestämmelserna om kapitalunderlaget i 43 kap. 18 §. Be-
stämmelserna i detta stycke gäller inte för andra delägarrätter än aktier
och andelar.

En kapitalvinst skall inte tas upp i inkomstslaget tjänst till den del det
skulle medföra att den skattskyldige och närstående till honom under
avyttringsåret och de fem föregående beskattningsåren sammanlagt tagit
upp högre belopp än som motsvarar 100 gånger det prisbasbelopp enligt
1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde för avytt-
ringsåret.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

234

Om sparat lättnadsutrymme enligt 43 kap. 6 § överstiger sparat ut-
delningsutrymme, tillämpas bestämmelserna i första stycket på kapital-
vinsten minskad med mellanskillnaden.

Andelsbyten

13 § Bestämmelser om fördelning av ersättning i pengar vid andelsbyten
mellan inkomstslaget tjänst och kapital finns i 49 kap. 15 §.

Bestämmelser om beräkningen av gränsbeloppet vid andelsbyten finns
i 49 kap. 32 §.

Skatteberäkning inom familjen

14 § Om andelsägarens make eller, om aktieägaren fyller högst 18 år un-
der beskattningsåret, någon av hans föräldrar är eller under någon del av
den senaste femårsperioden har varit verksam i betydande omfattning i
ett fåmansföretag som avses i 4 § och om aktieägarens beskattningsbara
förvärvsinkomst, bortsett från vad som enligt detta kapitel skall tas upp
som intäkt i inkomstslaget tjänst (tjänsteintäkten), understiger makens
eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst gäller följande. Skatten
på tjänsteintäkten skall beräknas enligt 64 kap. 6 § som om andelsägarens
beskattningsbara förvärvsinkomst, bortsett från tjänsteintäkten, motsva-
rade makens eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst.

Som makar anses vid tillämpning av denna paragraf de som skall be-
handlas som makar under större delen av beskattningsåret.

AVD. IX PENSIONSSPARANDE

57 kap. Pensionsförsäkringar och pensionssparkonton

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om

- pensionsförsäkringar i 2-20 och 33 §§, och

- pensionssparkonton i 21-33 §§.

Pensionsförsäkring m.m.

Pensionsförsäkring eller kapitalförsäkring

2 § En försäkring är en pensionsförsäkring om den uppfyller de villkor
som anges i 4-16 §§. Med kapitalförsäkring avses en livförsäkring som
inte är en pensionsförsäkring.

3 § En försäkring som uppfyller kraven för en pensionsförsäkring i detta
kapitel anses som en kapitalförsäkring om så bestämts när avtalet
ingicks.

En premiebefrielseförsäkring anses tillhöra samma slag av försäkring
som huvudförsäkringen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

235

4 § En pensionsförsäkring skall ha meddelats i en försäkringsrörelse som
bedrivs i Sverige och som medför skattskyldighet enligt denna lag eller
enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.

5 § En försäkring som huvudsakligen avser ålders-, sjuk-, eller efter-
levandepension och som har meddelats i en försäkringsrörelse som inte
bedrivs från ett fast driftställe i Sverige anses som en pensionsförsäkring,
om den försäkrade var bosatt utomlands när försäkringen tecknades och
fick avdrag, skattereduktion eller liknande skattelättnad för premiema
där.

Första stycket gäller också om arbetsgivaren betalat premier under den
försäkrades bosättning eller förvärvsarbete utomlands utan att betalning-
en räknats som inkomst för den försäkrade vid beskattningen i det landet.
Ett sådant förvärvsarbete skall vara den försäkrades huvudsakliga
förvärvsverksamhet.

Om det i annat fall finns särskilda skäl, far skattemyndigheten medge
att en försäkring som har meddelats i en försäkringsrörelse som inte be-
drivs från fast ett driftställe i Sverige, skall anses som en pensionsförsäk-
ring.

Om en försäkring har beskattats som pensionsförsäkring enligt denna
paragraf, kan försäkringen inte övergå till att vara en kapitalförsäkring.

6 § En pensionsförsäkring får inte medföra rätt till andra försäkrings-
belopp än sådana som betalas ut

1. till den försäkrade när denne uppnått en viss ålder (ålderspension),

2. till den försäkrade när dennes arbetsförmåga är nedsatt helt eller
delvis (sjukpension), eller

3. efter den försäkrades död till sådana efterlevande som avses i 13 §
(efterlevandepension).

Tjänstepensionsförsäkring

T § Med tjänstepensionsförsäkring avses en pensionsförsäkring som har
samband med tjänst och som den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att
betala samtliga premier för.

Med tjänstepensionsförsäkring avses också en pensionsförsäkring som
- sedan en anställd dött - tecknats av arbetsgivaren till förmån för den
anställdes efterlevande och som arbetsgivaren har åtagit sig att betala
samtliga premier för.

Den försäkrade

8 § Med försäkrad avses den på vars liv försäkringen har tecknats eller,
när det gäller sjukpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen gäller.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

9 § I fråga om annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring
skall den försäkrade vara försäkringstagare.

236

Om försäkringstagaren eller hans make eller sambo har barn under 20
år, får försäkringstagaren dock teckna en försäkring som avser efterle-
vandepension på makens eller sambons liv, om barnet sätts in som
förmånstagare.

Om det finns särskilda skäl, får skattemyndigheten medge att dödsboet
efter en skattskyldig som, direkt eller indirekt, bedrivit näringsverksam-
het i Sverige far teckna en försäkring som avser efterlevandepension. Ett
sådant medgivande far lämnas bara om den efterlevande inte har något
betryggande pensionsskydd och försäkringen tecknas i samband med att
boet upphör att bedriva näringsverksamheten.

Ålderspension

10 § Ålderspension får inte börja betalas ut innan den försäkrade fyller
55 år.

Utbetalning får dock göras tidigare om den försäkrade har fått rätt till
förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det i
annat fall finns särskilda skäl får skattemyndigheten medge att pensionen
får börja betalas ut innan den försäkrade fyller 55 år.

Förmånstagare far inte sättas in till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Förmånstagare till sådan försäkring skall vara
den anställde, som var den försäkrade när avtalet ingicks.

11 § Ålderspension far inte betalas ut under kortare tid än fem år. Om
utbetalningarna skall upphöra när den försäkrade fyller 65 år, får pensio-
nen inte betalas ut under kortare tid än tre år. Pensionen skall, under den
första femårsperioden som den betalas ut, uppgå till samma belopp vid
varje utbetalningstillfalle eller till stigande belopp. Pensionen skall alltid
upphöra när den försäkrade dör, även om den bestämda utbetalningstiden
inte har löpt ut.

För sådan ålderspension enligt allmän pensionsplan som skall upphöra
under den försäkrades livstid, gäller i stället för vad som sägs i första
stycket det som anges i planen. Vad som avses med allmän pensionsplan
framgår av 20 §.

Sjukpension

12 § Sjukpension far upphöra tidigast fem år efter det att försäkrings-
avtalet ingicks. Pensionen får dock betalas ut bara så länge den försäkra-
de helt eller delvis saknar arbetsförmåga.

Förmånstagare får inte sättas in till annan sjukpensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Förmånstagare till sådan försäkring skall vara
den anställde, som var den försäkrade när avtalet ingicks.

Efterlevandepension

13 § Efterlevandepension får betalas ut till

1. person som varit den försäkrades make eller sambo, och

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

237

2. barn till den försäkrade eller till en person som avses i 1.

Efterlevandepension på grund av försäkring som tecknats av arbets-
givare med stöd av 7 § andra stycket eller av dödsbo enligt medgivande
som avses i 9 § tredje stycket far betalas ut som om den döde hade varit
den försäkrade.

Förmånstagare till försäkring som avser efterlevandepension skall vara
en sådan person som avses i första stycket.

14 § Efterlevandepension får betalas ut högst så länge den efterlevande
lever. Pensionen skall, under den första femårsperioden som den betalas
ut, uppgå till samma belopp vid varje utbetalningstillfalle eller till stigan-
de belopp.

Efterlevandepensionen far under den efterlevandes livstid inte upphöra
förrän fem år förflutit från den försäkrades död med följande undantag:

1. Efterlevandepension till en person som avses i 13 § första stycket 1
får upphöra om denne gifter sig.

2. Om den försäkrade har dött mindre än fem år före den tidpunkt då
försäkringen enligt avtalet annars skulle ha upphört att gälla, får efter-
levandepensionen upphöra vid sistnämnda tidpunkt.

3. Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år har
påbörjats, får pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.

4. Efterlevandepension till barn på grund av försäkring som avses i 9 §
andra stycket, skall upphöra senast när barnet fyller 20 år.

Försäkringar med anknytning till värdepappersfonder

15 § För försäkringar enligt lagen (1989:1079) om livförsäkringar med
anknytning till värdepappersfonder skall det vid bedömning av minsta
utbetalning under den första femårsperioden för utbetalningarna enligt
11 och 14 §§ bortses från sådana förändringar av beloppen som beror på
andelarnas kursutveckling.

Försäkringsavtalets utformning

16 § Alla försäkringsvillkor som avgör om en försäkring är en pensions-
försäkring enligt bestämmelserna i detta kapitel, skall tas in i försäk-
ringsavtalet. Avtalet skall också innehålla villkor att försäkringen inte får

1. pantsättas eller belånas,

2. ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller förutsättningarna
för pensionsförsäkring i detta kapitel, eller

3. överlåtas eller återköpas i andra fall än som avses i 17 eller 18 §.

Försäkringsavtalet får inte innehålla villkor som är oförenliga med
bestämmelserna om pensionsförsäkring i detta kapitel.

Överlåtelse

17 § Under den försäkrades livstid får en pensionsförsäkring överlåtas
bara

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

238

1. till följd av ändring av anställningsförhållanden, förutsatt att försäk-
ringen före eller efter överlåtelsen är en tjänstepensionsförsäkring,

2. på grund av utmätning, ackord eller konkurs, eller

3. genom bodelning.

En ny ägare till pensionsförsäkringen skall omedelbart underrätta
försäkringsgivaren om förvärvet av försäkringen.

Återköp

18 § En pensionsförsäkring far återköpas trots bestämmelserna i detta
kapitel, om det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst 30 procent av
prisbasbeloppet. Återköp får också ske om

1. det tekniska återköpsvärdet uppgår till högst ett prisbasbelopp,

2. försäkringen inte är förenad med ett oåterkalleligt förmånstagar-
förordnande, och

3. premier för försäkringen inte har betalats under de senaste tio åren.

Om det i andra fall finns synnerliga skäl för återköp och sådant får ske
enligt försäkringstekniska grunder, får återköp medges av skattemyndig-
heten.

Bestämmelserna i detta kapitel hindrar inte återbetalning enligt 13 kap.
4 § äktenskapsbalken av försäkringstagarens tillgodohavande.

Avskattning av pensionsförsäkring

19 § Det kapital som hänför sig till en pensionsförsäkring skall tas upp i
inkomstslaget tjänst (avskattning), om försäkringen

1. överlåts till en försäkringsgivare som inte meddelar pensionsförsäk-
ring enligt detta kapitel, eller

2. förs över till en sådan del av försäkringsgivarens verksamhet som
inte avser pensionsförsäkring enligt detta kapitel.

Avskattningen skall i fall som avses i första stycket 1 ske när ansvaret
for den överlåtna försäkringen övergår på den övertagande försäkrings-
givaren och i fall som avses i första stycket 2 när försäkringen förs över.

Allmän pensionsplan

20 § Vad som avses med allmän pensionsplan framgår av 4 § lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. Med allmän pen-
sionsplan avses emellertid också

- pensionsutfästelser som ryms inom vad som enligt en allmän pen-
sionsplan är sedvanligt inom branschen för arbetstagare med motsvaran-
de uppgifter, dock när det gäller utfästelser som tryggas genom avsätt-
ning i balansräkningen bara i förening med kreditförsäkring,

- pensionsutfästelser for vilka det har tecknats kommunal eller statlig
borgen eller liknande garanti, och

- pensionsutfästelser i enlighet med pensionsavtal som har godkänts på
arbetstagarsidan av sådan organisation som enligt lagen (1976:580) om
medbestämmande i arbetslivet anses som central arbetstagarorganisation.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

239

Pensionssparkonto

21 § Ett pensionssparkonto är ett sådant konto som avses i 1 kap. 2 §
lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande och som uppfyller de
villkor som anges i 22-30 §§.

Pensionssparavtal, pensionssparinstitut, pensionssparare och konto-
innehavare har samma innebörd i detta kapitel som i lagen om individu-
ellt pensionssparande.

22 § Pensionssparkonto skall föras av ett svenskt pensionssparinstitut
eller av ett utländskt instituts filial i Sverige.

Utbetalning från pensionssparkonto

23 § Utbetalning från pensionssparkonto far inte avse annat än

1. belopp som betalas ut till en pensionssparare när denne uppnått viss
ålder (ålderspension),

2. belopp som betalas ut efter pensionsspararens död till sådana efter-
levande som avses i 26 § (efterlevandepension),

3. behållning som skall avskattas enligt 32 §,

4. utbetalning på grund av jämkning av ett förmånstagarförordnande,
och

5. återbetalning enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken.

Utbetalning får dessutom avse skatter och avgifter för kontot samt
ersättning för att förvärva tillgångar till kontot.

Ålderspension

24 § Ålderspension far inte börja betalas ut innan pensionsspararen fyller
55 år.

Utbetalning far dock göras tidigare om pensionsspararen har fatt rätt
till förtidspension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Om det
i annat fall finns särskilda skäl, far skattemyndigheten medge att pensio-
nen får börja betalas ut innan pensionsspararen fyller 55 år.

25 § Ålderspension far inte betalas ut under kortare tid än fem år. Om
pensionssparavtalet skall upphöra när pensionsspararen fyller 65 år, får
pensionen inte betalas ut under kortare tid än tre år. Pensionen skall,
under den första femårsperioden som den betalas ut, uppgå till samma
belopp vid varje utbetalningstillfalle eller till stigande belopp. Pensionen
skall alltid upphöra när pensionsspararen dör, även om den bestämda
utbetalningstiden inte har löpt ut.

Efterlevandepension

26 § Efterlevandepension får betalas ut till

1. person som varit pensionsspararens make eller sambo, och

2. barn till pensionsspararen eller till person som avses i 1.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

240

Förmånstagare får inte sättas in till annan rätt enligt pensionssparavtal
än efterlevandepension. Förmånstagare till sådan pension skall vara en
sådan person som avses i första stycket.

27 § Efterlevandepension far betalas ut högst så länge den efterlevande
lever. Pensionen skall, under den första femårsperioden som den betalas
ut, uppgå till samma belopp vid varje utbetalningstillfalle eller till stigan-
de belopp.

Om pensionsspararen har dött mindre än fem år före den tidpunkt då
utbetalningarna annars skulle ha upphört, far efterlevandepensionen dock
upphöra vid sistnämnda tidpunkt.

Om utbetalning av efterlevandepension till barn under 20 år har
påbörjats, far pensionen upphöra när barnet fyller 20 år.

Sparande i fondpapper m.m.

28 § För sparande i fondpapper och inlåning i utländsk valuta skall det
vid bedömning av minsta utbetalning under den första femårsperioden
för utbetalningarna enligt 25 och 27 §§ bortses från sådana förändringar
av beloppen som beror på fondpapperens eller den utländska valutans
kursutveckling.

Pensionssparavtalets utformning

29 § Alla pensionssparvillkor som avgör om ett sparavtal är ett pensions-
sparavtal enligt bestämmelserna i detta kapitel, skall tas in i pensions-
sparavtalet. Avtalet skall också innehålla villkor att rätten enligt avtalet
eller tillgångarna på pensionssparkontot inte far pantsättas eller belånas.

Pensionssparavtalet får inte ändras på sådant sätt att det inte längre
uppfyller de föreskrifter som anges för ett sådant avtal i lag eller inne-
hålla villkor som är oförenliga med bestämmelserna om pensionsspar-
avtal i detta kapitel.

Överlåtelse av pensionssparkonto

30 § Rätt till behållning på pensionssparkonto får överlåtas bara på grund
av utmätning, ackord eller konkurs eller på det sätt som anges i 4 kap.
12 och 16 §§ lagen (1993:931) om individuellt pensionssparande.

Den som förvärvat rätt till behållning på pensionssparkonto eller rätt
till utbetalning från ett sådant konto skall omedelbart underrätta det pen-
sionssparinstitut som för kontot om förvärvet.

Avslutning av konto i förtid

31 § Ett pensionssparkonto får avslutas genom en utbetalning i förtid vid
den tidpunkt pensionen får börja betalas ut, om behållningen då uppgår
till högst 30 procent av prisbasbeloppet. Utbetalning far också ske om

1. behållningen på kontot uppgår till högst ett prisbasbelopp,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

241

2. kontot inte är förenat med ett oåterkalleligt förmånstagarförordnan-
de, och

3. inbetalning på kontot inte har gjorts under de senaste tio åren.

Om det i andra fall finns synnerliga skäl, får skattemyndigheten medge
att kontot får avslutas genom utbetalning i förtid.

Avskattning avpensionssparkonto

32 § Behållning på pensionssparkonto skall tas upp i inkomstslaget tjänst
(avskattning) till den del pensionssparavtalet upphör att gälla enligt 4
kap. 6 eller 14 § eller 6 kap. 5 § lagen (1993:931) om individuellt pen-
sionssparande eller till den del behållningen tas i anspråk på grund av
utmätning, ackord eller konkurs.

Med behållning på pensionssparkonto avses marknadsvärdet på till-
gångarna på kontot efter avräkning för den skatt enligt lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsmedel som avser kontot.

Avskattningen skall ske när pensionsparavtalet upphör att gälla för till-
gångarna.

Överklagande

33 § Skattemyndighetens beslut enligt 5, 9, 10, 18, 24 eller 31 § far över-
klagas hos Riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut far inte överklagas.

58 kap. Pensionssparavdrag

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om avdrag för premier för pen-
sionsförsäkringar och inbetalningar på pensionssparkonton (pensions-
sparavdrag).

Pensionssparavdrag skall inte göras för försäkring som ägs av arbets-
givare. 1 fråga om avdrag för sådan försäkring gäller bestämmelserna i
28 kap.

2 § Pensionssparavdrag skall göras bara för

- premier för pensionsförsäkring som den skattskyldige äger, och

- inbetalningar på pensionsspararens eget pensionssparkonto.

Avdrag skall inte göras för pensionsförsäkring som förvärvats genom
bodelning under äktenskapet utan att det pågått något mål om äkten-
skapsskillnad.

Beräkning av pensionssparavdrag

3 § Den skattskyldiges högsta pensionssparavdrag ett visst beskattningsår
skall beräknas med utgångspunkt i hans avdragsgrundande inkomster.
Beräkningen skall grundas på inkomsterna antingen samma beskatt-
ningsår eller det föregående beskattningsåret.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

242

Avdragsgrundande inkomster

4 § Pensionssparavdraget far inte överstiga summan av de avdragsgrun-
dande inkomsterna. Med avdragsgrundande inkomst avses

1. överskott av aktiv näringsverksamhet beräknat före

- pensionssparavdraget,

- avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader som avser pen-
sionssparavdrag, och

- avdrag för avsättning för egenavgifter, och

2. överskott av tjänst minskat med sådana utdelningar, kapitalvinster
och förmåner m.m. som enligt 50, 55 eller 56 kap. skall tas upp i in-
komstslaget tjänst.

5 § Pensionssparavdraget får inte heller överstiga 0,5 prisbasbelopp med
tillägg enligt andra-fjärde styckena.

För annan avdragsgrundande inkomst av tjänst än sådan som avses i
tredje stycket är tillägget 5 procent till den del inkomsten överstiger
10 men inte 20 prisbasbelopp.

För avdragsgrundande inkomst av anställning är tillägget, om den
skattskyldige helt saknar pensionsrätt i anställning, 35 procent av in-
komsten, dock högst 10 prisbasbelopp.

För avdragsgrundande inkomst av aktiv näringsverksamhet är tillägget
35 procent av inkomsten, dock högst 10 prisbasbelopp.

Flera näringsverksamheter

6 § Om den skattskyldige har avdragsgrundande inkomst av aktiv nä-
ringsverksamhet från flera näringsverksamheter, får pensionsspar-
avdraget inte överstiga det avdrag som kunnat göras om inkomsten avsett
en enda näringsverksamhet.

Avdrag ett senare beskattningsår

1 § Om en premie eller en inbetalning helt eller delvis inte skall dras av
enligt 3-6 §§, skall återstående belopp dras av nästa beskattningsår.
Avdrag skall då i första hand göras för de betalningar som görs under det
beskattningsåret. Det sammanlagda avdraget far inte vara större än som
följer av 3-6 §§ för sistnämnda beskattningsår.

Dispens

8 § Om det finns särskilda skäl, far skattemyndigheten medge att pen-
sionssparavdrag görs med ett högre belopp än som anges i 3-7 §§.
Bestämmelser om detta finns i 9-12 §§.

Skattemyndighetens beslut far överklagas hos Riksskatteverket. Riks-
skatteverkets beslut får inte överklagas.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

243

Tjänst

9 § För skattskyldiga som har avdragsgrundande inkomst av tjänst och i
huvudsak saknar pensionsrätt i anställning, far pensionssparavdraget
beräknas högst till samma belopp som för sådana inkomster som avses i
5 § tredje stycket. För skattskyldiga som fått särskild ersättning i sam-
band med att en anställning upphört och som inte har skaffat sig ett
betryggande pensionsskydd, får avdrag medges med ett högre belopp.

Näringsverksamhet som upphör

10 § För skattskyldiga som bedrivit näringsverksamhet direkt eller indi-
rekt, som upphört med driften av denna och som inte har skaffat sig ett
betryggande pensionsskydd under verksamhetstiden, får pensionsspar-
avdraget beräknas också på

-inkomst av kapital i form av kapitalvinster vid avyttring av närings-
verksamheten minskade med motsvarande kapitalförluster,

- överskott av passiv näringsverksamhet före pensionssparavdrag, och

- sådana utdelningar och kapitalvinster som enligt 50 eller 56 kap.
skall tas upp i inkomstslaget tjänst.

Avdraget skall beräknas med beaktande av det antal år den skattskyl-
dige bedrivit näringsverksamheten, dock högst tio år. Vid beräkningen
skall hänsyn tas till den skattskyldiges övriga pensionsskydd och andra
möjligheter till pensionssparavdrag.

11 § Pensionssparavdrag som avses i 10 § får inte överstiga ett belopp
som för varje år som driften pågått motsvarar tio gånger prisbasbeloppet
för det år då driften av näringsverksamheten upphörde. Det får inte heller
överstiga summan för beskattningsåret av sådan inkomst av kapital som
avser vinst med anledning av avyttring av näringsverksamheten och av
överskottet av näringsverksamheten före

- pensionssparavdraget,

- avdrag för särskild löneskatt på pensionskostnader som avser pen-
sionssparavdrag, och

- avdrag för avsättning för egenavgifter.

Dödsbon

12 § Om skattemyndigheten enligt 57 kap. 9 § medger att ett dödsbo
tecknar pensionsförsäkring, skall skattemyndigheten också besluta med
vilket belopp pensionssparavdrag för försäkringen högst får göras. Detta
belopp skall beräknas med ledning av bestämmelserna i 10 och 11 §§ om
avdrag för en skattskyldig som upphört med driften i en näringsverksam-
het.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

244

Avdrag i inkomstslag eller allmänt avdrag

13 § Pensionssparavdrag som grundar sig på överskott av näringsverk-
samhet eller inkomst av kapital skall göras i inkomstslaget näringsverk-
samhet och annat pensionssparavdrag som allmänt avdrag, om inte annat
sägs i 14 eller 15 §.

14 § Om den skattskyldige skall göra pensionssparavdrag både i in-
komstslaget näringsverksamhet och som allmänt avdrag, far han fritt för-
dela avdraget upp till 0,5 prisbasbelopp mellan avdrag i näringsverksam-
heten och allmänt avdrag.

15 § Pensionssparavdrag som medges enligt 10 § på grund av att aktier
och andelar i ett fåmansföretag avyttrats, skall i första hand göras som
allmänt avdrag. Det allmänna avdraget skall dock inte uppgå till högre
belopp än den del av kapitalvinsten som skall tas upp i inkomstslaget
tjänst och skall inte heller överstiga överskottet av tjänst. Om inte hela
pensionssparavdraget skall göras som allmänt avdrag, skall återstående
del dras av i inkomstslaget kapital.

Pensionssparavdrag som medges på grund av att andelar i ett famans-
handelsbolag avyttrats, skall alltid göras i inkomstslaget kapital.

Avdrag för begränsat skattskyldiga

16 § Pensionssparavdrag skall göras bara av den som är obegränsat skatt-
skyldig. Den som är obegränsat skattskyldig bara under en del av be-
skattningsåret skall göra de avdrag som avser den tiden.

Bestämmelsen i första stycket gäller inte i inkomstslaget kapital.

Begränsning av pensionssparavdrag som allmänt avdrag

17 § När pensionssparavdrag görs som allmänt avdrag får det inte i något
fall överstiga skillnaden mellan summan av överskott av inkomstslagen
tjänst och näringsverksamhet och andra allmänna avdrag än pensions-
sparavdrag. Belopp som inte skall dras av på grund av denna begränsning
skall dras av senare beskattningsår, dock senast det sjätte beskatt-
ningsåret efter det då betalningen gjordes. Avdrag skall inte något be-
skattningsår göras med högre belopp än som anges i första meningen och
avdrag skall alltid i första hand göras för det aktuella beskattningsårets
betalningar.

AVD. X ÖVRIGA GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

59 kap. Familjebeskattning

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om ersättning till barn och make
för utfört arbete samt om uppdelning av inkomster i övrigt inom famil-
jen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

245

Bestämmelser om

- ersättning till barn och make i enskild näringsverksamhet samt i
inkomstslagen tjänst och kapital finns i 2 och 3 §§,

- makar som tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet finns i
4-11 §§, och

- fåmansföretag och fåmanshandelsbolag finns i 12-14 §§.

Enskild näringsverksamhet samt inkomstslagen tjänst och kapital

Ersättning till barn

2 § Ersättning for arbete som utförs av den skattskyldiges barn under
16 år eller värdet av barnets arbetsinsats skall inte dras av i enskild
näringsverksamhet eller i inkomstslagen tjänst och kapital. Avdrag for
ersättning för arbete som utförs av barn som har fyllt 16 år får inte över-
stiga marknadsmässig ersättning för arbetsinsatsen.

Ersättning som enligt första stycket inte skall dras av, skall inte tas upp
hos barnet.

Ersättning till make

3 § Ersättning för arbete som utförs av den skattskyldiges make eller
värdet av makens arbetsinsats skall inte dras av i enskild näringsverk-
samhet eller i inkomstslagen tjänst och kapital.

Ersättning som enligt första stycket inte skall dras av, skall inte tas upp
hos maken.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Makar som tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet

4 § Om makar tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet och den
ena är företagsledande make medan den andra är medhjälpande make,
tillämpas 6-9 och 11 §§. Om båda eller ingen av dem är företagsledande
make tillämpas 10 och 11 §§.

5 § En make anses som företagsledande make om han med hänsyn till
utbildning, arbetsuppgifter och övriga omständigheter kan anses ha en
ledande ställning i näringsverksamheten. En make som inte har en sådan
ledande ställning anses som medhjälpande make.

Verksamhet med en företagsledande och en medhjälpande make

6 § Om den ena maken är företagsledande make och den andra är med-
hjälpande make, anses verksamheten bedriven av den företagsledande
maken.

Hela överskottet eller underskottet skall tas upp hos den företagsledan-
de maken, om det inte framgår något annat av 7-9 §§.

246

7 § Makarna far fordela inkomsten så, att en del av överskottet av
näringsverksamheten, beräknat utan avdrag för avsättning för egenavgif-
ter, tas upp hos den medhjälpande maken. Denna del får inte överstiga
vad som motsvarar marknadsmässig ersättning för den medhjälpande
makens arbete, ökad med denna makes sjukpenning och annan ersättning
som avses i 15 kap. 8 §.

8 § Om den medhjälpande maken äger del i näringsverksamheten eller i
det kapital som är nedlagt i näringsverksamheten, får han ta upp ytter-
ligare en del av överskottet. Denna del far inte överstiga vad som mot-
svarar skälig avkastning på grund av äganderätten eller kapitalinsatsen.

9 § Avdrag för avsättning för egenavgifter skall göras hos vardera maken
för sig.

Gemensamt bedriven verksamhet

10 § Om båda eller ingen av makarna är företagsledande makar anses de
bedriva verksamheten gemensamt.

Vardera maken skall då ta upp den del av intäkterna och kostnaderna i
verksamheten som är skälig med hänsyn till hans arbete och övriga insat-
ser i verksamheten.

Expansionsfond och räntefördelning

11 § För makar som tillsammans deltar i enskild näringsverksamhet,
skall kapitalunderlaget för expansionsfond och för räntefördelning delas
upp mellan dem på grundval av deras andelar av kapitalet i verksamhe-
ten.

Fåmansföretag och fåmanshandelsbolag

12 § Om ett fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag betalar ersättning
för arbete som utförs av företagsledarens eller hans makes barn under
16 år, skall ersättningen tas upp av den av makarna som har den högsta
inkomsten från företaget. Om makarna har lika stor inkomst från företa-
get, skall den av makarna som är äldst ta upp ersättningen.

Om barnet har fyllt 16 år, skall det självt ta upp ersättningen till den
del den är marknadsmässig. För överskjutande del tillämpas första styck-
et.

Första och andra styckena gäller inte om också barnet är företagsledare
i företaget.

13 § Om den ena maken är företagsledare i ett fåmansföretag eller
fåmanshandelsbolag och den andra maken inte är företagsledare där,
skall den make som inte är företagsledare själv ta upp ersättning för
arbete som han utför i företaget till den del den är marknadsmässig.
Överskjutande del skall tas upp av företagsledaren.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

247

14 § För ett barn som är delägare i ett fåmanshandelsbolag där hans
förälder eller förälders make är företagsledare och för en make som är
delägare i ett fåmanshandelsbolag där hans make är företagsledare, gäller
följande för beräkningen av resultatet från handelsbolaget.

Till den del inkomsten motsvarar ersättning för utfört arbete tillämpas
12 och 13 §§. Till den del inkomsten motsvarar skälig avkastning på
kapitalinsatsen i bolaget skall den tas upp hos delägaren. Resterande del
skall tas upp hos företagsledaren. Om båda makarna har inkomst från
bolaget tillämpas bestämmelserna i 12 §.

Första och andra styckena gäller inte om också delägaren är företags-
ledare i handelsbolaget.

60 kap. Värdering av inkomster i annat än pengar

1 § Inkomster i annat än pengar skall värderas till marknadsvärdet.

Med marknadsvärde avses det pris som den skattskyldige skulle ha fått
betala på orten om han själv skaffat sig motsvarande varor, tjänster eller
förmåner mot kontant betalning.

För tillgångar eller tjänster från den egna näringsverksamheten avses
med marknadsvärde det pris som näringsidkaren skulle ha fått om till-
gången eller tjänsten bjudits ut på marknaden under villkor som med
hänsyn till den skattskyldiges affärsmässiga situation framstår som na-
turliga.

2 § Särskilda bestämmelser finns om

- kostförmån i 3 och 4 §§,

- bilförmån i 5-11 §§,

- reseförmån med inskränkande villkor i 12-14 §§,

- förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknads-
räntan (ränteförmån) i 15-17 §§, och

-justering av förmånsvärdet i 18-21 §§.

Kostförmån

3 § Kostförmån skall för hel dag beräknas till ett belopp - avrundat till
närmaste tiotal kronor - som motsvarar 250 procent av genomsnittspriset
i Sverige för en normal lunch. Förmånsvärdet för lunch eller middag är
40 procent av värdet för kostförmån för hel dag. Förmånsvärdet för fru-
kost är 20 procent av värdet för kostförmån för hel dag.

Om en anställds kostnader för en måltid är lägre än det belopp som
motsvarar förmånsvärdet enligt första stycket på grund av att arbetsgiva-
ren bidrar till kostnaderna för denna, skall förmånen behandlas som en
kostförmån med ett värde som motsvarar mellanskillnaden.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

248

4 § Om den skattskyldige lämnar ersättning för kosten, skall förmånsvär-
det beräknas till värdet for kosten enligt 3 § minskat med vad han har
betalat.

Bilförmån

5 § Värdet av bilförmån exklusive drivmedel skall för ett kalenderår
beräknas till summan av

- 0,3 prisbasbelopp,

- ett ränterelaterat belopp, och

- ett prisrelaterat belopp.

Det ränterelaterade beloppet skall beräknas till 75 procent av stats-
låneräntan vid utgången av november andra året före taxeringsåret mul-
tiplicerat med nybilspriset för årsmodellen.

Det prisrelaterade beloppet skall beräknas till 9 procent av nybilspriset
för årsmodellen, om detta uppgår till högst 7,5 prisbasbelopp. Om ny-
bilspriset för årsmodellen är högre, skall det prisrelaterade beloppet be-
räknas till summan av 9 procent av 7,5 prisbasbelopp och 20 procent av
den del av nybilspriset som överstiger 7,5 prisbasbelopp.

6 § Med nybilspris för årsmodellen avses det pris som bilen hade när den
introducerades på den svenska marknaden. Om ett sådant introduktions-
pris ändras efter kort tid, avses med nybilspris det justerade priset. Om
det inte finns något nybilspris, anses som nybilspris för årsmodellen det
pris som det kan antas att bilen skulle ha haft om den introducerats på
den svenska marknaden när den var ny.

7 § För en bil av en årsmodell som är sex år eller äldre, skall nybilspriset
anses vara det högsta av

- det verkliga nybilspriset och anskaffningsutgiften för extrautrustning
enligt 6 och 8 §§, och

- fyra prisbasbelopp.

8 § Vid beräkning av förmånsvärdet skall anskaffningsutgiften för even-
tuell extrautrustning läggas till det angivna nybilspriset. Detta gäller inte
om nybilspriset beräknats enligt 7 §.

9 § För den som kört minst 3 000 mil i tjänsten med förmånsbilen under
ett kalenderår skall förmånsvärdet beräknas till 75 procent av det värde
som beräknats enligt 5-8 §§.

För en förmån som den skattskyldige haft under bara en del av året,
skall värdet sättas ned med en tolftedel för varje hel kalendermånad som
han inte haft förmånen.

10 § Om det i bilförmånen ingår förmån av drivmedel för förmånsbilen,
skall denna förmån beräknas till marknadsvärdet multiplicerat med 1,2 av
den mängd drivmedel som kan antas ha förbrukats för förmånsbilens to-
tala körsträcka under den tid den skattskyldige har varit skattskyldig för

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

249

bilförmånen. Om han gör sannolikt att den mängd drivmedel som han har
förbrukat vid privat köming är lägre, skall marknadsvärdet för driv-
medelsförmånen sättas ned i motsvarande mån.

11 § Om den skattskyldige lämnar ersättning för förmånen, skall för-
månsvärdet beräknas till värdet för bilförmånen enligt 5-10 §§ minskat
med vad han betalat.

Om den skattskyldige haft bilförmån bara i ringa omfattning skall för-
månen värderas till noll.

Reseförmån med inskränkande villkor

12 § Värdet av reseförmåner på grund av anställning eller särskilt
uppdrag inom rese- eller trafikbranschen skall, om inskränkande villkor
gäller för resorna, beräknas enligt bestämmelserna i 13 §, när reseförmå-
nen avser flyg, och 14 §, när reseförmånen avser inrikes tåg.

Med inskränkande villkor avses att

- resan får göras bara under vissa tider, på vissa avgångar eller om det
finns plats vid resans avgång, och

- villkoren dels väsentligen avviker från vad som gäller för resor som
säljs på allmänna marknaden, dels innebär en påtaglig olägenhet.

13 § En flygresa med sådana inskränkande villkor att resan far göras bara
om det finns plats vid avgången skall värderas till 40 procent av det
lägsta normalt förekommande pris som en konsument har fatt betala för
motsvarande bokningsbara resa utan inskränkande villkor under perioden
från och med oktober andra året före beskattningsåret till och med sep-
tember året före beskattningsåret. Flygresor med andra inskränkande
villkor skall värderas till 75 procent av nämnda pris.

När det lägsta normalt förekommande priset för en motsvarande resa
utan inskränkande villkor skall bestämmas, skall en jämförelse göras
med priser för flygresor med samma destinationsort, eller, när detta med-
för svårigheter, med en likartad resesträcka.

14 § Inrikes tågresor skall värderas till 5 procent av det pris som en kon-
sument får betala för ett årskort som ger rätt till motsvarande resor utan
inskränkande villkor under beskattningsåret. För barn som under beskatt-
ningsåret fyller 16, 17 eller 18 år skall förmånen värderas till 50 procent
av detta värde. För barn som under beskattningsåret fyller högst 15 år
skall förmånen värderas till noll.

Ränteförmån

15 § Värdet av ränteförmån vid lån i svensk valuta med en fast räntesats
eller med en räntesats som står i fast förhållande till marknadsräntan för
motsvarande lån skall beräknas på grundval av skillnaden mellan stats-
låneräntan när lånet togs upp plus en procentenhet och den avtalade
räntesatsen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

250

16 § Värdet av ränteförmån vid annat lån i svensk valuta än lån som
avses i 15 § skall beräknas på grundval av skillnaden mellan statslåne-
räntan vid utgången av november året före beskattningsåret plus en pro-
centenhet och den avtalade räntan för beskattningsåret.

Om statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret har
ändrats med minst två procentenheter sedan utgången av november året
före beskattningsåret, skall förmånens värde för tiden juli-december
under beskattningsåret beräknas på grundval av skillnaden mellan
statslåneräntan vid utgången av maj under beskattningsåret plus en pro-
centenhet och den avtalade räntan.

17 § För ränteförmåner vid lån i utländsk valuta skall 15 och 16 §§ till-
lämpas med den ändringen att i stället för statslåneräntan närmast mot-
svarande ränta för lån i den aktuella valutan skall användas.

Justering av förmånsvärdet

18 § Värdet av kostförmån enligt 3 § och bilförmån enligt 5-9 §§ far
justeras uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl.

19 § Som synnerliga skäl för att justera värdet av bilförmån nedåt anses

- att bilen använts som arbetsredskap,

- att bilen använts i taxinäring, den körts minst 6 000 mil i verksam-
heten under kalenderåret och att dispositionen för privat köming varit
begränsad i mer än ringa utsträckning, eller

- att det finns liknande omständigheter.

Värdet av bilförmån får justeras nedåt också när bilen ingår i en större
grupp av bilar som deltar i ett test eller liknande för att prova ut ny eller
förbättrande miljö- eller säkerhetsteknik eller dylikt och bilen i det utfö-
randet inte finns att köpa på den allmänna marknaden inom Europeiska
unionens medlemsländer eller EES-ländema.

20 § Värdet av en tjänstebostad som är större än vad den skattskyldige
och hans familj behöver skall beräknas som värdet av en normal bostad
för dem. Detta gäller dock bara om bostadens storlek beror på den skatt-
skyldiges representationsskyldighet eller på annat sätt beror på tjänsten.

21 § Om en praktikant eller motsvarande får kostförmån, bostadsförmån
eller liknande förmån och inte far någon annan ersättning eller bara obe-
tydlig annan ersättning, far förmånens värde justeras till skäligt belopp.

AVD. XI ALLMÄNNA AVDRAG OCH GRUNDAVDRAG

61 kap. Allmänna avdrag

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om allmänna avdrag för

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

251

- underskott i 2-4 §§,

- egenavgifter i 5 §,

- utländska socialförsäkringsavgifter i 6 §,

- periodiska understöd i 7 §, och

- premier för pensionsförsäkringar och inbetalningar på pensionsspar-
konton i 8 §.

Bestämmelser för dem som inte är obegränsat skattskyldiga hela året
finns i 9 §.

Underskottsavdrag

2 § Underskott av aktiv näringsverksamhet får dras av som allmänt
avdrag i den omfattning som anges i 3 och 4 §§.

Avdrag far inte göras till den del underskottet dras av enligt 42 kap.
34 §, 45 kap. 28 § eller 46 kap. 14 §.

Kommanditdelägare i ett svenskt kommanditbolag och sådan delägare i
ett svenskt handelsbolag som i förhållande till övriga delägare förbehållit
sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser far inte göra avdrag i
vidare utsträckning än som anges i 14 kap. 17 och 18 §§.

3 § Allmänt avdrag far göras för underskott det beskattningsår den skatt-
skyldige började bedriva näringsverksamheten (startåret) och de fyra
följande beskattningsåren. Avdrag far vart och ett av åren göras med
högst 100 000 kronor.

Avdrag far inte göras om

1. den skattskyldige någon gång under de fem beskattningsåren när-
mast före startåret direkt eller indirekt bedrivit liknande verksamhet, eller

2. en fastighet på ägarens begäran enligt 2 kap. 9 § ingår i näringsverk-
samheten i stället för att vara privatbostadsfastighet.

Den som förvärvar en näringsverksamhet från en närstående inträder i
den tidigare ägarens skattemässiga situation när det gäller förutsättning-
arna för rätt till avdrag och för beloppsgränsen det beskattningsår då
äganderätten övergår. Detta gäller dock inte om förvärvet sker genom
köp, byte eller liknande förvärv från den skattskyldiges förälder eller far-
eller morförälder.

4 § För näringsverksamhet som uteslutande eller så gott som uteslutande
avser litterär, konstnärlig eller liknande verksamhet får allmänt avdrag
för underskott göras utan de begränsningar som anges i 3 §. Avdrag får
göras bara till den del underskottet överstiger avdraget enligt 40 kap. för
föregående beskattningsårs underskott.

Avdrag enligt första stycket får göras bara om den skattskyldige under
den period som omfattar beskattningsåret och de tre föregående beskatt-
ningsåren har haft inte obetydliga intäkter av verksamheten. Vid bedöm-
ningen skall även intäkter som räknas till inkomstslaget tjänst beaktas.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

252

Påförda egenavgifter

5 § Allmänt avdrag skall göras for påförda egenavgifter som inte skall
dras av i något av inkomstslagen. Om avgifterna sätts ned skall mot-
svarande belopp tas upp i inkomstslaget tjänst det beskattningsår då
debiteringen ändras.

Utländska socialförsäkringsavgifter

6 § Allmänt avdrag skall göras för obligatoriska utländska socialförsäk-
ringsavgifter under förutsättning att

1. den avgiftsgrundande intäkten skall tas upp som intäkt för beskatt-
ningsåret i Sverige, och

2. den skattskyldige på grund av utfört arbete enligt slutligt fastställd
debitering eller liknande skall betala avgifterna

- i överensstämmelse med den konvention som avses i förordningen
(1993:1529) om tillämpning av en nordisk konvention den 15 juni 1992
om social trygghet, eller

- till följd av att den skattskyldige enligt rådets förordning (EEG) nr
1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social
trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar
flyttar inom gemenskapen skall omfattas av ett annat lands lagstiftning
om social trygghet.

Om avgifterna sätts ned, skall motsvarande belopp tas upp i inkomst-
slaget tjänst det beskattningsår då debiteringen ändras.

Periodiska understöd

7 § Allmänt avdrag skall göras för periodiska understöd och liknande
utbetalningar under beskattningsåret som inte skall dras av i något av
inkomstslagen, om utbetalningen avser

1. skadestånd,

2. reglerat underhållsbidrag till make eller tidigare make,

3. utbetalning till en tidigare anställd,

4. utbetalning på grund av föreskrift i testamente, eller

5. sådan utbetalning från juridiska personer och dödsbon som inte är
ersättning för avyttrade tillgångar.

Avdrag för skadestånd vid personskada skall göras bara med belopp
som avser ersättning för förlust av inkomst som skulle ha tagits upp som
intäkt eller för förlorat underhåll.

Vad som sägs i första stycket 2-5 gäller inte utbetalningar till motta-
gare som är under 18 år eller som inte avslutat sin utbildning. Bestäm-
melser om att periodiska utbetalningar till hushållsmedlemmar inte skall
dras av finns i 9 kap. 3 §.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

253

Pensionssparavdrag

8 § Allmänt avdrag skall göras for beskattningsårets premier for pen-
sionsförsäkringar och inbetalningar på pensionssparkonton i den ut-
sträckning som anges i 58 kap.

Begränsat skattskyldiga

9 § Rätt till avdrag som avses i 5-7 §§ har bara de som är obegränsat
skattskyldiga under beskattningsåret. Om de är obegränsat skattskyldiga
bara under en del av beskattningsåret, har de rätt till de avdrag som avser
den tiden. Att detsamma gäller för avdrag enligt 8 § framgår av 58 kap.
16 §.

62 kap. Grundavdrag

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om grundavdrag och särskilt
grundavdrag.

Juridiska personer

2 § Ideella föreningar som avses i 7 kap. 7 § har rätt till grundavdrag med
15 000 kronor.

Andra juridiska personer har inte rätt till grundavdrag.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Fysiska personer

3 § Fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del av
beskattningsåret har rätt till grundavdrag beräknat enligt 4-6 §§ eller sär-
skilt grundavdrag beräknat enligt 7-12 §§. Bestämmelserna om särskilt
grundavdrag tillämpas bara om de leder till ett högre avdrag.

Dödsbon har inte rätt till avdrag för senare år än det år då dödsfallet
inträffade.

Avdraget skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Grundavdrag

4 § För dem som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret
uppgår grundavdraget till följande belopp.

Taxerad
förvärvsinkomst

Grundavdrag

överstiger inte

1,86 prisbasbelopp

0,24 prisbasbelopp

Överstiger

0,24 prisbasbelopp ökat med 25 procent av det

254

1,86 men inte 2,89 prisbasbelopp	belopp med vilket den taxerade förvärvsin- Prop. 1999/2000:2 komsten överstiger 1,86 prisbasbelopp Bilaga 3
överstiger 2,89 men inte 3,04 prisbasbelopp	0,4975 prisbasbelopp
Överstiger 3,04 men inte 5,615 prisbasbe- lopp	0,4975 prisbasbelopp minskat med 10 procent av det belopp med vilket den taxerade för- värvsinkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp
överstiger	0,24 prisbasbelopp

5,615 prisbasbe-
lopp

5 § Grundavdraget får inte överstiga den skattskyldiges sammanlagda
överskott av aktiv näringsverksamhet och av tjänst, minskat med hans
allmänna avdrag.

Vid denna beräkning skall överskottet av tjänst minskas med sådana
kapitalvinster, utdelningar och förmåner som enligt 50, 55 eller 56 kap.
skall tas upp i inkomstslaget tjänst.

Vidare skall vid beräkningen de allmänna avdragen minskas med så-
dana avdrag som på grund av dispens enligt 58 kap. 8 och 10-12 §§
grundas på

- överskott av passiv näringsverksamhet, eller

- sådana kapitalvinster och utdelningar som enligt 50 eller 56 kap.
skall tas upp i inkomstslaget tjänst.

6 § För dem som är obegränsat skattskyldiga bara under en del av be-
skattningsåret är grundavdraget en tolftedel av 0,24 prisbasbelopp för
varje kalendermånad eller del av kalendermånad som de är obegränsat
skattskyldiga.

Bestämmelserna i 5 § gäller också i dessa fall.

Särskilt grundavdrag

7 § Skattskyldiga vars inkomster till inte obetydlig del utgjorts av folk-
pension har rätt till särskilt grundavdrag.

8 § Folkpension anses utgöra en inte obetydlig del av inkomsten, om
pensionen uppgår till minst 6 000 kronor eller minst 20 procent av sum-
man av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet. Som
folkpension räknas inte ålderspension, barnpension eller vårdbidrag.

Som folkpension behandlas också

- tilläggspension till den del den enligt lagen (1969:205) om pen-
sionstillskott medfört avräkning av pensionstillskott, och

255

- förtids- eller efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning om
social trygghet, om den betalas ut enligt grunder som är jämförbara med
vad som gäller för folkpension och mottagaren är skattskyldig för pen-
sionen i Sverige.

9 § Om folkpensionen enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring har samordnats med yrkesskadelivränta
eller annan livränta som anges där, skall vid tillämpningen av 8 och

10 §§ samt 12 § andra stycket det särskilda grundavdraget beräknas med
utgångspunkt i den folkpension som skulle ha betalats ut om någon sådan
samordning inte gjorts.

10 § För gifta skattskyldiga är det särskilda grundavdraget 134 procent
av prisbasbeloppet.

För övriga skattskyldiga är det särskilda grundavdraget 151,5 procent
av prisbasbeloppet. Detta gäller också gifta skattskyldiga som under
någon del av beskattningsåret har fått folkpension med belopp för ogifta.

11 § Det särskilda grundavdraget skall minskas med 65 procent av den
del av den skattskyldiges pension som överstiger avdraget enligt 10 §.
Har skattskyldig som fått folkpension i form av förtidspension också fått
livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring skall
livräntan likställas med pension. Pension på grund av annan pensionsför-
säkring än tjänstepensionsförsäkring eller från pensionssparkonto skall
dock inte minska det särskilda grundavdraget. Vad som avses med tjäns-
tepensionsförsäkring framgår av 57 kap. 7 §.

För den som inte hade folkpension vid utgången av året före beskatt-
ningsåret skall det särskilda grundavdraget i stället minskas med 65 pro-
cent av den del av den taxerade förvärvsinkomsten som överstiger avdra-
get enligt 10 §.

12 § Det särskilda grundavdraget får inte överstiga summan av den pen-
sion som ligger till grund för minskning enligt 11 § första stycket, om
den skattskyldige

- hade folkpension vid utgången av både beskattningsåret och det
föregående beskattningsåret,

- inte under beskattningsåret hade folkpension i form av förtidspension
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

- var obegränsat skattskyldig under hela beskattningsåret, och

- inte dött under året.

I annat fall än som avses i första stycket får det särskilda grund-
avdraget inte överstiga den skattskyldiges folkpension och pensionstill-
skott enligt 2 eller 2 a § lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Om den skattskyldige får sådan livränta som avses i 9 §, tillämpas
andra stycket i stället för första stycket om detta leder till ett högre av-
drag.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

256

63 kap. Sjöinkomstavdrag

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om sjöinkomstavdrag.

Avdragets storlek

2 § Skattskyldiga som har sjöinkomst under hela beskattningsåret har rätt
till sjöinkomstavdrag med

- 36 000 kronor vid anställning på fartyg som huvudsakligen går i
1] ärrfart, och

- 35 000 kronor vid anställning på annat fartyg.

Skattskyldiga som har sjöinkomst bara under en del av beskatt-
ningsåret har rätt till sjöinkomstavdrag med en trehundrasextiofemtedel
av beloppet enligt första stycket för varje dag som de haft sjöinkomst.

Avdraget skall avrundas nedåt till helt hundratal kronor.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Sjöinkomst

3 § Med sjöinkomst avses lön, förmåner, drickspengar och annan ersätt-
ning till den som enligt sjömanslagen (1973:282) anses som sjöman och
som är anställd i redarens tjänst på ett svenskt handelsfartyg. Detta gäller
bara om fartyget har en bruttodräktighet på minst 100 och huvudsakligen
används i fjärrfart eller närfart. Med anställning hos redare likställs an-
ställning hos en annan arbetsgivare som redaren anlitar som entreprenör.

Med sjöinkomst avses också inkomster som uppbärs av

1. den som för redarens räkning tjänstgör som kontrollant när ett fartyg
byggs eller biträder när fartyget utrustas och som senare skall tillträda en
befattning på fartyget, och

2. den som före leveransen av ett fartyg som är under byggnad och in-
nan han börjar tjänstgöra ombord, inställer sig på fartyget för att lära
känna det och dess tekniska utrustning m.m.

4 § Lön eller annan ersättning under en kortare väntetid till en sjöman
som anställs för att tillträda en befattning på ett visst fartyg, anses som
sjöinkomst av anställningen på fartyget.

Ersättning under en kortare väntetid till en sjöman som mönstrar av ett
visst fartyg för att tillträda en befattning på ett annat fartyg som tillhör
samma redare, anses som sjöinkomst av anställningen på det förra farty-
get.

Anställning på ett svenskt handelsfartyg

5 § Med anställning på ett svenskt handelsfartyg avses anställning på ett
fartyg som skall anses som svenskt enligt sjölagen (1994:1009) och som
används till handelssjöfart eller befordran av passagerare eller till något
annat ändamål som har samband med handelssjöfarten. Om fartyget hyrs

257

9 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

ut i huvudsak obemannat till en utländsk redare, gäller detta bara anställ-
ning hos fartygets ägare eller hos en arbetsgivare som ägaren anlitar.

Med anställning på ett svenskt handelsfartyg likställs anställning på ett
utländskt handelsfartyg som en svensk redare hyr i huvudsak obemannat,
om anställningen sker hos redaren eller hos en arbetsgivare som redaren
anlitar.

Fartområden

6 § Med fjärrfart avses annan fart än inre fart och närfart.

Med inre fart avses fart inom landet huvudsakligen i hamnar eller på
floder, kanaler, insjöar, inomskärs vid kusterna eller i Kalmarsund.

Med närfart avses

- linjefart mellan svenska hamnar utanför öppen kust eller utomskärs
vid kusterna, och

- linjefart mellan svensk och utländsk hamn eller mellan utländska
hamnar, dock inte linjefart bortom linjen Hanstholm-Lindesnäs eller
bortom Cuxhaven.

AVD. XII BERÄKNING AV SKATTEN

64 kap. Skatteberäkningen

1 § I detta kapitel finns bestämmelser om beräkning av statlig och kom-
munal inkomstskatt. Bestämmelser om avrundning av skatten finns i
23 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483).

2 § Statlig inkomstskatt beräknas bara om underlaget för skatten är minst
100 kronor.

Juridiska personer

3 § För juridiska personer är den statliga inkomstskatten 28 procent av
den beskattningsbara inkomsten.

För värdepappersfonder är skatten i stället 30 procent.

Fysiska personer

Kommunal inkomstskatt

4 § För fysiska personer som är obegränsat skattskyldiga under någon del
av beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten summan av de
skattesatser för kommunalskatt och landstingsskatt som gäller i hemorts-
kommunen för året före taxeringsåret multiplicerad med den beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten.

Med hemortskommun avses hemortskommunen enligt 2 kap. 1 §
skattebetalningslagen (1997:483) för året före taxeringsåret. Med hem-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

258

ortskommun for ett dödsbo avses den dödes hemortskommun för
dödsåret.

5 § För fysiska personer som är begränsat skattskyldiga under hela
beskattningsåret är den kommunala inkomstskatten 25 procent av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten.

För begränsat skattskyldiga fysiska personer med anknytning till ut-
ländsk stats beskickning som avses i 3 kap. 17 § 2-4 tillämpas dock 4 §.

Statlig inkomstskatt

6 § För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på förvärvs-
inkomster

- 200 kronor,

- 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten
som överstiger en skiktgräns på 214 900 kr vid 1999 års taxering, och

- 5 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en skiktgräns på 360 000 kr vid 2000 års taxering.

Vid de därpå följande taxeringarna uppgår skiktgränsema till skikt-
gränsema för det föregående taxeringsåret multiplicerade med det jämfö-
relsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna
prisläget i juni andra året före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året
före taxeringsåret plus två procentenheter. Skiktgränsema fastställs av
regeringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.

7 § För dödsbon skall den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster
beräknas enligt 6 § med följande ändringar.

Från och med beskattningsåret efter det kalenderår då dödsfallet inträf-
fade skall beloppet 200 kronor betalas bara om den beskattningsbara för-
värvsinkomsten överstiger ett belopp som motsvarar ett grundavdrag
beräknat enligt 62 kap. 4 och 5 §§. Från och med det fjärde beskatt-
ningsåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade är skatten på för-
värvsinkomsten, utöver vad som sägs i 6 § och i detta stycke, 20 procent
av hela den beskattningsbara förvärvsinkomsten upp till ett belopp som
motsvarar den lägre skiktgränsen i 6 §.

8 § För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på kapital-
inkomster 30 procent av överskottet i inkomstslaget kapital.

9 § Expansionsfondsskatten är 28 procent av det belopp som dras av vid
avsättning till expansionsfond enligt 34 kap. När avdraget återförs, skall
ett belopp som motsvarar 28 procent av en minskning av expansions-
fonden räknas av vid debiteringen av slutlig skatt.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

259

Skattereduktion

10 § Om det uppkommer ett underskott av kapital skall skatten minskas
med 30 procent av den del av underskottet som inte överstiger
100 000 kronor och med 21 procent av det återstående underskottet
(skattereduktion).

11 § För skattskyldiga som har sjöinkomst under hela beskattningsåret,
skall skattereduktion göras med 14 000 kronor vid anställning på fartyg
som huvudsakligen går i fjärrfart och med 9 000 kronor vid anställning
på annat fartyg. För skattskyldiga som har sjöinkomst bara under en del
av beskattningsåret är skattereduktionen en trehundrasextiofemtedel av
de belopp som anges i föregående mening, för varje dag som sjöinkoms-
ten uppbärs. Vad som avses med närfart och Q ärrfart framgår av 63 kap.
6§.

12 § Skattereduktion skall räknas av mot kommunal och statlig inkomst-
skatt samt mot statlig fastighetsskatt enligt lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt.

Skattereduktion sker i första hand för sjöinkomst och därefter för un-
derskott av kapital.

Hänvisningar

13 § Bestämmelser om skatteberäkning inom familjen i famansföretags-
förhållanden finns i 56 kap. 14 §.

Bestämmelser om särskild skatteberäkning i vissa fall för inkomst som
hänför sig till minst två beskattningsår finns i 65 kap.

Bestämmelser om begränsning av skatten finns i lagen (1997:324) om
begränsning av skatt.

Gemensamma bestämmelser

14 § Om en skattskyldig beskattats för samma inkomst både i Sverige
och utomlands får regeringen, för att undanröja eller lindra dubbel-
beskattningen, medge nedsättning eller befrielse från statlig inkomstskatt,
om det finns ömmande omständigheter eller annars synnerliga skäl.

15 § I lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt finns bestämmel-
ser om avräkning av utländsk skatt för obegränsat skattskyldiga.

65 kap. Skatt på ackumulerad inkomst

Förutsättningar för särskild skatteberäkning

1 § Om en fysisk person ett visst beskattningsår får en förvärvsinkomst
som tjänats in under eller på något annat sätt hänför sig till minst två
beskattningsår (ackumulerad inkomst), far en särskild beräkning av den

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

260

statliga inkomstskatten på förvärvsinkomster göras enligt bestämmelser-
na i detta kapitel. Bestämmelserna gäller inte för dödsbon efter det tredje
beskattningsåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade.

2 § Särskild skatteberäkning skall göras bara om den skattskyldige begär
det. Skatteberäkningen skall omfatta all ackumulerad inkomst i ett in-
komstslag. Ackumulerad inkomst som uppkommit i ett annat inkomst-
slag får däremot undantas vid skatteberäkningen.

Om förutsättningarna är uppfyllda både för skatteberäkning enligt detta
kapitel och för nedsättning av skatten enligt lagen (1997:324) om be-
gränsning av skatt, tillämpas de bestämmelser som leder till lägst skatt.

3 § I inkomstslaget tjänst får särskild skatteberäkning göras för all acku-
mulerad inkomst med undantag av

1. sådant engångsbelopp till följd av personskada som avses i 11 kap.
36 § eller 37 § första stycket första meningen, och

2. sådana förmåner m.m. från fåmansföretag eller fåmanshandelsbolag
som avses i 55 kap.

I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning bara
göras för inkomster som avses i 19-22 §§.

Spärregler

4 § Särskild skatteberäkning får göras bara om nettobeloppet av den ac-
kumulerade inkomsten enligt 6 och 7 §§ uppgår till minst 50 000 kronor
och den beskattningsbara förvärvsinkomsten, inklusive nettobeloppet,
överstiger den lägre skiktgränsen enligt 64 kap. 6 § med minst
50 000 kronor.

Omfattar den särskilda skatteberäkningen flera ackumulerade inkoms-
ter, skall deras sammanlagda nettobelopp vara minst 50 000 kronor.

Den särskilda beräkningen

5 § Vid den särskilda skatteberäkningen skall skatten beräknas dels på
nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten, dels på den beskattnings-
bara förvärvsinkomsten för beskattningsåret minskad med nettobeloppet.
Summan av skattebeloppen utgör den statliga inkomstskatten på för-
värvsinkomster.

Nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten skall delas upp i så
många lika stora belopp som motsvarar det antal år som inkomsten hän-
för sig till (årsbelopp), dock högst tio. Skatten beräknas på ett årsbelopp
som om det hade lagts till en genomsnittlig beskattningsbar förvärvs-
inkomst beräknad enligt 11-15 §§. Det på så sätt framräknade skatte-
beloppet multipliceras med antalet årsbelopp och utgör skatten på netto-
beloppet av den ackumulerade inkomsten.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

261

Nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten

6 § Nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten är

- den ackumulerade inkomsten minskad med sådana kostnader för dess
förvärvande som skall dras av samma beskattningsår, eller

- den till statlig inkomstskatt beskattningsbara förvärvsinkomsten, om
denna är lägre.

7 § När nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten beräknas, skall
inkomst av skogsbruk minskas med skogsavdrag som görs samma be-
skattningsår.

När en inkomst avser avyttring av en tillgång som kan vara föremål för
värdeminskningsavdrag, anses som nettobeloppet skillnaden mellan
ersättningen och tillgångens skattemässiga värde.

För inkomst genom avyttring av djur i jordbruk och renskötsel anses
som nettobeloppet skillnaden mellan djurens marknadspris vid beskatt-
ningsårets ingång och deras skattemässiga värde vid det föregående
beskattningsårets utgång.

Fördelningstiden i vissa fall

8 § Engångsbelopp som ersättning för årlig pension skall i allmänhet
anses hänföra sig till tio år.

Inkomst av skogsbruk skall anses hänföra sig till det antal år som mot-
svarar förhållandet mellan nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten
och värdet av ett års skogstillväxt på fastigheten.

Inkomst i ett svenskt handelsbolag skall inte anses hänföra sig till tid
innan den skattskyldige förvärvade andelen utom i sådana fall som avses
i9§.

9 § Har en efterlevande make som ensam dödsbodelägare tagit över en
näringsverksamhet eller en andel i ett svenskt handelsbolag vid den andra
makens död, anses han, om han begär det, ha bedrivit näringsverksam-
heten eller innehaft andelen även under den tid som den andra maken
innehade den. Detta gäller dock bara för sådana beskattningsår då makar-
na varit gifta hela eller en del av året.

10 § Lägger den skattskyldige inte fram utredning som klarlägger det
antal år som den ackumulerade inkomsten hänför sig till, skall inkomsten
anses hänföra sig till tre år, om inte särskilda omständigheter föranleder
något annat.

Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten

11 § Den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten räknas
fram med utgångspunkt i den beskattningsbara förvärvsinkomsten för
taxeringsåret, minskad med nettobeloppet av den ackumulerade inkoms-
ten och de beskattningsbara förvärvsinkomsterna för så många av de

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

262

närmast föregående taxeringsåren att det sammanlagda antalet år motsva-
rar antalet årsbelopp.

12 § För taxeringsår då den skattskyldige inte taxerats på grund av att
han ändrat räkenskapsår eller inte varit obegränsat skattskyldig, skall den
beskattningsbara förvärvsinkomsten tas upp till noll.

Om det under ett taxeringsår fattats beslut om två taxeringar för den
skattskyldige på grund av att han ändrat räkenskapsår, skall dessa taxe-
ringar behandlas som två skilda taxeringsår.

Justering av den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten

13 § Om den ackumulerade inkomsten helt eller delvis hänför sig till tid
före beskattningsåret, skall den genomsnittliga beskattningsbara för-
värvsinkomsten justeras enligt bestämmelserna i 14 och 15 §§. Justering
skall dock inte göras om den ackumulerade inkomsten hänför sig till bara
två år.

14 § Om den ackumulerade inkomsten hänför sig enbart till beskatt-
ningsåret och tid dessförinnan, skall den genomsnittliga beskattningsbara
förvärvsinkomsten justeras med ett belopp som motsvarar den lägre
skiktgränsens förändring mellan

1. det aktuella taxeringsåret och det närmast föregående taxeringsåret,
om den ackumulerade inkomsten hänför sig till tre eller fyra beskatt-
ningsår,

2. det aktuella taxeringsåret och det andra taxeringsåret före taxe-
ringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till fem eller sex
beskattningsår,

3. det aktuella taxeringsåret och det tredje taxeringsåret före taxe-
ringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till sju eller åtta
beskattningsår, eller

4. det aktuella taxeringsåret och det fjärde taxeringsåret före taxe-
ringsåret, om den ackumulerade inkomsten hänför sig till nio eller tio
beskattningsår.

15 § Hänför sig den ackumulerade inkomsten till tid både före och efter
beskattningsåret, men till sammanlagt högst tio år, skall justering göras
bara om antalet år till och med beskattningsåret överstiger antalet år efter
beskattningsåret med minst tre. Justering skall göras enligt 14 § som om
inkomsten fördelade sig på så många förflutna år som överstiger antalet
kommande år.

Hänför sig den ackumulerade inkomsten till tid både före och efter
beskattningsåret men till sammanlagt mer än tio år, skall först antalet år
före och efter minskas proportionellt så att summan blir tio och skill-
naden avrundas till helt tal. Därefter skall justeringen för skiktgränsens
förändring göras på det sätt som sägs i första stycket.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

263

Beräkning av skatten

16 § Skatten på den ackumulerade inkomsten skall beräknas enligt den
skatteskala som gäller för det beskattningsår då den skall tas upp till
beskattning.

17 § Om en skattskyldig under ett och samma beskattningsår får flera
olika ackumulerade inkomster som hänför sig till olika antal år, skall
inkomsterna fördelas, oberoende av varandra, på de år som de hänför sig
till. Skatten skall först beräknas på den ackumulerade inkomst som
hänför sig till tio eller flera år och sist på den som hänför sig till minst
antal år. Vid beräkning av skatten på varje ackumulerad inkomst skall till
den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten läggas ett års-
belopp av de tidigare fördelade ackumulerade inkomsterna. Detta gäller
även beträffande ackumulerade inkomster som hänför sig till tid efter
beskattningsåret.

Inkomstslaget näringsverksamhet

18 § Om ackumulerad inkomst uppkommer i näringsverksamhet som
enligt 59 kap. 6 § anses bedriven av den ena maken med den andra som
medhjälpande, anses den ackumulerade inkomsten ingå i den inkomst
som skall beskattas hos den make som bedriver näringsverksamheten.

19 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning
göras för ackumulerad inkomst i form av

1. sådana inkomster genom vetenskaplig, litterär eller konstnärlig
verksamhet eller annan personlig, självständig näringsutövning som inte
medför avdrag på grund av insättning på upphovsmannakonto,

2. inkomster vid överlåtelse av hyresrätt samt av varumärke, firma-
namn och andra liknande rättigheter av goodwills natur,

3. ersättning som den skattskyldige får för att flytta från en lokal som
används i näringsverksamheten,

4. återföring av värdeminskningsavdrag m.m. avseende näringsfastig-
heter enligt 26 kap. 2, 8, 9 eller 13 §,

5. återföring av avdrag för utgifter för förbättrande reparationer och
underhåll avseende näringsbostadsrätter enligt 26 kap. 10, 11 eller 13 §,

6. engångsersättning vid upplåtelse eller upphörande av nyttjanderätt,
dock inte upplåtelse av rätt att avverka skog, eller servitutsrätt och vid
överlåtelse av nyttjanderätt, och

7. ersättning vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jordabalken och inkoms-
ter för en fastighetsägare som avser värdet av sådan förbättring som en
nyttjanderättshavare bekostat.

20 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning
göras också för ackumulerad inkomst i form av

1. försäkringsersättning, skadestånd eller liknande ersättning för in-
komstbortfall,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

264

2. ersättning för att tillgångar som tas i anspråk genom expropriation
eller annars under sådana förhållanden att det måste anses som en
tvångsavyttring,

3. försäkringsersättning eller annan ersättning för skada genom brand
eller annan olyckshändelse på byggnader, markanläggningar eller växan-
de skog, och

4. inkomster genom avyttring av skog och skogsprodukter, om avverk-
ningen var nödvändig på grund av brand, stormfällning, torka, insekts-
skador eller liknande eller på grund av vattenuppdämning eller framdra-
gande av kraftledning.

Särskild skatteberäkning far inte göras om inkomsten medför avdrag
för avsättning till ersättningsfond eller avdrag på grund av insättning på
skogskonto.

21 § I inkomstslaget näringsverksamhet får särskild skatteberäkning
göras också för ackumulerad inkomst i form av

1. engångsersättning vid avyttring av patenträtt eller liknande rättighet
samt vid avyttring eller avlösning av rätt till royalty, allt under förutsätt-
ning att avyttringen eller avlösningen skett i samband med att närings-
verksamhet överlåts, läggs ned eller upplåts som ett led i verksamhetens
avveckling,

2. inkomster vid avyttring av maskiner och andra inventarier i samband
med att näringsverksamhet överlåts, läggs ned eller upplåts som ett led i
verksamhetens avveckling, och

3. inkomster vid avyttring av djur i jordbruk och renskötsel i samband
med att djurskötseln upphör.

Vad som sägs i första stycket 1 och 2 om att näringsverksamhet över-
låts, läggs ned eller upplåts som ett led i verksamhetens avveckling skall
gälla även för en av flera verksamheter i en näringsverksamhet.

Med inkomst vid avyttring likställs i fall som avses i första stycket 2
och 3 försäkringsersättning och annan skadeersättning vid förlust av så-
dana tillgångar, om ersättningen inte föranleder avdrag för avsättning till
ersättningsfond.

För inkomst som avses i första stycket 1 och 2 får särskild skatteberäk-
ning för ackumulerad inkomst göras endast under förutsättning att det vid
beskattningsårets utgång finns kvar inventarier av bara obetydlig omfatt-
ning som inte har avyttrats eller arrenderats ut. Vidare krävs att avdrag
som har gjorts för avsättning till ersättningsfond har återförts eller att
fonden tagits i anspråk vid nämnda tidpunkt.

22 § I inkomstslaget näringsverksamhet far särskild skatteberäkning
göras också för ackumulerad inkomst i form av

1. avdrag för avsättning till periodiseringsfond som återförs enligt
30 kap. 9 § 1 eller 10 § 1,

2. avdrag för avsättning till ersättningsfond som återförs på grund av
att näringsverksamheten överlåtits eller lagts ned, och

3. avdrag för avsättning till expansionsfond som återförs enligt 34 kap.
16 eller 17 §.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

265

Bilaga 24.1

Associationsformer som avses i 24 kap. 22 § andra stycket 1:

- bolag som enligt belgisk rättsordning kallas ”société ano-
nyme”/”naamloze vennootschap”, ”société en commandite par ac-
tions”/”commanditaire vennootschap op aandelen” eller ”société privée å
responsabilité limitée”/”besloten vennootschap met beperkte aansprake-
lijkheid” och sådana offentligrättsliga organ som fungerar enligt civil-
rättsliga regler,

- bolag som enligt dansk rättsordning kallas ”aktieselskab” eller
”anpartsselskab”,

- bolag som enligt tysk rättsordning kallas ”Aktiengesellschafit”,
”Kommanditgesellschaft auf Aktien”, ”Gesellschaft mit beschränkter
Haftung” eller ”Bergrechtliche gewerkschaft”,

- bolag som enligt grekisk rättsordning kallas ”avcbvvpr] eraipiaa,”

- bolag som enligt spansk rättsordning kallas ”sociedad anönima”,
”sociedad comanditaria por acciones” eller ”sociedad de responsabilidad
limitada” och de offentligrättsliga organ som fungerar enligt civilrättsliga
regler,

- bolag som enligt fransk rättsordning kallas ”société anonyme”,
”société en commandite par actions” eller ”société å responsabilité limi-
tée” och industriella och affärsdrivande offentliga organ och foretag,

- bolag som enligt irländsk rättsordning kallas ”public companies li-
mited by shares or by guarantee”, ”private companies limited by shares
or by guarantee”, organ registrerade enligt ”the Industrial and Provident
Societies Acts” eller byggnadsföretag registrerade enligt ”the Building
Societies Acts”,

- bolag som enligt italiensk rättsordning kallas ”societå per azioni”,
”societå in accomandita per azioni” eller ”societå a responsabilitå limita-
ta” och offentliga och privata organ som bedriver industriell och kom-
mersiell verksamhet,

- bolag som enligt luxemburgsk rättsordning kallas ”société anony-
me”, ”société en commandite par actions” eller ”société å responsabilité
limitée”,

- bolag som enligt nederländsk rättsordning kallas ”naamloze vennoot-
schap” eller ”besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid”,

- handelsföretag eller bolag som är bildade enligt civillagstiftning och
som har handelsföretagsform, kooperativ och offentliga företag, bildade i
enlighet med portugisisk rätt,

- bolag som bildats enligt lagstiftningen i Förenade konungariket Stor-
britannien och Nordirland,

- bolag som enligt österrikisk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”
eller ”Gesellschaft mit beschränkter Haftung”, och

- bolag som enligt finsk rättsordning kallas ”osakeyhtiö/aktiebolag”,
”osuuskunta/andelslag”, ”säästöpankki/sparbank” eller ”vakuutusyhtiö-
/försäkringsbolag”.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

266

Bilaga 24.2 Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Skatter som avses i 24 kap. 22 § andra stycket 3:

- impöt des sociétés/vennootschapsbelasting i Belgien,

- selskabsskat i Danmark,

- Körperschaftsteuer i Tyskland,

- ipopoc; etooöppaToc; voptKwv ttpoownwv KepöooKotriKou
XapaKfppa i Grekland,

- impuesto sobre sociedades i Spanien,

- impöt sur les sociétés i Frankrike,

- Corporation tax i Irland,

- imposta sul reddito delle persone giuridiche i Italien,

- impot sur le revenu des collectivités i Luxemburg,

- vennootschapsbelasting i Nederländerna,

- imposto sobre o rendimento das pessoas colectivas i Portugal,

- Corporation tax i Förenade konungariket Storbritannien och Nordir-
land,

- Körperschaftsteuer i Österrike,

- yhteisöjen tulovero/inkomstskatten for samfund i Finland, och

- statlig inkomstskatt i Sverige.

267

Bilaga 37:1 Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Associationsformer som avses i 37 kap. 5 § 3 och 49 kap. 9 § 3:

- bolag som enligt belgisk rättsordning kallas ”société anony-
me”/”naamloze vennootschap”, ”société en commandite par ac-
tions”/”commanditaire vennootschap op aandelen” eller ”société privée å
responsabilité limitée”/”besloten vennootschap met beperkte aansprake-
lijkheid” och sådana offentligrättsliga organ som fungerar enligt civil-
rättsliga regler,

- bolag som enligt dansk rättsordning kallas ”aktieselskab” eller
”anpartsselskab”,

- bolag som enligt tysk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”,
”Kommanditgesellschaft auf Aktien”, ”Gesellschaft mit beschränkter
Haftung” eller ”Bergrechtliche gewerkschaft”,

- bolag som enligt grekisk rättsordning kallas ”av<bvu|ir| ETatpia”,

- bolag som enligt fransk rättsordning kallas ”société anonyme”,
”société en commandite par actions” eller ”société å responsabilité limi-
tée” och industriella och affarsdrivande offentliga organ och företag,

- bolag som enligt luxemburgsk rättsordning kallas ”société anony-
me”, ”société en commandite par actions” eller ”société å responsabilité
limitée”

- bolag som enligt nederländsk rättsordning kallas ”naamloze vennoot-
schap” eller ”besloten vennootschap met beperkte aansprakelijkheid”,

- handelsföretag eller bolag som är bildade enligt civillagstiftning och
som har handelsforetagsform liksom också andra juridiska personer som
bedriver handel eller industriell verksamhet, bildade i enlighet med por-
tugisisk rätt,

- bolag som bildats enligt lagstiftningen i Förenade konungariket Stor-
britannien och Nordirland,

- bolag som enligt österrikisk rättsordning kallas ”Aktiengesellschaft”
eller ”Gesellschaft mit beschränkter Haftung”, och

- bolag som enligt finsk rättsordning kallas ”osakeyhtiö/aktiebolag”,
”osuuskunta/andelslag”, ”säästöpankki/sparbank” eller ”vakuutusyhtiö-
/försäkringsbolag”.

268

Bilaga 37.2 Prop. 1999/2000:2

Bilaga 3

Skatter som avses i 37 kap. 5 § 3 och 49 kap. 9 § 3:

- impot des sociétés/vennootschapsbelasting i Belgien,

- selskabsskat i Danmark,

- Körperschaftsteuer i Tyskland,

- ipdpoc; etGOÖppaTOi; voptKcov ttpoowitcov KepöooKOTttKOV
XapaKTfjpa i Grekland,

- impuesto sobre sociedades i Spanien,

- impöt sur les sociétés i Frankrike,

- Corporation tax i Irland,

- imposta sul reddito delle persone giuridiche i Italien,

- impot sur le revenu des collectivités i Luxemburg,

- vennootschapsbelasting i Nederländerna,

- imposto sobre o rendimento das pessoas colectivas i Portugal,

- Corporation tax i Förenade konungariket Storbritannien och Nordir-
land,

- Körperschaftsteuer i Österrike,

- yhteisöjen tulovero/inkomstskatten för samfund i Finland, och

- statlig inkomstskatt i Sverige.

269

Lagrådsremissens lagförslag - Ikraftträdande av
inkomstskattelagen

Förslag till lag om ikraftträdande av inkomstskattelagen
(1999:000)

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 § Inkomstskattelagen (1999:000) och denna lag träder i kraft den 1
januari 2000 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering.

2 § Genom denna lag upphävs

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. kungörelsen (1950:674) angående grunder för sådan uppdelning av
pensionsstyrelsens frivilliga försäkring, som avses i punkt 1 tionde
stycket anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen,

4. kungörelsen (1951:723) angående grunder för uppdelning av vissa
försäkringar på en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring,

5. lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst,

6. skogskontolagen (1954:142),

7. förordningen (1962:42) om skattefrihet för belopp, som utgår på
grund av vissa riskgarantier,

8. lagen (1963:173) om avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska
Filminstitutet, m.m.,

9. lagen (1969:739) om avdrag vid inkomsttaxeringen för bidrag till
Oljeprospektering Aktiebolag, m.m.,

10. lagen (1972:78) om skatt för gemensamt kommunalt ändamål,

11. lagen (1974:990) om den skattemässiga behandlingen med anled-
ning av övergång från aktiebolag till annan företagsform, m.m.,

12. lagen (1979:611) om upphovsmannakonto,

13. lagen (1982:60) om beräkning av avdrag på grund av avyttring av
skog i vissa fall,

14. lagen (1990:663) om ersättningsfonder,

15. lagen (1990:696) om avdrag för bidrag till Stiftelsen Sveriges Tek-
niska Museum,

16. lagen (1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa
omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m.,

17. lagen (1992:1061) om inkomstskatteregler vid ombildning av före-
ningsbank till bankaktiebolag,

18. lagen (1992:1091) om inkomstskatteregler vid utskiftning av aktier
i vissa fall,

19. lagen (1992:1643) om särskilda regler för beskattning av inkomst
från handelsbolag i vissa fall,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

270

20. lagen (1993:5) om inkomstskatteregler vid statligt stöd till vissa
kreditinstitut,

21. lagen (1993:541) om inkomstbeskattning vid ombildning av värde-
pappersfond,

22. lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad,

23. lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,

24. lagen (1993:1537) om expansionsmedel,

25. lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,

26. lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet,

27. lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskatt-
ning av ägare i fåmansföretag,

28. lagen (1994:1850) om direktavdrag för byggnader m.m.,

29. lagen (1994:1853) om beskattning av europeiska ekonomiska in-
tressegrupperingar,

31. lagen (1995:1592) om skatteregler för ersättning från insättnings-
garanti,

31. lagen (1996:161) med vissa bestämmelser om tillämpningen av
dubbelbeskattningsavtal,

32. lagen (1998:000) om uppskov med beskattningen vid underpris-
överlåtelser,

33. lagen (1998:000) om uppskov med beskattningen vid andelsbyten,

34. lagen (1998:000) om uppskov med beskattningen vid andelsöver-
låtelser inom koncerner, och

35. lagen (1998:000) om uppskov med beskattningen vid fusioner, fis-
sioner och verksamhetsöverlåtelser.

3 § De upphävda lagarna tillämpas alltjämt såvitt avser 2001 och tidigare
års taxeringar samt vid senare taxeringar i fråga om skattskyldiga som
taxeras för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet till den del
detta leder till lägre skatt.

Bestämmelser om ytterligare tillämpning av äldre bestämmelser finns i
fråga om personförsäkringar i 2 kap. och i övrigt i 3 och 4 kap.

4 § Om någon bestämmelse i de upphävda lagarna har tillämpats och den
motsvaras av en bestämmelse i inkomstskattelagen (1999:000), skall be-
stämmelsen i inkomstskattelagen anses ha tillämpats.

5 § Om det i en lag eller annan författning finns en hänvisning till en be-
stämmelse i någon av de upphävda lagarna som motsvaras av en be-
stämmelse i inkomstskattelagen (1999:000) eller denna lag, skall hänvis-
ningen i stället avse den nya bestämmelsen.

6 § Begrepp som används i denna lag har samma betydelse som i in-
komstskattelagen (1999:000).

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

271

2 kap. Övergångsbestämmelser om personforsäkringar

Personforsäkringar meddelade före år 1951

1 § I fråga om personförsäkringar meddelade före år 1951 tillämpas de
bestämmelser om försäkringstagares beskattning som gällde före ikraft-
trädandet den 1 januari 1951 av lagen (1950:308) om ändring i kommu-
nalskattelagen (1928:370) med följande undantag:

1. Avdrag skall inte göras för avgifter för sådana försäkringar som av-
ses i punkt 5 av anvisningarna till 28 § i den upphävda kommunalskatte-
lagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet (s.k. ledareförsäk-
ringar). Belopp som utfaller på grund av sådan försäkring skall tas upp
som intäkt bara till den del det enligt en försäkringsteknisk beräkning
motsvarar de avgifter som betalats före år 1951.

2. Sådant avdrag från livränta på grund av pupillförsäkring som avses i
32 § 2 mom. första stycket a i den upphävda kommunalskattelagen i dess
lydelse före ikraftträdandet skall inte göras, om livräntan utbetalas på
grund av dödsfall som inträffat efter år 1950.

3. Avdrag skall inte göras enligt 46 § 2 mom. första stycket 3 i den
upphävda kommunalskattelagen i dess lydelse före ikraftträdandet.

Formånstagarförordnanden före år 1959

2 § I fråga om belopp som uppburits på grund av ett förmånstagarförord-
nande som gjorts före år 1959 tillämpas de bestämmelser som gällde före
ikraftträdandet den 27 maj 1959 av lagen (1959:171) om ändring i kom-
munalskattelagen (1928:370) och lagen (1959:172) om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, om det visas att förordnandet inte
kunnat återkallas efter ingången av år 1959.

Personforsäkringar meddelade före år 1960

3 § En försäkring som meddelats före den 1 juli 1960 och som enligt de
bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 31 mars 1960 av lagen
(1960:43) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) var att anse
som en pensionsförsäkring, skall anses som en sådan även efter ikraft-
trädandet. Motsvarande gäller om försäkringen enligt de äldre bestäm-
melserna var att anse som en kapitalförsäkring.

Försäkringsfall före år 1962

4 § I fråga om livräntebelopp på grund av försäkringsfall som inträffat
före år 1962 tillämpas de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet
den 1 januari 1962 av lagen (1961:42) om ändring i kommunalskatte-
lagen (1928:370).

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

272

Försäkringsfall före år 1963

5 § I fråga om försäkringsfall som inträffat före år 1963 tillämpas de
bestämmelser i punkt 1 av anvisningarna till 31 § i den upphävda kom-
munalskattelagen (1928:370) som gällde före ikraftträdandet den 9 april
1963 av lagen (1963:50) om ändring i nämnda lag.

Försäkringar meddelade utomlands före år 1969

6 § Försäkring som meddelats före år 1969 i en försäkringsrörelse som
bedrivs utomlands och som enligt de bestämmelser som gällde före
ikraftträdandet den 1 januari 1970 av lagen (1969:754) om ändring i
kommunalskattelagen (1928:370) var att anses som en pensionsförsäk-
ring skall även efter ikraftträdandet anses som en pensionsförsäkring om
hela premien för försäkringen i enlighet med försäkringsavtalets lydelse
den 31 december 1968 betalades senast den dagen.

Skulle premie enligt avtalets lydelse den 31 december 1968 betalas
även efter utgången av år 1968 anses försäkringen den 1 januari 1969 ha
delats upp på en pensionsförsäkring och en kapitalförsäkring. Som pen-
sionsförsäkring anses sådan del av försäkringen som motsvarar premie
som i enlighet med försäkringsavtalets lydelse den 31 december 1968
hade betalats eller skulle ha betalats före år 1969.

Överlåtelser av pensionsförsäkring före år 1973

7 § I fråga om överlåtelser av pensionsförsäkringar före år 1973 tillämpas
de bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 16 juni 1973 av
lagen (1973:374) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och
lagen (1973:375) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Oåterkalleliga formånstagarförordnanden före den 9 november 1973

8 § I fråga om belopp som uppburits på grund av ett oåterkalleligt för-
månstagarförordnande som gjorts före den 9 november 1973 tillämpas de
bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 januari 1974 av lagen
(1973:1113) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) och lagen
(1973:1114) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Överlåtelser av pensionsförsäkring mellan makar före år 1974

9 § Den som genom överlåtelse från sin make förvärvat äganderätten till
en pensionsförsäkring före år 1974 och vid taxering åren 1971-1973
gjort avdrag helt eller till övervägande del för de premier som betalats
under åren 1970-1972 anses som ägare till försäkringen utan hinder av
bestämmelserna i 53 § 4 mom. andra stycket i den upphävda kommunal-
skattelagen (1928:370) och 6 § 4 mom. andra stycket i den upphävda

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

273

lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i de båda lagrummens lydelse
enligt lagen (1973:374) och lagen (1973:375) om ändring i nämnda lagar.

Om den som förvärvat en försäkring enligt första stycket under år 1976
återförde denna till den tidigare innehavaren, skall detta ha skatterättslig
verkan.

Pensionsförsäkringar på ansökan före den 21 januari 1975

10 § I fråga om pensionsförsäkringar som tagits på grund av ansökan
som kom in till försäkringsgivarens huvudkontor före den 21 januari

1975 skall det högsta belopp för avdrag som gäller enligt 58 kap. 5 och
6 §§ inkomstskattelagen (1999:000) alltid anses uppgå till minst 25 000
kronor.

Pensionsförsäkringar på ansökan före år 1976

11 § I fråga om pensionsförsäkringar som tagits i överensstämmelse med
ansökan som kom in till försäkringsgivarens huvudkontor före år 1976
tillämpas punkt 1 av anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunal-
skattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari

1976 av lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag.

Överenskommelse som medför ökad premieförpliktelse totalt sett eller
tidigareläggning av premiebetalning, skall vid tillämpning av denna pa-
ragraf anses som ett nytt försäkringsavtal.

12 § Om försäkringsavtalet för pensionsförsäkring som avses i 11 §
ändras eller förmånstagare sätts in efter år 1976 i strid mot punkt 1 av
anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370)
i dess lydelse enligt lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag, skall
den mot försäkringen svarande premiereserven och övriga tillgodo-
havanden vid tidpunkten för ändringen anses som på grund av försäk-
ringen utbetalat belopp under det beskattningsår då ändringen sker.

Vad som sägs i första stycket tillämpas inte om försäkringstagaren utan
kännedom om bestämmelserna satt in förmånstagare men återkallar för-
månstagarförordnandet utan dröjsmål sedan han underrättats om påfölj-
den av förordnandet.

13 § Överlåts pensionsförsäkring som avses i 11 § efter den 31 december
1976 i strid mot bestämmelserna i punkt 1 femtonde stycket av anvis-
ningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess
lydelse enligt lagen (1975:1347) om ändring i nämnda lag, skall den mot
försäkringen svarande premiereserven och övriga tillgodohavanden vid
tidpunkten för överlåtelsen anses som på grund av försäkringen utbetalat
belopp under det beskattningsår då överlåtelsen sker. Återbetalning av
försäkringstagarens tillgodohavande enligt 13 kap. 4 § äktenskapsbalken
skall inte anses strida mot de angivna bestämmelserna.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

274

14 § I fråga om pensionsförsäkring som avses i 11 § tillämpas 53 §
4 mom. i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och 6§
4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, i de
båda lagrummens lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen
(1975:1347) och lagen (1975:1350) om ändring i nämnda lagar.

15 § Vid uppdelning av försäkring som avses i 11 § enligt punkt 1 tionde
stycket av anvisningarna till 31 § i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen
(1975:1347) om ändring i nämnda lag gäller andra stycket i fråga om

1. försäkringar som avses i 1 § första stycket c i den upphävda kun-
görelsen (1947:981) angående anordnandet av den frivilliga statliga pen-
sionsförsäkringen (pensionsstyrelsens frivilliga försäkring), dock ej för-
säkringar på grund av avgift som betalats före år 1951, och

2. livränteförsäkringar som meddelats av Ränte- och kapitalförsäk-
ringsanstalten i Stockholm, Ränte- och kapitalförsäkringsanstalten i
Göteborg, Skånska livränte- och kapitalförsäkringsanstalten samt Skara-
borgs läns ränte- och kapitalförsäkringsanstalt, för vilka utfästelse om
försäkringsbeloppets storlek inte har lämnats och som dessutom är för-
enade med villkoret att betalda premier - utan ränta - skall betalas till-
baka om den försäkrade dör innan livräntan börjat utbetalas, dock ej
försäkringar på grund av premie som betalats före år 1952.

Försäkringen skall anses som en kapitalförsäkring till den del den
avser återbetalning av premier eller avgifter vid dödsfall och i övrigt som
en pensionsförsäkring. Inbetalade premier eller avgifter skall anses betal-
da till 10 procent för kapitalförsäkringen och till 90 procent för pensions-
försäkringen.

Utländska försäkringar före år 1976

16 § Om Riksskatteverket enligt punkt 3 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1969:754) om ändring i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) har förklarat att en försäkring som meddelats i en försäk-
ringsrörelse som bedrivs utomlands skall anses som en pensionsförsäk-
ring, tillämpas 10-14 §§ i fråga om försäkringen.

Livräntor fastställda före år 1976

17 § I fråga om livräntor som utbetalas på grund av personskada, som
inte avser ersättning för förlorat underhåll och som fastställts före år
1976 finns bestämmelser i 4 kap. 12 §.

Sjuk- eller olycksfallsförsäkringar tagna i samband med tjänst före
år 1988

18 § Avdrag medges i inkomstslaget tjänst för avgifter som en arbets-
tagare betalat för sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

275

med tjänst före år 1988. En sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits
före år 1988 anses tagen i samband med tjänst under förutsättning att det
enligt avställningsavtalet fanns en skyldighet för arbetstagaren att ha en
sådan försäkring eller - om sådan skyldighet inte fanns — att premiema
för försäkringen skulle betalas av arbetsgivaren eller av denne och arbets-
tagaren samt att anmälan gjordes till försäkringsanstalten om att försäk-
ringen hade tagits i samband med tjänst.

Gruppsjukfbrsäkringsfall före år 1991

19 § I fråga om ersättning på grund av gruppsjukförsäkring tillämpas, om
försäkringsfallet inträffade före år 1991, i den upphävda kommunal-
skattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990
av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag.

Överlåtelser av pensionsförsäkring genom bodelning före år 1994

20 § I fråga om pensionsförsäkring som överlåtits före år 1994 genom
bodelning under äktenskapet utan att mål om äktenskapsskillnad pågått
tillämpas punkt 6 första stycket av anvisningarna till 46 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1994 av lagen (1993:938) om ändring i nämnda lag i dess lydel-
se enligt lagen (1993:1542) om ändring i sistnämnda lag.

Försäkring tecknad utomlands före år 1997

21 § En försäkring som tecknats utomlands före år 1997 anses som en
pensionsförsäkring om den på den skattskyldiges begäran med stöd av
ikraftträdandebestämmelsema till lagen (1996:1240) om ändring i den
upphävda kommunalskattelagen (1928:370) ansetts som pensionsför-
säkring. Detsamma gäller om skattemyndighet eller Riksskatteverket
enligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna till 31 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1997 av lagen (1996:1240) om ändring i nämnda lag har lämnat
en förklaring om detta. I fråga om andra personförsäkringar som tecknats
i en försäkringsrörelse som bedrivs utomlands före år 1997 tillämpas vad
som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen i den nyss angivna
lydelsen, om inte den skattskyldige begär annat.

3 kap. Övriga övergångsbestämmelser som inte är samlade i
kapitelordning

Förvärv från vissa upplösta aktiebolag

1 § Om ett aktiebolag, vars aktiekapital inte uppgick till 50 000 kronor,
upplöstes genom likvidation under åren 1975-1981 eller avregistrering
enligt punkt 4 eller 5 av övergångsbestämmelserna till lagen (1973:303)

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

276

om ändring i lagen (1944:705) om aktiebolag och den upphävda lagen
(1974:990) om den skattemässiga behandlingen med anledning av över-
gång från aktiebolag till annan företagsform, m.m. skulle tillämpas på
upplösningen, skall den som övertog tillgångar vid upplösningen anses
ha inträtt i aktiebolagets skattemässiga situation i fråga om tillgångarna.

2 § Om ett aktiebolag, vars aktiekapital inte uppgick till 100 000 kronor,
upplöstes genom avregistrering enligt punkt 5 eller 6 av övergångs-
bestämmelserna till lagen (1994:802) om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385) och verksamheten togs över på ett sådant sätt att lagen
(1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade
bestämmelser om aktiekapitalets storlek är tillämplig, gäller följande.

Övertagaren skall ta upp de inkomster och göra de avdrag som aktie-
bolaget skulle ha tagit upp eller dragit av.

Om byggnader, markanläggningar eller inventarier togs över, skall
övertagaren anses ha inträtt i aktiebolagets skattemässiga situation i fråga
om värdeminskningsavdrag och liknande avdrag. Detsamma gäller patent
och andra sådana rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1
inkomstskattelagen (1999:000) även om de inte förvärvats från någon
annan.

Det finns ytterligare bestämmelser som gäller efter sådana övertagan-
den för tillgångar som är kapitaltillgångar hos övertagaren

- i fråga om skattemässig kontinuitet i 4 kap. 67 §,

- i fråga om anskaffningsutgiften på fastigheter och bostadsrätter i

4 kap. 70 §, och

- i fråga om den justerade anskaffningsutgiften på andelar i handels-
bolag i 4 kap. 87 §.

Övertagande av bankrörelse före den 1 juli 1987

3 § I fråga om övertagande av bankrörelse före den 1 juli 1987 finns be-
stämmelser i 4 kap. 53 §.

Likvidationer och fusioner före år 1991

4 § Har likvidation eller fusion föranlett utskiftning före år 1991 tilläm-
pas i fråga om aktieägarna vad som gällde enligt den upphävda kommu-
nalskattelagen (1928:370) och den upphävda lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt före ikraftträdandet den 1 januari 1991 av lagen
(1990:1421) och lagen (1990:1422) om ändring i nämnda lagar.

Övertagande av bankrörelse enligt äldre lag

5 § Om ett utländskt bankföretag enligt 5 § den upphävda lagen
(1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av vissa omstruktu-
reringar inom den finansiella sektorn, m.m. har övertagit hela den rörelse
som bedrevs av ett svenskt bankaktiebolag som hade bildats före den

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

277

1 augusti 1990 och som ägdes direkt eller genom förmedling av ett helägt Prop. 1999/2000:2
dotterbolag, tillämpas 2 § 4 mom. andra-fjärde, sjunde och åttonde Bilaga 4
styckena i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:000) om
ändring i nämnda lag och 12 § i den upphävda lagen (1993:1539) om
avdrag för underskott av näringsverksamhet i dess lydelse före ikraft-
trädandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:000) om ändring i nämnda
lag.

Mervärdesskatt

6 § I fråga om skatt och ränta enligt i den upphävda lagen (1968:430) om
mervärdeskatt tillämpas de bestämmelser i den upphävda kommunal-
skattelagen (1928:370) som gällde före ikraftträdandet den 1 juli 1994 av
lagen (1994:201) om ändring i nämnda lag.

Direktavdrag för byggnader och markanläggningar

7 § Har direktavdrag gjorts för utgifter för anskaffning eller förbättring
av byggnader eller markanläggningar enligt lagen (1994:1850) om di-
rektavdrag för byggnader m.m., skall, utom vid beräkning av värde-
minskningsavdrag, hela utgiften anses som anskaffningsutgift och direkt-
avdraget som värdeminskningsavdrag.

Vinstdelningsskatt

8 § Debiterad skatt enligt den upphävda lagen (1983:1086) om vinst-
delningsskatt skall dras av. Om skatten sätts ned, skall motsvarande del
av avdraget återföras. Efter fusion och då ett försäkringsbolag övertar ett
annat försäkringsbolags hela försäkringsbestånd tillämpas 2 § 4 mom.
åttonde stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:651) om
ändring i nämnda lag.

En begränsat skattskyldig juridisk person är skattskyldig för återfört
avdrag för vinstdelningsskatt.

Tillgångar förvärvade genom skattefri utdelning

Utdelning före år 1986

9 § I fråga om tillgångar som förvärvats genom skattefri utdelning be-
slutad före år 1986 gäller att tillgångarna anses anskaffade mot en ersätt-
ning motsvarande marknadsvärdet då utdelningen kunde disponeras.

278

Utdelning före år 1999

10 § Om bestämmelsen i 2 § 4 mom. sista stycket i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse innan momentet ändra-
des genom lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag har tillämpats på
tillgångar som har förvärvats genom skattefri utdelning, tillämpas de be-
stämmelser som gällde före ändringen alltjämt i fråga om anskaffnings-
utgift m.m.

4 kap. Övergångsbestämmelser samlade i kapitelordning

Till 6 kap.

Utländska bolag

1 § Bestämmelserna i 6 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas
när det gäller Venezuelafrån och med den 1 januari året efter det att dub-
belbeskattningsavtalet mellan Sverige och Venezuela träder i kraft.

Till 7 kap.

Förening som fått bestå som registrerad

2 § Det förhållandet att en ekonomisk förening med stöd av 14 § lagen
(1987:668) om införande av lagen (1987:669) om ekonomiska föreningar
fatt bestå som registrerad förening hindrar inte att föreningen vid till-
lämpning av 7 kap. 7-14 §§ inkomstskattelagen (1999:000) behandlas
som en ideell förening.

Till 8 kap.

Ränta på skatter, tullar och avgifter

3 § Räntor på återbetalade skatter, tullar och avgifter enligt den upphävda
uppbördslagen (1953:272), den upphävda lagen (1958:295) om sjömans-
skatt, den upphävda lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldig-
het beträffande vissa uppdragsersättningar, den upphävda lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, den upphäv-
da tullagen (1987:1065) eller mervärdesskattelagen (1994:200) är skatte-
fria.

Till 9 kap.

Ränta som är undantagen från beskattning

4 § I fråga om inkomst som utgörs av ränta på utlånade medel och som är
undantagen från beskattning på grund av dubbelbeskattningsavtal tilläm-
pas — om lånet har beviljats före den 1 juli 1986 - 74 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) och 22 § i den upphävda lagen

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

279

kommunalskattelagen (1928:370) och 22 § i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse före ikraftträdandet
den 1 juli 1986 av lagen (1986:465) och lagen (1986:466) om ändring i
nämnda lagar.

Avgifter avseende studiemedel

5 § Avgifter enligt 8 kap. studiestödslagen (1973:349) i dess lydelse före
den 1 januari 1989 skall inte dras av.

Ränta på skatt m.m. för tid före år 1993

6 § Bestämmelserna i 9 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:000) om
avdrag för ränta på skatter, tull och avgifter tillämpas inte på ränta som
belöper sig på tid före år 1993.

Ränta på skatter, tullar och avgifter

7 § Räntor på skatter, tullar och avgifter enligt den upphävda uppbörds-
lagen (1953:272), den upphävda lagen (1984:668) om uppbörd av soci-
alavgifter från arbetsgivare, den upphävda tullagen (1987:1065) eller
mervärdesskattelagen (1994:200) skall inte dras av till den del de belöper
sig på tid efter år 1992.

Arbetsgivaransvar

8 § Avdrag skall inte göras för belopp som en arbetsgivare är skyldig att
betala enligt 75 § i den upphävda uppbördslagen (1953:272).

Till 10 kap.

Rätt att förvärva värdepapper i framtiden på förmånliga villkor

9 § I fråga om en sådan rätt att i framtiden få förvärva värdepapper som
avses i 10 kap. 12 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:000) och
som hade kunnat utnyttjas före den 1 juli 1998 tillämpas bestämmelserna
i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före
ikraftträdandet den 1 juli 1998 av lagen (1998:337) om ändring i nämnda
lag.

Till 11 kap.

Ersättningar på grund av arbetsgivares självrisk enligt 1916 års lag om
olycksfall i arbete

10 § I fråga om ersättning vid sjukdom eller olycksfall i arbete från
arbetsgivare på grund av att denne stått s.k. självrisk enligt den upphävda
lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i arbete tillämpas de

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

280

bestämmelser som gällde före ikraftträdandet den 1 januari 1955 av lagen Prop. 1999/2000:2
(1954:204) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Bilaga 4

Ersättningar vid sjukdom och olycksfall enligt lagstiftningen före år 1955

11 § I fråga om sådana livräntor enligt lag eller annan forfattning på
grund av sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring
som fastställts enligt de bestämmelser som gällde före den 1 januari 1955
tillämpas de bestämmelser som gällde fore ikraftträdandet den 1 juni
1955 av lagen (1955:245) om ändring i kommunalskattelagen
(1928:370).

Livräntor fastställda före år 1976 eller på grund av skada före juli 1977

12 § I fråga om livräntor som utbetalas på grund av personskada, som
inte avser ersättning for förlorat underhåll och som fastställts fore år
1976 gäller vad som sägs i andra och tredje styckena. I fråga om livräntor
enligt den upphävda lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
motsvarande ersättning som utbetalas enligt annan författning eller på
grund av regeringens förordnande och som bestäms av eller utbetalas
från Riksförsäkringsverket gäller vad som sägs i andra och tredje stycke-
na även beträffande livränta som har fastställts senare på grund av skade-
fall som har inträffat före den 1 juli 1977.

Vid tillämpning av 11 kap. 35 § inkomstskattelagen (1999:000) skall
hälften av det livräntebelopp som hänför sig till ett beskattningsår, till
den del detta inte överstiger ett basbelopp, anses avse ersättning för annat
än förlorad inkomst som skulle ha tagits upp som intäkt (skattefri del av
livräntan). Om den skattskyldige under beskattningsåret fått flera sådana
livräntor, skall för totalbeloppet på motsvarande sätt beräknas en skattefri
del som skall hänföras till de olika livräntorna i förhållande till deras
storlek.

Om en sådan livränta helt eller delvis byts ut mot ett engångsbelopp,
skall vid tillämpningen av 11 kap. 37 § inkomstskattelagen så stor del av
engångsbeloppet anses utgöra ersättning för annat än förlorad inkomst
som skulle ha tagits upp som intäkt som motsvarar förhållandet mellan
den skattefria delen av det livräntebelopp som hänför sig till året för
utbytet och hela detta livräntebelopp, beräknat som om livräntan utbeta-
lats hela året på oförändrade villkor.

Skadeståndfastställda före år 1977

13 § I fråga om periodisk utbetalning av skadestånd som har fastställts
före år 1977 tillämpas punkt 5 av anvisningarna till 46 § i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den
2 mars 1977 av lagen (1977:41) om ändring i nämnda lag.

281

Avgångsbidrag när anställningen upphört före år 1991

14 § I fråga om avgångsbidrag tillämpas, om anställningen upphörde före
år 1991, 32 § 1 mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisningarna till
32 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse
före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i
nämnda lag.

Marie Curie-stipendier beviljade före år 1998

15 § Bestämmelserna i 11 kap. 44 § inkomstskattelagen (1999:000) till-
lämpas inte i fråga om stipendier som har beviljats före år 1998 och vars
storlek bestämts med utgångspunkt i att de inte skall tas upp.

Till 14 kap.

Juridisk persons underskott i kommanditbolag

16 § Vid tillämpning av 14 kap. 16 § inkomstskattelagen (1999:000)
skall för juridiska personer inte beaktas underskott som har dragits av ett
beskattningsår som påbörjats före år 1989.

Lån med uppskjuten ränta

17 § Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån med uppskjuten
ränta skall göras det beskattningsår då räntan betalas.

Till 16 kap.

Allmännyttiga bostadsföretag

18 § Om ett sådant bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. fjärde stycket
i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse
före ikraftträdandet den 1 januari 1994 av lagen (1993:670) om ändring i
nämnda lag i balansräkningen för det sista beskattningsår för vilket taxe-
ring skedde enligt de äldre bestämmelserna redovisade en särskild till-
gångspost enligt lagen (1972:175) med vissa bestämmelser om bokföring
av bostadslån m.m., skall företaget göra avdrag med tre procent om året
av tillgångspostens belopp enligt särskild plan.

Till 17 kap.

Aktier som förvärvats genom vissa utdelningar före år 1999

19 § Bestämmelserna i 17 kap. 6 § inkomstskattelagen (1999:000) skall
tillämpas också när aktier har delats ut före år 1999 genom sådan utdel-
ning som avses i 3 § 7 mom. ljärde stycket i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1999 av lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

282

Vissa aktier och andelar

20 § Det finns särskilda bestämmelser om

- aktier som erhållits genom skifte av föreningsbank i 78 §,

- aktier som utskiftats från löntagarfond i 79 §, och

- andelar som har erhållits vid ombildning av landshypoteksorganisa-
tionen i 81 §.

Vad som sägs om anskaffningsutgift i de bestämmelserna, skall när det
gäller lagertillgångar i stället avse anskaffningsvärde.

Till 18 kap.

Anslutningsavgifter och anläggningsbidrag före mars 1991

21 § I fråga om utgifter för anslutningsavgifter och anläggningsbidrag
som avses i 18 kap. 1 § inkomstskattelagen (1999:000) fore den 1 juli
1990 eller senare men under ett beskattningsår för vilket taxering skedde
år 1991 tillämpas bestämmelserna i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen
(1990:650) om ändring i nämnda lag.

Överavskrivningföre taxeringsåret 1991

22 § I fråga om sådan avskrivning för överskjutande belopp som avses i
18 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:000) gäller att avdrag medges
först sedan taxeringen i fråga blivit slutligt avgjord, om det överskjutande
beloppet hänför sig till 1990 eller tidigare års taxering.

Till 19 kap.

Värmepannor, hissmaskineri o.d. anskaffade före mars 1991

23 § I fråga om värmepannor, hissmaskinerier och jämförlig maskinell
utrustning som har anskaffats före den 1 juli 1990 eller senare men under
ett beskattningsår för vilket taxering skedde år 1991 tillämpas bestäm-
melserna om avdrag för värdeminskning i punkt 2 b av anvisningarna till
25 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före
ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda
lag. Om utrustningen byts ut och den skattskyldige på grund av detta har
rätt till avdrag för reparation av byggnad, medges dock inte avdrag för
utrangering. I sådant fall skall ett belopp motsvarande vad som återstår
oavskrivet av anskaffningsvärdet för utrustningen läggas till anskaff-
ningsvärdet för byggnaden till den del beloppet överstiger vad som in-
flyter genom avyttring av material eller dylikt i samband med utbytet.

Nyttjanderättshavares förbättringar före mars 1991

24 § I fråga om utgifter som avses i 19 kap. 26 eller 27 § inkomstskatte-
lagen (1999:000) och som en arrendator eller annan nyttjanderättshavare

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

283

haft före den 1 juli 1990 eller senare men under ett beskattningsår för
vilket taxering skedde år 1991 tillämpas bestämmelserna i den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den
1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag.

Reparation och underhåll vid statligt stöd beslutat före år 1992

25 § I fråga om avdrag för reparation och underhåll i samband med stat-
liga lån och bidrag tillämpas punkt 4 andra-fjärde styckena av anvisning-
arna till 23 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1992 av lagen (1991:1832) om
ändring i nämnda lag, om det ursprungliga beslutet om lån och bidrag
fattats före år 1992.

Till 20 kap.

Utvinning av naturtillgång påbörjad före april 1981

26 § Har utvinning av naturtillgång påbörjats före den 1 april 1981 till-
lämpas i stället för bestämmelserna i 20 kap. 21-28 §§ inkomstskatte-
lagen (1999:000) vad som gällde enligt den upphävda kommunalskatte-
lagen (1928:370) före ikraftträdandet den 1 april 1981 av lagen
(1981:256) om ändring i nämnda lag. Detta gäller dock inte om den
skattskyldige vid 1982 års taxering - eller om han då inte gjorde avdrag
för substansminskning avseende fyndigheten vid den första taxering där-
efter då han gjorde sådant avdrag - begärde att bestämmelserna i sin
lydelse efter ikraftträdandet skulle tillämpas. I sådana fall skall beräk-
ningen göras som om en ny utvinning hade påbörjats vid ingången av det
beskattningsår då avdrag första gången gjordes enligt de nya bestämmel-
serna. Om tillstånd enligt lag har getts för utvinning vid skilda tillfallen
och för skilda områden, skall tidpunkten för utvinningens början be-
stämmas särskilt för varje område.

Diken och skogsvägar färdiga före mars 1983

27 § I fråga om avdrag för diken och skogsvägar som har färdigställts
under ett beskattningsår för vilket taxering har skett senast år 1983 till-
lämpas vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) före ikraftträdandet den 1 juli 1982 av lagen (1982:323) om
ändring i nämnda lag.

Markanläggningar anskaffade före mars 1991

28 § I fråga om markanläggning som har anskaffats före den 1 juli 1990
eller senare men under ett beskattningsår för vilket taxering skedde år
1991 tillämpas bestämmelserna i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) i deras lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen
(1990:650) om ändring i nämnda lag.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

284

Till 21 kap.

Åldre skogsinnehav

29 § I fråga om skog som fanns på fastigheten vid ingången av det be-
skattningsår för vilket taxering skedde år 1981, eller om taxering inte
skedde då, år 1982, (övergångstillfället) skall anskaffningsvärdet och
avdragsutrymmet bestämmas med utgångspunkt i skogens ingångsvärde
enligt vad som gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 23 juli 1979 av lagen
1979:500) om ändring i nämnda lag.

Som anskaffningsvärde anses ingångsvärdet vid övergångstillfället till
den del sistnämnda värde grundade sig på ersättning vid köp, byte eller
liknande förvärv efter år 1951 och i fråga om annat förvärv på taxerings-
värdet för år 1952 eller senare år. Anskaffningsvärdet eller del av detta
far inte i något fall beräknas med stöd av bestämmelserna i punkt 7 andra
stycket sista meningen av anvisningarna till 22 § i den upphävda kom-
munalskattelagen i dess lydelse före ikraftträdandet den 23 juli 1979 av
lagen (1979:500) om ändring i nämnda lag (20-årsregeln).

Vid beräkning av det återstående avdragsutrymmet beaktas avdrag som
den skattskyldige vid 1952 eller senare års taxering har gjort för minsk-
ning av skogens ingångsvärde o.d. Är enligt punkt 7 andra stycket av
anvisningarna till 22 § i den upphävda kommunalskattelagen i dess lydel-
se före ikraftträdandet den 23 juli 1979 av lagen (1979:500) om ändring i
nämnda lag makes eller skyldemans förvärv avgörande för beräkningen
av ingångsvärdet, skall avdrag som förvärvaren, eller i förkommande fall
senare ägare, har gjort, anses som avdrag som den skattskyldige själv har
gjort. Avdragsutrymmet skall dock inte tas upp till lägre belopp än
50 procent av anskaffningsvärdet eller, i fråga om juridisk person som
avses i punkt 7 femte stycket av anvisningarna till 22 § i den upphävda
kommunalskattelagen i dess lydelse efter ikraftträdandet den 23 juli 1979
av lagen (1979:500) om ändring i nämnda lag, 25 procent av anskaff-
ningsvärdet. Kan den skattskyldige göra sannolikt att belopp, varmed
avdrag har gjorts, hänför sig till en fastighet för vilken något anskaff-
ningsvärde inte skall beräknas enligt denna paragraf, skall hänsyn inte tas
till beloppet vid tillämpning av detta stycke.

Förvärv av skogsfastighet under år 1981

30 § Vid tillämpning av bestämmelserna om skogsavdrag i 21 kap.
4-20 §§ inkomstskattelagen (1999:000) skall en skattskyldig, om han
begär det, anses ha förvärvat en fastighet genom köp, byte eller på lik-
nande sätt om

1. fastigheten förvärvades under år 1981,

2. fastigheten då var taxerad som jordbruksfastighet,

3. överlåtelsen var betecknad som köp, byte eller liknande, och

4. den avtalade ersättningen inte understeg fastighetens taxeringsvärde
för år 1980.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

285

Om den överlåtna fastigheten utgjorde en del av en taxeringsenhet vid
1980 års fastighetstaxering, skall den del av taxeringsvärdet som belöpte
sig på fastigheten anses som dess taxeringsvärde vid tillämpning av
första stycket 4.

Till 25 kap.

Koncerninterna aktieöverlåtelser före år 1999

31 § Om det har skett en överlåtelse av aktier eller andelar till ett företag
inom samma koncern före år 1997 och bestämmelserna i 2 § 4 mom. i
den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har tillämpats på
överlåtelsen, skall bestämmelsen i dess lydelse vid överlåtelsen tillämpas
i fråga om det övertagande företaget.

Detsamma gäller i fråga om överlåtelser när motsvarande bestämmel-
ser som fanns i 35 § 3 mom. i den upphävda kommunalskattelagen
(1928:370) innan lagen ändrades genom lag (1984:1060) om ändring i
nämnda lag har tillämpats på överlåtelsen.

32 § Om det har skett en överlåtelse av aktier eller andelar till ett svenskt
aktiebolag inom samma koncern under tiden den 1 januari 1997-den 20
januari 1998 mot ersättning i form av aktier i det köpande företaget och
bestämmelserna i 2 § 4 mom. tionde stycket i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
30 december 1998 av lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag har till-
lämpats på överlåtelsen gäller följande. Vid överlåtelse av en aktie som
erhållits i ersättning skall kapitalvinsten eller kapitalförlusten beräknas
med utgångspunkt i det säljande företagets anskaffningsutgift för de kon-
cemöverlåtna aktierna eller andelarna. Detta gäller om det köpande före-
taget vid tidpunkten för denna överlåtelse fortfarande äger de koncern-
överlåtna aktierna eller andelarna. Det köpande bolagets anskaffningsut-
gift för de koncemöverlåtna aktierna eller andelarna skall justeras till
marknadsvärdet vid tidpunkten för förvärvet.

Vad som sägs om beräkning av kapitalvinst gäller också om det köp-
ande bolaget överlåtit de koncemöverlåtna aktierna eller andelama vidare
mot en ersättning som understiger marknadsvärdet för aktierna eller an-
delarna vid tidpunkten för vidareöverlåtelsen. I sådant fall skall anskaff-
ningsutgiften för de koncemöverlåtna aktierna eller andelarna hos det
företag som då innehar dessa justeras till marknadsvärdet vid tidpunkten
för det ursprungligen köpande företagets förvärv om detta värde är högre
än anskaffningsutgiften för aktierna eller andelama hos det företag som
då innehar dessa.

33 § Om det har skett en överlåtelse av aktier eller andelar till ett företag
inom samma koncern under tiden den 21 januari-den 31 december 1998
och uppskov har medgetts med beskattningen enligt 2 § 4 mom. tionde
stycket första meningen i den upphävda lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

286

(1998:000) om ändring i nämnda lag, skall vinsten tas upp enligt be-
stämmelserna i 25 kap. 15-24 §§ inkomstskattelagen (1999:000).

Avyttringar med kapitalförlust till närstående företag före år 1999

34 § Om det har skett en avyttring med kapitalförlust till ett närstående
foretag före år 1999 och bestämmelserna i 2 § 4 mom. nionde stycket i
den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har tillämpats på
överlåtelsen, skall bestämmelsen i dess lydelse vid överlåtelsen tillämpas
i fråga om det övertagande företaget.

Till 27 kap.

Fastigheter förvärvade före mars 1983

35 § I fråga om fastigheter som förvärvats före det beskattningsår för
vilket taxering skedde år 1984 och som inte är privatbostadsfastigheter
gäller - om inte annat följer av 36 § - i stället för bestämmelserna i 27
kap. 4, 5 och 18 §§ inkomstskattelagen (1999:000) att de är lagertill-
gångar om de var att anse som sådana vid 1983 års taxering, eller om
taxering inte skedde då, vid 1982 års taxering, enligt vad som gällde en-
ligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet
den 1 juli 1981 av lagen (1981:295) om ändring i nämnda lag.

En- och tvåfamiljsfastigheter förvärvade före år 1983

36 § En en- eller tvåfamilj sfastighet som en fysisk person innehade den
1 januari 1983, som var lagertillgång i rörelse och som den fysiska per-
sonen var bosatt på under hela åren 1981 och 1982 är inte lagertillgång
om

1. fastigheten inte var nedskriven vid utgången av år 1982, eller

2. den fysiska personen tog upp det belopp varmed fastigheten var
nedskriven vid utgången av år 1982 som intäkt vid 1984 års taxering.

Första stycket gäller inte om fastigheten under år 1981 eller 1982 var
föremål för annat byggnadsarbete än normalt underhåll i byggnadsrörelse
som bedrevs av den skattskyldige, dennes make eller av fåmansföretag
där den skattskyldige eller dennes make var företagsledare.

Aktier och andelar i fastighetsförvaltande företag förvärvade före år 1983

37 § I fråga om aktier och andelar i fastighetsförvaltande företag som
förvärvats före år 1983 tillämpas i stället för bestämmelserna i 27 kap.
6, 7 och 18 §§ inkomstskattelagen (1999:000) vad som gällde enligt den
upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den
1 juli 1981 av lagen (1981:295) om ändring i nämnda lag.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

287

Lagerfastigheter förvärvade före år 1991

38 § Om en fastighet är lagertillgång i tomtrörelse, byggnadsrörelse eller
handel med fastigheter som har påbörjats före år 1991 och fastigheten har
förvärvats innan verksamheten påbörjades, skall fastighetens värde vid
tiden för verksamhetens början beräknas enligt bestämmelserna om be-
räkning av kapitalvinst i punkterna 1 och 2 a av anvisningarna till 36 § i
den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse före
ikraftträdandet den 1 juli 1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda
lag. Detta värde utgör därefter fastighetens anskaffningsvärde.

Till 28 kap.

Pensionsutfästelser före år 1967

39 § Vid beräkning av avdrag för avsättning till pensionsstiftelse och för
ökning av posten Avsatt till pensioner enligt punkt 2 av anvisningarna till
29 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och av disponibla
pensionsmedel som skall tas upp som intäkt enligt 28 § 1 mom. samma
lag, i de båda lagrummens lydelse enligt lagen (1967:546) om ändring i
nämnda lag, skall utöver vad som sägs i de nämnda lagrummen följande
gälla.

Har utfästelse om pension som inte är förenad med fribrev lämnats
före år 1967, skall - vid beräkning av arbetsgivares pensionsreserv enligt
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och vid
beräkning av upplupen del av utfäst pension som tryggas av pen-
sionsstiftelse - hänsyn tas även till sådant utfäst tillägg som föranleds av
levnadskostnadernas ökning fram till den tidpunkt beräkningen avser.
Vid beräkningen anses pension som börjat utbetalas före den 5 juni 1955
alltid utbetalad på grund av utfästelse.

Pensionsutfästelser före år 1976

40 § I fråga om utfästelse om pension som lämnats skriftligen före år
1976 av arbetsgivaren eller den anställdes tidigare arbetsgivare far
arbetsgivaren tillämpa 19 §, 28 § 1 mom., punkt 1 av anvisningarna till
22 §, punkt 6 av anvisningarna till 25 § och punkt 2 av anvisningarna till
29 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i deras lydelse
före ikraftträdandet den 1 januari 1976 av lagen (1975:1347) om ändring
i nämnda lag i den omfattning som anges i 8 § lagen (1976:1100) om
ändring i lagen (1975:1348) om ikraftträdande av lagen (1975:1347) om
ändring i kommunalskattelagen.

Till 29 kap.

Näringsbidrag m.m. före mars 1984

41 § I fråga om stöd till näringsidkare för deras näringsverksamhet, som
lämnats före den 1 juli 1983 eller senare men under ett beskattningsår för

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

288

vilket taxering har skett år 1984 tillämpas vad som gällde enligt den Prop. 1999/2000:2
upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträ- Bilaga 4
dandet av lagen (1983:311) om ändring i nämnda lag.

Räntebidrag före år 1992

42 § Avdrag enligt 29 kap. 14 § eller 42 kap. 26 § inkomstskattelagen
(1999:000) vid återbetalning av sådant statligt räntebidrag för bostads-
ändamål som uppburits före år 1992 medges bara för belopp som tidigare
har avräknats från ränteutgift.

Stöd till kreditinstitut

43 § Återbetalas stöd som avses i den upphävda lagen (1993:765) om
statligt stöd till banker och andra kreditinstitut skall det återbetalade
beloppet dras av.

Bidrag från Stiftelsen Svenska Filminstitutet före år 1994

44 § I fråga om medel som betalats ut från Stiftelsen Svenska Film-
institutet före år 1994 tillämpas 3 § i den upphävda lagen (1963:173) om
avdrag för avgifter till stiftelsen Svenska Filminstitutet, m.m. i dess
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1994 av lagen (1993:1552) om
ändring i nämnda lag.

Näringsbidrag m.m. från Europeiska gemenskaperna före år 1997

45 § I fråga om stöd från Europeiska gemenskaperna som en närings-
idkare mottagit för sin näringsverksamhet före år 1997 tillämpas vad som
gällde enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) före ikraft-
trädandet den 1 januari 1997 av lagen (1996:1399) om ändring i nämnda
lag.

Till 30 kap.

Periodiseringsfonder som övertagits av ett aktiebolag

46 § I fråga om periodiseringsfonder som har övertagits av ett aktiebolag
före den 16 mars 1998 gäller den upphävda lagen (1993:1538) om perio-
diseringsfonder i dess lydelse före ikraftträdandet av lagen (1998:643)
om ändring i nämnda lag.

Reservfond hos landshypoteksinstitutionen

47 § Vid beräkning enligt 30 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:000) av
högsta avdrag för avsättning till periodiseringsfond skall överskottet av
näringsverksamheten minskas med belopp som återförs enligt 2 § i den

289

10 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

upphävda lagen (1994:760) om inkomstskatteregler vid ombildning av Prop. 1999/2000:2
landshypoteksinstitutionen. Bilaga 4

Äldre övertaganden avperiodiseringsfond

48 § Har periodiseringsfonder övertagits vid övertagande enligt 5 § i den
upphävda lagen (1992:702) om inkomstskatteregler med anledning av
vissa omstruktureringar inom den finansiella sektorn, m.m. anses den
som övertar fonden själv ha gjort avsättningarna och avdragen for avsätt-
ningarna vid de taxeringar då avdragen for avsättningarna gjordes.

Till 33 kap.

Återfört avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv

49 § Vid beräkning av det för räntefördelning justerade resultatet enligt
33 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:000) skall resultatet minskas med
avdrag för avsättning till skatteutjämningsreserv som återförs enligt
lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv.

Till 33 och 34 kap.

Fastighetsförvärv före år 1996

50 § Bestämmelserna i 33 kap. 15-17 §§ och 34 kap. 8-10 §§ inkomst-
skattelagen (1999:000) tillämpas inte, om fastigheten förvärvats före år
1996.

Till 37 kap.

Fusioner mellan ekonomiska föreningar före mars 1956

51 § I fråga om fusioner mellan ekonomiska föreningar som genomförts
före den 1 mars 1956 tillämpas vad som gällde enligt den upphävda
kommunalskattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 5 april 1957 av
lagen (1957:72) om ändring i nämnda lag.

Fusioner mellan jordbrukskassor enligt äldre lag

52 § Bestämmelserna i 2 § 4 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt i dess lydelse efter ikraftträdandet den 1 juli 1987 av
lagen (1987:657) om ändring i nämnda lag tillämpas också i fråga om
sådana fusioner enligt 87 § 1 mom. i den upphävda lagen (1956:216) om
jordbrukskasserörelsen som avsågs i lagrummet före ikraftträdandet.

290

Fusioner mellan sparbanker enligt äldre lag och övertagande av
bankrörelse före juli 1987

53 § I fråga om fusioner enligt 78 § i den upphävda lagen (1955:416) om
sparbanker och i de fall då ett bankaktiebolag före den 1 juli 1987 över-
tagit ett annat bankaktiebolags hela bankrörelse, tillämpas 2 § 4 mom. i
den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse
före ikraftträdandet den 1 juli 1987 av lagen (1987:657) om ändring i
nämnda lag.

Fusioner mellan ekonomiska föreningar enligt äldre lag

54 § I fråga om fusioner enligt 96 § i den upphävda lagen (1951:308) om
ekonomiska föreningar tillämpas bestämmelserna i 2 § 4 mom. i den
upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före
ikraftträdandet den 1 januari 1988 av lagen (1987:1149) om ändring i
nämnda lag.

Internationella fusioner och fissioner under åren 1995-1998

55 § I fråga om sådana internationella fusioner och fissioner som avses i
den upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gräns-
överskridande omstruktureringar inom EG och som har genomförts
under åren 1995-1998, tillämpas den upphävda lagen.

Fusioner före år 1999

56 § I fråga om fusioner som har genomförts före år 1999 - i andra fall
än sådana som avses i 51-55 §§ - tillämpas de bestämmelser som gällde
före ikraftträdandet av lagen (1998:000) om uppskov med beskattningen
vid fusioner, fissioner och verksamhetsöverlåtelser.

Till 38 kap.

Internationella verksamhetsöverlåtelser under åren 1995-1998

57 § I fråga om sådana internationella verksamhetsöverlåtelser som avses
i den upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gräns-
överskridande omstruktureringar inom EG och som har genomförts
under åren 1995-1998, tillämpas den upphävda lagen.

Till 39 kap.

Reserv hos skadeförsäkringsföretag före år 1982

58 § I fråga om sådan reserv hos skadeförsäkringsföretag som avses i
17 § lagen (1982:728) om införande av försäkringsrörelselagen
(1982:713) tillämpas bestämmelserna om säkerhetsfond i punkt 2 av
anvisningarna till 30 § i den upphävda kommunalskattelagen (1928:370)

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

291

i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1983 av lagen
(1982:1087) om ändring i sistnämnda lag.

Anskaffningsutgift på delägarrätter som innehas av investmentföretag

59 § Bestämmelsen i 39 kap. 19 § inkomstskattelagen (1999:000) om
anskaffningsutgift på delägarrätter som innehas av investmentföretag vid
karaktärsbyte gäller inte om karaktärsbytet skedde före år 1999.

Till 40 kap.

Överlåtelse av aktier eller andelar i statliga banker före juli 1996

60 § Bestämmelserna i 40 kap. 22 § inkomstskattelagen (1999:000) till-
lämpas inte i fråga om överlåtelser före den 1 juli 1996.

Till 41 och 42 kap.

Räntekompensation åren 1991-1993

61 § Har förvärvare av skuldebrev eller av andel i värdepappersfond som
avses i 48 kap. 21 § andra stycket inkomstskattelagen (1999:000) under
åren 1991-1993 lämnat överlåtaren kompensation för upplupen men inte
förfallen avkastning, tillämpas 3 § 6 .mom. i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1994 av lagen (1993:1543) om ändring i nämnda lag.

Till 42 kap.

Räntebidrag före år 1992

62 § Bestämmelser om återbetalning av räntebidrag som uppburits före år
1992 finns i 42 §.

Till 43 kap.

Marknadsnotering före år 1997

63 § Bestämmelserna i 43 kap. 9 § inkomstskattelagen (1999:000) gäller
inte, om ett företag har marknadsnoterats före år 1997.1 stället gäller att
43 kap. 1-8 §§ inkomstskattelagen, utom 2 § första stycket 1, tillämpas
på utdelning och kapitalvinst på sådana kvalificerade aktier eller andelar i
företaget som avses i 56 kap. 2 § första stycket och andra stycket första
meningen inkomstskattelagen, dock längst till och med beskattningsåret
2006. Vad som avses med att ett företag är marknadsnoterat anges i
43 kap. 2 § inkomstskattelagen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

292

Till 44 kap.

Periodisk ersättning på grund av avyttring före den 1 juli 1984

64 § I fråga om periodisk ersättning på grund av avyttringar före den
1 juli 1984 tillämpas vad som gällde enligt den upphävda kommunal-
skattelagen (1928:370) före ikraftträdandet den 1 juli 1984 av lagen
(1984:498) om ändring i nämnda lag.

Avyttringar före år 1991 som ej beskattats senast år 1991

65 § Om en tillgång har avyttrats före år 1991 och vinst på grund av
avyttringen skulle tas upp som intäkt enligt 35 § i den upphävda kommu-
nalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli
1990 av lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag men beskattning på
grund av bestämmelserna i 41 § den förstnämnda lagen i den angivna
lydelsen inte skedde senast vid 1991 års taxering, gäller följande. Be-
skattning på grund av avyttringen skall ske det första beskattningsår då
någon del av ersättningen kan disponeras. Om ersättningens storlek är
beroende av viss framtida händelse och intäktens totala belopp därför inte
kan fastställas då, skall tillkommande belopp beskattas det beskattningsår
när beloppet kan disponeras.

Tillkommande ersättningar vid avyttringar före år 1991

66 § Om en avyttring beskattades vid 1991 eller tidigare års taxering men
en viss del av ersättningen inte kunde beaktas då, skall tillkommande
ersättning tas upp till beskattning när den kan disponeras. Beräkning av
kapitalvinst eller kapitalförlust skall då göras enligt de regler som tilläm-
pades när den första delen av ersättningen togs upp till beskattning med
undantag av 35 § 3 mom. andra stycket i den upphävda kommunalskat-
telagen (1928:370) i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1990 av
lagen (1990:650) om ändring i nämnda lag. Bestämmelserna i 56 kap.
inkomstskattelagen (1999:000) tillämpas inte i de fall som avses i denna
paragraf.

Förvärv från vissa upplösta aktiebolag

67 § Om kapitaltillgångar togs över i samband med ett sådant övertagan-
de av verksamheten i ett bolag som avses i 3 kap. 2 § och uttagsbeskatt-
ning inte skedde vid övertagandet, skall övertagaren anses ha inträtt i
aktiebolagets skattemässiga situation i fråga om anskaffningsutgift och
annat som påverkar en kapitalvinstberäkning.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

293

Till 45 kap.

Fastighetsförvärv från närstående m.fl. före år 1968

68 § Har en fastighet förvärvats genom köp, byte eller på liknande sätt
före år 1968 och har lagfart på förvärvet sökts efter den 8 november
1967, skall fastigheten vid beräkning av kapitalvinst eller kapitalförlust
anses förvärvad genom det köp, byte eller liknande förvärv som skett
närmast innan dess från någon annan än en sådan person som nämns
nedan om

- den skattskyldige förvärvade fastigheten från föräldrar, far- eller
morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings make eller från aktie-
bolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige
ensam eller tillsammans med sådana personer, direkt eller indirekt, på
grund av det samlade innehavet av aktier eller andelar hade ett bestäm-
mande inflytande, eller

- fastigheten genom förvärvet övergick på aktiebolag, handelsbolag
eller ekonomisk förening, vari säljaren ensam eller tillsammans med
nämnda personer, direkt eller indirekt, hade ett sådant inflytande, eller på
dödsbo, vari säljaren eller sådan person var delägare.

Med lagfartsansökan likställs annan ansökan hos en myndighet om en
viss åtgärd med åberopande av fångeshandlingen.

Reparation och underhåll vid statligt stöd

69 § Bestämmelserna i 45 kap. 10 § 3 inkomstskattelagen (1999:000) om
utgifter för reparation och underhåll i samband med statlig räntebidrag
tillämpas också i fråga om utgifter för reparation och underhåll med stat-
ligt stöd som inte kunnat dras av på grund av motsvarande äldre bestäm-
melser.

Till 45 och 46 kap.

Förvärv från vissa upplösta aktiebolag

70 § Om en näringsfastighet eller näringsbostadsrätt togs över i samband
med ett sådant övertagande av verksamheten i ett bolag som avses i
3 kap. 2 § och ändrade karaktär till privatbostadsfastighet respektive
privatbostadsrätt vid övertagandet, skall bestämmelserna i andra-fjärde
styckena tillämpas för att bestämma anskaffningsutgiften hos övertaga-
ren. De skall dock tillämpas bara om marknadsvärdet vid övertagandet
översteg omkostnadsbeloppet respektive det bokförda värdet.

Var fastigheten eller bostadsrätten en kapitaltillgång hos aktiebolaget,
skall anskaffningsutgiften minskas med 0,8 gånger skillnaden mellan
marknadsvärdet och omkostnadsbeloppet.

Var fastigheten eller bostadsrätten en lagertillgång hos aktiebolaget,
skall anskaffningsutgiften tas upp till det bokförda värdet i aktiebolaget
och minskas med 2,307 gånger skillnaden mellan marknadsvärdet och
det bokförda värdet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

294

Om annat inte visas, skall marknadsvärdet vid övergången i fråga om
fastigheter anses ha varit 133 procent av taxeringsvärdet och i fråga om
bostadsrätter 150 procent av bostadsrättens andel av privatbostadsföreta-
gets behållna förmögenhet, beräknad med utgångspunkt i taxeringsvärdet
för år 1994 och med hänsyn till privatbostadsföretagets övriga tillgångar
och skulder enligt bokslut för det räkenskapsår som avslutades närmast
före ingången av år 1994.

Till 46 kap.

Bostadsrätter förvärvade från närstående år 1983

71 § Avyttras en bostadsrätt som den skattskyldige har förvärvat under år
1983 från en närstående person genom köp, byte eller på liknande sätt,
skall kapitalvinst eller kapitalförlust beräknas som om han hade förvärvat
bostadsrätten genom närmast föregående förvärv av nämnda slag från
någon annan än en närstående person eller före år 1983.

Första stycket tillämpas inte om det visas

1. att det uppkom en kapitalvinst som skulle tas upp av den närstående
personen på grund av överlåtelsen till den skattskyldige, eller

2. att den närstående personens bosättning i lägenheten upphörde eller
den skattskyldige bosatte sig i lägenheten i nära anslutning till nämnda
överlåtelse.

Som närstående personer räknas vid tillämpning av denna paragraf den
skattskyldiges make, barn och föräldrar.

72 § Avyttras en bostadsrätt som den skattskyldige har förvärvat genom
arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, skall den skatt-
skyldige vid tillämpning av 71 § anses ha förvärvat bostadsrätten genom
det köp, byte eller liknande förvärv som skett närmast innan dess. Frågan
om detta tidigare förvärv har skett från en närstående person enligt 71 §
avgörs med hänsyn till förhållandet mellan dem som då avyttrade
respektive förvärvade bostadsrätten.

Till 48 kap.

Ej marknadsnoterade värdepapper förvärvade före den 2 april 1971

73 § För aktier, andelar i ekonomiska föreningar och andelar i värdepap-
persfonder som förvärvats före den 2 april 1971 och som inte är mark-
nadsnoterade far anskaffningsutgiften vid beräkning av kapitalvinst eller
kapitalförlust bestämmas till tre fjärdedelar - i fråga om aktie som var
noterad på börs eller föremål för liknande notering den 31 december
1975 och andelar i värdepappersfonder två tredjedelar - av det värde till
vilket aktien eller andelen skulle tas upp vid taxeringen till statlig förmö-
genhetsskatt år 1976. Härvid tillämpas bestämmelserna i 44 kap. 19 §
inkomstskattelagen (1999:000).

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

295

Vissa aktieförsäljningar och återköp under åren 1973 och 1974

74 § Om skattepliktig kapitalvinst uppkom vid avyttring av aktier under
år 1973 enligt 35 § 3 mom. nionde stycket i den upphävda kommunal-
skattelagen (1928:370) i dess lydelse efter ikraftträdandet den 26 decem-
ber 1973 av lagen (1973:1057) om ändring i nämnda lag men vinsten
enligt övergångsbestämmelserna till den sistnämnda lagen undantogs
från skatteplikt på grund av att återköp skedde senast den 30 september
1974 till samma köpeskilling och på i övrigt oförändrade villkor, skall
beskattningen vid senare avyttring av aktierna ske som om den tidigare
avyttringen och återköpet inte hade ägt rum.

Konvertibla skuldebrev förvärvade före den 2 juli 1980

75 § För konvertibla skuldebrev som förvärvats före den 2 juli 1980 får
anskaffningsutgiften vid beräkning av kapitalvinst och kapitalförlust
bestämmas till marknadsvärdet den 1 juli 1985.

Andelar i aktiesparfonder förvärvade genom insättningar före år 1984 eller
under första kvartalet 1984

76 § Om en andel i en sådan aktiesparfond som avses i den upphävda
lagen (1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer har förvärvats
genom insättningar före år 1984, skall, om den skattskyldige begär det,
som anskaffningsutgift vid beräkning av kapitalvinst eller kapitalförlust
anses

- andelens marknadsvärde vid utgången av det femte kalenderåret efter
det år för vilket sparskattereduktion medgavs, eller

- värdet på andelen vid utgången av det år för vilket sparskattereduk-
tion medgavs ökat med avkastningen under de därpå följande fem åren.

Om andelen förvärvades under första kvartalet 1984, skall, om den
skattskyldige begär det, som anskaffningsutgift vid beräkning av kapital-
vinst och kapitalförlust anses

- andelens marknadsvärde vid utgången av år 1988, eller

- värdet på andelen vid utgången av mars 1984 ökat med avkastningen
till och med år 1988.

Optionsskuldebrev förvärvade före den 1 juli 1985

77 § I fråga om kapitalförlust vid avyttring av ett skuldebrev utgivet i
förening med optionsrätt utan att optionsrätten avyttras tillämpas - om
beslut om utgivning av skuldebrevet fattats av bolagsstämma eller bola-
gets styrelse efter den 5 december 1984 och skuldebrevet förvärvats före
den 1 juli 1985 - punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 36 § i den
upphävda kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse före ikraft-
trädandet den 1 juli 1985 av lagen (1985:307) om ändring i nämnda lag.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

296

Aktier förvärvade år 1993 genom skifte av föreningsbank

78 § För aktier som erhållits genom skifte av den centrala föreningsban-
kens tillgångar enligt 11 kap. 10 § i den upphävda föreningsbankslagen
(1987:620) skall som anskaffningsutgift anses anskaffningsutgiften för
andelarna i den centrala föreningsbanken.

Aktier som skiftats ut från löntagarfond

79 § För aktier som erhållits från Delegationen för utskiftning av vissa
medel ur förutvarande löntagarfonderna skall anskaffningsutgiften anses
vara noll. Detsamma gäller aktier som erhållit genom sådan överföring
som avses i den upphävda lagen (1992:1091) om inkomstskatteregler vid
utskiftning av aktier i vissa fall.

Fusioner mellan ekonomiska föreningar före år 1993

80 § I fråga om fusioner mellan ekonomiska föreningar som skett före år
1993 tillämpas i stället för bestämmelserna i 48 kap. 9 § inkomstskatte-
lagen (1999:000) vad som gällde om anskaffningsutgift för andelar i den
övertagande föreningen före ikraftträdandet den 1 januari 1993 av lagen
(1992:1344) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Andelar förvärvade vid landshypoteksinstitutionens ombildning vid
årsskiftet 1994/1995

81 § För andelar som låntagare erhållit till följd av ombildning enligt
lagen (1994:758) om ombildning av landshypoteksinstitutionen i den
ekonomiska förening som avses i 2 § samma lag skall anskaffnings-
utgiften anses vara noll.

Aktier som erhållits genom utdelning i vissa fall före år 1999

82 § Bestämmelserna i 48 kap. 8 § inkomstskattelagen (1999:000) skall
tillämpas också när aktier har delats ut före år 1999 genom sådan utdel-
ning som avses i 3 § 7 mom. fjärde stycket i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt i dess lydelse före ikraftträdandet den
1 januari 1999 av lagen (1998:000) om ändring i nämnda lag.

Till 49 kap.

Aktier förvärvade enligt strukturregeln före år 1999

83 § Om nyemitterade aktier har förvärvats före år 1999 vid ett sådant
byte av aktier på vilket bestämmelserna i 27 § 4 mom. i den upphävda
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt har tillämpats, skall bestäm-
melsen i dess lydelse vid bytet tillämpas i fråga om anskaffningsutgift för
aktierna om det inte framgår något annat av 84 §.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

297

Aktier förvärvade enligt strukturregeln och koncernregeln eller
förlustregeln före år 1997

84 § Om nyemitterade aktier har förvärvats före år 1997 vid ett byte av
aktier och både 2 § 4 mom. nionde eller tionde stycket och 27 § 4 mom. i
den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse
före ikraftträdandet den 1 januari 1997 av lagen (1996:1227) om ändring
i nämnda lag var tillämpliga på avyttringen, gäller följande. Som
anskaffningsutgift för aktierna anses marknadsvärdet på de avyttrade
aktierna vid nyemissionen ökat med eventuell kontant ersättning vid
avyttringen som har tagits upp som intäkt.

Internationella andelsbyten under åren 1995-1998

85 § I fråga om sådana internationella andelsbyten som avses i den
upphävda lagen (1994:1854) om inkomstbeskattningen vid gränsöver-
skridande omstruktureringar inom EG och som har skett under åren
1995-1998, tillämpas den upphävda lagen och bestämmelsen i 6 §
1 mom. i den upphävda lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i dess
lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999 av lagen (1998:000) om
ändring i nämnda lag.

Till 50 kap.

Skatteutjämningsreserv i handelsbolag

86 § Vid justering av anskaffningsutgiften för andel i handelsbolag enligt
50 kap. 5-7 §§ inkomstskattelagen (1999:000) samt enligt 88 och 89 §§,
skall anskaffningsutgiften ökas med ett belopp motsvarande den del av
en avsättning till skatteutjämningsreserv som inte skall återföras till be-
skattning enligt lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämnings-
reserv.

Förvärv från vissa upplösta aktiebolag

81 § Om ett handelsbolag tog över verksamheten i ett aktiebolag på ett
sådant sätt som anges i 3 kap. 2 § och aktierna i aktiebolaget hade till-
skjutits till handelsbolaget från delägarna, skall vid beräkning av del-
ägarnas justerade anskaffningsutgift för andelen i handelsbolaget enligt
50 kap. inkomstskattelagen (1999:000) tillskottet bestämmas med ut-
gångspunkt i delägarens omkostnadsbelopp för de tillskjutna aktierna.

Vissa äldre förvärv

88 § Om en andel har förvärvats före utgången av det räkenskapsår för
handelsbolaget som avslutades närmast före den 1 mars år 1988, skall
först den justerade anskaffningsutgiften beräknas vid utgången av det
räkenskapsåret (bokslutsdagen). Beräkningen skall göras med utgångs-
punkt i andelens anskaffningsutgift och den ökning eller minskning i den

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

298

Till 56 kap.

Aktier som förvärvats genom skattefri utdelning före år 1999

92 § Bestämmelserna i 56 kap. 3 § andra stycket inkomstskattelagen
(1999:000) tillämpas inte på aktier som har förvärvats genom utdelning
före år 1999.

Sparat utdelningsutrymme till och med år 1993

93 § Vid beräkning av sparat utdelningsutrymme enligt 56 kap. 10 §
inkomstskattelagen (1999:000) för tiden till och med år 1993 får 3 §
12 mom. fjärde stycket 1 i den upphävda lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt tillämpas i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 juli 1994
av lagen (1994:778) om ändring i nämnda lag.

Sparat utdelningsutrymme till och med år 1994

94 § Vid beräkning av sparat utdelningsutrymme enligt 56 kap. 10 §
inkomstskattelagen (1999:000) till och med år 1994 far den skattskyldige
tillämpa bestämmelserna i 9 § i den upphävda lagen (1994:775) om
beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag i
dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1995 av lagen (1994:1859)
om ändring i nämnda lag.

Delavyttringföre år 1997

95 § Om den skattskyldige eller någon närstående till honom har avyttrat
en del av aktierna i ett företag under något av beskattningsåren
1991-1996 och någon del av en kapitalvinst togs upp som intäkt av tjänst
på grund av bestämmelserna i 3 § 12 mom. i den upphävda lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, skall vid avyttring av återstående
aktier i stället för perioden på fem år i 56 kap. 12 § tredje stycket
inkomstskattelagen (1999:000) gälla en period på tio år.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas under tio beskattningsår
efter det senaste år då en kapitalvinst på grund av en avyttring under nå-
got av beskattningsåren 1991-1996 togs upp som intäkt av tjänst.

Till 60 kap.

Äldre ränteförmånliga lån

96 § Vid värdering av ränteförmån som avses i 60 kap. 15 § inkomst-
skattelagen (1999:000) skall i fråga om lån som tagits upp före den
5 december 1986 i stället för statslåneräntan vid lånetillfallet användas
närmast motsvarande ränta.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

300

skattskyldiges kapitalbehållning i bolaget som hade inträffat fram till
bokslutsdagen. Om saldot blir negativt, skall den justerade anskaffnings-
utgiften på bokslutsdagen anses vara noll. Den justerade anskaffnings-
utgiften på bokslutsdagen skall sedan läggas till grund for justeringar
enligt 50 kap. 5 och 6 §§ inkomstskattelagen (1999:000) för tiden där-
efter.

När kapitalbehållningen på bokslutsdagen bestäms skall lager, pågåen-
de arbeten, fordringar och skulder tas upp till de skattemässiga värdena.
Om inkomstberäkningen vid beskattningen inte skedde enligt bokfö-
ringsmässiga grunder, skall förutbetalda kostnader och intäkter samt
upplupna intäkter och kostnader inte räknas med.

Avyttrade handelsbolaget före utgången av år 1989 sådana tillgångar
som avses i 89 §, gäller därutöver vad som sägs där.

89 § Om handelsbolaget före utgången av år 1989 har avyttrat tillgångar
på vilka bestämmelserna i 35 § 2-4 mom. i den upphävda kommunal-
skattelagen (1928:370) i deras lydelse före den 1 juli 1990 var tillämpliga
och om tillgångarna har anskaffats före den 19 augusti 1988 och beskatt-
ning på grund av avyttringen av tillgångarna har skett senast vid 1990 års
taxering, skall andelens anskaffningsutgift justeras på grundval av det
bokföringsmässiga resultatet av avyttringen, även om detta inte följer av
88 §. Från resultatet skall ett belopp som motsvarar den avskrivning eller
nedskrivning av tillgången som gjorts i räkenskaperna efter boksluts-
dagen dras av.

90 § Om den skattskyldige begär det, skall 88 och 89 §§ inte tillämpas.

Till 53 kap.

Överlåtelser av tillgångar före år 1999

91 § Bestämmelserna i 53 kap. inkomstskattelagen (1999:000) gäller inte
för överlåtelser av tillgångar före år 1999.

Till 54 a kap.

91 a § I fråga om ersättning från försäkring som ett värdepappersbolag
tecknat i enlighet med bestämmelsen i 54 a kap. 5 § tillämpas bestäm-
melserna i 54 a kap. 5-10 §§ bara på sådan ersättning som avser skada
som inträffat efter utgången av april 1999. Detsamma gäller ersättning
som avses i 44 kap. 11 §.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

299

Förmånsbil av 1996 års modell

97 § Vid värdering av bilförmån skall nybilspriset för bilar av 1996 års
modell justeras med hänsyn till de förändringar av försäljningsskatten
som skedde genom lagen (1996:833) om ändring i lagen (1996:537) om
ändring i lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon.

Till 61 kap.

Periodiska understöd utfösta före den 9 november 1973

98 § I fråga om periodiska utbetalningar på grund av bindande förpliktel-
se som uppkommit före den 9 november 1973 tillämpas vad som gällde
enligt den upphävda kommunalskattelagen (1928:370) och den upphävda
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i deras lydelse före ikraft-
trädandet av lagen (1973:1113) och lagen (1973:1114) om ändring i
nämnda lagar.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 4

301

Lagrådsremissens lagförslag - Följdändringar med
anledning av inkomstskattelagen

1 Förslag till lag om ändring i lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 4 a §§ lagen (1965:269) med sär-
skilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Skattesatsen för kommuns uttag
av kommunal inkomstskatt och
landstings uttag av landstingsskatt
samt avgiftsbasen för uttag av be-
gravningsavgift enligt 9 kap. be-
gravningslagen (1990:1144) skall
bestämmas i förhållande till det
antal skattekronor, som enligt
skattemyndighetens beräkning
kommer att påföras de skatt-
skyldiga vid taxeringen det år
skatte- och avgiftssatserna skall
fastställas. Motsvarande gäller vid
bestämmande av avgiftssatsen för
ett trossamfunds uttag av avgift
som avses i lagen (1999:000) om
avgift till registrerat trossamfund.

Om enligt 8 kap. 9 § andra
stycket kommunallagen

(1991:900) någon annan skatte-
eller avgiftssats slutligt fastställts
än den som har bestämts tidigare,
skall den nya skatte- eller avgifts-
satsen om möjligt bestämmas med
hänsyn till det antal skattekronor
som har påförts de skattskyldiga
vid taxeringen det år skatte- eller
avgiftssatsen skall fastställas.

Skattesatsen för kommuns uttag
av kommunal inkomstskatt och
landstings uttag av landstingsskatt
samt avgiftsbasen för uttag av be-
gravningsavgift enligt 9 kap. be-
gravningslagen (1990:1144) skall
bestämmas i förhållande till de av
skattemyndigheten beräknade
sammanlagda beskattningsbara
förvärvsinkomsterna vid taxering-
en det år skatte- och avgiftssatser-
na skall fastställas. Motsvarande
gäller vid bestämmande av av-
giftssatsen för ett trossamfunds
uttag av avgift som avses i lagen
(1999:000) om avgift till registre-
rat trossamfund.

Om enligt 8 kap. 9 § andra
stycket kommunallagen

(1991:900) någon annan skatte-
eller avgiftssats slutligt fastställts
än den som har bestämts tidigare,
skall den nya skatte- eller avgifts-
satsen om möjligt bestämmas med
hänsyn till de sammanlagda be-
skattningbara förvärvsinkoms-
terna vid taxeringen det år skatte-
eller avgiftssatsen skall fastställas.

1 Lagen omtryckt 1973:437. Senaste lydelse av lagens rubrik 1977:191.

2 Lydelse enligt prop. 1998/99:38.

302

3 §3

Skattemyndigheten skall senast den 8 mars till kommuner och lands-
ting redovisa den skatt för det föregående året som tillkommer kommu-
nen eller landstinget. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om så-
dan redovisning.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Skattemyndigheten skall senast
den 10 september varje år lämna
kommuner och landsting uppgift
om det beräknade antalet skatte-
kronor som avses i 1 § första
stycket.

Skattemyndigheten skall senast
den 10 september varje år lämna
kommuner och landsting uppgift
om de beräknade sammanlagda
beskattningsbara förvärvsinkoms-
terna som avses i 1 § första styck-

et.

Riksskatteverket skall i fråga om avgifter till trossamfund lämna redo-
visning och uppgifter motsvarande dem som anges i första och andra
styckena till Svenska kyrkan och andra registrerade trossamfund., som
enligt lagen (1999:000) om avgift till registrerat trossamfund har bevil-
jats statlig hjälp med att ta in avgifterna. Riksskatteverket skall lämna
motsvarande redovisning och uppgifter i fråga om begravningsavgift en-
ligt begravningslagen (1990:1144) till den församling, kyrkliga samfal-
lighet eller kommun som är huvudman för begravningsverksamheten.

Ett registrerat trossamfund som
avses i lagen (1999:000) om avgift
till registrerat trossamfund är be-
rättigat att under visst år av staten
uppbära avgift som avses i den
lagen med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på grundval
av antalet skattekronor och skatte-
ören för de avgiftsskyldiga i tros-
samfundet enligt skattemyndighe-
tens beslut enligt 4 kap. 2 § taxe-
ringslagen (1990:324) vid det fö-
regående årets (taxeringsåret) tax-
ering, beräknat efter den eller de
avgiftssatser som har bestämts för
året före taxeringsåret.

Trossamfund som avses i första
stycket är berättigat att under ett
visst år av staten såsom förskott
uppbära ett belopp som motsvarar
produkten av den eller de avgifts-
satser som har beslutats för året
och det antal skattekronor och

§4

Ett registrerat trossamfund som
avses i lagen (1999:000) om avgift
till registrerat trossamfund är be-
rättigat att under visst år av staten
uppbära avgift som avses i den
lagen med belopp som motsvarar
vad som skulle utgå på grundval
av de sammanlagda beskattnings-
bara förvärvsinkomsterna för de
avgiftsskyldiga i trossamfundet
enligt skattemyndighetens beslut
enligt 4 kap. 2 § taxeringslagen
(1990:324) vid det föregående
årets (taxeringsåret) taxering, be-
räknat efter den eller de avgiftssat-
ser som har bestämts för året före
taxeringsåret

3 Lydelse enligt prop. 1998/99:38.

4 Lydelse enligt prop. 1998/99:38.

303

skatteören, som enligt skattemyn-
dighetens beslut enligt 4 kap. 2 §
taxeringslagen rörande det föregå-
ende årets taxering till kommunal
inkomstskatt har påförts de av-
giftsskyldiga. Förskottet avräknas
mot de avgifter, som trossamfun-
det har rätt att uppbära av staten på
grundval av taxeringen under året
efter det, då forskottet enligt be-
stämmelserna i nästfoljande stycke
utanordnas.

ningsbara förvärvsinkomsterna,
som enligt skattemyndighetens
beslut enligt 4 kap. 2 § taxering-
slagen rörande det föregående
årets taxering till kommunal in-
komstskatt har påforts de avgifts-
skyldiga. Förskottet avräknas mot
de avgifter, som trossamfundet har
rätt att uppbära av staten på
grundval av taxeringen under året
efter det, då förskottet enligt be-
stämmelserna i nästfoljande stycke
utanordnas.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Belopp, som vid ingången av ett år utgör trossamfundets fordran hos
staten enligt denna paragraf skall Riksskatteverket under samma år
utanordna till trossamfundet med en tolftedel per månad den tredje var-
dagen räknat från den 17 i månaden, varvid vardag som enligt 2 § lagen
(1930:173) om beräkning av lagstadgad tid jämställs med allmän helgdag
inte skall medräknas. Är trossamfundets fordran inte uträknad vid utbe-

talningstillfällena i månaderna januari och februari, skall vid dessa till-
fallen utbetalas samma belopp som har utbetalats i december månad det
föregående året. När särskilda skäl föranleder det far Riksskatteverket
dock forordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Om något av
de belopp som utbetalades i månaderna januari och februari inte motsva-
rar en tolftedel av trossamfundets fordran, skall den jämkning som för-
anleds härav ske i fråga om det belopp, som utbetalas i mars månad.

Vad som har sagts om avgift till registrerat trossamfund tillämpas på
motsvarande sätt i fråga om begravningsavgift enligt begravningslagen
(1990:1144), om den inte enligt 3 § lagen om avgift till registrerat tros-
samfund skall räknas in i kyrkoavgiften. Det som sägs om Riksskattever-
ket och trossamfund skall dock i stället gälla skattemyndigheten respek-
tive den församling eller kyrkliga samfallighet som är huvudman för be-
gravningsverksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

304

2 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624) Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5
Härigenom föreskriv att 1, 4, 17 och 27 §§ kupongskattelagen
(1972:624)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Kupongskatt erläggs enligt den-
na lag till staten för utdelning av
annat slag än som avses i 3 § 7 a
mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomtskatt på aktie i svenskt ak-
tiebolag.

Vad i denna lag sägs om aktie i :
svensk värdepappersfond.

§2

Kupongskatt skall betalas enligt
denna lag till staten för utdelning
av annat slag än som avses i 42
kap. 16 § inkomstskattelagen
(1999:000) på aktie i svenskt ak-
tiebolag.

zenskt aktiebolag gäller även andel i

4§3

Skattskyldighet föreligger för
utdelningsberättigad, om denne är
fysisk person, som ej är bosatt
eller stadigvarande vistas här i
riket, dödsbo efter sådan person
eller utländsk juridisk person, och
utdelningen ej är hänförlig till in-
komst av näringsverksamhet som
bedrivits från fast driftställe här i
riket. Skattskyldighet föreligger
dock inte för utdelningsberättigad
utländsk juridisk person för den
del av utdelningen som enligt
punkt 10 andra stycket av anvis-
ningarna till 53 § kommunalskat-
telagen (1928:370) har beskattats
hos delägaren.

För handelsbolag, europeisk ekonomisk intressegruppering, komman-
ditbolag och rederi föreligger skattskyldighet för den del av utdelningen
som ej är hänförlig till inkomst av näringsverksamhet som bedrivits från
fast driftställe här i riket och som belöper på delägare eller medlem som
ej är bosatt eller stadigvarande vistas här.

Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som in-
nehar aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen
beredes förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner befrielse från
kupongskatt.

Skattskyldighet föreligger icke Skattskyldighet föreligger inte

Skattskyldighet föreligger för
utdelningsberättigad, om denne är
fysisk person, som är begränsat
skattskyldig, dödsbo efter sådan
person eller utländsk juridisk per-
son, och utdelningen ej är hänför-
lig till inkomst av näringsverk-
samhet som bedrivits från fast
driftställe här i riket. Skattskyldig-
het föreligger dock inte för utdel-
ningsberättigad utländsk juridisk
person för den del av utdelningen
som enligt 6 kap. 12 § inkomst-
skattelagen (1999:000) har be-
skattats hos delägaren.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.

2 Senaste lydelse 1998:1607.

3 Senaste lydelse 1994:1868.

305

för person, som avses i 17 § eller för person som avses i 17 § 2-4
18 § 1 mom. lagen (1947:576) om inkomstskattelagen (1999:000).
statlig inkomstskatt.

Skattskyldighet föreligger inte heller för en juridisk person i en främ-
mande stat som är medlem i Europeiska gemenskapen, om den innehar
25 procent eller mer av andelskapitalet i det utdelande bolaget och upp-
fyller villkoren i artikel 2 i det av Europeiska gemenskapernas råd den 23
juli 1990 antagna direktivet om en gemensam ordning för beskattning
avseende moder- och dotterbolag i olika medlemsstater i direktivets ly-
delse den 1 januari 1995 (90/435/EEG).

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

17 §4

Blanketter med uppgift om utdelning, som lämnas enligt 15 §, skall va-
ra ordnade enligt 3 kap. 58 § tredje stycket lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter. Blanketter, vid vilkas avgivande ku-
pongskatt innehållits, skall dock vara skilda från övriga blanketter, och
sammanlagda beloppet av den utdelning uppgifterna i dessa blanketter
avser skall anges särskilt.

Senast den 31 januari varje år
skall de blanketter som nämns i
första stycket och som gäller det
årets taxering av beskattnings-
myndigheten tillställas skattemyn-
digheten i den region, där den som
avses med uppgiften enligt kom-
munalskattelagen (1928:370) har
sin hemortskommun.

Senast den 31 januari varje år
skall de blanketter som nämns i
första stycket och som gäller det
årets taxering av beskattnings-
myndigheten tillställas den skat-
temyndighet som enligt 2 kap.
skattebetalningslagen (1997:483)
är behörig att fatta beslut som rör
den utdelningsberättigade.

27 §5

Har i annat fall än som avses i 9 eller 16 § kupongskatt innehållits fast-
än skattskyldighet ej förelegat eller har kupongskatt innehållits med hög-
re belopp än vad som skall erläggas enligt avtal för undvikande av dub-
belbeskattning, har den utdelningsberättigade rätt till återbetalning av vad
som innehållits för mycket.

Rätt till återbetalning föreligger även om aktie förlorat sitt värde till
följd av att bolaget upplösts genom likvidation eller genom fusion enligt
14 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11 kap. 1 § bankaktiebo-
lagslagen (1987:618) och upplösning skett inom ett år efter det att sådan
utbetalning som avses i 2 § andra stycket blivit tillgänglig för lyftning.
Underlaget för kupongskatt skall i sådant fall beräknas på ett belopp som
svarar mot skillnaden mellan utbetalningen till aktieägaren och dennes
anskaffningskostnad för aktierna.

Ansökan om återbetalning skall göras skriftligen hos beskattnings-
myndigheten senast vid utgången av femte kalenderåret efter utdelnings-
tillfället.

4 Senaste lydelse 1998:242.

5 Senaste lydelse 1997:515.

306

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Beslut rörande återbetalning far
anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet för utdelningen enligt
inkomstskattelagen (1999:000)

slutligen prövats.

Vid ansökningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om
att kupongskatt innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande
av att skattskyldighet ej föreligger för honom.

Beslut rörande återbetalning far
anstå intill dess fråga om skatt-
skyldighet för utdelningen enligt
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt slutligen prövats.

Föreligger de förutsättningar för återbetalning som anges i första
stycket först sedan länsrätt, kammarrätt eller Regeringsrätten meddelat
beslut angående utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberätti-
gad åsatts eftertaxering för detsamma, kan ansökan om återbetalning gö-
ras hos beskattningsmyndigheten senast inom ett år efter det beslutet
meddelades eller eftertaxeringen skedde.

Är den som har rätt till återbetalning av kupongskatt skyldig att betala
skatt enligt denna lag eller skattebetalningslagen (1997:483), gäller 18
kap. skattebetalningslagen i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller i
fråga om utdelning som gjorts före ikraftträdandet.

307

3 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1978:880) om betalningssäkring
för skatter, tullar och avgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

20 §

Mål om betalningssäkring prö-
vas av den länsrätt inom vars
domkrets gäldenären hade sin
hemortskommun den 1 november
året före det kalenderår då fram-
ställning om betalningssäkring
görs. Vid bestämmande av hem-
ortskommun gäller bestäm-
melserna i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt i tillämpliga
delar. Finns inte behörig domstol
enligt vad som nu har sagts, prö-
vas målet av den länsrätt inom
vars domkrets verkställigheten kan
äga rum.

Mål om betalningssäkring prö-
vas av den länsrätt inom vars
domkrets beslut om skatt enligt
skattebetalningslagen (1997:483)
skall fattas då framställningen om
betalningssäkring görs.

Om beslut om skatten skall
meddelas av Skattemyndigheten i
Stockholm enligt bestämmelsen i 2
kap. 1 § fjärde stycket sista me-
ningen eller 2 § femte stycket sista
meningen skattebetalningslagen,
skall mål om betalningssäkring
prövas av den länsrätt inom vars
domkrets verkställigheten kan äga

rum.

Behörig att föra det allmännas talan är skattemyndigheten i den region
där behörig länsrätt finns. Vad som föreskrivs i 6 kap. 15 och 16 §§ taxe-
ringslagen (1990:324) gäller i tillämpliga delar i mål om betalningssäk-
ring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter skall
fortfarande gälla i fråga om framställningar som gjorts före ikraft-
trädandet.

Senaste lydelse 1998:240.

308

4 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:412) om
kommunala indelningsdelegerade

Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1979:412) om kommunala indel-
ningsdelegerade skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

20 §

En kommun som har valt de-
legerade skall tillhandahålla medel
för delegerades verksamhet. Om
mer än en kommun skall tillhanda-
hålla medel, skall skyldigheten
fördelas mellan kommunerna i
förhållande till det antal skatte-
kronor och skatteören som enligt
lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och
annan menighets utdebitering av
skatt, m.m. skall ligga till grund
för kommunernas bestämmande av
skattesatsen för uttag av skatt för
det år då beslutet om in-
delningsändringen meddelas. Om
endast en del av en kommun ingår
i kommunen enligt den nya indel-
ningen, skall fördelningen ske i
förhållande till antalet skattekro-
nor och skatteören för den kom-
mundelen.

En kommun som har valt de-
legerade skall tillhandahålla medel
för delegerades verksamhet. Om
mer än en kommun skall tillhanda-
hålla medel, skall skyldigheten
fördelas mellan kommunerna i för-
hållande till de sammanlagda be-
skattningsbara förvärvsinkomster
som enligt lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kom-
muns och annan menighets utde-
bitering av skatt, m.m. skall ligga
till grund för kommunernas be-
stämmande av skattesatsen för ut-
tag av skatt för det år då beslutet
om indelningsändringen meddelas.
Om endast en del av en kommun
ingår i kommunen enligt den nya
indelningen, skall fördelningen ske
i förhållande till de sammanlagda
beskattningsbara förvärvsin-
komsterna för den kommundelen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

309

5 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:417) om
utdebitering och utbetalning av skatt vid ändring i rikets
indelning i kommuner, landsting och församlingar

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1979:417) om utdebitering och ut-
betalning av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting
och församlingar1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Om en kommuns område ändras
vid ingången av ett år, skall vid
bestämmande av skattesatsen för
kommunens uttag av skatt för
detta år enligt 1 § lagen
(1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt,
m.m. antalet skattekronor be-
räknas med hänsyn tagen till indel-
ningsändringen. Motsvarande skall
gälla när en ny kommun bildas.

Föreslagen lydelse

Om en kommuns område ändras
vid ingången av ett år, skall vid
bestämmande av skattesatsen för
kommunens uttag av skatt för
detta år enligt 1 § lagen
(1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan
menighets utdebitering av skatt,
m.m. de sammanlagda be-
skattningsbara förvärvsinkomster-
na beräknas med hänsyn tagen till
indelningsändringen. Motsvarande
skall gälla när en ny kommun bil-
das.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1588.

2 Senaste lydelse 1992:1588.

310

6 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:468) om
avräkning av utländsk skatt

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4, 7 och 14 §§ lagen (1986:468) om av-
räkning av utländsk skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Om fysisk person, under tid då
han varit bosatt här i riket, eller
inländsk juridisk person har haft
intäkt

a) som medtagits vid taxering

enligt kommunalskattelagen

(1928:370) eller lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt,

b) för vilken han beskattats i ut-
ländsk stat och

c) som enligt skattelagstift-
ningen i den utländska staten anses
härröra därifrån,

har han - med den inskränkning
som följer av 2 § - genom avräk-
ning av den del av den utländska
skatten som belöper på intäkten
rätt att erhålla nedsättning av stat-
lig inkomstskatt, ex-

pansionsmedelsskatt och kommu-
nal inkomstskatt i enlighet med
vad som framgår av 4-13 §§.

Motsvarande gäller i tillämpliga
delar i fall fysisk person enligt
lagen (1984:1052) om statlig fas-
tighetsskatt har att erlägga fastig-
hetsskatt för en i utlandet belägen
privatbostad.

Kan ett svenskt företag vid
prövning enligt 7 § 8 mom. lagen
om statlig inkomstskatt inte visa
att den inkomstbeskattning som
den utländska juridiska personen
är underkastad är jämförlig med
den inkomstbeskattning som skulle
ha skett enligt lagen om statlig
inkomstskatt om inkomsten hade
förvärvats av svenskt företag, och

Om en obegränsat skattskyldig
har haft intäkt

a) som medtagits vid taxering

enligt inkomstskattelagen

(1999:000),

b) för vilken han beskattats i ut-
ländsk stat, och

c) som enligt skattelagstift-
ningen i den utländska staten anses
härröra därifrån,

har han - med den inskränkning
som följer av 2 § - genom avräk-
ning av den del av den utländska
skatten som belöper sig på intäk-
ten rätt att erhålla nedsättning av
statlig inkomstskatt och kommunal
inkomstskatt enligt 4-13 §§.

Motsvarande gäller i tillämpliga
delar i fall en fysisk person enligt
lagen (1984:1052) om statlig fas-
tighetsskatt skall betala fastighets-
skatt för en privatbostad som är
belägen utomlands.

Om ett svenskt företag vid en
prövning enligt 24 kap. 20 § in-
komstskattelagen inte kan visa att
inkomstbeskattningen av den ut-
ländskajuridiska personen är jäm-
förlig med inkomstbeskattningen
enligt nämnda lag av ett svenskt
företag med motsvarande inkoms-
ter men övriga förutsättningar för
skattefrihet för utdelningen är upp-
fyllda, gäller följande. Utöver den

Senaste lydelse 1995:1341.

311

skall mottagen utdelning därför
beskattas i Sverige, men är övriga
förutsättningar för att erhålla
skattefrihet för utdelningen z
nämnda moment uppfyllda har
företaget, utöver den avräkning
som medges enligt första stycket
och enligt dubbelbeskattningsav-
tal, genom avräkning rätt att er-
hålla nedsättning av statlig in-
komstskatt med ett belopp motsva-
rande tretton procent av denna ut-
delnings bruttobelopp. Vid sådan
avräkning gäller i tillämpliga delar
vadsom föreskrivs i 4—13 §§.

avräkning som medges enligt Prop. 1999/2000:2
första stycket och enligt dubbel- Bilaga 5
beskattningsavtal, har företaget
rätt att genom avräkning erhålla
nedsättning av statlig inkomstskatt
med ett belopp som motsvarar
tretton procent av utdelningens
bruttobelopp. Vid en sådan av-
räkning gäller 4-13 §§ i tillämp-
liga delar.

Rätt till avräkning enligt 1 §
första stycket föreligger inte om
statlig inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt, den utländska skat-
ten samt den utländska intäkten
omfattas av dubbelbeskattnings-
avtal. Med att den utländska in-
täkten omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal avses även fall då
någon intäkt av i utlandet belägen
privatbostad inte uppburits men,
om sådan intäkt hade uppburits,
denna omfattats av dubbel-
beskattningsavtal. Rätt till avräk-
ning genom nedsättning av expan-
sionsmedelsskatt enligt 1 § första
stycket föreligger inte om expan-
sionsmedelsskatten omfattas av
dubbelbeskattningsavtal. Rätt till
avräkning enligt 1 § andra stycket
föreligger inte om statlig fastig-
hetsskatt omfattas av dubbel-
beskattningsavtal. Vid avräkning
med stöd av dubbelbe-
skattningsavtal tillämpas dock be-
stämmelserna i 4—13 §§.

Rätt till avräkning enligt 1 §
första stycket föreligger inte om
statlig inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt, den utländska skat-
ten samt den utländska intäkten
omfattas av dubbelbeskattnings-
avtal. Med att den utländska in-
täkten omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal avses även fall då
någon intäkt av en privatbostad
som är belägen utomlands inte
uppburits men, om sådan intäkt
hade uppburits, denna omfattats av
dubbelbeskattningsavtal. Rätt till
avräkning enligt 1 § andra stycket
föreligger inte om statlig fastig-
hetsskatt omfattas av dub-
belbeskattningsavtal. Vid avräk-
ning med stöd av dubbelbeskatt-
ningsavtal tillämpas dock 4-13 §§.

2 Senaste lydelse 1995:1341.

312

Avräkning skall i första hand
ske från statlig inkomstskatt. I den
mån den statliga inkomstskatten
understiger vad som enligt 1-
13 §§ får avräknas, skall avräkning
i andra hand ske från statlig fastig-
hetsskatt och i tredje hand från
expansionsmedelsskatt. I den mån
den statliga inkomstskatten, den
statliga fastighetsskatten och ex-
pansionsmedelsskatten samman-
lagt understiger vad som enligt 1-
13 §§ far avräknas, skall avräkning
ske från kommunal inkomstskatt.

Avräkning skall i första hand
ske från statlig inkomstskatt. Till
den del den statliga inkomstskatten
understiger vad som enligt 1-
13 §§ får avräknas, skall avräkning
i andra hand ske från statlig fastig-
hetsskatt Till den del den statliga
inkomstskatten och den statliga
fastighetsskatten sammanlagt un-
derstiger vad som enligt 1-13 §§
far avräknas, skall avräkning ske
från kommunal inkomstskatt.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Avräkning skall ske från svensk skatt som tas ut på grund av taxering
det år då den intäkt som beskattats i utländsk stat medtagits vid taxering
här. När fråga är om avräkning av en utländsk skatt som är jämförlig med
den statliga fastighetsskatten eller som beräknats på schablonintäkt eller
liknande skall avräkning ske från svensk skatt som tas ut på grund av
taxering samma år som den utländska skatten fastställts.

Vid beräkning av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna skall den
del av den statliga inkomstskatten
som hänför sig till de utländska
förvärvsinkomsterna (inkomst av
tjänst och näringsverksamhet) re-
spektive den del som hänför sig till
de utländska kapitalinkomsterna
(inkomst av kapital) beräknas var
för sig. Den statliga respektive
kommunala inkomstskatt som hän-
för sig till de utländska förvärvs-
inkomsterna (intäkterna efter av-
drag för kostnader) skall anses
utgöra så stor del av den skattskyl-
diges hela statliga respektive
kommunala inkomstskatt på för-
värvsinkomst, beräknad utan av-
räkning, som dessa inkomster ut-
gör av den skattskyldiges sam-
manlagda förvärvsinkomst av oli-

Vid beräkning av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna skall den
del av den statliga inkomstskatten
som hänför sig till de utländska
förvärvsinkomsterna (inkomst-
slagen tjänst och näringsverksam-
het) respektive den del som hänför
sig till de utländska kapitalin-
komsterna (inkomstslaget kapital)
beräknas var för sig. Den statliga
inkomstskatt och den kommunala
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska förvärvsinkomsterna
(intäkterna efter avdrag för kost-
nader) skall anses utgöra så stor
del av den skattskyldiges hela
statliga respektive kommunala
inkomstskatt på förvärvsinkomst,
beräknad utan avräkning, som des-
sa inkomster utgör av den skatt-
skyldiges sammanlagda för-

3 Senaste lydelse 1995:1341.

4 Senaste lydelse 1997:530.

313

ka förvärvskällor före allmänna
avdrag (sammanräknad förvärvs-
inkomst). Motsvarande gäller i
tillämpliga delar vid beräkning av
den del av den statliga in-
komstskatten som hänför sig till de
utländska kapitalinkomsterna.

Vid tillämpningen av första
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion
enligt 11 kap. 11 § skatte-
betalningslagen (1997:483) sådan
reduktion anses ha skett från stat-
lig inkomstskatt, kommunal in-
komstskatt, skogsvårdsavgift re-
spektive statlig fastighetsskatt med
så stor del av reduktionen som
respektive skatt utgör av det sam-
manlagda beloppet av nämnda
skatter före sådan reduktion. Om
skattskyldig har att erlägga fas-
tighetsskatt såväl för fastighet i
Sverige som för privatbostad i ut-
landet skall reduktionen av statlig
fastighetsskatt enligt första me-
ningen anses ha skett från statlig
fastighetsskatt som hänför sig till
privatbostad i utlandet med så stor
del som den statliga fastig-
hetsskatten på privatbostad i ut-
landet utgör av det sammanlagda
beloppet av statlig fastighetsskatt
före sådan reduktion.

I de fall då skattskyldig enligt
2 § 5 lagen (1990:661) om av-
kastningsskatt på pensionsmedel
har att betala avkastningsskatt som
tas ut på skatteunderlag som be-
räknas enligt bestämmelserna i 3 §
första och femte styckena samma
lag eller skattskyldig enligt 3 §
lagen (1993:1537) om expan-
sionsmedel har att betala expan-
sionsmedelsskatt skall följande
gälla. Vid beräkningen av spärr-
beloppet skall, vid bestämmande
enligt första stycket av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna, sådan av-

värvsinkomst före allmänna av-
drag. Motsvarande gäller i tillämp-
liga delar vid beräkning av den del
av den statliga inkomstskatten som
hänför sig till de utländska kapital-
inkomsterna.

Vid tillämpningen av första
stycket skall, i de fall då skatt-
skyldig erhållit skattereduktion
enligt 64 kap. 10-12 §§ inkomst-
skattelagen (1999:000), sådan re-
duktion anses ha skett från statlig
inkomstskatt, kommunal inkomst-
skatt respektive statlig fastighets-
skatt med så stor del av reduktio-
nen som respektive skatt utgör av
det sammanlagda beloppet av
nämnda skatter före sådan reduk-
tion. Om skattskyldig skall betala
fastighetsskatt såväl för fastighet i
Sverige som för privatbostad ut-
omlands skall reduktionen av stat-
lig fastighetsskatt enligt första me-
ningen anses ha skett från statlig
fastighetsskatt som hänför sig till
privatbostad utomlands med så
stor del som den statliga fastig-
hetsskatten på privatbostad i ut-
landet utgör av det sammanlagda
beloppet av statlig fastighetsskatt
före sådan reduktion.

I de fall en skattskyldig enligt
2 § 5 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel skall
betala avkastningsskatt gäller föl-
jande. Vid beräkningen av spärr-
beloppet skall, vid bestämmande
enligt första stycket av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna, sådan av-
kastningsskatt likställas med stat-
lig inkomstskatt på förvärvsinkom-
ster. Om en skattskyldig enligt 34
kap. inkomstskattelagen har gjort
avdrag för avsättning till expan-
sionsfond eller har återfört sådant
avdrag skall, vid bestämmande

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

314

kastningsskatt respektive expan-
sionsmedelsskatt jämställas med
statlig inkomstskatt på förvärvsin-
komst. Om skattskyldig enligt 2 §
lagen om expansionsmedel erhållit
avdrag med en ökning av expan-
sionsmedel eller tagit upp som
intäkt en minskning av expansions-
medel skall, vid bestämmande en-
ligt första stycket av den statliga
inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna, spärrbe-
loppet beräknas som om ett sådant
avdrag inte erhållits respektive
intäkt inte medtagits vid taxering-

enligt första stycket av den statliga Prop. 1999/2000:2
inkomstskatt som hänför sig till Bilaga 5
de utländska inkomsterna, spärr-
beloppet beräknas som om den
skattskyldige inte gjort respektive
inte återfört ett sådant avdrag.

en.

Spärrbeloppet skall alltid anses uppgå till minst 100 kronor.

14 §5

Skattskyldig enligt 2 § 1-4 och 6 lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel har genom avräkning av utländsk skatt rätt
att erhålla nedsättning av sådan avkastningsskatt. Avräkning skall därvid
ske för utländsk skatt som erlagts under kalenderåret närmast före be-
skattningsåret och som belöper på avkastning - på den skattskyldiges
utländska tillgångar - som vid beräkning av avkastningsskatt på pen-
sionsmedel ingår i kapitalunderlaget för ifrågavarande beskattningsår.

Skattskyldig enligt 2 § 5 lagen
om avkastningsskatt på pensions-
medel har, till den del den statliga
inkomstskatten, den statliga fas-
tighetsskatten, expansionsmedels-
skatten och den kommunala in-
komstskatten sammanlagt under-
stiger vad som enligt 1-13 §§ far
avräknas, genom avräkning av
utländsk skatt rätt att till denna del
erhålla nedsättning av sådan av-
kastningsskatt.

Skattskyldig enligt 2 § 5 lagen
om avkastningsskatt på pensions-
medel har, till den del den statliga
inkomstskatten, den statliga fas-
tighetsskatten och den kommunala
inkomstskatten sammanlagt under-
stiger vad som enligt 1-13 §§ far
avräknas, genom avräkning av
utländsk skatt rätt att till denna del
erhålla nedsättning av sådan av-
kastningsskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid om 2002 års taxering.

5 Senaste lydelse 1996:739.

315

7 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1990:324)

dels att 1 kap. 1 och 3 §§, 3 kap. 3 §, 4 kap. 5, 13, 17, 18, 20 och 23 §§
samt 5 kap. 1, 2 och 13 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 11 a §, av föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

1 kap.

1 §’

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller
avgift (taxering) enligt

1. kommunalskattelagen 1. inkomstskattelagen

(1928:370),

2. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,

3. lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt,

4. lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,

5. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första stycket 1-5
och 7 nämnda lag,

6. lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader,

7. lagen (1994:1744) om all-
männa egenavgifter,

8. lagen (1993:1537) om expan-
sionsmedel.

(1999:000),

2. lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt,

3. lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,

4. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel i fall
som avses i 2 § första stycket 1-5
och 7 nämnda lag,

5. lagen (1991:687) om särskild
löneskatt på pensionskostnader,

6. lagen (1994:1744) om all-
männa egenavgifter.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av
mål om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för
fastställelse av mervärdesskatt i vissa fall framgår av 10 kap. 31 § skatte-
betalningslagen (1997:483).

Begrepp som används i denna
lag har samma innebörd som i
kommunalskattelagen (1928:370),
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och lagen (1997:323)

Termer och uttryck som används
i denna lag har samma innebörd
som i inkomstskattelagen
(1999:000) och lagen (1997:323)
om statlig förmögenhetsskatt.

Senaste lydelse 1997:947.

Senaste lydelse 1997:328.

316

om statlig förmögenhetsskatt.

Bestämmelser om juridiska per-
soner skall tillämpas också på
handelsbolag och dödsbon.

Med kommun likställs i denna lag landsting och annan menighet som
har beskattningsrätt.

3 kap.

3§3

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Kan det antas att den skatt-
skyldige inte är deklarationsskyl-
dig enligt bestämmelserna i lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter far beslut om
taxering fattas på grundval av
kontrolluppgift om inkomst av
kapital utan att den skattskyldige
underrättats om och fatt tillfälle att
yttra sig över kontrolluppgiften.

4 kap.
5§

Skattemyndigheten skall inte ta
upp en inkomst till beskattning hos
en skattskyldig för vilken grund-
läggande beslut om årlig taxering
fattas senast den 15 augusti taxe-
ringsåret om den skattskyldige gör
sannolikt att det efter denna tid-
punkt kommer att finnas förutsätt-
ningar för att han skall frikallas
från skattskyldighet för inkomsten
på grund av bestämmelserna i 54 §
första stycket f kommunalskatte-
lagen (1928:370). I det fall grund-
läggande beslut fattas efter den 15
augusti gäller motsvarande om den
skattskyldige gör sannolikt att
nämnda förutsättningar kommer
att finnas efter utgången av no-
vember taxeringsåret.

Kan det antas att den skatt-
skyldige inte är deklarationsskyl-
dig enligt bestämmelserna i lagen
(1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter får beslut om
taxering fattas på grundval av
kontrolluppgift om intäkter i in-
komstslaget kapital utan att den
skattskyldige underrättats om och
fatt tillfälle att yttra sig över kon-
trolluppgiften.

(1999:000). I det fall grundlägg-
ande beslut fattas efter den 15 au-
gusti gäller motsvarande om den
skattskyldige gör sannolikt att
nämnda förutsättningar kommer
att finnas efter utgången av no-
vember taxeringsåret.

lla§

En begäran om omprövning som

3 Senaste lydelse 1992:1660.

1 Senaste lydelse 1994:486.

317

innebär en begäran om särskild
skatteberäkning för ackumulerad
inkomst far göras efter utgången
av den tid som anges i 9 §, om den
föranleds av en skattemyndighets
taxeringsbeslut eller av en allmän
förvaltningsdomstols beslut i mål
om taxering. En sådan begäran
skall ha kommit in till skattemyn-
digheten inom ett år från det att
beslutet meddelades.

13 §2

Omprövar skattemyndigheten självmant ett taxeringsbeslut, får om-
prövningsbeslut som är till den skattskyldiges fordel meddelas före ut-
gången av det femte året efter taxeringsåret.

Ett sådant omprövningsbeslut får meddelas även efter utgången av det
femte året efter taxeringsåret, om det föranleds av

1. skattemyndighets taxeringsbeslut eller allmän förvaltningsdomstols
beslut i mål om taxering avseende annat taxeringsår eller annan skatt-
skyldig,

2. allmän förvaltningsdomstols beslut om tillägg till eller ändring i
fastighetstaxering,

fastighetstaxering enligt fastighets-

4. beslut om utländsk skatt eller
om obligatoriska avgifter som av-
ses i 61 kap. 6 § inkomst-
skattelagen (1999:000).

3. skattemyndighets beslut om
taxeringslagen (1979:1152),

4. beslut om utländsk skatt eller
om obligatoriska avgifter som av-
ses i 46 § 2 mom. första stycket 3
kommunalskattelagen (1928:370).

Även om tiden för omprövning enligt första stycket har gått ut får
skattemyndigheten till den skattskyldiges fördel självmant ompröva ett
beslut om skattetillägg så länge beslutet i den taxeringsfråga som föran-
lett skattetillägget inte har vunnit laga kraft.

17 §3

Eftertaxering får också ske

1. vid rättelse av felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbi-
seende,

2. när kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter saknats eller varit
felaktig,

3. när en ändring i ett taxerings- 3. när en ändring i ett taxerings-

beslut föranleds av beslut som an- beslut föranleds av beslut som an-
ges i 13 § andra stycket 1-4. ges i 13 § andra stycket 1-4,

4. när en ideell förening inte har
genomfört en investering inom den

2 Senaste lydelse 1996:1333.

3 Senaste lydelse 1996:1333.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

318

tid som har föreskrivits i ett sådant Prop. 1999/2000:2
beslut som avses i 7 kap. 11 § in- Bilaga 5
komstskattelagen (1999:000) eller
inte har iakttagit ett annat villkor i
beslutet.

18 §7

Eftertaxering enligt 16 § samt
17 § första stycket 1 och 2 får ske
endast om den avser belopp av
någon betydelse.

Eftertaxering får inte ske om be-
slutet med hänsyn till omständig-
heterna skulle framstå som uppen-
bart oskäligt eller om skattemyn-
digheten tidigare fattat beslut om
eftertaxering avseende samma frå-
ga.

Eftertaxering enligt 16 § samt
17 § 1 och 2 far ske endast om den
avser belopp av någon betydelse.

20 §

Beslut om eftertaxering enligt
17 § första stycket 3 far meddelas
även efter den tid som anges i 19 §
men senast sex månader efter det
beslut som föranleder ändringen.

Beslut om eftertaxering på
grund av oriktig uppgift i ompröv-
ningsärende eller mål om taxering
far meddelas efter den tid som
anges i 19 § men senast inom ett år
från utgången av den månad då
skattemyndighetens eller domsto-
lens beslut i ärendet eller målet
vunnit laga kraft.

Om den skattskyldige har avli-
dit, far beslut om eftertaxering inte
meddelas efter utgången av det
andra året efter det kalenderår då
bouppteckningen efter honom gavs
in för registrering.

Beslut om eftertaxering enligt
17 § 3 får meddelas även efter den
tid som anges i 19 § men senast
sex månader efter det beslut som
föranleder ändringen.

Om den skattskyldige har avli-
dit, får beslut om eftertaxering inte
meddelas efter utgången av det
andra året efter det kalenderår då
bouppteckningen efter honom gavs
in för registrering.

7 Senaste lydelse 1991:1902.

319

23 §

Skattemyndigheten skall snarast
efter det att en domstol meddelat
beslut i ett mål om taxering fast-
ställa den skattskyldiges beskatt-
ningsbara förvärvsinkomst och
inkomst av kapital och vidta de
taxeringsåtgärder i övrigt som för-
anleds av domstolens beslut.

Skattemyndigheten skall snarast
efter det att en domstol meddelat
beslut i ett mål om taxering fast-
ställa den skattskyldiges beskatt-
ningsbara inkomst eller beskatt-
ningsbara förvärvsinkomst och
överskott eller underskott i in-
komstslaget kapital och vidta de
taxeringsåtgärder i övrigt som för-
anleds av domstolens beslut.

5 kap.

1 §’

Om en skattskyldig på något annat sätt än muntligen under förfarandet
har lämnat en uppgift till ledning for taxeringen och uppgiften befinns
oriktig, skall en särskild avgift {skattetillägg) tas ut. Detsamma gäller,
om en sådan uppgift har lämnats i ett mål om taxering och uppgiften inte
har godtagits efter prövning i sak.

Skattetillägg enligt första styck-
et tas ut med tjugo procent av den
mervärdesskatt och med fyrtio
procent av sådan skatt som avses i
1 kap. 1 § första stycket 1-6 och 8
som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, inte skulle ha på-
förts den skattskyldige eller hans
make eller, i fråga om förmögen-
hetsskatt, person som sambeskat-
tas med honom, eller, vad gäller
mervärdesskatt, felaktigt skulle ha
tillgodoräknats honom. Skulle den
oriktiga uppgiften, om den hade
godtagits, ha medfört sådant un-
derskott i förvärvskälla i inkomst-
slaget näringsverksamhet eller
tjänst som inte utnyttjas taxe-
ringsåret, skall skattetillägg i stäl-
let beräknas på ett underlag som
utgör en fjärdedel av den minsk-
ning av underskottet som rättelsen
av den oriktiga uppgiften medfört.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent eller,
vad gäller mervärdesskatt, tio procent av underlaget när den oriktiga
uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollma-

Skattetillägg enligt första styck-
et tas ut med tjugo procent av den
mervärdesskatt och med fyrtio
procent av sådan skatt som avses i
1 kap. 1 § första stycket 1-5 som,
om den oriktiga uppgiften hade
godtagits, inte skulle ha påförts
den skattskyldige eller hans make
eller, i fråga om förmögenhets-
skatt, person som sambeskattas
med honom, eller, vad gäller mer-
värdesskatt, felaktigt skulle ha
tillgodoräknats honom. Skulle den
oriktiga uppgiften, om den hade
godtagits, ha medfört sådant un-
derskott av en näringsverksamhet
eller i inkomstslaget tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret, skall
skattetillägg i stället beräknas på
ett underlag som utgör en fjärdedel
av den minskning av underskottet
som rättelsen av den oriktiga upp-
giften medfört.

Senaste lydelse 1990:1028.

5 Senaste lydelse 1997:1028.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

320

terial som normalt är tillgängligt för skattemyndigheten och som varit
tillgängligt för myndigheten före utgången av november taxeringsåret.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tio procent eller, vad
gäller mervärdesskatt, fem procent av underlaget, när den oriktiga upp-
giften avser periodisering eller därmed jämställd fråga.

Prop.-1999/2000:2

Bilaga 5

2§

Om avvikelse har skett från en
självdeklaration genom skönstaxe-
ring, påförs den skattskyldige
skattetillägg. Tillägget beräknas på
den skatt som till följd av
skönstaxeringen påförs den skatt-
skyldige utöver den skatt som an-
nars skulle ha påförts honom.
Medför skönstaxeringen att sådant
underskott i förvärvskälla i in-
komstslaget näringsverksamhet
eller tjänst som inte utnyttjas taxe-
ringsåret minskar, skall skatte-
tillägget i stället beräknas på ett
underlag som utgör en ljärdedel av
den minskning av underskottet
som skönstaxeringen medfört. Vid
beräkningen skall dessutom be-
stämmelserna i 1 § andra stycket
tillämpas. Till den del skönstaxe-
ringen innefattar rättelse av oriktig
uppgift från den skattskyldige
skall skattetillägg tas ut enligt be-
stämmelserna i 1 §.

Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på
grund av utebliven självdeklara-
tion och självdeklaration inte kom-
mit in trots att föreläggande sänts
ut till den skattskyldige. Tillägget
beräknas på den skatt som till följd
av skönstaxeringen påförs den
skattskyldige utöver den skatt
som skulle ha påförts enligt de
uppgifter som den skattskyldige på
annat sätt än muntligen kan ha
lämnat till ledning för taxeringen.
Innefattar skönstaxeringen att ett
vid tidigare taxering fastställt un-
derskott z förvärvskälla i inkomst-

10 Senaste lydelse 1997:494.

Om avvikelse har skett från en
självdeklaration genom skönstaxe-
ring, påförs den skattskyldige
skattetillägg. Tillägget beräknas på
den skatt som till följd av
skönstaxeringen påförs den skatt-
skyldige utöver den skatt som an-
nars skulle ha påförts honom.
Medför skönstaxeringen att sådant
underskott av en näringsverksam-
het eller i inkomstslaget tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret mins-
kar, skall skattetillägget i stället
beräknas på ett underlag som utgör
en fjärdedel av den minskning av
underskottet som skönstaxeringen
medfört. Vid beräkningen skall
dessutom bestämmelserna i 1 §
andra stycket tillämpas. Till den
del skönstaxeringen innefattar
rättelse av oriktig uppgift från den
skattskyldige skall skattetillägg tas
ut enligt bestämmelserna i 1 §.

Första stycket tillämpas också
om skönstaxering har skett på
grund av utebliven självdeklara-
tion och självdeklaration inte
kommit in trots att föreläggande
sänts ut till den skattskyldige. Till-
lägget beräknas på den skatt som
till följd av skönstaxeringen påförs
den skattskyldige utöver den skatt
som skulle ha påförts enligt de
uppgifter som den skattskyldige på
annat sätt än muntligen kan ha
lämnat till ledning för taxeringen.
Innefattar skönstaxeringen att ett
vid tidigare taxering fastställt un-
derskott av en näringsverksamhet

321

11 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

slaget näringsverksamhet eller
tjänst utnyttjas helt eller delvis,
skall skattetillägg beräknas på ett
underlag som utgör en ljärdedel av
den minskning av underskottet
som skönstaxeringen medfört. Har
den skattskyldige på annat sätt än
muntligen till ledning för taxe-
ringen redovisat underskott i för-
värvskälla i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet eller tjänst som
inte utnyttjas taxeringsåret och
medför skönstaxeringen att sådant
underskott minskar, skall skatte-
tillägget beräknas på ett underlag
som utgör en ljärdedel av den
minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört.

eller i inkomstslaget tjänst utnytt-
jas helt eller delvis, skall skatte-
tillägg beräknas på ett underlag
som utgör en ljärdedel av den
minskning av underskottet som
skönstaxeringen medfört. Har den
skattskyldige på annat sätt än
muntligen till ledning för taxering-
en redovisat underskott av en nä-
ringsverksamhet eller i inkomst-
slaget tjänst som inte utnyttjas
taxeringsåret och medför sköns-
taxeringen att sådant underskott
minskar, skall skattetillägget be-
räknas på ett underlag som utgör
en ljärdedel av den minskning av
underskottet som skönstaxeringen
medfört.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

13 §

Särskild avgift påförs enligt skattebetalningslagen (1997:483). Skatte-
tillägg som inte uppgår till 100 kronor, påförs inte. Särskild avgift till-
faller staten.

Skall någon vid taxering till statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst
påföras skattetillägg på undandragen skatt efter skilda procentsatser ut-
räknas först skatten på summan av de undanhållna beloppen. Skatten för-
delas sedan vid tillämpningen av de skilda procentsatserna efter den
kvotdel som vart och ett av de undanhållna beloppen utgör av de sam-

manlagda undanhållna beloppen.

Bestämmelserna i andra stycket
tillämpas också när någon skall
påföras skattetillägg efter skilda
procentsatser på undandragen skatt
i annat fall än som avses i andra
stycket. Vid beräkning av skatte-
tillägg på minskning av underskott
i förvärvskälla skall underlaget vid
tillämpning av de skilda procent-
satserna fördelas efter den kvotdel
som vart och ett av de undanhållna
beloppen utgör av de sammanlag-
da undanhållna beloppen.

Skall skattetillägg påföras efter
skilda procentsatser och beräknas
på såväl undandragen skatt som

Bestämmelserna i andra stycket
tillämpas också när någon skall
påföras skattetillägg efter skilda
procentsatser på undandragen skatt
i annat fall än som avses i andra
stycket. Vid beräkning av skatte-
tillägg på minskning av underskott
av en näringsverksamhet eller i
inkomstslaget tjänst skall underla-
get vid tillämpning av de skilda
procentsatserna fördelas efter den
kvotdel som vart och ett av de un-
danhållna beloppen utgör av de
sammanlagda undanhållna belop-
pen.

Skall skattetillägg påföras efter
skilda procentsatser och beräknas
på såväl undandragen skatt som

Senaste lydelse 1997:494.

322

minskning av underskott i förvärv-
skälla görs beräkningen med till-
lämpning av andra och tredje
styckena på de båda underlagen
var för sig.

minskning av underskott av en Prop. 1999/2000:2
näringsverksamhet eller i inkomst- Bilaga 5
slaget tjänst görs beräkningen med
tillämpning av andra och tredje
styckena på de båda underlagen
var för sig.

Denna lag träder i den kraft 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

323

8 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen (1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsinkomster1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §2

Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 18,09 pro-
cent på lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är
65 år eller äldre och i övrigt med 24,26 procent på

1. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbets-

tagare,

2. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller
kommunalförbund som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsför-
bund, det för kommunerna och landstingen gemensamma organet för
administration av personalpension eller Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut, under förutsättning att arbetsgiva-
ren tillämpar kommunalt pensionsavtal eller av annan arbetsgivare, under
förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal och att
borgen eller liknande garanti tecknats av kommun, kommunalförbund,
Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet eller Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund,

3. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,

4. ersättning som utges enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-
organisationer till den del ersättningen utgör komplement till förtidspen-
sion eller till sjukbidrag,

5. ersättning som utges på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utges i form av engångsbe-
lopp som inte utgör kompensation för mistad inkomst,

6. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstiftelse
som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (962:381) om allmän försäk-
ring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med un-
dantag för bidrag som lämnas till en pensions- eller personalstiftelse en-
ligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Skattskyldig är den som utgett
sådan ersättning eller sådant bi-
drag som avses i första stycket. I
fråga om sådan för mottagaren
skattepliktig intäkt i form av ra-

Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:688.

Senaste lydelse 1998:685.

324

batt, bonus eller annan förmån,
som ges ut på grund av kundtrohet
eller liknande, skall den som slut-
ligt har stått för de kostnader som
ligger till grund för förmånen an-
ses som skattskyldig enligt denna
lag, om inte denne är den som är
skattskyldig till inkomstskatt för
förmånen. I fråga om sådan för
mottagaren skattepliktig intäkt av
tjänst i form av en förmån eller
ersättning som getts ut eller anses
utgiven av fysisk person som är
bosatt utomlands eller av utländsk
juridisk person, skall den hos vil-
ken mottagaren är anställd i Sveri-
ge anses som skattskyldig enligt
denna lag, om förmånen eller er-
sättningen kan anses ha sin grund i
anställningen i Sverige och det inte
finns något anställningsförhållande
mellan utgivaren av förmånen eller
ersättningen och mottagaren.

batt, bonus eller annan förmån
som ges ut på grund av kundtrohet
eller liknande, skall den som slut-
ligt har stått för de kostnader som
ligger till grund för förmånen an-
ses som skattskyldig enligt denna
lag, om inte denne är den som är
skattskyldig till inkomstskatt för
förmånen. I fråga om sådan för
mottagaren skattepliktig intäkt i
inkomstslaget tjänst i form av en
förmån eller ersättning som getts
ut eller anses utgiven av fysisk
person som är bosatt utomlands
eller av utländsk juridisk person,
skall den hos vilken mottagaren är
anställd i Sverige anses som skatt-
skyldig enligt denna lag, om för-
månen eller ersättningen kan anses
ha sin grund i anställningen i Sve-
rige och det inte finns något an-
ställningsförhållande mellan utgi-
varen av förmånen eller ersätt-
ningen och mottagaren.

Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2
kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 13 och 5 § andra stycket första meningen.

Vid bestämmande av skatteunderlaget enligt första stycket 5 skall bort-
ses från ersättning för arbetsskada som inträffat före utgången av juni
1993 om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbets-
skada som inträffat före utgången av år 1992 om skadan anmälts till all-
män försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock en-
dast ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar
som inte överstiger sju och en halv gånger prisbasbeloppet enligt 1 kap.
6 § lagen om allmän försäkring.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

En enskild person eller ett döds-
bo skall för varje år till staten be-
tala särskild löneskatt med 24,26
procent på inkomst enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) av an-
nan näringsverksamhet här i lan-
det än sådan aktiv näringsverk-
samhet som avses i 2 kap. 6 § la-
gen (1998:674) om inkomst-
grundad ålderspension (passiv

§3

En enskild person eller ett döds-
bo skall för varje år till staten be-
tala särskild löneskatt med 24,26
procent på överskott av passiv nä-
ringsverksamhet enligt inkomst-
skattelagen (1999:000) här i landet
samt, på ersättning som utges en-
ligt sådan avtalsgruppsjukförsäk-
ring som avses i 15 kap. 9 § in-
komstskattelagen eller enligt sådan

3 Senaste lydelse 1998:685.

325

näringsverksamhet) samt på er-
sättning som utges enligt sådan
avtalsgruppsjukförsäkring som av-
ses i punkt 12 av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen eller
enligt sådan trygghetsförsäkring
som avses i nämnda anvisnings-
punkt till den del ersättningen ut-
ges i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad
inkomst. Om en skattskyldig före
årets början har fyllt 65 år eller
inte har fyllt 65 år men under hela
året uppburit hel ålderspension
skall särskild löneskatt betalas
med 18,09 procent eller, om en
skattskyldig avlidit under året,
med 24,26 procent på inkomst som
avses i 3 kap. 4 § andra stycket
lagen (1981:691) om socialavgif-
ter. Bedömningen om näringsverk-
samhet är aktiv eller passiv görs
för en förvärvskälla enligt kom-
munalskattelagen.

Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestäm-
melserna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.

Skatt betalas inte då skatteunderlaget understiger 1 000 kronor.

trygghetsförsäkring som avses i
nämnda lagrum, till den del ersätt-
ningen utges i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensa-
tion för mistad inkomst. Om en
skattskyldig före årets början har
fyllt 65 år eller inte har fyllt 65 år
men under hela året uppburit hel
ålderspension skall särskild lö-
neskatt betalas med 18,09 procent
eller, om en skattskyldig avlidit
under året, med 24,26 procent på
inkomst som avses i 3 kap. 4 §
andra stycket lagen (1981:691) om
socialavgifter.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

I fråga om särskild löneskatt
gäller bestämmelserna i 5 kap.
lagen (1981:691) om socialav-
gifter samt vad som i nedan an-
givna författningar är föreskrivet i
fråga om avgifter enligt nämnda
lag:

1. kommunalskattelagen (1928:
370),

2. lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter,

3. lagen (1979:611) om upp-
hovsmannakonto.

I fråga om särskild löneskatt
gäller bestämmelserna i 5 kap.
lagen (1981:691) om socialav-
gifter och vad som är föreskrivet i
fråga om avgifter enligt den lagen
i lagen (1990:325) om självdek-
laration och kontrolluppgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

4 Senaste lydelse 1996:676.

326

9 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:661) om
avkastningsskatt på pensionsmedel

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel*

dels att 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 2, 9 och 12 §§ samt övergångsbestämmelserna till lagen skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

2§2

Skattskyldiga till avkastningsskatt är

1. svenska livförsäkringsföretag,

2. utländska livförsäkringsföretag som bedriver försäkringsrörelse från
fast driftställe i Sverige,

3. understödsföreningar som bedriver till livförsäkring hänförlig verk-
samhet,

4. pensionsstiftelser enligt lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m.,

5. arbetsgivare som i sin balansräkning redovisar pensionsutfästelse
under rubriken Avsatt till pensioner enligt lagen om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m. eller i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag,

6. i Sverige bosatt innehavare av
pensionssparkonto enligt 1 kap.
2 § lagen (1993:931) om individu-
ellt pensionssparande,

7. svensk juridisk person och i
Sverige bosatt jysisk person som
innehar

6. obegränsat skattskyldig inne-
havare av pensionssparkonto,

7. obegränsat skattskyldig inne-
havare av

a) kapitalförsäkring som avses i
punkt 1 av anvisningarna till 31 §
kommunalskattelagen (1928:370)
och är meddelad i försäkringsrö-
relse som inte bedrivs från fast

a) kapitalförsäkring som är
meddelad i försäkringsrörelse som
inte bedrivs från fast driftställe i
Sverige, eller

driftställe i Sverige, eller

b) försäkring som anses som
pensionsförsäkring enligt sjuttonde
stycket av samma anvisningspunkt.

b) försäkring som anses som
pensionsförsäkring enligt 57 kap.
5 § inkomstskattelagen

(1999:000).

Bestämmelserna i första stycket 7 omfattar inte försäkring som enbart
avser olycks- eller sjukdomsfall eller dödsfall senast vid 70 års ålder och
som inte är återköpsbar.

1 Senaste lydelse av 11 § 1993:947.

2 Senaste lydelse 1998:332.

327

9§4

Skatten uppgår till 15 procent av skatteunderlaget enligt 3 § om inte
annat följer av andra och tredje styckena.

För den del av skatteunderlaget som hos sådan skattskyldig som avses
i 2 § första stycket 1-3 och 7 är hänförligt till annan personförsäkring än

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

pensionsförsäkring uppgår skatten
skatteunderlaget.

I det fall beskattningsåret är
längre eller kortare än 12 månader
skall skattesatsen jämkas i motsva-
rande mån. Sådan jämkning skall
också göras om hela behållningen
på ett pensionssparkonto avskattas
enligt 32 § 1 mom. första stycket j
kommunalskattelagen (1928:370)
eller avsättning som avses i 3 §
ljärde stycket helt upplöses under
beskattningsåret. Överlåts ett helt
försäkringsbestånd från ett livför-
säkringsföretag till ett annat sådant
företag eller sker fusion enligt 15 a
kap. 1 eller 18 § försäkringsrörel-
selagen (1982:713) anses som om
överlåtande företag och överta-
gande företag utgjort en skattskyl-
dig.

till 30 procent av nio tiondelar av

I det fall beskattningsåret är
längre eller kortare än 12 månader
skall skattesatsen jämkas i motsva-
rande mån. Sådan jämkning skall
också göras om hela behållningen
på ett pensionssparkonto avskattas
enligt 57 kap. 32 § inkomstskatte-
lagen (1999:000) eller avsättning
som avses i 3 § fjärde stycket helt
upplöses under beskattningsåret.
Överlåts ett helt försäkringsbe-
stånd från ett livförsäkringsföretag
till ett annat sådant företag eller
sker fusion enligt 15 a kap. 1 eller
18 § försäkringsrörelselagen

(1982:713) inträder det överta-
gande företaget i det överlåtande
företagets skattemässiga situation.

12 §5
Beteckningar i denna lag har
samma betydelse som i kommu-
nalskattelagen (1928:370) och
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt. Beskattningsåret för
skattskyldiga som avses i 2 §
första stycket 7 skall dock alltid
vara kalenderåret.

Termer och uttryck i denna lag
har samma betydelse som i in-
komstskattelagen (1999:000). Be-
skattningsåret för skattskyldiga
som avses i 2 § första stycket 7
skall dock alltid vara kalenderåret.

Denna lag6 träder i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering. Lagen tillämpas dock inte om beskattningsåret har
påbörjats före ikraftträdandet. Omfattar beskattningsåret vid 1992 års
taxering del av kalenderåret 1990 nedsätts skatten med belopp motsva-
rande den andel av beskattningsåret som infallit under kalenderåret 1990.

För skattskyldiga som bedriver försäkringsrörelse och för pen-
sionsstiftelser skall innehavet av värdepapper värderas till det högsta av

4 Senaste lydelse 1998:332.

5 Senaste lydelse 1996:1236.

6 1990:661.

328

anskaffningsvärdet och marknadsvärdet vid övergångstillfället. Innehavet
av andra fastigheter än anläggningsfastigheter skall värderas till det hög-
sta av anskaffningsvärdet och det uppskattade värdet vid övergångs-
tillfallet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Om ett ömsesidigt livförsäk-
ringsföretag överlåter hela sitt
försäkringsbestånd till ett för än-
damålet bildat försäkrings-
aktiebolag, inträder det överta-
gande företaget i det överlåtande
företagets skattemässiga situation
vid tillämpning av andra stycket.

Denna lag7 träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gång-
en vid 2002 års taxering.

7 1999:000.

329

10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1990:1427) om särskild premie-
skatt för grupplivförsäkring, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

För försäkringsföretag före-
ligger skatteplikt för premie för
grupplivförsäkring i den mån en-
ligt punkt 12 av anvisningarna till
22 § eller enligt 32 § 3 a mom.
kommunalskattelagen (1928:370)
förmånen av försäkringen inte ut-
gör skattepliktig intäkt eller i den
mån enligt punkt 23 andra stycket
av anvisningarna till 23 § samma
lag försäkringstagaren medges
avdrag for premien.

För staten föreligger skatteplikt för belopp som utan att försäkring
tecknats betalas ut i ersättning enligt avtal som motsvarar försäk-
ringsavtal som avses i första stycket.

För annan arbetsgivare föreligger skatteplikt för belopp som utan att
försäkring tecknats betalas ut i ersättning, i den mån ersättningen utgår
enligt villkor och med belopp som i huvudsak motsvarar utbetalning av
staten enligt andra stycket.

För arbetsgivare och näringsidkare föreligger skatteplikt för premie för
grupplivförsäkring som meddelats i en utomlands bedriven försäkrings-
rörelse i den mån betalning av premie på motsvarande försäkring till
svenskt försäkringsföretag hade föranlett skatteplikt för det svenska för-
säkringsföretaget enligt första stycket.

För försäkringsföretag före-
ligger skatteplikt för premie för
grupplivförsäkring i den mån för-
månen av försäkringen enligt 11
kap. 19 § eller 15 kap. 9§ in-
komstskattelagen (1999:000) inte
skall tas upp som intäkt eller pre-
mien enligt 16 kap. 26 § samma
lag skall dras av.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

330

11 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:737) om
bostadsbidrag

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:737) om bostadsbidrag
dels att 4 och 7 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 4 a och 4 b §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Bidragsgrundande inkomst ut-
görs av summan av inkomst av
näringsverksamhet och inkomst av
tjänst enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och inkomst av kapital
enligt lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, med de tillägg och
avdrag som anges i andra och
tredje styckena samt 5 och 7 §§.

Beloppet enligt första stycket ska

1. inkomst som på grund av be-
stämmelserna i 54 § första stycket
f) kommunalskattelagen eller avtal
om undvikande av dubbelbeskatt-
ning inte ingår i inkomst av nä-
ringsverksamhet, tjänst eller kapi-
tal,

2. studiemedel i form av studie-
bidrag,

3. icke skattepliktiga stipendier
över 3 000 kronor per månad,

6. skattepliktiga inkomster en-
ligt lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosat-
ta.

§'

Bidragsgrundande inkomst be-
räknas med utgångspunkt i

1. överskott i inkomstslaget
tjänst enligt 10 kap. 17 § inkomst-
skattelagen (1999:000),

2. överskott i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet beräknat enligt
4 a §, och

3. överskott i inkomstslaget ka-
pital beräknat enligt 4 b §.

Till de sammanlagda överskott-
en skall tillägg göras enligt tredje
stycket samt 5 och 7 §§. Det på så
sätt framräknade beloppet är den
bidragsgrundande inkomsten.

ökas med

1. inkomst som på grund av 3
kap. 9-13 §§ inkomstskattelagen
eller skatteavtal inte skall tas upp
som intäkt i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet, tjänst eller kapi-
tal,

2. studiemedel i form av studie-
bidrag,

3. skattefria stipendier som
överstiger 3 000 kronor per må-
nad, och

4. skattepliktiga inkomster en-
ligt lagen (1991:586) om särskild
inkomstskatt för utomlands bosat-
ta.

1 Senaste lydelse 1998:1621.

331

(4 § andra stycket)

4. belopp varmed inkomst av nä-
ringsverksamhet har minskats ge-
nom avdrag för

- avsättning till periodiserings-
fond

- ökning av expansionsmedel

- utgift for egen pension intill
ett belopp motsvarande ett halvt
prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring

- underskott från tidigare be-
skattningsår,

(4 § tredje stycket)

Beloppet enligt första stycket
skall minskas med belopp varmed
inkomst av näringsverksamhet har
ökats genom

- återföring till beskattning av
avdrag för avsättning till periodi-
seringsfond

- minskning av expansionsme-
del.

4
(4 § andra stycket)

5. belopp varmed inkomst av
kapital har minskats genom av-
drag, utom där

- realisationsvinst har minskats
med realisationsförlust upp-
kommen under beskattningsåret,

- avdrag har gjorts enligt lagen
(1993:1469) om uppskovsavdrag
vid byte av bostad, eller

- avdrag har gjorts för negativ

Överskottet eller underskottet av
en näringsverksamhet enligt 14
kap. 23 § inkomstskattelagen

(1999:000) skall

ökas med

- avdrag för avsättning till peri-
odiseringsfond enligt 30 kap. in-
komstskattelagen,

- avdrag för avsättning till ex-
pansionsfond enligt 34 kap. in-
komstskattelagen,

- avdrag enligt 16 kap. 33 § in-
komstskattelagen för utgift för
egen pension intill ett belopp mot-
svarande ett halvt prisbasbelopp
enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring, och

- avdrag för underskott från tidi-
gare beskattningsår enligt 40 kap.
inkomstskattelagen,

minskas med

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

- återfört avdrag för avsättning
till periodiseringsfond, och

- återfört avdrag för avsättning
till expansionsfond.

Överskottet eller underskottet i
inkomstslaget kapital enligt 41
kap. 13 § inkomstskattelagen
(1999:000) skall ökas med andra
gjorda avdrag än

- avdrag för kapitalförluster till
den del de motsvarar kapital-
vinster som tagits upp som intäkt
enligt 42 kap. 1 § inkomstskatte-
lagen,

- uppskovsavdrag enligt 47 kap.
inkomstskattelagen vid byte av
bostad, och

- avdrag för negativ ränteför-

332

räntefördelning, och

delning enligt 33 kap. inkomst-
skattelagen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

7§2

Om ett eller flera barn som av-

ses i 10 § med undantag av första
stycket 2 och 3 samt tredje stycket
har inkomst av kapital skall till
sökandens bidragsgrundande in-
komst läggas varje barns inkomst
av kapital till den del inkomsten
överstiger 1 000 kronor.

Vid beräkning av inkomst av
kapital tillämpas 4 § andra stycket.

Tillägg enligt denna paragraf skall

ses i 10 § med undantag av första
stycket 2 och 3 samt tredje stycket
har överskott i inkomstslaget ka-
pital skall till sökandens bidrags-
grundande inkomst läggas varje
barns överskott i inkomstslaget
kapital till den del överskottet
överstiger 1 000 kronor.

Vid beräkning av överskott i in-
komstslaget kapital tillämpas 4b §
första stycket.

fördelas lika mellan makar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
i fråga om 2002 års taxering.

2 Senaste lydelse 1998:1621.

333

12 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:466) om
särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1994:466) om särskilda tvångsåt-
gärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §'

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 §
och begäran om undantagande
enligt denna lag prövas av den
länsrätt inom vars domkrets den
som åtgärden avser hade sin hem-
ortskommun den 1 november året
före det kalenderår då framställ-
ningen görs. Vid bestämmande av
hemortskommun gäller bestäm-
melserna i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt i tillämpliga
delar. Om det inte finns någon
sådan länsrätt är den länsrätt be-
hörig inom vars domkrets beslut
om åtgärd skall verkställas eller
har verkställts.

Ansökan om åtgärd, gransk-
ningsledarens beslut enligt 15 §
och begäran om undantagande
enligt denna lag prövas av den
länsrätt inom vars domkrets beslut
om skatt enligt skattebetalningsla-
gen (1997:483) skall fattas då
framställningen görs.

Om beslut om skatten skall
meddelas av Skattemyndigheten i
Stockholm enligt bestämmelsen i 2
kap. 1 § fjärde stycket sista me-
ningen eller 2 § femte stycket sista
meningen skattebetalningslagen,
är den länsrätt behörig inom vars
domkrets beslut om åtgärd skall
verkställas eller har verkställts.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter skall till-
lämpas i fråga om ansökan om åtgärd och begäran om undantagande som
har gjorts och beslut som har meddelats före ikraftträdandet av denna lag.

1 Senaste lydelse 1997:1104.

334

13 Förslag till lag om ändring i lagen (1996:761) om
inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade
bestämmelser om aktiekapitalets storlek

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1996:761) om in-
komstskatteregler m.m. med anledning av ändrade bestämmelser om ak-
tiekapitalets storlek1

dels att 3-5, 7, 12-14 och 16 §§ skall upphöra att gälla,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

dels att 1,2, 11 och 18 §§ skall ha

Nuvarande lydelse

Denna lag innehåller regler för
beräkning av inkomst enligt kom-
munalskattelagen (1928:370) och
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt, avkastningsskatt enligt
lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel, sär-
skild löneskatt enligt lagen
(1991:687) om särskild löneskatt
på pensionskostnader samt mer-
värdesskatt enligt mervärdesskat-
telagen (1994:200) i fall då aktie-
bolag upplösts genom avregistre-
ring enligt punkt 5 eller 6 av över-
gångsbestämmelserna till lagen
(1994:802) om ändring i aktiebo-
lagslagen (1975:1385).

följande lydelse.

Föreslagen lydelse

Denna lag innehåller regler för
beräkning av inkomst enligt in-
komstskattelagen (1999:000), av-
kastningsskatt enligt lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, särskild löneskatt
enligt lagen (1991:687) om sär-
skild löneskatt på pensions-
kostnader samt mervärdesskatt
enligt mervärdesskattelagen

(1994:200) i fall då aktiebolag
upplösts genom avregistrering en-
ligt punkt 5 eller 6 av övergångs-
bestämmelserna till lagen
(1994:802) om ändring i aktiebo-
lagslagen (1975:1385).

Lagen tillämpas om verksamheten i ett sadant aktiebolag som avses i

1 § tas över av en fysisk person, delägare i ett enkelt bolag, ett dödsbo,

ett handelsbolag, en ekonomisk
(övertagaren) under förutsättning att

1. aktiebolaget sedan ingången
av år 1995 i mer än obetydlig om-
fattning har bedrivit närings-
verksamhet som avses i 21 § kom-
munalskattelagen (1928:370),

förening eller ett aktiebolag

1. aktiebolaget sedan ingången
av år 1995 i mer än obetydlig om-
fattning har bedrivit närings-
verksamhet som avsågs i 21 § den
upphävda kommunalskattelagen
(1928:370),

1 Senaste lydelse av

4 § 1997:854

7 § 1997:854

14 §1997:854.

335

2. övertagaren har tagit över aktiebolagets hela verksamhet och fortfa-
rande bedriver denna vid utgången av det beskattningsår då den övertag-
na verksamheten skall redovisas första gången, och

3. aktiebolaget har upprättat en balansräkning med anledning av över-
tagandet.

Som förutsättning för att lagen skall tillämpas gäller vidare att den eller
de personer som har tagit över aktiebolagets verksamhet ägde aktierna i
bolaget, direkt eller indirekt, vid utgången av år 1995. Är det fråga om
flera personer, krävs dessutom att de skall ha ägt lika stora andelar vid
utgången av år 1995 som vid övertagandet. Skillnader som beror på arv,
testamente eller bodelning med anledning av en makes död utgör dock
inte hinder för lagens tillämpning.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

11 §

Övertagaren övertar aktiebolagets rätt till avdrag enligt lagen
(1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet med de be-
gränsningar som följer av andra stycket.

Har aktiebolaget genomgått en ägarförändring inom fem år före det be-
skattningsår då övertagandet sker har övertagaren rätt till avdrag för
gammalt underskott först vid taxeringen för det sjätte beskattningsåret
efter ägarförändringen. Detta gäller om

1. övertagaren är ett annat aktiebolag eller en ekonomisk förening,

2. övertagaren vid tiden för övertagandet även bedriver annan verk-
samhet eller

3. övertagaren är ett handelsbolag som helt eller delvis ägs av ett före-
tag som avses i 3 § första stycket lagen om avdrag för underskott av nä-
ringsverksamhet.

I fråga om fysisk person medges
inte avdrag för underskott enligt
bestämmelserna i 46 § 1 mom.
första stycket kommunal-
skattelagen (1928:370).

Underskott som avses i 2 § 14
mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
får tas över av aktiebolag, ekono-
misk förening eller handelsbolag.
Avdragsrätten för sådant under-
skott är för handelsbolag begrän-
sad till 70 procent av underskottet.

18 §

Beteckningar i denna lag som
förekommer i kommunalskattela-
gen (1928:370) och i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
har samma betydelse som i de la-

Fysiska personer får inte dra av
underskott enligt 61 kap. 2 och
3 §§ inkomstskattelagen

(1999:000).

Termer och uttryck i denna lag
som förekommer i inkomstskatte-
lagen (1999:000) har samma bety-
delse som i den lagen.

garna.

336

_____________________ Prop. 1999/2000:2

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången Bilaga 5
vid 2002 års taxering.

337

14 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig
förmögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1997:323) om statlig förmö-
genhetsskatt

dels att nuvarande 22 § skall betecknas 24 §,

dels att 1, 3, 4, 6, 7, 11, 12, 14 och 21 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 22 § skall sättas närmast före 24 §,

dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 22 och 23 §§, av
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

1 §

Förmögenhetsskatt skall betalas till staten enligt bestämmelserna i
denna lag.

Bestämmelser om skattemyndigheter och förfarandet vid taxering till
statlig förmögenhetsskatt finns i taxeringslagen (1990:324).

Begrepp som används i denna
lag har samma betydelse som i
kommunalskattelagen (1928:370)
och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt samt omfattar också
motsvarande utländska företeelser
om inte annat anges eller framgår
av sammanhanget.

Termer och uttryck som används
i denna lag har samma betydelse
som i inkomstskattelagen
(1999:000) och omfattar också
motsvarande utländska företeelser
om inte annat anges eller framgår
av sammanhanget.

3 §’

Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall som tillgång

tas upp

1. privatbostadsfastighet och
privatbostad som avses i 5 § kom-
munalskattelagen (1928:370),

2. privatbostadsfastighet på
lantbruksenhet som på ägarens
begäran räknas som näringsfas-
tighet enligt 5 f sjunde stycket
kommunalskattelagen,

3. den del av en näringsfastighet som inrymmer en bostadslägenhet
som används eller är avsedd att användas av fastighetsägaren för eget
eller närståendes boende,

1. privatbostadsfastighet och
privatbostadsrätt,

2. småhus med tillhörande
tomtmark på lantbruksenhet som
på grund av ägarens begäran enligt
2 kap. 9 § första stycket in-
komstskattelagen (1999:000) är
näringsfastighet,

4. aktie i ett aktieslag som är inregistrerat vid börs i det land där aktie-
bolaget är hemmahörande samt marknadsnoterad aktie i ett aktiebolag
som är hemmahörande i Sverige om ett aktieslag i bolaget den 29 maj
1997 var eller senare har varit inregistrerad vis svensk börs med undan-
tag för huvuddelägares aktie,

Senaste lydelse 1997:954.

338

5. aktie i ett aktieslag som inte är marknadsnoterat i det land där aktie-
bolaget är hemmahörande med undantag för huvuddelägares aktie i ett
aktiebolag i vilket finns ett aktieslag som är marknadsnoterat,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

6. annan inte marknadsnoterad
delägarrätt som avses i 27 § 1
mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt än aktie samt andel i
handelsbolag och europeisk eko-
nomisk intressegruppering med
undantag för andel i juridisk per-
son till den del den juridiska per-
sonen är skattskyldig,

7. annan marknadsnoterad till-

6. annan delägarrätt än aktie som
är jämförlig med aktie och som
inte är marknadsnoterad samt an-
del i handelsbolag och europeisk
ekonomisk intressegruppering med
undantag för andel i juridisk per-
son till den del den juridiska per-
sonen är skattskyldig,

7. annan marknadsnoterad del-

ägarrätt än aktie, marknadsno-
terad fordringsrätt och mark-
nadsnoterad tillgång som avses i
52 kap. inkomstskattelagen,

a) pensionsförsäkring samt

gång som avses i 27 § 1 mom. la-
gen om statlig inkomstskatt än ak-
tie samt marknadsnoterad tillgång
som avses i 29 § 1 mom., 30 § 1
mom. och 31 § samma lag,

8. livförsäkring med undantag för

a) pensionsförsäkring som avses

i punkt 1 av anvisningarna till

31 § kommunalskattelagen samt

b) livförsäkring som enbart avser olycks- eller sjukdomsfall eller döds-
fall senast vid 70 års ålder och som inte är återköpsbar,

9. rätt till livränta eller därmed jämförlig utbetalning med undantag för
rätt till

a) utbetalning pa grund av försäkring,

b) utbetalning på grund av tidigare anställning samt

c) underhållsbidrag,

10. kontobehållning med un-
dantag för behållning på pensions-
sparkonto enligt 1 kap. 2 § lagen
(1993:931) om individuellt pen-

10. kontobehållning med un-
dantag för behållning på pensions-
sparkonto,

sionssparande,

11. fordran i pengar och liknade betalningsmedel samt fordran avseen-
de marknadsnoterad tillgång som anges i 4,5, eller 7,

12. pengar och liknande betalningsmedel till den del de sammanlagt
överstiger 25 000 kronor,

13. lösöre med undantag för

a) inre lösöre för personligt bruk,

b) yttre lösöre för personligt bruk till den del det enskilda föremålets
värde understiger 10 000 kronor,

c) fordon som avses i 9 § första stycket fordonsskattelagen (1988:327)

samt

d) lösöre som är deponerat på museum eller liknande inrättning,

om tillgången inte ingår i sådan
näringsverksamhet som avses i
21 § kommunalskattelagen i annat
fall än enligt 2 och 3.

om tillgången inte ingår i sådan
näringsverksamhet som avses i 13
kap. 1, 2 eller 12 § in-

komstskattelagen i annat fall än

339

enligt 2 och 3.

Undantaget i första stycket 4 och 5 för huvuddelägares aktie tillämpas på

1. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade vid börs vid ut-
gången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller indirekt av en
huvuddelägare sedan denna tidpunkt,

2. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har inregistrerats vid börs första
gången efter utgången av år 1991, om aktien har innehafts direkt eller
indirekt av en huvuddelägare sedan inregistreringen,

3. aktie i ett aktiebolag i vilket aktier har marknadsnoterats första
gången efter utgången av år 1996, om aktien har innehafts direkt eller
indirekt av en huvuddelägare sedan marknadsnoteringen,

4. aktie som har förvärvats med stöd av aktie som avses i 1-3, om akti-
en har innehafts direkt eller indirekt av en huvuddelägare sedan detta
förvärv,

5. aktie som avses i 1-4 och som har förvärvats av ett barn eller barn-
barn till huvuddelägaren och i förekommande fall därefter åter förvärvats
av huvuddelägaren och som har innehafts direkt eller indirekt av ett barn,
barnbarn eller av huvuddelägaren sedan först nämnda förvärv.

Med huvuddelägares aktie avses sådan aktieägare som, ensam eller
tillsammans med närstående, innehar aktier direkt eller indirekt motsva-
rande 25 procent av röstvärdet av aktierna i bolaget vid utgången av år
1991 i fråga om aktier i ett aktiebolag i vilket aktier var inregistrerade
vid den tidpunkten och i övriga fall vid tidpunkten för inregistrering eller
marknadsnotering som avses i andra stycket. Som huvuddelägare anses
även dödsboet efter sådan aktieägare.

Som närstående räknas sådana
personer som anges i punkt 14
sista stycket av anvisningarna till
32 § kommunalskattelagen.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

1. skuld i sådan näringsverk-
samhet som avses i 13 kap. 1, 2
eller 12 § inkomstskattelagen
(1999:000) med undantag för
skuld hänförlig till tillgång som
anges i 3 § första stycket 2 och 3,

4§2

Vid beräkning av den skattepliktiga förmögenheten skall alla skulder
dras av från värdet av tillgångarna.

Som avdragsgill skuld räknas dock inte

1. skuld i sådan näringsverk-
samhet som avses i 21 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) med
undantag för skuld hänförlig till
tillgång som anges i 3 § första
stycket 2 och 3,

2. skuld hänförlig till aktie som är undantagen från skatteplikt,

3. skuld hänförlig till delägarrätt som är skattepliktig enligt 3 § första
stycket 5 eller 6 till den del tillgångar och skulder i den juridiska perso-
nen inte beaktas vid värdering enligt 14 §,

4. förpliktelse på grund av marknadsnoterad option eller termin och
därmed jämförlig förpliktelse till den del det sammanlagda beloppet av-

Senaste lydelse 1997:954.

340

seende sådana förpliktelser överstiger det sammanlagda värdet på rättig-
heter på grund av sådana avtal,

5. förpliktelse vars motsvarande rättighet hos annan är av sådant slag
att den är undantagen från skatteplikt,

6. skuld hänförlig till lösöre som är av sådant slag att det är undantaget
från skatteplikt,

7. annan skuld hos begränsat skattskyldig enligt 7 § än sådan som är
hänförlig till tillgång som anges i den paragrafen,

8. skuld hänförlig till tillgång som är undantagen från beskattning till
följd av dubbelbeskattningsavtal,

9. skatt som avses i 1 kap. 1 § skattebetalningslagen (1997:483) som
ännu inte debiterats.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

6§

Förmögenhetsskatt för skattepliktig förmögenhet skall betalas av

1. fysisk person som är bosatt i
Sverige vid beskattningsårets ut-
gång,

2. dödsbo efter den som vid sin
död var bosatt i Sverige,

3. fysisk person som enligt 69 §
kommunalskattelagen (1928:370)
behandlas som en i Sverige bosatt
person,

4. svensk förening eller svenskt
samfund utom till den del en
medlem genom sin andel har del i
dess förmögenhet,

5. svensk stiftelse.

Som bosatt i Sverige anses i
denna lag även fysisk person som
stadigvarande vistas här. Fysisk
person som inte är svensk med-
borgare och som vistas i Sverige
under en begränsad tid av högst tre
år anses inte bosatt i Sverige.

Juridisk person som avses i 7 £
3-6 eller 10 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
är inte skattskyldig.

Fysisk person som inte är bosatt
i Sverige vid beskattningsårets
utgång skall betala förmögen-
hetsskatt för skattepliktig för-
mögenhet avseende i Sverige be-
lägen tillgång som anges i 3 §

1. fysisk person som är obe-
gränsat skattskyldig vid beskatt-
ningsårets utgång,

2. dödsbo efter den som vid sin
död var obegränsat skattskyldig,

3. svensk förening eller svenskt
samfund utom till den del en
medlem genom sin andel har del i
dess förmögenhet,

4. svensk stiftelse.

En fysisk person som inte är
svensk medborgare och som vistas
i Sverige under en begränsad tid
av högst tre år behandlas som be-
gränsat skattskyldig.

Juridisk person som avses i 7
kap. 2 §, 3 § första stycket, 7 §
förstastycket, 15—17, 19 eller 20 §
inkomstskattelagen (1999:000) är
inte skattskyldig.

En fysisk person som är begrän-
sat skattskyldig vid beskattnings-
årets utgång skall betala för-
mögenhetsskatt för skattepliktig
förmögenhet avseende i Sverige
belägen tillgång som anges i 3 §

341

första stycket 1 och 2.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Privatbostad som innehas av
medlem i en bostadsrättsförening
eller i en bostadsförening eller av
delägare i ett bostadsaktiebolag
tas upp till ett värde som motsva-
rar medlemmens eller delägarens
andel i föreningens eller bolagets
behållna förmögenhet. Denna för-
mögenhet bestäms med utgångs-
punkt i ett värde på föreningens
eller bolagets fastighet beräknat
enligt 10 § och med hänsyn till
föreningens eller bolagets övriga
tillgångar och skulder enligt bok-
slutet för det räkenskapsår som
avslutats närmast före den 1 juli
under beskattningsåret.

12 §3

Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
med undantag för andel i sådan
värdepappersfond som avses i 27 §
6 mom. nämnda lag tas upp till 80
procent av det vid beskatt-
ningsårets utgång senast noterade
värdet om inte annat följer av 13 §.
Marknadsnoterad tillgång som
avses i 27 § 6 mom., 29 § 1 mom.,
30 § 1 mom. och 31 § lagen om
statlig inkomstskatt tas upp till det
vid beskattningsårets utgång se-
nast noterade värdet. Om det note-
rade värdet inte omfattar upplupen
avkastning skall värdet ökas med
sådan avkastning.

Privatbostadsrätt tas upp till ett
värde som motsvarar medlemmens
eller delägarens andel i förening-
ens eller bolagets behållna för-
mögenhet. Denna förmögenhet
bestäms med utgångspunkt i ett
värde på föreningens eller bolagets
fastighet beräknat enligt 10 § och
med hänsyn till föreningens eller
bolagets övriga tillgångar och
skulder enligt bokslutet för det
räkenskapsår som avslutats när-
mast före den 1 juli under beskatt-
ningsåret.

Marknadsnoterad delägarrätt
med undantag för andel i sådan
värdepappersfond som avses i 48
kap. 21 § andra stycket nämnda
lag tas upp till 80 procent av det
vid beskattningsårets utgång se-
nast noterade värdet om inte annat
följer av 13 §. Marknadsnoterad
fordringsrätt, andel i sådan vär-
depappersfond som avses i 48 kap.
21 § andra stycket samt mark-
nadsnoterad tillgång som avses i
52 kap. inkomstskattelagen
(1999:000), tas upp till det vid be-
skattningsårets utgång senast note-
rade värdet. Om det noterade vär-
det inte omfattar upplupen avkast-
ning skall värdet ökas med sådan
avkastning

3 Senaste lydelse 1997:954.

342

14 §'

Vid värdering av aktie och an-
nan delägarrätt som avses i 27 § 1
mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och som inte är mark-
nadsnoterad samt andel i handels-
bolag och europeisk ekonomisk
intressegruppering beaktas till-
gångar och skulder i den juridiska
personen i den omfattning som
skulle ha gällt om de innehafts
direkt av delägaren och inte annat
följer av andra stycket eller 13 §.
Om tillgången eller skulden ingår i
sådan näringsverksamhet som av-
ses i 21 § kommunalskattelagen
(1928:370) hos den juridiska per-
sonen anses detsamma gälla för
delägaren, dock inte i fråga om
tillgång som för delägaren vid di-
rekt innehav omfattas av 3 § första
stycket 1 och därtill hänförlig
skuld.

Vid värdering av aktie och där-
med jämförlig annan delägarrätt
som inte är marknadsnoterad samt
andel i handelsbolag och europeisk
ekonomisk intressegruppering be-
aktas tillgångar och skulder i den
juridiska personen i den omfatt-
ning som skulle ha gällt om de
innehafts direkt av delägaren och
inte annat följer av andra stycket
eller 13 §. Om tillgången eller
skulden ingår i sådan närings-
verksamhet som avses i 13 kap. 1,
2 eller 12 § inkomstskattelagen
(1999:000) hos den juridiska per-
sonen anses detsamma gälla för
delägaren, dock inte i fråga om
tillgång som för delägaren vid di-
rekt innehav omfattas av 3 § första
stycket 1 och därtill hänförlig
skuld.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Aktie i ett aktiebolag som är hemmahörande i Sverige och som inte är
marknadsnoterad tas upp till 80 procent av marknadsvärdet om ett akti-
eslag i bolaget har varit inregistrerat vid svensk börs under beskatt-
ningsåret.

Har en andel i ett handelsbolag eller i en europeisk ekonomisk intresse-
gruppering ett negativt värde, far detta beaktas av delägare eller medlem
som inte har förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets eller gruppe-
ringens förbindelser.

21 §

Sambeskattning skall ske av
makar som levt tillsammans under
beskattningsåret samt av föräldrar
och deras hemmavarande under-
åriga barn.

Sambeskattning skall ske av
makar som levt tillsammans under
beskattningsåret samt av föräldrar
och deras hemmavarande under-
åriga barn. Fosterbarn anses inte
som hemmavarande barn.

Den skattepliktiga förmögenheten beräknas för var och en för sig. Om
ett barn inte skall lämna självdeklaration för beskattningsåret enligt 2
kap. 4 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
räknas dock barnets tillgångar och skulder in i föräldrarnas skattepliktiga
förmögenheter.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för de per-
soner som skall sambeskattas. Om skulderna överstiger värdet av till-
gångarna vid beräkning av en persons skattepliktiga förmögenhet avräk-

4 Senaste lydelse 1997:954.

343

nas underskottet vid beräkning av den beskattningsbara förmögenheten.
Skatten beräknas och fördelas på dessa personer efter förhållandet mellan
deras skattepliktiga förmögenheter.

Vid sambeskattning tillämpas
bestämmelserna i 65 § kommunal-
skattelagen (1928:370) och punkt
2 av anvisningarna till den para-
grafen. Fosterbarn anses dock inte
som hemmavarande barn.

Vid sambeskattning tillämpas 2
kap. 20 § inkomstskattelagen
(1999:000).

Sambeskattning sker inte av ma-
kar som ingått äktenskap under
beskattningsåret, om det inte följer
av första stycket. Med att äkten-
skap ingås likställs i sådana fall
som avses i första stycket den hän-
delse som medför att personerna
skall likställas med äkta makar.

Sambeskattning sker av makar
det beskattningsår under vilket ena
maken dör, om makarna levde till-
sammans.

Om det i annat fall har inträffat
ändring i något förhållande som
har betydelse för om sambeskatt-
ning skall ske, bedöms frågan efter
förhållandena under den större
delen av beskattningsåret.

23 §

Frågan om barns ålder och om
de är hemmavarande bedöms efter
förhållandena den 1 november
beskattningsåret.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

344

15 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen
(1997:483)

Härigenom föreskrivs i fråga om skattebetalningslagen (1997:483)'
dels att 2 kap. 3 § och 11 kap. 11 § skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 11 kap. 11 § skall utgå,

dels att 1 kap. 3 och 6 §§, 2 kap. 1 och 2 §§, 3 kap. 1 §, 4 kap. 13 §, 5
kap. 2-4, 9 och 11 §§, 8 kap. 4, 5 , 17, 19 och 23 §§, 9 kap. 2 § och 11
kap. 9, 12 och 14 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

1 kap.
3§

Termer och uttryck som an-
vänds i denna lag har samma inne-
börd som i de lagar som anges i
1 och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxe-
ringslagen (1990:324), om inte
annat anges i detta kapitel eller
framgår av sammanhanget. Med
arbetsgivaravgift avses dock även
sådan särskild löneskatt och all-
män löneavgift som en arbetsgiva-
re är skyldig att betala enligt 1 §
lagen (1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsinkomster
och 1 § lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift.

Termer och uttryck som an-
vänds i denna lag har samma inne-
börd som i de lagar som anges i 1
och 2 §§ samt i 1 kap. 1 § taxe-
ringslagen (1990:324), om inte
annat anges i detta kapitel eller
framgår av sammanhanget. Med
arbetsgivaravgift avses dock även
sådan särskild löneskatt och all-
män löneavgift som en arbetsgiva-
re är skyldig att betala enligt 1 §
lagen (1990:659) om särskild lö-
neskatt på vissa förvärvsinkomster
och 1 § lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift. Med juridiska
personer avses också dödsbon och
handelsbolag.

6§2

I denna lag avses med

arbetsgivare: den som betalar ut ersättning för arbete,
arbetstagare: den som tar emot ersättning för arbete,

beskattningsår: beskattningsår
enligt kommunalskattelagen

(1928: 370), lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt eller mervär-
desskattelagen (1994:200) eller, i
fråga om skatt som inte avses i
någon av de nämnda lagarna, ka-
lenderåret för vilket skatten skall
betalas,

beskattningsår: beskattningsår

enligt inkomstskattelagen

(1999:000) eller mervärdes-
skattelagen (1994:200) eller, i frå-
ga om skatt som inte avses i någon
av de nämnda lagarna, kalender-
året för vilket skatten skall betalas,

' 2 kap. 3 § senaste lydelse 1998:232,

11 kap. 11 § senaste lydelse 1997:1145.

2 Senaste lydelse 1998:347.

345

grupphuvudman: den som enligt 6 a kap. 4 § mervärdesskattelagen
(1994:200) utsetts som huvudman för en mervärdesskattegrupp,
inkomstår: kalenderåret före taxeringsåret,

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

näringsverksamhet: verksamhet
av sådant slag att intäkt i verksam-
heten, om den är skattepliktig här i
landet, enligt bestämmelserna i
22 § kommunalskattelagen eller
2 § 1 mom. lagen om statlig in-
komstskatt räknas till inkomstsla-
get näringsverksamhet för den som
bedriver verksamheten eller, när
verksamheten bedrivs av ett han-
delsbolag, för någon delägare i

näringsverksamhet: verksamhet
av sådant slag att intäkt i verksam-
heten enligt bestämmelserna i 13
kap. inkomstskattelagen

(1999:000) räknas till inkomstsla-
get näringsverksamhet för den som
bedriver verksamheten eller, när
verksamheten bedrivs av ett han-
delsbolag, för någon delägare i
bolaget,

bolaget,

överskjutande ingående mervärdesskatt: den del av ingående mervär-
desskatt som överstiger utgående mervärdesskatt.

2 kap.
1§3

Beslut enligt denna lag som rör
en fysisk person fattas av skatte-
myndigheten i den region där den
fysiska personen författningsenligt
skall vara folkbokförd den 1 no-
vember året före det år då beslutet
skall fattas.

För den som har varit bosatt el-
ler stadigvarande vistats här i lan-
det under någon del av det år då
beslut skall fattas men som inte
skall ha varit folkbokförd här den
1 november året före fattas beslut
av skattemyndigheten i den region
där den fysiska personen först va-
rit bosatt eller stadigvarande vis-
tats.

För den som skall anses bosatt
här i landet på grund av sådan
väsentlig anknytning som avses i
punkt 1 andra stycket av anvis-
ningarna till 53 § kommunalskat-
telagen (1928:370), fattas beslut
av skattemyndigheten i den region
där den kommun ligger till vilken
anknytningen var starkast under
året före det år då beslutet skall

Beslut enligt denna lag som rör
en fysisk person fattas av skatte-
myndigheten i den region där den
fysiska personen har sin hemorts-
kommun det år då beslutet skall
fattas.

Med hemortskommun för ett
visst år avses den kommun där den
fysiska personen författningsenligt
skall vara folkbokförd den 1 no-
vember året före det år då beslutet
skall fattas . För den som har varit
bosatt eller stadigvarande vistats
här i landet under någon del av det
år då beslut skall fattas men som
inte skall ha varit folkbokförd här
den 1 november året före avses
med hemortskommun den kommun
där den fysiska personen först va-
rit bosatt eller stadigvarande vis-
tats. För den som på grund av vä-
sentlig anknytning till Sverige är
obegränsat skattskyldig enligt 3
kap. 3 § första stycket 3 inkomst-
skattelagen (1999:000), avses med
hemortskommun den kommun till

3 Senaste lydelse 1998:232

346

fattas.	vilken anknytningen var starkast Prop. 1999/2000:2 under året före det år då beslutet Bilaga 5 skall fattas.
Första-tredje styckena gäller inte om annat följer av 3-5 §§. Om behörig myndighet inte finns, fat- tas beslut av Skattemyndigheten i Stockholm.	Första och andra styckena gäller inte om annat följer av 3-5 §§. Om behörig myndighet inte finns, fat- tas beslut av Skattemyndigheten i Stockholm.

Beslut som rör ett handelsbolag
fattas av skattemyndigheten i den
region där bolaget enligt uppgift i
handelsregistret har sitt huvud-
kontor.

Beslut som rör en europeisk
ekonomisk intressegruppering
fattas av skattemyndigheten i den
region där intressegrupperingen
har sitt säte.

Beslut som rör någon annan ju-
ridisk person än som avses i första
eller andra stycket fattas av skat-
temyndigheten i den region inom
vilket styrelsen eller förvaltningen
har sitt säte. Beslut som rör en

Beslut som rör ett handelsbolag
fattas av skattemyndigheten i den
region där bolaget enligt uppgift i
handelsregistret hade sitt huvud-
kontor den 1 november året före
det år då beslutet skall fattas.

Beslut som rör en europeisk
ekonomisk intressegruppering
fattas av skattemyndigheten i den
region där intressegrupperingen
hade sitt säte den 1 november året
före det år då beslutet skall fattas.

Beslut som rör någon annan ju-
ridisk person än som avses i första
eller andra stycket fattas av skat-
temyndigheten i den region inom
vilket styrelsen eller förvaltningen
hade sitt säte den 1 november året

skattskyldigs dödsbo fattas dock
av den myndighet som senast var
behörig att fatta beslut som rörde
den skattskyldige.

före det år då beslutet skall fattas.
Beslut som rör en skattskyldigs
dödsbo fattas dock av den myn-
dighet som senast var behörig att
fatta beslut som rörde den skatt-
skyldige.

Om en juridisk person har bil-
dats efter den 1 november året
före det år då beslutet skall fattas
skall beslutet fattas av skatte-
myndigheten i den region där hu-
vudkontoret eller sätet var beläget
då den juridiska personen bilda-
des. Om beslutet rör ett dödsbo
och den avlidne hade bytt folk-
bokföringsort efter den 1 novem-
ber året före dödsfallsåret skall
beslut efter utgången av döds-
fallsåret fattas av skattemyndig-

4 Senaste lydelse 1998:232.

347

Första-tredje styckena gäller
inte om annat följer av 3-5 §§. Om
en juridisk person har upplösts
fattas beslut av den senast behö-
riga myndigheten. Om behörig
myndighet inte finns fattas beslut
av Skattemyndigheten i Stock-
holm.

heten i den region där den avlid-
nes senaste rätta folkbokföringsort
var belägen.

Förstn-fjärde styckena gäller
inte om annat följer av 3-5 §§. Om
en juridisk person har upplösts
fattas beslut av den senast behö-
riga myndigheten. Om behörig
myndighet inte finns fattas beslut
av Skattemyndigheten i Stock-
holm.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

3 kap.

1 §5

Skattemyndigheten skall registrera

1. den som är skyldig att göra skatteavdrag enligt 5 kap. eller betala ar-
betsgivaravgifter,

2. den som är skattskyldig enligt mervärdesskattelagen (1994:200),
med undantag av en sådan mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §
mervärdesskattelagen och av den som är skattskyldig endast på grund av

förvärv av sådana varor som anges i
nämnda lag, och

3. den som är grupphuvudman.

En fysisk person skall för visst
år vara registrerad hos den skatte-
myndighet som enligt 2 kap. 1 §
första-tredje styckena är behörig
att fatta beslut som rör den perso-

2 a kap. 3 § första stycket 1 och 2

En fysisk person skall för visst
år vara registrerad hos den skatte-
myndighet som enligt 2 kap. 1 §
första och tredje styckena är be-
hörig att fatta beslut som rör den

personen.

En juridisk person skall för visst
år vara registrerad hos den skatte-
myndighet som enligt 2 kap. 2 §
första-)/ä«/e styckena var behörig
att fatta beslut som rör den perso-
nen.

nen.

En juridisk person skall för visst
år vara registrerad hos den skatte-
myndighet som den 1 november
året före enligt 2 kap. 2 § första-
tredje styckena var behörig att
fatta beslut som rör den personen.
Om inte någon skattemyndighet
var behörig att fatta beslut som
rör den juridiska personen vid
nämnda tidpunkt, skall registre-
ringen ske hos den skattemyndig-
het som därefter först fick sådan
behörighet.

I samband med ett beslut enligt 2 kap. 5 § får beslutas att registrering-
en skall ske hos den skattemyndighet som tar över behörigheten att fatta
beslut.

5 Senaste lydelse 1998:347.

348

4 kap.

13 §

Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren

1. begär att skattsedeln skall återkallas,

2. upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,

3. inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på annat sätt
missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,

4. inte följer ett föreläggande att lämna särskild självdeklaration eller, i
fråga om handelsbolag, uppgifter som avses i 2 kap. 25 § lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, eller endast lämnar
en handling med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan
ligga till grund för taxering,

5. brister i redovisning eller betalning av skatt enligt denna lag i en ut-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

sträckning som inte är obetydlig,

6. har meddelats näringsförbud,

7. är i konkurs,

8. är eller har varit företags-
ledare i ett fåmansföretag eller i ett
fåmansägt handelsbolag och det
finns eller fanns förutsättningar att
återkalla företagets eller bolagets
F-skattsedel på grund av ett för-
hållande som kan hänföras till fö-
retagsledaren, eller

9. är ett fåmansföretag eller ett
fåmansägt handelsbolag och en
företagsledare i företaget eller bo-
laget har handlat på ett sådant sätt
att en F-skattsedel inte får utfärdas
för företagsledaren på grund av ett
förhållande som avses i 3-8.

8. är eller har varit företags-
ledare i ett fåmansföretag eller i ett
fåmanshandelsbolag och det finns
eller fanns förutsättningar att åter-
kalla företagets eller bolagets
F-skattsedel på grund av ett för-
hållande som kan hänföras till fö-
retagsledaren, eller

9. är ett fåmansföretag eller ett
fåmanshandelsbolag och en före-
tagsledare i företaget eller bolaget
har handlat på ett sådant sätt att en
F-skattsedel inte får utfärdas för
företagsledaren på grund av ett
förhållande som avses i 3-8.

5 kap.

2§6

Skatteavdrag skall, om inte annat följer av 3-5 §§, göras från kontant
ersättning för arbete.

Med ersättning för arbete likställs i denna lag

1. pension,

2. livränta som inte är ersättning för avyttrade tillgångar,

3. sådan ersättning vid sjukdom
eller olycksfall som avses i 32 §
1 mom. första stycket e och g
kommunalskattelagen (1928:370)
samt ersättning som avses i tredje
stycket samma moment,

4. sjukpenning och annan er-
sättning som avses i punkt 11 av

3. annan ersättning än livränta
på grund av sjuk- eller olycks-
fallsförsäkring som tecknats i sam-
band med tjänst,

4. engångsbelopp på grund av
personskada,

5. sjukpenning och annan er-
sättning som avses i 11 kap. 24,

Senaste lydelse 1997:1032.

349

anvisningarna till 22 § och punkt
12 av anvisningarna till 32 §
kommunalskattelagen,

5. ersättning för förlorad ar-
betsförtjänst och för intrång i nä-
ringsverksamhet,

6. undantagsförmåner och så-
dant periodiskt understöd eller
sådan liknande periodisk utbetal-
ning för vilken givaren enligt 23 §
kommunalskattelagen är berättigad
till avdrag,

7. behållning på pensionsspar-
konto som skall avskattas enligt
32 § 1 mom. första stycket j kom-
munalskattelagen på grund av att
pensionssparavtalet har upphört att
gälla eller att behållningen tagits i
anspråk vid utmätning, konkurs
eller ackord, och

8. annan kontant ersättning som
utgår med anledning av tjänsten.

30, 31, 33 och 34 §§ samt 15 kap.

8 § inkomstskattelagen

(1999:000),

6. ersättning för förlorad ar-
betsförtjänst och för intrång i nä-
ringsverksamhet,

7. undantagsförmåner och så-
dant periodiskt understöd eller
sådan liknande periodisk utbetal-
ning som givaren enligt inkomst-
skattelagen skall dra av i inkomst-
slaget näringsverksamhet enligt
inkomstskattelagen,

8. behållning på pensionsspar-
konto som skall avskattas enligt 57
kap. 32 § inkomstskattelagen på
grund av att pensionssparavtalet
har upphört att gälla eller att be-
hållningen tagits i anspråk vid ut-
mätning, konkurs eller ackord, och

9. annan kontant ersättning som
utgår med anledning av tjänsten.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

3§

Skatteavdrag skall inte göras, om

1. ersättningen är mindre än 100 kronor,

2. det kan antas att det som utbetalaren kommer att betala ut till motta-

garen under inkomståret inte uppgår till 1 000 kronor,

3. utbetalarens sammanlagda ersättning för arbete till mottagaren un-
derstiger 10 000 kronor under inkomståret och utbetalaren är en fysisk
person eller ett dödsbo samt vad som betalas ut inte utgör utgift i en av
utbetalaren bedriven näringsverksamhet,

4. ersättningen betalas ut till en
idrottsutövare av en sådan ideell
förening som avses i 7 £ 5 mom.
lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt och som har till huvud-
sakligt syfte att främja idrottslig
verksamhet och ersättningen under
inkomståret understiger ett halvt
basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring,

5. ersättningen betalas ut av ett handelsbolag till en delägare i bolaget,

6. ersättningen är familjebidrag till någon som tjänstgör inom totalför-
svaret, eller

7. ersättningen är sjukpenning
eller annan ersättning som avses i
punkt 11 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370)

4. ersättningen betalas ut till en
idrottsutövare av en sådan ideell
förening som avses i 7 kap. 7 f
första stycket inkomstskattelagen
(1999:000) och som har till hu-
vudsakligt syfte att främja idrotts-
lig verksamhet och ersättningen
under inkomståret understiger ett
halvt prisbasbelopp enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

7. ersättningen är sjukpenning
eller annan ersättning som avses i
15 kap. 8 § inkomstskattelagen till
mottagare som debiterats prelimi-

350

till mottagare som debiterats pre- när skatt för inkomståret,
liminär skatt för inkomståret.

4§

Skatteavdrag skall inte göras från ersättning som betalas ut till

1. staten, landsting, kommuner, kommunalförbund eller kyrkliga
kommuner,

2. fysiska personer som inte är 2. fysiska personer som är be-
bosatta i Sverige, gränsat skattskyldiga i Sverige,

3. utländska juridiska personer, eller

4. mottagare som visar upp ett sådant beslut om befrielse från skatte-
avdrag som avses i 10 eller 11 §.

Första stycket 2 och 3 gäller inte, om ersättningen betalas ut för nä-
ringsverksamhet som mottagaren bedriver från ett fast driftställe här i
landet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

9§7

Skatteavdrag skall inte göras från

1. ränta på ett konto, om räntan är mindre än 100 kronor,

2. ränta eller utdelning till juridiska personer, med undantag för svens-
ka dödsbon,

3. ränta eller utdelning till fysis-
ka personer som inte är bosatta i
Sverige,

4. ränta eller utdelning som en-
ligt dubbelbeskattningsavtal är
helt undantagen från beskattning i

3. ränta eller utdelning till fysis-
ka personer som är begränsat
skattskyldiga i Sverige,

4. ränta eller utdelning som en-
ligt skatteavtal är helt undantagen
från beskattning i Sverige,

Sverige,

5. ränta på ett förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325)
om självdeklaration och kontrolluppgifter, om räntan är mindre än 1 000

kronor,

6. ränta på ett konto för klientmedel,

7. ränta som betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det är
okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta och
utbetalaren därför skall redovisa hela beloppet i kontrolluppgift enligt 3
kap. 22 § sjätte stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter,
eller

8. ränta eller utdelning som ett utländskt företag skall lämna kontrol-
luppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontrol-
luppgifter.

Skattemyndigheten får, utom i de fall som avses i tredje stycket, be-
sluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras för

1. en arbetstagare som är bosatt
här i landet men utför arbete i en
annan stat som Sverige har träffat

1. en arbetstagare som är obe-
gränsat skattskyldig här i landet
men utför arbete i en annan stat

Senaste lydelse 1997:1032.

351

överenskommelse med för undvi- som Sverige har träffat överens-
kande av att preliminär skatt tas ut kommelse med för undvikande av

i mer än en av staterna, eller att preliminär skatt tas ut i mer än

en av staterna, eller

2. en arbetstagare som är bosatt i en sådan stat som anges under 1 men
utför arbete här i landet.

En förutsättning för beslut enligt första stycket är att avdrag för preli-
minär skatt på grund av arbetet görs i den andra staten.

Om det råder tvist om i vilken stat den preliminära skatten skall tas ut
och om Riksskatteverket träffar överenskommelse med behörig myndig-
het i den andra staten om att skatten skall tas ut där, får Riksskatteverket
besluta att skatteavdrag enligt denna lag inte skall göras.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

8 kap.

Skatteavdrag skall, om inte an-
nat följer av 9 §, göras enligt sär-
skilda skattetabeller från sjuk-
penning och annan ersättning som
avses i punkt 11 av anvisningarna
till 22 § samt punkt 12 första, and-
ra och femte styckena av anvis-
ningarna till 32 § kom-
munalskattelagen (1928:370), med
undantag för vårdbidrag enligt
lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.

Skatteavdrag skall, om inte an-
nat följer av 9 §, göras enligt sär-
skilda skattetabeller från sjuk-
penning och annan ersättning som
avses i 11 kap. 24, 30 och 31 §§
samt 15 kap. 8 § inkomst-
skattelagen (1999:000) med un-
dantag för vårdbidrag enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

De särskilda skattetabellerna skall för olika sjukpenninggrundande in-
komster enligt 3 kap. lagen om allmän försäkring ange det skatteavdrag
som skall göras från en viss ersättning uttryckt i procent. I övrigt gäller
bestämmelserna i 3 §.

I fråga om sjöinkomst som av-
ses i första stycket punkt 1 av an-
visningarna till 49 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall
skatteavdrag beräknas enligt sär-
skilda skattetabeller för sjömän.
Tabellerna skall grundas på att den
skattskyldige har rätt till sjöin-
komstavdrag enligt 49 § kommu-
nalskattelagen och skattereduktion
enligt 11 kap. 11 § andra stycket. I
övrigt gäller bestämmelserna i 3 §.

I fråga om sjöinkomst skall
skatteavdrag beräknas enligt sär-
skilda skattetabeller för sjömän.
Tabellerna skall grundas på att den
skattskyldige har rätt till sjö-
inkomstavdrag enligt 63 kap. in-
komstskattelagen (1999:000) och
skattereduktion enligt 64 kap. 11 §
samma lag. I övrigt gäller be-
stämmelserna i 3 §.

17 §

Värdet av en förmån i andra fall Värdet av en förmån i andra fall
skall beräknas enligt bestämmel- skall beräknas enligt bestämmel-

352

serna i kommunalskattelagen
(1928:370).

Bestämmelserna om jämkning i
punkt 4 andra stycket av anvis-
ningarna till 42 § kommunal-
skattelagen får dock tillämpas en-
dast i fråga om förmån av fri kost
och efter beslut av skattemyndig-
heten.

19 §

Från ersättning för ökade lev-
nadskostnader som lämnas vid
sådan tjänsteresa som avses i
punkt 3 av anvisningarna till 33 §
kommunalskattelagen (1928:370)
skall skatteavdrag göras endast till
den del ersättningen överstiger de
schablonbelopp som anges i punkt
3 respektive 3 a eller, när det gäller
kostnad för logi, den faktiska ut-
giften.

Om en tjänsteresa som avses i
punkt 3 elfte stycket av anvis-
ningarna till 33 § kommu-

nalskattelagen varar mer än två år
på samma ort eller, i fall som av-
ses i punkt 3 andra stycket och
åttonde och nionde meningarna
av samma anvisningar, tre år på
samma ort, skall skatteavdraget
beräknas på hela ersättningen.
Skattemyndigheten far dock, efter
ansökan av den som betalar ut er-
sättningen, besluta att skatteavdrag
skall göras enligt första stycket
även under en viss längre tid.

23 §

På begäran av en utbetalare får
skattemyndigheten besluta att
skatteavdrag skall göras utan hän-
syn till förmån av fri hemresa eller
ersättning för kostnad för hemresa
med allmänna kommunikationer.
Detta gäller dock endast till den

serna i inkomstskattelagen
(1999:000).

Bestämmelserna om jämkning i
60 kap. 18 och 19 §§ första styck-
et inkomstskattelagen far dock
tillämpas endast i fråga om förmån
av fri kost och efter beslut av
skattemyndigheten.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Från ersättning for ökade lev-
nadskostnader som lämnas vid
sådan tjänsteresa som avses i 12
kap. 6 § inkomstskattelagen

(1999:000) skall skatteavdrag gö-
ras endast till den del ersättningen
överstiger de schablonbelopp som
anges i 12 kap. 10-15 och 17 §§
respektive 12 kap. 21 § inkomst-
skattelagen eller, när det gäller
kostnad för logi, den faktiska ut-
giften.

Om en tjänsteresa som avses i
12 kap. 6 § andra stycket in-
komstskattelagen varar mer än två
år på samma ort eller, i fall som
avses i 12 kap. 9 § inkomst-
skattelagen, tre år på samma ort,
skall skatteavdraget beräknas på
hela ersättningen. Skattemyndig-
heten får dock, efter ansökan av
den som betalar ut ersättningen,
besluta att skatteavdrag skall göras
enligt första stycket även under en
viss längre tid.

8 Lydelse enligt prop. 1998/99:83.

353

12 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

del förmånen eller ersättningen
inte överstiger det belopp som får
dras av enligt punkt 3 b av anvis-
ningarna till 33 § kommunalskat-
telagen (1928:370).

del förmånen eller ersättningen
inte överstiger det belopp som får
dras av enligt 12 kap. 24 § in-
komstskattelagen (1999:000).

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

9 kap.

Skattepliktiga förmåner skall tas
upp till ett värde som bestäms i
enlighet med 8 kap. 14, 15 och
17 §§. Sådan drivmedelsformån
som avses i punkt 2 sjunde stycket
av anvisningarna till 42 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) skall
dock värderas till marknadsvärdet.

På begäran av arbetsgivaren får
skattemyndigheten bestämma vär-
det av förmånen om

1. det finns grund för jämkning

av värdet av bilförmån eller kost-
formån enligt punkt 4 andra eller
tredje stycket av anvisningarna till
42 § kommunalskattelagen

(1928:370), eller

2. bostadsförmåns värde som be-
stäms enligt 8 kap. 15 § avviker
med mer än 10 % från det värde

Förmåner som skall tas upp som
intäkt skall tas upp till ett värde
som bestäms i enlighet med 8 kap.
14, 15 och 17 §§. Sådan drivme-
delsförmån som avses i 60 kap.
10 § inkomstskattelagen

(1999:000) skall dock värderas till
marknadsvärdet.

På begäran av arbetsgivaren får
skattemyndigheten bestämma vär-
det av förmånen om

1. det finns grund for jämkning
av värdet av bilförmån eller kost-
förmån enligt 60 kap. 18 eller 19 §
inkomstskattelagen, eller

2. bostadsförmåns värde som be-
stäms enligt 8 kap. 15 § avviker
med mer än 10 % från det värde

som följer av 42 § första stycket
kommunalskattelagen och punkt 1
andra stycket av anvisningarna till

som följer av 60 kap. 1 eller 20 §
inkomstskattelagen.

den paragrafen.

Arbetsgivaren skall underrätta arbetstagaren om skattemyndighetens

beslut.

11 kap.

9§

Skattemyndigheten fattar varje år beslut om skattens storlek enligt den
årliga taxeringen (grundläggande beslut om slutlig skatt). Slutlig skatt
kan bestämmas också genom omprövningsbeslut och till följd av beslut

av domstol.

Med slutlig skatt avses summan
av skatter och avgifter enligt 10 §
minskad med skattereduktion en-
ligt 11 §•

Med slutlig skatt avses summan
av skatter och avgifter enligt 10 §
minskad med skattereduktion en-
ligt 64 kap. 10-12 §§ inkomst-
skattelagen (1999:000).

Senaste lydelse 1997:773.

354

När den slutliga skatten bestäms
gäller att

1. kommunal inkomstskatt räk-
nas ut i en post med ledning av
den skattesats som för inkomståret
gäller för den skattskyldige i hem-
ortskommunen,

2. egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter debi-
teras på grundval av uppgifter om
försäkringsförhållanden som läm-
nas av den allmänna försäkrings-
kassan.

3. begravningsavgift enligt be-
gravningslagen (1990:1144), som
inte ingår i avgift enligt 4, räknas
ut med ledning av den avgiftssats
som for inkomståret gäller for den
skattskyldige enligt de uppgifter
som lämnats för den församling
eller kommun som avgiften skall
betalas till, och att

4. avgift som avses i lagen
(1999:000) om avgift till registre-
rat trossamfund räknas ut med
ledning av den avgiftssats som för
inkomståret gäller för den skatt-
skyldige enligt de uppgifter som
lämnats av trossamfundet.

§'°

När den slutliga skatten bestäms
gäller att

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

1. egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter debi-
teras på grundval av uppgifter om
försäkringsförhållanden som läm-
nas av den allmänna försäkrings-
kassan.

2. begravningsavgift enligt be-
gravningslagen (1990:1144), som
inte ingår i avgift enligt 4, räknas
ut med ledning av den avgiftssats
som för inkomståret gäller for den
skattskyldige enligt de uppgifter
som lämnats för den församling
eller kommun som avgiften skall
betalas till, och att

3. avgift som avses i lagen
(1999:000) om avgift till registre-
rat trossamfund räknas ut med
ledning av den avgiftssats som for
inkomståret gäller för den skatt-
skyldige enligt de uppgifter som
lämnats av trossamfundet.

14 §

Sedan den slutliga skatten har bestämts skall skattemyndigheten göra
en avstämning av skattekontot.

Innan avstämning görs skall skattemyndigheten

1. från den slutliga skatten göra avdrag för

a) debiterad F-skatt och särskild A-skatt,

b) avdragen A-skatt,

c) A-skatt som skall betalas på grund av beslut enligt 12 kap. 1 §
andra stycket,

d) skatt som överförts från stat med vilken Sverige har ingått över-
enskommelse om uppbörd och överföring av skatt,

e) skatt som betalats enligt lagen
(1991:586) om särskild inkomst-
skatt for utomlands bosatta eller

enligt lagen (1991:591) om sär-
skild inkomstskatt for utomlands

enligt lagen (1991:591) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands

10 Lydelse enligt prop. 1998/99:38.

355

bosatta artister m.fl. för den tid
under beskattningsåret då den
skattskyldige varit bosatt i Sverige
eller stadigvarande vistats här,

2. till den slutliga skatten lägga

bosatta artister m.fl. för den tid Prop. 1999/2000:2
under beskattningsåret då den Bilaga 5
skattskyldige varit obegränsat

skattskyldig i Sverige,

a) skatt som betalats tillbaka enligt 18 kap. 3 § första stycket,

b) skatt som överförts till en annan stat enligt 18 kap. 5 § första
stycket, och

c) skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1990:324).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. De nya bestämmelserna
tillämpas från och med den 1 januari 2001. De nya bestämmelserna i
2 kap. 2 § och 3 kap. 1 § samt upphävandet av 2 kap. 3 § gäller dock från
och med ikraftträdandet.

356

16 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om
inkomstgrundad ålderspension

Härigenom föreskrivs att 4, 6, 13, 14, 16 och 19 §§ lagen (1998:674)
om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Som pensionsgrundande in-
komst av anställning räknas även
stipendium som enligt punkt 12
sjunde stycket av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall tas upp som in-
täkt av tjänst, om stipendiet har
betalats ut av en fysisk person bo-
satt i Sverige eller av en svensk
juridisk person. Den som har be-
talat ut ett sådant stipendium anses
som arbetsgivare.

Som pensionsgrundande in-
komst av anställning räknas även
stipendium som enligt 11 kap.
44 § inkomstskattelagen

(1999:000) skall tas upp som in-
täkt i inkomstslaget tjänst, om sti-
pendiet har betalats ut av en fysisk
person bosatt i Sverige eller av en
svensk juridisk person. Den som
har betalat ut ett sådant stipendium
anses som arbetsgivare.

1. inkomst av en sådan närings-
verksamhet här i landet som enligt
2 kap. 23 § inkomstskattelagen
(1999:000) utgör aktiv närings-
verksamhet,

6§

Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är

1. inkomst av näringsverksam-
het här i landet i vilken den försäk-
rade har arbetat i inte oväsentlig
omfattning (aktiv näringsverksam-
het),

2. tillfällig förvärvsinkomst av självständigt bedriven verksamhet,

3. ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner,

4. sjukpenning och rehabiliteringspenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring eller motsvarande ersättning som har utgetts enligt an-
nan författning eller på grund av regeringens förordnande, i den utsträck-
ning ersättningen har trätt i stället för inkomst som anges i 1-3,

5. stipendium som enligt punkt

12 sjunde stycket av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) skall tas upp som in-
täkt av tjänst.

Första stycket gäller endast i den utsträckning inkomsten inte skall
räknas som inkomst av anställning, såvida inte inkomsten utgör ersätt-
ning för utfört arbete från ett handelsbolag eller en europeisk ekonomisk
intressegruppering till en delägare i handelsbolaget respektive en medlem
i intressegrupperingen.

Bedömningen i första stycket 1
skall göras för varje förvärvskälla

5. stipendium som enligt 11 kap.

44 § inkomstskattelagen skall tas
upp som intäkt i inkomstslaget
tjänst.

357

enligt kommunalskattelagen för
sig.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Ersättning som en idrottsutövare
har fatt från en sådan ideell före-
ning som avses i 7 £ 5 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
och som har till huvudsakligt syfte
att främja idrottslig verksamhet, är
inte pensionsgrundande som in-
komst av anställning om ersätt-
ningen från föreningen under ett år
har understigit hälften av det för
det året gällande prisbasbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

13 §

Ersättning som en idrottsutövare
har fått från en sådan ideell före-
ning som avses i 7 kap. 7 § första
stycket inkomstskattelagen

(1999:000) och som har till hu-
vudsakligt syfte att främja idrotts-
lig verksamhet, är inte pensions-
grundande som inkomst av an-
ställning om ersättningen från fö-
reningen under ett år har understi-
git hälften av det för det året gäl-
lande prisbasbeloppet enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

14 §

Ersättning från en stiftelse som har till väsentlig ändamål att tillgodose
ekonomiska intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en ar-

betsgivare som har lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandelsstiftelse) eller
från en annan juridisk person med motsvarande ändamål, är inte pen-
sionsgrundande om ersättningen avser en sådan anställd och inte har ut-
gjort ersättning för arbete för den juridiska personens räkning. Detta gäl-
ler dock endast om de bidrag arbetsgivaren har lämnat till den juridiska
personen varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och att
på likartade villkor tillkomma en betydande del av de anställda.

Om arbetsgivaren är ett fåmans-
företag eller ett fåmansägt han-
delsbolag gäller första stycket inte
ersättning som den juridiska per-
sonen har lämnat till sådan före-

Om arbetsgivaren är ett fåmans-
företag eller ett fåmanshandels-
bolag gäller första stycket inte
ersättning som den juridiska per-
sonen har lämnat till sådan före-

tagsledare eller delägare i företaget
eller denne närstående person som
avses i punkt 14 av anvisningarna
till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370).

tagsledare eller delägare i företaget
eller en person som är närstående
till någon av dem. Med fåmansfö-
retag, fåmanshandelsbolag, före-
tagsledare och närstående avses

detsamma som i 55 kap. 2-6 §§
inkomstskattelagen (1999:000).

Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall alltid bortses från
sådan ersättning från en vinstandelsstiftelse som härrör från bidrag som
arbetsgivaren har lämnat under åren 1988-1991.

358

Intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunal-
skattelagen (1928:370) är inte
pensionsgrundande inkomst

16 §

Intäkt som avses i 10 kap. 3 § 1-
4 inkomstskattelagen (1999:000)
är inte pensionsgrundande in-
komst.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

Pensionsgrundande inkomst är inte heller sådana lönetillägg som, vid
arbete som har utförts utomlands, har betingats av ökade levnadskostna-
der och andra särskilda förhållanden i sysselsättningslandet.

Pensionsgrundande inkomst av
anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
skall bestämmas med ledning av
en särskild kontrolluppgift från
arbetsgivaren.

19 §

Pensionsgrundande inkomst av
anställning för vilken en försäkrad
inte är skattskyldig i Sverige enligt
inkomstskattelagen (1999:000)
skall bestämmas med ledning av
en särskild kontrolluppgift från
arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001.

359

17 Förslag till lag om Forskarskattenämnden

Härigenom föreskrivs följande.

Uppgifter

1 § Forskarskattenämnden prövar frågan om de förutsättningar som an-
ges i 11 kap. 22 § inkomstskattelagen (1999:000) är uppfyllda.

Sammansättning

2 § Forskarskattenämnden är knuten till Riksskatteverket.

Ordförande i nämnden är Riksskatteverkets generaldirektör med över-
direktören i verket som personlig suppleant.

Nämnden skall i övrigt bestå av tre ledamöter, var och en med en per-
sonlig suppleant. Av ledamöterna skall en ha särskild insikt i beskatt-
ningsfrågor och två särskild insikt i forskningsfrågor. Motsvarande gäller
deras suppleanter.

3 § Ledamöterna och deras suppleanter förordnas av regeringen för tre år.
Ordförandena i Naturvetenskapliga forskningsrådet och Medicinska
forskningsrådet skall gemensamt ge förslag till en ledamot och suppleant.
Ordföranden i Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet skall
ge förslag till en ledamot. Generaldirektören för Närings- och teknikut-
vecklingsverket skall ge förslag till en suppleant.

4 § En suppleant får kallas att delta i behandlingen av ett ärende i stället
för ledamoten, om han har särskild sakkunskap inom det område som
ärendet avser.

Handläggning

5 § En ansökan till Forskarskattenämnden skall vara skriftlig och avse en
viss forskare. Ansökan får göras, förutom av forskaren, av den som anli-
tar eller avser att anlita forskaren och av arbetsgivaren i utlandet om
forskaren kvarstår i dennes tjänst.

6 § Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning, till-
lämpas föreskrifterna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning i tviste-
mål.

Forskarskattenämnden är beslutför med ordföranden och två ledamö-
ter, om de är ense om beslutet.

7 § Om Forskarskattenämnden finner att förutsättningarna för skattelätt-
nader är uppfyllda, skall det anges i beslutet vilken tid beslutet avser.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 5

360

8 § Forskaren och den som anlitar eller avser att anlita forskaren skall Prop. 1999/2000:2
underrättas om nämndens beslut, även om han inte är sökande. Bilaga 5

Överklagande

9 § Forskarskattenämndens beslut far inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001 och tillämpas första gången
vid 2002 års taxering.

361

Lagrådets yttrande - Inkomstskattelagen

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-07-05.

Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet

Arne Baekkevold, justitierådet Edvard Nilsson.

Enligt en lagrådsremiss den 3 september 1998 (Finansdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till inkomst-
skattelag.

Enligt en lagrådsremiss den 4 mars 1999 (Finansdepartementet) har rege-
ringen vidare beslutat att

dels återkalla sina förslag i den tidigare avlämnade remissen såvitt
gäller 8 kap. 26 §, 14 kap. 8 §, 16 kap. 7 §, 22 kap., 23 kap., 25 kap.,
28 kap., 37 kap., 38 kap., 39 kap. 16 - 18 §§, 42 kap. 16 och 28 §§,
43 kap., 44 kap. 32 §, 49 kap., 55 kap. 2, 4 och 5 §§ och 56 kap. inkomst-
skattelagen,

dels inhämta Lagrådets yttrande över nya förslag till

1. 8 kap. 26 §, 9 kap. 11 a §, 14 kap. 8 §, 16 kap. 7 §, 22 kap.,

23 kap., 25 kap., 28 kap., 37 kap., 38 kap., 39 kap. 16 - 18 §§,

42 kap. 16 §, 43 kap., 48 kap. 16 a §, 49 kap., 54 a kap., 55 kap. 2, 4 och
5 §§ och 56 kap. inkomstskattelagen, samt

2. 4 kap. 91 a § lagen om ikraftträdande av inkomstskattelagen.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av sakkunniga Mari Brissman
och Anita Saldén Enérus.

Till Lagrådet har inkommit en skrivelse från Fondbolagens Förening.

Förslaget beträffande 4 kap. 91 a § lagen om ikraftträdande av inkomst-
skattelagen behandlar Lagrådet i ett i dag avgivet yttrande över ett till
Lagrådet den 17 september 1998 remitterat förslag till lag om ikraftträ-
dande av inkomstskattelagen.

Förslaget till inkomstskattelag i lagens lydelse efter de i remissen den
4 mars 1999 föreslagna ändringarna föranleder följande yttrande av Lag-
rådet.

Allmänna synpunkter

Det aktuella lagstiftningsprojektet påbörjades år 1991 genom att en
kommitté fick i uppdrag att göra en teknisk översyn av inkomstskattelag-
stiftningen (Dir. 1991:39). För att kommittén - som senare antog namnet
Skattelagskommittén - skulle kunna avsluta sitt arbete inom rimlig tid var
det enligt direktiven nödvändigt att den inte onödigtvis belastades med
materiella frågor. Det framhölls dock att det kunde vara lämpligt med
materiella ställningstaganden inom vissa områden.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

362

Skattelagskommitténs arbete mynnade ut i huvudbetänkandet (SOU
1997:2) Inkomstskattelag och slutbetänkandet (SOU 1997:77) Uppfölj-
ning av inkomstskattelagen. Betänkandena innehåller en synnerligen om-
fattande lagteknisk bearbetning av inkomstskattesystemet men bara ett
fåtal materiella ändringar.

Det till Lagrådet remitterade förslaget till inkomstskattelag bygger till
stora delar på Skattelagskommitténs betänkanden. Mer betydelsefulla
avvikelser hänger samman med lagstiftning som beslutats sedan kom-
mittén avslutat sitt arbete.

Den föreslagna inkomstskattelagen (IL) är indelad i 12 avdelningar
med sammanlagt 66 kapitel. Antalet paragrafer överstiger 1 300 vilket
innebär att IL innehåller långt fler paragrafer än någon annan svensk lag.
Avsikten är att IL skall ersätta inte mindre än 35 skattelagar, i första hand
kommunalskattelagen (1928:370, KL) och lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, SIL. I IL har samlats i stort sett alla regler om hur underla-
get för statlig och kommunal inkomstskatt skall fastställas och om hur
skattens storlek skall beräknas.

Ett genomförande av IL medför att reglerna på inkomstskattens områ-
de får en helt ny struktur. Samtidigt har de enskilda reglerna redigerats
om och bearbetats språkligt. Målet med den språkliga bearbetningen har
varit att förenkla meningsbyggnaden och modernisera uttryckssätten.

I sakligt hänseende överensstämmer IL i allt väsentligt med dagens
regler. Gjorda ändringar syftar i huvudsak till att undanröja inkonsekven-
ser eller förbiseenden i äldre lagstiftning. I några fall har nuvarande
praxis kodifierats.

Enligt 8 kap. 18 § regeringsformen skall Lagrådets granskning avse
bl.a. hur föreskrifterna i ett lagförslag förhåller sig till varandra, hur för-
slaget förhåller sig till rättssäkerhetens krav och vilka problem som kan
uppstå vid tillämpningen. Utgångspunkten för Lagrådets granskning är
de regler som remitterats till Lagrådet. Vid denna granskning är det i
princip likgiltigt om de föreslagna reglerna överensstämmer med eller
om de skiljer sig från dittills gällande regler. Lagrådet kan med andra ord
inte avstå från att kritisera oklara eller motstridiga regler endast av den
anledningen att motsvarande brister finns redan i dagens system.

Vad nu sagts innebär att Lagrådet måste behandla även materiella frå-
gor som regeringen medvetet avstått från att ta ställning till. Detta är gi-
vetvis ingen önskvärd ordning. En konsekvens är att Lagrådet - i avsak-
nad av mer ingående överväganden från Skattelagskommitténs och rege-
ringens sida - ofta saknar tillräckligt underlag för att lägga fram förslag
om alternativ lydelse av en regel som i remissen fått en mindre lyckad
utformning. Detta medför i sin tur att åtskilliga brister i dagens system
kommer att föras över till IL.

Lagrådet har förståelse för att det i ett lagstiftningsprojekt av nu aktu-
ellt slag inte varit möjligt att annat än punktvis ta ställning till materiella
frågor. En allmän översyn av det materiella området hade ofrånkomligen
försenat projektet. Bristen på materiella analyser och förslag kan mot
denna bakgrund inte anses utgöra något hinder mot ett genomförande av
IL. Till saken hör också, som närmare kommer att redovisas i det följan-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

363

de, att utredningsarbete pågår eller har aviserats på flera av de områden
där bristerna framstår som mest besvärande.

Syftet med IL är, som framgått av det anförda, i första hand att åstad-
komma ett klarare och mer lättillgängligt regelsystem på inkomstbeskatt-
ningens område. Enligt Lagrådets uppfattning har denna målsättning på
det hela taget uppfyllts på ett utmärkt sätt. Lagrådet har således inga in-
vändningar mot det urval av författningar som tagits med i IL. Den före-
slagna indelningen i avdelningar och kapitel framstår i allt väsentligt som
ändamålsenlig och detsamma gäller dispositionen av de enskilda kapit-
len. Lagrådet åter kommer på flera ställen till språkliga frågor men kan
redan nu slå fast att IL språkligt sett innebär en påtaglig förbättring i för-
hållande till dagens regler. Till förslagets förtjänster hör också att över-
föringen av bestämmelser från KL, SIL och andra skatteförfattningar
synes ha skett med stor noggrannhet och på ett sådant sätt att risken för
icke avsedda förändringar i rättsläget framstår som liten. Sammanfatt-
ningsvis innebär förslaget att dagens oerhört splittrade och svårtillgängli-
ga regelsystem ersätts av en modem lagstiftningsprodukt med tydlig
struktur och enhetlig terminologi. Lagrådet tillstyrker att förslaget läggs
till grund för lagstiftning.

Ett införande av IL måste således betecknas som en odiskutabel för-
bättring av skattelagstiftningen. Den kritik som kan riktas mot förslaget
beror, som nyss framhållits, i huvudsak på att befintliga materiella brister
i stor omfattning flyttats över till IL. Lagrådet skall i korthet utveckla
denna problematik.

De grundläggande principerna för det svenska skattesystemet är för-
hållandevis enkla. En utgångspunkt kan sägas vara att de värden i form
av varor och tjänster som uppkommer i produktionen skall beskattas en
gång i företagssektorn (vid produktionen) och därefter - när inkomsterna
blir tillgängliga för kapitalägare/löntagare - en gång i hushållssektom.
Arbetsinkomsten träffas således av löneskatter (arbetsgivaravgifter eller
egenavgifter) i produktionsledet och av statlig och kommunal skatt på
förvärvsinkomster i hushållsledet. Företagens vinster träffas av bolags-
skatt och - när utdelning sker - av statlig skatt på kapitalinkomster.

Principen att inkomster skall utsättas för beskattning både i företags
sektom och hushållssektom gäller inte räntor. Företagens ränteutgifter är
- till skillnad från utdelningar - avdragsgilla vilket medför att beskatt-
ningen äger mm bara hos hushållen. Ett argument för enkelbeskattningen
av ränta har varit att skattebelastningen, sedan hänsyn tagits till inflation-
seffekter, är likvärdig med skatteuttaget i form av inkomstskatt och skat-
tedelen av arbetsgivaravgifterna (se prop. 1989/90:110 del 1 s. 296). Med
bortseende från bl.a. grundavdrag (jfr 62 kap.) och det ökade skatteuttag
som träffar förvärvsinkomster över de s.k. skiktgränsema (jfr 64 kap.
6 §) kan därför hävdas att en tillämpning av det grundläggande systemet
leder till att det totala skatteuttaget blir ungefär lika stort oavsett om in-
komsten tillfaller hushållet i form av lön, arbete som egenföretagare,
ränta eller utdelning.

När 1990 års skattereform beslutades gjordes flera undantag från detta
grundläggande skattesystem. Ett viktigt undantag var den statliga in-
komstskatt som träffar förvärvsinkomster över brytpunkten (numera

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

364

skiktgränsema). Skattebelastningen (inklusive skattedelen av arbetsgi-
varavgifter och egenavgifter) på sådana inkomster blir därigenom vä-
sentligt högre än vad som gäller for andra inkomster vilket i sin tur moti-
verat införandet av de ytterst komplicerade reglerna om beskattning så-
som inkomst av tjänst av vissa utdelningar och vinster på aktier i fåmans-
företag, de s.k. 3:12-reglema. Reformen antogs dock på goda grunder
kunna leda till en mer likformig och enhetlig beskattning (jfr Lagrådets
yttrande i prop. 1989/90:110 del 2 s. 108).

Den lagstiftning som tillkommit efter 1990 års skattereform har dess-
värre inte lett till att reglerna blivit enklare att förstå och tillämpa. Ett
genomgående drag hos senare beslutade ändringar är tvärtom en ökad
komplikationsnivå. Denna utveckling har åtskilliga gånger kritiserats av
Lagrådet. Som ett första exempel kan nämnas remissen med förslag om
särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall.
Förslaget avstyrktes av Lagrådet med hänvisning till bl.a. tillämpnings-
svårigheter (se prop. 1992/93:151 s. 26 fi). Lagförslaget antogs dock - låt
vara i omarbetat skick - av riksdagen (bet. 1992/93:SkU17, SFS
1992:1643) och regelverket har nu överförts till 51 kap. IL.

Reglerna om räntefördelning (se 33 kap. IL) och expansionsfonder (se
34 kap. IL) infördes genom lagstiftning år 1993 (prop. 1993/94:50, bet.
1993/94:SkU15, SFS 1993:1536 och 1993:1537). I sitt yttrande anförde
Lagrådet att den föreslagna lagstiftningen sammantaget - med hänsyn
särskilt till att den riktade sig till mindre rörelser - fick anses ligga nära
gränsen för vad som kunde accepteras i fråga om komplexitet. Lagrådet
anförde att det hade varit värdefullt om ytterligare ansträngningar gjorts
för att förenkla systemet, om inte annat genom att slå av på ambitionen
att för de enskilda näringsidkarna och handelsbolagen uppnå helt neutrala
regler i förhållande till aktiebolagsreglema. Lagrådet underströk i sam-
manhanget att det blev en viktig uppgift för Skattelagskommittén att yt-
terligare se över den aktuella lagstiftningen (se prop. 1993/94:50 s. 427).

Regler om lättnader i ägarbeskattningen i små och medelstora företag
(se 43 kap. IL) tillkom genom lagstiftning år 1996 (prop. 1996/97:45,
bet. 1996/97:SkU13, SFS 1996:1611). Lagrådet anförde därvid att dåva-
rande regler rörande företagsbeskattning i vissa avseenden var mycket
svårtillgängliga. Att då öka regelsystemets komplexitet med de föreslag-
na lättnadsreglema ingav starka betänkligheter. Lagrådet fann att regler-
na var så svårtillgängliga att det starkt kunde ifrågasättas om de borde
föranleda lagstiftning (prop. 1996/97:45 s. 77 f.).

Den i slutet av år 1998 beslutade lagstiftningen om omstrukturering
och beskattning kan tas som ett sista exempel på nya regelsystem med
hög komplexitet. I sitt yttrande anförde Lagrådet att det även för en erfa-
ren skattejurist torde vara näst intill omöjligt att med ledning enbart av
lagtexten bilda sig en säker uppfattning om vad reglerna innebar. Enligt
Lagrådet kunde det därför anföras flera skäl för att de remitterade försla-
gen borde bearbetas ytterligare och läggas fram vid en senare tidpunkt.
Lagrådet ansåg sig dock kunna dela regeringens uppfattning att vissa av
de remitterade förslagen hade så stor ekonomisk betydelse att de skatt-
skyldigas anspråk på att snarast få ett mer förutsebart regelverk på områ-
det vägde tungt (prop. 1998/99:15 s. 394).

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

365

Som framhållits i det föregående innehåller IL bara ett fåtal materiella
ändringar i förhållande till dagens regler. Nuvarande ytterst svårtillgäng-
liga system har således i allt väsentligt överförts till IL. Förslagen kom-
mer att behandlas mer ingående i anslutning till de enskilda lagrummen.
Lagrådet vill dock redan här framhålla att bibehållandet av reglerna om
beskattning av utdelning och vinst på aktier i fåmansföretag (3:12-
reglema) medför att det även framdeles blir nödvändigt att bedöma aktie-
ägarens arbetsinsatser i det aktuella företaget under lång tid ävensom
eventuella arbetsinsatser i företag som ingått i samma företagsgrupp.
Andra faktorer som måste beaktas är närstående personers aktieinnehav
och arbetsinsatser. Det torde inte sällan vara en nära nog omöjlig uppgift
för enskilda och skatteförvaltning att fa fram det underlag som behövs
för att systemet skall kunna tillämpas på föreskrivet sätt.

Till IL har också överförts åtskilliga undantag från den allmänna prin-
cipen att en vinst skall beskattas hos det företag där den uppkommit. Som
exempel kan nämnas bestämmelserna i 23 kap. om underprisöverlåtelser,
bestämmelserna i 35 kap. om koncernbidrag, bestämmelserna i 37 och
38 kap. om fusioner och fissioner respektive verksamhetsavyttringar
samt bestämmelserna i 49 kap. om uppskov med beskattningen vid an-
delsbyten. Även bestämmelserna om överföring av periodiseringsfond
och expansionsfond liksom - fast på ett helt annat sätt - delägarbeskatt-
ningen av handelsbolagens inkomster far till effekt att vinsten beskattas
hos någon annan än där den har uppkommit. Effekterna av dessa särreg-
ler - och framför allt kombinationen av de olika regelsystemen - är ytterst
svåra att överblicka och kan därmed befaras ge upphov till oenhetlig
rättstillämpning och allvarliga rättsförluster.

Ett tredje regelkomplex som innebär avvikelse från inkomstbeskatt-
ningens huvudprinciper representeras av bestämmelserna i 40 kap. om
tidigare års underskott. Dessa synnerligen komplicerade bestämmelser
leder till att uppkomna underskott inte far dras av mot framtida vinster.
Resultatet blir med andra ord att underlaget för beskattningen kommer att
överstiga företagets nettovinst över tiden.

Lagrådet är givetvis medvetet om att nu nämnda och andra avvikelser
från ett mer enhetligt inkomstskattesystem inte har tillkommit av en
slump. Uttaget av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster över viss
nivå liksom reglerna om överföring av skatteunderlag och om begräns-
ning av rätten till avdrag för tidigare års förluster grundar sig på sakliga -
ibland politiskt kontroversiella - överväganden. Hur angelägenheten av
att skattesystemet far åsyftade materiella effekter skall vägas mot önske-
målet om enkla och lättbegripliga regler är ytterst en fråga för lagstifta-
ren. Det är dock, som nämnts i det föregående, en uppgift för Lagrådet att
bilda sig en uppfattning om bl.a. vilka problem som kan uppstå vid
rättstillämpningen.

Lagrådet kan inte finna annat än att IL - liksom dagens regler - är av
sådan komplex natur att det är en illusion att tro att de materiella reglerna
får avsett genomslag i praktiken. Svårigheterna att rätt förstå reglernas
innehåll och att fa fram och kontrollera relevanta uppgifter - varvid
transaktioner utförda av olika rättssubjekt under långa tidsperioder kan
behöva klarläggas - torde ofta vara oöverstigliga. Som antytts tidigare

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

366

synes ambitionen att lagstiftningsvägen lösa även förhållandevis udda
situationer ha ökat under senare tid. En detaljreglering har visserligen
den fördelen att förutsebarheten ökar for just de skattskyldiga som om-
fattas av de föreskrivna reglerna (jfr regeringens uttalande i propositio-
nen om omstrukturering och beskattning, prop. 1998/99:15 s. 101 ff).
Risken för lagtekniska misstag ökar dock om regleringen skall avse även
ovanliga och mindre angelägna fall (jfr de i prop. 1998/99:113 föreslagna
justeringarna av den i december 1998 beslutade lagstiftningen om om-
strukturering och beskattning). Därtill kommer att omfattande och detal-
jerade regelsystem försvårar hanteringen av de vanliga och enkla fallen.
Ambitionen att genom heltäckande regelgivning öka forutsebarheten kan
därför, paradoxalt nog, i praktiken leda till minskad i stället för ökad
rättssäkerhet.

Lagrådets uppfattning är att lagstiftningen på inkomstbeskattningens
område i högre grad än vad som hittills skett bör inriktas på förenklingar
av de materiella reglerna. Den utveckling mot alltmer komplicerade lös-
ningar som kan sägas ha utmärkt senare tids lagstiftning måste brytas.
Lagrådet kan också konstatera att översyn pågår eller har aviserats med
inriktning att åstadkomma förenklingar av några av de mest svårtillgäng-
liga systemen. Regeringen har till hösten aviserat en lagrådsremiss med
förslag om slopande av vissa av de s.k. stoppreglema (jfr SOU 1998:116
och 55 kap. IL). Förenklingsutredningen (Fi 1996:14) har enligt sina di-
rektiv till uppgift att, med inriktning på förenklingar, utvärdera regelsys-
temet för beskattning av enskilda näringsidkare. Utredningen, som redan
avlämnat två delbetänkanden (SOU 1997:178 och SOU 1999:28), skall
särskilt uppmärksamma de komplicerade reglerna om räntefördelning
och expansionsmedel. I utredningens uppdrag ingår också en översyn av
beskattningen av handelsbolag och ackumulerade inkomster. Nämnas
kan vidare att regeringen i september 1998 tillkallat en särskild utredare
att se över vissa företagsskattefrågor (Dir. 1998:55). Det utredningsupp-
draget omfattar bl.a. 1998 års lagstiftning om omstrukturering och be-
skattning. Lagrådet vill slutligen peka på att regeringen nyligen förklarat
att de s.k. 3:12-reglema (jfr 56 kap. IL) och de regler som gäller för ge-
nerationsskiften bör ses över av en särskild utredare. Denne skall lägga
fram förslag om nya, förenklade och tillväxtbefrämj ande skatteregler (se
prop. 1998/99:100 s. 37 och 167).

Regeringen är således medveten om att regelsystemen måste förenklas.
Lagrådets förhoppning är att lagstiftningsåtgärder med denna inriktning
kan komma till stånd inom de närmaste åren. Några områden där reform-
behovet ter sig särskilt angeläget återkommer Lagrådet till i det följande.

Lagrådet vill i sammanhanget påpeka att det i förevarande lag stift-
ningsärendet inte gjorts någon systematisk genomgång av bestämmelser-
na i IL för att utröna i vad mån dessa behöver anpassas till EG-rätten och
då framför allt Rom-fördragets förbud mot diskriminering. De bestäm-
melser i IL som kan ifrågasättas från EG-rättslig utgångspunkt är bl.a.
bestämmelserna om koncernbidrag och om skattefrihet för utdelning in-
om koncerner. Lagrådet har i avsaknad av underlag inte haft någon möj-
lighet att gå in närmare på frågan. Lagrådet förutsätter att den uppmärk-
sammas i det pågående utredningsarbetet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

367

Ett sammanfattande omdöme beträffande IL synes mot bakgrund av
det anförda kunna formuleras på följande sätt. I formellt hänseende är IL
överlägsen den nuvarande lagstiftningen på inkomstbeskattningens om-
råde. Den föreslagna strukturen och terminologin i förening med den
språkliga bearbetningen innebär en avsevärd förbättring jämfört med da-
gens splittrade och oenhetliga regelverk. Trots detta är lagförslaget i vis-
sa delar så komplicerat att det kan förstås bara av specialister. Detta beror
bl.a. på att nuvarande materiella regler i så stor omfattning flyttats över
till IL. Som Lagrådet uttalat i det föregående utgör förekommande brister
emellertid inte något hinder mot att IL läggs till grund for lagstiftning.

Redaktionella synpunkter

Rubriksättning

Som tidigare nämnts är IL indelad i tolv avdelningar som i sin tur inne-
håller ett antal kapitel. Kapitlen består i regel av olika avsnitt och ibland
också underavsnitt. Samtliga avdelningar och kapitel har rubriker. Även
flertalet avsnitt har en egen rubrik. Det gäller dock mera sällan inledande
avsnitt.

Som Lagrådet anmärkt i ett tidigare lagstiftningsärende om omstruktu-
rering och beskattning (se prop. 1998/99:15 s. 399) kan frånvaron av ru-
briker till inledande avsnitt ge intrycket att bestämmelserna i dessa av-
snitt är av en annan karaktär än övriga bestämmelser. Så är också ofta
fallet med ifrågavarande bestämmelser i det nu remitterade lagförslaget.
Till skillnad från vad som hittills har varit vanligt i svensk lagstiftning
inleds nämligen de flesta kapitel i IL med en eller ett par paragrafer som
anger vad kapitlet innehåller. Lagrådet har ingen erinran mot att en sådan
teknik används i en så stor och svåröverskådlig lag som IL utgör. För att
läsaren snabbt skall kunna se att det rör sig om vad man kan kalla en in-
nehållsförteckning och inte en materiell reglering är det dock enligt Lag-
rådets mening lämpligt att sådana bestämmelser förses med avsnittsrub-
riken "Innehåll". I sammanhanget kan anmärkas att kapitel som innehål-
ler många paragrafer och som alltså skulle vara särskilt betjänta av en
"innehållsförteckning" ofta saknar en sådan. Enligt Lagrådets mening är
det lämpligt att även dessa kapitel inleds med en paragraf som anger ka-
pitlens innehåll.

En del inledande avsnitt, och framför allt inledande underavsnitt, som
saknar egen rubrik innehåller regler av materiell karaktär. Frånvaron av
en avsnittsrubrik kan här ge det felaktiga intrycket att reglerna inte har
denna karaktär. Också dessa avsnitt bör därför förses med en rubrik som
upplyser vad reglerna handlar om. Det bidrar samtidigt till en ökad läs-
barhet av dessa avsnitt.

Uttrycket "skall inte dras av"

I bestämmelserna i IL om avdrag används uttrycket "far dras av" i fall då
den skattskyldige har valfrihet och i andra fall uttrycket "skall dras av"
(utom i vissa fall där detta uttryckssätt inte passar, såsom i uttrycket

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

368

"avdraget får inte överstiga"). Att uttrycken "får dras av" och "skall dras
av" används konsekvent på detta sätt är en nyhet i skattelagstiftningen.
Lagrådet, som noterar att någon saklig skillnad inte är avsedd, utgår från
att den valda terminologin inte inverkar på omfattningen av skattemyn-
digheternas utredningsskyldighet. Lagrådet kan med hänsyn härtill godta
denna terminologi.

I det omvända fallet att ett avdrag inte får göras finns inte något ut-
rymme for valfrihet for den skattskyldige. I detta fall saknas det alltså
anledning att använda ordet "skall" for att markera att den skattskyldige
inte har en sådan valfrihet. I IL föreskrivs emellertid på åtskilliga ställen
att ett avdrag "skall inte" göras eller "skall bara" göras trots att det här är
ett naturligare språkbruk att säga att ett avdrag "får inte" göras eller "får
bara" göras. Lagrådet förordar att ordet "skall" byts ut mot ordet "får" på
dessa ställen.

Ordet "visa"'

Ordet "visa" i olika böjningsformer används i IL i olika betydelser. Ofta
avses med detta ord att markera vem som har bevisbördan. Någon gång
är avsikten att understryka att skattemyndigheterna inte har någon skyl-
dighet att efterforska ett visst förhållande. På en del ställen avser ordet
emellertid att det skall gälla ett strängare beviskrav än normalt. Svårig-
heten att veta om ordet ger uttryck för en bevisbörda eller ett beviskrav
gör att det inte bör användas i dessa olika betydelser.

Lagrådet förordar att användningen av ordet "visa" reserveras för de
båda förstnämnda fallen. I de fall då avsikten är att ge uttryck för ett
strängare beviskrav än normalt bör andra formuleringar användas, t.ex.
att något skall "klart framgå". Lagrådet återkommer till detta i anslutning
till de enskilda paragrafer där ett sådant strängare beviskrav kan antas
vara avsett.

Onerösa och benefika förvärv

Onerösa förvärv betecknas i IL så gott som genomgående som för värv
genom köp, byte eller på liknande sätt.

Beträffande benefika förvärv är terminologin desto mer splittrad. Som
sådana förvärv betecknas vanligen förvärv genom arv, testamente, gåva
eller bodelning. Ibland, men långt ifrån alltid, avslutas denna uppräkning
med orden "eller på liknande sätt" respektive "eller liknande förvärv". I
en del fall nämns inte förvärv genom gåva i denna uppräkning, medan i
några andra fall förvärv genom bodelning har utelämnats.

Lagrådet ifrågasätter om det genomgående är sakligt motiverat att de
benefika förvärven regleras på så olika sätt. Enligt Lagrådets mening bör
en enhetligare terminologi eftersträvas.

Kvantifierande begrepp

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

I lagrådsremissen fullföljs Skattelagskommitténs förslag att uttryck som i
allmänna ordalag anger en viss andel e.d. (s.k. kvantifierande begrepp) -

369

t.ex. huvudsaklig, övervägande och väsentlig - skall användas på ett kon-
sekvent sätt i skattelagstiftningen. Enligt vad som anförts i remissen
skulle det vara värdefullt att gå igenom samtliga bestämmelser med
kvantifierande begrepp och forsöka översätta dem till procentsatser. En
sådan genomgång har dock inte genomförts bl.a. av tidsskäl.

Det är givetvis bra, inte minst från rättssäkerhetssynpunkt, att kvantifi-
erande begrepp används på ett enhetligt sätt. Det står också klart att för-
utsebarheten skulle öka betydligt om de aktuella andelarna kunde anges i
procentsatser. Lagrådet har dock förståelse för att detta inte har varit
möjligt att genomföra inom ramen för förevarande lagstiftningsprojekt.
Det bör i sammanhanget påpekas, vilket också görs i remissen, att det i
många fall inte är möjligt att översätta de ifrågavarande begreppen i pro-
centsatser, bl.a. eftersom begreppen ibland används utan anknytning till
någon beräkningsbas. Lagrådet behandlar i det följande några begrepp
som enligt Lagrådets mening kan ifrågasättas från olika utgångspunkter.

Lagrådet tar till att börja med upp begreppet "huvudsaklig" i olika
sammansättningar, ett begrepp som i skattesammanhang har tillagts en
betydelse som inte riktigt stämmer överens med begreppets innebörd
enligt allmänt språkbruk. I IL används begreppet huvudsaklig del liksom
i dag för att beteckna en andel som överstiger ca 75 procent. Enligt all-
mänt språkbruk torde emellertid begreppet ofta betyda den viktigaste
eller största delen. Begreppet bör därför inte användas för att beteckna en
så pass stor andel som minst ca 75 procent. Frågan är då vilket uttryck
som i stället bör användas. I remissen används uttrycket "klart övervä-
gande del" för att beteckna en andel som överstiger ca 60 procent. Lagrå-
det har ingen in vändning mot att uttrycket används i denna betydelse.
Det ligger emellertid då nära till hands att försöka finna det uttryck som
bör användas i stället för "huvudsaklig" också med utgångspunkt i ordet
"övervägande" men med ett annat förstärkningsord än "klart". Enligt
Lagrådets mening är ordet "helt" lämpligt i sammanhanget, vilket således
innebär att det uttryck som bör användas för att beteckna en andel på
minst ca 75 procent blir "helt övervägande del". Lagrådet föreslår alltså
att ordet "huvudsaklig" byts ut mot "helt övervägande del".

I lagrådsremissen används olika begrepp för att beteckna ett mindre
belopp eller värde eller en mindre omfattning e.d. Sålunda används t.ex. i
11 kap. 12 § begreppet "ringa omfattning", i 22 kap. 3 § "mer än ringa",
i 27 kap. 8 § "mer än ringa värde", i 2 kap. 23 § "inte oväsentlig omfatt-
ning" och i 36 kap. 3 § "nämnvärd omfattning". Det kan till att börja med
konstateras att begreppen "ringa", "oväsentlig" och "nämnvärd" i allmänt
språkbruk ligger mycket nära varandra betydelsemässigt. Lagrådet över-
skådar inte om några skillnader i betydelsen mellan begreppen är avsedda
när de används i IL. Frågan om en eventuell samordning av dessa och
liknande begrepp bör övervägas i lämpligt sammanhang. Därvid bör be-
aktas att begreppet "ringa" ersatts av "obetydligt" i vissa andra skattela-
gar (se t.ex. 15 kap. 7 § skattebetalningslagen, 1997:483, och 5 kap. 6 §
taxeringslagen, 1990:324). Vidare framstår ordet "nämnvärd" som så
vagt och subjektivt präglat att det knappast lämpar sig för användning i
lagtext.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

370

Avgränsningen av inkomstslagen och vad som skall tas upp som
intäkt

Regleringen av de olika inkomstslagen har genomgående byggts upp så
att en avgränsning mot övriga inkomstslag görs i det inledande kapitlet
medan bestämmelserna om vilka inkomster som skall tas upp respektive
inte skall tas upp finns i ett följande kapitel.

Det kan i och för sig ifrågasättas om detta är en lämplig ordning. En
naturlig utgångspunkt är att de inkomster som avgränsas till ett visst in-
komstslag också skall tas upp till beskattning. Det kan därför tyckas vara
en onödig omgång att i ett särskilt kapitel på nytt ange inkomsterna och
föreskriva att de skall tas upp. Den valda ordningen har dock visst fog för
sig. Det finns sålunda behov av en omfattande reglering som anger vilka
av de inkomster som hör till ett visst inkomstslag som inte skall tas upp
eller som skall tas upp med vissa begränsningar. En sådan reglering pas-
sar mindre väl i ett avgränsningskapitel utan bör ha sin plats i ett eget
kapitel. Det kan då vara lämpligt att - i enlighet med förslaget - inleda
detta kapitel med en allmän bestämmelse om att de inkomster som hör
till inkomstslaget skall tas upp om inte annat anges.

Om man väljer en sådan ordning måste man givetvis se till att den all-
männa bestämmelsen omfattar alla inkomster som avgränsats till in-
komstslaget. Vidare bör man i övrigt i detta kapitel undvika att räkna upp
inkomster som skall tas upp, eftersom det innebär en dubbelreglering och
skapar osäkerhet om hur bestämmelserna förhåller sig till varandra. Om
det i fråga om vissa inkomster - men inte i fråga om andra inkomster av
liknande slag - särskilt anges att de skall tas upp blir det sålunda ofta
osäkert vad som skall gälla i fråga om de inte angivna inkomsterna. Om
det i något fall i förtydligande syfte särskilt behöver anges att en viss
inkomst skall tas upp är det alltså viktigt att bestämmelsen utformas så
att den inte föranleder felaktiga motsatsslut.

Lämpligheten av den föreslagna regleringen kan mot bakgrund av det
anförda diskuteras. Lagrådet kommenterar detta under det inledande ka-
pitlet till respektive inkomstslag, dvs. 10, 13 och 41 kap.

I sammanhanget bör även beaktas 8 kap. som - i likhet med den nyss
angivna regleringen under de olika inkomstslagen - innehåller bestäm-
melser om att vissa inkomster är skattefria.Tanken är att skattefriheten
skall regleras i 8 kap. - och inte under respektive inkomstslag - dels när
de ifrågavarande inkomsterna i och för sig skulle kunna vara hänförliga
till fler än ett inkomstslag, dels när inkomsterna knappast kan hänföras
till något inkomstslag men det finns behov av att klargöra att inkomster-
na är skattefria. Lagrådet har ingen principiell invändning mot en sådan
uppdelning. Lagrådet återkommer till frågan under 8 kap. 12-15 §§.

De enskilda bestämmelserna

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

1 kap. 13 §

Enligt första stycket är beskattningsåret för fysiska personer kalenderåret
före taxeringsåret. Om en enskild näringsidkare eller jordbrukare har ett

371

räkenskapsår som inte sammanfaller med kalenderåret utgör dock enligt
andra stycket det räkenskapsår som slutat närmast före taxeringsåret be-
skattningsår.

Lagrådet ifrågasätter om inte bestämmelsen i andra stycket borde om-
fatta även den situationen att en fysisk person är delägare i ett svenskt
handelsbolag vars räkenskapsår inte sammanfaller med kalenderåret.
Visserligen sägs i 1 kap. 14 § att inkomsten i ett svenskt handelsbolag
skall tas upp till beskattning vid den taxering då handelsbolaget skulle ha
beskattats om det hade varit skattskyldigt. Syftet med sistnämnda be-
stämmelse är emellertid att tidigarelägga taxeringen exempelvis då ett
aktiebolag med brutet räkenskapsår är delägare i ett handelsbolag (jfr
5 kap. 1 § och 14 kap. 11 §) och synes inte utan vidare kunna läggas till
grund för att som beskattningsår för en fysisk person räkna ett räken-
skapsår i ett handelsbolag som avviker från kalenderåret. Enligt Lagrå-
dets uppfattning finns det skäl att föra in en kompletterande bestämmel-
se, lämpligen i 14 §, om att vad som sägs där skall äga motsvarande till-
lämpning när en fysisk person är delägare i ett svenskt handelsbolag.

2 kap. 1 §

Andra stycket innehåller en uppräkning av vissa begrepp som definieras
eller förklaras i lagen samt en hänvisning till de paragrafer där definitio-
nerna eller förklaringarna finns. I inledningen till andra stycket anges att
dessa begrepp i lagen har den innebörd eller används på det sätt som
framgår av de nämnda paragraferna. Enligt författningskommentaren är
avsikten att, om lagen på något ställe innehåller en definition av ett be-
grepp som inte har tagits med i uppräkningen, denna definition inte skall
gälla generellt i lagen. Av författningskommentaren framgår vidare att,
om ett begrepp som finns med i uppräkningen definieras på något annat
ställe i lagen på ett sätt som avviker från definitionen i de paragrafer som
nämns i uppräkningen, detta skall ses som en specialreglering som tar
över sistnämnda bestämmelser.

Enligt Lagrådets mening har ett sökordsregister av det slag som upp-
räkningen av vissa begrepp i andra stycket kan sägas utgöra ett betydan-
de värde från informationssynpunkt. En sådan uppräkning, som givetvis
inte kan bli fullständig, bör dock inte tilläggas annan än rent informativ
betydelse. Några slutsatser bör sålunda inte kunna dras av det förhållan-
det att ett begrepp som definierats på något ställe i lagen inte finns med i
uppräkningen. Utgångspunkten måste i stället vara att en definition som
ges i en paragraf gäller genomgående i lagen, om inte annat särskilt an-
ges.

I IL definieras de använda begreppen på olika sätt. Ibland föreskrivs att
"med X avses också Y". Andra formuleringar är att "som X räknas också
Y" eller att "till X hör Y". Som Skattelagskommittén har påpekat (se
SOU 1997:77 s. 416) utgör däremot föreskrifter av typen "bestämmelser
om X skall tillämpas också på Y" inte någon definition av begreppet X.
Detsamma gäller föreskrifterna att "vad som sägs om X gäller också Y"
och att "som X behandlas också Y". Bestämmelser i andra lagar om att
begrepp som används där har samma innebörd som i IL avser alltså inte

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

372

sistnämnda föreskrifter. Vill man att de begrepp som används i dessa
lagar skall ges samma tillämpning som i IL måste detta därför utsägas
särskilt.

För att markera att uppräkningen av vissa begrepp i förevarande para-
graf är en ren information och inte har någon saklig innebörd kan inled-
ningen till andra stycket ges förslagsvis följande lydelse:

"Bestämmelser om innebörden eller tillämpningen av följande begrepp
finns i nedan angivna paragrafer."

2 kap. 2 §

I första stycket föreskrivs att de begrepp som används också omfattar
motsvarande utländska företeelser om inte annat anges. I andra och tredje
styckena görs undantag från första stycket för dels staten, landsting,
kommuner o.dyl., dels bestämmelser som grundar sig på vad som har
skett eller som skall ske vid taxering.

I författningskommentaren anförs bl.a. att uttrycket "om inte annat an-
ges" i första stycket har lagts till för att man annars skulle kunna tolka en
bestämmelse som anger att något gäller svenska förhållanden (t.ex. en
svensk koncern) så att också motsvarande utländska företeelser
(utländska koncerner) omfattas.

Enligt Lagrådets mening ställer införandet av förevarande bestämmelse
stora krav på att det genomgående i lagen tydligt anges om ett begrepp
inte skall omfatta motsvarande utländska företeelse. När det gäller det
exempel som anförs i författningskommentaren - dvs. att det i en be-
stämmelse anges att något gäller ett visst svenskt förhållande, t.ex. en
svensk koncern - synes det kunna godtas att därmed angetts att något
annat än huvudregeln skall gälla, dvs. att motsvarande utländska företeel-
se inte skall omfattas. Enligt remissens allmänna motivering är tanken att
motsvarande utländska företeelser inte skall omfattas t.ex. om det i en
bestämmelse används något begrepp med direkt hänvisning till en svensk
lagbestämmelse. Som exempel på en sådan hänvisning - som alltså inte
skall omfatta motsvarande utländska företeelser - kan nämnas bestäm-
melserna i 8 kap. 9 § om skattefrihet för bl.a. barnbidrag enligt lagen
(1947:529) om allmänt barnbidrag och i 40 kap. 3 § om behandlingen av
underskott för skattskyldig som far skuldsanering enligt skuldsanering-
slagen (1994:334). Är det å andra sidan meningen att motsvarande ut-
ländska företeelse inte skall undantas när en hänvisning görs till en
svensk lagbestämmelse har detta kommit till uttryck i lagförslaget genom
användandet av uttryck såsom "av det slag som avses i" (se t.ex. 2 kap.
6 §: byggnad av det slag som avses i 2 kap. 2 och 3 §§ jordabalken) eller
"på sådant sätt som anges i" (se t.ex. 7 kap. 8 § andra stycket: på sådant
sätt som anges i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen).

Enligt Lagrådets mening är det svårt att av de olika slagen av hänvis-
ningar till svenska lagbestämmelser utläsa om utländska företeelser skall
omfattas eller ej. Ett exempel är 2 kap. 7 § som föreskriver att med ägare
till fastighet avses detsamma som i 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152). Även i andra hänseenden är det svårt att avgöra om utländ-
ska företeelser skall omfattas eller ej. Svårigheterna hänger delvis sam-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

373

man med att bestämmelsen föreskriver att motsvarande utländska förete-
elser skall omfattas "om inte annat anges". Den citerade ordalagen ställer
krav på att det verkligen anges att huvudregeln inte skall gälla; det räcker
inte att omständigheterna talar för detta. Risken är som framgått uppen-
bar att lagstiftaren ibland uttrycker sig på ett sådant sätt att det inte står
klart att något "annat anges", dvs. att utländska företeelser inte skall om-
fattas. Det torde också inträffa att lagstiftaren någon gång förbiser frågan
om en företeelse skall omfatta även utländska företeelser och att föreva-
rande bestämmelse av det skälet medför materiellt sett felaktiga resultat.
Det finns t.ex. anledning att ifrågasätta om de begrepp som används i
7 kap. 15 § - bl.a. församlingskyrkor och domkyrkor av stiftelsekaraktär -
skall omfatta motsvarande utländska företeelser; något annat har ju inte
angetts i lagrummet.

Det är angeläget att regleringen utformas så att det framgår i vilken
mån använda begrepp skall gälla också i fråga om motsvarande utländska
företeelser. Eftersom huvudprincipen skall vara att utländska företeelser
skall omfattas är det knappast möjligt att särskilt ange detta i alla de fall
då frågan kan aktualiseras utan det måste till en generell bestämmelse i
ämnet. Det går då inte att komma ifrån att en sådan - i likhet med den
föreslagna bestämmelsen - måste vara allmänt hållen och därför ha vissa
brister vad gäller tydligheten.

Lagrådet förordar att bestämmelsen utformas så att den, i likhet med
det remitterade förslaget, ger uttryck för huvudprincipen men samtidigt
lämnar utrymme för en mer flexibel tillämpning än vad det remitterade
förslaget gör. Härigenom torde risken för materiellt sett felaktiga resultat
minska.

Vid utformningen av bestämmelsen bör också tredje stycket beaktas.
Där föreskrivs som nämnts att första stycket inte gäller bestämmelser
som grundar sig på vad som har skett eller som skall ske vid taxering.
Som exempel nämns i författningskommentaren det fallet att en förut-
sättning för tillämpning av en bestämmelse är att den skattskyldige har
medgetts ett värdeminskningsavdrag; då avses bara avdrag som har med-
getts vid den svenska inkomsttaxeringen. Mot denna bestämmelse kan
enligt Lagrådet riktas samma slags kritik som mot bestämmelsen i första
stycket; det är svårt att förstå vilka fall bestämmelsen omfattar. Läst en-
ligt ordalagen synes bestämmelsen i det närmaste utesluta en tillämpning
av första stycket; det kan sålunda hävdas att det stora flertalet bestäm-
melser i IL i någon mening grundar sig på vad som skall ske vid taxering.

Lagrådet förordar mot denna bakgrund att första och tredje styckena
sammanfogas till en bestämmelse som får utgöra paragrafens första
stycke och som förslagsvis utformas enligt följande:

"De begrepp som används omfattar också motsvarande utländska fö-
reteelser om det inte anges eller framgår av sammanhanget att endast
svenska företeelser avses."

Som redan antytts står det klart att inte heller den av Lagrådet före-
slagna bestämmelsen kommer att ge särskilt god vägledning när det gäl-
ler att avgöra om ett begrepp skall omfatta också motsvarande utländska
företeelser. En hel del fall måste uppenbarligen överlämnas åt praxis att
lösa. Det är dock angeläget att lagstiftaren för de fall problem kan förut-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

374

ses reglerar frågan särskilt genom uttryckliga bestämmelser. Sådana be-
stämmelser finns redan i det remitterade förslaget, t.ex. i 42 kap. 17 § och
45 kap. 3 §. Enligt Lagrådets mening bör det i det fortsatta lagstiftnings-
arbetet övervägas i vad mån det finns behov av att införa ytterligare be-
stämmelser av detta slag.

2 kap. 6 §

Paragrafen innebär att bestämmelserna i denna lag om fastigheter skall
tillämpas även på viss lös egendom. Enligt Lagrådets mening kan det
vara lämpligt att i detta sammanhang ange att dessa bestämmelser också
skall avse tomträtt (jfr 45 kap. 1 § andra stycket).

Lagrådet förordar att paragrafen ges följande formulering:

"Byggnad räknas som fastighet även om den är lös egendom. Detsam-
ma gäller tillbehör till byggnad av det slag som avses i 2 kap. 2 och 3 § §
jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.

Vad som sägs om fastighet gäller också tomträtt".

2 kap. 11 §

Paragrafen innehåller den s.k. tröghetsregeln som i huvudsak innebär att
en bostad hos samma ägare kan behålla sin karaktär av privatbostad un-
der viss tid trots att det inträffar något som gör att den egentligen inte
borde räknas som en sådan bostad. Enligt första stycket skall sålunda, om
det inträffar något som gör att en bostad hos samma ägare inte längre
skall räknas som privatbostad, bostaden ändå behandlas som privatbostad
under det kalenderår då ändringen sker och det följande året, om inte äga-
ren begär annat. Detsamma gäller, enligt styckets andra mening, under
det andra kalenderåret efter det då ändringen sker, om bostaden överlåts
under det året. I andra stycket föreskrivs att första stycket skall tillämpas
också när en bostad övergår till en fysisk person genom arv, testamente,
gåva eller bodelning.

Enligt Lagrådets mening kan utformningen av bestämmelserna i första
stycket andra meningen angående vad som skall gälla vid överlåtelser
och andra äganderättsövergångar ge upphov till viss tvekan om den rätta
innebörden. Genom att det anges att tröghetsregeln skall gälla visst ka-
lenderår far man intryck av att regeln skall tillämpas inte bara i fråga om
den som var ägare när ändringen skedde utan också i fråga om övriga
ägare under det aktuella året. Detta är uppenbarligen inte avsikten. Be-
stämmelserna bör förtydligas i detta avseende.

Även innebörden av bestämmelsen i andra stycket framstår som oklar.
Bestämmelsen kan som Lagrådet uppfattar det tänkas ta sikte på två olika
situationer. Den ena situationen är att den omständighet som medfört att
en bostad inte längre skall räknas som privatbostad har inträffat under
den tidigare ägarens innehavstid och att bostaden inte heller hos den nye
ägaren utgör en privatbostad. Den andra situationen är att det hos den
tidigare ägaren inte inträffat något som ändrat bostadens karaktär som
privatbostad utan denna förändring inträffar först i och med att bostaden
övergår till den nye ägaren. Det är emellertid enligt Lagrådets mening

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

375

tveksamt om någon av de två nämnda situationerna omfattas av bestäm-
melsens tillämpningsområde enligt ordalagen. Motsvarande bestämmelse

1 gällande rätt (5 § sjätte stycket KL) synes ge större utrymme att fånga
in de två situationerna; det är dock inte heller klart vilken omfattning den
nuvarande bestämmelsen skall ha.

Det anförda ger vid handen att de föreslagna bestämmelserna behöver
justeras.

2 kap. 12 §

Paragrafen innebär i huvudsak att en privatbostad som ingår i ett dödsbo
skall behandlas som privatbostad under några år efter dödsfallet. Som
förutsättning gäller dock att bostaden fortfarande är av sådant slag att den
kan vara en privatbostad. För att belysa denna förutsättning nämns i för-
fattningskommentaren att småhuset inte får ha byggts om till trefamilj s-
hus eller att privatbostadsföretaget inte får ha blivit en oäkta bostadsrätts-
förening. Det framhålls vidare att det inte finns något krav att egendomen
verkligen används som permanent- eller fritidsbostad; den behåller såle-
des sin karaktär även om den står tom, t.ex. i avvaktan på en försäljning.

Lagrådet har från lagtekniska utgångspunkter inget att invända mot be-
stämmelsens utformning eller den innebörd som denna tillagts enligt för-
fattningskommentaren. Lagrådet vill dock påpeka att bestämmelsens
tillämpningsområde torde sträcka sig betydligt längre än vad som antyds

1 författningskommentaren. Det omfattar sålunda enligt ordalagen också
t.ex. det fallet att bostaden - utan ombyggnad - hyrs ut for att användas i
näringsverksamhet.

2 kap. 20 och 21 §§

Dessa paragrafer innehåller - under rubrikerna Gift och make respektive
Sambo - regler om sambor. Samborna delas in i tre kategorier: dels sam-
bor som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft
barn tillsammans ("makar"), dels andra heterosexuella sambor
("sambor"), dels homosexuella sambor.

Ordet sambo torde i lagtext, när inte annat sägs, ha den innebörd som
det har i allmänt språkbruk, dvs. omfatta samtliga fall då en kvinna och
en man bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden (jfr prop.
1986/87:1 s. 394). Att IL - till skillnad från lagen (1987:232) om sambors
gemensamma hem - med sambor avser även personer som är gifta på
annat håll behöver därför inte anges.

Enligt Lagrådets mening är det olyckligt om IL använder en ter mino-
logi som är helt främmande för allmänt språkbruk. Det är sålunda ägnat
att skapa förvirring att sambor, som har eller har haft barn tillsammans,
inte kallas sambor. Lagrådet anser att begreppen makar och sambor bör
användas i IL i vedertagen bemärkelse. En annan sak är att skilda regler
kan gälla for olika kategorier sambor om det anses lämpligt.

Beträffande homosexuella sambor är det tillräckligt att det av lagen
(1987:813) om homosexuella sambor framgår vilka bestämmelser i IL
om heterosexuella sambor som skall tillämpas även på homosexuella

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

376

samboförhållanden. Någon särskild hänvisning i IL till den lagen behövs
därför inte.

Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda att 2 kap. 21 § och
rubriken till den paragrafen utgår och att 2 kap. 20 § ges följande lydelse:

"Bestämmelser om makar i denna lag skall tillämpas också på sambor
som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller har haft barn
tillsammans."

Godtas detta förslag, bör rubriken till 2 kap. 20 § ändras till "Makar
och sambor". Vidare bör hänvisningen i 2 kap. 1 § till 2 kap. 21 § utgå.

I sak ifrågasätter Lagrådet om det finns anledning att i så stor utsträck-
ning som skett göra skillnad mellan sambor som har eller har haft barn
tillsammans och barnlösa sambor. En sådan åtskillnad - som inte har
gjorts i 12 kap. 19, 20, 24 och 29 §§, 41 kap. 14 och 15 §§ eller 57 kap.
9, 13 och 26 §§ - synes knappast befogad i t.ex. de fall som regleras i
3 kap. 4, 5 och 17 §§, 17 kap. 29 §, 55 kap. 6 §, 56 kap. 14 § eller 59 kap.
3-14 §§. Denna kategoriindelning, som tillkom i en tid när familjebild-
ningen var av ett helt annat slag än i dag, framstår över huvud taget som
otidsenlig. Enligt Lagrådets mening bör det övervägas om inte på litet
längre sikt samma regler bör gälla för sambor av olika slag inom skatte-
lagstiftningen.

Det kan tilläggas att åtskilliga bestämmelser i IL handlar om att egen-
dom har förvärvats genom bodelning. I de fall då egendomen är av det
slag som avses i 1987 års lag om sambors gemensamma hem - något som
dock torde vara mindre vanligt - blir dessa bestämmelser tillämpliga även
vid bodelning mellan sambor oavsett vilken kategori de tillhör. I några
fall avser bestämmelserna bodelning med anledning av makes död. I des-
sa fall kan det endast bli aktuellt med sådana sambor som bestämmelser-
na om makar skall tillämpas på. Ett par bestämmelser handlar vidare om
bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Dessa bestämmelser kan
över huvud taget inte tillämpas på sambor. Lagrådet ifrågasätter om reg-
leringen i dessa avseenden är genomtänkt.

2 kap. 23 §

I första stycket definieras begreppet aktiv näringsverksamhet. Med sådan
verksamhet avses en näringsverksamhet i vilken den skattskyldige har
arbetat i inte oväsentlig omfattning.

Av ordalydelsen kan inte med säkerhet utläsas om definitionen är be-
gränsad till näringsverksamhet som den skattskyldige - en fysisk person -
själv bedriver. Det kan således hävdas att definitionen omfattar även det
fallet att den skattskyldige arbetat exempelvis i ett aktiebolag eller en
ekonomisk förening. Detta torde dock inte vara avsikten. Tydligt är där-
emot att näringsverksamhet som bedrivs av ett handelsbolag i vilken den
skattskyldige är delägare skall, förutsatt att den skattskyldiges arbetsin-
sats är tillräckligt stor, räknas som aktiv näringsverksamhet for den skatt-
skyldige (se 51 kap. 2 §). Enligt Lagrådets uppfattning bör lagtexten pre-
ciseras i nu angivet hänseende.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

377

2 kap. 31 §

Lagrådet förordar i anslutning till 18 kap. 1 § att patent och andra imma-
teriella rättigheter skall behandlas på samma sätt oavsett om de tagits
fram i den egna produktionen eller förvärvats från utomstående. Godtas
Lagrådets förslag kan orden "även om de inte förvärvats från någon an-
nan" slopas i förevarande paragraf.

3 kap. 3, 17- 19 och 21 §§

I 17 § finns bestämmelser om vilka fysiska personer som är be gränsat
skattskyldiga. Som begränsat skattskyldig anses enligt huvudregeln i
punkten 1 den "som inte är obegränsat skattskyldig men som har sådan
inkomst eller skall göra sådant avdrag som anges i 18 - 20 §§." För att en
fysisk person skall räknas som begränsat skattskyldig krävs alltså att han
dels inte är obegränsat skattskyldig, dels har viss inkomst eller har rätt till
visst avdrag. Vem som är obegränsat skattskyldig framgår av 3 §.

Enligt Lagrådets uppfattning är kopplingen mellan begreppet begränsat
skattskyldig och förekomsten av viss inkomst eller avdragsrätt - en
koppling som inte har någon motsvarighet i dagens system - mindre
lyckad. Lagrådet kan inte se någon fördel i att den nuvarande uppdel-
ningen av fysiska personer i obegränsat skattskyldiga och begränsat
skattskyldiga kompletteras med en tredje kategori omfattande personer
som varken är obegränsat eller begränsat skattskyldiga. Den valda kate-
goriindelningen synes vidare leda till cirkelresonemang och oklarheter.
Som exempel kan anföras bestämmelsen i 19 § om att den som är be-
gränsat skattskyldig i vissa fall är skattskyldig för kapitalvinster på aktier
i svenska aktiebolag. Bestämmelsen har delvis karaktär av ett cirkelreso-
nemang eftersom det just är förekomsten av den aktuella kapitalvinsten
som gör att den fysiska personen blir begränsat skattskyldig. Liknande
kritik kan riktas mot utformningen av 18 §.

Ett annat exempel kan hämtas från 21 §. I det lagrummet upplyses om
att bestämmelser om "skattskyldighet för personer som är begränsat
skattskyldiga" också finns i bl.a. kupongskattelagen (1970:624). Det är
uppenbart att kupongskattelagen är tillämplig på andra personer än såda-
na som omfattas av den definition på begränsat skattskyldiga som finns i
punkt 1 i 17 §. Hänvisningen i 21 § till kupongskattelagen har alltså ut-
formats på ett missvisande sätt.

Lagrådet förordar mot bakgrund av det sagda att begreppet begränsat
skattskyldig skall avse varje person som inte är obegränsat skattskyldig.
Den föreslagna kopplingen till förekomsten av viss inkomst eller av-
dragsrätt bör således slopas. Ingressen till och punkten 1 av 17 § synes
därför kunna ges följande lydelse:

"Följande personer är begränsat skattskyldiga:

1. Den som inte är obegränsat skattskyldig."

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

378

3 kap. 23 §

I första meningen föreskrivs att, om en skattskyldig överlåter sin rätt en-
ligt en bindande förpliktelse att få periodiskt understöd eller liknande
periodisk intäkt, han - och inte förvärvaren - är skattskyldig för utfallan-
de belopp. Enligt andra meningen gäller dock inte detta till den del över-
låtaren skulle ha haft rätt till avdrag för beloppet såsom för omkostnad
eller periodiskt understöd om han hade betalat ut det.

Innebörden av de föreslagna bestämmelserna - vilka i materiellt hänse-
ende motsvarar nuvarande reglering - synes i viss mån oklar. En fråga
som kan ställas är i vad mån själva överlåtelsen - om den genomförs som
köp, byte eller på därmed jämförligt sätt - kan utlösa beskattning för
överlåtaren. En följdfråga är vilken betydelse en eventuell beskattning får
för den skattemässiga behandlingen av senare utfallande periodiska in-
täkter.

Det framstår vidare som ovisst om de föreslagna bestämmelserna är
tillämpliga i det fallet att den som överlåter sin rätt till periodiska intäkter
är ett handelsbolag. Både första och andra meningarna synes nämligen ha
som utgångspunkt att överlåtaren är skattskyldig för inkomster respektive
har rätt till avdrag för utgifter. Som framgår av 5 kap. 1 § är svenska
handelsbolag inte själva skattskyldiga för inkomster utan dessa beskattas
hos delägarna.

Lagrådet inser att samtliga problem i samband med överlåtelse av rätt
till periodiska intäkter svårligen kan lösas inom ramen för det nu aktuella
lagstiftningsärendet. Något hinder mot att i detta ärende klarlägga be-
stämmelsernas tillämplighet på handelsbolag synes emellertid inte före-
ligga.

4 kap. 1 §

I första stycket föreskrivs att dödsbo är skattskyldigt för den dödes och
dödsboets inkomster det beskattningsår då en person dör. Enligt andra
stycket skall det som skulle ha gällt för den döde tillämpas under
dödsåret för dödsboet, om det inte finns särskilda bestämmelser för
dödsbon.

De föreslagna bestämmelserna överensstämmer sakligt sett med nuva-
rande regler och har, såvitt Lagrådet känner till, inte vållat några större
svårigheter vid rättstillämpningen. Lagrådet vill likväl peka på att viss
osäkerhet kan uppkomma om de föreslagna bestämmelsernas innebörd i
de fall då den avlidne skall taxeras för ett beskattningsår som inte sam-
manfaller med kalenderåret (se 1 kap. 13 §).

Situationen kan belysas med ett exempel. En person, som beskattas för
inkomst av näringsverksamhet för räkenskapsår omfattande den 1 juli -
den 30 juni, avlider under senare delen av år 1. Att dödsboet vid taxe-
ringen år 2 är skattskyldigt för de tjänste- och kapitalinkomster som den
avlidne och boet haft under år 1 framgår direkt av lagtexten. Tvekan kan
däremot råda hur inkomsterna av näringsverksamheten under det räken-
skapsår som avslutades den 30 juni år 1 skall behandlas. Något dödsfall
har ju inte inträffat under det räkenskapsåret (beskattningsåret). Enligt

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

379

sin ordalydelse är därför bestämmelsen om sammanläggning av den dö-
des och dödsboets inkomster inte tillämplig.

I 62 kap. 3 § andra stycket föreskrivs att dödsbon inte har rätt till
grundavdrag för senare år än det då dödsfallet inträffade. Det kan med
hänsyn härtill sättas i fråga om dödsboet i det nyss nämnda exemplet har
rätt till grundavdrag vid taxeringen år 3 för inkomster under räkenskaps-
året den 1 juli år 1 - den 30 juni år 2. Om sådan rätt skall anses föreligga,
vilket förefaller rimligt, uppkommer vidare fråga om hur begränsnings-
regeln i 62 kap. 5 § skall tillämpas i de - låt vara sannolikt mycket säll-
synta - fall då näringsinkomsten understiger maximalt grundavdrag enligt
62 kap. 4 § men dödsboet vid sidan därav har överskott av tjänst.

Enligt Lagrådets uppfattning finns det anledning att ta upp den nu be-
skrivna problematiken - vilken även berör 4 kap. 2 och 3 §§ - under det
fortsatta lagstiftningsarbetet.

6 kap. 7, 10 och 15 §§

I 7 § finns regler om vilka utländska juridiska personer som är be gränsat
skattskyldiga. 10 § innehåller regler om vad begränsad skattskyldighet
innebär och i 15 § upplyses om att bestämmelser om skattskyldighet för
juridiska personer som är begränsat skattskyldiga också finns i bl.a. ku-
pongskattelagen (1970:624).

Reglerna om begränsad skattskyldighet för juridiska personer är i prin-
cip utformade på samma sätt som motsvarande regler i 3 kap. avseende
fysiska personer. För att en juridisk person skall vara begränsat skatt-
skyldig krävs enligt 6 kap. 7 § att den skall dels vara utländsk, dels ha
viss inkomst eller avdragsrätt (jfr 3 kap. 17 §). På de skäl som anförts i
anslutning till 3 kap. 17 - 19 och 21 §§ anser Lagrådet att den föreslagna
kopplingen mellan begreppet skatt skyldighet och förekomsten av viss
inkomst eller avdragsrätt är mindre lyckad. Lagrådet förordar att 6 kap.

7 § första stycket ges följande lydelse:

"Utländska juridiska personer är begränsat skattskyldiga."

6 kap. 12 §

I paragrafen regleras i vilka fall en delägare - fysisk eller juridisk person
- i en utländsk juridisk person skall beskattas löpande för den utländska
juridiska personens vinst. Tredje stycket innebär i huvudsak att en del-
ägare skall beskattas löpande om han ensam eller tillsammans med en på
visst sätt bestämd krets av personer innehar minst 10 procent av den juri-
diska personens kapital, eller av röstetalet för andelarna, och dessutom
minst 50 procent av kapitalet eller röstetalet innehas av obegränsat skatt-
skyldiga personer.

Regleringen av den krets som en delägare skall ingå i för att han skall
beskattas löpande är inte entydig. Det beror bl.a. på att den fysiska re-
spektive juridiska person som kretsen är uppbyggd kring och som anges
under punkt 1 i första strecksatsen inte - enligt vad som uppgivits vid
föredragningen - behöver vara delägaren i fråga utan denne kan ingå
bland de personer som anges i andra eller tredje strecksatserna. En sådan

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

380

ordning gör att det knappast är möjligt att åstadkomma en lättbegriplig
reglering. Dessutom blir det rent faktiskt sett svårt eller ibland t.o.m.
omöjligt för en delägare att hålla reda på om han ingår i någon sådan
krets som avses i lagrummet.

Såvitt Lagrådet kan bedöma synes tredje stycket - med det tillämp-
ningsområde som torde åsyftas - kunna ges följande lydelse:

"Delägaren skall också beskattas, om vid utgången av året före taxe-
ringsåret

1. minst 10 procent av den juridiska personens kapital eller av rösteta-
let för samtliga andelar i den juridiska personen innehades av delägaren
själv eller av en krets av personer som förutom delägaren består av

- närstående till delägaren om denne är en fysisk person, och

- juridiska personer som, direkt eller indirekt, innehades av delägaren och
av närstående till delägaren om denne är en fysisk person, samt

2. minst 50 procent av kapitalet eller röstetalet innehades eller kon-
trollerades, direkt eller indirekt, av obegränsat skattskyldiga
personer.

Om en delägare skall beskattas enligt tredje stycket skall även övriga
delägare som ingår i den krets som anges i tredje stycket 1 beskattas."

7 kap.4 §

Denna paragraf innehåller bestämmelser om vilka huvudsakliga ändamål
som en stiftelse skall främja för att kunna undantas från skattskyldighet.
Bestämmelserna har hämtats från 7 § 6 mom. första stycket SIL. I första
stycket har emellertid lagts till att det är den verksamhet som bedrivs i
stiftelsen som huvudsakligen skall ha dessa ändamål. Detta tillägg inne-
bär att bestämmelsen i själva verket innehåller ett verksamhetskrav. Den
kommer därmed i konflikt med bestämmelsen om ett sådant krav i 5 §.
Den bestämmelsen går nämligen längre och kräver att stiftelsen i den
verksamhet som bedrivs skall uteslutande eller så gott som uteslutande
tillgodose sådana ändamål som anges i 4 §. I konkurrensen mellan dessa
båda verksamhetskrav tar uppenbarligen bestämmelsen i 5 § över, med
påföljd att förevarande paragraf saknar självständig betydelse. Detta är en
förändring i förhållande till gällande rätt som inte torde vara avsedd.

Med hänsyn till vad nu anförts förordar Lagrådet att första stycket i
förevarande paragraf, i likhet med den nuvarande bestämmelsen i 7 §

6 mom. första stycket SIL, anger endast vilka huvudsakliga ändamål som
stiftelsen skall ha för att vara undantagen från skattskyldighet. Kravet på
den verksamhet som stiftelsen skall bedriva för att inte vara skattskyldig
regleras därmed uteslutande i 5 §, på samma sätt som i de nuvarande be-
stämmelserna i 7 § 6 mom. tredje och ljärde styckena SIL.

7 kap. 7 och 8 §§

Paragraferna reglerar skattskyldigheten för ideella föreningar. Enligt
Lagrådets mening skulle regleringen vinna i överskådlighet om bestäm-
melserna sammanfördes till en enda paragraf, 7 §. Bestämmelsen i 8 §
andra stycket om inkomst från innehav av vissa fastigheter bör dock inte

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

381

ingå i en sådan reglering utan i stället samordnas med bestämmelserna i
8 kap. 36 §. Skälet härtill är följande.

I 8 § andra stycket föreskrivs att en ideell förening inte är skatt skyldig
for inkomst från innehav av fastigheter som används i föreningens verk-
samhet på sådant sätt som anges i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152). Enligt sistnämnda lagrum undantas från skatteplikt vid fas-
tighetstaxeringen byggnad med tillhörande tomtmark m.m., om fastighe-
ten ägs av vissa sammanslutningar och om den till övervägande del an-
vänds i deras verksamhet såsom sådana. De sammanslutningar som avses
är bl.a. ideella föreningar. I fråga om andra ägare av fastigheter som av-
ses i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen än ideella föreningar finns be-
stämmelser i 8 kap. 36 § IL. Enligt detta lagrum är sådana ägare inte
skattskyldiga för inkomst av fastigheterna i den utsträckning de används
för ändamål som avses i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen.

Skattskyldigheten för ägare som innehar fastigheter som avses i 3 kap.
4 § fastighetstaxeringslagen behandlas sålunda på två olika ställen i la-
gen. Enligt Lagrådets mening framgår rättsläget tydligare om bestämmel-
serna förs samman. De bör således tas in i en och samma paragraf som
lämpligen far bilda en ny 21 § i 7 kap. Lagrådet återkommer till utform-
ningen av den paragrafen.

Lagrådet förordar att 7 kap. 7 § ges följande lydelse:

"En ideell förening är skattskyldig bara for inkomst av sådan närings-
verksamhet som avses i 13 kap. 1 §, om föreningen uppfyller

- ändamålskravet i 9 §,

- verksamhetskravet i 10 §,

- fullföljdskravet i 11-13 §§, och

- öppenhetskravet i 14 §.

En förening som uppfyller kraven i första stycket är dock inte skatt-
skyldig for

1. kapitalvinster och kapitalförluster, eller

2. sådan inkomst som kommer från en självständig näringsverksamhet
eller en särskild förvaltningsenhet som avser fastighet, om inkomsten till
huvudsaklig del kommer från

- verksamhet som är ett direkt led i främjandet av sådana ändamål
som avses i 9 § eller som har annan naturlig anknytning till sådana
ändamål, eller

- verksamhet som av hävd utnyttjats som finansieringskälla för ideellt
arbete.

Särskilda bestämmelser om vissa ideella föreningar finns i

15 - 17 §§."

7 kap. 21 § (Lagrådets förslag)

Som Lagrådet anfört i anslutning till 7 kap. 8 § bör bestämmelserna i
andra stycket i den paragrafen och 8 kap. 36 § samordnas och bilda en ny
paragraf, 21 §. Paragrafen kan lämpligen ges följande lydelse:

"Ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 2 § fastighetstaxering-
slagen (1979:1152) är inte skattskyldig for inkomst från sådan använd-
ning av fastigheten som gör att byggnaden enligt 2 kap. 2 § fastighetstax-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

382

eringslagen skall anses som annan specialbyggnad än kommunikations-
byggnad, distributionsbyggnad eller reningsanläggning.

Ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 3 § fastighetstaxering-
slagen är inte skattskyldig för inkomst från sådan användning av fastig-
heten som avses i den paragrafen.

Ägare av en sådan fastighet som avses i 3 kap. 4 § fastighetstaxering-
slagen är inte skattskyldig för inkomst av fastigheten i den utsträckning
den används för ändamål som avses i den paragrafen."

8 kap. 5 §

Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om skattefrihet för stipen-
dier, föreskriver i andra stycket att bidrag från Dag Hammar skjölds
minnesfond alltid är skattefria, om de betalas ut för mottagarens utbild-
ning och för att fullfölja stiftelsens ändamål. Enligt Lagrådets mening
framgår detta redan av första stycket, som innebär att stipendier är skatte-
fria om de är avsedda för mottagarens utbildning. Bestämmelsen i andra
stycket kan därför utgå.

Lagrådet förordar att paragrafen, med en del redaktionella ändringar,
ges följande lydelse:

"Stipendier som är avsedda för mottagarens utbildning är skattefria.
Stipendier som är avsedda för andra ändamål är skattefria, om de

- inte är ersättning för arbete som har utförts eller skall utföras för utbe-
talarens räkning, och

- inte betalas ut periodiskt.

Av 11 kap. 44 § framgår att Marie Curie-stipendier inte är skattefria.
Bestämmelser om vissa periodiska understöd som inte skall tas upp
som inkomst finns i 11 kap. 45 §."

8 kap. 12 §

I paragrafen föreskrivs att studiestöd enligt 3, 4 och 6 kap. studiestödsla-
gen (1973:349) samt studielån enligt 7 kap. samma lag är skattefria.

Ersättningar i samband med studier behandlas också i 11 kap. 33 §.
Enligt den paragrafen skall i inkomstslaget tjänst tas upp bl.a. korttids-
studiestöd och vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen samt sådant
utbildningsbidrag för doktorander som avses i 4 kap. 3 § samma lag.

Enligt Lagrådets uppfattning är det ägnat att vålla tillämpningssvårig-
heter om närliggande former av stöd - vilka rimligen inte kan hänföras
till annat inkomstslag än tjänst - behandlas i olika kapitel. Lagrådet för-
ordar att bestämmelserna förs samman, lämpligen på så sätt att bestäm-
melsen i 8 kap. 12 § får bilda ett nytt andra stycke i

II kap. 33 §.

8 kap. 13 - 15 §§

Paragraferna innehåller bestämmelser om skattefrihet för vissa ersätt-
ningar vid arbetslöshet m.m. Skattefriheten omfattar utvecklingsersätt-
ningar enligt lagen (1997:1268) om kommuners ansvar för ungdomar

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

383

mellan 20 och 24 år (13 §) och vissa bidrag avseende kursavgifter, läro-
medel, resor och ökade levnadskostnader som betalas ut till deltagare i
arbetsmarknadsutbildning eller i samband med annan utbildning eller
omskolning (14 § första stycket). Vidare omfattas statliga bidrag for re-
sor, kost, logi eller merutgifter på grund av funktionshinder som lämnas
till elever i utbildning för döva eller hörselskadade eller i s.k. Rh-
anpassad utbildning (14 § andra stycket) och flyttningsbidrag som läm-
nas av arbetsmarknadsmyndigheter (15 §).

Ersättningar vid arbetslöshet m.m. finns också i 11 kap. 34 §. I den pa-
ragrafen föreskrivs att i inkomstslaget tjänst skall tas upp dagpenning
från svensk arbetslöshetskassa, visst statsbidrag som motsvarar sådan
dagpenning, viss ersättning vid generationsväxling samt viss dagpenning
till deltagare i arbetsmarknadsutbildning m.fl.

I enlighet med vad Lagrådet anfört i anslutning till 8 kap. 12 § framstår
det som olyckligt att bestämmelser rörande den skattemässiga behand-
lingen av närliggande ersättningar återfinns i olika kapitel. Lagrådet för-
ordar att bestämmelserna i 8 kap. 13 - 15 §§ förs över till 11 kap. och där
placeras omedelbart efter 11 kap. 34 § i det remitterade förslaget.

8 kap. 18, 19 och 27 §§

I 18 och 19 §§, som har huvudrubriken Ersättningar vid sjukdom och
olycksfall och underrubriken Försäkringsersättningar vid sjukdom och
olycksfall, återfinns några bestämmelser som inte avser ersättningar vid
sjukdom och olycksfall. Sålunda innehåller 19 § första stycket en be-
stämmelse om ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring.
Denna centrala bestämmelse bör enligt Lagrådets mening bilda en egen
paragraf och under huvudrubriken Ersättningar på grund av kapitalför-
säkring tas in närmast före nuvarande 18 §. Vidare bör bestämmelserna i
19 § andra stycket om åter bäringar m.m. på grund av personförsäkring
föras samman med bestämmelsen i 27 § om återbäringar m.m. på grund
av skade försäkring och under huvudrubriken Återbäring på grund av
försäkring bilda en egen paragraf närmast efter nuvarande 28 §. Slutligen
bör bestämmelsen i 19 § tredje stycket föras över till nuvarande 18 § and-
ra stycket.

I 18 § första stycket 3 nämns trafikförsäkring och "någon annan" an-
svarsförsäkring. Eftersom trafikförsäkring inte utgör en renodlad an-
svarsförsäkring utan har inslag av sjuk- och olycksfallsförsäkring när det
gäller ersättning till försäkringstagaren, bör orden "någon annan" utgå.

Med hänvisning till det anförda förordar Lagrådet att 18 och 19 §§,
med en del ytterligare redaktionella ändringar, och rubrikerna till dessa
paragrafer ges följande lydelse samt att 27 § far byta plats med 28 § och
ges följande rubrik och lydelse:

"Ersättningar på grund av kapitalförsäkring

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

18 § Ersättningar som betalas ut på grund av kapitalförsäkring är skatte-
fria.

384

Ersättningar vid sjukdom och olycksfall m.m.

F örsäkringsersättningar

19 § Ersättningar vid sjukdom eller olycksfall som betalas ut på grund av
en försäkring som inte tecknats i samband med tjänst är skattefria. Detta
gäller dock inte ersättning

1. i form av pension,

2. i form av livränta, om inte annat följer av 11 kap. 35 §, eller

3. på grund av trafikförsäkring, ansvarsförsäkring eller skadestånds-
försäkring om ersättningen avser förlorad inkomst av skattepliktig
natur.

Med skadeståndsförsäkring avses en försäkring som ersätter den för-
säkrade det skadestånd som han har rätt till för personskada vid överfall
eller liknande.

Bestämmelser om sådana ersättningar i samband med sjukdom m.m.
som grundar sig på förvärvsinkomst finns i 11 kap. 30 §. Bestämmelser
om ersättningar som betalas ut på grund av avtalsgruppsjukförsäkringar
finns i 11 kap. 20 § och 15 kap. 9 §.

Återbäring på grund av försäkring

28 § Återbäringar och andra utbetalningar av överskott på grund av en
försäkring är skattefria, om premien för försäkringen inte far dras av.
Detta gäller dock inte utbetalningar på grund av pensionsförsäkringar
eller sådana sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som tecknats i samband
med tjänst."

8 kap. 36 §

I paragrafen anges att ägare av fastigheter som avses i 3 kap. 2-4 §§ fas-
tighetstaxeringslagen är befriade från skattskyldighet för inkomst av fas-
tigheterna under vissa förutsättningar. I tredje stycket, som behandlar
fastigheter som avses i 3 kap. 4 § fastighetstaxeringslagen, undantas äga-
re som är en ideell förening som avses i 7 kap. 7 § IL. Som nämnts är
emellertid sådana ägare under samma förutsättningar fria från skattskyl-
dighet för fastig hetsinkomsten enligt 7 kap. 8 § andra stycket. Som Lag-
rådet anfört vid behandlingen av sistnämnda lagrum bör det lagrummet
samordnas med förevarande paragraf och bilda en ny paragraf, 7 kap.
21 §•

9 kap. 4 §

I första meningen föreskrivs att värdet av den skattskyldiges arbetsinsats
inte skall dras av. Enligt andra meningen får avdrag för ränta på den
skattskyldiges eget kapital bara göras enligt bestämmelserna i 33 kap.
om räntefördelning.

En allmän princip för avdragsrätt är att det inträffar något som innebär
en utgift för den skattskyldige. Har någon sådan utgift över huvud taget

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

385

13 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

inte förekommit föreligger, bortsett från de undantag som följer av ex-
empelvis reglerna om lagerreserver (14 kap. 4 §) och periodiseringsfond
(30 kap.), inte någon rätt till avdrag.

Värdet av den skattskyldiges arbetsinsats utgör inte någon utgift. Be-
stämmelsen om att detta värde inte skall dras av framstår enligt Lagrådets
mening närmast som förvirrande och bör därför slopas.

Den skattskyldiges egna kapital belastas inte med någon ränta i ordets
egentliga mening (ersättning för lånat kapital). Däremot kan möjligen
hävdas att det föreslagna avdragsförbudet inte avser ränta i egentlig me-
ning utan tar sikte på aktieutdelningar och liknande vinstdispositioner.
Dispositioner av sistnämnda slag utgör emellertid inte utgifter. Lagrådets
slutsats är att det inte behövs någon allmän regel om att ränta på eget
kapital inte får dras av. Lagrådet kan inte heller finna att reglerna i
33 kap. om räntefördelning innebär att den skatt skyldige får avdrag för
sådan ränta. Vad som händer vid negativ räntefördelning är endast att ett
och samma fiktiva belopp dels skall tas upp som intäkt i inkomstslaget
näringsverksamhet, dels skall dras av i inkomstslaget kapital (se 33 kap.
2 § andra stycket).

Lagrådet förordar mot bakgrund av det anförda att den nu behandlade
paragrafen utgår i sin helhet.

9 kap.5 §

I paragrafen anges att svenska allmänna skatter inte skall dras av. Be-
greppet svensk allmän skatt definieras inte. Skattelagskommitténs lagför-
slag innehåller däremot en definition. Med svenska allmänna skatter av-
ses enligt detta förslag allmänna skatter till staten, landsting och kommu-
ner.

Som skäl för att ta bort den av kommittén föreslagna definitionen an-
förs i författningskommentaren att denna definition inte tillför lagtexten
något. Lagrådet har viss förståelse för detta argument. Det går dock inte
att komma ifrån att den totala avsaknaden av definition gör att lagtexten
blir föga upplysande vad gäller avdragsförbudets räckvidd.

Enligt författningskommentaren hör till svenska allmänna skatter för
närvarande bl.a. den statliga och kommunala inkomstskatten samt ku-
pong- och förmögenhetsskatten. Lagrådet kan emellertid inte finna att
kupongskatten är i högre grad allmän än exempelvis fastighetsskatten
eller mervärdesskatten. Detta visar att uttrycket allmän skatt är mindre
väl valt. Lagrådet anser att det i lagtexten bör preciseras vilka skatter som
inte skall vara avdragsgilla.

9 kap. 6 §

I första stycket anges att skattskyldiga, som fatt sådana skattefria bidrag
vid utbildning eller arbetslöshet som avses i 8 kap. 12, 14 och 15 §§, inte
får dra av de utgifter som bidragen är avsedda att täcka.

Lagrådet har i anslutning till 8 kap. 12 § förordat att bestämmelsen i
den paragrafen får bilda ett nytt andra stycke i 11 kap. 33 §. Vidare har

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

386

Lagrådet i anslutning till 8 kap. 13 - 15 §§ förordat att bestämmelserna i
de paragraferna placeras omedelbart efter 11 kap. 34 §.

Godtas vad Lagrådet sålunda förordat bör bestämmelsen i det nu be-
handlade första stycket flyttas till 12 kap. Bestämmelsen kan lämpligen
tas in som ett nytt tredje stycke i 12 kap. 3 §.

I andra stycket anges att - om en ägare av en fastighet enligt 8 kap.
36 § är befriad från skatt för inkomst av fastigheten - utgifterna för fas-
tigheten inte får dras av. Enligt Lagrådets mening torde det ligga i sakens
natur att utgifter som avser en skattefri verksamhet inte får dras av. Om
en bestämmelse av detta slag ändå anses böra införas för tydlighets skull
bör den enligt Lagrådets mening ges en generell utformning. Annars kan
bestämmelsen skapa osäkerhet genom att den kan läsas motsatsvis så att
utgifter avseende skattefri verksamhet blir avdragsgilla om avdragsför-
bud saknas. En sådan osäkerhet uppkommer beträffande t.ex. utgifter
som avser sådana skattefria fastighetsinkomster som en ideell förening
kan ha enligt det föreslagna 7 kap. 8 § andra stycket. IL innehåller inte
något avdragsförbud för sådana utgifter 9 kap. 8 §

Utgifter i samband med plockning av vilt växande bär, svamp och
kottar skall enligt paragrafen dras av bara till den del utgifterna kan anses
vara att hänföra till förvärv av sådana inkomster som inte är skattefria
enligt 8 kap. 32 §. I sistnämnda lagrum anges som huvudregel att in-
komster vid försäljning av sådana naturprodukter är skattefria till den del
inkomsterna under ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor.

Skattelagskommittén föreslog att det i förevarande paragraf - i nära an-
slutning till nuvarande lydelse enligt 20 § andra stycket KL - skulle före-
skrivas att utgifterna inte skall dras till den del de inte överstiger de in-
täkter som är skattefria. Enligt författningskommentaren överensstämmer
regeringens förslag i sak med kommitténs förslag.

Lagrådet delar inte den uppfattningen. Enligt såväl kommitténs förslag
som nuvarande ordning medges inget avdrag om inte utgifterna översti-
ger 5 000 kronor. Regeringens förslag synes däremot innebära att man,
för det fall inkomsterna överstiger det skattefria beloppet, i regel skall
göra en proportionering av utgifterna på skattepliktig respektive skattefri
del. Om t.ex. inkomsterna uppgår till 10 000 kronor - varav således hälf-
ten är skattepliktig - och utgifterna till 4 000 kronor skall sålunda normalt
hälften av utgifterna, dvs. 2 000 kronor, hänföras till förvärvet av den
skattepliktiga delen och således vara avdragsgilla.

Regeringens förslag innebär alltså en ändring i sak. Om detta inte är
avsikten bör paragrafen formuleras om.

10 och 11 kap.

Avgränsningen av inkomstslaget tjänst görs i 10 kap. Enligt 10 kap. 1 §
första stycket räknas till inkomstslaget tjänst "intäkter och kostnader på
grund av tjänst". Enligt andra stycket avses med tjänst anställning, upp-
drag och annan inkomstgivande verksamhet av varaktig eller tillfällig
natur. 12 och 3 §§ anges att som tjänst behandlas vissa inkomster, nämli-
gen bl.a. pensioner, livränta, periodiska understöd, ersättning på grund av
sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som tecknats i samband med tjänst och

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

387

sådana förmåner som avses i 11 kap. 31 - 34 §§ samt vissa förmåner och
ersättningar från fåmansföretag och vissa utdelningar och kapitalvinster
m.m. I 4 och 5 §§ anges att "till inkomstslaget tjänst räknas" respektive
"räknas inte" vissa inkomster och utgifter.

11 kap. 1 § inleds med en bestämmelse som föreskriver att löner, arvo-
den, kostnadsersättningar, pensioner, förmåner och alla andra "inkomster
som erhålls på grund av tjänst" skall tas upp som intäkt om inte något
annat anges i kapitlet eller i 8 kap. I de andra paragraferna i 11 kap. finns
följaktligen undantag från huvudregeln i 1 §, dvs. bestämmelser som an-
ger att vissa inkomster inte skall tas upp. Men det finns också bestäm-
melser som anger att vissa inkomster skall tas upp. Det gäller bl.a.
11 kap. 24,30,31,33,34 och 44 §§.

Regleringen ger som nämnts inledningsvis i Lagrådets yttrande upphov
till osäkerhet hur bestämmelserna förhåller sig till varandra. Meningen är
uppenbarligen att de inkomster som anges i den allmänna bestämmelsen i
11 kap. 1 § skall omfatta alla inkomster som enligt 10 kap. 1 - 5 §§ hör
till inkomstslaget. I så fall kan det emellertid ifrågasättas om det finns
skäl att ha med övriga bestäm melser i 11 kap. som anger att en inkomst
skall tas upp.

När det gäller vissa av de ifrågavarande bestämmelserna i 11 kap.,
nämligen 31, 33 och 34 §§, finns det enligt Lagrådets mening anledning
att överväga om de inte bör tas in i 10 kap. och ersätta den hänvisning till
dessa bestämmelser som nu finns där. En sådan lösning synes från sys-
tematisk synpunkt vara att föredra. Skälet till att de aktuella inkomsterna
- vissa ersättningar i samband med vård av närstående, studier och ar-
betslöshet - preciserats i 11 kap. och inte i 10 kap. torde emellertid vara
att det inte står helt klart i vad mån de ifrågavarande slagen av inkomster
bör vara skattepliktiga (jfr 8 kap. 12 - 15 §§). De nämnda bestämmelser-
na i 11 kap. har alltså närmast karaktären av förtydliganden.

Lagrådet finner vid en samlad bedömning att den valda regleringen kan
godtas. Detta innefattar även 11 kap. 24, 30 och 44 §§. Lagrådet hänvisar
dock till vad Lagrådet i anslutning till 8 kap. 12 - 15 §§ anfört om att
dessa bestämmelser skall flyttas över till 11 kap.

Lagrådet vill i sammanhanget också beröra placeringen av bestämmel-
sen i 10 kap. 4 §. De inkomster och utgifter som anges där torde omfattas
av sådan verksamhet som avses i 10 kap. 1 § andra stycket 3. Det finns
därför inte någon anledning att ha en särskild bestämmelse om detta i
10 kap. 4 §. Bestämmelsen hör hemma i avgränsningskapitlet för in-
komstslaget kapital, dvs. 41 kap. (jfr 41 kap. 6 §).

10 kap. 4 §

Lagrådet har nyss förordat att bestämmelserna i denna paragraf flyttas till
41 kap. Godtas inte detta förslag bör paragrafen formuleras om. Den sy-
nes nämligen ha fått ett alltför vidsträckt tillämpningsområde. Enligt or-
dalydelsen kan även avyttringar som utgör led i en av den skattskyldige
bedriven näringsverksamhet kunna ingå. Lagrådet förordar därför att - på
liknande sätt som skett i 10 kap. 1 § tredje stycket - bestämmelserna i
tydlighetens intresse kompletteras med en regel om att vad som före-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

388

skrivs inte gäller om ersättningen för den avyttrade tillgången hör till
inkomstslaget näringsverksamhet.

10 kap. 6 §

Denna paragraf, som reglerar vad som avses med pension, innehåller i
första stycket 4 en bestämmelse om att med pension avses belopp som
betalas ut på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring.
Bestämmelsen innebär enligt ordalagen att även t.ex. löneförmåner och
avgångsvederlag som betalas ut sedan en anställning upphört räknas som
pension. En sådan innebörd kan emellertid inte vara avsedd. Bestämmel-
sen bör därför formuleras om och ges den mera korrekta lydelse som den
hade när den infördes i anvisningarna till KL år 1932. Vidare bör be-
stämmelsen i punkt 4 placeras före bestämmelsen i punkt 3 om pension
på grund av pensionsförsäkring eller återköp av sådan försäkring.

Med hänvisning till det anförda förordar Lagrådet att första stycket ges
följande lydelse:

"Med pension avses ersättningar som betalas ut

1. som inkomstpension, tilläggspension, premiepension och premie-
pension till efterlevande enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension,

2. som garantipension enligt lagen (1998:702) om garantipension,

3. som pension på grund av tidigare tjänst, på annat sätt än genom för-
säkring, eller

4. som pension på grund av pensionsförsäkring eller återköp av sådan
försäkring."

10 kap. 10 §

Enligt paragrafen skall förmån av inrikes tågresor som värderas enligt
60 kap. 14 § tas upp som intäkt det beskattningsår den skattskyldige dis-
ponerar över en handling eller dylikt som berättigar till resan. Avsikten
med bestämmelsen är uppenbarligen att beskattningstidpunkten skall
inträda när ett förmånskort, t.ex. ett årskort, kommer i den skattskyldiges
hand. Skälet härtill är, enligt vad som sägs i författningskommentaren, att
det inte finns någon möjlighet att kontrollera när en förmånskortsinneha-
vare första gången utnyttjar sitt kort eftersom det inte utfärdas särskilda
färdbiljetter inför varje resa.

Enligt Lagrådet kan bestämmelsen ifrågasättas från två utgångspunk-
ter. För det första synes bestämmelsen i vissa fall medföra att beskattning
kommer att ske tidigare än vad som är motiverat med hänsyn till de skäl
som enligt författningskommentaren föranlett bestämmelsens införande.
Om den skattskyldige före ett årsskifte far ett förmånskort som avser re-
sor efter årsskiftet medför sålunda bestämmelsen att beskattning sker år 1
trots att resorna kan utnyttjas först år 2. För det andra har det inte anförts
några skäl till att just förmånskort på tågresor skall särregleras när det
gäller beskattningstidpunkten. Såvitt Lagrådet kan förstå finns det i detta
avseende ingen anledning att behandla förmånskort i fråga om t.ex. buss-
resor eller flygresor på ett annat sätt. Enligt Lagrådets mening bör be-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

389

stämmelsen bli föremål för nya överväganden i det fortsatta lagstift-
ningsarbetet.

10 kap. 14 §

Enligt första stycket skall utgifter dras av som kostnad det beskattningsår
den skattskyldige betalar dem eller på något annat sätt har utgifterna. I
andra stycket hänvisas till att det i 12 kap. 36 § finns ytterligare bestäm-
melser om beskattningstidpunkten for verksamhet som bedrivs självstän-
digt (hobbyverksamhet).

Uttrycket "eller på något annat sätt har utgifterna" tar enligt författ-
ningskommentaren sikte på att vissa avsteg enligt rättspraxis får göras
från kontantprincipen. Det framhålls bl.a. att Regeringsrätten i RÅ 1989
ref. 23 medgett avdrag för en anskaffad skrivmaskin endast i form av
årliga värdeminskningsavdrag.

Enligt Lagrådets uppfattning är det inte möjligt att av det återgivna ut-
trycket utläsa att avdrag för utgifter för exempelvis dyrbarare arbetsred-
skap skall medges i form av årliga värdeminskningsavdrag. Om ett av-
steg från kontantprincipen anses befogat i fråga om utgifter av nu beskri-
vet och liknande slag bör detta komma till direkt uttryck i lagtexten. Lag-
rådet förordar att bestämmelserna i första stycket i så fall formuleras om
med denna inriktning.

Lagrådet återkommer i anslutning till 12 kap. 36 § till vissa problem
angående rätt beskattningsår för utgifter i hobbyverksamhet.

11 kap. 15 §

Bestämmelserna i första och andra styckena är enligt Lagrådets me ning
svårlästa och bör formuleras om, förslagsvis på följande sätt:

"Förmånen för en anställd i ett aktiebolag att till ett lägre pris än mark-
nadsvärdet förvärva aktier i bolaget eller i ett annat bolag i samma kon-
cern skall inte tas upp, om

1. aktier enligt ett samtidigt erbjudande förvärvas på samma villkor
som för den anställde av andra än dels bolagets anställda och
aktieägare, dels anställda och aktieägare i andra bolag i samma koncern,

2. bolagets anställda och aktieägare samt anställda och aktieägare i
andra bolag i samma koncern inte sammanlagt förvärvar mer än

20 procent av det totala antalet utbjudna aktier, varvid även sådana aktier
som en aktieägare har företrädesrätt att teckna skall räknas med om han
avyttrar företrädesrätten till andra än de anställda och aktieägarna, och

3. den anställde på grund av anställningen inte förvärvar aktier för ett
belopp som överstiger 30 000 kronor."

I sak ifrågasätter Lagrådet om inte den föreslagna bestämmelsen i and-
ra stycket, som i Lagrådets förslag har tagits in i första stycket punkt 2,
bör avse även sådana aktier som en anställd har företrädesrätt att teckna
om han avyttrar företrädesrätten till andra än de anställda och aktieägar-
na.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

390

11 kap. 18 §

Paragrafen, som gäller förmån av hälso- och sjukvård m.m., behandlar i
det första stycket vad som skall tas upp och i det andra stycket vad som
inte skall tas upp.

Förmån av hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel skall enligt
första stycket tas upp om förmånen avser hälso- och sjukvård eller tand-
vård i Sverige som är offentligt finansierad. I andra stycket anges att
förmån enligt första stycket inte skall tas upp om den avser bl.a. hälso-
och sjukvård eller tandvård utomlands eller läkemedel vid vård utom-
lands.

Paragrafen är enligt Lagrådets mening otydlig i flera avseenden. Bl.a.
framgår inte direkt vad som skall gälla i fråga om hälso- och sjukvård
eller tandvård i Sverige som inte är offentligt finansierad. Sådan vård
omfattas således inte av vare sig första eller andra stycket. Vidare är hän-
visningen i andra stycket till "förmån enligt första stycket" oklar. Läst
enligt ordalagen torde hänvisningen avse endast förmån i Sverige som är
offentligt finansierad, men detta är uppenbarligen inte meningen.

Lagrådet förordar att paragrafen i överensstämmelse med Skattelags-
kommitténs förslag utformas på följande sätt:

"Förmån av hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel skall inte tas
upp om förmånen avser

- hälso- och sjukvård eller tandvård i Sverige som inte är offentligt finan-
sierad,

- hälso- och sjukvård eller tandvård utomlands,

- läkemedel vid vård utomlands,

- företagshälsovård, förebyggande behandling eller rehabilitering,

- vaccination som betingas av tjänsten, eller

- tandbehandling som har bedömts som nödvändig med hänsyn till tjäns-
tens krav för försvarsmaktens submarina eller flygande personal och för
andra med i huvudsak liknande arbetsförhållanden."

11 kap. 35 §

Orden "eller annan ansvarighetsförsäkring" i första stycket första me-
ningen bör, i enlighet med vad Lagrådet har anfört i anslutning till 8 kap.
18 § första stycket 3, ändras till "ansvarsförsäkring". Meningen kan, med
ytterligare några justeringar, ges följande lydelse:

"Följande gäller i fråga om livräntor vid sjukdom eller olycksfall på
grund av försäkringar som inte har tecknats i samband med tjänst och
inte heller utgör trafikförsäkring, ansvarsförsäkring eller obligatorisk
försäkring enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring."

Andra stycket tar sikte på andra livräntor på grund av personskada än
sådana som avses i första stycket. Enligt bestämmelsen skall dessa liv-
räntor tas upp till den del de avser ersättning för förlorad inkomst som
skulle ha tagits upp som intäkt eller för förlorat underhåll. Bestämmelsen
skulle enligt Lagrådets mening vinna i tydlighet om den positivt anger
vilka livräntor som det är fråga om. Det är vidare en fördel om bestäm-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

391

melsen ger uttryck for principen att dessa livräntor inte skall tas upp som
intäkt i andra än de angivna fallen. Bestämmelsen kan lämpligen ges
följande lydelse:

"Sådana livräntor vid personskada som inte betalas från en försäkring
eller som betalas från försäkringar som har tecknats i samband med tjänst
eller utgör trafikförsäkring, ansvarsförsäkring eller obligatorisk försäk-
ring enligt första stycket skall tas upp bara till den del de avser ersättning
för förlust av inkomst av skattepliktig natur eller ersättning för förlust av
underhåll. Detsamma gäller sådana livräntor vid personskada som inte
betalas från en försäkring."

11 kap. 40 §

Enligt paragrafen skall som intäkt inte tas upp ersättning för sjukvårds-
eller läkarkostnader inom den icke offentligt finansierade vården i Sveri-
ge eller för vård utomlands som betalas i annan form än livränta på grund
av sjuk- eller olycksfallsförsäkringar som tecknats i samband med tjänst.

Paragrafen skall jämföras med 11 kap. 18 § som behandlar beskatt-
ningen av förmån av hälso- och sjukvård. En skillnad mellan paragrafer-
na är att kostnader för läkare anges särskilt i förevarande paragraf medan
förmån av läkarvård torde omfattas av uttrycket förmån av sjukvård i
11 kap. 18 §. Enligt Lagrådets mening bör en samordning ske på så sätt
att "läkarkostnader" far utgå i förevarande paragraf; sådana kostnader bör
alltså anses omfattade av begreppet sjukvårdskostnader. Lagrådet föror-
dar att paragrafen med några redaktionella justeringar ges följande lydel-
se:

"Ersättning för utgifter för sjukvård utomlands eller inom den icke of-
fentligt finansierade vården i Sverige skall tas upp bara om ersättningen
betalas i form av livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkringar
som tecknats i samband med tjänst."

11 kap. 41 §

Enligt första stycket skall pension från en sådan försäkring som enligt
57 kap. 5 § anges som pensionsförsäkring inte tas upp till den del den
skattskyldige visar att han vid bosättning eller förvärvsarbete utomlands
inte fatt göra avdrag för premier som han betalat för försäkringen. Denna
bestämmelse är inte lätt att förstå eftersom en förutsättning för att en ut-
ländsk försäkring enligt 57 kap. 5 § skall anses som en pensionsförsäk-
ring är att den försäkrade fatt göra avdrag för premierna för försäkringen
utomlands. Bestämmelsen torde ta sikte bl.a. på det fallet att den försäk-
rade flyttat till ett annat utländskt land och inte fatt göra avdrag för pre-
miema där. Bestämmelsen torde dock inte vara tillämplig om den skatt-
skyldige har flyttat tillbaka till Sverige och inte fatt göra avdrag för pre-
miema till den del de överstiger de belopps gränser som anges i 58 kap.

I andra stycket föreskrivs i första meningen att man vid tillämpningen
av första stycket skall beakta avdrag och beskattning både i Sverige och
utomlands. Enligt Lagrådets mening är denna bestämmelse förvirrande
mot bakgrund av vad som sägs i första stycket och i 57 kap. 5 §. Avsik-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

392

ten med bestämmelsen torde vara att klargöra att om den skattskyldige
fått avdrag för premiema i något land utfallande pensionsbelopp inte om-
fattas av skattefriheten.

Lagrådets slutsats är att paragrafen bör omarbetas. Det är oklart om be-
stämmelserna om skattefrihet i första stycket täcker alla avsedda situatio-
ner. Det är också oklart vad som gäller om den skattskyldige på grund av
de kvantitativa bestämmelserna i 58 kap. inte fatt avdrag för hela premi-
en. Samma oklarhet gäller om han inte kunnat utnyttja avdraget på grund
av att hans inkomster har varit för låga.

12 kap. 3 §

I enlighet med vad Lagrådet anfört under 9 kap. 6 § bör bestämmelserna i
den paragrafens första stycke flyttas och tas in som ett nytt andra stycke i
förevarande paragraf.

12 kap. 28 och 29 §§

I 28 § första stycket föreskrivs att de i 27 § första stycket uppställda kra-
ven på minsta avstånd mellan bostaden och arbetsplatsen och tidsvinst
inte gäller om allmänna transportmedel saknas. Av 28 § andra stycket
framgår att varken kraven på minsta avstånd och tidsvinst eller bestäm-
melserna i 27 § andra och tredje styckena om dagantal för bilanvändning
i tjänsten och avdragsnivå skall tillämpas i fråga om skattskyldiga som på
grund av ålder, sjukdom eller handikapp tvingas använda egen bil. Be-
stämmelserna i 27 § första - tredje styckena gäller inte heller för skatt-
skyldiga som tvingas använda en större bil på grund av skrymmande last.

I 29 § första meningen föreskrivs att för skattskyldiga som gör arbets-
resor med sin förmånsbil utgifter för arbetsresor skall dras av enligt be-
stämmelserna i 27 § första, andra och fjärde styckena. Någon regel om
särbehandling av skattskyldiga, som på grund av ålder, sjukdom eller
handikapp eller skrymmande last tvingas använda bil respektive större
bil, finns inte i detta fall. Enligt ordalydel sen skulle därmed exempelvis
en handikappad, som använder sin förmånsbil för arbetsresor, fa bilav-
drag för dessa resor bara under förutsättning att kraven på minsta avstånd
och tidsvinst är uppfyllda. Denna begränsning i avdragsrätten torde inte
vara åsyftad.

Lagrådet förordar mot bakgrund av det anförda att bestämmelserna i

28 § andra stycket utvidgas till att omfatta även resor med förmånsbil och
tas in i en ny 30 §. Sedan några redaktionella justeringar företagits i 29 §
synes 28 - 30 §§ kunna ges följande lydelse:

"28 § Bestämmelserna i 27 § första stycket tillämpas inte om all männa
transportmedel saknas.

29 § För skattskyldiga som gör arbetsresor med sin förmånsbil skall ut-
gifter för arbetsresor dras av enligt bestämmelserna i 26 - 28 §§. I stället
för vad som sägs i 27 § tredje stycket skall utgifter för dieselolja dras av
med 50 öre för varje kilometer och utgifter för annat drivmedel med 80

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

393

öre för varje kilometer. Detta gäller också den som gör resorna med en
förmånsbil som en närstående till honom eller hans sambo men inte han
själv är skattskyldig för.

30 § Bestämmelserna i 27 § första - tredje styckena tillämpas inte för
skattskyldiga som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp tvingas
använda egen bil eller sin förmånsbil. De tillämpas inte heller för skatt-
skyldiga som tvingas använda en större bil på grund av skrymmande
last."

12 kap. 36 §

Paragrafen innehåller särskilda avdragsregler i fråga om hobbyverksam-
het. Med hobbyverksamhet avses verksamhet som bedrivs själv ständigt
men som inte skall räknas till inkomstslaget näringsverksamhet. För
varje sådan verksamhet gäller enligt första stycket att avdrag för kostna-
derna under beskattningsåret inte far göras med större belopp än som
motsvarar årets intäkter. Av andra stycket framgår att avdrag i hobby-
verksamheten skall göras även för kostnaderna under de föregående fem
beskattningsåren till den del dessa överstigit det årets intäkter och inte
kunnat dras av tidigare. Avdrag får dock inte göras med högre belopp än
vad som återstår av intäkterna efter avdrag för årets kostnader.

Enligt Lagrådets uppfattning är innebörden av de föreslagna avdrags-
reglema - vilka i dag har sin motsvarighet i 33 § 1 mom. andra stycket
KL - inte helt klar. Oklarheten hänför sig främst till det i första stycket
använda uttrycket "kostnaderna under beskattningsåret". Med kostnad
avses i ekonomiska sammanhang normalt den del av en utgift som belö-
per på en viss period (jfr Lagrådets kommentar under 14 kap. 2 § beträf-
fande beskattningstidpunkten i inkomstslaget näringsverksamhet). I in-
komstslaget tjänst gäller dock enligt 10 kap. 14 § att utgifter "skall dras
av som kostnad det beskattningsår den skattskyldige betalar dem eller på
något annat sätt har utgifterna."

Som Lagrådet anfört i anslutning till 10 kap. 14 § kan tvekan råda om
innebörden av uttrycket "eller på något annat sätt har utgifterna". Olika
meningar kan hävdas beträffande rätt avdragstidpunkt för exempelvis
utgifter avseende dyrbarare arbetsredskap. Till denna osäkerhet kommer
att det synes ovisst hur uttrycket "skall dras av som kostnad det beskatt-
ningsår" i 10 kap. 14 § förhåller sig till uttrycket "kostnaderna under be-
skattningsåret" i 12 kap. 36 §. Frågan är närmare bestämt om uttrycken,
trots de skilda formuleringarna, avser att beteckna en och samma sak.

Under föredragningen inför Lagrådet har upplysts att den ställda frågan
skall besvaras jakande. Den periodisering som gäller enligt 10 kap. 14 §
skall alltså ligga till grund också för tillämpningen av 12 kap. 36 §. Lag-
rådet har inget att erinra mot detta. Denna koppling mellan de båda lag-
rummen synes framgå tydligare om uttrycket "kostnaderna under be-
skattningsåret" ändras till "beskattningsårets kostnader." Lagrådet föror-
dar mot denna bakgrund att 12 kap. 36 § ges följande lydelse:

"I fråga om varje verksamhet som bedrivs självständigt men som inte
skall räknas till inkomstslaget näringsverksamhet får avdrag för beskatt-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

394

ningsårets kostnader inte göras med större belopp än som motsvarar be-
skattningsårets intäkter.

I sådan verksamhet skall avdrag göras även för något av de fem före-
gående beskattningsårens kostnader till den del dessa överstigit det be-
skattningsårets intäkter och inte kunnat dras av tidigare. Avdrag får dock
inte göras med högre belopp än vad som återstår av intäkterna efter av-
drag för beskattningsårets kostnader."

13 och 15 kap.

Inkomstslaget näringsverksamhet avgränsas i 13 kap. Enligt huvudregeln
i 1 § skall till inkomstslaget räknas intäkter och kostnader på grund av
näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet
som bedrivs yrkesmässigt och självständigt. I de följande paragraferna i
kapitlet finns vissa utvidgningar och preciseringar av vad som hör till
inkomstslaget.

Bestämmelser om vad som skall tas upp i inkomstslaget näringsverk-
samhet finns i 15 kap. I 1 § anges att ersättningar för varor, tjänster och
inventarier, avkastning av tillgångar, kapitalvinster samt alla andra in-
komster i näringsverksamheten skall tas upp som intäkt. Vidare anges att
det utöver bestämmelserna i kapitlet finns bestämmelser om inkomster i
vissa andra kapitel.

Övriga paragrafer i 15 kap. innehåller i huvudsak bestämmelser om att
vissa inkomster inte skall tas upp. En paragraf, 8 §, innehåller dock en-
dast bestämmelser om att vissa inkomster skall tas upp. I paragrafen an-
ges att vissa i lag reglerade ersättningar i samband med sjukdom m.m.
skall tas upp om de grundar sig på förvärvsinkomst av näringsverksam-
het. Paragrafen har sin motsvarighet i inkomstslaget tjänst, nämligen 11
kap. 30 §. Lagrådet har inte motsatt sig att den paragrafen behålls som ett
förtydligande av 11 kap. 1 §. I enlighet härmed bör även 15 kap. 8 § fin-
nas kvar.

13 kap. 5 §

Enligt första stycket gäller som huvudregel att ett handelsbolags in-
komster och utgifter räknas till inkomstslaget näringsverksamhet. Från
huvudregeln görs i andra stycket två undantag för delägare som är fysis-
ka personer. Det första undantaget gäller kapitalvinster och kapitalför-
luster på näringsfastigheter och näringsbostadsrätter. Sådana vinster och
förluster räknas till inkomstslaget kapital. Det andra undantaget avser s.k.
förbjudna lån, dvs. penninglån som lämnats i strid med låneforbudet i
12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) och 11 § lagen (1967:531) om
tryggande av pensions utfästelse m.m. Om en delägare som är en fysisk
person skall beskattas för ett sådant lån skall inkomsten tas upp i in-
komstslaget tjänst.

Lagrådet har inget att erinra mot att ett handelsbolags kapitalvinster
och kapitalförluster på föreslaget sätt hänförs till inkomstslaget kapital.
Att en delägare i ett handelsbolag som fatt ett förbjudet lån skall ta upp
lånebeloppet i inkomstslaget tjänst framstår däremot som systemfräm-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

395

mande. En enligt Lagrådets mening mer naturlig lösning är - trots de
problem som måhända kan följa vid beräkningen av exempelvis soci-
alavgifter och pensionsgrundande inkomst - att tillämpa huvudregeln
och således i förekommande fall beskatta lånebeloppet som inkomst av
näringsverksamhet.

Den skattemässiga behandlingen av förbjudna lån är för närvarande fö-
remål för en allmän översyn (se SOU 1998:116, jfr SOU 1997:168). Lag-
rådet vill därför inte motsätta sig att den av regeringen föreslagna ord-
ningen genomförs i avvaktan på att frågan löses i ett större sammanhang.

13 kap. 8 §

I enlighet med vad Lagrådet anfört i anslutning till 2 kap. 31 § synes or-
den "även om de inte förvärvats från någon annan" i tredje stycket unna
slopas.

14 kap. 2 §

Första stycket innehåller grundläggande regler om periodiseringen av
inkomster och utgifter, dvs. regler om hur skattepliktiga inkomster och
avdragsgilla utgifter skall fördelas som intäkter respektive kostnader på
olika beskattningsår.

I första meningen anges att resultatet av näringsverksamheten skall be-
räknas enligt bokföringsmässiga grunder. Vid denna beräkning skall en-
ligt andra meningen inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av
som kostnad det beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovis-
ningssed, om inte något annat är särskilt föreskrivet. Detta gäller enligt
tredje meningen även skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga.

I andra stycket hänvisas till att det för kapitalvinster och kapital för-
luster finns särskilda bestämmelser om beskattningstidpunkten i 44 kap.
24-29 §§.

Begreppet bokföringsmässiga grunder definieras inte i lagtexten. Nå-
gon närmare ledning ges inte heller i författningskommentaren. Det går
därför inte att med säkerhet utläsa om det är någon skillnad mellan be-
greppen bokföringsmässiga grunder och god redovisningssed och, om en
sådan skillnad föreligger, vari den består. Det mesta synes dock tala för
att hänvisningen till bokföringsmässiga grunder inte anger mer än att
resultatberäkningen inte skall baseras på exempelvis betalningen av in-
komster och utgifter, dvs. på en kontantprincip (jfr beträffande tjänst
10 kap. 9 - 16 §§ och beträffande kapital 41 kap. 9 - 12 §§), utan på ett
företagsekonomiskt synsätt. Är detta riktigt är det först genom koppling-
en till god redovisningssed som något egentligt besked lämnas om vilka
regler som skall ligga till grund för periodiseringen av inkomster och
utgifter.

Vad nu anförts väcker frågan om anknytningen till bokförings mässiga
grunder i första stycket fyller någon funktion. Regelsystemet för periodi-
sering av inkomster och utgifter skulle bli lättare att förstå om denna an-
knytning slopades och periodiseringen i stället enbart kopplades till be-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

396

greppet god redovisningssed. Lagrådets uppfattning är att första mening-
en i första stycket med fordel kan utgå.

Oavsett om begreppet bokföringsmässiga grunder behålls eller inte sy-
nes andra meningen i första stycket böra formuleras om. Enligt den me-
ningen skall god redovisningssed inte tillämpas vid resultatberäkningen
om "något annat är särskilt föreskrivet." Det återgivna uttrycket kan upp-
fattas så att god redovisningssed skall frångås även om stöd för avvikel-
sen kan hämtas bara från föreskrifter på lägre konstitutionell nivå än lag.
En sådan effekt synes inte rimlig och torde inte heller vara avsedd. Enligt
Lagrådets uppfattning bör den periodisering som följer av god redovis-
ningssed - en sådan periodisering förutsätter bl.a. att redovisningen inte
strider mot lagregleringen på området - kunna frångås endast om stöd
härför finns i IL. Om, som Lagrådet förordar, anknytningen till begreppet
bokföringsmässiga grunder slopas synes första stycket därmed kunna ges
följande lydelse:

"Vid beräkning av resultatet skall, om något annat inte följer av denna
lag, inkomster tas upp som intäkt och utgifter dras av som kostnad det
beskattningsår som de hänför sig till enligt god redovisningssed. Vad nu
sagts gäller även skattskyldiga som inte är bokföringsskyldiga."

14 kap. 5 §

1 första stycket anges att det redovisade resultatet, dvs. resultatet enligt
företagets räkenskaper (jfr 4 §), skall justeras om en intäkts- eller kost-
nadspost hänförs till visst beskattningsår i strid med bokföringslagen
(1976:125), någon annan svensk lag som skall tillämpas vid redovisning-
en, god redovisningssed i övrigt eller särskilda bestämmelser i IL.

Enligt Lagrådets uppfattning följer det redan av hänvisningen i 2 § till
god redovisningssed att bokföringslagen och annan lagstiftning på redo-
visningsområdet skall ligga till grund för beräkningen av resultatet. Av

2 §, i den av Lagrådet förordade lydelsen, framgår vidare att en enligt
god redovisningssed gjord resultatberäkning skall frångås om den strider
mot avvikande bestämmelser i IL. Den i första stycket i förevarande pa-
ragraf gjorda hänvisningen till bokföringslagen, god redovisningssed och
annan lagstiftning framstår därmed närmast som en upprepning.

Lagrådet förordar att första stycket ges följande lydelse:

"Det redovisade resultatet skall justeras om en intäkts- eller kost-
nadspost hänförs till ett visst beskattningsår i strid med bestämmelserna i
2 §."

14 kap. 7 §

Rubriken till paragrafen är "Karaktärsbyte" men det begreppet förekom-
mer inte i själva lagtexten. En definition av karaktärsbyte finns däremot i
41 kap. 7 §. I det lagrummet avses med karaktärs byte att det inträffar
något som gör att en framtida avyttring av en tillgång hos samma ägare
inte skall beskattas i inkomstslaget kapital utan i inkomstslaget närings-
verksamhet. Tillämpningsområdet för 41 kap. 7 § är således kopplat till
vad som händer vid en framtida avyttring. Ett karaktärsbyte anses exem-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

397

pelvis föreligga om en personbil i ägarens hand ändrar karaktär från pri-
vat tillgång till inventarium i näringsverksamhet.

Karaktärsbyte enligt den nu före varande paragrafen har ett vidare
tillämpningsområde än vad som gäller enligt 41 kap. 7 §. Med karaktärs-
byte enligt förevarande paragraf avses även t.ex. att en fastighet ändrar
karaktär från privatbostadsfastighet till näringsfastighet. Karaktärsbytet
avser i detta fall bara den skattemässiga behandlingen av löpande in-
komster och utgifter. Vid en framtida avyttring av fastigheten kommer
vinst eller förlust liksom tidigare att beskattas i inkomstslaget kapital.

Lagrådet har inget att invända mot de materiella regler som föreslås i
förevarande paragraf och 41 kap. 7 §. Enligt Lagrådets mening är det
dock olämpligt och ägnat att föranleda missförstånd att låta ett så speci-
ellt begrepp som karaktärsbyte ta sikte på en sak i rubriken till förevaran-
de paragraf och på en annan sak i 41 kap. 7 §. En lösning som kan över-
vägas är att termen karaktärsbyte inte används i lagtexten utan bara i ru-
briken. Termen karaktärsbyte bör i så fall slopas i 41 kap. 7 § (se vidare
Lagrådets kommentar till det lagrummet).

Såväl rubriken till förevarande paragraf som paragrafens lydelse kan
därmed i och för sig godtas. Lagrådet anser dock att den avsedda inne-
börden skulle komma till något bättre uttryck om paragrafen utformades
på följande sätt:

"Om en tillgång som innehas av den skattskyldige och som hör till in-
komstslaget kapital blir tillgång i den skattskyldiges näringsverksamhet,
skall de justeringar göras som behövs för att inte någon intäkt eller kost-
nad skall utelämnas eller dubbelräknas."

14 kap. 11 - 15 §§

I paragraferna behandlas hur resultatet av näringsverksamheten skall be-
räknas för juridiska personer (11 och 12 §§) respektive för fysiska perso-
ner (13 -15 §§).

För juridiska personer skall, enligt 11 § första stycket, resultatet beräk-
nas gemensamt för den skattskyldiges hela näringsverksamhet. Om den
juridiska personen är delägare i ett svenskt handelsbolag skall även re-
sultatet av detta tas med vid beräkningen.

För enskilda näringsidkare skall enligt 13 § resultatet beräknas gemen-
samt för all enskilt bedriven näringsverksamhet. Bedriver näringsidkaren
självständig näringsverksamhet utomlands, skall resultatet dock beräknas
särskilt för all sådan verksamhet. I 14 § anges hur beräkningen skall ske
för fysiska personer som är delägare i svenska handelsbolag. Huvudre-
geln (14 § första stycket) är att resultatet från varje handelsbolag skall
beräknas för sig.

I 15 § anges att, när beräkningen skall ske särskilt för viss del av nä-
ringsverksamheten, bestämmelserna om intäkter, kostnader och annat
skall tillämpas på varje sådan del för sig.

Utformningen av bestämmelserna väcker frågan om en verksamhet för
vilken resultatet skall beräknas särskilt också skall anses utgöra en sär-
skild näringsverksamhet. Lydelsen av 15 § synes innebära att en person
bara kan ha en enda näringsverksamhet och att det är delar av denna som

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

398

i vissa fall skall utgöra särskilda beräkningsenheter. Enligt vad som
upplysts vid föredragningen är avsikten emellertid att varje särskild be-
räkningsenhet skall utgöra en särskild näringsverksamhet. Vid sådant
förhållande bör lagtexten fortydligas. Lagrådet föreslår att 15 § slopas
och att 11, 13 och 14 §§ ges följande lydelse:

"11 § All näringsverksamhet som bedrivs av en juridisk person räknas
som en enda näringsverksamhet. Om den juridiska personen är delägare i
ett svenskt handelsbolag, skall även handelsbolagets verksamhet räknas
in i den juridiska personens näringsverksamhet.

I 12 § finns bestämmelser om underskott från vissa utländska juridiska
personer. I 16 och 17 §§ finns bestämmelser om underskott från kom-
manditbolag och vissa andra handelsbolag.

13 § All näringsverksamhet som bedrivs av en enskild näringsidkare räk-
nas som en enda näringsverksamhet. Bedriver han självständig närings-
verksamhet utomlands, räknas dock all sådan verksamhet som en egen
näringsverksamhet.

14 § För en fysisk person som är delägare i ett eller flera svenska han-
delsbolag räknas verksamheten i varje handelsbolag som en egen nä-
ringsverksamhet. Bedriver ett handelsbolag självständig
näringsverksamhet utomlands, räknas dock all sådan verksamhet som en
egen näringsverksamhet.

Om ett svenskt handelsbolag är delägare i ett annat svenskt handelsbolag,
skall verksamheten i det handelsbolaget räknas in i det ägande bolagets
näringsverksamhet. I 16 och 17 §§ finns bestämmelser om underskott
från kommanditbolag och vissa andra handelsbolag."

15 kap. 5 §

Som Lagrådet kommer att ta upp i anslutning till 16 kap. 14 § är det inte
ett företags avsättning av medel till personalstiftelser som ger upphov till
avdragsrätt utan det förhållandet att företaget för över egendom - normalt
likvida medel - till stiftelsen. Lagrådet förordar därför att den nu kom-
menterade paragrafen ges följande lydelse:

"Ersättning som en arbetsgivare far från en personalstiftelse skall tas
upp. Detta gäller dock inte om ersättningen hänför sig till en sådan över-
föring till stiftelsen som arbetsgivaren inte har fatt dra av. Om en sådan
överföring gjorts skall mottagen ersättning i första hand anses avse den-
na."

16 kap. 1 §

Enligt första stycket skall utgifter för att förvärva och bibehålla inkoms-
ter dras av som kostnad. Ränteutgifter och kapitalförluster skall dras av
även om de inte är sådana utgifter.

Termen kapitalförlust betecknade tidigare förluster som saknade sam-
band med någon förvärvskälla samt förluster som visserligen hade sådant

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

399

samband men inte kunde anses normala for förvärvskällan i fråga (punkt
5 av anvisningarna till 20 § KL). Genom lag (1997:851) om ändring i KL
utmönstrades, med verkan fr.o.m. 1999 års taxering, kapitalförlustbe-
greppet ur KL (prop. 1996/97:154). Samtidigt kompletterades punkt 1 av
anvisningarna till 23 § KL med ett nytt fjärde stycke avseende förluster i
inkomstslaget näringsverksamhet. Enligt första meningen i det stycket
hänförs till kostnad i näringsverksamhet, utöver förluster som avses i
punkt 33, andra förluster som uppkommit i verksamheten, om inte sär-
skilda skäl mot avdragsrätt föreligger. Styckets andra och tredje mening-
ar innehåller särskilda regler beträffande förluster av kontanta medel (jfr
16 kap. 21 § IL). Förlust som avses i punkt 33 är förlust vid icke yrkes-
mässig avyttring (realisationsförlust) av tillgång eller förpliktelse i fråga
om vilken, om realisationsvinst i stället hade uppkommit, vinsten skulle
ha utgjort intäkt av näringsverksamhet.

Det i 16 kap. 1 § första stycket och på andra ställen i IL använda be-
greppet kapitalförlust överensstämmer i allt väsentligt med det nuvarande
begreppet realisationsförlust (jfr 25 kap. 3-5 §§). Någon bestämmelse
som tar sikte på förluster som kan uppkomma i näringsverksamhet har -
vid sidan av bestämmelserna om förlust av kontanta medel - inte föresla-
gits. I IL föreslås alltså inte någon reglering motsvarande de upphävda
reglerna i punkt 5 av anvisningarna till 20 § KL eller nu gällande regel i
punkt 1 fjärde stycket första meningen av anvisningarna till 23 § KL.

I författningskommentaren till 16 kap. 21 § anförs att införandet av be-
stämmelsen i punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 23 § KL om att
förlust som uppkommit i näringsverksamhet hänförs till kostnad i verk-
samheten om inte särskilda skäl mot detta föreligger, närmast kan ses
som en ytterligare markering av att upphävandet av tidigare regler om
kapitalförlust innebär en definitiv brytning med den ursprungliga princi-
pen att avdrag medges endast för normala utgifter. Vidare påpekas att
Skattelagskommittén inte föreslagit någon motsvarande bestämmelse och
att regeringen delar kommitténs uppfattning att regeln inte behövs i IL.

Den skattemässiga behandlingen av olika typer av förluster i närings-
verksamhet har sedan lång tid tillbaka vållat problem vid rättstillämp-
ningen. Olika uppfattningar har ofta rått om i vilken omfattning avdrag
kan medges för exempelvis skadestånd och förluster i samband med bor-
gensåtaganden och utlåning vid sidan av den egentliga verksamheten.
Någon praxis som belyser i vad mån den nyligen införda bestämmelsen i
punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 23 § KL om avdrag för för-
luster som uppkommit i näringsverksamhet har betydelse i avdragshän-
seende finns ännu inte. Lagrådet har dock svårt att tro annat än att ett
slopande av denna bestämmelse kommer att uppfattas som en begräns-
ning av avdragsrätten.

Av författningskommentaren kan inte med säkerhet utläsas om rege-
ringen vill åstadkomma en inskränkning i avdragsrätten för nu diskutera-
de slag av förluster eller inte. Huruvida en sådan inskränkning är motive-
rad är en fråga som Lagrådet inte har anledning att ta ställning till. Enligt
Lagrådets mening är det dock önskvärt att regeringens inställning kom-
mer till tydligare uttryck under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

400

16 kap. 5 §

Enligt denna paragraf skall avdrag göras med ett skäligt belopp om den
skattskyldige visar att det på grund av vissa angivna omständig heter be-
hövs ett betydligt större avdrag än vad som skulle följa av 4 §. Ordalagen
synes ge vid handen att, även om den skattskyldige visar att ett sådant
större avdrag är motiverat med hänsyn till dessa omständigheter, avdra-
get far göras endast med det - eventuellt lägre - belopp som är skäligt.
Avsikten torde emellertid vara att det belopp som far dras av skall upp-
skattas efter skälighet, dvs. skönsmässigt (se prop. 1973:207 s. 41 och
53; jfr också 35 kap. 5 § rättegångsbalken). För att inte paragrafen skall
läsas fel bör den därför formuleras om.

Lagrådet förordar att paragrafens inledning, med några andra redaktio-
nella ändringar, ges följande lydelse:

"Avdrag skall göras med ett högre belopp än som följer av 4 §, om den
skattskyldige visar att ett betydligt större avdrag är motiverat med hänsyn
till att"

16 kap. 14 §

Enligt paragrafen skall medel som sätts av till personalstiftelser enligt
lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. dras av.

Enligt lagtexten är avdragsrätten alltså kopplad till "medel som sätts av
till personalstiftelser". Vad som avses med detta uttryck synes oklart.
Termen "medel" används normalt i betydelsen likvida medel medan be-
greppet "sätts av" (avsättning) i regel hänför sig till en reservering
(skuldpost) i ett företags bokslut. Uttrycket "medel som sätts av" framstår
därmed som motsägelsefullt. Därtill kommer att uttrycket inte täcker det
fallet att ett foretag utan reservering i något tidigare bokslut överför me-
del till sin personalstiftelse. Någon anled ning att vägra avdrag bara där-
för att överföringen beslutas och genomförs under ett och samma be-
skattningsår föreligger uppenbarligen inte.

Som anförts i betänkandet (SOU 1998:116) Stoppreglema bör det av
lagtexten klart framgå att avdragsrätten knyts till förmögenhetsöverfö-
ringen. Frågan om till vilket beskattningsår avdragsrätten skall hänföras
far bedömas med ledning av de allmänna reglerna för periodisering av
utgifter. Lagrådet föreslår mot denna bakgrund att paragrafen ges följan-
de lydelse:

"Belopp som förs över till en personalstiftelse enligt lagen (1967:531)
om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skall dras av."

16 kap. 15 §

I enlighet med vad som anförts under 16 kap. 14 § föreslår Lagrådet att
första stycket i förevarande paragraf utformas på följande sätt:

"Belopp som ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag för över
till en personalstiftelse far dras av bara om företaget stadigvarande sys-
selsätter minst 30 årsarbetskrafter."

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

401

16 kap. 16 §

Den form av skadestånd för ideell skada som förekommer inom arbets-
rätten och där kallas allmänt skadestånd har olika syften. Ett syfte är att
inskärpa vikten av att lag och kollektivavtal följs. Skadeståndet har i
detta fall en utpräglat preventiv funktion och kan med någon överdrift
sägas tjänstgöra som ett slags privaträttsligt straff. I massmedia kallas
också de utdömda skadeståndsbeloppen ofta för böter, framför allt när
det gäller skadestånd för deltagande i en olovlig stridsåtgärd.

Den nuvarande bestämmelsen om att allmänna skadestånd för åsido-
sättande av arbetsrättsliga regler inte är avdragsgilla tillkom år 1984. Be-
stämmelsen motiverades med att det var stötande för rättskänslan att en
arbetsgivare skulle få göra avdrag för allmänna skadestånd som arbetsgi-
varen måste betala för brott mot den arbetsrättsliga lagstiftningen (se
prop. 1983/84:165 s. 18). Vad lagstiftaren främst hade i tankarna var sä-
kerligen det allmänna skadeståndets preventiva karaktär i dessa fall.

En viktig funktion hos det allmänna skadeståndet är emellertid också
att ge ersättning för den kränkning som enskilda arbetstagare kan tillfo-
gas vid t.ex. obefogade uppsägningar och avskedanden eller vid överträ-
delser av olika diskrimineringsförbud. Skadestånden har här uppgiften att
ge upprättelse för den oförrätt som skadehandlingen utgör och påminner
om de skadestånd för kränkning genom brott mot bl.a. någons ära som
regleras i 1 kap. 3 § skadeståndslagen (jfr SOU 1992:84 s. 255). Sist-
nämnda skadestånd är inte avdragsgilla. I den mån ett allmänt skadestånd
har ett sådant syfte är det alltså konsekvent att inte heller detta skade-
stånd är avdragsgillt.

En motsvarighet till de allmänna skadestånd som förekommer inom
arbetsrätten har på senare tid införts i lagstiftningen på andra rättsområ-
den, t.ex. i 58 § första stycket patentlagen (1967:837) (se prop. 1985/86
s. 29 ff. och 44 f.), 7 § andra stycket lagen (1986:1425) om skydd för
kretsmönster i halvledarprodukter (se prop. 1986/87:49 s. 14, 23, 29 och
31 f.), 9 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter (se prop.
1987/88:155 s. 26 f. och 49 f.) samt 38 § första stycket varumärkeslagen
(1960:644), 36 § första stycket mönsterskyddslagen (1970:485), 19 §
första stycket firmalagen (1974:156) och 9 kap. 6 § första stycket växt-
förädlarrättslagen (1997:306) (se prop. 1993/94:122 s. 51 ff. och 70). I
dessa fall, då en överträdelse av lagen i regel också är straffbelagd, är det
skadeståndets preventiva funktion som dominerar vid sidan av önskemå-
let att den skadelidande kan fa skadestånd även om en ekonomisk skada
inte går att bevisa fullt ut. Bestämmelser om skadestånd av ideell natur i
kontraktsförhållanden finns också i en del andra lagar, t.ex. i 48 § perso-
nuppgiftslagen (1998:204) (se prop. 1997/98:44 s. 106, 143 f. och 242 f.)
och 7 kap. 2 § fjärde stycket lagen (1998:1479) om kontoföring av finan-
siella instrument (se prop. 1997/98:160 s. 138, 180 och s. 248 f.). Här är
avsikten mera att den skadelidande skall få kompensation för den kränk-
ning av den personliga integriteten som skadehandlingen har medfört.

Enligt Lagrådets mening är det önskvärt att frågan om rätten att göra
skatterättsliga avdrag för sådana skadestånd av ideellt slag som nu

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

402

nämnts övervägs i lämpligt sammanhang, så att avdragsrätten ges samma
tillämpning i likartade fall.

16 kap. 21 §

Enligt första meningen skall förluster av kontanta medel genom brott
dras av bara om den skattskyldige visar att förutsättningarna för avdrag
är uppfyllda. Avsikten med denna formulering torde vara att det skall
gälla ett strängare beviskrav än normalt. I enlighet med vad Lagrådet har
förordat inledningsvis under Redaktionella synpunkter bör bestämmelsen
ges följande lydelse:

"Förluster av kontanta medel genom brott far dras av bara om det klart
framgår att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda."

16 kap. 38 §

Enligt tredje stycket skall avdrag som avses i denna paragraf göras bara
om den skattskyldige kan visa att förutsättningarna för avdrag är uppfyll-
da. Avsikten med denna formulering torde vara att det skall gälla ett
strängare beviskrav än normalt. I enlighet med vad Lagrådet har förordat
inledningsvis under Redaktionella synpunkter bör bestämmelsen ges
följande lydelse:

"Avdraget får göras bara om det klart framgår att förutsättningarna för
avdrag är uppfyllda."

17 kap. 8 - 12 §§

Det nuvarande systemet för beskattning av aktiebolags vinster bygger på
principen att uppkomna vinster skall beskattas en gång i bolagssektorn
och - när utdelning sker - en gång i hushållssektom. Av denna princip
följer bl.a. att kedjebeskattning inte skall förekomma, dvs. vinster som
delas ut från ett bolag till ett annat skall inte ånyo träffas av bolagsskatt.
Principen gäller även när ett aktiebolags innehav av aktier utgör lagertill-
gångar. I detta fall blir ägarbolaget visserligen beskattat för mottagen
utdelning. Ägarbolaget kan emellertid begränsa kedjebeskattningen ge-
nom att kvitta utdelningen mot den värdenedgång på aktieinnehavet som
föranleds av utdelningen.

Bestämmelserna i de förevarande paragraferna innehåller avsteg från
principen att avdrag skall medges för värdenedgång - eller förlust vid
överlåtelse - på lageraktier. En tillämpning av bestämmelserna innebär
därför att en och samma vinst blir utsatt för hårdare beskattning än en
gång i bolagssektorn och en gång i hushållssektom.

De föreslagna bestämmelserna överensstämmer sakligt sett med vad
som gäller i dag och syftar till att förhindra obehöriga skatteförmåner
genom förvärv av aktiebolag med stor utdelningskapacitet (den s.k. Lun-
dinlagstiftningen, prop. 1966:85, BevU 1966:55, SFS 1966:724). Det går
inte att komma ifrån att bestämmelserna, som sakligt sett varit oföränd-
rade sedan de infördes för mer än trettio år sedan, numera framstår som

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

403

ett udda och svårtillämpat inslag i företagsbeskattningen. Till detta kom-
mer att terminologin i olika hänseenden framstår som oklar.

Regeringen har nyligen beslutat att tillkalla en utredare med uppdrag
att se över vissa företagsskattefrågor (Dir. 1998:55). Utredarens arbete
omfattar även Lundinlagstiftningen . Med hänsyn till detta och till inrikt-
ningen av det aktuella lagstiftningsärendet vill Lagrådet inte motsätta sig
att nämnda regler utan ändringar i sak förs över till IL.

17 kap. 26 §

Enligt första meningen behöver värdet av pågående arbeten som utförs på
löpande räkning inte tas upp som tillgång. Enligt andra meningen skall,
om värdet inte tas upp, de belopp som den skattskyldige under beskatt-
ningsåret fakturerar för arbetena tas upp som intäkt.

I författningskommentaren sägs att den föreslagna regleringen, bortsett
från en redaktionell justering, överensstämmer med Skattelagskommit-
téns förslag. Såvitt kan utläsas har någon saklig ändring i förhållande till
nu gällande regler inte åsyftats.

Nuvarande regler om inkomstredovisning av arbeten som utförs på lö-
pande räkning finns i punkt 3 tredje stycket av anvisningarna till 24 §
KL. Första meningen i det stycket har samma lydelse som första mening-
en i den föreslagna paragrafen. Lagrummens andra meningar skiljer sig
emellertid något åt. Den nu gällande bestämmelsen har följande lydelse:
"I stället skall som intäkt redovisas summan av de belopp avseende ar-
betena som den skattskyldige har fakturerat under beskattningsåret."

Den nuvarande lydelsen kan knappast innebära annat än att samtliga
fakturerade belopp skall tas upp som intäkt. Frågan om en skattskyldig,
som i sina räkenskaper tagit upp (aktiverat) värdet av de pågående arbe-
tena, utöver fakturerade belopp måste ta upp det aktiverade värdet torde
inte ha prövats i praxis (jfr RÅ 1998 ref. 18). Tydligt är dock att en sådan
skyldighet kan leda till materiellt otillfredsställande resultat.

Så som det remitterade lagförslaget utformats synes den skattskyldige
kunna, med verkan i skattehänseende, antingen aktivera värdet av de på-
gående arbetena eller ta upp fakturerade belopp. Det sägs inget om vilka
regler som skall gälla vid eventuell aktivering men en naturlig lösning
kan vara att tillämpa reglerna i 17 kap. 27 § om aktivering av arbeten
som utförs till fast pris. Oavsett vilken metod som tillämpas synes försla-
get innebära att det lägsta av det aktiverade och det fakturerade beloppet
kan komma att ligga till grund för beskattningen.

Det finns, som framgår av det föregående, inget som tyder på att rege-
ringens avsikt varit att ge de skattskyldiga möjlighet att välja mellan två
metoder vid intäktsberäkningen av sådana pågående arbeten som utförs
på löpande räkning. Om målsättningen är att åstadkomma en reglering
som sakligt sett överensstämmer med dagens regler bör den föreslagna
andra meningen ändras. Skall därjämte klart utsägas att eventuellt aktive-
rat belopp inte skall få någon skattemässig effekt synes den nu kommen-
terade paragrafen kunna ges följande lydelse:

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

404

"Värdet av pågående arbeten som utförs på löpande räkning skall inte
tas upp som tillgång. I stället skall de belopp som den skattskyldige fak-
turerar for arbetena tas upp som intäkt."

18 kap. 1 §

Enligt punkt 1 i andra stycket skall bestämmelserna om inventarier till-
lämpas på koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter, good-
will och liknande rättigheter som förvärvats från någon annan. Motsats-
vis synes följa att inventariereglema inte skall tillämpas på immateriella
rättigheter som inte förvärvas från någon utomstående utan upparbetats i
den skattskyldiges egen verksamhet. Av den skattskyldige i räkenskaper-
na aktiverade utgifter för exempelvis patent, datorprogram eller varu-
märken skall därför inte behandlas som inventarier (vad gäller förutsätt-
ningarna för aktivering av så dana utgifter, se bl.a. 15 och 17 §§ bokfö-
ringslagen /1976:125/ samt Bokföringsnämndens rekommendation om
redovisning av forsknings- och utvecklingskostnader /BFN R 1/ och
nämndens uttalande om redovisning av utgifter vid produktion av film
/BFN 88:12/ och utgifter för utveckling av dataprogram /BFN 88:15/).

Förslaget att egenproducerade immateriella rättigheter inte skall följa
bestämmelserna om inventarier väcker frågan om detta innebär en för-
ändring i förhållande till nuvarande regler och - i så fall - vilka regler
som i stället skall gälla. I sammanhanget kan noteras att det av författ-
ningskommentaren inte kan utläsas att någon ändring av rättsläget är av-
sedd.

För närvarande föreskrivs i punkt 16 av anvisningarna till 23 § KL att
avdrag enligt bestämmelserna i punkterna 13 och 14, dvs. enligt bestäm-
melserna om räkenskapsenlig avskrivning och restvärdeavskrivning,
även far göras för "utgifter för anskaffning av koncessioner, patent, li-
censer, varumärken, hyresrätter, goodwill samt liknande rättigheter." Ut-
trycket "utgifter för anskaffning" av en tillgång tar i fråga om byggnader,
markanläggningar och inventarier sikte inte bara på det fallet att en till-
gång förvärvats från en utomstående utan också på det fallet att den
skattskyldige producerat tillgången i egen regi (se punkterna 6, 7 respek-
tive 12 av anvisningarna till 23 § KL). Något stöd för att uttrycket skulle
ha en annan - mer begränsad - innebörd när utgifterna avser anskaffning
av en immateriell i stället för en materiell tillgång kan inte hämtas från
lagtexten eller dess förarbeten (jfr prop. 1995/96:104 s. 52 och 54). Nå-
got rättsfall som ger vid handen att punkt 16 av anvisningarna till 23 §
KL inte kan tillämpas på egenproducerade immateriella rättigheter synes
inte heller föreligga (jfr RÅ 1993 ref. 92 och RÅ 1994 ref. 94, målen
kommenterade bl.a. i Svensk Skattetidning 1994 s. 135 ff. och Skattenytt
1995 s. 314 f.).

Det anförda leder Lagrådet till slutsatsen att avskrivningsreglema för
inventarier enligt dagens system är tillämpliga även på egenproducerade
immateriella rättigheter. En annan sak är att tillämpningen i praktiken
torde kräva att den skattskyldige aktiverat utgifterna för rättigheten i sina
räkenskaper. Att mot den skattskyldiges bestridande visa att en underlå-
ten aktivering av utgifterna för t.ex. ett patent strider mot god redovis-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

405

ningssed torde nämligen vara ytterst svårt. Det är därför sannolikt ganska
ovanligt att en egenproducerad immateriell rättighet redovisas som till-
gång. Att det förekommer att utgifter för sådana rättigheter aktiveras tor-
de dock vara helt klart.

Förslaget att som inventarier behandla endast rättigheter som förvär-
vats från någon annan måste mot bakgrund av det anförda bedömas utgö-
ra en avvikelse från nuvarande regler. Den fråga som därmed bör besva-
ras är vilka skattemässiga regler som med den valda lösningen kommer
att gälla för egenproducerade immateriella rättigheter.

Vid beräkningen av resultatet i näringsverksamhet skall enligt 14 kap.
2 § IL den periodisering som följer av god redovisningssed godtas om
inte något annat är särskilt föreskrivet. Eftersom några särskilda bestäm-
melser inte föreslås för egenproducerade rättigheter synes därför den go-
da redovisningsseden komma att styra den skattemässiga behandlingen.
Om den skattskyldige i enlighet med god redovisningssed väljer att för-
dela utgifterna för en immateriell investering på exempelvis fyra år - räk-
nat från färdigställandet - skall således motsvarande periodisering ske vid
beskattningen.

Från materiell synpunkt kan enligt Lagrådets uppfattning någon in-
vändning i och för sig inte resas mot att avdragsreglema för egenprodu-
cerade immateriella rättigheter kopplas till den skattskyldiges redovis-
ning. Något bärande skäl för att aktiverade egenproducerade rättigheter
skall behandlas på annat sätt än liknande rättigheter som förvärvats från
utomstående synes emellertid knappast kunna uppletas. Till detta kom-
mer att införande av ytterligare en metod för reglering av avdrag för ut-
gifter för anskaffning av anläggningstillgångar är ägnat att öka proble-
men vid upprättande och kontroll av deklarationer. Lagrådet kan här peka
på t.ex. att externt förvärvade rättigheter kommer att ingå som en del av
det kollektiva avdragssystemet för inventarier medan egenproducerade
rättigheter skattemässigt kopplas till den individuella avskrivningsplan
som antagits för rättigheten.

Lagrådet förordar sammanfattningsvis att egenproducerade immateri-
ella rättigheter behandlas på samma sätt som andra immateriella rättig-
heter. Den föreslagna begränsningen till rättigheter som förvärvats från
någon annan bör således slopas. Med en mindre redaktionell justering
synes därför andra stycket i den förevarande paragrafen kunnas ges föl-
jande lydelse:

"Som inventarier behandlas också

1. koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter, goodwill och
liknande rättigheter, och

2. anslutningsavgift eller anläggningsbidrag som avser en nyttighet som
är knuten till en fastighet och inte till ägaren personligen."

Godtas vad Lagrådet föreslagit bör motsvarande ändringar göras i bl.a.
2 kap. 31 § och 13 kap. 8 §.

18 kap. 2 §

Enligt paragrafen får utgifter för reparation och underhåll av inventarier
dras av omedelbart.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

406

Eftersom det är fråga om en fakultativ regel behöver den skattskyldige
inte göra avdrag omedelbart utan utgifterna får fordelas på flera år om det
är förenligt med god redovisningssed. Någon bestämmelse om vad som
skall gälla om den skattskyldige i enlighet härmed aktiverar utgifterna
finns inte. Det ligger i och för sig nära till hands att anse att utgifterna i
så fall skall behandlas enligt de vanliga reglerna om avdrag för utgifter
för inventarieanskaffning. Enligt 3 § skall sådana utgifter dras av genom
årliga värdeminskningsavdrag. Avdragen beräknas enligt bestämmelser-
na i 13 - 22 §§ om räkenskapsenlig avskrivning eller restvärdeavskriv-
ning. Huvudregeln (13 §) är att avdrag visst beskattningsår medges med
högst 30 respektive 25 procent av avskrivningsunderlaget. Underlaget
beräknas gemensamt för samtliga inventarier.

Det kan emellertid hävdas att - eftersom det saknas uttryckliga be-
stämmelser om hur aktiverade utgifter av ifrågavarande slag skall be-
handlas - avdrag i stället skall medges enligt de principer som följer av
god redovisningssed. Av 14 kap. 2 § framgår sålunda att den periodise-
ring som följer av god redovisningssed skall godtas vid resultatberäk-
ningen om inte något annat är särskilt föreskrivet. Sakliga skäl kan anses
tala för en sådan ordning; är det t.ex. klart att den ekonomiska livsläng-
den av reparationen eller underhållet är tre år är det från materiell syn-
punkt motiverat att en treårig avskrivningsperiod - räknat från färdig-
ställandet - får tillämpas.

Regleringen i 18 kap. innebär emellertid ett starkt schabloniserat sys-
tem. Det framstår därför som oförenligt med systemet att ett avstående
från tillämpning av regeln om direktavdrag skulle leda till att ytterligare
en metod för värdeminskningsavdrag far användas, en metod som dess-
utom - till skillnad från systemet i övrigt - bygger på en bedömning av
den enskilda investeringens livslängd.

Enligt Lagrådets mening talar övervägande skäl för att bestämmelserna
i 18 kap. skall innehålla en uttömmande reglering av rätten till avdrag för
utgifter för anskaffning och förbättring av inventarier. Ett företag som
har utgifter för reparation eller underhåll av inventarier bör fa välja mel-
lan omedelbar avdragsrätt och att tillämpa reglerna om värdeminsknings-
avdrag i 13 - 22 §§. Denna reglering bör komma till direkt uttryck i lag-
texten.

Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att det i förevarande
paragraf införs ett nytt andra stycke med följande lydelse:

"Sådana utgifter enligt första stycket som inte dragits av omedelbart
skall dras av enligt 3 §."

Regeln om avdrag för utgifter för reparation och underhåll av inventa-
rier bör jämföras med motsvarande regler för byggnader och
markanläggningar. Även med avseende på sådana tillgångar föreligger en
rätt till omedelbart avdrag (se 19 kap. 2 § respektive 20 kap. 3 §). Lagrå-
det återkommer till sistnämnda regler.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

18 kap. 18 §

Enligt paragrafen far, om den skattskyldige visar att det verkliga värdet
på inventarierna understiger det skattemässiga restvärdet efter avdrag

407

enligt övriga bestämmelser i 18 kap., ytterligare avdrag göras med ett
belopp som motsvarar skillnaden. Syftet med bestämmelsen är att för-
hindra att den skattskyldige vid beskattningen måste redovisa sitt inven-
tariebestånd till ett högre värde än det verkliga värdet. Jämförelsen mel-
lan det skattemässiga värdet och det verkliga värdet sker på kollektiv
nivå. Det förhållandet att några enstaka inventarier sjunkit kraftigt i värde
leder således inte med nödvändighet till att bestämmelsen blir tillämplig.

Med skattemässigt värde på inventarier avses enligt 2 kap. 31 § första
stycket anskaffningsvärdet minskat med värdeminskningsavdrag och
liknande avdrag. Det värde som enligt den nu kommenterade paragrafen
skall jämföras med det verkliga värdet är "det skattemässiga restvärdet
efter avdrag enligt övriga bestämmelser i detta kapitel".

Förhållandet mellan det citerade uttrycket och definitionen på skatte-
mässigt värde i 2 kap. 31 § framstår som oklart. En fråga som kan ställas
är om det föreligger någon skillnad mellan termerna "skattemässigt vär-
de" och "skattemässigt restvärde". Det synes vidare osäkert om uttrycket
"och liknande avdrag" i 2 kap. 31 § får till följd att avskrivning mot ex-
empelvis ersättningsfond skall beaktas vid beräkning av det skattemässi-
ga värdet men inte vid jämförelsen enligt den nu aktuella bestämmelsen.

Den aktuella bestämmelsen skall, som framgått av det föregående, göra
det möjligt för den skattskyldige att fa det ytterligare avdrag som behövs
för att inventariernas skattemässiga värde inte skall överstiga deras verk-
liga värde. I vad mån bestämmelsen är tillämplig kan därför avgöras bara
sedan de ordinarie avdragsreglema - inklusive exempelvis rätten att skri-
va av mot ersättningsfond - utnyttjats fullt ut. Såvitt Lagrådet kan finna
tillgodoses syftet med regleringen om rätten till ytterligare avdrag base-
ras på en jämförelse mellan inventariernas skattemässiga värde och deras
verkliga värde. Lagrådet förordar därför att uttrycket "det skattemässiga
restvärdet efter avdrag enligt övriga bestämmelser i detta kapitel" ändras
till "det skattemässiga värdet".

Inventariebegreppet omfattar även sådana inventarier av mindre värde
och med kort ekonomisk livslängd som avses i 18 kap. 4 §. Utgifter för
anskaffning av inventarier av dessa slag far dras av omedelbart. För när-
varande finns bestämmelser om omedelbart avdrag för inventarier av
mindre värde och s.k. korttidsinventarier i punkt 12 av anvisningarna till
23 § KL, medan bestämmelser om räkenskapsenlig avskrivning och rest-
värdeavskrivning - vilka innefattar rätt till extra avdrag om inventariernas
verkliga värde är lägre än deras skattemässiga värde - finns i punkt 13
respektive punkt 14 av samma anvisningar. Denna placering i olika
punkter kan utgöra ett argument för att värdet av sådana inventarier som
skrivs av omedelbart vid tillämpning av dagens regler inte skall medräk-
nas vid jämförelsen mellan det verkliga och det skattemässiga värdet.
Någon praxis som belyser denna problematik synes dock inte föreligga.

En från tillämpningssynpunkt lämplig lösning kan vara att helt bortse
från värdet på omedelbart avskrivna inventarier. Därigenom kan jäm fö-
relsen mellan verkligt värde och skattemässigt värde ta sikte enbart på
sådana inventarier som är föremål för reguljär avskrivning enligt 18 kap.
eller som skrivits av mot ersättningsfond e.d. Lagrådet utgår härvid från
att de inventarier som vid beskattningen dragits av omedelbart behandlats

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

408

på samma sätt vid redovisningen. Det bör med andra ord inte vara tillåtet
för ett företag som tillämpar reglerna om räkenskapsenlig avskrivning att
ta upp värdet av skattemässigt omkostnadsförda inventarier som tillgång
i sitt bokslut.

Mot bakgrund av vad nu anförts förordar Lagrådet att den kommente-
rade paragrafen ges följande lydelse:

"Om den skattskyldige visar att det verkliga värdet på inventarierna
understiger det skattemässiga värdet, far ytterligare avdrag göras med ett
belopp som motsvarar skillnaden.

Vid tillämpning av första stycket skall bortses från värdet på sådana
inventarier vars anskaffningsutgifter dragits av omedelbart med stöd av
4§."

19 kap. 2 §

Enligt första stycket far utgifter för reparation och underhåll av en bygg-
nad dras av omedelbart.

Som Lagrådet har anfört i anslutning till motsvarande bestämmelse an-
gående inventarier (18 kap. 2 §) uppkommer frågan vad som skall gälla
om den skattskyldige inte gör avdrag omedelbart utan aktiverar utgifter-
na. Från materiell synpunkt finns det skäl som talar för att den skattskyl-
dige i så fall inte borde vara hänvisad till de regler som i all mänhet gäl-
ler i fråga om avdrag för värdeminskning av byggnader. Utgifterna för
reparationen eller underhållet borde alltså skattemässigt kunna dras av i
takt med den skattskyldiges redovisning, givet att denna är förenlig med
god redovisningssed. Det kan vidare konstateras att skälen för en till god
redovisningssed kopplad periodisering är betydligt starkare i fråga om
byggnader än i fråga om inventarier. Värdeminskningsavdrag bestäms
för byggnader med hänsyn till byggnadens ekonomiska livslängd (19
kap. 5 §). Om dessa regler skulle tillämpas beträffande aktiverade utgifter
för reparation och underhåll skulle den som inte gör avdrag omedelbart
fa avdrag med endast några få procent per år, vilket i regel skulle medfö-
ra en helt felaktig periodisering.

Frågan är då vad som bör gälla i det aktuella avseendet. Lagrådet har i
fråga om inventarier funnit att övervägande skäl talar för att regleringen
av avdragsrätten (18 kap.) görs heltäckande och att det således inte läm-
nas något utrymme för att vid periodiseringen falla tillbaka på den skatt-
skyldiges redovisning. Allmänt sett föreligger vissa skillnader mellan
avdragsreglema för inventarier och avdragsreglema för byggnader. För
inventarier är avdragsrätten starkt schabloniserad och tillämpas på in-
ventarierna som kollektiv. Byggnadsreglerna innebär däremot att en in-
dividuell bedömning skall göras av den enskilda tillgångens ekonomiska
livslängd. Dessa skillnader innebär att det beträffande byggnader inte är
systemffämmande på samma sätt som i fråga om inventarier att tillämpa
en särskild avskrivningsmetod som bygger på den skattskyldiges redo-
visning när det gäller aktiverade utgifter för reparation och underhåll. Det
går emellertid inte att bortse från att en koppling till redovisningen med-
för ett helt nytt inslag vad gäller den skattemässiga behandlingen av
byggnadsinvesteringar. Ställning måste exempelvis tas till om det belopp

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

409

varmed en byggnad skrivits ned på grund av varaktig värdenedgång (se
15 § tredje stycket bokföringslagen) också skall vara avdragsgillt vid
taxeringen.

Lagrådet finner mot denna bakgrund att det ligger närmast till hands att
aktiverade utgifter för reparation och underhåll dras av enligt de principer
som gäller enligt 19 kap. 5 §. Det bör dock därvid beaktas att reparatio-
ner och underhåll, liksom bl.a. tillbyggnader, kan ha en betydligt kortare
ekonomisk livslängd än byggnaden i sin helhet. Värdeminskningsavdrag
för sådana åtgärder borde därför kunna beräknas med hänsyn till åtgär-
dernas ekonomiska livslängd. Det är emellertid tveksamt om lagtexten
lämnar utrymme för en sådan ordning. Enligt 19 kap. 13 § skall till an-
skaffningsvärdet räknas bl.a. utgifter för till- eller ombyggnad samt för
vissa förbättringar. Anskaffningsvärdet avser här tydligen byggnaden i
sin helhet. 119 kap. 5 § anges att värdeminskningsavdragen skall beräk-
nas enligt avskrivningsplan efter en viss procentsats per år på byggna-
dens anskaffningsvärde. Procentsatsen skall bestämmas med hänsyn till
byggnadens ekonomiska livslängd. Beräkningen skall enligt paragrafen
göras från den tidpunkt då byggnaden färdigställs eller förvärvas. En för-
bättring skrivs av från den tidpunkt då den färdigställs.

Av bestämmelserna i 19 kap. 5 § far anses framgå att till- eller om-
byggnader, liksom vissa andra förbättringar, skrivs av från den tidpunkt
då de färdigställs. Bestämmelserna synes däremot inte lämna utrymme
för att bestämma procentsatsen, dvs. avskrivningsperioden, med hänsyn
till till- eller ombyggnadens eller förbättringens ekonomiska livslängd.
Enligt bestämmelsen är det byggnadens ekonomiska livslängd som skall
vara avgörande. Enligt Lagrådets mening finns det anledning att under
det fortsatta lagstiftningsarbetet ytterligare överväga vad som skall gälla i
fråga om värdeminskningsavdrag för utgifter för till- eller ombyggnader
och för aktiverade utgifter för reparation och underhåll. I vart fall behö-
ver lagtexten förtydligas.

19 kap. 14 §

Enligt denna bestämmelse skall som utgift för arbeten i byggnadsrörelse
räknas det belopp som tas upp som intäkt enligt 27 kap. 8 §. Bestämmel-
sen har, tillsammans med olika bestämmelser om vilka utgifter som skall
räknas in i anskaffningsvärdet, tagits in under den gemensamma huvud-
rubriken Anskaffningsvärde. Bestämmelsen torde emellertid inte bara ta
sikte på byggnadens anskaffningsvärde utan omfatta också utgifter för
reparationer och underhåll. Syftet med bestämmelsen synes närmare be-
stämt vara att klargöra att det belopp varmed fastighetsägaren beskattas
enligt 27 kap. 8 § blir en utgiftspost för byggnaden. Huruvida utgiften är
omedelbart avdragsgill eller skall dras av genom årliga värdeminsknings-
avdrag far på vanligt sätt bestämmas enligt 19 kap. 2 och 3 §§.

Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda att den föreslagna
bestämmelsen flyttas närmast efter 16 § och under en egen huvudrubrik
Arbeten i byggnadsrörelse ges följande lydelse:

"Som utgifter för arbeten i byggnadsrörelse skall anses det belopp som
tas upp som intäkt enligt 27 kap. 8 §."

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

410

19 kap. 18 §

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

Som Lagrådet anfört i anslutning till 14 kap. 7 § kan termen karaktärs-
byte användas när en tillgång, som hör till inkomstslaget kapital, utan
ägarbyte blir tillgång i näringsverksamhet. En byggnad som exempelvis
till följd av ändrad användning förlorar sin karaktär av privatbostad bör
alltså anses ha varit föremål för karaktärsbyte trots att eventuell vinst vid
en framtida avyttring alltjämt skall beskattas som inkomst av kapital (se
13 kap. 5 och 7 §§). Lagrådet har därför inget att invända mot att termen
karaktärsbyte används i rubriken till förevarande paragraf.

20 kap. 2 §

Med markanläggningar avses enligt första stycket anordningar eller an-
läggningar som inte är byggnader eller inventarier och som är avsedda att
användas i ägarens näringsverksamhet, t.ex. vägar, kanaler, hamninlopp,
parkeringsplatser, fotbollsplaner och planteringar. Hit räknas också så-
dant arbete som behövs för att marken skall göras plan eller fast.

I andra stycket föreskrivs att brunnar, källare och tunnlar räknas som
markanläggningar till den del de inte vid fastighetstaxering räknas till
byggnad. Avsikten med denna bestämmelse torde vara att klargöra att
brunnar, källare och tunnlar skall, även om de delvis är att hänföra till
byggnad, i övriga delar räknas som markanläggningar.

Orden "vid fastighetstaxering" är enligt Lagrådets mening inte särskilt
upplysande. Enligt författningskommentaren är bestämmelsen avsedd att
markera att det handlar om en beskrivning av tillgången, inte om hur den
faktiskt behandlas vid fastighetstaxeringen. Detta framgår emellertid inte
av den föreslagna lagtexten. Några särskilda bestämmelser om hur brun-
nar, källare och tunnlar skall behandlas i fastighetstaxeringshänseende
finns inte heller. I gällande rätt torde avsikten med de citerade orden i
stället vara att ange att tunnlarna etc. inte vid fastighetstaxering rent fak-
tiskt har ansetts utgöra byggnad (se prop. 1969:100 s. 121). Inte heller
denna avsikt framgår emellertid av de använda orden. De bör utgå såsom
onödiga och missvisande.

Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse:

"Med markanläggningar avses anordningar eller anläggningar som inte
är byggnader eller inventarier och som är avsedda att användas i fastig-
hetsägarens näringsverksamhet, t.ex. vägar, kanaler, hamninlopp, parke-
ringsplatser, fotbollsplaner och planteringar. Brunnar, källare och tunnlar
räknas som markanläggningar till den del de inte räknas som byggnad.
Som markanläggningar räknas också sådant markarbete som behövs för
att marken skall göras plan eller fast."

20 kap. 3 §

Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 19 kap. 2 §.

411

20 kap. 11 §

Enligt första stycket är anskaffningsvärdet för en markanläggning den
skattskyldiges utgifter för att anskaffa anläggningen. Enligt andra stycket
räknas som anskaffningsvärde också nyttj anderätts havarens förbätt-
ringsutgifter i visst fall. Däremot finns ingen ut trycklig bestämmelse om
att som anskaffningsvärde skall räknas den skattskyldiges förbättringsut-
gifter. Det kan påpekas att det i fråga om byggnader finns en bestämmel-
se om att till anskaffningsvärdet skall räknas bl.a. utgifter för till- eller
ombyggnad (19 kap. 13 §). Lagrådet förordar att förevarande paragraf
kompletteras i angivet avseende.

I det sammanhanget bör ställning tas till hur aktiverade utgifter för re-
paration och underhåll av en markanläggning skall behandlas (jfr
20 kap. 3 §).

20 kap. 14 §

Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet anfört i anslutning till 19 kap. 18 §.

20 kap. 15 §

Första stycket innehåller en definition av begreppet markinventarier.
Som markinventarier skall räknas sådana anordningar eller anläggningar
som är avsedda att användas tillsammans med vissa inventarier i nä-
ringsverksamheten. Som markinventarier räknas också ledningar, stäng-
sel och liknande avspärmingsanordningar samt inventarier som används
för viss verksamhet såsom fundament och liknande.

Enligt andra stycket gäller för markinventarier vad som sägs om in
ventarier.

Av 20 kap. 2 § följer att en markanläggning är något som tillhör en
fastighet och som inte utgör byggnad eller inventarium. Med den i kapit-
let valda systematiken framstår - möjligen till skillnad från vad som gäl-
ler i dag - markinventarier som en undergrupp till markanläggningar. För
att en anordning skall anses som ett markinventarium synes därför krävas
att den uppfyller kraven i såväl första stycket som 20 kap. 2 §.

Utmärkande för markinventarier torde vara att de på grund av sin be-
skaffenhet eller sin direkta anknytning till (vanliga) inventarier som an-
vänds i produktionen på en fastighet har en kortare fysisk eller ekono-
misk livslängd än markanläggningar i allmänhet. Enligt Lagrådets me-
ning borde dessa förhållanden komma till uttryck vid definitionen av be-
greppet markinventarier. Den nuvarande definitionen i KL är emellertid
inte uppbyggd på detta sätt och Lagrådet har förståelse för att det inte
varit möjligt att genomföra en förutsättningslös översyn av begreppet
markinventarier inom ramen för det förevarande lagstiftningsärendet.

Det anförda innebär att Lagrådet kan godta att markinventarier definie-
ras på i stort sett samma sätt som skett hittills. Det föreslagna första
stycket synes dock i några hänseenden ha fatt en mindre lyckad utform-
ning. Enligt Lagrådets uppfattning torde den avsedda innebörden komma
till tydligare uttryck om första stycket ges följande lydelse:

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

412

"Som markinventarier räknas en markanläggning eller del av markan-
läggning som är avsedd att tillsammans med inventarier användas i den
verksamhet som bedrivs på fastigheten. Som markinventarier räknas ock-
så ledningar samt stängsel och liknande avspärmingsanordningar."

21 kap. 6 §

I tredje stycket definieras begreppet avdragsgrundande skogsintäkt. Vid
beräkning av denna intäkt skall bl.a. 60 procent av beskattningsårets in-
täkt på grund av uttag av skogsprodukter medräknas. Definitionen över-
ensstämmer med Skattelagskommitténs förslag.

I dagens system för skogsbeskattning finns motsvarande bestämmelse i
punkt 9 första stycket av anvisningarna till 23 § KL. Enligt den bestäm-
melsen skall vid beräkning av avdragsgrundande skogsintäkt hänsyn bl.a.
tas till 60 procent av beskattningsårets intäkt på grund av att "den skatt-
skyldige har tillgodogjort sig skogsprodukter för eget bruk eller i annan
förvärvskälla."

Under remissbehandlingen av Skattelagskommitténs betänkande an-
förde Näringslivets skattedelegation att begreppet avdragsgrundande
skogsintäkt förefaller ha utvidgats något genom den föreslagna koppling-
en till begreppet uttag. I författningskommentaren uttalas emellertid att
någon ändring i sak inte är avsedd och att regeringen inte delar Skatte-
delegationens bedömning att tillämpningsområdet utvidgats genom den
ändrade lydelsen.

Med uttag avses enligt 22 kap. 5 § att den skattskyldige tillgodogör sig
en tillgång från näringsverksamheten privat eller genom att föra över den
till annan näringsverksamhet. Med uttag avses enligt 22 kap. 6 § också
att den skattskyldige överlåter en tillgång till någon annan utan ersättning
eller mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är af-
färsmässigt motiverat.

Såvitt Lagrådet kan finna omfattar det nu gällande begreppet avdrags-
grundande skogsintäkt sådana uttag som avses i 22 kap. 5 § men knap-
past alla uttag som regleras i 22 kap. 6 §. I de fall då uttagsbeskattning
kommer att ske med stöd av sistnämnda lagrum synes därför det remitte-
rade förslaget innebära att utrymmet för skogsavdrag ökar. Lagrådet kan
således inte instämma i regeringens bedömning att tillämpningsområdet
förblir oförändrat. Från materiell synpunkt har Lagrådet emellertid inte
något att invända mot utvidgningen.

21 kap. 13 §

Paragrafen innehåller den s.k. jämkningsregeln vid fastställande av an-
skaffningsvärdet för skog och skogsmark. Första meningen tar sikte på
dels det fallet att 12 §, till följd av att det inte finns något taxeringsvärde
avseende den förvärvade marken, inte kan tillämpas, dels det fallet att
fastighetsförvärvet visserligen omfattar exakt en eller flera taxeringsen-
heter men det är uppenbart att åsatta taxeringsvärden oriktigt anger för-
hållandet mellan å ena sidan värdet på skogen och skogsmarken och å
andra sidan värdet på hela fastigheten. Som anskaffningsvärde skall i

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

413

dessa fall tas upp ett belopp som kan anses motsvara den verkliga ersätt-
ningen for skog och skogsmark. I andra meningen sägs att jämkningsre-
geln också skall tillämpas i fråga om ersättningar som betalas vid fastig-
hetsreglering eller klyvning på grund av att värdet av den skog och
skogsmark som lagts till den skattskyldiges fastighet överstiger värdet av
skog och skogsmark som frångått denna (ståndskogslikvider).

Lagrådet har i sak inget att erinra mot de föreslagna bestämmelserna.
Enligt Lagrådets uppfattning synes dock den avsedda innebörden komma
till bättre uttryck om paragrafen ges följande lydelse:

"Om bestämmelsen i 12 § inte kan tillämpas eller det är uppenbart att
en tillämpning skulle ge ett värde som avviker från den verkliga ersätt-
ningen för skog och skogsmark, är anskaffningsvärdet det belopp som
kan anses motsvara den verkliga ersättningen.

Har ersättning betalats vid fastighetsreglering eller klyvning på grund
av att värdet av den skog och skogsmark som har lagts till den skattskyl-
diges fastighet överstiger värdet av den skog och skogsmark som har
frångått denna, skall ett belopp motsvarande ersättningen anses som an-
skaffningsvärde. "

21 kap. 14 §

I paragrafens första stycke anges att, om ett företag förvärvar en fastighet
från ett annat företag inom samma svenska koncern, bestämmelserna i
16 § andra och tredje styckena skall tillämpas. Sistnämnda bestämmelser
innebär i princip att förvärvaren tar över den tidigare ägarens anskaff-
ningsvärde. Enligt andra stycket av förevarande paragraf gäller inte första
stycket vid underprisöverlåtelser enligt 23 kap. Vid föredragningen inför
Lagrådet har uppgivits att andra stycket bör utgå och att första stycket
således skall tillämpas också på underprisöverlåtelser. Lagrådet har ingen
erinran mot denna ändring.

21 kap. 16 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur anskaffningsvärdet på skog
och skogsmark skall fastställas för den som förvärvat skogs mark genom
arv, gåva eller på liknande sätt. Som huvudregel gäller att den nye ägaren
övertar den tidigare ägarens anskaffningsvärde eller - om förvärvet bara
omfattar en del av den tidigare ägarens skogsmark - en mot förvärvet
svarande del av anskaffningsvärdet. Omfattar förvärvet mindre än 20
procent av värdet av all skog och skogsmark i näringsverksamheten och
är det inte fråga om en ideell andel av en fastighet, anses enligt sista
stycket den nye ägarens anskaffningsvärde dock vara noll.

Enligt 14 kap. 13 § skall - med undantag för självständig verksamhet
som bedrivs i utlandet - resultatet för en enskild näringsidkare beräknas
gemensamt för all näringsverksamhet som den enskilde bedriver. Av
detta synes följa att tillämpningen av 20-procentregeln i sista stycket
skall baseras på den enskildes totala innehav av skogsmark och inte -
som var fallet när regeln infördes år 1979 - enbart på den skogsmark som
tillhörde den aktuella förvärvskällan.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

414

Före 1990 års skattereform var varje förvaltningsenhet i inkomstslaget
jordbruksfastighet en förvärvskälla. Förvärvskälleindelningen ändrades
radikalt i samband med skattereformen och har sedan dess varit föremål
för ytterligare ändringar. Vad som i IL betecknas som en näringsverk-
samhet överensstämmer i princip med det nuvarande förvärvskällebe-
greppet. Den föreslagna 20-procentregeln torde därför inte innebära nå-
gon saklig avvikelse i förhållande till dagens regler. Det går emellertid
inte att komma ifrån att regeln har en helt annan faktisk innebörd än när
den infördes. Denna utveckling, som således sammanhänger med att för-
värvskällebegreppet ändrats och genom IL helt slopas, synes inte ha dis-
kuterats närmare i förevarande eller tidigare lagstiftningsärenden.

Enligt Lagrådets uppfattning kan kritik i olika hänseenden riktas mot
den föreslagna 20-procentregeln. Det framstår som materiellt sett egen-
domligt att ett skogsinnehav, som inte har något som helst organisatoriskt
eller lokalt samband med den skogsfastighet som exempelvis en gåva
avser, skall påverka den nye ägarens anskaffningsvärde. Motsvarande
gäller enligt 21 kap. 17 § vid bedömningen av om givarens anskaffnings-
värde och avdragsutrymme skall minskas på grund av gåvan. Det förhål-
landet att anskaffningsvärde och avdragsutrymme skall beräknas på
grundval av den skattskyldiges totala skogsinnehav torde vidare försvåra
skatteförvaltningens möjligheter att pröva riktigheten av yrkade skogsav-
drag i de fall då den skattskyldige äger skogsmark inom olika delar av
landet.

Enligt Lagrådets mening är det önskvärt att frågan om övertagande av
anskaffningsvärde och avdragsutrymme i samband med benefika förvärv
övervägs i lämpligt sammanhang.

21 kap. 25 §

Av punkt 3 framgår att till grund för beräkningen av avdraget för konto-
insättning visst beskattningsår far läggas 40 procent av skogsintäkten på
grund av uttag av skogsprodukter för förädling i annan näringsverksam-
het. En motsvarande bestämmelse finns för närvarande i 2 § första styck-
et c skogskontolagen (1954:142). Enligt den bestämmelsen skall avdraget
för kontoinsättningen baseras bl.a. på "fyrtio procent av saluvärdet av
skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i
annan förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet."

Reglerna om skogskonto och skogsskadekonto kan utnyttjas bara av
fysiska personer (dödsbon). All näringsverksamhet som bedrivs av en
enskild näringsidkare räknas - bortsett från näringsverksamhet som be-
drivs självständigt i utlandet - enligt 14 kap. 13 § som en näringsverk-
samhet. Av detta följer att utrymmet för en skogsägare att grunda avdrag
för kontoinsättningar på uttag till annan näringsverksamhet som denne
själv bedriver är praktiskt taget obefintligt.

Vad nu sagts väcker frågan om uttrycket i punkt 3 "uttag av skogspro-
dukter för förädling i annan näringsverksamhet" kan innefatta också
verksamhet som bedrivs av annan än skogsägaren, exempelvis ett aktie-
bolag eller handelsbolag i vilket denne äger aktier respektive andelar.
Som Lagrådet konstaterat i anslutning till 21 kap. 6 § omfattar begreppet

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

415

uttag i IL inte bara att den skattskyldige tillgodogör sig en tillgång privat
eller genom att föra över den till annan näringsverksamhet (22 kap. 5 §)
utan även underprisöverlåtelser till utomstående (22 kap. 6 §). Enligt
Lagrådets mening är det angeläget att regeringen under det fortsatta lag-
stiftningsarbetet tar ställning till i vilken utsträckning olika former av
uttag skall få ligga till grund för avdragsgilla insättningar på skogskonto
och skogsskadekonto. En lösning som därvid synes kunna övervägas är
att - i överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga om avdrags-
grundande skogsintäkt (21 kap. 6 §) - generellt låta uttag ingå i avdrags-
underlaget.

21 kap. 26 §

I punkt 3 föreskrivs i vilken omfattning uttag av skogsprodukter kan lig-
ga till grund för avdragsgilla insättningar på skogskonto eller skogsska-
dekonto i de fall då skogsägaren måste avverka en betydande del av sko-
gen i förtid. Bestämmelsen är, bortsett från procentsatsen, utformad på
samma sätt som i 25 § 3. Lagrådet får därför, vad gäller bestämmelsens
tillämpningsområde, hänvisa till vad Lagrådet anfört i anslutning till sist-
nämnda paragraf.

21 kap. 37 §

Enligt första stycket skall avdraget för insättning på skogskonto eller
skogsskadekonto återföras och resterande ränta på det insatta beloppet tas
upp i inkomstslaget näringsverksamhet det beskattningsår då utbetalning
från kontot sker eller skulle ha skett enligt 36 § andra stycket. Med reste-
rande ränta avses enligt andra stycket ränta efter avdrag för skatt som
avses i 35 § andra stycket. Sistnämnda bestämmelse hänvisar i sin tur till
bestämmelserna i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskontome-
del m.m.

Av 3 § nämnda lag framgår att skatt skall tas ut med 15 procent av den
ränta som gottskrivs skogskonto eller skogsskadekonto. Vid varje tillfälle
då ränta gottskrivs ett konto skall banken enligt 5 § för kontohavarens
räkning innehålla skatt på räntan. Banken svarar enligt 8 § för att skatten
betalas in till Skattemyndigheten i Gävle.

Av det anförda torde följa att den femtonprocentiga skatt som årligen
tas ut på ränta på skogskonto och skogsskadekonto minskar kontobehåll-
ningen omedelbart efter det att räntan gottskrivits kontot. De medel som
finns på ett konto torde därför bestå av - förutom de belopp som skogsä-
garen satt in - 85 procent av gottskriven ränta, dvs. den totala räntan
minskad med skatten. Medlen på kontot skall vid utbetalning behandlas
på ett enhetligt sätt. Någon anledning att särreglera den del av behåll-
ningen som avser resterande ränta synes vid sådant förhållande inte före-
ligga.

I första stycket sägs att avdraget för kontoinsättningen skall "återföras"
det beskattningsår då utbetalning från kontot sker eller senast skulle ha
skett. Enligt Lagrådets uppfattning är termen "återföras" mindre lyckad i
detta sammanhang. Med återföring av ett avdrag avses enligt 2 kap. 32 §

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

416

att ett belopp som motsvarar ett gjort avdrag tas upp som intäkt. Återfö-
ringsbegreppet synes i IL i första hand ta sikte på att det belopp med vil-
ket avdrag medgivits visst år automatiskt skall tas upp som intäkt följan-
de år (se t.ex. återföring av garantiutgifter i 16 kap. 3 §, återföring av
egenavgifter i 16 kap. 30 § och återföring av substansminskningsavdrag i
20 kap. 22 §) eller att grunderna för tidigare medgivna avdrag bortfaller
(se t.ex. 31 kap. 20 § beträffande periodiseringsfonder och 34 kap. 14 -
17 §§ beträffande expansionsfonder). Termen återföring framstår där-
emot som mindre träffande när fråga är om beskattning av uttag eller
utbetalningar från ett bankkonto. I sådana fall synes det ligga närmare till
hands att helt enkelt föreskriva att uttaget eller utbetalningen skall tas
upp som intäkt.

Mot den nu redovisade bakgrunden och då andra stycket synes över-
flödigt förordar Lagrådet att den förevarande paragrafen ges följande
lydelse:

"Uttag från ett skogskonto eller skogsskadekonto skall tas upp i in-
komstslaget näringsverksamhet det beskattningsår då uttaget görs. Mot-
svarande gäller när kvarstående medel betalas ut eller skulle ha betalats
ut enligt 36 § andra stycket."

22 kap. 2 §

I paragrafen anges innebörden av uttagsbeskattning. Uttag av en tillgång
eller en tjänst skall behandlas som om den avyttras mot en ersättning som
motsvarar marknadsvärdet.

Antag att en näringsidkare överlåter en lagertillgång, värd 20, utan er-
sättning under sådana omständigheter att överlåtelsen utlöser uttagsbe-
skattning (jfr 22 kap. 6 §). Uttagsbeskattningen innebär att tillgången
skall anses avyttrad för 20. Enligt 15 kap. 1 § första stycket skall ersätt-
ningar för "varor, tjänster och inventarier, avkastning av tillgångar, ka-
pitalvinster samt alla andra inkomster i näringsverksamheten" tas upp
som intäkt. Det belopp som skall bli föremål för uttagsbeskattning i ex-
emplet, 20, synes höra till kategorin "andra inkomster i näringsverksam-
heten", jfr hänvisningen i 15 kap. 1 § andra stycket till bestämmelserna
om inkomster i bl.a. 22 kap. Uttagsbeskattningen innebär således att nä-
ringsidkaren skall ta upp 20 som intäkt på grund av överlåtelsen.

Av lagtexten kan inte med säkerhet utläsas konsekvenserna av uttags-
beskattning i dé fall då näringsidkaren far viss ersättning för den överlåt-
na tillgången. Antag att lagertillgången i det angivna exemplet överlåts
mot en ersättning på 15. Även i detta fall skall överlåtelsen (uttaget) be-
handlas som om tillgången avyttrats för 20. Därmed är dock inte sagt att
näringsidkaren skall uttagsbeskattas för 20. Hänsyn måste också tas till
att den avtalade ersättningen, 15, skall tas upp som intäkt (15 kap. 1 §
första stycket). Eftersom näringsidkaren givetvis inte skall behöva ta upp
högre intäkt på grund av överlåtelsen än sammanlagt 20 står valet mellan
två lösningar. Den första är att man vid uttagsbeskattningen bortser från
eventuell lämnad ersättning. Näringsidkaren uttagsbeskattas för 20 men
träffas inte av någon annan beskattning. Den andra lösningen är att det
belopp som skall bli föremål för uttagsbeskattning minskas med värdet

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

417

14 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

av den lämnade ersättningen. Det belopp som uttagsbeskattas begränsas i
detta fall till 5 men näringsidkaren skall därutöver ta upp den avtalade
ersättningen, 15.

Enligt Lagrådets mening är det från systematisk synpunkt önskvärt att
den redovisade problematiken klarläggs under det fortsatta lagstiftnings-
arbetet.

22 kap. 6 §

Begreppet uttag synes före 1990 års skattereform ha avsett endast sådana
förfaranden som anges i 22 kap. 5 §, dvs. att den skattskyldige tillgodo-
gör sig en tillgång från näringsverksamheten privat eller för över till-
gången till en annan av honom bedriven näringsverksamhet
(förvärvskälla). Utmärkande för uttag var alltså att en tillgång utan att
ägarförhållandena ändrades upphörde att tillhöra viss näringsverksamhet.
Det förhållandet att tillgången inte blev föremål för någon överlåtelse
innebar i sin tur att det inte fanns någon mellan parter avtalad ersättning
som eventuell beskattning kunde grundas på. Som underlag för uttagsbe-
skattningen användes därför tillgångens marknadsvärde.

Genom 1990 års skattereform har begreppet uttag kommit att innefatta
även vissa slag av överlåtelser. Begreppet har preciserats genom införan-
det den 1 januari 1999 av två nya punkter, 1 a och 1 b, i anvisningarna till
22 § KL (SFS 1998:1604). Bestämmelserna i dessa anvisningspunkter
har utan ändringar i sak förts över till 22 kap. IL.

I den nu kommenterade paragrafen definieras uttagsbegreppet i de fall
då fråga är om överlåtelse av tillgångar. Med uttag avses att den skatt-
skyldige - eller ett handelsbolag - överlåter en tillgång utan ersättning
eller mot en ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är
affärsmässigt motiverat. Enligt 22 kap. 2 § skall uttag av en tillgång
(eller en tjänst) behandlas som om den avyttrats mot en ersättning som
motsvarar marknadsvärdet (uttagsbeskattning).

Samspelet mellan reglerna om uttagsbeskattning och reglerna om ka-
pitalvinstbeskattning framstår i vissa delar som oklart. Vid en diskussion
av denna problematik kan det enligt Lagrådets mening vara ändamålsen-
ligt att utgå från följande exempel. En fysisk person äger samtliga aktier i
två aktiebolag, X och Y. X avser att överlåta en fastighet, vars mark-
nadsvärde är 20 och vars taxeringsvärde är 12, till Y för 15. Fastigheten
är en kapitaltillgång.

En första fråga att besvara är om överlåtelsen är att anse som ett uttag.
Svaret på frågan beror bl.a. på hur rekvisitet "affärsmässigt motiverat"
skall tolkas. Lagrådet återkommer strax till detta spörsmål men utgår tills
vidare från att underpriset inte bedöms vara affärsmässigt motiverat. Av
22 kap. 2 § synes därmed följa att överlåtelsen av fastigheten skall för-
anleda beskattning som om den avyttrats för marknadsvärdet, dvs. för 20.

Begreppet avyttring definieras i 44 kap. 3 §. Som Lagrådet anför i an-
slutning till det lagrummet har en fastighetsöverlåtelse ansetts i sin helhet
utgöra avyttring så länge ersättningen motsvarar eller överstiger fastig-
hetens taxeringsvärde (huvudsaklighetsprincipen). Den avtalade ersätt-
ningen skall således inte delas upp på en onerös försäljningsdel och en

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

418

benefik gåvodel. Vid tillämpning av de grundläggande bestämmelserna i
44 kap. torde med andra ord den i exemplet angivna fastighetsöverlåtel-
sen bedömas uteslutande som en avyttring för 15 och inte som en avytt-
ring för 20 omedelbart följt av ett (benefikt) tillskott från X till Y på 5.

Det kan mot bakgrund av det sagda hävdas att det föreligger en mot-
sättning mellan reglerna för uttagsbeskattning och principerna för kapi-
talvinstbeskattning. Effekten av denna motsättning minskar visserligen
om t.ex. reglerna i 23 kap. om underprisöverlåtelser eller i 25 kap. 6-
27 §§ om koncemintema andelsavyttringar far tillämpas. Sistnämnda
regler torde dock inte gälla i den i exemplet angivna situationen. Enligt
Lagrådets uppfattning är det önskvärt att det i det fortsatta lagstiftnings-
arbetet klarläggs om en överlåtelse av det slag som beskrivs i exemplet
skall, trots den huvudsaklighetsprincip som gäller på kapitalvinstområ-
det, utlösa uttagsbeskattning.

Lagrådet vill tillägga att någon motsättning mellan uttags- och kapital-
vinstbeskattning inte torde föreligga om X:s överlåtelse till Y avser ex-
empelvis aktier i stället för en fastighet. En underprisöverlåtelse av aktier
delas vid tillämpning av kapitalvinstreglema normalt upp i en rent onerös
och en rent benefik del. Någon uttagsbeskattning kommer inte i fråga för
de oneröst överlåtna aktierna eftersom dessa anses ha avyttrats för mark-
nadsvärdet. Vad gäller de aktier som ansetts överlåtna benefikt kommer
uttagsbeskattningen att motsvara hela marknadsvärdet utan avräkning för
det mellan partema avtalade priset (jfr vad Lagrådet anfört i anslutning
till 22 kap. 2 §).

Som nyss framhållits anses en överlåtelse inte utgöra ett uttag om un-
derpriset eller avsaknaden av ersättning är "affärsmässigt motiverat". När
detta uttryck infördes i punkt 1 a av anvisningarna till 22 § KL anförde
regeringen att det i vissa fall kunde framstå som långsiktigt fördelaktigt
för ett företag att vid en viss affärstransaktion ta ut ett lägre pris än vad
som skulle ha kunnat erhållas om tillgången utbjudits på marknaden.
Som exempel nämndes att företaget önskade arbeta upp en affärsrelation
till viss köpare. I fall som detta när ett pris som avvek från marknadsvär-
det var affärsmässigt motiverat saknades enligt regeringen anledning till
uttagsbeskattning (se prop. 1998/99:15 s. 166).

Att underprissättning i situationer av det slag som regeringen beskriver
inte skall föranleda uttagsbeskattning synes naturligt. Innebörden av ut-
trycket affärsmässigt motiverat torde dock ge upphov till mer påtagliga
tillämpningsproblem när tillgångar eller tjänster överlåts till underpris
mellan företag som tillhör samma företagsgrupp eller på annat sätt ingår i
samma intressegemenskap. En fundamental fråga i det sammanhanget är
om affärsmässigheten skall bedömas med ledning endast av det överlå-
tande företagets situation eller om också förhållandena hos andra företag
inom intressegemenskapen kan vägas in. Ställning kan exempelvis behö-
va tas till i vilken utsträckning bidrag (i form av tillgångar) mellan före-
tag tillhörande samma koncern kan anses affärsmässigt motiverade.

Uttrycket affärsmässigt motiverat används på flera ställen i IL, bl.a. i
23 kap. 3 § och 25 kap. 29 §. Om uttrycket över huvud taget skall använ-
das är det enligt Lagrådets uppfattning angeläget att dess avsedda inne-
börd preciseras under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

419

23 kap. 12 §

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

Bestämmelsen i första stycket är svårläst. Den är inte heller språkligt till-
fredsställande. Lagrådet förordar att första stycket ges följande lydelse:

"Om tillgången förvärvas av ett företag, skall en utgift på grund av
överlåtelsen inte räknas som en utgift för förbättring av andel i företaget
eller av andel i företag som, direkt eller indirekt, äger andel i det förvär-
vande företaget."

24 kap. 2 §

Som Lagrådet närmare utvecklar under 42 kap. 12 och 13 §§ bör hänvis-
ningarna i förevarande paragraf till nämnda lagrum slopas.

24 kap. 4 §

Paragrafen innebär att s.k. kapitalrabatt på optionslån inte far dras av.
Kapitalrabatten anges som skillnaden mellan emissionspriset och mark-
nadsvärdet. Enligt Lagrådets mening bör dock ett avdragsförbud, - om ett
sådant över huvud taget anses motiverat - gälla endast sådana skillnader
som beror just på optionen. Att marknadsvärdet kan ha påverkats även av
andra faktorer, t.ex. förändringar av den allmänna räntenivån, bör sålun-
da inte beaktas i detta sammanhang.

Lagrådet förordar att paragrafen, med några andra justeringar, ges föl-
jande lydelse:

"Om ett svenskt aktiebolag ger ut skuldebrev som är förenade med
köp- eller teckningsoption avseende aktier, får bolaget inte dra av en så-
dan skillnad mellan emissionspriset och skuldebrevets marknadsvärde
som beror på optionen."

24 kap. 10 §

I paragrafen finns en dispensmöjlighet som innebär att skattemyndighe-
ten under vissa förutsättningar far medge att vinstandelsränta dras av
även om en eller flera som äger aktier eller andelar i det låntagande före-
taget har förbehållits rätt till teckning av vinstandelslånet.

Dispensmöjligheten torde i första hand ta sikte på bestämmelserna i

7 §. Enligt den paragrafen gäller som en förutsättning för avdragsrätt att
aktie- eller andelsägare i företaget inte har fatt ensamrätt eller företrädes-
rätt till teckning av lånet. Frågan är om dispensmöjligheten skall gälla
också med avseende på bestämmelserna i 9 §. Enligt den paragrafen far -
om det låntagande företaget är ett fåmansföretag - vinstandelsränta inte
dras av, även om förutsättningarna i 7 § är uppfyllda, till den del räntan
betalas till aktie- eller andelsägare i företaget.

I författningskommentaren till 9 § anförs bl.a. att paragrafen har änd-
rats i regeringens förslag på det sätt att undantaget inte påverkar sådana
lån som har fått dispens enligt 10 §. Vidare anförs att undantaget enligt

420

9 § enligt dagens bestämmelser inte gäller om dispens har meddelats i de
fall som avses i 10 § och att 9 § ändrats i enlighet härmed.

Av det anförda framgår att det varit regeringens avsikt att dispensmöj-
ligheten i 10 § skall gälla också bestämmelserna i 9 §. Skattemyndighe-
ten skall med andra ord kunna medge att vinstandelsräntan dras av även
om den betalas till aktie- eller andelsägare i ett fåmansföretag. Lagtexten
ger emellertid närmast intryck av att dispensmöjligheten är begränsad till
att avse undantag från 7 §. Det anges sålunda i 10 § att dispensen innebär
att vinstandelsräntan far dras även om aktie- eller andelsägare har förbe-
hållits teckningsrätt. Enligt 7 § medför ett sådant förbehåll att avdrags-
rätten går förlorad. I 9 § är det däremot inte själva förbehållet utan utbe-
talningen av räntan som avdragsförbudet tar sikte på.

Anledningen till att dispensmöjligheten avses omfatta även bestäm-
melserna i 9 § är enligt författningskommentaren att en sådan ordning
ansetts stämma överens med gällande ordning. Lagrådet ifrågasätter
emellertid om nuvarande dispensmöjlighet verkligen omfattar räntebetal-
ningar som avses i 9 §, dvs. betalningar till aktie- eller andelsägare i få-
mansföretag. Enligt nuvarande bestämmelser (2 § 9 mom. femte stycket
SIL) får skattemyndigheten besluta att räntan är avdragsgill "utan hinder
av att rätt till teckning av lånet har förbehållits" aktie- eller andelsägare.
Tredje stycket av samma moment innehåller de grundläggande förutsätt-
ningarna för avdragsrätt, i huvudsak motsvarande dem som intagits i 5 -
8 §§. I sjätte stycket av momentet finns en bestämmelse i fråga om få-
mansföretag som motsvarar dels 9 §, dels 6 § andra stycket. Enligt be-
stämmelsen i momentets sjätte stycke gäller i fråga om sådant företag -
oberoende av bestämmelserna i tredje och ljärde styckena - att ränta som
betalas till aktie- eller andelsägare inte är avdragsgill. Den omständighe-
ten att momentets femte stycke - dvs. det som innehåller dispensmöjlig-
heten - inte nämns i sjätte stycket bör enligt Lagrådets mening inte leda
till slutsatsen att dispensmöjligheten gäller också med avseende på ränta
som betalas till aktie- eller andelsägare i fåmansföretag. Dispensmöjlig-
heten i femte stycket innebär som nämnts att myndigheten kan medge
avdragsrätt utan hinder av att aktie- eller andelsägare har förbehållits
teckningsrätt. Den nuvarande regleringen ger sålunda - i minst lika hög
grad som den föreslagna 10 § - intryck av att dispensmöjligheten bara
gäller de grundläggande förutsättningarna för avdragsrätt (tredje stycket)
och således inte de bestämmelser som tar sikte på utbetalningen (sjätte
stycket).

Enligt Lagrådets mening finns det anledning att mot denna bakgrund
på nytt överväga vilken omfattning dispensmöjligheten enligt förevaran-
de paragraf bör ha. Det kan tilläggas att, om dispensmöjligheten skall
omfatta 9 §, den också borde omfatta 6 § andra stycket. Denna bestäm-
melse motsvarar 9 § när det gäller emissioner på den allmänna markna-
den.

24 kap. 15 och 16 §§

I 15 § föreskrivs skattefrihet under vissa förutsättningar för utdelning på
näringsbetingade aktier och andelar i svenska aktiebolag och svenska

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

421

ekonomiska föreningar. Som förutsättning för skattefrihet gäller bl.a. att
utdelningen tas emot av svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska
föreningar - med undantag av investmentföretag och förvaltningsföretag -
eller av vissa andra juridiska personer. I 16 § definieras näringsbetingad
aktie och andel. Härmed avses en aktie eller andel som inte är lagertill-
gång hos ägarföretaget under förutsättning antingen att det sammanlagda
röstetalet för företagets aktier eller andelar i det utdelande företaget mot-
svarar viss andel av röstetalet för samtliga aktier eller andelar (punkt 1)
eller att det görs sannolikt att innehavet av aktien eller andelen betingas
av verksamhet som bedrivs av företaget eller av ett närstående företag
(punkt 2).

Bestämmelserna motsvarar i allt väsentligt nuvarande reglering i 7 §
8 mom. SIL.

Ända sedan KL:s tillkomst har det funnits regler om skattefrihet för
utdelning från ett aktiebolag till ett annat aktiebolag. Huvudprincipen har
varit och är att vinster skall beskattas endast en gång inom bolagssek-
tom. De ifrågavarande reglerna skall tillgodose detta och således förhind-
ra kedjebeskattning. Från början var skattefriheten generell för de flesta
företag. Så småningom begränsades skattefriheten, bl.a. undantogs utdel-
ningar på aktier och andelar som innehades i kapitalplaceringssyfte. En
aktie eller en andel ansågs inte innehavd i kapitalplaceringssyfte om det
sammanlagda röstetalet för ägarföretagets aktier eller andelar uppgick till
motsvarande andel som föreskrivs enligt gällande ordning
(schablonregeln) eller om det gjordes sannolikt att innehavet av aktien
eller andelen betingades av jordbruk, skogsbruk eller rörelse som bedrevs
av ägarföretaget eller ett närstående företag (utredningsregeln).

Genom lagstiftning år 1979 (prop. 1978/79:210, SFS 1979:612) slo-
pades begreppet kapitalplaceringsaktier i lagtexten och skattefriheten
anknöts i stället direkt till de förutsättningar som då gällde för att en aktie
eller andel inte skulle anses innehavd i kapitalplaceringssyfte. I samband
med 1990 års skattereform infördes begreppet näringsbetingade aktier
och andelar och samtidigt ändrades utredningsregeln genom att "betingas
av jordbruk, skogsbruk eller rörelse" ändrades till "betingas av verksam-
het". Ändringen föran leddes av att de aktuella inkomstslagen samman-
fördes till inkomstslaget näringsverksamhet. Någon närmare kommentar
till ändringen gjordes inte i förarbetena.

Som har framgått av det föregående överensstämmer de föreslagna be-
stämmelserna med gällande bestämmelser. Innebörden av utredningsre-
geln är emellertid enligt Lagrådets mening oklar alltsedan ändringarna i
samband med 1990 års skattereform. Förarbetena till reformen tyder
närmast på att det var fråga om en redaktionell ändring och att någon
ändring i sak således inte var avsedd. Det är dock möjligt att innebörden
förändrats genom skattereformen. Ett innehav som betingats av t.ex.
ägarföretagets eller närstående företags förvaltning av fastigheter eller
värdepapper uppfyllde inte det tidigare kravet på att innehavet skulle vara
betingat av jordbruk, skogsbruk eller rörelse men uppfyller, åtminstone
enligt ordalagen, det nuvarande kravet på att innehavet skall vara betingat
av verksamheten (jfr GRS Skattehandbok, 7:35 Si). Den förändrade in-
nebörden hänger samman med att kapitalförvaltning som bedrevs av ak-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

422

tiebolag och ekonomiska föreningar hörde till inkomstslaget kapital före
1990 års skattereform. Efter reformen hör all verksamhet som bedrivs av
sådana juridiska personer - alltså även kapitalförvaltning - till inkomst-
slaget näringsverksamhet. Verksamheten behandlas också som en enda
näringsverksamhet även om vissa särregler gäller för kapitaltillgångar.

Mot denna bakgrund skulle det kunna hävdas att en juridisk persons
innehav av tillgångar alltid betingas av dess verksamhet. Att regeln inte
är avsedd att tillämpas på det sättet är dock självklart. Men det är som
antytts svårt att med ledning av lagtext och förarbeten dra en gräns mel-
lan näringsbetingade och icke näringsbetingade aktier och andelar. Det är
därför angeläget att bestämmelserna förtydligas. Lagrådet återkommer
till frågan i samband med kommentaren till 48 kap. 24 och 25 §§.

24 kap. 18 §

De föreslagna reglerna utgör en del av den s.k. Lundinlagstiftningen. En
tillämpning av reglerna innebär ett avsteg från principen att ett aktiebo-
lags vinst skall beskattas en gång men inte mer i bolagssektorn. Lagrådet
hänvisar till vad som anförts i anslutning till 17 kap. 8 - 12 §§.

25 kap. 3 §

Andra stycket innehåller en definition av begreppet kapitaltillgångar i
näringsverksamhet. Av bestämmelsen framgår att patent och andra såda-
na rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § inte utgör kapitaltillgångar
"även om de inte förvärvats från någon annan".

Lagrådet har i anslutning till 18 kap. 1 § förordat att egenproducerade
immateriella rättigheter skall behandlas på samma sätt som immateriella
rättigheter som förvärvats från utomstående. Godtas vad Lagrådet anfört
bör de nyss citerade orden i andra stycket slopas.

25 kap. 6 - 27 §§

Förevarande paragrafer, som reglerar möjligheten till uppskov med be-
skattningen vid koncemintema andelsavyttringar, är i olika hän seenden
ytterst svåra att förstå. Detta hänger till en del samman med att uppskovs-
rätten är förenad med detaljerade förutsättningar och villkor. Inte förrän i
17 § kommer den bestämmelse som anger den huvudsakliga innebörden
av uppskov. I den paragrafen föreskrivs att kapitalvinsten skall tas upp
som intäkt först när det inträffar en omständighet som medför att den
avyttrade andelen inte längre existerar eller innehas av ett företag som
tillhör samma koncern som det säljande företaget eller av det säljande
företaget, om inte annat följer av 18 - 24 §§.

Från pedagogisk synpunkt är det givetvis önskvärt att den centrala re-
geln i ett regelsystem presenteras på ett så tidigt stadium som möjligt.
Lagrådet har emellertid i förevarande fall förståelse för den valda dispo-
sitionen och vill inte motsätta sig den. Vad som komplicerar tillämpning-
en är vidare att den i sig knappast lättillgängliga huvudregeln i 17 § för-
setts med så många undantag (18 - 24 §§). Särskilda tillämpningssvårig-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

423

heter synes kunna uppstå om den avyttrade andelen i sin tur avyttras ge-
nom andelsbyte (21 §), om andelarna i det köpande företaget delas ut
(22 §) eller om det avyttrade företaget går upp i ett koncernföretag ge-
nom fusion (24 §). Det är enligt Lagrådets uppfattning högst ovisst om
systemet i praktiken kan fungera om det ursprungliga uppskovet skall
gälla även efter förfaranden av nu nämnt slag (jfr vad Lagrådet inled-
ningsvis under rubriken Allmänna synpunkter anfört om behovet av för-
enklingar).

Vad gäller den närmare utformningen av uppskovsbestämmelsema får
Lagrådet hänvisa till vad som i det följande anförs i anslutning till 11, 12,
15, 17, 18och26§§.

25 kap. 11 och 12 §§

Dessa paragrafer innehåller under rubrikerna Begäran respektive Han-
delsbolag bestämmelser om begäran om uppskov. Bestämmelsen i 12 §
andra stycket avser dessutom en situation som regleras i 18 §. Enligt
Lagrådets mening är det från systematisk synpunkt lämpligare att be-
stämmelsen i den delen förs över till 18 §. Lagrådet förordar att bestäm-
melserna i övrigt samlas under den gemensamma rubriken Begäran om
uppskov och att 12 § ges föl jande lydelse:

"Är säljaren ett svenskt handelsbolag, skall begäran om uppskov göras
av varje delägare för sig. Om handelsbolaget ägs - direkt eller indirekt
genom ett svenskt handelsbolag - av ett annat svenskt handelsbolag, skall
begäran göras av varje delägare för sig i det handelsbolaget.

Beviljas uppskov, far varje delägare uppskov med beskattningen för
den andel av vinsten som delägaren är skattskyldig för."

25 kap. 15 §

Paragrafen handlar om tillhörighet i flera koncerner. Enligt huvudregeln i
första meningen far det säljande företaget inte ingå i en annan koncern än
den som det köpande företaget ingår i. Begreppet koncern definieras i
andra meningen. Denna definition har utformats så att den samtidigt in-
nebär ett undantag från huvudregeln när det gäller underkoncemer.

Enligt Lagrådets mening bör undantaget för underkoncemer tas in i
anslutning till huvudregeln och inte följa av en definition av koncern be-
greppet. Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse:

"Det säljande företaget får inte ingå i en annan koncern än

- en koncern som det köpande företaget ingår i, eller

- en underkoncem till en koncern som det köpande företaget ingår i.

Med koncern i första stycket avses svenska koncerner enligt 2 kap. 5 §
och motsvarande utländska företeelser."

25 kap. 17 §

I paragrafen anges, som nyss redovisats, den huvudsakliga innebörden av
uppskov med beskattningen vid koncemintema andelsavyttringar. Enligt
paragrafen skall kapitalvinsten tas upp som intäkt först när det inträffar

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

424

en omständighet som medför att den avyttrade andelen inte längre existe-
rar eller innehas av ett företag som tillhör samma svenska koncern som
det säljande företaget eller av det säljande företaget, om inte annat följer
av 8 - 24 §§.

Enligt Lagrådets mening blir paragrafen lättare att förstå om den av-
slutas enligt följande: "---den avyttrade andelen inte längre existerar

eller inte längre innehas av det säljande företaget eller av ett företag som
tillhör samma svenska koncern som det säljande företaget, om inte annat
följer av 8 - 24 §§".

25 kap. 18 §

Paragrafen är en av två som reglerar den huvudsakliga innebörden av
uppskov med beskattningen vid koncemintema andelsavyttringar.

I första stycket föreskrivs att, om det säljande företaget är ett handels-
bolag, kapitalvinsten skall tas upp som intäkt enligt vad som anges i 17 §.
Eftersom 17 § enligt ordalydelsen omfattar även det fallet att det säljande
företaget är ett handelsbolag innebär förevarande bestämmelse en dub-
belreglering. Bestämmelsen är således överflödig och bör därför utgå.
Detta föranleder vissa redaktionella justeringar av paragrafen i övrigt.

25 kap. 26 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om hur uppskovsbelopp skall delas
upp om anskaffningsutgiften för en avyttrad andel fördelats på flera an-
delar på grund av fondemission, split eller liknande förfarande. I sådana
fall skall var och en av dessa andelar anses som en avyttrad andel. Den
kapitalvinst som avser den tidigare avyttrade andelen skall fördelas på
den andelen, om den finns kvar, och de andra andelarna. Bestämmelsen
överensstämmer i sak med vad som i dag gäller enligt 16 § första stycket
lagen (1998:1602) om uppskov med beskattningen vid andelsöverlåtelser
inom koncerner.

Vid behandlingen av förslaget till sistnämnda bestämmelse (i den lag-
rådsremissen betecknad 12 §) anförde Lagrådet att uttrycket "liknande
förfarande" kunde föranleda osäkerhet. Frågan var närmare bestämt om
uttrycket innefattade nyemissioner och, om så var fallet, efter vilka grun-
der kapitalvinsten skulle fördelas på de nyemitterade aktierna. Lagrådets
slutsats blev att frågan borde övervägas vidare under det fortsatta lag-
stiftningsarbetet (se prop. 1998/99:15 s. 400 och 402). Lagstiftningen
genomfördes dock i enlighet med det remitterade förslaget utan att några
ytterligare överväganden redo visades.

Enligt Lagrådets uppfattning är det otillfredsställande att varken lag-
text eller förarbeten ger någon ledning för bedömningen av i vilken ut-
sträckning nyemissioner omfattas av uttrycket "liknande förfarande".
Lagrådet vill på nytt framhålla att frågan bör bli föremål för vidare över-
väganden från statsmakternas sida.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

425

25 kap. 29 §

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

Paragrafen ingår i ett avsnitt som reglerar behandlingen av kapitalförlus-
ter som uppkommit när juridiska personer och svenska handelsbolag av-
yttrat tillgångar till foretag i intressegemenskap. En sådan kapitalförlust
får enligt punkt 1 inte dras av om ersättningen - utan att det är affärsmäs-
sigt motiverat - understiger den avyttrade tillgångens marknadsvärde.

Bestämmelsen reser ett par frågetecken. Det är för det första oklart hur
bestämmelsen förhåller sig till 44 kap. 21 och 22 §§. Enligt 21 § far ka-
pitalförluster dras av bara om de är verkliga och definitiva. Enligt 22 §
får kapitalförlust, som beror på att tillgångar avyttras mot en ersättning
som understiger deras marknadsvärde, dras av bara om det framgår av
omständigheterna att säljaren inte hade för avsikt att öka köparens för-
mögenhet. Dessa två bestämmelser - som gäller kapitalvinster i allmänhet
- och förevarande bestämmelse - som gäller kapitalvinster i näringsverk-
samhet - överlappar delvis varandra. Bl.a. är utgångspunkten i såväl
44 kap. 22 § som förevarande bestämmelse att tillgångar avyttrats för en
ersättning som understiger marknadsvärdet. Som förutsättning för av-
dragsrätt gäller då enligt förevarande bestämmelse att det är affärsmäs-
sigt motiverat och enligt 44 kap. 22 § att säljaren inte haft för avsikt att
öka köparens förmögenhet.

Det är som redan antytts svårt att överblicka behovet av förevarande
bestämmelse mot bakgrund av bestämmelserna i 44 kap. 21 och 22 §§.
Det finns enligt Lagrådet anledning att överväga om förevarande be-
stämmelse kan samordnas med bestämmelsen i 44 kap. 22 §. Därvid bör
också klarläggas om och i så fall i vilken mån bestämmelserna i 44 kap.
21 § är avsedda att tillämpas i fall av det slag som regleras i de nyss be-
handlade bestämmelserna. I sammanhanget bör också avyttringsbegrep-
pet i 44 kap. 3 § uppmärksammas. Lagrådet återkommer till detta i kom-
mentaren till sistnämnda lagrum.

Det andra frågetecknet gäller det materiella innehållet i förevarande
bestämmelse. Ordalydelsen ger vid handen att rätten till avdrag för en
viss kapitalförlust i sin helhet går förlorad så snart ersättningen understi-
ger marknadsvärdet (om detta inte är affärsmässigt motiverat). Om ex-
empelvis en tillgång med ett omkostnadsbelopp på 100 och ett mark-
nadsvärde på 60 säljs för 59 skulle således avdrag inte medges för någon
del av förlusten. Hade ersättningen däremot varit 60 i stället för 59 hade
(100 - 60 =) 40 varit avdragsgillt.

Enligt Lagrådets mening kan denna kraftiga tröskeleffekt ifrågasättas
från saklig utgångspunkt. Frågan bör övervägas under det fortsatta lag-
stiftningsarbetet.

26 kap. 2 §

Av första stycket framgår att avdrag för vissa utgifter för förbättrande
reparationer och underhåll skall återföras till beskattning vid avyttring av
en näringsfastighet.

426

Andra stycket innehåller en definition av begreppet förbättrande repa-
rationer och underhåll. Sådana åtgärder anses som förbättrande till den
del fastigheten på grund av dessa är i bättre skick vid avyttringen än vid
ingången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret eller vid
förvärvet, om detta skedde senare.

Enligt 19 kap. 16 § skall, om en byggnad förvärvas genom arv, testa-
mente, gåva eller bodelning eller på liknande sätt, förvärvaren inträda i
den tidigare ägarens skattemässiga situation när det gäller förbättrande
reparationer och underhåll samt värdeminskningsavdrag.

Såvitt Lagrådet kan förstå är avsikten med bestämmelsen i 19 kap. 16 §
att den som förvärvat en fastighet genom t.ex. gåva skall vara skyldig att
återföra inte bara avdrag för förbättrande reparationer och underhåll som
avser den egna innehavstiden utan även avdrag för sådana åtgärder som
utförts under givarens innehavstid. Lagtexten i förevarande paragraf
framstår på denna punkt som oklar. Eftersom fråga är om återföring av
avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet torde inte heller den i 44 kap.
19 § angivna kontinuitetsregeln ha någon betydelse i sammanhanget (jfr
vad Lagrådet anfört i anslutning till det lagrummet).

Lagrådet förordar mot denna bakgrund att andra stycket i det nu aktu-
ella lagrummet ges följande lydelse:

"Reparationer och underhåll anses som förbättrande till den del fastig-
heten på grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid in-
gången av det femte beskattningsåret före beskattningsåret eller, om fas-
tigheten förvärvats senare genom köp, byte eller på liknande sätt, vid
förvärvet."

26 kap. 9 §

Enligt paragrafen skall 2-5 och 7 §§ - som i huvudsak innebär att värde-
minskningsavdrag och vissa liknande avdrag skall återföras om en nä-
ringsfastighet avyttras - tillämpas också när en näringsfastighet övergår
till en ny ägare genom arv, testamente, gåva eller bodelning, om den
"blir" privatbostadsfastighet i och med övergången.

Bestämmelsen är hämtad från punkt 5 sista stycket av anvisningarna
till 22 § KL. Enligt sistnämnda lagrum skall bestämmelserna om återfö-
ring av värdeminskningsavdrag m.m. tillämpas om näringsfastigheten
"blir eller kan antas komma att bli" privatbostadsfastighet i och med
äganderättsövergången. Av författningskommentaren till förevarande
paragraf framgår att "kan antas komma att bli" har utelämnats med moti-
veringen att beskattningen bör ske efter verkliga förhållanden eftersom
utfallet annars blir oriktigt.

Slopandet av "kan antas komma att bli" kan åtminstone vid första på-
seende synas innebära en påtaglig förändring av rättsläget beträffande
fastigheter som i samband med en benefik äganderättsövergång ändrar
karaktär från näringsfastighet till privatbostads fastighet. Återföring hos
den tidigare ägaren skall sålunda enligt den föreslagna lydelsen ske bara
om fastigheten ändrar karaktär i och med övergången. Det är alltså inte
tillräckligt att det när äganderätten går över kan antas - eller ens står
klart - att fastigheten inom kort kommer att bli privatbostadsfastighet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

427

När ett karaktärsbyte sker senare än i och med övergången kommer av-
draget att återföras hos den nye ägaren enligt 26 kap. 8 §. Slopandet av
"kan antas komma att bli" torde dock inte få så stor praktisk betydelse på
grund av att man vid bedömningen av om en fastighet är privatbostads-
fastighet skall ta hänsyn inte bara till hur fastigheten faktiskt används
utan också till hur fastigheten avses bli använd (se 2 kap. 8 och 13 §§).
Detta innebär emellertid samtidigt att det skäl som åberopats för den änd-
rade lydelsen av bestämmelsen - att beskattningen bör ske efter verkliga
förhållanden - inte är giltigt. Enligt Lagrådets mening finns det anledning
att mot denna bakgrund överväga om det finns tillräckliga skäl för den
ändrade lydelsen.

26 kap. 10 §

Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 26 kap. 2 §.

26 kap. 11 §

Lagrådet hänvisar till vad som anförts under 26 kap. 9 §.

27 kap. 4 §

Enligt första stycket blir en fastighet, som förvärvas genom köp, byte
eller på liknande sätt av någon som bedriver byggnadsrörelse eller handel
med fastigheter, lagertillgång hos förvärvaren. Lagtexten ger intryck av
att även en fastighet, som i och för sig uppfyller förutsättningarna för att
bli privatbostadsfastighet hos förvärvaren, blir en lagertillgång hos denne
(jfr dock 27 kap. 5 §). Ett visst stöd för en sådan tolkning ger också be-
stämmelserna i 13 kap. 2 § som handlar om avgränsningen av inkomst-
slaget näringsverksamhet. Där anges bl.a. att det i 27 kap. finns bestäm-
melser om att den som innehar vissa tillgångar anses bedriva byggnads-
rörelse eller handel med fastigheter. 113 kap. 1 § andra stycket föreskrivs
å andra sidan att privatbostadsfastigheter inte kan ingå i näringsverksam-
het.

Förevarande paragraf tar, som också framhålls i författningskommen-
taren till 27 kap. 5 §, inte sikte på fastigheter som även efter förvärvet är
att anse som privatbostadsfastigheter. Enligt Lagrådets mening finns det
mot bakgrund av det anförda anledning att göra ett förtydligande i para-
grafen. Lagrådet förordar att det i ett nytt tredje stycke görs ett tillägg
enligt följande:

"Att första och andra styckena inte gäller fastigheter som blir privatbo-
stadsfastigheter framgår av 13 kap. 1 § andra stycket."

27 kap. 12 §

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

Paragrafen innehåller regler för hur man, vid bestämmande av om s.k.
enkel tomtrörelse föreligger, skall beräkna antalet avyttrade bygg-
nadstomter.

428

Huvudregeln om enkel tomtrörelse finns i 11 § och innebär att en så-
dan tomtrörelse uppkommer när en skattskyldig under tio kalenderår har
avyttrat minst femton byggnadstomter som kan räknas samman till en
tomtrörelse. Vid beräkningen skall avyttringar av byggnadstomter på
olika fastigheter eller på olika delar av en fastighet räknas samman till en
tomtrörelse bara om tomterna med hänsyn till inbördes läge normalt kan
anses ingå i en och samma tomtrörelse.

I förevarande paragraf anges i andra stycket att, om en fastighet har
förvärvats genom köp, byte eller på liknande sätt eller genom gåva, för-
värvaren skall räkna in också överlåtarens avyttringar under tidsperioden
om förvärvaren tillhör en viss krets av närstående till överlåtaren. Det är
alltså bara när man bestämmer antalet avyttringar hos förvärvaren som
motpartens avyttringar skall räknas in. Om överlåtaren behåller en del av
marken och sedan säljer byggnadstomter för egen del skall följaktligen
förvärvarens avyttringar inte räknas in.

En sådan ordning framstår enligt Lagrådets mening som inkonsekvent
och kan leda till olikformighet vid beskattningen. Vid en delavyttring av
nyss angivet slag kan sålunda frågan om när tomtrörelse uppkommer bli
beroende av i vilken ordning överlåtaren respektive förvärvaren i fort-
sättningen säljer tomter. Den föreslagna regleringen synes också innebära
en ändring i förhållande till nuvarande ordning som regleras i punkt 3
tredje stycket av anvisningarna till 21 § KL. Enligt detta lagrum skall
tomtrörelse anses föreligga om överlåtaren och den nye ägaren samman-
lagt har avyttrat minst femton byggnadstomter. Bestämmelsen är således
generellt utformad och torde gälla såväl överlåtaren som förvärvaren.

Enligt Lagrådets mening bör i det fortsatta lagstiftningsarbetet övervä-
gas om inte också den nya bestämmelsen bör gälla generellt, dvs. avse
inte bara förvärvaren utan också överlåtaren.

27 kap. 17 §

Om en skattskyldig som bedriver enkel tomtrörelse eller dennes make
inte avyttrat några byggnadstomter i rörelsen under tio kalenderår, anses
enligt första stycket avyttringar som sker därefter inte ingå i tomtrörel-
sen. Avyttringama skall i stället behandlas enligt bestämmelserna for
kapitalvinster.

Lager i enkel tomtrörelse skall enligt 17 kap. 2 § värderas enligt lägsta
värdets princip. Det kan därför inträffa att lagret måste skrivas ned på
grund av att dess verkliga värde understiger anskaffningsvärdet. En så-
dan nedskrivning är avdragsgill. Om en på detta sätt nedskriven tomt
avyttras efter tioårsfristens utgång uppkommer fråga hur det belopp var-
med avdrag medgivits skall beaktas vid beräkningen av kapitalvinsten
eller kapitalförlusten. Till skillnad från vad som enligt 27 kap. 16 § andra
stycket gäller vid slutavyttring av lagret synes det inte finnas någon regel
om att medgivet avdrag skall återföras till beskattning (jfr 45 kap. 14 §
och 26 kap. 2 §). Frågan bör enligt Lagrådets mening lösas under det
fortsatta lagstiftningsarbetet, förslagsvis genom införande av ytterligare
en punkt i 26 kap. 2 § första stycket.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

429

28 kap. 3 §

Av paragrafen framgår att en förutsättning för att en arbetsgivare skall fa
avdrag för utfästelse om pension till en arbetstagare är att utfästelsen
tryggas genom

- avsättning till pensionsstiftelse enligt tryggandelagen,

- avsättning i bolagets balansräkning i förening med kreditförsäkring
eller liknande garanti, eller

- betalning av premie för pensionsförsäkring.

Med uttrycket "avsättning till pensionsstiftelse" avses såvitt Lagrådet
kan förstå att arbetsgivaren överför likvida medel eller - undantagsvis -
andra tillgångar till en pensionsstiftelse. Avdragsrätten är således kopp-
lad till förmögenhetsöverföringen mellan arbetsgivaren och stiftelsen och
inte - såsom då fråga är om belopp som sätts av under rubriken Avsatt till
pensioner - till förekomsten av en viss bokföringsåtgärd i arbetsgivarens
balansräkning.

Det är givetvis olyckligt och ägnat att föranleda missförstånd att ut-
trycket "avsättning till pensionsstiftelse" används för att beteckna en
överföring av tillgångar, dvs. något helt annat än vad som normalt för-
knippas med termen avsättning. Det kan visserligen hävdas att reglerna
om avdragsrätt för utfasta pensioner bygger på bestämmelserna i tryg-
gandelagen och att en korrekt och enhetlig terminologi kan uppnås först
sedan den lagen blivit föremål för översyn (jfr prop. 1997/98:146 s. 38).
Enligt Lagrådets mening utgör dock inte förekommande terminologiska
brister i tryggandelagen något godtagbart skäl för att belasta även IL med
sådana brister. I konsekvens med vad som i anslutning till 16 kap. 14 §
anförts om personalstiftelser förordar Lagrådet därför att uttrycket
"avsättning till pensionsstiftelse" ändras till "överföring till pensionsstif-
telse".

Godtas vad Lagrådet föreslagit bör motsvarande ändringar göras i
28 kap. 13, 17,21,23 och 24 §§.

28 kap. 22 - 24 §§

Är posten Avsatt till pensioner lägre vid beskattningsårets utgång än vid
utgången av det föregående beskattningsåret gäller enligt 22 § som prin-
cip att skillnaden skall tas upp som intäkt. I 23 § första stycket finns
kompletterande regler om vilket belopp som skall tas upp (återföras till
beskattning) i de fall då arbetsgivaren har disponibla pensionsmedel. I en
sådan situation skall "den i 22 § nämnda skillnaden dock tas upp till lägst
summan av" vissa belopp.

Enligt Lagrådets uppfattning är det inte helt lätt att förstå vad de cite-
rade orden avser att uttrycka. Den avsedda innebörden synes komma till
bättre uttryck om lydelsen ändras till "skall som intäkt enligt 22 § tas upp
lägst summan av" de angivna beloppen.

Begreppet disponibla pensionsmedel definieras i 24 §. Av defini tionen
framgår att fråga inte är om några "medel" i ordets normala betydelse,
dvs. (likvida) tillgångar, utan skillnaden - efter vissa justeringar - mellan
den i balansräkningen gjorda avsättningen för pensionsutfästelser och

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

430

den s.k. pensionsreserven (den verkliga pensionsskulden). Fråga är alltså
om skillnaden mellan två skuldposter. Enligt Lagrådets mening är det,
trots den begreppsmässiga koppling som föreligger mellan skattereglerna
och reglerna i tryggandelagen (jfr vad Lagrådet anfört i anslutning till
28 kap. 3 §), önskvärt att i IL välja en annan term än "disponibla pen-
sionsmedel". En lösning kan vara att använda uttrycket "disponibelt pen-
sionsbelopp".

30 kap. 11 §

Vad som avses med det i första stycket 2 uppställda villkoret på tillskott
till aktiebolaget är i olika hänseenden ovisst. Lagrådet får här hänvisa till
vad som anförs under 34 kap. 20 §.

30 kap. 12 §

Lagrådet far hänvisa till vad som anförs under 34 kap. 20 § (jfr 30 kap.
H §)■

31 kap. 25 §

I denna paragraf introduceras termen "helägt dotterföretag". Med denna
term avses inte bara ett företag som är helägt i vanlig bemärkelse utan
också ett företag vars aktier eller andelar till mer än 90 procent ägs av ett
annat företag. En terminologi som innebär att en term på detta sätt ges en
betydelse som den inte har i vanligt språkbruk är enligt Lagrådets mening
inte lämplig. Lagrådet förordar att i stället uttrycket "kvalificerat dotter-
företag" används för att beteckna de företag som avses.

Bestämmelsen i första stycket 3 är svårläst och bör redigeras om, var-
vid den lämpligen kan delas upp på två punkter.

Med beaktande av vad Lagrådet har anfört kan första stycket ges föl-
jande lydelse:

"Skattemyndigheten far, om det finns särskilda skäl, medge att ett fö-
retags ersättningsfonder helt eller delvis tas över av ett annat företag. För
ett sådant medgivande krävs

1. att det ena företaget är ett moderföretag och det andra företaget är
ett kvalificerat dotterföretag till moderföretaget,

2. att båda företagen är kvalificerade dotterföretag till samma moder-
företag,

3. att båda företagen är svenska aktiebolag eller svenska föreningar
vilkas aktier eller andelar till mer än 90 procent ägs av ett moderföretag
tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera kvalificerade
dotterföretag till moderföretaget, eller

4. att det ena företaget är ett svenskt aktiebolag eller en svensk före-
ning som ägs av ett moderföretag enligt vad som sagts i 3 och det andra
företaget är moderföretaget eller ett kvalificerat dotterföretag till moder-
företaget."

I enlighet med det anförda bör i andra stycket uttrycket "helägt dotter-
företag" bytas ut mot "kvalificerat dotterföretag".

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

431

Godtas Lagrådets förslag till ändrad terminologi bör en motsvarande
ändring göras i 35 kap. 2-5 och 7 §§.

32 kap. 9 §

Enligt första stycket skall avdraget för belopp som satts in på upphovs-
mannakonto återföras och resterande ränta på det insatta beloppet tas upp
i inkomstslaget näringsverksamhet det beskattningsår då utbetalning från
upphovsmannakontot skett eller skulle ha skett enligt 8 § andra stycket.
Med resterande ränta avses enligt andra stycket ränta efter avdrag för
skatt som avses i 7 § andra stycket.

Som Lagrådet anfört i anslutning till 21 kap. 37 § framstår termen
"återföras" som mindre träffande när fråga är om beskattning av uttag
eller utbetalningar från ett bankkonto. I sådana fall synes det ligga när-
mare till hands att helt enkelt föreskriva att uttaget eller utbetalningen
skall tas upp som intäkt. Mot denna bakgrund och då andra stycket synes
överflödigt förordar Lagrådet att den förevarande paragrafen ges följande
lydelse:

"Uttag från upphovsmannakontot skall tas upp i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet det beskattningsår då uttaget görs. Motsvarande gäller
när kvarstående medel betalas ut eller skulle ha betalats ut enligt 8 § and-
ra stycket."

33 kap. 1 §

Enligt huvudregeln i första stycket skall enskilda näringsidkare och fy-
siska personer som är delägare i svenska handelsbolag göra räntefördel-
ning enligt bestämmelserna i kapitlet. Enligt andra stycket gäller be-
stämmelserna inte för näringsverksamhet som bedrivs av en europeisk
ekonomisk intressegruppering eller av en utländsk juridisk person.

Enligt 5 kap. 2 § skall vad som sägs i lagen om svenska handelsbolag
samt om delägare och andelar i dem gälla vid beskattningen också i fråga
om europeiska intressegrupperingar samt för delägare respektive andelar
i dem. Bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf beträffande
näringsverksamhet som bedrivs av sådana intressegrupperingar behövs
därför om man vill undanta delägarna i intressegrupperingarna från till-
lämpningen av första stycket och därmed från reglerna om räntefördel-
ning. Däremot är det oklart hur undantaget i andra stycket beträffande
utländska juridiska personer skall förstås. Lagen innehåller inte någon
bestämmelse om att delägare i sådana juridiska personer skall behandlas
som delägare i svenska handelsbolag. Undantaget synes därför inte kunna
förklaras på annat sätt än att åtminstone vissa delägare i utländska juri-
diska personer skall omfattas av begreppet "enskilda näringsidkare" i
första stycket. Detta skulle i så fall närmast gälla sådana delägare som
enligt 6 kap. 12 § beskattas löpande för den juridiska personens inkoms-
ter.

Det bör påpekas att motsvarande problem inte uppkommer med nuva-
rande ordning. Även enligt denna undantas visserligen verksamhet som
bedrivs av utländska juridiska personer. Men regeln tar i dag inte sikte på

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

432

näringsidkare och handelsbolagsdelägare utan på fysiska personers in-
komster av näringsverksamhet och kapital (1 § lagen /1993:1536/ om
räntefördelning vid beskattning).

Begreppet "enskilda näringsidkare" förekommer på ett flertal ställen i
lagen, bl.a. i 30 kap. 6 § (periodiseringsfonder) och 34 kap. 1 §
(expansionsfonder). I det sistnämnda lagrummet görs samma undantag
som i förevarande lagrum för utländska juridiska personer. I det först-
nämnda lagrummet finns däremot inte något sådant undantag. Inte heller
i övrigt när begreppet "enskilda näringsidkare" används i lagen görs nå-
got undantag för delägare i utländska juridiska personer.

Någon definition av begreppet "enskilda näringsidkare" finns inte i la-
gen. Såvitt Lagrådet har kunnat utröna torde avsikten inte ha varit att be-
greppet skall omfatta också sådana delägare i juridiska personer som av-
ses i 6 kap. 12 §. Enligt Lagrådets mening är det angeläget att begreppets
innebörd klarläggs i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

33 kap. 11 §

I paragrafen föreskrivs att som skulder i näringsverksamhet skall också
räknas - till den del avdrag har gjorts vid beskattningen - skuldreserve-
ringar, avsättningar till periodiseringsfonder och avsättningar till ersätt-
ningsfonder.

Termen "skuldreservering" är enligt Lagrådets uppfattning mindre
lyckad. Fråga är egentligen inte om reserveringar avseende befintliga
eller framtida skulder utan om reserveringar avseende sådana utgifter i
framtiden som redovisningsmässigt hör till den verksamhet som företaget
bedrivit fram till bokslutstidpunkten. En lämpligare och till redovisning-
slagstiftningen bättre anpassad term synes vara "avsättningar för framtida
utgifter" (jfr 19 § bokföringslagen /1976:125/ och bilaga 2 till årsredo-
visningslagen /1995:1554/).

Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda att paragrafen ges
följande lydelse:

"Till den del avdrag har gjorts vid beskattningen skall som skuld räk-
nas

- avsättningar till periodiseringsfonder,

- avsättningar till ersättningsfonder, och

- avsättningar för framtida utgifter."

34 kap.

Bestämmelserna i kapitlet har tillkommit för att ge enskilda näringsidka-
re och delägare i handelsbolag möjlighet att - i likhet med aktiebolagen -
fondera vinstmedel med enkelbeskattning. Som Lagrådet inledningsvis
antytt hör regelverket till de mest komplicerade i IL. Det råder inget tvi-
vel om att det stora flertalet i den målgrupp som regelverket huvudsakli-
gen riktar sig till - de mindre företagen - inte har någon möjlighet att till-
lämpa detta på ett riktigt sätt utan hjälp av skatteexperter. Men även för
sådana experter är det svårt att få ett säkert grepp om hur systemet är
tänkt att fungera i olika situationer. Detta framgår inte minst av Lagrådets

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

433

påpekanden i det följande av ett antal brister i lagtexten som uppenbarli-
gen beror på svårigheter - även för lagstiftaren - att hålla reda på hur be-
stämmelserna hänger ihop.

Med dagens utvecklade samhälle går det inte att komma ifrån att skat-
tesystemet tillförs en hel del komplicerade inslag. Systemet måste också
kunna inrymma rent skattemässiga konstruktioner av det slag som expan-
sionsfondema utgör. Det är emellertid viktigt att man håller nere antalet
sådana konstruktioner och att man vid utformningen av de enskilda sys-
temen slår av på ambitionen att skapa en heltäckande lösning. Annars är
risken stor att mycket av regelverket inte får avsedd tillämpning i det
praktiska livet.

Enligt Lagrådets mening kan det mot denna bakgrund allvarligt ifråga-
sättas om expansionsfondssystemet i den föreslagna utformningen är
godtagbart med hänsyn till de tillämpningssvårigheter som systemet är
förenat med. Det har ibland hävdats att man lättare bör kunna överse
med tillämpningssvårigheter när det som här är fråga om ett frivilligt
system. Lagrådet delar inte denna uppfattning. De skattskyldiga har ett
befogat intresse att kunna förstå och tillämpa regler som går i lindrande
riktning oavsett om reglerna är obligatoriska eller frivilliga.

34 kap. 8 §

Paragrafen ger skattskyldiga, som förvärvar en fastighet genom arv, gåva
eller liknande, möjlighet att slippa lösa upp egen och övertagen expan-
sionsfond enbart på grund av förvärvet. Enligt 6 § far expansionsfonden
uppgå till högst ett belopp som motsvarar 138,89 procent av kapitalun-
derlaget för expansionsfond. Förevarande paragraf tar sikte på förvärv av
fastigheter som är belastade med skulder överstigande det värde som
skall ligga till grund för beräkning av kapitalunderlaget. Ett sådant för-
värv medför att kapitalunderlaget minskar och att expansionsfonden, om
inget undantag görs, kan behöva lösas upp. Detta förhindras genom att en
särskild post far läggas till kapitalunderlaget.

Som förutsättning för att fa lägga till en särskild post anges bl.a. att
summan av egen och övertagen expansionsfond "understiger" 138,89
procent av summan av förvärvarens kapitalunderlag och det kapitalun-
derlag som hänför sig till förvärvet. Såvitt Lagrådet kan förstå skall den
särskilda posten fa användas bara om förvärvet medför att maximigrän-
sen - 138,89 procent av kapitalunderlaget - överskrids på grund av för-
värvet. Det innebär att "understiger" bör bytas mot "överstiger".

I sista meningen anges som förutsättning för tillämpning av para gra-
fen att fastigheten är kapitaltillgång såväl hos den tidigare ägaren som
hos förvärvaren. Lagrådet har ingen invändning mot denna förutsättning
men ifrågasätter om inte ytterligare en förutsättning bör gälla, nämligen
att villkoren i 18 § är uppfyllda. I sistnämnda paragraf anges villkoren för
att en enskild näringsidkare skall få ta över en expansionsfond från en
annan enskild näringsidkare i samband med benefika förvärv. Lagrådet
förordar att sista meningen bryts ut till ett eget stycke som får innehålla
båda de nu nämnda förutsättningarna och som ges följande lydelse:

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

434

"Första stycket gäller bara under förutsättning att villkoren i 18 § är
uppfyllda och att fastigheten är kapitaltillgång såväl hos den tidigare äga-
ren som hos förvärvaren."

34 kap. 10 §

I paragrafen regleras med vilket belopp den särskilda posten (jfr 8 §) får
öka kapitalunderlaget för expansionsfond.

Enligt första stycket far posten öka underlaget med ett så stort belopp
att expansionsfonden motsvarar högst 138,89 procent av "kapital-
underlaget som avses i 8 §". Det citerade uttrycket bör såvitt Lagrådet
kan förstå ändras till att avse "summan av kapitalunderlaget enligt 8 §
och den särskilda posten". Vidare bör ordet "högst" slopas.

I andra stycket anges i andra meningen att rätten att öka kapital under-
laget med den särskilda posten upphör om expansionsfonden före ök-
ningen med posten ett visst år motsvarar minst 138,89 procent av kapi-
talunderlaget. Bestämmelsen synes ha blivit felaktig i ett par avseenden.
Enligt Lagrådets mening bör bestämmelsen ges följande lydelse: "Om
expansionsfonden ett visst år är lägre än 138,89 procent av kapitalunder-
laget före ökningen med posten, upphör rätten att öka kapitalunderlaget
med posten."

34 kap. 13 §

Paragrafen skulle enligt Lagrådets mening bli lättare att läsa, om de före-
skrifter i första stycket som handlar om hur delägarens justerade anskaff-
ningsutgift skall beräknas förs över till ett nytt andra stycke. Paragrafen
skulle då, med ytterligare några redaktionella justeringar, kunna ges föl-
jande lydelse:

"Med kapitalunderlaget för expansionsfond avses delägarens justerade
anskaffningsutgift för andelen i bolaget vid beskattningsårets utgång
ökad med

- en sådan övergångspost som avses i 33 kap. 20 §,
minskad med

- sådana tillskott till bolaget under beskattningsåret som görs i annat
syfte än att varaktigt öka kapitalet i bolaget, och

- lån från bolaget till delägaren eller till en närstående till delägaren, om
inte räntan på lånet är marknadsmässig.

Vid tillämpningen av första stycket beräknas den justerade anskaffnings-
utgiften enligt 50 kap., dock utan sådan ökning på grund av beskatt-
ningsårets avsättning till expansionsfond som avses i 50 kap. 5 §.

Om andelen i handelsbolaget är lagertillgång, avses med kapitalunder-
laget för expansionsfond andelens skattemässiga värde vid beskatt-
ningsårets utgång ökat och minskat med posterna i första stycket.

Bestämmelsen om övergångsposten i 33 kap. 20 § skall tillämpas vid
beräkning av kapitalunderlaget för expansionsfond."

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

435

34 kap. 18 §

Paragrafen anger villkoren för att en fysisk person skall fa ta över en ex-
pansionsfond från en enskild näringsidkare. Som villkor gäller bl.a.
(första stycket) att samtliga realtillgångar i näringsverksamheten övergår
genom arv, gåva eller liknande. Enligt andra stycket far expansionsfond
inte tas över till den del den överstiger 138,89 procent av värdet av real-
tillgångama i näringsverksamheten vid utgången av tredje beskatt-
ningsåret före det aktuella året ökat med en tredjedel.

Underlaget för begränsningsregeln i andra stycket utgörs således av
"realtillgångama i näringsverksamheten". Det är ett annat underlag än det
som gäller enligt den bestämmelse som reglerar den maximala avsätt-
ningen till expansionsfond (6 §). Enligt denna får expansionsfonden upp-
gå till högst 138,89 procent av kapitalunderlaget. Det innebär att man
enligt andra stycket i förevarande paragraf - till skillnad från vad som
gäller enligt 6 § - inte skall ta hänsyn till likvida tillgångar och inte heller
till skulder i näringsverksamheten. Det kan mot denna bakgrund ifråga-
sättas om det är motiverat att lägga just procentsatsen 138,89 till grund
för begränsningsregeln, särskilt som det framräknade beloppet därefter
far ökas med en till synes schablonmässigt bestämd kvotdel, dvs. en
tredjedel. Enligt Lagrådets mening bör regleringen kunna förenklas ge-
nom att de nuvarande beräkningsfaktorema omräknas till en procentsats,
som avrundas till ett lämpligt heltal. Härigenom skulle också beloppsbe-
räkningen underlättas.

34 kap. 20 §

Första stycket innehåller villkor för att en enskild näringsidkare skall få
föra över sin expansionsfond till ett aktiebolag. I andra stycket finns en
hänvisning till bestämmelserna i 48 kap. 12 § om beräkning av omkost-
nadsbeloppet för aktierna i det bolag till vilket expansionsfonden över-
förs.

För att en expansionsfond skall kunna överföras krävs enligt första
stycket att den enskilde näringsidkaren överlåter samtliga real tillgångar i
näringsverksamheten till ett aktiebolag som han äger eller genom över-
låtelsen kommer att äga aktier i, att han lämnar en skriftlig förklaring att
expansionsfonden skall ersättas av beskattat kapital i bolaget och att han,
såvida det inte är fråga om apport emission, skjuter till kapital till bolaget
och detta kapital motsvarar 72 procent av expansionsfonden.

Bestämmelserna i första stycket skall ses mot bakgrund av att en en-
skild näringsidkare enligt 14 § första stycket och 16 § 1 skall återföra
sina avdrag för avsättning till expansionsfond senast när han upphör att
bedriva näringsverksamheten. I 14 § andra stycket hänvisas emellertid till
att det i 18-22 §§ "finns bestämmelser om att expansionsfonden i vissa
fall får föras över till annan verksamhet i stället för att avdragen åter-
förs." Någon uttrycklig bestämmelse om att en överföring medför att
fonden inte behöver återföras finns vis serligen inte i någon av de angiv-
na lagrummen (18 - 22 §§). Att återföring inte skall ske när förutsätt-
ningarna för överföring är uppfyllda far emellertid anses framgå av

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

436

sammanhanget. Ett förtydligande av lagtexten på denna punkt kan dock
vara motiverat.

En överföring av expansionsfond som skett i enlighet med de i första
stycket uppställda villkoren får alltså till följd att fonden inte skall återfö-
ras hos den enskilde näringsidkaren. Fråga är vad överföringen innebär
för det aktuella aktiebolaget. Någon bestämmelse, motsvarande dem i
18 § tredje stycket, 19 § andra stycket, 21 § fjärde stycket och 22 § andra
stycket, om att den som tagit över fonden själv skall anses ha gjort av-
sättningarna och avdragen för dem finns inte när fonden förs över till ett
aktiebolag.

En expansionsfond kan sägas representera dels en icke förfallen skuld
avseende den enskilde näringsidkarens statliga och kommunala inkomst-
skatt och egenavgifter, dels en icke förfallen fordran (mer precist en
minskning av den slutliga skatten) avseende erlagd expansionsfondsskatt
(jfr 1 och 3 §§). Skulden torde normalt motsvara 40 - 60 procent av
fondbeloppet medan fordringen uppgår till 28 procent av fondbeloppet.
En överföring av en expansionsfond som uppgår till 100 från exempelvis
en enskild näringsidkare till en annan enskild näringsidkare innebär där-
för i regel att förvärvaren övertar dels betalningsansvaret för en skuld på
40 - 60, dels en fordran på 28. Den av överföringen föranledda skuld-
minskningen hos överlåtaren motsvaras således av en i princip motsva-
rande skuldökning hos den till vilken fonden förts över.

Med tanke på att ett aktiebolags överskott beskattas med en proportio-
nell skattesats om 28 procent kan någon skattemässig jämvikt mellan
parterna inte uppkomma om en överförd expansions fond återförs hos
bolaget. Den övertagna skatteskulden skulle ju i detta fall exakt motsvara
den övertagna skattefordringen. Med hänsyn till detta och då regler sak-
nas om återföring av en till aktiebolag överförd fond drar Lagrådet slut-
satsen att någon egentlig fondöverföring inte skall äga rum i aktiebolags-
fallen. Vad bestämmelserna avser att uttrycka synes i stället vara att en
expansionsfond inte skall återföras hos en enskild näringsidkare om
verksamheten överförs till ett aktiebolag och de i första stycket angivna
villkoren är uppfyllda (jfr det i prop. 1993/94:50 s. 319 f. återgivna ex-
emplet). Någon återföring skall därför inte äga rum hos aktiebolaget i
följd varav detta inte heller får ta över någon skattefordran (rätten enligt
3 § till minskning av den slutliga skatten).

Med utgångspunkt i att det gjorda antagandet är riktigt övergår Lagrå-
det härefter till de föreslagna villkoren för att den enskilde näringsidka-
ren skall undgå att expansionsfonden återförs. Det första villkoret - att
samtliga realtillgångar i näringsverksamheten skall överlåtas - överens-
stämmer i princip med vad som enligt 19 § föreslås beträffande handels-
bolag.

Det andra villkoret är att den enskilde näringsidkaren "lämnar en
skriftlig förklaring att expansionsfonden skall ersättas av beskattat kapi-
tal i bolaget." Vad som avses med detta villkor är ovisst. Eftersom någon
expansionsfond inte finns eller kommer att finnas hos bolaget synes det
över huvud taget inte möjligt för bolaget att genom någon bokföringsåt-
gärd "ersätta" en expansionsfond med beskattat kapital. En tänkbar tolk-
ning är i stället att den enskilde skall se till att bolagets beskattade kapital

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

437

ökas med ett belopp motsvarande den egna expansionsfonden. Mot den
tolkningen talar dock bl.a. att regler saknas om hur ett sådant kapitalkrav
förhåller sig till det tredje villkoret, nämligen att den enskilde näringsid-
karen skjuter till kapital till bolaget.

Enligt det tredje villkoret krävs, såvida fråga inte är om apportemis-
sion, att den enskilde näringsidkaren "skjuter till kapital till bolaget och
detta kapital motsvarar 72 procent av expansionsfonden." Villkoret över-
ensstämmer, bortsett från procentsatsen, med vad som i 30 kap. 11 §
första stycket 2 föreskrivs när en periodiseringsfond övertas av ett aktie-
bolag. Sistnämnda bestämmelse överensstämmer i sin tur med vad som
fr.o.m. den 1 juli 1998 gäller enligt 6 § lagen (1993:1538) om periodise-
ringsfonder (prop. 1997/98:157, bet. 1997/98:SkU30, SFS 1998:643).

I sistnämnda lagstiftningsärende anförde Lagrådet att förslaget rörande
kravet på kapitaltillskott måste kompletteras på flera punkter, om ett fon-
dövertagande skulle förutsätta att den enskilde gjorde ett tillskott till bo-
laget. Lagrådet pekade på att lagtexten inte var fullt tydlig vad gällde
möjligheten för den enskilde att uppfylla tillskottskravet genom att över-
låta tillgångar i näringsverksamheten till underpris. Tvekan kunde vidare
råda om beloppet skulle betalas kontant eller om tillskott i form av t.ex.
revers kunde godtas. Lagrådet framhöll slutligen att det av förslaget inte
framgick om beloppet måste tillskjutas inom viss tid efter det att fonden
övertagits eller vad som skulle inträffa om tillskottet försågs med villkor
om återbetalning.

Nu återgivna anmärkningar, som inte kommenterades närmare av rege-
ringen eller vid riksdagsbehandlingen, är enligt Lagrådets mening giltiga
även i det nu förevarande lagstiftningsärendet. Innebörden av det upp-
ställda villkoret om ett kapitaltillskott motsvarande 72 procent av expan-
sionsfonden bör således preciseras. Tilläggas kan att valet av lösning kan
fa stor betydelse för en enskild näringsidkares soliditet och likviditet om
denne väljer att överföra sin näringsverksamhet till ett aktiebolag.

Vad nu anförts leder sammanfattningsvis Lagrådet till slutsatsen att det
föreslagna första stycket bör omarbetas. Full klarhet måste råda om vilka
förutsättningar som skall vara uppfyllda för att en enskild näringsidkare,
som överför sin verksamhet till ett aktiebolag, skall kunna "föra över" sin
expansionsfond till bolaget och vilka rättsverkningar som är förenade
med en sådan åtgärd.

34 kap. 21 §

Enligt första stycket far en expansionsfond tas över om en andel i ett
svenskt handelsbolag går över till en obegränsat skattskyldig fysisk per-
son genom arv, testamente, gåva eller bodelning.

I författningskommentaren sägs att bestämmelsen för sin tillämplighet
förutsätter att hela andelen övergår. För att detta krav skall framgå av
lagtexten förordar Lagrådet att orden "en andel" ändras till "en delägares
andel".

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

438

35 kap. 1 §

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

Enligt första stycket skall koncernbidrag dras av hos givaren och tas upp
hos mottagaren om givaren visar att uppställda förutsättningar för avdrag
är uppfyllda. Begreppet koncernbidrag definieras inte. Av andra stycket
följer dock att fråga måste vara om en vederlagsfri överföring av pengar
eller andra tillgångar från ett företag till ett annat företag.

Koncernbidrag kan vara av olika karaktär. I en aktiebolagsrättslig kon-
cern som består av ett moderbolag och två helägda dotterbolag kan kon-
cernbidrag förekomma från moderbolaget till något av dotterbolagen,
från något av dotterbolagen till moderbolaget samt från ett dotterbolag
till det andra dotterbolaget. Bidrag från ett moderbolag till ett dotterbolag
brukar i aktiebolagsrättsliga sammanhang benämnas aktieägartillskott.
Bidrag från ett dotterbolag till moderbolaget eller till ett systerbolag torde
omfattas av det regelsystem som enligt 12 kap. aktiebolagslagen
(1975:1385) gäller för vinstutdelning och annan användning av bolagets
egendom. I fråga om aktieägartillskott torde det vara mer ovisst i vad
mån nämnda regelsystem är tillämpligt (jfr Jan Andersson, Om vinstut-
delning från aktiebolag, 1995, s. 481 f.).

Beslut om vinstutdelning fattas av bolagsstämman (12 kap. 3 § aktie-
bolagslagen). Ordinarie bolagsstämma skall hållas inom sex månader
efter utgången av varje räkenskapsår (9 kap. 5 § aktiebolagslagen). Av
detta synes följa att ett koncernbidrag som bolagsrättsligt är att hänföra
till utdelning inte kan leda till en förmögenhetsöverföring vid tidigare
tidpunkt än dagen för bolagsstämman. En vinst som uppkommer och
beskattas hos ett dotterbolag år 1 skulle därmed inte kunna ligga till
grund för skattemässig resultatutjämning inom koncernen detta år utan
först år 2.

Syftet med koncembidragssystemet är att uppnå skattemässig likabe-
handling mellan det fallet att ett företag är organiserat i filialform och det
fallet att delar av verksamheten (filialerna) överförts till formellt fristå-
ende dotterbolag. I filialfallet sker en automatisk utjäm ning mellan lön-
samma och olönsamma delar av verksamheten. För att åstadkomma
samma effekt när verksamheten är uppdelad mellan flera företag krävs att
ett visst år uppkommet överskott kan kvittas mot ett samma år lämnat
koncernbidrag. Inom näringslivet har mot denna bakgrund utbildats en
ordning med s.k. anteciperad utdelning. Denna ordning innebär att dot-
terbolaget redovisar utdelningen (koncernbidraget) avseende år 1 redan i
bokslutet för detta år och att utdelningsbeloppet redan samma år redovi-
sas som intäkt hos moderbolaget. Förmögenhetsöverföringen anses med
andra ord ha skett år 1 trots att det formella utdelningsbeslutet kan fattas
först år 2.

Såvitt Lagrådet känner till har avdragsrätt respektive skatteplikt för
koncernbidrag i form av anteciperad utdelning sedan lång tid tillbaka
godtagits i taxeringspraxis. Från materiell synpunkt synes inte heller någ-
ra vägande invändningar kunna riktas mot systemet; tidigareläggningen
av avdragsrätten kompenseras av en motsvarande tidigareläggning av
intäktsbeskattningen. Det går dock inte att komma från att en skuldföring
och intäktsredovisning av icke beslutade utdelningsbelopp står i strid

439

med grundläggande redovisningsprinciper (jfr RÅ 1998 ref. 6 med i rätts-
fallet gjorda litteraturhänvisningar). Enligt Lagrådets mening är det en
klar brist att reglerna om skattemässig resultatutjämning mellan koncern-
företag är utformade så att det avsedda syftet inte kan tillgodoses inom
ramen för gällande regler på civilrättens område.

Lagrådet inser att en översyn av reglerna om koncernbidrag med den
angivna inriktningen knappast kan komma till stånd i det nu aktuella lag-
stiftningsärendet. Med hänsyn till reglernas stora ekono miska betydelse
är det dock angeläget att en sådan översyn genomförs inom en nära
framtid.

35 kap. 2 §

Andra stycket bör, i enlighet med vad Lagrådet har anfört i anslut ning
till 31 kap. 25 §, ges följande lydelse:

"Med kvalificerat dotterföretag avses i detta kapitel det företag som
ägs av moderföretaget enligt första stycket."

35 kap. 3 - 5 §§

I enlighet med vad Lagrådet har anfört i anslutning till 31 kap. 25 § bör
ordet "helägt" i dessa paragrafer bytas ut mot "kvalificerat".

37 kap.

Bestämmelserna om fusioner och fissioner är - särskilt när de skall till-
lämpas i kombination med reglerna om exempelvis koncemintema an-
delsavyttringar (25 kap.), tidigare års underskott (40 kap.) eller andels-
byten (49 kap.) - synnerligen svåra att tillgodogöra sig. Lagrådet far hän-
visa till vad som inledningsvis under rubriken Allmänna synpunkter an-
förts om behovet av förenklingar.

37 kap. 24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om när underskott far dras av efter
fusion eller fission. I en första strecksats regleras underskott hos det
övertagande företaget, medan en andra strecksats handlar om underskott
hos det överlåtande företaget.

Enligt Lagrådets mening bör genom en särskild bestämmelse, på mot-
svarande sätt som i 40 kap. 19 § andra stycket, klargöras att beloppsspär-
ren är tillämplig i det fall som avses i andra strecksatsen. Lagrådet föror-
dar att paragrafen, med ytterligare några redaktionella justeringar, ges
föjande lydelse:

"Det övertagande företaget skall först det sjätte beskattningsåret efter
det beskattningsår då fusionen eller fissionen genomfördes dra av

1. underskott hos företaget som kvarstår från beskattningsår före det be-
skattningsår då fusionen eller fissionen genomfördes, samt

2. underskott hos det överlåtande företaget som kvarstår från beskatt-
ningsår före det sista beskattningsåret.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

440

Om en del av underskotten hos det överlåtande företaget inte far dras
av på grund av beloppsspärren i 40 kap. 16 - 18 §§, gäller första stycket 2
den återstående delen."

37 kap. 30 §

Andra stycket skulle enligt Lagrådets mening bli lättare att förstå om det
formulerades enligt följande:

"Det överlåtande företaget har vid tillämpning av 16 kap. 19 och 20 §§
och lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt rätt till avdrag re-
spektive avräkning av utländsk skatt som om företaget faktiskt hade be-
talat den skatt som skulle ha betalats i den stat där det fasta driftstället är
beläget om det inte hade funnits sådan lagstiftning där som avses i det av
Europeiska gemenskapernas råd den 23 juli 1990 antagna direktivet om
ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av till-
gångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika med-
lemsstater (90/434/EEG).

38 kap. 16 §

Paragrafen tar sikte på det fallet att det säljande företaget fatt avdrag för
reserveringar (avsättningar) avseende framtida utgifter. I en sådan situa-
tion skall reserveringama "tas över till den del de hänför sig till det som
avyttrats". Bestämmelsen överensstämmer i sak med vad som i dag gäller
enligt 27 § lagen (1998:1603) om beskattningen vid fusioner, fissioner
och verksamhetsöverlåtelser.

Vid behandlingen av förslaget till nyssnämnda lag anförde Lagrådet att
innebörden av bestämmelsen - en bestämmelse som enligt ordalydelsen
närmast hade karaktären av en civilrättslig reglering - inte var klar. Lag-
rådet framhöll att reserveringar av förevarande slag skulle återföras till
beskattning varje år och att förutsättningarna för nya reserveringar också
prövades varje år. Några särskilda bestämmelser som reglerade beskatt-
ningen syntes inte behövas. Lagrådet ansåg därför att bestämmelsen kun-
de slopas (se prop. 1998/99:15 s. 404).

Regeringen delade inte Lagrådets bedömning. Enligt regeringen följde
inte av övriga regler om verksamhetsöverlåtelser att reserveringar för
framtida utgifter skulle övertas vid en sådan överlåtelse. Regeringen fann
därför att den föreslagna bestämmelsen behövdes (se prop. 1998/99:15 s.
291). Den skattemässiga behandlingen av framtida utgifter bygger på
företagens extemredovisning (14 kap. 2 §), låt vara att det på vissa områ-
den, t.ex. garantiutgifter och pensionsåtaganden, finns särskilda bestäm-
melser (16 kap. 3-5 §§ resp. 28 kap.). Som övergripande princip gäller att
avdragsrättens omfattning avgörs av förhållandena vid beskattningsårets
utgång. Detta torde gälla även företag som övertagit tillgångar i samband
med en verksamhetsavyttring. Lagrådet kan med hänsyn till detta inte
finna annat än att den föreslagna regeln om övertagande av reserveringar
för framtida utgifter är obehövlig. Lagrådet anser att regeln bör slopas.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

441

39 kap. 9 §

Enligt första stycket avses med en utjämningsfond i princip en fond som
enligt skadeförsäkringsföretagets bolagsordning får användas bara för
förlusttäckning. Om bolagsordningen ändras så att företaget får rätt att
använda en utjämningsfond på annat sätt, skall fonden enligt andra
stycket anses ha minskat med hela fondbeloppet före ändringen. För ut-
jämningsfonder som fanns den 1 januari 1929 skall detta dock gälla bara
om det funnits bestämmelser om inskränkt dispositionsrätt.

Innebörden av regeln beträffande utjämningsfonder som fanns den 1
januari 1929 är inte helt klar. Läst efter ordalydelsen synes regeln innebä-
ra att en ändring av bolagsordningen, som medger att en sådan fond får
användas till annat än förlustutjämning, utlöser beskattning bara i de fall
då det funnits bestämmelser om inskränkt dispositionsrätt. Har sådana
inskränkande bestämmelser saknats, skall ändringen av bolagsordning
inte medföra någon skatteeffekt.

Vad som vållar tolkningsproblem är att en fond för vilken bestämmel-
ser om inskränkt dispositionsrätt saknas inte omfattas av begreppet ut-
jämningsfond såsom detta definieras i första stycket. Bestämmelserna i
andra stycket synes därför över huvud taget inte vara tillämpliga på en
sådan fond. Lagrådet ifrågasätter med hänsyn härtill om sista meningen i
andra stycket fyller någon funktion.

Med att en fond får användas endast för förlusttäckning torde avses att
fonden inte har karaktär av balanserad vinst eller annat fritt eget kapital.
Fonden får alltså inte medräknas vid bedömningen av företagets utdel-
ningskapacitet utan har till uppgift att redovisningsmässigt - på balans-
räkningens passivsida - helt eller delvis eliminera uppkomna förlustpos-
ter. Det i första stycket valda uttrycket "till den del inte förlusterna enligt
bolagsordningen skall täckas av andra medel som är avsatta för framtida
bruk" framstår mot denna bakgrund som mindre lyckat. Termen "medel"
leder ju felaktigt tanken till att förlusten skall täckas genom utnyttjande
av banktillgodohavanden eller andra likvida medel. Lagrådet förordar att
det återgivna uttrycket ändras till "till den del inte förlusterna enligt bo-
lagsordningen skall täckas av andra avsättningar".

39 kap. 10 §

Denna paragraf reglerar utländska skadeförsäkringsföretags beräkning av
premieinkomsten.

Enligt andra stycket avses med premieinkomst "bruttobeloppet av årets
försäkringspremier, det vill säga utan avdrag för återförsäkringspremier".

Denna bestämmelse är oklar på flera sätt. Att återförsäkringspremier
inte får dras av vid beräkning av företagets premieinkomst är visserligen
tydligt. Vad som avses med "årets" premieinkomster är däremot osäkert.
Det kan dock inte gärna vara fråga om annat än beskattningsårets in-
komster. Detta behöver i så fall inte sägas uttryckligen utan måste, lik-
som på andra ställen i lagen, kunna underförstås. Vidare kan innebörden
av ordet "bruttobeloppet" ifrågasättas. Av detta ord följer inte att just
återförsäkringspremier ej får dras av; det framgår i stället av den följande

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

442

föreskriften, där orden "det vill säga" med hänsyn härtill är missvisande.
Om avsikten är att ordet "bruttobeloppet" skall ge uttryck för att premi-
ema inte far periodiseras - något som dock verkar mindre sannolikt - bör
detta sägas uttryckligen. I vilket fall som helst bör ordet "bruttobeloppet"
utgå såsom onödigt.

Lagrådet anser att bestämmelsen i andra stycket med fördel kan tas in
som en andra mening i första stycket och kort och gott formuleras så att
återförsäkringspremier inte far dras av vid beräkning av premieinkoms-
ten.

Med hänsyn härtill kan paragrafen, med ytterligare någon redaktionell
justering, ges följande lydelse:

"Ett utländskt skadeförsäkringsföretag skall som överskott av försäk-
ringsverksamhet ta upp två procent av företagets premieinkomst av den
försäkringsrörelse som bedrivs i Sverige. Vid beräkning av premiein-
komsten får återförsäkringspremier inte dras av."

39 kap. 14 §

Enligt första stycket 3 skall, med viss begränsning i underskotts situatio-
ner, utdelning som ett investmentföretag eller en värdepappersfond be-
slutar för beskattningsåret dras av. Bestämmelsen överensstämmmer i
sak med vad som för närvarande gäller enligt 2 § 10 mom. första stycket
SIL.

Syftet med den föreslagna bestämmelsen är i första hand att ge invest-
mentföretag och värdepappersfonder rätt till avdrag för lämnad utdel-
ning. Det går däremot inte att med full säkerhet utläsa om bestämmelsen
därutöver reglerar tidpunkten för avdragsrätten. Det mesta tyder dock på
att bestämmelsen innebär att utdelning, som hänför sig till visst beskatt-
ningsår, också skall dras av samma beskattningsår. Någon koppling till
bokföringsmässiga grunder torde alltså inte komma i fråga i detta fall (jfr
14 kap. 2 §).

Vad gäller utdelning från kooperativa föreningar har en någon annan
teknik valts. Rätten till avdrag regleras här i 39 kap. 22 och 23 §§ medan
bestämmelsen om tidpunkten för avdraget finns i 39 kap. 24 §. Enligt
sistnämnda bestämmelse skall utdelningen dras av "det beskattningsår för
vilket den beslutas."

Enligt Lagrådets uppfattning kan den i 39 kap. 22 - 24 §§ använda tek-
niken med fördel användas även beträffande utdelning från investmentfö-
retag och värdepappersfonder. Lagrådet förordar därför att en bestäm-
melse om tidpunkten för avdragsrätten tas in i ett nytt ljärde stycke i den
nu förevarande paragrafen. Bestämmelsen kan, med en mindre avvikelse
från vad som föreslagits i 39 kap. 24 § (jfr utformningen av 43 kap. 2 §
första stycket 2), ges följande lydelse:

"Utdelningen skall dras av det beskattningsår som beslutet om utdel-
ning avser."

Godtas Lagrådets förslag bör orden "för beskattningsåret" utgå i första
stycket 3.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

443

39 kap. 24 §

I enlighet med vad Lagrådet anfört i anslutning till 39 kap. 14 § bör
första stycket utformas på följande sätt:

"Utdelningen skall dras av det beskattningsår som beslutet om utdel-
ning avser."

39 kap. 26 §

Paragrafen reglerar hur beskattningen skall ske när en fastighet som till-
hör ett privatbostadsföretag har del i en samfallighet som inte är ett eget
skattesubjekt. Bestämmelserna skall ses mot bakgrund av de allmänna
reglerna i 25 § om beskattningen av privatbostadsföretags fastighetsin-
komster. Av dessa regler framgår att endast vissa inkomster och utgifter
skall tas upp respektive dras av. Avdragsgilla utgifter är bl.a. ränta på
lånat kapital som har lagts ned i fastigheten. Av första stycket i föreva-
rande paragraf framgår att fastighetens andel av inkomster och utgifter i
samfällighetens verksamhet skall tas upp respektive dras av hos privatbo-
stadsföretaget. Detta gäller dock bara i fråga om 1. sådana inkomster och
utgifter som avses i 25 §, 2. kapitalavkastning till den del den överstiger
300 kronor, eller 3. kapitalvinster och kapitalförluster.

Det finns anledning att jämföra sistnämnda bestämmelser med motsva-
rande bestämmelser för de fall en näringsfastighet eller en privatbostads-
fastighet har del i en samfallighet av ifrågavarande slag (15 kap. 10 §
respektive 42 kap. 29 §).

Enligt 15 kap. 10 § behöver näringsfastighetens andel av samfällighe-
tens intäkter och kostnader inte tas upp om intäkterna överstiger de kost-
nader som skall dras av omedelbart med mindre än 300 kronor. Detta
gäller dock inte för kapitalvinster och kapitalförluster.

Enligt 42 kap. 29 § skall den del av privatbostadsfastighetens andel av
samfällighetens inkomster som är avkastning av kapital och som under
beskattningsåret överstiger 300 kronor tas upp. I fråga om fastighetens
andel i samfällighetens kapitalvinster och kapitalförluster tillämpas vad
som skulle ha gällt för fastighetsägaren vid en avyttring.

Av den föregående redogörelsen har framgått att, beträffande samtliga
typer av fastigheter som har del i en samfallighet, skattefrihet skall gälla
för en viss mindre kapitalavkastning som hänför sig till samfälligheten.
Det finns emellertid skillnader såväl i sak som i den språkliga utform-
ningen.

Till att börja med kan konstateras att 300-kronorsgränsen är utformad
som ett grundavdrag i första stycket 2 förevarande paragraf och i 42 kap.
29 §, vilket innebär att endast den del av kapitalavkastningen som över-
stiger 300 kronor blir skattepliktig. Enligt 15 kap. 10 § är det däremot
fråga om ett gränsbelopp, dvs. hela avkastningen blir skattepliktig om
den överstiger 300 kronor. Vidare kan konstateras att användningen av
termen "avkastning" i olika sammanhang ger upphov till osäkerhet om
den rätta innebörden av termen. Osäkerheten gäller först och främst om
avkastningen skall beräknas brutto - dvs. bara avse inkomsträntor och
andra löpande inkomster - eller netto, dvs. avse inkomsträntor minus ut-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

444

giftsräntor. I första stycket omfattar punkt 1 utgiftsräntor. När begreppet
kapitalavkastning används i punkt 2 ligger det därför nära till hands att
anse att detta omfattar endast inkomsträntor, eller med andra ord att av-
kastningen skall beräknas brutto. Utformningen av 42 kap. 29 § ger ett
ganska klart uttryck för att en bruttoberäkning avses; i lagrummet talas
sålunda om "inkomster som är avkastning". Däremot är det tydligt att en
nettoberäkning skall ske enligt 15 kap. 10 §. I detta lagrum används dock
inte termen avkastning.

Enligt Lagrådets mening bör en samordning ske av ifrågavarande be-
stämmelser vad gäller såväl det sakliga innehållet som den språkliga ut-
formningen.

39 kap. 29 §

I enlighet med vad Lagrådet anfört i anslutning till 39 kap. 14 § synes
paragrafen böra utformas på följande sätt:

"Juridiska personer som är skattskyldiga för inkomster i en samfallig-
het enligt 6 kap. 6 § första stycket skall dra av utdelning som lämnas till
delägarna. Utdelningen skall dras av det beskattningsår som beslutet om
utdelning avser."

40 kap.

Det övergripande syftet med det i förevarande kapitel föreslagna regel-
systemet kan sägas vara att förhindra att rätten till underskotts avdrag
tillmäts avgörande betydelse vid överlåtelse av företag. Vad lagstiftning-
en riktar in sig mot är således att rätten att utnyttja skattemässiga under-
skott går i handel (handel med förlustföretag).

Lagrådet har i och för sig förståelse för att det kan framstå som stötan-
de att ett vinstgivande företag genom förvärv av ett förlustföretag undgår
att betala skatt för sina vinster. Mot detta kan dock måhända invändas att
staten inte torde ha utgått från större uttag av inkomstskatt från företags-
sektorn än 28 procent av nettovinsten, dvs. 28 procent av skillnaden
mellan uppkomna överskott och underskott. Slopandet av rätten att dra
av (kvitta) vissa underskott mot överskott leder till att det faktiska skat-
teuttaget blir högre än 28 procent av den samlade nettovinsten. För det
enskilda företaget innebär förbudet mot kvittning att hela underskottet
måste - om företaget skall leva vidare - täckas av beskattat kapital.

Hur önskemålet att förhindra handel med förlustföretag skall vägas
mot mer principiella aspekter på företagsbeskattningen är en skattepoli-
tisk fråga som det inte ankommer på Lagrådet att uttala sig om. Vad Lag-
rådet däremot enligt 8 kap. 18 § regeringsformen skall granska är om ett
lagförslag är så utformat att det kan antas tillgodose angivna syften. Lag-
rådets granskning skall också avse hur ett lagförslag förhåller sig till
rättssäkerhetens krav och vilka problem som kan uppstå vid rättstillämp-
ningen.

Det råder ett klart samband mellan kravet på rättssäkerhet och de pro-
blem som är förenade med den praktiska tillämpningen. Ett system som
på grund av sin omfattning och komplexitet är svårtillgängligt och som

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

445

för sin tillämpning förutsätter ingående kunskaper om en mängd faktiska
omständigheter uppfyller sällan be rättigade anspråk på rättssäkerhet (jfr
vad Lagrådet inledningsvis anfört under rubriken Allmänna synpunkter).

Vad gäller de föreslagna reglerna kan omedelbart konstateras att de
kännetecknas av en mycket hög svårighetsgrad. Trots att påtagliga re-
daktionella förbättringar gjorts i förhållande till den nuvarande lagen
(1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet (LAU) är
det, som Lagrådet närmare kommenterar i anslutning till berörda lagrum,
i många fall inte möjligt att med ledning av lagtexten fa en säker uppfatt-
ning om i vilken utsträckning avdragsrätten för ett underskott bortfaller.
Att systemet blivit så komplicerat hänger till en del samman med att
reglerna inte har någon motsvarighet på det civilrättsliga planet; inom
associationsrätten och redovisningsrätten finns naturligt nog inga be-
stämmelser om att en balanserad förlust bortfaller av den anledningen att
ett företag far nya ägare. Det har därför varit nödvändigt att bygga upp de
skattemässiga reglerna från grunden.

En annan komplicerande faktor är att förvärv av företag med under-
skottsavdrag kan ske på så många olika sätt. Lagförslaget är därför inte
begränsat till det enkla fallet att samtliga andelar (aktier) i ett under-
skottsföretag förvärvas av en enda fysisk eller juridisk person. Reglerna
tar också sikte på att ett bestämmande inflytande kan förvärvas indirekt
genom inköp av andelar i ett eller flera företag vilka i sin tur innehar an-
delar i förlustföretaget. Förslaget innebär vidare att hänsyn skall tas inte
bara till en fysisk eller juridisk persons direkta eller indirekta förvärv
utan även till direkta och indirekta förvärv som gjorts av från varandra
fristående grupper av personer. Vissa familj erättsliga förvärv och förvärv
av nyemitterade aktier skall dock undantas. För det fall att utredningen
visar att ägarförändringarna varit av sådant slag att rätten till under-
skottsavdrag skall begränsas, uppkommer i nästa steg betydande problem
- särskilt vid tillämpning av den s.k. beloppsspärren - att fastställa storle-
ken av begränsningen.

Enligt Lagrådets uppfattning finns det anledning att befara att lagför-
slaget till följd av sin komplexitet inte kommer att kunna tillämpas på
åsyftat sätt. Än värre är att även en korrekt tillämpning av regelsystemet i
åtskilliga fall synes leda till materiellt mindre tillfredsställande resultat.
Avdragsspärrama kan utlösas av ägarförändringar som framstår som be-
tydelselösa i sammanhanget medan i andra fall väsentliga strukturella
förändringar synes kunna äga rum utan att rätten till avdrag påverkas (jfr
de i författningskommentaren omnämnda artiklarna i Skattenytt 1994 s.
715 ff./Bertil Wiman/ och Skattenytt 1995 s. 124 ff./Bodil Hulgaard/).
Bestämmelserna om underskottsavdrag i obeståndssituationer uppvisar
också påtagliga brister. Från rent materiell synpunkt kan det därför fram-
stå som motiverat att bygga ut och samtidigt precisera regelsystemet. En
sådan åtgärd skulle dock sannolikt öka systemets komplexitet.

Vad nu anförts leder sammanfattningsvis Lagrådet till slutsatsen att tre
alternativa lösningar synes stå till buds. Den första lösningen är att - som
föreslagits i remissen - trots förekommande brister i princip behålla de
nuvarande reglerna. Det andra alternativet är att söka förbättra den mate-
riella träffbilden trots risken för ökad komplexitet. En sista utväg är helt

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

446

enkelt slopa begränsningarna i rätten att utnyttja underskottsavdrag.
Varje alternativ har sina för- och nackdelar. Hur dessa skall vägas mot
varandra är, som inledningsvis konstaterats, en skattepolitisk fråga som
det inte ankommer på Lag rådet att ta ställning till. Som framgår av vad
som anförts i det föregående är dock Lagrådet av den uppfattningen att
det föreslagna regelsystemet inte uppfyller rimliga krav på måluppfyll-
nad, rättssäkerhet och en i praktiken hanterlig rättstillämpning.

40 kap. 1 §

I första stycket anges att ett underskott av näringsverksamhet som kvar-
står från det föregående beskattningsåret skall dras av i den utsträckning
det inte finns några begränsningar i 40 kap. Begränsningar som innebär
att underskottsavdrag inte far dras av enligt lagrummet finns inte bara i
40 kap. utan också i 37 kap. och i 42 kap. 34 §. Undantaget för begräns-
ningar bör därför utvidgas till att avse även 37 kap. och 42 kap. 34 §.

40 kap. 2 §

Enligt första stycket skall underskott inte dras av om den skatt skyldige
är försatt i konkurs. Om konkursen läggs ned på grund av att borgenärer-
na fått full betalning skall dock enligt andra stycket avdrag göras för un-
derskott som på grund av konkursen inte har kunnat dras av tidigare. De
föreslagna bestämmelserna överensstämmer i sak med vad som i dag
gäller enligt 10 § LAU.

Innebörden av förslaget ger i olika hänseenden upphov till tvekan. Det
synes till en början osäkert vad som gäller om ett handelsbolag

- men inte bolagets delägare - försätts i konkurs. Eftersom handelsbolaget
aldrig kan vara "den skattskyldige" synes spärren mot avdragsrätt för
kvarstående underskott inte träffa delägarna. Materiellt sett framstår detta
som diskutabelt. Frågan bör lösas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

I författningskommentaren anförs att spärregeln i första stycket tar
sikte på s.k. inrullat underskott, dvs. underskott som uppkommit före
konkursåret. Av bl.a. förenklingsskäl anges detta böra gälla även om
konkursbeslutet fattas i slutet av beskattningsåret.

Lagrådet kan ansluta sig till uppfattningen att spärregeln - såsom första
stycket utformats - primärt avser det inrullade underskottet. Lagtexten
ger däremot inte besked om vad som skall gälla om konkursen avslutas
först ett senare beskattningsår än det då den skattskyldige försattes i kon-
kurs. Eftersom den skattskyldige i ett sådant fall "är försatt i konkurs" vid
ingången av året efter konkursåret synes det ligga nära till hands att till-
lämpa spärregeln även på eventuellt underskott som uppkommit under
konkursåret. I konsekvens härmed synes, om konkursen drar ut ytterliga-
re på tiden, flera beskattningsår kunna komma att omfattas av spärregler-
na. Ett klarläggande på denna punkt är enligt Lagrådets mening angelä-
get.

En konkurs kan avslutas på olika sätt. Ett av dessa är att konkursen
läggs ned efter det att gäldenären kommit överens om betalning av sina
skulder eller på annat sätt träffat uppgörelse med de borgenärer vars ford-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

447

ringar har bevakats eller, när bevakning inte behövs, vars fordringar är
kända för förvaltaren (12 kap. 1 § konkurslagen /1987:672/). För att spär-
regeln skall bortfalla krävs enligt andra stycket att "borgenärerna har fått
full betalning". En överenskommelse enligt 12 kap. 1 § konkurslagen
synes därför inte med nödvändighet leda till att den skattskyldige behål-
ler sin rätt till underskottsavdrag. Så snart någon borgenär avstått från
någon del av sitt anspråk synes all rätt till underskottsavdrag falla bort.

Enligt Lagrådets uppfattning leder en tillämpning av spärregeln i detta
och liknande fall till ett stötande resultat. Från principiell synpunkt kan
det hävdas att den skattskyldige bör ha kvar rätten till underskottsavdrag
i den mån han faktiskt betalar de till underskottet hänförliga skulderna.
Den föreslagna ordningen får i praktiken till följd att den som försatts i
konkurs tvingas betala normalt avdragsgilla skulder med beskattade me-
del.

Vad Lagrådet nu anfört ger vid handen att reglerna om underskottsav-
drag vid konkurs behöver ses över. Vid en sådan översyn kan det finnas
skäl att överväga om inte det nuvarande systemet med spärrregler kan
slopas och ersättas av regler som utgår från synsättet att den förlust
(inkomstbortfall) som genom konkursen träffar borgenärerna kan ses
som en inkomst för gäldenären. Gäldenären skulle alltså i princip be-
skattas för belopp motsvarande den del av skulderna i konkursen som
inte betalas. En sådan lösning ansluter sig för övrigt nära till den teknik
som enligt 40 kap. 3 § skall tillämpas när den skattskyldige fått ackord
utan konkurs eller fått skuldsanering.

40 kap. 6 §

Enligt första stycket anses ett företag ha bestämmande inflytande över ett
annat företag, om detta är ett dotterföretag till det förra enligt vissa an-
givna bestämmelser.

I andra stycket regleras när andra rättssubjekt än de som avses i första
stycket skall anses ha ett bestämmande inflytande över ett företag. Det
gäller utländska bolag, svenska ideella föreningar och personer som av-
ses i 12 §. Sådana rättssubjekt skall anses ha bestämmande inflytande
över ett företag som skulle ha varit dotterföretag till rättssubjektet för det
fall att detta hade varit ett svenskt aktiebolag. Enligt Lagrådets mening
kan det ifrågasättas om detta är en lämplig rättsteknisk lösning när det
gäller svenska ideella föreningar.

I 1 kap. 4 § lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag
finns särskilda regler om när ett företag vid tillämpning av den lagen
skall anses vara ett dotterföretag till bl.a. en svensk ideell förening. Det
synes beträffande en sådan förening ligga närmare till hands att hänvisa
till dessa bestämmelser än att jämföra med vad som skulle ha gällt för det
fall att föreningen hade varit ett svenskt aktiebolag.

Lagrådet förordar att reglerna om svenska ideella föreningar i det nu-
varande andra stycket bryts ut och tas in i ett nytt andra stycke med föl-
jande lydelse:

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

448

"En svensk ideell förening anses ha ett bestämmande inflytande över Prop. 1999/2000:2
ett foretag som är ett dotterföretag till föreningen enligt 1 kap. 4 § lagen Bilaga 6
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa foretag."

I prop. 1998/99:130 föreslås att 1980 års lag om årsredovisning skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1999. Genomförs det förslaget bör
hänvisning i stället göras till 1 kap. 4 § årsredovisningslagen
(1995:1554).

40 kap. 7 och 8 §§

I definitionerna av begreppen koncern och moderföretag i dessa paragra-
fer saknas regler om svenska ideella föreningar. I enlighet med vad Lag-
rådet har anfört i anslutning till 6 § bör beträffande sådana föreningar
kunna hänvisas till 1 kap. 4 § i 1980 års lag om årsredovisning m.m. i
vissa företag.

Lagrådet förordar att paragraferna med några redaktionella jämkningar

ges följande lydelse:

"7 § Med koncern avses i detta kapitel

- en koncern enligt någon av de bestämmelser som anges i 6 § första
stycket,

- när det gäller svenska ideella föreningar, en koncern enligt 1 kap. 4 §
lagen (1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag,

- en motsvarande utländsk företagsgrupp, om moderföretaget hör hem-
ma i en medlemsstat i Europeiska unionen eller är ett sådant utländskt
bolag som avses i 6 kap. 9 §.

8 § Med moderföretag avses i detta kapitel

- ett företag som är moderföretag enligt någon av de bestämmelser som
anges i 6 § första stycket,

- en svensk ideell förening som är moderföretag enligt 1 kap. 4 § lagen
(1980:1103) om årsredovisning m.m. i vissa företag,

- ett utländskt bolag som skulle ha varit moderbolag om det hade varit ett
svenskt aktiebolag."

Hänvisningen till 1980 års årsredovisningslag bör, om förslagen i prop.
1998/99:130 genomförs, ersättas av en hänvisning till 1 kap.

4 § årsredovisningslagen (1995:1554), jfr vad Lagrådet anfört i anslut-
ningtill 40 kap. 6 §.

40 kap. 13 §

Paragrafen innehåller bestämmelser som innebär att avdragsrätten för
underskott begränsas genom en beloppsspärr vid vissa ägarförändringar.
Detta gäller enligt första stycket vid sådana ägar förändringar som inne-
bär att, under en period av fem beskattningsår, fysiska personer och vissa
andra rättssubjekt förvärvat aktier i underskottsföretaget med visst minsta
röstetal, nämligen dels var och en aktier med minst 5 procent av samtliga
röster, dels tillsammans aktier med mer än 50 procent av samtliga röster.

15 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

Såvitt Lagrådet förstår är avsikten med bestämmelserna i första stycket
att beloppsspärren skall bli tillämplig om det vid ett och samma tillfälle
under femårsperioden förelegat ett ändrat innehav av aktier av den om-
fattning som anges i lagrummet. Bestämmelsen synes emellertid enligt
ordalagen ha ett vidare tillämpningsområde och omfatta även t.ex. fall då
en och samma aktiepost med mer än 10 procent av röstetalet bytt ägare
mer än fem gånger under perioden. Lagrådet förordar mot denna bak-
grund att lagrummet omarbetas så att det ger ett klarare uttryck for vad
som avses.

Enligt andra stycket skall som förvärv av en person som avses i första
stycket räknas också förvärv som gjorts av bl.a. ett företag i vilket perso-
nen - direkt eller genom förmedling av en annan juridisk person eller av
ett svenskt handelsbolag som personen har ett bestämmande inflytande
över - innehar aktier eller andelar med minst 5 procent av röstetalet.

Huvudsyftet med bestämmelserna i paragrafen synes vara att belopps-
spärren skall inträda om ägarförändringar förekommit som innebär att en
grupp av fysiska personer förvärvat ett bestämmande inflytande över
förlustföretaget. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om inte den
angivna bestämmelsen i andra stycket fått för stor räckvidd. Som fram-
gått innebär bestämmelsen att redan ett innehav av aktier med ett röstetal
på 5 procent i ett företag medför att förvärv som företaget gör skall räk-
nas som förvärv som gjorts av aktieinnehavaren. Det kan få till konsek-
vens att beloppsspärren inträder utan att några nya ägare fått ett bestäm-
mande inflytande i företaget. Vidare kommer bestämmelsen uppenbarli-
gen att i en del fall göra det nästan omöjligt för såväl underskottsföreta-
get som för dem som direkt eller indirekt förvärvar andelar i detta att
överskåda om ett förvärv kan medföra att beloppsspärren utlöses. Lagrå-
det är på det klara med att det kan finnas ett visst behov av en bestäm-
melse av ifrågavarande slag om man vill förhindra kringgående av reg-
lerna i första stycket. Av skäl som nyss antytts finns det emellertid an-
ledning att på nytt överväga bestämmelsens utformning.

Enligt tredje stycket skall förvärv genom emission med lika rätt för
aktieägarna inte räknas in i antalet förvärvade aktier. Från materiella ut-
gångspunkter kan det hävdas att undantaget borde ta sikte på om aktierna
faktiskt förvärvats i förhållande till tidigare aktieinnehav och inte - som
ordalagen ger intryck av - på om emissionsvillkoren föreskriver sådan
lika rätt. Som lagrummet är utformat synes, så länge aktieägarna har lika
rätt enligt emissionsvillkoren, beloppsspärren inte inträda även om samt-
liga nyemitterade aktier som omfattas av en aktieägares företrädesrätt
förvärvas av en annan person. Enligt Lagrådets uppfattning bör lagtexten
formuleras om på denna punkt.

40 kap. 14 §

Enligt första meningen skall bestämmelserna i 12 och 13 §§ inte tilläm-
pas om "förvärvet" sker genom arv, testamente, bodelning eller genom
ändrade familjeförhållanden. Uttrycket "ändrade familjeförhållanden"
torde ha samma innebörd som i 5 § tredje stycket LAU. Som exempel på
vad som avses med detta uttryck nämns i förarbetena till den bestämmel-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

450

sen att delägare gifter sig med varandra, registrerar partnerskap eller får
barn (se prop. 1998/99:7 s. 30). Genom en sådan förändring sker dock
inte något "förvärv". Paragrafen bör därför formuleras om. Därvid finns
det enligt Lagrådets mening anledning att skilja mellan sådana föränd-
ringar i det bestämmande inflytandet som regleras i 12 § och sådana för-
ändringar i ägandet som regleras i 13 §.

Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse:

"Bestämmelserna i 12 § gäller inte vid sådana förändringar i det be-
stämmande inflytandet som uppkommer genom arv, testamente, bodel-
ning eller ändrade familjeförhållanden. Dessa bestämmelser gäller inte
heller om den som fått det bestämmande inflytandet har haft ställning
som företagsledare i underskottsföretaget under de två föregående be-
skattningsåren för detta företag.

Bestämmelserna i 13 § gäller inte vid sådana förändringar i ägandet
som sker på grund av arv, testamente eller bodelning."

40 kap. 16 §

I första stycket regleras den huvudsakliga innebörden av belopps spärren.
Enligt lagrummet far underskottsföretaget inte dra av underskott som
uppkommit före det beskattningsår då spärren inträder till den del de
överstiger 200 procent av utgiften för att förvärva det bestämmande in-
flytandet (11 och 12 §§) respektive andelar med mer än 50 procent av
rösterna (13 §) i underskottsföretaget.

Lagtexten ger inte något klart besked hur den angivna förvärvsutgiften
skall beräknas i olika situationer, t.ex. vid successiva förvärv. I förarbe-
tena till motsvarande bestämmelse i nuvarande lag (7 § LAU) anfördes
bl.a. (prop. 1993/94:50 s. 326) att den sammanlagda anskaffningskostna-
den borde beaktas vid beräkningen. Om exempelvis den nya ägaren upp-
nått ett bestämmande inflytande genom att utöka sitt aktieinnehav från 10
till 51 procent av rösterna borde sålunda enligt regeringen även anskaff-
ningskostnaden för det ursprungliga innehavet tas med vid beräkningen.
Huruvida avsikten varit att - för det fall mer än 51 procent förvärvas -
utgiften skall beräknas på förvärven i sin helhet eller endast på förvärven
upp till 51 procent framgår inte av förarbetena.

Svårigheterna att avgöra i vilken mån olika förvärv skall beaktas ökar
när det gäller förvärv av det slag som anges i 13 §. Här är det två gränser
- 5 respektive 50 procent - som komplicerar bilden och dessutom kan det
röra sig om förvärv av ett flertal olika personer. Det bör i sammanhanget
erinras om att det i förekommande fall är underskottsföretaget som skall
hålla reda på de olika förvärv som kan ha betydelse vid beräkningen.
Detta gäller inte bara direkta förvärv av andelar i det egna företaget utan
också vissa indirekta förvärv, nämligen förvärv av andelar med mer än 5
procent av rös tetalet i företag som i sin tur förvärvat någon andel i det
egna företaget. Att överblicka samtliga förvärv torde i praktiken vara så
gott som omöjligt.

Slutsatsen av det anförda blir att regleringen måste förenklas och för-
tydligas.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

451

40 kap. 17 §

Innebörden av denna paragraf skulle enligt Lagrådets mening komma till
tydligare uttryck om paragrafen ges följande lydelse:

"Utgiften enligt 16 § första stycket skall minskas med kapitaltillskott
som har lämnats till underskottsföretaget före ägarförändringen men tidi-
gast två beskattningsår före det beskattningsår då ägarförändringen sked-
de. Utgiften skall också minskas med kapitaltillskott som under samma
tid har lämnats till en juridisk person eller ett svenskt handelsbolag som
både före och efter ägarförändringen ingick i samma koncern som under-
skottsföretaget.

Första stycket gäller inte kapitaltillskott som har lämnats av en juridisk
person eller ett svenskt handelsbolag som både före och efter ägarföränd-
ringen ingick i samma koncern som underskottsföretaget."

41 och 42 kap.

Inkomstslaget kapital avgränsas i 41 kap. Enligt 1 § räknas till detta in-
komstslag intäkter och kostnader dels på grund av innehav av tillgångar
och skulder, dels i form av vinster och förluster vid avyttring av tillgång-
ar (kapitalvinster och kapitalförluster). I 2-8 §§ finns ytterligare regler
om vad som hör till inkomstslaget kapital. Här kan nämnas att 4 § inne-
håller en uppräkning av ett antal speciella poster som skall räknas till
inkomstslaget, bl.a. vissa återförda avdrag och liknande.

I 42 kap. regleras vad som skall tas upp och dras av i inkomstslaget
kapital. Enligt 1 § skall ränteinkomster, utdelningar, inkomster vid ut-
hyrning av privatbostäder och alla andra inkomster på grund av innehav
av tillgångar samt kapitalvinster tas upp som intäkt om inte något annat
anges i 8 eller 43 kap.

Det kan till att börja med konstateras att den sistnämnda bestämmelsen
inte torde omfatta de inkomster som enligt 41 kap. 4 § hör till inkomst-
slaget kapital. Detta bör avhjälpas genom att orden "på grund av innehav
av tillgångar samt kapitalvinster" byts ut mot "som hör till inkomstslaget
kapital". Vidare är att märka att två av de följande paragraferna i 42 kap.
innehåller ytterligare bestämmelser om att vissa inkomster skall tas upp,
nämligen 23 och 26 §§. Lagrådet har ingen invändning mot bestämmel-
sen i 23 §. Paragrafen handlar om utdelning och utskiftning från utländ-
ska dödsbon och bestämmelsen kan behövas i förtydligande syfte. Där-
emot kan behovet av 26 § möjligen sättas i fråga. I paragrafen anges att
statliga räntebidrag för bostadsändamål skall tas upp och att bidragsbe-
lopp som återbetalas skall dras av.

41 kap. 7 §

Denna paragraf, som handlar om avskattning vid karaktärsbyte (jfr Lag-
rådets kommentar till 14 kap. 7 §), skulle möjligen bli lättare att förstå,
om första stycket formuleras på följande sätt:

"Om det inträffar något som gör att ägaren av en tillgång, för det fall
att han skulle avyttra den, inte skall beskattas för avyttringen i inkomst-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

452

slaget kapital utan i inkomstslaget näringsverksamhet, skall tillgången
anses ha avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet
(avskattning)."

Lagrådet förordar vidare att rubriken till paragrafen får lyda
"Avskattning vid karaktärsbyte".

41 kap. 10 §

Enligt första stycket skall utgifter dras av som kostnad de beskatt ningsår
den skattskyldige betalar dem eller på något annat sätt har utgifterna.

Formuleringen i första stycket överensstämmer med motsvarande be-
stämmelse i inkomstslaget tjänst (se 10 kap. 14 §). Som Lagrådet anfört i
anslutning till sistnämnda lagrum är innebörden av uttrycket "eller på
något annat sätt har utgifterna" oklart. Enligt Lagrådets mening bör
eventuella avsteg från en strikt kontantprincip i fråga om exempelvis ut-
gifter för anskaffning av dyrbarare inventarier direkt framgå av lagtexten.

42 kap. 7 §

I denna paragraf föreskrivs att ersättning som en låntagare betalar till
långivaren när ett lån återbetalas i förtid behandlas som ränta. Paragrafen
skulle enligt Lagrådets mening bli lättare att förstå, om det framgår att
ersättningen avser den ränta som uteblir därför att lånet betalas i förtid.
Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse:

"Om en låntagare vid förtida inlösen av lån betalar ersättning till långi-
varen för utebliven ränta, skall denna ersättning behandlas som ränta."

42 kap. 12 §

I paragrafen regleras vilken tidpunkt som är avgörande för bedömningen
av vem som är skattskyldig för utdelning och ränta. Enligt förslaget skall
utdelning och ränta tas upp hos den som har rätt till utdelningen respekti-
ve räntan när den kan disponeras.

Såvitt gäller utdelning innehåller 3 § 9 mom. första stycket SIL en be-
stämmelse som väsentligen överensstämmer med vad som föreslagits.
Däremot finns det för närvarande inte någon motsvarande bestämmelse
om vem som är skattskyldig för ränta.

Enligt Lagrådets mening kan lämpligheten av den föreslagna utvidg-
ningen avseende räntor diskuteras. Det är inte givet att räntor i detta
sammanhang bör behandlas på samma sätt som utdelningar. Att jämställa
ränta med utdelning kan visserligen te sig motiverat när det gäller exem-
pelvis ränta på obligationer (jfr RÅ 1992 ref. 76). Hänför sig räntan där-
emot till ett banktillgodohavande eller till en privat fordran synes skälen
för likabehandling svagare. Lagrådet har för sin del svårt att överblicka
såväl om den föreslagna utvidgningen fyller något egentligt behov som
vilka konsekvenser som förslaget kan komma att fa. I avsaknad av en
mer ingående analys är Lag rådet närmast benäget att avstyrka reglering-
en på ränteområdet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

453

Lagrådet vill därutöver ifrågasätta om reglerna om vem som är skatt-
skyldig för ränta och utdelning fyller någon funktion i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet. Reglerna kan här komma i konflikt med den periodise-
ring och redovisning i övrigt som följer av god redovisningssed (jfr
14 kap. 2 §) och därmed i onödan skapa tillämpningsproblem. Lagrådet
förordar mot denna bakgrund att hänvisningen i 24 kap. 2 § till den nu
kommenterade paragrafen slopas.

42 kap. 13 §

Vad Lagrådet i anslutning till 42 kap. 12 § anfört om lämpligheten att
låta reglerna bli tillämpliga i inkomstslaget näringsverksamhet synes äga
giltighet även beträffande de i förevarande paragraf föreslagna reglerna.
Lagrådet förordar därför att hänvisningen i 24 kap. 2 § till förevarande
lagrum slopas.

42 kap. 20 §

Den avsedda innebörden av denna paragraf torde vara att aktier som har
skiftats ut till medlemmen inte skall behandlas som utdelning, om vissa
förutsättningar är uppfyllda, samt att vad medlemmen far i annat än akti-
er alltid skall i sin helhet behandlas som utdelning. Paragrafen kan emel-
lertid läsas så att vad medlemmen far i annat än aktier skall behandlas
som utdelning bara om de angivna förutsättningarna är uppfyllda. För att
undvika en sådan felläsning bör paragrafen formuleras om.

Det synes vidare vara lämpligt att en erinran tas in i paragrafen om att
bestämmelser om anskaffningsutgift för utskiftade aktier finns i 48 kap.
10 §.

Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse:

"Vid ombildning av en svensk ekonomisk förening till ett svenskt ak-
tiebolag skall aktier i bolaget som skiftas ut till medlemmen inte be-
handlas som utdelning, om

1. den utskiftande föreningen inte är ett sådant fåmansföretag som
avses i 55 kap. 2 § eller 56 kap. 4 §,

2. föreningen äger samtliga aktier i bolaget,

3. samtliga aktier i bolaget skiftas ut, och

4. värdet av vad medlemmarna får utöver aktierna inte överstiger fem
procent av aktiernas nominella värde.

Vad som utöver aktierna skiftas ut till medlemmen skall i sin helhet
behandlas som utdelning.

148 kap. 10 § finns bestämmelser om anskaffningsutgift för de
utskiftade aktierna."

42 kap. 28 §

I första stycket anges att bostadsförmån och annan förmån av fastighet
som den skattskyldige får i egenskap av delägare i ett privatbostadsföre-
tag inte skall tas upp. Annan utdelning från ett sådant företag skall tas
upp till den del den överstiger andra avgifter och inbetalningar till företa-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

454

get under beskattningsåret än kapitaltillskott. Den föreslagna regleringen
motsvarar vad som i dag gäller enligt 3 § 7 mom. tredje stycket SIL.

Enligt 9 kap. 27 § bostadsrättslagen (1991:614) far utdelning endast
ske av vinst som redovisats i fastställd balansräkning för senaste räken-
skapsåret. Vinst får inte delas ut till andra än bostadsrättshavare. Vinsten
fördelas mellan dem efter insatserna för bostadsrätterna, om inte något
annat bestämts i stadgarna.

Av sist återgivna bestämmelser synes den slutsatsen kunna dras att bo-
stadsrättslagens utdelningsbegrepp överensstämmer med det traditionella
utdelningsbegreppet. Som utdelning enligt den lagen torde således inte
räknas den förmån som beror på att avgifterna för de med bostadsrätt
upplåtna lägenheterna kan understiga marknadspris. Det framstår därför
som något förvirrande att en sådan förmån betecknas som utdelning vid
tillämpning av IL. Uttrycket "Annan utdelning" i första stycket synes
böra ändras till "Utdelning".

Lagrådet vill betona att denna inskränkning av det skattemässiga ut-
delningsbegreppet endast tar sikte på förmånen att få utnyttja föreningens
fastighet. I vad mån andra förmåner från ett privatbostadsföretag skall,
trots att bestämmelserna i 9 kap. 27 § bostadsrättslagen åsidosatts, vid
inkomsttaxeringen behandlas som utdelning bör liksom hittills överläm-
nas åt rättstillämpningen. Att sådan rättsstridig utdelning i vissa fall skall
beaktas vid beskattningen synes bl.a. följa av 42 kap. 31 § tredje stycket.

Lagrådet föreslår mot den nu redovisade bakgrunden att första stycket,
med några ytterligare redaktionella justeringar, ges följande lydelse:

"Sådan förmån av att få utnyttja en fastighet som den skattskyldige har
i egenskap av delägare i ett privatbostadsföretag skall inte tas upp. Utdel-
ning från ett sådant företag skall tas upp till den del den överstiger andra
avgifter och inbetalningar till företaget under beskattningsåret än kapital-
tillskott."

42 kap. 33 §

I paragrafen definieras begreppet kapitaltillskott. Begreppet har betydelse
vid beräkning enligt 42 kap. 28 § av hur stor del av en utdelning som
skall tas upp och enligt 42 kap. 31 § av avdragsbeloppet vid uthyrning av
bostadsrätt e.d.

För Lagrådet framstår den föreslagna definitionen på kapitaltillskott
som näst intill obegriplig. Detta sammanhänger bl.a. med det ålderdomli-
ga språkbruket - lagtexten innehåller uttryck som "medel som använts till
fonderingar" och "fonderade medlen". Detaljeringsgraden i vissa hänse-
enden är mycket hög. Denna detaljreglering hindrar dock inte att tvekan
råder om den rätta innebörden av centrala inslag i definitionen. Det synes
t.ex. ovisst om inbetalningar som är avsedda att minska en förenings
skuldbörda skall räknas som kapitaltillskott i de fall då amorteringsbeho-
vet uppkommit som en följd av att det löpande avgiftsuttaget varit för
lågt. Här kan det dessutom finnas anledning att behandla delägare med
lång innehavstid på annat sätt än delägare med kort innehavstid. Uttryck-
en "liknande förbättring av fastigheten" och "annan stadigvarande kapi-
talplacering" kan också bli föremål för skilda tolkningar.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

455

Lagrådet vill vidare erinra om att bestämmelser om kapitaltillskott till
privatbostadsföretag också finns i 46 kap. 6 §. De bestämmelserna är
uppbyggda på annat sätt än den nu kommenterade paragrafen och det
mesta tyder på att begreppet kapitaltillskott har olika betydelse i de två
lagrummen.

Enligt Lagrådets mening bör bestämmelserna i 42 kap. och 46 kap. om
kapitaltillskott till privatbostadsföretag samordnas. Definitionen av ka-
pitaltillskott bör därvid lämpligen utgå från det synsätt som ligger till
grund for utformningen av 46 kap. 6 §. Med kapitaltillskott bör alltså i
såväl den nu kommenterade paragrafen som 46 kap. 6 § avses dels inbe-
talningar på insatser och aktier, dels inbetalningar som är avsedda att
användas av företaget för amortering av lån eller för utgifter for förbätt-
ringar på fastigheten. I vad mån en amortering skall anses ha ägt rum bör
avgöras på grundval av förändringar i företagets nettobelåning under del-
ägarens innehavstid. Utgifter bör räknas som förbättringsutgifter bara om
och i den mån företagets fastighet är i bättre skick när delägaren avyttrar
sin andel än vid förvärvet.

Lagrådet förutsätter att den skisserade samordningen kan genomföras
under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

42 kap. 34 §

Enligt paragrafen skall underskott av andelshus som innehåller bostäder
dras av med 70 procent under vissa förutsättningar. Paragrafen bör jäm-
föras med 40 kap. 1 § som föreskriver att ett underskott av näringsverk-
samhet som kvarstår från det föregående beskattningsåret skall dras av i
den utsträckning det inte finns några begränsningar i 40 kap. Det är inte
meningen att den återstående delen av underskottet enligt förevarande
paragraf skall kunna dras av enligt de allmänna reglerna om under-
skottsavdrag i 40 kap. 1 §. För att tydliggöra detta bör, som tidigare
nämnts, en hänvisning göras i 40 kap. 1 § till förevarande paragraf. Vida-
re bör samordningen med 40 kap. 1 § regleras i ett nytt tredje stycke, som
kan ges följande lydelse:

"Om ett underskott har dragits av enligt första stycket, far avdrag inte
göras enligt 40 kap. 1 §."

42 kap. 35 §

Första stycket innehåller regler om att en enskild näringsidkare får av-
drag (i inkomstslaget kapital) for underskott av näringsverksamhet det
beskattningsår då denne upphör att bedriva näringsverksamheten. Huvud-
regeln är att sådant underskott skall dras av med 70 procent. Avdrag skall
dock inte göras till den del "underskottet beror på att tillgångar eller
tjänster har tagits ut ur verksamheten utan att det skett någon uttagsbe-
skattning".

Vad som utgör uttag definieras i 22 kap. 5 - 7 §§. Enligt dessa be-
stämmelser avses med uttag bl.a. att den skattskyldige överlåtit en till-
gång (eller en tjänst, jfr 22 kap. 3 §) till någon annan utan ersättning eller
mot ersättning som understiger marknadsvärdet utan att detta är affärs-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

456

mässigt motiverat. Av 22 kap. 2 § framgår att uttag av en tillgång skall
föranleda uttagsbeskattning (jfr dock 22 kap. 9-12 §§). Sådan beskatt-
ning innebär att uttaget skall behandlas som om tillgången (eller tjänsten)
avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet.

Vid överlåtelse av en tillgång till underpris får uttagsbeskattningen till
konsekvens att den skattskyldige skall beskattas inte bara för avtalat pris
utan också för det belopp varmed det avtalade priset understiger mark-
nadsvärdet. Avdrag medges på vanligt sätt med belopp motsvarande den
överlåtna tillgångens skattemässiga värde. Den omständigheten att över-
låtelsen inte utlöser uttagsbeskattning behöver emellertid inte med nöd-
vändighet leda till att en förlust uppstår. En underprisöverlåtelse kan leda
till eller öka ett underskott endast om det avtalade priset är lägre än till-
gångens skattemässiga värde.

Mot den nu redovisade bakgrunden synes osäkerhet kunna uppstå om i
vilka fall underlåten uttagsbeskattning skall få till följd att avdraget för
underskottet i näringsverksamheten skall reduceras. Två tolkningar synes
möjliga. Det första alternativet är att näringsverksamhetens resultat skall
justeras endast i de fall då uttaget som sådant lett till förlust, dvs. då av-
talat pris understigit tillgångens skattemässiga värde. Den andra tolk-
ningen är att hänsyn skall tas till samtliga uttag som förekommit i nä-
ringsverksamheten. Med den tolkningen omfattas alltså även uttag som i
sig inte medfört förlust.

Om sistnämnda tolkning är den rätta - vilket synes ligga närmast till
hands - bör lagtexten enligt Lagrådets mening preciseras. Första stycket
synes därutöver med fördel kunna delas upp i två stycken. Lagrådet för-
ordar att första stycket och ett nytt andra stycke ges följande lydelse:

"Underskott av näringsverksamhet det beskattningsår då en enskild nä-
ringsidkare upphör att bedriva näringsverksamheten skall dras av med 70
procent.

Avdrag enligt första stycket medges inte om underskottet avser själv-
ständigt bedriven näringsverksamhet utomlands. Avdrag medges inte
heller till den del underskottet

- dragits av enligt 45 kap. 28 §, 46 kap. 14 § eller 61 kap. 2 - 4 §§ eller
legat till grund för avdrag enligt 34 §, eller

- skulle ha fallit bort om tillgångar eller tjänster som tagits ut ur närings-
verksamheten hade uttagsbeskattats."

43 kap. 20 §

I andra stycket föreskrivs att som skuld också räknas skuldreserve ringar
till den del avdrag gjordes vid beskattningen.

Med hänvisning till vad Lagrådet anfört i anslutning till 33 kap. 11 §
föreslår Lagrådet att termen "skuldreserveringar" byts ut mot uttrycket
"avsättningar för framtida utgifter". Andra stycket kan därmed ges föl-
jande lydelse:

"Avsättningar för framtida utgifter räknas som skuld till den del avdrag
gjordes vid beskattningen."

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

457

44 kap. 3 §

I paragrafen definieras det för tillämpning av kapitalvinstregi erna cent-
rala begreppet avyttring. Med avyttring avses försäljning, byte och lik-
nande överlåtelse av tillgångar. Definitionen överensstämmer i sak med
den definition som i dag finns i 24 § 2 mom. första stycket SIL.

Med försäljning och byte av en tillgång torde normalt avses att till-
gången överlåtits mot ett vederlag som svarar mot den överlåtna tillgång-
ens marknadsvärde. I begreppet avyttring ligger därför normalt att över-
låtelsen i sin helhet sker på marknadsmässiga - onerösa - villkor. Det kan
emellertid förekomma att en överlåtelse innehåller såväl onerösa som
benefika moment. Vid en sådan s.k. blandad överlåtelse uppkommer åt-
skilliga problem. Ställning måste för det första tas till om överlåtelsen
skall bedömas enligt en huvudsaklighetsprincip, dvs. antingen i sin helhet
som försäljning e.d. eller i sin helhet som gåva e.d., eller om överlåtelsen
skall delas upp i en onerös och en benefik del. Skall en huvudsaklighets-
princip tillämpas måste vidare klarläggas vilka faktorer som skall ligga
till grund för bedömningen av om överlåtelsen skall anses som onerös
eller benefik.

Huvudsaklighetsprincipen har i rättspraxis tillämpats vid överlåtelse av
fastigheter (se t.ex. RÅ 1981 1:29, RÅ 1983 1:34 och RÅ 1993 ref. 43 I
och II). Har en överlåtelse avsett annan tillgång än fastighet synes nor-
malt en uppdelningsprincip gälla (se t.ex. RÅ 1943 ref. 9 och RÅ 1983
Ba 14 /aktier/ och RÅ 1988 ref. 22 /bostadsrätt/).

Vid prövningen av om en fastighetsöverlåtelse skall behandlas som
onerös eller benefik har fastighetens taxeringsvärde tillmätts stor bety-
delse. Om ersättningen för den överlåtna fastigheten inte understigit taxe-
ringsvärdet har den nye ägarens förvärv ansetts vara i sin helhet oneröst.
Detta har gällt även om fastighetens marknadsvärde vida överstigit er-
sättningsbeloppet.

I fråga om fastighetsöverlåtelser till lägre pris än taxeringsvärdet har
huvudsaklighetsprincipen som regel inneburit att överlåtelsen i sin helhet
ansetts vara benefik. En sådan överlåtelse mellan fysiska personer har
exempelvis - även om den rubricerats som köp - ansetts utgöra gåva utom
i de undantagsfall då även marknadsvärdet understigit taxeringsvärdet.

Vid tillämpning av uppdelningsprincipen klyvs överlåtelsen i en rent
onerös och en rent benefik del. En överlåtelse av exempelvis 10 aktier,
värda 300 kr per styck, för sammanlagt 900 kr torde därför behandlas
dels som en försäljning av 3 aktier för 300 kr per styck, dels som en gåva
av 7 aktier (värda sammanlagt 2 100 kr).

Den nu lämnade redogörelsen för huvudsaklighetsprincipen och upp-
delningsprincipen gäller i första hand blandade överlåtelser inom den
privaträttsliga sfären. Om överlåtelsen sker mellan aktiebolag som tillhör
samma koncern eller från en fysisk person till ett aktiebolag såsom t.ex.
apport vid nyemission torde domstolarna ofta ha tillämpat huvudsaklig-
hetsprincipen även om överlåtelsen avsett andra tillgångar än fastigheter.
Fastighetsöverlåtelser av dessa slag har vidare behandlats som onerösa
även om det överenskomna priset understigit fastighetens taxeringsvärde
(jfr ovannämnda RÅ 1993 ref. 43 I och II och RÅ 1998 not. 233). Anled-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

458

ningen härtill torde bl.a. vara att den förmögenhetsminskning som träffar
överlåtaren till följd av underpriset kompenseras av att aktierna i det
gynnade bolaget ökar i värde. Underprisöverlåtele från en fysisk person
till ett aktiebolag har i konsekvens med detta bedömts som gåva om det
vid sidan av överlåtaren funnits ägare som inte gjort motsvarande till-
skott (se NJA 1980 s. 642 ff.).

Vissa delar av den skatterättsliga problematiken kring blandade över-
låtelser i kommersiella sammanhang blev föremål för lagstiftning i slutet
av år 1998 (prop. 1998/99:15, bet. 1998/99:SkU5, SFS 1998:1600 m.fl.).
Det därvid införda regelsystemet föreslås i sin tur - efter redaktionell be-
arbetning men med få ändringar i sak - bli infogat i IL (bl.a. i 22 kap.,
23 kap., 37 kap., 38 kap. och 53 kap.). Dessa regler säger dock inget om
hur blandade överlåtelser utanför de särreglerade områdena skall be-
handlas.

Vad nu anförts visar att blandade överlåtelser ger upphov till en mängd
svårbemästrade problem vid beskattningen. Det framstår därför som an-
märkningsvärt att det i den bestämmelse som innehåller definitionen av
begreppet avyttring inte finns något som antyder att problemen existerar
och än mindre hur de skall lösas. Som nyss konstaterats ger inte heller
den lagstiftning som nyligen införts rörande vissa slag av blandade
överlåtelser någon ledning om innebörden av det grundläggande avytt-
ringsbegreppet.

Det kan möjligen hävdas att bestämmelsen i 44 kap. 22 § - som i dag
är placerad i 24 § 3 mom. första stycket SIL - har betydelse för tolkning-
en av avyttringsbegreppet. I den paragrafen föreskrivs nämligen att ka-
pitalförluster som beror på att tillgångar avyttras mot en ersättning som
understiger marknadsvärdet är avdragsgilla bara om det framgår av om-
ständigheterna att säljaren inte hade för avsikt att öka köparens förmö-
genhet. Av bestämmelsens ordalydelse följer logiskt sett att resultatbe-
räkningen vid en blandad överlåtelse normalt skall grundas på avtalat
pris. För att det avtalade priset skall frångås krävs dels att priset leder till
kapitalförlust, dels att överlåtaren hade för avsikt att öka förvärvarens
förmögenhet. Framhållas bör vidare att den uppdelning som skall komma
till stånd när 44 kap. 22 § är tillämplig inte innebär att överlåtelsen delas
upp i en rent onerös och en rent benefik del. Uppdelningen går inte läng-
re än att den förlust som uppkommit till följd av underpriset elimineras.

Utformningen av 44 kap 22 § ger således uttryck för att en huvudsak-
lighetsprincip i regel skall tillämpas vid blandade överlåtelser. Det avta-
lade priset skall enligt ordalydelsen frångås bara i vissa förlustfall. Det
kan dock sättas i fråga om avsikten varit att ge bestämmelsen sådan räck-
vidd. En bestämmelse om förluster på grund av avsiktlig underprissätt-
ning infördes ursprungligen år 1987 (prop. 1987/88:62, bet 1987/88:
SkU15, SFS 1987:1203). Den bestämmelen gällde endast fiktiva förluster
vid avyttring av fastigheter. Bestämmelsen fick sin nuvarande - mer ge-
nerella - utformning i samband med 1990 års skattereform. I det sam-
manhanget uttalades bl.a. följande (prop. 1989/90:110 del 1 s. 711):

"Regeln innebär inte någon förändring i nuvarande praxis såvitt gäller
den s.k. delningsprincipen som tillämpas på lös egendom. Avdragsförbu-
det tar således i första hand sikte på fastighetsförsäljningar och ersätter

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

459

nuvarande punkt 4 fjärde stycket av anvisningarna till 36 § KL. Den nya
bestämmelsen har emellertid fått en generell avfattning såväl i fråga om
avyttrad egendom som personkrets. Det förhållandet att en fastig-
hetsöverlåtelse med tillämpning av huvudsaklighetsprincipen anses som
onerös (vederlag som inte understiger taxeringsvärdet) hindrar inte myn-
digheten från att vid förlustberäkningen bedöma överlåtelsen efter dess
verkliga innebörd. Bestämmelserna gäller inte avyttringar som redovisas
i näringsverksamhet."

Det anförda ger vid handen att den nuvarande bestämmelsen om av-
siktliga underprisöverlåtelser är avsedd att ha ett väsentligt mindre
tillämpningsområde än vad som följer av bestämmelsens ordalydelse.
Bestämmelsen är inte avsedd att säga något om hur blandade överlåtelser
i allmänhet skall behandlas vid beräkningen av
kapitalvinst.

Avyttringsbegreppet har avgörande betydelse vid kapitalvinstbeskatt-
ningen. Det är därför otillfredsställande att den definition som finns i den
nu kommenterade paragrafen inte reglerar vad som skall gälla vid blan-
dade överlåtelser. Saken blir inte bättre av att 44 kap. 22 § utformats på
ett vilseledande sätt och därmed enligt ordalydelsen fått en mycket längre
räckvidd än som varit avsikten. Att med ledning av lagtexten bilda sig en
uppfattning om avyttringsbegreppets avsedda innebörd är omöjligt.

Slutsatsen av det sagda är att begreppet avyttring måste preciseras i IL.
Av lagtexten bör kunna utläsas i vilka fall huvudsaklighetsprincipen skall
tillämpas och vilka faktorer som i så fall skall avgöra om överlåtelsen i
sin helhet skall betraktas som onerös eller benefik. Skall en uppdelning-
sprincip tillämpas bör lagtexten innehålla upplysning om på vilket sätt
uppdelningen skall ske.

Regeringen har den 10 september 1998 beslutat tillkalla en särskild ut-
redare med uppgift att se över vissa företagsskattefrågor (Dir. 1998:55).
Utredaren skall - mot bakgrund bl.a. av vad Lagrådet anförde i anslutning
till en remiss till Lagrådet den 28 maj 1998 med förslag om skatteregler
för omstrukturering av företag - belysa innebörden av avyttringsbegrep-
pet i olika bestämmelser och lämna förslag till de lagtekniska ändringar
som kan vara erforderliga.

Det måste anses olyckligt att IL inte i samband med det nu förevarande
lagstiftningsärendet förses med en ändamålsenlig definition av begreppet
avyttring. Lagrådet har emellertid viss förståelse för att frågan bör bere-
das av den särskilde utredaren. Med hänsyn till avyttringsbegreppets be-
tydelse är det dock enligt Lagrådets mening synnerligen angeläget att
denna del av utredningsuppdraget behandlas med största skyndsamhet.

44 kap. 7, 8, 30 och 31 §§

Enligt 7 och 8 §§ skall ett värdepapper anses avyttrat om det företag som
gett ut det träder i likvidation eller - såvitt gäller ett svenskt aktiebolag
eller en svensk ekonomisk förening - försätts i konkurs.

Om ett värdepapper enligt bestämmelserna i 7 eller 8 § har ansetts av-
yttrat och värdepappret därefter faktiskt avyttras gäller i huvudsak föl-
jande. Vid likvidation är omkostnadsbeloppet enligt 30 § första stycket

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

460

vad som återstår av omkostnadsbeloppet vid den faktiska avyttringen.
Vid konkurs är omkostnadsbeloppet noll enligt 31 § första stycket.

Bestämmelserna i paragraferna utgår uppenbarligen från att avdrag för
kapitalförlust har medgetts när värdepappret ansågs avyttrat enligt 7 eller
8 §, dvs. när företaget i fråga trädde i likvidation eller försattes i konkurs.
För att avdrag för kapitalförlust skall medges krävs emellertid, enligt
21 §, att förlusten är definitiv. Det är inte givet att likvidation eller kon-
kurs kommer att medföra en definitiv förlust. Det finns inte heller någon
bestämmelse som uttryckligen föreskriver att en förlust skall anses defi-
nitiv eller annars avdragsgill när värdepappret anses avyttrat enligt 7 eller
8§.

I sammanhanget måste också beaktas 25 §. Enligt detta lagrum skall,
om kapitalvinstens (eller kapitalförlustens) storlek beror på någon hän-
delse i framtiden och därför inte kan fastställas det år tillgången avyttras,
tillkommande belopp tas upp som intäkt det eller de år beloppets storlek
kan beräknas. Lagrådet kommer under 21 § att närmare behandla för-
hållandet mellan den paragrafen och 25 §. Det kan dock redan här förut-
skickas att Lagrådets slutsats blir att förhållandet mellan 21 § och 25 § är
oklart och att ett förtydligande av bestämmelserna därför behövs.

Mot denna bakgrund kan konstateras att det är ovisst hur förluster i
samband med likvidation eller konkurs skall behandlas. Enligt Lagrådet
är det angeläget att dessa förhållanden klargörs i det fortsatta lagstift-
ningsarbetet i samband med att 21 och 25 §§ ses över.

44 kap. 11 §

Enligt denna paragraf avses med termin ett för allmän omsättning lämpat
avtal om förvärv av tillgångar vid en framtida tidpunkt eller om betalning
vars storlek beror på värdet av underliggande tillgångar, aktieindex eller
liknande. Bortsett från att det är själva terminen, och inte avtalet om ter-
minen, som skall vara lämpad för allmän omsättning synes det mindre
lämpligt att ta in ett sådant krav i en definition av begreppet termin. Om
ett sådant krav skall gälla generellt - vilket kan ifrågasättas (jfr beträffan-
de optioner 44 kap. 12 §) - bör det i stället uppställas genom en komp-
letterande föreskrift om att bestämmelserna om terminer i detta kapitel
gäller bara sådana terminer som är lämpade för allmän omsättning.

Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse:

"Med termin avses ett ömsesidigt åtagande som avser

- förvärv av aktier, obligationer eller andra tillgångar vid en viss framti-
da tidpunkt och till ett bestämt pris, eller

- en framtida betalning vars storlek beror på värdet av underliggande till-
gångar eller av kursindex eller liknande.

Bestämmelserna om terminer gäller bara sådana terminer som är läm-
pade för allmän omsättning."

44 kap. 13 §

I första stycket finns huvudregeln för beräkning av kapitalvinst. Enligt
regeln beräknas kapitalvinsten som skillnaden mellan å ena sidan ersätt-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

461

ningen för den avyttrade tillgången eller för den utfärdade förpliktelsen
minskad med utgifterna för avyttringen och å andra sidan omkostnads-
beloppet.

Med omkostnadsbelopp avses enligt andra stycket utgifter för anskaff-
ning (anskaffningsutgifter) ökade med utgifter för förbättring
(förbättringsutgifter). Denna definition av omkostnadsbeloppet ger inte
en korrekt bild av hur detta skall beräknas. Bl.a. skall enligt 45 kap. 14
och 15 §§ anskaffningsutgiften för en fastighet minskas med vissa vär-
deminskningsavdrag m.m. samt med ianspråktagen ersättningsfond. Lik-
nande regler om minskning av anskaffningsutgiften finns också i t.ex.
31 kap. 18 §, 46 kap. 4 § och 48 kap. 12 §. Vidare finns bestämmelser
om justering av anskaffningsutgiften i bl.a. 50 kap. 3 och 5-7 §§, 52 kap.
4 § och 55 kap. 8 §. Dessutom föreskrivs i vissa lagrum att som anskaff-
ningsutgift skall anses inte utgifterna för anskaffning utan ett belopp som
bestäms på annan grund, t.ex. enligt en schablon.

Enligt Lagrådets uppfattning är det mot denna bakgrund nödvändigt
att det av lagtexten framgår att den föreslagna definitionen inte är hel-
täckande. En lösning kan vara att införa en kompletterande regel av inne-
börd att definitionen inte gäller om det i IL finns särskilda regler med
avvikande innehåll.

I syfte att öka överskådligheten synes det vidare lämpligt att låta andra
stycket få bilda en egen paragraf under egen rubrik,
"Omkostnadsbelopp". Även bestämmelsen i första stycket bör då få en
egen rubrik som lämpligen kan få beteckningen "Huvudregel". De två
paragraferna med tillhörande rubriker skulle då med några ytterligare
redaktionella ändringar kunna ges följande lydelse:

"Huvudregel

13 § Kapitalvinsten skall beräknas som skillnaden mellan

- ersättningen för den avyttrade tillgången eller den utfärdade förpliktel-
sen minskad med utgifterna för avyttringen eller utfärdandet, och

- omkostnadsbeloppet.

Omkostnadsbelopp

13 a § Med omkostnadsbelopp avses, om inte annat föreskrivs, utgifter
för anskaffning (anskaffningsutgifter) ökade med utgifter för förbättring
(förbättringsutgifter)."

44 kap. 15 §

Enligt den föreslagna bestämmelsen skall, om utländsk valuta växlas till
svenska kronor inom trettio dagar från avyttringen, kursen på växlings-
dagen användas för beräkningen av värdet på ersättningen. Bestämmel-
sen överensstämmer i sak med vad som i dag föreskrivs i

24 § 1 mom. femte stycket SIL och innebär ett undantag från huvudre-
geln att kursen på avyttringsdagen är avgörande vid beräkningen av er-
sättningens storlek.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

462

Den föreslagna bestämmelsen tar sikte på avyttringar av kapitaltill-
gångar. Med kapitaltillgångar avses såvitt gäller inkomstslaget närings-
verksamhet bl.a. aktier och fastigheter som inte är lagertillgångar (se
25 kap. 3 §). Vid avyttring av exempelvis lagertillgångar och inventarier
mot ersättning i utländsk valuta torde den av företaget valda valutakursen
godtas vid inkomstberäkningen under förutsättning att valet är förenligt
med god redovisningssed. Det är ingalunda säkert att en sådan kurs exakt
överensstämmer med kursen vid den tidpunkt då viss tillgång avyttras.
Motsvarande avvikelse kan givetvis föreligga mellan den valda kursen
och den faktiska växlingskursen om den utländska valutan växlas in inom
trettio dagar från avyttringen.

Den föreslagna regleringen innebär att ett företag vid beskattningen
normalt kommer att använda ett regelsystem för den skattemässiga om-
räkningen av ersättning i utländsk valuta när fråga är om beräkning av
kapitalvinst och ett annat system när avyttringen avser andra tillgångar än
kapitaltillgångar. Förekomsten av två parallella system är i sig ägnat att
ge upphov till tillämpningsproblem. Till detta kommer att företagens re-
dovisning i regel bygger på en och samma princip oavsett om avyttringen
avsett kapitaltillgångar eller andra tillgångar. Detta medför att företagets
redovisning såvitt gäller kapitalvinster inte utan justeringar kan läggas till
grund för taxeringen.

Om en fordran i utländsk valuta kvarstår vid beskattningsårets ut- gång
skall fordringen värderas enligt bestämmelserna i 14 kap. 8 §. Enligt des-
sa bestämmelser skall värderingen ske med ledning av kursen vid be-
skattningsårets utgång utom i de fall då genomförd valutasäkring motive-
rar annan värdering. Bestämmelserna i 14 kap. 8 §, som i allt väsentligt
överensstämmer med vad som gäller på redovisningsområdet (se 4 kap.
13 § årsredovisningslagen och Redovisningsrådets rekommendation RR
8), gör ingen skillnad mellan fordringar som hänför sig till avyttrade ka-
pitaltillgångar och andra fordringar.

Vad nu anförts kan belysas med ett exempel. Ett företag har sålt en
maskin för 100 dollar. I sin löpande redovisning, som uppfyller kravet på
god redovisningssed, använder sig företaget av en dollarkurs på 8 kr.
Försäljningslikviden är obetald vid beskattningsårets utgång vid vilken
tidpunkt dollarkursen är 8 kr 50 öre. För företaget leder försäljningen
dels till en omedelbar intäkt på (100 x 8=) 800 kr, dels till en intäkt i
form av en kursvinst på fordringen på (850 ./. 800=) 50 kr.

Om exemplet ändras på det sättet att försäljningen avsett en fastighet i
stället för en maskin skall kapitalvinsten enligt förslaget beräknas med
ledning av den faktiska valutakursen vid avyttringstillfället eller - i vissa
fall - kursen på växlingsdagen. Om kursen på avyttringsdagen skall an-
vändas och denna antas vara 8 kr 20 öre skall således ersättningen värde-
ras till 820 kr. Företaget kommer därutöver att beskattas för en kursvinst
på (850 ./. 820=) 30 kr.

Det anförda ger vid handen att det materiellt sett inte spelar någon roll
om en ersättning i utländsk valuta värderas enligt de regler som gäller
tillgångar i allmänhet eller om värderingen sker på det sätt som föresla-
gits i den nu behandlade paragrafen. Den avvikelse som följer av att re-
sultatet av själva försäljningen beräknas på olika sätt elimineras genom

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

463

att kursvinsten eller kursförlusten förändras i motsatt riktning. Valet av
regler för bestämmande av valutakurs torde kunna fa saklig betydelse
endast i de fall då olika slag av kvoteringsregler i bl.a. 48 kap. 23-25 §§
kommer in i bilden. Förekommande skillnader torde dock gälla högst
marginella belopp och omväxlande vara till fördel och till nackdel för
den skattskyldige.

Lagrådet förordar mot bakgrund av det anförda att den värdering och
periodisering som allmänt gäller när tillgångar i näringsverksamhet av-
yttras mot ersättning i utländsk valuta skall tillämpas även vid avyttring
av kapitaltillgångar. Detta synes kunna åstadkommas om paragrafen
kompletteras med ett andra stycke av förslagsvis följande lydelse:

"Bestämmelserna i första stycket gäller inte vid beräkning av inkomst i
inkomstslaget näringsverksamhet".

44 kap. 19 §

Om en tillgång förvärvas genom arv, testamente, gåva eller bodelning
eller liknande förvärv skall, enligt första stycket, förvärvaren inträda i
den tidigare ägarens skattemässiga situation. Bestämmelsen ger uttryck
för den kontinuitetsprincip som vid beräkning av kapitalvinst och kapital-
förlust skall gälla mellan den som förvärvat en tillgång genom ett bene-
fikt fang och den tidigare ägaren. Motsvarande bestämmelse finns i dag i
24 § 1 mom. tredje stycket SIL. Enligt det lagrummet anses, om den av-
yttrade egendomen förvärvats av den skattskyldige genom ett benefikt
fång, egendomen förvärvad genom det köp, byte eller därmed jämförliga
fang som skett närmast dessförinnan.

Av författningskommentaren framgår inte annat än att den föreslagna
kontinuitetsbestämmelsen i sakligt hänseende skall överensstämma med
vad som gäller i dag. Den ändrade lydelsen skall alltså ses som ett för-
tydligande. Lagrådet har för sin del ingen annan principiell uppfattning. I
sammanhanget bör dock innehållet i t.ex. 45 kap. 10 § beaktas. Enligt
punkten 2 i den paragrafen räknas som förbättringsutgifter bl.a. repara-
tion och underhåll av en privatbostadsfastighet, om fastigheten på grund
av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än "vid förvärvet". I fråga
om en fastighetsägare som förvärvat fastigheten benefikt synes det up-
penbart att "förvärvet" inte är avsett att gälla det egna förvärvet utan nå-
gon tidigare ägares förvärv (den som senast förvärvat fastigheten genom
ett oneröst fång).

Språkligt sett ligger det däremot närmare till hands att hänföra ordet
"förvärvet" i 45 kap. 10 § 2 till fastighetsägarens eget förvärv. Lagtexten
- i kombination med första stycket i förevarande paragraf - lägger dock
inte något absolut hinder mot tolkningen att frågan om fastigheten för-
bättrats skall avgöras på grundval av ett tidigare förvärv. Lagrådet vill
därför inte hävda att den valda utformningen av kontinuitetsbestämmel-
sen kräver ändringar i 45 kap. 10 § och andra bestämmelser i vilka inne-
börden av förvärvstidpunkten har betydelse för kapitalvinstberäkningen
(se t.ex. 45 kap. 25 och 26 §§, 46 kap. 4, 5, 7, 10 och 12 §§). Den före-
slagna formuleringen synes därför kunna godtas. Frågan hur kontinui-
tetsprincipen bäst bör utformas bör emellertid lämpligen prövas i sam-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

464

band med den aviserade översynen av vissa företagsskattefrågor (Dir.
1998:55, jfr vad Lagrådet anfört under 44 kap. 3 §).

Det kan slutligen anmärkas att uttrycket "den tidigare ägarens skatte-
mässiga situation" används inte bara vid kapitalvinstberäkningen utan
också när det gäller beräkningen av värdeminskningsavdrag m.m. på
byggnader (19 kap. 16 §) och markanläggningar (20 kap. 12 §). Lagrådet
har behandlat vissa i det sammanhanget uppkommande frågor i anslut-
ning till 26 kap. 2 §.

44 kap. 21 §

Enligt paragrafen skall kapitalförluster dras av bara om de är verkliga
och definitiva.

Bestämmelsen om att kapitalförluster skall dras av bara om de är defi-
nitiva infördes genom 1990 års skattereform och är i dag placerad bland
bestämmelserna om beskattningstidpunkten i 24 § 4 mom. SIL. Enligt
vad som uttalas i lagrådsremissen motiverades den nuvarande placering-
en med att bestämmelsen i första hand hade betydelse i de fall köpeskil-
lingen inte var känd vid avyttringstidpunkten. Det sägs vidare att det
finns fog för den nuvarande placeringen men att bestämmelsen i förslaget
placerats tillsammans med bestämmelserna om avdragsförbud för fiktiva
kapitalförluster eftersom den är grundläggande för dessa.

Enligt Lagrådet kan den föreslagna placeringen ifrågasättas. Det är
tydligt att någon ändring i sak inte är avsedd med den ändrade placering-
en. Det torde innebära att en förlust skall dras av det år då det kan kon-
stateras att den är definitiv. Detta framgår dock inte av den föreslagna
regleringen. Beskattningstidpunkten för kapitalförluster kommer där i
stället att styras av 24 och 25 §§, som enligt 2 § gäller på motsvarande
sätt för kapitalförluster. Enligt 24 § gäller som huvudregel att kapital-
vinster (och på grund av 2 § även kapitalförluster) skall tas upp det be-
skattningsår som tillgången avyttras. Om kapitalvinstens
(kapitalförlustens) storlek beror på någon händelse i framtiden och därför
inte kan fastställas det år tillgången avyttras skall - enligt 25 § - tillkom-
mande belopp tas upp som intäkt det eller de år beloppets storlek kan
beräknas. Inkomstberäkningen skall då ske med utgångspunkt i förhål-
landena vid avyttringen och med tillämpning av de beräkningsregler som
gällde vid denna tidpunkt.

Förluster som inte är definitiva torde i regel vara beroende av någon
händelse i framtiden. Därav synes följa att 25 § skall tillämpas på sådana
förluster. Frågan är hur denna tillämpning skall samordnas med förbudet
i den nu kommenterade paragrafen mot att dra av förluster som ännu inte
är definitiva.

Antag att en person säljer aktier i ett bolag för ett belopp som understi-
ger omkostnadsbeloppet (kapitalförlust). Partema kommer dock överens
om att köpeskillingen skall ökas om bolagets kommande resultat översti-
ger viss nivå, vilket kan fastställas först året efter försäljningen. Förlusten
synes bli definitiv först sedan det klarlagts om tilläggsköpeskilling skall
betalas och - i så fall - hur stor denna är. Någon avdragsgill förlust före-
ligger därför inte det år då aktierna såldes. Någon uttrycklig bestämmelse

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

465

enligt vilken förlusten är av dragsgill det följande året finns emellertid
inte. Särskilt i det fallet att det visar sig att någon tilläggsköpeskilling
inte blir aktuell, framstår det för Lagrådet som ovisst vilket beskatt-
ningsår som är rätt avdragsår.

Det anförda visar att bestämmelserna bör omarbetas så att det klart
framgår hur de ifrågavarande förlusterna skall behandlas. Lagrådet åter-
kommer till frågan under 25 §.

44 kap. 22 §

I paragrafen föreslås att kapitalförlust, som beror på att tillgångar avytt-
ras mot en ersättning som understiger deras marknadsvärde, skall dras av
bara om det framgår av omständigheterna att säljaren inte hade för avsikt
att öka köparens förmögenhet.

Lagrådet har behandlat denna regel om avsiktliga underprisöverlåtelser
i anslutning till 44 kap. 3 §. Som Lagrådet uttalade i det sammanhanget
torde regelns räckvidd inte vara så omfattande som ordalydelsen ger in-
tryck av. En närmare analys visar att regeln knappast är avsedd att till-
lämpas i andra fall än då fastigheter överlåts mellan enskilda personer.
Om detta antagande är riktigt bör paragrafen formuleras om.

44 kap. 23 §

Den föreslagna bestämmelsen tar sikte på kapitalförluster som är skenba-
ra i den meningen att förlusten skulle ha varit mindre eller helt bortfallit
om resultatberäkningen skett på grundval av den faktiska ersättning som
tillfallit den skattskyldige. En i sak motsvarande bestämmelse finns i dag
i 24 § 3 mom. andra stycket SIL. Bakgrunden till bestämmelserna är att
det värde som en hyresrätt representerar i rättspraxis inte ansetts böra
beaktas vid beräkning av reavinst eller reaförlust (RÅ 1987 ref. 89 I och
II).

Enligt Lagrådets mening är det naturligt att rättigheter och förmåner
som obestridligen tillerkänns ett värde i samband med en avyttring också
beaktas vid kapitalvinstberäkningen. Så långt har Lagrådet därför inget
att erinra mot den föreslagna bestämmelsen. Det lämpliga i att bestäm-
melsen endast omfattar förlustfallen kan dock diskuteras. Detta kan il-
lustreras med följande exempel. En person säljer sin villa för 1,5 milj, kr
kontant och med rätt att överta köparens hyresrätt. Hyresrätten har redu-
cerat köpeskillingen med 200 000 kr (utan hyresrätt hade priset alltså
blivit 1,7 milj. kr). Om säljarens omkostnadsbelopp är 1,5 milj, kr eller
mindre skall hyresrättens värde över huvud taget inte beaktas vid kapital-
vinstberäkningen (omkostnadsbeloppet motsvarar eller överstiger kon-
tantersättningen). Är omkostnadsbeloppet t.ex. 1,65 milj, kr skall där-
emot 150 000 kr av hyresrättens värde räknas in i ersättningen och över-
stiger omkostnadsbeloppet 1,7 milj, kr skall hyresrättens hela värde räk-
nas in.

Lagrådets uppfattning är att asymmetriska regelsystem i möjligaste
mån skall undvikas. Det förhållandet att resultatberäkningen sker på ett
sätt i vinstfallen och på ett annat sätt i förlustfallen ger erfarenhetsmäs-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

466

sigt upphov till problem vid rättstillämpningen. Att tillerkänna en hyres-
rätt ett värde enbart i förlustfallen framstår vidare materiellt sett som
egenartat. Lagrådet är dock medvetet om att en ordning som innebär att
det värde som en hyresrätt eller liknande rättighet representerar skall be-
aktas på samma sätt oavsett om avyttringen leder till kapitalvinst eller
kapitalförlust medför att antalet fall då en värdering måste ske ökar
starkt. Frågan bör övervägas i lämpligt sammanhang.

44 kap. 25 §

I paragrafen regleras beskattningstidpunkten för det fall storleken av ka-
pitalvinsten beror på någon händelse i framtiden och därför inte kan fast-
ställas det år tillgången avyttras. Enligt första meningen skall i så fall
tillkommande belopp tas upp som intäkt det eller de år beloppets storlek
kan beräknas.

Bestämmelsen skall ses mot bakgrund av bl.a. huvudregeln i 24 §
första stycket som innebär att kapitalvinster skall tas upp som intäkt det
beskattningsår som tillgången avyttras. Vidare bör reglerna i 2 och 21 §§
beaktas, vilka innebär att vad som sägs om kapitalvinster i kapitlet gäller
på motsvarande sätt för kapitalförluster samt att kapitalförluster får dras
av bara om de är verkliga och definitiva.

Lagrådet har under 21 § pekat på de oklarheter som den angivna regle-
ringen innehåller, särskilt vad gäller förhållandet mellan bestämmelsen i
sistnämnda paragraf om definitiva förluster och bestämmelserna i före-
varande paragraf. Även i övrigt är det svårt utläsa hur kapitalvinstbe-
skattningen skall ske när en avyttring av en kapitaltillgång medför till-
kommande belopp. Det framgår t.ex. inte klart på vilket sätt beskattning-
en skall ske när ett tillkommande belopp blir känt till sitt belopp. Enligt
första meningen skall beloppet då "tas upp som intäkt". I paragrafens
andra mening anges att "inkomstberäkningen" då skall ske med utgångs-
punkt i för hållandena vid avyttringen och med tillämpning av de beräk-
ningsregler som gällde vid denna tidpunkt. Bestämmelserna ger intryck
av att det tillkommande beloppet skall beskattas utan beaktande av den
ursprungliga beräkningen. Den andra meningen kan dock läsas så att en
ny samlad kapitalvinstberäkning skall göras när ett tillkommande belopp
aktualiseras och att mellanskillnaden beskattas vid det senare tillfallet. En
ordning av sistnämnda slag synes för övrigt vara den enda tänkbara i fall
då beräkningen vid avyttringstillfället leder till en förlust och vinst upp-
kommer först genom en tillkommande köpeskilling. Över huvud taget är
det ovisst hur bestämmelserna skall tillämpas när det gäller kapitalför-
luster.

Det anförda innebär sammantaget att paragrafen bör bli föremål för
ytterligare överväganden under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

44 kap. 33-35 §§

När tillgångar avyttras mot ersättning i form av livsvarig livränta skall
enligt 33 § en del av livräntan anses som ersättning vid kapitalvinstbe-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

467

räkningen och en del som ränta. I 34 och 35 §§ finns regler om hur denna
beräkning skall göras.

Någon definition av begreppet livränta finns inte i IL och inte heller

- såvitt Lagrådet känner till - i annan lagstiftning (jfr exempelvis 118 §
lagen /1927:77/ om försäkringsavtal, 5 kap. 4 och 5 §§ skadeståndslagen
/1972:207/, 4 kap. lagen /1976:380/ om arbetsskadeförsäkring och de
olika lagar som finns om värdesäkring av livräntor). Det finns dock an-
ledning att som livränta i första hand räkna periodiska betalningar som
utgår så länge en viss person är i livet. Med livränta avses också perio-
diska betalningar som är kopplade till flera personers liv. Det förhållan-
det att periodiska betalningar är begränsade till ett visst högsta antal år
eller skall utgå i minst ett visst antal år torde i och för sig inte hindra att
betalningarna anses som livränta. En förutsättning torde dock vara att
betalningarna också är beroende av en eller flera personers liv och att
denna koppling har reell betydelse vid bedömningen av betalningarnas
kapitalvärde.

I de tre paragraferna används inte uttrycket "livränta" utan "livsvarig
livränta". Av förarbetena kan inte utläsas anledningen till att termen liv-
ränta försetts med preciseringen "livsvarig". Det finns dock inget som
tyder på att avsikten varit att hålla vissa livräntor utanför tillämpnings-
området. Enligt Lagrådets uppfattning är den valda terminologin mer
ägnad att skapa osäkerhet än att underlätta tillämpningen av bestämmel-
serna. Lagrådet förordar att uttrycket "livsvarig livränta" genomgående
byts ut mot "livränta".

Om livräntan skall betalas endast så länge en viss person är i livet skall
enligt 34 § första stycket det kapitalvärde som skall ligga till grund för
kapitalvinstberäkningen fastställas med tillämpning av tabell III till lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Innebär överlåtelseavtalet att
livräntan skall betalas ut livsvarigt, dock högst ett visst antal år, skall
enligt 34 § andra stycket 1 tabell II till nämnda lag tillämpas om kapital-
värdet blir lägre än om första stycket (tabell III) tillämpas. Betalas liv-
räntan ut livsvarigt, dock minst ett visst antal år, skall vidare enligt 34 §
andra stycket 2 tabell II tillämpas om ka pitalvärdet blir högre än enligt
första stycket (tabell III).

I 35 § föreskrivs att tabellen i 11 kap. 35 § skall tillämpas vid beräk
ningen av hur stor del av den årliga livräntan som skall anses som ränta.
Att märka är att de i denna tabell angivna procentsatserna - de varierar
från 10 % till 80 % - enbart utgår från personens ålder. Den omständig-
heten att en livränta enligt ett överlåtelseavtal skall betalas ut högst eller
minst ett bestämt antal år tillerkänns således inte någon betydelse vid
beräkningen av räntedelen. Innebörden av detta kan belysas av ett exem-
pel.

En person som är 50 år gammal antas sälja en fastighet mot en årlig
livränta om 10 000 kr. Livräntan skall dock betalas ut i högst elva år.
Med tillämpning av tabell III (34 § första stycket) blir livräntans kapital-
värde 140 000 kr medan en tillämpning av tabell II (34 § andra stycket 2)
ger ett kapitalvärde på bara 80 000 kr. Enligt tabellen i 11 kap. 35 § -
som enbart bygger på livräntetagarens ålder - skall 60 % av de årliga be-
talningarna, dvs. 6 000 kr, anses som ränta.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

468

Enligt Lagrådets uppfattning kan kritik riktas mot det sätt varpå räntan
skall bestämmas. Från materiell synpunkt framstår det som felaktigt att
avtal som innebär att livräntan skall betalas ut högst ett visst antal år inte
skall beaktas. Motsvarande gäller det omvända fallet att livräntan skall
betals ut minst ett visst antal år. I det återgivna exemplet torde räntedelen
matematiskt sett vara väsentligt lägre än 60 %, överslagsvis omkring
20 %.

Vad Lagrådet nu anfört har anknytning till en annan problematik,
nämligen hur periodiska utbetalningar som inte på något sätt är kopplade
till viss eller vissa personers liv skall behandlas i skattehänseende. Antag
exempelvis att en person säljer sin fastighet mot en ersättning som består
av elva årliga betalningar om vardera 10 000 kr. Såvitt Lagrådet kan för-
stå är de kommenterade paragraferna över huvud taget inte tillämpliga på
en sådan ersättning (om betalningarna skulle indexeras torde dock index-
tillägget anses som ränta, se 36 § andra stycket). Någon annan bestäm-
melse som direkt tar sikte på ersättning i form av periodiska betalningar
finns inte, dock följer av 61 kap. 7 § att periodiska utbetalningar som
utgör ersättning för avyttrade tillgångar aldrig är avdragsgilla. Värdet av
en ersättning av nu nämnt slag bör därför uppskattas enligt allmänna vär-
deringsprinciper vilket torde innebära att de elva betalningarna diskonte-
ras till skäligt nuvärde. Vid en sådan diskontering antas nuvärdet av den
första betalningen uppgå till 10 000 kr, nuvärdet av den sista betalningen
till 5 500 kr samt de elva betalningarnas sammanlagda nuvärde till
85 000 kr. Sistnämnda belopp utgör ersättningen för den sålda fastighe-
ten vid tillämpning av 44 kap. 13 §. Skillnaden mellan det nominella vär-
det, 10 000 kr, och det diskonterade värdet av varje betalning torde be-
skattas som ränta i takt med att betalning sker. Vid betalningen av det
elfte och sista delbeloppet blir därmed 5 500 kr att anse som amortering
och 4 500 kr som ränta.

Av det sagda framgår att den skattemässiga behandlingen av en liv-
ränta påtagligt skiljer sig från vad som gäller för periodiska betalningar
som inte utgör livränta. Med tanke bl.a. på att gränsen mellan de två be-
talningsformema är flytande synes denna olikabehandling olycklig. En-
ligt Lagrådets mening finns det anledning att överväga om inte samma
principer bör gälla oavsett i vad mån de periodiska betalningarna är bero-
ende av att någon eller några personer lever och - möjligen - oavsett hu-
ruvida avyttringen skall behandlas som kapitalvinst eller som intäkt av
näringsverksamhet.

Vad gäller valet av regelsystem synes tillämpningssynpunkter böra
väga tungt. Det system som enligt de nu kommenterade para grafema
föreslås gälla för livräntor har den fördelen att såväl säljare som köpare
omedelbart far besked om hur stor del av de årliga betalningarna som
skall anses som ränta. Tillämpas diskonteringsmetoden måste en särskild
beräkning göras för varje betalning. Detta kan tala för att det föreslagna
systemet, efter erforderliga justeringar, utvidgas till att omfatta även så-
dana periodiska betalningar som inte är livräntor.

Någon mer genomgripande översyn av skattekonsekvenserna vid av-
yttring av tillgångar mot ersättning i form av livränta eller liknande peri-
odiska betalningar torde knappast kunna komma till stånd inom ramen

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

469

för det nu aktuella lagstiftningsärendet. Lagrådet utgår dock från att re-
gelsystemen ses över lämpligt i sammanhang.

45 kap. 1 §

Andra stycket innebär att bestämmelserna i detta kapitel om kapital vinst
tillämpas inte bara vid avyttring av fastigheter utan även vid avyttring av
tomträtter, strömfall och rättigheter till vattenkraft.

Lagrådet har vid 2 kap. 6 § förordat att i den paragrafen anges att vad
som sägs om fastighet gäller också tomträtt. Godtas detta förslag, behö-
ver tomträtter inte nämnas i andra stycket i förevarande paragraf. Andra
stycket bör vidare förtydligas så att det framgår att det är bestämmelserna
om kapitalvinst vid avyttring av näringsfastigheter som tillämpas på
strömfall och rättigheter till vattenkraft.

45 kap. 4 §

I denna paragraf anges under vilka förutsättningar två eller flera taxe-
ringsenheter kan behandlas som en taxeringsenhet.

Paragrafen innehåller i andra stycket en bestämmelse om vad som skall
anses som en fastighet vid tillämpning av bestämmelserna om allfram-
tidsupplåtelser i 6, 7 och 21 §§ och om delavyttringar i 17-20 och 22 §§.
Av rättssystematiska skäl synes det lämpligare att en föreskrift av detta
innehåll tas in under de avsnitt som handlar om allframtidsupplåtelser
och om delavyttringar. Lagrådet förordar därför att bestämmelsen i andra
stycket delas upp i två särskilda paragrafer som tas in närmast efter 8
respektive 20 §. Därvid bör beaktas att bestämmelserna i 22 § även rör
allframtidsupplåtelser.

Bestämmelsen närmast efter 8 § kan lämpligen ges följande lydelse:

"Vid tillämpning av bestämmelserna om allframtidsupplåtelser i 6, 7,

21 och 22 §§ skall varje taxeringsenhet eller sådan större enhet som på
grund av bestämmelserna i 4 § behandlas som en enda taxeringsenhet
anses som en fastighet."

På motsvarande sätt kan bestämmelsen närmast efter 20 § lämpligen
ges följande lydelse:

"Vid tillämpning av bestämmelserna om delavyttringar i 17-20 och

22 §§ skall varje taxeringsenhet eller sådan större enhet som på grund av
bestämmelserna i 4 § behandlas som en enda taxeringsenhet anses som
en fastighet."

45 kap. 10 §

Paragrafen innehåller en definition av termen förbättringsutgifter. Till
sådana utgifter räknas bl.a., enligt punkt 1, utgifter för "förbättring av
fastigheten" och, enligt punkt 2, utgifter för "reparation och underhåll av
en privatbostadsfastighet eller ett privatbostadsföretags fastighet, om
fastigheten på grund av åtgärderna är i bättre skick vid avyttringen än vid
förvärvet (förbättrande reparationer)."

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

470

Termerna "forbättring" och "förbättringsutgifter" förekommer redan i
44 kap. 13 § som innehåller de allmänna reglerna för beräkning av kapi-
talvinster. Enligt andra stycket i den paragrafen avses med omkostnads-
belopp utgifter för anskaffning (anskaffningsutgifter) ökade med utgifter
för förbättring (förbättringsutgifter). Det är tydligt att termen förbättring i
sistnämnda lagrum när det gäller fastigheter skall omfatta inte bara vad
som avses med förbättring i förevarande lagrum utan också vad som där
betecknas som förbättrande reparationer. Det är knappast någon lämplig
ordning att låta en term - förbättring - beteckna olika saker i olika lag-
rum.

Termen förbättring har använts ända sedan KL:s tillkomst för att be-
teckna en typ av åtgärder som skall beaktas när man bestämmer omkost-
nadsavdrag vid en kapitalvinstberäkning (se anvisningarna till 36 § KL i
dess ursprungliga lydelse). När det gäller fastigheter har förbättring sam-
tidigt stått i motsats till vad som skall beaktas vid den löpande inkomst-
beräkningen. I KL:s ursprungliga lydelse föreskrevs sålunda i samband
med de bestämmelser som angav vilka avdrag som fick göras från brut-
tointäkten av annan fastighet att avdrag inte fick göras för kostnad för
"ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring i fastighe-
ten" (25 § 2 mom.). Det torde vara sistnämnda slag av åtgärder som
åsyftas när det i punkt 1 av före varande lagrum talas om förbättring av
fastigheten. Om en fullständig definition av förbättringsutgifter skall ske
i förevarande lagrum bör denna göras med utgångspunkt i de angivna
åtgärderna. En sådan definition torde emellertid förutsätta att ställning tas
till bl.a. frågan om åtgärderna skall räknas som förbättring även om åt-
gärderna inte har något värde vid avyttringstillfället eller t.o.m. aldrig
tillfört fastigheten något värde. En följdfråga är om en bedömning skall
ske av varje åtgärd för sig eller av samtliga förbättringsåtgärder gemen-
samt.

Enligt Lagrådets mening skulle det vara värdefullt med ett klarläggan-
de av det aktuella förbättringsbegreppet. Lagrådet har dock förståelse för
att det kan vara svårt att hinna utreda frågan innan IL skall träda i kraft.
Alternativet är då att inte göra någon fullständig definition av begreppet
förbättringsutgifter utan att endast ange att till sådana utgifter räknas
också sådana förbättrande reparationer som anges i punkt 2.

Det bör i sammanhanget påpekas att termen förbättring förekommer
ensam eller i olika sammansättningar i ett flertal andra bestämmelser i
lagen. Som exempel kan nämnas att det i 45 kap. 11 § talas om
"förbättringsarbeten eller därmed likställda reparations- eller underhålls-
arbeten". Vidare finns i 45 kap. 12 § första stycket första meningen en
bestämmelse om utgifter för förbättringar som inte har förts upp på vär-
deminskningsplan och i andra meningen en bestämmelse för det fall så-
dana utgifter avser förbättrande reparationer. I 46 kap. 7 och 8 §§ finns
bestämmelser om bostadsrätter som motsvarar bestämmelserna i föreva-
rande paragraf och 45 kap. 12 §. Inte heller i dessa bestämmelser används
termen förbättring på ett enhetligt sätt. En samordning bör ske under det
fortsatta lagstiftningsarbetet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

471

46 kap. 1 §

Första stycket utgör en ren upplysning om innehållet i detta kapitel och
bör lämpligen bilda en egen paragraf med rubriken "Innehåll".

Andra stycket innehåller en materiell bestämmelse om när ett företag
skall anses som ett privatbostadsföretag. Bestämmelsen synes oegentlig,
eftersom detta kapitel inte handlar om privatbostadsföretag utan om bo-
stadsrätter. Lagrådet förordar att bestämmelsen får bilda en egen paragraf
med rubriken "Vad som är privatbostadsrätter och näringsbostadsrätter"
och ges följande lydelse:

"Vid bedömningen av om en andel i ett privatbostadsföretag vid till-
lämpningen av detta kapitel är en privatbostadsrätt eller näringsbostads-
rätt skall frågan om företaget är ett privatbostadsföretag avgöras med
utgångspunkt i förhållandena vid avyttringsårets ingång."

46 kap. 3 §

I andra stycket föreskrivs att i ersättning for en bostadsrätt skall inte räk-
nas in sådan särskild ersättning som den skattskyldige får for andel i
"inre reparationsfond eller någon annan fond hos privatbostadsföretaget
som är avsedd for reparation och underhåll av upplåtna lägenheter". Om
någon sådan särskild ersättning inte avtalas, skall ersättningen minskas
med ett belopp som motsvarar den del av "fonden" som vid avyttringen
avser bostadsrätten. Någon definition av inre reparationsfond finns inte i
IL. Några bestämmelser om inre reparationsfond finns inte heller i bo-
stadsrättslagen (1991:614) eller i annan lagstiftning. I Riksbyggens
mönsterstadgar (14 §) sägs dock att en bostadsrättsförening - utöver en
fond for planerat underhåll av föreningens fastighet - kan bilda
"bostadsrättshavares individuella fonder för underhåll av lägenheten".
Enligt HSB:s normalstadgar (32 §) skall inom en bostadsrättsförening
bildas bl.a. en fond för inre underhåll. Av dessa stadgar framgår vidare
att det ankommer på bostadsrättsföreningens styrelse att bestämma före-
ningens avsättning till inre reparationsfond. Bostadsrättshavare till bo-
stadslägenhet far for att bekosta inre underhåll använda sig av "på lägen-
heten belöpande del av fonden".

Det finns skäl att utgå från att termen reparationsfond i andra stycket
används i samma betydelse som i Riksbyggens mönsterstadgar och
HSB:s normalstadgar. För föreningen synes sålunda en reparationsfond
representera en förpliktelse att gentemot bostadsrättshavaren svara för
utgifter avseende framtida reparation och underhåll av dennes lägenhet.
Härav följer att en förening bör redovisa en reparationsfond eller annan
liknande "fond" bland skuldposterna och inte som eget kapital (se 9 kap.
26 § bostadsrättslagen, 9 kap. 7 § lagen /1987:66/ om ekonomiska före-
ningar, SOU 1996:157 s. 390 ff; jfr Melz-Victorin, Bostadsrätt, 1996, s.
126). Det framstår som missvisande att beteckna en skuldpost som
"fond". En från redovisningssynpunkt mer rättvisande term är
"avsättning". Med tanke på att begreppet reparationsfond sedan lång tid
tillbaka är inarbetat på bostadsrättsområdet kan dock detta begrepp möj-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

472

ligen behållas, åtminstone intill statsmakterna tar ställning till de förslag
som Bostadsrättsutredningen (Ju 1996:10) kan komma att lägga fram.

Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att andra stycket ges
följande lydelse:

"Sådan särskild ersättning som den skattskyldige far för andel i inre
reparationsfond eller för någon annan avsättning hos privatbostadsföreta-
get som är avsedd för reparation och underhåll av upplåtna lägenheter,
räknas inte in i ersättningen för bostadsrätten. Om någon sådan särskild
ersättning inte avtalas, skall ersättningen för bostadsrätten minskas med
ett belopp som motsvarar den del av avsättningen som vid avyttringen
avser bostadsrätten."

46 kap. 5 §

I enlighet med vad Lagrådet anfört under 46 kap. 3 § bör termen avsätt-
ning användas i stället för fond.

46 kap. 6 §

I paragrafen finns bestämmelser om i vad mån olika slag av kapitaltill-
skott som lämnas till ett privatbostadsföretag skall räknas in i omkost-
nadsbeloppet. Av första stycket framgår att - vid sidan av insatser enligt
4 § - en förutsättning för att ett kapitaltillskott skall medräknas är att det
varit avsett att användas av företaget för antingen amortering av lån eller
finansiering av förbättringar på fastigheten.

Bestämmelser om kapitaltillskott till privatbostadsföretag finns också i
42 kap. 33 §. I anslutning till det lagrummet anförde Lagrådet att det
mesta tydde på att begreppet kapitaltillskott hade olika betydelse i
42 kap. och 46 kap. och att bestämmelserna därför borde samordnas.
Lagrådet far i denna del hänvisa till framställningen under 42 kap. 33 §.

46 kap. 12 §

Enligt tredje stycket får den ersättning som betalats vid förvärv an vändas
som anskaffningsvärde om den överstiger 150 procent av andelen i pri-
vatbostadsföretagets behållna förmögenhet den 1 januari 1974. När er-
sättningen skall bestämmas skall dock i detta fall bortses från om det vid
förvärvet "fanns medel på sådan inre reparationsfond eller annan fond
hos företaget" som är avsedd för reparation och underhåll av upplåtna
lägenheter.

Som Lagrådet framhållit i anslutning till 46 kap. 3 § bör en inre repa-
rationsfond redovisas bland skuldposterna och inte som eget kapital. Be-
teckningen "fond" är därför missvisande. En från redovisningssynpunkt
mer rättvisande term är "avsättning".

Med hänsyn till det anförda bör uttrycket "annan fond" i tredje stycket
ändras till "annan avsättning". Därtill bör orden "medel på" slopas efter-
som dessa kan ge det felaktiga intrycket av att fråga är om likvida medel
eller någon annan post på balansräkningens aktivsida. Sista meningen i

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

473

tredje stycket kan mot denna bakgrund lämpligen utformas på följande
sätt:

"När ersättningen skall bestämmas bortses i detta fall från om det vid
förvärvet av lägenheten fanns en inre reparationsfond eller annan avsätt-
ning hos företaget som är avsedd för reparation och underhåll av upplåt-
na lägenheter."

47 kap. 7-9 och 13 §§

I 7-9 §§ finns bestämmelser om beräkning och återföring av upp-
skovsavdrag, medan 12 och 13 §§ innehåller bestämmelser om beräkning
av ersättningarna för ursprungs- och ersättningsbostäder.

Bestämmelsen i 13 § tredje stycket bryter emellertid denna syste matik.
Den reglerar nämligen hur uppskovsavdraget skall beräknas i vissa fall
då den skattskyldige har haft eller avser att ha utgifter för ny-, till- eller
ombyggnad av ersättningsbostaden. Genom att bestämmelsen hänvisar
till 8 § blir i sin tur också bestämmelserna i 9 § om återföring av avdraget
tillämpliga i dessa fall.

Enligt Lagrådets mening bör den nu behandlade bestämmelsen föras
över till 7 § för att där bilda ett nytt ljärde stycke. Bestämmelsen bör
samtidigt formuleras så att den kan läsas för sig utan hänvisningar till
andra paragrafer. Vidare bör i 9 § anges att bestämmelserna i den para-
grafen om återföring av uppskovsavdrag gäller också uppskovsavdrag
som gjorts enligt den nu behandlade bestämmelsen.

Lagrådet förordar att 7-9 §§, efter en del andra redaktionella ändringar,
och rubrikerna till dessa paragrafer ges följande lydelse:

"Uppskovsavdragets storlek

7 § Om den skattskyldige förvärvar en ersättningsbostad före ut gången
av det år då ursprungsbostaden avyttrades och bosätter sig där senast den
15 februari året därefter, beräknas uppskovsavdraget på följande sätt.

Om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som ersätt-
ningen för ursprungsbostaden, motsvarar uppskovsavdraget den del av
kapitalvinsten som tas upp.

Om ersättningen för ersättningsbostaden understiger ersättningen för
ursprungsbostaden, motsvarar uppskovsavdraget så stor del av den del av
kapitalvinsten som skall tas upp som ersättningen för ersättningsbostaden
utgör av ersättningen för ursprungsbostaden. Avdraget skall alltså beräk-
nas enligt följande formel:

ersättningen för ersättningsbostaden
den del av kapitalvinsten som tas upp x

ersättningen för ursprungsbostaden

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

Om den skattskyldige har haft eller avser att ha utgifter för ny-, till- eller
ombyggnad av ersättningsbostaden under tiden mellan den 15 februari
året efter det år då ursprungsbostaden avyttrades och den 15 februari and-

474

ra året efter avyttringen, motsvarar uppskovsavdraget den del av kapital-
vinsten som tas upp, om den skattskyldige begär det.

8 § Om den skattskyldige inte förvärvar en ersättningsbostad fore ut-
gången av det år då ursprungsfastigheten avyttrades eller inte bosätter sig
på en ersättningsbostad senast den 15 februari året

därefter, motsvarar uppskovsavdraget den del av kapitalvinsten som tas
upp.

Återföring av uppskovsavdrag

9 § Om ett uppskovsavdrag har gjorts enligt 7 § fjärde stycket eller 8 §,
skall avdraget återföras nästa år.

Om den skattskyldige senast året efter det år då ursprungsbostaden av-
yttrades förvärvar en ersättningsbostad och bosätter sig där senast den 15
februari andra året efter avyttringen, gäller dock följande.

Om ersättningen för ersättningsbostaden är minst lika stor som ersätt-
ningen för ursprungsbostaden, skall ingen del av uppskovsavdraget åter-
föras.

Om ersättningen för ersättningsbostaden understiger ersättningen for
ursprungsbostaden, skall uppskovsavdraget återföras sedan det minskats
med så stor del av detta som ersättningen for ersättningsbostaden utgör
av ersättningen för ursprungsbostaden. Avdraget skall alltså återföras
med ett belopp som beräknas enligt följande formel:

ersättningen för ersättningsbostaden
uppskovsavdraget - uppskovsavdraget x

ersättningen för ursprungsbostaden"

48 kap. 2 §

I första stycket definieras termen delägarrätt genom en uppräkning av
vissa finansiella instrument, bl.a. aktier och andra andelar i vissa företag.
I andra stycket anges att bestämmelserna om delägarrätter skall tillämpas
också på andra tillgångar, bl.a. vissa konvertibla skuldebrev och deriva-
tinstrument. I både första och andra styckena avslutas uppräkningarna
med "annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt";
motsvarande uttryck finns i nuvarande reglering (27 § 1 mom. SIL).

Som delägarrätter skall sålunda behandlas dels tillgångar som innefat-
tar en rätt till en del av ett företag (aktier o.dyl.), dvs. vad som kan sägas
utgöra delägarrätter i egentlig mening (första stycket), dels tillgångar
som inte innefattar någon sådan rätt men som har en viss anknytning till
sådana rätter eller annars till företag (andra stycket). Anknytningen kan
enligt uppräkningen i andra stycket utgöras av företagets vinst (första
strecksatsen), av möjligheten att konvertera skuldebrevet till en egentlig
delägarrätt (andra strecksatsen) eller av att terminen eller optionen är
relaterad till aktier eller aktieindex (tredje strecksatsen).

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

475

Mot denna bakgrund står det klart att det uttryck som avslutar uppräk-
ningarna - "annan tillgång med liknande konstruktion eller verkningssätt"
- enligt ordalagen omfattar även sådana tillgångar som inte är avsedda att
omfattas. Genom att jämförelsen skall göras endast med endera av kon-
struktionen eller verkningssättet av tillgången kommer uttrycket sålunda
att omfatta även, såvitt gäller första stycket, t.ex. andelar i andra juridiska
personer än lagrummet i övrigt avser (aktiebolag, ekonomiska föreningar
och värdepappersfonder) och, såvitt gäller andra stycket, t.ex. terminer
och optioner som avser annat än aktier eller aktieindex. Det är uppenbar-
ligen inte meningen att bestämmelsen skall vara så vittomfattande.
Tillämpningsområdet torde böra begränsas genom att det ställs upp krav
på att tillgångarna skall ha viss anknytning till företag eller, såvitt gäller
strecksatsen i andra stycket, till delägarrätter som avses i första stycket.

Lagrådet har inte kunnat utröna exakt vad som skall omfattas av lag-
rummet och lägger därför inte fram något förslag till ändrad lydelse. Frå-
gan far övervägas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

48 kap. 5 §

Enligt paragrafen anses en delägarrätt eller fordringsrätt marknadsnote-
rad om den är noterad på svensk eller utländsk börs eller är föremål för
annan kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av mark-
nadsmässig omsättning.

Enligt Lagrådets mening skapas osäkerhet om den rätta innebörden av
paragrafen genom att det i andra ledet talas om "annan" på visst sätt an-
given notering. Formuleringen ger intryck av att de krav på noteringen
som uppställs i detta andra led skall gälla också i fråga om noteringar på
börs enligt första ledet, dvs. notering på börs skulle anses som marknads-
notering endast om börsnoteringen uppfyller kraven i andra ledet. En
sådan ordning torde inte vara avsedd. Oklarheten kan undanröjas genom
att andra ledet ändras så att det inleds med: "eller, utan att vara noterad
på börs, är föremål för kontinuerlig..."

48 kap. 9 §

I paragrafen regleras vad som skall anses som inbetald insats efter en
fusion enligt 12 kap. 1 och 3 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska före-
ningar eller enligt 10 kap. 1 och 2 §§ lagen (1995:1570) om medlems-
banker, dvs. efter fusioner som avses i 42 kap. 21 §. Som inbetald insats i
den övertagande föreningen skall i dessa fall anses den inbetalda insatsen
i den överlåtande föreningen. En motsvarande bestämmelse finns i dag i
3 § 8 mom. fjärde stycket SIL (lydelse enligt SFS 1998:1606).

Med avyttring avses enligt 44 kap. 3 § försäljning, byte och liknande
överlåtelse av tillgångar. Det utbyte av andelar som äger rum i samband
med fusioner som avses i 42 kap. 21 § torde därför enligt de allmänna
kapitalvinstreglema böra behandlas som om andelen i den överlåtande
föreningen avyttrats för en ersättning motsvarande marknadsvärdet av
andelen i den övertagande föreningen (jfr 44 kap. 7 §). Den i förevarande
paragraf föreslagna regeln om insatsens storlek torde dock bygga på fö-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

476

reställningen att fusionen som sådan inte utlöser beskattning (jfr prop.
1998/99:15 s. 228). Någon uttrycklig bestämmelse om detta finns emel-
lertid inte. Det kan därför finnas skäl att komplettera undantagsregeln i
44 kap. 8 § andra stycket med en bestämmelse av innebörd att andelar i
en överlåtande ekonomisk förening inte skall anses avyttrade vid sådan
fusion som avses i 42 kap. 21 §.

Vad gäller den föreslagna bestämmelsens utformning i övrigt vill Lag-
rådet påpeka att storleken av inbetald insats torde ha avgörande betydelse
för beräkningen av omkostnadsbeloppet bara i de fall då andelen i före-
ningen innehafts av en enda ägare. För den som köpt en andel torde in-
satsbetalningar som tidigare ägare svarat för sakna direkt betydelse för
vinstberäkningen. Kopplingen till inbetald insats synes i en sådan situa-
tion leda till felaktigt resultat. Enligt Lagrådets uppfattning synes en bätt-
re lösning vara att formulera bestämmelsen på det sätt som skett i 48 kap.
10 §. Anskaffningsutgiften för andelar som erhålls genom nu aktuella
fusioner bör således motsvara det omkostnadsbelopp som skulle ha an-
vänts om andelarna i den överlåtande föreningen hade avyttrats vid tid-
punkten för fusionen.

48 kap. 12 §

Enligt första stycket skall, om en periodiseringsfond eller en expan sions-
fond förs över till ett aktiebolag, de tillskott som är en förutsättning för
överföringarna (se 30 kap. 11 eller 12 § och 34 kap. 20 §) inte räknas
med vid beräkningen av omkostnadsbeloppet för aktierna i bolaget. I
andra stycket finns bestämmelser om minskning av anskaffningsutgiften
för aktierna när en periodiseringsfond eller en expansionsfond överförts i
samband med nyemission. Är det fråga om periodiseringsfond skall an-
skaffningsutgiften för aktierna minskas med belopp motsvarande skillna-
den mellan den överförda fonden och den avsättning som bolaget gör i
räkenskaperna för skatt som belöper på fonden. När det gäller en expan-
sionsfond skall anskaffningsutgiften för aktierna minskas med belopp
motsvarande det med vilket expansionsfonden har ersatts av beskattat
kapital.

Lagrådet har i anslutning till 34 kap. 20 § behandlat bestämmelserna
om överföring av en enskild näringsidkares expansionsfond till ett aktie-
bolag. Lagrådet fann därvid att någon fondöverföring inte var avsedd att
äga rum. Vad bestämmelserna avsåg att uttrycka var i stället att en ex-
pansionsfond inte skulle återföras hos den enskilde näringsidkaren om
vissa angivna villkor var uppfyllda. Lagrådet uttalade vidare att det i oli-
ka hänseenden var oklart vilken innebörd dessa villkor hade. Den sam-
manfattande slutsatsen var att de föreslagna bestämmelserna om överfö-
ring av expansionsfond till aktiebolag borde omarbetas.

De synpunkter som Lagrådet framfört i anslutning till 34 kap. 20 § -
synpunkter som till en mindre del också berör reglerna om överföring av
periodiseringsfonder - bör naturligtvis beaktas även vid utformningen av
den nu kommenterade paragrafen. Detta innebär bl.a. att det i första
stycket använda uttrycket att en expansionsfond "förs över" bör ersättas
av en bestämmelse som bättre speglar vad som egentligen åsyftas. Den

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

477

avsedda innebörden av bestämmelsen i andra styckets sista mening om
att anskaffningsutgiften för aktierna skall "minskas med ett belopp som
motsvarar det med vilket expansionsfond ersatts av beskattat kapital"
måste vidare klarläggas.

48 kap. 14 §

Paragrafen innehåller regler om hur man vid forvärv av en s.k. unit be-
stående av ett skuldebrev förenat med en köp- eller teckningsoption, skall
beräkna anskaffningsutgiften för de två delarna av denna unit. Reglerna
innebär i princip att anskaffningsutgiften skall beräknas för skuldebrevet
till dess marknadsvärde vid förvärvet och för optionen till vad som åter-
står av den sammanlagda anskaffningsutgiften. Vidare föreskrivs att an-
skaffningsutgiften för skuldebrevet inte far överstiga den sammanlagda
anskaffningsutgiften för skuldebrevet och optionen.

Det är inte lätt att förstå vad den sistnämnda begränsningen fyller för
syfte; bestämmelsen ger intryck av att utgiften för en del av helheten kan
överstiga utgiften för helheten. Begränsningen kan emellertid möjligen få
betydelse för det fall förvärvet sker vid emissionen av lånet och teck-
ningspriset understiger marknadspriset (underprisemission). Enligt Lag-
rådets mening vore det värdefullt om syftet med den ifrågavarande be-
stämmelsen klargjordes i författningskommentaren.

48 kap. 16 §

Bestämmelserna i första stycket om anskaffningsutgift för äldre andelar i
värdepappersfonder skulle enligt Lagrådets mening vinna i tydlighet om
första och tredje meningarna, som avser förvärv före den 1 januari 1995,
förs samman till en mening. Första stycket skulle då kunna ges följande
lydelse:

"Har andelar i svenska värdepappersfonder förvärvats före år 1995, far
fysiska personer som anskaffningsutgift använda andelens marknadsvär-
de den 31 december 1992 eller, om fonden bildades under åren 1993 eller
1994, det först noterade marknadsvärdet. Motsvarande gäller i fråga om
fondandelsbevis vars innehavare registrerats efter utgången av år 1994."

48 kap. 18 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om avdragsrätt för kapitalförluster i
inkomstslaget kapital.

Enligt första stycket skall en kapitalförlust dras av i sin helhet om det
följer av 19-22 §§, medan i andra fall 70 procent av kapitalförlusten skall
dras av. Detta är från rättsteknisk synpunkt inte en helt nöjaktig regle-
ring. En naturligare ordning synes vara att låta regeln om avdrag med 70
procent av kapitalförlusten komma först och att därefter reglera de fall
där kapitalförlusten skall dras av i sin helhet.

Om en sådan lösning av olika skäl inte anses lämplig, förordar Lagrå-
det att första stycket utformas som en ren hänvisning till de följande pa-
ragraferna och att reglerna i de föreslagna 19-22 §§ om när en kapital-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

478

förlust skall dras av i sin helhet följs av ytterligare en paragraf där regeln
om avdrag med 70 procent av kapitalförlusten tas in.

48 kap. 24 §

Paragrafen innehåller i första stycket den s.k. fållan för juridiska per so-
ners förluster på aktier och andra delägarrätter. Innebörden av bestäm-
melserna är att sådana förluster far dras av bara mot kapitalvinster på
delägarrätter. Andra och tredje styckena innehåller undan tag från fållan.
Enligt andra stycket far kapitalförluster dras av i sin helhet, dvs. mot alla
intäkter, om innehavet av de avyttrade tillgångarna betingats av verk-
samhet som bedrivs av den skattskyldige eller av företag som med hän-
syn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan
anses stå den skattskyldige nära. Enligt tredje stycket far kapitalförluster
som uppkommer när bl.a. svenska aktiebolag som inte är förvaltningsfö-
retag avyttrar aktier dras av i sin helhet om det sammanlagda röstetalet
för bolagets innehav vid avyttringen motsvarade 25 procent eller mer av
röstetalet för samtliga aktier i företaget.

Bestämmelserna i förevarande paragraf bör jämföras med 24 kap. 15
och 16 §§ som föreskriver skattefrihet för utdelning på vissa näringsbe-
tingade aktier och andelar. De förutsättningar som ingår i definitionen av
näringsbetingad aktie och andel i 24 kap. 16 § mot svarar i huvudsak de
förutsättningar som gäller för undantag från fållan enligt andra och tredje
styckena i förevarande paragraf.

Lagrådet har i kommentaren till 24 kap. 15 och 16 §§ diskuterat inne-
börden av begreppet näringsbetingade aktier och andelar och därvid fun-
nit att begreppet är oklart och att det är angeläget att bestämmelserna
förtydligas. Vad som sagts där gäller också förevarande bestämmelser.
Härtill kommer att det finns olikheter mellan bestämmelserna. Vid den
översyn som bör komma till stånd bör bestämmelserna samordnas.

Som har framgått finns i tredje stycket av förevarande paragraf ett un-
dantag för förvaltningsföretag. Något motsvarande undantag finns inte i
andra stycket. Det innebär att förvaltningsföretag i och för sig kan om-
fattas av den genom andra stycket utvidgade avdragsrätten. Det kan vida-
re hävdas att det ligger i sakens natur att ett förvaltningsföretags aktiein-
nehav betingas av dess verksamhet, vilket skulle innebära att dessa alltid
omfattades av den utvidgade avdragsrätten. En sådan ordning torde inte
vara avsedd. Är antagandet riktigt bör förvaltningsföretag undantas även
från tillämpningen av andra stycket.

48 kap. 25 §

Paragrafen reglerar avdragrätten för kapitalförluster som uppkommer i
svenska handelsbolag på aktier och andra delägarrätter samt på fordrings-
rätter. Enligt första stycket tillämpas bestämmelserna i inkomstslaget
kapital (18-22 §§) på sådana förluster. Det innebär att det beroende på
tillgångsslag m.m. föreligger antingen full avdragsrätt eller en till 70
procent kvoterad avdragsrätt. Enligt andra stycket skall dock kapitalför-
luster på sådana tillgångar och för pliktelser vars innehav betingats av

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

479

verksamhet som bedrivs av handelsbolaget eller av någon som på visst
sätt står handelsbolaget nära dras av i sin helhet.

Av skäl som Lagrådet anfört under 24 kap. 15 och 16 §§ och 48 kap.
24 § är det svårt att förstå vilken räckvidd huvudregeln i första stycket
respektive undantaget i andra stycket skall ha. I linje med vad Lagrådet
kommit fram till i kommentaren till nämnda lagrum kan undantagsregeln
i andra stycket tolkas så att alla delägare i ett handelsbolag, således även
fysiska personer, far utan kvotering dra av förluster som uppkommer vid
t.ex. en av bolaget bedriven kapitalförvaltning mot alla kapitalvinster och
intäkter i näringsverksamheten. Om det däremot är fråga om tillgångar
som ägs direkt av fysiska personer är avdragsrätten vid sådan verksamhet
i vissa fall begränsad till 70 procent.

Regleringen torde stå i överenstämmelse med nuvarande ordning. Lag-
rådet ifrågasätter emellertid mot bakgrund av det anförda om regleringen
är lämplig materiellt sett. Enligt Lagrådets mening finns det anledning att
på nytt överväga vilka principer som bör gälla i fråga om handelsbolags-
delägares rätt till avdrag för kapitalförluster. Under alla omständigheter
behöver bestämmelsernas innebörd klargöras.

49 kap. 6 och 7 §§

I enlighet med vad Lagrådet har anfört i anslutning till 25 kap. 11 och
12 §§ bör bestämmelsen i 7 § andra stycket i den del den rör 15 och
18 §§ samt 19 § andra stycket föras över till dessa paragrafer. Lagrådet
förordar vidare att bestämmelserna i övrigt i förevarande paragrafer
samlas under den gemensamma rubriken Begäran om uppskov och att
7 § ges följande lydelse:

Beviljas uppskov, far varje delägare uppskov med beskattningen för
den andel av vinsten som delägaren är skattskyldig för."

50 kap. 5 §

Paragrafen innehåller regler som innebär att man - vid beräkning av om-
kostnadsbeloppet för andelar i svenskt handelsbolag - skall justera an-
skaffningsutgiften för andelarna. Enligt andra stycket skall anskaffnings-
utgiften minskas med bl.a. "belopp som dragits av som den skattskyldi-
ges andel av bolagets underskott".

Bestämmelsen medför tolkningsproblem eftersom reglerna om avdrag
för underskott av handelsbolag är komplicerade och innehåller skillnader
i fråga om avdragsrätten bl.a. beroende på om delägaren är en juridisk
person eller en fysisk person. Skillnaderna i sistnämnda avseende hänger
samman med att en juridisk person anses ha en enda näringsverksamhet -
delägarskap i handelsbolag ingår således i denna - medan fysiska perso-
ner kan ha flera näringsverksamheter - varje delägarskap i handelsbolag
anses för dem som en särskild näringsverksamhet. För fysiska personer

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

480

gäller dessutom att vissa handelsbolagsinkomster skall redovisas i in-
komstslaget kapital. Det innebär att möjligheterna att kvitta ett underskott
av ett handelsbolag mot ett överskott i annan verksamhet blir olika för
juridiska respektive fysiska personer.

Av författningskommentaren framgår att avsikten är att, för delägare
som är juridiska personer, ett underskott normalt skall påverka anskaff-
ningsutgiften, eftersom det ingår som en post i näringsverksamheten till-
sammans med övriga poster. Beträffande delägare som är fysiska perso-
ner uttalas att underskott från handelsbolaget avseende inkomstslaget
näringsverksamhet skall påverka anskaffningsutgiften bara när det finns
en särskild kvittningsmöjlighet som också utnyttjas; i andra fall dras un-
derskottet av vid beräkning av inkomst av handelsbolaget ett senare år
och påverkar anskaffningsutgiften först om och när det medför att den
inkomst från handelsbolaget som skall öka anskaffningsutgiften blir läg-
re. I fråga om underskott från handelsbolag som hör till inkomstslaget
kapital skall enligt författningskommentaren anskaffningsutgiften alltid
påverkas, eftersom underskott alltid dras av vid beräkningen av inkomst
av kapital.

Enligt Lagrådets mening är det svårt för att inte säga omöjligt att av
förevarande bestämmelse utläsa i vilka fall underskott skall föranleda
minskning av anskaffningsutgiften. Bestämmelserna utgör ett av många
exempel på den komplexitet som är förenad med delägarbeskattning av
handelsbolag.

50 kap. 8 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om beskattningen när en fysisk per-
son avyttrar en andel i ett handelsbolag som i sin tur, direkt eller indirekt,
äger en aktie som skulle ha varit en kvalificerad aktie om den ägts direkt
av den fysiske personen. Om en sådan avyttring sker med vinst skall den
del av vinsten som motsvarar aktiens marknadsvärde i förhållande till
ersättningen för andelen i handelsbolaget till 50 procent tas upp i in-
komstslaget tjänst. Förslaget överensstämmer i sak med nuvarande be-
stämmelser i 24 § 7 mom. SIL och syftar till att förhindra kringgående av
de särskilda reglerna i 56 kap. om kapitalvinst på kvalificerade aktier i
fåmansföretag (jfr prop. 1995/96:109 s. 70 ff.).

Enligt ordalydelsen skall till grund för beskattningen som intäkt av
tjänst ligga den del av vinsten på grund av avyttringen av andelen i han-
delsbolaget som "motsvarar aktiens marknadsvärde i förhållande till er-
sättningen för andelen". Denna proportioneringsregel synes förutsätta att
marknadsvärdet på aktierna understiger ersättningen för den avyttrade
handelsbolagsdelen. Så behöver givetvis inte vara fallet. Lagrådet utgår
dock från att högst 50 procent av vinsten skall tas upp som intäkt av
tjänst även om aktiens marknadsvärde överstiger ersättningen för den
avyttrade andelen.

Även i ett annat hänseende synes utformningen av proportioneringsre-
geln kunna diskuteras. Detta kan belysas med ett enkelt exempel.

En fysisk person, A, äger en andel i ett handelsbolag som äger aktier i
ett aktiebolag. Aktierna, som är kvalificerade i förhållande till A, har ett

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

481

16 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

marknadsvärde på 100. A kan sälja andelen i handelsbolaget for 150 var-
vid en kapitalvinst på 60 antas uppkomma. En tillämpning av proportio-
neringsregeln medför att 50 procent av (100:150 x 60 =) 40, dvs. 20 skall
tas upp som intäkt av tjänst.

Antag emellertid att exemplet ändras på det sättet att A innan avytt-
ringen av andelen gör ett tillskott med 250 till handelsbolaget. Ersätt-
ningen för den avyttrade andelen ökar med 250 till 400 (A far tillbaka
tillskottet i form av högre pris för andelen). Tillskottet påverkar inte
vinsten (ersättningen och omkostnadsbeloppet ökar i samma mån) och
givetvis inte heller marknadsvärdet på aktierna. En tillämpning av pro-
portioneringsregeln medför i detta fall att endast 50 procent av (100:400
x 60 =) 15, dvs. 7,5 skall tas upp som intäkt av tjänst.

Det redovisade exemplet ger vid handen att ett tillskott - och därmed
också, i motsatt riktning, ett uttag - far en till synes omotiverad effekt vid
tillämpningen av proportioneringsregeln. Enligt Lagrådets mening finns
det anledning att överväga en annan utformning av regeln.

51 kap. 2 §

Enligt första stycket 4 gäller bestämmelserna i detta kapitel om överlåta-
ren eller någon närstående under räkenskapsåret på ett sätt som motsvarar
vad som angetts i punkterna 1-3 har bedrivit verksamhet i en juridisk
person genom handelsbolaget. Denna bestämmelse har förts över från 1 §
andra stycket andra meningen lagen (1992:1643) om särskilda regler för
beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall. En motsvarighet till
bestämmelsen infördes vid den lagens tillkomst på förslag av Skatteut-
skottet. Föreskriften att verksamhet bedrivits i en juridisk person genom
handelsbolaget formulerades dock då på motsatt sätt, nämligen att verk-
samhet bedrivits i handelsbolaget genom en juridisk person. Enligt Skat-
teutskottet borde lagen nämligen gälla även i ett sådant fall (bet.
1992/93:SkU17 s. 5 f.).

I samband med att en ändring gjordes i lagen år 1995 av 3 § andra
stycket uttalade Lagrådet att det inte utan vidare kunde utläsas av 1 § att
lagen, såsom förutsattes i 3 § andra stycket i dess nya lydelse, kunde bli
tillämplig när överlåtaren av en andel i ett handelsbolag eller någon när-
stående bedrivit verksamhet i ett företag som ägdes av handelsbolaget.
Lagrådet ifrågasatte därför om inte 1 § andra stycket borde ändras, så att
det i stället för "verksamhet i handelsbolaget genom juridisk person" ta-
lades om "verksamhet i juridisk person genom handelsbolaget" (prop.
1995/96:109 s. 137). I propositionsförslaget gjordes också en sådan änd-
ring "i förtydligande syfte". Bestämmelsen i dess nya formulering förkla-
rades ta sikte på den situationen att andelsägaren eller någon denne när-
stående arbetade i en juridisk person som handelsbolaget ägde (se prop.
1995/96:109: s. 94).

Varken av ordalydelsen av förevarande bestämmelse eller av dess till-
komsthistoria framgår det klart vad som skall förstås med orden
"verksamhet i en juridisk person genom handelsbolaget". Om avsikten är
att föreskriva att överlåtaren eller någon närstående till denne skall ha

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

482

varit verksam i en juridisk person som handelsbolaget äger - och det
mesta tyder på det - bör detta enligt Lagrådets mening sägas uttryckligen.

51 kap. 4 §

Enligt första meningen skall bestämmelserna i 3 § första stycket - som
föreskriver beskattning av kapitalvinsten som överskott av aktiv närings-
verksamhet - tillämpas också på kapitalvinst på grund av tillkommande
ersättning som erhålls efter det räkenskapsår för handelsbolaget då avytt-
ringen skedde. En förutsättning for att kapitalvinsten skall beskattas som
aktiv näringsverksamhet är dock enligt andra meningen att överlåtaren
eller någon närstående, direkt eller indirekt, varit verksam i handelsbola-
get efter avyttringen.

De föreslagna bestämmelsernas innebörd synes inte helt klar. En svå-
righet hänför sig till att begreppet "tillkommande ersättning" inte definie-
ras (jfr uttrycket "tillkommande belopp" i 44 kap. 25 §). Osäkerhet kan
exempelvis råda om en tillkommande köpeskilling, vars storlek är kopp-
lad till handelsbolagets vinst enligt bokslutet för avyttringsåret, skall an-
ses utgöra "tillkommande ersättning". Bedöms så vara fallet kommer
överlåtaren att beskattas for kapitalvinsten som inkomst av aktiv närings-
verksamhet endast om överlåtaren eller någon närstående varit verksam i
bolaget efter avyttringen. Med tanke på att hela kapitalvinsten kan vara
hänförlig till överlåtarens arbetsinsats även om denne inte varit verksam i
bolaget efter nämnda tidpunkt, skulle dock en beskattning i inkomstslaget
kapital strida mot regelsystemets uppbyggnad i övrigt.

Det är enligt Lagrådets mening angeläget att den nu antydda proble-
matiken far en lösning under det fortsatta lagstiftningsarbetet.

51 kap. 6 och 7 §§

Dessa paragrafer är från systematisk synpunkt inte helt tillfredsställande
utformade. En bättre rättssystematik erhålls, om bestämmelsen i 6 §
första stycket fors samman med bestämmelserna i 7 § samt bestämmel-
sen i 6 § andra stycket far bilda en ny 7 §.

Lagrådet förordar att paragraferna, med ytterligare några justeringar,
ges följande lydelse:

"6 § Bestämmelserna i 3-5 §§ skall inte tillämpas, om

1. överlåtaren enligt överenskommelse med förvärvaren tar upp över-
skott eller drar av underskott i handelsbolaget som avser tiden fore avytt-
ringen eller tiden före tillträdesdagen samt tar upp kapitalvinster och drar
av kapitalförluster vid avyttringar av handelsbolagets näringsfastigheter
och näringsbostadsrätter fore samma tidpunkt, och

2. ett särskilt bokslut ligger till grund for inkomstberäkningen enligt 1.

Bokslutet enligt första stycket 2 skall upprättas som om handelsbolaget
hade ett beskattningsår som avslutats vid den sluttidpunkt for inkomstbe-
räkningen som överlåtaren valt enligt första stycket 1. Bokslutet och så-
dana uppgifter till ledning for taxering som avses i 2 kap. 19 § lagen

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

483

(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall ha godkänts
skriftligen av förvärvaren.

Med förvärvare avses vid inlösen de kvarvarande delägarna i handels-
bolaget.

7 § Bestämmelserna i 6 § gäller inte, om

1. överlåtaren eller någon närstående, direkt eller indirekt, varit verk-
sam i handelsbolaget efter den sluttidpunkt för inkomstberäkningen som
överlåtaren valt enligt 6 § första stycket 1, eller

2. handelsbolaget, direkt eller indirekt, efter den sluttidpunkt för in-
komstberäkningen som överlåtaren valt enligt 6 § första stycket 1 äger
andelar som, om de hade ägts direkt av överlåtaren, skulle ha varit kvali-
ficerade andelar eller därmed likställda andra delägarrätter."

52 kap. 5 §

I andra stycket föreskrivs att förluster vid avyttring av personliga till
gångar inte skall dras av. Föreskriften skall jämföras med föreskriften i
9 kap. 2 § första stycket som anger att den skattskyldiges levnadskostna-
der och liknande utgifter inte skall dras av. Genom att det i förevarande
lagrum särskilt föreskrivs ett avdragsförbud för en viss typ av kapital-
förluster som kan hänföras till den skattskyldiges levnadskostnader eller
liknande utgifter kan det motsatsvis hävdas att andra kapitalförluster av
liknande karaktär skall anses avdragsgilla trots föreskriften i 9 kap. 2 §.
Det kan t.ex. gälla förluster på lån till släkt och vänner. Det är önskvärt
att frågan klarläggs. För att undvika motsatsslut av detta slag kan det fin-
nas skäl att slopa förevarande bestämmelse.

52 kap. 7 §

Paragrafen reglerar avdragsrätten för kapitalförluster som upp kommer i
svenska handelsbolag på bl.a. vissa investeringsobjekt, immateriella rät-
tigheter och lagerbevis. Enligt andra stycket skall kapitalförluster på
sådana tillgångar och förpliktelser vars innehav betingats av verksamhet
som bedrivs av handelsbolaget eller av någon som på visst sätt står han-
delsbolaget nära dras av i sin helhet.

I fråga om det sakliga innehållet i andra stycket hänvisar Lagrådet till
vad som anförts under 48 kap. 25 §.

53 kap. 2-6 §§

I 4 § finns bestämmelser om hur omkostnadsbeloppet för över låtarens
och närståendes aktier påverkas av att privata tillgångar överlåtits till ett
aktiebolag utan ersättning eller till underpris. Om t.ex. överlåtelsen skett
utan ersättning och den överlåtna tillgångens omkostnadsbelopp under-
stiger marknadsvärdet, skall den sammanlagda anskaffningsutgiften för
aktierna ökas med ett belopp som motsvarar omkostnadsbeloppet.

Den föreslagna fördelningsregeln överensstämmer i sak med vad som i
dag gäller enligt 3 § 1 h mom. andra stycket SIL. Vid sin granskning av

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

484

den bestämmelsen uttalade Lagrådet att den föreslagna ordningen gav
intryck av att - i de fall då ett tillskott gjorts av en av flera närstående
aktieägare - tillskottet skulle fördelas på samtliga närståendes anskaff-
ningsutgifter för aktierna. Lagrådet anförde att en sådan ordning kunde
ge ett materiellt otillfredsställande resultat och knappast torde ha varit
avsedd (prop. 1998/99:15 s. 407). Regeringen konstaterade emellertid att
bestämmelsen syftade till det angivna resultatet. Alternativet var enligt
regeringen att ha en reglering för fall då överlåtaren ägde aktier i företa-
get och en annan för fall då sådant innehav inte förelåg. I den senare situ-
ationen ansågs nämligen knappast någon annan lösning finnas än att för-
dela ökningen av anskaffningsutgiften på närståendes aktier. Regeringens
slutsats var att den valda lösningen var välmotiverad (prop. 1998/99:15 s.
298). Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag (bet.
1998/99:SkU5, rskr 1998/99:67).

Lagrådet är ense med regeringen om att svårigheter kan uppkomma vid
beräkning av anskaffningsutgifter i de - låt vara sällsynta - fall då en per-
son, som inte äger aktier i ett fåmansföretag, utan ersättning eller till un-
derpris överlåter tillgångar till bolaget. Det bör emellertid framhållas att
svårigheterna inte beror på att tillskottet sker genom överlåtelse av till-
gångar. Även vid ett tillskott i form av kontanter måste ställning tas till
om och i så fall hur olika delägares anskaffningsutgifter för aktier skall
påverkas. Med hänsyn bl.a. till att skillnaden mellan ett kontanttillskott
och ett tillskott i natura kan vara ytterst liten - tillgångarna kan i natura-
fallet bestå av t.ex. obligationer - bör fallen rimligen så långt som möjligt
behandlas på samma sätt.

Någon egentlig praxis som utvisar hur ett kontanttillskott i olika situa-
tioner påverkar andra aktieägares anskaffningsutgifter torde inte förelig-
ga. Det mesta talar dock enligt Lagrådets mening för att sådana tillskott
får fördelas på aktieägarnas anskaffningsutgifter efter vad som i det en-
skilda fallet framstår som skäligt. Att en skälighetsbedömning av detta
slag kan leda till en annan fördelning av tillskottet än vad som följer av
den föreslagna fördelningsregeln synes uppenbart. Antag exempelvis att
två föräldrar, vars barn äger aktier i ett fåmansföretag, gör ett kontant
tillskott till bolaget. Om föräldrarna inte själva äger aktier i bolaget kan
det te sig naturligt att öka anskaffningsutgifterna för barnens aktier med
belopp motsvarande tillskottet. Det synes däremot främmande att, för det
fall att syskon och andra närstående till föräldrarna också äger aktier i
bolaget, fördela tillskottet på sådana aktieposter.

Lagrådet kan sammanfattningsvis inte komma till annat resultat än att
den föreslagna fördelningsregeln kan fa otillfredsställande effekter även i
det fallet att den som gör tillskottet saknar aktier i fåmansföretaget. Att
regeln kan fa stötande konsekvenser i normalfallet, dvs. då den som gör
tillskottet är aktieägare, synes tveklöst. Enligt Lagrådets mening bör re-
geln bli föremål for ytterligare överväganden.

Den reglering som föreslagits i 2 - 6 §§ skulle enligt Lagrådets me-
ning vinna i tydlighet och överskådlighet om bestämmelserna i 4 § place-
rades i 5 § och bestämmelserna i 2, 3, 5 och 6 §§ placerades i 2 - 4 och
6 §§. Sistnämnda bestämmelser synes därvid kunna ges följande utform-
ning:

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

485

"2 § Om en fysisk person överlåter en tillgång till ett sådant svenskt ak-
tiebolag, en sådan svensk ekonomisk förening eller ett sådant svenskt
handelsbolag som överlåtaren eller någon närstående, direkt eller indi-
rekt, äger andelar i och överlåtelsen sker utan ersättning eller mot ersätt-
ning som understiger såväl tillgångens marknadsvärde som omkostnads-
belopp, gäller bestämmelserna i 3 - 5 §§.

Bestämmelserna gäller också om ett svenskt handelsbolag som har en
fysisk person som delägare överlåter en näringsfastighet eller närings-
bostadsrätt till ett sådant svenskt aktiebolag, en sådan svensk ekonomisk
förening eller ett sådant svenskt handelsbolag som den fysiska personen,
direkt eller indirekt, äger andelar i och överlåtelsen sker utan ersättning
eller mot ersättning som understiger såväl tillgångens marknadsvärde
som omkostnadsbelopp.

3 § Den överlåtna tillgången skall anses ha avyttrats mot en ersätt ning
som motsvarar omkostnadsbeloppet eller marknadsvärdet om detta är
lägre.

4 § Om det är en näringsfastighet eller en näringsbostadsrätt som över-
låts, skall den överlåtna tillgångens skattemässiga värde anses som om-
kostnadsbelopp. Bestämmelserna om återföring av avdrag för utgifter för
förbättrande reparationer och underhåll i 26 kap. 2 och 10 §§ skall inte
tillämpas.

6 § Om en fysisk person överlåter en tillgång till en utländsk juridisk
person som överlåtaren eller någon närstående, direkt eller indirekt, äger
andelar i och överlåtelsen sker utan ersättning eller mot ersättning som
understiger tillgångens marknadsvärde, skall tillgången anses ha avyttrats
mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet.

Första stycket gäller också om ett svenskt handelsbolag som har en fy-
sisk person som delägare överlåter en näringsfastighet eller närings-
bostadsrätt till en utländsk juridisk person som den fysiska personen,
direkt eller indirekt, äger andelar i och överlåtelsen sker utan ersättning
eller mot ersättning som understiger tillgångens marknadsvärde."

53 kap. 7 §

Lagrådet far hänvisa till vad som anförts i anslutning till 53 kap. 4 §.

55 kap.

Kapitlet omfattar de s.k. stoppreglema, dvs. de särskilda regler av skär-
pande natur som tar sikte på transaktioner mellan å ena sidan famansfö-
retag och fåmanshandelsbolag och å andra sidan delägare till sådana fö-
retag och delägarna närstående personer. I betänkandet Stoppreglema
(SOU 1998:116) föreslås genomgripande förändringar av regelsystemet.
Ett lagförslag på grundval av betänkandet skall enligt regeringen remitte-
ras till Lagrådet i höst. Mot denna bakgrund framstår det som föga me-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

486

ningsfullt att genomföra en sedvanlig granskning av de i förevarande
kapitel föreslagna bestämmelserna. Lagrådet begränsar därför sitt yttran-
de i denna del till användningen av begreppen ägare och delägare samt
några kortfattade kommentarer i anslutning till 6 och 11 §§.

Begreppen ägare och delägare

Med fåmansföretag avses enligt 2 § bl.a. ett svenskt aktiebolag där en
fysisk person eller ett fåtal fysiska personer äger aktier motsvarande mer
än 50 procent av rösterna för samtliga aktier i bolaget. Enligt 5 § skall
som ägare vid tillämpning av 2 § anses den som direkt eller indirekt äger
eller på annat sätt innehar aktier i bolaget.

Av de nu återgivna bestämmelserna följer att ett aktiebolag som ägs av
en enda fysisk person utgör ett fåmansföretag. Om detta aktiebolag i sin
tur har ett dotterbolag blir även dotterbolaget ett få mansföretag. Moder-
bolaget kommer därmed att bli delägare i ett fåmansföretag.

Flera bestämmelser i kapitlet gäller transaktioner mellan "delägare i
fåmansföretag" och famansföretaget (8, 10 och 11 §§). Regler om sådana
transaktioner finns också på andra ställen i IL, t.ex. i 11 kap. 17 §
(förmån av utbildning) och 13 kap. 14 § (avyttring av immateriella rät-
tigheter). Såvitt Lagrådet kan finna avses med delägare i dessa samman-
hang inte samtliga rättssubjekt som äger del i ett fåmansföretag. Stopp-
reglema torde exempelvis inte vara tillämpliga på transaktioner mellan
ett moderbolag och ett dotterbolag även om dotterbolaget tillhör katego-
rin fåmansföretag. Mycket talar för att de nämnda bestämmelsernas
tillämpningsområde i princip är begränsat till transaktioner mellan fysis-
ka personer och fåmansföretaget (jfr SOU 1998:116 s. 57 ff. med vidare
hänvisningar).

Regeln i 5 § om indirekt ägande är tillämplig endast vid prövningen av
om ett företag utgör ett fåmansföretag eller inte. Någon särskild bestäm-
melse om att indirekt ägande skall beaktas vid den skattemässiga bedöm-
ningen av transaktioner med ett fåmansföretag finns således inte. Det kan
därför - åtminstone med en formell tolkning - hävdas att en fysisk person
inte är delägare i ett dotterbolag till ett av honom ägt aktiebolag. En så-
dan tolkning strider dock uppenbarligen mot syftet med stoppreglema.

55 kap. 6 §

Denna paragraf anger vilka som skall anses som närstående. Detta be-
grepp förekommer på åtskilliga ställen i lagen. En definition av begrep-
pet hör därför enligt Lagrådets mening mera hemma bland de bestäm-
melser i 2 kap. som handlar om definitioner och förklaringar än bland
bestämmelserna i detta kapitel om fåmansföretag. Lagrådet förordar att
paragrafen tas in närmast efter 2 kap. 22 §.

Enligt andra stycket av förevarande paragraf avses med avkomling
också styvbarn och fosterbarn. Av bestämmelsen i 2 kap. 22 § framgår att
styvbarn och fosterbarn räknas som barn vid tillämpning av denna lag. I
anslutning därtill kan lämpligen anges att de också räknas som avkom-

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

487

lingar till styv- respektive fosterföräldrar. Andra stycket i förevarande
paragraf blir då onödigt och kan utgå.

55 kap. 11 §

I förhållande till nuvarande reglering i punkt 14 fjärde stycket av anvis-
ningarna till 32 § KL har orden "eller kan antas komma att bli" tagits bort
efter orden "i och med förvärvet blir" (första strecksatsen). Lagrådet hän-
visar i detta avseende till vad som anförts under 26 kap. 9 §.

56 kap. 4 §

I paragrafen definieras "kvalificerad andel". Enligt första stycket 1 avses
härmed en andel i ett fåmansföretag under förutsättning att andelsägaren
eller någon närstående till honom under beskattningsåret eller något av
de fem föregående beskattningsåren varit verksam i betydande omfatt-
ning i företaget eller i ett annat fåmansföretag som bedriver samma eller
likartad verksamhet.

Det sista ledet av definitionen - eller i ett annat fåmansföretag etc. - ger
definitionen en mycket vid omfattning som torde sträcka sig längre än
vad som är motiverat med hänsyn till bestämmelsens syfte. När bestäm-
melsen infördes angavs syftet vara (prop. 1989/90:110 del 1 s. 703) att
förhindra möjligheten att "flytta verksamheten mellan olika företag och
spara arbetsinkomsten i ett vilande företag". Det framhölls vidare att den
dåvarande tioårsperioden i ett sådant fall skulle räknas först från det ve-
derbörandes verksamhet i det senare företaget upphört; en förutsättning
för en sådan förlängning var dock att det fanns en kontinuitet i den me-
ningen att den som var verksam i det senare företaget tidigare skulle ha
varit verksam i den skattskyldiges eget företag.

Bestämmelsen har därefter ändrats några gånger, bl.a. genom lagstift-
ning år 1995 (SFS 1995:1626, prop. 1995/96:109), men det ursprungliga
syftet med bestämmelsen synes inte ha ändrats. Det torde innebära att
bestämmelsen, i vart fall efter 1995 års ändringar, sträcker sig längre än
vad som är motiverat med hänsyn till det angivna syftet. I den föreslagna
lydelsen - som nära ansluter till gällande lydelse - omfattar bestämmelsen
andelar i ett fåmansföretag, så snart andelsägaren eller någon närstående
under femårsperioden varit verksam i något annat fåmansföretag som
bedriver likartad verksamhet. Något krav på utbyte av varor eller tjänster
eller annat samarbete mellan företagen eller verksamheterna uppställs
inte. Det finns inte heller något krav på att andelsägaren eller närstående
till denne skall ha något ägarintresse i det andra företaget. Det innebär
således att en andel kan bli kvalificerad enbart på den grunden att någon
närstående till andelsägaren varit anställd i ett fåmansföretag som är helt
fristående i förhållande till andelsägarens företag.

Enligt Lagrådets mening bör den ifrågavarande bestämmelsen om ar-
betas så att ordalydelsen bringas i överensstämmelse med syftet.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

488

56 kap. 5 §

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

Om aktieägaren visar att utomstående i betydande omfattning äger del i
företaget och har rätt till utdelning, skall en andel enligt första stycket
anses kvalificerad bara om det finns särskilda skäl. Vad som skall anses
utgöra särskilda skäl framgår inte av bestämmelsen. Som exempel på
sådana särskilda skäl nämns i förarbetena inbördes avtal som reglerar den
faktiska fördelningen av resultatet, korsvisa äganden och avtal om fram-
tida förvärv (prop. 1989/90:110 del 1 s. 704). Enligt Lagrådets mening
bör även lagtexten innehålla en antydan om att det är sådana fall som
avses.

56 kap. 6 §

Upphör ett företag att vara fåmansföretag, anses en andel enligt första
meningen ändå kvalificerad under längst fem beskattningsår därefter.
Bestämmelsen innebär enligt ordalagen att det under femårsperioden
finns en valfrihet att när som helst behandla andelen såsom icke kvalifi-
cerad. Detta kan dock inte vara avsikten. Lagrådet förordar att bestäm-
melsen ges följande formulering:

"Upphör ett företag att vara fåmansföretag, anses en andel ändå kvali-
ficerad under fem beskattningsår därefter eller den kortare tid som följer
av 4 §."

56 kap. 12 §

Paragrafen reglerar i vilken omfattning kapitalvinst på kvalificerade an-
delar skall tas upp i inkomstslaget tjänst hos fysiska personer. Enligt hu-
vudregeln i första stycket skall i fråga om en sådan kapital vinst 50 pro-
cent av den del som överstiger det sparade utdelningsutrymmet tas upp i
inkomstslaget tjänst. Enligt tredje stycket skall en kapitalvinst inte tas
upp i inkomstslaget tjänst till den del det skulle medföra att den skatt-
skyldige och närstående till honom under avyttringsåret och de fem före-
gående beskattningsåren sammanlagt tagit upp kapitalvinst som tjänst
med högre belopp än som motsvarar 100 gånger prisbasbeloppet.

I författningskommentaren anförs att basbeloppsregeln skall tolkas så
att den gäller per företag. Något behov av ett förtydligande av lagtexten i
detta avseende anses inte föreligga enligt kommentaren.

Den angivna inskränkningen framgår inte av lagtexten. Enligt Lagrå-
dets mening bör denna därför kompletteras så att den får den avsedda
innebörden. Lagrådet förordar att tredje stycket ges följande lydelse:

"En kapitalvinst skall inte tas upp i inkomstslaget tjänst till den del det
skulle medföra att den skattskyldige och närstående till honom under
avyttringsåret och de fem föregående beskattningsåren sammanlagt som
tjänst tagit upp kapitalvinst avseende andelar i företaget med högre be-
lopp än som motsvarar 100 gånger det prisbasbelopp enligt 1 kap. 6 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde för avyttringsåret."

489

17 Riksdagen 1999/2000. 1 saml. Nr 2, Del 3

56 kap. 14 §

Denna paragraf är svårförståelig. Enligt Lagrådets mening skulle den bli
något lättare att läsa om den ges följande lydelse:

"Om andelsägarens make i betydande omfattning är eller under någon
del av den senaste femårsperioden har varit verksam i ett fåmansföretag
som avses i 4 §, gäller följande. Understiger andelsägarens beskattnings-
bara förvärvsinkomst - bortsett från vad som enligt detta kapitel skall tas
upp som intäkt i inkomstslaget tjänst (tjänsteintäkten) - makens beskatt-
ningsbara förvärvsinkomst, skall skatten på tjänsteintäkten beräknas en-
ligt 64 kap. 6 § som om andelsägarens beskattningsbara förvärvsinkomst
- bortsett från tjänsteintäkten - motsvarade makens beskattningsbara för-
värvsinkomst.

Vad som sägs om make i första stycket skall, om andelsägaren fyller
högst 18 år under beskattningsåret, i stället avse dennes föräldrar. Som
makar anses vid tillämpning av denna paragraf de som skall behandlas
som makar under större delen av beskattningsåret."

I förhållande till nuvarande reglering i punkt 14 fjärde stycket av an-
visningarna till 32 § KL har orden "eller kan antas komma att bli" tagits
bort efter orden "i och med förvärvet blir" (första strecksatsen). Lagrådet
hänvisar i detta avseende till vad som anförts i kommentaren till 26 kap.
9§.

59 kap. 2 §

I första stycket föreskrivs att ersättning för arbete som utförs av den
skattskyldiges barn under 16 år eller värdet av barnets arbetsinsats inte
får dras av i enskild näringsverksamhet eller i inkomstslagen tjänst och
kapital.

Som Lagrådet framhållit i anslutning till 9 kap. 4 § gäller som allmän
förutsättning för avdragsrätt att det inträffat något som innebär en utgift
för den skattskyldige. Har någon sådan utgift över huvud taget inte före-
kommit föreligger i princip inte någon rätt till avdrag. Lagrådet förordade
mot denna bakgrund att det i lagrummet föreslagna förbudet mot avdrag
för värdet av den skattskyldiges arbetsinsats skulle slopas.

Vad Lagrådet sålunda anfört synes äga tillämpning även på värdet av
den arbetsinsats som utförs av den skattskyldiges barn. Får barnet inte
någon ersättning för sin arbetsinsats har den skattskyldige inte haft någon
utgift. Någon bestämmelse om att värdet av arbetsinsatsen inte är av-
dragsgillt behövs då inte. Bestämmelsen bör därför enligt Lagrådets me-
ning slopas.

59 kap. 3 §

Vad Lagrådet under 59 kap. 2 § anfört beträffande arbete som utförs av
den skattskyldiges barn gäller även arbete som den skattskyldiges make
utför. Bestämmelsen om att värdet av makens arbetsinsats inte får dras av
synes alltså onödig och bör slopas.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

490

59 kap. 12 §

Paragrafen innehåller särskilda regler om beskattning av ersättningar som
ett fåmansföretag eller ett fåmanshandelsbolag betalar ut för arbete som
utförs av företagsledarens eller dennes makes barn. Har barnet inte fyllt
16 år skall ersättningen enligt första stycket tas upp av någon av föräld-
rarna. Om barnet fyllt 16 år skall det enligt andra stycket självt ta upp
ersättningen till den del den är marknadsmässig. För överskjutande del
tillämpas första stycket. I tredje stycket föreskrivs att första och andra
styckena inte gäller om barnet är företagsledare i företaget.

Behovet av regeln i tredje stycket - en regel som inte har någon mot-
svarighet i dagens regler (jfr punkt 13 tredje stycket av anvisningarna till
32 § KL) - kan enligt Lagrådets uppfattning ifrågasättas. Att ett barn som
inte fyllt 16 år kan vara företagsledare i ett fåmansföretag eller ett få-
manshandelsbolag förefaller verklighetsfrämmande. För det fall att ett
äldre barn har ställning som företagsledare synes vidare regeln i andra
stycket inte vara tillämplig. Det torde nämligen inte vara möjligt för
skattemyndigheten att med hänvisning till att företagsledaren är ett barn
hävda att vad som utgivits till denne i ersättning för arbete överstiger
marknadsmässig ersättning.

Lagrådet förordar att tredje stycket slopas.

59 kap. 14 §

Med hänvisning till vad som anförts i anslutning till 59 kap. 12 §
förordar Lagrådet att tredje stycket slopas.

60 kap. 11 §

Om den skattskyldige lämnar ersättning för en bilförmån skall, enligt
första stycket, förmånsvärdet beräknas till värdet för förmånen enligt 5-
10 §§ minskat med vad han betalat. Om den skattskyldige haft bilförmån
bara i ringa omfattning skall, enligt andra stycket, förmånen värderas till
noll.

Paragrafen är som framgått en av flera som reglerar värderingen av bil-
förmån. För att reglerna skall bli tillämpliga förutsätts således att det
verkligen är fråga om en förmån. Om den skattskyldige betalar en er-
sättning till arbetsgivaren som motsvarar värdet av vad han får, upp-
kommer ingen förmån. De föreslagna bestämmelserna synes däremot,
åtminstone enligt ordalagen, ha som utgångspunkt att redan tillhanda-
hållandet av bil utgör en förmån oavsett ersättningens nivå.

Avsikten med bestämmelserna torde vara att ge uttryck för att de an-
givna värderingsprinciperna skall gälla såväl vid bestämmandet av om en
förmån uppkommit som vid själva förmånsvärderingen. Det är att märka
att motsvarande reglering finns i fråga om kostförmån i 60 kap. 3 och
4 §§. Reglerna om reseförmån innehåller däremot inte någon föreskrift
om vad som skall gälla om den skattskyldige betalat för förmånen. Det
får dock förutsättas att samma principer skall gälla i detta fall. Enligt
Lagrådets mening bör terminologin ses över i nu berört hänseende.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

491

En fråga som har samband med den nu behandlade är hur förevarande
bestämmelser, framfor allt bestämmelsen i andra stycket, förhåller sig till
11 kap. 8 §. Enligt sistnämnda lagrum skall en förmån inte tas upp om
varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för att den skattskyldige
skall kunna utföra sina arbetsuppgifter, förmånen är av begränsat värde
för den anställde och förmånen för den anställde inte utan svårighet kan
särskiljas från nyttan i anställningen. Såvitt Lagrådet kan förstå är det
inte meningen att nämnda bestämmelser skall tillämpas vid sidan av be-
stämmelsen i andra stycket i förevarande paragraf. Detta bör i så fall
klargöras genom att bilförmån undantas från tillämpningen av 11 kap.
8 §. Undantaget bör placeras i sistnämnda paragraf.

60 kap. 12 §

Enligt första stycket skall värdet av reseförmåner på grund av anställning
eller särskilt uppdrag inom rese- eller trafikbranschen beräknas enligt 13
eller 14 §, om inskränkande villkor gäller för resorna.

Vad som skall förstås med inskränkande villkor anges i andra stycket i
två strecksatser. Enligt den första strecksatsen avses med så dana villkor
att resan far göras bara under vissa tider, på vissa avgångar eller om det
finns plats vid resans avgång. Med inskränkande villkor avses vidare
enligt den andra strecksatsen att villkoren dels väsentligen avviker från
vad som gäller för resor som säljs på allmänna marknaden, dels innebär
en påtaglig olägenhet.

Under föredragningen inför Lagrådet har upplysts att den andra streck-
satsen skall ta sikte endast på sådana inskränkande villkor som anges i
första strecksatsen; den är alltså avsedd att kvalificera förutsättningarna
enligt denna strecksats och inte att uppställa några ytterligare, självstän-
diga förutsättningar.

För att den avsedda innebörden skall framgå av lagtexten bör andra
stycket formuleras om. Därvid bör kraven enligt andra strecksatsen kun-
na uttryckas på ett kortare och enklare sätt utan att den sakliga innebör-
den ändras.

Lagrådet förordar med hänvisning till det sagda att andra stycket ges
följande lydelse:

"Med inskränkande villkor avses villkor som

- innebär att resan far göras bara under vissa tider, på vissa avgångar eller
under förutsättning att det finns plats vid resans avgång, och

- är väsentligt sämre än för resor som säljs på den allmänna marknaden."

62 kap. 5 §

I andra stycket föreskrivs att - vid beräkning av grundavdrag - över
skottet av tjänst skall minskas med sådana kapitalvinster, utdelningar och
förmåner som enligt 50, 55 eller 56 kap. skall tas upp i inkomstslaget
tjänst. Motsvarande föreskrifter i gällande rätt hänvisar också till den
bestämmelse som i IL har tagits in i 11 kap. 43 § (beskattning av för-
bjudna lån). Under lagrådsföredragningen har upplysts att denna hänvis-
ning av misstag fallit bort i det remitterade förslaget. Bestämmelsen i

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

492

andra stycket av förevarande paragraf bör därför kompletteras med en
hänvisning till 11 kap. 43 §.

62 kap. 7 och 8 §§

I 7 § föreskrivs att skattskyldiga vilkas inkomster till inte obetydlig del
utgjorts av folkpension har rätt till särskilt grundavdrag. Enligt 8 § första
stycket anses folkpension utgöra en inte obetydlig del av inkomsten, om
pensionen uppgår till minst 6 000 kronor eller minst 20 procent av sum-
man av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet.

Föreskriften i 7 § att inkomsterna till inte obetydlig del skall ha ut-
gjorts av folkpension synes inte ha någon självständig betydelse vid si-
dan av den precisering av denna föreskrift som har gjorts i 8 § första
stycket. Lagrådet förordar att föreskriften utgår och att 7 och 8 §§ fors
samman till en paragraf av följande lydelse:

"Skattskyldiga har rätt till särskilt grundavdrag, om de har folkpension
som uppgår till minst 6 000 kronor eller minst 20 procent av summan av
överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet.

Som folkpension räknas inte ålderspension, barnpension eller vårdbi-
drag. Som folkpension räknas däremot

- tilläggspension till den del den enligt lagen (1969:205) om penionstill-
skott medfört avräkning av pensionstillskott, och

- förtids- eller efterlevandepension enligt utländsk lagstiftning om social
trygghet, om pensionen betalas ut enligt grunder som är jämförbara med
vad som gäller för folkpension och mottagaren är skattskyldig för pen-
sionen i Sverige."

64 kap. 6 §

Denna paragraf, som innehåller bestämmelser om hur den statliga in-
komstskatten skall beräknas för fysiska personer, föreskriver olika pro-
centsatser for inkomster över en nedre skiktgräns och inkomster över en
övre skiktgräns. Dessa skiktgränser utgår enligt första stycket från vissa
belopp vid 1999 respektive 2000 års taxeringar, medan andra stycket an-
ger hur skiktgränsema skall beräknas vid de därpå följande taxeringarna.

Enligt Lagrådets mening är det från lagteknisk synpunkt lämpligare att
första stycket ges en generell utformning och inte anknyter till taxe-
ringsår som har passerats vid den tidpunkt då IL skall börja tillämpas.
Utgångspunkten för bestämmandet av skiktgränsema kan i stället anges i
ett nytt andra stycke. Det föreslagna andra stycket får då bilda ett nytt
tredje stycke.

Med hänvisning till det anförda förordar Lagrådet att första stycket
delas upp på två stycken med följande lydelse:

"För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på beskattningsba-
ra förvärvsinkomster

- 200 kronor,

- 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en nedre skiktgräns, och

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

493

- 5 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som
överstiger en övre skiktgräns.

Skiktgränsema bestäms med utgångspunkt i en nedre skiktgräns på
214 000 kronor vid 1999 års taxering och en övre skiktgräns på 360 000
kronor vid 2000 års taxering."

65 kap. 5 §

Paragrafen innehåller regler om den särskilda beräkningen av skatten på
en ackumulerad inkomst. Enligt Lagrådets mening skulle den avsedda
innebörden - bl.a. att beräkningen kan avse flera ackumulerade inkomster

- komma till tydligare uttryck om paragrafen formulerades enligt följan-
de:

"Vid den särskilda skatteberäkningen skall skatten beräknas dels på
nettobeloppet av varje ackumulerad inkomst, dels på den beskattningsba-
ra förvärvsinkomsten för beskattningsåret minskad med nettobeloppen.
Summan av skattebeloppen utgör beskattningsårets statliga inkomstskatt
på förvärvsinkomster.

Vid beräkningen av skatten på nettobeloppet av en ackumulerad in-
komst skall nettobeloppet delas upp i så många lika stora belopp som
motsvarar det antal år som inkomsten hänför sig till (årsbelopp), dock
högst tio. Skatten på ett årsbelopp utgörs av den skatteökning som upp-
kommer om beloppet läggs till en genomsnittlig beskattningsbar för-
värvsinkomst beräknad enligt 11-15 §§. Det på så sätt framräknade
skattebeloppet multipliceras med antalet årsbelopp och utgör skatten på
nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten."

65 kap. 8 §

Paragrafen innehåller, for några angivna fall, bestämmelser om det antal
år på vilka den ackumulerade inkomsten skall fördelas. Enligt första
stycket skall engångsbelopp som erhållits som ersättning för årlig pen-
sion i allmänhet anses hänföra sig till tio år. I andra stycket föreskrivs att
inkomst av skogsbruk skall anses hänföra sig till det antal år som mot-
svarar förhållandet mellan nettobelopp av den ackumulerade inkomsten
och värdet av ett års skogstillväxt på fastigheten. Bestämmelserna över-
ensstämmer i sak med vad som i dag gäller enligt punkt 1 av anvisning-
arna till 1 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad
inkomst.

Enligt Lagrådets mening kan kritik riktas mot utformningen av såväl
första som andra stycket. Bestämmelsen i första stycket om att engångs-
beloppet "i allmänhet" skall anses hänforligt till tio år brister i precision
och synes mindre väl förenlig med den legalitetsprincip som bör iakttas
vid all normgivning på skatteområdet.

Beräkningsregeln i andra stycket är kopplad till värdet av ett års
skogstillväxt "på fastigheten". Med "fastigheten" torde intill 1990 års
skattereform ha avsetts den eller de jordbruksfastigheter som bildat den
aktuella förvärvskällan, dvs. normalt det fastighetsinnehav som utgjorde

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

494

en förvaltningsenhet (se punkt 1 av dåvarande anvisningarna till 18 §
KL).

I IL har förvärvskällebegreppet slopats. För en enskild näringsidkare
skall enligt 14 kap. 13 § resultatet beräknas gemensamt for all närings-
verksamhet som bedrivs av den enskilde (bortsett från självständig nä-
ringsverksamhet utomlands). I de fall då skogsinnehavet med tillämpning
av äldre bestämmelser ingått i olika förvärvskällor är det därför oklart om
uttrycket "på fastigheten" skall avse det samlade skogsinnehavet, dvs.
omfatta all skogstillväxt i näringsverksamheten, eller bara en del av den-
na tillväxt (jfr vad Lagrådet anfört i anslutning till 21 kap. 16 §).

Bestämmelserna om beskattning av ackumulerade inkomster ses för
närvarande över av Förenklingsutredningen (Fi 1996:14). Lagrådet utgår
från att här anförda synpunkter beaktas senast i samband med att stats-
makterna tar ställning till de förslag som utredningen lägger fram.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 6

495

Lagrådets yttrande - Ikraftträdande av
inkomstskattelagen

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-07-05

Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet Arne Baekke-
vold, justitierådet Edvard Nilsson.

Enligt en lagrådsremiss den 17 september 1998 (Finansdepartementet)
har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag till lag
om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:000). I en remiss den 4
mars 1999 har regeringen (Finansdepartementet) vidare beslutat inhämta
Lagrådets yttrande över förslag till införande av en ny paragraf, 4 kap.
91 a §, i lagen om ikraftträdande av inkomstskattelagen (1999:000).

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av sakkunniga Mari Brissman
och Anita Saldén Enérus.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

2 kap. 3 §

Av första meningen framgår att en försäkring som meddelats före den
1 juli 1960 och enligt de bestämmelser som gällde före den 31 mars 1960
var att anse som en pensionsförsäkring skall anses som en sådan även
efter den 30 mars 1960.1 andra meningen sägs att motsvarande gäller om
försäkringen enligt de äldre bestämmelserna var att anse som en kapital-
försäkring. Det innebär att frågan om en försäkring skall anses som en
kapitalförsäkring bedöms enligt de äldre bestämmelserna även om för-
säkringen har meddelats efter den 30 mars men före den 1 juli 1960. Det
är en skillnad mot vad som gäller enligt övergångsbestämmelserna till
lagen (1960:43) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). De in-
nebär nämligen att frågan om en försäkring skall anses som en kapital-
försäkring bedöms enligt de äldre bestämmelserna bara om försäkringen
har meddelats före den 31 mars 1960.

Lagrådet utgår från att denna ändring inte är avsedd och förordar att
paragrafen, med några redaktionella justeringar, ges följande lydelse:

"Om en försäkring som meddelats före den 1 juli 1960 var att anse som
en pensionsförsäkring enligt de bestämmelser som gällde före ikraftträ-
dandet den 31 mars 1960 av lagen (1960:43) om ändring i kommunal-
skattelagen (1928:370), skall den anses som en sådan försäkring även
efter den 30 mars 1960. Om en försäkring som meddelats före den
31 mars 1960 var att anse som en kapitalförsäkring enligt dessa bestäm-
melser, skall den anses som en sådan försäkring även efter den 30 mars
1960."

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 7

496

3 kap. 2 §

I tredje stycket anges att skattemässig kontinuitet gäller om över tagaren
tagit över byggnader, markanläggningar eller inventarier från det avre-
gistrerade aktiebolaget. Detsamma skall gälla "patent och andra sådana
rättigheter som räknas upp i 18 kap. 1 § andra stycket 1 inkomstskattela-
gen (1999:000) även om de inte förvärvats från någon annan."

I sitt i dag avgivna yttrande över förslag till inkomstskattelag (IL) har
Lagrådet i anslutning till det citerade lagrummet i IL förordat att egen-
producerade immateriella rättigheter i princip behandlas på samma sätt
som andra immateriella rättigheter. Godtas Lagrådets förslag bör orden
"även om de inte förvärvats från någon annan" slopas.

3 kap. 7 §

Paragrafen är svårläst. Innebörden skulle enligt Lagrådets mening bli
tydligare om paragrafen formulerades enligt följande:

"Har direktavdrag gjorts för utgifter för anskaffning eller förbättring av
byggnader eller markanläggningar enligt den upphävda lagen
(1994:1850) om direktavdrag för byggnader m.m. skall de utgifter som
direktavdraget avser räknas in i anskaffningsutgiften utom vid beräkning
av värdeminskningsavdrag. Direktavdraget skall anses som värdeminsk-
ningsavdrag."

4 kap. 19 §

Enligt paragrafen skall bestämmelserna i 17 kap. 6 § IL tillämpas också
när aktier har delats ut före år 1999 genom sådan utdelning som avses i
3 § 7 mom. fjärde stycket i den upphävda lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, SIL, i dess lydelse före ikraftträdandet den 1 januari 1999
av lagen (1998:1606) om ändring i nämnda lag. Bestämmelserna i
17 kap. 6 § IL reglerar anskaffningsvärdet för aktier som förvärvas ge-
nom sådan utdelning av aktier i dotterbolag som avses i 42 kap. 16 § IL.
Sistnämnda lagrum, som i huvudsak motsvarar 3 § 7 mom. fjärde stycket
SIL i lydelsen före ikraftträdandet av SFS 1998:1606, föreskriver skatte-
frihet under

vissa förutsättningar för utdelning av dotterbolagsaktier (s.k. Lex Asea).
Genom SFS 1998:1606 ersattes 3 § 7 mom. fjärde stycket SIL av nya
bestämmelser i 3 § 7 a mom. samma lag, vilka i sak överensstämmer med
42 kap. 16 § IL.

Avsikten med förevarande paragraf är sålunda att slå fast att bestäm-
melserna i 17 kap. 6 § IL om beräkning av anskaffningsvärde skall till-
lämpas också i fråga om aktier som erhållits genom sådan utdelning som
avses i de numera upphävda bestämmelserna i 3 § 7 mom. fjärde stycket
SIL. Någon motsvarande föreskrift finns inte i fråga om utdelningar som
avses i 3 § 7 a mom. SIL. Tanken är dock att 17 kap. 6 § IL skall tilläm-
pas även i fråga om utdelningar som skett under tiden efter ikraftträdan-
det av 3 § 7 a mom. SIL. Någon särskild föreskrift härom har emellertid
inte ansetts erforderlig. Eftersom bestämmelserna i 3 § 7 a mom. SIL och

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 7

497

42 kap. 16 § IL i sak är överensstämmande torde uttrycket "sådan utdel-
ning av aktier i dotterbolag som avses i 42 kap. 16 §" omfatta även utdel-
ningar som skett under den tid då 3 § 7 a mom. SIL varit i kraft. Av in-
tresse i sammanhanget är också 1 kap. 4 § förevarande lag. Enligt den
paragrafen skall, om någon bestämmelse i de upphävda lagarna har till-
lämpats och den motsvaras av en bestämmelse i IL, bestämmelsen i IL
anses ha tillämpats. Även 1 kap. 4 § synes därmed leda till att 17 kap. 6 §
IL skall tillämpas i fråga om utdelningar som avses i 3 § 7 a mom. SIL.

Den särskilda föreskriften i förevarande paragraf om utdelningar som
avses i 3 § 7 mom. fjärde stycket SIL hänger följaktligen samman med
dels att bestämmelserna i sistnämnda lagrum inte i alla avseenden stäm-
mer överens med bestämmelserna i 42 kap. 16 § IL, dels att 1 kap. 4 §
inte är tillämplig eftersom förutsättningen i den paragrafen att det skall
vara fråga om en lag som upphävs genom förevarande lag inte är upp-
fylld beträffande 3 § 7 mom. fjärde stycket (upphävt tidigare). Föreva-
rande paragraf skulle således kunna få betydelse för det fall en utdelning
omfattas av 3 § 7 mom. fjärde stycket SIL men inte av 42 kap. 16 § IL.
Eftersom avvikelserna mellan bestämmelserna är små torde förevarande
föreskrift knappast få någon praktisk betydelse. Lagrådet vill dock inte
motsätta sig att föreskriften införs. Samtidigt måste dock ifrågasättas om
det inte finns flera liknande situationer som i så fall bör regleras. Ett sätt
att komma till rätta med problemet kan vara att införa en allmän regel av
innebörd att de värden på olika slag av tillgångar som föreskrivits med
stöd av tidigare gällande regler skall - om inte annat sägs - gälla vid till-
lämpning av IL. En sådan regel kunde förslagsvis placeras som ett andra
stycke i 1 kap. 4 §.

4 kap. 67 och 70 §§

I 67 § finns bestämmelser om anskaffningsutgift och annat som påverkar
kapitalvinstberäkningen i de fall då kapitaltillgångar övertagits i samband
med sådant övertagande av verksamhet som avses i 3 kap. 2 §, dvs.
övertagande av verksamhet i enlighet med bestämmelserna i lagen
(1996:761) om inkomstskatteregler m.m. med anledning av ändrade be-
stämmelser om aktiekapitalets storlek (1996 års lag). Bestämmelserna
innebär att övertagaren skall anses ha inträtt i det (avregistrerade) aktie-
bolagets skattemässiga situation. Ett villkor för detta är dock att uttagsbe-
skattning inte skedde vid övertagandet. Enligt 3 § första stycket 1996 års
lag skall uttagsbeskattning inte ske i fråga om tillgångar som är hänförli-
ga till näringsverksamhet för övertagaren och inte heller beträffande fas-
tigheter och bostadsrätter som ändrar karaktär till privatbostäder vid av-
registreringen.

Av det anförda synes följa att 67 § reglerar även det fallet att den
övertagna kapitaltillgången är, med IL:s terminologi, en näringsfastighet
eller en näringsbostadsrätt som i och med övertagandet ändrar karaktär
till privatbostadsfastighet respektive privatbostadsrätt. I 70 § finns emel-
lertid uttryckliga regler om hur anskaffnings utgiften hos övertagaren
skall beräknas när denne övertar fastigheter eller bostadsrätter av aktuellt
slag från ett avregistrerat aktiebolag. Det är inte lätt att med ledning av

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 7

498

lagtexten förstå om 70 § kompletterar bestämmelserna i 67 § eller om
67 § över huvud taget inte skall tillämpas på övertaganden som omfattas
av 70 §. En jämförelse med 4 och 5 §§ 1996 års lag synes dock närmast
ge vid handen att 70 § kompletterar 67 § på så sätt att den anskaffnings-
utgift som övertas enligt 67 § skall reduceras i de fall då övertagandet av
privatbostadsfastigheten (privatbostadsrätten) medfört ett karaktärsbyte.

Det belopp varmed anskaffningsutgiften skall minskas anges i 70 §
andra stycket till "0,8 gånger skillnaden mellan marknadsvärdet och om-
kostnadsbeloppet." I 5 § andra stycket 1996 års lag föreskrivs att an-
skaffningsvärdet vid realisationsvinstberäkningen skall reduceras med
"0,8 gånger skillnaden mellan aktiebolagets anskaffningsvärde och
marknadsvärdet vid övergången." Att anskaffningsvärdet bytts ut mot
anskaffningsutgiften innebär ingen saklig ändring utan hänger samman
med terminologin i IL. Med tanke på att reducering bara kan komma i
fråga om marknadsvärdet överstiger omkostnadsbeloppet har Lagrådet
inte heller något att invända mot att det högre värdet placeras före det
lägre värdet. Den nuvarande lagtexten framstår på denna punkt som lind-
rigt sagt egenartad. Lagrådet kan också godta att skillnadsbeloppet be-
räknas med ledning av aktiebolagets omkostnadsbelopp vid övertagandet
och inte, som i dag, aktiebolagets anskaffningsvärde. Detta måste dock
betecknas som en materiell ändring. Uppgiften i författningskommenta-
ren att ändringen utgör en anpassning till IL:s terminologi synes därför
inte fullt korrekt.

Bestämmelsen i 70 § tredje stycket har enligt Lagrådets mening fått en
mindre lyckad utformning. Den avsedda innebörden synes komma till
bättre uttryck om det direkt föreskrivs att övertagarens anskaffningsutgift
är det bokförda värdet i aktiebolaget minskat med 2,307 gånger skillna-
den mellan marknadsvärdet och det bokförda värdet.

Vid tillämpning av 70 § andra och tredje styckena kan det inträffa att
minusposten är större än aktiebolagets omkostnadsbelopp respektive
bokförda värde. Av lagtexten kan inte utläsas om en sådan negativ an-
skaffningsutgift skall slå igenom vid beräkning av kapitalvinst eller ka-
pitalförlust eller om anskaffningsutgiften i dessa fall skall bestämmas till
noll (jfr den i 50 kap. 3 § IL valda lösningen för andelar i handelsbolag).
Frågan synes inte heller ha kommenterats i förarbetena. Det är enligt
Lagrådets mening önskvärt att frågan klarläggs under det fortsatta lag-
stiftningsarbetet.

4 kap. 71 och 72 §§

I 71 § finns regler om beräkning av kapitalvinst eller kapitalförlust i de
fall då en bostadsrätt avyttrats mellan närstående under år 1983. Regler-
na, som syftade till att motverka skattebetingade överlåtelser i samband
med införandet av evig reavinstbeskattning av bostadsrätter, innebär i
huvudsak att avyttringar av nämnt slag inte skall beaktas. Vinsten eller
förlusten beräknas i stället med utgångspunkt i det onerösa förvärv som
skett närmast före närståendeavyttringen (förutsatt att inte också detta
förvärv skett år 1983 och mellan närstående).

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 7

499

72 § reglerar det fallet att en bostadsrätt, som omfattas av bestäm mel-
serna i 71 §, tillfaller ny ägare genom arv, gåva, bodelning eller på lik-
nande sätt. Om den nye ägaren i sin tur avyttrar bostadsrätten skall hab
"vid tillämpning av 71 § anses ha förvärvat bostadsrätten genom det köp,
byte eller liknande förvärv som skett närmast innan dess."

Avsikten med bestämmelsen i 72 § är av allt att döma att de särskilda
regler för kapitalvinstberäkning som finns i 71 § skall få genomslag även
om bostadsrätten avyttras av en skattskyldig som förvärvat den genom ett
benefikt fang. Utformningen av bestämmelsen framstår dock som mindre
lyckad i det avseendet att 71 § uteslutande tar sikte på onerösa förvärv.
Någon direkt tillämpning av den paragrafen synes därför inte bli aktuell
för skattskyldiga som avses i 72 §. Om det bedöms erforderligt att införa
en bestämmelse som reglerar kapitalvinstberäkningen när en i 71 § angi-
ven bostadsrätt avyttras av en benefik förvärvare bör denna bestämmelse
därför ges en annan utfomming. Lagrådet vill emellertid sätta i fråga om
bestämmelsen över huvud taget är nödvändig. I 44 kap. 19 § IL föreslås
nämligen att principen om skattemässig kontinuitet vid benefika förvärv
skall utformas på ett sätt som avviker från vad som gäller i dag enligt
24 § 1 mom. tredje stycket SIL. Enligt förslaget uttrycks kontinuitets-
principen på det sättet att den benefika förvärvaren inträder "i den tidiga-
re ägarens skattemässiga situation". Den formuleringen synes också täcka
den avsedda innebörden av 72 §. Lagrådet kan inte finna annat än att 72 §
kan slopas.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 7

500

Lagrådets yttrande - Följdändringar med anledning
av inkomstskattelagen

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1999-07-05

Närvarande: regeringsrådet Stig von Bahr, regeringsrådet Arne Baekke-
vold, justitierådet Edvard Nilsson.

Enligt en lagrådsremiss den 4 mars 1999 (Finansdepartementet) har rege-
ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

7. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om
kommuns och annan menighets utdebitering av skatt,

9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:634),

13. lag om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för skat-
ter, tullar och avgifter,

14. lag om ändring i lagen (1979:412) om kommunala indelnings-
delegerade,

15. lag om ändring i lagen (1979:417) om utdebitering och utbetalning
av skatt vid ändring i rikets indelning i kommuner, landsting och för-
samlingar,

24. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,

30. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

32. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,

33. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel,

38. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkringar m.m.,

47. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,

54. lag om ändring i lagen (1994:466) om särskilda tvångsåtgärder i
beskattningsförfarandet,

64. lag om ändring i lagen (1996:761) om inkomstskatteregler m.m.
med anledning av ändrade bestämmelser om aktiekapitalets storlek,

68. lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt,

70. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),

71. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspen-
sion,

73. lag om forskarskattenämnd.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av sakkunniga Mari Brissman
och Anita Saldén Enérus.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) (förslag 30)

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 8

Enligt förslaget till ny lydelse av 1 kap. 3 § första stycket har termer och
uttryck som används i denna lag samma innebörd som i inkomstskattela-

501

gen (1999:000) och lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt. I ett
nytt andra stycke föreskrivs att bestäm melser om juridiska personer skall
tillämpas också på handelsbolag och dödsbon.

Enligt 2 kap. 3 § första stycket inkomstskattelagen skall bestämmel-
serna om juridiska personer inte tillämpas på dödsbon och svenska han-
delsbolag. Den bestämmelsen gäller emellertid inte vid tillämpningen av
förevarande lag (jfr vad Lagrådet i sitt i dag avgivna yttrande över förslag
till inkomstskattelag har anfört i anslutning till 2 kap. 1 § i den lagen).
Som Skattelagskommittén har framhållit behöver det därför inte före-
skrivas i förevarande lag att bestämmelser om juridiska personer skall
tillämpas på handelsbolag och dödsbon; det gäller även utan en sådan
föreskrift. Däremot behövs en föreskrift, motsvarande 2 kap. 3 § andra
stycket inkomstskattelagen, om att bestämmelser om juridiska personer
skall tillämpas på svenska värdepappersfonder; en sådan fond är ju inte
en juridisk person. En föreskrift av detta innehåll bör, i enlighet med
Skattelagskommitténs förslag, tas in i ett andra stycke i 1 kap. 3 § i före-
varande lag i stället för den bestämmelse i detta stycke som det remitte-
rade förslaget innehåller.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster (förslag 32)

De föreslagna ändringarna i 1 - 3 §§ föranleder inte någon erinran från
Lagrådets sida. Ändringarna har emellertid inte försetts med några över-
gångsbestämmelser utan det anges bara att den föreslagna lagen skall
träda i kraft den 1 januari 2001.

Inom förvaltningsrätten gäller som huvudprincip att till grund för
prövning av ett mål eller ärende skall ligga de föreskrifter som är i kraft
vid tidpunkten för prövningen (se RÅ 1996 ref. 57). Vid prövning av
exempelvis den i 2 § föreskrivna skyldigheten att betala särskild lö-
neskatt kommer således - i avsaknad av övergångsbestämmelser - enligt
nämnda huvudprincip lagen i dess nya lydelse att tillämpas om prövning-
en sker efter utgången av år 2000. Detta gäller även om den inkomst som
är föremål för prövning hänför sig till år 2000 eller tidigare. Såvitt Lag-
rådet kan förstå är avsikten dock att 2 § i dess nya lydelse inte skall till-
lämpas på sådan inkomst, jfr hänvisningarna i 2 § till inkomstskattelagen.
Lagrådet förordar mot denna bakgrund att den föreslagna lagen komp-
letteras med övergångsbestämmelser. Ikraftträdande- och övergångsbe-
stämmelserna kan förslagsvis ges följande lydelse:

"Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas på lön eller
annan sådan ersättning enligt 1 § som betalas ut efter utgången av år
2000 och på sådan inkomst enligt 2 § som tas upp till beskattning vid
2002 års taxering eller senare."

Förslaget till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögen
hetsskatt (förslag 68)

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 8

Bestämmelserna i 21-23 §§ om sambeskattning utgör en osyste matisk
blandning av regler om vilka personer som skall sambeskattas, vilka be-

502

skattningsår som sambeskattning skall ske och hur förmögenheten skall
beräknas vid sambeskattning. Regleringen skulle enligt Lagrådets me-
ning bli mer överskådlig, om bestämmelserna i 21 § första stycket samt
22 och 23 §§ samlas i en paragraf medan bestämmelserna i 21 § andra
och tredje styckena förs över till en följande paragraf. Dessa nya paragra-
fer far då betecknas 21 och 22 §§ samtidigt som den föreslagna 23 § får
utgå.

I 1 § tredje stycket föreskrivs att termer och uttryck som används i
denna lag har samma betydelse som i inkomstskattelagen. Begreppet ma-
kar har inte definierats i den lagen. Enligt vad Lagrådet har förordat i sitt
yttrande över förslag till inkomstskattelag skall bestämmelser om makar i
den lagen dock tillämpas också på sambor som tidigare har varit gifta
med varandra eller som har eller har haft barn tillsammans. Vill man att
termen makar skall tillämpas på motsvarande sätt i förevarande lag, bör
bestämmelsen i 1 § tredje stycket kompletteras med en föreskrift om att
termer och uttryck i denna lag skall ges samma tillämpning som i in-
komstskattelagen (jfr Lagrådets kommentar till 2 kap. 1 § i den lagen).
Enligt Lagrådets mening är det emellertid i detta fall en bättre lösning att
i reglerna om sambeskattning räkna upp alla de personer som skall sam-
beskattas.

Med denna lösning kan den nya 21 § ges följande lydelse:

"Sambeskattning skall ske av

1. makar som levt tillsammans under beskattningsåret,

2. sambor som tidigare har varit gifta med varandra eller som har eller
har haft barn tillsammans,

3. föräldrar och deras hemmavarande barn under 18 år.

Makar sambeskattas inte det beskattningsår då de ingår äktenskap, om
de inte skall sambeskattas enligt första stycket 2. Sambor sambeskattas
inte det beskattningsår då den omständighet som medför att de skall
sambeskattas inträffar. Vid ena makens eller sambons död sambeskattas
makarna respektive samborna det beskattningsår då dödsfallet inträffade.
Om det i annat fall inträffar ändring i något förhållande som har betydel-
se för frågan om makar eller sambor skall sambeskattas ett visst beskatt-
ningsår, bedöms frågan efter förhållandena under den större delen av
beskattningsåret.

Frågan om barn är hemmavarande eller under 18 år bedöms efter för-
hållandena den 1 november beskattningsåret. Fosterbarn anses inte som
hemmavarande barn."

Beträffande innebörden av begreppet sambo hänvisar Lagrådet till vad
Lagrådet i sitt yttrande över förslag till inkomstskattelag anfört i anslut-
ning till 2 kap. 20 och 21 §§ i den lagen.

Förslaget till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) (förslag
70)

I enlighet med vad Lagrådet anfört i anslutning till taxeringslagen
(1990:324) bör den föreslagna sista meningen i 1 kap. 3 § slopas.

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 8

503

Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad
ålderspension (förslag 71)

Vad Lagrådet i anslutning till lagen om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster anfört om behovet av över-
gångsbestämmelser synes också äga giltighet beträffande det nu föreva-
rande lagförslaget. Lagrådet förordar att ikraftträdande- och övergångs-
bestämmelserna till den föreslagna lagen ges följande lydelse:

"Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gång-
en vid fastställande av pensionsgrundande inkomst för år 2001."

Prop. 1999/2000:2

Bilaga 8

Eländers Gotab 59007, Stockholm 1999

504

Proposition 1999/2000:2

Innehållsförteckning

Del 3

12 Författningskommentar

SLK:s förslag

Remissinstansernas synpunkter

Kommentar och skälen för regeringens förslag

12.1 Förslaget till inkomstskattelag

AVD. I INNEHÅLL OCH DEFINITIONER

1 kap. Grundläggande bestämmelser om kommunal ochstatlig inkomstskatt

Vissa förarbeten

Innehåll

Skattskyldighet

Underlaget för skatten

Skattens beräkning

Taxeringsår

Beskattningsår

Hänvisning till andra lagar

2 kap. Definitioner och förklaringar

Vissa förarbeten

Var det finns definitioner och förklaringar

Utländska motsvarigheter

Juridisk person

Aktiebolag

Svensk koncern

Fastighet

Fastighetsägare

Privatbostad

Privatbostadsfastighet

Näringsfastighet

Småhus, småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet,lantbruksenhet, taxeringsenhet och taxeringsvärde

Andelshus

Privatbostadsfd retag

Privatbostadsrätt

Näringsbostadsrätt

Makar och sambor

Barn

Närstående

Aktiv och passiv näringsverksamhet

Rörelse

Verksamhetsgren

Egenavgifter

Prisbasbelopp

Statslåneräntan

Fast driftställe

Sverige

Skattemässigt värde

Återföring

AVD. II SKATTSKYLDIGHET

3 kap. Fysiska personer

Vissa förarbeten

Innehåll

Obegränsat skattskyldiga

Begränsat skattskyldiga

Skattskyldighet för överlåtna pensioner och periodiska inkomster

4 kap. Dödsbon

Dödsåret

Senare beskattningsår

5 kap. Svenska handelsbolag

Kommentar till paragraferna

6 kap. Juridiska personer

Vissa förarbeten

Innehåll

Obegränsat skattskyldiga

Begränsat skattskyldiga

Skattskyldighet för överlåtna periodiska inkomster

7 kap. Vissa stiftelser, ideella föreningar, registreradetrossamfund och andra juridiska personer

Bakgrund

Vissa förarbeten

Innehåll

Helt undantagna juridiska personer

Stiftelser

Ideella föreningar

Registrerade trossamfund

Vissa andra juridiska personer

W

Ägare av vissa fastigheter

AVD. III SKATTEFRIA INKOMSTER OCH INTE

AVDRAGSGILLA UTGIFTER

8 kap. Inkomster som är skattefria

1 kap. Grundläggande bestämmelser om kommunal och
statlig inkomstskatt

Småhus, småhusenhet, hyreshusenhet, industrienhet,
lantbruksenhet, taxeringsenhet och taxeringsvärde

7 kap. Vissa stiftelser, ideella föreningar, registrerade
trossamfund och andra juridiska personer

10 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget
tjänst