Proposition 1996/97:157
Proposition 1996/97:157
Regeringens proposition
1996/97:157
Lag om tilldelning av spårkapacitet
Prop.
1996/97:157
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 maj 1997
Göran Persson
Ines Uusmann
(Kommunikationsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen läggs fram förslag till en lag om tilldelning av spårkapacitet.
Förslaget syftar till att genomföra rådets direktiv 95/19/EG av den 19 juni 1995
om tilldelning av jämvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturav-
gifter.
I lagen föreskrivs att Tågtrafikledningen, som är en enhet inom Banverket,
skall kunna besluta om tilldelning av tåglägen på andra spåranläggningar än
statens spåranläggningar. Lagen gäller endast internationella sammanslutningar
av järnvägsföretag som utför internationell trafik samt järnvägsföretag som
utför internationella kombinerade godstransporter. Spårinnehavaren får rätt att
ta ut avgifter för nyttjandet av spåranläggningen. I lagen meddelas även
bestämmelser om tillsyn över lagens efterlevnad.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 157
Innehållsförteckning
Prop. 1996/97:157
1 Förslag till riksdagsbeslut...........................................................................3
2 Förslag till lag om tilldelning av spårkapacitet..........................................3
3 Ärendet och dess beredning........................................................................6
4 Direktivet om tilldelning av jämvägsinfrastrukturkapacitet och uttag
av infrastrukturavgifter...............................................................................6
5 Den svenska regleringen.............................................................................7
5.1 Nuvarande förhållanden..............................................................7
5.2 Utformningen av svenska regler.................................................9
6 Ikraftträdande...........................................................................................10
7 Kostnadskonsekvenser.............................................................................10
8 Författningskommentar............................................................................10
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagforslag..........................................................15
Bilaga 2 Lagrådets yttrande..........................................................................18
Bilaga 3 Rådets direktiv 95/19/EG av den 19 juni 1995 om tilldelning
av jämvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastruktur-
avgifter i svensk och engelsk version............................................20
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997.....................28
Rättsdatablad.....................................................................................................29
1 Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om tilldel
ning av spårkapacitet.
Prop. 1996/97:157
2 Förslag till lag om tilldelning av spårkapacitet
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om tilldelning av spårkapacitet
Härigenom föreskrivs 1 följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag tillämpas vid tilldelning av tåglägen på andra spåranläggningar
än statens spåranläggningar och vid uttag av avgifter för utnyttjande av sådana
spåranläggningar.
Lagen gäller transittrafik som utförs av internationella sammanslutningar av
järnvägsföretag med säte i EES-stater, om trafiken sker mellan de EES-stater
där företagen har sitt säte. Om ett företag har säte i Sverige, gäller lagen även
för trafik till eller från en annan EES-stat där ett företag i sammanslutningen
har sitt säte. Lagen gäller vidare internationella kombinerade godstransporter
som utförs av järnvägsföretag med säte i en EES-stat.
Lagen gäller endast trafik som utförs på spåranläggningar som är avsedda för
allmän trafik. Lagen gäller inte trafik som utförs av järnvägsföretag vilkas
verksamhet är begränsad till utförande av stadstrafik, förortstrafik eller regional
trafik.
Definitioner
2 § I denna lag avses med
statens spåranläggningar: de spåranläggningar som tillhör staten och som
drivs av och förvaltas av Banverket,
spårinnehavare: foretag som är ansvarigt för att anlägga och underhålla
spåranläggningen, liksom för att sköta kontroll- och säkerhetssystemen,
trafikutövare: varje privat eller offentligt företag vars huvudsakliga verk-
samhet är gods- eller passagerarbefordran på spåranläggningar och som dispo-
nerar dragfordon för denna trafik,
Tågtrafikledningen: en enhet inom Banverket med ansvar för bl.a. banför-
delning, trafikledning och tilldelning av tåglägen,
tågläge: ett tågs planerade läge i tidtabellen.
• Jfr rådets direktiv 95/19/EG av den 19 juni 1995 om tilldelning av jämvägsinfrastrukturkapacitet
och uttag av infrastrukturavgifter (EGT nr L 143, 27.6.1995, s. 75, Celex 395L0019).
Tilldelning av tåglägen
Prop. 1996/97:157
3 § Spårinnehavaren är skyldig att upplåta tågläge för sådan trafik som avses i
1 §•
För att erhålla tilldelning av tågläge skall trafikutövaren ansöka om detta hos
Tågtrafikledningen, som beslutar efter att ha hört berörd spårinnehavare.
Principer för tilldelning av tåglägen
4 § Vid tilldelning av tåglägen skall det eftersträvas att annan trafik som be-
drivs på spåranläggningarna störs så litet som möjligt. Tilldelningen skall ske
på ett konkurrensneutralt och icke-diskriminerande sätt. Tilldelning av tågiägen
skall avse en bestämd tidsperiod som normalt inte överstiger 18 månader.
Företräde till tåglägen för ges till
1. trafik som helt eller delvis utförs på spåranläggningar som byggts eller ut-
vecklats för specialiserade höghastighets- eller fraktlinjer,
2. trafik som utnyttjar ett tågläge som tilldelats och utnyttjats under före-
gående tidsperiod.
Avgifter för utnyttjande av spåranläggningen
5 § Spårinnehavaren för ta ut avgifter för utnyttjande av spåranläggningen.
Avgifterna för bestämmas så att de tillsammans med de statsbidrag som kan
utges täcker spårinnehavarens utgifter för spåranläggningen på grund av in-
vesteringar, underhåll och drift samt så att de förräntar kapital som investerats i
spåranläggningen. Avgifterna för i övrigt bestämmas med hänsyn till det slags
trafik som avgiften avser, marknadssituationen samt arten och graden av slitage
på spåranläggningen. Vid uttag av avgifter för likvärdiga tjänster för ingen
diskriminering ske.
6 § Spårinnehavaren är skyldig att till Tågtrafikledningen lämna de uppgifter
som behövs för kontroll av att avgifterna tas ut på icke-diskriminerande grun-
der.
Avgift för myndighetsverksamheten
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för föreskriva
om skyldighet för den som ansöker om tilldelning av tågläge att betala en av-
gift för Tågtrafikledningens verksamhet enligt denna lag.
Allmänna bestämmelser
8 § Spårinnehavaren skall i god tid informera dem som bedriver trafik på
spåranläggningen om större förändringar i möjligheten att utnyttja anlägg-
ningen.
9 § För att fö utnyttja ett tilldelat tågläge skall trafikutövaren och spårinne-
havaren ingå de avtal av administrativ, teknisk och finansiell natur som behövs.
Avtalsvillkoren skall vara konkurrensneutrala och icke-diskriminerande.
Kommer parterna inte överens om villkoren, får Tågtrafikledningen på be-
gäran av någon part fastställa de administrativa, tekniska och finansiella villkor
som skall gälla för den aktuella trafiken i den utsträckning det är nödvändigt
för att avtalsvillkoren skall vara i enlighet med denna lag.
En trafikutövare skall innan trafiken påbörjas dessutom ha fått de tillstånd
som följer av jämvägssäkerhetslagen (1990:1157).
10 § Tågtrafikledningen får meddela de förelägganden som behövs i enskilda
fall för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
skall följas. Sådana förelägganden får förenas med vite.
överklagande
11 § Tågtrafikledningens beslut enligt 3 och 9 §§ eller förelägganden enligt
10 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Rätten skall pröva det överklagade beslutet senast inom två månader från det
att skrivelsen med överklagandet kom in till rätten.
Tågtrafikledningens beslut gäller omedelbart om inte annat beslutas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 1996/97:157
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
Prop. 1996/97:157
3 Ärendet och dess beredning
Den 19 juni 1995 antog rådet direktiv 95/19/EG av den 19 juni 1995 om till-
delning av jämvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter.
Direktivet bifogas i den svenska och engelska versionen som bilaga 3.
Ett utkast till lagrådsremiss har behandlats vid en hearing på Kommunika-
tionsdepartementet. Vid denna hearing deltog representanter för Banverket,
Jämvägsinspektionen, Tågtrafikledningen, Konkurrensverket, Statens järn-
vägar, A-Train AB, BK Tåg AB, Inlandsbanan AB och Rail Combi AB. De
synpunkter som framfördes vid denna hearing finns redovisade i Kommunika-
tionsdepartementets ärende nr K96/246/3.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 17 april 1997 att inhämta Lagrådets yttrande över det
lagförslag som finns i bilaga 1.
Lagrådets yttrande finns i bilaga 2.
Lagrådet har föreslagit ett förtydligande och omformulerande av 1 § i för-
slaget. Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag.
Vidare har Lagrådet förordat att 11 § i förslaget utgår. Enligt Lagrådet torde
det mera sällan finnas anledning att begära yttrande från Trafikledningsrådet i
samband med omprövning av ett beslut. Regeringen har i propositionen följt
Lagrådets förslag.
4 Direktivet om tilldelning av jämvägsinfrastruktur-
kapacitet och uttag av infrastrukturavgifter
Rådets direktiv 95/19/EG behandlar tilldelning av infrastrukturkapacitet och
uttag av infrastrukturavgifter. Direktivet är begränsat till att gälla endast sådan
trafik som avses i artikel 10 i rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991
om utvecklingen av gemenskapens järnvägar. Enligt artikel 10 i sistnämnda
direktiv är det endast internationella sammanslutningar av järnvägsföretag som
utför internationell trafik samt järnvägsföretag som utför internationella
kombinerade godstransporter som omfattas av direktivets bestämmelser.
Syftet med direktiv 95/19/EG, vilket anges i artikel 1, är att definiera de
principer och förfaranden som skall tillämpas vid tilldelningen av jämvägsin-
frastrukturkapacitet och uttag av avgifter för användningen av denna kapacitet
för de järnvägsföretag som vill bedriva sådan trafik som avses i artikel 10 i
direktiv 91/440/EEG.
Varje medlemsstat skall utse ett tilldelningsorgan, som skall ha kännedom
om alla tillgängliga tåglägen (kallas för ”järnvägsspår” i den svenska versionen
av direktivet). Tågläge (”järnvägsspår”) definieras i direktivet som ”den in-
frastrukturkapacitet som krävs för att köra ett tåg mellan två platser vid en
given tidpunkt”. Tilldelningen av tåglägen skall ske på rättvisa och icke-
diskriminerande grunder samt, med vissa undantag, på ett sätt som ger optimal
och effektiv användning av infrastrukturen. De undantag som kan medges från
denna huvudprincip avser dels företräde för sådan trafik som utförs som allmän
trafikplikt enligt rådets förordning (EEG) nr 1191/69 av den 26 juni 1969 om
medlemsstaternas åtgärder i fråga om allmän trafikplikt på järnväg, väg och
inre vattenvägar, dels företräde för sådana tjänster som helt eller delvis utförs
på infrastruktur som byggts eller utvecklats for vissa specifika tjänster
(specialiserade höghastighetståg eller specialiserade fraktlinjer). Vidare får
undantag göras om detta är nödvändigt för att säkerställa en från allmän syn-
punkt tillfredsställande trafikförsörjning eller en effektiv användning av in-
frastrukturkapaciteten eller för att möjliggöra finansiering av ny infrastruktur.
I artiklarna 6-9 återfinns regler om hur avgifterna for utnyttjandet skall ut-
formas. Enligt artikel 6 i direktivet skall i infrastrukturförvaltarens räkenskaper
under normala verksamhetsforhållanden över en rimlig tidsperiod inkomsterna
från infrastrukturavgifter och statsbidrag å ena sidan åtminstone balansera ut-
gifterna för infrastrukturen å andra sidan. Infrastrukturförvaltaren får finansiera
genomförandet av infrastrukturen inklusive tillhandahållande eller förnyelse av
tillgångarna och dra nytta av det investerade kapitalet. Ingen diskriminering får
ske vid uttag av infrastrukturavgifter for likvärdiga tjänster på samma marknad.
Infrastrukturavgifter skal) enligt artikel 9 betalas till vederbörande
infrastrukturförvaitare. Beslut om tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag
av infrastrukturavgifter skall kunna överklagas hos en oberoende instans av
domstolskaraktär.
Prop. 1996/97:157
5 Den svenska regleringen
5.1 Nuvarande förhållanden
Trafikavgifter
Trafikavgifter for trafik på statens spåranläggningar består av en fast avgift,
rörliga avgifter och en trafikledningsavgift Den fasta avgiften beräknas på
varje fordon i trafik på liknande sätt som fordonsskatten för den tunga lands-
vägstrafiken. De rörliga avgifterna är anpassade till de beräknade kortsiktiga
samhällsekonomiska marginalkostnaderna for järnvägstrafiken. Trafikled-
ningsavgiften motsvarar den årliga kostnaden för trafikledningen och banför-
deining fördelat på trafikutövarna i proportion till den trafik som de utfört
under året. Trafikavgifterna framgår av förordningen (1988:1378) om avgifter
for trafik på statens spåranläggningar. Banverkets beslut enligt förordningen får
överklagas hos regeringen.
Det finns i svensk rätt inga särskilda regler om uttag av avgifter for trafik på
andra spåranläggningar än statens spåranläggningar.
Tågtrafikledningen m.m.
Prop. 1996/97:157
Enligt riksdagens beslut (prop. 1995/96:92, bet. 1995/96:TU12, rskr.
1995/96:108) skall ansvaret för tilldelning av tåglägen och trafikledning orga-
niseras i en enhet som administrativt inordnas i Banverket. Enheten skall, på
motsvarande sätt som Järnvägsinspektionen, ha en i förhållande till trafik-
utövare och spårinnehavare självständig ställning. Riksdagen bemyndigade
regeringen att besluta om inrättandet av och de närmare formerna for en enhet
inom Banverket for banfordelning och trafikledning. 1 regeringsbeslut den
15 maj 1995 beslöts om inrättandet av Tågtrafikledningen.
I förordningarna (1996:734) om statens spåranläggningar och (1996:286)
med instruktion for Banverket regleras Tågtrafikledningens arbetsuppgifter och
ansvar.
I fråga om statens spåranläggningar är det Tågtrafikledningen som beslutar
om banfordelning, trafikledning och tilldelning av tåglägen samt fastställer
tidtabellerna for trafiken. Bestämmelserna framgår av förordningen om statens
spåranläggningar. Däremot finns det i svensk rätt inga särskilda regler om till-
delning av tåglägen på andra spåranläggningar än statens spåranläggningar.
Enligt förordningen skall en trafikutövare som vill tilldelas ett tågläge an-
mäla sina önskemål till Tågtrafikledningen som efter överläggningar med be-
rörda trafikutövare och Banverket fastställer en tidtabell for trafiken. Vid till-
delningen av tåglägen måste Tågtrafikledningen beakta att statens spåranlägg-
ningar utnyttjas effektivt samt att fördelningen sker på ett konkurrensneutralt
och icke-diskriminerande sätt. Företräde till tågläge ges dock till persontrafik
som upphandlats av staten och trafik som möjliggör finansiering av ny in-
frastruktur samt trafik som utnyttjar ett tågläge som tilldelats och utnyttjats
under föregående tidtabellsperiod. Beslut om tilldelning av tågläge kan över-
klagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Andra spåranläggningar än statens spåranläggningar
Statens spåranläggningar definieras som de spåranläggningar som tillhör staten
och som drivs och förvaltas av Banverket (1 § förordningen (1996:734) om
statens spåranläggningar). Det innebär att det finns statligt ägda spåranlägg-
ningar som faller utanför denna definition samt dessutom kommunalt och
privat ägda anläggningar.
De spåranläggningar som här är av intresse är statens spår som inte förvaltas
av Banverket (t.ex. av Statens järnvägar förvaltade spår och spår som upplåtits
med nyttjanderätt såsom Inlandsbanan) samt den planerade Arlandabanan och
förbindelsen över Öresund. Vidare är av intresse de spåranläggningar som ut-
görs av spår i hamnar som är anslutna till statens spåranläggningar samt
industrispår. Den totala omfattningen av nämnda spåranläggningar (exklusive
Inlandsbanan) uppgår till 2 342 km varav 705 km förvaltas av Statens järn-
vägar, 524 km ägs av kommuner, 89 km ägs av hamnar och 1 024 km ägs av
övriga.
5.2 Utformningen av svenska regler
Prop. 1996/97:157
Regeringens förslag: EG-reglerna om tilldelning av järnvägsinfrastruktur-
kapacitet och uttag av infrastrukturavgifter genomfors i svensk rätt i en sär-
skild lag om tilldelning av spårkapacitet.
Förslag presenterat vid hearingen: Överensstämmer med regeringens för-
slag.
Synpunkter framförda vid hearingen: De flesta instanserna har ingen erin-
ran mot förslaget. Några instanser framför synpunkter på enskildheter i för-
slaget.
Skälen till regeringens förslag: Sveriges medlemskap i EU innebär, enligt
anslutningsfördraget och lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslut-
ning till Europeiska unionen, att de rättsakter som antas av EU gäller här i
landet. Några särskilda undantag gäller inte för direktiv 95/19/EG. Detta inne-
bär att Sverige har åtagit sig att införa de regler som behövs för att syftena med
direktivet skall uppnås.
De föreskrifter som behövs för att Sverige skall uppfylla kraven i direktiv
95/19/EG i fråga om tilldelning av järnvägars infrastrukturkapacitet innefattar
sådana ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden ävensom inbördes som
enligt 8 kap. 2 och 3 §§ regeringsformen skall meddelas genom lag.
Det finns vissa principiella betänkligheter mot dessa ingrepp. Det är främst
föreskriften om skyldighet för en spårinnehavare att upplåta sin spåranläggning
för viss trafik som far anses innebära en inskränkning i dennes möjligheter att
förfoga över sin egendom. Härtill kommer möjligheten för Tågtrafikledningen
att fastställa avtalsvillkoren i händelse av tvist mellan spårinnehavaren och
trafikutövaren. Det senare får anses innebära ett ingrepp i parters inbördes eko-
nomiska förhållanden.
Vid den avvägning som regeringen gjort mellan de motstående intressen som
finns i dessa frågor har beaktats att det är av stor betydelse för den inre
marknaden att transportsektorn uppnår en större integration. Järnvägarna utgör
en viktig del av gemenskapens transportsektor. Det är därför viktigt att säker-
ställa att trafikutövare och de internationella grupperingar som de bildar drar
full nytta av de nya tillträdesrätterna när de tillhandahåller de tjänster som av-
ses i artikel 10 i direktiv 91/440/EEG om utvecklingen av gemenskapens
järnvägar. De ingrepp som drabbar innehavare av enskilda spåranläggningar far
anses som ringa då det sannolikt är få trafikutövare som kommer att utnyttja de
möjligheter som lagen ger. Spårinnehavaren har också möjlighet att kompen-
sera sig ekonomiskt för upplåtelsen.
Banverket och Konkurrensverket framförde vid hearingen på Kommunika-
tionsdepartementet att lagens tillämpningsområde borde utsträckas till att om-
fatta alla former av trafik som nyttjar spåranläggningarna. Regeringen finner
dock med hänsyn till vad ovan anförts att det inte föreligger skäl att utöka
lagens tillämpningsområde. Statens järnvägar och A-Train AB framförde vid
hearingen att spårinnehavaren själv bör få tilldela tåglägen. För att uppnå en
effektiv och optimal användning av järnvägarnas infrastruktur ligger det
emellertid, enligt regeringens mening, ett värde i att Tågtrafikledningen far ta
hand om tilldelningen av samtliga tåglägen för den trafik som berörs av lagför-
slaget. Om det finns flera trafikutövare som konkurrerar om ett tågläge är det
också att föredra att Tågtrafikledningen, som neutral part, fördelar tåglägena.
1* Riksdagen 1996/97. 1 sand. Nr 157
6 Ikraftträdande
Prop. 1996/97:157
Lagförslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
7 Kostnadskonsekvenser
Den föreslagna lagen innebär att vissa beslut av Tågtrafikledningen kan över-
klagas till de allmänna förvaltningsdomstolarna vilket kan medföra vissa mer-
kostnader for dessa. Merkostnaderna får emellertid anses vara försumbara
eftersom det på goda grunder kan antas att antalet ärenden som grundar sig på
den föreslagna lagen kommer att bli ytterst begränsat. Berörd trafik kommer
sannolikt endast i obetydlig omfattning att trafikera spåranläggningama.
8 Författningskommentar
i§
I paragrafen anges lagens tillämpningsområde.
Paragrafen motsvarar artikel 1 i direktivet.
1 paragrafens andra stycke anges att lagen endast gäller trafik som bedrivs av
företag eller sammanslutningar som utfor tjänster som anges i artikel 10 i
rådets direktiv 91/440/EEG om utvecklingen av gemenskapens järnvägar.
Enligt nämnda artikel skali internationella sammanslutningar av företag, dvs.
varje sammanslutning av minst två järnvägsföretag i olika medlemsländer med
ändamål att utföra internationella transporter mellan medlemsstater ha tillträde
till och rätt att bedriva transittrafik i de medlemsstater där de till sammanslut-
ningen hörande företagen har sitt säte, liksom rätt till transittrafik i andra
medlemsstater for internationell trafik mellan de medlemsstater där de företag
som ingår i dessa sammanslutningar har sitt säte. Järnvägsföretag skall enligt
samma artikel på skäliga villkor beviljas tillträde till infrastrukturen i de andra
medlemsstaterna for att bedriva internationella kombinerade godstransporter.
I paragrafens tredje stycke anges vilken trafik som är undantagen från till-
lämpningen av lagen. Med de spåranläggningar som inte är avsedda för allmän
trafik menas spår i anslutning till spårinnehavarens egna anläggningar som
andra trafikutövare än spårinnehavaren, eller av denne anlitad trafikutövare,
saknar intresse av att utnyttja, eller som inte står i förbindelse, direkt eller
indirekt, med statens spåranläggningar. Däremot är industri- och hamnspår
samt olika former av terminalspår, där flera trafikutövare kan ha intresse av att
operera, inte undantagna från lagens tillämpningsområde. Stadstrafik, förorts-
trafik eller regional trafik omfattas inte av direktivet. Med stads- och fororts-
trafik avses transporter som utförs för att tillgodose transportbehoven inom en
stadskärna eller en storstadsregion samt transportbehoven mellan denna stor-
stadsregion och omgivande områden. Med regional trafik avses transporter som
utförs för att tillgodose transportbehoven i en region.
1 enlighet med Lagrådets förslag har bestämmelsen omformulerats och för-
tydligats.
10
2§
Prop. 1996/97:157
Denna paragraf motsvarar i allt väsentligt artikel 2 i direktivet.
Statens spåranläggningar definieras i förordningen (1996:734) om statens
spåranläggningar som spåranläggningar tillhörande staten som drivs och för-
valtas av Banverket.
Enligt artikel 1.3 i direktivet beviljas jämvägsinfrastrukturkapacitet i form
av tilldelning av järnvägsspår. Järnvägsspår definieras i direktivets artikel 2 d
som den infrastrukturkapacitet som krävs för att köra ett visst tåg mellan två
platser. Motsvarande svenska definition är ”tilldelning av tågläge” (jfr 2 § för-
ordningen om statens spåranläggningar).
Definitionen trafikutövare motsvaras av definitionen järnvägsföretag i
direktivet. I den svenska versionen av direktivet står det felaktigt att ett järn-
vägsföretags dragfordon skall vara försäkrade av företaget. Den korrekta inne-
börden är i stället att trafikutövaren skall disponera dragfordon för trafiken.
3§
Innehavaren av annan spåranläggning än statens spåranläggningar har endast
skyldighet att upplåta sin anläggning till internationella sammanslutningar av
järnvägsföretag som utför internationell trafik samt järnvägsföretag som utför
internationella kombinerade godstransporter. Beträffande övriga trafikutövare
bestämmer spårinnehavaren själv vem som skall tilldelas tågläge.
'Enligt artikel 3 i direktivet skall varje medlemsstat utse ett tilldelningsorgan
i enlighet med kraven i direktivet. Tilldelningsorganet skall ha kännedom om
alla tillgängliga järnvägsspår.
I Sverige är det en enhet inom Banverket - Tågtrafikledningen - som har
ansvaret för tilldelning av tåglägen på statens spåranläggningar. Det är naturligt
att Tågtrafikledningen även skall ha ansvaret för tilldelning av tåglägen på
andra spåranläggningar. Den som vill erhålla tilldelning av tågläge skall ansöka
om detta hos Tågtrafikledningen.
Tågtrafikledningen skall höra spårinnehavaren innan den beslutar om tilldel-
ning av tågläget på innehavarens spåranläggning.
4§
Paragrafens första stycke motsvarar artikel 3 och 4 i direktivet.
Det är väsentligt att Tågtrafikledningens beslut om tilldelning av tågläge
bidrar till att en spåranläggning används på bästa sätt. Det är dock i första hand
spårinnehavaren som har rätt att utnyttja spåranläggningen på det sätt han
finner lämpligt. Det kan vidare ligga i spårinnehavarens intresse att på sin
spåranläggning ge företrädesrättigheter och andra rättigheter åt vissa trafik-
utövare. Detta får ske inom de ramar som ställs upp i direktivet. Tågtrafikled-
ningen skall beakta sådana intressen om spårinnehavaren begär det och det
ändå är möjligt att tilldela trafikutövaren godtagbara spårlägen.
Den tidsperiod som en tilldelning av tåglägen kan avse bestäms normalt så
att trafikutövaren far möjlighet att utnyttja spåranläggningen under en tid-
tabellsperiod. En tidtabellsperiod varar normalt ett år. Genom att beslut om
tilldelning kan meddelas när som helst under tidtabelIsperioden kan det dock
bli aktuellt med tilldelning som avser såväl längre som kortare tid än denna
period.
11
Paragrafens andra stycke 1 motsvarar artikel 4.1 b i direktivet. Enligt arti-
keln skall företrädesrätt ges till tjänster som helt eller delvis utförs på in-
frastruktur som byggts eller utvecklats för vissa specifika tjänster
(specialiserade höghastighets- eller fraktlinjer), utan att det påverkar tillämp-
ningen av artiklarna 85, 86 och 90 i Romfördraget.
Paragrafens andra stycke 2 motsvarar 22 § andra stycket 3 i förordningen
(1996:734) om statens spåranläggningar. Motivet för denna möjlighet att ge
företräde till ett tågläge är att det ofta kan ligga ett ekonomiskt värde i att ha en
inarbetad förbindelse. Företrädet kan därför bidra till en optimal användning av
infrastrukturen från ekonomisk synpunkt.
5§
Paragrafen motsvarar artiklarna 6.1,7 första stycket, 8.1 och 9.1 i direktivet.
1 artikel 8 i direktivet anges grundprinciperna for uttagandet av avgifter.
Enligt artikeln får spårinnehavaren ta ut avgifter for nyttjande av spåranlägg-
ningen med beaktande av tjänstens natur, när den utförs, marknadssituationen
och arten samt graden av slitage på infrastrukturen. Det är således fråga om en
marknadsprissättning. Avgiften skall enligt artikel 6.1 även bestämmas utifrån
principen att spårinnehavaren skall ha full kostnadstäckning for spåranlägg-
ningen. Tilläggas bör vad som framgår av artikel 6.2, nämligen att spårinne-
havaren får finansiera investeringar och underhåll av spåranläggningen samt
kostnaderna for att tillhandahålla anläggningen. Spårinnehavaren får därutöver
förränta sitt kapital. Vid uttag av avgifter for likvärdiga tjänster får ingen
diskriminering ske.
6§
Paragrafen motsvarar artikel 9.2 i direktivet.
Tågtrafikledningen skall ha en övervakande funktion i fråga om att spår-
innehavarens uttag av avgifter inte diskriminerar en trafikutövare. Tågtrafik-
ledningen ges därför i paragrafen möjlighet att informera sig om spårinnehava-
rens principer och underlag vid avgiftsuttag.
De uppgifter som spårinnehavama lämnar till Tågtrafikledningen är sådana
att det kan antas att spårinnehavaren lider skada om uppgifterna röjs. Rege-
ringen avser därför att meddela föreskrifter om sekretess med stöd av 8 kap. 6 §
sekretesslagen (1980:100) i fråga om dessa uppgifter.
7§
För att täcka Tågtrafikledningens kostnader för tilldelning av tåglägen på spår-
anläggningarna skall trafikutövarna betala en avgift. Närmare föreskrifter om
avgiften meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-
mer.
Prop. 1996/97:157
12
8§
Paragrafen motsvarar artikel 9.3 i direktivet.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om skyldighet för spårinnehavaren att
i god tid informera berörda trafikutövare om större förändringar av kvaliteten
eller kapaciteten på spåranläggningen.
9§
Paragrafen motsvarar artikel 10.5 i direktivet samt 24 § i förordningen
(1996:734) om statens spåranläggningar.
Enligt paragrafens första stycke skall trafikutövaren med spårinnehavaren
ingå de avtal av administrativ, teknisk och finansiell natur som behövs. Ett
avtal som reglerar avgifter för utnyttjandet av spåranläggningen är ett exempel
på ett sådant avtal. Grundprincipen är att avtalsvillkoren skall vara konkur-
rensneutrala och icke-diskriminerande. Jämvägsinfrastrukturen är sådan att
användningen måste regleras genom avtal eller överenskommelser mellan
spårinnehavaren och trafikutövaren för att skapa möjligheter för ett effektivt
utnyttjande.
Regler avseende avtal om internationell järnvägsbefordran finns i 1980 års
fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF), som trädde i kraft 1985.
Drygt 30 stater, däribland Sverige, har tillträtt fördraget.
Fördraget innehåller bl.a. enhetliga rättsregler för avtal om internationell
järnvägsbefordran av resande, resgods och annat gods än resgods. Rättsreglerna
avser bl.a. befordringsskyldighet och skadeståndsansvar vid person- och sak-
skada.
För närvarande pågår en genomgripande revision av COTIF. Därmed kom-
mer COTIF eventuellt att kompletteras med bestämmelser om rättsförhållandet
mellan trafikutövaren och spårinnehavaren. Bestämmelserna tar framför allt
sikte på det inbördes ansvaret mellan trafikutövare och spårinnehavare.
I Sverige finns det i samma syfte olika former av banupplåtelseavtal. Av-
talen omfattar olika tidsperioder och reglerar användningen av spåranlägg-
ningen. I avtalsvillkoren regleras bl.a. frågor om banstandard, tillförlitlighet
och stora banarbeten.
I ett särskilt centralt banupplåtelseavtal (CBUA), som tecknats mellan Ban-
verket och Statens järnvägar, regleras villkoren för upprättande och tillämpning
av de olika banupplåtelseavtalen. Avtalet innehåller bl.a. villkor om vite i
händelse av att part inte kunnat ta en spåranläggning i bruk och detta beror på
motparten. Det finns också villkor i avtalet om skadeståndsskyldighet i de fall
då part tillfogats sakskada till följd av järnvägsdriften och detta beror på mot-
parten.
De avtal som avses i paragrafens första stycke kan uppta vissa element från
det internationella regelverket och från dessa banupplåtelseavtal förutom be-
stämmelser om avgifter för utnyttjandet.
I paragrafens andra stycke ges Tågtrafikledningen befogenhet att vid tvist
rörande sådana avtal som avses i första stycket, på ansökan av part, meddela ett
förvaltningsbeslut som reglerar förhållandet mellan partema i de avseenden
som parterna själva inte lyckats avtala om. Förvaltningsbeslutet träder i stället
för avtalsvillkor i den utsträckning det är nödvändigt för att avtalen skall vara i
enlighet med lagen. Tågtrafikledningen skall därvid tillämpa lagens föreskrifter
och meddela det beslut som behövs för efterlevnaden av lagen. Vid faststäl-
lande av de finansiella villkor som skall gälla för den aktuella trafiken anges
Prop. 1996/97:157
13
grundprinciperna for uttagandet av avgifter i 5 §. Vid beslutet är Tågtrafikled- Prop. 1996/97:157
ningen inte bunden av parternas yrkanden. Beslutet kan i likhet med andra
beslut enligt lagen överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
10 §
I paragrafen regleras Tågtrafikledningens möjlighet att använda förelägganden.
Dessa förelägganden kan användas för att säkra efterlevnaden av lagen eller av
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Bestämmelser om vite ges i
lagen (1985:206) om viten.
Exempel på när sådana förelägganden kan användas är då spårinnehavaren i
strid med Tågtrafikledningens beslut vägrar att upplåta sin anläggning (3 §)
eller vägrar att lämna uppgifter enligt 6 §.
II §
1 denna paragraf anges ordningen för överklagande av Tågtrafikledningens
beslut om förelägganden.
Enligt artikel 13 i direktivet skall beslut om tilldelning av tåglägen och uttag
av avgifter kunna överklagas till en oberoende instans som skall fatta sitt beslut
inom två månader.
De beslut som fattas av Tågtrafikledningen måste således kunna överklagas
direkt till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätten.
14
Lagrådremissens lagförslag
Prop. 1996/97:157
Bilaga 1
Förslag till lag om tilldelning av spårkapacitet
Härigenom föreskrivs följande.
Lagens tillämpningsområde
1 § Syftet med denna lag är att ange de principer och förfaranden som skall
tillämpas vid tilldelning av tåglägen på andra spåranläggningar än statens spår-
anläggningar och vid uttag av avgifter för utnyttjande av sådana spåranlägg-
ningar.
Lagen gäller
1. transittrafik som utförs av internationella sammanslutningar av järnvägs-
företag i eller mellan de EES-länder där järnvägsföretagen har sitt säte samt
2. internationella kombinerade godstransporter som utförs av järnvägsföretag
1 EES-land.
Lagen gäller endast trafik som utförs på spåranläggningar som är avsedda för
allmän trafik. Lagen gäller inte heller stadstrafik, förortstrafik eller regional
trafik.
Definitioner
2 § 1 denna lag avses med
statens spåranläggningar: de spåranläggningar som tillhör staten och som
drivs av och förvaltas av Banverket,
spårinnehavare: företag som är ansvarigt för att anlägga och underhålla
spåranläggningens infrastruktur, liksom för att sköta kontroll- och säkerhets-
systemen,
trafikutövare: varje privat eller offentligt företag vars huvudsakliga verk-
samhet är gods- eller passagerarbefordran på spåranläggningar och som dispo-
nerar dragfordon för denna trafik,
Tågtrafikledningen: en enhet inom Banverket med ansvar för bl.a. banför-
delning, trafikledning och tilldelning av tåglägen,
Trafikledningsrådet: en nämnd som har till uppgift att vara rådgivande åt
direktören vid Tågtrafikledningen i frågor som rör trafikledning och tilldelning
av tåglägen,
tågläge: ett tågs planerade läge i tidtabellen.
Tilldelning av tåglägen
3 § Spårinnehavaren är skyldig att upplåta tågläge för sådan trafik som avses i
1 § andra stycket.
För att erhålla tilldelning av tågläge skall trafikutövaren ansöka om detta hos
Tågtrafikledningen som beslutar efter att ha hört berörd spårinnehavare.
15
Principer för tilldelning av tåglägen
4 § Vid tilldelning av tåglägen skall det eftersträvas att annan trafik som be-
drivs på spåranläggningarna störs så litet som möjligt. Tilldelningen skall ske
på ett konkurrensneutralt och icke-diskriminerande sätt. Tilldelning av tåglägen
skall avse en bestämd tidsperiod som normalt inte överstiger 18 månader.
Företräde till tåglägen får ges till
1. trafik som helt eller delvis utförs på spåranläggningar som byggts eller ut-
vecklats för specialiserade höghastighets- eller fraktlinjer,
2. trafik som utnyttjar ett tågläge som tilldelats och utnyttjats under före-
gående tidsperiod.
Avgifter för utnyttjande av spåranläggningen
5 § Spårinnehavaren far ta ut avgifter för utnyttjande av spåranläggningen.
Avgifterna far bestämmas så att de tillsammans med de statsbidrag som kan
utges täcker spårinnehavarens utgifter för spåranläggningen på grund av in-
vesteringar, underhåll och drift samt så att de förräntar kapital som investerats i
spåranläggningen. Avgifterna får i övrigt bestämmas med hänsyn till det slags
trafik som avgiften avser, marknadssituationen samt arten och graden av slitage
på infrastrukturen. Vid uttag av avgifter för likvärdiga tjänster far ingen
diskriminering ske.
6 § Spårinnehavaren är skyldig att till Tågtrafikledningen lämna de uppgifter
som behövs för kontroll av att avgifterna tas ut på icke-diskriminerande
grunder.
Avgift för myndighetsverksamheten
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
om skyldighet för den som ansöker om tilldelning av tågläge att betala en av-
gift för Tågtrafikledningens verksamhet enligt denna lag.
Allmänna bestämmelser
8 § Spårinnehavaren skall i god tid informera dem som bedriver trafik på spår-
anläggningen om större förändringar i möjligheten att utnyttja anläggningen.
9 § För att få utnyttja ett tilldelat tågläge skall trafikutövaren med spårinne-
havaren ingå de avtal av administrativ, teknisk och finansiell natur som behövs.
Avtalsvillkoren skali vara konkurrensneutrala och icke-diskriminerande.
Kommer parterna inte överens om villkoren får i stället Tågtrafikledningen
på begäran av någon part fastställa de administrativa, tekniska och finansiella
villkor som skall gälla för den aktuella trafiken i den utsträckning det är nöd-
vändigt för att avtalsvillkoren skall vara i enlighet med denna lag.
En trafikutövare skall innan trafiken påbörjas dessutom ha fatt de tillstånd
som följer av jämvägssäkerhetslagen (1990:1157).
Prop. 1996/97:157
Bilaga 1
16
10 § Tågtrafikledningen får meddela de förelägganden som behövs i enskilda
fall för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen
skall följas. Sådana förelägganden får förenas med vite.
Omprövning av beslut
11 § Vid omprövning av Tågtrafikledningens beslut i enlighet med 27 § för-
valtningslagen (1986:223) skall Tågtrafikledningen, om det inte är uppenbart
onödigt, begära yttrande från Trafikledningsrådet.
Överklagande
12 § Tågtrafikledningens beslut enligt 3, och 9 §§ eller förelägganden enligt
10 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Rätten skall pröva det överklagade beslutet senast inom två månader från det
att skrivelsen med överklagandet kom in till rätten.
Tågtrafikledningens beslut gäller omedelbart om inte annat beslutas.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
Prop. 1996/97:157
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
17
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokollet vid sammanträde 1997-04-21
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäkrings-
överdomstolen, Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 17 april 1997 (Kommunikationsdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om tilldel-
ning av spårkapacitet.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats Sand-
mark.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet.
I 1 § anges den föreslagna lagens syfte och tillämpningsområde. Enligt Lag-
rådets mening far det anses onödigt att i lagtexten ange syftet med lagen. Para-
grafen bör således endast handla om lagens tillämpningsområde.
Enligt andra stycket i punkt 1 gäller lagen transittrafik som utförs av inter-
nationella sammanslutningar av järnvägsföretag i eller mellan de EES-länder
där järnvägsföretagen har sitt säte. Bestämmelsen bygger på artikel 10 i rådets
direktiv 91/440/EEG om utveckling av gemenskapens järnvägar. Lagrådet
anser att bestämmelsen bör förtydligas och omformuleras så att den närmare
återger innehållet i den nämnda artikeln (jfr 13 och 17 §§ förordningen,
1996:734, om statens spåranläggningar).
1 paragrafens tredje stycke sägs bl.a. att lagen inte gäller stadstrafik, förorts-
trafik eller regional trafik. Enligt Lagrådets mening bör föreskriften om-
formuleras i närmare anslutning till artikel 1 punkt 2 första stycket i rådets
direktiv 95/19/EG.
Lagrådet föreslår att 1 § och rubriken närmast före 1 § får följande lydelse:
"Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag tillämpas vid tilldelning av tåglägen på andra spåranläggningar
än statens spåranläggningar och vid uttag av avgifter för utnyttjande av sådana
spåranläggningar.
Lagen gäller transittrafik som utförs av internationella sammanslutningar av
järnvägsföretag med säte i EES-stater, om trafiken sker mellan de EES-stater
där företagen har sitt säte. Om ett företag i sammanslutningen har säte i
Sverige, gäller lagen även för trafik till eller från en annan EES-stat där ett
företag i sammanslutningen har sitt säte. Lagen gäller vidare internationella
kombinerade godstransporter som utförs av järnvägsföretag med säte i en EES-
stat.
Lagen gäller endast trafik som utförs på spåranläggningar som är avsedda för
allmän trafik. Lagen gäller inte trafik som utförs av järnvägsföretag vilkas
verksamhet är begränsad till utförande av stadstrafik, förortstrafik eller regional
trafik.”
I 2 § har tagits in olika definitioner. Bl.a. anges vad som avses med Trafik-
ledningsrådet.
I den fortsatta lagtexten nämns Trafikledningsrådet endast i 11 §, som hand-
lar om omprövning av beslut. Enligt 11 § skall Tågtrafikledningen, om det inte
Prop. 1996/97:157
Bilaga 2
18
är uppenbart onödigt, begära yttrande från Trafikledningsrådet vid omprövning
av beslut enligt 27 § förvaltningslagen.
Enligt Lagrådets mening torde Trafikledningsrådets uppgift framfor allt vara
att ge råd åt Tågtrafikledningen när en ansökan har gjorts enligt 3 § om till-
delning av tågläge. Däremot torde det mera sällan finnas anledning att begära
yttrande från Trafikledningsrådet i samband med omprövning av ett beslut. Det
bör bl.a. beaktas att ett av kraven for att omprövning skall kunna ske enligt
27 § förvaltningslagen är att omprövningen kan ske snabbt och enkelt.
Med hänsyn till det anförda förordar Lagrådet att 11 § utgår. Som följd härav
bör också Trafikledningsrådet utgå ur uppräkningen i 2 §. Det kan anmärkas att
Trafikledningsrådet nämns i 11 § förordningen (1996:286) med instruktion för
Banverket.
Prop. 1996/97:157
Bilaga 2
19
27. 6. 9S Hv"|
Europeisk* gemenskapernas officiell* tidning
Prop. 1996/97:157
Bilaga 3 Nr u 1*3/7;
RÅDETS DIREKTIV 95/19/EG
*» den 19 juni 199J
om alldelning av jämvägsinfrastrukturkapacitet och urtag av infrastruktur-
avgifter
EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅO HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV
med beaktande av Fördraget om upprätundet av Euro-
peiska gemenskapen, särskilt artikel 75 i detta.
med beaktande av kommissionens förslag ('),
med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs
yttrande (‘X
i enlighet med det i artikel 199c i fördraget angivna förfa-
randet (’\ och
med beaktande av följande:
En närmar* integration av gemenskapens transportsektor
ir en grundläggande beståndsdel av den inre marknaden,
och järnvägarna utgör en mycket vikug del av gemenska-
pens transportsektor.
Principen om fnheten an tillhandahåll* tjänsur bör
tillämpas på jämvägssektorn. med hänsyn ull den
sektorns särskilds kännetecken.
1 rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om
utvecklingen av gemenskapens järnvågar (*) föreskriva visa
ulltridesria ull den internationella järnvägstrafiken för
järnvägsföretag och intemauonell* grupperingar av jåm-
vågifdratag.
Det är viktigt att säkerställ* att järnvägsföretag och dt
internationella grupperingar som da bildar drar hall nytta
av de nya ullträdesrittam* når de tillhandahåller de tjän-
ster som avses i artikel 10 i direktiv 91/440/EEG. För att
åstadkomma detta år det lämpligt att inrätta ett system för
tilldelning av jämvägsinfrastrukturkapacitat och uttag av
infrastrukturavgiftsr som är icka-disknminerand* och
enhedigt för hela gemenskapen.
Det är lämpligt att upprätthålla tillämpningsområdet för
direkuv 91/440/EEG, inklusive d* undantag som görs i
det direktivet för region-, stad*- och förortstjänster. Det
(') EGT nr C 2*. IS.1.1994. s. 2 och EGT nr C 225. 13.8.1994.
s. 11.
f1) Yttrandet ivgivet den 14 september 1994 (EGT nr C 393.
31.11199*. i. 5S).
(') Europaparlamentets •yttrande av den 3 maj 199* (EGT nr C
205 av den 25.7'. 99*. s. 38), rådets gemensamma ståndpunkt
av den (innu inte offentliggjord ;n EGT) och Europaparla-
mentets beslut av den 11 november 1994 (EGT nr G 39.
10 *1995, s. 31).
(•) EGT nr L 237. 2*3.1991. s. 25,
för klan anges att transporrverksamheter i form av
pendeltrafik genom tunneln under Engelska kanalen
också undanta* från det direktivets räckvidd.
I enlighet med närhetsprincipen år det lämpligt att
gemenskapen anger de övergripande principerna för ett
sädant system och lämnar ansvaret för att införa de de-
taljerade bestämmelserna för det relevanta prakuska
genomförandet ull medlemsstaterna.
Medlemsstaterna bör säkerställ* tillräcklig smidighet vid
tilldelningen av infrutrukturkapacitet för art möjliggöra
effektiv och opumal användning av infrastrukturen.
Det är emellertid nödvändigt att i vissa fall medge före-
träde vid tilldelningen av infrastrukturkapacitet. i
synnerhet för offentlig* tjänster och tjänster som tillhan-
dahålls på specifik låmvågsinfrastrukrur.
Det är också nödvändigt att föreskriv* om möjligheten aa
bevilja särskilda rättigheter vid ulldelningen av jämvägsin-
fraiuuktur om dessa rättigheter år oumbärlig* för att
säkerställa lämpliga transporttiånster eller för aa ulläta
finansiering sv ny infrastruktur.
Infrastrukturförval tårens räkenskaper bör vara i ett sådant
skick aa dessa kan täcka utgifterna för infrastrukturen.
Vidar* är det nödvändigt aa uppställa icke-diskrimine-
rande tegiu vad galler uttag av infrastrukruravgifter på
samma marknad.
En effektiv användning av infrastrukturkapaciteten förut-
sätter aa avgifterna fastställ* i enlighet med en gemensam
uppsåtuung av allmänna kntener.
För aa försöka åstadkomma insyn och icke-
diskriminering ar det lämpligt att anta gemensamma
regier angående förfarandena för tilldelning av mfrastruk-
turkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter.
I trafiksäkerhetens intresse måste järnvägsföretag för aa få
tillträde ull viss infrastruktur inneha ea sakerhetstnryg
som är grundat på vissa gemensamma kntener och på
nationella bestämmelser och som utfärdat* av den instans
som är ansvang för den använda infrastrukturen. De
måste också sluta de erforderlig* tekniska, administrativa
och finansiella avtalen med infrastrukturförvaltaren.
Det år nödvändigt att garantera mö|ligheter för aa hos ett
oberoende organ överklaga beslut som fattats av de
myndigheter och organ som år behörig* vad galler ulldel-
ning av infrastruktur och uttag av infrastrukturavgifter.
20
Europeiska gemeniiupemu officiella ddmng
Prop. 1996/97:157
Bilaga 3
17. 5. M
Denni mäjlighec aa 4verkl»gi kriva > «ynn*fif« för att
141» ev«ntu»i!» taixeaMkonflikur i f»U dir infraicruktur-
förvaltaren samtidigt utför traniportfiinsur och ir
inrvirif låt tilldelningen av ilrnvigupir och/eller
uppbörden ev infrutrukturavgifur.
f) olldeiningaorgan*: den myndighet och/eller infraiuuk.
curtorvaiure am medlemuuun har utsett för ut
ulldela infruuuktutkapaaut.
HÄRIGENOM fOKESiaiVS FÖLJANDE.
AVDELNING 11
Tilldelning av jimvdgtinfrucrukturkapacitat
AVDELNING t
Målaitming och allimpninpområd»
ArtiM l
1. Syftet med detta direkav ir aa definiera de pnnaper
och förfaranden tom ikall alUmpu vid tilldelningen av
:imvipinfrutrukturkapacsut och ucug av infruuukturav-
gifter 14r limvigaföraog sona ir. eller kommet aa vui,
etablerade inom gemenskapen och de internanonella
grupperingar som do bildar i de fall dir tidana (öratag
eller gruppenngar udör qiniur som avsa» i artikel 10 i
direktiv >1/4*0/EEG i enlighet med do nllkoe som ange»
i dan artikeln.
2. Jimvigsföratag vilka* verkjamhet ir begrintad all
utförande av sud»-. idrott»- eller regionqinatn faller
utanför ullimpningsonuidaa (dr det hir diraktrvee.
Jimvipföratag och internationella grupperingar vilka»
vetksamhaur ir begrintad» all aa utföra pendeitranktjin-
iter för befordran av motorfordon genom tunneln under
Engelaka kanalen undanta» ockah fria alllmpningacm-
ridet för det hir direktivet.
3. JimvigdnfraatrukrurkapacitM siull bevilja» i form av
ulldelning av limvigapir i enlighet med gemenakap»
ritten, och den nationella ritten.
Amitd 1
I detta direktiv avse» med
i) "lmvtgaföraag*: varje privu eller offentligt företag vara
huvudaaklign venoamnet beatir i aa allhandahill»
limvigatranaporqiaattr för veror och/eller paaugvraro
varvid dragfotdoaen skall vara (öraikrad» av tötttaget,
b) "inumanonell gruppering*: varj» sammanilutning av
minst cvi |iravigaf4rea* vilka ir etablerad» i olika
medlemuutar. i avaikr aa allhandahiUa inumadonella
tranipottqinur mellan medlemsataur.
c) "nfraitrukruriörvaltare*: varj» offentligt organ eller
(öratag som i tynnerhet ir anavangt för aa anliggi och
undtrhilla limvigrinfrucrukniz, liktom för aa sköta
kontroll- och Ukerheoiyitemen.
d) ■'imvipapir*: den infruuukrurkapacitet tom kriva för
itt ådra ett viut tig mellan cvi planer vid en given
tidpunkt.
e) ‘tilldelning*: tilldelning av ;imvipinfra»uukturkapa-
catst iv ett tilldtlningtorgan.
Artiktl J
Varje medlemsstat ikall uua ahdelningaorginet i enlighet
med kraven I data direkav. Tilldalaingaorpnet. vilket
ikail ha kinnedom om alla allgingiiga limvigaapir, skall
i lynneraet te all aa
— limvigainfraamikturkapacitet olldelu pi ratrviu och
icke-diiknmiaerande grunder och att,
— om inu annat följer tv artiklarna ♦ och J, alldelnm ge-
förfarandet gar en optimal och eifekriv anvindmng av
infrastrukturen.
Artthti 4
1. Medlemsstaterna fir vidta d» Itgirder tom ir
nödvindiga fdr aa tiketatilla aa föratrtde gea all följande
limvigtqinsu» vid alldelningen av lirnvigamfraMruktur
a) qinaor tom allhandahiUa i det allminnu mtraas»,
lisom d» definiera» i ridet» förordning (EEG) nr
1191/6* av den 14 juni 1969 om medlemaitauta
ltgirdar angiend» de skyldighet»» tom ir förknippad»
med begreppet otfentliga qinaur avseende mnspotur
pi jimvig; vig eller vattenled i inlandet C\
b) qiaiue som helt eller delvia utföra pi infrutrukrur
som bygga eller utvecklat» för via»* specifika qinaur
(specialiserad» aöghuagnet»- eller fraktlinieri. utan aa
det piverkar allimpningan av amklama 15, 34 och 30
i fördraget.
Denna bestimmels» skall dlllmpa» utan diiknmmenng
pi alla qinaur som allhandahiUa mom alUmptungsom-
ridet för arakel 1 och vilkaa kinneucken ar limfötbara
och utförand» likartat.
2. Med hinsyn all qimur 10m allhandahill» enligt
punk» l a fir medlemutaurn» kompensera mfrasuuktur-
förvtltaren för finansiella föriuaur som ir en följd »v skyl-
dighetM aa vu» mfraatruknirkapaaut skall olldelu i
offentliga myndigheura intresse.
Artiiti i
Medlemuuuma fir pi ick»-di»krunin»rande grunder
bevilja sinkalda ritagheter vad gillet ulldalning av mtra-
tuvknirkapaciut ull jimvipföratag som utför vissa typer
av qinaur eller utföra dem i vissa omriden om dessa
(') -GT.ir L 114. 21.4.194». s. I. Förordningen tanut sndrid ge-
nom förordning i.c£G) nr 1393/91 (EGT nr L :»i. 4 • >>!.
s. I).
21
Europeuka gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1996/97:157
Bilaga 3_________t- >*1/77
råtugheter ir oumbärliga för att säkerställ» en uHråcklig
nivi pi tillhandahållande av offentlig» tjinster. eller en
effektiv användning av infnstwkturkapiciwctn eller fdr
att möjliggöra finansiering av ny infrastruktur, dock utan
att detta påverkar tillämpningen av artiklarna 85, 86 och
90 i fördraget.
AVDELNING III
Uttag av infrastrukrunvgifar
Aniktl 6
1. Infrastrukturförvalarens räkenskaper ikall under
normala verksamheaförhållanden över en rimlig tidspe-
nod itminatone innefatta att inkomsterna från infrastruk-
turs vgif ter och statsbidrag i ena sidan balanserar
utgifterna för infrastrukturen i andra sidan.
2. Infrastrukrurförvaltaren fir finansiera genomförandet
av infrastrukturen inklusive ullhandahållande eller för-
nyelse av ullgångaraa och dra fördel av det investerade
kapitalet.
Aniktl 7
Vid uttag av avgiftat för likvirdiga qinster pi samma
marknad fir ingen diskriminering ska.
Efter samråd med infrastrukturiörvsltaran skall medlems-
staterna ange reglerna för att faststilla infrasoukturavgif-
tema. Dessa regier skall föra» infrastrukturförvaltaren med
hjälpmedel för aa effektivt marknadsföra dan tillgängliga
infrastruktur kapacitetan.
Aniktl I
1. De avgifter som tas ut av infrastrukturförvaltaren
skall fastsullas i enlighet med t|instens natur, når den
utföra, marknadssituationen och artan och graden av
slitage pi infrascrukturan.
2. Vad galler förfarandena för betalning av avgifterna
får medlemsstaterna föreskriva om mö)iighetan aa sluta
ett totalavtal med infrasttukturförvaltaren vad galler
offentliga tjansur i enlighet med förordning (EEG)
nr 1191/69.
Aniktl 9
1. Avgifterna skall betalas ull infrastrukturförvaltaren/
förvaltarna.
2. En medlemsstat fir kräva aa infrastrukturförvaltaren
låmnar all informauon som är nödvändig för aa den skall
kunna förvisa sig om att avgifterna tas ut pi icke-diskri-
minerande grunder.
3. Infrastrukturförvaltaren skall i god tid informera
järnvägsföretag som använder dess infrastruktur för att
tillhandahålla de tjänster som avses i artikel 10 i direktiv
91/440/EEG om nött» förindnngir av kvaliteten eller
kapaciteten för den berörda infraatrukruren.
AVDELNING (V
Allmänn» bestämmelser
Artiktl 10
1. Medlemsstaterna skall fastställa de förfaranden för
tilldelning av jårnvigsinfrastrukrur som avses i arukel IJ.
De skall offentliggöra sina förfaranderegier och informera
kommissionen om desse.
2. En ansökan om järavigsinfrasttukturkapacitet skall
inges ull ulldelningsorganet i den medlemsstat pi vara
territonum avreseortan för den berörda tjänsten år belä-
gen.
3. Tilldelaingsorganet all vilket en ansökan har
ingivits skall omedelbart informera de övriga ulldelnsngs-
organ som beröra av denna ansökan. De senare skall fatta
ea beslut si snart som möjligt, men inte senare än en
minad efter det aa all relevant informauon lämnades in.
Varje nildelningsorgan skall ha ritt aa avsli en ansökan.
De skall omedelbart informera det ulldelningsorgaa som
ansökan lämnades in tilL
Tilldelningsorganet som ansökan lämnades in ull skall
tillsammans med de övriga berörda ulldelningsorganen
fatta ea beslut över ansökan si snat som möjligt, men mta
senare än tvä månader efter aa all relevant informauon
lämnades in.
En ansökan som avslagia pi grund av oullricklig kapa-
citet skall om det ansökande företaget begår det omprövas
vid nästa ändring av tidtabellerna för de berörda rutterna.
Datumen för sådana ändringar och andra administradva
arrangemang skall finnas allgingiiga för intresserade
parter.
Beslutet skall meddelas till det ansökande företaget. Varje
avslag måste vara modverat.
4. Ea ansökande företag fir direkt kontakta de andra
ulldclnangiorgan som beröra av ansökan under ioruuäa-
ning aa det ulldelningsorgan som ansökan ingavs ull
informeras.
5. De järnvägsföretag som ulldelats jämvågsinfrutruk-
turkapacitet skall sluta de nödvändiga administrauva,
tekniska och finansiella avtalen med infrastrukturförval.
tara a.
Aniktl 11
1. Medlemsstaterna skall föreskriva aa även ea saker-
hetsintyg som beskriver företagea säkerhetskrav lämnas m
för aa säkerställa säkra tjänster på de betörda rutterna.
2. För aa erhålla säkerhetsinryget måste järnvägsföre-
taget efterkomma de förordningar i nauonell rått, som ir
förenliga med gemenskapsrätten och tillämpas på ett
22
Nr L 143/7J r?V~]
Europeiska gemenskapemu officiella tidning
Prop. 1996/97:157
Bilaga 3
27. $. 9$
icke-diskriminerande via, sam inger de tekniska och
operationellt krav som ir specifikt för jimvågsqjnster
och de sakerheakrav som giller för personal, tullande
materiel och företagea interna organisation.
Det mlata i synnerhet tillhandahålla bevia för att den
personal som det har i sin tjinsc för att sköa och följa
med de tig som tillhandahiller tjinster som avses i artikel
10 i direktiv 91/440/EEG har den nödvindiga utbild-
ningen för att ritu sig efter de trafikregler som tillimpas
av infrastrukturförvaltaren och aa uppfylla de såkerhea-
krav som pålaga det i tigrörelsemas intresse.
Jimvågiföreagvt måste också visa aa den rullande mate-
riel som ingår i dessa tåg har godkåna av den offentliga
myndigheten eller av infrastrukturförvaltaren och kontrol-
leraa i enlighet med de gillande beståmmelser som ir
ullimpliga på den anvinda infrastrukturen. Siksrhetsia-
tyget skall utfirdaa av den myndighet, som av den
medlemssat i vilken infrastrukturen ir beligen, har fin i
uppdrag aa sköa detta.
Aniktl 12
Medlemaaurna får föreskriva om möjligheten aa ansök-
ningar om tilltride till infrastrukturen åtföljs av en depo-
sition eller aa en liknande säkerhet ställs.
Om sökande ina använder ea tilldelat jåmvigsspår får ea
belopp, som motsvarar kostnaden som uppkommer vid
behandlingen av. ansökan och senare förlust av inkomster
på grund av aa den berörda infrastrukturkspaauten inte
anvinda, dras från depositionen. I andra fall skall deposi-
tionen/gsraansummaa återiimnu i sin helhet
AVDELNING V
Slutbestämmelser
Aniktl 13
l. Medlemsstaterna skall vida nödvindiga itgirder för
aa sikerstålla aa beslut om tilldelning sv infrastrukturka-
pacitet eller uttag av infrasauktunvgiftsr skall kunna
överklagas till en oberoende instans om detu sknftligen
begira av ea jimvigsföretag. Denna instans skall fata sia
beslut inom två månader efter det aa all televant informa-
tion limnades in.
2. Medlemssatema skall vida de itgirder som ir
nödvindiga för aa säkerställa att de beslut som fattas i
enlighet med punkt 1 ir föremål för domstolsprövning.
Aniktl 14
1. Två ir efter tillimpningen av detu direktiv skall
kommissionen ull ridet överlämna en rapport, om
nödvändigt, itföljd av förslag angående fortsatta itgirder
från gemenskapens sida med särskild hinsyn ull möjlig-
heran aa utvidga ullimpningsområdet för det hir direkti-
vet
1 Medlemssatema skall situ i kraft de lagar och andra
författningar som ir nödvindiga för aa följa detu direktiv
senast två ir efter direktivea i krafttrådande. De skall
genast underrätta kommissionen hirom.
3. Nir en medlemssat antar de beståmmelser som anges
i punkt 2 skall de innehålla en hånvisning till detta
direktiv eller åtfölja av en sådan hänvisning nir ds
offentliggörs. Nirmare föreskrifur om hur hinvisniagen
skall göras skall varje medlemssat siilv utförda.
Aniktl 11
Detu direktiv trider i kraft samma dag som det offentlig-
göra i Europeiska gemenskapemu officiella tidning.
Aniktl 16
Detu direktiv riktar sig till medlemssatema.
Utfärdat i Luxemburg den 19 juni 1995.
Pi rditu vdfnar
B. PONS
Ordfirandt
23
27. 4. 9S I SM I
Official Journal of the European Commumdi
Prop. 1996/97:157
Bilaga 3
No L t 43/7 J
C0UNC1L DHUCTTVE 95/19/EC
oi 19 June 1995
oa the allocntaos of rstlwwy infraatructure capacacy and the charging of
infraatructure (ea
TH1 COUNCIL OF TH1 EUROPEAN UNION.
Hsving regerd to the Treaty atabliahing the European
Commurucy, and in pamcular Artide 75 thereof,
Hsving regard to tho propoeal from the Commisaion ('\
Hsving regard to tha opinion of tha Economic and Social
Committae (*),
Acting in accotdanca with the proceduro laid down in
Amcla 189c of tha Troaryf’),
Therea greatsr integration of tha Commurucy transport
lector is an eaaandai element of tha tntanul markst and
wheroaa tha raxiway» ara a vial part oi tha Commumry
transport sactor;
Therea tha prindpla of tha freedom to provide servica
tieeds to be appliad in tha ratlwey sactor, taking account
of tha ipaahc characterisdcs of that sactor;
Thetsu Ccundl Dirtcrivw 91/444/EEC of 29 Jujy 1991
on tha davalopmant of tha Communicyh railways(fr
provida for csrtain accaa rights in internanonai rail
transport for radwsy undertakings and inamuonal grou-
pings of radway undertakings;
Wheroa it is important to ensuro that. where railwsy
undertakings and tha intaraadonal groupings wtuch thay
coruncuta provida tha scrvicaa referred to in Arhda 10 of
Dirocnve 91/440/EEG thay banafit fuliy front tha nr»
accesa nghts and wheroaa, to this and, it is appropruta to
»stablish a ryttarn for tha adocanon of radway infnatruc-
tura and tha charging of infraacructuro fea which ia non-
discriminatory and uniform throughout tha Commumcy;
Theroa tha seope of Diracsvo 91/440/EEC should bo
maantained. induding tho rxcapcona laid down theroin
for regional. urban and suburbaa services. and wherea it
should ba speofied that transport operations in tho fotm
of shuttla satvica through tha Channei Tunnel aro also
exduded from tha seope of that Dirocnve;
Thero. punuant to tha prindpla of rubaidiarity, it is
appropriata that tha Communsry Isy down tha broad ptin*
cipla of such a ryttarn, lesving it to tha Member States to
put in placa tho detaded naleo for tho relevant pracucal
implementanon;
Therea tho Membor States should ensuro suffident flod-
bilicy u tegards tha adocanon of infrasoucturo capaacy to
allow erfidant and opdonal use of the infraacructuro;
(') OJ No C 24. 21. I.1994. p. 2 and OJ No C 223. 13.1. 1994.
p. 11. .
O Opinion dalivsrad on 14 September 1994 (OJ No C 393, 31.
12 1994. p. JA
(’) Opinion ot tha European Pariiament of 3 May 1994 (OJ No
C 209. 29. 7. 1994. p. 38k Counal Common posiaon of 21
November 1994 (OJ No C 334. 13. 11 1994. p. 19) and Ded-
non of tha european parliamant of 14 March 1999 (OJ No C
19. 10. 4. 199». p. 311
C) OJ No L 237, 24. 8. 1991, p. 2J.
Vheresa, however. it is nacsssary to grant csrtain pnonty
nghts with regard to tho adocanon of infrastrucruro capa-
city, notably for public sarvica and services provided on a
ipeofic raalway infrasoucturo;
Thama it is also nacsssary to provide for tha posstbilicy
of granting spedal nghts in dlocanng infrastrucruro capa-
dry if those nghts are esaandal to ensuro adaquats eran»,
port sarvica or to allow tha finanang ot nrw infrastruc-
tura;
Therea tha accounts of tha infrasoucturo manager
should bo in balanca so thac infrasoucturo expendituro
tan bo covered;
Wheroaa. furthermoro, it is nacsssary to define non-disen-
minatory nda aa ttgards tho charging of infrasoucturo
fees in tho same markst;
Wheroa affidant usa of infrasoucturo capaacy requires
that fea ba fixad accntding to a common set of general
criuria;
Wherea. out ot a general concern for transparency and
non-discTiminacon, common rula should be adop ted
concenung tha procedura for tho allocanoa of infrasouc-
turo capaacy and tha charging of infrasoucturo fea;
Wheroaa. in tha interoses of traffic safacy, radway under-
talongs must, in order to hava accaaa to a pamcular infra-
louccuro. hoid a ceraficaca of safacy based on certain
common chuna and on nanonal provisions, isaued by tho
body compeunt for tha infraacructuro used; wheroaa thay
musa also condude with tha infrasoucturo manager the
requiaita tarhnical, administranve and finanaal igree-
ments;
TTherea it is necssaary to guanntee posaibilida for
making an appaal befors an indspendsnt body agisnst
dedsiona takan by the authorida and bodia competant
as regirds tha allocanon of infrasoucturo capaacy and the
charging of infroaouauro fea; wherea dus posaibilicy for
making an appaal is tepuirod in pamcular to resolve any
ccntlicts of intaraa in caaa wharo an infruteueture
manager is u the sama dma a transport service» operator
and is ruponsibia for ailocanng trasn paths and/or collec-
ang infrasoucturo fao.
HAS ADOPTTO THIS DIRICTTVI:
SECT1ON l
Objacdvo and seope
Articl» 1
t. The purpose of this Direcnve is to define the pnnci-
pla and proceduros to be appliad widi regard to the allo-
24
no l t«/7« rm
Offldil Journal of tho European Communina
Prop. 1996/97:157
Bilaga 3
27. s.
cation of radwry infruoucmro apaacy rad the charging
of infnasrucmro fem for radway underrainnp wtuch tro
or wtd bo ia tho Commumcy and tho interns»
tional groupingp which thay form, whoro such under*
talongs and groupings carry our ismca rtferred to ia
Artide 10 of Dirocuve S1/44O/BBC unda tho condidons
laid down in that Artide.
2. Rsdwey undertakings tho activitia of which aro
limited to tho opennon of urban, suburben and regional
sarvica shad bo eaduded from tho seope of thia Diroc-
uve.
Radway undertakinp and intemsdoual poupinp tho
buainoaa of which ia limitod to praviding shurtie servica
(or road vohidaa through tho Channd Tunnel aro alae
eaduded from tho seope of thia Diroarre.
3. Railway infnsoucniro capaacy shad bo pantad ia
tho form of the ailocados of tnia patha ia accordanea
with Communiry and aadooal law.
4rndo 2
Por the purpoa of thia Dirocrive:
(a) 'radway undertaking' mossa any public or ptsvam
undsttaking tho main buainaaa of which io to provide
tail transport servica for goode aad/or pamogara,
with a roquiromenc that the undertaking must ensuro
tncdon;
(b) interaanonal groupingf moana any isaofiirton of u
last rov radway undertaking» tsabiishod ia differont
Member tatao for tha purpoa of praviding interna»
donal tron aport servica beroooa Member Som ;
(c) 'infnstnscsuro manager1 mana any public body or
undertalong rasponsible ia particular for atabliahing
and maintaining radway infrasoucturo. aa wed aa for
operating the concroi and safacy ryitems;
SBCTION a
Allocaaoa of radway infraatructure capacicy
Artide J
Bach Memba Stare shad dedgnata the adocanon body in
sccordaace with tha rvpuiromeata of thia Dirocnve. In
paruculax. tho adomaon body, which shad be infoemed of
ad tnia petha tvadabla, shad ensuro that:
— radway infcaamauro capadty ia adocatad on a fair
ind ciOQ«diKzisixiAtoty btsii ind
— subjecs to Artidet ♦ and S. the adocation procedur»
dlorwa opdmusa effecsfvo use the infeastruenue.
Artide e
t. Member Stona mey tako the aecastary measurw to
ensuro that prioricy ia given to the foUowing rad sarvica
in tha illocinou of radway infrasoucturo capedry;
(a) sarvica providod in tho internt of the public, sa
definod la Counal Regulaaon (EEC) No IIRl/49 of
24 June ISO on aenon by Member Stata conceraing
the obligations iaheront in the concepc of a public
service ia transport by rad. road and inland wata*
•«yC)s
(b) sarvica whody or pardy opertted on infraatrueniro
conanvaad or developed for csrtain ipeofic sarvica
(speaalixed high-epeed or froight linnK without preju»
dice to Artida IX 14 and SO of the Troary.
Thia provision shad spply without discriminadon to ad
sarvica withia the seope of Artide l having compenble
charoetedsda and praviding emilar services.
2. Tith regard to sarvica provided unda pangnph l
(a), Memba Scaae mey compenaasa the infnsoucniro
manager for iny finaadal lotsa ineurrad duo to the
impoddon of a csrtain infrascnicturo capsdry adocanon
ia tho innrtta of public service.
(d) ‘traia pafh’ means tho infrasoucturo apaacy aeeded
to tus a tnia baronen two placa as a given dmes
(«) 'dlocatioa' mana tho adocanon of radway infrasouc-
ture capadty by an diocaaoa body;
(i) 'dlocadon body' mosa the authotity and/or infra-
struccura manager dtatgnatsd by tho Member Stata
for the adocanoa of infruoucturo capaacy.
Arndt i
Memba Staxa mey grant spedal rights is rogarda infra*
struexuro capadty ailoosflog on a non-disenminatory basta
to railwsy undarrdnngs operating csrtain typa of itrvica
(') OJ No L 1J4. 21. i. 1969, p. I. Riguiaäoa u lut unended by
Rrguladoa (BBQ No 1393/91 (OJ No L 14». 2S. 4. 1991.
p. D-
25
17. 6. iS |EN J Offidai Journal ot tho
or ia csrtain srtae if such righta aro indispensable to
tnturo adequate public serncae or effident usa ot infro»
structuro capadty or to »How tha hnudng ot ncw tnfro»
structurea. without projudica to Ardclee IS, 14 »“d JO of
th« Tteary.
Prop. 1996/97:157
Bilaga 3
European Cotnmunidee Na l (43/77
om» of any major changae ia tha gualiry or apedry of
tha lafrasmimire concamed.
SEcnoN rv
sicnoN in
Charging of infrastructure faaa
Arndt t
1. Tha accounta of us infrastrucruro manager shall.
under normal buaataa condidona over 1 nasooabh dme
period. u least baianca income frota infnatructure feer
plus State coatnbunona oa tha ona hand and infnstruc-
turo ezpendituro oa tha other.
2. Tha infrastruauro manager may financa infraamic»
turo davalopmaat induding provision or renewai of
capitai aueta. and mey maka a retuts oa Capital
employvd.
Arrscie 7
Thero shall ba ao rliscriminadon ia tha chsrgiag for
services of an equivairat naturo ia tha same märket,
After Consulting tha infrurrucniro manager. Member
Starta shad lay down tha rules for dstetmining tha infro-
itructure fara. Tbaaa niiaa shad provida tha iafnsaucnirw
manager with tha fadlity to mukst tha rredable infta>
ltructure capadty etfidsntfy.
Arndt t
1. Tha faaa charged by tha infnstrucmre masapar shall
ba fixad accotdiag to tha oaturo of tha servica, tha tussa of
the servica. tha matkar nniarion and tha typa and degroa
of weer and tsar of tha tnfroanucturo.
2. As rogarda tha procaduroa for tha paymaar of faaa,
Member Stataa may provide for tha poaebility that a
global agraamant be condudad with tha infnatructuro
manager sa rogarda public sarvicaa, ia accorrtance with
Reguladoa (EEC) No 1191/0.
Arndt 9
1. Tha faaa shall bo paid to tha infnaoucmro mana»
F«(’K
2. Member Stataa assy requiro tha infnaoucturo
manager to provida all tha informadon oa tha faaa aecea»
ury to sadsfy them that thay aro charged oa a non-discd-
minitory basis.
3. Tha infrastrucruro manager shall infotm railway
undertakings using ita infrastructure to provida servicca
rtferred to ta Artide 10 of Dirocnve JI/440/EEC ia good
General provisions
Arndt 10
t. Member Stataa shall lay down the procaduroa for tha
ailocadoa of radway inftastrueruro capadty referred to ia
Artide l (3). Thay shall publiah their procedunl rules aad
iafonn tht Cosunisios
2. Aa applieadoa for iafnaoucairo capadty shall be
rubmiasd to tha adocadoa body of tha Member State oa
the tamtory of which tha daparoua poiat of tha service
concamed ia ntuatad.
3. The sdocadoa body to which sa applieadoa haa
beaa subttuttad shall itnmodiacaiy inform the other sdo-
cadoo bodiea concamed of thia requoet. The lotter shall
taka a dedaioa aa sooo a poeeibLe bur ao latar thaa ona
month sftar all relevant informadon haa beaa rubmiasd;
nch allocanoa body shall hava the right o refuaa aa
applieadoa. Thay shall immadigety inform tha ailocadoa
body to which tho roquem haa beeo subminad.
Tha ailocadoa body to which aa applieadoa haa bron
submioed shad, togvthor with tho other allocanoa bodiea
concamed, taka a dedsioa oa tho applieadoa aa sooo aa
poaubla. bur so later thaa ron months after ad relevant
infotssudoa haa beaa submioed.
Aa applieadoa which haa been rofuaad on the grounda of
insufficiens capadty shall be tecoodderod st the nexr
dme^abb adjustment for tha routes coacamed ii the
applicaat undertaking ro requeem. The dataa for such
adjustmenta and other adnunisaadva arrangemena shall
be avadabb to intataaced parera.
The dedaioa shall be commumotad to the sppiicant
undertaking. A reiuaal shall indicata the reason therefore.
♦. Aa ippiicant undertaking may diroedy contaa the
other silocation bodiea concamed with thia requot oa
condinoa that the ailocadoa body to which the applica»
don haa beea suboittad ia informad.
$. The radway undertakings to which radway infro*
structure capadty ia allocatad shall condude the aecaaaary
, tachnical and finaadsl sgroementa with
the infnwructure manegen.
Arride tl
1. The Member Stataa shall provida that in addidoa a
safety ceroficau in which the radway undertakinga' safacy
rrqiurementa aro set out be subttuttsd in ordet to ensuro
safe servica on the routes concamed.
2. In order to obtain the safety cemficata. the radway
undertakiog must comply with the reguladoas under
aadoaal law, compaabie with Commumcy law ind
26
No L 143/71 m
Offidal Journal at tho Europeaa
Prop. 1996/97:157
Bilaga 3
17. «. 9J
sppiied is t aon-diaciimitiatoty ?«****£ laying down tho
technicai aad opetadonai re^uiromcata spedfic to rail
sarvica and tho safacy taquiramant» appiying to staff.
roilinj stock and tho underokuifs intamai orpaiaaon.
In pamcular, it muat provide proot that tho staff whosa it
employe to opento and accompaay tho niaa pravidiaj
servica rofosnd to ia Amdo 10 of Dirocnve 91/440/BBC
hu tho necoaary niainp to comply with tho tntfic rula
sppiied by tha infnanucairo manafa aad to mea tho
uf ecy roquinaoata impoood oa it ia tho iatonsa ot tnia
movement
Tho tatiwty uadatukiaf anat alao prova that tha roillnf
stock compnaaf thaa niaa ha bon approved by tha
public authority or by tha iafnacroauro nuaifor aad
checkad ia accordaaa with tha opendnf rula apipUcablo
to tho infnanucturo uaed. Tha safety cönficata shall bo
isaued by tha authonry dadfisatad for tho purpoa by tha
Memba Stato ia which tho infrutnaauc uaod ia nosaced.
Artide 12
Mombor Stataa may provida for tho poeability that appU-
cadooa for iafnatnscturo accaa tro tccompaaud by a
depoext or similar secunry.
If ta tppiicaaa dosa ooe maka un ot ta tilocarod nia
puh. aa tatouat may bo dodueted from tho dopoeit which
nproana the coec iaeunad ia procanmf the applieadoa
ind any subeepuent loa ot euninft dua to tha ooa-ua ot
the iafnaoucairo capadty concamed. la tha other caaea.
the depoac/secuncy shall bo rotunsed ia ita endroty.
withia ron moatha oi tho aubmiaaioa ot all relevant infor-
tmcxofle
2. Member Stataa shall taka the moaune oecenary to
ensuro that dedaiooa takaa ia accotdance with panjnph
t aro aubject to judidal trhrw.
Artid» 14
1. Tha shall. roo yean after tho applica*
dos ot thia Dirocnve, submit to the Counal a report,
accoapeaiod — if noceaaoty — by propoaala regardinf
contusuod Comanaaity aedoo. with pamcular regard to
tho pmbility ot aalaryiag tha seope ot the Dirocnve.
2. Member Sota shall adopa tha lawa, ngulanona and
idmusiatndve provmona necaeaary to comply with thia
Dirocnve noe later thaa roo yran followinj the data ot
tho eatry inte foroa of thia Dirocnve. They shall fonhwith
infora the Coombuboo chtrvoi»
3. Whn Memba Stataa adopa tho provisiona rotand
to ia panfnph 2. they shall contaia a nfanaca to thia
Dirocnve or be accompenied by such refemca at the
tussa ot their otfidai publlcadoo. The mathoda ot makiaf
such refereoce shall be laid down by tho Member Staten.
Artid» 11
Thia Diroafve shall entar iato forea oa the data of ita
publieadon ia tha Offidal Jmmal ff tb» Eunptan
Ctmmmirift
S8CTION V
Finai provisions
Artid» U
Thia Dirocnve ia addroeod to tho Memba Staten.
Anidf 13
Doae at f irramhour^ 19 June IMS.
I. Memba Stataa shall taka tha moauroo necaeaary to
ensuro that decuioaa oa the ailocadoa of infnatroauro
capadty or the charpa* of fea ahall be opoa to appaal
beforo aa iadapeadeat body whaa so roqueöad ia wndng
by a railway undettakiaf. Thia body shall take ita dedaioa
Fbr tb» Catuuil
Ti» PmtiifU
1 FONS
27
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET
Prop. 1996/97:157
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997.
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden, Peterson,
Freivalds, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog,
Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall, Åhnberg, Östros,
Föredragande: Statsrådet Uusmann
Regeringen beslutar proposition 1996/97:157 Lag om tilldelning av spårkapa-
citet
28
Rättsdatablad
Prop. 1996/97:157
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som inför, Celexnummer för bak- ändrar, upphäver eller omliggande EG-regler upprepar ett normgiv- |
|
Lag om tilldelning av spår- |
395L0019 |
29
gotab 53343. Stockholm 1997