Proposition 1996/97:139
Proposition 1996/97:139
Regeringens proposition
1996/97:139
Skydd mot extraterritoriell lagstiftning som antas av
ett tredje land
Prop.
1996/97:139
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 15 maj 1997
Göran Persson
Anders Sundström
(Utrikesdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Europeiska unionens råd antog den 22 november 1996 förordning (EG)
nr 2271/96 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritoriell
lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig på
eller är en följd av denna lagstiftning.
I propositionen föreslås en lag som kompletterar rådets förordning med
straffbestämmelser för överträdelse av relevanta bestämmelser i för-
ordningen.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
1 Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 139
Innehållsförteckning
Prop. 1996/97:139
1 Förslag till riksdagsbeslut.................................................................3
2 Förslag till lag om EG:s förordning om skydd mot
extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land...................4
3 Ärendet och dess beredning..............................................................4
4 Den utrikespolitiska bakgrunden.......................................................5
4.1 Lagstiftningsåtgärder av USA år 1996....................................5
4.2 EU:s syn på de amerikanska åtgärderna..................................6
5 Närmare om innehållet i rådets åtgärder...........................................6
5.1 EG:s skyddsförordning............................................................6
5.1.1 Den rättsliga grunden........................................6
5.1.2 Den blockerade lagstiftningen..........................7
5.1.3 Blockeringsåtgärdema......................................8
5.1.4 Särskilda informationsregler..........................11
5.1.5 Påföljder..........................................................11
5.1.6 Ikraftträdande m.m.........................................12
5.2 EU:s gemensamma åtgärd.....................................................12
6 Den EG-rättsliga bakgrunden..........................................................13
7 Svenska föreskrifter.........................................................................13
7.1 Inledning................................................................................13
7.2 Påföljdsbestämmelser m.m....................................................14
7.3 Processuella frågor................................................................16
7.4 Sekretessfrågor......................................................................18
7.5 Ikraftträdande........................................................................19
8 Behovet av svenska följdåtgärder med anledning av den
gemensamma åtgärden....................................................................19
9 Kostnadskonsekvenser....................................................................20
Bilaga 1 Europeiska rådets förordning (EG) nr 2271/96......................21
Bilaga 2 Europeiska rådets gemensamma åtgärd (96/668/GUSP) 27
Bilaga 3 Arbetsgruppens sammanfattning av promemorian Skydd
mot extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land 28
Bilaga 4 Promemorians lagförslag.......................................................29
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser...........................................30
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag..................................................31
Bilaga 7 Lagrådets yttrande..................................................................32
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997...........33
Rättsdatablad...........................................................................................34
1 Förslag till riksdagsbeslut
Prop. 1996/97:139
Regeringen föreslår att riksdagen
antar regeringens förslag till lag om EG:s förordning om skydd mot
extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land.
1* Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 139
Prop. 1996/97:139
2 Förslag till lag om EG:s förordning om skydd
mot extraterritoriell lagstiftning som antas av ett
tredje land
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EG) nr 2271/96 av den 22
november 1996 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritori-
ell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig
på eller är en följd av denna lagstiftning1.
2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna informa-
tion i överensstämmelse med artikel 2 första eller andra stycket rådets
förordning (EG) nr 2271/96, eller i information som ges enligt samma
bestämmelser lämnar oriktig uppgift, eller
2. med uppsåt bryter mot artikel 5 första stycket rådets förordning
(EG) nr 2271/96.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
3 Ärendet och dess beredning
Europeiska unionens råd (rådet) antog den 22 november 1996 förordning
(EG) nr 2271/96 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterrito-
riell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar
sig på eller är en följd av denna lagstiftning (EG:s skyddsförordning).
Samma dag beslutade rådet om en gemensam åtgärd (96/668/GUSP) om
åtgärder om skydd mot följderna av extraterritoriell tillämpning av lag-
stiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig härpå
eller är en följd av denna lagstiftning, antagen av rådet på grundval av
artiklarna J 3 och K 3 i Fördraget om Europeiska unionen (EGT L 309,
29.11.96, s. 7 (Celex 496X0668)). Förordningen trädde i kraft den 29
november 1996, samma dag som den offentliggjordes i Europeiska
gemenskapernas officiella tidning. Den gemensamma åtgärden trädde i
kraft samma dag som den antogs. EG:s skyddsförordning och den
gemensamma åtgärden finns i bilaga 1 och 2.
Inom Regeringskansliet har en arbetsgrupp sammansatt av företrädare
för Närings- och handelsdepartementet, Justitiedepartementet och Utri-
kesdepartementet upprättat promemorian Skydd mot extraterritoriell
'EGT nr L 309,29.11.1996, s. 1 (Celex 396R2271).
lagstiftning som antas av ett tredje land. Promemorian belyser frågan om Prop. 1996/97:139
behovet av kompletterande svenska föreskrifter med anledning av
skyddsförordningen och EU:s gemensamma åtgärd. I promemorian
föreslås en särskild lag om EG:s förordning om skydd mot extraterritori-
ell lagstiftning som antas av ett tredje land. En sammanfattning av pro-
memorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna finns i bilaga 5. Remissvaren finns tillgängliga i Utrikesdeparte-
mentet (dnr UD97/382/AME).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 24 april 1997 att inhämta Lagrådets yttrande
över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i
bilaga 7. Av yttrandet framgår att lagrådet inte har motsatt sig att det
remitterade förslaget genomförs.
4 Den utrikespolitiska bakgrunden
4.1 Lagstiftningsåtgärder av USA år 1996
Under år 1996 har i USA kongressen antagit och presidenten underteck-
nat lagstiftning om sanktioner mot handel med och investeringar i Kuba
respektive Iran och Libyen. Regleringen utgörs i förhållande till Kuba av
den s.k. Helms-Burtonlagstiftningen, vilken främst omfattar Cuban
Liberty and Democratic Solidarity Act av 1996. I förhållande till Iran
och Libyen gäller den s.k. D’Amatolagen Iran and Libya Sanctions Act
av 1996.
Den amerikanska lagstiftningen innehåller delar som av EU och andra
har bedömts innebära folkrättsligt otillåten extraterritoriell rättstillämp-
ning.
Sålunda föreskrivs i detta avseende exempelvis i Cuban Liberty and
Democratic Solidarity Act , avdelning III, artikel 302, att den som på
visst sätt tar befattning med egendom som tidigare tillhört amerikaner
(inbegripet kubaner som fått amerikanskt medborgarskap) och som har
exproprierats av den kubanska regimen, skall i förhållande till varje
amerikanskt subjekt som har anspråk på den avsedda egendomen civil-
rättsligt ansvara för dennes ekonomiska skada, i vissa fall till flerdubbla
belopp.
Den amerikanske presidenten beslutade den 16 juli 1996 att för sex
månader skjuta upp ikraftträdandet av den i avdelning III i Cuban
Liberty and Democratic Solidarity Act givna möjligheten att öppna pri-
vaträttsliga processer i USA mot utländska rättssubjekt som tar sådan
befattning (traffics) med nationaliserad egendom som beskrivs i
nämnda avdelning. Den 3 januari 1997 beslutade presidenten att för yt-
terligare sex månader, räknat från och med den 1 februari 1997, skjuta
upp ikraftträdandet av dessa föreskrifter i avdelning III.
I övrigt trädde Cuban Liberty and Democratic Solidarity Act i kraft
den 1 augusti 1996. Iran and Libya Sanctions Act trädde i kraft den 5
augusti 1996.
4.2 EU:s syn på de amerikanska åtgärderna
I skyddsförordningens ingress redovisas gemenskapens syn på frågan om
extraterritoriell lagtillämpning. Där anges bl.a. följande: Ett av gemen-
skapens mål är att bidra till en harmonisk utveckling av världshandeln
och en gradvis avveckling av restriktionerna i den internationella han-
deln. Gemenskapen strävar efter att i största möjliga utsträckning för-
verkliga målet om fria kapitalrörelser mellan medlemsstater och tredje
land, vilket innefattar avlägsnandet av alla restriktioner i fråga om di-
rektinvesteringar - inbegripet investeringar i fast egendom - etablering,
tillhandahållande av finansiella tjänster och introduktion av värdepapper
på kapitalmarknader. Ett tredje land har antagit vissa lagar, förordningar
och andra rättsakter som syftar till att reglera den verksamhet som utövas
av fysiska och juridiska personer under medlemsstaternas jurisdiktion.
Sådana lagar, förordningar och andra rättsakter strider mot internationell
rätt när de tillämpas extraterritoriellt och hindrar att ovannämnda mål
uppnås. Dessa lagar, inklusive förordningar och andra rättsakter, och
åtgärder som grundar sig på eller är en följd av denna lagstiftning,
påverkar eller kommer troligen att påverka det etablerade rättssystemet
och ha negativa effekter på gemenskapens intressen samt på de fysiska
och juridiska personers intressen, vilka utövar sina rättigheter i enlighet
med Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. På grund
av dessa exceptionella omständigheter är det nödvändigt att vidta
åtgärder på gemenskapsnivå för att skydda den etablerade rättsordningen,
gemenskapens intressen och de nämnda fysiska och juridiska
personernas intressen, särskilt genom att avlägsna, neutralisera, blockera
eller på annat sätt motverka följderna av den berörda utländska lagstift-
ningen.
Prop. 1996/97:139
5 Närmare om innehållet i rådets åtgärder
5.1 EG:s skyddsförordning
5.1.1 Den rättsliga grunden
EG:s skyddsförordning antogs av rådet med beaktande av Romfördraget,
särskilt artiklarna 73c, 113 och 235.
I det åberopade rättsliga stödet för skyddsförordningen ingår enligt ar-
tikel 73c befogenhet för rådet att, med kvalificerad majoritet och på för-
slag från kommissionen, besluta om åtgärder beträffande kapitalrörelser
till eller från tredje land som gäller direktinvesteringar - inbegripet in-
vesteringar i fast egendom - etablering, tillhandahållande av finansiella
tjänster och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader. Artikel
113 ger rådet befogenhet att, med kvalificerad majoritet på förslag från
kommissionen, bl.a. vidta handelspolitiska skyddsåtgärder. 1 artikel 235,
slutligen, anges att, om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig
nödvändig för att inom den gemensamma marknadens ram förverkliga
något av gemenskapens mål och om Romfördraget inte innehåller de
nödvändiga befogenheterna, rådet skall genom enhälligt beslut på förslag
från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta de åt-
gärder som behövs.
I skyddsförordningens ingress anges ytterligare att de åtgärder om
vilka stadgas i denna är nödvändiga för att uppnå målen i Fördraget om
upprättandet av Europeiska gemenskapen. Vidare sägs att det i fördraget
inte finns några andra befogenheter än dem som anges i artikel 235 för
att anta vissa bestämmelser i förordningen.
5.1.2 Den blockerade lagstiftningen
Den extraterritoriella lagstiftning som avses finns angiven i en bilaga till
skyddsförordningen. För närvarande upptas i bilagan USA:s Helms-
Burtonlagstiftning respektive D’Amatolagstiftning. Den förra omfattar
lagen National Defense Authorization Act for Fiscal Year 1993 , avdel-
ning XVII - Cuban Democracy Act av 1992, avsnitten 1704 och 1706.1
bilagan anges att den uppfyllelse som begärs framgår av avdelning I i
Cuban Liberty and Democratic Solidarity Act av 1996. Sistnämnda lag,
som utgör huvuddelen i Helms-Burtonlagstiftningen, anges i bilagan i
avdelning I begära följande uppfyllelse: Uppfyllelse av USA:s ekono-
miska och finansiella embargo mot Kuba bland annat genom att inte till
USA exportera några varor eller tjänster som är av kubanskt ursprung
eller som innehåller material eller varor av kubanskt ursprung vare sig
direkt eller via tredje land, handla med varor som är eller har befunnit sig
i Kuba eller transporterats från eller genom Kuba, till USA återexportera
socker av kubanskt ursprung utan att anmälan om detta sker genom den
behöriga nationella myndigheten i exportlandet eller till USA importera
sockerprodukter utan att ha försäkrat sig om att dessa produkter inte är
kubanska produkter, samt genom att frysa kubanska tillgångar och eko-
nomiska avtal med Kuba.
Avdelningarna III och IV i samma lag anges i bilagan begära följande
uppfyllelse: Att inte längre bedriva handel med egendom som tidigare
tillhört amerikaner (inbegripet kubaner som fatt amerikanskt medborgar-
skap) och som har exproprierats av den kubanska regimen (Handel inne-
fattar här: användning, försäljning, överföring, kontroll, förvaltning och
andra verksamheter till en persons fördel). Vidare ingår i Helms-Bur-
tonlagstiftningen 31 CFR. (I skyddsförordningens bilaga anges felaktigt
Prop. 1996/97:139
1 CFR (Code of Federal Regulations) kap. V (7-1-95 edition) del 515 -
Cuban Assets Control Regulations, Subpart B (Prohibitions), E
(Licenses, Authorizations and Statements of Licensing Policy) och G
(Penalties). Denna bestämmelse anges i bilagan begära uppfyllelse som
framgår av avdelning I i Cuban Liberty and Democratic Solidarity Act,
redovisad i det föregående. Vidare anges att det dessutom krävs licens
och/eller tillstånd för ekonomisk verksamhet som rör Kuba.
D’Amatolagstiftningen omfattar Iran and Libya Sanctions Act av
1996. Den uppfyllelse som här begärs anges i bilagan vara följande: Att
under en period av tolv månader inte i Iran eller Libyen investera större
belopp än 40 miljoner USA-dollar som direkt eller i betydande grad kan
öka Irans eller Libyens förmåga att utveckla sina råoljetillgångar.
(Investeringar som omfattar ingående av avtal om sådan utveckling,
ställande av säkerhet för denna, vinst av denna eller förvärv av andelar
häri.). (Investeringsförbudet gäller även gas). Investeringar enligt avtal
som gällde före den 5 augusti 1996 är undantagna. Vidare anges i bila-
gan: Uppfyllelse av embargot mot Libyen, vilket infördes genom FN:s
(säkerhetsrådets) resolutioner 748 (1992) och 883 (1993).
Skyddsförordningen är generellt utformad. Rådet far i enlighet med de
relevanta bestämmelserna i fördraget lägga till eller ta bort lagar ur bila-
gan till förordningen (artikel 1). Kommissionen skall när det är lämpligt
lägga till eller ta bort hänvisningar till förordningar eller andra rättsakter
som härrör från de lagar som anges i bilagan (artikel 7). I detta arbete
skall kommissionen biträdas av en kommitté som skall bestå av företrä-
dare för medlemsstaterna och med kommissionens företrädare som ord-
förande (artikel 8).
5.1.3 Blockeringsåtgärderna
Prop. 1996/97:139
Skvddsintressen och inriktning
EG-förordningens skyddsintressen och inriktning följer av artikel 1. Där
anges att den tillhandahåller skydd mot och motverkar effekterna av
extraterritoriell tillämpning av de lagar som anges i bilagan till skydds-
förordningen, inklusive förordningar och andra rättsakter, och av åtgärder
som grundar sig på eller är en följd av denna lagstiftning. Det anförda
gäller när en sådan tillämpning påverkar intressena hos de personer som
avses i artikel 11 och som ägnar sig åt internationell handel och/eller ka-
pitalrörelser samt därmed sammanhängande kommersiell verksamhet
mellan gemenskapen och tredje land.
Av artikel 11 följer att förordningen skall tillämpas på alla fysiska per-
soner som har hemvist i gemenskapen och är medborgare i en medlems-
stat, alla juridiska personer som är registrerade inom gemenskapen, alla
fysiska och juridiska personer som avses i artikel 1.2 i förordning (EEG)
nr 4055/86, som rör sjötransportområdet, alla andra fysiska personer som
har hemvist inom gemenskapen såvida inte denna person befinner sig i
det land i vilket han är medborgare samt alla andra fysiska personer inom
gemenskapens territorium, inklusive dess territorialvatten och luftrum
och ombord på alla luftfartyg eller fartyg under en medlemsstats juris-
diktion eller kontroll, när dessa personer utövar förvärvsverksamhet.
Skyddsförordningen innehåller fyra särskilda rättsliga instrument ge-
nom vilka extraterritoriell lagstiftning som anges i bilagan direkt skall
motverkas. Dessa spänner över områdena informationsskyldighet m.m.,
icke-erkännande av domar och beslut, icke-efterlevnad av krav och för-
bud samt rätt till ersättning för all slags skada.
Informationsskyldighet
Av artikel 2 framgår att, om de ekonomiska och/eller finansiella intres-
sena hos någon person som avses i artikel 11 direkt eller indirekt påver-
kas av de lagar som anges i bilagan eller av åtgärder som grundar sig på
eller är en följd av dessa, den personen skall informera kommissionen
om detta inom 30 dagar från det datum då personen erhöll sådan infor-
mation. I den omfattning som en juridisk persons intressen påverkas,
skall denna skyldighet åligga direktörer, företagsledare och andra perso-
ner i företagsledande ställning. På begäran av kommissionen skall en
sådan person lämna all information som är relevant för förordningens
syfte i enlighet med kommissionens begäran, inom 30 dagar från det da-
tum då informationen begärdes.
Icke-erkännande av domar och beslut
I artikel 4 anges att sådana domar respektive beslut som meddelas av
domstolar eller av administrativa myndigheter som är belägna utanför
gemenskapen, och som direkt eller indirekt ger effekt åt de lagar, som
anges i bilagan, och de åtgärder, som grundar sig på eller följer av dessa,
varken får erkännas eller vara verkställbara på något sätt.
Icke-efterlevnad av krav
Enligt artikel 5 far ingen av de personer som avses i artikel 11, direkt
eller genom ett dotterbolag eller någon annan mellanhand, aktivt eller
genom medveten underlåtenhet, uppfylla sådana krav eller förbud, inklu-
sive framställningar från utländska domstolar, som grundar sig på eller
direkt eller indirekt är en följd av de lagar som anges i bilagan, eller av
åtgärder som grundar sig på eller är en följd av dem.
I artikel 5 föreskrivs vidare att, i enlighet med de förfaranden som av-
ses i artiklarna 7 och 8, personer kan fa tillstånd till fullständig eller del-
vis uppfyllelse av krav eller förbud i den mån bristande uppfyllelse all-
varligt skulle skada deras eller gemenskapens intressen. Kriterierna för
tillämpning av denna bestämmelse skall fastställas i enlighet med förfa-
randet i artikel 8. När det finns tillräckliga bevis för att bristande uppfyl-
lelse skulle kunna orsaka en fysisk eller juridisk person allvarlig skada,
skall kommissionen snarast till den kommitté som avses i artikel 8 över-
Prop. 1996/97:139
lämna ett förslag till lämpliga åtgärder som skall vidtas i enlighet med
skyddsförordningens bestämmelser.
Beträffande det förfarande som det här hänvisas till, föreskrivs i artikel
7 att kommissionen skall för tillämpning av skyddsförordningen bl.a. be-
vilja tillstånd enligt de villkor som anges i artikel 5. och, när den be-
stämmer tidsgränserna inom vilka kommittén skall yttra sig, i full om-
fattning beakta de tidsgränser som måste iakttas av de personer som
måste ha tillstånd. 1 artikel 8 stadgas att kommissionens företrädare i
kommittén, som även är kommitténs ordförande, skall förelägga kom-
mittén ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över kommis-
sionens förslag inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till
hur brådskande frågan är. Kommittén skall fatta sitt beslut med den ma-
joritet som enligt artikel 148.2 i Romfördraget skall tillämpas vid beslut
som rådet skall fatta på förslag från kommissionen. Medlemsstaternas
röster skall vägas enligt bestämmelserna i samma artikel. Ordföranden
får inte rösta. Kommissionen skall själv anta förslaget, om det är fören-
ligt med kommitténs yttrande. Om förslaget inte är förenligt med kom-
mitténs yttrande, eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan
dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta
sitt beslut med kvalificerad majoritet. Om rådet inte har fattat något be-
slut inom två veckor från det att förslaget mottagits, skall kommissionen
själv besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas.
Rätt till ersättning
I artikel 6 regleras rätt till ersättning. Där anges att varje person som av-
ses i artikel 11, och som ägnar sig åt internationell handel och/eller kapi-
talrörelser och därmed sammanhängande kommersiell verksamhet mellan
gemenskapen och tredje land (artikel 1), skall ha rätt till ersättning för all
slags skada, inklusive kostnader av rättslig natur, som vållats den perso-
nen genom tillämpning av de lagar som anges i bilagan eller av åtgärder
som grundar sig på eller följer av dem. Sådan ersättning kan erhållas från
fysiska eller juridiska personer eller andra enheter som vållar skadan el-
ler från någon person som företräder dessa eller är mellanhand.
Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörig-
het och om verkställighet av domar på privaträttens område skall gälla
för talan som förs och domar som meddelas enligt artikeln. Ersättning
kan erhållas på grundval av bestämmelserna i avsnitten 2-6 i avdelning II
i Brysselkonventionen och, i enlighet med artikel 57.3 i samma konven-
tion, genom rättsliga förfaranden inför domstolarna i någon medlemsstat
där personen, enheten, företrädaren eller mellanhanden har tillgångar.
Vidare föreskrivs i artikel 6 att ersättningen, utan att åsidosätta andra
tillgängliga metoder och i enlighet med tillämplig lag, kan ges i form av
beslag och försäljning av de tillgångar som innehas av dessa personer,
enheter, företrädare för någon av dessa eller mellanhänder inom gemen-
skapen, inklusive andelar som innehas i en juridisk person som har re-
gistrerats inom gemenskapen.
Prop. 1996/97:139
10
5.1.4 Särskilda informationsregler
Prop. 1996/97:139
Den information som skall tillhandahållas enligt artikel 2 skall överläm-
nas till kommissionen antingen direkt eller genom medlemsstaternas be-
höriga myndigheter. Om informationen överlämnas direkt till kommis-
sionen, skall kommissionen omedelbart informera behörig myndighet i
den medlemsstat där uppgiftslämnaren har sin hemvist eller är registre-
rad.
Enligt artikel 3 får information som tillhandahålls i enlighet med arti-
kel 2 endast användas för de syften för vilka den tillhandahålls. Informa-
tion, som är av förtrolig art eller som tillhandahålls förtroligt, skall om-
fattas av tystnadsplikt. Kommissionen far inte lämna ut sådan informa-
tion utan uttryckligt tillstånd från den person som har tillhandahållit den.
Sådan information får vidarebefordras när kommissionen är skyldig eller
bemyndigad att göra det, särskilt i samband med rättsliga förfaranden.
Vid sådan vidarebefordran skall hänsyn tas till den berörda personens
berättigade intresse av att hans eller hennes affärshemligheter inte röjs.
Den här artikeln hindrar inte kommissionen från att lämna ut allmän in-
formation. Sådant utlämnande får däremot inte tillåtas om det är ofören-
ligt med informationens ursprungliga syfte. I händelse av överträdelse av
sekretessen skall den som tillhandahållit informationen ha rätt att få
denna förstörd, lämnad utan avseende eller rättad, allt efter omständig-
heterna.
Kommissionen skall även omedelbart och utförligt informera Europa-
parlamentet och rådet om effekterna av de lagar, förordningar och andra
rättsakter och därav följande åtgärder som nämns i artikel 1 på grundval
av den information kommissionen får enligt förordningen, och skall
regelbundet offentliggöra en utförlig rapport om detta (artikel 7). Vidare
finns i artikel 10 föreskrivet att kommissionen och medlemsstaterna skall
underrätta varandra om de åtgärder som vidtas enligt förordningen och
till varandra överlämna all annan relevant information som gäller
förordningen. Av ingressen till förordningen framgår att en begäran om
att tillhandahålla information enligt skyddsförordningen inte utesluter att
en medlemsstat kan begära att samma slags information lämnas till den
statens myndigheter.
5.1.5 Påföljder
Enligt artikel 9 skall varje medlemsstat fastställa påföljderna för eventu-
ella överträdelser av relevanta bestämmelser i förordningen. Dessa på-
följder måste vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Vid rådets antagande av skyddsförordningen fördes till protokollet
följande uttalande av kommissionen om artikel 9: Kommissionen, som
har ansvaret för att säkerställa att bestämmelserna i fördraget och de åt-
gärder som till följd av dessa vidtas av institutionerna tillämpas, förklarar
att artiklarna 2 och 5 i denna förordning skall betraktas som ‘relevanta
bestämmelser’ för de syften som anges i artikel 9.
1 ** Riksdagen 1996/97. 1 saml. Nr 139
11
5.1.6 Ikraftträdande m.m.
Prop. 1996/97:139
I artikel 12 föreskrivs om ikraftträdandet av skyddsförordningen samma
dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tid-
ning (EGT). Detta skedde den 29 november 1996. Slutligen anges i för-
ordningen att den är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla
medlemsstaterna.
5.2 EU:s gemensamma åtgärd
EU:s gemensamma åtgärd antogs av rådet med beaktande av
Maastrichtfördraget. särskilt artiklarna J 3 och K 3.2b. samt med beak-
tande av de allmänna riktlinjer som fastställdes vid Europeiska rådets
möte i Florens den 21-22 juni 1996.
Artikel J 3 ger rådet möjlighet att inom ramen för den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken, på grundval av allmänna riktlinjer från
Europeiska rådet, besluta att en fråga skall bli föremål för en gemensam
åtgärd.
Artikel K 3.2b ger rådet befogenhet att inom ramen för samarbetet i
rättsliga och inrikes frågor besluta om gemensamma åtgärder i den mån
unionens mål på grund av den planerade åtgärdens omfattning och verk-
ningar bättre kan förverkligas genom ett gemensamt handlande än genom
att medlemsstaterna handlar var för sig.
I den gemensamma åtgärdens ingress anges ytterligare att ett tredje
land har antagit lagar, förordningar och andra rättsakter som syftar till att
reglera den verksamhet som utövas av fysiska och juridiska personer un-
der Europeiska unionens medlemsstaters jurisdiktion. Sådana lagar, för-
ordningar och andra rättsakter, samt åtgärder som grundar sig härpå eller
följer därav, påverkar eller kommer troligen att påverka den etablerade
rättsordningen och ha negativa effekter på Europeiska unionens intressen
och de nämnda fysiska och juridiska personernas intressen. Rådet har
antagit förordning (EG) nr 2271/96 för att skydda gemenskapens intres-
sen samt de fysiska och juridiska personers intressen vilka utövar sina
rättigheter i enlighet med Fördraget om upprättande av Europeiska ge-
menskapen. På grund av dessa exceptionella omständigheter bör med-
lemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att garantera att de nämnda
fysiska och juridiska personernas intressen skyddas i den mån sådant
skydd inte ges enligt förordning (EG) nr 2271/96. Slutligen anförs i in-
gressen att den gemensamma åtgärden och förordning (EG) nr 2271/96
utgör en integrerad helhet som innefattar gemenskapen och medlemssta-
terna, var och en i enlighet med dess befogenheter.
Den gemensamma åtgärden ålägger varje medlemsstat att vidta de
åtgärder som den anser nödvändiga för att skydda intressena hos alla
personer som avses i artikel 11 i skyddsförordningen och som påverkas
av den extraterritoriella tillämpningen av lagar inklusive förordningar
och andra rättsakter som anges i bilagan till förordningen samt åtgärder
som grundar sig härpå eller följer därav, i den mån dessa intressen inte
skyddas av förordningen (artikel 1).
12
Den gemensamma åtgärden trädde som nämnts i kraft samma dag som Prop. 1996/97:139
den antogs (artikel 2), dvs. den 22 november 1996. och har offentlig-
gjorts i EGT den 29 november 1996.
6 Den EG-rättsliga bakgrunden
Enligt artikel 189 Romfördraget skall en förordning ha allmän giltighet.
Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i varje med-
lemsstat. Av detta följer att förordningarna i deras gemenskapsrättsliga
form omedelbart och ord för ord skall tillämpas av medlemsstaternas
förvaltningsmyndigheter utan någon särskild inkorporerings- eller trans-
formationsakt.
Fastän EG-förordningar är direkt tillämpliga i medlemsländerna kan
det vara nödvändigt att utfarda kompletterande regler nationellt. Som ett
viktigt exempel härpå kan nämnas bestämmelser om straff eller annan
sanktion för överträdelse av en förordning.
Rådet kan inom ramen för samarbetet om den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken och inom ramen för samarbetet i rättsliga och in-
rikes frågor bl.a. besluta om gemensamma åtgärder.
En gemensam åtgärd skall vara förpliktande för medlemsstaterna vid
deras ställningstagande och handlande. En gemensam ståndpunkt och en
gemensam åtgärd är inte direkt tillämplig som nationell lag.
7 Svenska föreskrifter
7.1 Inledning
EG:s skyddsförordning är inte heltäckande, utan måste kompletteras i
vissa avseenden. Det åligger ju enligt artikel 9 varje medlemsstat att fast-
ställa påföljderna för eventuella överträdelser av relevanta bestämmelser
i förordningen. Vidare förutsätter skyddsförordningen att det finns en
nationell behörig myndighet för de uppgifter som avses i förordningens
artikel 2. Syftet med EG:s skyddsförordning är som nämnts att bl.a. i
enskildas intresse tillhandahålla skydd mot och motverka effekterna av
extraterritoriell lagtillämpning m.m. Detta sker framförallt genom de fyra
instrument som skyddsförordningen anvisar. I detta system har kommis-
sionen getts den centrala övervakande- och tillsynsfunktionen genom
bl.a. befogenheter att inhämta upplysningar, informationsöverföring, rap-
portering samt medverkan i prövning av frågor om tillstånd enligt artikel
5 andra stycket. Den roll som ålagts medlemsstaterna är de nämnda för-
pliktelserna i fråga om påföljd och val av behörig myndighet. Andra åt-
gärder är inte förutsatta enligt skyddsförordningen. Ytterligare materiella
bestämmelser än sådana som rör nämnda två aspekter bedöms inte
13
behövas för att uppfylla Sveriges skyldigheter till foljd av skyddsför-
ordningen. Regeringen har i förordningen (1997:83) om EG:s förordning
om skydd mot extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land
utsett Kommerskollegium att vara den behöriga myndighet som avses i
artikel 2 i skyddsförordningen. Dess uppgift är begränsad till att förmedla
och handha information enligt artikel 2 i skyddsförordningen.
7.2 Påföljdsbestämmelser m.m.
Regeringens förslag: EG:s skyddsförordning kompletteras med en
straffbestämmelse som träffar underlåtenhet att lämna information i
överensstämmelse med artikel 2 första och andra stycket i skydds-
förordningen samt lämnande av oriktiga uppgifter i information som ges
enligt samma artikel. Även överträdelse av artikel 5 första stycket i
skyddsförordningen straffbeläggs.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har ifrågasatt bedömningen i
promemorian om vilka bestämmelser i skyddsförordningen som behöver
sanktioneras. Riksåklagaren har föreslagit att artikel 2 tredje stycket och
artikel 5 andra stycket skyddsförordningen undantas från straffstadgandet
med motiveringen att kommissionens tjänstemän annars skulle kunna
träffas av den svenska sanktionsbestämmelsen. Hovrätten för Västra Sve-
rige har, för att det tydligare skall framgå att 2 § första stycket 1 även
avser skyldigheten att lämna information inom den tidsgräns som före-
skrivs i artikel 2, föreslagit att ”lämna information enligt” ersätts med
”lämna information i överensstämmelse med”. Riksåklagaren och
Sveriges Industriförbund har anfört att efterlevnaden av att information
lämnas på begäran av kommissionen bäst uppnås med en vitespåföljd.
Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet har
ställt sig avvisande till att införa frihetsstraff för överträdelser. Svenska
Handelskammarförbundet har även föreslagit att åtal endast skall fa
väckas om det är påkallat från allmän synpunkt, vilken fråga skall
underställas Kommerskollegiums prövning. Även Rikspolisstyrelsen har
ifrågasatt om fängelse behöver ingå i straffskalan. Grossistförbundet
Svensk Handel har föreslagit att sanktionsavgifter används i stället för
straff. Kommerskollegium har lämnat synpunkter på hur övervakningen
av efterlevnaden av lagen kommer att fungera. I övrigt har inga
remissinstanser förklarat sig ha något att erinra mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 9 i förordningen skall
medlemsstaterna fastställa påföljder för överträdelser av relevanta be-
stämmelser i förordningen. Påföljderna skall vara effektiva, proportio-
nella och avskräckande.
Vissa artiklar i förordningen har inte relevans i detta sammanhang, an-
tingen därför att de saknar varje adressat, vänder sig till rådet, kommis-
Prop. 1996/97:139
14
sionen, medlemsstaterna, en utsedd kommitté eller en behörig nationell
myndighet eller för att de uteslutande är av civilrättslig karaktär.
Vid sidan av denna grupp är det endast i två fall som offentligrättsliga
förpliktelser skapas för fysiska eller juridiska personer, och som därför är
relevanta i detta sammanhang.
Så gäller till en början vad som föreskrivs i artikel 2 om informations-
skyldighet. Denna innefattar skyldigheten för en person enligt första
stycket nämnda artikel att - utan särskild begäran - inom viss tid infor-
mera kommissionen om att dennes ekonomiska och/eller finansiella in-
tressen direkt eller indirekt påverkas av de lagar som anges i skyddsför-
ordningens bilaga eller av åtgärder som grundar sig på eller är en följd av
dessa. EG-bestämmelsens innebörd i detta avseende torde, bl.a. med hän-
syn till innehållet i andra stycket, fa uppfattas vara att det är tillräckligt
att göra en anmälan vari anges att så är fallet. Informationsskyldigheten
innefattar vidare sådan information som kommissionen har rätt att begära
in enligt artikel 2 andra stycket. Informationsskyldighetens omfattning
bestäms av huruvida informationen är relevant för skyddsförordningens
syften och lämnas i enlighet med vad kommissionen anger i sin begäran.
Härutöver finns skyldigheten enligt artikel 5 första stycket att inte upp-
fylla de krav eller förbud, inklusive framställningar från utländska dom-
stolar, som grundar sig på eller direkt eller indirekt är en följd av de lagar
som anges i bilagan, eller på åtgärder som grundar sig på eller följer av
dem.
I förhållande till dessa bestämmelser krävs att Sverige föreskriver
påföljder för överträdelser.
Av artikel 9 följer inte att kriminalisering måste väljas såsom sank-
tionsform. Andra alternativ som kan komma i fråga för svenskt vidkom-
mande är vite eller sanktionsavgift. När det gäller vite kan emellertid
ifrågasättas om denna sanktionsform uppfyller kravet på effektivitet i
artikeln. Ett vitesföreläggande skulle i praktiken endast kunna användas
för att motverka att någon upprepar en överträdelse av en bestämmelse
och skulle inte fylla någon allmänt avhållande funktion.
Inte heller är de aktuella bestämmelserna sådana att det skulle vara
lämpligt att knyta en sanktionsavgift till eventuella överträdelser. De be-
stämmelser i skyddsförordningen som skall sanktioneras är sådana att
överträdelser kan ske på många olika sätt. Ett system med sanktionsav-
gifter skulle därför bli relativt omfattande. Samtidigt kan förutses att
antalet överträdelser kommer att bli mycket begränsat.
Den sanktionsform som därför kommer i förgrunden är kriminalise-
ring.
När det gäller informationsskyldigheten i artikel 2 finns sedan tidigare
exempel på straffbestämmelser (jfr exempelvis 20 § lagen (1985:426) om
kemiska produkter samt 8 och 9 §§ lagen (1994:1818) om åtgärder
beträffande djur och växter som tillhör skyddade arter). Ett straffansvar
bör formuleras i enlighet med dessa exempel, och således omfatta såväl
underlåtenhet att lämna uppgifter som det fall att någon lämnar oriktiga
uppgifter. Ansvar bör kunna inträda både när gärningen skett uppsåtligen
och till följd av grov oaktsamhet.
Prop. 1996/97:139
15
När det sedan gäller artikel 5 torde det ofta vara svårare att fastställa
vilka handlingar som kan komma att stå i strid med bestämmelserna i
denna. I artikeln hänvisas till en bilaga i vilken for närvarande upptas en
relativt omfattande amerikansk lagstiftning. Förbudet i artikeln gäller
dessutom krav eller forbud som grundar sig på eller direkt eller indirekt
är en följd av denna eller av åtgärder som grundar sig på eller följer av
lagstiftningen. Någon annan till sin art lämpligare sanktionsform än straff
torde dock inte finnas i detta fall. En föreskrift om straffansvar innebär
också en klar markering av Sveriges inställning till de förhållanden som
ligger till grund för förordningen. På grund härav bör kriminalisering
väljas som sanktionsform också när det gäller överträdelse av artikel 5.
Straffansvaret bör emellertid inskränkas till uppsåtliga överträdelser.
De eventuella överträdelser av artiklarna 2 och 5 som kan komma i
fråga är av väsentligt skilda slag och har varierande straffvärde. Rege-
ringen bedömer att en straffskala som innehåller böter eller fängelse i
högst sex månader är motiverad.
Det finns ingenting som talar för att avsikten med artikel 9 är att också
obetydliga överträdelser av bestämmelserna i förordningen skall vara
föremål för sanktioner. Ringa fall bör därför undantas från straffansvar.
Vad som är att anse som ringa fall torde fa bedömas med utgångspunkt i
skyddsförordningens bakgrund och syften, i enlighet med vad som fram-
går därom av ingressen till förordningen.
I enlighet med Riksåklagarens förslag bör sanktionsbestämmelsen inte
omfatta artikel 2 tredje stycket och artikel 5 andra stycket. Även Hov-
rätten för Västra Sveriges förslag till lydelse av 2 § första stycket 1 främ-
jar tydligheten av straffbudets omfattning.
Det är inte påkallat att införa regler om åtalsprövning.
Bestämmelser om svensk domsrätt m.m. finns i 2 kap. brottsbalken.
Av dessa följer att straffansvar i första hand kommer i fråga när en över-
trädelse sker i Sverige. Under vissa förutsättningar kan en överträdelse
bestraffas i Sverige även när den skett i annat land, om den också är
straffbar enligt det landets lagstiftning. Det torde emellertid knappast bli
aktuellt att i Sverige lagföra andra överträdelser än sådana som har ägt
rum här i landet. Någon skyldighet att utsträcka domsrätten följer inte
heller av förordningen.
7.3 Processuella frågor
Prop. 1996/97:139
Icke erkännande av domar och beslut
Regeringens bedömning: Artikel 4 i skyddsförordningen behöver
inte kompletteras med nationell lagstiftning.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig i denna
del.
16
Skälen for regeringens bedömning: Enligt artikel 4 i skydds-
förordningen får utländska domar och beslut som direkt eller indirekt ger
effekt åt de lagar som avses i bilagan inte erkännas eller verkställas i
Sverige.
Utländska avgöranden på privaträttens område kan inte verkställas i
Sverige såvida det inte finns särskilda föreskrifter om detta (3 kap. 2 §
utsökningsbalken). Sådana föreskrifter är så gott som undantagslöst
grundade på internationella förpliktelser. Motsvarande gäller på brott-
målsområdet; se 1 § lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Fin-
land, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m. och 1 §
lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av
brottmålsdom.
Artikel 4 i skyddsförordningen torde inte få någon större betydelse för
svensk del. Mellan Sverige och USA finns inga internationella överens-
kommelser av generell natur som förpliktar Sverige att erkänna och verk-
ställa tvistemåls- eller brottmålsdomar. Helt uteslutet är det dock inte att
sådana erkännande- och verkställighetsfrågor kan komma att aktualise-
ras. Det finns t.ex. regler som förpliktar Sverige att verkställa ameri-
kanska skiljedomar.
Det krävs emellertid inte några särskilda svenska föreskrifter som tar
sikte på en sådan eventuell lagkonflikt. Föreskriften i skyddsförord-
ningen har därvid företräde och gäller således framför Sveriges nationella
regler.
Frågan om svensk domsrätt
Regeringens bedömning: Artikel 6 i skyddsförordningen behöver
inte kompletteras med nationell lagstiftning.
Prop. 1996/97:139
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Hovrätten för Västra Sverige anser att hänvis-
ningen till Brysselkonventionen i artikel 6 skyddsförordningen innebär
att Sverige är skyldigt att tillämpa konventionen när talan förs och domar
meddelas enligt artikeln. I övrigt har ingen av remissinstanserna har ytt-
rat sig i denna del.
Skälen för regeringens bedömning: Av skyddsförordningens artikel
6 andra stycket framgår att 1968 års konvention om domstols behörighet
och om verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel-
konventionen) skall gälla för skadeståndstalan som förs och domar som
meddelas enligt artikeln. Av stycket framgår vidare att, utöver
konventionens särskilda behörighetsregler i avsnitten 2-6, käranden får
väcka talan i ett medlemsland där svaranden har tillgångar. Att talan far
väckas vid förmögenhetsforum är en nyhet jämfört med vad som gäller
enligt Brysselkonventionen. Stöd för att i en EG-förordning besluta om
en sådan avvikelse från Brysselkonventionens behörighetsregler finns i
konventionens artikel 57.3.
17
Enligt Brysselkonventionen gäller som huvudregel att talan mot den
som har hemvist inom EU får väckas i den stat där han eller hon har
hemvist. När det gäller en talan som väcks mot någon som har hemvist i
en tredje stat, t.ex. USA, blir nationella behörighetsregler tillämpliga i
stället för Brysselkonventionens behörighetsregler.
Sverige har ännu inte tillträtt Brysselkonventionen. En konvention som
reglerar Sveriges, Finlands och Österrikes tillträde till Brysselkonventio-
nen undertecknades den 29 november 1996 och ratificeringen av tillträ-
deskonventionen i de femton medlemsländerna kan beräknas ta viss tid i
anspråk.
För Sveriges del gäller i förhållande till EU:s medlemsländer, i stället
för Brysselkonventionen, 1988 års konvention om domstols behörighet
och om verkställighet av domar på privaträttens område (Lugano-
konventionen). Den konventionen är i stort sett identisk med
Brysselkonventionen.
Bortsett från föreskriften om förmögenhetsforum innebär regleringen i
artikel 6 andra stycket inga nya förpliktelser; den är snarast ett påpekande
om att Brysselkonventionen är tillämplig på detta slags mål. Den innebär
inte att Sverige därigenom blir skyldig att tillämpa Brysselkonventionen;
proceduren för tillträde till Brysselkonventionen är reglerad i den
konventionen. Sverige kan därför, till dess att Sverige och övriga
medlemsländer tillträtt 1996 års tillträdeskonvention, fortsätta att till-
lämpa Luganokonventionens bestämmelser kompletterad med den nya
behörighetsregel - förmögenhetsforum - som artikel 6 andra stycket in-
nehåller.
7.4 Sekretessfrågor
Prop. 1996/97:139
Regeringens bedömning: Det behövs inte någon ändring i
sekretesslagen med anledning av skyddsförordningen.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Sveriges Industriförbund har ifrågasatt om
sekretessskyddet är tillräckligt för uppgifter som kan förekomma vid
domstolsprövning. I övrigt har inga remissinstanser anfört att några
sekretessbestämmelser behövs med anledning av EG-förordningen.
Skälen for regeringens bedömning: De personer som har skyldighet
att lämna information kan enligt artikel 2 i skyddsförordningen lämna
informationen antingen direkt till kommissionen eller till den svenska
behöriga myndigheten.
Enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess för uppgift
som angår Sveriges förbindelser med annan stat eller i övrigt rör annan
stat, mellanfolklig organisation, myndighet, medborgare eller juridisk
person i annan stat eller statslös, om det kan antas att det stör Sveriges
mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften
röjs.
18
Vidare gäller enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen sekretess, i den utsträck-
ning regeringen föreskriver det, i statlig myndighets verksamhet, som
består i bl.a. utredning och tillsyn med avseende på produktion, handel,
transportverksamhet eller näringslivet i övrigt, för uppgifter om dels en-
skilds affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar eller forskningsresul-
tat, om det kan antas att den enskilda lider skada om uppgiften röjs, dels
andra ekonomiska eller personliga förhållanden för den som är föremål
för myndighetens verksamhet.
Hos domstol gäller enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen sekretess i mål
eller ärende i domstolens rättsskipande eller rättsvårdande verksamhet
för uppgift om myndighets eller enskilds affärs- eller driftförhållanden,
om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om
uppgiften röjs. Denna bestämmelse tillämpas inte om annan sekretess-
bestämmelse till skydd för samma intresse är tillämplig på uppgiften och
innebär att sekretess inte skall gälla.
Enligt artikel 3 i skyddsförordningen far information som tillhandahål-
lits i enlighet med artikel 2 endast användas för de syften för vilka den
tillhandahållits. Vidare skall information som är av förtrolig art eller som
tillhandahålls förtroligt omfattas av tystnadsplikt.
Skyddsförordningens regler skulle kunna komma i konflikt med
bestämmelserna i 14 kap. 1-3 §§ sekretesslagen om skyldighet att lämna
information till annan myndighet. Såsom framgår av avsnitt 6 är skydds-
förordningen direkt tillämplig. Vid en eventuell konflikt mellan de båda
rättssystemen har skyddsförordningen företräde. Dess materiella regler
skall således, i ett sådant läge, avgöra bedömningen av sekretessfrågan.
Regeringen finner inte anledning att här föreslå någon ändring i
sekretesslagen.
7.5 Ikraftträdande
Lagen bör träda i kraft den 1 januari 1998. Några övergångsbestämmel-
ser behövs inte.
Prop. 1996/97:139
8 Behovet av svenska följdåtgärder med anledning
av den gemensamma åtgärden
Regeringens bedömning: Det saknas i nuläget behov av svenska åt-
gärder med anledning av EU:s gemensamma åtgärd.
Promemorians bedömning: Överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har yttrat sig i denna
del.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt den gemensamma
åtgärden skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som den anser
nödvändiga för att skydda intressena hos alla personer som avses i artikel
11 i förordningen och som påverkas av den extraterritoriella tillämp-
19
ningen av lagar m.m. som anges i bilagan till förordningen och åtgärder
som grundar sig härpå eller följer därav, i den mån dessa intressen inte
skyddas av den förordningen.
Frågan är då om det kan anses påkallat att Sverige vidtar några sådana
åtgärder. Beträffande de lagar m.m. som för närvarande anges i bilagan
till skyddsförordningen torde, såvitt det går att bedöma nu, de aktuella
personernas här avsedda intressen tillräckligt täckas genom förordning-
ens fyra huvudbestämmelser till skydd mot sådan uppfyllelse som anges i
förordningsbilagan. Skulle en situation uppstå där det visar sig att förord-
ningen inte är tillräcklig, har Sverige genom den av rådet beslutade ge-
mensamma åtgärden både utrymme för och en skyldighet att vidta nöd-
vändiga nationella åtgärder. Bedömningen är att i nuläget inga särskilda
åtgärder behöver vidtas med anledning av den av rådet antagna gemen-
samma åtgärden.
Prop. 1996/97:139
9 Kostnadskonsekvenser
I anledning av den föreslagna lagen tas resurser i anspråk för
Kommerskollegiums hantering av information som lämnas till kollegiet
samt för domstolars och andra myndigheters befattning med frågor om
överträdelser av de sanktionerade bestämmelserna. Insatserna torde totalt
sett komma att bli av liten omfattning och bedöms kunna finansieras
inom befintliga resursramar.
20
29. 11. 96 | SV |
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Prop. 1996/97:139
Bilaga 1
Nr L 309/1
I
(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)
RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 2271/96
av den 22 november 1996
om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritoriell lagstiftning som antas av en tredje
land, och åtgärder som grundar sig på eller är en följd av denna lagstiftning
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
FÖRORDNING
med beaktande av Fördraget om upprättandet av Euro-
peiska gemenskapen, särskilt artiklarna 73c, 113 och 235
i detta,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beäktande av Europaparlamentets yttrande (*)» och
med beaktande av följande:
En av gemenskapens mål är aa bidra till en harmonisk
utveckling av världshandeln och en gradvis avveckling av
restriktionerna i den internationella handeln.
Gemenskapen strävar efter aa i största möjliga utsträck-
ning förverkliga målet om fria kapitalrörelser mellan
medlemsstater och tredje land, vilket innefattar avlägs-
nande av alla restriktioner i fråga om direktinvesteringar
— inbegripet investeringar i fast egendom — ctablcring,
tillhandahållande av finansiella tjänster och introduktion
av värdepapper på kapitalmarknader.
En tredje land har antagit vissa lagar, förordningar och
andra rättsakter som syftar till aa reglera den verksamhet
som utövas av fysiska och juridiska personer under
medlemsstaternas jurisdiktion.
Sådana lagar, förordningar och andra rättsakter strider
mot internationell räa när de tillämpas extraterritoriellt
och hindrar aa ovannämnda mål uppnås.
Dessa lagar, inklusive förordningar och andra rättsakter,
och åtgärder som grundar sig på eller är en följd av
denna Lagstiftning påverkar eller kommer troligen aa
påverka det etablerade rättssystemet och ha negativa
effekter på gemenskapens intressen samt på de fysiska
och juridiska personers intressen, vilka utövar sina rättig-
heter i enlighet med Fördraget om upprättandet av Euro-
peiska gemenskapen.
På grund av dessa exceptionella omständigheter är det
nödvändigt aa vidta åtgärder på gemenskapsnivå för an
skydda den etablerade rättsordningen, gemenskapens
intressen och de nämnda fysiska och juridiska personer-
nas intressen, särskilt genom aa avlägsna, neutralisera,
blockera eller på annat sån motverka följderna av den
berörda utländska Lagstiftningen.
En begäran om aa tillhandahålla information enligt
denna förordning utesluter inte aa en medlemsstat kan
begära aa samma slags information lämnas till den
statens myndigheter.
Rådet har antagit gemensam åtgärd 96/668/GUSP, av den
22 november 1996 (2) för att säkerställa att medlemssta-
terna vidtar nödvändiga åtgärder för att skydda de
fysiska och juridiska personer vilkas intressen påverkas
av de ovannämnda lagarna och de åtgärder som grundar
sig på dem, i den mån dessa inttessen inte skyddas av den
här förordningen.
Vid tillämpningen av den här förordningen bör kommis
sionen biträdas av en komnuaé som skall bestå av
företrädare för medlemsstaterna.
De åtgärder om vilka stadgas i den har förordningen är
nödvändiga för aa uppnå målen i Fördraget om upprät-
tandet av Europeiska gemenskapen.
I fördraget finns inga andra befogenheter än dem som
anges t artikel 235 för aa anta vissa bestämmelser i den
här förordningen.
(•) Yttrandet avgivet den 25 oktober 1996 (EGT nr C 347.
18.11.1996).
(’) Se sidan 7 i detta nummer av EGT.
Nr L 309/2 |~SV~I
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
29. 11. 96
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel I
Den här förordningen tillhandahåller skydd mot och
motverkar effekterna av extraterritoriell tillämpning av de
lagar som anges i bilagan till den här förordningen,
inklusive förordningar och andra rättsakter, och av åtgär-
der som grundar sig på eller är en följd av denna
lagstiftning, när en sådan tillämpning påverkar intressena
hos de personer som avses i artikel 11 och som ägnar sig
åt internationell handel och/eller kapitalrörelser och där-
med sammanhängande kommersiell verksamhet mellan
gemenskapen och tredje land.
I enlighet med de relevanta b«tämmel«ma i fördraget
och trots bestämmelserna i artikel 7 c får rådet lägga till
lagar till eller ta bon lagar ur bilagan till den här
Sådan information får vidarebefordras när
är skyldig eller bemyndigad att göra det, särskilt i sam-
band med rättsliga förfaranden. Vid sådan vidarebeford-
ran skall hänsyn as till den berörda personens berätti-
gade intresse av att hans eller hennes affärshemligheter
inte röjs.
Den här artikeln hindrar inte kommissionen från att
lämna ut allmän information. Sådant utlämnande får
däremot inte tillåtas om det äFöförenligt med informatio-
nens ursprungliga syfte.
I händelse av överträdelse av sekretessen skall den som
tillhandahållit informationen ha rätt att få denna för-
störd, lämnad utan avseende eller rättad, allt efter
omständigheterna.
Artikel 4
Artikel 2
Om de ekonomiska och/eller finansiella intressena hos
någon person som avses i artikel 11 direkt eller indirekt
påverkas av de lagar som anges i bilagan eller av åtgärder
som grundar sig på eller är en följd av dessa, skall den
personen informera kommissionen om detta inom 30
dagar från det datum då den erhöll sådan information. I
den omfattning som en juridisk persons intressen påver-
kas, skall denna skyldighet åligga direktörer, föreagsle-
dare och andra personer i föreugsledande ställning (*).
?å begäran av kommissionen skall en sådan person lämna
all information som är relevant för den här förordningens
syften i enlighet med kommissionens begäran inom 30
dagar från det datum då informationen begärdes.
All information skall överlämnat till kommissionen
antingen direkt eller genom medlemssaternas behöriga
myndigheter. Om informationen överlämnat direkt till
kommissionen skall kommissionen omedelbart informera
behöriga myndigheter i den medlemssat där uppgiftsläm-
naren har sin hemvist eller är registrerad.
Artikel 3
Information som tillhandahålls i enlighet med artikel 2
får endast användas för de syften för vilka den tillhanda-
hölls.
Sådana domar respektive beslut som meddelas av dom-
stolar eller av administrativa myndigheter som är belägna
uanför gemenskapen, och som direkt eller indirekt ger
effekt åt de lagar, som anges i bilagan, och de åtgärder,
som grundar sig på eller följer av dessa, får varken
erkännas eller vara verkställbara på något sätt.
Artikel S
Ingen av de personer som avses i artikel 11 får, direkt
eller genom ett dotterbolag eller någon annan mellan-
hand, aktivt eller genom medveten underlåtenhet, upp-
fylla sådana krav eller förbud, inklusive framställningar
från utländska domstolar, som grundar sig på eller direkt
eller indirekt är en följd av de lagar som anges i bilagan
eller av åtgärder som grundar sig på eller följer av dem.
I enlighet med de förfaranden som avses i artiklarna 7
och 8 kan personer få tillstånd till fullständig eller delvis
uppfyllelse av krav eller förbud i den mån bristande
uppfyllelse allvarligt skulle skada deras eller gemenska-
pens intressen. Kriterierna för tillämpning av denna
bestämmelse skall fastställas i enlighet med förfarandet i
artikel 8. När det finns tillräckliga bevis för att bristande
uppfyllelse skulle kunna orsaka en fysisk eller juridisk
person allvarlig skada, skall kommissionen snarast till
den kommitté som avses i artikel 8 överlämna ett förslag
till lämpliga åtgärder som skall vidtas enligt förordning-
ens bestämmelser.
Information som är av förtrolig art eller som tillhanda-
hålls förtroligt skall omfattas av tystnadsplikt. Kommis-
sionen får inte lämna ut sådan information utan uttryck-
ligt tillstånd från den person som har tillhandahållit
den.
(*) Informationen skall sändas till följande adress: Europeiska
kommissionen, Generaldirektorat L Rue de la Loi/Wetstraat
200, B-ICM9 BRYSSEL (fax: .32 2 295 <5 05).
Artikel 6
Varje person som avses i artikel 11 och som ägnar sig åt
sådan verksamhet som avses i artikel 1 skall ha rätt till
ersättning för all slags skada, inklusive kostnader av
rättslig natur, som vållats den personen genom tillämp-
ning av de lagar som anges i bilagan eller av åtgärder som
grundar sig på eller följer av dem.
22
29. 11. 96 I SV I
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 309/3
Sidan ersättning kan erhällas från fysiska eller juridiska
personer eller andra enheter som villar skadan eller frin
någon person som företräder dessa eller är mellanhand.
Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om
domstols behörighet och om verkställighet av domar på
privaträttens omride skall gälla för talan som förs och
domar som meddelas enligt den här artikeln. Ersättning
kan erhållas på grundval-av bestämmelserna i avsnitten 2
till 6 i avdelning n i den konventionen och, i enlighet
med artikel 573 i den konventionen, genom rättsliga
förfaranden inför domstolarna i nigon medlemsstat där
den personen, enheten, företrädaren eller mellanhanden
h«r tiliglng&r.
Utan att åsidosätta andra tillgängliga metoder och i
enlighet med tillämplig lag kan ersättningen ges i form av
beslag och försäljning av de tillgängar som innehas av
dem personer, enheter, företrädare för nigon av dessa
eller mellanhänder inom gemenskapen, inklusive andelar
som innehas i en juridisk person som har registrerats
inom gemenskapen.
Artikel 7
För tillämpning av den här förordningen skall kommis-
sionen
a) omedelbart och utförligt informera Europaparlamen-
tet och ridet om effekterna av de lagar, förordningar
och andra rättsakter och därav följande åtgärder som
nämns i artikel 1 på grundval av den information
kommissionen erhåller enligt den här förordningen
och regelbundet offentliggöra en utförlig rapport om
detta,
b) bevilja tillstånd enligt de villkor som anges i artikel 5,
och, när den bestämmer tidsgränserna inom vilka
kommittén skall yttra sig, i full omfattning beakta dé
tidsgränser som måste iakttas av de personer som
miste ha tillstånd,
c) när det är lämpligt lägga till eller a bort hänvisningar
till förordningar eller andra rättsakter som härrör
från de lagar som anges i bilagan och som omfattas
av den här förordningen,
d) i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offent-
liggöra meddelanden om de domar och beslut som
artiklarna 4 och 6 är tillämpliga på,
e) i Europeiska gemenskapernas officiella tidning offent-
liggöra namnen på och adresserna till medlemsstater-
nas behöriga myndigheter enligt artikel 2.
dan för medlemsstaterna och med kommissionens före-
trädare som ordförande.
Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén en
förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över försla-
get inom den tid som ordföranden bestämmer med hän-
syn till hur brådskande frågan är. Den skall fatta sin
beslut med den majoritet som enligt artikel 1483 i
fördraget skall tillämpas vid beslut som rådet skall fana
på förslag av kommissionen. Medlemsstaternas röster
skall vägas enlig bestämmelserna i samma artikel. Ordför-
anden får inte rösta.
Kommissionen skall själv anta förslaget om det är fören-
ligt med kommitténs yttrande.
Om förslaget, inte är förenligt med kommitténs yttrande
eller om inget yttrande avges skall kommissionen utan
dröjsmål föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas.
Rådet skall fana sitt beslut med kvalificerad majoritet.
Om rådet inte har fattat något beslut inom två veckor
från det an förslaget mottagits skall kommissionen själv
besluta an de föreslagna åtgärderna skall vidtas.
Artikel 9
Varje medlemsstat skall fastställa påföljderna för eventu-
ella överträdelser av relevanta bestämmelser i denna för-
ordning. Dessa påföljder måste vara effektiva, proportio-
nella och avskräckande.
Artikel 10
Kommissionen och medlemsstaterna skall underrätta
varandra om de åtgärder som vidtas enligt den här
förordningen och till varandra överlämna all annan rele-
vant information som gäller denna förordning.
Artikel 11
Denna förordning skall tillämpas på
1. alla fysiska personer som har hemvist i gemenska-
pen (*) och är medborgare i en medlemsstat.
Artikel 8
För tillämpningen av artikel 7 b och c skall kommissio-
nen biträdas av en kommitté som skall bestå av företrä-
(*) För denna förordnings syften betyder "som har hemvist i
gemenskapen" att vederbörande lagligen har vistats inom
gemenskapen ander minst sex månader under den tolvmåna-
dersperiod som omedelbart föregår den dag då enligt denna
förordning en skyldighet uppkommer eller en rättighet utö-
vas.
23
Nr L 309/4 I SV I
Europeisk* gemenskapernas officiella tidning
29. 11. 96
X alla juridiska personer som är registrerade inom
gemenskapen,
3. alla fysiska och juridiska personer som avses i artikel
1.2 i förordning (EEG) nr 4055/86 (*)■
4. alla andra fysiska personer som har hemvist inom
gemenskapen sivida inte denna person befinner sig i
det land i vilket han är medborgare,
5. alla andra fysiska personer inom gemenskapens terri-
torium, inklusive dess territorialvatten och luftrum
och ombord pl alla luftfartyg eller fartyg under en
medlemsstats jurisdiktion eller kontroll, när dessa
personer utövar förvärvsverksamhet.
Artikel 12
Den här förordningen träder i kraft samma dag som den
offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tid-
ning.
Den här förordningen är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 22 november 1996.
Pd rådets vägnar
S. BARRETT
Ordförande
(’) Riden förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december
1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhanda-
hllia tjänster pi sjötranspottomrldct mellan medlemsstater
samt mellan medlemsstater och tredje land (EGT nr L 378,
31.1X1986, s. 1). Förordningen senast-ändrad genom för-
ordning (EG) nr 3573/90 (EGT nr L 353, 17.1X1990,
s. 16).
24
29. 11. 96 I SV I
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 309/5
BILAGA
LAGAR, FÖRORDNINGAR OCH ANDRA RÄTTSAKTER (■)
10m avtes i artikel 1
LAND: AMERIKAS FÖRENTA STATER
LAGAR
1. "National Defensc Authorization Act for Fiscäl Year 1993", avdelning XVII — Cuban Dcmocracy Aa
av 1992, avsnitten 1704 och 1706
Uppfyllelse som begärs:
Kraven framgår av avdelning I i "Cuban Liberty and Democratic Solidarity Act* av 1996, se nedan.
Tänkbara skadeverkningar för EUs intressen:
Eventuellt skadeståndsansvar framgår nu av "Cuban Liberty and Democratic Solidarity Aa' av 1996, se
nedan.
2. "Cuban Liberty and Democratic Solidarity Aa" av 1996
Avdelning 1
Uppfyllelse tom begärs:
Uppfyllelse av USA» ekonomiska och finansiella embargo mot Kuba bland annat genom att inte till USA
exportera några varor eller tjänsta som är av kubanskt ursprung eller som innehålla material eller
varor av kubanskt ursprung vare tig direkt ella via tredje land, handla med varor som är dia har
befunnit tig i Kuba dier transporterats från ella genom Kuba, till USA återexportera socka av
kubanskt ursprung utan att anmälan om detta ska genom den behöriga nationella myndigheten i
exportlanda dia till USA importera sockerprodukta utan aa ha försäkrat sig om an dasa produkter
inte är kubanska produkta, samt genom att frysa kubanska tillgånga och ekonomiska avtal med
Kuba.
Möjlig skada för EUa intressen:
Förbud mot lastning och lossning från fartyg överallt inom USA liksom mot aa anlöpa amerikansk
hamn, stopp för import av varor och tjänsta av kubanskt ursprung och för import till Kuba av varor
och tjänster av amerikanskt ursprung, spärr av alla ekonomislä transaktiona som rör Kuba.
Avdelningarna DI och IV:
Uppfyllelse som begärs:
Aa inte längre bedriva handel med egendom som tidigare tillhön amerikaner (inbegripet kubaner som
erhållit amerikanskt medborgarskap) och som har exproprierats av den kubanska regimen. ("Handel'
innefattar användning, försäljning, överföring, kontroll, förvdtning och andra vaksamheter till en
persons fördd).
Möjlig skada för EU:s intressen:
Rättsliga förfaranden i USA som grundar tig på redan uppkomma skadeståndsansvar i förhållande till
medborgare ella företag inom EU som är engagerade i handel, vilka kan leda till domar/beslut att
betala (fladubbla) skadestånd till den amerikanska parten. Vägrad inresa till USA för personer som är
engagerade i handel, inbegripa äkta makar, omyndiga barn och deras ombud.
t*) Ytterligare information om nämnda lagar och förordningar kan ohllias Ha Europeiska kommuuonm. Generaldirek-
•orat L Roe de la Loi/Wemrast 200. M04» BRYSSEL (faa: .32 2 2»S tS OS).
25
Nr L 309/6 | SV I Europeiska gemenskapernas officiella tidning 29. 11. 96
3. "Iran and Libya Sanctions Act” ar 1996
Uppfyllelse som begärs:
Att under en period av tolv månader inte i Iran eller Libyen investera större belopp än 40 miljoner
USA-dollar som direkt eller i betydande grad kan öka Irans eller Libyens förmåga att utveckla sina
rloljctillgångär. (Investesing som omfattar ingående av avtal om sidan utveckling, ställande av säkerhet
för denna, vinst av denna eller förvärv av andelar häri.)
Anm.: Investeringar enligt avtal som gällde före den 5 augusti 1996 är undantagna^
Uppfyllelse av embargot mot Libyen, vilket infördes genom FN:s (säkerhetsrådets) resolutioner
748(1992) och 883(1993). (*)
Möjlig skada för EU:s intressen:
Åtgärder som USA» president vidtar för att begränsa import till USA och amerikansk upphandling,
förbud mot utnämning till dealer på den primära marknaden eller repository i såvitt avser amerikanska
statsmedel, vägrad tillgång till lån från amerikanska finansinstitut, exportrestriktioner av USA eller
vägrat understöd genom EXIM-banken.
LAGRUM
1. 1 CFR (Code of Federal Regulations) kap. V (7-1-95 edition) del 515 — Cuban Assets Control
Regulations, rabpart B (Prohibitions), E (Licenses, Authorizations and Statements of Licensing Policy)
och G (Penalties)
Uppfyllelse som begärs:
Förbuden framgår av avdelning I i "Cuban Liberty and Democratic Solidarity Act" av 1996, se ovan.
Dessutom krävs licens och/eller tillstånd för ekonomisk verksamhet som rör Kuba.
Möjlig skada för EU:s intressen:
Böter, konfiskation eller fängelsestraff i händelse av överträdelse.
(’) Jfr gemenskapens tillämpning av dessa resolutioner genom rådets förordning (EG) nr 3274/93 (EGT nr L 295,
30.11.1993, s. 1).
26
Prop. 1996/97:139
Bilaga 2
29. 11. 96 I SV |
Europeiska gemenskapernas officiella tidning
Nr L 309/7
(Rättsakter som antagits med tillämpning av avdelning V i Fördraget om Europeiska unionen)
GEMENSAM ÅTGÄRD
av den 22 november 1996
antagen av ridet pi grundval av artiklarna J 3 och K 3 i Fördraget om Europeiska unionen om
åtgärder om skydd mot följderna av extraterritoriell tillämpning av lagstiftning som antas av ett
tredje land, och itgärdcr som grundar sig härpå eller är en följd av denna lagstiftning
(96/668/GUSP)
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA
GEMENSAMMA ÅTGÄRD
med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen,
särskilt artiklarna J 3 och K 331 b i detta,
med beaktande av de allmänna riktlinjer som fastställdes
vid Europeiska ridets möte i Florens den 21—22 juni
1996, och
med beaktande av följande:
Ert tredje land har antagit lagar, förordningar och andra
rättsakter som syftar till an reglera den verksamhet som
utövas av fysiska och juridiska personer under Europe-
iska unionens medlemsstaters jurisdiktion.
Sidana lagar, förordningar och andra rättsakter strider
mot internationell rätt när de tillämpas extra territoriellt.
Sidana lagar inklusive förordningar och andra rättsakter
tamt itgärdcr som grundar sig härpi eller följer därav,
piverkar eller kommer troligen att påverka den etable-
rade rättsordningen och ha negativa effekter pi Europe-
iska unionens intressen och de nämnda fysiska och juri-
diska personernas intressen.
Ridet har antagit förordning (EG) nr 2271/96 (’) för an
skydda gemenskapens intressen samt de fysiska och juri-
diska personers intressen vilka utövar sina rättigheter i
enlighet med Fördrager om upprättandet av Europeiska
gemenskapen.
Pi grund av dessa exceptionella omständigheter bör med-
lemsstaterna vidu nödvändiga åtgärder för an garantera
an de nämnda fysiska och juridiska personernas innessen
skyddas i den min sådant skydd inte ges enligt förord-
ning (EG) nr 2271/96.
Denna gemensamma åtgärd och förordning (EG) nr
2271/96 utgör en integrerad helhet som innefattar gemen-
skapen och medlemssutcrna, var och en i enlighet med
dess befogenheter.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE
Artikel 1
Varje medlemsstat skall vidu de itgärdcr som den anser
nödvändiga för att skydda intressena hos alla personer
som avses i artikel 11 i rådets förordning (EG) nr
2271/96 och som påverkas av den extraterritoriella till-
lämpningen av lagar inklusive förordningar och andra
rättsakter som anges i bilagan till förordning (EG) nr
2271/96 och åtgärder som grundar sig härpi eller följer
därav, den min dessa intressen inte skyddas av den
förordningen.
Artikel 2
Den här gemensamma åtgärden träder i kraft samma dag
som den anus.
Artikel 3
Den har gemensamma itgärden skall offentliggöras i den
officiella tidningen.
Utfärdad i Bryssel den 22 november F996.
Pd rådets vägnar
S. BARRETT
Ordförande
(’) Se sidan 1 i detta nummer av EGT.
27
Arbetsgruppens sammanfattning av promemorian
Skydd mot extraterritoriell lagstiftning som antas av
ett tredje land
I denna promemoria belyses frågan om behovet av kompletterande
svenska föreskrifter med anledning av rådets förordning (EG) nr 2271/96
av den 22 november 1996 om skydd mot följderna av tillämpning av
extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som
grundar sig på eller är en följd av denna lagstiftning. Vidare behandlas
motsvarande fråga när det gäller den samma dag av rådet antagna
gemensamma åtgärden (96/668/GUSP) om åtgärder om skydd mot
följderna av extraterritoriell tillämpning av lagstiftning som antas av ett
tredje land, och åtgärder som grundar sig härpå eller är en följd av denna
lagstiftning. Rådets förordning föreslås kompletteras med en lag som
innehåller bestämmelser om straff för överträdelse av relevanta be-
stämmelser i förordningen. Regeringen bör utse i rådsförordningen av-
sedd behörig myndighet. Därutöver bedöms inte några författningsåt-
gärder vara nödvändiga som komplettering till förordningen eller med
anledning av den gemensamma åtgärden.
Prop. 1996/97:139
Bilaga 3
28
Promemorians lagförslag
Prop. 1996/97:139
Bilaga 4
Förslag till lag om EG:s förordning om skydd mot extraterrito-
riell lagstiftning som antas av ett tredje land
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EG) nr 2271/96 av den 22
november 1996 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritori-
ell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig
på eller är en följd av denna lagstiftning'.
2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna informa-
tion enligt artikel 2 rådets förordning (EG) nr 2271/96, eller i information
som ges enligt samma artikel lämnar oriktig uppgift, eller
2. med uppsåt bryter mot artikel 5 rådets förordning (EG) nr 2271/96.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
1 EGT nr L 309, 29.11.1996, s. 1 (Celex 396R2271).
29
Förteckning över remissinstanser
Prop. 1996/97:139
Bilaga 5
1. Hovrätten för Västra Sverige
2. Göteborgs tingsrätt
3. Riksåklagaren
4. Rikspolisstyrelsen
5. Kommerskollegium
6. Sveriges exportråd
7. Generaltullstyrelsen
8. Närings- och teknikutvecklingsverket
9. Svenska Handelskammarförbundet
10. Sveriges Industriförbund
11. Grossistförbundet Svensk Handel
30
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om EG:s förordning om skydd mot
extraterritoriell lagstiftning som antas av ett tredje
land
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag kompletterar rådets förordning (EG) nr 2271/96 av den 22
november 1996 om skydd mot följderna av tillämpning av extraterritori-
ell lagstiftning som antas av ett tredje land, och åtgärder som grundar sig
på eller är en följd av denna lagstiftning2.
2 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
1. med uppsåt eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna informa-
tion i överensstämmelse med artikel 2 första eller andra stycket rådets
förordning (EG) nr 2271/96, eller i information som ges enligt samma
bestämmelser lämnar oriktig uppgift, eller
2. med uppsåt bryter mot artikel 5 första stycket rådets förordning
(EG) nr 2271/96.
I ringa fall döms inte till ansvar.
Prop. 1996/97:139
Bilaga 6
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998.
2EGT nr L 309,29.11.1996, s. 1 (Celex 396R2271).
31
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1997-04-24
Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-
ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.
Enligt en lagrådsremiss den 24 april 1997 (Utrikesdepartementet) har
regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om
EG:s förordning om skydd mot extraterritoriell lagstiftning som antas av
ett tredje land.
Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Sven
Jönson.
Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Det aktuella lagförslaget är ytterst föranlett av artikel 9 i den ifrågava-
rande EG-förordningen, där det sägs att varje medlemsstat skall fastställa
påföljderna för eventuella överträdelser av relevanta bestämmelser i för-
ordningen och att påföljderna måste vara effektiva, proportionella och
avskräckande. Som har framhållits i motiven är kriminalisering den
sanktionsform som kommer i förgrunden. Mot en kriminalisering talar
dock det förhållandet att det inte klart kan utläsas av förordningen vilka
handlingar som kommer att bli straffbelagda. Framförallt kan artikel 5 i
förordningen föranleda avsevärda tolkningsproblem.
Trots vad nu har sagts vill inte Lagrådet motsätta sig att det införs lag-
bestämmelser som, i den utsträckning som framgår av lagförslaget,
straffbelägger brott mot artikel 2 första och andra stycket och artikel 5
första stycket.
När det gäller frågan om påföljd kan det - som gjorts av bl.a. Riks-
polisstyrelsen under remissförfarandet - ifrågasättas om fängelse behöver
ingå i straffskalan. Det kan dock inte uteslutas att det kan inträffa över-
trädelser av såpass högt straffvärde att fängelse är motiverat. Den före-
slagna straffskalan - böter eller fängelse i högst sex månader - bör därför
godtas.
Prop. 1996/97:139
Bilaga 7
32
UTRIKESDEPARTEMENTET
Prop. 1996/97:139
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 15 maj 1997
Närvarande: statsministern Persson, ordförande, och statsråden Peterson,
Freivalds, Åsbrink, Blomberg, Andersson, Winberg, Uusmann, Ulvskog,
Sundström, Johansson, von Sydow, Klingvall, Ähnberg, Östros
Föredragande: statsrådet Sundström
Regeringen beslutar proposition 1996/97:139 Skydd mot extraterritoriell
lagstiftning som antas av ett tredje land.
33
Rättsdatablad
Prop. 1996/97:139
|
Författningsrubrik |
Bestämmelser som Celexnummer för inför, ändrar, upp- bakomliggande EG- häver eller upprepar regler ett normgivnings- |
|
Lag om EG:s förordning |
396R2271 |
34
gotab 53332, Stockholm 1997