Regeringens proposition

1993/94:100 Bilaga 5

Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln)

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 5

Bilaga 5 till budgetpropositionen 1994

Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln)

Prop.

1993/94:100

Bilaga 5

INLEDNING

I denna proposition redovisas i första hand åtgärder som vidtagits
respektive planeras för att förverkliga 1992 års totalförsvarsbeslut
(FB 92).

Det skall återigen, liksom skedde i föregående års budgetproposition,
erinras om att FB 92 utgjorde ett viktigt vägval i svensk försvarspolitik.
Beslutet kännetecknades av en strävan att återställa en varaktig och
realistisk balans mellan uppgifter och resurser samt mellan kvalitet och
kvantitet i det svenska totalförsvaret, en nödvändighet med hänsyn till
den obalans i dessa avseenden som uppstått till följd av en serie
omständigheter under åren dessförinnan.

En viktig utgångspunkt för strävan att skapa balans mellan uppgifter och
resurser var självfallet de omfettande säkerhetspolitiska förändringar
som skett under senare år, förändringar som gjorde det möjligt och
naturligt att i viss grad omformulera totalförsvarets uppgifter och som
även hade en inverkan på bedömningen av rimliga ekonomiska
försvarssatsningar. Målet att återställa balans mellan kvalitet och
kvantitet, å andra sidan, sattes mot bakgrund av ett under lång tid
ackumulerat behov av modernisering och kvalitativ förnyelse, inte minst
inom armén. Särskilt Gulf-kriget år 1991 hade tydligt visat det
oundgängliga i en adekvat materiell och utbildningsmässig kvalitet och
modernitet.

För att kunna nå dessa balansmål tillfördes totalförsvaret i FB 92 en
viss ekonomisk förstärkning, varav det viktigaste inslaget utgjordes av
en viss procentuell årlig uppräkning, utöver generell priskompensation,
av det militära försvarets materielanslag i syfte att kunna bl.a. följa
prisutvecklingen på försvarsmateriel och härigenom kunna leva upp till
kravet på säkerhet i planeringen. Utöver de ekonomiska tillskotten
krävdes dock - för att kunna realisera de nämnda balansmålen - även en
betydande serie av strukturanpassningar och reduktioner i försvarets
organisation. Genomförandet av FB 92 handlar inte minst om det
successiva förverkligandet av dessa strukturförändringar, såsom
förutsättning - tillsammans med de ekonomiska förstärkningsåtgärdema

- för att under de närmaste åren kunna realisera eftersträvad materiell Prop. 1993/94:100

och utbildningsmässig kvalitetshöjning i den kvarvarande Bilaga 5

organisationen.

Försvarsbeslutet gav således upphov till en omfattande
omställningsprocess i det svenska försvaret: beslutet omfattade
förändringar i hela kedjan från formuleringen av totalförsvarets
uppgifter via krigs- och grundorganisationerna till antalet anställda och
vämpliktssystemets utformning. Det hade, och har, även betydelse som
grund för en fortsatt omstrukturering av den svenska försvarsindustrin.
På grundval och med ledning av den allmänna färdriktning som
utstakades i försvarsbeslutet har under tiden därefter ett antal
utredningar utarbetat förslag som rör totalförsvarets pliktsystem, dess
frivilligrörelse, ledningsorganisation, materielförsöijning, m.m. Flera av
dessa förslag har sedermera förelagts riksdagen för slutligt
ställningstagande. I andra fall pågår beredning i regeringskansliet.

Försvarsbeslutets övergripande syfte är följaktligen att åstadkomma ett
totalförsvar som åläggs rimliga och realistiska uppgifter i den
säkerhetspolitiska miljö som uppstått efter det kalla krigets sammanbrott

- och ges realistiska möjligheter att faktiskt kunna fullgöra dessa
uppgifter.

Samtidigt som ytterligare steg och åtgärder i den av FB 92 igångsatta
omställningsprocessen nu redovisas måste arbetet sättas igång på allvar
med att förbereda nästa långsiktiga parlamentariska försvarsbeslut. Den
s.k. perspektivplanering som nu inletts inför detta beslut har att beakta
och söka inrymma betydande osäkerheter och torde med hänsyn till
dessa behöva röra sig inom ett påtagligt brett säkerhetspolitiskt och
ekonomiskt spektrum. Bilden av föränderlighet och bedömnings-
osäkerhet förstärks inte minst av det faktum att Sverige under
nästkommande budgetår har att avgöra frågan om sitt medlemskap i
Europeiska unionen (EU).

Nödvändigheten att böija tänka på olika utgångspunkter för ett nytt
långsiktigt försvarsbeslut minskar dock inte kravet på att fullfölja
genomförandet av riksdagsbeslutet 1992, med dess förutsättningar och
dess inriktning.

Det har under loppet av år 1993 successivt klarnat att marinens
ekonomiska situation, trots försvarsbeslutets strävan att ange uppgifter
och resurser i balans, är sådan att akuta insatser blivit nödvändiga för
att avhjälpa konstaterade brister, såväl kortsiktigt som långsiktigt.
Regeringen har i flera på varandra följande ändringar i 1993 års
regleringsbrev lämnat instruktioner till Chefen för marinen beträffande
nödvändiga åtgärder för att återskapa långsiktig balans i marinens
ekonomi, med bibehållande av försvarsbeslutets övergripande
målsättning. 2

Inom det militära försvarets område redovisas i propositionen fortsatta
steg i processen mot en ny myndighetsstruktur. Statsmakterna har
tidigare beslutat, på grundval av forslag av Utredningen om lednings-
och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO), ett antal
förändringar i organisations- och ansvarsförhållandena för
myndigheterna inom totalförsvarets militära del. Sålunda bildas
myndigheterna Försvarsmakten och Fortifikationsverket den 1 juli 1994.
Samtidigt läggs nuvarande myndigheterna inom huvudprogram 1-4 samt
Fortifikationsförvaltningen, Försvarets sjukvårdsstyrelse och Försvarets
civilförvaltning ner. Försvarets materielverk föreslås övergå till att bli
avgiftsfinansierad och styras med uppdrag främst från Försvarsmakten.

LEMO har även lagt fram förslag rörande de högre skolorna inom det
militära försvaret och totalförsvaret. Med utgångspunkt i utredningens
överväganden föreslås här att Militärhögskolan och Försvarets
förvaltningshögskola slås samman till en gemensam högskola, vars
utbildning bör ges ökad akademisk status varför den föreslås ligga
utanför Försvarsmakten. Försvarshögskolan föreslås kvarstå som en
särskild högre utbildningsresurs inom totalförsvaret.

I 1993 års forskningsproposition anmälde regeringen sin avsikt att inför
budgetåret 1994/95 göra vissa förändringar i styrningen av försvars-
forskningen. Nu föreslås en ändrad finansierings- och anslagsstruktur, i
syfte att genomföra förändringarna. Försvarsmakten och Överstyrelsen
för civil beredskap ges ett ökat ansvar för att styra försvarsforskningen.
Ett nytt anslag för strategisk försvarsforskning föreslås.

I propositionen redovisas beträffande den svenska försvarsindustrin den
fortsatta processen av anpassning till delvis nya villkor, inte minst när
det gäller behovet av att finna nya former för samarbete med utländsk
försvarsindustri.

FB 92 innebar beträffande totalförsvarets civila del främst en prioriterad
satsning på s.k. vitala funktioner - el, tele, transporter - av betydelse
både med avseende på betoningen av strategiskt överfall som
dimensionerande planeringsgrund och som konsekvens av det militära
försvarets behov av stöd från det civila försvaret.

I försvarsbeslutet fastslogs vidare en grundsyn för regionala mål- och
riskanalyser samt beslutades om vissa nya principer för befolkningens
skydd i krig.

I planeringen inom totalförsvarets civila del har nu preciseringar kunnat
göras när det gäller de krav på förmåga inom olika funktioner som blir
följden av de i FB 92 ändrade planeringsförutsättningarna. Regeringen
bedömer i likhet med Överstyrelsen för civil beredskap att den samlade
förmågan hos totalförsvarets civila del med nu aktuell
planeringsinriktning kan anses vara något bättre än vad som tidigare
bedömts.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Härutöver redovisas i propositionen ytterligare steg i riktning mot ett
förverkligande av kommunernas övertagande av statliga beredskaps-
uppgifter.

Pliktutredningen (SOU 1992:139) redovisade sitt betänkande
Totalförsvarsplikt den 16 december 1992. Betänkandet behandlar främst
principer för personalförsörjningen inom totalförsvaret. Utredningen
föreslår bl.a. en tjänstgöringsplikt som omfattar alla svenska
medborgare och alla som är bosatta inom Sverige.

Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten (UFT)
lämnade i april 1993 delbetänkandet (SOU 1993:36) Lag om
totalförsvarsplikt. Utredningen har dessutom i november 1993 i
slutbetänkandet (SOU 1993:101) Lag om totalförsvarsplikt
Följdändringarna lämnat ytterligare förslag till följdförfattningar.

Pliktutredningens betänkande och UFT:s delbetänkande har
remissbehandlats. Remissinstanserna har över lag varit positiva till de
båda förslagen. UFT:s slutbetänkande remissbehandlas för närvarande.
Betänkandena bereds inom regeringskansliet. Regeringen har för avsikt
att i en särskild proposition i januari 1994 föreslå vissa riktlinjer för
inrättandet av en ny myndighet för pliktpersonal. Senare under våren
1994 avser regeringen att, efter att ha hört Lagrådet, förelägga
riksdagen en proposition om en ny lagstiftning om totalförsvarsplikt.
Lagstiftningen kan beräknas träda i kraft den 1 juli 1995. En ny
myndighet för pliktpersonal föreslås i så fall bli inrättad vid samma
tidpunkt.

LEMO:s betänkande (SOU 1993:95) Ansvars- och uppgiftsfördelning
inom det civila försvaret kommer att behandlas bl.a. i en särproposition
senare under innevarande budgetår.

De ytterligare besparingar som beslutats inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde kommer att tas ut inom anslagen A 1.
Försvarsmakten och D 2. Skyddsrum m.m.

Ekonomisk sammanfattning; litteravis

Anslagsförteckningen nedan är uppställd efter den anslagsstruktur som
föreslås gälla för budgetåret 1994/95.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Anslagen för totalförsvaret under fjärde huvudtiteln för budgetåret Prop. 1993/94:100

1994/95 omfattar 39 721 506 000 kr. Medlen fördelar sig på följande Bilaga 5
sätt.

Anslagslittera	Kr
Littera A Försvarsmakten m.m.	36 512 037 000
Littera B Vissa försvarsmakten närstående myndigheter	708 384 000
Littera C Funktionen Civil ledning och samordning	216 803 000
Littera D Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst	1 339 456 000
Littera E Funktionen Psykologiskt försvar	112 482 000
Littera F Försörjning med industrivaror	271 856 000
Littera G Övrig verksamhet	560 488 000
S:a fjärde huvudtiteln	39 721 506 000

Inom andra huvudtitlar föreslås anslag för verksamhet inom
totalförsvarets civila del till ett belopp om sammanlagt

1 498 962 000 kr. Den sammanlagda nivån för anslagen till
totalförsvaret föreslås därmed uppgå till 41 220 468 000 kr för
budgetåret 1994/95.

1 Utgångspunkter och inriktning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

1.1 Det säkerhetspolitiska läget

De senaste årens utveckling har i stora drag bekräftat de långsiktiga
bedömningar som gjordes inför 1992 års totalförsvarsbeslut. Den
följande redovisningen inriktas främst mot de faktorer som har särskild
betydelse för Sveriges säkerhetspolitiska situation.

Krigen i det tidigare Jugoslavien och i södra Kaukasus har trots
omfattande internationella fredsfrämjande ansträngningar alltmer kastat
en skugga över den europeiska säkerhetspolitiska utvecklingen. De
utgör samtidigt en påminnelse om behovet av stärkta säkerhets- och
samarbetsstrukturer för att övervinna svårigheterna att förverkliga de
samarbetsvisioner som kom till uttryck i Parisstadgan i samband med
det kalla krigets slut. I krigens spår har följt allvarliga humanitära
problem och omfattande flyktingsströmmar till länderna i Västeuropa.

Trots svårigheter och bakslag för de europeiska strävandena mot en
gemensam utrikes- och säkerhetspolitik finns en brett förankrad politisk
uppfattning att Europas intressen och förutsättningar för en fredlig
utveckling bäst främjas av fortgående ekonomisk, social, kulturell och
politisk samverkan mellan länderna. Den europeiska unionen utgör det
starkaste av de fundament på vilka det framtidsinriktade europeiska
säkerhetsbygget kan vidareutvecklas och har, i ett i övrigt i stora delar
instabilt Europa, en stark politisk attraktionskraft. Samtidigt visar de
senaste årens utveckling att det alltjämt krävs en lång process, innan
den europeiska unionens mål inom det säkerhets- och försvarspolitiska
området kan förverkligas.

NATO framstår under överskådlig tid som en central pelare i det
europeiska och transatlantiska säkerhetssamarbetet. Omvandlingen av
NATO fortsätter och innebär bl.a. att NATO:s samarbete med de icke
NATO-anslutna staterna i Europa utvecklas på sikt både inom det
nordatlantiska samarbetsrådets (NACC) ram och genom individuellt
anpassade bilaterala band mellan NATO och enskilda stater. I detta
senare avseende kan utvecklingen av det av USA nyligen föreslagna
s.k. "Partnerskap för fred" bli särskild betydelse. Flertalet av de öst-
och centraleuropeiska staterna ger hög prioritet åt närmast möjliga
knytning till NATO. De ser NATO som den ende aktören med reella
möjligheter att garantera stabilitet och säkerhet i Europa.

En utvidgning av NATO synes dock ha avförts som ett omedelbart
handlingsalternativ inom NATO. Både med hänsyn till att man i dag vill
undvika att skapa nya skiljelinjer i östra Europa, och av hänsyn till en
stark strävan att i dagens politiskt instabila Europa undvika att försvaga

NATO:s kärnstruktur, förefaller sålunda en utvidgning under de
närmaste åren inte bli aktuell. Huvudinriktningen under den närmaste
tiden blir således en utvidgning av det samarbete kring fredsfrämjande
operationer, gemensamma utbildningsaktiviteter och övningar som
inletts inom NACC:s ram, liksom en fördjupad politisk
konsultationsprocess. Denna process kan successivt komma att skapa
förutsättningar för att vidga medlemskretsen utan att samtidigt försvaga
kärnfunktionema i NATO.

Parallellt med denna process förändras också fortlöpande
rollfördelningen mellan den amerikanska och den europeiska delen av
NATO. Det finns nu en framväxande uppfattning inom NATO om att
den europeiska delen successivt kommer att få ta på sig ett större ansvar
både politiskt och militärt. Den västeuropeiska unionen, VEU, utvecklas
mot att bli ramen för en ökad europeisk samordning inom NATO.
Tidigare amerikanska farhågor för att VEU hotade att beröva USA
nödvändigt inflytande synes nu väsentligen ha försvunnit. Inom VEU
pågår även en parallell process i syfte att integrera de östeuropeiska
länderna i ett säkerhetspolitiskt samarbete.

Som regionalt säkerhetsorgan under FN omfattar ESK - den
europeiska säkerhetskonferensen - alla stater i Europa och de
centralasiatiska länderna från det tidigare Sovjetunionen. Detta breda
deltagande erbjuder ständigt öppna kontaktmöjligheter mellan alla stater
i vår del av världen, men kan också utgöra en svaghet, eftersom beslut
inom ESK måste fattas i konsensus. Under svenskt ordförandeskap har
ESK under 1993 utvecklat sina konflikt förebyggande instrument, bl.a.
genom aktiva insatser av högkommissarien för nationella minoriteter.
Förmågan till gemensamma fredsbevarande aktioner utvecklas succesivt.
Ett av ESK:s viktigaste instrument för att skapa säkerhet är den
ömsesidiga insynen medlemstatema emellan beträffande militära
förhållanden. Mycket talar för att ESK även fortsättningsvis kommer att
ha stor betydelse för att utveckla öppenhet och militär transparens
mellan medlemstatema.

Omställningen till demokrati och marknadsekonomi i Öst- och
Centraleuropa är förenad med utomordentliga politiska och ekonomiska
påfrestningar och problem. Dessa problem blir särskilt påtagliga
beträffande Ryssland. De är till betydande del av mycket långsiktig art.

I de öst- och centraleuropeiska staterna har övergången inledningsvis
lett till en påtaglig ekonomisk tillbakagång. Vissa tecken till en
ekonomisk konsolidering börjar nu skönjas i några länder. I bl.a.
Tyskland har återföreningen mellan Öst- och Västtyskland visat sig vara
förenad med långt större problem och påfrestningar än vad man in-
ledningsvis bedömde.

Inom det tidigare Sovjetunionens område fortgår på många håll det
politiska och ekonomiska sönderfallet. Detta gäller särskilt i Kaukasus

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

och Centralasien där det på flera håll utbrutit öppna stridigheter. I Prop. 1993/94:100
Ryssland står president Jeltsin alltjämt for en ambitiös reformpolitik. Bilaga 5
Oförutsägbarheten och osäkerheten om den fortsatta utvecklingen är
emellertid även på kort sikt stor. Oförutsägbarheten i den ryska
inrikespolitiken visas bl.a. av utfallet i de nyligen hållna
parlamentsvalen.

Vad som sker i Ryssland är av avgörande betydelse för hela det
internationella samarbetet. Ett Ryssland i ekonomisk tillbakagång, med
ökande sociala spänningar och inre konflikter, skulle därför kunna
utgöra en källa till oro och osäkerhet i den internationella politiken. Den
dramatiska konfrontationen i Moskva hösten 1993 visar på vilken
bräcklig grund det ryska samhällsstyret vilar. Förutsättningarna för en
stabil demokratisk utveckling i Ryssland torde komma att förbli osäkra
under lång tid. En återgång till en hårdare centralstyrning och intern
politisk repression kan dessvärre inte helt uteslutas. I en sådan situation
skulle det militära systemet med all sannolikhet åter komma att spela en
aktivare roll.

Situationen i det tidigare Sovjetunionen försvåras av att gränserna
mellan de nya statsbildningarna i stor utsträckning saknar förankring i
geografiska, kulturella eller etniska förhållanden. Till de stora påfrest-
ningar som den ekonomiska och politiska omvandlingen medför skall
sålunda läggas en lång rad nationella och etniska spänningar mellan och
inom staterna i det tidigare Sovjetunionen.

Hemtagningen av de tidigare sovjetiska förbanden från de tidigare
Warszawapaktstatema sker i stor utsträckning till Ryssland och är
förenad med stora sociala problem. Läget inom stora delar av den ryska
krigsmakten präglas i dag generellt av låg beredskap och t.o.m. av
upplösning. Upplösningstendensema förefaller dock ha mattats under
senare tid. I den nya militärdoktrinen har de långsiktiga målen för den
ryska krigsmakten definierats. Den inriktning som givits pekar mot en
framtida styrkestruktur med en väsentligt reducerad numerär. Kärnan
avses utgöras av strategiskt rörliga styrkor med hög kvalitet.
Tidsförhållandena för införandet av den nya strukturen ter sig ännu
osäker.

Avtalet om minskning av de konventionella styrkorna i Europa (CFE)
har nu varit i kraft under drygt ett år. Avtalet representerar en milstolpe
i avvecklingen av det kalla krigets arv i Europa och spelar fortsatt en
nyckelroll när det gäller att etablera en ny samarbetsbaserad europeisk
säkerhetsstruktur. Genom avtalets omfattande åtaganden vad gäller både
öppenhet och minskning av tung materiel är det fortsatta genomförandet
av avtalet av genomgripande betydelse för den säkerhetspolitiska
situtationen i Europa. Om avtalets minskningsåtaganden i november
1995 har uppfyllts, kommer den tunga armématerielen inom framför allt
det tidigare Sovjetunionens europeiska del att ha minskat mycket 8

kraftigt. Ryssland förblir dock den i kvantitativ mening militärt

starkaste staten i Europa, även om man bortser från dess stora
stridskrafter i den asiatiska delen av Ryssland.

De senaste årens utveckling innebär dock att de militära
styrkeförhållandena i Europa har förändrats i grunden. Genom
Warszawapaktens upplösning, det förenade Tyskland, Sovjetunionens
upplösning och det militära tillbakadragandet från Öst- och
Centraleuropa kommer det samlade NATO att med alla mått mätt vara
konventionellt starkare än Ryssland i Europa. De framtida
styrkeförhållandena torde komma att styras av bl.a. den ekonomiska
utvecklingen i Ryssland och det förhållande att väst genom en
överlägsen ekonomisk och industriell bas kommer att - förutsatt politisk
vilja - ha goda möjligheter att möta en rysk långsiktig upprustning.

CFE-avtalets ursprungliga huvudsyfte var främst knutet till den
militära situationen i Centraleuropa. Genom avtalets särskilda
begränsningar av den tunga armématerielen inom den s.k. flankzonen är
dock avtalet även av stor positiv betydelse för den militära situationen i
norra Europa. Flanktaken sätter sålunda förhållandevis snäva gränser
för den mängd stridsvagnar, pansarskyttefordon och artilleri som
Ryssland får placera i sina båda flankzoner, dvs. Leningrads och
Nordkaukasus militärområden.

Det bör dock framhållas att dessa begränsningar inträder först när
avtalets minskningsfas avslutats i november 1995. Nettoeffekten av
hittillsvarande omdispositioner av de ryska stridskrafterna i samband
med trupptillbakadragandet från det tidigare Östtyskland och övriga
tidigare Warszawapaktsstater är for Leningrads militärområde en
omfattande kvalitativ upprustning som ännu inte åtföljts av någon
kvantitativ minskning. Vad gäller stridsvagnar innebär den kvalitativa
upprustningen att praktiskt taget hela det tidigare stridsvagnsbeståndet
ersatts av den mest moderna stridsvagnen (T-80). Den nuvarande
kvantitativa nivån ligger därvid ungefär dubbelt så högt som den
långsiktigt tillåtna nivån. Det bör också framhållas att det skett en
omfattande tillförsel av stridshelikoptrar till området. Avtalet innehåller
dock därvid inga särskilda begränsningar för flankområdet.

Ryssland har under senare tid, genom att åberopa behov i
Kaukasusområdet, fört fram starka önskemål om att få till stånd en
justering av CFE-avtalets flankbegränsningar. I ljuset av vad som nyss
sagts om det nuvarande militära läget i Leningrads militärområde
framstår det från nordiska utgångspunkter som utomordentligt viktigt att
avtalets begränsningar upprätthålls. Begränsningarna har en grund-
läggande betydelse för framtiden för den fredstida militära stabiliteten i
det nordiska och baltiska området.

Det ryska militära tillbakadragandet från de baltiska staterna fort-
sätter. Hemtagningen av stridskrafter från Litauen är fullbordad. I
Estland och Lettland har väsentliga minskningar skett. Verksamheten

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

vid de kvarvarande förbanden ligger på en låg nivå. Detta gäller även
marina stridskrafter och flygstridskrafter. En stor del av de kvalifi-
cerade förbanden har dragits tillbaka.

Den förändrade internationella situationen har möjliggjort mer
långtgående överenskommelser om rustningsbegränsning och
nedrustning också vad gäller kärnvapen och kemiska vapen.

Ryssland och USA har genom unilaterala men samordnade beslut
dragit tillbaka samtliga taktiska kärnvapen från Centraleuropa. Alla
tidigare sovjetiska taktiska kärnvapen finns i dag enligt ryska
försäkringar i Ryssland.

Vad gäller strategiska kärnvapen innebär det i början av år 1993
ingångna, men ännu ej ratificerade, START-II avtalet, att USA och
Ryssland fram till år 2003 kommer att avveckla ungefär två tredjedelar
av sina nuvarande strategiska kärnvapen (stridsspetsar). Avtalet före-
skriver också en fullständig avveckling av landbaserde robotar med flera
individuellt styrbara stridsspetsar (MERV).

För rysk del medför avtalet en långtgående minskning av antalet
stridsspetsar på landbaserade robotar. Även de ubåtsbaserade
kärnvapnen minskar i absoluta termer. Samtidigt kan dock konstateras
att kämvapenubåtamas andel av det sammanlagda antalet stridsspetsar
kommer att öka från cirka 25 % till mer än 50 %. Av allt att döma
kommer den ryska kämvapenbärande ubåtsflottan i framtiden i sin
helhet att baseras på Kolahalvön.

Utvecklingen befäster därmed bedömningen att Kolahalvön med
angränsande havs- och landområden från rysk horisont kommer att
bibehålla, och relativt sett öka, sin strategiska betydelse.

Den internationella konventionen som förbjuder utveckling, innehav
och användning av kemiska stridmedel har nu undertecknats av cirka
150 stater. Förhoppningen är att konventionen skall kunna träda i kraft
år 1995.

Avtalet innehåller en lång genomförandeperiod under vilken nuvaran-
de C-vapenarsenaler skall förstöras. Först efter tio år skall alla C-
stridsmedel vara förstörda. Den långa tiden för avveckling av nu
existerande arsenaler, liksom den potential för snabb nyproduktion som
modem civil kemisk industri oundvikligen ger, gör att avtalet för svensk
del under överskådlig tid inte eliminerar det svenska totalförsvarets
behov av skyddsåtgärder mot C-stridsmedel.

Med hänvisning till vad som har anförts i det föregående bör de
säkerhetspolitiska målen, såsom de formulerades i 1992 års
försvarsbeslut, ligga fast, liksom de mål och uppgifter för totalförsvaret
som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut (med de kompletterande

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

preciseringar som framgår av regeringens prop. 1992/93:100, bil. 5, Prop. 1993/94:100

bet. 1992/93:FöU9, rskr. 1992/93:333). Bilaga 5

1.2 Utveckling av den finansiella styrningen

1.2.1 Anslagsstrukturen m.m.

A nslags strukturen

I samband med att myndigheten Försvarsmakten inrättas den

1 juli 1994 bör som en konsekvens av detta anslagsstrukturen inom
fjärde huvudtiteln anpassas till de ändrade förhållandena. En översikt i
tabellform över de föreslagna förändringarna lämnas i avsnitt 7.4
Anslagsförteckning.

Det som under innevarande budgetår utgör anslagen under littera B,
C, D och E föreslås sammanföras under ett nytt littera A.
Försvarsmakten m.m. Inom detta littera bör finnas två anslag:
ramanslaget A 1. Försvarsmakten och förslagsanslaget A 2. Ersättningar
för kroppsskador. Till anslaget A 1. Försvarsmakten föreslås även foras
de medel som i dag anvisas under anslaget F 1. Försvarets
sjukvårdsstyrelse. Orsaken till detta är att denna myndighet upphör i
och med utgången av innevarande budgetår och uppgifterna övertas av
Försvarsmakten. Därmed skall anslaget på statsbudgeten för
myndigheten utgå. Som en följd av att Försvarets materielverk föreslås
övergå till avgiftsfinansiering från den 1 juli 1994 har de medel som för
närvarande återfinns under anslaget F 3. Försvarets materielverk
budgeterats under det nya anslaget A 1. Försvarsmakten.

Regeringen avser att i regleringsbrevet indela anslaget A 1.
Försvarsmakten i anslagsposter vilka motsvarar programmen inom
Försvarsmakten. Programmen är:

Operativa lednings- och underhållsförband

Fördelningsförband
Försvarsområdesförband
ArmébrigadfÖrband
Marina lednings- och underhållsförband
Marina flyg- och helikopterförband

Stridsfartygsförband
Kustförsvarsförband

Flygvapnets lednings- och underhållsförband

JAS 39-fÖrband
Övriga stridsflygförband
Transportflygförband

För krigsorganisationen gemensamma resurser

För grundorganisationen gemensamma resurser

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Regeringen föreslår att nuvarande littera F. Gemensamma
myndigheter ges beteckningen B. Vissa Försvarsmakten närstående
myndigheter. Nuvarande anslaget F 2. Fortifikationsförvaltningen bör
benämnas B 1. Fortifikationsverket och foras upp på statsbudgeten med
1000 kr. Nuvarande anslaget F 3. Försvarets materielverk bör
benämnas B 2. Försvarets materielverk och föras upp på statsbudgeten
med 1 000 kr. Anslagen Vämpliktsverket och Försvarets radioanstalt
föreslås behålla sina ramanslag och erhålla litterabenämningama B 3.,
respektive B 5. Nuvarande anslaget F 6. Militärhögskolan föreslås
upphöra den 1 juli 1994 och medlen föras till det nya anslaget
Militärhögskolan som erhåller litterabenämningen B 4. Verksamheten
inom det nya anslaget B 4. Militärhögskolan omfattar även den
verksamhet och de medel som för närvarande budgeteras under anslaget
K 9. Försvarets förvaltningshögskola, som föreslås upphöra den 1 juli
1994.

För anslagsstrukturen inom Försvarsdepartementets anslag till det
civila försvaret föreslås endast den förändring som blir en följd av vad
som beskrivs i avsnittet 2.3. Frivilligverksamhet. Det innebär att ett
nytt anslag, E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom
totalförsvaret, tillkommer. Som en konsekvens av de ovan beskrivna
förändringarna av litteraindelningen inom totalförsvarets militära del
förändras bokstavsbeteckningarna för anslagen till den civila delen av
totalförsvaret.

Nuvarande littera K. Övrig verksamhet får litterabeteckningen G. och
behåller sitt namn. Inom litterat föreslås följande förändringar.

Nuvarande anslaget K 1. Försvarets civilförvaltning upphör den 1 juli
1994.

Anslaget K 2. Gemensam försvarsforskning föreslås upphöra och
medlen, som efter pris- och löneomräkning för budgetåret 1994/95
uppgår till 480 459 000 kr, fördelas på följande sätt:

- 331 376 000 kr till anslaget A 1. Försvarsmakten

- 24 730 000 kr till anslaget C 1. Civil ledning och samordning

- 109 516 000 kr till ett nytt anslag G 5. Försvarsforskning:
Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel, m.m.

- 14 837 000 kr till ett nytt anslag G 6. Strategisk försvarsforskning

m.m.

Vidare föreslås att nuvarande anslaget K 3. Försvarets Prop. 1993/94:100
forskningsanstalt: avgiftsfinansierad verksamhet benämns G 4. Bilaga 5
Försvarets forskningsanstalt och förs upp på statsbudgeten med 1 000
kr.

Det nuvarande anslaget K 5. Anskaffning av materiel till
Kustbevakningen föreslås upphöra ff.o.m. budgetåret 1994/95.
Förändringen föranleds av att myndigheten för finansiering av sin
materielanskaffning övergår till lån i Riksgäldskontoret den 1 juli 1994.
Anslaget K 9. Försvarets förvaltningshögskola upphör den 1 juli 1994
och medlen föreslås överföras till det nya anslaget Militärhögskolan
under littera B. Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter.

Anslaget K 13. Vissa nämnder m.m. är ett förslagsanslag och
innehåller för närvarande nio anslagsposter varav fyra avser nämnder.
Med anledning av det varierande slag av verksamhet som återfinns
under respektive anslagspost anser regeringen att anslaget bör delas
upp. Regeringens förslag innebär följande:

Nuvarande anslagsposterna 1. Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd och

2. Försvarets personalnämnd tilldelas var sitt ramanslag som erhåller
litterabenämningen G 13. respektive G 8. Den nuvarande anslagsposten

3. Övriga nämnder blir ett anslag med benämningen G 12. Vissa
mindre nämnder. Anslagspost 4. Totalförsvarets chefsnämnd föreslås bli
ett förslagsanslag med litterabenämningen G 14. Totalförsvarets
chefsnämnd. Medel för nuvarande Militärledningens rådgivande nämnd
och Försvarets personalvårdsnämnd har överförts till anslaget A 1.
Försvarsmakten.

Anslagsposterna 5. Delegationen för planering av efterforsknings-
byråns verksamhet och 6. Svenska Röda korset föreslås slås samman till
ett nytt förslagsanslag G 15. Delegationen för planering av efter-
forskningsbyråns verksamhet. Regeringen avser att i regleringsbrev
lämna närmare föreskrifter för hur utbetalningen till Svenska Röda
Korset skall handhas.

Nuvarande anslagspost K 13:7 Delegationen för icke-militärt
motstånd föreslås upphöra i och med att delegationen avvecklas den
30 juni 1994. Delegationens uppgifter och medel föreslås överföras till
Styrelsen for psykologiskt försvar.

Medel under nuvarande anslagspost K 13:8 Civil övningsledning samt
anslagen under nuvarande littera A. Försvarsdepartenentet m.m.
föreslås överföras till anslaget Regeringskansliet m.m. under första
huvudtiteln.

Resurser för det ändamål som upptas under nuvarande anslagspost

K 13:9 Centralförbundet Folk och Försvar bör föras upp under anslaget 13

E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar. Regeringen avser att i

regleringsbrev lämna närmare föreskrifter om hur utbetalningen till
Centralförbundet Folk och försvar skall handhas.

Under littera G. Övrig verksamhet bör även att ett anslag
Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret
föras upp.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Utgifts- och planeringsramar

Beteckningen "den militära utgiftsramen" har tidigare haft två
funktioner: dels att utgöra ett samlingsnamn för de anslag som till följd
av verksamhetens inriktning bör hållas samman hanteringsmässigt, dels
utgöra grund för den årliga pris- och löneuppräkningen enligt
försvarsprisindex samt vid de s.k. prisregleringstillfällena.

Den förändring av priskompensationssystemet som riksdagen
beslutade om i 1992 års försvarsbeslut innebär att endast den första
funktionen ägt giltighet under budgetåren 1992/93 och 1993/94. Om
riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag beträffande
anslagsstrukturen, upphör även den första funktionen den 1 juli 1994.
Det föreslagna nya anslaget A 1. Försvarsmakten omfattar i huvudsak
den verksamhet som för närvarande ingår i den militära utgiftsramen.
Regeringen lämnar mot denna bakgrund inte något förslag till riksdagen
om en militär utgiftsram för budgetåret 1994/95. I denna bilaga till
1994 års budgetproposition används begreppet "militär utgiftsram"
endast beträffande budgetåret 1993/94 eller tidigare budgetår.

Vad som här anförts om begreppet militär utgiftsram hindrar inte att
regeringen vid utfärdande av t. ex. planeringsanvisningar använder sig
av en planeringsram som omfattar flera verksamheter (anslag) än
anslaget A 1. Försvarsmakten. Vilka verksamheter som skall ingå i en
sådan planeringsram kommer att anges i det aktuella dokumentet.

För det civila försvaret kvarstår att anslagen som enligt 1992 års
försvarsbeslut ingår i den ekonomiska planeringsramen är fördelade på
flera huvudtitlar och littera. Regeringen anser det därför motiverat att i
fråga om det civila försvaret även fortsättningsvis tala om en ekonomisk
planeringsram.

Vissa begrepp och definitioner

Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen för försvaret
(LEMO) har nyligen till Försvarsdepartementet lämnat över en

promemoria om begreppen försvarsmakten, det militära försvaret och
militära myndigheter.

Promemorian refereras i det följande. Därefter följer regeringens
ställningstagande till begreppsfrågoma.

LEMO konstaterar i promemorian att begreppet försvarsmakten för
närvarande används i författningar m.m. som ett samlingsnamn på ett
stort antal myndigheter. Definitionen av "försvarsmakten" utgörs av de
myndigheter som finns förtecknade i förordningen (1983:276) om
verksamheten inom försvarsmakten. Dessa är de myndigheter som ingår
i de nuvarande huvudprogrammen 1-5. Enligt gällande bestämmelser
skall dessutom Försvarets forskningsanstalt tillhöra försvarsmakten när
anstalten är krigsorganiserad. På motsvarande sätt skall
Kustbevakningen i krig ingå i försvarsmakten.

Den beskrivna definitionen av "försvarsmakten" är inte användbar
efter den 1 juli 1994. LEMO konstaterar samtidigt att det inte finns
något behov av ett organisatoriskt samlingsbegrepp för flera
myndigheter motsvarande det nuvarande begreppet "försvarsmakten".
Om ett sådant behov skulle uppstå i enstaka fall, är antalet myndigheter
så få att de i varje särskilt fall kan anges.

LEMO slår fäst att "totalförsvaret" inte är en myndighet eller
organisation utan omfattar i krig samhällets totala ansträngningar för att
försvara landet. I fred omfattar totalförsvaret den verksamhet som är
nödvändig för att förbereda landet inför krig och krigsfara. LEMO
berör definitionsfrågorna i delbetänkandet Ansvars- och
uppgiftsfördelning inom det civila försvaret (SOU 1993:95). I
betänkandet anförs att inte heller "det civila försvaret" är en myndighet
eller en organisation utan en verksamhet. Det är därför enligt LEMO
fel att använda uttryck som "myndigheten XX ingår i det civila
försvaret". Det bör i stället heta att "myndigheten XX har uppgifter
inom det civila försvaret” eller "verksamheten vid myndigheten XX är
en del av det civila försvaret".

Eftersom sålunda varken "totalförsvaret" eller "det civila försvaret"
bör användas i organisatorisk mening utan utgör samlingsbenämningar
på en verksamhet, bör enligt LEMO inte heller benämningen "det
militära försvaret” ges en organisatorisk innebörd utan beteckna en
verksamhet, nämligen:

- i krig det väpnade försvaret av landet,

- i fred de beredskapsförberedelser som är nödvändiga för att med
vapenmakt kunna möta angrepp.

LEMO utgår från att det främst är den nya myndigheten
Försvarsmakten som skall fullgöra denna uppgift, men det sker med
stöd av flera civila myndigheter, organisationer och enskilda som har

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 5

uppgifter inom det militära försvaret. LEMO rekommenderar uttrycken
"myndigheten XX har uppgifter inom det militära försvaret" eller
"verksamheten vid myndigheten XX är en del av det militära försvaret"
helt i överensstämmelse med vad som sagts om totalförsvaret och det
civila försvaret. Däremot avråder LEMO från uttrycket "myndigheten
XX tillhör det militära försvaret".

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Regeringen delar LEMO:s uppfattning att det inte erfordras en
ersättning för begreppet försvarsmakten i nuvarande utformning.
Regeringen anser det även angeläget att slå fast att varken begreppen
totalförsvaret, det civila försvaret eller det militära försvaret är
benämningar på myndigheter eller organisationer, utan avser
verksamheter. Regeringen kommer i det pågående arbetet med
ändringar av olika författningar att låta detta vara en av
utgångspunkterna.

Regeringen avser att för tiden efter den 1 juli 1994 använda
begreppet Försvarsmakten endast såsom benämning på den nya
myndighet som då inrättas.

LEMO behandlar även vissa verksamhetsfrågor i anslutning till
krigsorganisering vid Försvarsmakten och närstående myndigheter. Det
ankommer på regeringen att lämna närmare föreskrifter i dessa frågor.

1.2.2 Övergång till genomförandeprisbudgetering

Genomförandeprisbudgetering för den militära utgiftsramen infördes
fr.o.m. budgetåret 1992/93. I enlighet med vad som angavs i prop.
1991/92:102, s. 138. bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/1992:337 har
omläggningen till detta budgeteringssystem nu följts upp. Syftet med
uppföljningen är att klarlägga att omläggningen inte medfört att
resurserna förändrats. Avsikten är att berörda anslag ska justeras för
budgetåren 1992/93 och 1993/94.

När genomförandeprisbudgetering infördes gjordes en omräkning av
den dåvarande militära utgiftsramen, från ett februariprisläge 1991 till
ett prognostiserat genomförandeprisläge för budgetåret 1992/93, med
hjälp av ett prognostiserat fÖrsvarsprisindex (FPI).

Sammantaget visar uppföljningen att den militära utgiftsramen har
överkompenserats med 163 676 000 kr, eller knappt 0,5 % av den
militära utgiftsramen. I uppföljningen jämfördes det prognostiserade
fÖrsvarsprisindex med faktisk indexutveckling under perioden.

Vid anslagsberäkningarna för budgetåret 1994/95 har hänsyn tagits
till detta. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 har regeringen i beslut

den 16 december 1993 justerat innevarande års regleringsbrev med ett
engångsbelopp motsvarande ovan redovisade differens.

1.2.3 Övergång till kapitalkostnader

Regeringen har i prop. 1990/91:102 och i prop. 1991/92:102 redovisat
hur de allmänna riktlinjerna for den statliga fastighetsförvaltningen och
lokalförsörjningen bör tillämpas inom Försvarsdepartementets område
samt föreslagit att kapitalkostnader införs for fest egendom.

Riksdagen (bet. 1990/91 :FöU8, rskr. 1990/91:285 och bet.
1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) har godtagit regeringens förslag att
införa kapitalkostnader.

I prop. 1992/93:37 bil. 2 bet. 1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123.
föreslås att kapitalkostnader skall tillämpas fr.o.m. budgetåret 1994/95
inom Försvarsdepartementets område. Vidare framgår det att undantag
från ett system med kapitalkostnader bör göras för anläggningar som är
konstruktions- och byggnadsmässigt starkt integrerad med teknisk
utrustning av olika slag bl.a. befästningar och krigsflygbaser.

Regeringen har den 19 maj 1993 beslutat att investeringar i
befästningar och andra anläggningar som anskaffats primärt för
krigsorganisationen skall anslagsfinansieras.

Regeringen har i beslut den 18 november 1993 preciserat vilka
befästningar och andra anläggningar som skall anslagsfinansieras av
Försvarsmakten och undantas från ett system med kapitalkostnader.
Resterande nyinvesteringar i lokaler, övriga anläggningar och mark
kommer fr.o.m. den 1 juli 1994 att finansieras av Fortifikationsverket
genom lån i Riksgäldskontoret. En låneram kommer därför att ges till
Fortifikationsverket.

För att kunna införa ett system med kapitalkostnader måste
fastighetsbeståndet invärderas. Invärderingen har genomförts med hjälp
av en schablonmässig invärdering till bokfört värde. Det invärderade
beloppet skall motsvaras av avkastningspliktigt statskapital.
Statskapitalet skall amorteras av i takt med avskrivningarna.
Amorteringar och avkastningskrav skall redovisas mot inkomsttitel.
Vissa delar av fastighetsbeståndet är ännu inte invärderat, bl.a.
flygflottiljer. Dessa delar av fastighetsbeståndet kommer att invärderas
och redovisas i 1994 års kompletteringsproposition enligt samma
principer som redovisats ovan. En uppföljning av det invärderade
beståndet kommer att ske och de eventuella korrigeringar som blir
nödvändiga kommer att göras inför budgetåret 1995/96.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

De utgifter som bortfaller för Försvarsmakten är nuvarande
investeringar i ny-, till- och ombyggnader av anläggningar och lokaler
samt anskaffning av mark. De kostnader som tillkommer för
Försvarsmakten är bokföringsmässiga avskrivningar, räntor och
avkastning på statskapital. För att det skall bli budgettekniskt neutralt
föreslås att investeringsmedel för ny-, till- och ombyggnad tas bort från
Försvarsmaktens anslag. Försvarsmaktens anslag föreslås kompenseras
för kostnader för bokföringsmässiga avskrivningar, räntor och
avkastning på statskapital. De budgettekniska konsekvenserna redovisas
under Försvarsmaktens program; För grundorganisationen gemensamma
resurser. En motsvarande justering för övriga myndigheter som berörs
av införandet av kapitalkostnader kommer att redovisas i 1994 års
komplette ringsproposition.

Från och med den 1 juli 1994 kommer Försvarsmakten och vissa
andra myndigheter under Försvarsdepartementet att betala hyra för
mark, vissa anläggningar och lokaler till Fortifikationsverket. Hyran
skall täcka Fortifikationsverkets egna administrationskostnader,
bokföringsmässiga avskrivningar, räntor på lån i Riksgäldskontoret samt
avkastning på statskapital m.m. Fortifikationsverket och Försvarsmakten
kommer att träffa avtal avseende den årliga ersättningen för de
arbetsuppgifter som Fortifikationsverket i egenskap av ägarföreträdare
och fastighetsförvaltande myndighet skall svara för.

I och med att kapitalkostnader för lokaler m.m. införs kommer även
nuvarande konstruktion av fÖrsvarsprisindex (FPI) att behöva förändras.

I nuvarande FPI ingår en delfaktor för byggnader. Denna delfåktor
bör delas upp på en delfåktor för lokalkostnader och en delfaktor för
investeringar i befästningar m.m.

Regeringen har därför uppdragit åt Statens lokalförsötjningsverk att
lämna förslag till utformning av dessa delfäktorer.

Regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av den nya
konstruktionen av detta delindex, som kommer att användas vid
uppräkning av anslagen inför budgetåret 1995/96 i samband med 1995
års budgetproposition.

1.2.4 Revision av verksamheten budgetåret 1992/93

Alla myndigheter under Försvarsdepartementet har lämnat års-
redovisning för budgetåret 1992/93.

Riksrevisionsverket har granskat samtliga 24 myndigheters
årsredovisningar. En årsredovisningen består av dels balansräkning,

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

resultaträkning, anslagsredovisning och finansieringsanalys, dels
resultatredovisning. Vid bedömningen av en myndighets resultat-
redovisning använder inte Riksrevisionsverket begreppet rättvisande.
Skälen härfor är främst att Riksrevisionsverket från såväl teoretiska som
praktiska utgångspunkter har svårt att utfärda en sådan kvalitetsgaranti
för en resultatredovisning.

Inom Försvarsdepartementets område har tre myndigheter fått
revisionsanmärkningar för budgetåret 1992/93. Dessa myndigheter är
Försvarets materielverk, Förvarshögskolan och Försvarets mediecenter.

De invändningar som Riksrevisionsverket framför föranleds bl.a. av
att Försvarets materielverk har överskridit materielanslaget för
marinförband, att Försvarshögskolan inte har uppfyllt åter-
rapporteringskrav till regeringen och att Försvarets mediecenter borde
haft en bättre förankring av investeringsbeslut.

Regeringen kommer att ta ställning till eventuella beslut om åtgärder
efter det att myndigheterna redovisat för Riksrevisionsverket vilka
åtgärder myndigheten vidtagit eller avser att vidta med anledning av
invändningen. I sammanhanget kan noteras att regeringen har påbörjat
ett arbete som skall bidra till att förbättra uppföljningen och kontrollen
av likviditeten inom Försvarsdepartementets myndigheter.

Den förändrade finansiella styrningen inom statsförvaltningen ställer
ökade krav på den ekonomiadministrativa kompetensen. Det är därför
nödvändigt att myndigheterna ägnar detta område stor uppmärksamhet
så att myndigheterna kan tillgodose såväl statsmakternas som egna krav
på verksamhetsuppföljning.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

1.2.5 Besparingsåtgärder

De ytterligare besparingar som regeringen beslutat att genomföra inom
den statliga konsumtionen skall till viss del tas ut inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen avser att ta ut
ytterligare besparingar inom anslagen A 1. Försvarsmakten och D 2.
Skyddsrum m.m. Inom Försvarsmakten avses besparingarna tas ut på
armé- och flygvapenprogrammen.

2 Organisationsfrågor

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Som framgått av bilaga 1 pågår f.n. den största omstruktureringen av
forsvaret och statsförvaltningen i modem tid. Nedan redovisas nuläget i
genomförandet, vilka utvecklingsaktiviteter som pågår samt regeringens
ställningstagande i vissa frågor.

2.1 Utredningen om lednings- och myndighets-
organisationen i försvaret (LEMO)

Försvarsmakten

I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 5 s.21)
redovisades i vissa frågor i samband med inrättandet av den nya
myndigheten Försvarsmakten samt hur myndighetens centrala nivå,
högkvarteret, skall vara organiserad. Den nya organisationen träder i
kraft den 1 juli 1994. Vidare redovisade regeringen hur Försvarets
sjukvårdsstyrelse skall integreras med Försvarsmakten. Även hur
Försvarets civilförvaltnings arbetsuppgifter fördelas på andra
myndigheter redovisades.

Bildandet av Försvarsmakten och den förändrade styrningen, både
verksamhetsmässigt och finansiellt, medför att regeringens redovisning
till riksdagen utvecklas och förändras.

Riksdagen beslöt redan i 1992 års försvarsbeslut om en ny
ledningsstruktur for Försvarsmakten. Inför riksdagsbehandlingen av
1993 års budgetproposition konstaterade Försvarsutskottet (bet.
1992/93:FöU9, s. 31) att den nya ledningsorganisationen även påverkar
utformningen av anslagsstrukturen. Utskottet hade informerats om att
regeringen avser att föreslå riksdagen att medel för Försvarsmakten
skall anvisas under ett anslag. Detta anslag avser regeringen dela in i
anslagsposter, ett per program. Förutsatt att det underlag som
presenteras för riksdagen ger god insyn i frågor av särskilt intresse hade
utskottet inget att erinra mot regeringens inriktning. Riksdagen delade
utskottets uppfattning (rskr. 1992/93:333).

Regeringen har i 1993 års planeringsanvisningar, inför budgetåret
1994/95, till Försvarsmaktens organisationsmyndighet utvecklat och
konkretiserat hur mål- och resultatstyrningen av Försvarsmakten skall
formuleras.

De förslag som Försvarsmaktens organisationsmyndighet lämnade i
programplan och anslagsframställning inför budgetåret 1994/95 är både
till innehåll och form anpassat till de krav regeringen ställt. I denna

proposition redovisas därför myndigheten Försvarsmakten i enlighet
med den struktur och med de principer for verksamhetsmässig och
finansiell styrning som avses gälla fr.o.m. budgetåret 1994/95.
Regeringen anser att denna struktur svarar mot de krav som uttalades av
Försvarsutskottet vid beredningen av föregående års budgetproposition.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Lekamannainflytande i Försvarsmakten

Lekmannainflytandet i statliga myndigheters verksamhet kan bedrivas i
främst följande former

* rådgivande organ

* insynsorgan

* kontrollorgan

När det gäller behovet av och formerna för lekmannainflytande i den
nya myndigheten Försvarsmakten så behandlade LEMO-utredningen
frågan dels i betänkandet (SOU 1991:112) Försvarsmaktens ledning,
dels i skrivelse till regeringen den 1 december 1992 om Styrning,
kontroll och ledning i Försvarsmakten. LEMO ansåg för sin del att det
inte var ändamålsenligt att inrätta en lekmannastyrelse för den nya
Försvarsmakten. En sådan skulle närmast ytterligare stärka
Försvarsmaktens ställning i förhållande till regeringen.

Frågan om insyn i Försvarsmakten har tidigare behandlats i 1992 och
1993 års budgetpropositioner. Regeringen var då inte beredd att ta
slutlig ställning till hur statsmakternas insyn i Försvarsmaktens
verksamhet borde utformas utan ville avvakta utredningen som såg över
förvaltningsmyndigheternas ledningsformer.

En viktig utgångspunkt för en prövning av behovet av
lekmannainflytande i Försvarsmakten är dels vilka uppgifter denna skall
ha, dels om statsmaktemas befintliga kontroll- och insynsfunktioner
redan kan anses vara tillgodosedda. I 1993 års budgetproposition
anförde regeringen att det inte var ändamålsenligt att inrätta en
traditionell förvaltningsstyrelse i Försvarsmakten, eftersom en sådan
enligt regeringens uppfattning mer skulle kommma att utgöra en
stödjande funktion till myndighetsledningen än ett kontroll- och
insynsorgan.

Vad gäller insynen i myndigheternas verksamhet har statsmakterna i
dag stora möjligheter att utöva kontroll av den stadiga verksamheten
genom bl.a. Riksrevisionsverket, JO, JK, och riksdagens revisorer. I
riksdagen finns också särskilda former för insyn i statsförvaltningen,
vilka regleras i regeringsformen och riksdagsordningen.

För närvarande finns det ett antal organ som helt eller delvis fyller
funktionen att utöva statsmakternas insyn och kontroll inom delar av
försvarets verksamhetsområde; Utrikesnämnden, Försvarsrådet,
Underrättelsenämnden, Totalförsvarets chefsnämnd och 1992 års
Försvarsbe red ning.

När det gäller den tredje formen av lekmannainflytande, rådgivande
organ, finns f.n. ett organ knutet till myndigheten Överbefälhavaren,
nämligen Militärledningens rådgivande nämnd. Nämnden inrättades
1979 i samband med statsmakternas beslut om nya ledningsformer.
Nämndens främsta uppgift är att utgöra en rådgivande funktion. I
nämnden ingår försvarsgrenschefema och parlamentariker. Nämnden
skall behandla avvägnings- och planeringsfrågor samt frågor som rör
personal, utbildning och organisation.

Den nuvarande sammansättningen av Militärledningens rådgivande
nämnd kommer med anledning av Försvarsmaktens bildande med
nödvändighet att behöva förändras. I samband härmed har regeringen
för avsikt att - mot bakgrund av vad som redovisats ovan - pröva såväl
sammansättning som uppgifter för den nämnd som kommer att knytas
till Försvarsmakten. Regeringen återkommer till denna fråga i den
kommande propositionen om förvaltningsmyndigheternas ledning.

En särskild form av lekmannainflytande inom försvarets område
utövas av Försvarets personal vårdsnämnd. Enligt sin instruktion (FFS
1988:34) har nämnden till uppgift att bl.a. genom vägledande och
rådgivande verksamhet samt genom egna initiativ främja försvarets
personalvård.

Nämnden besöker årligen 4-6 myndigheter inom försvarsmakten
och sammanträffar därvid med förbandschefer, personalhandläggare, de
värnpliktigas förtroendevalda, skyddskommitté och fackliga
representanter. En granskning av de protokoll som upprättas efter dessa
besök visar att många av de frågor som tas upp ofta även behandlar
sådant som normalt inte hör till nämndens uppgifter.

Försvarets personalvårdsnämnd har därmed mer en funktion av
allmänt forum i frågor som anställda och värnpliktiga uppfattar som
väsentliga. Den funktionen täcks för närvarande inom varje myndighet
av förbandsnämnder m.m.

Det kan noteras att nämndens uppgifter beträffande personalvården
successivt kommit att minska delvis som ett resultat av att
myndigheterna tagit ett ökat ansvar för dessa frågor och uppgifterna
därför alltmer kommit att ingå i myndighetens ordinarie verksamhet.

I och med att Försvarsmakten kommer att inrättas den 1 juli 1994
finns i högkvarterets personalledning en naturlig funktion för
personalvården inom försvaret. I likhet med övriga myndigheters ansvar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

för hithörande frågor inom statsförvaltningen bör därför Försvarsmakten Prop. 1993/94:100
ansvara för personalvården inom försvaret. Försvarets personal- Bilaga 5
vårdsnämnd kan därmed ombildas den 1 juli 1994 så att den framgent
behandlar frågor enbart rörande värnpliktiga.

Ombildningen av Försvarets personalvårdsnämnd ligger också i linje
med de målsättningar som regeringen uttalar i bilaga 8 om förnyelsen
av den statliga förvaltningen. Inom personalpolitiken har inriktningen
varit en verksamhetsanpassning för att öka effektiviteten i
myndigheterna. Någon enhetlig centralstyrd personalpolitik finns inte
längre. Personalpolitiken bör fortlöpande anpassas efter myndigheternas
skilda verksamheter och behov.

Regeringen avser att ge Försvarsmakten i uppdrag att till regeringen
redovisa vilka åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas med
anledning av de ökade uppgifterna inom personalvården som följer av
ombildningen av Försvarets personalvårdsnämnd.

Försvarets högskolor

I maj 1993 lämnade LEMO ett delbetänkande (SOU 1993:42) om
Försvarets högskolor. I betänkandet föreslås bl.a. att Militärhögskolan,
Försvarets förvaltningshögskola och Försvarshögskolan slås samman till
en självständig myndighet som inte skall ingå i Försvarsmakten.
Regeringen återkommer i avsnitt 2.6 med förslag med anledning härav.

Försvarets verkstäder

LEMO har genomgående i sitt utredningsarbete övervägt vilka
verksamheter, som i dag genomförs av myndigheter inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde, som framgent bör ingå i
den nya myndigheten Försvarsmakten eller bör finnas utanför denna.
LEMO har härvid även granskat Försvarets verkstäder och lämnat
förslag till regeringen (skrivelse 1993-06-02).

Underhåll och reparation av försvarets materiel sker på tre nivåer,
A-, B- och C-nivåema. I fred finns A-nivån på utbildningsförbanden för
underhåll och enklare reparationer utförs på kompaninivå eller
motsvarande. Underhåll på B-nivån kräver särskild kunskap och
utrustning och utförs vid lokala verkstäder såsom flottiljverkstäder,
vissa mindre marinverkstäder och militärområdesverkstäder. Det mest
kvalificerade underhållet utförs på C-nivån. Främst större verkstäder
men också några militärområdesverkstäder, Muskövarvet och olika
försvarsindustrier utför sådant underhåll.

I krig motsvaras A-nivån av stridsfaltsnivån, B-nivån av Prop. 1993/94:100

förstärknings- och återhämtningsnivån samt C-nivån av reorganisations- Bilaga 5

och bakre förstärkningsnivån.

I försvarsmaktens grundorganisation finns inemot 50 verkstäder som
till helt övervägande del arbetar på uppdrag av försvarsmaktens
myndigheter. Dessa finns i anslutning till arméförband, på flygflottiljer
och i marina basområden t ex. Muskö, Karlskrona och Härnösand.

Försvarsmakten köper främst tyngre underhållstjänster (C-nivå) från
aktuella tillverkningsindustrier, särskilt avseende flygmateriel.

Verkstadsdriften är helt avgiftsfinansierad och betalas av dem som
lämnar uppdrag till verkstäderna.

Försvarets materielverk har feckuppgifter inom sakområdet
Verkstadsdrift och uppgifter i fråga om ekonomisk redovisning för
förbandsbundna verkstäder. Dessa uppgifter utförs inom enheten
FMV: Verkstad i Karlstad som även lämnar stöd till de centrala
staberna.

De flesta av försvarets verkstäder utgör kader för underhålls- och
verkstadsförband i krigsorganisationen. Utöver dessa finns det
reparationsenheter i markstridsförbanden på brigad- och bataljonsnivå.
Vissa företag ingår som K-företag eller på annat sätt i
krigsorganisationen som underhållsresurser.

LEMO föreslår att Försvarsmakten bör vara huvudman för försvarets
verkstäder. Dessa behöver under 1990-talet genomgå en volym- och
strukturanpassning. Allt eftersom förutsättningarna förändras bör prövas
om någon eller några av de större miloverkstädema och resurserna för
markteleunderhåll bör överlåtas till av staten eller enskilda ägda
aktiebolag.

Verkstadsrörelsen bör, enligt LEMO, i sin helhet definieras som ett
samlat ansvars- och resultatområde inom Försvarsmakten. Ett
verkstadsadministrativt centrum inrättas för att ge Högkvarteret stöd.
Denna enhet lokaliseras till Karlstad och benämns Verkstads-
administrativt centrum (VAC).

LEMO:s skrivelse har remitterats till berörda myndigheter och
remissinstanserna har tillstyrkt förslaget. Regeringen avser därför att
den 1 juli 1994 överföra ansvaret för verkstadsdriften och
motorreparationstjänsten från Försvarets materielverk till
Försvarsmakten. Samtidigt inrättas inom Försvarsmakten ett
verkstadsadministrativt centrum med lokalisering i Karlstad. Nuvarande
verksamheter inom Försvarets materielverk, FMV:Verkstad samt
FMV:s uppgifter i fråga om motorreparationstjänsten avvecklas från 24

samma tidpunkt.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Försvarets materielforsörjning

LEMO har den 10 oktober 1993 överlämnat en skrivelse, Vissa frågor
om försvarets materielförsöijning. I skrivelsen lämnar LEMO förslag
om hur en klar roll- och ansvarsfördelning kan nås mellan regeringen,
Försvarsmakten och Försvarets materielverk vad avser forsvarets
materielsförsöijning. Försvarets materielverks huvuduppgift är att på
uppdrag av Försvarsmakten utföra olika uppdrag som led i försvarets
materielförsöijning. Även civila myndigheter kan lämna uppdrag till
Försvarets materielverk. Därutöver kan naturligtvis regeringen i
instruktion eller genom annat beslut ålägga Materielverket uppgifter.
Huvuddelen av verksamheten vid Materielverket kommer dock att vara
uppdragsstyrd och avgiftsfinansierad varför LEMO föreslår att
Materielverket knyts till statsbudgeten med ett formellt anslag på 1 000
kr.

Försvarets materielverk har bl.a. i uppgift att anskaffa och lagerhålla
drivmedel for försvaret. Dessutom har Materielverket i uppgift att
återanskaffa, lagerhålla och distribuera reservmateriel för försvarets
förband och verkstäder samt underhållsindustrin. LEMO föreslår att
Försvarsmakten den 1 juli 1994 övertar ansvaret för verksamheterna
men att Försvarets materielverk på uppdrag av Försvarsmakten skall
utföra de administrativa uppgifterna.

LEMO:s skrivelse bereds för närvarande. Regeringen har för avsikt
att fatta beslut om ansvars- och rollfördelningen mellan Försvarsmakten
och Försvarets materielverk i samband med regleringsbrevet för
budgetåret 1994/95. De anslagskonsekvenser som avgiftsfinansieringen
av Materielverket innebär redovisas under anslaget B 2. Försvarets
materielverk.

Det civila försvaret

LEMO överlämnade i oktober 1993 delbetänkandet (SOU 1993:95)
Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila försvaret. De
övergripande principerna, bl.a. vad gäller ledning och
funktionsindelning, kommer att behandlas senare, bl.a. i en
särproposition. I övriga delar kommer förslagen att behandlas inom
ramen för nästa års budgetarbete.

I ett avseende har dock regeringen tagit ställning till LEMO:s
förslag. LEMO föreslår att de utbildningsledare som Statens
räddningsverk i dag ställer till länsstyrelsernas förfogande för
planerings-, genomförande- och utvärderingsuppgifter inom utbildnings-

och övningsområdet, förs över från Statens räddningsverk och anställs Prop. 1993/94:100
direkt av länsstyrelserna. Regeringen avser att genomföra forändringen Bilaga 5
enligt LEMO:s förslag redan den 1 juli 1994.

2.2 Frivilligverksamhet

Regeringen föreslår att medel tilldelas för stöd till de frivilliga
försvarsorganisationernas verksamhet såsom bl.a. försvarsupp-
lysning och rekrytering genom ett nytt anslag, benämnt E 2. Stöd
till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret.

Myndigheterna Försvarsmakten, Statens räddningsverk och
Arbetsmarknadsstyrelsen disponerar och fördelar medlen till de
frivilliga försvarsorganisationerna. Medlen ges i form av
statsbidrag.

Utredningens Förslag

Utredningen om frivillig medverkan i totalförsvaret föreslår i sitt
betänkande (SOU 1992:132) Frivilligverksamhet för totalförsvaret att ett
mål- och resultattänkande förs in i de frivilliga försvars-
organisationernas verksamhet.

De myndigheter som disponerar medel för ändamålet blir
uppdragsgivare till de utbildande och rekryterande frivilliga
försvarsorganisationerna. Organisationerna blir uppdragstagare gentemot
myndigheterna. För uppgiften att sprida kunskap och informera om
totalförsvaret föreslås att respektive organisation får ansöka särskilt om
medel hos Styrelsen för psykologiskt försvar.

Utbildningen genomförs enligt givna mål från riksdag och regering.
Myndigheten formulerar rekryterings- respektive utbildningsuppdrag
och tecknar tjänstgöringsavtal med den enskilde medlemmen.

De frivilliga försvarsorganisationerna lämnar anbud på uppdragen till
myndigheterna.

Nuvarande informationsråd inom Styrelsen for psykologiskt försvar
omvandlas till ett försvarsupplysningsråd med representation från de
frivilliga försvarsorganisationerna.

Anslagsframställning görs av respektive myndighet.

Remissinstanserna

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Betänkandet har remissbehandlats.

De flesta remissinstanserna, däribland ett stort antal av de frivilliga
försvarsorganisationerna, biträder inte utredningens förslag.

Förslaget anses främmande för en ideell verksamhet, och oro finns
för att systemet skulle kunna medföra ett ökat beroende från
organisationernas sida gentemot myndigheterna. Man befarar att
organisationerna blir en s.k. budgetregulator i den övriga
budgetprocessen. Det uttrycks även farhågor för att långsiktigheten i
verksamheten skall försvinna och att organisationerna genom
utredningens förslag berövas möjligheterna att ta egna initiativ i
verksamheten.

Skälen för regeringens förslag

Frivilligverksamheten regleras idag i kungörelsen (1970:301) om
frivillig försvarsverksamhet. De i kungörelsen uppräknade
organisationerna är frivilliga försvarsorganisationer och är därmed
berättigade till statsbidrag eller annat statligt stöd. Organisationernas
verksamhet finansieras huvudsakligen genom statsbidrag. Det tilldelas
organisationerna över två anslag, ett som gäller de frivilliga
försvarsorganisationerna inom den civila delen av totalförsvaret och ett
som gäller de frivilliga försvarsorganisationerna inom den militära delen
av totalförsvaret.

Statsbidraget avses täcka organisationernas kostnader för dels
utbildning, dels övrig verksamhet, såsom rekrytering och forsvars-
upplysning.

Medlen disponeras och fördelas av Överbefälhavaren respektive
Arbetsmarknadsstyrelsen och Statens räddningsverk.

Statsbidrag lämnas även över ett anslag under femte huvudtiteln som
disponeras och fördelas av Socialstyrelsen.

Berörda myndigheter är ålagda att avge yttrande över de frivilliga
försvarsorganisationernas förslag till framställning om statsbidrag.

Ett nytt system behövs som ger staten bättre möjligheter att följa upp
verksamheten än för närvarande. Krigsorganisationens behov av
utbildad personal bör i högre grad styra de statliga myndigheternas

efterfrågan hos de frivilliga försvarsorganisationerna om dessas Prop. 1993/94:100
möjlighet att bidra med personal till krigsorganisationen, samtidigt som Bilaga 5
frivilligorganisationemas förmåga att svara upp mot detta behov måste
göras tydligare.

Regeringen vill stödja de frivilliga försvarsorganisationerna och deras
medlemmar som både under fred och under beredskap är en av de
främsta bärarna av ett stort engagemang och en stark vilja att värna om
vårt land.

För att skapa ytterligare möjligheter för ffivilligorganisationema att
verka på ett for totalförsvaret och medlemmarna tillfredsställande sätt är
det av stor vikt med ett finansieringssystem som tillgodoser
organisationernas behov av trygghet.

Regeringen föreslår därför en delvis förändrad finansieringsform som
på ett tydligare sätt ger uttryck för att regeringen vill stödja
frivilligverksamheten som sådan och främja de frivilliga
försvarsorganisationernas behov av ekonomisk trygghet och stabilitet
samt skapa förutsättningar för att en mer ändamålsenlig planering
möjliggörs för dem. Härigenom förbättras dessutom statsmakternas
möjligheter till mål- och resultatstyrning.

Den förändrade styrningen av de frivilliga försvarsorganisationernas
verksamhet delas in i två verksamhetsområden. Den ena delen utgör
stöd till de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet vad gäller
bl.a. rekrytering och försvarsupplysning och den andra delen avser
utbildningsverksamheten.

För frivilligorganisationernas utbildningsverksamhet föreslår
regeringen ingen större förändring jämfört med det system som i dag
gäller. I förslaget ingår dock att berörda totalforsvarsmyndigheter, efter
fördjupad dialog mellan myndigheten och den frivilliga
försvarsorganisationen begär medel för verksamheten.

De medel myndigheterna erhåller för utbildningsverksamhet fördelas,
liksom idag, till organisationerna av respektive myndighet. Medlen
föreslås ingå som del i anslaget A 1. Försvarsmakten respektive
anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst.

Den föreslagna finansieringsstrukturen avser att tillförsäkra de
frivilliga försvarsorganisationerna trygghet i verksamheten bl.a. genom
att de medel som på detta sätt tilldelas organisationerna blir relativt
oberoende av eventuella fluktuationer i utbildningsvolymen. Samtidigt
tydliggörs de frivilliga försvarsorganisationernas roll som just enskilda
frivilliga sammanslutningar.

Regeringen föreslår att den nya styrningen av frivilligverksamheten 28

tillämpas fr.o.m. budgetåret 1994/95.

Regeringen avser att utfärda en ny forordning om frivillig
försvarsverksamhet. I denna förordning kommer att definieras vad som
avses med frivillig försvarsverksamhet. I förordningen kommer även att
anges vilka organisationer som är frivilliga försvarsorganisationer.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

2.3 Delegationen for icke-militärt motstånd

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att Delegationen för icke-militärt motstånd
läggs ned den 30 juni 1994. Regeringen bedömer att delar av
Delegationens verksamhet kan överföras till annat statligt organ.

Skälen för regeringens förslag

I propositionen 1992/93:100, bil. 5 meddelade regeringen sin avsikt att
pröva om Delegationens för icke-militärt motstånd verksamhet alltjämt
är ändamålsenlig. Åtgärden motiverades av senare års säkerhetspolitiska
förändringar och erfarenheter av väpnade konflikter samt av att
Delegationens verksamhet aktualiserade vissa grundläggande frågor
bl.a. av folkrättslig natur; risk finns att oklara gränser skapas mellan
kombattanter och civilbefolkning, som enligt folkrätten skall ges
maximalt skydd genom internationella konventioner. Försvarsutskottet
konstaterade (bet. 1992/93 :FöU9) att Delegationen har verkat i snart
sex år och såg inget hinder för att dess verksamhet prövades.

Delegationen för icke-militärt motstånd inrättades år 1987 på förslag
av chefen far försvarsdepartementet (prop. 1985/86:100 bil. 6).
Förslaget grundade sig på ett betänkande av Motståndsutredningen vars
uppdrag var att överväga och lämna förslag om uppgifter m.m. för
civilmotstånd och andra former av motstånd då organiserat militärt
motstånd inte längre kan genomföras.

Utredningens uppdrag redovisades i betänkandet (SOU 1984:10)
Kompletterande motståndsformer. Enligt utredningen skulle icke-
militära motståndsåtgärder betraktas som ett komplement till det militära
försvaret och totalförsvaret i övrigt. Härav följde, menade utredningen,
att den som överväger att angripa vårt land skall veta att det inte räcker
med att nedkämpa ett militärt motstånd utan att försvaret fortsätter med
andra medel i syfte att förhindra eller försvåra angriparens verksamhet.
Utredningen valde att inte precisera vilka åtgärder som kan komma
ifråga för ett svenskt icke-militärt motstånd men betonade att det icke-

militära motståndet måste utformas inom ramen för folkrättens regler.
Vidare påpekade utredningen att ansvaret för vissa icke-militära
motståndsåtgärder redan ålåg totalforsvarsmyndighetema, t.ex.
planering för undanförsel och förstöring, varför någon ny organisation
inte skulle behöva byggas upp. Utredningen föreslog dock att en
särskild delegation för icke-militärt motstånd skulle inrättas under
regeringen. Delegationens viktigaste uppgift skulle vara att hålla tanken
på det icke-militära motståndet levande inom totalförsvarsplaneringen
och att främja dess utveckling. Delegationen skulle inte lätta några för
myndigheterna bindande beslut utan skulle vara ett diskussionsforum för
frågor rörande det icke-militära motståndet. I propositionen anslöt sig
regeringen i dessa delar till utredningens betänkande.

När Delegationen för icke-militärt motstånd inrättades genom beslut
av regeringen den 23 april 1987 definierades icke-militärt motstånd som
"allt motstånd som inte utförs av reguljära militära förband eller delar
av sådana".

Begreppet icke-militärt motstånd innefattar dels våldsaktioner mot
ockupationsmaktens personal och funktioner, dels sabotageaktioner utan
våldsinslag, dels passivt motstånd. Motståndsmän som utför
våldshandlingar är vid tillfångatagande folkrättsligt skyddade enbart om
de tillhör en organiserad motståndsrörelse. Den som utan att tillhöra en
sådan motståndsrörelse utfor våldshandlingar får räkna med att stå utan
ett folkrättsligt skydd. Civila som tar del i passivt civilmotstånd är
folkrättsligt skyddade i sin egenskap av civila enligt den IV.
Genévekonventionens och det första tilläggsprotokollets bestämmelser.
Den som utför sabotage utan våldsinslag befinner sig i en rättslig
osäkerhetssfar som ockupanten kan förväntas fylla ut med egna
straffdekret och där sabotörer får agera på egen risk. Dödsstraff kan
inte uteslutas. En folkrättslig regeländring av detta förhållande är svår
att uppnå eftersom den skulle förändra balansen mellan ockupantens
skyldigheter å ena sidan och civilbefolkningens förväntade icke-
deltagande i konflikten å den andra.

Det är inte folkrättsstridigt att till viss del låta det svenska
totalförsvaret omfatta motståndsformer som inte är folkrättsligt
skyddade, däremot står det i strid med svensk humanitärrättslig politik
alltsedan Rödakorskonferensen i Stockholm år 1948 att förespråka
lösningar som minimerar det folkrättsliga skyddet för vissa
persongrupper. Kardinaltanken bakom krigets lagar vid internationella
konflikter är att ett lands reguljära trupper och organiserade
motståndsrörelse står för det väpnade motståndet med rätt till
krigsfångestatus, medan befolkningen i övrigt inte skall delta i de aktiva
stridshandlingama och i gengäld åtnjuta ett omfattande folkrättsligt
skydd.

En analys av Delegationens verksamhet och mandat i relation till
gällande humanitär folkrätt och till traditionell svensk folkrättspolitik på

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

området krigets lagar visar att begreppet icke-militärt motstånd medför Prop. 1993/94:100
en urholkning av det folkrättsliga och humanitära skydd för Bilaga 5
civilbefolkningen som den är berättigad till enligt internationella
konventioner på området. Det är inte bara den enskilde aktive
motståndsmännen som får ett bristfälligt folkrättsligt skydd. En risk som
man särskilt måste ha i åtanke är de repressalier som ockupanten kan
tänkas vidta mot samhället i övrigt efter sabotage- eller andra
våldshandlingar från civilbefolkningen. Det står vidare i strid med
svensk folkrättspolitik att bortse från den humanitära dimensionen vid
tolkning, tillämpning och vidareutveckling av krigets lagar. Det är även
av vikt med hänsyn till Sveriges internationella trovärdighet på det
folkrättsliga området att man från statens sida inte driver en linje som
innebär att vissa personer uppmanas till agerande som medför att de
fäller utanför existerande folkrättsliga skyddsregler.

Upplysning om civilbefolkningens möjligheter till motstånd och
villkoren för ett sådant motstånd bör däremot ingå som en naturlig del i
det etablerade begreppet försvarsinformation. Ett ansvar för att sådan
information ges måste åvila staten. Det är emellertid viktigt att denna
upplysningsverksamhet äger rum i nära samarbete med de folkrörelser
och andra organ som på olika sätt är engagerade i eller intresserade av
frågor som rör totalförsvaret. Härigenom säkerställs att den information
som lämnas är folkligt förankrad och når ut i vida kretsar.

Inom regeringskansliet finns folkrättslig kompetens genom det år
1991 inrättade Totalförsvarets folkrättsråd, som har till uppgift att följa
utvecklingen inom den internationella humanitära rätten, svara för
samordning och utveckling inom totalförsvarets myndigheter med
särskild betoning på undervisnings- och informationsfrågor samt att ta
initiativ för att främja utveckling, spridning och tillämpning av
folkrättens regler inom totalförsvaret. I Folkrättsrådet finns
representation från myndigheter med uppgifter inom totalförsvaret -
såsom Socialstyrelsen, Överstyrelsen for civil beredskap, Statens
räddningsverk och Styrelsen för psykologiskt försvar - men också från
Svenska röda korset.

Kompetens att sprida information finns hos Styrelsen för psykologiskt
försvar, som har till uppgift bl.a. att sprida kunskap om säkerhetspolitik
och totalförsvar samt att under höjd beredskap eller annars efter särskilt
beslut av regeringen bevara och stärka befolkningens motståndsanda.
Vid Styrelsen finns även andra kompetensområden företrädda, såsom
utbildning och forskning, vilka är av betydelse för utvecklingen av
civilmotstånd som ett kunskapsområde. Styrelsens uppdrag omfattar
således redan civilmotståndets område. Styrelsen har dessutom redan i
dag ett etablerat samarbete med folkrörelser och andra som är
engagerade i totalförsvaret.

Den försvarspolitiska utgångspunkt som låg till grund för tillkomsten 31

av Delegationen för icke-militärt motstånd, nämligen att svenska folket

3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 5

även utanför det organiserade totalförsvaret kommer att värna om sin
frihet är alltjämt giltig. Detta kan också uttryckas så att i ett
demokratiskt uppbyggt samhälle som omfattas av humanitära
värderingar sätter sig människorna till motvärn när samhällets värden
hotas eller förtrycks. Detta utgör en del av befolkningens psykologiska
försvarsberedskap.

Med den syn som nu redovisats på vilken verksamhet som från
statens sida bör bedrivas när det gäller civilmotstånd finns det inte skäl
att ha kvar en särskild delegation med uppgift att bedriva denna
verksamhet. I stället bör det ankomma på Styrelsen för psykologiskt
försvar att hålla frågan om det motstånd som civilbefolkningen kan
bjuda en ockupant levande och att bedriva information om
civilmotstånd. Som framgått av det föregående bedriver Styrelsen redan
i dag sitt arbete i samarbete med bl.a. folkrörelserna. Självfallet bör
myndigheten också i arbetet med frågorna om civilmotstånd ha nära
kontakter såväl med Totalförsvarets folkrättsråd som med olika
folkrörelser och andra organ med intresse för totalförsvarsfrågor. Det
får ankomma på myndigheten att tillsammans med berörda organ finna
formerna för ett sådant samarbete.

Med hänvisning till det anförda föreslår regeringen därför att
Delegationen för icke-militärt motstånd läggs ned den 30 juni 1994.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

2.4 Hot- och riskutredningen

Kommittén (dir. 1993:4) med uppgift att utreda påfrestningar och risker
i det fredstida samhället och vissa frågor inom totalförsvarets civila del
(Hot- och riskutredningen) lämnade i september 1993 delbetänkandet
(SOU 1993:89) Massflykt till Sverige. Mot bakgrund av ett scenario
innebärande en massflykt från de baltiska länderna och Ryssland lämnas
i betänkandet förslag till åtgärder som skall förbättra möjligheterna for
olika berörda myndigheter att lösa sina uppgifter vid en mycket stor
anströmning av flyktingar. Betänkandet remissbehandlas f.n.

Kommittén kommer i det fortsatta arbetet att behandla fredstida
påfrestningar och risker avseende sex andra scenarion samt vissa frågor
rörande totalförsvarets civila del. Kommittén kommer också att pröva
möjligheterna att inom skilda områden i ökad utsträckning i ett
sammanhang vidta åtgärder för att möta påfrestningar och risker i det
fredstida samhället och åtgärder mot säkerhetspolitiska kriser och krig.

2.5 Kommunreformen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Enligt inriktningen i 1992 års totalförsvarsbeslut skall vissa uppgifter
inom det civila försvaret överföras från staten till kommunerna så att
dessa får ett samlat ansvar för genomförandet av befolkningsskyddet
och räddningstjänsten på den lokala nivån. Staten skall ge kommunerna
full kostnadstäckning för de nya uppgifterna.

Överföringen av uppgifter och ansvar skall föregås av överläggningar
med kommunerna om den statliga ersättningen och om tidpunkten för
överföringen.

Chefen för Försvarsdepartementet tillsatte i september 1992 en
arbetsgrupp om kommunal beredskap, AG Kommun, som skulle
bedöma lämpliga tidpunkter och adekvata kostnadsramar för
överföringen av uppgifter. Gruppen skulle också bistå
Försvarsdepartementet med synpunkter i beredningen av en
lagrådsremiss om det civila försvaret samt behandla frågan om tillsyn
av det civila försvaret på den lokala nivån. Arbetsgruppen, som
redovisade sitt arbete till chefen för Försvarsdepartementet den
1 november 1993, har utarbetat en modell för överföringen av uppgifter
inom det civila försvaret till kommunerna. Modellen inkluderar ett
förslag till ersättningssystem och till former för statens stöd, uppföljning
och utvärdering av det civila försvaret på den lokala nivån.

Ärendet bereds nu inom regeringskansliet.

2.6 Försvarets högskolor

Förslag:

- Militärhögskolan (MHS) och Försvarets förvaltningshögskola
(FörvHS) läggs ned den 30 juni 1994 och den nya myndigheten
Militärhögskolan inrättas den 1 juli 1994.

- Militärhögskolan organiseras i stort med styrelse, skolchef eller
rektor, institutioner samt enheter för kursverksamhet. Vissa
forskningsresurser ur Försvarets forskningsanstalt överförs till
högskolan.

Utredningens förslag

LEMO lämnade i maj 1993 delbetänkandet (SOU 1993:42) Försvarets
högskolor till regeringen. Utredningen föreslår att verksamheten vid de
tre myndigheterna Militärhögskolan, Försvarets förvaltningshögskola
och Försvarshögskolan den 1 juli 1994 läggs samman och bildar en ny
myndighet utanför Försvarsmakten men inom Försvarsdepartementets
ansvarsområde. Den sålunda bildade högskolan bör vidare, enligt
utredningen, ges väsentlig forskningsanknytning.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Remissinstanserna

Organisation, mål och ställning

Huvuddelen av remissinstanserna ansluter sig mer eller mindre uttalat
till betänkandets förslag.

Från förslaget avviker två instanser, nämligen Försvarsmaktens
organisationsmyndighet och Försvarshögskolan. Dessa förordar i stället
att Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola - med viss
forskningsanknytning - samlas i en högskola inom Försvarsmakten,
medan Försvarshögskolan kvarligger utanför. Skälet härtill anges vara
de båda förstnämnda skolornas nära knytning till Försvarsmakten,
medan Försvarshögskolan är en totalförsvarsresurs.

Civila myndigheter förordar en ställning för den nya högskolan som
egen myndighet för att underlätta kontakterna med universitet och
högskolor i övrigt.

Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola har samma
uppfattning.

Överstyrelsen för civil beredskap anser med flera andra myndigheter
med verksamhet inom totalförsvarets civila del att Försvarshögskolan
bör ges "en egen identitet och särställning" inom den föreslagna
organisationen.

Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola anser att
målformuleringen i betänkandet är otillräcklig.

Flera remissinstanser anser att betänkandet behöver fördjupas vad
avser avsnitten

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

* ledning

* organisation

* forskningsanknytning.

Ett stort antal remissinstanser påpekar att betänkandets förslag till
organisation är hierarkiskt och byråkratiskt, och att en struktur mer lik
den vid civila universitet och högskolor bör eftersträvas.

Forskningsanknytning

Behovet av knytning mellan forskning och utbildning påtalas av flertalet
instanser.

Enligt Försvarsmaktens organisationsmyndighets uppfattning bör
vissa delar av nuvarande Försvarets forskningsanstalt ingå i högskolan.

Lokalisering

I betänkandet föreslås att den nya högskolan lokaliseras till Stockholm
och Östersund. Frågan har behandlats av flera remissinstanser.
Huvuddelen av remissinstanserna anser att tyngdpunkten i skolans
verksamhet bör förläggas till Stockholm. Däremot finns olika
uppfattningar beträffande vilken verksamhet som bör förläggas till
Östersund respektive Karlstad.

Skälen till regeringens förslag

Organisation, mål och ställning

Enligt regeringens uppfattning måste det beaktas, att det finns en
principiell skillnad i inriktningen mellan å ena sidan Militärhögskolan
och Försvarets förvaltningshögskola, som i huvudsak tillgodoser
Försvarsmaktens utbildningsbehov, och å andra sidan Försvars-
högskolan, som tillgodoser vissa utbildningsbehov för totalförsvaret i
sin helhet. Behovet av samverkan mellan Försvarshögskolan och de
andra skolorna i vissa delar av forskning och utbildning kan tillgodoses
utan att Försvarshögskolans organisatoriska ställning förändras.

Övervägande skäl talar säledes for att Försvarshögskolan bibehålls
som en gemensam totalförsvarsresurs med självständig ställning. I
enlighet med betänkandets förslag bör åtgärder vidtas för att ytterligare
stärka skolans ställning som kompetensuppbyggare vad gäller den mest
kvalificerade totalförsvarsutbildningen.

Vad gäller de nuvarande skolorna Militärhögskolan och Försvarets
förvaltningshögskola bör deras verksamhet läggas samman i en ny
högskola. Övervägande skäl talar enligt regeringens uppfattning för att
denna ges en ställning som självständig myndighet, och att
Försvarsmaktens inflytande får säkerställas på annat sätt.

Regeringens uppfattning är således att Militärhögskolan och
Försvarets förvaltningshögskola bör läggas ned den 30 juni 1994 och att
det den 1 juli 1994 bör inrättas en högskola omfattande de nuvarande
skolorna Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola. Denna
högskola bör ges forskningsanknytning genom att vissa resurser från
Försvarets forskningsanstalt överförs till skolan.

Skolans namn bör vara Militärhögskolan.

Militärhögskolans huvuduppgift blir att genom utbildning och
forskning stödja Försvarsmaktens personella kompetensuppbyggnad av
såväl militär som civil personal.

Militärhögskolans resurser bör även kunna utnyttjas för motsvarande
ändamål för myndigheter med anknytning till totalförsvaret och för
samhället i övrigt.

Militärhögskolan bör bland annat organiseras med institutioner och
enheter för kursverksamhet. Det ankommer på regeringen att närmare
reglera skolans organisation och verksamhetsformer.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Lokalisering

Ledning, centraladministration och huvuddelen av skolans verksamhet
bör enligt regeringens uppfattning lokaliseras till Stockholm.
Omfattningen av verksamheten i Östersund och Karlstad bör prövas i
särskild ordning.

Genomförande

Den vidare utformningen av den nya myndigheten Militärhögskolan bör
uppdras åt en organisationskommitté, som enligt regeringens närmare

direktiv utformar verksamhetsformer och organisation. I Prop. 1993/94:100
organisationskommitténs uppgifter bör ingå att lämna förslag till vilka Bilaga 5
resurser ur Försvarets forskningsanstalt som bör överföras till den nya
högskolan. Regeringen avser återkomma till riksdagen i denna del.
Organisationskommittén bör vidare lämna förslag till principer för
vidare samverkan med civila universitet och högskolor.

2.7 Traditionsfrågor

Regeringens förslag:

Lagen (1982:269) om Sveriges flagga ändras så att inte bara den
nya myndigheten Försvarsmakten utan också andra myndigheter
med militär verksamhet får använda örlogsflagga.

I samband med att den nya myndigheten Försvarsmakten organiseras
är det väsentligt att tidigare traditioner beaktas.

Av denna anledning har till exempel de traditionella
regementsbenämningama inom armén bibehållits och knutits till
försvarsområdena. Detta återknyter till det ursprungliga
regementsbegreppet, där regementet var en samlande symbol för
landskapets eller länets mobilisering och försvarsansträngning.

Arméns kaderorganiserade brigader ges namn som anknyter till äldre
traditioner och till förankring i respektive bygd. De kaderorganiserade
enheterna inom artilleriet bibehåller sina traditionella regementsnamn.

För specialtruppslagen återinförs begreppet kår på utbildnings-
förbanden, och ersätter därvid de tidigare använda begreppen regemente
och bataljon.

Inom marinen benämns flottans enheter enligt tidigare principer.
Marinkommando- och marindistriktsbegreppen bibehålls, och för vissa
av de kaderorganiserade kustförsvarsförbanden införs begrepp som klart
utvisar den integrerade funktionen: marinbrigad och maringrupp; för
övriga bibehålls begreppet kustartilleribrigad.

De traditionella regementsbenämningama inom kustartilleriet
bibehålls och knyts till respektive brigad.

Flygvapnets flottilj- och skolorganisation bibehåller i princip sina 37

tidigare namn.

Enligt lagen (1982:269) om Sveriges flagga används inom Prop. 1993/94:100
försvarsmakten den tretungade flaggan som örlogsflagga. Bilaga 5

Försvarsmakten är i dag uppdelad i ett stort antal myndigheter, vilka
ingår i huvudprogrammen 1-5. Den nya myndigheten Försvarsmakten
kommer att bildas den 1 juli 1994. Vissa av de myndigheter som i dag
ingår i huvudprogram 5 skall i fortsättningen vara självständiga
myndigheter direkt under regeringen. Dessa myndigheter kommer att ha
till uppgift att i olika hänseenden stödja Försvarsmakten. Såsom
exempel på myndigheter som i dag ingår i försvarsmakten men som
fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer att ligga utanför denna kan nämnas
Militärhögskolan, Vämpliktsverket och Försvarets materielverk.

Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter som bedriver militär
verksamhet bör även i fortsättningen använda örlogsflagga. I 4 § lagen
om Sveriges flagga bör därför en ändring göras av innebörd att den
tretungade flaggan i fortsättningen skall användas som örlogsflagga av
Försvarsmakten och av vissa myndigheter med tydlig anknytning till
Försvarsmakten. I lagen bör rätten att använda örlogsflagga begränsas
till - förutom Försvarsmakten - myndigheter som bedriver militär
verksamhet. För att undvika en uppräkning av myndigheter i lagen bör
det däremot överlämnas till regeringen att bestämma vilka dessa
myndigheter skall vara.

Förslag till lag om ändring i ifrågavarande lag bör fogas till
protokollet som bilaga 5.1.

2.8 Utnyttjande av totalförsvarets resurser för civila
ändamål m.m.

Riksdagen (bet. 1991/92:FöU12 mom. 129, rskr. 1991/92:337) har som
sin mening gett regeringen till känna vad utskottet har anfört om en
särskild utredning om utnyttjande av totalförsvarets resurser for civila
ändamål m.m.

De frågor som den särskilda utredningen avses behandla hör till dem
som bör belysas inför nästa totalförsvarsbeslut. Regeringen kommer att
inom kort besluta om anvisningar till berörda myndigheter om fortsatta
förberedelser infor nästa totalförsvarsbeslut. Därvid klarläggs
rollfördelningen vad gäller förberedelsearbetet, och förutsättningar
skapas för att närmare precisera uppgiften för den särskilda
utredningen.

Regeringen avser att under våren 1994 besluta om direktiv för
utredningen.

Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1993/94:100

Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 5

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:269)
om Sveriges flagga (avsnitt 2.7),

2. godkänner förslaget om förändrad finansieringsform av de
frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet (avsnitt 2.2),

3. godkänner förslaget om att Delegationen för icke-militärt
motstånd läggs ned den 30 juni 1994 och vad som i övrigt har
angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.3),

4. godkänner förslaget om att lägga ned Militärhögskolan och
Försvarets förvaltningshögskola och att inrätta den nya
myndigheten Militärhögskolan den 1 juli 1994 (avsnitt 2.6).

3 Försvarsmakten m.m.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

3.1 Försvarsmakten

En av grundprinciperna for utvecklingen av styrningen av
Försvarsmakten har varit att, så långt möjligt, tillämpa samma
styrprinciper som för statsförvaltningen i övrigt. Riksdagen och
regeringen styr genom att besluta övergripande mål och verksamhetsmål
för myndigheternas verksamhet samt tilldela resurser för verksamhetens
genomförande. Myndigheterna, å sin sida, skall återrapportera
verksamhetens resultat i en, många gånger, mer detaljerad struktur.
Detta synsätt på tillämpningen av mål- och resultatstyrning präglar
följande avsnitt, Försvarsmakten. Regeringen redovisar i budget-
propositioner avsnittet om Försvarsmakten enligt följande struktur.

Övergripande redovisning

Läget inom Försvarsmakten (övergripande mål, verksamhetsmål i
operativa termer)

- recit från anslagsframställning och årsredovsining,

- regeringens bedömning av resultatet samt eventuella förslag till
korrigeringar av målen.

Programvis redovisning

* Operativa lednings- och underhållsförband

Recit: Viktigare delar av årsredovisningen inklusive nu gällande
verksamhetsmål samt Försvarsmaktens uppdragsförslag.

Resultatbedömning: Regeringens bedömning av resultatet och
effektiviteten i verksamheten.

Slutsatser: Verksamhetsmål inför kommande budgetår, prioriteringar,
motiv och beräknat resursbehov för programmet inklusive större
materielobjekt.

* Fördelningsförband osv.

Medelsberäkning

- utfällsprognos för anslaget föregående budgetår,

- anslagsutveckling för anslaget innevarande budgetår,

- anslagsbehov för kommande budgetår (tabell med programmen
summerade till anslaget).

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Beställningsbemyndiganden

- nya bemyndiganden (regeringsobjekt, övriga större objekt, övrigt),

- bemyndigandeskuldens utveckling.

Övriga frågor

Avsnittet kommer att innehålla de vid propositionstillfallet aktuella
frågorna, exempelvis

- JAS-39 projektet

- personal

- försvarsindustri

Förslag till riksdagsbeslut

- eventuella korrigeringar av målen,

- eventuella programvisa forändringar av verksamheten,

- anslaget för kommande budgetår,

- nya bemyndiganden,

- eventuella riksdagsbeslut med anledning av redovisade övriga frågor.

I föreliggande proposition har dock inte denna struktur följts helt.
Detta beror på att föregående års verksamhet genomfördes, och
nuvarande års verksamhet genomfors, i nu gällande myndighetsstruktur.
Det har inte varit praktiskt möjligt att helt konvertera detta till den
programstruktur som skall gälla för Försvarsmakten. Regeringen har
dock vinnlagt sig om att återrapportera verksamhetens resultat och
nuvarande läge på ett tydligt sätt. Regeringen bedömer att 1992 års
försvarsbeslut kan ligga fäst varför en förändrad verksamhetsinriktning
bara föreslås för ett program, programmet Flygvapnets lednings- och
underhållsförband. I övrigt bör tidigare riksdagsbeslut ligga fast.

Försvarsmakten

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag2’

1994/95 Förslag

34 377 007 650”

35 466 878 000””

36 437 839 000

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

” Se III Medelsberäkning

2* Omfattar anslagen

Bl. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet,

B2. Arméförband: Anskaffning av materiel,

B3. Armé förband: Anskaffning av anläggningar,

Cl. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet,

C2. Marinförband: Anskaffning av materiel,

C3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar,

Dl. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet,

D2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel,

D3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar,

D4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsförskjutningar (avser
1992/93),

El. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet,

E2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel,

E3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar,

E4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling,

Fl. Försvarets sjukvårdsstyrelse.

F3. Försvarets materielverk

” Omfattar även delar av anslagen F 7. Frivilliga försvarsorganisationer
inom den militära delen av totalförsvaret m.m., K 2. Gemensam
försvarsforskning och K 13. Vissa nämnder m.m. inom
Försvarsdepartementets område.

Myndigheten Försvarsmakten kommer att inrättas den 1 juli 1994 och
skall då omfatta den verksamhet som för närvarande bedrivs vid de
myndigheter som hör till huvudprogrammen 1-4 - Arméförband,
Marinförband, Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. - samt
vissa verksamheter vid myndigheter inom huvudprogram 5 -

Gemensamma myndigheter. Av de myndigheter, som ingår i
huvudprogram 5 och vars verksamhet kommer att ingå i
Försvarsmakten, läggs Försvarets sjukvårdsstyrelse ned den 30 juni
1994. Samtidigt föreslås Försvarets materielverk bli avgiftsfinansierat
varför anslagsmedel överförs huvudsakligen till Försvarsmakten.
Huvudprogrammen som begrepp upphör den 30 juni 1994. Medel har
även tillförts detta anslag för nuvarande Militärledningens rådgivande
nämnd och Försvarets personalvårdsnämnd.

Det övergripande målet för Försvarsmakten är att försvara landet mot
väpnade angrepp utifrån. Försvarsmakten skall ha sådan beredskap att
den tidigt kan möta sådana angrepp. I fred skall Försvarsmakten inrikta
verksamheten på att bygga upp krigsförband och att förbereda
förbandens användning för landets försvar. Försvarsmakten skall i fred

också ha förmåga att upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt
territorium.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

I Övergripande redovisning

l. 1 Myndigheterna

A rsredovisningar

Chefen för armén, Chefen för marinen, Chefen för flygvapnet och
Överbefälhavaren, såvitt avser huvudprogrammet Operativ ledning

m. m., har lämnat årsredovisningar för respektive myndighet för
budgetåret 1992/93 till regeringen. Dessa årsredovisningar omfattar
resultatredovisningar för hela verksamheten samt resultat- och
balansräkningar, finansieringsanalyser och . anslagsredovisningar för
samtliga anslag utom för anslagen för anskaffning av materiel samt
forskning och utveckling. För dessa anslag lämnar Försvarets
materielverk resultat- och balansräkningar, finansieringsanalyser och
anslagsredovisningar. I det följande kommer samtliga lämnade
årsredovisningsuppgifter att redovisas samlat. Dessutom redovisas här
årsredovisningen från Försvarets sjukvårdsstyrelse.

Chefen för armén anmäler i sin årsredovisning att verksamheten har
genomförts enligt givna uppdrag och att den pågående
omstruktureringen av armén i allt väsentligt följer uppgjorda planer.
Krigsförbandsvärderingen visar en viss nedgång i krigsdugligheten
jämfört med föregående år. Repetitionsutbildningen har ökat jämfört
med föregående år men i något mindre omfattning än planerat.

På personalsidan har behovet att anpassa arméns personalstruktur till
framtida krigsorganisationsbehov inneburit att ett stort antal
yrkesofficerare och civilanställda avvecklats under året. För att höja den
personella kvaliteten har arbetet med bl.a. det s.k. projektet arméofficer
2000 påbörjats.

Arméns materiella kvalitetshöjning genomförs planenligt. Leveranser
av stridsfordon 90 har inletts.

Inom fördelningsförbanden vidmakthålls bl.a. sex fördelningsstaber.
Luftvärnsförbandens mörkerförmåga och fördelningsstabemas
ledningsförmåga har förbättrats. Utvecklingsarbetet av artilleri-
lokaliseringsradar, ARTHUR, och måldetekterande artillerigranat,
BONUS, fortsätter. Under året beslutades att luftvämsrobotsystem 23,
BAMSE, skall utvecklas.

Inom högre regionala lednings- och underhållsförband har fem
sjuktransporthelikoptrar beställts under året. Dessa skall utnyttjas även
för sjuktransporter i fred.

Inom hemvämsforbanden är det långsiktiga resultatkravet att
personalstyrkan successivt skall byggas upp och vid sekelskiftet omfatta
125 000 man. På grund av att avgångarna varit större än rekryteringen
har hemvärnets krigsorganisation minskat med ca 3 000 personer och
uppgår nu till ca 90 000. Härtill kommer ca 14 000 extra
hemvärn smän.

Byggnadsverksamheten har i huvudsak genomförts utom där
investeringar med anledning av omstrukturering enligt 1992 års
försvarsbeslut inte har behövt genomföras så tidigt som ursprungligen
var planerat. Härutöver medförde neddragningar i samband med 1992
års stabiliseringsproposition förseningar och senareläggning av flera
planerade byggstarter.

Under året har verksamhet syftande till internationella insatser
genomförts i ökad omfattning.

Anslagssparandet på anslaget B 1. Ledning och förbandsverksamhet
var 57 miljoner kr. Anslagssparandet på anslaget B 2. Materiel-
anskaffning var 124 miljoner kr. På anslaget B 3. Anskaffning av
anläggningar finns en utgående reservation om 172 miljoner kr.

Riksrevisionsverket anger i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande.

Chefen for marinen anmäler att marinen inte fullt upp nått de mål
som angetts i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 trots att tilldelade
ekonomiska resurser sammantaget har överskridits. Orsaken till detta är
enligt Chefens för marinen uppfattning att de ekonomiska resurser som
har avdelats till huvudprogram 2, Marinförband beräknats för lågt.

Bland de avvikelser från ställda krav som Chefen för marinen
redovisar kan följande nämnas.

Krigsförbandsutbildningen för helikopterförbanden har inte kunnat
genomföras som planerat på grund av deltagande i flera
ubåtsskyddsinsatser än beräknat samt omfattande medverkan i
skogsbrandbekämpning. Omfattande beredskapsinsatser i kombination
med av Överbefälhavaren beordrad ubåtsskyddsverksamhet har inverkat
menligt på utbildningen i ubåtsförbandens huvuduppgifter. Inom de
områdesbundna kustförsvarsförbanden har såväl grund- och repetitions-
utbildning som materiel- och fastighetsunderhåll genomförts på en lägre
nivå än vad som fordras för att innehålla operativa krav. Tolv
spärrbataljoner har vidmakthållits men på en lägre krigsduglighetsnivå
än vad ställda krav anger.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

På anslaget C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet har
anslagskrediten utnyttjats med 190,9 miljoner kr. På anslaget C 2.
Marinförband: Anskaffning av materiel har hela anslagskrediten om
51,7 miljoner kr utnyttjats och därutöver har ett överskridande skett om
176,8 miljoner kr. På anslaget C 3. Marinförband: Anskaffning av
anläggningar finns en utgående reservation på 20,7 miljoner kr.

Riksrevisionsverket anger i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande.

Däremot har Riksrevisionsverket riktat invändning mot den av
Försvarets materielverk lämnade redovisningen såvitt avser anslaget

C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel. Marinens ekonomiska
problem kommenteras under avsnittet V. 11. Särskilda åtgärder rörande
marinförband.

Chefen för flygvapnet anmäler i sin årsredovisning att verksamheten
har genomförts enligt givna uppdrag och att den pågående
omstruktureringen i allt väsentligt följer uppgjorda planer. Överlag
bedöms krigsförbandens förmåga vara god. Förberedelser har vidtagits
för att den 1 juli 1993 kunna omorganisera de fyra
luftförsvarssektorförbanden till tre flygkommandoförband.
Repetitionsutbildningen har ökat jämfört med föregående år och har gett
goda resultat. På personalsidan har läget förbättrats. Antalet
yrkesofficerare har ökat. Antalet civilanställda har minskat till följd av
rationaliseringar och den pågående nedläggningen av Bråvalla
flygflottilj. Materielunderhållet visar efter ett antal år med stigande
kostnader nu en viss kostnadsminskning. Materielanskaffningen har i
huvudsak genomförts enligt plan och de beslut regeringen fattat
beträffande vissa objekt. Byggnadsverksamheten har genomförts i något
reducerad omfattning jämfört med de givna uppdragen.

I fråga om enskilda förband redovisar Chefen för flygvapnet
härutöver bl.a. följande. Avvecklingen av den optiska luftbevakningen
har inletts. Personalläget inom bas- och verkstadsförbanden har
förbättrats. Planeringen för att införa JAS-39 i krigsorganisationen
fortsätter. I krigsorganisationen finns nu inte längre reservofficerare
kvar som flygförare inom 35- och 37-systemen. Bemanningsläget inom
transportflygförbanden förbättras långsamt.

Anslagssparandet på anslaget D 1. Ledning och förbandsverksamhet
var 14,1 miljoner kr. På anslaget D 2. Materielanskaffning har
anslagskrediten utnyttjats med 94,2 miljoner kr. På anslaget D 3.
Anskaffning av anläggningar finns en utgående reservation på 38,7
miljoner kr. Anslaget D 4. Flygvapenförband: JAS-systemet,
betalningsförskjutningar (1 000 kronors anslag) har inte utnyttjats under
budgetåret 1992/93 och är från och med budgetåret 1993/94 inte längre
upptaget på statsbudgeten.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Riksrevisionsverket anger i sin revisionsberättelse att års- Prop. 1993/94:100
redovisningen är rättvisande. Bilaga 5

Överbefälhavaren anger att verksamheten inom huvudprogrammet
Operativ ledning m.m. i huvudsak har genomförts enligt givna uppdrag
och att de av regeringen angivna resultatmålen och resultatkraven har
uppnåtts. Insats- och incidentberedskapen har upprätthållts enligt ställda
krav.

Inom telekrigföringsområdet samt inom områdena för
informationsteknologi och krigsspelscentrum föreligger dock stora
förseningar. Den planerade kraftiga ambitionsökningen har inte kunnat
genomföras, bland annat beroende på att beredningskapaciteten varit
otillräcklig.

Anslagssparandet på anslaget E 1. Ledning och förbandsverksamhet
var 14,8 miljoner kr. Anslagssparandet på anslaget E 2. Anskaffning av
materiel var 17,4 miljoner kr. På anslaget E 3. Anskaffning av
anläggningar finns en utgående reservation på 2,8 miljoner kr.
Anslagssparandet på anslaget E 4. Forskning och utveckling var 106,6
miljoner kr.

Riksrevisionsverket anger i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande.

Försvarets sjukvårdsstyrelses årsredovisning innehåller en
resultatredovisning för anslaget F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse.
Sjukvårdsstyrelsen anmäler att verksamheten i allt väsentligt har
bedrivits enligt plan.

Stora arbetsinsatser har under budgetåret 1992/93 lagts ned på
rekrytering av hälso- och sjukvårdspersonal till fältsjukhuset i Somalia
och till sjukvårdstjänsten i den svenska bataljonen i Bosnien.

Anslagssparandet på anslaget F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse var
3,2 miljoner kr.

Riksrevisionsverket anger i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande.

1.2 Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål:

Det av riksdagen år 1992 fattade femåriga försvarsbeslutet skall i
allt väsentligt fullföljas. De korrigeringar som föranleds av
riksdagens beslut i anledning av 1992 års stabiliseringsproposition
och den ytterligare ramreduktion om 50 miljoner kr som föreslås
i besparingssyfte för den militära delen av totalförsvaret påverkar
inte inriktningen av 1992 års försvarsbeslut.

Gällande verksamhetsmål för försvarsbeslutsperioden 1992 - 1997

Arméförband

Inom fördelningsforbanden skall bl.a. fyra fördelningshaubitsbataljoner
15,5 F avvecklas. I övrigt skall i huvudsak organisationen bibehållas.
Fördelningsförbandens förmåga skall förbättras inom ett antal funktioner
bl.a. ledning i främst telestörd miljö samt eldkraft vad avser både
indirekt och direkt pansarvämseld.

Inom territorialförsvarsförbanden skall bl. a. omorganisationen
fortsätta, vilket i huvudsak innebär att territorialfÖrsvaret reduceras till
en volym som kan erhållas genom avkastning från fältförbanden.
TerritorialfÖrsvaret skall omfatta omkring 165 000 man.

Territorialförsvarsförbandens förmåga skall förbättras inom ett antal
funktioner bl.a. eldkraften vad avser direkt pansarvämseld.

Vidare skall omorganisation och utveckling av hemvärnet fortsätta,
vilket innebär att hemvärnet omkring sekelskiftet utökas till ca 125 000
man. HemvämsfÖrbandens eldkraft skall förbättras bl.a. vad avser strid
mot marktrupp och direkt pansarvämseld. Arméns brigader skall
utvecklas och moderniseras genom att deras skydd, rörlighet och
mörkerstridsförmåga förbättras. Detta innebär bl.a. att sex infanteri-
brigader skall organiseras så att bl.a. fyra skyttebataljoner kommer att
ingå i varje brigad.

Omorganisation av norrlandsbrigadema skall fortsätta, viket innebär
att fyra norrlandsbrigader bibehålls och en omorganiseras till
mekaniserad brigad Övre Norrland. Omorganisation av pansar-
brigaderna skall fortsätta, viket innebär att två pansarbrigader bibehålls

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 5

och två omorganiseras till mekaniserade brigader. Omorganisation och
utveckling av mekaniserade brigader skall fortsätta, vilket innebär att
totalt fyra mekaniserade brigader organiseras. Samtliga brigader skall
ges högre kvalitet både personellt och materiellt. Bl.a. skall eldkraften
vad avser både indirekt och direkt pansarvämseld förbättras.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Marinförband

Ledningsorganisationens omstrukturering skall fullföljas.

Helikopterorganisationen i marinen skall vidmakthållas.

Ytstridförbanden skall organiseras i tre ytstridflottiljer. Fyra
kustkorvetter av typ Göteborg skall krigsorganiseras. Tolv robotbåtar av
typ Norrköping skall vidmakthållas, varvid sex robotbåtar skall ges
livstidsförlängning. Ätta patrullbåtar av typ Hugin skall modifieras och
livstid sförlängas medan fyra skall vidmakthållas med nuvarande
uppgifter. Resterande fyra patrullbåtar skall utgå ur organisationen
senast den 30 juni 1994. Utvecklingen av ett nytt ytstridsfartyg skall
fortsätta. Prov och försök med testrigg Smyge skall fortsätta som ett led
i detta utvecklingsarbete. Beslut om seriebeställning lättas tidigast under
budgetåret 1994/95 under förutsättning att planeringen för marinen visar
att ekonomiskt utrymme finns for detta ändamål.

Tolv ubåtar skall vidmakthållas. Tre ubåtar av typ Sjöormen skall
successivt ersättas före år 2000 av ubåt typ Gotland, som förses med
tillsatsmaskineri TILLM A. Studier och projektering av ubåt 2000 skall
fortsätta.

Minkrigsförbanden skall vidmakthållas. Tre minkrigsavdelningar skall
organiseras. Anskaffning av fartyg av typ YSB skall påbörjas.
Minsvepare av typ Arkö skall utgå. Ett stamminfartyg skall utgå senast
den 30 juni 1994.

Utveckling och anskaffning av undervattensvapen skall fullföljas.

Områdesförsvaret i marinen skall även fortsättningsvis samordnas
inom kustartilleribrigader i främst Stockholms, Blekinge och Göteborgs
skärgårdar samt på Gotland. En brigadledning skall ges rörlighet.

Tolv av de nuvarande 19 spärrbataljonema skall bibehållas inom
prioriterade områden och anpassas till en framtida krigsmiljö. Övriga
bataljoner skall utgå ur krigsorganisationen med beaktande av att gjorda
investeringar skall tillvaratas på bästa sätt så länge de är
kostnadseffekti va.

Studier och projektering av förband för ersättning av bl.a. äldre festa
kustartilleriförband inom de prioriterade områdena skall genomföras.
Främst skall rörliga alternativ prövas.

Organiserandet av de sex amfibiebataljonerna skall fortsätta. Tre av
amfibiebataljonerna skall före den 1 juli 1997 utrustas med båtmateriel
så att full taktisk och operativ rörlighet uppnås.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Flygvapenförband

Omsättningen av stridsledningscentralerna till StriC 90 skall fullföljas.
Radiosystemet RAS 90 skall anskaffas i en utformning anpassad till en
framtida krigsmiljö. Flygburen spaningsradar skall anskaffas med
inriktningen att två grupper om vardera två till tre radarsystem skall
vara organiserade vid sekelskiftet. Det nuvarande systemet med optisk
luftbevakning skall vara avvecklat senast den 30 juni 1994.

Planeringen för att införa JAS 39 i krigsorganisationen skall fortsätta.
Senast den 30 juni 1997 skall två JAS 39-divisioner vara operativa.
Studier och utveckling av spaningskapsel skall fortsätta. Anskaffningen
av bombkapsel skall fullföljas. Utveckling och anskaffning av motmedel
för JAS 39 skall fortsätta.

Anskaffningen av motmedel for JA 37 skall fullföljas liksom
bombkapselanskaffningen. Övningsverksamheten vid krigsbaser skall
utökas. Två JA 37 divisioner skall organiseras vid Blekinge flygflottilj
(F 17). Sex flygdivisioner S, AJ/S och AJS 37 skall organiseras.

Transportflygförbandens utbildning och övning i krigsuppgiften skall
genomföras i enlighet med uppgjord plan. Ersättningsflygplan för
signalspaningsförbanden skall vara anskaffade senast den 30 juni 1997.
Ett signalspaningsförband skall vara operativt med nytt flygplan senast
den 30 juni 1996.

Verksamheten vid basbataljonema skall organiseras så att eventuella
brister inte påverkar flygstridskraftemas samlade möjligheter att fullgöra
sina uppgifter. Antalet basbataljoner skall reduceras till 24. Senast den
30 juni 1997 skall ytterligare en Bas 90 ha färdigställts. Utvecklingen
och förbättringen av olika stödsystem inom lednings- och sambands-
förbanden skall fortsätta.

Operativ ledning m.m.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Ett högkvarter skall organiseras i den nya myndigheten Försvarsmakten,
som kommer att inrättas den 1 juli 1994. Högkvarterets framtida
krigsorganisation skall förberedas. Den centrala ledningens krigs-
organisation skall minskas. Uppbyggnaden av en rörlig milo-
forstärkningsstab skall slutföras. Det materiella innehållet vid stabs-
platsema skall vidmakthållas och efterhand anpassas till den tekniska
utvecklingen. Överbefälhavarens operativa planer skall omsättas till
operativa planer för respektive militärområde.

Underhållsorganisationen skall vidareutvecklas för att med ökad
överensstämmelse mellan ledningsansvar i krig och fred säkerställa ett
tidigt understöd. Ett underhållsregemente skall organiseras i vart och ett
av de nybildade militärområdena senast den 1 juli 1994.

Insats- och incidentberedskapen skall upprätthållas.

Resultatbedömning av verksamheten budgetåret 1992/93

För huvudprogrammet Arméförband konstatererar regeringen att
verksamheten under budgetåret 1992/93 i allt väsentligt har bedrivits
enligt plan och därmed mot de mål som har ställts upp i
regleringsbrevet.

En analys av genomförda krigsförbandsvärderingar visar en viss ned-
gång i krigsdugligheten jämfört med föregående år.

Anbefalld insatsberedskap har upprätthållits.

Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1993/94
kommer att kunna genomföras med givna uppdrag.

För huvudprogrammet Marinförband konstaterar regeringen att vissa
förband under budgetåret 1992/93 inte helt nått upp till de krav som
regeringen har ställt. Beredskap har upprätthållits enligt ställda krav.
Marinens anslag har överskridits med cirka 400 miljoner kr. Även för
budgetåret 1993/94 tydde prognoser på att de samlade anslagen skulle
komma att överskridas. Detta förhållande var inte acceptabelt.
Regeringen redovisar under avsnittet V. 11 Särskilda frågor rörande
marinförband vilka åtgärder som regeringen har vidtagit och kommer
att vidta med anledning av marinens ekonomiska problem.

För huvudprogrammet Flygvapenförband konstaterar regeringen att
verksamheten under budgetåret 1992/93 i allt väsentligt har genomförts

i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet. Förbanden har en
god förmåga att lösa sina uppgifter.

Anbefalld insats- och incidentberedskap har upprätthållits.

Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1993/94
kommer att kunna genomföras i enlighet med givna uppdrag.

För huvudprogrammet Operativ ledning m.m. konstaterar regeringen
att verksamheten under budgetåret 1992/93 i allt väsentligt har
genomförts i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet.

Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1993/94
kommer att kunna genomföras i enlighet med givna uppdrag.

Försvarets sjukvårdsstyrelse upphör som myndighet den 30 juni
1994. En sjukvårdsfunktion skall finnas i Försvarsmaktens högkvarter
och tillsynen över efterlevnaden av lagar och andra författningar
avseende hälso- och sjukvård m.m. utövas av generalläkaren som i detta
avseende inte skall vara underställd Försvarsmaktens chef. Försvarets
sjukvårdscentrum bildas den 1 juli 1994 inom Försvarsmakten och
avsikten är för närvarande att lokalisering skall ske till landstingets
vårdlokal Sätter i Karlstadsområdet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Slutsatser

Regeringen bedömer försvarsmaktens förmåga att i nuläget motstå ett
strategiskt överfall som godtagbar. I denna bedömning har då hänsyn
tagits även till den bedömda förmågan i nuläget hos presumtiva
angripare. Försvarsmaktens förmåga bedöms kunna bibehållas även vid
en ogynnsam omvärldsutveckling under de närmaste åren, förutsatt att
produktion och materiell förnyelse i enlighet med 1992 års forvarsbeslut
fullföljs. En viss osäkerhet föreligger dock, främst beträffande de
marina förbandens förmåga, där kraven av ekonomiska skäl medgetts
sänkas temporärt.

Sammantaget anser regeringen att de riktlinjer som lades fäst i 1992
års försvarsbeslut och i riksdagens beslut i anledning av 1992 års
stabiliseringsproposition i huvudsak alltjämt kan gälla.

II.1

n.i.i

Programvis redovisning av verksamhetsmål för
budgetåret 1994/95

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Operativa lednings- och underhållsförband

Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Uppdragsförslag. m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak följande.

* De operativa lednings- och underhållsförbanden vidmakthålls.
Härvid anpassas miloverkstadsorganisationen till a r m é n s
omstrukturering. Underhållsförbandens hanteringskapacitet
reduceras,

* Stabsarbetsmetoder och hjälpmedel liksom den operativa
ledningsförmågan utvecklas,

* Insats- och incidentberedskap upprätthålls.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att för programmet
för budgetåret 1994/95 får disponeras 1 593 miljoner kr.

II.1.2 Regeringens överväganden

Verksamheten inom den operativa ledningsfunktionen har präglats av
förberedelser för den omorganisation som förestår genom inrättandet av
myndigheten Försvarsmakten, omorganisation av de centrala staberna
till Försvarsmaktens högkvarter samt av genomförandet av den nya
militärområdesindelningen. Förberedelser for omstruktureringen av den
operativa underhållsfunktionen har skett samtidigt. En tillfällig
myndighet, Försvarsmaktens organisationsmyndighet, finns inrättad
sedan hösten 1992 för att sköta genomförandet av försvarsmaktens
omorganisation.

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 1 650 055 kr.

II. 2 Fördelningsförband

II.2.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Uppdragsförslag, m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak följande.

* Fördelningsförbandens krigsorganisation vidmakthålls vilket bl.a.
innebär att fördelnings- och artilleriregementstaber med
betjäningsförband vidmakthålls,

* Utveckling av måldetekterande artillerigranaten BONUS och
luftvämsrobotsystemet 23 BAMSE fortsätter,

* Grundutbildning omfettande 7 000 värnpliktiga och en repetitions-
utbildning omfettande 9 500 värnpliktiga genomförs.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att for programmet
under budgetåret 1994/95 får disponeras 2 803 miljoner kr.

n.2.2 Regeringens överväganden

En del av besparingen inom arméprogrammen bör belasta detta
program.

Resultatbedömning

Redovisade brister inom främst krigsdugligheten kommer enligt
regeringens uppfattning successivt att minska genom den av
Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslagna program-
utvecklingen.

Slutsatser

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag.

En del av besparingen inom arméprogrammen bör belasta detta
program. Härvid medges en begränsning av repetitionsutbildningen
inom fördelningsförbanden och därmed en långsammare uppfyllnad av
kraven på krigsduglighet så att den planerade materiella förnyelsen,

bl.a. omfattande en förbättring av eldkraften vad avser indirekt och
direkt pansarvämseld, kan säkerställas.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 2 950 284 000 kr. Regeringen har härvid beaktat att en del
av ovan angivna besparing bör belasta programmet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

II. 3 Försvarsområdesforband

H.3.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Uppdragsförslag. m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak följande.

* Organisering och vidmakthållande av gränsbataljoner fullföljs,

* Stadsskyttebataljoner organiseras och vidmakthålls,

* Försvarsområdesstaber med betjäningsförband vidmakthålls,

* Organisering av mobiliserings- och förplägnadsförband fortsätter,

* Hemvämsförbanden vidmakthålls och utvecklas,

* Utgående delar av territorialfÖrsvaret avvecklas,

* En grundutbildning omfattande 4 500 värnpliktiga och en
repetitionsutbildning omfattande 10 900 värnpliktiga genomförs.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att för programmet
under budgetåret 1994/95 får disponeras 1 467 miljoner kr.

n.3.2 Regeringens överväganden

En del av besparingen inom arméprogrammen bör belasta detta
program.

Resultatbedömning

Redovisade brister avseende de långsiktiga målen kommer enligt
regeringens uppfattning successivt att minska genom den av
Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslagna program-
utvecklingen.

Slutsatser

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag.

En del av besparingen inom arméprogrammen bör belasta detta
program. Härvid medges en begränsning av repetitionsutbildningen
inom försvarsområdesförbanden och därmed en långsammare uppfyllnad
av kraven på krigsduglighet så att den planerade materiella förnyelsen,
bl.a. omfattande en förbättring av eldkraften vad avser indirekt och
direkt pansarvämseld, kan säkerställas.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 1 518 114 000 kr. Regeringen har härvid beaktat att en del
av ovan angivna besparing bör belasta programmet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

11.4 Armébrigadförband

II.4.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Uppdragsförslag, m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak följande.

* Sex infanteribrigader utvecklas och vidmakthålls,

* Förbättring av skydd och rörlighet påböijas genom tillförsel bl.a.
av de från Tyskland inköpta begagnade pansarfordonen MT-LB,

* Omorganisation till en ny infenteribrigadorganisation IB 2000
påböijas,

* Fem norrlandsbrigader och två pansarbrigader utvecklas och
vidmakthålls varvid en norrlandsbrigad omorganiseras till
mekaniserad brigad,

* Omorganisation av en pansarbrigad till mekaniserad brigad
slutförs,

* Tre mekaniserade brigader föreslås utvecklas och bibehålls inom
ramen för dagens stridsfordonsbestånd,

* Avvecklingen av utgående infanteribrigad 77 slutförs,

* Anskaffning av stridsfordon 90 föreslås fortsätta till en
infen teribrigad,

* De splitterskyddade pansarfordonen MT-LB anskaffas till övriga
infenteribrigader,

* Anskaffning av ny stridsvagn till pansarbrigadema fortsätter,

* Anskaffning av ny stridsvagn och stridsfordon 90 till en

mekaniserad brigad i Övre Norrland fortsätter,

* Renovering och modifiering av stridsvagn 102/104 eller

direktanskaffning av begagnade stridsvagnar till övriga

mekaniserade brigader genomförs,

* Utveckling av artillerigranat BONUS fortsätter,

* Anskaffning av brigadsystem telesystem 9000 till norrlands-
brigadema och en mekaniserad brigad i Övre Norrland föreslås
fortsätta,

* En grundutbildning omfattande 11 050 värnpliktiga och en
repetitionsutbildning omfattande 18 100 värnpliktiga genomförs.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att for programmet
under budgetåret 1994/95 får disponeras 4 480 miljoner kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

H.4.2 Regeringens överväganden

En del av besparingen inom arméprogrammen bör belasta detta
program.

Resultatbedömning

Redovisade brister i krigsdugligheten kommer enligt regeringens
uppfattning successivt att minska genom den av Försvarsmaktens
organisationsmyndighet föreslagna programutvecklingen.

Regeringen delar Chefen för arméns bedömning att erfarenheterna
hittills av Sveriges ökade engagemang i internationella insatser
understryker behovet av att förbättra krigsförbandens skydd, rörlighet
och eldkraft.

Slutsatser

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag.

En del av besparingen inom arméprogrammen bör belasta detta
program. Härvid medges en begränsning av repetitionsutbildningen
inom armébrigadförband och därmed en långsammare uppfyllnad av
kraven på krigsduglighet så att den planerade materiella förnyelsen,
bl.a. omfattande fortsatt mekanisering av stridsfordonen och en
förbättrad eldkraft vad avser indirekt och direkt pansarvämseld, kan
säkerställas.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 4 704 784 000 kr. Regeringen har härvid beaktat att en del
av ovan angiven besparing bör belasta programmet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

II. 5 Marina lednings- och underhållsförband

n.5.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Uppdragsförslag. m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak följande.

* En fortsatt reducering och rationalisering inom nuvarande marina
ledningsstruktur genomförs i avvaktan på slutligt ställningstagande till
den framtida lednings- och underhållsorganisationen,

* Bas- och underhållsförbanden vidmakthålls och erforderlig
modernisering och ersättningsanskaffning genomförs,

* Ett nytt lednings- och informationssystem utvecklas.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att för programmet
för budgetåret 1994/95 får disponeras 728 miljoner kr.

n.5.2 Regeringens överväganden

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag.

Det är väsentligt att den påböijade reduktionen av lednings- och
underhållsorganisationen fullföljs för att skapa utrymme för den
angelägna materiella förnyelsen.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 778 611 000 kr.

II. 6 Marina flyg- och helikopterförband

II.6.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Uppdragsförslag, m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak följande

* Nuvarande organisation skall vidmakthållas och modernisering och
ersättningsanskaffning skall genomföras.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att för programmet
för budgetåret 1994/95 får disponeras 236 miljoner kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

n.6.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret 1992/93 inom
de förband som kommer att ingå i programmet inte helt har genomförts
i enlighet med vad som har angetts i regleringsbrevet, vilket negativt
påverkat förbandens förmåga.

Slutsatser

Regeringen anser att verksamheten skall bedrivas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag. Regeringen
förutsätter därvid att Försvarsmakten åtgärdar de brister i utbildningen
inom programmet som har redovisats i årsredovisningen.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 251 815 000 kr.

II.7

Stridsfartygsförband

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

II. 7.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Uppdragsförslag, m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak följande.

* Stridsfartygsförbanden vidmakthålls inom nuvarande krigs-
organisation och erforderlig modernisering, livstidsförlängning och
omsättning genomförs,

* Ytstridsförband 2000 med YS 2000, serie 1, utvecklas;
projektering och konstruktion av serie 1 fullföljs,

* Anskaffningen av kustkorvett typ Göteborg slutförs,

* Sex robotbåtar säkerställs till 2010 genom livstidsförlängning,

* Påböijad modernisering av åtta patrullbåtar typ Hugin fullföljs,

* Anskaffning av minröjningsfartyg mindre serie 1 (YSB i
minröjningsversion) fullföljs,

* Anskaffning av tre ubåtar typ Gotland fullföljs,

* Studier avseende ubåt 2000 fortsätts,

* Utveckling och anskaffning av tung torped fullföljs,

* Halvtidsmodemisering av ubåt typ Näcken fullföljs.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att för programmet
för budgetåret 1994/95 får disponeras 2 121 miljoner kr.

0.7.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret 1992/93 inom
de förband som kommer att ingå i programmet inte helt har genomförts
i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet, vilket bl.a. har lett
till att ubåtsforbandens förmåga i viss mån har nedgått.

Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1993/94,
efter genomförda ändringar i regleringsbrevet, i stort sett kommer att
kunna genomföras i enlighet med givna uppdrag. Regeringen avser att
noga följa utvecklingen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Slutsatser

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag. Beslut om
beställning av konstruktion av YS 2000 lättas först när rationaliseringar
och verksamhetsreduceringar i förbandsverksamheten genomförts.

Omfattningen av livstidsförlängningen av sex robotbåtar bör ses över.

Regeringen anser att utbildningen i ubåtsförbandens huvuduppgifter
bör bedrivas så att förmågan på sikt inte minskas.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 2 292 397 000 kr.

II. 8 Kustförsvarsjorband

n.8.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Uppdragsförslag, m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak följande.

* Rörliga kustartilleribrigadstaber skall utvecklas, varvid en organiseras
den 1 juli 1996,

* Sex amfibiebataljoner skall organiseras. Tre skall ges full taktisk och
operativ rörlighet före den 1 juli 1997 och övriga tre före den 1 juli
2002,

* Tre kustartilleribataljoner 12/80 skall vidmakthållas,

* Ett kustrobotbatteri (RBS 15 KA) skall organiseras före den 1 juli
1995,

Ett reducerat områdesförsvar skall bibehållas i Stockholms och
Blekinge skärgårdar, inloppet till Göteborg samt på norra Gotland.
En omstrukturering av spärrbataljonema inom dessa områden mot en

rörlig struktur skall påböijas så att huvuddelen av de fasta förbanden Prop. 1993/94:100
kan utgå under perioden, Bilaga 5

* Fasta förband utanför dessa områden skall utgå succesivt,

* Lednings- och sambandsmateriel för kustförsvarsförbanden skall
anskaffas och installeras.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att för programmet
för budgetåret 1994/95 får disponeras 1 206 miljoner kr.

n.8.2 Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret 1992/93 inom
de områdesbundna kustförsvarsförbanden inte helt har kunnat
genomföras enligt regleringsbrevets inriktning.

Regeringen bedömer att verksamheten under budgetåret 1993/94 efter
genomförda ändringar i regleringsbrevet, i stort sett kommer att kunna
genomföras i enlighet med givna uppdrag. Regeringen avser att noga
följa utvecklingen.

Slutsatser

Regeringen anser att 1992 års försvarsbesluts inriktning - innebärande
bl.a. att tolv av nitton spärrbataljoner bibehålls inom prioriterade
områden och anpassas till en framtida krigsmiljö bl.a. genom förbättrad
luftförsvarsförmåga - i allt väsentligt bör ligga fäst.

Modernisering av ett 7,5 cm batteri m/57 genomförs under perioden.

Regeringen förutsätter att verksamheten kan bedrivas så att förbanden
vid slutet av perioden uppnår en operativ förmåga som svarar mot 1992
års försvarsbesluts inriktning.

Regeringen beräknar medelsbehovet for programmet for budgetåret
1994/95 till 1 291 228 000 kr.

II. 9 Flygvapnets lednings- och underhållsförband

n.9.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Uppdragsförslag, m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak följande.

* Tre flygkommandostaber, nio strilbataljoner och 24 basbataljoner
vidmakthålls,

* Ett nytt luft- och markobservationssystem organiseras,

* En översyn av flygverkstadsförbanden inleds,

* Avvecklingen av basbataljoner fortsätter och materielen från
avvecklade bataljoner fördelas på de kvarvarande bataljonerna,

* Utbyggnaden av huvudbaser i Bas 90-systemet fortsätter,

* Utvecklingen och anskaffningen av RAS 90 för flygsystemen
fortsätter, liksom utvecklingen och anskaffningen av det flygbuma
radarspaningssystemet,

* Anskaffningen av ett för flygstridskraftema gemensamt lednings- och
informationssystem inleds,

* Utbyggnaden av försvarets telenät (FTN) fortsätter.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att för programmet
för budgetåret 1994/95 får disponeras 3 675 miljoner kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

n.9.2 Regeringens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Ett nytt system för luft- och markobservationer bör organiseras.
Repetitionsutbildningen bör genomföras i normal omfattning.

Övrigt:

En del av besparingen inom flygvapenförbandens driftskostnader
bör belasta programmet.

Resultatbedömning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Förbanden, som kommer att ingå i programmet, har vidmakthållit en i
huvudsak god förmåga att lösa sina uppgifter. Vissa brister förekommer
dock ännu inom bas- och flygverkstadsförbanden. Dessa har främst sin
grund i en brist på teknisk personal och ett behov av
kompetensuppbyggnad.

Personalläget har generellt förbättrats. Ännu förekommer dock
brister; förutom den nämnda bristen på teknisk personal förekommer
lokalt brist på markförsvarsofficerare. Det är enligt regeringens mening
angeläget att ansträngningarna att komma till rätta med dessa brister
intensifieras.

Ökningen av repetitionsutbildningen har gett resultat. Regeringen
noterar också att detta har inneburit att basförbandens och
stridsledningsförbandens samträning med andra försvarsgrenar har
kunnat förbättras.

Utbyggnaden av Bas 90-systemet har fortsatt i en långsam takt. Detta
kan godtas som inriktning även fortsättningsvis. Regeringen vill dock
framhålla betydelsen av att det råder balans mellan flygstridskraftemas
olika delar. Detta är särskilt viktigt när JAS 39 tillförs
krigsorganisationen.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet har nu redovisat ett slutligt
förslag till ett nytt system för luft- och markobservationer. Regeringen
noterar bl.a. att huvuddelen av personalen i systemet kommer att
utgöras av frivilligpersonal och att materiel anskaffas i fred endast för
att täcka utbildningsbehovet.

Den planerade och inledda materielanskaffningen inom programmet
bör fullföljas.

Under innevarande budgetår har åtgärder inletts för att ytterligare
förbättra personalsituationen. Omorganisering av flygverkstadsförbanden
och markteleförbanden kommer att inledas. Repetitionsutbildningen
avses bli genomförd i normal omfattning.

Slutsatser

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag.

Det nya luft- och markobservationssystemet bör således och i enlighet
med myndighetens förslag organiseras med början den 1 juli 1994. Det

5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 5

nuvarande systemet med optisk luftbevakning skall vara avvecklat senast
den 30 juni 1994.

Försvarets telenät (FTN) har en stor betydelse - framförallt i krig -
för tillgången till säkra telekommunikationer. Regeringen förordar att
telenätet successivt utvecklas vidare.

Arbetet med att täcka förekommande personalbrister bör prioriteras.
Detta gäller särskilt bristerna inom Norra flygkommandot. I de fall
vakanser och minskad övningsverksamhet har påverkat verksamhetens
inriktning är det angeläget att åtgärder vidtas så att ambitionsnivåer kan
återställas.

Det är enligt regeringens mening angeläget att repetitions-
utbildningen nu genomförs i en normal omfattning. Därigenom ges
möjlighet att i olika avseenden åtgärda kvardröjande brister.

Regeringen beräknar medelshovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 3 822 813 000 kr. Regeringen har härvid beaktat att en del
av besparingen avseende flygvapenförbandens driftkostnader bör belasta
programmet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

II. 10 JAS-39 förband

II.10.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Uppdragsförslag, m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak följande.

* Anskaffningen av den ensitsiga JAS 39 samt utveckling och
anskaffning av JAS 39B och varnings- och motverkanssystem (VMS)
fortsätter,

* Anskaffning av ny radaijaktrobot påböijas och låghöjds-
spaningskapsel förbereds,

* Anskaffning av bombkapsel och simulatorer fortsätter.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att för programmet
för budgetåret 1994/95 får disponeras dels 4 703 miljoner kr, dels en
kredit om 1 024 miljoner kr i Riksgäldskontoret.

II. 10.2 Regeringens överväganden

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag.

Regeringen beräknar medelshovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 5 105 838 000 kr. Den kredit som Försvarsmaktens
organisationsmyndighet anmält behov av inryms i den kredit som följer
av systemet med räntekonto.

II. 11 Övriga stridsflygförband

n.11.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Uppdragsförslag. m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak följande.

* Åtta JA 37, två J 35J, sex AJ, S och AJ/S 37 samt fyra lätta
attackdivisioner SK 60 vidmakthålls,

* Flygplan SF 37 vidmakthålls intill dess spaningsfunktionen för JAS
39 blir operativ,

* Systemutveckling och hotanpassning av samt motmedelsanskaffning
för JA 37 fortsätter.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att för programmet
för budgetåret 1994/95 får disponeras 2 009 miljoner kr.

IL 11.2 Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

En del av besparingen inom flygvapenförbandens driftskostnader
bör belasta programmet.

Resultatbedömning

Förbanden, som kommer att ingå i programmet, har vidmakthållit en
god förmåga att lösa sina uppgifter.

Den planerade och inledda materielanskaffningen inom programmet
bör fullföljas.

Slutsatser

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag.

Regeringen beräknar medelshovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 2 138 188 000 kr. Regeringen har härvid beaktat att en del
av besparingen avseende flygvapenförbandens driftkostnader bör belasta
programmet.

11.12 Transportflygförband

11.12.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Uppdragsförslag. m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak följande.

* Fyra centrala och åtta regionala transportflygdivisioner, fem tunga
och tre medeltunga flygräddningsgrupper samt två signalspanings-
flygplan vidmakthålls,

* Omsättningen av äldre helikoptrar fortsätter.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att för programmet
för budgetåret 1994/95 får disponeras 499 miljoner kr.

II. 12.2 Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

En del av besparingen inom flygvapenförbandens driftskostnader
bör belasta programmet.

Resultatbedömning

Förbanden har vidmakthållit en god förmåga att lösa sina uppgifter.

Personalläget har förbättrats. Regeringen noterar att Försvarsmaktens
organisationsmyndighet anmält att det ännu inte finns ett fullt antal
besättningar till det tunga transportflygsystemet Tp 84.

Det av regeringen ställda kravet på ökad utbildning och övning i
krigsuppgiften för transportflygförbanden har lett till förbättrade
resultat.

Regeringen noterar vidare de värdefulla insatser som de tunga
transportflygförbanden har utfört i samband med Sveriges
internationella engagemang.

Slutsatser

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag.

För att vidmakthålla förbandens förmåga är det enligt regeringens
mening angeläget att den uppgjorda planeringen för utbildning och
övning av de tunga transportflygförbanden fullföljs. Arbetet med att
täcka personalbristema inom dessa förband bör vidare prioriteras.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 557 350 000 kr. Regeringen har härvid beaktat att en del av
besparingen avseende flygvapenförbandens driftkostnader bör belasta
programmet.

II. 13

För krigsorganisationen gemensamma resurser

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Programmet För krigsorganisationen gemensamma resurser, som är ett
nytt gemensamt program från budgetåret 1994/95, omfattar
verksamheter inom alla försvarsgrenar och inom nuvarande
huvudprogram 4. Operativ ledning m.m. I programmet ingår
utbildningen av yrkesofficerare och reservofficerare vid skolor,
utbildningscentra m.m. Dessutom ingår verksamheter som stödjer eller
är en förutsättning för produktionen av krigsforband men som är svåra
att hänföra till en bestämd kategori av krigsforband.

n.13.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Uppdragsförslag. m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak

följande.

* Uppdragsstymingen av stödmyndigheter utanför Försvarsmakten
utvecklas så att anpassning sker till Försvarsmaktens angivna behov
och lämnade uppdrag,

* Utbildningen till och av yrkesofficerare och reservofficerare skall
göras så att krigsorganisationens behov och krav säkerställs,

* Den frivilliga försvarsverksamheten utvecklas och vidmakthålls på en
oförändrad nivå. Åtgärder vidtas för att öka antalet avtal med
kvinnlig personal,

* Äldre förråd avvecklas i takt med att förband omorganiseras eller
utgår. Förrådsdriften decentraliseras och rationaliseras,

* Målflygdivisionen vidmakthålls,

* Modifieringen av Sk 60:s avioniksystem liksom utbytet av
flygplanstypens motorer fortsätter.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår att för programmet
för budgetåret 1994/95 får disponeras 6 066,4 miljoner kr.

II. 13.2 Regeringens överväganden

Regeringen avser att i tilläggsbudget I för budgetåret 1993/94 lämna
förslag till riksdagen om fortsatt finansiering av Trafikflygarhögskolan
i Ljungby hed. Regeringen anser att Trafikflygarhögskolan skall
inrymmas i programmet För krigsorganisationen gemensamma resurser.

Universitetet i Lund skall i januari 1994 redovisa regeringens Prop. 1993/94:100
uppdrag om att eventuellt inordna den civila trafikflygarutbildningen i Bilaga 5
högskolan. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i fråga om
den fortsatta inriktningen av verksamheten vid Trafikflygarhögskolan.

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag. Verksamheter i
programmet bedöms efterhand kunna ingå i andra program.

Tills vidare bör verksamheten vid Trafikflygarhögskolan bedrivas i
en begränsad omfattning. Skolans kompetens bör vidmakthållas.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet har i programplanen
översiktligt redovisat ett system för territoriell ytövervakning.
Regeringen tar inte ställning till förslaget i detta sammanhang utan så
kommer att ske när ett mer konkret underlag redovisas.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 6 474 845 000 kr. Beloppet innefattar medel för
verksamheten vid Trafikflygarhögskolan. Vidare har regeringen beaktat
att en del av besparingen avseende flygvapnets driftskostnader bör
belasta den del av programmet som avser flygvapengemensamma
resurser.

11.14 För grundorganisationen gemensamma resurser

Programmet För grundorganisationen gemensamma resurser, som är ett
nytt gemensamt program från budgetåret 1994/95, omfattar
verksamheter inom alla försvarsgrenar och inom nuvarande
huvudprogram 4. Operativ ledning m.m. I programmet ingår sådana
verksamheter som stödjer produktionen av krigsforband men som är
svåra att hänföra till en bestämd kategori av krigsforband. Sålunda ingår
exempelvis:

- Betalning av räntor och amorteringar på Försvarsmaktens lån,

- Administration och stöd för förbandsproduktion i armén och marinen,

- Åtgärder avseende mark, anläggningar och lokaler inom armén med
anledning av omlokaliseringar och nedläggningar av förband,

- Vissa gemensamma åtagande som exempelvis tävlingar och högvakt,

- Utveckling och anskaffning av viss gemensam utbildningsmateriel
m.m.,

- Miljöarbetet inom Försvarsmakten.

n.i4.i

Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Uppdragsförslag. m.m.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår i huvudsak

följande.

* Grundorganisationen anpassas efter hand till förändringar i krigs-
organisationen,

* Utveckla och anskaffa gemensam utbildnings- och övningsmateriel,

* Fördela huvuddelen av innehållet i programmet på övriga program.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet forslår att för programmet
för budgetåret 1994/95 får disponeras 2 267,8 miljoner kr.

II. 14.2 Regeringens överväganden

Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet
med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag.

Enligt regeringens bedömning bör programmets huvuddel snarast
fördelas på övriga program.

Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret
1994/95 till 2 901 517 000 kr. Regeringen har vid beräkningen av
medelsbehovet tagit hänsyn till de budgettekniska konsekvenser som
införandet av kapitalkostnader för försvarets fastigheter medför. I
medelsbehovet för programmet ingår således hela den kompensation
som Försvarsmakten bör erhålla med anledning av systemförändringen.
Kompensationen kommer att korrigeras i samband med 1994 års
kompletteringsproposition, när hela fastighetsbeståndet blivit invärderat.

Regeringen har vid beräkningen av medelsbehovet även tagit hänsyn
till de ökade kostnader, 4 000 000 kr, som uppstår vid sam-
lokaliseringen I5/A4 i Östersund.

III Medelsberäkning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Anslagsfördelning m.m. for budgetåren 1992/93 och 1993/94

	Anvisat 1992/93	Utfall 1992/93	Anvisat 1993/94 ]
Arméförband:
Ledning och förbandsverksamhet	8 845 545 000	8 788 595 851	8 580 384 000
Anskaffning av materiel	3 623 505 000	3 499 580 100	3 777 295 000
Anskaffning av anläggningar	753 834 000	581 582 343	603 200 000
Marinförband:
Ledning och förbandsverksamhet	2 893 087 000	3 084 031 891	2 726 927 000
Anskaffning av materiel	2 245 179 000	2 473 685 064	2 920 355 000
Anskaffning av anläggningar	197 671 000	177 005 494	1 66 000 000
Flygvapenförband:
Ledning och förbandsverksamhet	5 114 244 000	5 100 126 430	5 324 855 000
Anskaffning av materiel	7 711 287 000	7 805 488 898	7 547 941 000
Anskaffning av anläggningar	398 780 000	360 099 484	423 600 000
JAS-systemet, betalningsförskjutningar	1 000
Operativ ledning m.m.:
Ledning och förbandsverksamhet	1 077 839 000	1 062 990 171	1 117 061 000
Anskaffning av materiel	135 877 000	118 448 000	117 396 000
Anskaffning av anläggningar	53 442 000	50 570 854	79 580 000
Forskning och utveckling	178 324 000	71 700 000	167 218 000
Försvarets sjukvårdsstyrelse	44 700 000	43 252 070	45 685 000
Försvarets materielverk	1 191 510 000	1 159 851 000	1 308 172 000

Riksrevisionsverket har i sin prognos for anslagsutvecklingen på Prop. 1993/94:100
respektive anslag angett förändringar från budget till prognos, som Bilaga 5
ligger inom ramen for de anslagskrediter och övriga villkor som
regeringen föreskrivit i 1993 års regleringsbrev.

Anslagsbehov för budgetåret 1994/95

Sammanställning av Försvarsmaktens totala anslagsbehov för budgetåret
1994/95 framgår av nedanstående tabell (i anslaget ingår medel från
Försvarets sjukvårdsstyrelse, huvuddelen av Försvarets materielverk
samt del av Försvarets forskningsanstalt och del av Frivilliga
försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m.):

Program	Resurser
1. Operativa lednings- och underhållsförband	1 650 055 000
2. Fördelningsförband	2 950 284 000
3. Försvarsområdesförband	1 518 114 000
4. Armébrigadförband	4 704 784 000
5. Marina lednings- och underhållsförband	778 611 000
6. Marina flyg- och helikopterförband	251 815 000
7. Stridsfartygsförband	2 292 397 000
8. Kustförsvarsförband	1 291 228 000
9. Flygvapnets lednings- och underhållsförband	3 822 813 000
10. JAS 39-förband	5 105 838 000
11. övriga stridsflygförband	2 138 188 000
12. Transportflygförband	557 350 000
13. För krigsorganisationen gemensamma resurser	6 474 845 000
14. För grundorganisationen gemensamma resurser	2 901 517 000
Summa: Förslag anslag för Försvarsmakten	36 437 839 000

Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till att investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret
1994/95 skall finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Investeringar i
krigsmateriel och vissa befästningar skall även fortsättningsvis
finansieras över anslag. Vidare har hänsyn tagits till införandet av
kapitalkostnader för mark, anläggningar och lokaler.

Vidare bör nämnas att medelsberäkningen innefattar en minskning
med 4,8 miljoner kr. Minskningen beror på att kostnaderna för
flygtransporter för hovet i samband med den kungliga familjens
officiella resor inom och utom landet föreslås inte längre belasta anslag
under fjärde huvudtiteln utan budgeteras under första huvudtiteln. En
motsvarande anslagsuppräkning sker där, (se bil. 2).

IV Beställningsbemyndiganden

Försvarsmakten kommer fr.o.m. budgetåret 1994/95 att disponera
samtliga medel för verksamhetens genomförande, även medel för
anskaffning av materiel. Av detta följer i sin tur att regeringen kommer
att lämna beställningsbemyndiganden för materielanskaffning m.m. till
Försvarsmakten i stället för som nu till Försvarets materielverk.

Behovet av beställningsbemyndiganden för materielanskaffning
uppgår for budgetåret 1994/95 till 7 893 000 000 kr. Bemyndigandena
är bl.a. avsedda for anskaffning av artillerilokaliseringsradam
ARTHUR samt anskaffning av motmedel till JAS 39 delserie 2 och
JA 37.

Bemyndigandeskulden, som den 30 juni 1993 uppgick till 64 104
miljoner kr, beräknas därmed den 30 juni 1995 uppgå till 65 022
miljoner kr.

Behovet av beställningsbemyndiganden for investeringar i
befästningar m.m. uppgår till 600 miljoner kr.

Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till
vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för de
bemyndiganden som riksdagen kan komma att lämna.

Gentemot riksdagen innebär detta ingen förändring utan regeringen
kommer även framgent att begära beställningsbemyndiganden av
riksdagen for beställningar som har ett flerårigt betalningsutfall.

V Övriga frågor

V.l JAS 39

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1981/82:102 bil 2, bet.
1981/82:FöU 18, rskr. 1981/82:374) i juni 1982 om riktlinjer för

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

utveckling och anskaffning av JAS-systemet skall regeringen årligen
orientera riksdagen om läget inom JAS 39-projektet.

Grunden för JAS 39-projektets värdering är riksdagsbeslutet (prop.
1982/83:119, bet. 1982/83:FöU9, rskr. 1982/83:271) om riktlinjer for
JAS-projektet fram till år 2000. I detta försvarsbeslut fastställde
riksdagen JAS-projektets planeringsram för budgetåren 1982/83-1999/00
till 25,7 miljarder kr i prisläget februari 1981. Denna ram uppräknades
årligen med nettoprisindex, vilket under åren 1982-85 medförde att en
skillnad uppstod mellan den uppräknade ramen och de faktiska
kontraktsvillkoren. 1985 infördes ett nytt priskompensationssystem som
tar hänsyn till valutafluktuationer. 1987 förenklades detta så att det
endast tar hänsyn till US dollar.

I 1993 års budgetproposition redovisades senast läget inom JAS 39-
projektet. Riksdagen godkände (bet. 1992/93 :FöU9, rskr. 333)

regeringens förslag att JAS-ramen skall omdefinieras från 50,0
miljarder kr i prisläget februari 1992 till 60,2 miljarder kr i samma
prisläge. Detta för att ramen även skall innehålla vad som anges i
försvarsbesluten år 1987 (+0,8 miljarder kr) och 1992
( + 9,3 miljarder kr) om JAS-projektet.

Överbefälhavaren, Chefen för flygvapnet och Försvarets materielverk
lämnade den 30 september 1993 till regeringen den årliga redovisningen
för budgetåret 1992/93.

Av årsredovisningen framgår att förbrukade medel i löpande pris
1982-93 är 22,7 miljarder kr, varav utgifterna under 1992/93 uppgår till
3,7 miljarder kr.

Regeringen avser pröva formerna för uppräkningen av JAS-ramen
mot bakgrund av de förändringar som skett i budgetsystemet och
återkommer till riksdagen med eventuella förslag.

Försvarets materielverk redovisade den 19 oktober 1993
projektvärderingstillfälle 7 (PVT 7) av JAS-projektet tillsammans med
Överbefälhavarens och Chefen för flygvapnets planeringsmässiga,
operativa och taktiska kontroll av JAS 39-projektet.

Den 8 juni 1993 levererades det första serietillverkade flygplanet -
JAS 39-102 - till Chefen för flygvapnet. Flygplanet tilldelades av
Chefen för flygvapnet Skaraborgs flygflottilj, F 7. Flygplanet ställdes
därefter till Försvarets materielverks förfogande för bl.a. flygutbildning.

Den 8 augusti 1993 havererade flygplan JAS 39-102. Statens
haverikommission har i en slutlig haverirapport som lämnades till
Chefen för flygvapnet den 6 december 1993 angett att haveriet
orsakades av en obalans i styrsystemet. Obalansen tillät föraren att ge
sådana styrkommandon att rodren inte hann ge förväntat flygplansvar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Stockholm har den

1 september 1993 inlett förundersökning om huruvida något brott
begåtts i samband med haveriet.

Överbefälhavaren redovisade i september 1993 regeringens uppdrag
om operativa och ekonomiska konsekvenser av en eventuell försening
av JAS-projektet. I rapporten framhålls att projekt av det slag som JAS-
projektet utgör planeras med ekonomiska och tidsmässiga reserver i
händelse av bl.a. haverier. Bedömningen görs att försvarsmaktens
operativa förmåga inte påverkas av haveriet. Flygplanförlusten utgör en
del av den haverireserv vilken ingår i de beställda serierna. Någon
ersättningsanskaffning för det havererade flygplanet kommer därför inte
att ske. Haverikostnadema uppgår enligt Överbefälhavarens rapport till
93 miljoner kr som fördelas mellan Industrigruppen JAS och
försvarsmakten. Statens del av kostnaderna ryms inom JAS-ramen.

Regeringen bemyndigade den 16 september 1993 chefen för
Försvarsdepartementet att tillkalla en särskild kommission för att
granska JAS-projektet. I direktiven för kommissionens arbete (dir.
1993:109) anges att kommissionen bör, med utgångspunkt i bl.a. de
projekt-värderingar som legat till grund för regeringens årliga
redovisningar för riksdagen, göra en bedömning av projektets
utveckling och därvid pröva huruvida JAS-programmet kan förväntas nå
de mål som fastställts av statsmaktema inom den beslutade ekonomiska
ramen.

Speciell vikt bör i detta sammanhang läggas vid en granskning av
rapporter och utvärderingar efter det första haveriet år 1989. Enligt
direktiven bör kommissionen också granska de militära myndigheternas
bedömningar och ställningstaganden angående säkerheten i
flygutprovningen, liksom tillämpade metoder i leveranskontrollen.
Likaså bör kommissionen granska de metoder som använts och den
ansvarsfördelning som tillämpats mellan myndigheterna för att
säkerställa JAS-flygplanets luftvärdighet.

Kommissionen kommer att redovisa sitt uppdrag till regeringen i
böijan av januari 1994.

Regeringen avser mot ovanstående bakgrund att återkomma till
riksdagen med redovisning av JAS 39-projektet i särskild ordning när
kommissionens uppdrag har redovisats.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

V.2

Personal

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

V.2.1 Anställda

Den minskning av anställd personal som inletts inom försvarsmakten till
följd av 1992 års försvarsbeslut beräknas vara avslutad vid utgången av
år 1994. Antalet anställda förutses därvid i stort svara mot behovet i
den nya organisationen.

Regeringen har gett Försvarsmaktens organisationsmyndighet i
uppdrag att föreslå principer för försvarsmaktens framtida
personalstruktur och personalförsöijning. Organisationsmyndigheten
skall redovisa uppdraget senast den 1 juni 1994. Regeringen avser att
därefter återkomma till riksdagen i frågan.

Inom Försvarsdepartementet pågår en översyn av regelsystemet på
personalområdet. Det ankommer på regeringen att genom förordning
reglera dessa frågor i förhållande till den nya myndigheten
Försvarsmakten. Riksdagens beslut om en ny befalsordning (prop.
1977/78:24, bet. 1977/78:FöU10, rskr. 1977/78:179) ligger dock i allt
väsentligt till grund för översynen. De nya bestämmelserna avses träda
i kraft den 1 juli 1994.

V.2.2 Värnpliktiga

Regeringen beräknar att ca 54 miljoner kr kan avsättas för höjning av
förmåner till värnpliktiga för budgetåret 1994/95 inom ramen för
anslaget A 1. Dagersättningen bör höjas med 2 kr till 40 kr. Vidare bör
utryckningsbidraget höjas med 1 000 kr till 4 000 kr. Vidare bör den
behovsprövade familjepenningens maximibelopp höjas med 715 kr per
månad för hustru och med 358 kr per månad för barn till 4 000
respektive 2 000 kr. Kostnaderna för bostadsbidrag bedöms i stort
oförändrade, främst därför att de allmänna hyreshöjningarna beräknas
bli små.

I tillämpliga delar bör nämnda förändringar också gälla andra som
uppbär ersättning enligt samma grunder som värnpliktiga, t.ex.
vapenfria tjänstepliktiga.

Det ankommer på regeringen att utfärda de föreskrifter som behövs.

Marinen har sedan år 1991 ett utbildningssystem som - i vissa fall -
sträcker sig över tre högskoleterminer. Chefen för marinen har
hemställt hos regeringen att av ekonomiska skäl få avkorta

grundutbildningstiden for åren 1992 och 1993 för värnpliktiga inom Prop. 1993/94:100
främst kustartilleriet. Bilaga 5

Regeringen har begärt in en redovisning av erfarenheterna av
marinens utbildningssystem. Chefen för marinen har i skrivelse
redovisat dessa och föreslår att en förnyad prövning och modifiering av
utbildningssytemet genomförs under budgetåret 1994/95.

Regeringen anser att utbildningssystemet för kustartilleriförbanden av
vämpliktssociala skäl bör ändras så att endast två högskoleterminer
berörs. Ändringen bör genomföras snarast och senast under år 1995.

V.2.3 Åtgärder för jämställdhet

Regeringen har vid ett antal tillfällen redovisat erfarenheter och åtgärder
med anledning av kvinnors utbildning och anställning som
yrkesofficerare. Regeringen vill i detta sammanhang kort beröra
utvecklingen under det senaste året.

Antalet kvinnliga yrkesofficerare inom försvarsmakten ökar varje år.
I november 1993 var 240 kvinnor anställda som yrkesofficerare, vilket
innebär att 1-2 % av officerskåren är kvinnor. Antalet kvinnliga
reservofficerare var vid samma tidpunkt 60 stycken och antalet kvinnor
som genomgick militär grundutbildning var 106 stycken.

Inom försvarsmakten pågår ett långsiktigt arbete med syfte att
påverka attityder till olika slag av kulturella olikheter, framförallt
manligt/kvinnligt men även militärt/civilt. Regeringen ser detta arbete
som positivt och avser även fortsättningsvis uppmuntra den utveckling
som sker inom jämställdhetsområdet.

Pliktutredningen och Utredningen om författningsreglering av
totalförsvarsplikten har lagt förslag om att svenska kvinnor, efter
frivillig mönstring, skall kunna antas för tjänstgöring i samma
befattningar som svenska män som har genomgått mönstring.

En kvinna som har genomgått nämnda tjänstgöring skall enligt
förslagen vara skyldig att, vid straffansvar, fullgöra repetitions-
utbildning och tjänstgöra under höjd beredskap.

V.3

Mark, anläggningar och lokaler

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Förvaltning av försvarsfastigheter

Riksdagen har beslutat (bet. 1992/93:FiU8, rskr. 123) att
Fortifikationsforvaltningen läggs ned den 30 juni 1994 och en ny
avgiftsfinansierad myndighet, Fortifikationsverket, inrättas den 1 juli
1994. Den nya myndighetens huvuduppgift blir att förvalta
Försvarsmaktens fastigheter samt att utöva byggherrefunktionen.

Syftet med ombildningen är bl.a att renodla ansvars- och
rollfördelningen inom den statliga fastighetsförvaltningen.

Försvarsmakten kommer liksom övriga myndigheter inom
statsförvaltningen att vara lokalbrukare med eget ansvar för
lokalförsörjningsplanering och lokalhållning.

Fortifikationsverket får ett renodlat ansvar som ägarföreträdare och
förvaltare av försvarets fastigheter.

Fortifikationsförvaltningens projekteringsverksamhet och delar av den
regionala byggadministrationen skall bolagiseras och därmed
konkurrensutsättas.

Ett system med kapitalkostnader införs för försvarets fastigheter. Nya
investeringar i fast egendom lånefinansieras med undantag för vissa
befästningar m.m. Systemförändringen beskrivs särskilt i avsnitt 1.2.3.

En särskild utredare, Utredningen avseende förvaltning av
försvarsfastigheter, har tillsatts av regeringen. Utredaren har till uppgift
att förbereda och genomföra förändringarna (dir. 1992:113).

Regeringen konstaterar därvid att förändringsarbetet bedrivs enligt
en av regeringen godkänd tidsplan.

Den fortifikatoriska forskningen vid Fortifikationsforvaltningen har
den 1 januari 1994 överförts till Försvarets Forskningsanstalt.

Projekteringsverksamheten och delar av den verksamhet som bedrivs
inom Fortifikationsförvaltningens regionala byggnadsområden kommer
att från och med den 1 januari 1994 bedrivas i bolagsform inom
Confortia AB, ett dotterbolag till Vasakronan AB.

Övertalig personal vid Fortifikationsforvaltningen, 234 personer, har
den 1 november 1993 sagts upp vid Fortifikationsforvaltningen samt
ingår från och med den 1 januari 1994 i Myndigheten för avveckling av
vissa verksamheter inom totalförsvaret.

Uppbygganden av Fortifikationsverkets verksamhet pågår.

Regeringen har vid beräkning av programmet För grund-
organisationen gemensamma resurser tagit hänsyn till den kompensation
som Försvarsmakten skall erhålla i anledning av systemförändringen.
Kompensationen kommer att korrigeras i 1994 års kompletterings-
proposition när hela fastighetsbeståndet blivit invärderat.

Avveckling av fastigheter i anledning av försvarsmaktens
omstrukturering.

Riksdagen har som ett led i pågående omstrukturering av försvaret,
beslutat att avveckla ett antal militära etablissement senast den 30 juni
1994 (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337).

Regeringen har i beslut den 18 mars 1993 uppdragit åt
Fortifikationsforvaltningen att i samråd med Statens
Lokalforsöijningsverk utreda förutsättningarna för avyttring av hela
eller delar av de aktuella etablissementen. De båda myndigheterna har i
enlighet med beslutet utsett en kontaktman som skall leda och samordna
utrednings- och förhandlingsarbetet. De etablissement som omfattas av
uppdraget är I 2 karlstad, I 12 Eksjö, I 14 Gävle, P6 Kristianstad, Lv6
Göteborg, A3 Kristianstad, F13 Norrköping, F6 Karlsborg, F18
Tullinge, F8 Barkarby, MKO Vaxön samt A4 Östersund.

Kontaktmannen informerar kontinuerligt regeringen om det pågående
arbetet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

V.4 Miljöfrågor

Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Försvarsmaktens organisationsmyndighet har i programplanen redovisat
resultatet av regeringens uppdrag i 1993 års planeringsanvisningar.

I fråga om hur militärt bistånd vid miljökatastrofer skall kunna
förbättras anför Försvarsmaktens organisationsmyndighet
sammanfattningsvis följande. Försvaret disponerar både personella och
materiella resurser som kan vara lämpliga vid miljöolyckor och andra
allvarliga olyckor. Eftersom försvarsmakten inte har någon särskild
beredskap för att kunna bistå det civila samhället vid inträffade olyckor
kan en snabb hjälp i allmänhet lämnas endast inom ramen for den av
statsmakterna anbefallda grundberedskapen.

Skall möjligheterna att hjälpa det civila samhället vid olyckor
förbättras kräver detta planering, förberedelser, samverkan och övning.

6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 5

En förbättring kan också åstadkommas genom en ökad samverkan med
länsstyrelserna och kommunerna. Genom att kartlägga behov och
möjligheter skapas en viss handlingsberedskap.

Försvarsmakten har inte några resurser för att utöka sin
beredskapshållning m.m. och därmed skapa vidare möjligheter att lämna
militärt bistånd. Däremot kan en viss utökning göras om medel förs
över från de ansvariga civila myndigheterna. Försvarsmaktens
organisationsmyndighet pekar i sammanhanget också på att
strukturomvandlingen inom försvarsmakten, med en krympande
grundorganisation, kan komma att minska möjligheterna till militär
hjälp vid olyckor.

När det gäller miljöarbetet i förhållande till de nationella miljömålen
anför Försvarsmaktens organisationsmyndighet bl.a. följande.
Redovisningen utgår från de verksamheter inom försvarsmakten som
bedöms ge upphov till de största miljöstörningarna. Förbrukning av
ämnen och utsläpp av bl.a. kväveoxider, kolväten, koloxid och
koldioxid redovisas. Försvarsmaktens utsläpp av de nämnda ämnena
utgör 0,4 - 1,2 % av de totala utsläppen i Sverige.

Härutöver redovisas åtgärder för att minska dessa utsläpp ytterligare.
Åtgärderna är kopplade till materielens och anläggningarnas ålder och
livslängd och de är beroende av tillgången på ekonomiska resurser. Vid
förnyelse av fordonsparken bör t.ex. övergång till s.k. miljödiesel ske
liksom att bensindrivna fordon med katalysator anskaffas.

En förstudie har påböljats med syfte att upprätta ett
fÖrsvarsgemensamt register över miljöfarliga ämnen. Framförallt för
den lokala nivån kommer ett sådant register att underlätta arbetet med
att ersätta miljöfarliga ämnen och verksamheter med mindre miljöfarliga
sådana.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet lämnar i programplanen
också en lägesredovisning över miljöarbetet inom försvarsmakten.
Viktigare punkter är bl.a. följande. I högkvarteret har organiserats en
särskild miljösektion som skall leda verksamheten. Försvarets
miljöberedning - i vilken ingår en ledamot även från Statens
naturvårdsverk - biträder försvarsmakten med samordning och styrning.

Sedan tidigare kartläggs i samverkan med Statens naturvårdsverk
miljöskadade områden. Behovet av saneringsåtgärder beräknas kunna bli
redovisat i en samlad saneringsplan för Försvarsmakten senast den
30 juni 1995.

En övergång från ozonnedbrytande ämnen för kylning vid försvarets
fästa anläggningar till mer miljövänliga ämnen uppskattas i
programplanen föranleda merkostnader om totalt 500 miljoner kr. För
drivmedelsområdet konstateras att en övergång till blyfritt bränsle

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

kräver modifieringar av försvarsmaktens fordon till en uppskattad Prop. 1993/94:100
kostnad av minst 300 miljoner kr. I båda fellen pågår utredningar för att Bilaga 5
hitta lämpliga lösningar ur såväl miljö- som ekonomisk synvinkel.

Som ett första steg i försvarets miljöpolicy att öka miljökunnandet
inom organisationen har försvarsmakten redan under hösten 1993 inlett
en militärområdesvis miljöutbildning. Denna är riktad till den personal
vid förbanden som arbetar med fysisk planering och frågor om yttre
miljö.

Alla försvarsmaktens verksamhetsutövare som bedriver en enligt
miljöskyddslagen tillståndspliktig verksamhet, lämnar från och med år
1993 en miljörapport till länsstyrelsen.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet sammanfattar sin inriktning
av miljöarbetet till i huvudsak följande. De nationella miljömålen skall
brytas ned till mål för Försvarsmakten. Miljökompetensen på regional
och lokal nivå skall breddas och fördjupas. Miljöhänsyn skall beaktas i
all planering och verksamhet. För att Försvarsmakten skall kunna
utbilda krigsdugliga och samövade förband krävs dock, enligt
Försvarsmaktens organisationsmyndighet, att viss hänsyn tas till
Försvarsmaktens speciella karaktär och uppgifter.

Regeringens överväganden

När det gäller militärt bistånd med personal och materiel vid
miljökatastrofer anser regeringen att den hjälp som Försvarsmakten kan
lämna är mycket värdefull. Försvarsmakten disponerar resurser som i
olika sammanhang har en stor betydelse vid räddningstjänstinsatser efter
olyckor som hotar miljön. Det är enligt regeringens mening angeläget
att Försvarsmakten och de ansvariga civila myndigheterna aktivt söker
de lämpligaste formerna för att möjliggöra effektivaste hjälp vid
olyckor.

I fråga om miljöarbetet i förhållande till de nationella miljömålen kan
regeringen konstatera att försvarets utsläpp av ferliga ämnen m.m. utgör
en mindre del av de totala utsläppen i landet. Det är angeläget att
Försvarsmakten - i enlighet med sin miljöpolicy - fortsätter arbetet med
att begränsa dessa utsläpp. Regeringen vill här peka på att Försvarets
forskningsanstalt nyligen har initierats att utarbeta ett underlag for en
statsmakternas övergripande miljöpolicy för försvarsmakten. I denna
miljöpolicy skall avvägningar i miljöhänsende m.m. göras mellan
försvarsmakten och andra samhällssektorer.

Regeringen erinrar om att frågor om försvaret och miljön har
behandlats även i prop. 1993/94:111 Med sikte på hållbar utveckling

(Förslag till riktlinjer och åtgärder för fortsatt uppföljning av besluten Prop. 1993/94:100
vid UNCED - FN:s konferens om miljö och utveckling). Regeringen Bilaga 5
har där behandlat och tagit ställning till bl.a. frågor om avvägningen
mellan totalförsvarets verksamhet i fred och eventuella motstående
miljöintressen.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att miljöarbetet inom
försvarsmakten bedrivs över ett brett spektrum och i enlighet med den
antagna miljöpolicyn. Arbetet bör fortsätta med den inriktning
Försvarsmaktens organisationsmyndighet har redovisat. Av särskild
betydelse är, enligt regeringens mening, frågan om att genom utbildning
och andra insatser fördjupa miljömedvetandet i hela organisationen.

V. 5 Sjuktransporter med försvarets helikoptrar

I prop. 1992/93:100 bil. 5 framhålls att regeringen avser att återkomma
med en redovisning av försvarets sjuktransporthelikopterverksamhet i
krig och fred.

Regeringen fattade i april 1993 beslut om att anskaffning av
sjuktransporthelikoptrar skulle få ske inom en kostnadsram av 200
miljoner kr. Försvaret har därefter tecknat kontrakt for köp av fem
helikoptrar av typen Augusta Bell 412 HP.

Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 och i
särskilt regeringsbeslut i november 1993 fastställt hur avgiftssättningen
för helikoptrarna skall ske. Av föreskrifterna framgår bl.a. att
avgiftssättningen skall vara rimlig samtidigt som konkurrens-
förutsättningarna inte får snedvridas för konkurrerande företag på
marknaden. Avgifterna skall beräknas så att samtliga kostnader täcks
utom sådana som är specifika för det militära försvaret.

Utbildning av piloter och tekniker har påbörjats under hösten 1993.

Sjukvårdshuvudmännen har fortlöpande orienterats av Chefen för
armén om arbetsläget vad avser införandet av ambulanshelikoptrarna.
Anbud har lämnats till och diskussioner har genomförts under hösten
1993 med de sjukvårdshuvudmän som inkommit med anbudsförfrågan
till armén.

Armén kommer att kunna erbjuda sjukvårdshuvudmännen tre
ambulanshelikopterstationer under år 1994.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ytterligare
redovisning i denna fråga.

V.6

Försvarsindustri

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Regeringens sammanfattande bedömning

* Den europeiska försvarsindustrin genomgår på grund av
överkapacitet en omstrukturering och koncentration med ökat
samarbete över gränserna.

* Den svenska försvarsindustrins förmåga att tillgodose
Försvarsmaktens behov av högvärdig materiel är en
säkerhetspolitiskt värdefull tillgång.

* Svensk industri har i kraft av egen kompetens goda möjligheter
att deltaga i det internationella samarbetet, vilket är önskvärt för
bevarande av kompetens och för säkrare överlevnad.

* Försvaret har hos delar av den svenska försvarsindustrin
begränsad möjlighet att enbart genom sina beställningar behålla
kompetens och produktionsresurser. En prioritering bör därför
göras av de teknikområden, som behöver säkerställas. Den skall
utgå från säkerhetspolitiska motiv och försvarets behov.

* Möjlighet att vidmakthålla och underhålla försvarets operativa
materiel i kris och krig skall säkerställas.

* Det är önskvärt att försvarsindustrins strukturering för
anpassning till försvarets behov och för att behålla
konkurrensförmåga fortsätter.

* Kompetensbevarande internationellt samarbete och export
kommer att stödjas. Det intemordiska samarbetet fullföljs.

V.6.1 Allmänt

Försvarsindustrin genomgår globalt en förändring i tre olika avseenden,
nämligen dels en omstrukturering mot koncentration och
kapacitetsminskning, dels en gränsöverskridande samverkan genom
avtal och ägande och dels pågår i enstaka länder uppbyggnad av en
egen nationell försvarsindustrien kompetens.

Den europeiska försvarsindustrin kännetecknas sedan slutet av 1980-
talet av en överkapacitet, som lett till fortgående samarbete och
internationalisering för att säkerställa konkurrenskraft och överlevnad.

Men utvecklingen har också medfört att viktiga teknikområden kommit
att domineras av ett fåtal eller t.o.m. enstaka företag, och marknaden
kan för respektive försvarsmyndigheter te sig monopolbetonad i
avsaknad av mångfald och konkurrens. Likriktning och standardisering
av komponenter och delsystem kan ge fördelar vad avser tillgänglighet
och ekonomi, men det kan också försvåra utveckling av för egna,
nationella behov anpassade vapensystem.

Sedan år 1975 har de europeiska NATO-länderna haft
försvarsmateriellt samarbete genom en europeisk programgrupp
(IEPG). Efter EG-mötet i Maastricht år 1991 beslöts att även samarbete
om försvarsmaterielfrågor skulle inlemmas i Västeuropeiska Unionen
(VEU). För detta ändamål bildades under VEU Western European
Armaments Group (WEAG), i vilken ingår de tidigare medlemmarna i
IEPG. NATO-alliansens Transatlantiska materielsamarbete leds av
CNAD (Conference of National Armaments Directors), som har
ansvaret för samordning, standardisering och harmonisering av NATO:s
operativa materielsystem.

Sverige, som står utanför både NATO och Europeiska unionen, har
dock i kraft av egen kompetens goda möjligheter att deltaga i det
internationella samarbetet på teknologi- och materielområdena. Ett
betydande försvarsindustrielit samarbete pågår inom ramen for bilaterala
avtal - i enlighet med av statsmakterna beslutade regler för export av
krigsmateriel - såväl mellan myndigheter som mellan industrier. En
utvidgning av sådant samarbete inom Norden pågår och behandlas i
avsnitt V.6.3 och V.6.4 nedan.

FN:s på senare tid starkt ökade multinationella insatser i
fredsbevarande syfte, i vilka Sverige deltar med personal och materiel
ur försvarsmakten, ställer för Sverige nya krav på samordning av
operativ försvarsmateriel. Hur dessa nya krav på standardiserad
materiel kan komma att påverka svensk försvarsindustri kan ännu inte
bedömas.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

V.6.2 Svensk försvarsindustri

Vad som anfördes om den svenska försvarsindustrin i 1993 års
budgetproposition (1992/93:100 bil. 5) äger i allt väsentligt fortfarande
giltighet och ges följande komplettering.

Den i propositionen nämnda strukturomvandlingen har fortsatt och
bl.a. lett till ytterligare koncentration av försvarsteknologiska resurser
inom Celsiuskoncemen, som härigenom samlat och breddat den
systemtekniska kompetensen.

Planeringen enligt Försvarsmaktsplan 94 sätter gränser för Prop. 1993/94:100
möjligheten att enbart genom försvarets beställningar behålla kompetens Bilaga 5
och produktionsresurser hos ett antal industrier. Det är därför
nödvändigt att avgöra vilken kompetens och vilka resurser som av
säkerhetspolitiska skäl och utifrån försvarsmaktens behov i första hand
behöver säkerställas. Bedömningen bör baseras på försvarets långsiktiga
planering och utgå från försvarsmaktens försöijningsbehov vid kris och
i krig.

En viss prioritering av säkerhetspolitiskt viktiga försvarsindustriella
områden har gjorts under senare år, men - med en allmänt vikande
marknad - får den ökad betydelse för att bevara de strategiskt viktigaste
delarna av försvarsteknisk kompetens.

Även vid anskaffning från utlandet bör industriell samverkan
förläggas till prioriterad industri. I anslutning till pågående upphandling
av utländska stridsvagnar har från svensk sida ställts krav på sådan
industriell samverkan. Avsikten är att detta skall leda till ett långsiktigt
samarbete som gynnar svensk försvarsindustri. Valet av utländsk
leverantör avgör vilka delar av svensk försvarsindustri som berörs.
Även för övriga större anskaffningar från utlandet avses samma princip
tillämpas.

V.6.3 Svenskt-norskt försvarsmaterielsamarbete

Svenskt-norskt samarbete på fÖrsvarsmaterielområdet baseras på ett
avtal mellan de båda ländernas regeringar av år 1983 enligt vilket de
båda ländernas försvarsmyndigheter och försvarsindustrier skall sträva
efter ett ökat samarbete om försvarsmateriel. Handlingsprogram för
samarbetet har utarbetats av en gemensam arbetsgrupp och ett antal
möjliga samarbetsprojekt har förtecknats. Enligt det handlingsprogram,
som har undertecknats av de båda ländernas försvarsministrar den

8 september 1993, utreds möjligheterna för en gemensam svensk-norsk
utveckling och anskaffning av några av nästa generations vapensystem
och anges områden som bedöms lämpliga för samarbete mellan svenska
och norska försvarsindustrier. Avsikten är att genom att utnyttja den
samlade försvarsindustriella kompetensen bevara konkurrenskraft och att
undvika dubblerad resursuppbyggnad. Enighet råder om att de båda
länderna skall ses som en gemensam marknad för försvarsmateriel.

V.6.4 Nordiskt försvarsmaterielsamarbete

Vid ett möte mellan de svenska, finska, norska och danska
försvarsministrarna i Viborg i Danmark i november 1992 beslutades att

de fyra länderna skulle tillsätta en arbetsgrupp för att utreda
möjligheterna för ett utvidgat nordiskt samarbete på försvarsmateriel-
området. Resultatet redovisades vid försvarsministermöte i Karlskrona
den 3 maj 1993. Förutsättningar bedömdes finnas för att bättre utnyttja
de gemensamma resurser som finns för utveckling, anskaffning och
underhåll av försvarsmateriel, om ett ökat samarbete kunde etableras.
Trots vissa skiljaktigheter i policyfrågor finns sammanfallande intressen
beträffande materielplanering, och förutsättningarna för industriellt sam-
arbete bedöms goda. Ministermötet bestämde därför att arbetet fortsätter
mot en konkretisering av försvarsmaterielsamarbetet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

V.6.5 Prioritering av kompetensområden

På grund av en för låg beläggning riskerar delar av försvarsindustrin att
förlora sin höga kompetens. Om så sker, måste Försvarsmakten i
framtiden vara beredd att tillgodose väsentliga behov genom
direktanskaffning från utlandet.

För att säkerställa de för försvaret värdefullaste kompetenserna måste
i samband med försvarets materielanskaffning satsas på prioriterade
teknikområden. Generellt är utvecklingskompetens värdefullare än
tillverkningsresurser, även om dessa är väsentliga för lönsamheten.

Försvarsmakten utarbetar tillsammans med Försvarets materielverk
och Försvarets forskningsanstalt en teknologiförsöijningsstrategi
avseende försvarets långsiktiga behov av teknologisk och industriell
kompetens. Resultatet avses utnyttjas för prioritering av
kompetensområden.

I avvaktan på slutlig bedömning redovisas i försvarsmaktsplanen en
preliminär prioritering.

De mest angelägna kompetenserna är enligt denna

* De som behövs for att vidmakthålla anskaffade system vid kris och
krig utan att vara beroende av stöd utifrån.

* De som behövs for att säkra försöijningen i ett avspärrnings- eller
krisläge och i krig.

* De som säkerställer egen förmåga inom prioriterade områden, och
som andra länder omger med särskild sekretess.

Vaije prioritering innehåller minst två dimensioner. En utgöres av
områdets teknologiska bredd. En annan av nivån, dvs. förmågan till
nyutveckling, vidareutveckling, vidmakthållande och underhåll.

De framtida behov som är mest angelägna att tillgodose finns inom
området "Ledning och telekrigföring". Berörda teknikområden är i
första hand:

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

* sensorteknik (bl.a. spaning, målinmätning, måldatabearbetning och
penetration)

* programvaruteknik

* kommunikations- och informationsteknik

* signaturanpassningsteknik (medel mot upptäckt och identifiering)

* materialteknik.

I vidmakthållandefasen är de angelägnaste behoven inom
flygområdet, pjäs- och stridsfordonsområdena, fartygs- och robot-
områdena.

V.6.6 Konsekvensbedömning

Läget inom olika delområden

V.6.6.1 Underhåll

Väsentliga delar av underhållsindustrin förändras från att vara statliga
militära underhållsresurser till att vara en del av det privata
näringslivet. Styrning och samarbetsformer påverkas härav.
Försvarsmaktens modernisering och minskade omfattning minskar även
underhållsvolymerna, vilket aktualiserar en anpassning och
omstrukturering. Genom hela 1990-talet förutses underhållsindustrin
finnas kvar med tillräcklig kompetens.

V.6.6.2 Försvarselektronik

För att kunna behålla långsiktig nyutvecklingsförmåga inom radar-
sensorområdet behöver i dag befintliga resurser koncentreras, vilket
också ökar svensk radarindustris möjligheter till internationellt
samarbete. Ett samgående mellan företag på sensor- och
telekrigområdena som har likartade kompetenser, skulle ge effektivare
utnyttjande av befintliga resurser och säkrare överlevnad för denna för
försvaret värdefulla och sekretessomgärdade industri.

Utvecklingsförmågan inom optronikområdet bedöms kunna bibehållas
på nuvarande nivå, men förutsättningarna på sikt ökar med en
koncentration av resurserna.

På flygradioområdet skulle en samordning mellan respektive Prop. 1993/94:100
industriers teknik- och systemkompetenser behövas för att säkerställa Bilaga 5
nyutvecklingsförmåga och vidmakthållande av arvet.

V.6.6.3 Robotsystem

Systemkunnandet inom jakt- och attackrobotområdet kommer successivt
att förloras utan nya inhemska eller deltagande i internationella
utvecklingsprojekt. Svensk kompetens ger förutsättningar för ett ökat
internationellt samarbete, vilket skulle öka möjligheterna att bibehålla
konkurrenskraftig system- och utvecklingskompetens. Försvarsmakts-
planeringen ger inte förutsättningar att med enbart svenska beställningar
behålla två inhemska robotindustrier med utvecklingsförmåga.

V.6.6.4 Flygplansystem

Förutsättningar finns att behålla vidareutvecklingsförmågan under större
delen av 1990-talet.

V.6.6.5 Stridsfordon

Förutsättningar finns att under huvuddelen av 1990-talet behålla viss
vidareutvecklingsförmåga om särskilda satsningar inom området görs.

V.6.6.6 Stridsfartyg och marina vapen

Regeringen har påböljat en översyn av marinens planering och ekonomi
för att skapa förutsättningar för beläggning vid varvsindustrin under år
1994. Avgörande är dock hur marinen genomför sina rationaliseringar.
Läget kan annars leda till senareläggningar och reduceringar av
varvsindustrins beläggning.

På torpedområdet beräknas nyutvecklingsförmågan bibehållas under
hela 1990-talet. Utlandssamarbete om torpeder förekommer.

För sjöminor bedöms nyutvecklingsförmågan säkerställd över
sekelskiftet. Utlandssamarbete om sjöminor förekommer.

V.6.6.7 Pjäser, lätta vapen och explosivämnen

För vissa pjäser och lätta vapen bedöms vidmakthållandeförmåga kunna
behållas till slutet av 1990-talet enligt nuvarande planering. Ett
bibehållande av en svensk industriresurs bedöms nödvändig för
renovering och modifiering av befintligt stort bestånd av pjäser.

Förutsättningarna för att på längre sikt bedriva explosivämnes-
verksamhet inom landet är osäkra. Inplanerad produktion i svenska
anläggningar är begränsad. Fortsatt utveckling och produktion måste
baseras på samverkan med utländska foretag.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

V.6.6.8 Övrigt

Goda industriella resurser finns inom landet för utveckling och
produktion av kvalificerad militär utbildnings- och övningsmateriel. God
exportpotential bedöms säkerställa kompetens och överlevnad.

Utvecklingsförmågan på området maskeringsmateriel bedöms
säkerställd under större delen av 1990-talet.

V.7 Samlokalisering av I 2/Fo 52 - A 9 i Kristinehamn

Försvarsutskottet har i sitt betänkande 1992/93 :FöU9 anfört att de
farhågor som gjorde att utskottet i 1992 års försvarsbeslut inte tog
ställning till fusioneringsort alltjämt råder. Utskottet anförde vidare
bl.a. att man såg med oro på förutsättningarna för att genomföra
samlokaliseringen av Värmlands regemente I 2/Fo 52 och Bergslagens
artilleriregemente A 9 i Kristinehamn.

Länsstyrelsen i Värmlands län har nu genomfört miljöprövning av
fusionen I 2/Fo 52 - A 9 i Kristinehamn. Den 12 november 1993
fattade länsstyrelsen beslut att tillåta verksamheten med vissa villkor
enl. 5§ miljöskyddslagen (1969:387).

De villkor beslutet inehåller kommer enligt Chefen för armén inte att
menligt inverka på I 2 - A 9 utnyttjande av övningsfältet. Vidare har
länsstyrelsen beslutat att viss övningsverksamhet ges en prövotid innan
frågan slutgiltigt avgörs. Slutligen skall mätning av bullerbild vid
skjutning med 12,7 mm ammunition genomföras. Inget av dessa villkor
är dock avgörande for fältets utnyttjande.

Regeringen bedömer att länsstyrelsens beslut i miljöprövningsfrågan
medger att de samlokaliserade forbanden kommer att ha goda
möjligheter att uppnå både rationella och långsiktigt bra
övningsbetingelser i Kristinehamn.

Hela eller delar av beslutet kan dock komma att överklagas. Detta
kan medföra vissa tidsmässiga fördröjningar. Överklagas
tillståndsbeslutet avgör Koncessionsnämnden för miljöskydd frågan.

Kommunfullmäktige i Kristinehamns kommun fattade den 28 oktober
1993 beslut om den fördjupade översiktsplan som är en förutsättning för
att hela det nya närövningsfältet skall kunna tas i bruk.

Byggnation av militärrestaurang m.m. har påbörjats under hösten
1993.

Fortifikationsförvaltningen har påbörjat nödvändig markanskaffning.
Regeringen godkände genom ett beslut den 23 september 1993 ett
kontrakt om anskaffning av mark från Domänverket. Förhandlingar för
kvarvarande enskilda markägare pågår tillsammans med Kristinehamns
kommun.

Sammantaget bedömer regeringen att fusionen mellan I 2/Fo 52 och
A 9 i avgörande delar bör kunna vara genomförd före den 1 juli 1994 i
enlighet med riksdagens beslut.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

V.8 Samordning Östersund

Chefen för armén fick i 1993 års regleringsbrev, mot bakgrund av
riksdagens beslut (prop. 1992/93:100 bil. 5, bet. 1992/93:FöU9, rskr.
1992/93:333) i uppdrag att redovisa hur arméns lokaler i Östersund
skall utnyttjas samt inkomma med en bedömning av huruvida
besparingsmålet kan innehållas.

Utgångspunkt för uppdraget var att produktionen i Östersund
ytterligare skall samordnas och rationaliseras. Därvid skall nuvarande
anläggningar för Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Norrlands
artilleriregemente (A 4) och Arméns materielunderhållscentrum (ATC)
i huvudsak behållas och försvarsmyndigheter som hyr lokaler i
Östersund flytta till och inrätta sig på befintliga kasemområden. De
civila högskolorna erbjuds lokaler i och utbyggnadsmöjligheter vid
ATC:s och Försvarets förvaltningshögskolas skolhus.

Chefen för armén har till regeringen redovisat hur lokalerna skall
utnyttjas och fullföljer uppdraget att ytterligare samordna och
rationalisera verksamheten i Östersund enligt 1993 års regleringsbrev

och erbjuder därmed den civila högskolan - Mitthögskolan - lokaler.
Förberedelser vidtas for att flytta försvarsmyndigheter som hyr lokaler
i Östersund till befintliga kasemområden senast 1996/97.

Då besparingen för armén inte uppnås helt med denna lösning
anmäler Chefen för armén att den nya myndigheten Försvarsmakten
därför ur "samhällsnyttan" bör kompenseras så att sparmålet kan
innehållas. Regeringen har vid beräknandet av medel för anslaget A 1.
Försvarsmakten beaktat detta.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

V.9 Verksamhet i Karlsborg respektive Almnäs

Försvarsmaktens organisationsmyndighet har till regeringen redovisat ett
uppdrag att lämna förslag, inklusive kostnader, på verksamhet som är
lämplig att lokalisera till Karlsborg respektive Almnäs.

Av redovisningen framgår att, oavsett finansieringsform, ett
överförande av verksamhet i form av produktion av arméförband till
Karlsborg eller Almnäs, skulle innebära sämre rationalitet vid de
förband varifrån verksamheten förs, och skulle i flertalet fall innebära
ett avsteg från den övergripande principen "likhet i krig och fred".

Någon verksamhet ur marin- eller flygvapenprogrammen vilken är
möjlig eller lämplig att förlägga till dessa orter har inte kunnat
identifieras. Detsamma gäller Försvarets materielverk. Beträffande
Försvarets materielverks nuvarande verksamhet i Karlsborg bör
dessutom uppmärksammas att denna berörs av pågående organisations-
översyn inom Försvarets materielverk.

Lokalisering av ett underhållsregemente till Karlsborg har berörts i
bl.a. Försvarsutskottets betänkande 1992/93 :FöU9. Om ett sådant
alternativ skulle övervägas måste det beaktas att ett underhålls-
regemente, till skillnad från vanliga regementen, verkar i krig och fred
inom ett helt militärområde med stort beroende av redan befintliga
anläggningar. Försvarsmaktens organisationsmyndighet anser därför att
det är olämpligt att lokalisera ett underhållsregemente till Karlsborg.
Dock är försvarsmaktens inriktning att en underhållsgruppstabskader ur
militärområdesunderhållsregemente Syd lokaliseras till Karlsborg.

I Almnäs kommer identifiering av de lokaler m.m. som ej kommer
att utnyttjas av försvarsmakten att ske. Därefter bör en avveckling av
ledigt utrymme eftersträvas.

Enligt regeringens mening bör inte någon ytterligare verksamhet
inom det militära försvarets nuvarande myndigheter lokaliseras till
någon av dessa orter. Regeringen planerar dock att ge Statskontoret i

uppdrag att utreda förutsättningarna for ett Försvarstekniskt museum i Prop. 1993/94:100

Karlsborg. Bilaga 5

V.10 Mobiliserings- och förplägnadsförband

Av riksdagens beslut den (prop. 1992/93:228, bet. 1992/93:FöUl 1,
rskr. 1992/93:386) avseende värnpliktiga i mobiliserings- och
förplägnadstjänst m.m. framgår att riksdagen förutsätter att regeringen
återkommer med en redovisning till riksdagen vad avser utvecklingen
av vämpliktsvolymema under de närmaste utbildningsåren.

De volymer som ligger till grund för 1994/95 års produktionsuppdrag
till de regionala produktionsledama inom armén omfattar ett årligt
grundutbildningsbehov på ca 1 600 värnpliktiga fördelat på ca 1 150
mobiliserings- respektive 450 förplägnadsvämpliktiga. Dessutom skall
från samma tidpunkt ca 800 kockar i fältförbanden ges utbildning i
storkökstjänst del av tiden för sin utbildning.

De i 1993 års regleringsbrev givna riktlinjerna anger att
uppsättningstiden av berörda förband skall ske under 15 i stället för 12
år. Detta innebär att det årliga grundutbildningsbehovet av denna orsak
från och med 1995/96 minskas med totalt 270 värnpliktiga fördelat på
190 mobiliserings- respektive 80 förplägnadsvämpliktiga.

Genom att utnyttja inom marinen merbehovsutbildade kockar för
krigsplacering i förplägnadsförband bedöms den årliga vämplikts-
volymen kunna minskas ytterligare något. Detsamma gäller där den del
av den civila personalen som skall avvecklas genom naturlig avgång och
som intill avvecklingstidpunkten kan utnyttjas för krigsplacering i
mobiliserings- eller förplägnadsförband. Dock måste kravet på
krigsorganisationens uppfyllnad vara styrande för den värnpliktsvolym
som årligen tas ut för grundutbildning.

V. 11 Särskilda åtgärder rörande marinförband

Regeringen har med anledning av de ekonomiska problemen i marinen
under hösten 1993 ändrat gällande regleringsbrev för marinförbanden
två gånger.

Den första ändringen, som beslutades den 23 september 1993,
innebar i huvudsak följande förändringar.

Besparingar på 70 miljoner kr skulle göras på anslaget C 1.
Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet, i första hand genom

en minskning av investeringarna. Vidare skulle 30 miljoner kr sparas på
anslaget C 3. Marinforband: Anskaffning av anläggningar. Dessa medel
skulle användas för att minska det prognosticerade överskridandet på
anslaget C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel. Regeringen
uppdrog också åt Försvarets materielverk att genom förhandlingar med
berörda industrier försöka åstadkomma en senareläggning av vissa
betalningar. Avvecklingen av vissa fartyg och förband tidigarelades och
krigsduglighetskraven sänktes med ett steg för vissa förband.

För att skapa förutsättningar för att lösa likviditetsproblemet för
budgetåret 1993/94 och även säkerställa marinens operativa förmåga
och materiella förnyelse för resten av forsvarsbeslutsperioden beslutade
regeringen den 16 december om ytterligare en ändring av 1993 års
regleringsbrev för marinen. Denna ändring innebär att överskridandena
från budgetåret 1992/93 om sammanlagt 400 miljoner kr skrivs av mot
intäkter av försäljning från statliga oljelager.

Chefen för marinen har den 29 november 1993 inkommit med ett
underlag med förslag till förändrad planering för marinförbanden under
resten av forsvarsbeslutsperioden.

Chefen för marinen anger där bl.a. att han har identifierat ytterligare
rationaliseringar och verksamhetsreduceringar inom forbandsverk-
samheten. Chefens för marinen förslag till planering av förbands-
verksamheten innebär reduceringar av den ekonomiska ramen under
forsvarsbeslutsperioden om cirka 500 miljoner kr jämfört med
kostnadsnivån 1992/93. Härutöver har Chefen för marinen föreslagit att
vissa resurser skall överföras från planerad materielanskaffning till
förbandsverksamheten. Denna överföring leder till viss senareläggning
av tidigare planerad materielanskaffning.

Vidare har Chefen för marinen enligt Försvarsmaktens organisations-
myndighets planeringsanvisningar föreslagit en tillfällig reducering av
krigsdugligheten för vissa marina förband.

Regeringen anser att detta underlag i huvudsak kan läggas till grund
för den fortsatta planeringen för marinförbanden. Regeringen bedömer
att sådana rationaliseringar och verksamhetsreduceringar som Chefen
för marinen har föreslagit är en förutsättning för att nytt ytstridsfartyg
(YS 2000) skall kunna projekteras under budgetåret 1994/95.

Regeringen avser att ge Försvarsmaktens organisationsmyndighet
direktiv att ytterligare utreda vissa frågor bl.a. rörande
stridsfartygsforband och kustforsvarsförband.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

3.2 Ersättningar för kroppsskador

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

A 2,_____Ersättningar för kroppsskador

1992/93 Utfall

70 266 000

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

70 463 000

74 198 000

Anslaget avser vissa livräntor och ersättningar enligt lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd och förordningen (1977:284)
om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd.

Riksförsäkringsverket disponerar anslaget.

Regeringens överväganden

Regeringen gör den bedömningen att anslaget även fortsättningsvis skall
utgöra ett eget anslag. Verksamheten under anslaget är regelstyrd och
medel föreslås därför tilldelas i form av förslagsanslag på 74 198 000.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1.godkänner verksamhetsinriktningen av programmet
Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt II.9),

2. till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 36 437 839 000 kr,

3. bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m.
och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram
av 7 893 000 000 kr,

4. bemyndigar regeringen att medge beställning av investeringar i
befästningar m.m. för Försvarsmakten inom en kostnadsram om
600 000 000 kr,

5. till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1994/95 anvisar
ett förslagsanslag på 74 198 000 kr.

4 Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter Prop. 1993/94:100
Bilaga 5

4.1 Fortifikationsverket

B 1,______Fortifikationsverket

1992/93 Utgift 1 000 *

1993/94 Anslag 1 000 *

1994/95 Förslag 1 000

* Avser Fortifikationsforvaltningen (FortF).

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:37, bet.
1992/93 :FiU8, rskr. 123) inrättas den 1 juli 1994 myndigheten
Fortifikationsverket (Fortv).

Huvuduppgiften för Fortifikationsverket blir att förvalta
Försvarsmaktens ändamålsfastigheter och annan fest egendom som
regeringen bestämmer.

Den nya myndigheten får ett renodlat ansvar som ägarföreträdare och
förvaltare av festighetema. Därmed avses ansvar såväl för den juridiska
och ekonomiska som för den tekniska fastighetsförvaltningen.

Myndigheten kommer att ha ca 135 anställda vartill tillkommer
resurser för kontorsservicestöd samt för att fullfölja utländskt
samarbetsavtal. Myndigheten organiseras i en planerings- och
stabsavdelning, finans- och ekonomiavdelning, förvaltningsavdelning
samt projektavdelning.

Fortifikationsforvaltningen läggs ned den 30 juni 1994.
Fortifikationsförvaltningens nuvarande projekteringsverksamhet och del
av den regionala byggnadsadministrationen kommer att bedrivas i
bolagsform inom Confortia AB, dotterbolag till Vasakronan AB.
Forskningsavdelningen inom Fortifikationsforvaltningen överförs den
1 januari 1994 till Försvarets forskningsanstalt.

Fortifikationsverket

Utredningen om förvaltning av försvarsfestigheter har inlämnat en
anslagsframställning för Fortifikationsverket och därvid redovisat
myndighetens kommande verksamhet i verksamhetsgrenarna fastighets-
förvaltning och uppdragsverksamhet.

7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 5

Rättelse: S. 106 rad 8 nedifrån Utgår: 3 Rad 6 nedifrån Står: 1993/94 Rättat till'
1994/95.

För respektive verksamhetsgren anges mål, resultatkrav samt
avkastningskrav.

Verksamhetsgrenen fastighetsförvaltning har indelats i

- vidmakthållande. Verksamheter som syftar till att bibehålla
fastigheternas tekniska funktion och värde,

- investering. Verksamheter som utmynnar i ett köp eller uppförande
av ny- till- eller ombyggnad,

- avyttring. Verksamheter för avyttring av uppsagda fastigheter.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse avseende
Fortifikationsforvaltningen att årsredovisningen är rättvisande.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Den av riksdagen beslutade inriktningen för verksamheten (prop.
1992/93:37, bet. 1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123) skall gälla.

Resurser:

B 1. Fortifikationsverket, anslag 1 000 kr

Som tidigare nämnts i avsnitt 1.2.3 skall finansiering av anskaffning
och vidmakthållande av mark, anläggningar och lokaler för
Försvarsmakten ske genom att Fortifikationsverket tar upp lån i
Riksgäldskontoret. Regeringen återkommer i kompletterings-
propositionen vad avser låneramens storlek. Regeringen har i särskilt
beslut den 18 november 1993 avgränsat de befästningar m.m. som inte
skall belastas med kapitalkostnader. Finansieringen av dessa särskilda
objekt sker inom ramen för Försvarsmaktens anslag.

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att Fortifikationsförvaltningens verksamhet
under budgetåret 1992/93 i allt väsentligt genomförts enligt
regleringsbrevets anvisningar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Resultatredovisningen har utvecklats jämfört med föregående år men
har fortfarande mer karaktär av verksamhetsberättelse än en uppföljning
av verksamheten i produktivitets- och effektivitetstermer.

Arbetet med att utveckla specifika resultat och mätmetoder för denna
uppföljning har under året inriktats mot den nya myndigheten
Fortifikationsverket som får delvis ny inriktning för sin verksamhet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

4.2 Försvarets materielverk

B 2, Försvarets materielverk

1992/93 Utgift 1 159 851 900

1993/94 Anslag 1 308 172 000

1994/95 Förslag 1 000

Försvarets materielverk har f.n. följande uppgifter; programansvar
för delprogrammet Försvarets materielverk; produktion för del-
programmet Försvarets materielverk inom huvudproduktionsområdet
Ledning och förbandsverksamhet; produktion för försvarsmakten inom
huvudproduktionsområdena Materielanskaffning samt Forskning och
utveckling; fackuppgifter inom sakområdena Förplägnad,
Förrådsverksamhet, Materielunderhåll och Verkstadsdrift; vissa
uppgifter som patentorgan för de myndigheter som hör till
Försvarsdepartementet.

Verket har som övergripande mål att inom sitt verksamhetsområde
bidra till att lösa de uppgifter som angetts för försvarsmakten.

Försvarets materielverk

Verket har under budgetåret 1992/93 disponerat följande anslag:

B2. Armé förband: Anskaffning av materiel

C2. Marinförband: Anskaffning av materiel

D2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

E2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel

E4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling

F3. Försvarets materielverk

K2. Gemensam försvarsforskning (del)

K5. Anskaffning av materiel för kustbevakningen

Verket har i sin årsredovisning i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat verksamheten i följande
verksamhetsgrenar: materielanskaffning m.m.; drivmedelsförsöijning;

fbrvaltningsservice för myndigheter i Karlstad; verkstad sdrift; Prop. 1993/94:100
reservmaterielförsörjning. Bilaga 5

Resultatredovisningen pekar på att verksamhetsmålen för de olika
verksamhetsgrenarna i huvudsak har nåtts. Verket anger dock att
metoderna för resultatredovisning och uppföljning är under utveckling.

Anslagssparande, ianspråktagen anslagskredit och - i förekommande
fall - överskridande utöver medgiven anslagskredit framgår för de olika
anslagen av följande tabell (miljoner kr och % av tilldelat ramanslag).

Anslag	Sparande mkr	%	Kredit mkr	%	Överskridande
					mkr	%
B 2.	124	3,4
C 2.			52	2,3	177	7,9
D 2.			94	1,2
E 2.	17	12,5
E 4.	112	62,9
F 3.	32	2,7
K 2. 11
K 5.	15	30,6

1) Se anslaget G 4. Försvarets forskningsanstalt

I sin anslagsframställning utgår verket från den omstruktureringen av
försvarsmakten som görs den 1 juli 1994. De resurser som f.n.
disponeras av verket förutsätts i allt väsentligt komma att disponeras av
den nya myndigheten Försvarsmakten. Verksamheten föreslås bli
avgiftsfinansierad.

I en kompletterande anslagsframställning lämnar verket förslag om
hur kapitalförsöijningen skall ske vid övergång till avgiftsfinansierad
verksamhet, begär investeringslån för anskaffning av
anläggningstillgångar och lämnar synpunkter på hur styrning och
redovisning skall ske för drivmedels- och reservmaterielförsörjning.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller en invändning, mot
överskridandet av anslaget C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel.
Enligt verket har överskridandet orsakats av bristfällig uppföljning och
styrning av likviditetsläget inom huvudprogrammet Marinförband.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Övergripande mål:

Försvarets materielverk skall inom sitt verksamhetsområde bidra
till att lösa de uppgifter som har angetts för Försvarsmakten.

Resurser:

B 2. Försvarets materielverk, anslag 1 000 kr

Övrigt:

Försvarets materielverks verksamhet bör avgiftsfinansieras fr.o.m.
budgetåret 1994/95.

Resultatbedömning

Materielverkets årsredovisning indikerar att verksamheten bedrivits så
att de uppsatta verksamhetsmålen i huvudsak bedöms ha nåtts.
Årsredovisningen medger inte en mera noggrann bedömning av
måluppfyllelsen.

Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket riktat invändning mot
Materielverkets årsredovisning. I avsnitt V. 11 Särskilda åtgärder
rörande marinförband redovisas vilka åtgärder som regeringen vidtagit
med anledning av de ekonomiska problemen inom marinen.

Slutsatser

Inom regeringenskansliet bereds, som nämnts i avsnitt 2.1, LEMO:s
skrivelse Vissa frågor om försvarets materielförsöijning. Samtidigt
bereds Materielverkets kompletterande anslagsframställning. Redan nu
bedömer regeringen att Materielverkets verksamhet bör
avgiftsfinansieras, och föreslår således en avgiftsfinansiering fr.o.m.
budgetåret 1994/95. Det ankommer på regeringen att besluta i de övriga
frågor som behandlas i LEMO:s skrivelse och Materielverkets
kompletterande anslagsframställning.

4.3 Vämpliktsverket

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Bl.,____Vämpliktsverket

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

187 158 000

209 473 000

189 821 000

Vämpliktsverket skall ge stöd och service åt Försvarsmaktens
krigsförbandschefer samt samverka med krigsplacerande chefer i
bemanningsfrågor.

Vämpliktsverket

Vämpliktsverket har i sin årsredovisning redovisat vilka åtgärder som
vidtagits för fullgörande av de verksamhetsmål som angetts för
myndigheten. Vämpliktsverket har enligt årsredovisningen ökat stödet
och servicen åt lokala myndighetschefer och krigsförbandschefer inom
ramen for VPV/LOKAL (ingår i Vämpliktsverkets informations-
system). Vid 1992/93 budgetårs utgång var systemet tillgängligt för 81
myndigheter, en ökning med tio jämfört med föregående år.
Vämpliktsverket har vidare gjort vissa förberedelser för en
omlokalisering av Mellersta vämpliktskontoret från Solna till Näsby
Park i Täby kommun.

För att minska antalet vämpliktsavgångar har enligt årsredovisningen
en gemensam arbetsgrupp för vämpliktsfrågor bildats med företrädare
för Vämpliktsverket, Överbefälhavaren, försvarsgrenschefema m.fl.
Arbetsgruppens rapport har överlämnats till samtliga förband, skolor
och andra myndigheter inom försvarsmakten. Enligt årsredovisningen
har Vämpliktsverket inlett en dialog med Överbefälhavaren,
försvarsgrenschefema och militära servicekontorets reseavdelning i
avsikt att minska kostnaderna för vämpliktsresoma. Vämpliktsverket
har fortsatt utvecklingen av verkets informationssystem, det s.k. VIS-
projektet. Verket har också genomfört ett arbete som syftar till ett
införande av en ny typ av krigsplaceringsorder som leder till
portobesparingar.

Vämpliktsverket har ett anslagssparande för budgetåret 1992/93 på ca
20 miljoner kr. Detta beror bl.a. på att verkets portokostnader har
minskat genom att krigsplaceringsorder inte sänts ut. Denna besparing
är dock inte permanent utan en del av kostnaderna förskjuts till
innevarande budgetår. En del av anslagssparandet förklaras av att vissa
planerade kostnader inom VIS-projektet faller ut först under budgetåret
1993/94. Verket har redovisat en plan för utnyttjande av

100

anslagssparandet under budgetåret 1993/94, som bl.a. inbegriper medel
till VIS-projektet.

Riksrevisionsverket bedömer att Vämpliktsverkets årsredovisning är
rättvisande.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål:

Inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligger fäst.

Resurser:

B 3. Vämpliktsverket, ramanslag 189 821 000 kr

Resultatbedömning

Vämpliktsverkets årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med
sådan inriktning att uppsatta mål i allt väsentligt nås. Vidare anser
regeringen att vad Vämpliktsverket anfört om sitt anslagssparande är
rimligt.

Slutsatser

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1994/95.

Vämpliktsverket har i sin anslagsframställning hemställt om

183 miljoner kr. Vämpliktsverket och Försvarsmaktens
organisationsmyndighet har träffat en överenskommelse som innebär att
den nya myndigheten Försvarsmakten kommer att uppdra åt
Vämpliktsverket att utföra vissa uppdrag mot ersättning.

Mot denna bakgrund beräknar regeringen medelsbehovet till

189 821 000 kr.

101

Det bör i detta sammanhang nämnas att Vämpliktsverkets verksamhet
kommer att påverkas av ett genomförande av Pliktutredningens förslag
om en ny myndighet för pliktpersonal. Som nämnts tidigare kommer
regeringen i annat sammanhang att redovisa sina ställningstaganden till
Pliktutredningens förslag.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

4.4 Militärhögskolan

B 4._____Militärhögskolan

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

82 482 200*

17 170 300**

102 384 000*

16 895 000**

126 069 000

* Avser Militärhögskolan (MHS)

** Avser Försvarets förvaltningshögskola (FörvHS)

I avsnitt 2.6 föreslår regeringen att en ny myndighet, Militär-
högskolan, inrättas den 1 juli 1994. Myndighetens huvuduppgift föreslås
bli att genom utbildning och forskning stödja Försvarsmaktens
personella kompetensuppbyggnad av såväl militär som civil personal.

Den nya Militärhögskolan föreslås bl.a. överta den verksamhet, som
nu bedrivs av Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola.
Båda dessa myndigheter har lämnat årsredovisning för 1992/93 och
anslagsframställning för 1994/95.

Militärhögskolan

Militärhögskolan har i sin årsredovisning redovisat verksamheten i
följande verksamhetsområden:

- chefskurser

- tekniska chefskurser

- stabskurser

- taktiska kurser

- korta kurser

- metodik och militärhistoria

- särskilda uppdrag.

Av årsredovisningen framgår att målen inom dessa
verksamhetsområden i allt väsentligt uppnåtts. Ett arbete med att finna

102

relevanta mätmetoder och resultatmått inom resultatredovisningen har Prop. 1993/94:100
inletts och kommer att redovisas för Försvarsdepartementet senast den Bilaga 5
1 februari 1994.

Riksrevisionsverket bedömer att Militärhögskolans årsredovisning är
rättvisande.

Militärhögskolan har i sin anslagsframställning hemställt om medel
för ökade utgifter med 4 101 500 kr. Utgifterna hänför sig
huvudsakligen till uppgifter där kostnadsansvaret enligt skolan bör
övertas från Försvarsmakten.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet anser att kostnadsansvaret
för närvarande ej bör ändras och avstyrker en sådan förändring.

Försvarets förvaltningshögskola har i sin årsredovisning redovisat
verksamheten i följande verksamhetsområden:

- utbildning vid högskoleenheten

- utbildning vid organisationsutvecklingsenheten

- forskning, utveckling och övriga uppdrag

Av årsredovisningen framgår, att målen inom dessa
verksamhetsområden i allt väsentligt uppnåtts. Ett uppdrag till
högskolan att redovisa utveckling och konsekvenser av ökad
distansundervisning har redovisats for Försvarsdepartementet den
1 december 1993.

Riksrevisionsverket bedömer att Försvarets förvaltningsskolas
årsredovisning är rättvisande.

Försvarets förvaltningshögskola har i sin anslagsframställning
hemställt om medel för ökade utgifter med 2 935 000 kr. Utgifterna
hänför sig huvudsakligen till utveckling av distansundervisning och
vissa forskningsresurser.

Särskilt underlag i denna fråga har infordrats från Försvarsmaktens
organisationsmyndighet, som tillstyrkt högskolans hemställan.

103

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål:

Militärhögskolan skall genom utbildning och forskning stödja
Försvarsmaktens personella kompetensuppbyggnad av såväl
militär som civil personal.

Resurser:

B 4. Militärhögskolan, Ramanslag 126 069 000 kr

Resultatbedömning

Nuvarande Militärhögskolan:

Regeringen bedömer att verksamheten bedrivs med sådan inriktning att
uppsatta mål i allt väsentligt nås. Skolans organisation anpassas
fortlöpande efter verksamhetens krav genom att indelningen i linjer och
ämnesområden ses över. Utveckling av mätmetoder och resultatmått för
verksamheten pågår. Samverkan bedrivs och vidareutvecklas med
Försvarets förvaltningshögskola och med civila universitet och
högskolor främst i fråga om utbildning samt med Försvarets
forskningsanstalt vad gäller viss forskning.

Nuvarande Försvarets förvaltningshögskola:

Regeringen bedömer att verksamheten bedrivs med sådan inriktning att
uppsatta mål i allt väsentligt nås. Skolans organisation anpassas
fortlöpande efter verksamhetens krav bl.a. genom en ändamålsenlig
enhetsindelning. Utveckling av distansutbildning och forskningsresurser
pågår. Samverkan bedrivs och vidareutvecklas med Militärhögskolan
och civila högskolor i fråga om forskning och utbildning.

Slutsatser

Regeringen har inte tillgodosett Militärhögskolans hemställan om
ytterligare medel.

104

Enligt regeringens uppfattning bör verksamheten vid nuvarande
Förvaltningshögskolan tillföras 1 645 000 kr främst för forskning och
utveckling samt för vidareutveckling inom distansundervisningsområdet.

Mot bakgrund av de överväganden m.m., som ovan redovisats med
anledning av anslagsframställningarna från de båda nuvarande
myndigheterna Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola,
bör den nya Militärhögskolan tilldelas ett ramanslag på 126 069 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

4.5 Försvarets radioanstalt

B 5, Försvarets radioanstalt

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

362 873 620°

386 221 000

392 492 000

1) Tidigare F 4. Försvarets radioanstalt

Försvarets radioanstalt svarar inom totalförsvaret för produktion av
underrättelser grundade på information inhämtad genom signalspaning.

Denna verksamhet sker enligt den inriktning som regeringen och
övriga uppdragsgivare anger. Vidare skall Radioanstalten utveckla
teknisk materiel och metoder som behövs för att bedriva denna
verksamhet.

Verksamheten är av sådan natur att en närmare redogörelse för den
inte bör lämnas här. Ytterligare information kommer att ges till
riksdagens försvarsutskott i särskild ordning.

Försvarets radioanstalt

Radioanstalten anmäler i sin årsredovisning att verksamheten i allt
väsentligt har bedrivits enligt plan.

Resultatredovisningen är indelad i delprogram. En redogörelse för
verksamheten inom de tre delprogrammen under budgetåret 1992/93
lämnas.

På anslaget F 4. har anslagskrediten utnyttjats med 2 miljoner kr.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande.

105

Radioanstalten hemställer att medel för verksamhetens genomförande
anvisas med 370 000 000 kr, varav 19 miljoner kr avser viss
materielanskaffning. Försvarsmaktens organisationsmyndighet avstyrker
Radioanstaltens framställning om extra medel för materielanskaffning.

Försvarets underrättelsenämnd har i sitt yttrande över
anslagsframställningen tillstyrkt behovet av särskilda materielsatsningar.

Regeringens överväganden

Resultatbedömning

Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret 1992/93
bedrivits med en sådan inriktning att målen för 1992 års försvarsbeslut
kan nås.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Slutsats

I likhet med Radioanstalten och Försvarets underrättelsenämnd bedömer
regeringen att medel behöver tillföras för särskild materielanskaffning.
Regeringen har därför vid sitt ställningstagande beräknat medel för att
tillgodose ett behov av förstärkningar inom materielområdet.
Regeringen beräknar medelsbehovet under anslaget till 392 492 000 kr.

Anslaget har budgeterats med hänsyn till övergången till lån i
Riksgäldskontoret.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Fortifikationsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag
på 1 000 kr,

2. till Försvarets materielverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett
anslag på 1 000 kr,

3. till Vämpliktsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 189 821 000 kr,

4. till Militärhögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 126 069 000 kr,

5. till Försvarets radioanstalt for budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 392 492 000 kr.

106

5 Totalförsvarets civila del

Inledning

Regeringen beslutade i januari 1993 om anvisningar för det operativa
försvarsförberedelsearbetet inom totalförsvaret. Beslutet, som innebar
en konkretisering av de säkerhetspolitiska och operativa grunderna för
1992 års totalförsvarsbeslut, har utgjort en viktig utgångspunkt för den
programplan för det civila försvaret som Överstyrelsen för civil
beredskap lämnade till regeringen i september 1993.

I programplanen har, i enlighet med regeringens planerings-
anvisningar, väsentliga preciseringar gjorts när det gäller att bedöma
förmågan inom det civila försvarets funktioner under kriser och i krig.
Regeringen anser att det är angeläget med ett fortsatt arbete på detta
område. På sikt kan detta komma att medföra vissa tyngdpunkts-
förskjutningar i beredskapsåtgärdemas inriktning.

Regeringen bedömer i likhet med Överstyrelsen för civil beredskap
att hänsynstagandet till de ändrade planeringsförutsättningarna och
preciseringen ifråga om det civila försvarets förmåga har inneburit att
den samlade förmågan för det civila försvaret kan anses vara något
bättre än vad som tidigare har bedömts. Regeringen vill emellertid
betona den osäkerhet som ännu råder om omfattningen av det militära
försvarets behov av stöd från det civila försvaret.

Mot bakgrund av det underlag som redovisas i programplanen anser
regeringen att det förslag till fördelning av den ekonomiska
planeringsramen för totalförsvarets civila del som Överstyrelsen för
civil beredskap lämnar i huvudsak är rimligt. Som regeringen har
framhållit i avsnitt 1 bör emellertid av statsfinansiella skäl en minskning
göras av resurserna till skyddsrumsbyggandet med 40 miljoner kr. Den
ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del bör minskas
med motsvarande belopp. Regeringen återkommer i det följande med
förslag till medelstilldelning på olika områden.

I anvisningarna för programplaneringen våren 1992 angav regeringen
de mål för funktioner inom totalförsvarets civila del som skulle ligga till
grund för planeringen. Regeringen hade dessförinnan i 1992 års
totalförsvarsproposition informerat riksdagen om de mål som regeringen
avsåg att fastställa.

På regeringens uppdrag har Överstyrelsen för civil beredskap i
programplanen lämnat förslag till en revidering av målen. Syftet är att
målen - inom ramen för inriktningen i 1992 års totalförsvarsbeslut - i
större utsträckning dels skall uttrycka funktionsförmåga under kriser
och i krig, dels skall vara bättre inbördes balanserade.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

107

De funktionsvisa målen kommer att vara ett viktigt instrument när det
gäller regeringens inriktning av funktioner respektive myndigheter inom
totalförsvarets civila del. Regeringen kommer att besluta om de
reviderade målen under våren 1994.

I enlighet med det forslag som lämnats av utredningen om lednings-
och myndighetsorganisationen för försvaret (LEMO) i betänkandet
(SOU 1993:95) Ansvars- och uppgiftsfördelning inom det civila
försvaret, kommer regeringen senare att uppdra åt Överstyrelsen för
civil beredskap att i samråd med de funktionsansvariga myndigheterna
lämna förslag till sammansättning av den ekonomiska planeringsramen
för totalförsvarets civila del.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

5.1 Funktionen Civil ledning och samordning

C 1._____Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och

samordning

1992/93 Utgift 53 875 131”

1993/94 Anslag 63 114 000”

1994/95 Förslag 89 246 000

1) Dåvarande anslaget G 1.

Under anslaget finansieras i sin helhet verksamhetsgrenarna
Administrativt stöd, Funktionsledning, Samordning av civilt försvar,
Forskningssamordning, Beredskapshänsyn i planering och
samhällsutveckling, Kompetensutveckling inom det civila försvaret samt
ADB-sårbarhet. Därutöver finansieras delar av verksamhetsgrenarna
Utveckling av ledningssystemet, Signalskyddsberedskap samt
Kommunal beredskap under anslaget.

C 2._____Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i

ledningssystemet m.m.

1992/93 Utgift 77 414 914”

1993/94 Anslag 87 692 000”

1994/95 Förslag 92 007 000

Reservation 93 202 873

1) Dåvarande anslaget G 2.

Under anslaget finansieras investeringar i verksamhetsgrenarna
Utveckling av ledningssystemet och Signalskyddsberedskap inom civilt
försvar samt statsbidrag for verksamhetsgrenen Kommunal beredskap.

108

Civilbefalhavama

1992/93 Utgift 33 422 000‘>

1993/94 Anslag 34 831 000

1994/95 Förslag 35 550 000

1) Dåvarande anslaget G 3 och G 4.

Under anslaget finansieras kostnader för administration samt
utbildnings- och övningsverksamhet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Överstyrelsen för civil beredskap och civilbefälhavarna

Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredskap innehåller en
resultatredovisning för verksamheten fördelad på verksamhetsgrenar.
Resultaten visar att målen har uppnåtts med följande undantag. Vad
gäller utbildning och övning på lokal nivå har inte dessa genomförts i
den takt som länsstyrelserna föranmält till Överstyrelsen. Vad gäller
ledningssystemets utveckling har planerad byggnation av ledningsplatser
försenats. Leverans av signalskyddsmateriel har också försenats.

Överstyrelsen och civilbefälhavarna bedömer att beredskapsläget för
funktionen vid forsvarsbeslutsperiodens slut inte är helt godtagbart.
Bl.a. är forstärkningsåtgärder endast påböljade vid hälften av
länsstyrelsens fredsuppehållsplatser.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande.

På nuvarande anslaget G 1., blivande anslaget C 1. Civil ledning och
samordning, finns ett anslagssparande på 7 615 805 kr.

I samtliga årsredovisningar har eventuella avvikelser från
resultatkraven angetts; dock har anledningen till avvikelsen redovisats i
varierande omfattning. Utveckling av myndigheternas produktivitet
redovisas och det görs en kvalitetsmässig bedömning.

Civilbefalhavama har i redovisningshänseende inte varit självständiga
myndigheter utan ingått i respektive länsstyrelses redovisning. Detta
innebär att de inte har varit bokföringsskyldiga enligt
bokföringsförordningen (1979:1212).

Av civilbefalhavamas anslagsredovisningar framgår ett samlat
anslagssparande på 1,4 miljoner kr. Sparandet hänför sig i huvudsak till

109

minskade personalkostnader till följd av förestående omorganisationer
och inställda ledningsövningar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande
inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1994/95.

Resurser:

C 1. Överstyrelsen för civil beredskap:
Civil ledning och samordning,
ramanslag 89 246 000 kr

C 2. Överstyrelsen för civil beredskap:
Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m.,
reservationsanslag 92 007 000 kr

C 3. Civilbefalhavama, ramanslag 35 550 000 kr

I anslaget har beräknats medel för flyttning till nya lokaler för
Civilbefalhavaren i Mellersta civilområdet med ett engångsbelopp
om 320 000 kr.

Till anslaget C 1. har tillförts 24 730 000 kr från förutvarande
anslaget K 2. Gemensam försvarsforskning.

Överstyrelsen for civil beredskap är inte längre funktionsansvarig
myndighet för den kyrkliga beredskapen och funktionen Kyrklig
beredskap finns inte längre (prop. 1992/93:100, bil. 5, s. 139). Vid
beräkningen av anslaget C 1. har tagits hänsyn till att 200 000 kr förts
över till trettonde huvudtitelns anslag C 1. Stöd till trossamfund för att
utgöra del av medel som avses utges till Svenska Kyrkans
Centralstyrelse i dess uppgift att leda och samordna den kyrkliga
beredskapen för de kyrkliga kommunerna, vissa frikyrkliga samfund
och de icke-kristna samfunden.

Enligt prop. 1990/91:150 (bil. 1.1. sid 69-73) skall myndigheterna
budgetera sina anslag exklusive mervärdesskatt. Beloppet på den

110

beräknade mervärdesskatten under anslaget C 2. har överskattats och
korrigeras engångsvis med 4 833 026 kr.

Till anslaget C 3. har tillforts 650 000 kr från anslaget A 1.
Länsstyrelserna m.m. på trettonde huvudtiteln. Medlen har beräknats
med hänsyn till att civilbefälhavarna fr.o.m. budgetåret 1994/95 i sin
helhet skall tillämpa bokföringsförordningen (1979:1212).

Regeringen har efter riksdagens godkännande beslutat att fr.o.m. den
1 juli 1994 inrätta två nya myndigheter, benämnda Civilbefälhavaren i
Södra respektive Norra civilområdet. Kanslierna lokaliseras till Malmö
respektive Luleå. Samtidigt upphör myndigheterna Civilbefälhavaren i
Södra, Västra, Nedre Norrlands och Övre Norrlands civilområde.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Resultatbedömning

Resultaten visar att målen har uppnåtts, med vissa undantag. Dessa
brister åtgärdas av Överstyrelsen for civil beredskap inom sitt
ansvarsområde med början under innevarande budgetår och föranleder
därför inte några särskilda åtgärder från regeringens sida.

Beträffande den ekonomiska redovisningen finns ingen erinran.

Civilbefälhavamas årsredovisningar uppvisar skiftande kvalitet till
utformning och innehåll myndigheterna emellan. Kvantitativt har
myndigheterna i stort sett uppfyllt de i regleringsbrevet ställda
resultatkraven. Svårigheter att hitta bra effektbeskrivningar föreligger.
Försök till effektbeskrivningar har dock gjorts. Vissa brister finns, av
skäl som tidigare nämnts, i den ekonomiska delen. I och med att tre
civilbefälhavarmyndigheter för budgetåret 1993/94 har fått egna
myndighetskoder hos Riksrevisionsverket och således för budgetåret
1994/95 blir bokföringspliktiga kan förväntas en mer tillfredsställande
redovisning. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 kommer samtliga civil-
befälhavare att ha egna myndighetskoder.

Slutsatser

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1994/95.

111

8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 5

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och
samordning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på

89 246 000 kr,

2. till överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i

ledningssystemet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett

reservationsanslag på 92 007 000 kr,

3. till Civilbefålhavama för budgetåret 1994/95 anvisar ett

ramanslag på 35 550 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

112

5.2 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
m.m.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

5.2.1 Statens räddningsverk

D 1._____Befolkningsskydd och räddningstjänst

1992/93	Utgift	680 125 000
1993/94	Anslag	683 094 000
1994/95	Förslag	716 603 000”
1) I	beloppet	har medel beräknats för de frivilliga

försvarsorganisationernas utbildningsverksamhet.

Anslaget omfattar kostnader för Statens räddningsverks uppdrag att
bedriva verksamhet inom bl.a. ledning och samordning, tillsyn och
rådgivning, information, utbildning och övning samt
materielförsöijning.

Anslaget har beräknats med hänsyn till övergången till lån i
Riksgäldskontoret.

Medel för de frivilliga försvarsorganisationernas utbildnings-
verksamhet har, för den civila delen av totalförsvaret, tidigare anvisats
över förutvarande anslaget H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom
den civila delen av totalförsvaret m.m.

D 2.____Skyddsrum m.m.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

541 942 000

495 613 000

453 731 000

Verksamheten under anslaget omfattar dels utbetalning av ersättning
m.m. för produktion av ledningsplatser m.m., dels utbetalning av
ersättning m.m. för att anordna skydd för befolkningen. Som regeringen
har anfört i det föregående bör anslaget minskas med 40 000 000 kr
jämfört med det av Statens räddningsverk begärda beloppet.

På grund av svårigheten att förutsäga anslagsmedelsutfallet bör
möjligheten att överföra outnyttjade anslagsmedel från ett budgetår till
nästa bibehållas.

113

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1993 totalt 1
390 365 kr. För budgetåret 1994/95 bedöms behovet av nya
bemyndiganden till 368 000 000 kr. Av dessa avser 290 000 000 kr
bemyndiganden for skyddsrum och 78 000 000 kr bemyndiganden för
ledningscentraler.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

D 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor

1993/94 Anslag 25 000 000

1994/95 Förslag 25 000 000

Medel utbetalas enligt de grunder som anges i 1986 års
kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150, bet. 1985/86:FöUl 1 och
FiU29, rskr. 1985/86:345 och 361) om förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor.

D 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

47 042 877

1 000

Under anslaget utbetalas vissa ersättningar till följd av uppkomna
kostnader vid genomförda räddningstjänstinsatser, bekämpnings-
operationer till sjöss, hjälpinsatser utomlands samt för utredning av
allvarliga olyckor.

Statens räddningsverk

Resultatredovisningen utgörs i allt väsentligt av en beskrivning av
genomförd verksamhet under budgetåret 1992/93 utan redovisning av
ekonomiskt resultat. I de av myndigheten redovisade verksamhetsmålen
har tyngdpunkten lagts på prestationer (produktion) snarare än på de
förändringar i samhället som prestationerna givit upphov till (effekter).

Resultatkrav och givna uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret
1992/93 har i huvudsak återredovisats.

På nuvarande anslaget Hl., blivande anslaget D 1. Befolkningsskydd
och räddningstjänst, finns ett anslagssparande på 4 899 000 kr.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande.

114

Statens räddningsverk har i sin anslagsframställning ett tilläggs-
yrkande om medel för att bedriva försöksverksamhet med att utbilda
vapenfria tjänstepliktiga till brandmän och befal for krigsorganisationen.

Enligt programplanen för det civila försvaret avseende budgetåren
1994/95 - 1998/99 som Överstyrelsen för civil beredskap lämnat till
regeringen har krigsräddningstjänstens beredskap inför ett strategiskt
överfall totalt sett försämrats på grund av de besparingar i
övningsverksamheten som gjorts till följd av 1992 års
stabiliseringsproposition for budgetåret 1993/94.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Inriktningen för forsvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentligt
fäst.

Resurser:

D 1.	Befolkningsskydd och räddningstjänst,
D 1.	ramanslag	716 603 000 kr
D 2.	Skyddsrum m.m., förslagsanslag	453 731 000 kr
D 3.	Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra
	naturolyckor, anslag	25 000 000 kr
D 4.	Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.
	förslagsanslag	1 000 kr

Till anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst har överförts
49 314 000 kr från det förutvarande anslaget H 5. Frivilliga
försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m., för
de frivilliga försvarsorganisationernas utbildningsverksamhet.

I syfte att skapa bättre förutsättningar för en ändamålsenlig
ekonomihantering mellan länsstyrelserna och Statens räddningsverk har
937 000 kr överförts från anslaget D 1. Befolkningsskydd och
räddningstjänst till anslaget A 1. Länsstyrelserna m.m. på trettonde
huvudtiteln.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

115

För att kunna genomföra LEMO:s förslag i fråga om Prop. 1993/94:100
utbildningsledamas organisatoriska hemvist, enligt vad regeringen Bilaga 5

föreslagit i avsnitt 2, redan den 1 juli 1994 har 15 240 000 kr överförts
från anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst till anslaget

A 1. Länsstyrelserna m.m. på trettonde huvudtiteln.

Resultatbedömning

Resultatkrav och givna uppdrag i regleringsbrevet för budgetåret
1992/93 har i huvudsak återredovisats. Fortsatt arbete fordras dock när
det gäller att utforma resultatredovisningen efter den ekonomiska
redovisningen.

För en samlad bedömning av de frivilliga försvarsorganisationernas
årsredovisning hänvisas till anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvars-
organisationer inom totalförsvaret.

Slutsatser

Regeringen lämnar utan bifall det av Statens räddningsverk framförda
tilläggsyrkandet. Sammantaget ligger inriktningen for försvarsbesluts-
perioden i allt väsentligt fast.

5.2.2 Vapenfristyrelsen

D 6.______Vapenfristyrelsen

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

12 499 908

13 754 000

14 103 000

D 7.______Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

137 518 964

119 499 000

130 018 000

Vapenfristyrelsen har till uppgift att pröva ärenden om tillstånd till
vapenfri tjänst, ombesöija uttagning till tjänstgöring, registrering och
redovisning av vapenfria tjänstepliktiga. Vapenfristyrelsen har ansvaret
för att vapenfria tjänstepliktiga utbildas och krigsplaceras. Denna

116

verksamhet budgeteras under anslaget D 6. Vapenfristyrelsen. Till Prop. 1993/94:100
styrelsens uppgifter hör även att administrera de förmåner som Bilaga 5
tillkommer de vapenfria under deras utbildningstid. Förmåner och andra
kostnader för de vapenfria budgeteras under anslaget D 7.

Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga.

Vapenfristyrelsen

Vapenfristyrelsen har i sin årsredovisning delat in sin verksamhet i
prövning samt grund- och repetitionsutbildning. Under verksamhets-
grenen utbildning redovisas särskilt försök med utbildning till
räddningsman respektive sjukvårdare. Vidare redovisas utvecklingen av
antalet avgångar under grundutbildningstiden. De särskilda resultat-
kraven avseende antalet vapenfria som skall genomföra grund-
respektive repetitionsutbildning, redovisas. Vidare redovisas vissa
effektmått såsom t.ex. föryngringen inom funktionen Befolkningsskydd
och räddningstjänst.

Av anslagsredovisningen framgår ett anslagssparande på 1 231 719
kr. Styrelsens förklaring är uppkomna personalvakanser.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande.

Vapenfristyrelsen har föreslagit en ändring i lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst med innebörden att gränsen för lägsta antal
utbildningsdagar skall tas bort för att utbildningen för vissa befattningar
i krigsorganisationen på ett bättre sätt skall svara mot befattningens
behov.

117

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål

Vapenfristyrelsen skall pröva ärenden om tillstånd till vapenfri
tjänst samt svara för uttagning till tjänstgöring, registrering och
redovisning av vapenfria tjänstepliktiga. Vapenfristyrelsen skall
vidare ha ansvaret för att vapenfria tjänstepliktiga utbildas och
krigsplaceras.

Resurser:

D 6. Vapenfristyrelsen,

ramanslag 14 103 000 kr

D 7. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga,

förslagsanslag 130 018 000 kr

Resultatbedömning

Vapenfristyrelsens resultatredovisning visar att styrelsen i stort uppfyller
de verksamhetsmål och resultatkrav som regeringen angivit i
regleringsbrevet. Dock bör en vidareutveckling av resultat-
redovisningen ske. Ett sådant arbete har påböljats.

Här bör nämnas att Vapenfristyrelsens verksamhet påverkas av ett
genomförande av Pliktutredningens förslag om en ny myndighet för
pliktpersonal för totalförsvaret. Som tidigare nämnts (avsnitt 2.2)
kommer regeringen i annat sammanhang att redovisa sina ställnings-
taganden till Pliktutredningens betänkande (SOU 1992:139)
Totalförsvarsplikt. I detta sammanhang kommer även Vapenfristyrelsens
förslag om en ändring i lagen (1966:413) om vapenfritjänst att
behandlas.

Slutsatser

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1994/95.

118

Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1993/94:100

Regeringen föreslår att riksdagen Bilaga 5

1. till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 716 603 000 kr,

2. till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 453 731 000 kr,

3. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge att
ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en
kostnadsram på 368 000 000 kr,

4. bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m.
för budgetåret 1994/95 på grund av ett eventuellt
underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1993/94,

5. till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra
naturolyckor för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på

25 000 000 kr,

6. till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

7. till \bpenfristyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 14 103 000 kr,

8. till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 130 018 000 kr.

119

5.3 Funktionen Psykologiskt forsvar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

5.3.1 Styrelsen for psykologiskt försvar

E 1.

Stvrelsen för Dsvkoloeiskt försvar

1992/93

1993/94

1994/95

Utgift 10 050 414

Anslag 10 439 000

Förslag 14 631 000

Anslaget omfattar kostnader för Styrelsens för psykologiskt försvar
uppdrag att bedriva verksamhet inom forskning, beredskapsplanläggning
och utbildning samt information om säkerhetspolitik och totalförsvar. I
anslaget ingår även kostnader för vissa uppgifter som tidigare åvilat
Delegationen för icke-militärt motstånd samt bidrag till Centralförbundet
Folk och Försvar.

Styrelsen för psykologiskt försvar

På nuvarande anslaget I 1., blivande anslaget E 1. Styrelsen för
psykologiskt försvar, har anslagskrediten utnyttjats med 197 099 kr,
vilket ligger inom ramen för tilldelad anslagskredit.

Enligt programplanen för det civila försvaret avseende budgetåren
1994/95 - 1998/99 som Överstyrelsen för civil beredskap lämnat till
regeringen är beredskapen inför ett strategiskt överfall god, medan de
centrala myndigheternas förmåga att omedelbart kunna samordna sin
information är osäker. Förmågan att tidigt avslöja och minska effekterna
av en angripares psykologiska krigföring bedöms som mycket god.
Likaså är förmågan till samordning av myndighetsinformation liksom
förmågan att förmedla den via medier god.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande.

120

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål

Inriktningen för forsvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentligt
fast, även med beaktande av de nya uppgifter som tillförts
Styrelsen för psykologiskt försvar.

Resurser:

E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar,
ramanslag 14 631 000 kr

Under anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar beräknas

593 000 kr för tillkommande uppgifter inom området icke-militärt
motstånd samt 3 395 000 kr i bidrag till Centralförbundets Folk och
Försvar verksamhet. Medel härför anvisas för närvarande under
anslaget K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets
område.

Resultatbedömning

Verksamheten har under budgetåret 1992/93 i stort uppfyllt de i
regleringsbrevet uppställda resultatkraven. Fortsatt arbete fordras dock
när det gäller beskrivning av effekter av verksamheten.

Slutsatser

Inriktningen för forsvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentligt fäst.

121

5.3.2 Frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

E 2.______Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret

1994/95 Förslag 97 851 000 '>

1) Anslaget var tidigare del av förutvarande anslagen F 7. Frivilliga
försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m.
och H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av
totalförsvaret m.m.

Anslaget omfattar kostnader for stöd till den verksamhet som bedrivs
av de frivilliga försvarsorganisationer som anges i kungörelsen
(1970:301) om frivillig försvarsverksamhet.

Frivilliga försvarsorganisationer tilldelas statsbidrag och omfattas inte
av den for myndigheter gällande förordningen (1993:134) om
myndigheters årsredovisningar och anslagsframställningar.

Statens räddningsverk har i enlighet med i regleringsbrevet för
budgetåret 1992/93 ställda återrapporteringskrav redovisat antal
rekrytarade och utbildade hemskyddsombud samt antalet repititions-
utbildade frivilliga.

Vid utgången av budgetåret 1992/93 hade 32 000 hemskyddsombud
rekryterats. Av dessa har 23 000 hemskyddsombud grundutbildats,
vilket inte fullt ut uppfyller de i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93
ställda kravet på 30 000 utbildade vid budgetårets utgång.

För frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av
totalförsvaret har de i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 ställda
resultatkrav och återrapporteringskraven uppfyllts.

122

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål

Inriktningen för forsvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentligt
fest.

Resurser:

E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom
totalförsvaret,

anslag 97 851 000 kr

Myndigheterna Försvarsmakten, Statens räddningsverk och
Arbetsmarknadsstyrelsen disponerar och fördelar medlen till de
frivilliga försvarsorganisationerna. Medlen ges i form av
statsbidrag.

Resultatbedömning

Verksamheten har under budgetåret 1992/93 i stort uppfyllt de i
regleringsbrevet uppställda resultatkraven.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 14 631 000 kr,

2. till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret
för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 97 851 000 kr.

123

5.4 Funktionen Försörjning med industrivaror

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

F 1.

Överstvrelsen för civil beredskap: Försörjning med

1992/93

1993/94

1994/95

industrivaror

Utfall 80 339 867°

Anslag 81 665 000°

Förslag 80 809 000

1) Dåvarande anslaget J 1.

Under anslaget finansieras verksamhetsgrenarna Administrativt stöd,
Funktionsledning samt delar av Försöijning med industrivaror.
Därutöver redovisas kostnader och intäkter för uppdragsverksamheten.

F 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder

1992/93 Utfall

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

143 450 761°

9 246 000°

23 096 000

Reservation 192 261 776

1) Dåvarande anslaget J 2.

Under anslaget finansieras huvuddelen av verksamhetsgrenen
Försörjning med industrivaror.

F 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader

1992/93 Utfall 167 939 957°

1993/94 Anslag 167 950 000°

1994/95 Förslag 167 950 000

1) Dåvarande anslaget J 3.

Under anslaget finansieras kapitalkostnader för funktionen.

F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till
följd av statliga beredskapsgarantier m.m.

1992/93 Utfall -°

1993/94 Anslag 1 000°

1994/95 Förslag 1 000

1) Dåvarande anslaget J 4.

124

Överstyrelsen för civil beredskap

Årsredovisningen från Överstyrelsen för civil beredskap innehåller en
resultatredovisning för verksamheten fördelad på verksamhetsgrenar.
Verksamhetsmål, resultatkrav och givna uppdrag har återredovisats.
Resultaten visar att målen har uppnåtts med undantag för att
omstrukturering av beredskapslager inte genomförts i planerad
omfattning.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande.

På nuvarande anslaget G 1. Försöijning med industrivaror, finns ett
överutnyttjande på 968 769 kr, vilket ligger inom ramen för tilldelad
anslagskredit.

Överstyrelsen rapporterar att beredskapsläget för funktionen vid
försvarsbeslutsperiodens slut, med vissa reservationer, är godtagbart
vad gäller förmågan vid strategiskt överfall men att förmågan vid
angrepp efter, vad Överstyrelsen anger som politisk förvarning, inte är
godtagbar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

125

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande
inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetäret 1994/95.

Resurser:

F 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försöijning med
industrivaror,

ramanslag 80 809 000 kr

F 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder,
reservationsanslag 23 096 000 kr

F 3. Överstyrelsen for civil beredskap: Kapitalkostnader,
förslagsanslag 167 950 000 kr

F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster
till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.,
förslaganslag 1 000 kr

I enlighet med det principbeslut riksdagen fattat om ansvar för den
statliga statistiken (bet. 1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122) har

1 058 000 kr beräknats under anslaget F 1. för statistik om varor i
stället för under sjunde huvudtitelns anslag D 8.. Statistiska
centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Regeringens
överväganden avseende ansvarsfördelningen mellan Statistiska
centralbyrån och andra myndigheter återfinns i bil. 8 anslaget D 8.
Statistiska centralbyrån: Statistik, register och prognoser.

Enligt prop. 1990/91:150 (bil. 1.1., sid 69-73) skall myndigheterna
budgetera sina anslag exklusive mervärdesskatt. Beloppet på den
beräknade mervärdesskatten under anslaget F 2. har överskattats och
korrigeras engångsvis med 11 731 710 kr.

Resultatbedömning

Resultaten visar att målen har uppnåtts med undantag för
omstruktureringstakten vad gäller beredskapslagret. Beredskapsläget vad
gäller angrepp med, vad Överstyrelsen anger som politisk förvarning,
bedöms inte bli godtagbart vid slutet av forsvarsbeslutsperioden.

126

Slutsatser

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Åtgärder vad gäller omstrukturering av beredskapslagret vidtas under
innevarande budgetår. Sammantaget innebär regeringens bedömning att
nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret
1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med
industrivaror för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
80 809 000 kr,

2. bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000
kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför
utbetalningar under senare budgetår,

3. till överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på

23 096 000 kr,

4. till anslaget överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader
för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på

167 950 000 kr,

5. till anslaget överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av
förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

127

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 5

5.5 Funktioner hörande till andra departement

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

För vissa funktioner redogör regeringen i andra bilagor i
budgetpropositionen. I syfte att ge en bättre överblick för de samlade
anslagen till totalförsvarets civila del lämnas här en kort redogörelse för
dels beredskapsläge (förmåga), dels förslag för dessa funktioner.

5.5.1 Hälso- och sjukvård

Överstyrelsen för civil beredskap anser i fråga om beredskapsläget att
kapaciteten är godtagbar även om det finns brister främst när det gäller
akuta sjuktransporter och akutsjukhusens driftsäkerhet samt vissa
läkemedel och sjukvårdsmateriel.

Regeringen föreslår i Socialdepartementets bilaga till propositionen
att för budgetåret 1994/95 167,916 miljoner kr anvisas inom funktionen
Hälso- och sjukvård m.m. inom den ekonomiska planeringsramen för
totalförsvarets civila del.

5.5.2 Telekommunikationer

I fråga om beredskapsläget anger Överstyrelsen för civil beredskap att
den robusthet som av både freds- och krigssäkerhetsskäl efter hand
byggs in i telenätet utgör grunden för telekommunikationernas
uthållighet.

Televerket ombildades den 1 juli 1993 till ett aktiebolag, Telia AB.
Ansvaret för funktionen Telekommunikationer överfördes vid samma
tidpunkt till Telestyrelsen.

Regeringen föreslår i Kommunikationsdepartementets bilaga till
budgetpropositionen att för budgetåret 1994/95 225,104 miljoner kr
anvisas inom funktionen Telekommunikationer från den ekonomiska
planeringsramen för totalförsvarets civila del.

5.5.3 Transporter

Enligt Överstyrelsen för civil beredskap är beredskapsläget för de olika
delfunktionerna varierande.

128

Regeringen föreslår i Kommunikationsdepartementets bilaga till
budgetpropositionen att för budgetåret 1994/95 163,418 miljoner kr
anvisas inom funktionen Transporter inom den ekonomiska
planeringsramen för totalförsvarets civila del.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

5.5.4 Livsmedelsförsörjning

Enligt Överstyrelsens för civil beredskap kommer beredskapsläget för
funktionen att vara godtagbart vid försvarsbeslutsperiodens slut. Nya
planeringsförutsättningar har medfört att funktionens lagringsmål kunnat
sänkas. Av programplanen framgår samtidigt att förmågan när det gäller
försöijning med dricksvatten samt skyddet mot ABC-stridsmedel
behöver förbättras.

Regeringen föreslår i Jordbruksdepartementets bilaga till
budgetpropositionen att för budgetåret 1994/95 64,725 miljoner kr
anvisas för investeringar i och driftskostnader for beredskapslagring av
insatsvaror och livsmedel m.m. Av detta belopp ingår 7,709 miljoner kr
i den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del.
Regeringen föreslår vidare att 216,5 miljoner kr anvisas för drift av
lager, varav 579 000 kr ingår i den ekonomiska planeringsramen.

Regeringen kommer senare, i perspektivet av ett medlemskap i
europeiska unionen (EU) och gällande planeringsförutsättningar, att låta
genomföra en översyn av beredskapen inom livsmedelsområdet.

5.5.5 Arbetskraft

I Överstyrelsens för civil beredskap programplan redovisas att
personalplanläggningsläget som helhet bedöms som godtagbart. För de
frivilliga försvarsorganisationerna redovisas fortfarande stora brister
avseende antalet frivillig personal i relation till nuvarande mål för
rekryteringen.

Regeringen föreslår i Arbetsmarknadsdepartementets bilaga till
budgetpropositionen att för budgetåret 1994/95 1,548 miljoner lo-
anvisas från den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila
del för beredskapsåtgärder inom funktionen Arbetskraft.

Regeringen har i det föregående lämnat förslag beträffande
Vapenfristyrelsens verksamhetsområde och i fråga om de frivilliga
försvarsorganisationerna.

129

5.5.6 Energiförsörjning

1993 års oljelagringsutredning (dir. 1993:18) lämnade i september 1993
delbetänkandet (SOU 1993:87) Beredskapslagring av olja. Utredningen
föreslår bl.a. att beredskapslagringen av olja för neutralitets- och
krigssituationen skall minskas kraftigt. Förslaget bereds f.n. inom
regeringskansliet.

I enlighet med sina direktiv överväger Ellagstiftningsutredningen

(dir. 1992:39) vissa frågor om organisationen av beredskapen på
elområdet.

Överstyrelsen för civil beredskap anför i programplanen att det f.n.
är svårt att bedöma beredskapsläget för funktionen mot bakgrund av de
oklarheter om förutsättningarna för beredskapen som de ovan nämnda
utredningarna medför.

Regeringen föreslår i Näringsdepartementets bilaga till budget-
propositionen att för budgetåret 1994/95 67,412 miljoner kr anvisas
inom funktionen Energiförsörjning inom den ekonomiska planerings-
ramen för totalförsvarets civila del.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

5.5.7 Övriga funktioner

I föregående avsnitt har behandlats de funktioner som tilldelas medel
inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del.

Förutom dessa funktioner ingår i totalförsvarets civila del
funktionerna Domstolsväsende m.m., Ordning och säkerhet m.m.,
Kriminalvård, Utrikeshandel, Socialförsäkring m.m., Postbefordran,
Enskild försäkring m.m., Skatte- och uppbördsväsende,
Flyktingverksamhet samt Landskaps- och fastighetsinformation.

130

6 Övrig verksamhet

6.1 Krigsarkivet

G 1. Krigsarkivet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

11 558 557

15 447 000

18 053 000”

1) Regeringen har vid beräkningen av anslaget tagit hänsyn till ökade
hyreskostnader.

Krigsarkivet är arkivmyndighet för de myndigheter som hör till
Försvarsdepartementets område.

Krigsarkivet

Krigsarkivet har i sin årsredovisning, avsnittet resultatredovisning, delat
in sin verksamhet i myndighetsstöd, depåtjänst och forskningsstöd. För
varje verksamhetsgren redovisas mål, ianspråktagna resurser,
slutprestationer och vissa enhetskostnader. Redovisningen indikerar att
de uppställda målen nåtts. Dock, framhåller myndigheten, kan
kvaliteten på myndighetens tjänster för närvarande inte belysas ur ett
externt och oberoende perspektiv. Det av regeringen angivna
verksamhetsmålet, att ägna särskild uppmärksamhet åt den pågående
omstruktureringen inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde,
bedömer myndigheten bör ligga fäst till utgången av år 1995. Vidare
framhålls att verksamhetens fästa kostnader i princip är för höga för att
ge tillräckligt ekonomiskt utrymme för önskvärda och angelägna
insatser. Målet är att skapa detta utrymme genom att inom en
femårsperiod sänka lokalkostnaderna för arkivförvaring med 10 %.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande.

I sin anslagsframställning utgår Krigsarkivet från att nuvarande mål
och resursutrymme i princip kvarstår. Myndigheten framför att eftersom
den har en stor andel fasta kostnader för sin verksamhet skulle ett
minskat resursutrymme få tas ut på i och för sig angelägna, men
tekniskt sett rörligare insatsområden, såsom rådgivningsverksamheten,
långsiktigare depåarbeten samt aktiva forskningsfrämjande insatser.

131

Regeringen har bl.a. mot bakgrund av myndighetens redovisade
resursbild nyligen givit Statskontoret ett uppdrag rörande vissa frågor
om Krigsarkivet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Krigsarkivet skall verka for god arkivvård hos myndigheterna,
bevara och vårda arkiv i Krigsarkivet samt göra arkiv tillgängliga
för kultur, forskning och offentlig insyn.

Resurser:

G 1. Krigsarkivet,

ramanslag 18 053 000 kr

Resultatbedömning

Krigsarkivets årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med en
sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås.

Slutsatser

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1994/95.

132

6.2 Statens försvarshistoriska museer

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

G 2._____Statens försvarshistoriska museer

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

24 327 408

40 013 000

44 879 000”

1) Regeringen har vid beräkningen av anslaget tagit hänsyn till ökade
hyreskostnader.

Statens försvarshistoriska museer är museimyndighet inom
Försvarsdepartementets område. Museiverksamheten bedrivs i huvudsak
i tre etablissemang, Armémuseum i Stockholm, Marinmuseum i
Karlskrona och Flygvapenmuseum i Linköping.

Statens försvarshistoriska museer

Av Statens försvarshistoriska museers årsredovisning framgår att
verksamhetsmålet enligt regleringsbrevet avseende byggnadsfrågor varit
den dominerande uppgiften for myndighetens centrala ledning samt att
en betydande del av armémuseiverksamheten knutits till
regleringsbrevets verksamhetsmål avseende åtgärder i samband med
försvarets organisation.

Anslagsredovisningen visar ett sparande på 661 555 kr.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att myndighetens
årsredovisning är rättvisande.

133

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål

Statens försvarshistoriska museer skall samla och bevara föremål
av betydelse för kunskapen om det svenska försvarets verksamhet,
verka för att kunskap sprids om försvaret i äldre tider samt främja
och bedriva forskning i för verksamheten relevanta ämnen.

Resurser:

G 2. Statens försvarshistoriska museer,

ramanslag 44 879 000 kr

Resultatbedömning

Statens försvarshistoriska museers årsredovisning visar att verksamheten
bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen i stort kan nås.
Så som regeringen också angett i regleringsbrevet för innevarande
budgetår bör myndigheten utveckla sin resultatredovisning särskilt vad
avser prestationer inom de olika verksamhetsgrenarna och deras
kostnader.

Slutsatser

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1994/95. Häri ingår det
fortsatta arbetet med projekteringen av ett nytt marinmuseum i
Karlskrona.

134

6.3 Kustbevakningen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

G 3. Kustbevakningen

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

301 578 016

291 481 000

312 853 000

Kustbevakningen har att i enlighet med särskilda föreskrifter bedriva
sjöövervakning och annan kontroll- och tillsynsverksamhet samt
miljöräddningstjänst till sjöss.

Kustbevakningen

Kustbevakningen ökade budgetåret 1992/93 sin närvaro till sjöss och
genomförde ca 153 000 fartygstimmar. När det gäller miljö- och
sjöräddningstjänst har Kustbevakningen i samtliga genomförda
bekämpningsoperationer påbörjat insatserna inom de angivna tidskraven.

Kustbevakningen redovisade för budgetåret 1992/93 ett
anslagssparande på 130 807 kr.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att
årsredovisningen är rättvisande.

I anslagsframställningen för budgetåret 1994/95 begär
Kustbevakningen ett ökat anslag, eftersom myndigheten bedömer det
svårt att i ett längre perspektiv upprätthålla nuvarande förmåga med
hänsyn till de ökade krav som ställs på verksamheten. Enligt
Kustbevakningen har myndighetens uppgifter utökats i och med
inrättande av en ekonomisk zon, Sveriges närmande till EG samt
omställningen i Central- och Östeuropa och i Ryssland. Om inte
ytterligare medel tillförs, kommer Kustbevakningen att få svårt att
uppfylla de långsiktiga mål som satts upp för myndigheten.

135

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål

Kustbevakningen skall inom sitt ansvarsområde åstadkomma en
effektiv övervakning av svenskt sjöterritorium och svensk
ekonomisk zon samt hålla en hög beredskap för miljöräddnings-
tjänst till sjöss och för sjöräddningstjänst.

Resurser:

G 3. Kustbevakningen,

ramanslag 312 853 000 kr

Regeringen föreslår att nuvarande anslaget K 5. Anskaffning av
materiel för Kustbevakningen upphör i och med utgången av budgetåret
1993/94. Kustbevakningen skall fr.o.m. den 1 juli 1994 finansiera
samtliga investeringar i anläggningstillgångar med lån i
Riksgäldskontoret. Anslaget G 3. Kustbevakningen har för budgetåret
1994/95 beräknats med beaktande av denna förändring. Den föreslagna
förändringen i finansiering av Försvarets materielverk innebär att 3
miljoner kr av materielverkets förvaltningsanslag har överförts till
Kustbevakningens anslag.

Resultatbedömning

Regeringen kan konstatera att Kustbevakningen i allt väsentligt nått upp
till de mål, med avseende på verksamheten, som anges for myndigheten
i regleringsbrevet.

Slutsatser

Kustbevakningens verksamhet måste for framtiden i större utsträckning
än hittills inriktas mot tydligare effektmål. Ett riktmärke för den
långsiktiga verksamhetsinriktningen skall vara att åstadkomma en
påtagligt ökad närvaro till sjöss, förbättra beredskapen för miljö- och

136

sjöräddningstjänst samt minst bibehållen nivå för övrig Prop. 1993/94:100
serviceverksamhet. Bilaga 5

Regeringen har nyligen beslutat att en parlamentarisk utredning skall
tillkallas för att pröva möjligheterna att ytterligare samordna och
effektivisera den statliga maritima verksamheten. Utredningensarbetet
kommer att beröra bl.a. Kustbevakningens verksamhet. I avvaktan på
resultatet av bl.a. denna översyn skall den nuvarande inriktningen for
verksamheten gälla. Kustbevakningen bör inte nu tillföras ytterligare
medel.

6.4 Försvarets forskningsanstalt

G 4,_____Försvarets forskningsanstalt

1992/93 Utgift -»

1993/94 Anslag 1 0002'

1994/95 Förslag 1 000

1) Dåvarande anslagsbeteckning: K3. Försvarets forskningsanstalt:
Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet

2) Nuvarande anslagsbeteckning: K3. Försvarets forskningsanstalt:
Avgiftsfinansierad verksamhet

G 5.______Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-

stridsmedel, m.m.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

478 631 939“

465 647 000»

109 234 000

1) Nuvarande anslagsbeteckning: K2. Gemensam försvarsforskning

Försvarets forskningsanstalt är central myndighet med huvuduppgift
att bedriva forskning för totalförsvaret. Anstalten skall också utföra
forsknings- och utredningsuppgifter rörande rustningsbegränsning.

Försvarsforskningen skall fungera som en länk mellan vetenskapens
och teknikens möjligheter och totalförsvarssektoms behov. Den skall
svara för de insatser som krävs för att applicera vetenskapligt och
tekniskt kunnande på problem som totalförsvaret ställs inför och
överbrygga avståndet mellan grundforskning och sektorns tillämpningar.
Försvarsforskningen skall till övervägande del utgöras av tillämpad
forskning. Den skall också kunna ha inslag av grundforskning, om

nödvändig sådan saknas eller bedöms otillräcklig vid universitet och Prop. 1993/94:100

högskolor eller motsvarande organisationer. Bilaga 5

Inriktningen av försvarsforskningen skall vara att bidra till
totalförsvarets utveckling och anpassning till förändrade villkor.

Försvarets forskningsanstalt

Anstalten har under budgetåret 1992/93 disponerat följande anslag:

- K2. Gemensam försvarsforskning (huvuddelen)

- K3. Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdrags-
verksamhet samt - under tredje huvudtiteln - F5.

Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning

Anstalten har i sin årsredovisning - vad gäller den verksamhet som
finansierats över fjärde huvudtiteln - grupperat verksamheten mot
uppgifterna i regleringsbrevet, som i sin tur är härledda ur det
övergripande målet för försvarsforskningen.

Resultatredovisningen indikerar att uppgifterna i regleringsbrevet i
huvudsak har lösts.

Anslagssparandet på anslaget K2. uppgår till 2,5 miljoner kr, vilket
utgör 0,5 % av det tilldelade ramanslaget.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att
årsredovisningen är rättvisande.

I sin anslagsframställning utgår anstalten - vad gäller verksamheten
för fjärde huvudtiteln - från den utvidgade uppdragsstyming som
regeringen redovisade i 1993 års forskningsproposition (prop.
1992/93:170 s. 103-104). De resurser som f.n. disponeras av anstalten
under anslaget K2. Gemensam försvarsforskning förutsätts till sin
huvuddel disponeras av den nya myndigheten Försvarsmakten
respektive Överstyrelsen för civil beredskap. Resurser för sådan
försvarsforskning som avser hänsynstagande till A-, B- och C-
stridsmedel m.m förutsätts även i fortsättningen disponeras av anstalten
under ett särskilt anslag.

138

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Övergripande mål:

Försvarets forskningsanstalts huvuduppgift är att bedriva
forskning för totalförsvaret.

Resurser:

G 4. Försvarets forskningsanstalt,

anslag 1 000 kr

G 5. Försvarets forskningsanstalt: Hänsynstagande till A-, B-
och C-stridsmedel, m.m.

ramanslag 109 234 000 kr

Övrigt:

En utvidgad uppdragsstyming av försvarsforskningen bör
tillämpas fr.o.m. budgetåret 1994/95.

Resultatbedömning

Resultatredovisningen visar att uppgifterna i regleringsbrevet i huvudsak
har lösts.

Slutsatser

Regeringen anser att den utvidgade uppdragsstyming som redovisades i
1993 års forskningsproposition bör tillämpas fr.o.m. budgetåret
1994/95. Resurserna som FOA för närvarande disponerar under
anslaget K 2. Gemensam försvarsforskning delas upp i en del som förs
till det nya anslaget A 1. Försvarsmakten, en del som förs till anslaget
C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning,
en del som förs till anslaget G 5. Hänsynstagande till A-, B- och C-
stridsmedel, m.m. och en del som förs till det nya anslaget

G 6. Strategisk försvarsforskning. Till sistnämnda anslag förs också
resurser från de nuvarande materielanslagen för försvarsgrenarna.

139

6.5 Strategisk försvarsforskning

G 6._____Strategisk försvarsforskning

Nytt anslag (förslag) 30 000 000

Regeringen bedömde i 1993 års forskningsproposition (prop.
1992/93:170 s. 105-106) att ett nytt anslag för strategisk
försvarsforskning bör inrättas under fjärde huvudtiteln fr.o.m.
budgetåret 1994/95, att anslaget bör disponeras av en självständig
nämnd under regeringen (Försvarsdepartementet) och att verksamheten
bör ha den inriktning mot ämnesområden i stort som regeringen anger.

Regeringen föreslår nu ett nytt reservationsanslag för detta ändamål.
Till anslaget förs resurser från nuvarande anslaget K2. Gemensam
försvarsforskning och från de nuvarande materielanslagen för
försvarsgrenarna.

Regeringen avser att senare besluta om inrättande av en nämnd som
skall disponera anslaget och om ämnesområden i stort som
verksamheten skall inriktas mot.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

6.6 Försvarshögskolan

G 7,_____Försvarshögskolan

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

8 314 900

8 553 000

8 970 000"

1) Regeringen har vid beräkningen av anslaget tagit hänsyn till ökade
hyreskostnader.

Försvarshögskolan bedriver utbildning för personer som innehar
ledande befattningar i totalförsvaret.

Försvarshögskolan

Försvarshögskolan har i sin årsredovisning, avsnittet resultat-
redovisning, valt att redovisa hela sin verksamhet under en verksam-
hetsgren, högskolans kursverksamhet. Målet för verksamheten uttrycks

140

i kvantitativa termer, såsom planerat antal deltagare i skolans olika
kurser och resultaten redovisas på motsvarande sätt, såsom faktiskt antal
kursdeltagare. Därutöver redovisas resultat från utförda kursvärderingar
samt en sammanställning av kursdeltagarnas yrkeshemvist.

Resultatkravet i regleringsbrevet, att minska utbildningskostnaderna
per elevdag samtidigt som utbildningsmålet nås, redovisas inte; ej heller
kravet att redovisa utvecklingen av utbildningskostnaderna i de olika
kurserna. Av anslagsredovisningen framgår ett anslagssparande på 665
600 kr.

Riksrevisionsverket riktar i revisionsberättelsen en invändning mot att
Försvarshögskolan inte har redovisat resultatkravet i regleringsbrevet. I
övrigt bedömer Riksrevisionsverket årsredovisningen vara rättvisande.

I sin anslagsframställning förutser myndigheten en oförändrad
verksamhet vad avser både volym och inriktning.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Försvarshögskolan skall bedriva utbildning av personal från
myndigheter, organisationer och företag för ledande befattningar
inom totalförsvaret. Försvarshögskolan skall också i syfte att få
underlag för undervisningen studera frågor som rör totalförsvaret.

Resurser:

G 7. Försvarshögskolan,

ramanslag 8 970 000 kr

Resultatbedömning

Försvarshögskolans årsredovisning visar att planerad verksamhet i stort
kunnat genomföras.

Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket riktat invändning mot
Försvarshögskolans årsredovisning. Detta är inte godtagbart och
kommer att åtgärdas.

141

Övrigt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Som nämnts ovan, avsnitt 2.7, är det regeringens avsikt att pröva vilka
eventuella åtgärder som kan vara befogade i syfte att stärka högskolans
ställning som förmedlare av högt kvalificerad totalförsvarsutbildning.

Slutsatser

Sammantaget gäller att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla
även för budgetåret 1994/95. I denna inriktning ryms även att
myndigheten i syfte att få underlag för sin undervisning skall bedriva
studier i frågor som rör totalförsvaret.

6.7 Försvarets personalnämnd

G 8. Försvarets personalnämnd

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

4 091 000

5 031 000

5 156 000

Försvarets personalnämnd är en central myndighet för personalfrågor
som har samband med större organisationsändringar och
rationaliseringar inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde.
Inom detta område är nämndens styrelse även sista beslutsinstans för
överklaganden av tjänstetillsättningar.

Anslaget ingick tidigare tillsammans med ytterligare åtta
anslagsposter i ett gemensamt förslagsanslag (K 13). Anslaget föreslås
fortsättningsvis bli ett eget ramanslag.

Försvarets personalnämnd har i anslagsframställningen för budgetåret
1994/95 begärt 6 000 000 kr. Regeringen beräknar anslaget till
5 156 000 kr. Anslaget bör vara ett ramanslag.

142

6.8 Flygtekniska försöksanstalten

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

G 9._____Flygtekniska försöksanstalten

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

10 474 800

21 343 000

22 296 000

G 10, Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet

1992/93 Utgift —-*>

1993/94 Anslag 1 000

1994/95 Förslag 1 000

1) Dåvarande anslagsbeteckning: K 7. Flygtekniska försöksanstalten:
Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet.

Flygtekniska försöksanstalten har till uppgift att främja utvecklingen
av flygtekniken inom landet. Vidare är anstalten riksmätplats för tryck
enligt förordningen (1980:122) om utseende av riksmätplatser.

Anstalten skall särskilt

- mot ersättning bedriva flygteknisk forskning- och försöksverksamhet,

- följa utvecklingen av den flygtekniska forskningen i länder som har
en ledande ställning inom området,

- samla, ordna, bearbeta och offentliggöra forskningsresultat och andra
rön inom sitt verksamhetsområde.

Flygtekniska försöksanstalten

Anstalten har under budgetåret 1992/93 disponerat anslagen K6.
Flygtekniska försöksanstalten och K7. Flygtekniska försöksanstalten:
Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet.

Anstalten har i sin årsredovisning i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat verksamheten i följande verksam-
hetsgrenar: aerodynamik; struktur- och materialteknik; flygsystem-
teknik; akustik; vindenergi; riksmätplats för tryck.

Resultatredovisningen indikerar att verksamhetsmålen i huvudsak har
nåtts.

143

10 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 5

Ramanslaget K6. Flygtekniska försöksanstalten har tagits i anspråk
med tilldelat belopp.

Rikrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen
är rättvisande.

Flygtekniska försöksanstalten har i sin anslagsframställning utgått
från den under budgetåret 1993/94 ökade anslagsnivån. Vidare har
anstalten föreslagit ett direktavskrivet bidrag om totalt 50 miljoner kr,
varav 30 miljoner kr under budgetåret 1994/95, till en investering i ett
nytt drivsystem för sin transsoniska vindtunnel T1500.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål:

Flygtekniska försöksanstalten har som uppgift främja utvecklingen
av flygtekniken inom landet.

Resurser:

G 9. Flygtekniska försöksanstalten,
ramanslag 22 296 000 kr

G 10. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad
verksamhet
anslag 1 000 kr

Övrigt:

Regeringen kommer senare att ta ställning till förslaget om att
investera i ett nytt drivsystem för transsonisk vindtunnel.

Resultatbedömning

Flygtekniska försöksanstaltens årsredovisning indikerar att de uppsatta
verksamhetsmålen i huvudsak har nåtts. Årsredovisningen medger inte
en mera noggrann bedömning av måluppfyllelsen.

144

Slutsatser

Den i anslagsframställningen föreslagna inriktning bör i huvudsak gälla
under budgetåret 1994/95, inom ramen för tillgängliga resurser.

Regeringen kommer senare att ta ställning till förslaget om
investering i ett nytt drivssytem för transsonisk vindtunnel. Om en
sådan investering skall göras så bör den finansieras med lån i
Riksgäldskontoret. I anslagsberäkningen för budgetåret 1994/95 har
utgifter för ett sådant lån inte tagits upp.

Regeringen beräknar medelsbehovet för Flygtekniska försöks-
anstaltens ramanslag till 22 296 OOO kr.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

6.9 Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter
inom totalförsvaret

Gli. Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret'

1994/95 Förslag 1 000

'Nytt anslag

Regeringen inrättade den 1 juli 1993 Myndigheten för avveckling av
vissa verksamheter inom totalförsvaret. Myndigheten skall enligt sin
instruktion (1993:663) efter särskilt beslut av regeringen ha hand om
uppgifter som föranleds av att myndigheter inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde läggs ned.

De myndigheter som hittills berörts är Försvarets datacenter och
Försvarets mediecenter. Regeringen har beslutat att Myndigheten för
avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret även skall ha hand
om delar av avvecklingen av Fortifikationsförvaltningen, Försvarets
civilförvaltning och Försvarets sjukvårdsstyrelse.

Kostnaderna för myndighetens verksamhet finansieras under
innevarande budgetår inom den militära utgiftsramen genom att
myndigheten fakturerar Försvarsmaktens organisationsmyndighet och
Fortifikationsförvaltningen. I samband med att Försvarsmakten och
Fortifikationsverket inrättas den 1 juli 1994 kommer kostnaderna att
faktureras dessa myndigheter. Som anslag till Myndigheten för
avveckling av vissa verksamheter behöver därför endast ett formellt
belopp om 1 000 kr föras upp på statsbudgeten.

145

6.10 Vissa mindre nämnder

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

G 12. Vissa mindre nämnder

1992/93 Utgift 550 100

1993/94 Anslag 645 000

1994/95 Förslag 494 000

Anslaget disponeras av Kammarkollegiet.

Anslaget ingick tidigare tillsammans med ytterligare åtta
anslagsposter i ett gemensamt förslagsanslag K 13. Vissa nämnder.

Försvarets personalvårdsnämnd och Militärledningens rådgivande
nämnd ombildas den 30 juni 1994. Se vidare avsnitt 2.1.

Försvarets civilförvaltning har i anslagsframställningen för budgetåret
1994/95 begärt 689 000 kr. Regeringen beräknar med beaktande av
ovan nämnda nedläggningar anslaget till 439 000 kr. Anslaget föreslås
även fortsättningsvis vara ett förslagsanslag.

6.11 Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd

G 13. Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd

1992/93 Utgift

1992/94 Anslag

1994/95 Förslag

4 079 617

3 991 000

4 065 000

Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd har till uppgift att pröva
överklaganden i vissa ärenden som rör pliktpersonal.

Regeringens överväganden

Anslaget ingick tidigare Ullsammans med ytterligare åtta anslagsposter i
ett gemensamt förslagsanslag (K 13). Anslaget föreslås fortsättningsvis
bli ett eget ramanslag.

Tjänstepliktsnämnden har i anslagsframställningen för budgetåret
1994/95 begärt 4 010 000 kr. Regeringen beräknar anslaget till
4 065 000 kr.

146

6.12 Totalförsvarets chefsnämnd

G 14, Totalförsvarets chefsnämnd

1992/93 Utgift 655 000

1993/94 Anslag 720 000

1994/95 Förslag 736 000

Anslaget ingick tidigare tillsammans med ytterligare 8 anslagsposter
i ett gemensamt förslagsanslag K 13. Vissa nämnder m.m. inom
Försvarsdepartementets område.

Totalförsvarets chefsnämnd skall verka för samordning av de centrala
myndigheternas verksamhet inom totalförsvaret.

Nämnden förutser i sin anslagsframställning for budgetåret 1994/95
en verksamhet med ungefär samma innehåll och omfattning som under
Föregående budgetår.

Regeringen anser att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla
även för budgetåret 1994/95. Regeringen beräknar anslaget till 736 000
kr och att det även fortsättningsvis bör vara ett förslagsanslag.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

6.13 Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet

G 15. Delegationen for planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

165 500

200 000

2 858 000”

1) I beloppet ingår medel för ersättning till Svenska röda korsets
efterforskningsverksamhet m.m. enligt avtal med regeringen.

Anslaget ingick tidigare tillsammans med ytterligare 8 anslagsposter
i ett gemensamt förslagsanslag K 13. Vissa nämnder m.m. inom
Försvarsdepartementets område.

Delegationens uppgift är att planlägga Efterforskningsbyråns för
krigsfångar och civilintemerade verksamhet.

147

Delegationen begär i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 Prop. 1993/94:100
en viss resursförstärkning för att kunna genomföra en större övning med Bilaga 5
Efterforskningsbyråns personal.

Regeringen anser att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla
även för budgetåret 1994/95. Regeringen beräknar anslaget till
2 858 000 kr. Anslaget föreslås även fortsättningsvis vara ett
förslagsanslag.

Under anslaget beräknas 2 653 000 kr för ersättning till Svenska röda
korsets verksamhet enligt avtal.

6.14 Statens haverikommission, utredning av allvarliga
olyckor

G 16. Statens haverikommission, utredning av allvarliga olyckor

1992/93 Utgift 782 786

1993/94 Anslag 870 000

1994/95 Förslag 890 000

Statens haverikommission har ansvaret att från säkerhetssynpunkt
undersöka alla slags olyckor och tillbud till olyckor, oavsett om olyckan
inträffar till sjöss, på land eller någon annanstans.

Statens haverikommissions kostnader delas in i fasta kostnader och
kostnader för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader.
Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Chefen för flygvapnet
betalar de fasta kostnaderna med undantag för de fästa kostnader som
hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfårtsolyckor
och jämvägsolyckor. Dessa kostnader, som beräknas utgöra 15 % av de
totala fasta kostnaderna, skall täckas med medel från
Försvarsdepartementets huvudtitel.

Regeringens överväganden

I sin anslagsframställan för budgetåret 1994/95 anför Statens
haverikommission att fördelningen av de fasta kostnaderna mellan de
olika intressenterna bör vara densamma som föregående budgetår.
Regeringen delar denna uppfattning och har beräknat anslaget till
890 000 kr.

148

6.15 Försvarsmaktens utlandsstyrka, m.m.

G 17, Försvarsmaktens utlandsstyrka, m.m,

1992/93 Utgift 302 682 000
1993/94 Anslag 1 000*

1994/95 Förslag 1 000**

* under tredje huvudtiteln (anslaget B 9) budgeteras 396 141 000 kr.
** förslag 1994/95 (anslaget B 9) 836 294 000 kr.

Verksamheten under anslaget omfattar rekrytering, organisation,
utbildning och rotation av personal till Försvarsmaktens utlandsstyrka.
Verksamheten uppdelas huvudsakligen mellan verksamheten i Sverige
och deltagandet i operationer utomlands. I det följande kommenteras
huvudsakligen den verksamhet under anslaget som bedrivs i Sverige
(Swedint). I tredje huvudtitelns bilaga behandlas huvudsakligen
verksamheten utomlands.

Utlandstyrkan omfattar för närvarande svenskt deltagande i FN:s och
ESK:s fredsfrämjande verksamhet utomlands samt Sveriges delegation
vid NNSC (Neutral Nations Supervisory Commission) i Korea. I sin
helhet finansieras verksamheten över tredje huvudtitelns anslag B 9.
Fredsbevarande verksamhet, C 1. Bidrag till internationella bistånds-
program, och i förekommande fall B 10. Konferensen om säkerhet och
samarbete i Europa.

Under budgetåret 1994/95 beräknas Sverige delta i 12 olika
operationer. Närmare redovisning lämnas under tredje huvudtiteln
anslagen, B 9 och C 1.

Försvarsmaktens organisationsmyndighet

Chefen för armén har lämnat årsredovisning för budgetåret 1992/93.
Myndigheten har i allt väsentligt genomfört verksamheten i enlighet
med vad som angetts i regleringsbrevet. Myndigheten anmäler dock att
verksamheten i Sverige undergått en inte helt obetydlig kvalitetsnedgång
på grund av en otillräckling personalvolym. Orsaken till detta är främst
den förändrade karaktären på våra utomlandsengagemang samt problem
i samband med omlokaliseringen av myndigheten.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att års-
redovisningen är rättvisande men tillägger att en översyn av den
ekonomiska redovisningen, främst i form av en tydlig
kostnadsredovisning av det svenska deltagandet i FN:s fredfrämjande

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

149

insatser bör ske. Ansvarsförhållanden bl.a. avseende finansiering och Prop. 1993/94:100
redovisning med den föreslagna uppgiftsfördelningen inom Bilaga 5
Försvarsmaktens organisationsmyndighet är enligt RRV:s uppfattning
inte tillräckligt belysta.

Regeringens övervägande

Sammanfattning

Övergripande mål:

Inriktningen beskriven under tredje huvudtiteln anslaget B 9. skall
i allt väsentligt ligga fast. Vidare skall verksamheten ha en
beredskap för oförutsedda uppgifter och därmed justerad
målsättning.

Övrigt:

Verksamhetens art är inte av det slaget att den i detalj kan
planeras utan måste väsentligen anpassas till utvecklingen i
omvärlden.

Resultatbedömning

Regeringen har från Riksrevisionsverket fått en prognos som pekar på
att verksamheten under 1993/94 i stort kommer att genomföras inom
givna ekonomiska ramar.

Regeringen anser att det är angeläget att utveckla den
ekonomiadministrativa kompetensen inom myndigheten, för att bättre
kunna leva upp till ställda krav på uppföljning och återredovisning. I
syfte att skapa bättre förutsättningar för myndigheten att komma till
rätta med de problem avseende kostnadsredovisningen som RRV pekar
på tillför regeringen redan under budgetåret 1993/94 medel för
rekrytering av ekonomiadministrativ personal. I övrigt kommer en
översyn av de av RRV redovisade bristerna i redovisningen att
genomföras.

150

Slutsatser

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Sammantaget innebär regeringens bedömning att nuvarande inriktning
av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Krigsarkivet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
18 053 000 kr,

2. till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 44 879 000 kr,

3. till Kustbevakningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 312 853 000 kr,

4. till Försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar
ett anslag på 1 000 kr,

5. till Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-
stridsmedel, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 109 234 000 kr,

6. till Strategisk försvarsforskning för budgetåret 1994/95 anvisar
ett reservationsanslag på 30 000 000 kr,

7. till Försvarshögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 8 970 000 kr,

8. till Försvarets personalnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 5 156 000 kr,

9. till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1994/95 anvisar
ett ramanslag på 22 296 000 kr,

10. till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet
för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,

11. till Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom
totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på

1 000 kr,

12. till Vissa mindre nämnder för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 494 000 kr,

11 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 100 Bilaga 5

Rättelse: S. 155 rad 3 nedifrån Står: 2 381 331 000 Rättat till: 2 381 378 000.

S. 157-158 Nya summor till A 6, A 14, H4,5 och motsvarande summa Transport
S. 163 rad 4 ändrat belopp. Rad 8 littera ändrat.

151

13. till Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd för budgetåret 1994/95 Prop. 1993/94:100

anvisar ett ramanslag på 4 065 000 kr, Bilaga 5

14. till Totalförsvarets chefsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar
ett förslagsanslag på 736 000 kr,

15. till Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på
2 858 000 kr

16. till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 890 000 kr,

17. till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1994/95
anvisar ett anslag på 1 000 kr,

152

7 Ekonomiska ramar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

I följande avsnitt 7.1 redovisas det ekonomiska utfallet för
totalförsvarets militära och civila delar. Utfallet för littera G Övrig
verksamhet, redovisas under respektive anslag. Avsnitt 7.2 behandlar
utfallsprognos för budgetåret 1993/94, avsnitt 7.3 ekonomiska ramar
och avsnitt 7.4 län i riksgäldskontoret. I en tabell, under avsnitt 7.5,
jämförs anslagsstrukturen mellan budgetären 1993/94 och 1994/95.

7.1 Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1992/93

7.1.1 Totalförsvarets militära del

Den militära utgiftsramen exklusive anslagskrediter fastställdes till

34 604,8 miljoner kr för budgetåret 1992/93 i genomförandeprisläge.
Budgetåret 1992/93 är det första år som budgeterats enligt systemet med
genomförandeprisbudgetering (se även avsnitt 1.2.2). Enligt
Riksrevisionsverkets redovisning blev utfallet 35 232,3 miljoner kr.
Differensen täcks av givna anslagskrediter.

7.1.2 Totalförsvarets civila del

Den ekonomiska planeringsramen inom totalförsvarets civila del
faställdes till 2 079,8 miljoner kr for budgetåret 1992/93. Ramen
innehöll, förutom ramanslag, såväl förslags- som reservationsanslag och
beräknades i genomförandeprisläge 1992/93. Enligt Riksrevisionsverkets
redovisning blev utfallet 2 179,9 miljoner kr.

7.2 Utfallsprognos för budgetåret 1993/94

För budgetåret 1993/94 visar Riksrevisionsverkets prognos att utfallet
for anslagen inom fjärde huvudtiteln inte bedöms avvika
anmärkningsvärt från budgeterade belopp.

153

7.3 Ekonomiska ramar för budgetåret 1994/95

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Vid beräkning av de ekonomiska ramarna har hänsyn tagits till att
samtliga myndigheter inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde
nu finansierar anläggningstillgångar för förvaltningsändamål med lån i
Riksgäldskontoret, se vidare avsnitt 7.4. Dessutom har tekniska
justeringar av anslag gjorts dels till följd av att Statens arbetsgivarverk
får 1000-kr-anslag, dels förändringen beträffande avsättning till
trygghetsstiftelsen samt att arbetsgivarinträdet från och med den 15:de
sjukdagen har upphört se även budgetpropositionen bilaga 1 avsnitt 7.

7.3.1 Totalförsvarets militära del

Totalförsvarets militära del omfattar verksamheter inom littera A
Försvarsmakten m.m. samt littera B Vissa försvarsmakten närstående
myndigheter.

Det sammanlagda medelsbehovet för totalförsvarets militära del är
beräknat till 37 220 421 000 kr for budgetåret 1994/95. Beräkningen av
anslaget A 1. Försvarsmakten m.m. har skett med utgångspunkt i de
delfaktorer som ingår i det fÖrsvarsprisindex som beslutades i 1992 års
försvarsbeslut. I beräkningen ingår också en särskild kompensation om
1,5 %, utöver fÖrsvarsprisindex, för att säkerställa planerad

materielanskaffning. I beräkningen har hänsyn tagits till besparingsåt-
gärder för budgetåret 1994/95. I enlighet med vad som framgått under
avsnitt 1.2.2 och 1.2.3 har justeringar gjorts dels med anledning av
införandet av kapitalkostnader för fäst egendom dels uppföljningen av
omläggningen till genomförandeprisbudgetering. I beräkningarna har
också beaktats att medel förts från Försvarsdepartementets
verksamhetsområde till andra huvudtitlar bl.a. avvseende flygtransporter
för hovet till första huvudtiteln, likaså att medel tillförts exempelvis för
Trafikflygarhögskolan från sjätte huvudtiteln.

Då fastighetsförvaltningen för vissa forsvarsfästigheter överfördes till
Byggnadsstyrelsen under 1992 ökades hyreskostnaden för vissa
myndigheter. Därför tillfördes medel för kostnadsökningen till berörda
myndigheter. En uppföljning och justering av detta genomförs, inför
budgetåret 1994/95, i samband med regleringsbrevet för budgetåret
1994/95.

154

7.3.2 Totalförsvarets civila del

1 statens totala kostnader för totalförsvarets civila del ingår, förutom
anslag som ingår i den civila planeringsramen, även anslag inom andra
huvudtitlar och anslag för kapitalkostnader. Totalförsvarets civila del
finansierar beredskapsåtgärder inom följande funktioner:

- Civil ledning och samordning

- Befolkningsskydd och räddningstjänst

- Psykologiskt försvar

- Socialförsäkringar m.m.

- Hälso- och sjukvård m.m.

- Transporter

- Arbetskraft

- Livsmedelförsörjning m.m.

- Energiförsörjning

- Försöijning med industrivaror

- Telekommunikation

Medelsbehovet för totalförsvarets civila del har beräknats till

2 381 378 000 kr för budgetåret 1994/95. En sammanställning av de
anslag som utgör totalförsvarets civila del redovisas nedan avseende
budgetåret 1994/95.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

155

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Förslag budgetåret 1994/95 (1000-tal kr )

Dep. Littera	Anslagsrubrik	Anslag inom ram	Kapital kostnader	övriga kostnader	Totalt
Ju B 2.	Polisverksamheten rörande brott mot rikets säkerhet m.m.			400	400
D 1.	Domstolarna (del)			200	200
E 1.	Kriminalvårdsstyrelsen			350	350
UD E 1.	Kommerskollegium (del)			147	147
Fö C 1.	Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning	89 246			89 246
C 2.	överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m.	92 007			92 007
C 3.	Civilbefälhavarna	35 550			35 550
D 1.	Befolkningsskydd och räddningstjänst	716 603			716 603
D 2.	Skyddsrum m.m.	453 731			453 731
D 3.	Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor			25 000	25 000
D 4.	Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.			1	1
D 5.	Vapenfristyrelsen	14 103			14 103
D 6.	Vapenfristyrelsen, vapenfria tjänstepliktiga	130 018			130 018
E 1.	Styrelsen för psykologiskt försvar	14 631			14 631
E 2.	Stöd till Frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret	97 851			97 851
S:a Transp.		1 643 740		26 098	1 669 838

156

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Dep. Littera	Anslagsrubrik	Anslag inom ram	Kapital kostnader	övriga kostnader	Totalt
F 1.	överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror	80 809			80 809 H
F 2.	överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder	23 096			23 096 Q
F 3.	överstyrelsen för civil bereskap: Kapitalkostnader		167 950		167 950
F 4.	Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.			1	1
S C 3.	Funktionen Hälso- och sjukvärd m.m. i krig	167 916			167 916 \|
F 3.	Socialstyrelsen (del)			8 890	8 890 I
F 5.	Smittskyddsinstitutet (del)			5 080	5 080 II
K A 6.	Vägverket: Försvarsuppgifter	42 079			42 079 j
A 14.	Banverket: Försvarsuppgifter	43 535			43 535 \|
B 1.	Ersättning för fritidsbätsändamäl m.m. Delpost för beredskapsätgärder inom totalförsvaret	1 331			1 331
C 1.	Luftfartsverket: Beredskap för civil luftfart	71 443			71 443
D 2.	Telestyrelsen upphandling av särskillda samhällsåtaganden ( del )	225 104			225 104
E 4.	ÖCB: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret	5 077			5 077
S:a Transp.		660 390	167 950	13 971	842 311

157

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Dep. Littera	Anslagsrubrik	Anslag inom ram	Kapital kostnader	Övriga kostnader	Totalt
Fi A 1.	Riksskatteverket (del)			550	550
D 1.	Tullverket: Förvaltningskostnader (del)			60	60
D 3.	Finansinspektionen (del)			850	850
I 3.	Statens krigsförsäkringsnämnd m.m. (del)			65	65
I 3.	Statens krigsskadenämnd (del)			40	40
Jo H 4.	Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring	6 288		58 437	64 725
H 5.	Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.	2 000	214 500		216 500
A Al.	Arbetsmarknadsverket (del)	1 548		43 000	44 548
'Ku D1.	Statens invandrarverk			900	900
N Al.	Näringsdepartementet m.m.			500	500
B 1.	Närings- och teknik utvecklingsverket (del)			11 000	11 000
E 1.	Drift av beredskapslager		262 118	68 000	330 118
E 2.	Beredskapslagring och industriella åtgärder	9 154			9 154
E 3.	Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.			1	1
E 4.	Åtgärder inom delfunktionen Elkraft	58 258			58 258
C Al.	Länsstyrelserna m.m. (del)			185 000	185 000
M E 2.	Förvaltningskostnader för Lantmäteret (del)			4 400	4 400
S:a TOTAL		2 381 378	644 568	412 872	3 438 818

158

7.4 Lån i Riksgäldskontoret

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil.5, sid.19)
meddelade regeringen sin bedömning att undanta vissa av huvudtitelns
myndigheter från de generella reglerna att fr.o.m den 1 juli 1993
finansiera investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål
med lån i Riksgäldskontoret. Det främsta skälet till undantagen var den
omfettande organisatoriska förändring som inrättandet av myndigheten
Försvarsmakten innebära även för närstående myndigheter. Ett annat
skäl var svårigheten att definiera begreppet "anläggningstillgångar for
förvaltningsändamål" dels för myndigheter med betydande andel
krigsmateriel dels för myndigheter med beredskapslager eller
motsvarande.

Under höstens budgetarbete har ett arbete genomförts i samarbete
med berörda myndigheter för att avgränsa och definiera begreppet
"anläggningstillgångar för förvaltningsändamål". Från och med
budgetåret 1994/95 kommer samtliga myndigheter inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde att finansiera anläggnings-
tillgångar för förvaltningsändamål med lån i Riksgäldskontoret.

De myndigheter som fr.o.m budgetåret 1994/95 tillämpar
lånefinansiering är Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets
materielverk, Försvarets radioanstalt och Statens räddningsverk.
Kustbevakningens särskilda investeringsanslag upphör och
investeringarna lånefinansieras. Räntor och amorteringar med anledning
härav belastar myndighetsanslaget.

7.5 Anslagsförteckning

I följande tabell görs en jämförelse av anslagsstrukturen mellan
budgetåren 1993/94 och 1994/95 inom Försvarsdepartementets verksam-
hetsområde.

159

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Anslagslittera och anslagstyp (1 1994/95	Förslag 1994/95 (tkr)	Anslagslittera och anslagstyp (1 1993/94	Tilldelat 1 1993/94 (tkr) \|\|
A. Försvarsmakten m.m.			J
A 1. Försvarsmakten A	36 437 839	B1, B2, B3, Cl, C2, C3, Dl, D2, D3, El, E2, E3, E4, Fl, del av F3, F7, K2 och K 13. (2	35 466 878
A 2. Ersättning för kroppskador F	74 198	F 9. Ersättning för kroppskador F	70 463
SUMMA A.	36 512 037
B. Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter
B 1. Fortifikationsverket 0	1	F 2. Fortifikationsförvaltningen 0	1
B 2. Försvarets materielverk 0	1	F 3. Försvarets materielverk A	1 318 841
B 3. Vämpliktsverket A	189 821	F 5. Vämpliktsverket A	213 772
B 4. Militärhögskolan A	126 069	F 6. Militärhögskolan, A K 9. Försvarets förvaltningshögskola	122 629
B 5. Försvarets radioanstalt A	392 492	F 4. Försvarets radioanstalt A	389195
SUMMA B.	708 384
C. Funktionen Civil ledning och samordning		G. Civil ledning och samordning
C 1. ÖCB: Civil ledning och A samordning	89 246	G 1. ÖCB: Civil ledning och A samordning och K 2. (del av)	88 378
C 2. ÖCB: Tekniska åtgärder i R ledningssystemet m.m.	92 007	G 2. ÖCB: Tekniska åtgärder i R ledningssystemet m.m.	87 692
C 3. Civilbefälhavarna A	35 550	G 3. Civilbefälhavarna A	35 246
SUMMA C.	216 803
D. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst		H. Befolkningsskydd och räddningstjänst
D 1. Befolkningsskydd och A räddningstjänst	716 603	H 1. Befolkningsskydd och A räddningstjänst H 5. (del av) 0	731 531 \|
D 2. Skyddsrum m.m. F	453 731	H 2. Skyddsrum m.m. F	495613 \|
D 3. Förebyggnade åtgärder 0 mot jordskred och andra naturolyckor	25 000	H 3. Förebyggnade åtgärder 0 mot jordskred och andra naturolyckor	25 000 1
D 4. Ersättning för verksamhet F vid räddningstjänst m.m.	1	H 4. Ersättning för verksamhet F vid räddningstjänst m.m.	1
D 5. Vapenfristyrelsen A	14 103	H 6. Vapenfristyrelsen A	13 827
D 6. Vapenfristyrelsen: F Vapenfria tjänstepliktiga	130018	H 7. Vapenfristyrelsen: F Vapenfria tjänstepliktiga	119 499
SUMMA D.	1 339 456

160

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Anslagslittera och anslagstyp (1 1994/95	Förslag 1994/95 (tkr)	Anslagslittera och anslagstyp (1 1993/94	Tilldelat 1 993/94 (tkr)
E. Funktionen Styrelsen för psykologiskt försvar		1. Psykologiskt försvar
E 1. Styrelsen för A psykologiskt försvar	14 631	1 1. Styrelsen för psykologiskt A försvar och K 13. (del av)	14 522
E 2. Stöd till frivilliga 0 försvarsorganisationer inom totalförsvaret	97 851	H 5. Frivilliga försvars- 0 organisationer inom den civila delen av totalförsvaret (del av) och F7 (del av)	94 200
SUMMA E.	112 482
F. Funktionen Försörjning med industrivaror		J. Funktionen Försörjning med industrivaror
F 1. ÖCB: Försörjning med A industrivaror	80 809	J 1. ÖCB: Försörjning med A industrivaror	82 371
F 2. ÖCB: Industriella åtgärder R	23 096	J 2. ÖCB: Industriella åtgärder R	9 246
F 3. ÖCB: Kapitalkostnader F	167 950	J 3. ÖCB: Kapitalkostnader F	167 950
F 4. ÖCB: Täckande av F förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.	1	J 4. ÖCB: Täckande av F förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.	1
SUMMA F.	271 856
G. övrig verksamhet		K. Övrig verksamhet
G 1. Krigsarkivet A	18 053	K 11. Krigsarkivet A	15 710
G 2. Statens försvarshistoriska A museer	44 879	K 12. Statens försvarshistoriska A museer	40 604
G 3. Kustbevakningen A	312 853	K 4. Kustbevakningen, A K 5. Anskaffning av materiel för R Kustbevakningen	363 481
G 4. Försvarets forsknings- 0 anstalt	1	K 3. Försvarets forsknings- 0 anstalt: avgiftsfinansierad verksamhet
G 5. Försvarsforskning: A Hänsynstagande till A-, B- och C- stridsmedel m.m.	109 234	K 2. Gemensam försvars- A forskning (del av)	106140
G 6. Strategisk försvars- R forskning	30 000	K 2. Gemensam försvars- A forskning (del av). Del av B2, C2, D2,E2 och E4	30 000 \|
G 7. Försvarshögskolan A	8 970	K 10. Försvarshögskolan A	8 786
G 8. Försvarets personal- A nämnd	5 156	K 13. Vissa nämnder m.m. F inom Försvarsdepartementets område (del av)	5 1111
G 9. Flygtekniska försöks- A anstalten	22 296	K 6. Flygtekniska försöks- A anstalten	20 993

161

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

Anslagslittera och anslagstyp (1 1994/95		Förslag 1994/95 (tkr)	Anslagslittera och anslagstyp (1 1993/94		Tilldelat 1993/94 (tkr)
G 10. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet	0	1	K 7. Flygtekniska försöks- anstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet	0	1
G 11. Myndigheten för 0 avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret		1	Nytt anslag 94/95
G 12. Vissa mindre nämnder	F	494	K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område, (del av)	F	450
G 1 3. Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd	A	4 065	K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område, (del av)	F	4 071
G 14. Totalförsvarets chefsnämnd	F	736	K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område, (del av)	F	720
G 15. Delegationen för F planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet		2 858	K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område, (del av)	F	2 858
G 16. Utredning av allvarliga olyckor	F	890	K 14. Utredning av allvarliga olyckor	F	870
G 17. Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.	0	1	K 15. Försvarsmaktens utlandsstyrka	0	1
SUMMA G		560 488
SUMMA FJÄRDE HUVUDTITELN		39 721 506

) Förkortningar för anslagstyper:

Ramanslag : A, Reservationsanslag: R, Förslagsanslag: F, Obetecknat anslag: O

2) De anslag från budgetåret 1993/94 som fr.o.m. 1 juli 1994 finns samlade under anslaget B 1. Försvarsmakten
är följande:

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet

B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel

B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel

C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet

D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet

E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel

E 3. Operativ ledning m.m.. Anskaffning av anläggningar

E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling

F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse

F 3. Försvarets materielverk (del av)

F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. (del av)

K 2. Gemensam försvarsforskning ( del av )

K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område

162

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. festställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska
ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1994/95 till

2 381 378 000 kr,

2. bemyndigar regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden
med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,

3. bemyndigar regeringen att, om det behövs av beredskapsskäl,
under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt
överskridanden av anslagen inom littera A och B samt anslagen
inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt
av lämnade beställningsbemyndiganden.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

163

Förslag till lag om ändring

i lagen (1982:269) om Sveriges flagga

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5.1

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1982:269) om Sveriges flagga skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Statschefen och med dennes tillstånd andra medlemmar av det kungliga
huset får använda tretungad flagga med eller utan stora eller lilla
riksvapnet på ett vitt fält i korsets mitt.

Inom försvarsmakten används den
tretungade flaggan som
örlogsflagga. När en sådan flagga
är befälstecken, markeras detta
genom en särskild beteckning i
övre inre fältet.

Den tretungade flaggan används
som örlogsflagga av
Försvarsmakten och enligt
föreskrifter som regeringen
bestämmer av andra myndigheter
som bedriver militär verksamhet.

När en sådan flagga är
befälstecken, markeras detta
genom en särskild beteckning i
övre inre fältet.

I övrigt används den tvärskuma flaggan.

Flaggan får inte i vidare mån än som följer av första och andra styckena
förses med märken, bokstäver eller andra tecken.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

164

Innehållsförteckning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

1 Utgångspunkter och inriktning................... 6

1.1 Det säkerhetspolitiska läget................. 6

1.2 Utveckling av den finansiella styrningen......... 11

1.2.1 Anslagsstrukturen m.m................ 11

1.2.2 Övergång till genomförandeprisbudgetering ... 16

1.2.3 Övergång till kapitalkostnader........... 17

1.2.4 Revision av verksamheten budgetåret

1992/93 ........................ 18

1.2.5 Besparingsåtgärder.................. 19

2 Organisationsfrågor..........................20

2.1 Utredningen om lednings- och myndighets-

organisationen i försvaret (LEMO)............20

2.2 Frivillig verksamhet......................26

2.3 Delegationen för icke-militärt motstånd .........29

2.4 Hot- och riskutredningen..................32

2.5 Kommunreformen ......................33

2.6 Försvarets högskolor.....................33

2.7 Traditionsfrågor........................37

2.8 Utnyttjande av totalförsvarets resurser for civila

ändamål m.m..........................38

3 Försvarsmakten m.m.........................40

3.1 Försvarsmakten........................40

3.2 Ersättningar för kroppsskador...............94

4 Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter .........95

4.1 Fortifikationsverket......................95

4.2 Försvarets materielverk ...................97

4.3 Vämpliktsverket....................... 100

4.4 Militärhögskolan ...................... 102

4.5 Försvarets radioanstalt................... 105

5 Totalförsvarets civila del...................... 107

5.1 Funktionen Civil ledning och samordning....... 108

5.2 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst

m.m.............................. 113

5.2.1 Statens räddningsverk............... 113

5.2.2 Vapenfristyrelsen.................. 116

5.3 Funktionen Psykologiskt försvar............. 120

5.3.1 Styrelsen för psykologiskt försvar........ 120

5.3.2 Frivilliga försvarsorganisationer inom total-
försvaret ....................... 122

5.4 Funktionen Försöijning med industrivaror ...... 124

5.5 Funktioner hörande till andra departement ...... 128

5.5.1 Hälso-och sjukvård................ 128

165

5.5.2 Telekommunikationer............... 128

5.5.3 Transporter ..................... 128

5.5.4 Livsmedelsförsöijning............... 129

5.5.5 Arbetskraft...................... 129

5.5.6 Energiförsöijning.................. 130

5.5.7 Övriga funktioner ................. 130

6 Övrig verksamhet.......................... 131

6.1 Krigsarkivet......................... 131

6.2 Statens försvarshistoriska museer ............ 133

6.3 Kustbevakningen ...................... 135

6.4 Försvarets forskningsanstalt................ 137

6.5 Strategisk försvarsforskning................ 140

6.6 Försvarshögskolan ..................... 140

6.7 Försvarets personalnämnd................. 142

6.8 Flygtekniska försöksanstalten............... 143

6.9 Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter

inom totalförsvaret..................... 145

6.10 Vissa mindre nämnder................... 146

6.11 Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd............ 146

6.12 Totalförsvarets chefsnämnd................ 147

6.13 Delegationen för planläggning av efterforsknings-
byråns verksamhet..................... 147

6.14 Statens haverikommission, utredning av allvarliga

olyckor............................ 148

6.15 Försvarsmaktens utlandsstyrka, m.m.......... 149

7 Ekonomiska ramar......................... 153

7.1 Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1992/93 ... 153

7.1.1 Totalförsvarets militära del............ 153

7.1.2 Totalförsvarets civila del ............. 153

7.2 Utfallsprognos för budgetåret 1993/94 ......... 153

7.3 Ekonomiska ramar för budgetåret 1994/95 ...... 154

7.3.1 Totalförsvarets militära del............ 154

7.3.2 Totalförsvarets civila del ............. 155

7.4 Lån i Riksgäldskontoret.................. 159

7.5 Anslagsförteckning..................... 159

Förslag till lag om ändring

i lagen (1982:269) om Sveriges flagga ................. 164

Prop. 1993/94:100

Bilaga 5

gotab 45801, Stockholm 1994

166

Regeringens proposition

1993/94:100 Bilaga 6

Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)

1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 6

Bilaga 6 till budgetpropositionen 1994

Socialdepartementet

(femte huvudtiteln)

Prop.

1993/94:100

Bil. 6

Inledning

Välfärdspolitiken

Välfärdspolitiken syftar till att värna medborgarnas ekonomiska trygghet
vid vård och fostran av barn, vid sjukdom och handikapp, vid arbetslös-
het och på ålderdomen samt att erbjuda sociala tjänster och hälso- och
sjukvård av god kvalitet anpassade till människomas skilda behov.

Staten ansvarar för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar
socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Inom vård och
omsorg ansvarar i huvudsak kommuner och landsting för den konkreta
utformningen och utvecklingen av verksamheterna, medan statens roll är
mer övergripande och inriktad på nationella mål, tillsyn m.m.

En stor del av de sociala välfärdsfrågoma ligger inom Socialdeparte-
mentets ansvarsområde. De samlade sociala utgifterna inkl, landstingens
och kommunernas utgifter för hälso- och sjukvård, barnomsorg, äldre-
och handikappomsorg samt andra sociala insatser beräknas budgetåret
1994/95 uppgå till ca 475 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 31 % av
BNP. Staten och socialförsäkringarna står för ca 300 miljarder kronor
av de totala utgifterna.

Förutsättningar för förnyelse och utveckling av välfärdspolitiken

Grunderna för den generella välfärdspolitiken ligger fast. De ekono-
miska trygghetssystemen skall också i framtiden vara universella. Stöd
och insatser kan grundas på antingen inkomstbortfallsprincipen eller
vara helt eller delvis oberoende av inkomst. Vård, omsorg och service
skall erbjudas på lika villkor och med rättvis fördelning.

Den svenska välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas. Det
stora underskottet i de offentliga finanserna medför att nära en femtedel
av utgifterna måste finansieras med upplåning. Räntekostnaderna för
statsskulden riskerar att successivt tränga undan angelägna utgifter för
t.ex. vård, omsorg och utbildning om inte de offentliga finanserna
saneras. För att långsiktigt trygga välfärden måste därför obalanserna i
ekonomin undanröjas.

Regeringen har sedan den tillträdde vidtagit en rad åtgärder med syfte
att få ned underskottet i de offentliga finanserna. I stort sett samtliga
offentliga transfereringssystem är under översyn eller har redan för-
ändrats. Inriktningen är bl.a. att införa ett större inslag av egenavgifter

och självrisker i systemen. Detta arbete kommer att drivas vidare inom
ramen för det av riksdagen antagna saneringsprogrammet på 81 miljar-
der kronor för åren 1994-1998.

I det förnyelsearbete som måste till är det särskilt viktigt att värna om
svaga och utsatta grupper. Sådana inkomstöverföringar som har störst
betydelse för inkomstsvaga grupper har i huvudsak undantagits från
besparingar, t.ex. bostadsbidragen. Dessutom har ett antal riktade åt-
gärder för att stödja utsatta grupper genomförts. Som exempel kan
nämnas ökat kommunalt bostadstillägg (KBT) och höjda pensionstill-
skott.

Den långsiktiga inriktningen i regeringens välfärdspolitik är vidare att
ställa den enskilde i centrum och att öka hans valfrihet och inflytande.
Alternativ och komplement till den offentliga tjänstesektorn måste där-
för kunna erbjudas. Denna konkurrenssituation skapar förutsättningar
för såväl effektiviseringar som kvalitetsförbättringar.

Det omfattande förnyelsearbete som pågår inom kommuner och lands-
ting exemplifierar hur förändrade verksamhetsformer och en ökad kon-
kurrens ger en ökad produktivitet och ett bättre resursutnyttjande. Rege-
ringen följer noga förnyelsearbetet och kommer på olika sätt att bevaka
att alla får vård och service av god kvalitet.

Förnyelsen av välfärdspolitiken har stor betydelse också för jämställd-
heten mellan kvinnor och män. De övergripande målen för jämställd-
hetspolitiken innebär att kvinnor och män skall ha samma rättigheter,
skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Till-
gång till förvärvsarbete samt föräldraförsäkring och barnomsorg, som
ger båda föräldrarna möjlighet att kombinera förvärvsarbete och för-
äldraskap, har betytt mycket för Sveriges internationellt sett långt kom-
na jämställdhetsarbete.

Utgiftsutvecklingen

Statens och socialförsäkringens utgifter redovisas på femte huvudtiteln
och på inkomstitel (1221 Sjukförsäkring netto) samt i särskilda fonder
utanför statsbudgeten vad gäller ATP, delpension och arbetskadeförsäk-
ringen. Nedanstående diagram visar den samlade utgiftsutvecklingen för
budgetåren 1988/89 - 1994/95. En närmare redovisning av socialförsäk-
ringens utgifter m.m. lämnas i underbilaga 6.7.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Sociala utgifter i löpande och fast pris

(fast pris 1988/89 års nivå)

400 ---------------------------------------------------------

Prop. 1993/94:101

Bil. 6

300 -.....................................................................................

1988/89 1989/90 1990/91 1991/92 1992/93 1993/94* 1994/95*

Statsbudgeten (löpande pris)

♦ SUMMA stats budget+f onder (fast pris)

O Fonder ** (löpande pris)

* prognos

** ATP, delpension, arbetsskadeförsäloing

Utgiftsutvecklingen för de ekonomiska trygghetssystemen styrs till stor
del av inflations- och löneutvecklingen. Härutöver utgör befolkningsut-
vecklingen den mest betydande utgiftspåverkande faktorn.

Fondernas andel av de totala utgifterna har successivt ökat under den
redovisade perioden. Främst är det utgifterna för ATP-pensioner som
ökar. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 bryts den uppåtgående trenden för
utgifterna på statsbudgeten och utgifterna planar därefter ut. Minsk-
ningen mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 är främst en konsekvens
av att de specialdestinerade bidragen till kommunerna ersatts av ett
generellt statsbidrag under sjunde huvudtiteln.

Budgetförslaget

Inom ramen för saneringsprogrammet föreslås olika besparingsåtgärder
inom läkemedels- och tandvårdsområdena. Dessa åtgärder i kombination
med sänkta försäljningsmarginaler för Apoteksbolaget beräknas minska
sjukförsäkringens utgifter med drygt 1 miljard kronor per helår.

Förslag läggs om förändringar i flerbamtilläggssystemet som innebär
att bidragsbeloppen till de största familjerna sänks. Förslaget beräknas
minska utgifterna med 55 miljoner kronor per år.

Utgifterna inom handikappområdet ökar med ca 1,6 miljarder kronor
till följd av tidigare beslutade åtgärder bl.a. rätten till assistansersätt-
ning.

Regeringen har för avsikt att under våren 1994 förelägga riksdagen
propositioner med förslag om införande av ett vårdnadsbidrag, förslag
om förstatligande av KBT, förslag om bostadsbidragsregler för år 1995,
förslag vad gäller jämställdhetspolitiken samt förslag vad gäller för-
äldraförsäkringen. De budgetmässiga konsekvenserna av dessa förslag
kommer att behandlas i nämnda propositioner.

Sammanfattning av budgetförslaget

Sammantaget innebär förslagen att anslagen under femte huvudtiteln
ökar med 1 574,9 miljoner kronor (+ 1,2 %) enligt följande samman-
ställning.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

	Anvisat enligt regi,brev 1993/94	Förslag 1994/95	Föränd- ring
A. Familjer och barn	33 031,8	31 546,4	- 1 485,42
B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom	81 456,5	83 455,3	1 998,8
C. Hälso- och sjukvård	1 819,5	1 391,8	- 427,7
D. Omsorg om äldre och handikappade	3 368,2	4 715,9	1 347,7
E. Socialt behandlings- arbete, alkohol- och narko- tikapolitik	519,6	519,6
F. Myndigheter under Socialdepartementet	6 021,8	6 163,3	141,5
G. Jämställdhetsfrågor	17,1	17,1
Totalt	126 234,5'	127 809,4	1 574,9

1 Exkl. anslag till Socialdepartementet som fr.o.m. budgetåret 1994/95 tas upp under
första huvudtiteln.

2 Minskningen beror i huvudsak på att budgeterade utgifter för bostadsbidrag
budgetåret 1993/94 avser ett och ett halvt års utgifter.

A. Familjer och barn

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Mål och inriktning för familjepolitiken

Svensk familjepolitik är i allt väsentligt inriktad på att ge barn goda
uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om barnfamiljernas
ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid barnens vård och
fostran.

I den regeringsförklaring som avgavs år 1991 aviserades en förnyelse
av familjepolitiken med syfte att främja såväl valfrihet som jämställdhet
mellan kvinnor och män.

Familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva välja den
vård och fostran av barnen som passar dem och barnen bäst. Om varje
barnfamilj får möjlighet att lösa barnomsorgen på det sätt den själv
önskar skapas större trygghet för såväl barn som föräldrar. Det innebär
att det måste finnas barnomsorg av god kvalitet utanför hemmet och
bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar vara hemma när
barnen är små. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha ekonomiskt
utbyte av detta.

För att säkerställa tillgången på barnomsorg utanför hemmet i kommu-
nal eller enskild regi har riksdagen nyligen beslutat i enlighet med
regeringens förslag om en utvidgad lagreglering på barnomsorgsom-
rådet. För att vidga och säkerställa valfriheten anges i lagen att kom-
munerna är skyldiga att se till att det finns barnomsorg från det att
barnet fyllt ett år för de familjer som så önskar. Kvalitetskrav för
barnomsorgen har lagts fast. I lagen regleras också att kommunerna är
skyldiga att betala bidrag till enskilda daghem och fritidshem. Det
innebär att föräldrarna själva kan avgöra vilken barnomsorg de vill
utnyttja.

För att också ge de föräldrar som väljer att stanna hemma bättre
ekonomiska möjligheter avser regeringen under våren 1994 att förelägga
riksdagen ett förslag om att den 1 juli 1994 införa ett vårdnadsbidrag
för barn som fyllt ett men inte tre år.

För dem som vill avstå från förvärvsarbete eller som vill lösa barnom-
sorgen på privat väg öppnar vårdnadsbidraget nya möjligheter. En del
av förskolebarnen har i dag förvärvsarbetande föräldrar som löser sin
barnomsorg utan offentliga subventioner, t.ex. genom att arbeta i skift
eller att ta hjälp av någon anhörig. Det är önskvärt att även dessa
familjer får ett visst stöd från det allmänna.

Vårdnadsbidraget ökar också möjligheterna för dem som vill stanna
hemma en längre tid. Inkomstförlusterna blir också mindre för dem som
önskar gå ned i arbetstid. I samband med att förslaget om vårdnads-
bidrag läggs fram kommer regeringen att föreslå att rätten till tjänst-
ledighet för vård av barn förlängs från i dag 18 månader till tre år.

Familjepolitiken skall möjliggöra för barn och föräldrar att få tid
tillsammans, så att trygga och nära relationer kan skapas i familjen.
Föräldraförsäkringens flexibilitet ger föräldrarna stora möjligheter att
välja i vilken omfattning resp, förälder skall vara tillsammans med

barnen. Genom att t.ex. välja att ta ut halv eller fjärdedels föräldrapen- Prop. 1993/94:100
ning kan föräldraledigheten utsträckas till att gälla i två eller fyra år. Bil. 6
Många föräldrar väljer dessa lösningar för att därigenom få möjlighet
till mer tid tillsammans med barnen. Den nyss nämnda förlängningen av
rätten till tjänstledighet har också detta syfte.

Särskilt viktig är föräldraförsäkringen för pappornas möjligheter att
vara tillsammans med sina barn. En tidig och nära kontakt mellan pappa
och barn är positiv för såväl barnet som pappan. Föräldrapenning med
anledning av ett barns födelse utnyttjas emellertid alltjämt i huvudsak av
mammorna. En övervägande del av papporna avstår helt från att ta ut
föräldrapenning. Regeringen har därför aviserat åtgärder i syfte att
uppmuntra pappornas uttag av föräldrapenning.

Ekonomiskt familjestöd

För att underlätta för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett stöd-
system som syftar till att ge en ekonomisk grundtrygghet under den
period de har en stor försörjningsbörda. Familjer med barn är i allmän-
het unga och har ofta låga inkomster samtidigt som de har höga lev-
nadsomkostnader. Genom det ekonomiska familjestödet omfördelas
resurser över livscykeln. Särskilt viktigt är det ekonomiska familjestödet
i tider med stor arbetslöshet.

En strävan är att så långt möjligt minimera stödsystemens marginal-
effekter då dessa kan dämpa förvärvsbenägenheten. Vidare bör stöd-
systemen vara så konstruerade att de skall vara lätta att överblicka,
enkla att administrera och svåra att missbruka.

Det ekonomiska familjestödet och den utbyggda barnomsorgen gör det
möjligt för båda föräldrarna att förena vården av barn med förvärvs-
arbete. Bl.a. detta har lett till att Sverige har ett av Västeuropas högsta
födelsetal och den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen.

Målen

Målen för det ekonomiska stödet är

- att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn,

- att ge människor ekonomiska förutsättningar att skaffa barn när de så

önskar,

- att stödet inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla på

lika villkor,

- att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer, t.ex. vid stor
försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga bostadskostnader
eller när en förälder är ensam vårdnadshavare.

Stödformerna

Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna utgörs främst av
allmänna barnbidrag inkl, flerbarnstillägg, bostadsbidrag, ersättning från
föräldraförsäkringen, bidragsförskott, barnpensioner samt vårdbidrag

för handikappade barn. Vidare finns ett särskilt stöd motsvarande Prop. 1993/94:100
bidragsförskott till ensamstående adoptivföräldrar och ett bidrag till Bil. 6
kostnader för att adoptera barn från utlandet.

Utvecklingen och effektiviteten i de familjepolitiska
bidragssystemen

Följande sammanställning visar utvecklingen av samhällets direkta eko-
nomiska stöd till barnfamiljerna under perioden 1980 - 1994 (miljoner
kronor).

Utveckling av de ekonomiska familjestöden åren 1980 - 1994. Miljoner kr.

År	Barn- bidrag	Bostads- bidrag	Föräldra- försäkring	Vård- bidrag	Bidrags- förskott	Barn- pen- sion	Summa	Fast pris 1980 års nivå
1980	4 995	2 210	3 593	300	815	425	12 338	12 338
1985	8 289	2 865	6 144	427	1 518	574	19 817	13 238
1990	12 296	3 140	15 728	725	2 138	698	34 725	16 545
1993 *	17 040	6 550	19 000	1 260	2 925	840	46 615	20 259
1994 *	17 265	6 640	19 405	1 370	3 116	876	48 672	20 513

* Beräknat enligt nu beslutade regler.

För år 1994 beräknas totalt 48,7 miljarder kronor lämnas i familje-
ekonomiskt stöd. Om man till detta belopp lägger studiehjälpen kan
samhällets direkta stöd till barnfamiljerna år 1994 beräknas till ca
51 miljarder kronor.

De allmänna barnbidragen

Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla familjer med barn ett
grundläggande ekonomiskt stöd.

Utvecklingen av kostnaderna för de allmänna barnbidragen är beroen-
de av bidragsbeloppens storlek, bidragssystemets konstruktion, antalet
barn i bidragsberättigad ålder och antalet familjer som har fler än två
barn och som uppbär flerbarnstillägg. Antalet familjer som får fler-
barnstillägg har ökat med ca 24 000 mellan åren 1990 och 1993. Detta
är sannolikt en följd av de senaste årens höga födelsetal. Antalet födda
barn var som högst år 1990 med ca 125 000 barn. Senast tillgängliga
prognos visar på 118 700 födda barn under år 1993 vilket är 2 000 barn
färre än vad som antas i Statistiska centralbyråns befolkningsprognos
från hösten 1991. De minskande barnkullarna bör medföra att antalet
flerbarnsfamiljer inte fortsätter att öka.

Enligt prognosen beräknas antalet barn under 16 år att öka med ca
124 200 mellan åren 1993 och 1999. Detta beror främst på en antagen
positiv nettoimmigration och att antalet barn som passerar 16-årsgränsen

är lägre än antalet födda barn. Med dessa antaganden och nuvarande Prop. 1993/94:100

bambidragsregler skulle kostnaderna för allmänna barnbidrag - utan Bil. 6

hänsyn tagen till flerbarnstilläggen - bli ca 1 120 miljoner kronor högre
år 1999 jämfört med år 1993.

Inom de ramar som den ekonomiska situationen medger fyller barn-
bidragen väl målet att, utan att skapa marginaleffekter, bidra till utjäm-
ningen av de ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och
familjer utan barn. Bambidragssystemet är lätt att överblicka samt en-
kelt och billigt att administrera.

Bostadsbidrag

Bostadsbidragens uppgift är att ge ekonomiskt svaga barnfamiljer möj-
ligheter att hålla sig med goda och rymliga bostäder. Bostadsbidragen är
utformade så att de består dels av en del som är beroende av antalet
barn i familjen, som kan ses som ett behovsprövat barnbidrag, dels av
en del som beror av bostadskostnadens storlek.

Bostadsbidrag lämnas också till ungdomar, studerande och andra hus-
håll utan barn.

Hushåll med bostadsbidrag under maj månad, åren 1991 - 1993 (1000-tal)

	1991	1992	1993
Hushåll med barn
- makar/samboende	132	137	159
- ensamstående	152	169	187
Hushåll utan barn
- ungdomar	29	40	61
- andra	14	21	34
Samtliga	327	367	441

I maj 1993 lämnades bostadsbidrag till knappt 346 000 barnfamiljer
och drygt 95 000 hushåll utan barn. Som framgår av ovanstående tabell
har antalet bidragstagare ökat kraftigt under senare år. Den relativt sett
största ökningen gäller hushåll utan barn. Ökningen beror dels på att
bostadsbidragen till hushåll med barn till följd av skatteomläggningen
byggdes ut och fr.o.m. bidragsåret 1991 lämnas inom väsentligt vidgade
bostadskostnadsgränser, dels på den allmänna situationen på arbetsmark-
naden med en fortgående ökning av arbetslösheten.

En annan förklaring till att fler hushåll utan barn får bostadsbidrag är
att dessa bidrag är förhållandevis nya och att allmänhetens kännedom
om dem successivt blivit större, dvs. ansökningsbenägenheten har ökat.

Boverket har under åren 1991 - 1993 följt upp och utvärderat bostads-
bidragens effekter. Utvärderingarna visar att bostadsbidragen till barn-
familjer har stor fördelningspolitisk precision samt att effekterna av
denna stödform till stora delar överensstämmer med de uttalade syftena
med stödet. I maj 1993 fick de ca 20 % av hushållen som hade de
lägsta inkomsterna ca 30 % av de totala bidragen. Hälften av bidragen
gick till de ca 35 % av hushållen som hade de lägsta inkomsterna.

Föräldraförsäkring

Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldrarna ekonomisk trygghet i
samband med ledighet för vård av barn. Genom föräldraförsäkringen
har föräldrar rätt till ersättning för inkomstbortfall och genom föräldra-
ledighetslagen rätt till ledighet för att vårda bamet. Ersättning utges i
form av föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havandeskaps-
penning. Föräldrapenning svarar för ca 87 % av alla ersatta dagar.

Utvecklingen av kostnaderna för föräldraförsäkringen är beroende av
antalet födda barn och av den genomsnittliga lönen. Födelsetalet beräk-
nas ha minskat fr.o.m. år 1991. Bland annat beroende på att antalet
födda barn minskar relativt långsamt beräknas antalet ersatta dagar inte
minska i någon större utsträckning före år 1995.

Föräldraförsäkringen medger en hög grad av flexibilitet i utnyttjandet
samtidigt som den från administrativ synpunkt är resurskrävande. Sedan
den 1 juli 1992 gäller att utbyte av föräldrapenning mot tillfällig för-
äldrapenning inte får ske utom då det barn för vilket tillfällig föräldra-
penning söks vårdas på sjukhus. Vidare får föräldrapenning bytas mot
sjukpenning endast om föräldern på grund av sjukdom är ur stånd att
vårda barnet. Dessa regeländringar minskar användandet av den till-
fälliga föräldrapenningen och medför att föräldraledigheten tas ut mer
sammanhängande.

Antalet ersatta föräldrapenningdagar uppgick år 1992 till ca 58 miljo-
ner dagar. Av samtliga personer som någon gång det året tog ut för-
äldrapenning var 26,9 % män, som tog ut i genomsnitt 42,5 dagar var-
dera.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Föräldrapenninguttag 1989-90
för barn som föddes under 1989

Vem tog ut föräldrapenning?

Fördelning av uttagna dagar
när båda tog ut dagar

Fäder har rätt till tillfällig föräldrapenning under tio dagar per barn i
samband med barns födelse eller adoption. Dessa ersättningsdagar kan
inte överlåtas. Under åren 1986-1992 har andelen fäder som utnyttjat
sådana s.k. pappadagar uppgått till mellan 82 - 86 %. Under år 1992
tog de fäder som utnyttjat pappadagar i genomsnitt ut 9,3 dagar.

Pappornas andel av uttagna dagar med föräldrapenning är mycket låg.
År 1992 skedde en mindre ökning av pappornas andel av ersatta dagar
med föräldrapenning. Pappornas andel var då 9,1 % jämfört med 8,1 %
året innan. År 1990 var pappornas andel 7,4 %. För att främja kontak-
ten mellan pappor och barn är det angeläget att pappornas uttag av i
synnerhet föräldrapenning ökar. Det krävs såväl insatser på kort sikt
som långsiktiga insatser för att främja en sådan utveckling. Medel för
särskilda informationsinsatser i detta syfte har avsatts och bör avsättas
även fortsättningsvis. Regeringen avser att återkomma med förslag vad
avser informationsinsatser i jämställdhetspropositionen under våren
1994. På kort sikt är det angeläget att försäkringskassorna även fortsätt-
ningvis informerar blivande pappor om föräldraförsäkringens möjlig-
heter.

Bidragsförskott

Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt grundskydd för
barn vars föräldrar lever åtskilda.

Kostnaderna för bidragsförskott beror i huvudsak på basbeloppets
utveckling, antalet berörda barn, underhållsbidragens storlek och åter-
betalningen av förskotterade bidragsförskott.

De senaste åren har antalet barn för vilka bidragsförskott lämnas,
ökat. För budgetåret 1994/95 beräknas antalet berörda barn bli ca
29 000 fler (10 %) än vad som antogs i föregående års budget. Om-
kring 29 % av den totala kostnaden för bidragsförskott finansieras
genom inbetalningar från de underhållsskyldiga. Återbetalningsbenägen-

heten (andelen inbetalda underhållsbidrag i förhållande till krävda bi- Prop. 1993/94:100

drag) har under budgetåret 1992/93 minskat med 10 procentenheter till Bil. 6

ca 80 %.

Internationella adoptioner

I samband med adoption av barn från utlandet lämnas, under vissa för-
utsättningar, bidrag.

Verksamheten med internationella adoptioner har förändrats under
senare år. Det totala antalet förmedlade barn per år har sjunkit kraftigt
under 1980-talet. Nedgången har nu bromsats upp. Andelen barn som
inte förmedlats genom auktoriserad adoptionsorganisation, s k enskilda
adoptioner, har ökat under de senaste åren. Under år 1992 förmedlades
ca 24 % av antalet adopterade barn genom enskilda kontakter. Mot-
svarande andel år 1988 var ca 14 %. Antalet förmedlade adoptivbarn
och förmedlingssättet under perioden 1988 - 1992 framgår av följande
sammanställning.

Antalet förmedlade adoptivbarn och förmedlingssättet åren 1988 - 1992

	1988	1989	1990	1991	1992
Totalt förmedlade adop- tivbarn	1 074	883	965	1 113	1 115
- Förmedlad genom aukt. organisation	920	701	680	786	847
- Förmedlad utan aukt. organisation	154	182	285	327	268
Andel barn förmedlade	14	21	30	29	24

utan aukt. organisation
(%)

Barnpension

Barnpension utges till barn under 18 år vars far eller mor eller vars
båda föräldrar har avlidit. Åldersgränsen för barnpension från såväl
folkpensioneringen som ATP är 18 år. För barn som går i grundskola
eller gymnasium eller motsvarande kan barnpensionen förlängas längst
t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år.

Antalet barnpensioner har sjunkit under ett flertal år. Antalet ökade
dock tillfälligt år 1990 då ett antal barn över 18 år fick rätt till barn-
pension. I december 1993 utbetalades 30 500 barnpensioner från folk-
pensioneringen och 30 100 från ATP.

Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Föräldrar med ett sjukt eller funktionshindrat barn som behöver tillsyn
och vård i hemmet kan få vårdbidrag.

Vårdbidrag kan utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels
förmån. Hel förmån utges med belopp motsvarande 2,5 basbelopp. De
partiella vårdbidragen utges proportionellt i förhållande till hel förmån.

Den 1 juli 1992 infördes nivån tre fjärdedels vårdbidrag. Denna regel-
ändring har ännu inte fått fullt genomslag. Antalet tre fjärdedels vård-
bidrag beräknas öka under några år. Detta medför att antalet halva
vårdbidrag minskar. För närvarande är annars tendensen att antalet
vårdbidrag totalt ökar något. Uttryckt i antal hela vårdbidrag uppgick
dessa till 11 950 budgetåret 1992/93 och 13 100 budgetåret 1993/94.
För budgetåret 1994/95 beräknas antalet bli 13 350. Till dessa tal skall
läggas retroaktiva bidragsutbetalningar och ferievårdbidrag.

Vidtagna och planerade förändringar

Allmänna barnbidrag

Åren 1988 och 1989 överfördes medel från bostadsbidragssystemet till
flerbamstilläggssystemet för att därigenom undvika orimligt höga margi-
naleffekter. I samband med skattereformen återfördes dessa medel.
Avsikten var att återgå till de tidigare gällande reglerna för fler-
barnstillägg. Förändringen genomfördes dock inte fullt ut. Regeringen
anser det nu rimligt att återgå till de regler som gällde före år 1988.

Bostadsbidrag

Riksdagen har beslutat (prop. 1992/93:174, bet. 1992/93:BoU21, rskr.
1992/93:365) att bostadsbidragens administration fr.o.m. år 1994 skall
föras över till de allmänna försäkringskassorna och att staten skulle
överta hela kostnadsansvaret för bostadsbidragen. Vidare har beslutats
en höjning av den generella åldersgränsen för barn i fråga om bostads-
bidrag till barnfamiljer från 17 till 18 år. Beslutet innebar också att
prövningen av bostadsbidrag i allt väsentligt skall ske mot en beräknad
aktuell inkomst i ett s.k. rullande system utan att nya ansökningar be-
höver göras varje år.

De regelförändringar som vidtagits innebär att bostadsbidragssystemets
fördelningsprofil förstärkts; bidrag lämnas i större utsträckning än
tidigare till dem som har låga inkomster i förhållande till sin försörj-
ningsbörda. Vidare har stödet till de hushåll som har höga kostnader för
sitt boende ökat.

Regeringen avser att fortsättningsvis noggrant följa utvecklingen inom
såväl arbetsmarknaden som bostadsmarknaden och ta de initiativ till för-
ändringar i regelsystemet som denna utveckling kan föranleda. Rege-
ringen avser därför att under våren 1994 återkomma till riksdagen med
förslag om vilka regler som skall tillämpas för bidragsgivningen fr.o.m.
år 1995.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Riksdagen har vidare gjort ett tillkännagivande (bet. 1992/93:BoU21,
rskr. 1992/93:365) om att regeringen bör förelägga riksdagen ett förslag
om en vidgning av kretsen bostadsbidragsberättigade, så att den även
kommer att omfatta personer av samma kön utan beaktande av sam-
levnadsform. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan
under våren 1994.

Föräldraförsäkring

Från och med den 1 januari 1994 gäller vissa förändringar i
föräldraförsäkringen. Föräldrar till barn under 16 år som omfattas av
lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)
kan då få rätt till tio kontaktdagar per barn och år. Föräldrar till sjuka
eller funktionshindrade barn kommer också att i vissa situationer, t.ex.
vid besök på en institution för medverkan i behandling av ett sjukt eller
funktionshindrat barn, kunna få tillfällig föräldrapenning även om barnet
inte är närvarande. Vidare kommer förälder till barn som fyllt 16 år
men inte 21 år (i vissa fall 23 år) och som omfattas av LSS att få till-
fällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete
för vård av sjukt barn (prop. 1992/93:159, bet. 1992/93:SoU19,
rskr. 1992/93:321).

Riksdagen har nyligen beslutat om en utvidgad lagreglering på barn-
omsorgsområdet (prop. 1993/94:11, bet. 1993/94:SoUll, rskr.
1993/94:117). I den proposition som låg till grund för beslutet avisera-
des dels ett förslag om vårdnadsbidrag för barn mellan ett och tre år,
dels att de 90 dagarna i föräldraförsäkringen som ersätts med garanti-
belopp, de s.k. garantidagama, skall avvecklas.

Arbetsgruppen för vårdnadsbidrag har i rapporten Vårdnadsbidrag
m.m. (Ds 1993:70) redovisat förslag till den tekniska utformningen och
konsekvenserna av att införa ett vårdnadsbidrag fr.o.m. den 1 juli 1994.
Arbetsgruppens förslag bereds för närvarande inom regeringskansliet
med sikte på att en proposition skall föreläggas riksdagen för beslut
under våren 1994.

Flexibiliteten hos föräldraförsäkringen har medfört att systemet i vissa
fall kommit att överutnyttjas. En arbetsgrupp inom Socialdepartementet
har därför fått i uppdrag att göra en översyn av vissa frågor inom för-
äldraförsäkringen. I uppdraget ingår bl.a. att belysa olika situationer där
en förälders uttag av föräldrapenning mer styrs av önskemålet att ge
familjen en inkomstförstärkning än av att ta del i vården av barnet.
Enligt direktiven skall arbetsgruppen bedöma omfattningen av dessa
former för uttag av föräldrapenning och lämna förslag till sådana änd-
ringar som motverkar att föräldraförsäkringen utnyttjas på sätt som
nämnts. Förslagen skall redovisas i januari 1994.

I arbetsgruppens uppdrag ingår därutöver att bedöma behovet av och,
där så bedöms lämpligt, utforma förslag till vissa förbättringar när det
gäller den tillfälliga föräldrapenningen, bl.a. frågan om rätt för i första
hand ensamförälder att överlåta dagar med tillfällig föräldrapenning till
annan vuxen person som inte är att likställa med förälder.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Som tidigare redovisats är fädernas andel av uttagna föräldrapenning-
dagar mycket låg. Den nyss nämnda arbetsgruppen har i en delrapport
Alternativa metoder att öka pappors uttag av föräldrapenning
(Ds 1993:87) redovisat två metoder att öka fädernas uttag av föräldra-
penning. Den ena metoden innebär en begränsning av möjligheter för en
förälder att överlåta föräldrapenning till förmån för den andra föräldern.
I rapporten föreslås att de föräldrapenningdagar som inte skall få över-
låtas skall uppgå till 30 och att i den mån en förälder inte utnyttjar
dessa dagar det totala antalet föräldrapenningdagar skall minskas i mot-
svarande mån. Enligt den andra metoden införs differentierade ersätt-
ningsnivåer i föräldrapenningsystemet på så sätt att ersättningsnivån blir
lägre än 90 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten i det fall
en förälder inte utnyttjar sina föräldrapenningdagar utan överlåter dagar
till den andra föräldern. Rapporten bereds för närvarande inom rege-
ringskansliet.

Bidragsförskott

Den ekonomiska regleringen mellan särlevande föräldrar med barn och
stödet till ensamföräldrar har varit föremål för ett långvarigt utrednings-
arbete. Som redovisades i föregående budgetproposition är dock inte
förslagen i departementspromemorian Ensamförälderstöd (Ds 1992:53)
möjliga att lägga till grund för lagstiftning.

Remissinstanserna har pekat på andra vägar för reformering av under-
hållsbidrag och bidragsförskott med bibehållande av huvuddragen av
dagens system men där vissa förändringar vidtas för att modernisera det
och för att ta bort problem i de båda systemen som har konstaterats.
Mot denna bakgrund har regeringen gett en särskild utredare
(S 1993:09) i uppgift att se över de båda systemen för att bl.a. pröva
om försäkringskassorna kan ges en större roll vid fastställelser och
jämkningar av underhållsbidrag. Uppdraget skall redovisas under hösten
1994.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Adoptionslagstiftningsutredningen

Genom beslut den 27 maj 1992 utfärdade regeringen direktiv till en
särskild utredare (S 1992:08) att se över verksamheten med internatio-
nella adoptioner och föreslå de förändringar som han finner påkallade.
Utredningsarbetet initierades bl.a. mot bakgrund av arbetet inom Kon-
ferensen för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konven-
tion som skall reglera hanteringen av internationella adoptioner. Arbetet
i Haag har sedermera resulterat i en konvention den 10 maj 1993 om
skydd av barn och samarbete vad avser internationell adoption.

Av direktiven framgår att utredaren bl.a. skall pröva den roll som
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) har i adop-
tionsverksamheten. Inriktningen skall vara att, med bibehållande av den
enskildes möjlighet att adoptera utan medverkan av auktoriserad adop-
tionsorganisation, stärka NIA:s roll när det gäller att upprätthålla en

verksamhet på hög etisk nivå till barnens bästa. Utredaren skall vidare
redovisa olika möjligheter att minska kostnaderna för internationella
adoptioner utan att adoptionsorganisationemas arbetsmöjligheter begrän-
sas samt undersöka hur de små adoptionsorganisationema kan stödjas.
Även frågan om hur olika hjälporganisationer och andra ideella sam-
manslutningar kan medverka i samband med internationella adoptioner
skall prövas. Utredaren beräknas redovisa resultatet av sitt arbete under
våren 1994.

Vårdnadsbidrag

Regeringen har tidigare föreslagit riksdagen att ett vårdnadsbidrag skall
införas från den 1 juli 1994. Förslaget innebär att vårdnadsbidraget
skall vara skattepliktig inkomst och uppgå till 2 000 kronor i månaden
för varje barn som har fyllt ett men inte tre år. Rätt till avdrag för
styrkta bamomsorgskostnader vid inkomstbeskattningen skall föreligga
upp till i vart fall vårdnadsbidragets belopp. De 90 dagarna i föräldra-
försäkringen som berättigar till ersättning med garantibelopp skall av-
vecklas och rätten till ledighet för vård av barn förlängs från 18 måna-
der till tre år.

En arbetsgrupp tillsattes i juni 1993 med uppgift att belysa olika ad-
ministrativa aspekter av bidraget samt att utarbeta förslag till lagteknisk
reglering av detta. Arbetsgruppen har redovisat sina förslag i rapporten
Vårdnadsbidrag m.m. (Ds 1993:70).

Synpunkter på arbetsgruppens förslag har inhämtats från ett antal
organisationer och myndigheter vid utfrågningar som Socialdepartemen-
tet genomfört. Regeringen avser att förelägga riksdagen en proposition
under våren 1994 med förslag om att införa ett vårdnadsbidrag.

Barnomsorg

Målen för barnomsorgen är

- att genom pedagogisk gruppverksamhet ge barn stöd och stimulans
för sin emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till
goda uppväxtvillkor,

- att ge barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling den omsorg
som deras speciella behov kräver,

- att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med
vård och ansvar för barn,

- att göra det möjligt för föräldrarna att i ökad utsträckning själva välja
mellan olika alternativ och därigenom öka deras inflytande över den
omsorg barnen får,

- att utforma stödet och regleringen så att verksamheten bedrivs ekono-
miskt effektivt.

Under de senaste åren har tre viktiga steg tagits för att nå dessa mål.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 6

Det första steget var riksdagens principbeslut år 1985 (prop.
1984/85:209, bet. 1985/86:SoU5, rskr. 1985/86:27) om att alla barn
över ett och ett halvt års ålder fram till skolstarten skall få delta i en
organiserad förskoleverksamhet. Barn till förvärvsarbetande eller stude-
rande föräldrar erbjuds plats i kommunala eller alternativa (föräldra-
kooperativ m.m.) daghem eller i familjedaghem. Barn i familjedaghem
eller vars föräldrar är hemarbetande erbjuds möjlighet att delta i verk-
samhet i öppen förskola eller få plats i deltidsgrupp.

I propositionen som låg till grund för riksdagens beslut underströks
också att målet inte innebar att kommunerna befriades från sitt ansvar
att erbjuda barnomsorg till barn under 18 månader. Skolbarnsomsorgen
berördes inte i principbeslutet.

Ett andra viktigt steg genomfördes år 1992 i den s.k. valfrihetspropo-
sitionen (prop. 1991/92:65, bet. 1991/92:SoU12, rskr. 1991/92:85) där
tidigare hinder för fri etablering och fritt utnyttjande av olika former av
barnomsorg togs bort. Detta ökade familjens valfrihet och möjligheter
att lösa barnomsorgen på det sätt familjen själv önskar.

Ett tredje och avgörande steg har genomförts under hösten 1993 då
riksdagen antog regeringens proposition (1993/94:11, bet. 1993/94
1993/95:SoUll, rskr. 1993/94:117) Utvidgad lagreglering på barnom-
sorgsområdet. I propositionen läggs fast övergripande mål för barnom-
sorg utanför hemmet. Kommunernas skyldighet att tillhandahålla barn-
omsorg för barn i åldrarna 1 år till och med 12 år skärps genom förslag
till ändringar i socialtjänstlagen (1980:620). Beslutet innebär en utvidg-
ning av de förslag som fördes fram i 1985 års beslut genom att ålders-
gränsen för rätt till barnomsorg sänks från 18 till 12 månaders ålder.
Även skolbarnsomsorgen blir en kommunal skyldighet.

Vidare blir kommunerna skyldiga att ge bidrag till enskilda förskolor
och fritidshem med ett belopp per barn som inte oskäligt avviker från
kommunens nettokostnad per barn i den egna verksamheten. Vid till-
ståndsgivning som gäller enskilda förskolor och fritidshem får avseende
endast fästas vid sökandens lämplighet och ändamålsenligheten av loka-
lerna.

Bestämmelser införs i socialtjänstlagen som preciserar barnomsorgens
uppgift samt de kvalitetskrav som gäller för verksamheten.

Förskoleverksamhetens uppgift är att genom pedagogisk verksamhet
erbjuda barn fostran och omvårdnad. Skolbarnsomsorgens uppgift är att
komplettera skolan samt erbjuda barn stöd i deras utveckling och en
meningsfull fritid. Förskoleverksamhetens och skolbarnsomsorgens
verksamhet omfattar omvårdnad, fostran och utvecklande stimulans i
gruppens form. Att inte särskilja pedagogiken och omsorgen utan i
stället se dessa som integrerade delar i verksamheten är utmärkande för
barnomsorgen såväl i Sverige som i övriga nordiska länder.

Barnomsorgens organisation, dess kvantitet och kvalitet, innebär att
den kan fylla flera behov i det moderna välfärdssamhället. Den möjlig-
gör för föräldrar, mödrar som fäder, att förena föräldraskap och för-
värvsarbete. Den erbjuder barnen trygga och stimulerande uppväxt-
villkor. För barn med behov av särskilt stöd, t.ex. barn med funktions-

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

hinder och barn med psykosociala problem, tar barnomsorgen ett sär-
skilt ansvar.

Personalen i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg är den vik-
tigaste kvalitetsfaktorn för verksamheten. Personalen skall ha sådan
utbildning eller erfarenhet att barnens behov av omsorg och en god
pedagogisk verksamhet kan tillgodoses.

Barngruppen i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall vara
lämpligt sammansatt. Att barngruppen är lämpligt sammansatt avser
både gruppens storlek och ålders- och könssammansättning. Barn-
gruppen får givetvis inte vara för stor i förhållande till personalstyrkan
om kraven på pedagogiskt innehåll skall kunna upprätthållas.

Förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen skall vidare bedrivas i
ändamålsenliga lokaler. Lokalernas storlek och utformning samt miljö
och material skall vara beskaffade så att uppgiften att genom pedagogisk
verksamhet erbjuda barn fostran och omvårdnad understöds och kan
genomföras.

Ett omfattande förändrings- och besparingsarbete inom barnomsorgen
pågår för närvarande i de flesta kommuner. Socialstyrelsen har därför
fått regeringens uppdrag att, tillsammans med Barnombudsmannen,
Statens kulturråd, Statens ungdomsråd och Skolverket, följa hur situatio-
nen utvecklas för barn och ungdomar. I uppdraget beskrivs några prio-
riterade områden, däribland barnomsorgen. En första rapport Barns
villkor i förändringstider (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar
1993:2) som avser situationen år 1992 visar att besparingarna på de
flesta håll gått att genomföra utan allvarliga försämringar av kvaliteten.
Utvecklingen under år 1993 bedöms i rapporten som mer allvarlig.
Uppdraget kommer att slutredovisas senast den 1 mars 1994.

Barnomsorgens utveckling

Barnomsorg utanför hemmet bedrivs i form av kommunala och enskilda
daghem, familjedaghem, deltidsgrupp, öppen förskola, fritidshem och
öppen fritidsverksamhet för skolbarn. Under senare tid har det också
skett en snabb utveckling mot en integration av skolbarnsomsorgen i
skolan.

Sammanställningen nedan visar utvecklingen av det totala antalet barn
i daghem, familjedaghem, fritidshem och deltidsgrupp från år 1980 till
år 1992. Uppgifter om antalet barn som får del av verksamheten i öpp-
na förskolor och i öppen verksamhet för skolbarn finns inte tillgängliga
eftersom barn som besöker dessa verksamheter inte behöver vara in-
skrivna.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Antal barn i olika barnomsorgsformer 1980 - 1992 Prop. 1993/94'100

År	Daghem	Familjedaghem		Fritids- hem	Summa	Deltids- grupp
År	Daghem	0-6 år	7-12 år	Fritids- hem	Summa	Deltids- grupp
1980	129 100	90 200	35 300	48 800	303 400	104 700
1985	184 400	113 500	48 900	73 700	420 500	78 000
1990	256 300	110 400	45 500	119 700	531 900	63 100
1991	283 400	105 000	40 400	116 500	545 300	65 500
1992	306 900	99 900	34 900	135 800	577 500	60 800
Förändring 85-92 (%)	58	-12	-29	84	37	-22

Källa: Statistiska meddelanden

Av ovanstående sammanställning framgår att det har skett en kraftig
utbyggnad under åren efter det att principbeslutet fattades år 1985.
Detta gäller inte enbart barnomsorgen för förskolebarn utan ännu mer
för skolbarnen trots att dessa inte omfattades av principbeslutet. An-
delen barn i familjedaghem och deltidsgrupp har samtidigt minskat
under perioden. Minskningen i den senare gruppen hänger samman med
att ca 20 000 fler barn får sin skolförberedande verksamhet i daghem år

1992 jämfört med år 1985.

Följande uppgifter har hämtats ur Bamomsorgsundersökningen år

1993 som förutom att ge information om barnomsorgsformer också ger
en bild av hur föräldrar förvärvsarbetar, utnyttjar föräldraledighet m.m.

Tillsynsformer för förskolebarnen i januari 1993

Tillsynsform	Antal barn	%	Antal hushåll	%
Kommunala daghem	288 400	37	211 700	38
Privata daghem	26 300	3	18 300	3
Familjedaghem	97 600	12	72 600	13
Mor dagmamma	17 200	2	12 200	2
Privat tillsyn	19 500	2	14 900	2
Hemma föräldraledig	191 300	24	118 600	22
Hemma ej föräldraledig	119 800	15	82 300	15
Annat	26 400	3	13 900	3
Summa	786 700	100	550 300	100

Att barnen får tillsyn uteslutande i hemmet innebär inte självklart att
vårdnadshavaren/modem inte förvärvsarbetar. Ca 14 % (65 000) av de
barn vars vårdnadshavare förvärvsarbetade fick trots detta tillsyn i hem-

met. Många - främst kvinnor - arbetar enbart under kvällar/helger eller Prop. 1993/94:100

föräldrarna "saxar" sina arbetstider så att en av föräldrarna alltid kan Bil. 6

vara hemma.

För ytterligare information om barnomsorgens omfattning m.m. år
1993 hänvisas till prop. 1993/94:11 Utvidgad lagreglering på bamom-
sorgsområdet, m.m. (sid. 14-22).

Invandrar- och flyktingbarn i barnomsorgen

Den ökade flyktingströmmen under de senaste åren har inneburit en
kraftig ökning av antalet barn från andra länder i barnomsorgen. När-
mare 12 % av barnen i barnomsorgen har ett annat hemspråk än
svenska. Till barnomsorgens uppgifter hör att lägga grunden för aktiv
tvåspråkighet och dubbel kulturell identitet samt att bidra till en gynn-
sam integrering av invandrar- och flyktingbarnen i det svenska sam-
hället.

Barnomsorgen skall aktivt bidra till att barnen får insikter om betydel-
sen av solidaritet mellan människor. Bamomsorgspersonal som arbetar
med invandrar- och flyktingbarn måste få erforderliga kunskaper och
adekvat stöd och handledning i detta arbete.

För att möjliggöra detta har under en treårsperiod 5 miljoner kronor
per år, dvs. sammanlagt 15 miljoner kronor, ur Allmänna arvsfonden
ställts till Socialdepartementets förfogande. Ett femtontal projekt har
hittills påbörjats med dessa medel, med olika inriktning och spridning
över landet.

Andra åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor

Familjerådgivning

Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1993/94:4, bet. 1993/94:SoU10,
rskr. 1993/94:58) om nya regler för familjerådgivning. I enlighet med
beslutet har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att bistå kommuner-
na i arbetet med att bygga upp den nya familjerådgivningen.

Barnombudsmannen

Barnombudsmannen (BO) inrättades som myndighet den 1 juli 1993
genom en omorganisation av Bammiljörådet. Enligt lagen (1993:335)
om Barnombudsman utses ombudsmannen av regeringen för en bestämd
tid. BO:s uppgift är att bevaka frågor som angår barns och ungdomars
rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall därvid särskilt uppmärk-
samma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer
överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta Nationernas konvention
om barnets rättigheter. BO skall ägna särskild uppmärksamhet åt frågor
som rör utsatta barn och ungdomar.

BO skall enligt sin förordning (SFS 1993:719) endast den 1 oktober
varje år lämna en berättelse till regeringen om sin verksamhet under
tiden den 1 juli närmast föregående år - den 30 juni innevarande år.

Konventionen om barnets rättigheter

FN:s konvention om barnets rättigheter är ett av de viktigaste instru-
ment som tillkommit under senare år för att värna om barns och ung-
domars levnadsvillkor. De stater som ratificerat konventionen har åtagit
sig att se till att barnets bästa alltid kommer i främsta rummet när åt-
gärder vidtas som berör barn.

I enlighet med sina åtaganden enligt konventionen har regeringen läm-
nat en rapport till FN om Sveriges efterlevnad av konventionen.
Rapporten har behandlats i januari 1993 vid ett möte mellan FN:s kom-
mitté för barnets rättigheter och representanter för den svenska rege-
ringen. Kommittén har därefter avgett ett yttrande med anledning av
rapporten.

Kommittén noterar med tillfredställelse att Sverige snabbt ratificerade
konventionen och att den svenska rapporten var den första som kom in
till FN. Kommittén lyfter fram såsom positivt att den svenska regering-
en har en aktiv hållning till konventionen, bl.a. när det gäller att infor-
mera om konventionen och att söka nya vägar för att ytterligare förbätt-
ra barnens situation i Sverige. Den svenska lagstiftningen och de prin-
ciper som gäller vid tillämpningen av våra lagar anses allmänt åter-
spegla konventionens bestämmelser.

De anmärkningar som kommittén framför mot Sverige innebär inte att
Sverige anses bryta mot konventionen. Däremot rekommenderar kom-
mittén att vissa åtgärder vidtas för att ytterligare förbättra barnens situa-
tion.

Kommittén rekommenderar att regeringen överväger att inrätta en
övervakningsmekanism när det gäller tillämpningen av konventionen.
Genom inrättandet av en Barnombudsman med särskilda uppgifter i
förhållande till barnkonventionen har regeringen gett uttryck för den
vikt den lägger vid konventionen.

Den treåriga satsning med medel från Allmänna arvsfonden vars syfte
varit att med hjälp av frivilligorganisationema sprida kunskap om kon-
ventionen har utvärderats på uppdrag av Socialdepartementet i rapporten
Som ringar på vattnet - om frivilligorganisationemas information om
FN:s barnkonvention. Rapporten beskriver, diskuterar och värderar fri-
villigorganisationernas informationsarbete om barnkonventionen. Enligt
de intervjuundersökningar som SIFO gjort i anslutning till utvärderingen
kände 58 % av de tillfrågade till barnkonventionen men endast 25 % av
dessa kunde ange något om vad konventionen handlade om.

I ett samarbetsprojekt mellan Socialdepartementet, Barnombudsman-
nen, Rädda Barnen och Tidningen i Skolan har en skoltidningstävling
utlysts, vilken vänder sig till samtliga elever i grundskolan. Syftet är att
aktivera barnen och ungdomarna själva i frågor som rör deras rättig-
heter och intressen i enlighet med konventionen.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

FN:s familj eår 1994

Regeringen har tillkallat en särskild beredningsgrupp (S 1992:06) med
representanter från flera departement, som har till uppdrag att förbereda
den svenska insatsen för att genomföra Förenta Nationernas internatio-
nella familjeår 1994. Utgångspunkten för Sveriges engagemang är att de
svenska insatserna skall ses som ett inslag i en fortgående och långsiktig
verksamhet inom ramen för svensk familjepolitik.

I beredningsarbetet har ett antal angelägna områden föreslagits som
utgångspunkter för kunskapsinventering, initiativ och informationsinsat-
ser under familjeåret. Dessa teman är delvis sammanfallande men skall
främst ange inriktningen på de aktiviteter som skall genomföras i
Sverige. Några exempel på aktuella områden är familjer med osäkra
arbetsvillkor, splittrade familjer, ungdomar som söker vuxenroller, barn
och familjer som lever i mångkulturella miljöer samt familjer där för-
äldrarna av olika skäl sviktar i föräldrarollen.

Avsikten är att dessa teman för de svenska insatserna under familje-
året 1994 skall konkretiseras genom olika aktiviteter, såväl inom vårt
land som i internationella sammanhang. Regeringen har beslutat att
ställa 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden till kommitténs för-
fogande för att inom ramen för den svenska familjepolitiken och dess
långsiktiga satsningar ge ökad uppmärksamhet åt initiativ som främjar
mångfald och valfrihet. Detta föreslås ske genom uppmuntran och stöd
till verksamheter som vill pröva nya arbetsformer i syfte att skapa ökad
livskvalitet och effektivare skyddsnät kring barn och ungdom.

A 1. Allmänna barnbidrag

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

16 835 703 380

17 000 000 000

17 300 000 000

Allmänt barnbidrag lämnas till dess barnet fyller 16 år. För elever i
grundskolan eller i viss annan utbildning som fyllt 16 år lämnas förlängt
barnbidrag. Bidraget lämnas med samma belopp per månad som det
allmänna barnbidraget. Bestämmelserna om barnbidrag och flerbarns-
tillägg finns i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag. Bestämmelser
om förlängt barnbidrag finns i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag.

Det allmänna barnbidraget lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med
9 000 kronor per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas
flerbarnstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt barn-
bidrag för det tredje barnet, ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och
ett och ett halvt barnbidrag för det femte barnet och varje ytterligare
barn. Även 16-19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa
motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till fler-
barnstillägg.

Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse. Mot-
svarande gäller när rätten till barnbidrag inträder av annat skäl än födel-
se. Bidraget lämnas t.o.m. kvartalet då barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag lämnas med samma belopp som det allmänna
barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det då barnet har fyllt 16 år.

Kostnaderna täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen
av barnbidraget handhas av Riksförsäkringsverket och försäkrings-
kassorna.

Under det senaste året har antalet familjer som är berättigade till fler-
barnstillägg blivit fler än vad som tidigare beräknats. Detta innebär att
anslagsbelastningen under innevarande budgetår blir högre än förväntat.
Mellan åren 1990 och 1993 ökade antalet familjer med flerbarnstillägg
med 24 000 (15 %). Ökningen hänger samman med de senaste årens
höga födelsetal. Antalet födda barn var som högst år 1990 med ca
125 000 födda barn. Senast tillgängliga uppgifter visar på 118 700
födda under år 1993.

En annan förklaring till att antalet flerbarnsfamiljer har ökat är att
antalet gymnasiestuderande ungdomar har ökat något. Barn i gymnasie-
skolan som uppbär studiebidrag medräknas vid bedömningen av rätten
till flerbarnstillägg. Arbetslösa ungdomar som hade gått tvååriga gym-
nasielinjer erbjöds under år 1992 ett tredje års gymnasieutbildning i ca
70 kommuner. Under detta år uppskattas ca 12 000 ungdomar ha valt
studier framför att gå arbetslösa. Enligt Socialdepartementets bedömning
är det inte troligt att ökningen av antalet flerbarnsfamiljer fortsätter,
bl.a. med tanke på de nedåtgående födelsetalen.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95
till 17 495 miljoner kronor. Beräkningarna utgår från barnbidragsnivån
9 000 kr per år och barn samt att antalet bambidragsberättigade barn
blir ca 1 755 000 vid utgången av 1994. Antalet familjer med flerbarns-
tillägg beräknas till lägst 192 000. Antalet mottagare av förlängt barn-
bidrag beräknas till 34 000.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Regeringens överväganden

Ändrade regler för flerbarnstilläggen

Regeringens förslag: Flerbarnstillägg skall fr.o.m. den 1 juli 1994
lämnas med ett belopp som motsvarar ett halvt barnbidrag för det
tredje barnet och ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och varje
ytterligare barn.

Skälen för regeringens förslag: Fram till år 1988 lämnades flerbarns-
tillägg med ett halvt extra barnbidrag till familjer med tre barn och ett
helt extra bidrag för därpå följande barn. För att undvika orimligt höga
marginaleffekter i samband med att reglerna för bostadsbidrag ändrades
år 1988, överfördes en del av bostadsbidraget för de största familjerna

till flerbarnstilläggssystemet. År 1989 överfördes ytterligare medel så
att det för det fjärde barnet lämnades 1,9, för det femte barnet 2,4 och
för därpå följande barn 1,6 extra barnbidrag i flerbarnstillägg. I sam-
band med skattereformen återfördes dessa medel till bostadsbidragssys-
temet och avsikten var att samtidigt återgå till det ursprungliga systemet
för flerbarnstillägg. Sänkningen genomfördes dock inte fullt ut; det
femte och därpå följande barn fick ett och ett halvt extra barnbidrag i
stället för som tidigare ett extra bidrag.

Regeringen anser det nu rimligt att återgå till de regler som gällde
före år 1988.

Förslaget innebär ett minskat anslagsbehov på ca 55 miljoner kronor
per helt år.

Förslaget föranleder en ändring i 2 a § lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 6.1.

Nedanstående sammanställning visar de nuvarande och de föreslagna
bidragsbeloppen per familj samt antalet berörda familjer (mars 1993).

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Antal barn	Antal familjer	Nuvarande bidr./fam.	Föreslaget bidr./fam.	Förändring bidr./fam.
1	445 500	9 000	9 000	0
2	378 300	18 000	18 000	0
3	150 500	31 500	31 500	0
4	32 400	49 500	49 500	0
5	6 500	72 000	67 500	-4 500
6	1 670	94 500	85 500	-9 000
7	470	117 000	103 500	-13 500
8	130	139 500	121 500	-18 000
9	50	162 000	139 500	-22 500
10 +	30	184 500	157 500	-27 000

Regeringen biträder Riksförsäkringsverkets förslag till anslagsberäk-
ning utom vad avser den antagna fortsatta ökningen av antalet familjer
som är berättigade till flerbarnstillägg. Med hänvisning till vad som
sagts ovan om nedgången i antalet födda barn beräknas att antalet fler-
barnsfamiljer kommer att ligga kvar på en oförändrad nivå. Med hänsyn
tagen även till förslaget om ändrade regler för flerbarnstillägg bör an-
slaget för budgetåret 1994/95 uppgå till 17 300 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,

2. till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1994/95 anvisar ett för-
slagsanslag på 17 300 000 000 kronor.

A 2. Bostadsbidrag

Anslaget disponeras för bostadsbidrag till barnfamiljer och hushåll utan
barn.

Bestämmelser om bostadsbidrag finns i lagen (1993:737) om bostads-
bidrag, bostadsbidragsförordningen (1993:739) och förordningen
(1993:982) om bostadsbidragsregister.

Från och med år 1994 handläggs bidragen på lokal nivå av de all-
männa försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket är central för-
valtningsmyndighet.

Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett särskilt bidrag för
hemmavarande barn, dels av ett belopp som beror av bostadskostnadens
storlek och antalet barn. Bostadsbidraget till barnfamiljer är inkomst-
prövat och reduceras med 20 procent av den del av den bidragsgrundan-
de inkomsten, som överstiger ett visst belopp per år. Från och med år
1994 sker inkomstprövningen av bidragen mot en beräknad aktuell
inkomst.

Bostadsbidrag till hushåll utan barn lämnas dels till ungdomar mellan
18 och 29 år, dels till andra hushåll utan barn. Bidraget är beroende av
bostadskostnadens storlek. Även detta bidrag inkomstprövas fr.o.m.
bidragsåret 1994 mot en beräknad aktuell inkomst.

Regeringens överväganden

För bostadsbidrag under budgetåret 1993/94 har anslagsbehovet beräk-
nats uppgå till ca 8 560 miljoner kronor (jfr prop. 1992/93:174, s. 52).
I beräkningen av anslagsbehovet för innevarande budgetår har, till följd
av att staten fr.o.m. den 1 januari 1994 övertar hela kostnadsansvaret
för bostadsbidragen, beaktats såväl de totala kostnaderna för bostads-
bidrag under år 1993, som kostnaderna för försäkringskassornas utgifter
för bostadsbidrag under första halvåret 1994.

Som framgår av vad som tidigare redovisats kommer regeringen att
under våren återkomma till riksdagen med förslag om vilka regler som
skall tillämpas för bidragsåret 1995. Regeringen avser att i det samman-
hanget återkomma med en beräkning av medelsbehovet under detta
anslag för budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår dock, i avvaktan på
en särskild proposition, att anslaget förs upp med 6 570 miljoner kr.
Beloppet beräknas utgöra medelsbehovet under budgetåret 1994/95 om
1994 års regelsystem behålls oförändrat under motsvarande period.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen,

i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Bostadsbidrag för
budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 6 570 000 000 kr.

A 3. Bidrag till föräldraförsäkringen

Från anslaget bekostas statsbidrag till kostnaderna för föräldrapenning,
tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Bestämmelserna om
föräldraförsäkringsförmåner återfinns i 4 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Rätten till havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 §
samma lag.

Föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoptivbarns
ankomst utbetalas under 450 dagar. För 360 av de 450 ersättningsdagar-
na betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 90 % av den sjuk-
penninggrundande inkomsten till den av föräldrarna som stannar hemma
och vårdar barnet, dock lägst 60 kronor per dag, det s.k. garantibe-
loppet. Under resterande 90 dagar utges endast garantibeloppet. För-
äldrapenning får tas ut längst till dess barnet fyllt åtta år eller har av-
slutat det första skolåret.

En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn
under 12 år har i vissa situationer rätt till tillfällig föräldrapenning
under högst 120 dagar per barn och år. I vissa fall när barnet i samband
med sjukdom har ett särskilt behov av tillsyn eller vård kan tillfällig
föräldrapenning utges även om barnet är mellan 12 och 16 år. Under de
första 14 dagarna som tillfällig föräldrapenning betalas ut under ett år
utgör ersättningen 80 % och därefter 90 % av den sjukpenninggrundan-
de inkomsten.

Tillfällig föräldrapenning kan lämnas vid sjukdom hos barnet eller
dess ordinarie vårdare samt när en förälder behöver följa med barnet till
barnavårdscentral m.m. Härutöver har fadern rätt till tillfällig föräldra-
penning i samband med barns födelse eller adoption. Antalet sådana
dagar är tio för varje nyfött eller adopterat barn.

Inom den tillfälliga föräldrapenningen har föräldrarna dessutom möj-
lighet att disponera två särskilda dagar (kontaktdagar) för varje barn
fr.o.m. det kalenderår barnet fyller fyra år och t.o.m. det år barnet
fyller 12 år. Dagarna är bl.a. avsedda för besök i och kontakt med
barnets vardagliga miljö, t.ex. barnomsorg och skola.

Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av
arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplace-
ras, har rätt till havandeskapspenning. Denna utges tidigast fr.o.m. den
60:e dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den 11 :e
dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havandeskaps-
penning utges för de första tre dagarna med 65 % av den sjukpenning-
grundande inkomsten och därefter med 80 %. Har kvinnan blivit av-
stängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra risk för
fosterskador utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstängningen.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Regeringens överväganden

Som redovisats i det föregående bereds inom regeringskansliet olika
förslag till ändringar inom föräldraförsäkringen, bl.a. slopande av
garantidagama och vissa förbättringar inom den tillfälliga föräldrapen-
ningen. Regeringen har för avsikt att förslagen skall föreläggas riks-
dagen under våren 1994.

Regeringen föreslår därför att anslaget, i avvaktan på en proposition i
ämnet, förs upp med ett oförändrat belopp om 2 759,5 miljoner kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen,

1 avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Bidrag till föräldra-
försäkringen för budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på

2 759 500 000 kr.

A 4. Bidragsförskott

1992/93	Utgift	3 178 545 698
1993/94	Anslag	3 110 000 000
1994/95	Förslag	3 187 000 000

Bidragsförskotten har två funktioner. Den första är att garantera det
underhåll som den andre föräldern är ålagd att betala. Den andra funk-
tionen är att ge ett minimistöd till särlevande föräldrars barn. Samman-
taget innebär bidragsförskottet ett kraftigt stöd till ensamlevande för-
äldrars ekonomi.

Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har
vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna.
Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vård-
nad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott är
18 år. Bidragsförskott lämnas emellertid också för barn som studerar i
åldern 18-20 år. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av basbe-
loppet. Bestämmelser om bidragsförskott finns i lagen (1964:143) om
bidragsförskott samt i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott för
studerande.

Antalet bidragsberättigade barn beräknas för budgetåret 1993/94 vara
21 000 fler än vad som antogs vid föregående budgetarbete. Med sam-
ma antaganden om genomsnittlig bidragsnivå, m.m. innebär detta en
merkostnad på anslaget under innevarande budgetår med ca 200 miljoner
kronor.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp på 36 000 kronor
kostnaderna för bidragsförskott under budgetåret 1994/95 till 3 235 miljoner
kronor.

Antalet barn för vilka bidragsförskott lämnas har för budgetåret Prop. 1993/94:100

1994/95 beräknats till 323 000. Bil. 6

Regeringens överväganden

Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna
under detta anslag till 3 187 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidragsförskott för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 3 187 000 000 kr.

A 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

1992/93	Utgift	8 146 817
1993/94	Anslag	8 530 000
1994/95	Förslag	8 500 000

Ett särskilt bidrag lämnas till sådana barn som är adopterade av endast
en person. Reglerna för bidraget motsvarar i huvudsak dem som gäller
för bidragsförskott. Bidraget lämnas således i normalfallet med 40 % av
basbeloppet per år för barn under 18 år och för barn som studerar i
åldern 18-20 år. Bestämmelser om bidraget finns i lagen (1984:1096)
om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.

Riksförsäkringsverket

Antalet bidragsberättigade barn beräknas till 600 under budgetåret
1994/95. Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp på
36 000 kronor kostnaderna för bidraget till 8,6 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna
under detta anslag till 8,5 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1994/95 an-
visar ett förslagsanslag på 8 500 000 kronor.

A 6. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

1992/93	Utgift	28 518 419
1993/94	Anslag	28 800 000
1994/95	Förslag	26 400 000

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Anslaget disponeras för utgifter för statsbidrag till kostnader för interna-
tionella adoptioner. Bidragsbestämmelserna finns i lagen (1988:1463)
om bidrag vid adoption av utländska barn. Bestämmelserna innebär i
korthet att sådant bidrag lämnas för varje barn med hälften av genom-
snittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst
24 000 kr. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA)
fastställer den genomsnittskostnad för olika ursprungsländer som skall
ligga till grund för beräkning av bidraget.

Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket (RFV) och försäk-
ringskassorna.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar utgifterna för budgetåret 1994/95 till
26,3 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Under år 1991 adopterades 1 113 barn. År 1992 adopterades 1 115
barn. För år 1993 räknar NIA med att ca 1 100 barn skall komma till
Sverige. Med ledning av detta och med ett antagande att samtliga barn
får maximalt bidrag beräknas behovet av medel för bidrag till kostnader
för internationella adoptioner under budgetåret 1994/95 till
26,4 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 26 400 000 kr.

A 7. Barnpensioner

1992/93	Utgift	279 602 660
1993/94	Anslag	280 000 000
1994/95	Förslag	290 000 000

Från detta anslag bekostas barnpension från folkpensioneringen. Barn-
pension utges till barn under 18 år vars far eller mor eller vars båda
föräldrar har avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium eller
liknande kan barnpension dock utges t.o.m. juni månad det år barnet
fyller 20 år. Nivån för barnpension är högst 40 och lägst 25 % av bas-
beloppet. Denna nivå gäller för pension efter vardera föräldern om båda

föräldrarna avlidit. I beräkningarna skall ett belopp användas som ut-
görs av basbeloppet minskat med 2 %.

Barnpension från tilläggspensioneringen, som är knuten till den av-
lidne förälderns inkomst, finansieras direkt genom ATP-avgiften och
utgiften redovisas inte över statsbudgeten. Utgifterna för barnpension i
form av ATP beräknas 1994/95 uppgå till 605 miljoner kronor.

Riksförsäkringsverket

Antalet barnpensioner från folkpensioneringen beräknas i december
1994 uppgå till 30 000. Barnpensionens medelbelopp beräknas vid
samma tidpunkt uppgå till 26,5 % av basbeloppet minskat med 2 %.

Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp om 36 000
kronor kostnaderna för barnpension från folkpensioneringen under
budgetåret 1994/95 till 293 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna
under detta anslag till 290 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Barnpensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 290 000 000 kronor.

A 8. Vårdbidrag för handikappade barn

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

1 192 379 082

1 285 000 000

1 405 000 000

Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder som vårdar barn under
16 år som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom eller
handikapp.

Vårdbidrag utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels
förmån. Hel förmån är 2,5 basbelopp. De partiella förmånerna utges
med en proportionell andel av hel förmån. Vid beräkning av rätt till
vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund av barnets sjukdom
eller handikapp. Ersättning kan då utges på fyra nivåer, nämligen 18,
36, 53 eller 69 % av basbeloppet, beroende på merkostnadernas storlek.
Ersättningen för merkostnader kan betalas utöver det annars gällande
maximibeloppet för helt vårdbidrag, om vård- och tillsynsbehovet för ett
barn uppfyller kravet för rätt till helt vårdbidrag.

Vårdbidrag beskattas som inkomst av tjänst. Om en viss del av vård-
bidraget utges som ersättning för merkostnaden är dock denna del

skattefri. För barn som vårdas på institution kan s.k. ferievårdbidrag Prop. 1993/94:100
lämnas när barnet vistas i föräldrahemmet. Bil. 6

Bestämmelser om vårdbidrag finns i 9 kap. lagen (1962:381) om all-
män försäkring.

Den 1 januari 1994 träder lagen (1993:389) om assistansersättning i
kraft. Den statliga assistansersättningen avser att täcka kostnaderna som
en funktionshindrad person har för personlig assistans. Assistansersätt-
ning kan i vissa fall utges till personer under 16 år. På sikt bedöms
mellan 200 till 300 barn, som i dag uppbär vårdbidrag, i stället beviljas
assistansersättning.

Riksförsäkringsverket

Antalet hela vårdbidrag beräknas öka något från 8 200 till 8 500 mellan
budgetåren 1993/94 och 1994/95. Tre fjärdedels vårdbidrag infördes
den 1 juli 1992 och har ännu inte fått fullt genomslag i antalet förmå-
ner. Tre fjärdedels vårdbidrag beräknas därför öka förhållandevis kraf-
tigt från 900 till 1 400 från innevarande till nästkommande budgetår.
Den nya tre fjärdedelsnivån får även till effekt att antalet halva vård-
bidrag minskar från 6 100 till 5 700 under nämnda tidsperiod. En fjär-
dedels vårdbidrag beräknas öka svagt från 4 100 till 4 500 under bud-
getåren 1993/94 och 1994/95. Omräknat i hela vårdbidrag innebär detta
sammantaget att antalet vårdbidrag ökar från 12 950 budgetåret 1993/94
till 13 525 budgetåret 1994/95.

Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp om 36 000
kronor kostnaderna för vårdbidrag under budgetåret 1994/95 till
1 440 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnads-
beräkningar, basbeloppets utveckling samt effekterna av införandet av
assistansersättning beräknat kostnaden under anslaget till 1 405 miljoner
kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Vårdbidrag för handikappade barn förbudgetåret 1994/95 anvisar

ett förslagsanslag på 1 405 000 000 kronor.

B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och Prop. 1993/94:100
ålderdom Bil. 6

Mål och inriktning

Socialförsäkringen utgör en central del i välfärdssystemet genom att säkra
människomas behov av ekonomisk trygghet vid ålderdom, sjukdom och
handikapp. Den som är gammal eller som drabbas av ohälsa eller
handikapp skall inte behöva leva på en mycket lägre standard än vad de
yrkesverksamma gör.

Efter sitt tillträde genomför regeringen en omfattande genomgång och
omprövning av de stora transfereringssystemen. Inriktningen av
regeringens politik är att socialförsäkringssystemen skall vara robusta och
ekonomiskt stabila.

Det är angeläget att successivt åstadkomma en ökad försäkringsmässig-
het vad gäller inkomstbortfallsersättningama. Den utveckling som
inleddes med införandet av den allmänna sjukförsäkringsavgiften bör
fortsätta. Därmed synliggörs sambandet mellan kostnader och förmåner
inom socialförsäkringen. Genom att betalningsansvaret i ökad utsträck-
ning hänförs till den enskilde blir systemet mer begripligt.

Det finns även skäl att överväga en ökad renodling av finansieringsprin-
ciperna så att ersättningar som syftar till standardtrygghet avgiftsfinan-
sieras medan fördelningspolitiskt motiverade inslag finansieras av
allmänna skattemedel.

En annan huvudlinje för regeringens politik är att arbetslinjen inom
socialförsäkringen fullföljs samtidigt som förutsättningarna för samarbete
och gemensamt ekonomiskt ansvarstagande bland olika berörda förstärks.

Sedan år 1992 är det arbetsgivarna som svarar för sjukersättning i form
av sjuklön vid korta sjukfall. Samtidigt infördes möjlighet för långtids-
sjukskrivna att som led i en rehabilitering erhålla en ersättning som är
högre än sjukpenningen. Försäkringskassorna har fått såväl medel för
yrkesinriktad rehabilitering som den särskilda ersättningen för förbättrad
rehabiliteringskapacitet hos sjukvårdshuvudmännen. Lokala försök med
finansiell samordning mellan sjukförsäkringen och sjukvården har inletts.
Vidare avses förslag föreläggas riksdagen med syfte att även social-
tjänsten skall kunna involveras i en försöksverksamhet med finansiell
samverkan tillsammans med försäkringskassa och sjukvårdshuvudman.

Utgiftsutvecklingen inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringama uppvisade
en drastisk ökning under senare delen av 1980-talet, något som bl.a.
förorsakades av att systemen inte innehöll starka motiv för rehabilitering
vare sig för arbetstagare eller arbetsgivare.

De senaste årens samhällsekonomiska läge med minskad produktion och
ökad arbetslöshet har inneburit att lönesumman och därmed såväl
inkomstskatter som socialavgiftsintäkter har minskat. De åtgärder som
vidtagits i form av sänkta kompensationsnivåer inom sjukförsäkringen
och för olika vårdförmåner liksom införandet av ett striktare arbets-
skadebegrepp och slopandet av arbetsskadesjukpenningen innebär dock
att flera brister i systemen rättats till och att sjuk- och arbetsskadeförsäk-

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 6

ringarnas tidigare uppvisande underskott har vänt i ett överskott. Vidare
har regeringen föreslagit ett antal åtgärder rörande pensionsförmånerna
tillsammans med kompenserande åtgärder för de ekonomiskt svagaste
pensionärerna. Det ekonomiska läget för det allmänna pensionssystemet
är dock allvarsamt, inte minst på lite längre sikt. De samlade utgifterna
för pensionsförmånerna inklusive KBT motsvarar år 1993 ca 30 % av det
aktuella avgiftsunderlaget för socialavgifter, en ökning från 24 % år
1990. Samtidigt finansieras en växande andel av ATP-utgiftema med
avkastning från AP-fonden.

Det är en fråga av största vikt att pensionssystemet reformeras, både
för att skapa en stabilitet i systemet och därmed en tryggare pensionering
för den enskilde och för att komma tillrätta med de samhällsekonomiska
problemen. Den parlamentariskt sammansatta Pensionsarbetsgruppen
(S 1991:14) kommer inom kort att redovisa ett förslag till ett reformerat
och mer försäkringsmässigt system för de allmänna pensionerna. Den
valda inriktningen innebär bl.a. att pensionssystemets följsamhet
gentemot variationer i den ekonomiska tillväxten kommer att stärkas
betydligt samtidigt som en övergång till pensioner baserade på en
livsinkomstprincip ökar flexibiliteten och påverkbarheten för den
enskilde.

Försäkring vid sjukdom och handikapp

Målen för det ekonomiska stödet

Målen för de olika förmåner som ingår i systemet för försäkring vid
sjukdom och handikapp är

- att utgöra ett skydd mot inkomstbortfall för den som drabbas av
sjukdom och/eller handikapp,

- att behov av rehabilitering tillgodoses så att den som drabbas av
nedsatt arbetsförmåga ges möjlighet att helt eller delvis återgå till
förvärvsarbete och ett aktivt liv,

- att ge de försäkrade tillgång till olika sjukvårdsförmåner, inkl,
läkemedel och tandvård, till rimlig kostnad.

Ersättning vid sjukdom och handikapp utges dels som sjukpenning vid
tillfällig nedsättning av arbetsförmågan, dels som sjukbidrag eller
förtidspension om nedsättningen bedöms bli bestående för avsevärd tid
eller kan anses varaktig. Sjukpenningen är relaterad till den försäkrades
aktuella förvärvsinkomst upp till ett tak på 7,5 basbelopp. Förtids-
pensionen och sjukbidraget består dels av det grundskydd som utgörs av
folkpension och i förekommande fall pensionstillskott och KBT, dels av
den inkomstrelaterade tilläggspensionen (ATP) upp till basbeloppstaket.

Från sjukförsäkringen lämnas vidare ersättning för kostnader i samband
med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedelsinköp,
sjukhusvård samt sjukresor. Den försäkrade svarar i regel för en
begränsad del av kostnaden i form av en patientavgift. För försäkrade
med stora kostnader för öppen sjukvård och läkemedel finns ett

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

högkostnadsskydd. Vid vissa sjukdomar har den försäkrade rätt till Prop. 1993/94:100

kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar. Inom ramen för Bil. 6

sjukförsäkringen lämnas också ersättning för tandvård för alla försäkrade
fr.o.m. 20 års ålder. Barn och ungdom under 20 år har enligt tandvårds-
lagen rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens försorg.

Utveckling i nuvarande system

Sjukförsäkring

De totala sjukförsäkringsutgifterna för budgetåret 1994/95 beräknas till
ca 35 000 miljoner kronor. Utgifternas fördelning på olika förmåner
inom sjukförsäkringen framgår av följande diagram.

Sjukförsäkringsutgifternas fördelning på förmåner

1992/93 1993/94 1994/95

SS Tandiérd

■ Läkemedelsförmån

□ Ersättn sjukv.huwidmän

□ Rehabilitering

■ Sjukersättning

Sjukfrånvaron har minskat påtagligt de senaste åren. Enligt tillgänglig
statistik från Riksförsäkringsverket (RFV) har sjukpenningdelen i det s.k.
ohälsotalet minskat från 14,9 dagar år 1991 till 13,2 dagar år 1992, dvs.
1,7 dagar. Under första halvåret 1993 har sjukpenningdelen fortsatt att
minska. Från år 1991 till år 1992 har samtidigt antalet avslutade
sjukpenningfall på minst 15 dagars längd samt pågående sjukfall om
minst tre månader minskat i antal. Detta hänger samman med att allt fler
personer beviljas rehabiliteringsersättning och att antalet beslut om
förtidspension ökat.

Enligt RFV har det inte varit möjligt att ta fram någon säkerställd
minskning av sjukfrånvaron under de första 14 dagarna (sjuklöneperio-
den) på grund av brister i det statistiska underlaget. Det finns dock
anledning anta att en betydande minskning av sjukfrånvaron har skett
under sjuklöneperioden. För att kunna följa utvecklingen av den korta
sjukfrånvaron är det viktigt att det statistiska underlaget förbättras.

Det genomsnittliga antalet dagar med rehabili’eringspenning per
sjukpenningförsäkrad var 0,6 dagar under år 1992 och beräknas öka till
0,85 dagar år 1993 och till 1 dag år 1994.

Sjukförsäkringens kostnader för flertalet sjukvårdsförmåner ökade
påtagligt fram till början av 1990-talet. För att motverka denna ut-
veckling har det under de två senaste åren varit nödvändigt inte bara att
anpassa avgiftsnivåerna på de olika förmånsområdena till den allmänna
kostnadsutvecklingen utan också att vidta olika ändringar i förmåns-
reglema och i ersättningssystemen. Detta gäller främst i fråga om
tandvård och läkemedel.

Försäkringens utgifter för läkemedelsförmånen har fortsatt att öka under
år 1993, dock inte i samma takt som tidigare. Orsakerna till den fortsatta
utgiftsökningen är i huvudsak tre. För det första gäller sedan den 1 mars
1993 samma förmånsregler som i öppenvård för boende på sjukhem och
andra vårdinrättningar vilka kommunerna övertagit från landstingen. Den
andra orsaken är prisökningar till följd av den flytande kronkursen i
kombination med den allt snabbare introduktionen av nyare och allt
dyrare läkemedel. För det tredje gäller att volymen avgiftsbefriade
läkemedelsinköp inom ramen för högkostnadsskyddet har stigit markant
till följd av den stora ökningen av antalet frikort. Denna ökning är i sin
tur en följd av de successivt allt högre egenavgifterna inom framför allt
den öppna hälso- och sjukvården.

Den samlade kostnadsutvecklingen för de olika sjukförsäkringsför-
månema framgår av följande sammanställning (mkr).

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

År	Sjuk- penning	Öppen sjukvård	Tand- vård	Läke- medel	Övrig sjuk- vård	Rehab.	Summa- löpande pris	Summa fast pris 1980 års prisnivå
1980	12 635	3 739	2 174	2 326	1 721	-	22 595	22 595
1985	17 925	5 388	3 369	3 830	3 337	-	33 849	22 611
1987	23 111	7 823	2 905	4 763	706	-	39 308	23 465
1990	34 983	9 494	3 750	6 862	987	77	57 296	27 299
1991	31 873	9 821	4 210	7 774	1 300	459	55 437	24 541
1992	18 981	9 474	3 994	8 764	-	1 665	42 878	18 721
1993	18 200	4 853	3 644	9 153	-	2 230	38 080	16 202
1994	18 000	1 526	3 457	9 593	-	2 778	35 354	14 900

Uppgifterna för år 1993 och 1994 är beräknade. Föreslagna besparingar är
inkluderade fr.o.m. 1 juli 1994.

Förtidspensionering och faktisk pensionsålder

I 7 och 13 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) föreskrivs
att rätt till förtidspension tillkommer en försäkrad mellan 16 och 64 år
om arbetsförmågan på grund av sjukdom eller annan nedsättning av den

fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst en
fjärdedel och om nedsättningen kan anses varaktig. Bedöms nedsättningen
inte som varaktig men dock bestående för avsevärd tid, har den
försäkrade rätt till sjukbidrag som utges på samma nivå som förtids-
pension. Förtidspension/sjukbidrag utges från folkpensioneringen
respektive den allmänna tilläggspensioneringen. Grundmotivet för
förtidspensionssystemet är att den som fått sin arbetsförmåga allvarligt
och varaktigt nedsatt skall ha en rimlig försörjning utan att vara beroende
av vare sig behovsprövade socialbidrag eller familjemedlemmars
inkomster.

Gruppen förtidspensionärer består av många olika kategorier, alltifrån
personer som redan från födseln är allvarligt handikappade till sådana
som i slutet av sin förvärvsaktiva tid tvingas lämna arbetsmarknaden till
följd av nedsatt arbetsförmåga.

Nedan visas hur antalet förtidspensionärer/sjukbidragstagare har
utvecklats mellan år 1952 och 1993.

Prop. 1993/94:101

Bil. 6

Antal förtidspensionärer/sjukbidragstagare åren 1952 - 1993

Det finns en stigande trend vad avser antalet förtidspensionärer sedan
mitten av 1960-talet. Fram till dess var antalet förtidspensionärer
förhållandevis konstant omkring 150 000 personer. Under andra hälften
av 1960-talet började antalet att stiga. Mellan år 1970 och 1976 steg
antalet mycket kraftigt. År 1976 var antalet förtidspensionärer 297 000.
Sänkningen av pensionsåldern från 67 till 65 år den 1 juli 1976 innebar
en tillfällig sänkning av antalet förtidspensionärer. Den stigande trenden
bröts dock inte och under år 1980 passerade antalet förtidspensionärer
1976 års nivå och uppgick i januari 1981 till 303 000. Under resten av
1980-talet steg antalet förtidspensionärer med mellan 5 000 och 9 000 per
år. Antalet nybeviljade förtidspensioner minskade dock mellan åren 1988
och 1991.

Under år 1992 inträffade en mycket kraftig ökning av nybevilj andefre-
kvensen. Totalt nybeviljades 58 400 personer förtidspension/sjukbidrag,
vilket är det högsta antal som registrerats under ett år. I december 1992
hade 383 000 personer förtidspension/sjukbidrag jämfört med 367 000 ett
år tidigare. Under 1993 har denna utveckling fortsatt. I december år
1993 uppbar drygt 400 000 personer förtidspension/sjukbidrag. RFV gör
bedömningen att antalet förtidspensionärer kommer att fortsätta öka
kraftigt under ytterligare några år. Samtidigt minskar antalet långa
sjukfall kraftigt.

Det finns flera tänkbara orsaker till den kraftiga ökningen under senare
tid inom förtidspensioneringen. Den svenska arbetsmarknaden har på
några år genomgått en successiv omvandling. Ett stort antal arbetstill-
fällen har försvunnit och många arbetsuppgifter som till stor del kunde
skötas trots reducerad arbetsförmåga finns inte längre kvar. En del av
dem som hade sådana arbeten kan ha beviljats förtidspension.

Det finns också ett samband mellan arbetslöshet och ohälsa som
framöver kan komma att förstärka den stigande trenden inom förtids-
pensioneringen. Försäkringskassans arbete med rehabilitering för att
minska de långa sjukfallen torde ha lett till en tillfällig uppgång av
förtidspensioneringen genom att fler förtidspensionerats i fall där
rehabilitering inte bedömts vara meningsfull.

Slutligen kan det ha förekommit fall där arbetslöshet i sig är den
faktiska orsaken till förtidspensionering trots att förtidspensionering av
rena arbetsmarknadsskäl inte längre beviljas.

Antalet förtidspensionärer fortsätter att öka samtidigt som den genom-
snittliga pensionsåldern, definierad som den ålder vid vilken en person
i genomsnitt beviljas delpension, ålderspension eller förtidspension,
faller. År 1992 var den 59,0 år. År 1985 låg motsvarande genomsnitts-
ålder på 60,7 år, dvs. på sju år en sänkning med ca ett och ett halvt år.

Måttet genomsnittlig pensionsålder belyser utvecklingen under längre
tidsperioder men är till sin konstruktion inte tillräckligt exakt för
rättvisande jämförelser mellan två år. För att ge bättre underlag för
årsvisa jämförelser har Socialdepartementet tillsammans med RFV tagit
fram en serie mått som tillsammans speglar utvecklingen på kort sikt och
ger underlag för bedömning bl.a. av konsekvenser av förändringar i
regelsystemen.

- Andel som börjar uppbära pension vid 65 år, dvs. hur många inom
den åldersklass som fyller 65 år som inte uppburit pension före 65 år.
År 1985 var denna andel 57 %. År 1992 hade den sjunkit till 49 %.

- Andel av en åldersklass som har pension, dvs. hur stor andel av t.ex.
60-åringama ett visst år som hade pension jämfört med dem som var
60 år ett annat år. Måttet visar en ökning av andelen för 50-, 55-, 60-
och 64-åringar under senare år.

- Förtidspensionärer i förhållande till förvärvsaktiva, dvs. antalet
förtidspensionärer relaterade till antalet personer mellan 16 och 64 år.
Denna andel var i mitten av 1960-talet ca 3 % och har sedan succes-
sivt stigit. Den är år 1992 drygt 7 %.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

- Återstående pensionsåtaganden, dvs. hur många utbetalningsmånader Prop. 1993/94:100
med förtidspension som totalt återstår för de personer som vid ett visst Bil. 6
tillfälle uppbär förtidspension. Alternativt kan detta uttryckas som en
summa av återstående pension att betala ut för dessa förtidspensio-
närer. Det återstående antalet utbetalningsmånader har mellan 1987
och 1992 ökat med ca 18 % medan pensionsåtagandet mätt i fast
penningvärde under samma tidsperiod ökat med ca 28 %.

Sammantaget visar dessa fyra mått och den genomsnittliga pensionsål-
dern en entydig tendens som hänger samman med det ökande antalet
förtidspensioner.

Arbetsskadeförsäkringcn

Antalet arbetsskadeärenden har ökat under i stort sett hela 1980-talet. År
1985 uppgick antalet inkomna ärenden som skulle prövas hos försäkrings-
kassorna till drygt 64 000. År 1989 var antalet som högst eller 118 600.
Antalet ärenden för prövning av försäkringskassan har minskat och år
1992 uppgick antalet till 82 000.

Andelen godkända arbetsskador har tidigare ökat mycket kraftigt,
framför allt vad gäller arbetssjukdomarna. Under år 1989 uppgick
andelen godkända arbetsskador till 86 % av avgjorda ärenden. År 1992
var andelen drygt 72 %.

Antalet livräntor fortsätter att öka. I december 1987 var antalet
livräntetagare 18 500 och i december 1992 hade antalet ökat till 84 000.
Trots förändrade regler torde antalet livräntor komma att öka i ytterligare
10 - 15 år.

År 1980 uppgick utgifterna för arbetsskadeförsäkringen till 1 115
miljoner kronor. Utgiftsutvecklingen från år 1988 illustreras av följande
tabell.

Arbetsskadeförsäkringens utgifter åren 1988 - 1995 miljoner kronor

År	Sjuk- penning	Livränta	Ers. enl. äldre lag	Summa
1988	4 640	1 185	1 068	6 839
1989	5 393	1 820	1 103	8 316
1990	6 149	2 540	1 150	9 839
1991	6 744	3 312	1 239	11 295
1992	6 569	3 812	1 233	11 614
1993 prel	5 000	4 500	1 200	11 300
1994 prognos	2 000	5 000	1 200	8 200
1995 prognos	400	5 500	1 100	7 000

Arbetsskadeförsäkringens utgifter har ökat kraftigt under 1980-talet. De Prop. 1993/94:100

senaste årens regeländringar kommer dock att reducera utgifterna för Bil. 6

framför allt arbetsskadesjukpenning.

Arbetsskadefondens medelsbehållning uppvisar sedan år 1987 ett
underskott. Vid utgången av år 1992 var det ackumulerade underskottet
drygt 26 000 miljoner kronor. Efter höjningen av arbetsskadeavgiften till
1,38 % fr.o.m. den 1 januari 1993 och med beaktande av tillskottet från
Delpensionsfonden (8 300 miljoner kronor under budgetåret 1992/93) kan
underskottet vid 1993 års utgång beräknas till 21 900 miljoner kronor.
Vid oförändrat avgiftsuttag kan underskottet i Arbetsskadefonden
beräknas till 12 500 miljoner kronor år 1999.

Vidtagna och planerade åtgärder

Nya regler för sjukersättning

Från och med den 1 april 1993 har en karensdag och ändrade kompensa-
tionsnivåer införts i sjukförsäkringen. För att skydda hälsosvaga grupper
med ofta återkommande sjukfall infördes ett allmänt högriskskydd så att
antalet karensdagar när det gäller sjuklön respektive sjukpenning var för
sig begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Det särskilda
högriskskyddet för försäkrade med omfattande sjukfrånvaro på grund av
en medicinskt väl dokumenterad sjukdom finns kvar sedan tidigare.

Vid samma tidpunkt infördes en särskild återinsjuknanderegel med
innebörd att en ny sjukperiod som börjar inom fem dagar sedan en
tidigare sjukperiod upphört skall betraktas som en fortsättning på den
tidigare sjukperioden.

Från och med den 1 juli 1993 är kompensationsnivån efter ett års
sjukskrivning 70 %. Den som genomgår medicinsk behandling eller
medicinsk rehabilitering kan ansöka om att få sjukpenning med 80 % i
stället för 70 %. Riksförsäkringsverket har fått i uppdrag att noga följa
upp och snarast utvärdera denna regelförändring.

I nedanstående diagram ges en översiktlig beskrivning av nuvarande
regler inom sjukpenningförsäkringen.

Ersättningsnivåer inom sjukpenningförsäkringen

Även om sjukfrånvaron minskat under senare år finns det anledning att
i vissa avseenden se över nuvarande regler inom sjukpenningförsäk-
ringen, inte minst mot bakgrund av den oroväckande utvecklingen inom
förtidspensioneringen. De sjukskrivningsperioder som föregår ett beslut
om förtidspension är viktiga i detta sammanhang. En lämplig åtgärd kan
vara att förbättra det medicinska underlaget i samband med sjukskriv-
ningar, bl.a. genom att i de fall det bedöms lämpligt inhämta en
medbedömning av annan läkare. Det finns därvid anledning att närmare
studera de regler om medbedömning som har införts i Norge år 1992.

Riksdagen har i ett betänkande (bet. 1993/94:SfU2, rskr. 1993/94:11)
tillkännagivit att regeringen skyndsamt bör kartlägga i vilken omfattning
det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social karaktär. De
områden som därvid kan bli aktuella att kartlägga är sjukbidrag och
förtidspension samt de långa sjukskrivningsperioder som ofta föregår
sådana beslut.

Rehabilitering

Rehabiliteringspenningen har fr.o.m. den 1 april 1993 ändrats från
100 % till 95 % av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Genom den allmänna socialförsäkringen bedriver RFV och försäkrings-
kassorna ett aktivt arbete för att förebygga sjukdom och skada och ge
sjuka och handikappade möjlighet att åter kunna arbeta.

För budgetåret 1992/93 har regeringen som resultatkrav angivit att det
s.k. ohälsotalet - beräknat som antalet dagar per individ med dagersätt-
ning eller förtidspension/sjukbidrag på grund av ohälsa - skall sänkas
med en dag. Utvecklingen av ohälsotalet under 1992 har dock inte
motsvarat dessa förväntningar. Delvis beror detta på den mycket kraftiga
ökningen av ohälsotalet bland försäkrade över 60 år.

Det rådande arbetsmarknadsläget har försvårat rehabiliteringsarbetet och
därmed återgången till arbetslivet. Det finns även uppgifter som tyder på
att insatserna från RFV, försäkringskassorna och arbetsgivarna inte varit
tillräckliga och därmed inte gett den effekt som avsågs med rehabilite-
ringsreformen från den 1 januari 1992.

Även samarbetet mellan de medverkande i rehabiliteringsarbetet har
påverkats negativt av lågkonjunkturen.

RFV arbetar under hösten 1993 med ett brett upplagt åtgärdsprogram
för att effektivisera och förbättra rehabiliteringsinsatserna. Åtgärderna
kommer att avse insatser inom försäkringskassorna men också insatser
inriktade på övriga medverkande i rehabiliteringsarbetet och samverkan
med dessa. En redovisning av åtgärdsprogrammet kommer att lämnas i
verkets fördjupade anslagsframställning våren 1994.

Enligt regeringens bedömning är det viktigt att insatserna för rehabilite-
ringsarbetet fortsätter och att de ansvariga utvecklar och förbättrar
rehabiliteringsarbetet. Det är därvid viktigt att ta tillvara de erfarenheter
som finns inom rehabiliteringsområdet och på olika sätt verka för att
dessa erfarenheter omsätts i det praktiska utvecklingsarbetet.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

För att främja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möjlighet
att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster. RFV beräknar kostnaderna
för åren 1993 och 1994 till 650 respektive 700 miljoner kronor.

Vidare finns medel avsatta till anpassning av sjukvårdshuvudmännens
resurser och verksamhet för medicinska rehabiliterings- och behand-
lingsinsatser. En uppföljningsrapport som tagits fram av Landstingsför-
bundet och RFV visar att väsentliga förbättringar i tillgänglighet och
rehabiliterings- och behandlingskapacitet snabbt har uppnåtts med stöd av
dessa medel. Det framhålls också att många av 1991 års projekt uppnått
eller överträffat målsättningen med denna särskilda ersättning, nämligen
att minska utbetalningarna från socialförsäkringen med ett belopp som
minst motsvarande storleken på den särskilda ersättningen till sjukvårds-
huvudmannen. Avslutningsvis framhålls att denna särskilda ersättning på
sikt torde kunna ge större effekter beroende på att viktiga "investeringar"
redan är gjorda t.ex. i form av olika inlämingskostnader och upparbetade
kontaktvägar.

Lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och
hälso- och sjukvård

Den 1 januari 1993 startade med regeringens medgivande lokala försök
med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäk-
ring. Syftet med försöksverksamheten är att skapa incitament inom
systemen för socialförsäkring respektive hälso- och sjukvård för att de
gemensamma resurserna skall utnyttjas på bästa sätt så att medborgarna
får bättre vård samtidigt som samhällets totala kostnader minskar.

Försöksverksamheter får bedrivas under åren 1993-1995 inom fem
lokala områden.

Sjukvårdshuvudmannen ges, utöver ansvaret för hälso- och sjukvård,
ett delansvar för utgifter för sjukpenning och rehabiliteringsersättning
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) samt sjukpenning
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF). Även medel
som är avsedda för yrkesinriktade rehabiliteringstjänster kan ingå.
Sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan får tillsammans möjlighet
att använda dessa medel för sådana satsningar inom hälso- och sjukvår-
den som bedöms leda till kortare sjukskrivningsperioder.

I regeringens proposition 1991/92:105 (bet. 1991/92:SfU17, rskr.
1991/92:347) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård aktualiseras bl.a.
förutsättningar för en utvidgad samverkan, i vilken också kommunens
socialtjänst skulle kunna ingå.

Det pågår därför ett arbete inom Socialdepartementet att ta fram ett
förslag till lag om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan de ovan nämnda tre samhällssektorerna. Regeringen avser att
våren 1994 överlämna en proposition till riksdagen.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Åtgärder för att höja den genomsnittliga pensionsåldern

I kompletteringspropositionen år 1993 (prop. 1992/93:150, bet.
1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447) aviserade regeringen i samband med
saneringsprogrammet för den offentliga sektorns finanser att den
genomsnittliga pensionsåldern bör höjas med ett år. Riksdagen har också
uttalat att åtgärder för att höja den genomsnittliga pensionsåldern bör
vidtas (bet. 1992/93:SfU15, rskr. 1992/93:417). Åtgärder som på kort
sikt hejdar ökningen av antalet nybeviljade förtidspensioner och på längre
sikt minskar antalet förtidspensionärer kommer också att leda till att den
genomsnittliga pensionsåldern stiger.

Det är nödvändigt att den nuvarande trenden inom förtidspensioneringen
bryts både av kostnadsskäl och för att inte permanent utestänga männi-
skor från arbetsmarknaden. Därmed skulle stora samhällsekonomiska
vinster uppnås samtidigt som förtidspensioneringens uppgift att ge
ekonomiskt skydd vid en allvarlig och varaktig nedsättning av arbetsför-
mågan renodlas. Den nuvarande utvecklingen kan undergräva förtids-
pensionssystemets legitimitet, vilket bl.a. har kommit till uttryck i den
debatt om fusk inom förtidspensioneringen som förts under hösten 1993.

Regeringen avser med hänsyn till detta att återkomma till riksdagen
med förslag för att bromsa utvecklingen inom förtidspensioneringen.
Åtgärderna kommer inte enbart att inriktas på förtidspensioneringen
eftersom förtidspension är slutresultatet i en lång händelsekedja. Åtgärder
bör också vidtas för att förbättra det medicinska underlaget i rehabilite-
ringsarbetet bl.a. genom att i ökad omfattning inhämta bedömningar från
fler än en läkare. Även förändringar vad gäller krav på en medicinsk
orsak till nedsättningen av arbetsförmågan samt ett bättre system för en
mer aktiv uppföljning av beviljad ersättning vid nedsatt arbetsförmåga
bör prövas. Ett beredningsarbete med denna inriktning har inletts inom
regeringskansliet.

Förändrade regler för SGI

Regeringen har i prop. 1993/94:59 Vissa sjukförsäkringsfrågor bl.a.
föreslagit att sjukpenning skall beräknas på en sjukpenninggrundande
inkomst (SGI) i vilken värdet av skattepliktiga anställningsförmåner i
vissa fall inte skall medräknas. Vidare föreslås att skyldigheten att
anmäla ändrade inkomstförhållanden knyts till ett ersättningsärende.

I propositionen pekar regeringen på det komplicerade regelsystem som
SGI innebär och föreslår därför att vissa frågor bereds ytterligare för att
tas upp i ett senare sammanhang.

Nya regler för närståendepenning

Regeringen anser att såväl humanitära som ekonomiska hänsyn talar för
en utökning av möjligheten för närstående att bistå en allvarlig sjuk.
Regeringen föreslår därför att antalet dagar med närståendepenning ökas
från 30 dagar till 60 dagar per allvarligt sjuk anhörig, från och med den

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1 juli 1994. Mot bakgrund av att det enbart är ett fåtal som tar del av
denna förmån beräknas kostnaderna för reformen till ca 4-5 miljoner
kronor. När lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närstående-
vård infördes beräknades den årliga kostnaden till 30 miljoner kronor.

Arbetsskadeförsäkringen

Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och
egenföretagare och ger ersättning för inkomstbortfall till den som ådrar
sig en skada i sitt arbete.

Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) omfattar skador
enligt ett generellt arbetsskadebegrepp. Som arbetsskada anses skada till
följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Även olycksfall
vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i arbetet, om
färden föranleds av och står i nära samband med arbetet. För skada som
framkallats av smitta gäller särskilda regler. Om en försäkrad varit utsatt
för olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet gällde före den
1 januari 1993 att skada som han ådragit sig skulle anses vara orsakad av
den skadliga inverkan om inte betydligt starkare skäl talade mot det.

Sedan den 1 januari 1993 gäller beträffande annan skadlig inverkan i
arbetet än olycksfall att kravet på skadlighet hos en arbetsmiljöfaktor som
förutsättning för rätt till ersättning enligt LAF höjts från sannolikhet till
hög grad av sannolikhet. Samtidigt har kravet på orsakssamband mellan
skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades skada skärpts så att
samband skall anses föreligga om övervägande skäl talar för det. För
skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som anmälts till
försäkringskassan senast den 30 juni 1993 tillämpas dock alltjämt äldre
lag (prop. 1992/93:30, bet. 1992/93:SfU8, rskr. 1992/93:142).

Arbetsskadeförsäkringen var tidigare samordnad med den allmänna
sjukförsäkringen på så sätt att ersättning utgavs från sjukförsäkringen
under de första 180 dagarna (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det
att skadan visade sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadefcrsäk-
ringen utgavs efter samordningstidens slut ersättning för sjukvårdskost-
nader inkl, resor och andra till skadan hänförliga kostnader liksom
arbetsskadesjukpenning.

Sedan den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjukpenning har
slopats för den som är sjukförsäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Vidare utges från samma tidpunkt inte längre ersättning från
arbetsskadeförsäkringen för andra kostnader än för sjukvård utom riket,
tandvård och särskilda hjälpmedel (prop. 1992/93:178, bet. 1992/93:SfU 17,
rskr. 1992/93:335).

För den som ådragit sig en arbetsskada föreligger således numera i
regel endast rätt till arbetsskadelivränta, dvs. ersättning vid bestående
nedsättning av arbetsförmågan. Sådan livränta kan också utges till
efterlevande.

Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen i den
försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete.
Ersättning för arbetsskada i form av livränta skall i princip utgöra

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

skillnaden mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om
han inte hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas
få. Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till samma inkomstak
som gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger basbeloppet, vilket för år 1994
motsvarar 264 000 kronor.

Genom att reglerna om sjukersättning i sjuklönelagen respektive i den
allmänna försäkringen tillämpas även vid arbetsskada kommer be-
stämmelserna om karensdag att gälla den som är sjukskriven till följd av
en arbetsskada. Detta har påtalats för Internationella arbetsorganisationen
(ILO), som bedömt att detta förhållande inte är förenligt med ILO:s
konvention nr 121 om förmåner vid yrkesskada. Sverige har rekommen-
derats att ändra lagstiftningen i fråga och senast den 15 oktober 1994
redovisa vidtagna eller planerade åtgärder.

Som framgår av det följande (under anslaget F 2.) föreslår regeringen
att arbetsskadeavgiftens bidrag till arbetsskadeförsäkringens förvaltnings-
kostnader skall ändras. Förslaget innebär att bestämmelsen om en viss
förvaltningskostnadsandel slopas och att regeringen för varje år skall
besluta om belopp som motsvarar de faktiska förvaltningskostnaderna.

En ny modell för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna

Regeringen har den 15 april 1993 beslutat om direktiv (Dir. 1993:44) till
en beredning med uppdrag att lämna förslag till en ny ordning för
lagfästa ersättningar vid sjukdom och arbetsskada innebärande bl.a. att
sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Enligt
direktiven skall en sådan ny försäkringsordning vara generell med en
ersättning som skall ligga på en nivå som ger en rimlig ekonomisk
kompensation. Beredningen skall bl.a. överväga om det är ändamålsenligt
med skilda försäkringar vid sjukdom och arbetsskada eller om de kan
integreras. Beredningens arbete skall vara avslutat vid utgången av
december 1994.

Sjukvårdsförmåner, inkl, ersättningar till sjukvårdshuvudmännen

För att motverka kostnadsökningarna för sjukförsäkringen har dels av-
giftsnivåerna på de olika förmånsområdena anpassats till den allmänna
kostnadsutvecklingen i samhället, dels ändringar i förmånsreglema
vidtagits. Bland annat har betydande avgiftshöjningar och regelföränd-
ringar skett inom områdena läkemedel och tandvård. De åtgärder som
vidtagits för att motverka den otillfredsställande utgiftsutvecklingen för
flertalet sjukvårdsförmåner synes ha haft avsedd effekt med undantag för
dem som avsett läkemedelsförmånen.

Vidare eftersträvas ett effektivare utnyttjande av tillgängliga ekonomiska
resurser. Inom flera områden har därför bedrivits ett förändrings- och
utvecklingsarbete. Samtliga s.k. vårdgivartaxor har varit eller är föremål
för översyn och utredning. Utredningsförslag avseende läkarvårds- och
tandvårdstaxorna har remissbehandlats och propositioner baserade på
dessa förslag har förelagts riksdagen. RFV företar för närvarande en

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

översyn av den s.k. behandlingstaxan för sjukgymnasterna med syfte att
harmonisera konstruktionen av denna med den nya läkarvårdstaxan. De
nya läkarvårds- och behandlingstaxorna avses träda i kraft den 1 juli
1994.

En annan åtgärd av stor betydelse för utgiftsutvecklingen är de
beslutade ändringarna i statsbidragssystemet för landstingen i syfte att
skapa nettoströmmar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen varvid
bl.a. den s.k. skatteutjämningsavgiften successivt skall slopas. Dessa
ändringar påverkar kraftigt det fr.o.m. år 1985 gällande systemet för
ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. För år
1994 har en utgiftsram på ca 2 700 miljoner kronor fastställts för detta
ändamål. Som en konsekvens av ändringarna i bidragssystemet har
regeringen i prop. 1993/94:75 förelagt riksdagen förslag om att det
finansiella ansvaret för ersättningarna till de privatpraktiserande läkarna
och sjukgymnasterna skall föras över till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m.
år 1994. Riksdagen har nyligen beslutat i enlighet med vad socialutskottet
föreslagit (1993/94:SoU14, rskr. 1993/94:118).

I nämnda proposition lämnas också en redovisning över hur nämnda
utgiftsram efter överläggningar mellan företrädare för staten och
sjukvårdshuvudmännen fördelas på olika insatser under år 1994. Enligt
den överenskommelse som träffats mellan parterna kommer bl.a. den
tidigare övervägande delen av denna ersättning, vilken utgjorts av en
allmän sjukvårdsersättning, att ha reducerats till 700 miljoner kronor.

Patientavgifter i öppen och och sluten vård

Den 1 januari 1991 avskaffades systemet med statligt reglerade patientav-
gifter inom den öppna offentliga och den till försäkringssystemet anslutna
öppna privata hälso- och sjukvården. Det huvudsakliga motivet för denna
åtgärd var att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att lokalt bättre
kunna anpassa avgiftssystemen till de hälso- och sjukvårdspolitiska
målen.

Många sjukvårdshuvudmän har utnyttjat denna möjlighet till en mer
aktiv avgiftspolitik för att effektivisera resursanvändningen genom en
bättre styrning av t.ex. vårdkonsumtionen. Detta har främst tagit sig
uttryck i att avgifterna differentierats mellan olika typer av mottagningar.
Under i första hand år 1991 ledde denna förändring också till att flertalet
sjukvårdshuvudmän höjde sina avgiftsnivåer avsevärt.

Avgiften för ett läkarvårdsbesök inom primärvården och vid sjukhusan-
sluten öppen vård (länssjukvård) var under år 1993 i allmänhet 100 kronor
respektive 125-150 kronor. För annan sjukvårdande behandling än
läkarvård var besöksavgiften i regel 60-80 kronor.

Landstingsförbundet har i sin nyligen publicerade skrift Från sjukrona
till avreglering bl.a. beskrivit hur patientavgifterna i den öppna hälso-
och sjukvården har utvecklats under det senaste kvartsseklet. Det
framhålls att hittillsvarande erfarenheter i landstingen av avgiftsdifferenti-
ering inte är entydiga. Styrningseffektema har inte varit lika uttalade
överallt. Det finns exempel på att avgiftsstyming varit verkningslös eller

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

lett till ett motsatt resultat än det avsedda. Som exempel härpå redovisas
att trots förhöjd avgiftsnivå i länssjukvården har inträffat att besöksfre-
kvensen ökat där samtidigt som den minskat i primärvården. Vidare
konstateras i skriften att allmänhetens efterfrågebeteende av sjuk-
vårdstjänster inte tycks vara lätt att påverka. Höjda avgifter kan ge
tillfälliga effekter men sedan återgår efterfrågan till det gamla mönstret.
Närheten och tillgängligheten till vård har stor betydelse oavsett
skillnader i patientavgifterna.

Vid sluten vård av ålders- och förtidspensionärer med hel pension
innebär den nuvarande ordningen att avgift tas ut genom försäkringskas-
sans och Riksförsäkringsverkets försorg genom avdrag på utgående
pensionsbelopp. Under år 1993 uppgick avgiften per dag räknat till en
tredjedel av utgående pensioner från den allmänna försäkringen före
skatt, dock högst 75 kronor. Individuell nedsättning av avgiften kan ske
i särskilda fall med hänsyn till pensionärens ekonomiska förhållanden och
behov av medel för att betala egen bostad eller för särskilda rehabilite-
ringsinsatser.

För försäkrade som uppbär sjuklön, sjukpenning, föräldrapenning,
rehabiliteringpenning eller smittbärarersättning gäller fr.o.m. den
1 januari 1992 att debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgift handhas
av sjukvårdshuvudmännen. Varje sjukvårdshuvudman beslutar om regler
för nedsättning av avgiftens storlek. Den högsta avgift som fick tas ut
under år 1993 var 80 kronor per vårddag.

Denna administrativa förändring medförde under år 1992 att det på
flera håll i landet uppstod skillnader vid uttag av avgifter mellan
pensionärer och övriga försäkrade med jämförbara inkomster. En möjlig
väg för att eliminera dessa skillnader vore att företa en motsvarande
överföring av administrationen av sjukhusvårdsavgiftema för ålders- och
förtidspensionärer till sjukvårdshuvudmännen. Frågan behandlades också
vid överläggningarna mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvud-
männen om ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
för år 1993.

Parterna konstaterade emellertid att det förväntade genomförandet av
Ädelavgiftsutredningens förslag innebar stora ändringar beträffande
pensionärernas avgifter och kostnader för sjukvård och särskilt boende.
Mot den bakgrunden bedömdes det inte vara lämpligt att under år 1993
fullfölja systemförändringen.

Parterna fann dock att det snarast krävdes vissa åtgärder för att
minimera skillnaderna i avgiftsuttag mellan de båda avgiftssystemen. De
enades därför om att sjukvårdshuvudmännens avgiftsuttag i princip skulle
anpassas till vad som gäller för pensionärer. En sådan harmonisering av
avgiftssystemen förutsatte även vissa ändringar i de lagfästa avgifts-
reglerna för pensionärer. Dessa ändringar genomfördes den 1 januari
1993 efter beslut av riksdagen.

Frågan om ett överförande av administrationen av ålders- och förtids-
pensionärernas avgifter vid sluten vård behandlades på nytt i över-
läggningarna under hösten 1993 mellan parterna om ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen för år 1994. Parterna gjorde därvid den be-

Prop. 1993/94-100

Bil. 6

dömningen att frågan behöver utredas och övervägas ytterligare, bl.a.
vad gäller möjligheterna att utforma ett för landstingen bättre anpassat
avgiftssystem än det nuvarande för berörda pensionärsgrupper.

Läkemedel och högkostnadsskydd

Läkemedelsförmånen omfattar prisnedsatta och vissa kostnadsfria
läkemedel, kostnadsfria förbrukningsartiklar vid vissa sjukdomar samt
prisnedsatta läkemedel vid vissa sjukdomar för barn under 16 år.

Sedan den 1 juli 1992 gäller att patienten vid köp av prisnedsatta
läkemedel betalar den faktiska kostnaden, dock högst 120 kronor med
tillägg för 10 kronor för varje ytterligare inköpt förskrivet läkemedel vid
samma inköpstillfälle. Den 1 januari 1993 infördes dessutom särbestäm-
melser för de läkemedel som har en likvärdig motsvarighet i form av ett
eller flera s.k. generiska läkemedel på den svenska marknaden. För dessa
läkemedel bestäms ett särskilt pris som ligger till grund för prisnedsätt-
ningen med utgångspunkt i priset för det billigasté synonympreparatet.

Till läkemedelsförmånen räknas också det högkostnadsskydd som finns
för personer med stort behov av sjukvård och läkemedel. Det omfattar
inköp av läkar- och tandläkarordinerade prisnedsatta läkemedel samt
öppen sjukvård. Skyddet innebär att kostnadsbefrielse uppnås och ett
frikort utfärdas när de sammanlagda utgifterna för läkemedel och
öppenvård under en 12-månadersperiod uppgått till ett visst belopp. Detta
belopp är fr.o.m. den 1 januari 1993 1 600 kronor. Sjukvårdshuvud-
männen har rätt att besluta om en lägre nivå på högkostnadsskyddet än
den av riksdagen beslutade. Under år 1993 tillämpade dock samtliga
huvudmän detta belopp.

Av tidigare redovisning framgår orsakerna till den fortsatta kostnadsök-
ningen för läkemedelsförmåner. Även om delar av utgiftsökningen under
år 1993 kan vara motiverade har regeringen gjort den bedömningen att
ytterligare åtgärder krävs för att motverka utgiftsutvecklingen på
läkemedelsområdet samtidigt som det är angeläget att under de komman-
de åren på olika sätt sträva mot en ännu mer rationell användning av
läkemedel än vad vi har i dag.

Mot den bakgrunden anser regeringen att det är angeläget att fr.o.m.
den 1 januari 1995 ytterligare något öka patientens egenandel vid
läkemedelsinköp.

Vidare har regeringen för avsikt att under år 1994 företa en översyn
och reformering av högkostnadsskyddet som skall vara genomförd till
den 1 januari 1995. Det innebär att en proposition härom bör föreläggas
riksdagen under våren 1994.

Den 1 juli 1993 sänkte Apoteksbolaget AB sina marginaler på försälj-
ningen av receptbelagda läkemedel med ca två procentenheter och fr.o.m.
den 1 januari 1994 sker en sänkning av dessa med ytterligare två
procentenheter. Denna åtgärd, som leder till minskade intäkter för
Apoteksbolaget, innebär att såväl sjukförsäkring som konsumenter får
minskade kostnader för läkemedel. För konsumenternas vidkommande
mildrar åtgärden i viss mån effekterna av den föreslagna höjningen av
egenavgiftema för läkemedel.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Dessa åtgärder skall tillsammans minska sjukförsäkringens utgifter med
sammanlagt ca 785 miljoner kronor per år och med 520 miljoner kronor
förbudgetåret 1994/95.

Den 1 januari 1994 träder husläkarreformen i kraft. Detta förväntas
bl.a. leda till att nivån på patientavgiften för besök hos privatpraktiseran-
de och offentligt anställda specialistläkare i allmänhet blir högre än hos
husläkare. De som inriktar sina läkarbesök på förstnämnda specialister
skulle till följd härav snabbare kunna uppnå egenkostnadstaket i
högkostnadsskyddet och erhålla frikort. En ändring behöver därför
företas i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
för att i största möjliga utsträckning motverka detta. Då frågan behöver
beredas ytterligare avser vi att återkomma med förslag i samband med
de övriga överväganden rörande högkostnadsskyddet som regeringen
avser att förelägga riksdagen under våren 1994.

Det av Merkostnadskommittén (S 1990:4) i slutet av år 1992 avlämnade
betänkandet Merkostnader vid sjukdom och handikapp (SOU 1992:129)
behandlar bl.a. systemet med läkemedelsförmåner. Utredningen pekar på
olika alternativa lösningar i fråga om förmånerna med kostnadsfria
läkemedel och förbrukningsartiklar. Betänkandet har remissbehandlats
och ärendet bereds för närvarande inom Socialdepartementet med
inriktning på att en proposition senare skall kunna föreläggas riksdagen.

Tandvård

I sjukförsäkringen ingår även ersättning för tandvård, den s.k. tandvårds-
försäkringen. Den omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 års ålder. Barn och
ungdomar under 20 års ålder har rätt till avgiftsfri tandvård genom
landstingens försorg. De vuxnas kostnader för tandvård ersätts sedan den
1 juli 1992 med 30 % upp till 3 000 kr, med 50 % mellan 3 000 och
7 000 kr samt med 75 % för kostnader däröver. Dessutom ersätts hälften
av kostnaderna för ädla metaller som ingår i tandtekniskt arbete.

I föregående års budgetproposition redovisades att det inom Socialde-
partementet hösten 1992 hade påbörjats en översyn av ersättningssystemet
för vuxentandvård i syfte att bl.a. minska det allmännas kostnader och
uppnå ett bättre resursutnyttjande. Översynsarbetet avslutades under
sommaren 1993 med två rapporter, en huvudrapport Premietandvård -
en effektivare tandvårdsförsäkring (Ds 1993:18) och en kompletterande
rapport Premietandvård del 2 - Specialisttandvård, Särskilda patient-
grupper, Uppföljning och utvärdering, Högkostnadsskydd. Huvud-
rapporten har remissbehandlats och den kompletterande rapporten har
utsänts till närmast berörda myndigheter och organisationer för ev.
synpunkter.

Ärendet har därefter beretts inom regeringskansliet och en proposi-
tionen om ändrat ersättningssystem för vuxentandvård kommer inom kort
att föreläggas riksdagen. I propositionen läggs fram i iktlinjer för ett nytt
ersättningssystem för vuxentandvård. I propositionen föreslås att
ersättningen för tandvård skall kunna lämnas enligt två parallella
ersättningssystem, dels ett system med s.k. premietandvård, dels ett

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 6

system med åtgärdsbaserad taxa. Gemensamt för de båda systemen finns
ett särskilt högkostnadsskydd. Det nya ersättningssystemet kan träda i
kraft tidigast den 1 juli 1994.

Det nya ersättningssystemet, som enligt förslaget avses träda i kraft
tidigast den 1 juli 1994, skall utformas så att försäkringsutgiftema för
budgetåret 1994/95 kan reduceras med 600 miljoner kr i förhållande till
innevarande budgetår.

I fjolårets budgetproposition lämnades en närmare redovisning av de
försöksverksamheter med alternativa ersättningssystem som bedrivs inom
folktandvården i Kristianstads och Göteborgs och Bohus läns landsting
samt i Göteborgs kommun. I enlighet med riksdagens godkännande av
riktlinjerna för försöksverksamheten har regeringen i särskild förordning
om dessa försöksverksamheter angivit att dessa skall få pågå under en tid
av längst tre år räknat från och med den 1 oktober 1991, dvs. till
utgången av september 1994. Föreskriften om en treårig försöksperiod
innebär bl.a. att försöksklinikerna i Göteborg och Tanumshede skulle
behöva upphöra med att försäkra nya patienter efter den 1 oktober 1993,
vilket innebär att antalet personer som omfattas av hela försöksperioden
skulle bli alltför begränsat. De hittillsvarande erfarenheterna och
resultaten från den kontinuerliga utvärderingen av försöksverksamheterna
har varit positiva för både patienter och vårdgivare. Vi har därför ansett
att projekten måste ges bästa möjliga förutsättningar för en tillförlitlig
utvärdering och har därför föreslagit riksdagen att försöksperioden
utsträcks längst till utgången av år 1995 (prop. 1993/94:75). Riksdagen
har beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet. 1993/94:SoU 14,
rskr. 1993/94:118).

Försäkring vid ålderdom m.m.

Målen för det ekonomiska stödet

Målen för de olika förmåner som ingår i systemet för ålderspensionering
skall för de icke längre förvärvsaktiva

- ge en ekonomisk trygghet som baseras på tidigare förvärvsinkomster
upp till det s.k. basbeloppstaket,

- säkerställa en god ekonomisk levnadsnivå för de pensionärer som har
haft låga inkomster under sin förvärvsaktiva tid,

- kompensera föräldrar som på grund av vård av sjukt eller handikappat
barn gått miste om förvärvsinkomster.

Det offentliga pensionssystemet är en central del av den allmänna
försäkringen och därmed av välfärdspolitiken. Det skall ge ekonomisk
trygghet till personer som till följd av ålderdom eller makes eller makas
frånfälle går miste om inkomster av förvärvsarbete. För flertalet
pensionärer består pensionen dels av folkpension som utges i princip med
samma belopp för alla, dels ATP som beror på pensionärens föregående
förvärvsinkomster upp till taket på 7,5 basbelopp. Försäkringen omfattar
vidare ett antal tilläggsförmåner (pensionstillskott, kommunalt bostads-

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

tillägg, hustrutillägg och bamtillägg) för försäkrade med låga pensioner
samt det särskilda pensionstillägget för föräldrar som vårdat sjukt eller
handikappat barn. Tillsammans med folkpensionen utgör tilläggsför-
månema en garanterad grundnivå inom det allmänna pensionssystemet.

Pensionssystemet har stor betydelse för andra funktioner i samhällseko-
nomin såsom sparande, kapitalbildning och arbetskraftsutbud. Därmed
påverkar de inte bara de offentliga finanserna utan även den ekonomiska
tillväxten och på så sätt välfärden både för nuvarande och framtida
generationer.

Utveckling i nuvarande system

Ålderspension

Folkpensionen utges för ogift pensionär med ett belopp som motsvarar
96 % av det vid årets ingång gällande basbeloppet minskat med 2 %.

För full ATP krävs 30 år med pensionsgrundande inkomst. Inkomster
mellan 1 och 7,5 basbelopp är pensionsgrundande. ATP ger en ålders-
pension med 60 % av den årliga inkomsten beräknad som ett genomsnitt
av de 15 bästa intjänandeåren. Den som har låg eller ingen ATP har
förutom folkpension rätt till pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas
mot utbetald ATP.

En försäkrad kan göra förtida uttag av sin ålderspension fr.o.m. den
månad denne fyller 60 år eller uppskjuta uttaget till dess denne fyller 70
år. Vid förtida uttag minskas pensionen med 0,5 % för varje månad före
65-årsmånaden som pensionen tas ut och vid uppskjutet uttag ökas den
på samma sätt med 0,7 % per månad. Såväl ökningen som minskningen
blir livsvarig för pensionären.

Antalet ålderspensionärer har, med anledning av den ökande livsläng-
den, stigit något under senare år. Därav följer att även utgifterna stiger.
Främst är det ATP-utgiftema som stiger i och med att en allt större andel
av ålderspensionärerna tjänat in rätt till ATP. Eftersom pensionstillskottet
betalas ut till den som har låg eller ingen ATP har de ökade ATP-
utgiftema medfört att antalet utbetalda pensionstillskott minskar.

Kostnaderna för ATP beräknas under år 1993 till 102 miljarder kronor
medan inbetalda ATP-avgifter under år 1993 beräknas till 82 miljarder
kronor. Det beräknade underskottet på 20 miljarder kronor finansieras
med avkastning från AP-fonden. Skillnaden mellan avgifter och utgifter
beräknas med anledning av bl.a. låg tillväxt och ökande medelbelopp för
nytillkommande ATP-pensionärer fortsätta öka under de närmaste åren.
Några år in på 2000-talet kommer den demografiska utvecklingen att öka
utgifterna väsentligt. För att klara ATP-utgiftema på sikt behöver därför
finansieringen av ATP-systemet förstärkas. Förutsatt en real tillväxt på
2,5 %, en inflation på 3,5 % samt om ATP-avgiftema inte skulle höjas,
uppskattas utgifterna för ATP komma att överstiga summan av av-
giftsintäkter och fondavkastning någon gång efter år 2005, varefter det
skulle bli nödvändigt att ta fondtillgångama i anspråk för löpande
pensionsutbetalningar.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Delpension

Förvärvsarbetande i åldern 60-64 år har möjlighet att minska sin
arbetsinsats genom att övergå till deltidsarbete i kombination med
delpension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall
som följer av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna utges
krävs bl.a. att den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst under
sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och att han under de senaste
tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat under minst
fyra månader.

För anställda gäller att arbetstiden måste minskas med minst fem
timmar i veckan och efter minskningen uppgå till minst 17 timmar i
veckan. Egna företagare måste minska sin arbetstid med i genomsnitt
minst hälften och därefter arbeta i genomsnitt minst 17 timmar i veckan.

Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen är 65 % av inkomst-
bortfallet. Inkomsten beräknas med utgångspunkt i pensionspoängen för
de sista fem åren före arbetstidsminskningen. Inkomsten beräknas
därefter som ett genomsnitt av inkomsterna för de tre bästa åren.

Delpensionsförsäkringen finansieras genom en socialavgift som sedan
den 1 juli 1992 uppgår till 0,20 % av avgiftsunderlaget från arbetsgivare
och egenföretagare. Avgiftsintäkterna förs till en särskild fond. Under
första halvåret 1993 överfördes 8,3 miljarder av fondens behållning till
arbetsskadefonden. Den 1 januari 1994 beräknas Delpensionsfonden
uppgå till 5,8 miljarder kronor.

Regeringen föreslog våren 1992 (prop. 1991/92:149, bet.
1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232) att delpensionen skulle avskaffas.
Förslaget avvisades dock av riksdagen. I föregående års budgetproposi-
tion (prop. 1992/93:100 Bilaga 6, bet. 1992/93:SfU 12, rskr.
1992/93:176) återkom regeringen med ett förslag om vissa inskränk-
ningar i rätten till delpension. Även detta förslag avslogs av riksdagen.

I december 1991 uppbar 36 900 personer delpension. Ett år senare
uppbar 48 000 personer delpension och i december 1993 var motsvarande
siffra 48 800.

Kommunala bostadstillägg

Kommunalt bostadstillägg (KBT) är en inkomstprövad förmån som kan
lämnas till den som uppbär folkpension i form av ålderspension,
förtidspension, änkepension, omställningspension, särskild efterlevande-
pension eller hustrutillägg.

Det kommunala bostadstillägget betalas ut enligt grunder som kommu-
nen bestämmer. Tilläggen varierar därför storleksmässigt mellan
kommunerna. KBT måste dock minst lämnas med de belopp som
uppfyller kriterierna för statsbidrag. Inkomstprövningen är däremot lika
för hela landet.

Enligt förordningen (1979:830) om statsbidrag till KBT måste en
kommun fr.o.m. den 1 mars 1993 betala KBT med minst 85 % av
bostadskostnaden mellan 150 kronor och 3 000 kronor per månad.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Statsbidrag lämnas med 70 % av kostnaderna inom detta intervall men
inte för KBT som täcker mer än 95 % av bostadskostnaden.

Särskilt kommunalt bostadstillägg (SKBT) betalas till de pensionärer
som på grund av låga inkomster och höga bostadskostnader inte når upp
till Socialstyrelsens norm för socialbidrag.

Förändringarna den 1 mars 1993 har medfört att det maximala KBT
som kan betalas ut har höjts betydligt i de flesta kommuner, vilket
innebär att de totala KBT-kostnadema har ökat. Statsbidragen till KBT
har ökat i ännu större utsträckning, vilket dock beror på att statsbidrag
sedan den 1 mars 1993 betalas ut med 70 % av kostnaderna inom
statsbidragsgränserna medan statsbidraget före den 1 januari 1993
utgjorde 25 % av kostnaderna. Under januari och februari år 1993
ersattes 100 % av kostnaderna med statsbidrag.

De höjda KBT-gränsema har också inneburit att fler pensionärer har
beviljats KBT. Tillströmningen av nya KBT-pensionärer har fortsatt
under hela år 1993 och ökningen uppgår mot slutet av år 1993 till 3 000
- 4 000 pensionärer per månad. Till en del förklaras ökningen med att
avgiftssättningen för de särskilda boendeformerna förändrades den 1 mars
1993 och att drygt 20 000 pensionärer i dessa boendeformer hittills blivit
berättigade till KBT. Under det närmaste halvåret väntas ytterligare ca
10 000 pensionärer i särskilda boendeformer beviljas KBT. Utvecklingen
av KBT-kostnadema och antalet KBT-tagare framgår av nedanstående
tabell.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

År	Antal i december	Totalkostnad	Därav stats- bidrag
1988	567 800	5 330 000	1 202 700
1989	551 400	5 545 700	1 203 600
1990	548 200	6 163 600	1 368 400
1991	558 700	7 702 300	1 613 900
1992	549 000	8 137 100	1 590 100
1993	591 600	ca 9 700 000	ca 6 630 000

Den 1 januari 1994 höjs det maximala bostadstillägget i flertalet
kommuner. Samtidigt förändras ersättningsreglerna för statsbidrag så att
statsbidrag betalas för högst 90 % av bostadskostnaden mot tidigare
95 %. Detta, i kombination med ett höjt basbelopp och därmed höjda
inkomster, innebär att antalet KBT-tagare förväntas minska med ca
20 000 i början av år 1994 för att därefter sakta öka.

Med de förbättrade KBT-reglema minskar antalet pensionärer med
särskilt kommunalt bostadstillägg (SKBT). I slutet av år 1993 hade
20 000 pensionärer SKBT medan antalet SKBT-tagare strax före KBT-
förändringarna den 1 mars var 42 000. Med de nya reglerna för KBT
från den 1 januari 1994 kommer antalet SKBT-tagare minska ytterligare.

Kostnaderna för SKBT beräknas för år 1993 uppgå till ca 90 miljoner Prop. 1993/94:100
kronor. Bil. 6

Vidtagna och planerade åtgärder

Höjd allmän pensionsålder

Som en del i överenskommelsen mellan regeringen och socialdemokrater-
na den 20 september 1992 föreslog regeringen i prop. 1992/93:155 att
den allmänna pensionsåldern successivt skulle höjas till 66 år. Höjningen
skulle ske med ett kvartal i taget med början den 1 januari 1994 och vara
fullt genomförd den 1 januari 1997. Riksdagen avslog dock förslaget
(bet. 1992/93:SfU 15, rskr. 1992/93:417). Samtidigt uttalade riksdagen
att en höjning av pensionsåldern var principiellt riktig men att den inte
borde genomföras utan att situationen på arbetsmarknaden beaktades.
Frågan om höjd pensionsålder har hänskjutits till Pensionsarbetsgruppen
(S 1991:14) för fortsatt beredning i samband med arbetsgruppens
överväganden om flexibel pensionsålder (Dir. 1993:108).

Särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller
handikappat barn

Vid förtida uttag av ålderspension minskas även tilläggsförmånema till
pensionen livsvarigt. Detta gäller också tilläggsförmånen särskilt
pensionstillägg oavsett om det förtida uttaget av ålderspension skett före
den 1 januari 1991 då tillägget infördes.

Regeringen har i prop. 1993/94:37 föreslagit att fr.o.m. den 1 januari
1994 skall minskning av särskilt pensionstillägg endast göras i den mån
sådana förmåner tagits ut före den månad under vilken föräldern fyller
65 år. Ändringen skall tillämpas på pensionstillägg som avser tid efter
ikraftträdandet. Riksdagen har biträtt förslaget (bet. 1993/94:SfU8,
rskr. 1993/94:38).

Folkpensionens storlek för gift pensionär då maken uppbär pension

Från och med den 1 januari 1992 kan halv förtidspension uppbäras
samtidigt med halvt förtida uttag av ålderspension. Den 1 juni 1992
infördes vidare möjlighet att göra förtida respektive uppskjutet uttag av
en fjärdedels ålderspension och den 1 juli 1993 även av tre fjärdedels
ålderspension, också detta i kombination med partiell förtidspension.
Folkpensionen för den som är gift utgör 78,5 % av basbeloppet om
maken har ålderspension eller hel förtidspension. Har maken tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels förtidspension är folkpensionen
respektive 82,9, 87,25 och 91,6 % av basbeloppet. I prop. 1993/94:37
har regeringen föreslagit en anpassning av nivåerna fr.o.m. den 1 januari
1994 för den som är gift och vars make uppbär partiell ålderspension i
form av förtida uttag, antingen enbart eller i kombination med förtids-

pension, till de nivåer som gäller för gift pensionär vars make uppbär Prop. 1993/94:100

enbart förtidspension. Riksdagen har biträtt föreslaget (bet. 1993/94:SfU8, Bil. 6
rskr. 1993/94:38).

Förändringar i bostadsstödet till pensionärer

Regeringen har för avsikt att i en proposition våren 1994 föreslå att de
kommunala bostadstilläggen för pensionärer förstatligas från den
1 januari 1995.

För att övergången till ett statligt system inte skall innebära stora om-
ställningar för många pensionärer fordras att de kommunala reglerna inte
avviker för mycket från varandra. De förbättringar i de kommunala
bostadstilläggen som trädde i kraft den 1 mars 1993 har medfört att
KBT-reglema nu är betydligt mer lika över landet. De förändringar som
träder i kraft den 1 januari 1994 (prop. 1993/94:5, bet. 1993/94:SfU3,
rskr. 1993/94:36) kommer att förstärka denna tendens ytterligare, vilket
skapar förutsättningar för ett enhetligt system för det stora flertalet
pensionärer den 1 januari 1995.

Ålderspensionärernas ekonomiska standard

Med anledning av bl.a. de senaste årens ekonomiska förändringar och
hur dessa har påverkat pensionärernas ekonomi har regeringen uttalat att
en bred kartläggning av ålderspensionärernas levnadsvillkor bör göras.

En rapport (Ds 1993:93) De äldres ekonomiska standard år 1993
publicerades i december 1993. Syftet med den undersökning som
redovisas i denna rapport var att beskriva ålderspensionärernas ekono-
miska situation år 1993 samt hur den har förändrats under senare år.
Undersökningen visar bl.a. att ålderspensionärerna som grupp höjt sin
ekonomiska standard under de senaste åren. Detta beror främst på att
andelen pensionärer med ATP ökar. För enskilda pensionärer som har
varit ålderspensionärer under de senaste åren har standardökningen i
allmänhet varit mer begränsad. Undersökningen visar också att de
pensionärer som har lägst allmän pension inte är liktydigt med att de
också har lägst uppmätt ekonomisk standard.

Pensionsarbetsgruppen

Ett allmänt pensionssystem måste präglas av stabilitet och trovärdighet.
Det nuvarande pensionssystemet har svagheter som på sikt kan hota dess
uppgift att ge ekonomisk trygghet på ålderdomen eller vid varaktigt
förlorad arbetsförmåga. Bristande följsamhet till den samhällsekonomiska
utvecklingen gör systemet instabilt i finansieringshänseende. Detta kan
illustreras av att kostnaderna för de allmänna pensionerna uttryckt som
en andel av de socialavgiftsinkomster som finansierar dem under de tre
senaste åren stigit från 24,5 % till 30 %. Stigande genomsnittliga ATP-
pensioner och den demografiska utvecklingen kommer på sikt att utsätta
systemet för kostnadsmässiga påfrestningar.

I det nuvarande pensionssystemet är det direkta sambandet mellan den
enskildes avgifter och motsvarande förmåner svagt, något som bidrar till
ett högt skattetryck. Genom att påverka det långsiktiga sparandet negativt
hämmar systemet den långsiktiga tillväxt som är en förutsättning för
trygga pensioner i framtiden.

En genomgripande reformering av pensionssystemet är därför nödvän-
dig. Regeringen tillsatte i december 1991 en parlamentarisk arbetsgrupp
(S 1991:14) med uppdrag att utarbeta ett förslag till ett nytt system för
den allmänna pensioneringen. Arbetsgruppen redovisade i augusti 1992
i promemorian Ett reformerat pensionssystem - Bakgrund, principer och
skiss (Ds 1992:89) en beskrivning av hur ett nytt pensionssystem skulle
kunna utformas. Enligt promemorian bör den allmänna pensioneringen
i framtiden konstrueras så att pensionsförmånen baseras på den samlade
livsinkomsten, dvs. summan av de pensionsavgifter som inbetalats under
hela den yrkesverksamma tiden. Pensionssystemets följsamhet visavi den
samhällsekonomiska utvecklingen skall förbättras. För att tillförsäkra dem
som inte haft inkomster eller haft låga inkomster skall i det nya systemet
finnas en garantipension som utges dels till förtidspensionärer, dels till
dem som har rätt till ålderspension. Det skall finnas särskilda regler om
pensionsrätt för vård av barn m.m. Promemorian tar sikte på morgonda-
gens pensionärer och förutsätter en lång övergångperiod.

Arbetsgruppen beräknas inom kort avlämna ett slutbetänkande.

B 1. Bidrag till sjukpenning och rehabilitering

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93	Utgift	5 824 990 424
1993/94	Anslag	5 353 000 000
1994/95	Förslag	3 268 000 000

1) Tidigare anslaget Bidrag till sjukförsäkringen

Från anslaget utges statsbidrag till försäkringskassornas utgifter för
sjukpenning och rehabilitering inklusive de utgifter som kan uppkomma
med anledning av vissa bestämmelser i sjuklönesystemet (s.k. sjuklönega-
ranti, särskilt högkostnadsskydd). Statsbidrag lämnas med 15 % medan
resterande finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och
egenföretagare samt fr.o.m. den 1 januari 1993 genom inkomster från
den allmänna sjukförsäkringsavgiften.

De grundläggande bestämmelserna finns i lagen (1962:381) om allmän
försäkring, lagen (1991:1047) om sjuklön, lagen (1981:691) om
socialavgifter samt lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket (RFV) har i sin anslagsframställning redovisat
anslagsbehovet för sjukpenning och rehabilitering uppdelat på olika
utgiftsslag. Verkets bedömning återfinns under de olika anslagsposter
som anges under regeringens överväganden.

Regeringens överväganden

Redovisningen av anslaget är uppdelat på två anslagsposter

- sjukpenning, inklusive frivillig sjukpenning

- rehabilitering

Sjukpenning

För sjukpenningförsäkringen gäller fr.o.m. den 1 april 1993 att första
dagen är karensdag och att kompensationsgraden är 65 % för de därpå
följande två dagarna med sjukpenning i varje period och 80 % för tid
därefter t.o.m. den 365:e dagen. Fr.o.m. den 1 juli utgör ersättningen
efter den 365:e dagen 70 %. Den som genomgår medicinsk behandling
eller medicinsk rehabilitering kan efter ansökan beviljas 80 % i stället för
70 %.

För arbetstagare som har rätt till sjuklön från sin arbetsgivare under de
första fjorton dagarna av varje sjukdomsfall gäller fr.o.m. den 1 april
1993 att första dagen är karensdag. Sjuklönen skall därefter vara 75 %
för de därpå följande två dagarna med sjuklön och därefter 90 % av
inkomstbortfallet för de återstående dagarna av sjuklöneperioden.

Antalet karensdagar är begränsat till högst tio under en tolvmånaderspe-
riod. För den som insjuknar på nytt inom fem kalenderdagar räknas den
nya sjukperioden som en fortsättning på den tidigare vad avser karens-
dag, ersättningsnivåer och sjukperiodens eller sjuklöneperiodens längd.

När det gäller såväl sjukpenning som sjuklön finns speciella regler om
sjukersättningen för personer med en medicinskt väl dokumenterad
sjukdom.

Regeringen har i prop. 1992/93:59 föreslagit att skattepliktiga förmåner
som kvarstår under en sjukperiod inte skall ge rätt till sjukpenning samt
att skyldigheten att anmäla ändrade inkomstförhållanden upphör.
Ändringarna föreslås gälla fr.o.m. den 1 juli 1994.

Regeringens beräkning av utgifterna under denna anslagspost grundas
i huvudsak på RFV:s antaganden samt med beaktande av den förväntade
löneutvecklingen.

Med utgångspunkt i ovanstående beräknar regeringen bruttoutgiftema
för sjukpenning till 18 545 miljoner kronor, vilket motsvarar ett
anslagsbelopp på 2 782 miljoner kronor.

Rehabilitering

Rehabiliteringsersättning kan betalas ut under tid som försäkrad deltar i
yrkesinriktad rehabiliteringsåtgärd. Rehabiliteringsersättning kan utges
dels som rehabiliteringspenning, dels som särskilt bidrag. Fr.o.m. den
1 april 1993 ändrades kompensationsnivån för rehabiliteringspenningen
från 100 % till 95 %.

Enligt statistik från RFV var kostnaden för rehabiliteringspenning
1 058 miljoner kronor år 1992. För åren 1993-1995 beräknas kostnaden
till 1 320, 1 610 resp. 2 030 miljoner kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Det särskilda bidraget skall täcka andra kostnader än inkomstförlust
som uppstår i samband med rehabilitering. Under år 1993 resp, år 1994
beräknas dessa kostnader uppgå till 100 resp. 110 miljoner kronor. För
bidrag till arbetshjälpmedel beräknar RFV kostnaderna för år 1993 och
1994 till 100 resp. 105 miljoner kronor. I dessa belopp bör inkluderas
5 miljoner kronor för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel.

Kostnaderna för resor till och från arbetsplatsen i stället för sjukpenning
uppgick till 9,6 miljoner kronor år 1992. För åren 1993-1995 beräknas
kostnaderna till 12, 14 resp. 16 miljoner kronor.

Inom ramen för överenskommelsen som träffats mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen för år 1994 avsattes 510 miljoner kronor från
ersättningsbeloppet till sjukvårdshuvudmännens resurser och verksamhet
för medicinska rehabiliterings- och behandlingsinsatser.

Regeringen delar RFV:s bedömning att av de medel som anslås för
bidrag till arbetshjälpmedel bör 5 miljoner kronor avsättas för utveckling
av avancerade arbetshjälpmedel. Vidare bör 700 miljoner kronor avsättas
till köp av yrkesinriktade rehabiliteringstjänster.

Med dessa förutsättningar beräknar regeringen bruttoutgiftema för
rehabilitering till 3 243 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbe-
lopp på 486 miljoner kronor.

Anslagsberäkning

Med hänvisning till vad som anförts under de två anslagsposterna
beräknar vi de totala utgifterna för sjukpenning och rehabilitering till
21 788 miljoner kronor för nästa budgetår. Detta motsvarar ett bidrag på
3 268 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till sjukpenning och rehabilitering för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 3 268 000 000 kronor.

B 2. Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m.

1994/95 Nytt anslag (förslag) 2 046 000 000'

1) Tidigare del i anslaget Bidrag till sjukförsäkringen

Från anslaget utges statsbidrag till försäkringskassornas utgifter för
sjukvårdsförmåner m.m. Statsbidrag lämnas med 15 % medan resterande
finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare
samt fr.o.m. den 1 januari 1993 genom inkomster från den allmänna
sj ukförsäkringsavgiften.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Riksförsäkringsverket

RFV har i sin anslagsframställning redovisat anslagsbehovet för

sjukförsäkringen uppdelat på olika utgiftsslag. Verkets bedömning
återfinns under de olika anslagsposter som anges under regeringens
överväganden.

Regeringens överväganden

Redovisningen av anslaget är uppdelat på tre anslagsposter

- ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

- läkemedelsförmånen

- tandvård

Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Anslagsposten omfattar ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för
sjukresor, ersättning till Handikappinstitutet, ersättning för sjukhusvård
enligt konventioner m.m., viss bakteriologisk provtagning samt vissa
undersökningar enligt smittskyddslagen (1988:1472). Den särskilda
ersättningen på 510 miljoner kronor år 1994 för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser redovisas under anslaget Bidrag till sjukpenning och
rehabilitering.

Fr.o.m. den 1 januari 1993 har betydande ändringar skett i statens
bidragssystem för landstingen. Regeringen har hösten 1993 i prop.
1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. ingående
redovisat vad detta medfört i fråga om systemet med ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för åren 1993 och 1994. Av
redovisningen framgår att den av riksdagen fastställda utgiftsramen för
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1994 på 2 703 miljoner
kronor bl.a. har föranlett regeringen att föreslå att det direkta finansie-
ringsansvaret för och administrationen av ersättningarna till försäkrings-
kasseanslutna läkare och sjukgymnaster förs över till sjukvårdshuvud-
männen fr.o.m. år 1994. Nämnda utgiftsram har fördelats på samma
särskilda ändamål som tidigare år, dock med vissa beloppsändringar i
förhållande till år 1993 samtidigt som en betydande reduktion företagits
av den allmänna sjukvårdsersättningen. Riksdagen har nyligen beslutat i
enlighet med vad socialutskottet föreslagit (bet. 1993/94:SoU14, rskr.
1993/94:118).

Fr.o.m. den 1 juli 1994 avses vissa tekniska förändringar genomföras
i fråga om vad som skall redovisas under denna anslagspost i bl.a.
förenklande syfte. Dessa förväntas innebära att samtliga särskilda
ersättningar som utges enligt överenskommelsen med sjukvårdshuvumän-
nen med undantag för ersättningen för sjukresor, den särskilda ersätt-
ningen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser samt ersättningen till
Handikappinstitutet, ersättning för sjukhusvård enligt konventioner m.m.,
viss bakteriologisk provtagning samt vissa undersökningar enligt
smittskyddslagen i stället redovisas under anslaget C 1. Bidrag till hälso-
och sjukvård. Den särskilda ersättningen för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser redovisas som nyss nämnts under anslaget B 1. och

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

anslagsposten Rehabilitering. Regeringen avser att senare återkomma till
riksdagen med förslag om erforderliga konsekvensändringar i AFL.

Vid beräkningarna av denna anslagspost har vi i likhet med RFV utgått
från att den fastställda utgiftsramen för ersättningar till sjukvårdshuvud-
männen för år 1994 preliminärt skall gälla även för år 1995. I övrigt har
vi beräknat reduktionen av beloppet till följd av avdragen för pensionärer
vid sjukhusvård till 480 miljoner kronor samt beaktat effekterna av de
nyss nämnda anslagtekniska förändringarna. Med utgångspunkt från detta
beräknar vi bruttoutgiftema under denna anslagspost till 986 miljoner
kronor. Detta motsvarar ett anslagsbelopp på 148 miljoner kronor.

Läkemedelsförmånen

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Regeringens förslag: Den 1 januari 1995 höjs egenavgiften för
inköp av prisnedsatta förskrivna läkemedel. Avgiften höjs till högst
125 kronor och till 25 kronor för varje ytterligare samtidigt inköpt
läkemedel.

Betydande förändringar i läkemedelsförmånen genomfördes under
budgetåret 1992/93. Den 1 juli 1992 ändrades avgiftsreglerna för
prisnedsättning på så sätt att en avgift tas ut för varje läkemedel vid ett
och samma inköpstillfälle. För det första inköpta förskrivna läkemedlet
betalar patienten för närvarande högst 120 kronor och för varje ytterliga-
re samtidigt inköpt förskrivet läkemedel 10 kronor. Vid den tidpunkten
undantogs dessutom vissa receptfria läkemedel från reglerna om
prisnedsättning såvida de inte behövs för kontinuerlig behandling av
långvarig sjukdom.

Den 1 januari 1993 infördes särregler för prisnedsättning för läkemedel
som har generiska motsvarigheter. 1 princip innebär dessa att för varje
läkemedel som har en likvärdig generisk motsvarighet på marknaden
finns ett särskilt pris som skall ligga till grund för prisnedsättningen.
Utgångspunkten för beräkningen av prisnedsättningen är priset på det
billigaste synonympreparatet. Vid samma tidpunkt höjdes taket för
högkostnadsskyddet till 1 600 kronor.

Trots de vidtagna åtgärderna har konstaterats att det sker en fortsatt
ökning av försäkringens kostnader för läkemedelsförmånen, bl.a.
beroende på effekterna av Ädelreformen, prishöjningar och introduktio-
nen av nya och allt dyrare läkemedel. Vidare har kostnaderna för
avgiftsbefriade läkemedelsinköp inom ramen för högkostnadsskyddet
stigit betydligt som en följd av den stora ökningen av antalet frikort.
Denna ökning är en följd av de successivt allt högre egenavgifterna
främst inom den öppna hälso- och sjukvården.

För att motverka den otillfredsställande kostnadsutvecklingen anser vi
att det är motiverat att öka konsumenternas andel ytterligare något vid
inköp av prisnedsatta läkemedel. Vi förordar att detta sker genom att
avgiften för det första förskrivna läkemedlet höjs från 120 till 125 kronor
och att avgiften på 10 kronor för varje ytterligare samtidigt inköpt
förskrivet läkemedel höjs till 25 kronor. Dessa avgiftshöjningar, som
föreslås träda i kraft den 1 januari 1995, föranleder ändring i
3 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Vidare behöver en följdändring företas i denna paragraf eftersom sedan
den 1 mars 1993 gäller att boende på sjukhem och andra vårdinrätt-
ningar, vilka kommunerna övertagit från landstingen, omfattas av
bestämmelserna om öppen vård.

Vi har vid beräkningen av denna anslagspost utgått från RFV:s be-
dömning av utgiftsutvecklingen för år 1993 men också beaktat en viss
prisutveckling på läkemedelsområdet. Vidare har vi tagit hänsyn till de
redan sänkta försäljningsmarginalema samt utgått från de beräknade
effekterna av de föreslagna besparingsåtgärderna inom läkemedelsför-
månen, inkl, högkostnadsskyddet, fr.o.m. den 1 januari 1995.

Med dessa förutsättningar beräknar vi bruttoutgiften för denna anslags-
post till 9 584 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på

1 438 miljoner kronor.

Tandvård

Hösten 1992 påbörjades inom Socialdepartementet en översyn av den s.k.
tandvårdsförsäkringen vilken avslutades under sommaren 1993. Över-
synens rapporter har remissbehandlats och en proposition kommer inom
kort att föreläggas riksdagen. I propositionen läggs fram riktlinjer för ett
nytt ersättningssystem för vuxentandvård vilket avses träda i kraft tidigast
den 1 juli 1994. Det nya systemet skall utformas så att de årliga
försäkringsutgiftema reduceras med 600 milj, kronor.

Vi har beräknat denna anslagspost med utgångspunkt i de faktiska
försäkringsutgiftema för år 1992 samt beaktat såväl en viss pris- och
volymutveckling som beräknade besparingseffekter med anledning av de
ändringar i ersättningsnivåerna som genomfördes den 1 juli 1992. Det
beräknade utgiftsbeloppet har reducerats med den avsedda besparingen
på 600 miljoner kronor. Med utgångspunkt från detta beräknar vi
bruttoutgiften för denna anslagspost till 3 068 miljoner kronor. Detta
motsvarar ett anslagsbelopp på 460 miljoner kronor.

Anslagsberäkning

Med hänvisning till vad som anförts under de tre anslagsposterna
beräknar vi de totala utgifterna för sjukvårdsförmåner m.m. till
13 638 miljoner kronor för nästa budgetår. Detta motsvarar ett bidrag på

2 046 miljoner kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Ett förslag till lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av Prop. 1993/94:100
läkemedelskostnader har upprättats inom Socialdepartementet och bör Bil. 6
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.2.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader,
m.m.

2. till Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1994/95
under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
2 046 000 000 kronor

B 3. Bidrag till ersättning vid närståendevård

1992/93	Utgift	1 992 215
1993/94	Anslag	3 425 000
1994/95	Förslag	3 420 000

Den 1 juli 1989 infördes lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet
för närståendevård (NVL). Lagen innebar vid ikraftträdandet att en
närstående som vårdar en svårt sjuk person i hemmet har rätt till
ersättning från sjukförsäkringen och ledighet från sin anställning under
högst 30 hela arbetsdagar. När reformen genomfördes beräknades den
årliga kostnaden till 30 miljoner kronor. Närståendepenning kan fr.o.m
1 juli 1992 beviljas oberoende av var den sjuke får sin vård, dvs. även
på sjukvårdsinrättningar av olika slag.

Närståendepenning utges med 80 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten och kan tas ut i form av hel, halv eller fjärdedels ersättning.

Kostnaderna för ersättning till närståendevård finansieras enligt samma
principer som gäller för sjukförsäkringen, dvs. till 15 % med statsbidrag.
Resterande del finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och
egenföretagare samt fr.o.m. den 1 januari 1993 genom inkomster från
den allmänna sjukförsäkringsavgiften.

Från och med den 1 juni 1993 kan närståendepenning även utges för
högst 240 dagar vid vård av en person som blivit HIV-smittad vid
användning av blodprodukter inom den svenska hälso- och sjukvården.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket har gjort en uppföljning av regelförändringarna
inom närståendepenningen (RFV Anser 1993:3). Förändringarna innebär
att vården fr.o.m. den 1 juli 1992 även kan ges på olika typer av
sjukvårdsinrättningar. Tidigare var kravet att den skulle ges i hemmet.
RFV konstaterar i sin uppföljning att i drygt hälften av de närståendepen-
ningärenden som anmälts under perioden den 1 juli - 30 november 1992

har vården bedrivits på sjukhus. Genomsnittligt antal dagar med Prop. 1993/94:100

närståendepenning har ökat. Under mätperioden år 1991 var genomsnittet Bil. 6

7,6 dagar och under år 1992 var genomsnittet 11,6 dagar.

Statistik från RFV visar att under år 1992 betalades närståendepenning
ut i totalt 2 307 ärenden. I ca 45 % av dessa ärenden togs mindre än
6 dagar i anspråk och i ca 6,6 % av ärendena förbrukades alla 30
dagarna.

Närståendepenning

Utveckling i belopp och ersatta dagar, (exkl HIV-smittade)

Budgetår		Belopp brutto (mkr)	därav stats- bidrag (mkr)	Antal ersatta dagar (kr)	Ger.omsn ersättn per dag
1989/90		11,0	1,65	26 375	417
1990/91		9,9	1,49	22 624	439
1991/92		7,7	1,16	18 978	405
1992/93		13,3	1,99	31 669	419
1993/94	prognos	17,1	2,56	38 400	432
1994/95	prognos1	18,4	2,76	40 000	448

Källa: RFV anslagsframställning 1993/94 och 1994/95

1 prognos 1994/95 bygger på oförändrade regler.

Antalet personer som blivit HIV-smittade vid användning av blodpro-
dukter inom den svenska hälso- och sjukvården uppgår för närvarande till
högst 100 personer. Den maximala kostnaden för närståendepenning för
dessa personer blir ca 10 miljoner kronor och statsbidragskostnaden
därmed 1,5 miljoner kronor om alla dagar utnyttjas. RFV har inte gjort
något särskilt tillägg för denna grupp vid anslagsberäkningen med
hänvisning till att underlag saknas för bedömning av om och hur denna
grupp kommer att förbruka de 10 miljoner kronorna över tiden.

För budgetåret 1994/95 beräknar RFV totalkostnaden till 18,4 miljoner
kronor och anslagsbehovet till 2,76 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Utökning av antalet dagar med närståendepenning

Regeringens förslag: Antalet dagar som berättigar till närstående-
penning ökas från nuvarande 30 dagar till 60 dagar för en allvarligt
sjuk anhörig.

Skälen för regeringens förslag: Närståendepenning har funnits sedan
1 juli 1989 och utvärderingarna tyder på att reformen inte fått det
genomslag som förväntats. Detta kan tolkas som om behovet är

begränsat, men det kan också vara ett resultat av bristande information.
Både humanitära och ekonomiska hänsyn talar för en förbättring av
möjligheten för de närstående att bistå en allvarligt sjuk person.

I regeringens proposition Äldreomsorgen inför 90-talet (prop.
1987/88:176, bet. 1988/89:SoU6, rskr. 1988/89:55) angavs att för de
närstående som vill göra en insats och vårda sjuka och handikappade i
hemmet bör hindren i största möjliga utsträckning undanröjas.

Regeringen föreslår att antalet dagar med närståendepenning ökas till
60 för varje svårt sjuk anhörig fr.o.m den 1 juli 1994. Reformkostnaden
beräknas till ca 4-5 miljoner kronor. Regeringen beräknar den totala
utgiften under budgetåret 1994/95 till 22 800 000 kronor.

Regeringen föreslår att 6 § lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård ändras så att möjlighet ges till 60 dagar med
ersättning. För övrigt föreslås reglerna vara oförändrade.

Ett förslag till lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård har upprättats inom Socialdepartementet och
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.3.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar ett inom Socialdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närstå-
endevård

2. till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 3 420 000 kronor.

B 4. Förtidspensioner

1992/93

1993/94

1994/95

Utgift

Anslag

Förslag

14 006 739 907

14 315 000 000

15 450 000 000

Från anslaget bekostas förtidspension från folkpensioneringen, pensions-
tillskott till förtidspension, bamtillägg till förtidspension och hustru-
tillägg till förtidspension samtkostnaderförrehabiliteringsundersökningar
vid Riksförsäkringsverkets sjukhus i Nynäshamn och Tranås.

Förtidspension utges till den som av medicinska skäl fått sin arbetsför-
måga varaktigt nedsatt till följd av sjukdom med minst en fjärdedel.
Fr.o.m. den 1 juli 1993 utges förtidspension som hel, tre fjärdedels, halv
eller en fjärdedels förmån. Hel förtidspension utges med 96 % av ett
belopp som motsvarar basbeloppet reducerat med 2 % för en ogift
pensionstagare. För en gift pensionstagare vars make har hel ålders- eller
förtidspension utges hel förtidspension med 78,5 % av ett belopp som
motsvarar basbeloppet reducerat med 2 %. Den som har låg eller ingen
ATP får dessutom pensionstillskott. Maximalt pensionstillskott motsvarar
105,5 % av det med 2 % reducerade basbeloppet. Pensionstillskottet
avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension.

Bestämmelserna om förtidspension finns i lagen (1962:381) om allmän
försäkring, lagen (1969:205) om pensionstillskott samt lagen (1962:392)
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

Riksförsäkringsverket

Antalet förtidspensioner har de senaste åren ökat med 6 000 till 8 000 per
år. År 1992 ökade dock antalet med 16 000 och under första halvåret
1993 med 7 000 vilket är nära 3 000 fler än under första halvåret 1992.
Även när det gäller nybeviljade förtidspensioner har det skett en kraftig
ökning. Mellan år 1991 och 1992 ökade antalet nybeviljade förtids-
pensioner från 49 600 till 58 400. Under första halvåret 1993 har denna
utveckling fortsatt med 33 400 jämfört med 28 200 under samma period
år 1992.

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för förtidspensione-
ringen till 15 510 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Mot bakgrund av Riksförsäkringsverket beräkningar och med hänsyn till
utvecklingen av basbeloppet beräknar regeringen kostnaderna under
anslaget till 15 450 miljoner kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Förtidspensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 15 450 000 000 kronor.

B 5. Ålderspensioner

1992/93

1993/94

1994/95

Utgift

Anslag

Förslag

52 155 599 679

52 185 000 000

53 210 000 000

Från detta anslag bekostas folkpension som utges i form av ålderspen-
sion, pensionstillskott till ålderspension, hustrutillägg och bamtillägg till
ålderspension.

Ålderspension utges för närvarande från 65 års ålder. Den enskilde har
dock möjlighet att mellan 60 och 70 års ålder själv bestämma tidpunkten
för sin pensionering. Vid uttag av ålderspension före 65 års ålder
reduceras pensionen livsvarigt och vid uppskjutet uttag efter 65 års ålder
sker i stället en höjning. Det är även möjligt att ta ut en fjärdedels eller
en halv eller tre fjärdedels ålderspension mellan 60 och 70 års ålder.

Enligt de från den 1 januari 1993 gällande reglerna om rätt till folk-
pension utges folkpension på grundval av antingen bosättning eller arbete
i Sverige.

5 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 100 Bilaga 6

Ålderspension för en ensamstående pensionär som väljer att ta ut full
pension är för år räknat 96 % av basbeloppet och för två makar
sammanlagt 157 % av basbeloppet. För den som inte har ATP eller har
lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott.
Pensionstillskottet utges med som högst 55,5 % av basbeloppet för ensam
ålderspensionär och med som högst 111 % av basbeloppet för makar
gemensamt. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående
ATP-pension.

I beräkningar skall i samtliga fall ett belopp användas som är basbe-
loppet minskat med 2 %.

Bestämmelser om folkpensionsförmånema finns i lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt i lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Riksförsäkringsverket

Vid beräkningen av folkpensionskostnadema för budgetåret 1994/95 har
Riksförsäkringsverket utgått från ett uppskattat antal utbetalda pensioner
och utbetalt medelbelopp i december 1994. Verket uppskattar antalet
ålderspensionärer till 1 574 700.

Med utgångspunkt från detta antal och ett antaget basbelopp på 36 000
kronor beräknar Riksförsäkringsverket anslagsbehovet för här aktuella
pensionsförmåner till 53 880 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Regeringens överväganden

Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna
under detta anslag till 53 210 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Ålderspensioner för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 53 210 000 000 kronor.

B 6. Efterlevandepensioner till vuxna

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

1 677 961 727

1 720 000 000

1 650 000 000

Från detta anslag bekostas folkpensionsförmånema omställningspension,
särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstillskott till
dessa förmåner.

Pension till vuxna efterlevande kan utges i form av omställningspension
och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor förutsatt de
inte fyllt 65 år. Omställningspensionen utges under ett år efter dödsfallet
men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden om barn

under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till den som vid
omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom eget förvärvs-
arbete och inte har rätt till förtidspension.

De nya pensionsreglema för efterlevande som trädde i kraft den
1 januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler.

Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpensione-
ringen utges för år räknat med 96 % av basbeloppet. I beräkningarna
skall ett belopp användas som är minskat med 2 %. För den som inte har
någon ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med
pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot
utgående ATP-pension.

Bestämmelserna om efterlevandepension finns i lagen (1962:381) om
allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Riksförsäkringsverket

Antalet änkepensioner från folkpensioneringen beräknas i december 1994
uppgå till 52 900 och antalet omställningspensioner vid samma tidpunkt
till 4 600. Antalet särskilda efterlevandepensioner beräknas till högst
några tiotal.

Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för efterlevandepensioner till
vuxna från folkpensioneringen under budgetåret 1994/95 till 1 670 miljoner
kronor utgående från ett antaget basbelopp på 36 000 kronor.

Regeringens överväganden

Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets beräkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna
under detta anslag till 1 650 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 1 650 000 000 kronor.

B 7. Bidrag till kommunala bostadstillägg till
folkpension

Från detta anslag finansieras statsbidrag till kommunernas kostnader för
kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT) och särskilda kommuna-
la bostadstillägg till folkpension (SKBT).

Enligt de nya regler för statsbidrag som trädde i kraft den 1 mars 1993
skall en kommun utge KBT med lägst 85 % av bostadskostnad mellan
150 och 3 000 kronor per månad. Kommunen erhåller statsbidrag med
70 % av sina kostnader inom nämnda intervall. Statsbidrag utbetalas dock
inte för bostadstillägg som täcker mer än 95 % av bostadskostnaden.
Bestämmelserna om KBT finns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

kommunalt bostadstillägg till folkpension och i förordningen (1979:830)
om statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension. Bestämmel-
serna om SKBT finns i lagen (1991:162) om särskilt kommunalt
bostadstillägg till folkpension och i förordningen (1991:228) om
statsbidrag till särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension.

De nya reglerna innebär att skillnaderna mellan kommunernas regler nu
är mindre samt att många pensionärer fått förbättrat KBT. Därmed har
också de totala kostnaderna för KBT ökat. Syftet med förändringarna var
bland annat att förbereda för ett förstatligande av KBT den 1 januari
1995. Som ett andra steg mot ett förstatligande höjs den övre bo-
stadskostnadsgränsen i statsbidragsförordningen från 3 000 kronor till
3 500 kronor den 1 januari 1994. Denna höjning finansieras helt genom
att statsbidrag från den 1 januari 1994 endast betalas för bostadstillägg
som täcker högst 90 % av bostadskostnaden. Dessa nya regler samt höjt
basbelopp kommer initialt att medföra att KBT-kostnadema sjunker.

Ett förstatligande med nya regler den 1 januari 1995 innebär att statens
utgifter för KBT stiger eftersom kommunerna med dagens regler betalar
30 % av de obligatoriska kostnaderna. Samtidigt dras dock motsvarande
medel in från kommunerna varför förstatligandet inte kommer att påverka
statens nettokostnad för KBT. Regeringen avser under våren 1994 föreslå
riksdagen nya regler för bostadstillägg till pensionärer och hur detta skall
finansieras. Förslaget avses utformas så att statens nettokostnader blir
oförändrade.

SKBT skall täcka den del av bostadskostnaden som inte betalas i form
av KBT, för de pensionärer som på grund av låga inkomster och höga
bostadskostnader inte når upp till Socialstyrelsens norm för socialbidrag.
Från den 1 mars 1993 lämnas statsbidrag med 100 % av kostnaderna för
SKBT. Statens kostnader för SKBT, som ingår i kostnaderna för KBT,
uppgick under budgetåret 1992/93 till 97 miljoner kronor. Med de nya
högre gränser för KBT som har införts minskar kostnaderna för SKBT.

I avvaktan på beredningen av regeringens förslag till ett förstatligande
av KBT från den 1 januari 1995 och hur detta skall finansieras föreslår
regeringen att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition,
till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret
1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 6 700 000 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

B 8. Handikappersättningar

1992/93	Utgift	892 993 293
1993/94	Anslag	933 000 000
1994/95	Förslag	915 000 000

Från anslaget bekostas handikappersättning dels som tilläggsförmån till
folkpension, dels som självständig ersättning. Handikappersättning utges

till en person över 16 år som fått sin funktionsförmåga nedsatt innan han
fyllt 65 år och därför behöver mer tidskrävande hjälp av annan och/eller
har merkostnader på grund av sitt handikapp. Ersättning för merkost-
nader i form av handikappersättning kan utges på nivåerna 69 %, 53 %
eller 36 % av basbeloppet.

Riksförsäkringsverket

Kostnaderna för handikappersättningar beräknas av Riksförsäkringsverket
uppgå till 973 miljoner kronor utifrån ett antaget basbelopp om
36 000 kronor.

Regeringens överväganden

Antalet handikappersättningar har de senaste åren stigit med omkring
1 000 om året. Införandet av assistansersättning från och med den 1
januari 1994 beräknas leda till att kostnaderna för handikappersättningar
minskar med omkring 18 000 000 kronor budgetåret 1994/95 jämfört
med anslaget budgetåret 1993/94. Det sammanlagda antalet ersättningar
beräknas sjunka från 52 500 i december 1993 till 50 600 i december
1994.

Med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar, bas-
beloppets utveckling samt införandet av assistansersättning beräknas kost-
naderna budgetåret 1994/95 under detta anslag till 915 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Handikappersättningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett för-
slagsanslag på 915 000 000 kronor.

B 9. Särskilt pensionstillägg

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

10 044 101

12 000 000

Från anslaget bekostas särskilt pensionstillägg till folkpension för
långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.

Särskilt pensionstillägg, som infördes 1992, utges till ålderspensionär
som under minst sex år vårdat sjukt eller handikappat barn och därvid
avstått från förvärvsarbete och således inte intjänat någon pensionspoäng
under dessa år. För sex tillgodoräknade vårdår är årsnivån för det
särskilda pensionstillägget 5 % av basbeloppet. För varje vårdår
därutöver ökas beloppet med fem procentenheter. Maximalt belopp är
50 % av basbeloppet.

Från och med den 1 januari 1994 kommer minskning av särskilt
pensionstillägg att endast göras i den mån föräldern tagit ut förmånen

före den månad under vilken föräldern fyller 65 år. Ändringen tillämpas Prop. 1993/94:100
på pensionstillägg som avser tid efter ikraftträdandet. Bil. 6

I december 1991 hade 467 ålderspensionärer särskilt pensionstillägg. I

december 1992 var antalet 829. I december 1993 beräknas ca 960
personer uppbära särskilt pensionstillägg.

Bestämmelserna om särskilt pensionstillägg finns i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar utifrån ett antaget basbelopp om 36 000
kronor kostnaderna för särskilt pensionstillägg under budgetåret 1994/95 till
12 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkning, basbeloppets
utveckling samt regelförändringar från den 1 januari 1994 beräknas
utgifterna under detta anslag till 12 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslags-
anslag på 12 000 000 kronor.

B 10. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.

1992/93 Utgift 3 528 383

1993/94 Anslag 3 900 000

1994/95 Förslag 3 300 000

Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor. Från anslaget
bekostas vidare ersättning som enligt särskilda författningar utges för
skadefall yppade före den 1 juli 1977 bl.a. vid tjänstgöring i civilförsva-
ret eller vid brandsläckning samt yrkesskadeersättningar åt fångar m.fl.
För motsvarande skadefall inträffade efter juni 1977 belastas anslaget i
första hand med ersättningar som utges enligt lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd (LSP).

Från och med den 1 juli 1993 gäller att rätten till arbetsskadesjuk-
penning har avskaffats. Samtidigt slopades sjukpenningen enligt LSP med
undantag av den särskiida sjukpenningen enligt 13 § LSP.

Riksförsäkringsverket

För budgetåret 1994/95 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till
knappt 1,3 miljoner kronor, varav knappt 0,3 miljoner kronor för
kvarstående uppräkningskostnader för vissa livräntor från arbetsskade-

resp, fiskarförsäkringsfonden. För nyare skadefall beräknas medelsbe- Prop. 1993/94:100

hovet till ca 2 miljoner kronor till följd av att sjukpenning enligt LSP Bil. 6

avskaffats. Riksförsäkringsverket föreslår att anslaget förs upp med

3,3 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Regeringen har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsbe-
räkningar och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat
kostnaderna under anslaget till 3,3 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. förbudgetåret 1994/95 anvisar

ett förslagsanslag på 3 300 000 kronor.

Bil. Ersättning till Posten AB m.m.

1993/94 Anslag 231 163 000'

1994/95 Förslag 197 539 000

1) Medel har tidigare anvisats under anslagen Riksförsäkringsverket och Allmänna
försäkringskassor

Från anslaget betalas ersättning till Posten, respektive portokostnader
för utbetalning av sjukförsäkringsförmåner, pensioner, allmänna
barnbidrag, m.fl. förmåner, porto- och distributionskostnader vid
utsändning av information till allmänheten, för utlösen av svarsför-
sändelser med infordrade meddelanden samt för tryckning av vissa
blanketter. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket (RFV) och efter
beslut av RFV även av försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket

RFV räknar med viss volymökning och beräknar medelsbehovet till

249,5 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

RFV och försäkringskassorna betalar ut försäkringsförmåner dels genom
kontoinsättning hos bank eller postgiro, dels genom anvisningar via
Posten. Utbetalningssättet är reglerat i ett antal förordningar knutna till
de olika förmånsslagen. Andelen utbetalningar genom anvisning har
minskat successivt och utgör för närvarande 20-25 %. RFV har i en till
Socialdepartementet inkommen skrivelse föreslagit generell användning
av kontoinsättning med viss möjlighet till annat utbetalningssätt. Detta
skulle på sikt innebära en årlig besparing om ca 80 miljoner kronor.

För att minska kostnaderna vid utbetalning av förmåner bör i enlighet
med RFV:s förslag kontoinsättning vara det huvudsakliga utbetalningssät-
tet. Möjligheten till utbetalning på annat sätt bör dock finnas kvar,
särskilt övergångsvis. Övergången till en generell kontoinsättning bör ske
mjukt så att de försäkrade får sina ersättningar utan störningar. Även
efter övergångsskedet bör RFV och försäkringskassorna ha möjlighet att
då särskilda skäl föreligger besluta om utbetalning på annat sätt än via
konto, dvs. främst med anvisning. Särskilda skäl kan t.ex. vara att
betalningsmottagaren inte kunnat erhålla konto. Regeringen avser att
ändra berörda förordningar i enlighet med det anförda. För budgetåret
1994/95 kan den ökade kontoinsättningen beräknas innebära en besparing
om 60 miljoner kronor. Kostnaderna för budgetåret 1994/95 beräknas
mot denna bakgrund till 218 401 000 kronor. För viss del av beloppet
skall ersättning utgå från Allmänna pensionsfonden. Ersättningen
beräknas till 20 862 000 kronor.

Beträffande kostnader för genomförande av kontoinsättningsreformen
avser regeringen att återkomma i tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1993/94.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Ersättning till Posten AB m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 197 539 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

C. Hälso- och sjukvård

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Mål och inriktning

Till hälso- och sjukvårdens uppgifter hör att förebygga ohälsa och
återfall i tidigare sjukdom, att efter utredning och diagnos behandla och
bota sjukdom samt att genom habilitering/rehabilitering, omvårdnad och
smärtlindring lindra effekterna av sjukdom och stödja dem som drabbas
av sjukdom.

Det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige är en god
hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Motsvarande
mål gäller för tandvården, dvs. en god tandhälsa och en tandvård på
lika villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett ålder
och kön, sociala förhållanden, inkomst eller bostadsort.

Sverige har också anslutit sig till de mål som Världshälsoorganisatio-
nen (WHO) angivit för hälsoutvecklingen i programmet Hälsa för alla
år 2000. En uppdatering av hälsomålen gjordes under åren 1990 och
1991 där hänsyn bl.a. togs till utvecklingen inom Europaregionen och
till förändringar i kunskapsläget. Hälsomålen följs upp genom olika s.k.
indikatorer. Avsikten är att en samlad uppföljning för Europaregionen
skall kunna presenteras hösten 1994. Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet
och Arbetarskyddsstyrelsen arbetar för närvarande med att ta fram
underlagsmaterial till denna uppföljning.

Flera faktorer, såsom uppväxtförhållanden, social miljö, arbetsmiljö,
fysisk miljö och ärftliga faktorer påverkar den enskildes hälsa. Fort-
farande finns det skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan könen,
mellan sociala grupper och mellan regioner. Socialstyrelsen kommer
våren 1994 att presentera en Folkhälsorapport där utvecklingen under de
senaste åren analyseras. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt
kvinnors, invandrares och arbetslösas hälsa.

En betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt sett kan uppnås om de
mest utsatta gruppernas hälsa förbättras. Detta är en angelägen uppgift
i det fortsatta folkhälsoarbetet och kräver samverkan mellan olika
sektorer.

Hälso- och sjukvården är inne i ett intensivt skede av förändring och
förnyelse. Denna utveckling är angelägen av många skäl.

Ett viktigt inslag är enligt regeringens mening en ökad kontinuitet i
relationerna mellan patient och personal inom hälso- och sjukvården.
Husläkarreformen, som skall träda i kraft den 1 januari 1994, är ett
betydelsefullt steg i denna riktning.

Andra inslag i denna förnyelse är ökad valfrihet för den enskilde, när
han eller hon söker vård, men också för personalen vad gäller drift- och
arbetsformer, bl.a. för att ett effektivare resursutnyttjande skall kunna
uppnås. Nya mer flexibla verksamhetsformer och olika alternativ till
den offentligt producerade hälso- och sjukvården bör prövas. Styrning,
ledning och organisation inom den offentliga verksamheten behöver
därvid successivt ses över och revideras. Initiativ till att förnya den
offentliga sektorn bör uppmuntras. Ett ökat inslag av olika former av

privata vårdgivare kan skapa en konkurrenssituation som stimulerar
utvecklingsarbetet.

Regeringen stödjer denna utveckling genom att undanröja etablerings-
hinder och skapa förutsättningar för konkurrensneutralitet mellan olika
vårdproducenter. Husläkarreformen är ett första steg i denna utveckling
som senare har följts av förslag till nya anslutnings- och ersättnings-
regler från det offentliga till privatpraktiserande läkare respektive
sjukgymnaster. Regeringen har för avsikt att under våren lämna förslag
till riksdagen vad gäller tillsynen över den privata hälso- och sjukvården
m.m. mot bakgrund av den översyn som gjorts av bestämmelserna i den
s.k. enskilda vårdhemstadgan.

En utveckling sker också inom detta område genom de upphandlings-
system och den öppning för ökad konkurrens i vården som olika sjuk-
vårdshuvudmän har genomfört eller planerar att införa. Europaintegra-
tionen kan också medföra en positiv utveckling inom hälso- och sjukvår-
den genom förstärkt samverkan över gränserna.

Förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården måste ske inom en
resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i balans. Under
1970-talet ökade landstingens verksamhetsvolym med mellan 4 och 5 %
per år. Under 1980-talets första hälft dämpades ökningstakten till i
genomsnitt 2,5% per år medan den under den andra hälften av detta
decennium låg på drygt 1% per år. Volymtillväxten för 1991 var
obetydlig och uppgifter för 1992 visar på en volymminskning om
1,2 %.

Konsumtionsvolymen beräknas år 1993 minska med 2% och år 1994
med ytterligare 2,5%. Först mot slutet av 1990-talet förväntas en
påtaglig förbättring av den ekonomiska situationen, främst på grund av
att den förutsatta tillväxten i ekonomin bör öka landstingens skatte-
underlag och därmed skatteinkomster.

Landstingsförbundet räknar med att landstingens skatteintäkter för år
1994 kommer att svara för cirka 80 % av finansieringen av hälso- och
sjukvården, statsbidragen inkl, ersättningar från sjukförsäkringen för
cirka 10 % och övriga inkomster, bl.a. patientavgifter, för resterande
10 %.

I regeringens proposition 1993/94:75 om arvoden till privatpraktise-
rande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen m.m. redovisas den överenskommelse som träffats med
företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från
sjukförsäkringen m.m. för år 1994. Dessa ersättningar har minskat
högst avsevärt under de senaste åren bl.a. till följd av ambitionen att
skapa nettoströmmar mellan staten och landstingen varvid den s.k.
skatteutjämningsavgiften avskaffats.

Regeringen har vidare i juni 1993 bemyndigat chefen för Finansdepar-
tementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att föreslå ett
reviderat system för utjämningsbidrag till landsting och landstingsfria
kommuner (dir. 1993:63). Utredningsarbetet skall bedrivas så att det
nya bidragssystemet skall kunna träda i kraft senast år 1996 och i vissa
delar redan år 1995.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjuk-
vården har successivt minskat under senare år. Nya vägar kan behöva
sökas för statsmakternas möjligheter att följa utvecklingen av hälso- och
sjukvården ur ett riksperspektiv och verka för att de övergripande målen
uppnås.

Utvecklingen av och effektiviteten hos nuvarande hälso- och
sjukvårdssystem

Internationell samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet

Under de senaste 40 åren har den förväntade livslängden ökat mer än
under hela mänsklighetens historia.

År 1950 var den förväntade livslängden i utvecklingsländerna 40 år.
År 1990 hade den ökat till 63 år. År 1950 dog i utvecklingsländerna 28
av 100 barn före sin femte födelsedag. Fyrtio år senare hade detta antal
minskat till 10. Smittkoppor, som år 1950 dödade mer än 5 miljoner
människor årligen, har utrotats helt. Vaccinering har minskat före-
komsten av mässling och polio högst väsentligt. Dessa framsteg innebär
inte bara en ökad välfärd för befolkningen utan bidrar också till att
minska de ekonomiska påfrestningarna i samhället, till lägre kostnader
för hälso- och sjukvård och till minskad sjukfrånvaro såväl på arbets-
platserna som i skolan.

De framgångar inom hälso- och sjukvården som har uppnåtts är delvis
effekter av ökade inkomster och höjd utbildningsnivå, delvis resultatet
av en bättre och mer utbyggd hälso- och sjukvård.

Trots dessa framsteg kvarstår betydande hälsoproblem inte minst i
utvecklingsländerna. Barnadödligheten är nästan tio gånger högre än i
de industrialiserade länderna vilket innebär att nästan 11 miljoner barn
årligen dör av sjukdomar som skulle kunna förhindras eller botas.
Mödradödligheten är nästan trettio gånger högre än i västvärlden. Stora
differenser finns i både bamadödlighet och exempelvis hjärt- och
kärlsjukdom mellan och inom utvecklingsländerna, främst beroende på
betydande sociala klyftor.

Det finns också nya hot mot hälsan. Antalet dödsfall i acquired im-
mune defiency syndrome (aids) förväntas uppgå till mer än 1,8 miljoner
årligen i utvecklingsländerna vid sekelskiftet. Den ökade resistensen hos
malariamyggan innebär att antalet dödsfall i malaria ånyo kan komma
att öka kraftigt. Det omfattande tobaksbruket i utvecklingsländerna
kommer att medföra allt fler tobaksrelaterade sjukdomar och dödsfall.

Samarbetet med WHO är den mest omfattande delen av Socialdeparte-
mentets internationella verksamhet. Genom stora extra bidrag över
biståndsbudgeten stöder Sverige program som är av särskild vikt för
utvecklingsländerna, t.ex. det globala aidsprogrammet. Det internatio-
nella samarbetet vad gäller hiv/aids är viktigt också för Sverige. Sverige
stöder också aktivt WHO Europas arbete med att förverkliga en euro-
peisk handlingsplan på alkoholområdet. Inom WHO:s europaregion
prioriteras för närvarande insatser i Central- och Östeuropa.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Världsbankens utvecklingsrapport 1993 handlar om investeringar för
en bättre hälsa. I rapporten föreslås att hälsopolitiken utformas så att
den skapar möjligheter för hushåll att förbättra hälsan och för rege-
ringar att effektivisera medelsanvändningen. Hälsopolitiken bör stödja
mångfald och konkurrens.

I rapporten konstateras att viktiga medel för att förbättra hälsoläget är
att stimulera sådan ekonomisk tillväxt som gynnar de fattigaste, att öka
satsningar på utbildning - inte minst för flickor - och att ge kvinnorna
en starkare ställning i samhället genom ökad ekonomisk och politisk
makt. I syfte att effektivisera medelsanvändningen bör förebyggande
hälsovård och bassjukvård prioriteras på bekostnad av högspecialiserad
vård. En ökad effektivitet kan också nås genom att decentralisera ansvar
och befogenheter och genom att vissa tjänster läggs ut på entreprenad.

Det alltmer intensifierade europeiska samarbetet, bl.a. genom EES-
avtalet, har för Sveriges del inneburit att samarbetet och kontakterna
med EG ökat också inom hälso- och sjukvårdsområdet. Detta gäller
framför allt läkemedelsfrågorna där den svenska lagstiftningen nu är
förenlig med den som gäller inom Europeiska gemenskapen. Detsamma
gäller medicin-tekniska produkter där ny lagstiftning trädde i kraft den
1 juli 1993. Andra områden där Sverige har ett nära samarbete med EG
är frågor som har anknytning till hälso- och sjukvårdspersonalens
rörlighet, t.ex. behörighetsfrågor. Utvecklingen inom folkhälsoområdet,
inte minst vad gäller regelverket kring tobaksbruk, följs också med stort
intresse. Sverige deltar vidare aktivt i EG:s cancerprogram. Ett flertal
svenska universitet och högskolor deltar i EG:s forskningsprogram inom
det medicinska området.

En nordisk överenskommelse om gemensam arbetsmarknad för viss
hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer har undertecknats av de
nordiska länderna. Överenskommelsen innebär en anpassning till EES-
avtalet av 1981 års överenskommelse om godkännande av vissa yrkes-
grupper för verksamhet inom hälso- och sjukvården och veterinärväsen-
det. Genom den nya överenskommelsen kommer särskilda regler för
den fria rörligheten inom Norden att bevaras för 18 yrkesgrupper inom
hälso- och sjukvården vid sidan av EES-avtalet.

Som bl.a. framkommit i EG-konsekvensutredningarna står den offent-
liga sektorn inför stora omställningar oavsett EES-avtal eller framtida
EU-medlemskap. En särskild rapport i form av en bilaga pekar på att
ett närmande till Europa kan komma att få konsekvenser också på det
socialpolitiska området. Effekterna av integrationen för hälso- och
sjukvården och socialt arbete bör löpande följas upp och utvärderas.

Det internationella samarbete sker också inom Nordiska ministerrådet,
Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveck-
ling (OECD). Flertalet industrialiserade länder står inför likartade
problem inom hälso- och sjukvårdsområdet, med en stagnerande eko-
nomi och en åldrande befolkning. Detta har särskilt uppmärksammats av
OECD inom ramen för det arbete som görs beträffande reformeringen
av hälso- och sjukvårdssystemen i medlemsländerna.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Sverige har även bilaterala samarbetsavtal inom hälso- och sjukvårds- Prop. 1993/94:100
området med Polen, Slovakien, Tjeckien och Ungern. Bil. 6

Hälso- och sjukvårdens ekonomi och styrning

Den svenska hälso- och sjukvården är i ett internationellt perspektiv av
hög klass och har stora personella och ekonomiska resurser till sitt
förfogande. Utvecklingen av kostnaderna för hälso- och sjukvården har
under de senaste 25 åren varit likartad i större delen av den industriali-
serade världen. 1 slutet av 1970-talet bromsades den tidigare kraftiga
volymökningen upp främst till följd av ökad konkurrens med andra
samhällssektorer. Efter år 1980 har de reala kostnaderna för hälso- och
sjukvården, i de flesta länder, ökat med i stort sett samma takt som
BNP.

Hälso- och sjukvårdens andel av BNP 1991

* För dessa länder ingår inte sjukhem i siffrorna

Vid jämförelse med andra länder bör man ha i åtanke att Sverige har
den högsta andelen äldre i befolkningen och att kostnaderna för lång-
tidsvård ingår t.o.m. år 1991. Som exempel kan nämnas att om USA
hade haft samma ålderstruktur som Sverige år 1991 skulle kostnaderna
i USA ha varit ännu högre och motsvarat ytterligare 1,5 % av BNP.
Motsvarande andel för Tyskland och Storbritannien är 0,6%. Men det
finns även andra skillnader och osäkerhetsfaktorer i underlaget, som gör
att jämförelsen inte blir helt rättvisande och bör ske med stor försiktig-
het.

I de flesta OECD-länder betalas vården antingen genom skattefinansie-
rade sjukvårdssystem, såsom i Sverige och övriga nordiska länder samt
Storbritannien, eller också via ett försäkringssystem där förmånstagaren
har rätt till behandling enligt vissa regler. Detta är fallet i t.ex.
Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Båda systemen har sina för-
och nackdelar. I de flesta länder har därför resp, system modifierats och
lånat drag av varandra. I Sverige pågår för närvarande ett förändrings-

arbete med ambitionen att dra nytta av de positiva elementen i markna-
dens sätt att fungera utan att avkall görs på verksamhetens kvalitativa
nivå och det övergripande målet för hälso- och sjukvården, dvs. en god
hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. De s.k. Dala-,
Bohus- och Stockholmsmodellerna är exempel på detta.

Utvecklingen syftar även till att fördela landstingens totala ekonomiska
resurser för hälso- och sjukvård från central nivå till primärvårdsdistrikt
eller nämnder. Ambitionen är att anslagen skall fördelas i relation till
befolkningsunderlaget med viss justering för skillnader i befolknings-
sammansättningen. Där dessa principer har prövats har det dock i flera
fall visat sig att variationerna i förhållande till den traditionella produk-
tionsbaserade resurstilldelningen blivit så stora att det skapat problem
vid genomförandet. Resursfördelningen har därför ofta baserats på en
kompromiss mellan traditionell fördelning, tilldelning enligt befolk-
ningsbaserade principer och förhandlingar mellan berörda parter.

Utvecklingsarbetet har hittills av naturliga skäl i huvudsak utgått från
den uppgifts- och ansvarsfördelning som nu finns mellan kommuner,
landsting och staten. Sedan den 1 januari 1992 finns det möjligheter att
pröva en annan fördelning enligt lagen (1991:1136) om försöksverksam-
het med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården. Ett villkor
för försöksverksamheten är att kommuner och landsting är överens. I
sex kommuner, Ale, Aneby, Helsingborg, Håbo, Katrineholm och
Sigtuna, pågår för närvarande en sådan försöksverksamhet. Socialstyrel-
sen har i december 1993 lämnat en första utvärderingsrapport om för-
söken (Försök med kommunal primärvård 1992-1996. Årsrapport 1992.
Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1993:9).

Vidare har, som närmare redogjorts för i inledningen till avsnittet B,
lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och
hälso- och sjukvård inletts den 1 januari 1993 i enlighet med riksdagens
beslut (prop. 1991/92:105, bet. 1991/92:SfU 17, rskr. 1991/92:347).
Försöksverksamheten bedrivs inom vissa områden i fem län, nämligen
Gotlands, Gävleborgs, Malmöhus, Södermanlands och Västmanlands
län. Målen för försöksverksamheten är att utnyttja resurserna inom
hälso- och sjukvård och socialförsäkring på ett mer effektivt sätt samt
att minska de samhällsekonomiska kostnaderna för socialförsäkringen
genom att det s.k. ohälsotalet skall kunna minskas. Riksförsäkrings-
verket och Socialstyrelsen har i uppdrag att gemensamt följa upp och
utvärdera dessa försök.

Regeringen planerar vidare att under våren 1994 förelägga riksdagen
en proposition med förslag som möjliggör lokal försöksverksamhet med
finansiell samordning mellan socialförsäkring, socialtjänst samt hälso-
och sjukvård.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Utvecklingen inom läkemedelsområdet

I Sverige finns omkring 3 000 olika läkemedel (farmacevtiska speciali-
teter), vilka är godkända av Läkemedelsverket och säljs via apotek.
Jämfört med andra industriländer är detta ett lågt antal. I Storbritannien
finns t.ex. 18 000 och i Tyskland cirka 70 000 olika farmacevtiska
specialiteter.

Försäkringens kostnader för läkemedel har ökat kraftigt sedan mitten
av 1980-talet - i medeltal omkring 10 % per år. Kostnadsökningen är
en följd av såväl pris- och volymökningar som övergång till dyrare
preparat. Övergången till nya och dyrare preparat sker i dag i snabb
takt.

Kostnadsökningen har varit mest markant inom den öppna vården.
Omkring 80 % av alla receptförskrivna läkemedel används i öppen
vård. Kostnaderna för läkemedelsförmånerna har under de senaste åren
ökat med mellan 12-15 % och utgör numera cirka 16 % av de samlade
öppen vårdskostnadema.

I ett europeiskt perspektiv intar Sverige i fråga om läkemedelspriser
och läkemedelskostnader en medelposition. På kort sikt förväntas kost-
nadsutvecklingen avta genom ändrade avgifter och en ökande använd-
ning av billigare generiska preparat. Ytterligare insatser kommer dock
att krävas under kommande år för att åstadkomma en rationell använd-
ning av läkemedel. Läkemedelskommittéma i landstingen och de för-
skrivande läkarna har ett stort ansvar genom att i rekommendationer
och vid val av läkemedel medverka till att kostnaderna för läkemedel
inte blir onödigt höga.

Den 1 januari 1993 infördes särskilda regler för prisnedsättning av de
läkemedel, som har generiska motsvarigheter, i enlighet med riksdagens
beslut (prop. 1991/92:151, bet. 1991/92:SfU13, rskr. 1991/92:341).
Detta är ett led i strävandena att minska kostnaderna på läkemedelsom-
rådet. För varje läkemedel till vilket det finns en likvärdig motsvarighet
i form av ett eller flera generiska läkemedel fastställer Riksförsäk-
ringsverket ett högsta rabattgrundande pris (referenspris), som skall
ligga till grund för prissättning med utgångspunkt i det billigaste prepa-
ratet. Väljer förskrivaren att - i samråd med patienten - förskriva origi-
nalpreparatet eller ett annat dyrare synonympreparat får patienten själv
betala mellanskillnaden. Detta blir dock i praktiken inte så vanligt,
eftersom de flesta tillverkare av originalpreparat, som omfattas av pris-
nedsättningsreglema i systemet, har valt att sänka sina priser till refe-
renspriset.

En väl fungerande läkemedelskontroll är ett viktigt led i arbetet med
att förbättra läkemedelsanvändningen. Den nya läkemedelslagen
(1992:859) trädde ikraft den 1 juli 1993. Inom ramen för det europeiska
integrationsarbetet är det angeläget att verka för en stark position för
den svenska läkemedelskontrollen mot bakgrund av verksamhetens
betydelse för såväl hälso- och sjukvården som samhällsekonomin.

Ett förslag om vissa ändringar i läkemedelslagen har nyligen förelagts
riksdagen (prop. 1993/94:92).

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Regeringen har tillsatt en utredning i syfte att lämna förslag om den
framtida läkemedelsförsörjningen och Apoteksbolagets roll. Utredningen
har nyligen avlämnat ett delbetänkande, Läkemedel och kompetens
(SOU 1993:106), som nu remissbehandlas. Parallellt med utrednings-
arbetet och remissbehandlingen bereds vissa finansiella frågor avseende
Apoteksbolaget inom regeringskansliet.

Mot bakgrund av att Apoteksbolaget under de senaste verksamhetsåren
genererat en betydande vinst förutsätts bolagstämman 1994 besluta om
en utdelning från bolaget om 750 miljoner kronor. Apoteksbolagets
marginaler har dessutom sänkts med i genomsnitt 4 procentenheter år
1993 vilket beräknas medföra en årlig kostnadsminskning om cirka
255 miljoner kronor inom sjukförsäkringen.

En av regeringen tillsatt arbetsgrupp med uppgift att överväga och
lämna förslag till hur ett centrum för läkemedelsepidemiologi och ut-
veckling av läkemedelsterapier kan bildas lämnade i september 1992 en
rapport (Ds 1992:104) Nätverk för läkemedelsepidemiologi - NEPI.
Rapporten har beretts inom regeringskansliet. Avsikten är att Apoteks-
bolaget AB och Apotekarsocieteten tillsammans skall bilda en stiftelse
för detta ändamål.

Som en följd av detta kommer Apotekarsocietetens stiftelse för främ-
jande av farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning att
upplösas. Stiftelsen bildades i anslutning till att en ny organisation av
läkemedelsförsörjningen beslutades (prop. 1970:74, SU 98 och 2LU:37,
rskr. 223 och 234). Villkoren för stiftelsen återfinns i ett avtal mellan
staten och Apotekarsocieteten som samtidigt godkändes av riksdagen.

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att fatta
nödvändiga beslut med anledning av stiftelsens upplösning.

Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och
kvalitet

Förändringar av hälso- och sjukvårdens organisation och styrning, bl.a.
med ett ökat antal privata vårdgivare, ställer nya krav på uppföljning av
kostnader och kvalitet samt vårdens resultat. Utvecklingen av system för
insamling och redovisning av adekvat information måste påskyndas.

För att att bedöma produktivitetsutvecklingen inom hälso- och sjukvår-
den behövs tillgång till jämförbara data över volym- och kostnads-
utveckling. Sådana data saknas i allmänhet. Produktivitetsdelegationen
uppmärksammade dessa frågor i sitt slutbetänkande Drivkrafter för
produktivitet och välstånd (SOU 1991:82). Enligt delegationen fanns det
dock mycket som tydde på att produktivitetsutvecklingen hade försäm-
rats inom sjukvården som helhet sedan 1960-talet.

De studier produktivitetsdelegationen grundade sin analys på var
styckkostnadsstudier snarare än produktivitetsundersökningar, som blivit
justerade för kvalitetsförändringar. Delegationen menade dock att
kvaliteten inom sjukvården tycktes ha förbättrats på flera områden.
Samtidigt konstaterade den att en sådan kvalitetsförbättring måste vara
betydande för att ett kvalitetsjusterat produktivitetsmått skulle kunna
uppvisa oförändrad eller stigande produktivitet under den aktuella perio-

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

den. Det redovisade materialet visade också på en stor spridning mellan
olika sjukhus vad gäller produktivitetsutvecklingen. Delegationens slut-
sats blev att det bör finnas en betydande potential för att öka produktivi-
teten inom denna liksom inom många andra sektorer.

De nämnda studierna gjordes under 1980-talet. Sedan dess har sjuk-
vårdshuvudmännens ekonomiska situation försämrats. Det allt snävare
utrymmet för offentlig finansiering har bidragit till att ett omfattande
effektiviseringsarbete har påbörjats. Denna utveckling understryker
behovet av att utveckla relevanta kvalitets- och effektmått som kan ge
underlag för jämförelser. Utan sådana mått finns det risk för att det
sker en alltför stark fokusering på ekonomi och kvantitet. Detta kan få
till följd att vissa angelägna vårdbehov kanske inte tillgodoses medan
andra, kanske mindre angelägna åtgärder ur såväl ett folkhälsoperspek-
tiv som patienternas vårdperspektiv, ges alltför stort utrymme. Social-
styrelsens aktiva uppföljning visar att både säkerheten och kvaliteten
inom vissa verksamheter behöver förbättras. Dessutom används inte
resurserna optimalt. Således kan det t.ex. finnas onödigt stor akutverk-
samhet inom flera landsting. Vem/vilka som får vård och vilka resultat
som faktiskt uppnås med olika alternativa metoder och system måste
redovisas som grund för beslut om resursfördelning, prioriteringar och
ekonomiska styrsystem.

I samband med överenskommelserna om vissa ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. - de s.k. Dagmar-
överenskommelserna - har behovet av förbättrad uppföljning och ut-
värdering framhållits liksom behovet av ett bättre informationssystem
inom hälso- och sjukvården. Flera insatser har också gjorts inom dessa
områden. Bl.a. bör inrättandet av det epidemiologiska centrumet vid
Socialstyrelsen ses som led i arbetet med att förbättra informationsför-
sörjningen. Men ytterligare insatser och en fortsatt nära samverkan
mellan staten och landstingen behövs. De statistikuppgifter och de redo-
visningssystem, som för närvarande finns tillgängliga, är inte tillräckliga
och inte utformade på ett sådant sätt att en återkommande samlad upp-
följning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveckling mot
angivna mål skall kunna göras.

Som ett led i detta arbete har Socialstyrelsen fått i uppdrag att i sam-
arbete med Landstingsförbundet, SCB och Spri utveckla en regelbunden
rapportering till regering och riksdag om förhållandena i hälso- och
sjukvården. Ett förslag till uppläggning och innehåll kommer att redo-
visas i januari 1994.

Inom Socialstyrelsen pågår ett arbete med att utveckla öppenvårds-
statistiken. Arbetet sker i nära samarbete med Landstingsförbundet och
Svenska Läkaresällskapet och har stor betydelse för det uppföljnings-
och utvärderingsarbete som åligger Socialstyrelsen bl.a. med anledning
av husläkarreformen, Ädel-reformen och försöksverksamheten med
kommunalt huvudmannaansvar för primärvården.

Avtalet mellan staten och Landstingsförbundet om Spris verksamhet
betonar vidare att "huvuddelen av Spris verksamhet skall ligga inom
området metoder och hjälpmedel för att förbättra kvalitet, effektivitet

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 6

och produktivitet i vården". Utvecklingsarbete pågår bl.a. i syfte att
utveckla en infrastruktur för sjukvårdens informationsförsörjning.

Inom den slutna vården har data om färdigbehandlade patienter ut-
vecklats och samlats in av Landstingsförbundet. Från och med år 1991
inhämtar och redovisar förbundet också uppgifter om väntetider till de
åtgärder som omfattas av den centrala vårdgarantin.

1 de senaste Dagmar-överenskommelserna har avsatts 20 miljoner
kronor för år 1993 resp. 21 miljoner kronor för år 1994 för åtgärder
som syftar till att förbättra informationsförsörjningen inom hälso- och
sjukvården. Medlen avser utvecklingsarbete för att bättre kunna be-
skriva och mäta prestationer i hälso- och sjukvården, kvalitetsuppfölj-
ning och ett medicinskt förvarningssvstem för att förbättra framförhåll-
ningen innan nya medicinska metoder tas i bruk.

Arbetet med att utveckla metoder och instrument för kvalitetssäkring
inom hälso- och sjukvården kommer att ha hög prioritet under de när-
maste åren. Den s.k. Nationella samrådsgruppen för kvalitet i hälso-
och sjukvården har en central och samordnande funktion i detta sam-
manhang. Gruppen är ett gemensamt och fristående samarbetsorgan för
Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och Svenska Läkaresäll-
skapet. Dess uppgift är att ta till vara svenska och utländska erfaren-
heter och verka för att enhetliga mått och metoder utvecklas. Samråds-
gruppen stimulerar och stödjer såväl nationellt som lokalt kvalitetssäk-
ringsarbete, förmedlar kunskap och verkar för att undervisning i kvali-
tetssäkring skall ingå i olika vårdutbildningar.

Socialstyrelsen har i en föreskrift (SOSFS 1993:9) fastlagt att all
legitimerad personal skall bedriva ett systematiskt, fortlöpande och
dokumenterat kvalitetssäkringsarbete. I föreskriften ges anvisningar om
vad som bör ingå i kvalitetssäkringsarbetet. Vidare poängteras ledning-
ens ansvar.

Nationella register om vårdkonsumtion m.m. saknar ofta uppgifter om
vårdens kvalitet och behandlingsresultat. Av denna anledning bör de
försök som den medicinska professionen driver att utveckla särskilda
nationella kvalitetsregister stödjas.

Erfarenheterna från arbetet med att utveckla informationsförsörjning
och kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvården visar att uppföljning
och utvärdering ger starka incitament för såväl kunskaps- som verksam-
hetsutveckling när arbetet bedrivs med respekt för professionens roll
och verksamhetens starkt decentraliserade karaktär.

Frågor som avser informationsförsörjning och kvalitetssäkring har
också uppmärksammats särskilt i samband med den förestående hus-
läkarreformen. Ett uttryck för detta är att en inte oväsentlig del av det
statliga stimulansbidraget i samband med reformens genomförande
används för att stimulera utvecklingen inom dessa områden. Svensk
förening för allmänmedicin (SFAM) har en betydelsefull roll i detta
sammanhang och bedriver ett aktivt arbete, som även inkluderar in-
ternationella kontakter.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Den civila hälso- och sjukvården i krig

Huvuddelen av det totala sjukvårdsbehovet i krig skall ombesörjas av
den civila hälso- och sjukvården. Målsättningen är att varje skadad eller
sjuk under kriser och krig skall ges en medicinskt acceptabel behandling
och vård. Ambitionen är att hålla de medicinska behandlingsresultaten
på fredstida nivå för det stora flertalet patienter, trots att den allmänna
vårdstandarden inte kan vara densamma som i fred. Socialstyrelsen,
som funktionsansvarig myndighet, redovisar att de mål för den civila
hälso- och sjukvården i krig, som lagts fast genom 1992 års försvars-
beslut, kommer att nås under den senare delen av 1990-talet.

Pågående utredningar

Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering

Regeringen har vintern 1992 tillkallat en parlamentarisk kommitté (HSU
2000, S 1992:04) med uppdrag att dels analysera hälso- och sjukvårdens
resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården
bör finansieras och organiseras på den övergripande samhällsnivån.

Kommitténs överväganden skall enligt direktiven (dir. 1992:30) grun-
das på en analys och värdering av i första hand tre olika finansierings-
och organisationsmodeller - en reformerad landstingsmodell, en modell
där hälso- och sjukvårdens samtliga resurser läggs hos primärvården
samt en modell där resurserna samlas hos en eller flera försäkrings-
givare.

En fristående expertgrupp har i rapporten Hälso- och sjukvården i
framtiden - Tre modeller (SOU 1993:38) utvecklat och analyserat de
angivna modellerna.

Den reformerade landstingsmodellen grundar sig på nuvarande hälso-
och sjukvårdssystem. Det demokratiska inflytandet över hälso- och
sjukvården utövas i första hand på regional nivå. Expertgruppen redo-
visar två olika alternativ för att finansiera verksamheten i en sådan
modell. Det första är en renodlad regional finansiering via landstings-
skatten. I det andra alternativet finansierar staten hälso- och sjukvården
genom en befolkningsbaserad ersättning till sjukvårdshuvudmännen.

Expertgruppen konstaterar att den reformerade landstingsmodellen gör
det möjligt att anpassa hälso- och sjukvården till lokala förutsättningar
och att den är öppen för variationer. Men expertgruppen menar också
att det är viktigt med tydliga regler för hur sjukvårdstjänster skall pro-
duceras då denna modell uppvisar klara begränsningar när det gäller att
utveckla marknadslika arrangemang.

Den primärvårdsstyrda modellen för hälso- och sjukvårdens finansie-
ring och organisation bygger på att sjukvårdsresurserna för en definie-
rad befolkning koordineras via primärvården. Expertgruppen har valt att
utveckla en modell där kommunerna svarar för hela finansieringen av
sjukvården. Den enskilde väljer en husläkare som tillsammans med
patienten avgör vilken vård han har behov av - hos husläkaren själv

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

eller hos andra vårdgivare. Expertgruppen konstaterar att om husläkama
skulle disponera samtliga resurser för hälso- och sjukvård skulle detta
innebära ett avsevärt risktagande och ställa stora krav på administrativ
och ekonomisk kompetens hos husläkama. I denna modell ändras också
ägar- och styrformer för sjukhusen vilket kräver en genomtänkt strategi
för huvudmannaansvar och ägande.

Vad gäller den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen har expertgruppen
valt att som huvudalternativ utveckla en modell där sjukvårdsförsäk-
ringen administreras av försäkringsgivare med monopol inom sex geo-
grafiska regioner. Det politiska inflytandet sker emellertid på nationell
nivå där riksdagen beslutar om vilka rättigheter försäkringen skall om-
fatta. Riksdagen fastställer vidare en övergripande budget för hälso- och
sjukvården. Avsikten är att finansieringen skall ske solidariskt oberoen-
de av risk. I likhet med den primärvårdsstyrda vården medför den
obligatoriska sjukvårdsförsäkringen förändringar av ägar- och styrfor-
mer för sjukhusen.

Expertgruppen har haft till uppgift att värdera de olika modellerna
efter de kriterier som anges i direktiven men inte att ta ställning för
eller emot de enskilda modellerna.

Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation
(HSU 2000) har genomfört en stor mängd seminarier och konferenser
med utgångspunkt från expertgruppens rapport för att inhämta synpunk-
ter inför kommitténs slutgiltiga ställningstagande. Arbetet skall siutredo-
visas under våren 1994.

Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Socialutskottet anordnade våren 1991 i samråd med statens medicinsk-
etiska råd en offentlig riksdagsutfrågning om prioriteringar inom hälso-
och sjukvården. Socialutskottet ansåg att det fanns skäl att mer ingående
överväga frågor om prioriteringar inom vården. Mot denna bakgrund
har regeringen våren 1992 tillsatt en parlamentarisk utredning (Utred-
ningen om prioriteringar inom hälso- och sjukvården, S 1992:02) med
uppgift att bl.a. överväga hälso- och sjukvårdens roll i det moderna
välfärdssamhället och lämna förslag till vilka etiska principer som bör
ligga till grund för prioriteringar inom hälso- och sjukvården
(dir. 1992:8).

Utredningen överlämnade i november 1993 delbetänkandet Vårdens
svåra val (SOU 1993:93) som för närvarande är föremål för en bred
remissbehandling i utredningens regi. Utredningen konstaterar att
människovärdesprincipen skall ligga till grund för alla prioriteringar
inom hälso- och sjukvården. Enligt denna princip har den enskilda
människan ett unikt värde och alla människor har samma värde. Männi-
skovärdet påverkas inte av personliga egenskaper eller funktion i sam-
hället. Människovärdesprincipen bör enligt utredningen kompletteras
med behovs- eller solidaritetsprincipen. Denna innebär att resurserna
bör satsas på de områden, de verksamheter och de individer där be-
hoven är störst. Sjukvården skall därför särskilt beakta behoven hos de

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

svagaste, hos dem som inte är medvetna om sitt människovärde eller
kan göra sin röst hörd, t.ex. barn, åldersdementa och gravt psykiskt
störda.

Effektivitetsprincipen bör vara ytterligare grund för prioritering enligt
utredningen. Vid val av olika verksamhetsområden eller åtgärder bör
man satsa på det som är mest kostnadseffektivt, om allt i övrigt är lika.
Utredningen finner dock att ofullständigt underlag beträffande nyttan av
olika åtgärder begränsar möjligheterna att tillämpa effektivitetsprinci-
pen. En satsning på tillämpad klinisk forskning och utvärdering skulle
kunna öka kostnadseffektiviteten i vården.

Accepteras dessa tre principer innebär detta enligt utredningen också
att andra möjliga prioriteringsgrunder avvisas, exempelvis efterfråge-
principen.

Utredningen skall ha slutredovisat sitt arbete vid utgången av år 1994.

Läkemedelsförsörjningen

En särskild utredningsman (Läkemedelsförsörjningsutredningen
LFU 92, S 1992:07) har fått regeringens uppdrag att göra en översyn
av den svenska läkemedelsförsörjningen, särskilt med avseende på
Apoteksbolagets framtida roll och verksamhetsinriktning. I uppdraget
(dir. 1992:53) ingår att föreslå riktlinjer för såväl parti- som detalj-
handel med läkemedel och tillhörande informationsfrågor, att föreslå
nödvändiga förändringar i gällande avtal mellan staten och Apoteks-
bolaget AB samt att pröva frågan om Apoteksbolagets ägandestruktur.

Utredningen har nyligen överlämnat delbetänkandet Läkemedel och
kompetens (SOU 1993:106) till regeringen. Utredningen föreslår att
läkemedel i framtiden delas in i tre klasser: en som endast utlämnas mot
recept (receptläkemedel), en som kräver att farmacevtiskt utbildad
personal finns tillgänglig för frågor vid försäljning (handköpsläkemedel)
och en tredje klass där den information som finns i och på läkemedlets
förpackning bedöms som tillräcklig (allmänna läkemedel). Staten har
idag enligt lagen (1970:205) om detaljhandel med läkemedel ensamrätt
till sådan detaljhandel. Utredningen föreslår att denna ensamrätt bibe-
hålls och att regeringen efter ansökan kan lämna tillstånd för försäljning
av receptläkemedel (apotek), handköpsläkemedel (egenvårdsapotek) och
fria läkemedel (annat försäljningsställe). Försäljningsrätten skulle därvid
kopplas till den kompetens som erfordras, inte till ett visst företag.

Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling. Utred-
ningen kommer att lämna förslag i övriga delar under våren 1994.

Ersättning vid behandlingsskada

Regeringen har tillkallat en särskild utredare (Patientförsäk-
ringsutredningen, S 1992:11) med uppdrag att lämna förslag om hur
reglerna för ersättning vid behandlingsskada inom hälso- och sjukvården
skall vara utformade i framtiden (dir. 1992:101). Bakgrunden är att
förändringarna av vårdformerna samt EES-avtalet och ett medlemsskap

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

i EU gör att ett frivilligt försäkringssystem, av det slag som den nuva- Prop. 1993/94:100

rande patientförsäkringen representerar, inte längre kan upprätthållas. Bil. 6

Utredarens arbete kommer att redovisas under våren 1994.

Intygsutredningen

Intygsutredningen (S 1993:04) har i uppdrag (dir. 1993:36) att se över
bestämmelserna för hälso- och sjukvårdspersonal när det gäller att i
tjänsten utfärda intyg och utlåtanden samt föreslå de förändringar som
kan behövas för att dessa uppgifter skall kunna fullgöras på bästa sätt.
Det är väsentligt att bestämmelserna blir utformade och tillämpade på
ett sådant sätt att rimliga krav på sakkunskap, objektivitet och rättsäker-
het uppfylls. Reglerna måste också anpassas till de nya förhållanden
som följer av utvecklingen i samhället och Sveriges anslutning till EU.

Utredningsuppdraget skall vara slutfört före den 1 juli 1994.

Författningsreglering av personregister inom hälso- och sjukvårdens
område

Regeringen tillsatte hösten 1993 en kommitté (S 1993:12) med uppdrag
(dir. 1993:111) att utreda och lägga förslag till författningsreglering av
personregister inom hälso- och sjukvårdens område. Kommittén, som
kan redovisa sitt uppdrag i etapper, skall ha slutfört sitt arbete senast
den 1 juli 1995.

Vidtagna och planerade åtgärder

Folkhälsoarbetet

Befolkningens hälsa har successivt blivit bättre i takt med att den all-
männa levnadsstandarden har höjts. Hälsoläget i Sverige har förbättrats
genom bättre hygien och kost, förbättrade livsvillkor och arbetsmiljöer,
allmän skolgång, bättre boende samt medicinska insatser och är bättre
än i de flesta andra jämförbara länder. Medellivslängden är bland de
högsta och spädbarnsdödligheten bland de lägsta i världen. Den medi-
cinska och tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler patienter i alla
åldrar kan behandlas och rehabiliteras.

Skillnaderna i hälsa mellan olika grupper är dock fortfarande stora.
Det finns betydande skillnader mellan olika sociala grupper liksom
mellan infödda svenskar och invandrare. Det finns även tendenser till
att vissa hälsoproblem ökar. Detta gäller t.ex. sjukdomar i rörelseorga-
nen och allergier samt insjuknande i vissa cancerformer.

Utvecklingen av olika riskfaktorer för ohälsa fordrar också uppmärk-
samhet. Den i dagsläget höga arbetslösheten bland ungdomar är ett stort
problem. Det har också visat sig att andelen kvinnliga rökare särskilt i
vissa åldersgrupper har ökat under de senaste åren. För att bryta denna
utveckling krävs att de primärpreventiva insatserna, dvs. arbetet med att

förhindra att skada uppkommer eller sjukdom bryter ut, intensifieras.
De hälsofrämjande åtgärderna syftar inte i första hand till att undvika
framtida sjukvårdskostnader utan till att minska sjukligheten och att öka
välbefinnandet.

En viktig åtgärd i arbetet mot en förbättrad folkhälsa är den tobakslag
(1993:581) som trädde ikraft den 1 juli 1993. Tobakslagen innehåller
regler om vissa miljöer där rökning inte skall få äga rum eller där vissa
utrymmen skall hållas fria från tobaksrök. Bland de miljöer som tas upp
finns lokaler för barnomsorg, skolverksamhet och annan verksamhet för
barn och ungdom, färdmedel i inrikes kollektivtrafik, lokaler för hälso-
och sjukvård, lokaler avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrätt-
ningar med särskild service eller vård. Även lokaler för hotell- och
restaurangverksamhet samt lokaler där allmänna sammankomster anord-
nas eller andra lokaler dit allmänheten har tillträde omfattas av regle-
ringen. Det finns också bestämmelser för hur rökning på arbetsplatser
skall hanteras. Bestämmelserna om marknadsföring i lagen (1978:764)
med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror flyttades i
huvudsak oförändrade över till tobakslagen.

Regeringen har nyligen på begäran av riksdagen lagt fram en proposi-
tion (1993/94:98) om vissa ändringar i tobakslagen. I propositionen
föreslås en skärpning av bestämmelserna avseende rökning i lokaler där
allmänna sammankomster anordnas eller andra lokaler dit allmänheten
har tillträde. Rökförbud föreslås nu införas i dessa lokaler. På skol-
gårdar och utomhusmiljöer i anslutning till förskolor eller fritidshem
föreslås också att rökning skall förbjudas. I propositionen föreslås också
att arbetsgivaren skall vara skyldig att se till att ingen arbetstagare mot
sin vilja utsätts för tobaksrök. Även marknadsföringen av tobaksvaror
regleras på liknande sätt som gäller för alkoholvaror. Frågan om even-
tuell reglering av förtäckt reklam för tobaksvaror är av komplicerad
natur och kräver ytterligare överväganden. Den behandlas därför inte i
denna proposition.

Den nya tobakslagen och de ändringar regeringen föreslagit förväntas
ge effekter på befolkningens rökvanor, särskilt vad gäller nyrekryte-
ringen av unga rökare.

Under början av år 1994 förväntas alkoholpolitiska kommissionen
(S 1991:17) lägga fram förslag till framtida insatser för att minska
alkoholens skadeverkningar.

Särskilda preventiva åtgärder i barns miljöer är angelägna för att hejda
allergiut veckl ingen.

Lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel trädde ikraft
den 1 juli 1992. De i lagen angivna medlen får inte annat än för medi-
cinskt eller vetenskapligt ändamål föras in i landet, överlåtas, fram-
ställas, förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning eller inne-
has.

Genom Folkhälsoinstitutet följer regeringen dopningsproblematiken i
olika avseenden. Institutet har bl.a. tagit initiativ till en samarbetsgrupp
för informationsutbyte mellan företrädare för polisen, tullen, skolan,
värnpliktiga och Riksidrottsförbundet. Institutet har också medverkat i

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

en informationskampanj på flera ställen i landet och tagit fram och
förmedlat skriftlig information om vad dopning är och riskerna med
denna. I syfte att göra en samlad översyn av omfattningen och följderna
av missbruket med dopningsmedel avser regeringen att under våren till-
kalla en särskild utredning med parlamentarisk medverkan.

I regeringens proposition (1992/93:160) om husläkare m.m. har vikten
av att husläkare och övrig personal i primärvården arbetar med före-
byggande insatser särskilt betonats.

Insatser är också nödvändiga för att bekämpa spridningen av det virus,
humant immunbrist virus (hiv), som kan leda till sjukdomstillståndet
aids (acquired immune deficiency syndrome - förvärvad immunbrist).
Den internationella smittspridningen i kombination med ett omfattande
resande över landets gränser och pågående invandring från områden,
där smittan förekommer i särskilt stor omfattning, innebär risk för
fortsatt smittspridning, som måste mötas med kraftfulla åtgärder.

Insatser inom områden utanför hälso- och sjukvården har också stor
betydelse när det gäller folkhälsan, t.ex. en bibehållen restriktiv alko-
hol- och narkotikapolitik, förbättringar av arbetsmiljön och skolmiljön,
bekämpande av luft- och vattenföroreningar, bättre kontroll av livs-
medelshanteringen och åtgärder som skapar en bättre trafikmiljö m.m.

Genom tillkomsten av Folkhälsoinstitutet den 1 juli 1992 har förut-
sättningarna för ett aktivt folkhälsoarbete på central nivå förbättrats.
Institutet arbetar med en vetenskapligt förankrad verksamhet och en
tvärsektoriell inriktning för att förstärka det befolkningsinriktade hälso-
främjande arbetet.

Även inrättandet av ett centrum för epidemiologi och social analys vid
Socialstyrelsen förväntas få stor betydelse för det fortsatta folkhälso-
arbetet. Centrumets huvuduppgift är att på nationell nivå följa och
analysera orsaker till ohälsa och förekomst av sjukdomar.

Socialstyrelsen kommer under våren 1994 att presentera en Folkhälso-
rapport där den senaste utvecklingen analyseras. Socialstyrelsen presen-
terar under våren 1994 även en lägesrapport om folkhälsoarbetets ut-
veckling och de samhällsmedicinska funktionernas roll inom lands-
tingens verksamhet. Regeringen har för avsikt att återkomma till riks-
dagen under innevarande riksmöte med en bedömning av befolkningens
hälsoläge m.m. och de förslag till åtgärder som kan bli aktuella.

Vårdorganisation och vårdsstruktur - husläkarreformen

Primärvården utgör basen i den svenska hälso- och sjukvården. Den
utgår från en helhetssyn på människan och skall omfatta en bred verk-
samhet, från prevention till diagnostik, behandling och rehabilitering.
Primärvården skall firmas nära befolkningen och vara lättillgänglig för
alla. Primärvårdens insatser måste samordnas och förstärkas. Sam-
verkan såväl inom organisationen som utåt mot övrig hälso- och sjuk-
vård och kommunernas ansvarsområden, är därför av stor vikt.

Allt detta kräver en stor flexibilitet hos vårdorganisationen. Det är
viktigt att vården utformas efter de lokala behov och förutsättningar som

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

råder i respektive sjukvårdsområde. Kvaliteten i verksamheten måste
också vara hög. Inom primärvården bör husläkarens kunskap och verk-
samhet präglas av helhetssyn på den enskilde och hans livssituation. För
att läkaren skall kunna ha denna helhetssyn krävs kontinuitet i relatio-
nerna mellan läkare och patient och samspel med andra service- och
vårdgivare.

Den tidigare besvärande bristen på allmänläkare började bli mindre
påtaglig mot slutet av 1980-talet. Men ännu vid denna tidpunkt var
närmare en tredjedel av tjänsterna vakanta eller uppehölls tillfälligt av
vikarier. De regionala variationerna var dock stora. Antalet allmän-
läkarbesök per invånare ökade med 10% under perioden 1985-1991,
från i genomsnitt 975 till 1 070 besök per 1 000 invånare.

Antalet inrättade befattningar som allmänläkare uppgick år 1992 till
3 350 vilket innebar en ökning med cirka 5% jämfört med föregående
år. Mellan åren 1986 och 1992 minskade antalet invånare per inrättad
allmänläkarbefattning från 3 160 till 2 550.

Den medvetna satsningen på öppna vårdformer innebär också att
besök hos andra vårdgivare än läkare eftersträvas. Statistiken är ofull-
ständig men uppskattningsvis gjordes cirka 21 miljoner besök hos
distriktssköterska, sjuksköterska och undersköterska under år 1991.

I syfte att ytterligare stärka och stimulera den öppna vården föreslog
regeringen i propositionen om husläkare m.m. att en husläkarreform
skulle genomföras i Sverige fr.o.m. den 1 januari 1994 för att vara fullt
genomförd vid utgången av år 1995. Riksdagen beslutade i huvudsak
enligt regeringens förslag (prop. 1992/93:160, bet. 1992/93:SoU22,
rskr. 1992/93:355). Husläkareformen innebär att alla invånare i Sverige
får möjlighet att själva välja husläkare. Husläkaren har ett tydligt och
preciserat ansvar för dem som valt honom eller henne till sin husläkare.
Vissa grundkrav har därför fastställts nationellt för att en verksamhet
skall vara att betrakta som husläkarverksamhet.

De uppgifter som husläkaren alltid skall svara för är mottagningsverk-
samhet, jour, hembesök, råd och förebyggande insatser till enskilda
samt samverkan med andra service- och vårdgivare. Husläkaren skall
dessutom medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och
utvärderas samt rapportera om lokala hälsoproblem. Utöver detta regle-
rade grundåtagande kan sjukvårdshuvudmännen besluta om att husläkar-
åtagandet även kan innefatta övriga läkarinsatser i primärvården.

De som uppfyller kompetenskravet för husläkare och är beredda att
arbeta enligt det åtagande som sjukvårdshuvudmannen har fastställt har
rätt att fritt etablera sig som privatpraktiserande husläkare. Huvuddelen
av ersättningen för husläkarverksamheten utgörs av en fast ersättning
per individ, ansluten till husläkaren. Resterande del av ersättningen för
en husläkares grundåtagande är i princip prestationsrelaterad och utgörs
av besöksersättningar samt ersättning enligt en särskild taxa för vissa
åtgärder.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Som stöd för reformens genomförande tillskjuter staten sammanlagt
585 miljoner kronor under en treårsperiod.

En parlamentarisk kommitté, den s.k. Husläkardelegationen
(S 1993:10), har tillsatts av regeringen för att under en treårsperiod
följa utvecklingen och effekterna av husläkarreformen (dir. 1993:76).
Delegationen skall därvid uppmärksamma regering och riksdag på
eventuella behov av förändring.

Den medicinska utvecklingen gör att allt fler behandlingar kan ges i
öppenvård. Ett exempel på detta är den snabba utvecklingen av dag-
kirurgi. En enkät inom ramen för DAGMAR 50 visar att av totalt
213 500 operationer under 1990 har knappt hälften eller cirka 100 000
utförts i dagkirurgi. Enligt uppgift hade vart tredje sjukhus i början av
1993 en särskild enhet för dagkirurgi.

Regeringen har i propositionen 1993/94:75 om arvoden till privat-
praktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. lagt fram förslag om lag om privatprak-
tiserande läkares respektive sjukgymnasters rätt till ersättning från ett av
landstingen finansierat offentligt ersättningssystem. Lagen är inte
tillämplig på husläkare eller på läkare i privat verksamhet som träffat
avtal med landstinget om att ge vård.

Läkarvårdsersättning lämnas enligt förslagen för vård som ges av en
läkare i privat verksamhet med specialistkompetens. Vissa specialiteter
omfattas dock inte av rätten till ersättning. Läkaren, som inte får vara
anställd av landstinget, skall arbeta heltid för att få ersättning.

Sjukgymnastikersättning lämnas till legitimerad sjukgymnast som efter
legitimation fullgjort minst två års tjänstgöring i offentligt finansierad
vård, varav minst sex månader i den slutna vården.

De ersättningsmodeller för läkare och sjukgymnaster som skall gälla
för den nya ordningen skall preciseras i av regeringen fastställda na-
tionella taxor med grundnivåer som dock får överskridas av landstinget.
De nya taxorna avses träda ikraft den 1 juli 1994.

Det pågår alltså en förändring av vårdstrukturen som innebär att grän-
serna mellan den öppna och den slutna vården blir mindre tydliga och
där den medicinska utvecklingen spelar stor roll. Detta innebär att
tidigare vårdstrukturer måste omprövas och förändras.

Under 1980-talet skedde stora förändringar inom den slutna sjuk-
vården. Det totala antalet vårdplatser reducerades med över 15 000
platser.

Den största förändringen gjordes inom den psykiatriska vården. Gamla
och stora institutioner lades ned och antalet inneliggande patienter redu-
cerades med nästan hälften. Avsikten var att de psykiskt störda i större
utsträckning skulle erbjudas service och vård i öppna vårdformer. Den
s.k. sektoriseringen av psykiatrin skulle vara ett stöd i en sådan utveck-
ling. Inom långtidssjukvården ökade antalet vårdplatser totalt sett, men
inte i relation till andelen äldre i befolkningen.

Förändringarna var minst märkbara inom den somatiska korttids-
vården, där antalet vårdplatser per 1 000 invånare minskade med 0,8.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Samtidigt som antalet vårdplatser reducerades, minskade också medel-
vårdtiderna för all sjukvård. Inom den intemmedicinska korttidsvården
liksom vid kirurgisk vård beräknas minskningen ha uppgått till närmare
24 %. Denna utveckling var möjlig bl.a. genom utvecklingen inom
långtidssjukvården/geriatriken och genom en utvecklad samverkan med
öppenvårdsresurserna och kommunernas sociala hemtjänst.

Trots minskningen av antalet vårdplatser inom den somatiska korttids-
vården kunde, till följd av de minskade medelvårdtiderna, antalet in-
tagningar per 1 000 invånare öka från 155 till 164 under 1980-talet.
Inom långtidssjukvården ökade antalet intagningar i än större omfattning
- från 67 till 106 per 1 000 invånare.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Hälso- och sjukvård 1980-1991

Index 1980=100

Källa: Vårdutnyttjande och resurser 1980-1992,

Landstingsförbundet

Hur resurserna inom vården kan utnyttjas beror således till stor del på
vilka metoder för behandling och operativa ingrepp som tillämpas och
hur effektiva de är. Ny kunskap tillkommer ständigt. Men såväl minsk-
ningen av medelvårdtiderna som ökningarna av antalet intagningar
uppvisade under 1980-talet ganska stora skillnader mellan sjukvårds-
huvudmännen. Detta berodde sannolikt till viss del på skilda sjuk-
vårdsstrukturer och på olikheter vad gällde tillgången till eftervård. Men
det berodde säkert i hög grad också på i vilken mån man på olika sjuk-
hus kunde tillägna sig ny medicinsk teknologi och nya behandlings-
metoder. Den verksamhet som Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik (SBU) ansvarar för är viktig i detta sammanhang.
Verksamheten har nu bedrivits framgångsrikt under en sexårsperiod.
Uppföljningen av de projekt, som har genomförts, har också i flera fall
visat att projekten bidragit till besparingar.

Förhållandevis många patienter som har bedömts vara färdigbehandla-
de har tidigare, i brist på andra mer passande vårdformer eller otill-
räckligt stöd och hjälp i hemmet, varit hänvisade till att stanna kvar

inom den somatiska akutvården och inom den geriatriska vården.
Landstingsförbundet har genomfört kartläggningar beträffande dessa
patienter - kartläggningar som tilldragit sig stort intresse i samband
med det betalningsansvar som kommunerna till följd av Ädel-reformen
har för medicinskt färdigbehandlade patienter inom dessa vårdformer
fr.o.m. den 1 januari 1992.

På regeringens uppdrag följer och utvärderar Socialstyrelsen Ädel-
reformen. Styrelsen har i oktober 1993 lämnat årsrapporten för 1993
(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1993:8). I rapporten konstate-
ras att det allmänna omdömet om Ädelreformen är positivt och att
genomförandet av reformen har varit betydligt mindre problematiskt än
befarats. När det gäller den av kommunerna övertagna sjukhemsverk-
samheten finns liksom tidigare stora skillnader i kvalitet och innehåll
mellan olika sjukhem. Detta innebär att vissa sjukhem erbjuder en
undermålig boendestandard samt bristande medicinsk vård. För att
utveckla och säkra kvaliteten i de mer hälso- och sjukvårdsinriktade
delarna av Ädelreformen och i samspelet mellan de sociala och medi-
cinska insatserna har regeringen nyligen föreslagit riksdagen att anslå ett
särskilt stimulansbidrag om 50 miljoner kronor. Riksdagen har beslutat
i enlighet med regeringens förslag (prop. 1993/94:75, bet.
1993/94: SoU 14).

För att den enskilde skall kunna få sina vårdbehov tillgodosedda är det
av stor vikt att en hög kompetens bibehålls inom den operativa och
rehabiliterande verksamheten. Men det krävs också fungerande vård-
kedjor och att insatserna inom såväl den öppna och slutna vården som
socialtjänsten integreras och samverkar.

Ett stort problem inom den slutna vården under 1980-talet och början
på 1990-talet var de långa köerna till vissa operationer. Många männi-
skor drabbades av orimligt långa väntetider till t.ex. höftledsoperationer
och operationer mot grå starr och mot kranskärlsförträngning. För att
komma till rätta med detta problem träffade företrädare för staten och
Landstingsförbundet år 1991 en överenskommelse om statligt bidrag för
införande av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992 (prop. 1990/91:150 bil.
1:3, bet. 1990/91 :SoU25, rskr. 1990/91:384). Enligt överenskommelsen
skall den patient som omfattas av vårdgarantin bli behandlad inom tre
månader från det att patienten har satts upp på en vårdplaneringslista.
Om patienten inte kan behandlas inom denna tid på den egna kliniken
skall patienten erbjudas vård vid en arman klinik inom sjukvårdsom-
rådet, hos en annan sjukvårdshuvudman eller hos en privat vårdgivare.
Genom ett tillfälligt statligt bidrag på 500 miljoner kronor till sjukvårds-
huvudmännen under år 1992 underlättades genomförandet. Vårdgarantin
har därefter, utan statliga resurstillskott, förlängts att gälla även för åren
1993 och 1994 enligt överenskommelser mellan staten och företrädare
för sjukvårdshuvudmännen.

Vårdgarantin i kombination med ändrade former för hur klinikerna får
ersättning för sitt arbete har radikalt förbättrat situationen. För när-
varande finns knappast några köer till angelägna operationer utöver den
tid som behövs för att effektivt kunna planera vården. Även den förbätt-

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

rade situationen vad gäller färdigbehandlade patienter som tidigare i
alltför stor utsträckning legat kvar inom den somatiska akutsjukvården
och den geriatriska vården torde ha haft betydelse för denna utveckling.

Socialstyrelsen har i Socialstyrelsen följer upp och utvärderar
(1993:11) redovisat en uppföljning av 1992 års nationella vårdgaranti.
Uppföljningen har skett tillsammans med Landstingsförbundet. I rappor-
ten konstateras att vårdgarantin i kombination med andra produktivitets-
höjande åtgärder har lett till ökad tillgänglighet genom kortare köer och
väntetider. När vårdgarantin utformades fanns det en förhoppning om
att den skulle medverka till en utjämning av de skillnader i vårdut-
nyttjande som finns över landet. Av det material som analyserats inom
ramen för uppföljningen framgår att variationerna fortfarande är om-
fattande och att de möjligheter som vårdgarantin erbjuder för
remittering av patienter endast har utnyttjats i begränsad omfattning.
Patienternas benägenhet att utnyttja möjligheten att byta sjukhus och
därmed slippa en lång väntan har sannolikt minskat då väntetiderna har
blivit allt kortare i stort sett vid alla sjukhus

Genom två nya paragrafer (1993:391) i hälso- och sjukvårdslagen, 3a
och 18a §§, har sjukvårdshuvudmännen ålagts en skyldighet att erbjuda
invånarna habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. För att påskynda
utvecklingen inom habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten och
inom hjälpmedelsförsörjningen har särskilda statliga stimulansbidrag
inom områdena införts. Avsikten är att sammanlagt 1,8 miljarder
kronor skall utges i stimulansbidrag inom nämnda verksamheter under
åren 1994-1997.

Hälso- och sjukvårdspersonals åligganden och disciplinpåföljd inom
hälso- och sjukvårdens område

Regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen förslag vad gäller
hälso- och sjukvårdspersonalens särskilda åligganden och disciplin-
påföljd inom hälso- och sjukvårdens område. Förslaget kommer att
innebära att systemet för att ingripa mot försummelser som begåtts av
enskilda yrkesutövare inom hälso- och sjukvården så långt som möjligt
anpassas till vad som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Området för
disciplinansvaret begränsas till åtgärder som är av särskild betydelse för
patientsäkerheten. Underlag för regeringens förslag är bl.a. Tillsynsut-
redningens betänkande Tillsynen över hälso- och sjukvården
(SOU 1991:63) som har remissbehandlats.

Psykiatri

De psykiskt störda utgör en utsatt grupp människor som har svårt att
själv hävda sina intressen. Det är angeläget att deras livssituation kan
förbättras och att de ges möjligheter till gemenskap och delaktighet i
samhällslivet. Den s.k. sektoriserade psykiatrin är uttryck för en strävan
att organisera den psykiatriska vården så att dessa mål uppnås. Dessa
intentioner har dock inte helt kunnat genomföras.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Psykiatriutredningen hade i uppdrag att överväga och föreslå åtgärder
om ansvarsfördelning och organisation av stöd och vård till psykiskt
störda personer. Utredningens slutbetänkande Välfärd och valfrihet -
service, stöd och vård för psykiskt störda (SOU 1992:73) överlämnades
till regeringen den 1 september 1992. I detta föreslås bl.a. att kommu-
nerna skall ges ett betalningsansvar för psykiskt långtidssjukas boende.
Den ekonomiska regleringen föreslås ske genom skatteväxling mellan
landstingen och kommunerna. Enligt förslaget bör kommunerna också
få huvudansvaret för att initiera, planera och samordna de sociala in-
satser som långvarigt psykiskt störda behöver.

I betänkandet lämnas även förslag till lagstiftningsåtgärder som syftar
till att ge långvarigt och allvarligt psykiskt störda med omfattande funk-
tionshinder ett starkare stöd. Ett större antal psykiskt störda personer
skulle enligt förslaget kunna omfattas av den särskilda lagstiftning om
stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) än enligt det förslag
som presenterats av 1989 års handikapputredning och som sedermera
lett till lagstiftning. Psykiatriutredningen har också föreslagit åtgärder
för att effektivisera rehabiliteringen av psykiskt störda och minska deras
behov av olika former av kontantbidrag.

Utredningens slutbetänkande har remissbehandlats och en samman-
ställning av remissinstansernas synpunkter har publicerats i departe-
mentspromemorian Sammanställning av remissyttranden över Psykiatri-
utredningens slutbetänkande (Ds 1993:88). Regeringen avser att under
våren 1994 förelägga riksdagen en psykiatriproposition.

Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya bestämmelser om psykiatrisk
tvångsvård. Två nya vårdlagar, lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
(LRV), har ersatt lagen om sluten psykiatrisk vård (LSPV) från år
1966. I förarbetena till den nya lagstiftningen angavs bl.a. att reformens
konsekvenser måste följas uppmärksamt. Vidare framhölls att det borde
vara lämpligt att redan i anslutning till genomförandet ta upp frågan om
formerna för att utvärdera den nya lagstiftningen.

Regeringen uppdrog den 15 april 1992 åt Socialstyrelsen att utvärdera
tillämpningen av den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m.
I uppdraget ingår att särskilt analysera bl.a. användningen av tvångsåt-
gärder i samband med psykiatrisk tvångsvård, skyddet för samhället
samt tidsbegränsningen av vården.

Socialstyrelsen har nyligen redovisat detta uppdrag till regeringen.

Anorexi och bulimi

I augusti 1993 överlämnade Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen till
regeringen rapporten Ett liv av vikt - regeringsuppdrag om anorexi och
bulimi. I rapporten framhålls bl.a. att förebyggande insatser bör ges hög
prioritet. Kunskaper om ätstömingar behöver komma in i grundutbild-
ningar och fortbildningsinsatser för de yrkesgrupper som kommer i
kontakt med problemet. Vidare behövs kompletterande informations-
material om ätstömingar och angränsande frågor till olika målgrupper.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Enligt rapporten kommer Folkhälsoinstitutet att arbeta vidare med dessa
uppgifter för att sprida kunskap och erfarenheter om ätstömingar och
hur man kan arbeta för att förebygga dem.

Det framgår vidare att det inte är möjligt att med hjälp av tillgängliga
data bedöma om behandlingsresursema är tillräckliga men att den upp-
byggnad som genomförts och planeras bör ge förbättrade vårdmöjlig-
heter. Det kan enligt Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsens rapport
t.o.m. finnas risk för överetablering om ytterligare slutenvårdsutbygg-
nad sker. Totalt satsar hälso- och sjukvården mer än 200 miljoner
kronor per år på ätstömingar. Socialstyrelsen avser att följa utveck-
lingen när det gäller behandling av ätstömingar samt vårdens tillgänglig-
het och kvalitet.

I rapporten framhålls att forskning om ätstömingar är angelägen för
att öka kunskaperna om förekomst, orsaker, behandlingsmetoder samt
effekten av förebyggande insatser.

Som ett led i kunskapsutvecklingen anordnade Medicinska Forsknings-
rådet och Spri i april 1993 en s.k. konsensuskonferens om anorexi.

Regeringen kommer även fortsättningsvis att följa utvecklingen när det
gäller anorexi och bulimi.

Transplantationer m.m.

Det finns en rad förfaranden som av skilda skäl kan göras med en
avlidens kropp. Det kan gälla ingrepp för transplantation av vävnad
eller organ för att kunna behandla någon för sjukdom eller kroppsskada
eller att ta vävnad för något annat medicinskt ändamål än transplanta-
tion. Det kan också gälla ingrepp vid klinisk eller rättsmedicinsk obduk-
tion som görs för att fastställa dödsorsaken. Det kan vidare gälla anato-
misk dissektion, balsamering eller provoperation.

Transplantationsutredningen har haft i uppdrag att bl.a. göra en över-
syn av transplantationslagen (1975:190) och då särskilt samtyckesregler-
na vid organdonation. Uppdraget har också omfattat en översyn av sam-
tyckesreglema vid obduktion och översyn av en rad andra åtgärder som
kan vidtas med avlidnas kroppar. I uppdraget har också ingått att över-
väga regler för användning av vävnad från aborterade foster.

Utredningens förslag har remissbehandlats och regeringen avser att
förelägga riksdagen en proposition med förslag om transplantations-
lagstiftning m.m. under våren 1994.

Behörighet m.m.

Socialutskottet har i betänkandet 1992/93:SoUl Vissa behörighetsfrågor
m.m. ansett att en samlad översyn under parlamentarisk medverkan bör
göras beträffande legitimation eller andra behörighetsföreskrifter för
ytterligare yrkesgrupper, men också framhållit att regeringen nu bör ta
ställning till frågan om naprapater skall kunna legitimeras (rskr.
1992/93:13).

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Regeringen avser att inom kort tillkalla en parlamentariskt sammansatt
kommitté med uppdrag att göra en samlad översyn av principerna för
legitimation och behörighet och lämna förslag bl.a. i legitimations-
frågan. Regeringen kommer vidare att i en proposition under våren
1994 lägga fram förslag i fråga om legitimation för naprapater.

Tandvården

Tandhälsans utveckling

Forskningen har under de senaste decennierna inneburit stora framsteg
när det gäller kunskap om orsakerna till karies och tandlossning. WHO
konstaterar att det nu är möjligt att behålla en god tandhälsa långt upp i
åren. Egenvård och en hälsosam livsstil betonas.

Tandhälsan bland barn och ungdomar i industiländema har förbättrats
dramatiskt. En utvärdering av de epidemiologiska studier som presente-
rats fram till år 1993 visar generellt att tandhälsan bland barn och ung-
domar upp till 19 års ålder, trots en redan god tandhälsa, fortsätter att
utvecklas i positiv riktning. Även bland de vuxna kan en fortsatt för-
bättring av tandhälsan konstateras långt upp i åldrarna. I högre ålders-
grupper ökar således antalet kvarvarande tänder i en sådan utsträckning
att t.ex. behovet av omfattande rekonstruktioner för att ersätta förlorade
tänder i framtiden kommer att minska. Så gott som alla barn har en
regelbunden kontakt med tandvården genom den organiserade barn- och
ungdomstandvården. Även vuxna har i dag en mycket hög besöksfrek-
vens. Det finns dock både bland barn och vuxna vissa grupper av in-
divider, t.ex. invandrare och personer med långvarig sjukdom och
funktionshinder, där det föreligger ett stort eller mycket stort tandvårds-
behov.

Om vinsterna av en förbättrad tandhälsa till fullo skall komma patien-
terna till godo krävs ett nytt ersättningssystem inom vuxentandvården
som skapar incitament att bevara tandhälsan. Frågan om ett nytt ersätt-
ningssystem har behandlats under littera B.

Avvecklingen av amalgam

Socialstyrelsen har till regeringen avlämnat rapporten Möjligheter att
avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial (Ds 1992:95). Rapporten
har remissbehandlats. Regering bereder denna fråga vidare med inrikt-
ningen att kunna presentera förslag under våren 1994.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

AT-tjänstgöringen för tandläkare

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

- Nuvarande studieordning för tandläkare

Nuvarande studieordning för tandläkare infördes år 1979. Den omfattar
4 1/2 års grundutbildning (teori och praktik) samt 1 års allmäntjänst-
göring. Allmäntjänstgöringen skall förläggas till en klinik i folktand-
vården som Socialstyrelsen har godkänt. Den avslutas med ett kunskaps-
prov anordnat av universitetsmyndighetema. Efter avslutad utbildning
erhåller tandläkaren legitimation som ger oinskränkt rätt att utöva yrket.

- Kraven inom EG

De särskilda direktiv om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis och
om harmonisering av lagstiftningen som ingår i EES-rätten rör bl.a.
tandläkare.

De direktiv som berör tandläkarutbildningen uppställer som minimi-
krav för grundutbildningen att den omfattar minst 5 års studier på heltid
med teoretisk och praktisk undervisning vid universitet eller högskola
samt att den innehåller vissa angivna ämnen. Utbildningen skall leda
fram till oinskränkt rätt att utöva yrket.

- Skrivelser

Landstingsförbundet har i olika skrivelser påtalat behovet av en översyn
av AT-perioden i tandläkarutbildningen. Landstingen har i ökande ut-
sträckning svårigheter att placera AT-tandläkama då patientunderlaget
inte räcker till för att sysselsätta en AT-tandläkare förutom redan an-
ställda tandläkare. Landstingen kan tvingas entlediga tandläkare för att
bereda plats för en AT-tandläkare. Vid de kliniker som utbildar AT-
tandläkare kan inte kontinuitet uppnås i patientkontakten. Patienterna
föredrar i nuvarande situation med gott om tandläkare att gå till en
konkurrerande tandläkare där kontinuiteten kan upprätthållas. Till detta
kommer svårigheterna att motivera handledarna att ta emot AT-tand-
läkare som efter sin AT-period löper stor risk att bli arbetslösa. AT-
perioden kan enligt förbundet inte längre genomföras enligt de intentio-
ner som finns och platser till alla tandläkare omedelbart efter examen
kan inte längre garanteras av landstingen.

Regeringens överväganden

En radikalt förbättrad tandhälsa och ett minskat behov av reparativa och
rekonstruktiva åtgärder innebär ett i framtiden successivt minskat behov
av tandläkare.

Den ändrade tandhälsosituationen innebär att tandvårdsorganisationen
måste förändras. Allt fler patienter bör kunna få sina vårdbehov till-
godosedda av andra medlemmar av tandvårdsteamet än tandläkare.
Behovet av tandläkare minskar kraftigt samtidigt som kraven på tand-

7 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 100 Bilaga 6

läkarens kompetens ökar. En för stor tillgång på tandläkare kan i detta
perspektiv motverka en effektisering av tandvårdsorganisationen.

I rapporten Premietandvård - en effektivare tandvårdsförsäkring
(Ds 1993:18) redovisas förslag, som om de genomförs, innebär tydliga
incitament att överföra olika arbetsuppgifter till andra personalgrupper
än tandläkare för att erhålla vad som benämns lägsta effektiva om-
händertagandenivå .

Arbetslösheten för tandläkare ökar f.n. påtagligt. Av Landstingsför-
bundets rapport "Personalsituationen inom folktandvården med utblick
mot år 2000" framgår att inom folktandvården planeras nedskärningar i
antalet inom samtliga personalgrupper utom tandhygienister. Under-
handsuppgifter tyder på att det finns ett stort antal privatpraktiserande
tandläkare i behov av ytterligare patienter fcr att fylla upp sin arbets-
dag.

Alla omständigheter som redovisats talar för att möjligheterna att
placera tandläkare för allmäntjänstgöring kommer att minska drastiskt
under de närmaste åren. Enligt uppgift har redan inför hösten 1994 ett
antal huvudmän anmält att de inte kommer att kunna ta emot sin andel
av AT-platsema. Det förefaller inte heller troligt att tandläkare i någon
större utsträckning skulle kunna erhålla praktiktjänstgöring i andra
länder, även om ett sådant alternativ skulle skapas. Till våren 1995
kommer dessutom ett antal studerande vid tandläkarhögskolan i Malmö,
där utbildningen återupptagits, att behöva placeras. Detta skulle inne-
bära att många studerande inte kan avsluta sin utbildning fram till en
legitimation inom rimlig tid vilket medför att de inte heller kan söka
arbete i något annat EES-land. Grundutbildningen bör därför förlängas
till fem år och berättiga till legitimation. Detta uppfyller EG-direktivens
krav på tandläkarutbildningen.

Så länge AT-tjänstgöringen finns kvar bör den kunna fullgöras även
inom privattandvården. Socialstyrelsen bör utarbeta närmare förutsätt-
ningar för denna tjänstgöring.

Om den särskilda AT-tjänstgöringen avskaffas måste kraven på inne-
hållet i grundutbildningen skärpas. Den kliniska färdighet som tand-
läkaren i nuvarande utbildningssystem får inom ramen för allmäntjänst-
göringen måste i fortsättningen i viss utsträckning ingå i grundutbild-
ningen. Genom ett nära samarbete med kliniker i folktandvården och
privattandvården kan goda förutsättningar skapas för att en praktiskt
klinisk träning som är anpassad till tandläkarens yrkesverksamhet efter
utbildningen kan integreras i grundutbildningen.

Tandläkarutbildningen måste också förändras för att möta de nya krav,
som en förändrad tandhälsosituation ställer och med den kunskapsnivå
som i dag uppnåtts om orsakerna till olika tandsjukdomar. Den föränd-
rade ekonomiska situationen i riket medför att kraven på effektivitet i
verksamheten ökar och därmed även på den enskilde tandläkarens kun-
skaper om metoder för utvärdering av den egna och klinikens verksam-
het.

Det bör utformas mål för tandläkarexamen som är möjliga att följa
upp och utvärdera. En kvalitetssäkring bör ske av utbildningen. Ett

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

närmare samarbete bör ske med avnämarna, dvs. folktandvården och
privattandvården, om utformningen av utbildningen.

Inskolningen i arbetslivet får som i andra yrken ske på arbetsplatsen.
Vi förutsätter att tandläkaren får en systematisk inträning under hand-
ledning. Vi tror att det kommer att öka möjligheterna för nyutexamine-
rade tandläkare att få anställning inom folktandvården eller privattand-
vården om avsikten är att tandläkaren skall stanna kvar på arbetsplatsen
och inte enbart tillbringa ett AT-år där.

Genom tandvårdsförsäkringen finansierar staten en väsentlig del av de
samlade tandvårdskostnadema. Det är mot denna bakgrund rimligt att
ställa vissa krav på de vårdgivare som skall anslutas till försäkringen.
Ett sådant krav är att det vid varje klinik där tandläkaruppgifter utförs
bör finnas minst en tandläkare med erfarenhet av praktisk klinisk verk-
samhet. För att få en anslutning till tandvårdsförsäkringen med rätt att
arbeta som ensam tandläkare vid en mottagning bör tandläkaren således
kunna dokumentera att han/hon har fått en kvalitativt tillfredsställande
praktisk klinisk yrkesträning under handledning i underordnad ställning
under ett år. Närmare förutsättningar för innehållet i och formerna för
denna yrkesträning bör utarbetas av Riksförsäkringsverket och Social-
styrelsen. Frågan bör behandlas under det fortsatta beredningsarbetet
med den proposition som vi avser att förelägga riksdagen under våren
1994 med de lagförslag som krävs för ett förändrat ersättningssystem
för vuxentandvården.

Förslag till behövliga ändringar i lagen (1984:542) om behörighet att
utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. samt övergångsbestämmel-
ser kommer också att presenteras under våren 1994.

Regeringen kommer under utbildningshuvudtiteln att redovisa syn-
punkter på bl.a. dimensioneringen av tandläkarutbildningen.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att fatta nödvändiga beslut med anledning
av vad som anförs i avsnittet Utvecklingen inom läkemedelsom-
rådet om att Apotekarsocietetens stiftelse för främjande av
farmacins utveckling och en god läkemedelsförsörjning upplöses,

2. godkänner det som regeringen i anslutning till avsnittet Tandvård
förordar om förutsättningarna för en tandläkare att få legitima-
tion.

C 1. Bidrag till hälso- och sjukvård

1993/94 Anslag 1 211 332 000

1994/95 Förslag 779 350 000

Från detta anslag betalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlig-
het med en överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårdshuvud-
männen för år 1994.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och för-
luster som uppkommit på grund av myndighets ingripande för att för-
hindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna om detta finns
bl.a. i förordningen (1956:296) om ersättning från staten i vissa fall vid
ingripanden för att förhindra spridning av en smittsam sjukdom och
lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare. Vissa kostnader enligt
smittskyddsförordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling
för en samhällsfarlig sjukdom betalas också ut från detta anslag, liksom
även kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.

Bidrag enligt avtal till vissa pensionskostnader på närmare 86 miljoner
kronor årligen som utgått från anslaget har slutbetalts under budgetåret
1993/94.

Riksförsäkringsverket

Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare handläggs ärenden
om sådan ersättning av försäkringskassorna. Ersättningar till smittbärare
har under budgetåret 1992/93 betalats ut med inte fullt 3,9 miljoner
kronor. De smittsamma sjukdomar som föranlett ersättning är främst
salmonella och shigella. Riksförsäkringsverket uppskattar medelsbehovet
för ändamålet för budgetåret 1994/95 till 4 450 000 kronor.

Regeringens överväganden

Betydande förändringar i statsbidragssystemet fr.o.m. år 1993 i enlighet
med riksdagens beslut (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29,
rskr. 1991/92:345; prop. 1992/93:150 bil. 4, bet. 1992/93:FiU30, rskr.
1992/93:447) har lett till att rundgången av medel mellan stat och lands-
ting begränsats. Ramen för de medel som fördelas mellan sjukvårds-
huvudmännen såsom bidrag till hälso- och sjukvården har därigenom
minskat.

Regeringen har i proposition 1993/94:75 lagt fram förslag om arvoden
till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar
till sjukvårdshuvudmännen m.m. I propositionen lämnas bl.a. en redo-
visning av en överenskommelse som har träffats med företrädare för
sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen
m.m. Av denna framgår bl.a. att den allmänna sjukvårdsersättningen
avses bli omvandlad fr.o.m. den 1 juli 1994 till ett statsbidrag till hälso-
och sjukvård, som emellertid fortfarande utges enligt samma fördel-
ningsmodell. Såsom närmare redogörs för i prop. 1993/94:75 skall vid
fördelningen av den för år 1994 fastställda ramen, som i enlighet med
riksdagens beslut omfattar 2 703 miljoner kronor, sammanlagt
772 miljoner kronor avses för de ändamål som framgår av följande
sammanställning.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

100

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Vissa statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen för år 1994

Ändamål	Totalbelopp milj, kr
Bidrag till hälso- och sjukvård	700,0
Särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet	39,5
Särskild ersättning för informationsförsörjning och produkt- kontroll	21,0
Särskild ersättning till Centrum för epidemiologi och social analys	5,0
Särskild ersättning för handledning av kiropraktorer	0,5
Särskild ersättning för vissa patientöverföringar	0,25
Särskild ersättning för rikssjukvård för HIV-smittade	5,75
Summa	772,0

Med utgångspunkt i överenskommelsen beräknar regeringen anslags-
behovet under förevarande anslag för budgetåret 1994/95 till
772 miljoner kronor till de ändamål, som har angivits i tabellen.

Riksförsäkringsverket har uppskattat medelsbehovet för ersättning till
smittbärare för budgetåret 1994/95 till 4 450 000 kronor. Från detta
anslag betalas också ut ersättningar enligt förordningen (1956:296) om
ersättning från staten i vissa fall vid ingripanden för att förhindra sprid-
ning av en smittsam sjukdom. Vidare kan kostnader enligt smittskydds-
förordningen (1989:301) för läkemedel m.m. vid behandling för en
samhällsfarlig sjukdom ersättas från detta anslag. Regeringen beräknar
det sammanlagda medelsbehovet för budgetåret 1994/95 för ersättning
till smittbärare m.m. till 6 miljoner kronor. För kostnader för patient-
försäkring och ersättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets
beslut beräknas oförändrat 1 350 000 kronor.

Sverige medverkar i EG:s program mot cancer. Medel till detta har
tidigare beräknats under detta anslag. Fr.o.m. budgetåret 1994/95 be-
räknas emellertid medel till ändamålet under det för regeringskansliet
gemensamma anslaget under första huvudtiteln.

Det sammanlagda medelsbehovet under detta anslag beräknas till
779 350 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 779 350 000 kronor.

101

C 2. Insatser mot aids

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

192 389 991 Reservation 9 424 361

185 220 000

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa
spridningen av det virus, humant immunbrist virus (hiv), som kan leda
till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome -
förvärvad immunbrist). Aids utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan.
Infektion av hiv hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de an-
mälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga.

Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har
antagits av riksdagen på grundval av prop. 1987/88:79 om åtgärder mot
aids (bet. 1987/88:SoU10, rskr. 1987/88:165). Handlingsprogrammet
innefattar information till allmänheten och särskilda grupper med s.k.
riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser inom
narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet samt stöd
till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning. Bidrag till
nämnda forskning lämnas dock inte från detta anslag utan dels från an-
slaget G 18. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel, dels
från det under utbildningsdepartementets verksamhetsområde upptagna
anslaget till Medicinska forskningsrådet.

Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag, som utgår
främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs
kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men även till
andra huvudmän.

Genom bidraget, som har avsetts att utgå under en övergångstid, ges
stöd till det preventiva arbetet inom de landsting och kommuner där det
är särskilt viktigt att åtgärder vidtas mot hiv-smittan.

Sverige deltar även i det internationella arbetet med att bekämpa aids.

Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt
arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet.
Institutet ansvarar också för fördelningen av det extra bidraget i form av
stöd till kommuner och landsting. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd
för aidsfrågor, som har en rådgivande funktion.

Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla en
offensiv narkomanvård.

Folkhälsoinstitutet

Folkhälsoinstitutet framhåller att det utökade samarbetet i Europa kan
komma att ställa nya krav på det svenska hiv-förebyggande arbetet och
på formerna för samarbetet med andra europeiska länder. Den svenska
aids-policyn ses över inom Folkhälsoinstitutet bl.a. mot bakgrund av ett
eventuellt medlemskap i EU samt EES-avtalets innebörd för det svenska
hiv-förebyggande arbetet.

102

Beträffande stödet till frivilligorganisationer har Folkhälsoinstitutet
intentionen att övergå från årliga bidrag till samarbetsavtal, som löper
över 2-3 år.

Folkhälsoinstitutet utgår från att det hiv-preventiva arbetet skall pågå
under budgetåret 1994/95 i ungefär samma omfattning som hittills i
landet. Det behövs därvid centralt initierade insatser från institutet.
Huvuddelen av den operativt förebyggande verksamheten bedrivs dock
inom landsting och kommuner samt genom olika organisationer.

Institutets program som gäller hiv/aids har till huvudsaklig inriktning
att förmedla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att mot-
arbeta diskriminering av hiv-smittade. Under budgetåret 1994/95 bör
insatserna enligt Folkhälsoinstitutets mening inriktas mot målgrupperna
ungdomar, invandrare och flyktingar, män som har sexuella kontakter
med andra män samt hiv-positiva och deras närstående.

Dessutom kommer målgruppen kvinnor att uppmärksammas mot bak-
grund av institutets särskilda kvinnosatsning.

Härutöver bör bl.a. genomföras massmediala aktiviteter, som riktar
sig till allmänheten.

Institutet betonar också vikten av att effekten av de preventiva åt-
gärderna följs upp och utvärderas genom olika studier.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har den övergripande tillsynen över smittskyddsarbetet
och följer fortlöpande utvecklingen av infektionssjukdomarna, främst de
samhällsfarliga, såsom bl.a. hiv-infektionens spridning, samt behovet av
testning, rådgivning, diagnostik, medicinsk vård och behandling, om-
vårdnad och psykologiskt stöd inom speciellt hiv/aidsområdet. Hiv-
arbetet är emellertid en integrerad del i övriga smittskyddsfrågor.

En viktig funktion i smittskyddsarbetet och smittskyddsläkarorganisa-
tionens verksamhet är samordning och utvärdering. Styrelsen avser att
använda 2 miljoner kronor av tillgängliga medel för att stödja detta
arbete genom utveckling av kvalitetssäkerhetsmodeller, främst avseende
kunskapsförmedling i det regionala smittskyddsarbetet.

Socialstyrelsen föreslår att styrelsen får disponera oförändrat 23,5 miljoner
kronor från anslaget under budgetåret 1994/95 för en utveckling av narko-
manvården.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Regeringens överväganden

WHO räknar med att antalet smittade av hiv-infektion kommer att öka
från ca 14,8 miljoner i dag till minst 40 miljoner år 2000. Vid årsskiftet
1992/93 hade aids drabbat ca 2,5 miljoner människor i världen. År
2000 uppskattas antalet dittills inträffade aids-fall i världen till totalt
10 miljoner. Även om det i Sverige fanns 3 515 anmälda fall av hiv-
smitta och hittills 860 anmälda aids-fall i juli 1993, vilket i det globala
perspektivet är relativt sett få fall, är hiv-epidemin inte under kontroll.
Den omfattande internationella smittspridningen i kombination med ökat

103

resande över landets gränser och pågående invandring till Sverige inne-
bär en risk för fortsatt smittspridning i Sverige.

Man får räkna med att hiv kommer att finnas kvar i vårt samhälle
under mycket lång tid, kanske under flera generationer. Detta måste
vara utgångspunkten för det förebyggande arbetet.

Folkhälsoinstitutet, till vilket knutits ett rådgivande råd för aidsfrågor,
har den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att begränsa
spridningen av hiv/aids.

Regeringen finner att fortsatta insatser mot hiv-smittan är nödvän-
diga. Insatserna måste inriktas på att motverka smittspridningen på både
lång och kort sikt och därvid främst bygga på de lokala aktiviteterna.

Även om insatserna mot hiv/aids alltmer har integrerats som en del av
de ordinarie samhällsorganens reguljära verksamhet finns det fortfaran-
de ett starkt behov av att från centralt håll initiera förebyggande insat-
ser. Samverkan mellan myndigheter, kommuner, landsting och fri-
villigorganisationer bör därvid utvecklas vidare.

Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till
organisationernas arbete bör fortsätta under budgetåret 1994/95.

Spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare har mötts med en
kraftfull förstärkning av insatserna inom narkomanvården. Samtidigt är
hiv-situationen bland narkotikamissbrukare i Sverige förhållandevis
gynnsam vid en internationell jämförelse. Den 30 juni 1993 förelåg
totalt 648 anmälningar om hiv-smitta bland narkotikamissbrukare i
Sverige. Antalet nyanmälda smittade har minskat och uppgår nu till i
genomsnitt två till tre per månad. Antalet aids-diagnoser ökar däremot.
T.o.m. den 30 juni 1993 har sammanlagt 70 anmälningar om aids bland
narkotikamissbrukare gjorts.

Fortsatt stöd bör utgå till en offensiv narkomanvård. Centrala initiativ
behövs för att utveckla den långsiktiga vården av tunga narkotikamiss-
brukare. De insatser inom narkomanvården som bekostas från detta
anslag skall därvid ha till huvudsakligt syfte att begränsa spridningen av
hiv/aids. Målet är att nå samtliga missbrukare för provtagning, avgift -
ning, vård och behandling.

Regeringen beräknar ett oförändrat anslag till insatser mot aids för
budgetåret 1994/95 eller 185 220 000 kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår

att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 185 220 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

104

C 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.i krig Prop. 1993/94:100

1992/93	Utgift	180 544 0931	Bil. 6
1993/94	Anslag	164 300 000
1994/95	Förslag	167 916 000
1 Anslagen	Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig

och Driftkostnader för beredskapslagring m.m.

Från anslaget bekostas utgifter för funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
i krig. Funktionen omfattar förutom den civila hälso- och sjukvården
även socialtjänsten samt miljö- och hälsoskyddet i krig. Anslaget ingår
i den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del.

De övergripande målen för funktionen har lagts fast genom 1992 års
försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, bet.l991/92:FöU12, skr. 1991/92:337).

Socialstyrelsen är funktionsansvarig myndighet.

Socialstyrelsen

Inriktningen i verksamheten följer 1992 års försvarsbeslut. Funktionens
långsiktiga planering redovisas av Överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB) i programplanen för det civila försvaret 1994/95 - 1998/99. De
beredskapsåtgärder som planeras under budgetåret 1994/95 syftar till att
i första hand verka vid strategiskt överfall och angrepp efter politisk
förvarning. För att hälso- och sjukvården skall fungera vid ett strate-
giskt överfall krävs främst satsningar på funktionssäkerhet, kompetens-
höjande åtgärder, ledningsförmåga samt sambands- och kommunika-
tionsmöjligheter.

Medelsbehovet för budgetåret 1994/95 ligger inom den av regeringen
anvisade ekonomiska planeringsramen för det civila totalförsvaret, som
fördelats av ÖCB. För budgetåret 1994/95 begärs 164 miljoner kronor
och därutöver vissa bemyndiganden.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som enligt
1992 års försvarsbeslut gäller för funktionen Hälso- och sjukvård
m.m. i krig.

Resurser: Ramanslag 1994/95 167,9 mkr

105

Resultatbedömning

Socialstyrelsen har i en särskild återrapportering enligt regleringsbrev
redovisat vidtagna och planerade åtgärder avseende funktionen hälso-
och sjukvård, miljö- och hälsoskydd samt socialtjänst. Av redovisningen
framgår bl.a. att planerna för beredskapslagringen har justerats med
hänsyn till ändrade planeringsförutsättningar enligt 1992 års försvars-
beslut. Upphandling enligt gällande lagringsmål avseende läkemedel,
inklusive infusionsvätskor, och sjukvårdsmateriel kommer att vara
genomförd budgetåret 1994/95. Socialstyrelsen har vidare gett plane-
ringsinriktningar till civilbefälhavarna avseende den civila hälso- och
sjukvården i krig. Inriktningen som bl.a. omfattar krav på regional
operations- och vårdkapacitet har tagits fram i samråd med Överbefäl-
havaren och respektive civilbefälhavare. I samverkan med de senare
skall den nya planeringsinriktningens inverkan på hälso- och sjuk-
vårdens krigsorganisation följas upp så att erforderlig omfördelning kan
göras av främst beredskapslagrad s.k. varaktig sjukvårdsutrustning. I
fråga om personalförsörjningen har försvarsmaktens behov av civil
hälso- och sjukvårdspersonal till stor del tillgodosetts. Omfördelning av
hälso- och sjukvårdspersonal mellan civilområden kommer att göras när
sjukvårdshuvudmännens analyser av den nya planeringsinriktningen är
klar våren 1994. Arbete har vidare inletts att i det s.k. Integer-registret
inkludera primärkommunemas hälso- och sjukvårdspersonal. Styrelsen
har utarbetat allmänna råd vad gäller skyddet mot biologiska stridsmedel
för det civila försvaret. Projektet "Vårdprinciper i krig" är under slut-
förande. Hittills har elva av femton rapporter getts ut. Rapporterna skall
ligga till grund för styrelsens allmänna råd i denna fråga. Inom ramen
för Socialstyrelsens huvudprogram Aktiv uppföljning har vissa special-
frågor studerats i vissa län, bl.a. socialtjänstens roll i katastrofplane-
ringen samt hur den s.k. Ädelreformen har beaktats i beredskapsplane-
ringen. Projektet ”Socialtjänst i katastrof, kris och krig”, som slutförs
under budgetåret 1993/94, skall utgöra underlag för allmänna råd till
kommunernas beredskapsplanering och utbildning härför.

Socialstyrelsens redovisning visar att verksamheten för funktionen har
förbättrats och bedrivs med en sådan inriktning att de verksamhetsmål
som hittills funnits uppsatta kan nås senast vid försvars- eller program-
planeperiodens slut.

Regeringen anser det av väsentlig vikt att arbetet med att förbättra
möjligheterna att bedöma förmågan hos totalförvarets civila del under
kriser och i krig prioriteras även i den fortsatta planeringen. Hit hör
också att utveckla informationssystem för styrning av tillgången av sjuk-
vårdsfömödenheter samt att i detta sammanhang ta fram beslutsunderlag
för ransonering eller reglering avseende den civila hälso- och sjukvår-
den i krig.

Regeringen biträder i huvudsak socialstyrelsens förslag till anslags-
beräkning för nästa budgetår.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

106

Slutsatser

Inriktningen av den civila hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt
hälsoskyddet i krig har t.o.m. budgetåret 1996/97 lagts fast i 1992 års
försvarspolitiska beslut (prop. 1991/92:102, kapitel 5, bet.l991/92:FöU12,
skr. 1991/92:337). De riktlinjer som därvid lades fast bör gälla även för
budgetåret 1994/95.

Ramanslaget har beräknats efter följande budget.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Budget

	1993/94	1994/95
1. Investeringar i
beredskapslager m.m.	85 400 000	85 000 000
2 Utbildning m.m.	20 000 000	20 400 000
3. Drift och underhåll av
beredskapslager m.m.	35 300 000	38 300 000
4. Ersättning till sjukvårds-
huvudmännen m.m.	23 600 000	24 216 000
Summa	164 300 000	167 916 000

Sammantaget beräknas anslaget till 167,9 miljoner kr.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 167 916 000 kronor.

C 4. Bidrag till Spri

1992/93	Utgift	40 656 702
1993/94	Anslag	26 300 000
1994/95	Förslag	26 900 000

Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso- och sjuk-
vårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är staten och Lands-
tingsförbundet. Staten svarar för hälften av finansieringen av Spri.

Staten och Landstingsförbundet har den 18 juni 1992 träffat ett avtal
om Spri för perioden 1993 - 1995. Det nya avtalet innebär en tydligare
markering av att tyngdpunkten i Spris verksamhet skall ligga i ett lång-
siktigt och kvalificerat utvecklingsarbete. Spri skall främst arbeta med
frågor som rör kvalitet, effektivitet och produktivitet samt informations-
system och datorisering inom vården.

En utvärdering av Spris verksamhet skall vara avslutad senast den
1 september 1994.

Ägarna skall enligt överenskommelsen om finansiering dels tillskjuta
vissa medel i basfinansiering, dels medel för uppdrag till Spri. Medel
för uppdrag till Spri kommer att beräknas under anslagen F 3. Social -

107

styrelsen och F 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk Prop. 1993/94:100
metodik. Bil. 6

Regeringens överväganden

Enligt överenskommelsen om finansieringen av Spri skall staten i bas-
finansiering för åren 1994 och 1995 tillskjuta 26,6 resp. 27,2 miljoner
kronor. Anslaget för budgetåret 1994/95 bör således beräknas till
26 900 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till Spri för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 26 900 000 kronor.

C 5. Bidrag till WHO

1993/94 Anslag 29 800 000

1994/95 Förslag 29 800 000

Från detta anslag bekostas Sveriges bidrag till världshälsoorganisatio-
nens (WHO) verksamhet.

Regeringens överväganden

Samarbetet med WHO utgör en mycket viktig del av den internationella
verksamheten inom hälso- och sjukvården. Som en grundläggande
förpliktelse skall Sverige betala visst bidrag till WHO:s verksamhet.

Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 för
Sveriges bidrag till WHO till 29 800 000 kronor. Detta belopp kan
emellertid komma att förändras till följd av ändringar i WHO:s budget
och valutakurser.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till WHO för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag
på 29 800 000 kronor.

C 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar

1992/93	Utgift	3 963 000
1993/94	Anslag	2 591 000
1994/95	Förslag	2 591 000

Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läke-
medelsbiverkningar.

108

Bidraget lämnas till driften av de operativa delarna av verksamheten
vid världshälsoorganisationens enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO
Drug Monitoring Centre) som genom ett avtal mellan WHO och rege-
ringen år 1978 fördes över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stiftel-
sen WHO Collaborating Centre for International Drug Monitoring.

Styrelsen för stiftelsen

Under perioden juli 1992 - juni 1993 ingavs och bearbetades 170 280
biverkningsrapporter vilket är den högsta siffra som hittills har noterats.
Databasen innehöll vid budgetårsskiftet 1,2 miljoner fallrapporter.

Styrelsen konstaterar att WHO-programmet fortsatt att utvecklas och
utvidgas och att WHO-centret genom olika åtgärder svarar upp mot den
ökande efterfrågan av service. Den medvetna satsning som gjorts för att
göra WHO-centret, dess verksamhet och kompetens känd både nationellt
och internationellt har medfört att centret fått en etablerad position och
betydande möjligheter till inflytande över utvecklingen inom biverk-
ningsområdet.

Styrelsen anser att nödvändig expansion av verksamheten kan finan-
sieras genom fortsatt intäktsökning från de kommersiella aktiviteterna
förutsatt fortsatt bidrag från WHO med USD 5 000 och oförändrat
anslag från statsbudgeten.

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att ett fortsatt bidrag till WHO-enheten
skall utgå med oförändrat belopp för budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverk-
ningar för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 2 591 000 kr.

C 7. Bidrag till husläkarsystem

1993/94 Anslag 200 000 000

1994/95 Förslag 200 000 000

Från detta anslag utbetalas det särskilda statsbidrag för vissa insatser i
samband med att ett husläkarsystem enligt vissa nationella grundprin-
ciper införs i hela landet med början den 1 januari 1994 (prop.
1992/93:160, bet. 1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355).

Större delen av det särskilda statsbidraget lämnas i form av ett stimu-
lansbidrag till sjukvårdshuvudmännen för vissa kostnader som dessa får
i samband med husläkarsystemets införande. Det gäller bl.a. kostnader
för information till och förteckning av befolkningen samt fortbildning
(handledd tjänstgöring inom olika kliniker) av andra specialister än

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

109

specialister i allmänmedicin för att de förstnämnda skall uppnå kompe-
tens som husläkare. Andra extrakostnader i samband med att reformen
genomförs kan uppstå i form av t.ex. vissa lokalkostnader, temporära
produktionsbortfall eller dubbelkapacitet.

En överenskommelse har träffats mellan staten och företrädare för
sjukvårdshuvudmännen om hur detta stimulansbidrag skall fördelas
mellan huvudmännen.

Från anslaget betalas också ut medel för den teoretiska utbildning,
främst s.k. specialistkompetenskurser, som kan komma i fråga för att
andra specialister än specialister i allmänmedicin skall kunna komplette-
ra sina kunskaper för att uppnå husläkarkompetens.

För närvarande saknas i stort sett relevant information om prestatio-
ner, effekter och kostnader inom primärvården. Det är också svårt att få
fram uppgifter om vårdkonsumtion i olika åldrar och i skilda delar av
landet. Det är nödvändigt att denna brist på information undanröjs.
Därför är det angeläget att det pågående arbetet med att utveckla system
för kvalitetssäkring och verksamhetsredovisning intensifieras. En inte
oväsentlig del av det särskilda statsbidraget används också till att stimu-
lera och utveckla informationsförsörjning och kvalitetssäkring inom
primärvården och anknyta detta till husläkarsystemets införande.

Vidare betalas från anslaget kostnader för Husläkardelegationens
arbete.

Samtidigt med frågan om att införa ett husläkarsystem behandlades
även frågan om förskrivningsrätt för distriktssköterskor. Från anslaget
betalas också ut det statliga stimulansbidrag som lämnas för att anordna
viss utbildning för distriktssköterskor. Den utbildning som avses gäller
den kompletterande utbildning i läkemedelslära som är nödvändig för att
distriktssköterskor skall få möjlighet att förskriva vissa läkemedel.

Regeringens överväganden

Att införa ett husläkarsystem är en omfattande och viktig hälso- och
sjukvårdsreform. Skyldigheten att erbjuda landets invånare en hus-
läkare, liksom finansieringen av denna, åvilar sjukvårdshuvudmännen.
Staten bör dock ha ett kostnadsansvar för vissa utbildningsinsatser.
Staten har också stort intresse av att kunna bedriva en aktiv tillsyn, följa
verksamhetens utveckling och bedöma dessa effekter. För att underlätta
såväl genomförandet av husläkarreformen som att säkerställa att verk-
samheten får en hög och jämn kvalitet i hela landet bör staten bidra med
vissa tidsbegränsade statliga stimulansåtgärder för de ändamål som vi
tidigare redovisat.

Vi föreslår att medel till dessa utgifter för budgetåret 1994/95 beräk-
nas till 200 miljoner kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

110

Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till husläkarsystem för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 200 000 000 kronor.

111

D. Omsorg om äldre och personer med
funktionshinder

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Mål och inriktning för äldreomsorgen

Målen för äldreomsorgen är

* att människor på äldre dagar skall kunna känna sig trygga och veta att
de får den omsorg de behöver.

* att äldre själva skall få bestämma över sin livssituation och få behålla
sin integritet och valfrihet även när vårdbehoven blir omfattande.

Dessa övergripande mål skall vara vägledande både för planeringen av
äldreomsorgen och i det dagliga omsorgs- och vårdarbetet. Insatser för
äldre med stora omsorgs- och vårdbehov måste fortsätta utvecklas liksom
kvalitet och innehåll i verksamheten. Insatser från anhöriga, närstående
och den frivilliga sektorn har en mycket stor betydelse för den samlade
omsorgen om äldre och människor med funktionshinder. Stödet till denna
informella omsorgssektor måste utvecklas.

Under 1980-talet har hemtjänsten utvecklats kraftigt vad avser mängden
arbetstimmar. År 1982 uppgick antalet hemtjänsttimmar till ca
50 miljoner och år 1992 hade antalet ökat till drygt 100 miljoner timmar.
Antalet personer som får hemtjänst har minskat och ålderssammansätt-
ningen hos dem som får hjälp har förändrats. Mellan åren 1982 och 1992
minskade antalet hjälptagare från ca 350 000 till drygt 270 000 varav
knappt 12 % är under 65 år. I mitten av 1970-talet hade en fjärdedel av
ålderspensionärerna hemtjänst och motsvarande andel år 1992 var ca
16 %. År 1982 utgjorde gruppen 80-åringar och äldre 37 % av samtliga
vårdtagare och år 1992 uppgick 80-åringamas andel till 55 %.

Under den senaste tioårsperioden har det skett en omfördelning av
hjälpinsatser mot de allra äldsta och mot dem som har omfattande vård-
behov. En stor andel, 40 % av samtliga hjälptagare, får relativt liten
hjälpinsats. Denna grupp har minskat något under senare år och andelen
äldre med omfattande insatser har ökat. De äldsta, över 80 år, utgör en
växande andel bland dem som får omfattande insatser. Hemtjänstinsatser
på mer än 120 timmar per månad går till en relativt liten andel av
vårdtagama, ca 4 %, vilket dock innebär att merparten av de totala
insatserna fördelas på den mindre andel av dem som behöver omfattande
hjälp. Ett ytterligare mått på ökade insatser och vårdtyngd är antalet som
får hjälp kvällar och nätter. I november 1988 fick knappt 13 % av
samtliga hjälptagare sådan hjälp mot drygt 20 % 1992.

Den andel av befolkningen som får hemtjänst skiftar avsevärt mellan
kommunerna. I åldersgruppen 65-79 år finns det kommunvariationer
mellan 4,6 och 23,8 % avseende andelen som har insatser från hem-
tjänsten. För åldersgruppen över 80 år skiljer andelen mellan 25,9 och
64,1 %.

År 1991 fanns ca 120 000 platser/bostäder i särskilda boendeformer
inklusive de från landstingen övertagna sjukhemsplatsema. Antalet platser
ökade totalt fram till mitten på 1980-talet och minskade därefter fram till

112

början på 1990-talet. Under åren 1991 och 1992 tillkom genom de
statliga stimulansbidragen 7 900 platser i särskilda boendeformer varav
5 700 i gruppbostäder för personer med åldersdemens. Enligt Socialsty-
relsens rapport, Särskilda boendeformer för äldre och funktionshindrade,
planerar kommunerna under åren 1992-1995 genom ombyggnad och
nybyggnad att tillskapa 21 000 platser/lägenheter i särskilda boende-
former av vilka ca 15 000 utgör en faktisk nettoökning.

Färdtjänsten är ett komplement till de allmänna kommunikationerna och
har stor betydelse för äldre och handikappade som har svårigheter att
förflytta sig. Färdtjänsten är den service inom socialtjänsten som omfattar
flest personer och nästan en fjärdedel av alla över 65 år hade färdtjänst-
tillstånd år 1992. Totalt hade 436 000 personer tillstånd detta år varav
16 % är under 65 år. Antalet personer med färdtjänsttillstånd har minskat
under de senaste tre åren liksom antalet färdtjänstresor.

Servicelinjer har byggts ut snabbt under senare år och utgör ett viktigt
komplement till färdtjänsten och den övriga kollektivtrafiken. 32 % av
resorna gjordes av personer med färdtjänsttillstånd. År 1992 fanns det
125 servicelinjer i 47 av landets kommuner och av dessa var 30 nytill-
komna under år 1991.

Vidtagna och planerade åtgärder för äldreomsorgen

Den s.k. Ädel-reformen genomfördes den 1 januari 1992. Genom refor-
men gavs kommunerna en i socialtjänstlagen (1980:620) fastlagd
skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad
för de äldre som behöver det. Kommunerna blev också skyldiga att
inrätta bostäder med särskild service för personer med funktionshinder.
Det samlade ansvaret innebar att kommunerna fr.o.m. år 1992 övertog
ansvaret för drygt 500 enheter för långtidssjukvård med sammanlagt
31 000 vårdplatser liksom ett betalningsansvar för ytterligare 3 400
platser för somatisk långtidssjukvård. Ett särskilt betalningsansvar
infördes också för medicinskt färdigbehandlade patienter inom somatisk
korttidssjukvård och geriatrisk vård. Kommunerna övertog också ansvaret
för dagverksamheter, sjukvårdsinsatser i särskilda boendeformer för
service och vård samt gavs en befogenhet att svara för hemsjukvården i
ordinärt boende. Under åren 1991-1995 avses ett statligt stimulansbidrag
om 2 miljarder kronor utgå med syfte att tillskapa gruppbostäder för bl.a.
personer med åldersdemens. Ytterligare 1 miljard kronor avses utgå
under åren 1992-1996 för utveckling av miljön på sjukhemmen och för
att bygga nya äldrebostäder.

Regeringen uppdrog hösten 1991 åt Socialstyrelsen att under en femårs-
period kontinuerligt följa och utvärdera Ädel-reformen med hänsyn till
innehåll, kvalitet, kostnader och genomförande. I oktober 1993 över-
lämnade Socialstyrelsen rapporten Utvärdering av Ädel-reformen -
Årsrapport 1993:8. Regeringen har i propositionen 1993/94:121 Kommu-
nernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård m.m. lämnat en
redovisning av Ädel-reformens första ett och ett halvt år. Samman-
fattningsvis framgår av Socialstyrelsens rapport att det allmänna omdömet

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

113

8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 6

om reformen är positivt och att genomförandet varit betydligt mindre
problemfyllt än befarat. Förväntningarna på reformen har i många
avseenden infriats även om ännu många delar återstår att utveckla.

Hösten 1991 fick Socialstyrelsen vidare i uppdrag att i samarbete med
Boverket följa upp och beskriva utvecklingen avseende särskilda boen-
deformer för äldre och handikappade. Inom ramen för detta uppdrag
skall Socialstyrelsen årligen avrapportera hur de särskilda stimulans-
bidragen utnyttjas och hur fördelningen sker mellan olika särskilda
boendeformer och målgrupper. En mer utförlig redogörelse för uppdraget
och dess resultat lämnades i den tidigare nämnda propositionen om
Kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård m.m.

Betalningsansvarskommittén (S 1991:16) överlämnade i juni 1993
slutbetänkandet Ett år med betalningsansvar (SOU 1993:49). På grundval
av kommitténs betänkande har regeringen i proposition 1993/94:121
föreslagit vissa förändringar i lagen (1990:1404) om kommunernas
betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård.

Enligt riksdagens beslut (prop. 1992/93:129, bet. 1992/93:SoU12, rskr.
1992/93:132) får kommunerna fr.o.m. den 1 mars 1993 ta ut avgifter för
hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende. Avgifterna skall
vara skäliga och får inte överstiga kommunens självkostnad. De skall
vidare bestämmas så att den enskilde får kvar tillräckliga medel för sina
personliga behov. Regeringen uppdrog i april 1993 åt Socialstyrelsen att
noga följa utvecklingen och utformningen av kommunernas avgiftssystem
inom äldre- och handikappomsorgen.

Socialstyrelsen redovisade i juni 1993 en delrapport och avlämnade i
början på december 1993 en slutrapport av uppdraget. Socialstyrelsen har
i sitt arbete funnit tecken som tyder på att utvecklingen på vissa områden
inte följer den som regering och riksdag förutsatte vid besluten om de
nya reglerna. Bl.a. är den kommunala variationen stor avseende
avgiftsuttag, ett fåtal kommuner har fastställt ett särskilt avgiftstak och
knappt hälften har utarbetat regler för individuell jämkning av avgifterna.
I propositionen om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen
framhölls betydelsen av att kommunerna tar hänsyn till samboendes
ekonomiska situation i de fall den ena maken flyttar till en särskild
boendeform. Socialstyrelsens material tyder på att kommunerna tillämpar
olika beräkningsgrunder och har olika praxis för makar med delat
boende. Enligt Socialstyrelsen kan det finnas skäl att överväga vissa
justeringar i framförallt tillämpningen av reformen i syfte att bättre
ansluta till den ursprungliga avsikten. Regeringen avser att ta initiativ till
en överläggning med Svenska kommunförbundet för att, mot bakgrund
av Socialstyrelsens rapport, diskutera tillämpningen av avgiftsreglerna.

Med anledning av det Europeiska Äldreåret 1993 tillsatte regeringen
hösten 1992 en särskild kommitté med uppgift att följa och samordna
aktiviteter under året med särskild betoning på temat Solidaritet mellan
generationerna. Kommittén har nyligen avlämnat delbetänkandet Borta
bra men hemma bäst? Fakta om äldre i Europa (SOU 1993:111).

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

114

Mål och inriktning för handikappolitiken

Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla männi-
skors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är att personer med
funktionshinder skall beredas möjligheter att som andra vara med i
samhällsgemenskapen och delta i olika aktiviteter. Strävan är att personer
med funktionshinder - precis som andra medborgare - skall ges
möjligheter att få en god utbildnig, ha ett förvärvsarbete, ha ett tryggt
och värdigt boende, delta i olika fritids- och kulturaktiviteter osv. Målet
för handikappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. An-
svaret för att detta mål kan infrias åvilar hela samhället, men ytterst
staten, kommunerna och landstingen.

Under senare årtionden har betydande förbättringar åstadkommits i
stödet till personer med funktionshinder. Dessa förbättringar har uppnåtts
genom en kombination av en generell välfärdspolitik, särskilt inriktade
handikappolitiska insatser och åtgärder för att förbättra tillgängligheten
i samhället. I ett internationellt perspektiv kan också konstateras att de
svenska insatserna inom handikappområdet är väl utbyggda och att de
håller en hög kvalitet. Även i framtiden kommer dessa tre element - en
generell välfärdspolitik, särskilt inriktade handikappinsatser och åtgärder
för att uppnå ökad tillgänglighet - att utgöra grundstenarna i handikappo-
litiken.

Handikapporganisationernas aktiva medverkan har varit en viktig
förutsättning för de förbättringar som åstadkommits. Organisationernas
arbete har påverkat både synen på handikapp och utformningen av de
olika stödsystemen inom området. Det är viktigt att handikapporganisa-
tionerna ges rimliga ekonomiska villkor att bedriva sitt arbete såväl på
central nivå som lokalt och regionalt.

Trots de reformer som genomförts inom handikappområdet under de
senaste decennierna är personer med funktionshinder alltjämt eftersatta
i viktiga avseenden. Det gäller i hög grad för kvinnor med funktionshin-
der. Att förbättra livsvillkoren för personer med funktionshinder måste
därför betraktas som en av de allra viktigaste uppgifterna inom välfärds-
politiken. Regeringen har mot den bakgrunden i årets regeringsförklaring
lagt fast att 1994 års handikappreform skall följas upp med ytterligare
reformförslag.

Vidtagna och planerade åtgärder inom handikappområdet

Stegvisa handikappreformer

Regeringens insatser för att bygga ut och förbättra stödet till personer
med funktionshinder har gjorts och kommer även fortsättningsvis att
göras i olika steg.

På förslag av regeringen beslutade riksdagen under år 1992 om viktiga
förbättringar av det ekonomiska stödet till föräldrar med funktionshin-
drade barn. Förbättringarna avsåg dels en höjning av vårdbidraget till
handikappade barn, dels förmånligare regler för det särskilda pensions-

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

115

tillägget till folkpension vid långvarig vård av ett sjukt eller handikappat
barn.

Som redan nämnts, spelar handikapporganisationerna en viktig roll i det
handikappolitiska reformarbetet. Med anledning av förslagen i 1992 års
budgetproposition beslutade riksdagen om ett kraftigt utökat statligt stöd
till handikapporganisationerna för budgetåret 1992/93. Statsbidraget
höjdes då från ca 100 miljoner kronor till 130 miljoner kronor. Av
statsfinansiella skäl har ytterligare höjningar inte varit möjliga.

1994 års handikappreform

Med anledning av förslagen i regeringens proposition 1992/93:159 om
stöd och service till vissa funktionshindrade beslutade riksdagen i maj
1993 om förbättrade stöd- och serviceinsatser för personer med funk-
tionshinder (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321). Propositionen
baseras främst på Handikapputredningens betänkande Handikapp -
Välfärd - Rättvisa (SOU 1991:46). Det förbättrade stödet inom ramen
för handikappreformen börjar genomgående att gälla den 1 januari 1994.

Riksdagens beslut innebär bl.a. att en särskild rättighetslag för personer
med funktionshinder har införts, lagen (1993:387) om stöd och service
till vissa funktionshindrade, LSS. Genom lagen ges bl.a. personer med
utvecklingsstörning och personer med stora och varaktiga funktionshinder
rätt till stöd- och serviceinsatser av olika slag. I samband med att LSS
träder i kraft upphör lagen (1985:568) om omsorger om psykiskt
utvecklingsstörda m. fl. (omsorgslagen) och lagen (1965:136) om elevhem
för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen) att gälla. Den nuvarande
verksamheten med omsorger om utvecklingsstörda m.fl. enligt om-
sorgslagen skall, med undantag för insatsen rådgivning och annat
personligt stöd, successivt föras över från landstingen till kommunerna.
Överföringen skall vara slutförd senast den 31 december 1995.

För personer som inte fyllt 65 år och som ber i eget boende, servicehus
eller hos familj eller anhörig har en ny statlig ersättning införts, s.k.
assistansersättning. Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader
för personlig assistans och skall lämnas till personer som har behov av
personlig assistans under mer än 20 timmar per vecka. Frågor om statlig
assistansersättning administreras av de allmänna försäkringskassorna.
Rätten till assistansersättning regleras i lagen (1993:389) om assistanser-
sättning.

Genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, har
vidare sjukvårdshuvudmännen ålagts en skyldighet att erbjuda invånarna
habilitering, rehabilitering och hjälpmedel. För att påskynda utvecklingen
inom habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten samt inom hjälp-
medelsförsörjningen har särskilda statliga stimulansbidrag inom områdena
införts. Avsikten är att sammanlagt 1,8 miljarder kronor skall utges i
stimulansbidrag till nämnda verksamheter under åren 1994 - 1997.

Riksdagens beslut innebär också att stödet till små och mindre kända
handikappgrupper byggs ut och samordnas. Inriktningen är att tillskapa
ett flexibelt och dynamiskt system av olika kunskapscentrer, nätverk och

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

116

resurspersoner på riks- och regionnivå som skall svara för att personer
som ingår i dessa grupper får tillgång till kvalificerade specialistresurser.
Socialstyrelsen har ålagts ett ansvar för särskilda informations- och
uppföljningsinsatser inom området. I detta ansvar ligger bl.a. att bygga
upp och administrera en särskild kunskapsbank med inriktning på små
och mindre kända handikappgrupper.

Genom ett tillägg i socialtjänstlagen (1980:620) har vidare kommuner-
nas ansvar inom handikappområdet förtydligats. Lagändringen innebär att
kommunerna fått en uttalad skyldighet att göra sig väl förtrogna med
levnadsförhållandena för personer med funktionshinder och i den upp-
sökande verksamheten upplysa om socialtjänstens verksamhet inom
handikappområdet. Kommunerna har vidare fått en skyldighet att planera
sina insatser för personer med funktionshinder.

Inom ramen för handikappreformen har landstingen genom ett tillägg
i HSL fått en skyldighet att erbjuda döva m.fl. grupper tolktjänst för
vardagstolkning. För att underlätta utbyggnaden av tolktjänsten har
riksdagen beslutat om ett särskilt statsbidrag till verksamheten. Riksdagen
har därutöver beslutat om utökade anslag till utbildningen för tecken-
tolkar och tolklärare.

Slutligen innebär 1994 års handikappreform även förbättringar i stödet
till föräldrar med funktionshindrade barn. Bl.a. har föräldrar med funk-
tionshindrade barn under 16 år som omfattas av LSS fått en rätt till tio
kontaktdagar per år. Dessutom har föräldrar till barn som fyllt 16 år men
inte 21 år och som omfattas av LSS fått rätt till tillfällig föräldrapenning
om föräldern behöver avstå från att förvärvsarbeta för att vårda barnet
på grund av sjukdom hos barnet. I vissa fall kan föräldrapenning utges
till dess barnet fyller 23 år.

Som framhölls i propositionen om stöd och service till vissa funktions-
hindrade är det av stor betydelse att handikappreformen noga följs upp
och utvärderas. Mot den bakgrunden uppdrog regeringen åt Socialstyrel-
sen i maj 1993 att följa upp och utvärdera de olika delarna av reformen.
Genom beslut i september 1993 har regeringen uppdragit åt Socialsty-
relsen att göra en särskild kostnadsuppföljning avseende handikapprefor-
men.

Den sammanlagda reformkostnaden för de nu nämnda förändringarna
beräknades i prop. 1992/93:159 till 1,6 miljarder kronor. I årets budget-
proposition har medelsbehoven med anledning av handikappreformen för
första gången beräknats för helår.

Handikapputredningens slutbetänkande

Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande Ett samhälle för alla
(SOU 1992:52) lagt fram ett stort antal förslag som syftar till att öka
tillgängligheten inom olika samhällsområden för personer med funk-
tionshinder.

Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning över
remissvaren har publicerats i en särskild departementsstencil
(Ds 1993:95).

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

117

Handikapputredningens slutbetänkande har i vissa delar redan utgjort
underlag för bedömningar och förslag från regeringen. I propositionen
1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg framhöll regeringen
vikten av att forsknings- och utvecklingsarbetet om funktionshindrades
villkor ytterligare stärks. I enlighet med vad Handikapputredningen
framhöll pekades i forskningspropositionen särskilt på några områden
som bör bli föremål för förstärkt forsknings- och utvecklingsarbete;
habilitering för barn och ungdomar med komplicerade funktionshinder,
studier om omfattningen av olika funktionshinder samt studier om sam-
hällsekonomi och arbetslivets tillgänglighet. Ett ytterligare område som
nämndes gäller forskning om sociala och miljömässiga faktorer och
processer som leder till att funktionshinder blir handikapp.

Handikapputredningen konstaterade i sitt arbete att det finns påtagliga
brister i stora delar av beståndet i offentliga lokaler. I proposition
1992/93:150 Reviderad finansplan m.m. lämnade regeringen förslag om
åtgärder för att stimulera till ökade s.k. ROT-insatser (reparation, om-
byggnad och tillbyggnad). Med hänvisning till den bristande tillgänglig-
heten uttalade regeringen i nämnda proposition att satsningen på repara-
tioner, ombyggnader och tillbyggnader borde ge förutsättningar att
åstadkomma en förbättrad tillgänglighet i skolor, daghem, ålderdomshem
etc. Regeringen framhöll i propositionen att ROT-projekt som leder till
ökad tillgänglighet för personer med funktionshinder bör ges särskild
uppmärksamhet vid prövningen av olika projektansökningar.

Vidare har Arbetsmiljöfonden nyligen beslutat att inrätta ett särskilt
program för analys- och utvecklingsinsatser inom området integrering av
funktionshindrade personer i arbetslivet.

I sammanhanget bör också påpekas att regeringen i propositionen om
stöd och service till vissa funktionshindrade, i enlighet med vad Handi-
kapputredningen föreslog i slutbetänkandet, lagt fram förslag om en
utvidgad rätt till tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn. Som
redan nämnts har en rätt införts för föräldrar till barn som fyllt 21 år (i
vissa fall 23 år) och som omfattas av LSS, att få tillfällig föräldrapenning
då föräldern avstår från förvärvsarbete för att vårda barnet på grund av
sjukdom hos barnet.

Slutbetänkandet i övriga delar bereds för närvarande vidare inom
regeringskansliet. Vissa större frågeområden är föremål för ytterligare
utredning i av regeringen särskilt tillkallade kommittéer eller bereds
vidare i annan särskild ordning.

I PBL-utredningen (M 1992:03) ingår således bl.a. frågan om till-
gängligheten för funktionshindrade personer. Av kommittédirektiven
framgår att utredningen skall göra en analys av vilka effekter de nuva-
rande bestämmelserna i plan-och bygglagen (1987:10) har fått i fråga om
tillgängligheten för personer med funktionshinder. Utredningen skall i
sina överväganden i tillgänglighetsfrågan ta del av de förslag som lagts
fram i Handikapputredningens slutbetänkande. Ett betänkande av PBL-
utredningen i bl.a. dessa delar beräknas avlämnas under våren 1994.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

118

Regeringen har under hösten vidare beslutat om kommittédirektiv till
en utredning om samordning av offentligt betalda resor (K 1993:06), den
s.k. Samreseutredningen. Utredningens uppgift är att lägga fram förslag
för att åstadkomma en bättre samordning i fråga om resor med kommu-
nal färdtjänst och riksfärdtjänst, sjukresor samt resor med kollektiva
färdmedel. Med utgångspunkt i vad Handikapputredningen förslog i sitt
slutbetänkande skall Samreseutredningen bl.a. pröva möjligheterna att
lagstifta om ett enhetligt huvudmannaskap för kommunal färdtjänst,
riksfärdtjänst, sjukresor och kollektivtrafik. Ett väsentligt motiv för en
förbättrad samordning är att öka tillgängligheten i kollektiva färdmedel
för personer med funktionshinder. Utredningsarbetet skall vara slutfört
vid årsskiftet 1994/95.

I betänkandet Ett samhälle för alla föreslogs vidare att en samlad
översyn och utvärdering borde göras när det gäller avgifter för olika
handikappinsatser. Enligt Handikapputredningen borde utvärderingen
omfatta avgifter för service, omvårdnad, vård, tekniska hjälpmedel, resor
och läkemedelsförmåner samt statliga merkostnadsersättningar. Mot
bakgrund av förslaget har regeringen nyligen beslutat om kommitté-
direktiv till en utredning om avgifter inom handikappområdet. Utred-
ningsarbetet skall främst inriktas på avgifter som ges inom socialtjänsten
och hälso- och sjukvården samt insatser som regleras i lagen om stöd och
service till vissa funktionshindrade. Utredningen har bl.a. i uppgift att
analysera hur avgifterna inom nämnda områden har förändrats under
senare år. Utredningen skall också pröva om det finns behov av att
utveckla särskilda högkostnadsskydd när det gäller stöd, service och vård
för personer med funktionshinder. Utredningsarbetet skall vara avslutat
vid årsskiftet 1994/95.

I sammanhanget bör också nämnas att regeringen under hösten 1993
uppdrog åt Statskontoret att utreda förutsättningarna för en fond för
handikappstöd inom telekommunikationsområdet. Bakgrunden till upp-
draget var ett förslag av Handikapputredningen om att inrätta en särskild
telefond för att säkra att telekommunikationsområdet blir tillgängligt för
funktionshindrade personer. Uppdraget har nyligen redovisats för
regeringen och beredning i frågan pågår.

På basis av Handikapputredningens slutbetänkande föreslår regeringen
i årets budgetproposition handikappolitiska reformer inom rekreations-,
kultur-, utbildnings- och arbetsmarknadsområdet samt inom trafikom-
rådet. Inom Socialdepartementets verksamhetsområde föreslås ett utökat
och vidgat ekonomiskt stöd till de rekreationsanläggningar som drivs av
de centrala handikapporganisationerna. Stödet utges under anslaget D 5.
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder. Inom
Kulturdepartementets ansvarsområde föreslås ökat stöd till en större
produktion av videogram på teckenspråk för döva samt till ökad utgiv-
ning av nyhetstidningen 8 SIDOR och av lättlästa böcker (LL-böcker) för
personer med utvecklingsstörning. Ytterligare kulturinsatser görs också
för synskadade. Dessutom avsätts särskilda medel för att afatiker och
dyslektiker skall kunna ta del av utgivningen av radio- och kassett-
tidningar. I Utbildningsdepartementets budgetbilaga läggs förslag fram

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

119

om ett utökat stöd till produktion av läromedel för funktionshindrade barn
samt till försöksverksamhet med stöd till utgivning av läromedel för
elever med läs- och skrivsvårigheter.

I ett särskilt avsnitt i Kommunikationsdepartementets budgetbilaga
behandlas frågan om funktionshindrade personers resemöjligheter. Bl.a.
lämnas förslag om vissa smärre justeringar i lagen (1979:558) om
handikappanpassad kollektivtrafik. På grundval av Handikapputred-
ningens förslag anges vidare vissa riktlinjer för det fortsatta före-
skriftsarbetet i fråga om handikappanpassad kollektivtrafik.

I Arbetsmarknadsdepartementets budgetbilaga lämnas förslag som syftar
till att öka arbetsmöjligheterna för personer med funktionshinder och
motverka utslagning av arbetshandikappade från arbetslivet. Handikapp-
utredningens förslag att förbättra näringshjälpen till funktionshindrade,
som vill börja verksamhet som egna företagare, tillstyrks av regeringen.
Ökade möjligheter att starta egen verksamhet bedöms förbättra arbets-
möjligheterna för många funktionshindrade, bl.a. invandrare och flyk-
tingar med funktionshinder. Vidare föreslås att målgruppen för skyddat
arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA) vidgas till att omfatta även
personer som är berättigade till insatser enligt lagen om stöd och service
till vissa funktionshindrade samt personer med psykiskt betingade funk-
tionshinder. Insatserna förutsätts anknyta till de offentliga huvudmännens
övriga sociala insatser.

I Handikapputredningens slutbetänkande föreslogs bl.a. att en funktion
som Handikappombudsman skall inrättas för att säkra funktionshindrades
delaktighet och jämlikhet i samhället. Frågan om inrättande av en sådan
funktion bereds för närvarande inom regeringskansliet. Regeringen
planerar att återkomma till riksdagen med proposition i ämnet under
våren 1994.

Övrigt förändringsarbete inom handikappområdet

Även inom andra delar av handikappområdet pågår för närvarande
översyns- och utredningsarbete, som syftar till att utveckla samhällsstödet
till personer med funktionshinder.

Regeringen beslutade i mars 1993 om kommittédirektiv (dir. 1993:35)
till en utredning om bilstödet till handikappade. En särskild utredare har
tillkallats för att göra en utvärdering och översyn av bilstödet. I upp-
draget ingår bl.a. att se över bilstödets konstruktion och överväga om det
finns anledning att ändra denna i något avseende. Utredaren skall bl.a.
pröva om enbart anpassningsbidrag skall kunna utges i framtiden i de fall
förutsättningarna för bilstöd inte är uppfyllda fullt ut. En ytterligare fråga
som skall behandlas av utredningen gäller bilstödet för familjer med
funktionshindrade barn. Utredningen beräknas kunna avlämna betänkande
under våren 1994.

Det är viktigt att förhållandena för kvinnor med funktionshinder upp-
märksammas och vägs in i det handikappolitiska förändringsarbetet.
Kunskapen om dessa kvinnors situation bör förbättras. Särskilt statistik-
behovet behöver ses över. Regeringen avser att senare ta initiativ i

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

120

frågan. Regeringen kommer vidare att under våren 1994 anvisa särskilda
medel ur Allmänna arvsfonden för utvecklingsprojekt i syfte att förbättra
förhållandena för kvinnor med funktionshinder.

Handikappidrotten är en viktig del av den svenska idrottsrörelsen.
Många svenska handikappidrottare har vunnit stora framgångar i t.ex.
Handikappolympiader och världsmästerskap. Regeringen har för åren
1992 - 1994 beslutat om särskilda medel ur Allmänna arvsfonden för
utvecklingsinsatser inom handikappidrotten.

Internationellt handikapparbete

Sverige spelar en aktiv roll i det internationella handikapparbetet. Den
svenska regeringen tog under år 1989 ett initiativ att inom FN inleda ett
arbete för att få till stånd internationella regler om funktionshindrade
personers rätt till full delaktighet och jämlikhet (s.k. standard rules).
Arbetet med reglerna har bedrivits i en internationell arbetsgrupp med
representanter från drygt 50 länder. Generalförsamlingens tredje utskott
har under hösten 1993 beslutat förelägga församlingen ett förslag till
internationella regler.

Den pågående Europa-integrationen öppnar möjligheter för Sverige att
delta i EG:s handikapprogram. Bl.a. pågår förhandlingar för närvarande
om förutsättningarna för ett svenskt deltagande i handikapprogrammet
Helios II.

I slutet av år 1992 fick Handikappinstitutet EG-kommissionens uppdrag
att utföra en europeisk studie om handikapphjälpmedel och annan teknik
för personer med funktionshinder. Projektet, som fått benämningen
HEART, skall pågå under 18 månader och finansieras med särskilda
medel anslagna av EG-kommissionen. HEART-projektet avser att kart-
lägga och analysera situationen i olika europeiska länder när det gäller
standardisering och provning av hjälpmedel, industriellt samarbete,
försörjningssystem, juridiska och ekonomiska faktorer i hjälpmedels-
sammanhang, utbildning och nya teknikområden. Syftet är att få till stånd
ett utökat samarbete inom de aktuella områdena.

Övrigt

Mot bakgrund av ett regeringsuppdrag överlämnade Statens handikappråd
den 17 februari 1993 till regeringen resultatet av en kartläggning och
undersökning angående verksamheten i de kommunala handikappråden
och länshandikappråden. 1 rapporten konstateias att frågor om tillgänglig-
het i den yttre och inre miljön, i boendet samt i fritids- och kulturverk-
samheten dominerar verksamheten i handikappråden. Råden har vidare
betydelse när det gäller uppföljning och utvärdering av lokala handi-
kappolitiska program, som i ökande omfattning växer fram i kom-
munerna. I rapporten framhålls vidare att själva förekomsten av handi-
kappråd på olika nivåer har bidragit till att göra handikappfrågorna mer
synliga och legitima än vad de annars skulle vara.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

121

Enligt riksdagens beslut (prop. 1993/94:38, bet. 1993/94:Tul 1, rskr.
1993/94:119) får Posten AB fr.o.m. mars 1994, efter upphandling av
Post- och Telestyrelsen, statlig ersättning för kostnad som är förenad med
blindskriftsförsändelser som skickas portofritt mellan synskadade.

Enligt regeringens bedömning bör statsbidraget för befordran av blind-
skriftsförsändelser samordnas med det nya statsbidraget för befordran av
blindskrift mellan synskadade. Det nuvarande anslaget för Ersättning till
Postverket för befordran av blindskriftsförsändelser bör därför upphöra
och medlen föras över till anslaget Post- och Telestyrelsen: Upphandling
av särskilda samhällsåtaganden under sjätte huvudtiteln Kommunikations-
departementet.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

D 1. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen

1992/93	Utgift	1 277 095 939 Reservation 754 400 061
1993/94	Anslag	1 100 000 000
1994/95	Förslag	900 000 000

Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av gruppbostäder och
andra alternativa boendeformer med 500 000 kronor per gruppboende-
enhet. Bidraget utges enligt regler i förordningen (1991:1280) om till-
fälligt statsbidrag till anordnande av gruppbostäder och andra alternativa
boendeformer. Vidare utbetalas från detta anslag bidrag för viss om-
byggnad av sjukhem m.m. med 50 000 kronor per tillkommande enkel-
rum. Detta bidrag utges enligt regler i förordningen (1991:1281) om
tillfälligt statsbidrag för viss ombyggnad av sjukhem m.m. Från anslaget
utbetalas också bidrag till kommunerna för kostnader för medicinskt
färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk vård.

Socialstyrelsen

Under år 1992 beviljades stimulansbidrag med en total summa av
495 750 000 kronor enligt följande fördelning:

Bidrag: Summa:

Gruppbostäder 373 950 000 kronor

Ombyggnad av sjukhem:

a) till nya enkelrum 15 800 000 kronor

b) till nya äldrebostäder 106 000 000 kronor

De inkomna ansökningarna fördelar sig på boende för följande mål-
grupper; personer med åldersdemens (36 %), övriga äldre långtidssjuka
(31 %), psykiskt långtidssjuka (3 %), fysiskt handikappade (3 %) och
utvecklingsstörda (27 %).

Socialstyrelsen noterar i utvärderingsrapporten Tillfälliga statsbidrag till
särskilda boendeformer (Ädel-utvärderingen 93:3) bl.a. att gemensamma
ytor i gruppboendeenheterna tenderar att minska vilket kan få till följd att
verksamheten hämmas i brist på utrymme. Socialstyrelsen föreslår att

122

viss del av stimulansbidragen bör reserveras för gruppboende och andra Prop. 1993/94:100
alternativa boendeformer för psykiskt långtidssjuka. Bil. 6

Regeringens överväganden

Regeringen har i det föregående redovisat vissa resultat från Social-
styrelsens rapport Tillfälliga statsbidrag till särskilda boendeformer
(Ädel-utvärderingen 93:3). Som framgått har utvecklingen av grupp-
boende för personer med åldersdemens och i övrigt alternativa boende-
former för äldre varit anmärkningsvärd och positiv. De särskilda stimu-
lansbidragen har dock i mindre utsträckning utnyttjats för att utveckla nya
boendeformer för personer med olika slag av funktionshinder. De har
inte heller tagits i anspråk i den utsträckning som förväntades för att
förbättra miljön på sjukhemmen genom bl.a. tillskapande av fler enkel-
rum.

Behovet av alternativa boendeformer för personer med psykiska funk-
tionshinder är stort. Psykiatriutredningen har i betänkandet Välfärd och
valfrihet (SOU 1992:73) lämnat förslag till åtgärder för att åstadkomma
ett bättre stöd till psykiskt störda personer. Bl.a. föreslås åtgärder för att
öka tillgången till alternativa boendeformer för gruppen. Betänkandet
bereds för närvarande inom regeringskansliet. Regeringen avser att under
våren återkomma till riksdagen med förslag när det gäller stödet till
psykiskt störda och i det sammanhanget även behandla frågor om
alternativa boendeformer.

Statsbidraget för viss ombyggnad av sjukhem utgår inom en total ram
på 1 miljard kronor fr.o.m. budgetåret 1992/93 t.o.m. budgetåret
1996/97. Statsbidraget till byggande av gruppbostäder utgår inom en total
ram på 2 miljarder kronor fr.o.m. budgetåret 1991/92 t.o.m. budgetåret
1995/96. Intresset har visat sig vara mycket stort att med stimulans-
bidragens hjälp utveckla nya särskilda boendeformer och hittills har
merparten av utbetalade medel använts till dessa ändamål. Ett av syftena
med Ädel-reformen var att ge ekonomiska och organisatoriska förut-
sättningar att förverkliga målen om valfrihet, trygghet och integritet i
vård och omsorg. Utvecklingen av gruppboendet och den omfattande
utbyggnaden av nya äldrebostäder har bidragit till att dessa mål kan
uppfyllas.

Många sjukhem har fortfarande en tydlig institutionsprägel och en
majoritet av vårdplatserna finns i flerbäddsrum. Sjukhemmens framtida
roll inom kommunernas samlade utbud av äldreomsorg kommer att
avgöra på vilket sätt verksamheterna förändras med avseende på vård-
innehåll och fysisk miljö. Inom överskådlig tid kommer sannolikt en stor
andel av kommunernas vårdresurser att vara bundna i sjukhemsbyggna-
der. Många fastigheter är tekniskt svåra att bygga om och mycket
omfattande ombyggnadsåtgärder är inte heller ekonomiskt försvarbara.
Trots dessa begränsningar är det viktigt att miljöförbättrande åtgärder
kommer till stånd liksom insatser för att utveckla verksamhetens kvalitet
och innehåll.

123

För att åstadkomma en mer flexibel användning av de medel under
anslaget som avser bidrag till byggande av gruppbostäder och bidrag till
viss ombyggnad av sjukhem m.m. föreslås att dessa anslagstekniskt och
tidsmässigt samordnas inom en total ram på 600 miljoner kronor per år.
Medlen redovisas på ett reservationsanslag och får utnyttjas t.o.m.
budgetåret 1995/96. Regeringen återkommer i regleringsbrev och för-
ordning med de åtgärder som en sådan förändring för med sig.

Statsbidraget för medicinskt färdigbehandlade avses totalt utgå med
1,5 miljarder kronor under tre budgetår med början 1992/93. För år
1994/95 utbetalas bidraget för sista gången med 300 miljoner kronor.
Bidraget utbetalas kalenderårsvis i efterskott och administreras av
Socialstyrelsen.

Sammantaget uppgår medelsbehovet till stimulansbidrag inom äldreom-
sorgen för nästa budgetår till 900 miljoner kronor. Med den samordning
av bidragen som regeringen föreslår avser 600 miljoner kronor stats-
bidrag till byggande av gruppbostäder och till viss ombyggnad av sjuk-
hem m.m. samt 300 miljoner kronor bidrag till kostnader för medicinskt
färdigbehandlade.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner den föreslagna samordningen av bidrag till byggande av
gruppbostäder och bidrag till viss ombyggnad av sjukhem m.m.

2. till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för budgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på 900 000 000 kronor.

D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet

1993/94 Anslag 332 500 000

1994/95 Förslag 672 500 000

Under anslaget utges statsbidrag till viss verksamhet inom handikapp-
området enligt följande:

1. Statsbidrag till landstingen för vissa handikappinsatser avseende
stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering, statsbidrag till
rådgivning och annat stöd samt statsbidrag till tolktjänst.

2. Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings-
och rehabiliteringsområdet.

3. Stimulansbidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsförsörj-
ningen.

Statsbidragen tillkom genom riksdagens beslut med anledning av propo-
sitionen 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Stimulansbidragen till habilitering/rehabilitering och till hjälpmedelsför-
sörjningen är tillfälliga och avses utgå under åren 1994 - 1997.

Statsbidraget under punkt 1 fördelas av Socialstyrelsen till landstingen
och de landstingsfria kommunerna på grundval av antalet invånare i resp,
landstingsområde eller landstingsfri kommun den 31 december året innan

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

124

bidragsåret. Stimulansbidragen under punkterna 2 och 3 fördelas av Prop. 1993/94:100
Socialstyrelsen resp. Handikappinstitutet efter ansökan av den som Bil. 6
bedriver verksamheten i fråga.

Stimulansbidragen till habilitering och rehabilitering under punkterna 1
och 2 utges enligt regler i förordningen (1993:1284) om tillfälligt stats-
bidrag till utvecklingsinsatser inom habilitering och rehabilitering.

Regeringens överväganden

Regeringen beräknar att 672 500 000 kronor bör anvisas till Vissa
statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1994/95. I enlighet
med de riktlinjer som lades fast i propositionen om stöd och service till
vissa funktionshindrade bör medlen fördelas enligt följande:

1.	Statsbidrag till landstingen för vissa
	handikappinsatser varav * stimulansbidrag till habilitering	522,5 mkr
	och rehabilitering * statsbidrag till rådgivning och	300,0 mkr
	stöd	200,0 mkr
	* statsbidrag till tolktjänst	22,5 mkr
2.	Stimulansbidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habilterings- och rehabiliteringsområdet	125,0 mkr
3.	Stimulansbidrag till utvecklings- insatser inom hjälpmedelsförsörjningen	25,0 mkr

Totalt

672,5 mkr

Socialstyrelsen bör få disponera en viss del av medlen till stimulans-
bidraget till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och rehabi-
literingsområdet för kostnader för fördelning och uppföljning av bidragen
till habilitering och rehabilitering. Handikappinstitutet bör få disponera
en viss del av medlen till stimulansbidraget till utvecklingsinsatser inom
hjälpmedelsförsörjningen för kostnader för fördelning och uppföljning av
bidraget.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på 672 500 000 kronor.

125

D 3. Bostadsanpassningsbidrag m.m.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93	Utgift	288 171 124
1993/94	Anslag	133 700 000
1994/95	Förslag	4 900 000

Från anslaget betalas statens kostnader för statskommunalt bostadsan-
passningsbidrag, återställning av handikappanpassade bostäder och
kostnader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa
lyftanordningar m.m. för handikappade.

Genom riksdagens beslut (prop. 1992/93:58, bet. 1992/93:BoU4, rskr.
1992/93:98) har kommunerna genom en särskild reglering fått en
skyldighet att svara förbostadsanpassningsverksamheten. Bestämmelserna
om bostadsanpassningsbidrag finns i lagen (1992:1574) om bostads-
anpassningsbidrag m.m., som trädde i kraft den 1 januari 1993. Lagen
har ersatt förordningen (1987:1050) om statskommunalt bostadsanpass-
ningsbidrag och förordningen (1985:489) om statsbidrag för att återställa
handikappanpassade bostäder m.m. Under anslaget utbetalas övergångsvis
bidrag som beviljats före den 1 januari 1993.

Boverket

När det gäller ärenden där kommunen eller länsbostadsnämnden beslutat
om bidrag före den 1 januari 1993 gäller den tidigare förordningen om
statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. Boverket gör uppskattningen
att kommunerna före den 1 januari 1993 beviljat bidrag i 269 ärenden
som på grund av överklaganden ännu ej utbetalats och därför kommer att
belasta nästa budgetår. Boverket beräknar för budgetåret 1994/95 detta
medelsbehov till ca 4 900 000 kronor.

Regeringens överväganden

Mot bakgrund av den nya lagen om bostadsanpassningsbidrag m.m. har
regeringen uppdragit åt Boverket att följa upp och beskriva utvecklingen
avseende bostadsanpassningsbidrag. Uppdraget skall redovisas för
regeringen den 1 september 1994.

Med hänsyn till gällande rutiner för utbetalande av statsbidragen i fråga
om de ärenden som har beviljats före den 1 januari 1993 samt med
hänsyn till kostnaderna för eventuella kvarliggande cverklagningsärenden
bör medel till bostadsanpassningsbidrag m.m. anvisas för ytterligare ett
budgetår. Anslagsbehovet beräknas för budgetåret 1994/95 till
4 900 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bostadsanpassningsbidrag m.m. förbudgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 4 900 000 kronor.

126

D 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.

1993/94 Anslag 143 580 000

1994/95 Förslag 146 000 000

Från anslaget utgår särskilda statsbidrag till verksamheten med vårdar-
tjänst åt studerande med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet,
högskolor och arman eftergymnasial utbildning samt till omvårdnadsinsat-
ser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Statsbidragen
administreras av Nämnden för vårdartjänst, NV, och bestämmelser om
statsbidragen finns i förordningen (1988:1126) med instruktion för
Nämnden för vårdartjänst.

Nämnden för vårdartjänst

Nämnden har inkommit med enkel anslagsframställning för budgetåret
1994/95.

Statsbidrag till vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor, universitet
och högskolor

NV ersätter genom statsbidrag lönekostnaderna för vårdartjänst fullt ut
för deltagare i folkhögskolekurser och för de studenter vid högskolor och
universitet som studerar i annan kommun än i hemortskommunen. De
som bedriver studier på hemorten kan få vårdartjänst utöver den
kommunala hemtjänsten beroende på hur stort behovet av assistans är i
studiesituationen. Vårdartjänstpersonalen anställs i allmänhet av och knyts
organisatoriskt till den som anordnar utbildningen eller till kommunen på
utbildningsorten. Det övergripande målet för vårdartjänstverksamheten
är att ge den enskilde rörelsehindrade ett sådant stöd att han eller hon kan
vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhögskola, universitet
och högskola samt övriga eftergymnasiala studier. Under budgetåret
1992/93 erhöll drygt 1 700 studerande vårdartjänst.

I sin enkla anslagsframställning för NV inte fram några frågor be-
träffande verksamhetsinriktningen som avviker från de övergripande
verksamhetsmål som lades fast för vårdartjänsten i den fördjupade
prövningen för perioden 1993/94 - 1995/96. Enligt direktiv i reglerings-
brev för budgetåret 1993/94 skall NV öka insatserna för att få en bättre
kontroll av kostnaderna för vårdartjänsten, samt utarbeta ett uppföljnings-
system för vårdartjänsten för att få fram instrument för kvantitets- och
kvalitetsmätning. NV tänker fortsätta detta arbete under 1994/95. Antalet
personer med behov av vårdartjänst har visat en stadig ökning och NV
uppskattar att antalet kommer att fortsätta att öka även under budgetåret
1994/95. Nämnden beräknar anslagsbehovet för vårdartjänst till
sammanlagt 95 300 000 kronor för budgetåret 1994/95.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

127

Statsbidrag till omvårdnadsinsatser i anslutning till riks gymnasium för Prop. 1993/94:100

rörelsehindrade Bil. 6

Genom riksdagens beslut år 1990 blev riksgymnasium för svårt rörelse-
hindrade ungdomar en reguljär verksamhet inom gymnasieskolan. Svårt
rörelsehindrade ungdomar som fullgjort sin skolplikt har sedan den
1 januari 1991 en lagstadgad rätt till s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning.
Ett särskilt statsbidrag utgår till de omvårdnadsinsatser (boende i
elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering) som behövs i anslutning
till utbildningen. Nämnden för vårdartjänst administrerar detta bidrag.
Verksamheten bedrivs i dag i gymnasieskolan i Stockholms, Göteborgs,
Umeås och Kristianstads kommuner och med respektive Stockholms läns
landsting, Stiftelsen Bräcke Diakonigård, Umeå kommun samt
Kristianstads kommun som huvudmän för omvårdnadsverksamheten.
Verksamheten regleras genom avtal och årliga överenskommelser mellan
staten och de olika huvudmännen. De övergripande målen för verksam-
heten skall vara alt göra det möjligt för ungdomar som tagits in i
gymnasieskola med rh-anpassad utbildning att genomföra studierna.
Under läsåret 1993/94 omfattar verksamheten 100 utbildnings-/habilite-
ringsplatser varav 65 elevhemsplatser.

I sin enkla anslagsframställning för NV inte fram några frågor be-
träffande verksamhetsinriktningen som avviker från de övergripande
verksamhetsmål som lades fast för omvårdnadsinsatsema i anslutning till
gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever i den fördjupade
prövningen för perioden 1993/94 - 1995/96. Enligt direktiv i reglerings-
brev för budgetåret 1993/94 skall NV öka insatserna för att närmare följa
och utveckla omvårdnadsinsatsema i anslutning till riksgymnasium för
rörelsehindrade. I uppdraget ligger att utarbeta ett uppföljningssystem för
omvårdnadsverksamheten för att få fram instrument för kvantitets- och
kvalitetsmätning. NV har för avsikt att fortsätta dessa insatser under
budgetåret 1994/95.

I linje med vad som angetts i den fördjupade anslagsframställningen för
perioden 1993/94 - 1995/96 anger NV i den enkla framställningen behov
av en fortsatt utbyggnad av riksgymnasieverksamheten om en efterfrågan
i nivå med de senaste årens skall kunna tillgodoses bl.a. till följd av att
alla utbildningar i gymnasieskolan blivit treåriga. Enligt NV:s anslags-
framställning behövs ytterligare 20 utbildningsplatser (varav 17 i
elevhem) fr.o.m. hösten 1994. Detta medför ett ökat medelsbehov på
14 800 000 kronor. Det totala antalet utbildningsplatser beräknas av NV
för budgetåret 1994/95 till 120 (varav 82 elevhemsplatser). NV beräknar
kostnaderna för boende i elevhem, övriga sociala omvårdnadskostnader
samt habilitering i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till
sammanlagt 65 500 000 kronor budgetåret 1994/95.

128

Regeringens överväganden

Regeringens bedömning är att de resultat som nämnden redovisar i sin
enkla anslagsframställning för de två verksamhetsområdena är till-
fredsställande och att något skäl till att förändra de övergripande mål som
lades fast för treårsperioden 1993/94 - 1995/96 i den fördjupade
anslagsframställningen inte finns för tillfället. Vad beträffar vårdar-
tjänsten bör NV fortsätta att utveckla olika stöd i och omkring studie-
situationen och därvid sträva efter att hitta helhetslösningar för den
enskilde. Dessutom är det viktigt att NV fortsätter arbetet med att se över
rutinerna för vårdartjänst för att uppnå bättre kostnadskontroll. Rege-
ringen beräknar medelsbehovet för vårdartjänst åt studerande vid folk-
högskolor, universitet och andra högskolor för budgetåret 1994/95 till
totalt 95 300 000 kronor.

Regeringen uppdrog i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 åt NV att
bedöma och analysera om den sammanslagning av vårdartjänstanslaget
och bidraget till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen som gjorts
fr.o.m. den 1 juli 1991 bidragit till ett rationellare utnyttjande av
resurserna inom området. NV skriver i en rapport till regeringen i juni
1993 att det är svårt att avläsa kostnadseffekterna av sammanslagningen
efter så kort tid, men att sammanslagningen förbättrat förutsättningarna
att utveckla studiesituationen för rörelsehindrade. NV konstaterar också
att kostnaderna för vårdartjänsten under budgetåret 1992/93 inte ökat i
samma utsträckning som tidigare år och att detta kan vara en direkt vinst
av sammanslagningen av bidrag. Det är viktigt att NV fullföljer analysen
av eventuella rationaliseringsvinster till följd av sammanslagningen av
anslagen under budgetåret 1994/95.

När det gäller verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning till
gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever bör NV även
fortsättningsvis sträva efter att omvårdnads- och utbildningsinsatserna
skall samverka i syfte att ge eleven kunskaper, förbereda för ett vuxenliv
och möjliggöra en vidareutveckling.

Regeringen uppdrog i november 1992 åt NV att i samråd med Statens
institut för handikappfrågor i skolan, SIH, utreda behovet av ytterligare
utbildnings- och omvårdnadsplatser för svårt rörelsehindrade ungdomar.
NV har genom en rapport den 4 februari 1993 redovisat uppdraget för
regeringen. I rapporten beskrivs den faktiska och förväntade efterfrågan
av riksgymnasieplatser. Vidare redovisas de ekonomiska, organisatoriska
och praktiska förutsättningarna för en utbyggd riksgymnasieverksamhet.
Sedan rapporten avlämnades till regeringen har riksgymnasieverksamhet
även påbörjats i Kristianstad. Det är enligt regeringens uppfattning viktigt
att planeringsarbetet fortgår och att det utvecklas metoder för att bedöma
det framtida behovet av riksgymnasieplatser.

I avvaktan på förnyad överenskommelse mellan staten och huvudmän-
nen beräknar regeringen medelsbehovet för särskilda omvårdnadsinsatser
i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till 50 700 000 kronor
förbudgetåret 1994/95.

Prop. 1993/94:10C

Bil. 6

129

9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 6

I dag saknas bra uppföljnings- och redovisningssystem för att kunna Prop. 1993/94:100

mäta effektivitet, kvantitet och kvalitet i verksamheterna. Det är därför Bil. 6

viktigt att arbetet med det uppdrag att utarbeta och förbättra uppföljnings-
system för omvårdnadsverksamheten och för vårdartjänsten som givits
NV i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 vidareutvecklas under
budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar
ett förslagsanslag på 146 000 000 kr.

D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder

1992/93	Utgift	55 904 331
1993/94	Anslag	60 023 000
1994/95	Förslag	70 124 000
Bidraget	är avsett för	att öka organisationernas möjligheter att själva

driva vissa verksamheter som är av stor betydelse för personer med
funktionshinder.

Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk
AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till viss
övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag till
tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för sin
teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till rikstolk-
tjänst, palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet, vissa
rekreationsanläggningar som drivs av handikapporganisationerna,
Föreningen rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt handikappades
riksförbund.

Synskadades riksförbund (SRF)

1. Kostnaderna för depåverksamheten beräknas av SRF till
9 470 000 kronor.

2. Medelsbehovet för verksamheten med ledarhundar anges av SRF till
30 310 000 kronor. SRF:s åtaganden innefattar bl.a. inköp och tilldelning
av ledarhundar. Dessutom har SRF ett ansvar för utbildning och träning
av blivande ledarhundsförare samt ett uppföljningsansvar. SRF räknar
med att det finns ett ackumulerat behov av ledarhundar eftersom det varit
svårt att få fram tillräckligt antal hundar under en följd av år. Behovet
uppskattas till ca 70 hundar per år under tre år.

3. Under anslagsposten utges bidrag till SRF för viss övrig verksamhet.
Medlen avser ersättningstidningar för synskadade, individinriktad
verksamhet för synskadade med ytterligare funktionshinder, stöd för
synskadades sysselsättning, stöd till punktskriftsprojektet samt lästjänst

130

via telefax. SRF har för budgetåret 1994/95 också ansökt om statsbidrag Prop. 1993/94:100

till stöd för synskadades behov av ledsagning och information i samband Bil. 6

med rekreations- och fritidsverksamhet (2 710 000 kror.or). Kostnaderna
för verksamheten under anslagsposten beräknas av SRF till totalt
22 742 000 kronor.

Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB)

4. Kostnaderna för tidningen Nuet, som utges av FSDB, täcks av
statsbidraget. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utgivning av
tidningar för dövblinda och nyhetsförmedling för dövblinda genom
databas. Medelsbehovet för budgetåret 1994/95 anges av FSDB till
5 685 000 kronor.

Sveriges dövas riksförbund (SDR)

5. SDR konstaterar att bidraget till teckenspråksavdelningen har stor
betydelse för dövas tvåspråkighet. Kostnaderna för budgetåret 1994/95
beräknas till 3 630 600 kronor.

Stiftelsen rikstolktjänst

6. Från och med budgetåret 1993/94 överlämnades det administrativa
ansvaret för rikstolktjänsten från Handikappinstitutet till en nybildad
stiftelse - Stiftelsen rikstolktjänst. Stiftelsen består av Sveriges dövas
riksförbund, Föreningen Sveriges dövblinda och Hörselskadades
riksförbund. Stiftelsen förfogar över anslaget till rikstolktjänst och
beslutar om hur rikstolktjänsten skall bedrivas. Stiftelsen beräknar
kostnaderna för rikstolktjänsten till 5 500 000 kronor för det kommande
budgetåret.

Naturhistoriska riksmuséet

7. Palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet mäter och
rapporterar förekomsten av pollen i luften. Rapporteringen sker
regelbundet till radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar.
Muséet vill förbättra rapporteringen och servicen till allmänheten och
beräknar de sammanlagda kostnaderna för verksamheten till 696 000
kronor.

Bidrag till rekreationsanläggningar

8. De handikappades riksförbund ansöker om 9 000 000 kronor för
budgetåret 1994/95 till sina rekreationsanläggningar Dellenborg,
Tranåsbaden, Årevidden samt stiftelsen Sommarsol. Riksförbundet för
rörelsehindrade barn och ungdomar ansöker om 8 200 000 kronor för
Mättinge. Synskadades riksförbund äskar sammanlagt 3 075 000 kronor
för sina anläggningar, varav för Almåsa 2 400 000 kronor, Homstrand

131

300 000 kronor och Solhaga 375 000 kronor. Dessutom redovisar Prop. 1993/94:100
organisationerna omfattande om- och nybyggnadsbehov vid anlägg- Bil. 6
ningama.

En utredning om rekreationsanläggningama har nyligen gjorts av
Statens handikappråd.

Föreningen rekryteringsgruppen (RG)

9. RG bedriver tränings- och rehabiliteringsverksamhet med särskild
inriktning på nyskadade. Under budgetåret 1994/95 kommer föreningen
att satsa på fler introduktionsläger för att kunna erbjuda nyskadade
möjlighet att delta så snart som möjligt efter sjukhusrehabiliteringen. Ett
särskilt introduktionsläger kommer också att anordnas för funktions-
hindrade kvinnor. Medelsbehovet för kommande budgetår anges till
4 060 000 kronor.

Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR)

10. NHR driver en permanent hjälpmedelsutställning vid NHR-Center i
Stockholm. Utställningen har stor betydelse för personer med funktions-
hinder som där kan få orientering och information om hjälpmedel. För
budgetåret 1994/95 hemställs om ett bidrag på 1 300 000 kronor.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Utgifter Beräknad ändring

1993/94 1994/95

1.	SRF hantverk för depåverksamheten	9 019 000	+	271 000
2.	SRF för ledarhundar	16 776 000	+	474 000
3.	SRF för viss övrig verksamhet	11 084 000	+	330 000
4.	FSDB för tidningsutgivning	5 210 000	+	475 000
5.	SDR för teckenspråksavdelning	2 405 000	+	65 000
6.	Bidrag till rikstolktjänsten	5 100 000	+	150 000
7.	Palynologiska laboratoriet	656 000	+	19 000
8.	Bidrag till rekreationsanläggningar	6 778 000	+	8 222 000
9.	Bidrag till rekryteringsgruppen	2 195 000	+	65 000
10.	NHR för NHR-Center	1 100 000	+	30 000
Summa		60 323 000 '	+10 101 000

1 varav 300 000 kronor i engångsanvisning till rikstolktjänsten

Synskadades riksförbund (SRF)

Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bidrag
till löner och omkostnader. Med syfte att stärka depåverksamhetens
ekonomi har staten för innevarande budgetår tillfört verksamheten

132

särskilda reformmedel. SRF har också gjort vissa strukturella föränd-
ringar i verksamheten för att förbättra den ekonomiska situationen. Mot
den bakgrunden gör regeringen bedömningen att verksamheten nu skall
kunna bedrivas inom de givna ekonomiska ramarna. Med hänsyn till detta
bör depåverksamheten anvisas ett sammanlagt belopp om 9 290 000 kronor.

Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för
många synskadade. Under flera år har verksamheten visat överskott bl.a.
därför att det varit svårt att få fram ledarhundar. SRF menar emellertid
att tillgången på ledarhundar kan förbättras genom bl.a. import av hundar
och begär därför ett väsentligt utökat statsbidrag. Med hänsyn till den
osäkerhet som råder i fråga om tillgången på ledarhundar är regeringen
dock inte beredd att nu föreslå ytterligare reformmedel. Regeringen
förordar att 17 250 000 kronor anvisas för ändamålet.

SRF erhåller under denna anslagspost även statsbidrag till viss övrig
verksamhet som till sin utformning utgör väsentliga komplement till
samhällets insatser på området. Regeringen föreslår fortsatt stöd till
denna verksamhet. Av statsfinansiella skäl är regeringen dock inte beredd
att föreslå statligt stöd till de nya verksamheter som SRF begär medel
för. Sammanlagt bör 11 414 000 kronor anvisas för detta ändamål.

Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB)

FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av
tidningen Nuet och elektronisk nyhetsinformation via Tele-nuet. Denna
verksamhet är av avgörande betydelse för dövblindas möjligheter att ta
del av nyheter och annan information. Dövblinda är svårt eftersatta i
informationssammanhang. Regeringen anser det därför angeläget att det
sker en fortsatt kvantitativ och kvalitativ utveckling av nyhetsförmedling-
en och beräknar 5 685 000 kronor för detta för budgetåret 1994/95.

Sveriges dövas riksförbund (SDR)

SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter för att
utveckla teckenspråket. Regeringen har i olika sammanhang och senast
i propositionen 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade
pekat på betydelsen av att döva får tillgång till ett väl fungerande
teckenspråk för sin kommunikation och delaktighet i samhället. Regering-
en föreslår ett fortsatt stöd till SDR:s teckenspråksavdelning. För kommande
budgetår bör teckenspråksavdelningen anvisas 2 470 000 kronor.

Stiftelsen rikstolktjänst

Medlen till rikstolktjänst fördelas av Stiftelsen rikstolktjänst och avser
bidrag till tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationerna
behöver för att kunna utföra uppdrag på olika platser i landet. Stiftelsen
bildades år 1993 och består av Sveriges dövas riksförbund, Föreningen
Sveriges dövblinda och Hörselskadades riksförbund. Stiftelsen pekar i sin
anslagsframställning bl.a. på handikapporganisationernas ökade engage-

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

133

mang i Europasamarbetet vilket kommer att medföra ökade tolkkost-
nader. Stiftelsen begär 300 000 kronor för budgetåret 1994/95 för denna
verksamhet.

Förbudgetåret 1993/94 anvisade regeringen särskilda reformmedel samt
300 000 kronor som grundbidrag till stiftelsen. Enligt regeringens
bedömning bör verksamheten kunna stabiliseras med detta tillskott.
Dessutom har rikstolktjänsten uppvisat ett överskott de senaste budget-
åren. Med hänsyn till dessa omständigheter föreslår regeringen att
Stiftelsen rikstolktjänst anvisas 4 950 000 kronor för budgetåret 1994/95.

Naturhistoriska riksmuséet

Regeringen beräknar ett anslag på 675 000 kronor till Naturhistoriska
riksmuséets palynologiska laboratorium för det kommande budgetåret.

Ett utökat statsbidrag till handikapporganisationernas
rekreationsanläggningar

Sedan länge driver vissa handikapporganisationer egna rekreationsanlägg-
ningar av rikskaraktär. Syftet med anläggningarna är att erbjuda personer
med omfattande funktionshinder möjligheter till semester och rekreation
i en tillgänglig miljö och med särskild personal och service. Organisa-
tionerna har här tagit ett betydande ansvar för sina medlemmar. Det är
också bakgrunden till att staten under flera år stött anläggningarna via
statsbidrag.

Statsbidrag utgår för närvarande under denna anslagspost till sex
anläggningar. Det är Mättinge, som drivs av Riksförbundet för rörelse-
hindrade barn och ungdomar, Dellenborg, Tranåsbaden, Arevidden samt
Stiftelsen Sommarsol, som drivs av De handikappades riksförbund samt
Stiftelsen Almåsa, som drivs av Synskadades riksförbund. För budgetåret
1993/94 uppgår statsbidraget till sammanlagt 6 778 000 kronor.

Handikapputredningen behandlade frågan om funktionshindrade
personers möjligheter till fritid och rekreation i sitt slutbetänkande Ett
samhälle för alla (SOU 1992:52). Utredningen konstaterade att personer
med funktionshinder och deras anhöriga oftast är utestängda från vanliga
hotell och rekreationsanläggningar eftersom dessa inte är tillgängliga.
Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar utgör därför den
enda möjligheten till semestervistelse, rekreation och avkoppling.
Utredningen ansåg att de befintliga anläggningarna måste få finnas också
i fortsättningen och föreslog ett utökat statligt stöd till anläggningar för
rekreation och semester.

Frågan om statligt stöd till handikapporganisationernas rekreationsan-
läggningar har också tagits upp i andra sammanhang bl.a. i motioner till
riksdagen och vid olika uppvaktningar hos regeringen.

Mot denna bakgrund uppdrog regeringen under våren 1993 åt Statens
handikappråd att göra en utredning om handikapporganisationernas
rekreationsanläggningar. I uppdraget ingick bl.a. att göra en bedömning
av behovet av sådana anläggningar. Därutöver skulle rådet göra en

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

134

bedömning och en analys av den nuvarande ekonomiska situationen för
de nu statsbidragsberättigade anläggningarna och av de framtida
ekonomiska förutsättningarna. Statens handikappråd har i en rapport, som
överlämnades till Socialdepartementet den 1 november 1993, redovisat
sina bedömningar och förslag.

Statens handikappråd föreslår att ett utökat statligt stöd införs för driften
av anläggningarna och att behovet av nyinvesteringar tillgodoses. Rådet
uppskattar stödbehovet för driften till 6,5 - 10 miljoner kronor per år och
investeringsbehovet till sammanlagt ca 40 miljoner kronor. Rådet påpekar
att omfattande rationaliseringar och personalinskränkningar skett på
anläggningarna vilket betydligt förbättrat de ekonomiska resultaten. Rådet
bedömer emellertid att huvudmännen inte kan gå längre i saneringsarbetet
utan att verksamheten äventyras. En ny anläggning - Aktivitetscentret
Valjeviken i Sölvesborg, som drivs av Neurologiskt handikappades
riksförbund - föreslås få statsbidrag som rekreationsanläggning.

Personer med funktionshinder har självklart samma behov av rekrea-
tion, avkoppling och återhämtning som alla andra. I vissa fall kan
behovet till och med vara större eftersom livssituationen i övrigt när det
gäller hälsa, välbefinnande och livskvalitet ofta är svårare för funk-
tionshindrade än för personer utan funktionshinder. Det gäller i hög grad
kvinnor med funktionshinder. Möjligheten till en god fritid och rekreation
är beroende av bl.a. tillgängliga anläggningar och miljöer. De flesta
hotell och anläggningar kan inte erbjuda den tillgänglighet och den
personliga service som den enskilde behöver. För många personer med
omfattande funktionshinder och deras familjer är därför handikapporgani-
sationernas rekreationsanläggningar deras enda egentliga möjlighet att få
mijöombyte. Det gäller i synnerhet personer med omfattande funk-
tionshinder.

Det är enligt regeringens uppfattning angeläget att särskilt anpassade
fritids- och rekreationsanläggningar med hela landet som upptagnings-
område finns som komplement till annat utbud på marknaden. Som
framgått har rekreationsanläggningarna dock betydande ekonomiska
bekymmer trots att omfattande rationaliseringar och personalinskränk-
ningar gjorts för att klara driften. En anledning till detta menar rådet är
de stora merkostnader som uppkommer i en verksamhet med höga krav
på tillgänglighet och service. Kostnaderna för investeringar, personal och
drift blir betydligt högre än för anläggningar där målgruppen inte
domineras av personer med funktionshinder.

I syfte att säkerställa möjligheten för barn, ungdomar och vuxna med
omfattande funktionshinder och deras anhöriga att få tillgång till särskilt
anpassade rekreations- och fritidsanläggningar föreslår regeringen att det
nuvarande statsbidraget till handikapporganisationernas rekreations-
anläggningar utökas och utvecklas. Bidraget bör som nu kunna utgå till
driften av anläggningarna men också till underhåll och investeringar.

För närvarande satsas omfattande resurser på beredskapsarbeten och
andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att nedbringa den höga
arbetslösheten. Dessa åtgärder används bl.a. för insatser inom byggsek-
torn. När det gäller övriga investeringar vid rekreationsanläggningarna

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

135

bör handikapporganisationerna därför pröva möjligheterna att via
länsarbetsnämnderna få del av arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedel.

Regeringen anser att statsbidraget bör kunna utgå till rekreationsanlägg-
ningar som är inriktade på fritidsaktiviteter och semesterverksamhet, som
drivs av de centrala handikapporganisationerna. Miljön och verksamheten
vid anläggningarna skall vara tillgänglig för personer med omfattande
funktionshinder och särskild personal för service, ledsagning och
fritidsverksamhet etc. skall finnas. Personer med funktionshinder och
deras anhöriga samt ledsagare skall ha företräde till anläggningarna.
Regeringen vill i sammanhanget framhålla vikten av att handikapporgani-
sationerna även framdeles vidtar effektiviseringsåtgärder vid anlägg-
ningarna för att reducera behovet av statligt stöd.

Det bör ankomma på Socialstyrelsen att administrera bidraget.
Socialstyrelsen bör årligen lämna förslag till regeringen om hur
statsbidraget skall fördelas, medan regeringen bör besluta i frågan.
Regeringen avser att lägga fast de närmare riktlinjerna för statsbidraget
i en förordning.

För budgetåret 1994/95 bör 15 miljoner kronor anvisas till statsbidrag
till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.

Föreningen rekryteringsgruppen (RG)

Föreningen rekryteringsgruppen, RG, kan genom sina tränings- och
rehabiliteringsläger erbjuda nyskadade ökade möjligheter till ett aktivt och
självständigt liv. Regeringen föreslår fortsatt stöd till denna verksamhet.
Sammanlagt bör 2 260 000 kronor anvisas till RG.

Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR)

NHR bedriver en permanent hjälpmedelsutställning i Stockholm. Utställ-
ningen är mycket uppskattad och välbesökt. Regeringen anser att NHR-
Center bör stödjas också i fortsättningen och föreslår att 1 130 000 kronor
anvisas för ändamålet budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 70 124 000 kronor.

D 6. Bidrag till handikapporganisationer

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

129 248 000

Handikapporganisationerna får bidrag till sin verksamhet från anslaget.

Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppen mellan organisa-

136

tionema efter förslag av Statens handikappråd. Följande 37 organisationer
har fått bidrag under innevarande budgetår:

Afasiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningamas riksorganisation, De
handikappades riksförbund, Handikappförbundens samarbetsorgan,
Förbundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårig-
heter, Föreningen för de neurosedynskadade, Föreningen Sveriges
dövblinda, Hjärnkraft - Riksföreningen för rehabilitering av skall-
skadade, Hjärt- och lungsjukas riksförbund, Hörselskadades riksförbund,
ILCO - Svenskt förbund för stomiopererade, Svenska Laryngförbundet,
Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för blodsjuka,
Riksförbundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för döva,
hörselskadade och språkstörda barn, Riksförbundet för mag- och
tarmsjuka, Riksförbundet för njursjuka, Riksförbundet för rörelsehind-
rade barn och ungdomar, Riksförbundet för social och mental hälsa,
Riksförbundet för trafik- och polioskadade, Riksförbundet för utveck-
lingsstörda barn, ungdomar och vuxna, Riksförbundet av intresseföre-
ningar för schizofreni, Riksförbundet mot astma-allergi, Riksförbundet
mot reumatism, Riksförbundet cystisk fibros, Riksföreningen Autism,
STROKE - Riksförbundet mot hjärnans kärlsjukdomar, Svenska
celiakiförbundet, Svenska diabetesförbundet, Svenska epilepsiförbundet,
Svenska psoriasisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges
stamningsföreningars riksförbund, Synskadades riksförbund och
T andvårdsskadeförbundet.

Regeringens överväganden

Handikapporganisationernas verksamhet har haft avgörande betydelse för
dagens handikappolitik. De första handikapporganisationerna, som
bildades för mer än 100 år sedan, hade till uppgift att ge hjälp och stöd
till sina medlemmar. Verksamheten var bl.a. inriktad på att underlätta för
medlemmarna att få sysselsättning och att garantera en någorlunda
dräglig försörjning vid sjukdom och arbetslöshet. Organisationerna
bedriver i dag central, regional och lokal intressepolitisk verksamhet, an-
litas som remissinstanser och är företrädda i olika utredningar. Organisa-
tionerna har också en stor informations- och upplysningsverksamhet om
vad det innebär att leva med ett funktionshinder.

Organisationerna har under senare år ökat sitt engagemang och sin
medverkan i det internationella handikapparbetet. Som exempel kan
nämnas arbetet inom FN med internationella regler med inriktning på full
delaktighet och jämlikhet för personer med funktionshinder, där Sverige
spelar en stor roll. På motsvarande sätt medverkar handikapprörelsen i
Europasamarbetet. Handikappförbundens samarbetsorgan har i en särskild
skrivelse till regeringen den 24 maj 1993 begärt medel till handikapp-
rörelsens EG-bevakning i Bryssel.

Det finns behov av att utveckla långsiktiga principer för fördelningen
av statsbidraget till handikapporganisationerna. Inom Statens handikapp-
råd pågår ett sådant arbete. En första rapport lämnades till regeringen i
maj 1993.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

137

Statsbidraget till organisationerna höjdes kraftigt för budgetåret
1992/93. Av statsfinansiella skäl skedde ingen höjning för innevarande
budgetår. Med hänsyn till det fortsatta besvärliga ekonomiska läget är
regeringen inte nu beredd att föreslå någon höjning av statsbidraget för
budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår oförändrat statsbidrag med
129 248 000 kronor för budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1994/95 anvisar
ett anslag på 129 248 000 kronor.

D 7. Bidrag till pensionärsorganisationer

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93	Utgift	2 446 000
1993/94	Anslag	2 446 000
1994/95	Förslag	2 446 000

Under anslaget utges statsbidrag till pensionärsorganisationerna. Under
innevarande budgetår utges statsbidrag till Pensionärernas riksorganisa-
tion, Sveriges pensionärsförbund och Riksförbundet pensionärs-
gemenskap.

Regeringens överväganden

Pensionärsorganisationerna gör en betydelsefull insats och har en viktig
roll att följa utvecklingen av samhällets insatser för service och vård.
Både när det gäller den fortsatta uppföljningen av Ädel-reformen men
också i fråga om utveckling av frivilliginsatser, kan pensionärsorganisa-
tionerna bidra med värdefulla kunskaper.

Statsbidraget till pensionärsorganisationerna utbetalas för närvarande av
Socialdepartementet. Regeringen avser att lägga fast riktlinjer för
fördelning av bidraget i en förordning. I samband med detta bör ansvaret
att fördela statsbidraget läggas på Socialstyrelsen. För nästa budgetår bör
statsbidraget till pensionärsorganisationerna uppgå till 2 446 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till pensionärsorganisationerna för budgetåret 1994/95
anvisar ett anslag på 2 446 000 kronor.

D 8. Ersättning för texttelefoner

1992/93	Utgift	77 186 611
1993/94	Anslag	67 700 000
1994/95	Förslag	72 700 000

138

Från anslaget ersätts landstingen för inköp av texttelefoner till döva, svårt
hörselskadade, dövblinda och talskadade samt för anhörigtelefoner.
Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen kvartalsvis i efterskott.
Verksamheten regleras i förordningen (1992:621) om bidrag till
texttelefoner. Från anslaget ersätts även Telia AB för förmedlingstjänst
för samtal mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Ersättningen till
Telia AB utbetalas budgetårsvis i efterskott och innefattar ränta på
nedlagt kapital.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen uppskattar att 600 texttelefoner och 1 000 anhörigtele-
foner kommer att ordineras under budgetåret 1994/95. Styrelsen räknar
därvid med ett tiotal ordinationer av texttelefoner för dövblinda under
1994/95. Inom förmedlingsverksamheten beräknas en oförändrad
samtalsvolym jämfört med 1993/94. I regleringsbrev för budgetåret
1993/94 har Socialstyrelsen fått i uppdrag att utreda och föreslå former
för en prestationsanpassad ersättning för förmedling av texttelefonsamtal
med syfte att öka kostnadskontrollen över förmedlingsverksamheten.
Dessa insatser bör fortsätta under budgetåret 1994/95 och konkreta
förhandlingar med Telia AB bör upptas för att bestämma den framtida
utformningen av ersättningen för förmedlingsverksamheten. Det
sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt Socialstyrelsen till
72 700 000 kronor för budgetåret 1994/95.

Regeringens överväganden

Den 1 juli 1992 genomfördes en reform inom texttelefonverksamheten
som innebär att statsbidrag till texttelefon under vissa förhållanden kan
lämnas till anhöriga till döva m.fl. Statsbidraget till texttelefon till
anhörig uppgår till högst 6 000 kronor. Avsikten med denna reform är
att ge möjlighet till direktkontakt mellan den texttelefonberättigade och
hans eller hennes anhöriga utan att förmedlingscentralen anlitas, men
också att minska belastningen på förmedlingstjänsten. Införandet av
bidraget till anhörigtelefoner har inneburit att de tidigare kraftiga årliga
ökningarna i förmedlingsverksamhetens omfattning nu stagnerat. Omfatt-
ningen av förmedlingsverksamheten förväntas bli oförändrad under
budgetåret 1994/95 jämfört med 1993/94.

Riksrevisionsverket, RRV, har efter granskning av Socialstyrelsens
beräkningar föreslagit att ersättningen för texttelefoner bör tas upp med
72 700 000 kronor. I likhet med RRV beräknar regeringen medelsbe-
hovet för budgetåret 1994/95 till 72 700 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 72 700 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

139

D 9. Bilstöd till handikappade

1992/93 Utgift 184 245 368

1993/94 Anslag 206 000 000

1994/95 Förslag 191 000 000

Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar med
handikappade barn till anskaffning och anpassning av motorfordon m.m.
Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper och omfattar grundbidrag,
anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras av
Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Bestämmel-
ser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om
bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till
handikappade.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet under budgetåret 1994/95
till 191 000 000 kronor.

Regeringens överväganden

Bilstödet till handikappade är en viktig stödform för många förflyttnings-
handikappade. När bilstödsreformen trädde i kraft den 1 oktober 1988
innebar detta dels att kretsen för rätt till bilstöd utvidgades, dels att själva
bidragen inom stödet höjdes.

Som redan framhållits är bilstödet för närvarande föremål för utredning
(Dir. 1993:35). En särskild utredare har tillkallats för att göra en ut-
värdering och översyn av bilstödet. I uppdraget ingår bl.a. att se över
bilstödets konstruktion och överväga om det finns anledning att ändra
detta i något avseende. Den särskilda utredaren skall bl.a. pröva om
enbart anpassningsbidrag i framtiden skall kunna utges i de fall förut-
sättningarna för bilstöd inte är uppfyllda fullt ut. Utredaren skall också
behandla frågan om bilstöd till föräldrar med funktionshindrade barn. Ett
betänkande av kommittén beräknas avlämnas under våren 1994.

I enlighet med vad Riksförsäkringsverket föreslagit beräknar regeringen
medelsbehovet för bilstöd till handikappade under budgetåret 1994/95 till
191 000 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1994/95 anvisar ett för-
slagsanslag på 191 000 000 kronor.

140

D 10. Kostnader för statlig assistansersättning

1993/94 Anslag 1 200 000 000

1994/95 Förslag 2 527 000 000

Från detta anslag betalas assistansersättning till personer som har behov
av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer
än 20 timmar per vecka. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket.
De allmänna försäkringskassorna administrerar och beslutar om
ersättningen. Frågor om assistansersättning regleras i lagen (1993:389)
om assistansersättning och i förordningen (1993:1091) om assistans-
ersättning. Rätten till assistansersättning gäller svårt funktionshindrade
som bedöms ha behov av insatsen, som inte har fyllt 65 år och som bor

1 eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket anger medelsbehovet under budgetåret 1994/95 till

2 400 000 000 kronor.

Regeringens överväganden

Rätten till statlig assistansersättning gäller fr.o.m. den 1 januari 1994.
Ersättningen syftar till att tillförsäkra personer med stora funktionshinder
och omfattande stödbehov valfrihet cch självbestämmande. Den enskilde
kan själv med hjälp av assistansersättningen anställa och vara arbetsgivare
för den personlige assistenten eller mot ersättning anlita kommunen, ett
kooperativ eller annat organ som arbetsgivare för assistenten. Avsikten
är att assistansersättningen skall användas till assistentens eller assisten-
ternas lönekostnader, administration m.m. eller till de avgifter som
kommunen eller någon annan som svarar för assistenten debiterar den
enskilde.

Regeringen fastställer assistansersättningen varje år. För år 1994 har
assistansersättningen fastställts till högst 176 kronor per timme.

Som framhölls i propositionen 1992/93:159 om stöd och service till
vissa funktionshindrade är det väsentligt att både Socialstyrelsen och
Riksförsäkringsverket noga följer utvecklingen av assistansreformen.

Med beaktande av den för år 1994 fastställda assistansersättningen per
timme beräknar regeringen kostnaderna för statlig assistansersättning för
budgetåret 1994/95 till 2 527 000 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 2 527 000 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

141

D 11. Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola

Nytt anslag (förslag) 1 000

Regeringens överväganden

Riksdagen beslutade i december 1991 (prop. 1991/92:7, bet.
1991/92:SoU9, rskr. 1991/92:82) att Statens hundskola skulle upphöra
som myndighet och ombildas till ett aktiebolag. Verksamheten i det
nybildade aktiebolaget Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola star-
tade den 1 juli 1992. Sollefteå kommun ingår som delägare i bolaget med
en ägarandel motsvarande 30 % av aktiekapitalet och staten har
resterande 70 %.

Riksdagen beslutade i december 1993 enligt förslagen i regeringens
proposition 1993/94:36 Medelstillskott till Sveriges Hundcenter AB -
Statens Hundskola att anvisa ett förslagsanslag om 2 miljoner kronor för
innevarande budgetår (bet. 1993/94:SoU12, rskr. 1993/94:60).
Medelstillskottet avses täcka statens andel av det kapitalunderskott som
bedöms uppstå under första halvåret 1994. I nämnda proposition
påpekades vidare att det finns signaler om en ökad etablering av
leverantörer av ledarhundar. Mot den bakgrunden borde enligt proposi-
tionen frågan om statens engagemang i producentledet kunna tas upp till
förnyad diskussion. Enligt vad som framhölls kan en sådan diskussion
innebära att statens ägarandel överlåts till annan part. Det konstaterades
också att det pågående analysarbetet inte heller utesluter möjligheten av
att bolaget kan komma att avvecklas.

I socialutskottets betänkande 1993/94:SoU 12 uttalades att det är
angeläget att de samlade resurserna för utbildning av tjänstehundar,
ledarhundar och sökhundar utnyttjas så effektivt som möjligt. Enligt vad
utskottet framhöll bör en översyn av hur behovet av ledarhundar,
tjänstehundar och sökhundar i framtiden lämpligen bör tillgodoses komma
till stånd. Utskottet uttalade att det utgår från att en sådan översyn sker
under parlamentarisk medverkan.

Det nu föreslagna 1 000-kronorsanslaget avses täcka sådana om-
struktureringskostnader som inte kan regleras under innevarande
budgetår.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Sveriges Hundcenter AB - Statens Hundskola för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

142

E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikafrågor

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Mål och inriktning

Samhällets ansvar för de mest utsatta grupperna kommer till uttryck
genom många olika former av stödåtgärder som riktar sig till barn,
ungdomar och familjer. Biståndet skall utformas så att det stärker den
enskildes möjligheter att leva ett självständigt liv. Ingen som råkar i
svårigheter ska behöva oroa sig för att bli lämnad utan hjälp. Det
offentligas ansvar härvidlag är otvetydigt. Formerna för hur stödet ges
behöver dock breddas. Nytänkande och ökad mångfald bör känneteckna
åtgärderna även inom individ- och familjeomsorgen. Enskilda alternativ
och initiativ bör uppmuntras.

Sverige har anslutit sig till WHO:s europeiska handlingsprogram för
att minska alkoholens skadeverkningar. Programmet rekommenderar
länderna att utveckla en allsidig alkoholpolitik med åtgärder inriktade
såväl på hela befolkningen som på speciella riskgrupper. Det över-
gripande målet att minska den totala alkoholkonsumtionen i Sverige
ligger fast. Därutöver krävs det dock, enligt regeringens mening,
särskilda insatser för att påverka riskkonsumentemas alkoholvanor.

Narkotikan är ett globalt problem som påverkar många delar av sam-
hället. Den svenska narkotikapolitiken syftar ytterst till att skapa ett
samhälle fritt från narkotika, dvs ett samhälle där narkotika aldrig tillåts
bli en normal företeelse. Denna restriktiva grundsyn genomsyrar de
insatser mot narkotika som görs inom i stort sett alla samhällssektorer.

Regeringen avser att på olika sätt stimulera förnyelsearbete inom in-
divid- och familjeomsorgen. Det krävs en ökad satsning på alternativ
både inom och utom den offentliga sektorn. En ändring i socialtjänst-
lagen från den 1 januari 1993 öppnar möjligheter för kommunerna att
sluta avtal med någon utanför kommunen att utföra uppgifter inom
socialtjänsten. Detta gäller dock inte myndighetsutövning. Kommuner-
nas ökade frihet att avgöra hur olika uppgifter skall lösas bör kunna
leda till ökad effektivitet och en mer uttalad förändringsvilja. Behovet
av medvetna satsningar på metodutveckling bör ses mot denna bakgrund
och mot bakgrund av att resursåtgången måste hållas nere.

Medel för att stimulera metodutveckling och annat förnyelsearbete
inom individ- och familjeomsorgen disponeras av Socialstyrelsen,
Statens institutionsstyrelse och länsstyrelserna. Medel för förebyggande
insatser inom alkohol- och narkotikaområdet disponeras framför allt av
Folkhälsoinstitutet. Regeringen föreslår att medel för dessa ändamål
avsätts även för budgetåret 1994/95.

Ideell verksamhet präglas ofta av engagemang, nytänkande och flexibi-
litet. Inte sällan är det ideella organisationer som riktar uppmärksam-
heten mot eftersatta grupper eller problemområden, där behoven av nya
typer av insatser är stora. Det ideella arbetet bör uppmuntras och ges
ökat spelrum. Medel för initiativ inom detta område beräknas under det
för regeringskansliet gemensamma anslaget under första huvudtiteln.

143

Även under anslaget Bidrag till organisationer beräknas särskilda medel
för detta ändamål.

En särskild utredare har haft i uppdrag att utarbeta ett förslag till
framtida principer för statens bidrag till folkrörelser och ideella organi-
sationer. I utredningens betänkande Organisationernas bidrag (SoU
1993:71) föreslås bl.a. en tydligare rollfördelning mellan stat och
kommun. Förslagen är föremål för beredning inom regeringskansliet.

Vidtagna och planerade åtgärder

Socialtjänstkommittén (S 1991:07) har nyligen i rapporten Frivilligt
socialt arbete (SOU 1993:82) redovisat en kartläggning av socialt arbete
som bedrivs av ideella organisationer i Sverige. Kommittén kommer i
slutbetänkandet, som skall avlämnas under år 1994, att behandla det
frivilliga sociala arbetet och socialtjänstens samverkan med ideella
organisationer.

Socialtjänstkommittén har även i uppgift att göra en allmän översyn av
socialtjänstlagen. Översynen innefattar bl.a. en utvärdering av social-
tjänstlagens tillämpning och syftar till att tydligare avgränsa och klar-
göra socialtjänstens uppgifter och ansvarsområden. Vidare skall kom-
mittén se över vissa frågor rörande socionomutbildningen liksom frågor
rörande tillsyn, uppföljning och utvärdering inom socialtjänsten.

Mål- och resultatstyrning av den kommunala verksamheten ställer krav
på att såväl statens som kommunernas och landstingens uppföljnings-
och utvärderingsinstrument förbättras. Kunskap behövs för att utvärdera
effekter av olika behandlingsmetoder och för att bedöma kvaliteten i det
sociala arbetet. Inom individ- och familjeomsorgen saknas i stor ut-
sträckning uppgifter om insatser och deras effekter både på det in-
dividuella planet och på en mer övergripande nivå. Mot denna bakgrund
är det angeläget att det i framtiden blir möjligt för kommunerna att på
ADB-medium registera sådan information som bl.a ger underlag för en
analys av orsaker till och effekter av sociala insatser. Regeringen har
därför uppdragit åt socialtjänstkommittén att utreda och lägga fram
förslag om författningsreglering av personregister inom socialtjänstens
verksamhetsområde. Kommitténs arbete skall vara avslutat senast den
30 juni 1994.

Ett annat problemområde som regeringen har uppmärksammat är
prostitution. Prostitution är inte bara skadlig för många av de inblanda-
de utan strider även mot strävandena efter jämställdhet mellan kvinnor
och män. Den utgör ofta ett led i brottslig verksamhet och förstärker
eller skapar social utslagning. Prostitutionen har sammantaget sådana
negativa verkningar i samhället att den bör bekämpas med kraft.

Regeringen har därför den 11 mars 1993 beslutat tillkalla en särskild
utredare för att göra en översyn av samhällets åtgärder mot prostitution.
Utredaren skall kartlägga prostitutionens omfattning i Sverige och
särskilt belysa de olika problem som är förknippade med prostitutionen.
Frågan om en kriminalisering av prostitutionen är en lämplig metod för
att motverka prostitutionen och dess konsekvenser skall förutsättnings-

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

144

löst undersökas. Utredarens arbete skall vara slutfört senast vid ut- Prop. 1993/94:100
gången av år 1994. Bil. 6

Tillsynen

Regeringen slår fast att ansvaret att garantera den sociala tryggheten för
de mest utsatta grupperna ytterst åvilar det allmänna. Detta sker i form
av offentlig finansiering av huvuddelen av socialtjänstens verksamhet,
men också genom en aktiv tillsyn över de verksamheter som bedrivs.
När nya verksamhetsformer växer fram, även inom den privata sektorn,
får tillsynen större betydelse.

Tillsynen omfattar också olika institutioner inom socialtjänsten samt
enskilda vårdhem. I socialtjänstkommitténs uppgifter ingår att överväga
hur tillsynen av socialtjänstens och de privata vårdgivarnas verksamhet
skall utformas.

Länsstyrelsen som är socialtjänstens regionala tillsynsmyndighet har en
viktig roll att fylla. En utvecklingsgrupp inom regeringskansliet har i
uppdrag att i dialog med länsstyrelserna utveckla deras arbete, bl.a.
innehållet i den regionala tillsynen och uppföljningen av socialtjänstens
verksamhet.

För att frigöra resurser på länsstyrelserna och ge utrymme för ökat
arbete med tillsynen har regeringen föreslagit riksdagen (prop.
1993/94:97) att socialnämnderna skall ges det fulla ansvaret för ut-
redning av och ansökan om vård enligt lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall (LVM). Länsstyrelserna bör i samråd med
Svenska kommunförbundets länsförbund övergångsvis genomföra vissa
utbildningsinsatser för socialtjänstens personal som i fortsättningen skall
förbereda sig inför förhandlingar i domstol och sköta processföring i
LVM-ärendena.

Regeringen har också för avsikt att under våren 1994 föreslå riks-
dagen att tillståndsprövningen enligt lagen (1977:293) om handel med
drycker (LHD) överförs från länsstyrelserna till kommunerna.

Hushållens ekonomi

Det finns flera uppgifter som visar att hushållen har fått det allt svårare
att klara sin ekonomi under nuvarande lågkonjunktur. Det kan avläsas
bl.a. i att socialbidragsbehovet ökar och att vräkningar på grund av
hyresskulder blir allt vanligare. År 1991 steg antalet vräkningama till
över 6 000, vilket var tusen fler än året innan. Under år 1992 låg
antalet kvar på ungefär samma nivå. De uppgifter som nu finns till-
gängliga pekar mot att över 7 000 vräkningar kommer att verkställas
under år 1993.

För att öka kunskaperna om vad som händer med människor som
vräks från sina hem har regeringen, tillsammans med Konsumentverket,
beviljat medel till ett forskningsprojekt vid Institutet för Social Forsk-
ning vid Stockholms Universitet. I rapporten VrdÅZ i laga ordning har
Konsumentverket i september 1993 redovisat resultaten av undersök -

145

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 6

ningen. Rapporten pekar på behov av åtgärler för alt minska antalet
vräkningar och för att stödja människor som riskerar att fötlora sin
bostad. Bland förslagen nämns att socialtjänstens ekonomiska rådgiv-
ningsverksamhet till hushållen bör utvidgas och att kvinnornas och
barnens situation bör uppmärksammas eftersom de far särskilt illa i
samband med vräkning.

En ändring i hyreslagstiftningen som trädde i kraft den 1 juli 1993
innebär förbättringar för hyresgästerna, bl.a. så tillvida att förverkande-
fristen förlängs från tidigare två vardagar till en vecka. Återvinnings-
fristen utsträcks från tolv vardagar till tre veckor. Lagändringen innebär
också att socialnämndernas möjligheter att förhindra vräkningar förbätt-
ras genom att nämnden kan åta sig betalningsansvar. Socialstyrelsen bör
följa utvecklingen.

Regeringen har den 28 oktober 1993 beslutat att tillsätta en arbets-
grupp med uppgift att följa utvecklingen när det gäller bostadsförsörj-
ningen för de hushåll där kommunen har ett särskilt ansvar enligt
socialtjänstlagen och för andra hushåll scm ;.v ekonomiska och andra
skäl kan ha svårt att själva ta sig in på bostadsmarknaden. Arbets-
gruppen skall fortlöpande bedöma cm bostadsförsörjningen för de
berörda hushållen fungerar tillfredsställande eller om några åtgärder
måste vidtas. De vräkningshotade hushållens situation bör uppmärksam-
mas särskilt. Förutom från Socialdepartementet och Finansdepartementet
kommer det i arbetsgruppen att finnas företrädare för de statliga myn-
digheter som har ansvar inom det aktuella området samt representanter
för kommunerna och fastighetsägare.

Regeringen anser att socialtjänsten har en mycket viktig roll när det
gäller att stödja och hjälpa människor som av olika skäl riskerar att
vräkas. Socialnämndens uppgift är dels att förebygga att någon förlorar
sin bostad, dels att biträda vederbörande orn vräkning skulle ske. I de
fall där avhysning innebär att någon blir utan bostad skall samhället på
olika sätt bistå den enskilde att försöka lösa det uppkofnna problemet.

Många kommuner tillhandahåller budgetrådgivning för att hjälpa
hushåll som riskerar att få, eller redan har; svårigheter att klara sin
ekonomi. Den kommunala budget- och skuldrådgivningen är av stor
betydelse, särskilt med tanke på att ett skuldsaneringsinstitut kommer att
inrättas.

Regeringen avser inom kort i en särskild proposition till riksdagen
föreslå att det införs ett skuldsaneringsinstitut vars syfte blir att hjälpa
svårt skuldsatta privatpersoner. Skuldsaneringsförfarandet kommer att
regleras i en särskild lag. I ett första steg skall kommunen bistå den
enskilde med ekonomisk rådgivning och i förekommande fall hjälpa till
med ansökan om skuldsanering. I ett andra steg fastställs frivillig skuld-
sanering av kronofogdemyndigheten. Fcrst om en frivillig överenskom-
melse inte kommer till stånd kan i ett tredje steg tingsrätten besluta om
tvingande skuldsanering.

Införandet av en skuldsaneringslag kommer att medföra att nya rutiner
måste tillskapas hos flera olika myndigheter. Regeringen avser att ge
Konsumentverket i uppdrag att i samarbete med Riksskatteverket, Dom-

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

146

stolsverket och Socialstyrelsen planera och genomföra vissa informa- Prop. 1993/94:100
tions- och utbildningsinsatser med anledning av skuldsaneringslagens Bil. 6
ikraftträdande.

Socialbidrag

Såväl antalet socialbidragstagare som kostnaderna för socialbidrag fort-
sätter att öka. De preliminära uppgifterna för de tre första kvartalen för
år 1993 pekar på en fortsatt ökning av kostnaderna, vilket delvis beror
på att bidragstidema tenderar att bli längre.

Vi har idag begränsade möjligheter att relativt snabbt införskaffa aktu-
ella uppgifter om socialbidragsutvecklingen med avseende på bidrags-
hushållens sammansättning, orsakerna till socialbidragsbehovet etc. För
att råda bot på denna brist utvecklar nu Socialstyrelsen i samarbete med
Svenska kommunförbundet och Statistiska Centralbyrån ett uppföljnings-
system där man via en kommunpanel kommer att samla in nödvändiga
uppgifter och analysera dessa.

Antal socialbidragstagare, kostnader m.m.

År	Antal bidrags- tagare	Medel- bidr.tid (mån)	Utgivet (löp.pris)	milj.kr (1980-års pris)
1980	343 329	3,7	942	942
1985	535 557	4,2	3 345	2 175
1990	516 825	4,1	4 720	2 274
1991	537 653	4,2	5 642	2 483
1992	589 371	4,4	7 012	3 019

Den svåra ekonomiska kris som vi idag befinner oss i, och vars
kännetecken bl.a. är en hög arbetslöshet, är sannolikt den främsta
orsaken till att socialbidragsberoendet ökar i många kommuner. En stor
del av nytillkommande socialbidragstagare utgörs av grupper som har
svag förankring på arbetsmarknaden. Regeringens förslag till allmän
arbetslöshetsförsäkring omfattar flera grupper som idag står utanför
nuvarande A-kassa. Många av dem som idag beviljas socialbidrag, där-
för att de inte är med i någon A-kassa, kommer att omfattas av den
obligatoriska försäkringen som enligt planerna träder ikraft den 1 juli
1994.

Socialtjänstkommittén, som bl.a. har i uppdrag att överväga möjlig-
heterna att åstadkomma större enhetlighet mellan kommunernas social-
bidragsnormer har i delbetänkandet (SOU 1993:30) Rätten till bistånd
inom socialtjänsten, lämnat förslag till en precisering av lagregleringen
av rätten till bistånd i den del som avser den enskildes försörjning. En

147

miniminorm föreslås införas. Betänkandet har remissbehandlats och Prop. 1993/94:100

bereds vidare inom regeringskansliet. Bil. 6

Barn och ungdom

Barns och ungdomars situation avspeglar i hög grad ett samhälles värde-
ringar. I Sverige anser vi att alla barn har rätt att få en god start i livet.
Därför måste barnperspektivet prägla arbetet på alla de samhällsom-
råden där barns och ungdomars intressen berörs. Vår syn på barns
rättigheter och behov stämmer väl överens med den grundläggande
synen i FN:s konvention om barnets rättigheter.

FN:s kommitté för barnets rättigheter har vid sin granskning av barn-
konventionens tillämpning i Sverige pekat på att de besparingar som
görs i kommunerna bör göras utifrån principen om barnets bästa. Sam-
hället har ett särskilt ansvar för att hjälpa utsatta barn och deras familjer
och att vid behov ingripa till barns skydd.

Föräldrars arbetslöshet och osäkerhet inför framtiden påverkar barnen.
Det är således viktigt att följa upp hur barns och ungdomars hälsa på-
verkas när hela familjens förutsättningar ändras. Detta gäller särskilt
mot bakgrund av att det under den senaste tiden framkommit en del
oroande uppgifter från barn-och ungdomspsykiatriska mottagningar om
att den psykiska hälsan försämiats hos barn och ungdomar i familjer
som drabbats av arbetslöshet. Ökade kråv kan därför komma att ställas
på individ- och familjeomsorgen om konjunkturen inte vänder uppåt.

Det är bekymmersamt att ungdomarnas inträde på arbets- och bostads-
marknaderna har försvårats under senare år. Av den totala sysselsätt-
ningsminskningen under rådande lågkonjunktur står ungdomsgruppen
för hälften. Bland 18-24 åringar är andelen socialbidragstagare 12 procent
jämfört med 6,7 procent för hela befolkningen.

Under det senaste året har den totala försäljningen av alkohol minskat.
Ett undantag är dock försäljningen av starköl på restaurang. Av erfaren-
het vet vi att det nästan uteslutande är yngre människor som står för
denna ökade konsumtion.

Målmedvetna förebyggande insatser riktade till ungdomar lönar sig.
Det framgår av utvecklingen på narkotikaområdet. Enligt CAN:s skol-
undersökningar är svenska ungdomars benägenhet att pröva narkotika
fortsatt låg. För att vi även i framtiden skall kunna upprätthålla en av-
visande hållning till droger behövs det fortlöpande åtgärder riktade sär-
skilt till ungdomar. Motsvarande insatser behövs inom alkoholområdet.
Folkhälsoinstitutet kommer under våren 1994 att inleda en bred kampanj
mot drogmissbruk. Ungdomar blir den främsta målgruppen.

Det sociala arbetet med barn och familj karaktäriseras idag både av
positiva exempel på förbättringar men tyvärr också av brister och ned-
dragningar. Det är därför viktigt att öka satsningen på såväl metod-
utveckling som alternativ både inom och utom den offentliga sektorn.

Mot bakgrund av den ovan beskrivna utvecklingen har regeringen
vidtagit en rad olika åtgärder som direkt rör utsatta barn och ungdomar.

148

Särskild vikt har lagts vid att utveckla skyddet och förbättra situatio-
nen för utsatta barn och ungdomar, dvs barn som riskerar att fara illa
på olika sätt. Inte minst har det varit viktigt att utveckla ett varierat
utbud av stödinsatser. Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att
följa utvecklingen i landets kommuner och se hur kommunernas om-
ställnings- och förnyelsearbete påverkar situationen för barnen. Social-
styrelsen bör också följa utvecklingen av individ- och familjeomsorgens
förebyggande arbete som riktar sig till barn och ungdom.

Alkoholmissbrukets ekonomiska, sociala och psykologiska följder för
missbrukarens familj kartläggs och analyseras av Alkoholpolitiska kom-
missionen (S 1991:17) med målsättningen att bedöma vilka insatser som
behöver göras för att möta de anhörigas, särskilt barnens, behov av
stöd.

Familjehemsvården har sedan mycket lång tid varit den mest använda
vårdformen för barn och unga i behov av samhällets omhändertagande.
Socialtjänsten har sedan länge utsatts för kritik för brister i familje-
hemsvården. Även riksdagen har behandlat frågan.

Med anledning av de förslag som framförts av riksdagens revisorer
rörande familjehemsvården har riksdagen (bet. 1992/93:SoU4, rskr.
1992/93:16) givit regeringen till känna att åtgärder behövs för att ut-
veckla denna vårdform, bl.a. genom utbildning, stöd och handledning
till familjehemsföräldrarna. Regeringen har med anledning härav i mars
1993 uppdragit åt Socialstyrelsen att utveckla och stärka familjehems-
vården.

Enligt uppdraget skall Socialstyrelsen i regionala konferenser för be-
slutfattare m.fl. inom kommunal socialtjänst föra fram och diskutera
den kritik som anförs i olika utredningar och ge kommunerna ett under-
lag att åtgärda de brister som finns idag och påskynda en utveckling av
familjehemsvården i landet.

Socialstyrelsen har vidare fått i uppdrag att sammanställa ett utbild-
ningsmaterial utifrån sin samlade kunskap om nationellt och internatio-
nellt utbildningsarbete och forskning. Materialet skall användas i utbild-
ning som gäller familjehem. Styrelsen skall vidare sammanställa kun-
skap och överväga behovet av allmänna råd i frågor om vårdnadsöver-
flyttning. Styrelsen skall också följa utvecklingen av familjevården för
invandrarbarn och bedöma om särskilda åtgärder behövs för denna
grupp barn. Vidare skall styrelsen utarbeta kvalitetsmått för utvärdering
av familjehemsvården och verka för att länsstyrelsernas utvärderingar
kan sammanställas för hela landet.

Revisorerna föreslår att kommunernas och landstingens an-
svarsfördelning blir klart och tydligt definierad samt att villkoren för att
erhålla tillstånd att driva enskilda hem för vård eller boende (HVB)
klargörs. Dessa frågor ryms inom direktiven för Socialtjänstkommittén
(dir. 1991:50) vars arbete skall vara slutfört senast den 30 juni 1994.

Ett flertal undersökningar har visat på en rad problem inom ungdoms-
vården. I undersökningarna har särskilt lyfts fram att samarbetet mellan
olika myndigheter är dåligt utvecklat. De mest utsatta ungdomarnas
behov av individualisering, kontinuitet och långsiktighet i behandlingen
har inte kunnat tillgodoses på ett tillfredställande sätt.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

149

Mot bakgrund av att staten under våren 1994 tar över huvudmanna-
skapet för tvångsinstitutionema inom ungdomsvården finns det ett ökat
behov av incitament för att utveckla kommunernas öppenvårdsinsatser
för bl.a. utsatta ungdomar. Regeringen anser därför att det specialdesti-
nerade statsbidraget till missbrukar- och ungdomsvården tills vidare bör
behållas.

Regeringen har avsatt totalt 30 miljoner kronor under tre år ur All-
männa arvsfonden till samordning av insatser för utsatta ungdomar. En
arbetsgrupp med deltagare från Socialdepartementet och Civildeparte-
mentet skall särskilt beakta och lyfta fram nya metoder och lösningar i
arbetet med utsatta ungdomar.

Ett annat angeläget område som särskilt bör uppmärksammas är efter-
vården. Statens institutionsstyrelse skall i nära samarbete med kommu-
ner och landsting utveckla nya former för utslussning av ungdomar från
särskilda ungdomshem, bl.a genom att stödja lokalt utvecklingsarbete.

Socialstyrelsen skall i samverkan med Folkhälsoinstitutet följa och
dokumentera hur långvarig arbetslöshet påverkar ungdomars sociala
anpassning och hälsotillstånd. Dessutom skall regeringens utredning om
ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter (C 92:07), Generations-
utredningen, bland annat belysa ungdomars möjligheter att etablera sig
på arbetsmarknaden.

Alkoholpolitik och vård

Konsumtionsutvecklingen

Den svenska alkoholpolitiken har bl.a. syftat till att åstadkomma en
övergång från starkare till svagare alkoholdrycker. Denna politik har till
stor del varit framgångsrik. Spritdryckernas andel av totalkonsumtionen
har sedan 1970-talet minskat med över 20 procent medan vin- och öl-
försäljningens andel ökat med drygt 10 procent vardera.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Försäljning av spritdrycker, vin och öl

i liter alkohol per invånare 15 år och däröver

-A- Spritdryck

... Vin

• Öl

— TOTALT

150

Den totala registrerade alkoholkonsumtionen (se diagram ovan) har
varit ganska stabil under de senaste åren. Restaurangernas andel av den
alkohol som säljs har dock ökat från 8,5 till 13,5 procent mellan åren
1985 och 1992. Det som bidragit mest till den ökningen är starkölet.
Ungefär 40 procent av starkölskonsumtionen sker idag på restauranger.

Den framtida alkoholpolitiken

Den europeiska integrationsprocessen med EG-förhandlingar och EES-
avtal innebär att det ekonomiska, sociala och kulturella utbytet kommer
att öka mellan Sverige och länder som av tradition för en mindre
restriktiv alkoholpolitik. Bl.a. mot den bakgrunden har den av regering-
en tillkallade Alkoholpolitiska kommissionen (S 1991:17) som främsta
uppgift att formulera en mer effektiv strategi för att minska den totala
alkoholkonsumtionen och därmed begränsa alkoholens skadeverkningar.
Kommissionen skall därvid bl.a. komma med förslag till hur det
opinionsbildande och attitydpåverkande arbetet inom alkoholområdet kan
förstärkas. I kommissionens uppdrag ingår också att göra en översyn av
vården av alkoholmissbrukare och bedöma behoven av förändringar av
vårdformer och vårdinnehåll. De kvinnliga missbrukarnas vårdbehov
skall därvid uppmärksammas särskilt. Kommissionen kommer inom kort
att presentera sina förslag till regeringen.

Med tanke på den integrationsprocess som pågår med övriga Europa
behövs framöver en kraftfull mobilisering på alkoholområdet för att
ytterligare begränsa den totala alkoholkonsumtionen, tränga tillbaka
missbruket och motverka alkhoholskadoma. På nationell nivå behövs
kraftfulla informationsinsatser för att öka kunskapen om alkoholens
skadeverkningar. Förstärkta utbildningsinsatser till olika yrkeskategorier
inom t.ex. primärvård, socialtjänst och restauranghantering blir också
angeläget.

På lokal och regional nivå bör kommuner och landsting bl.a. upp-
muntras att ta fram alkoholpolitiska handlingsprogram. Det gäller här
inte minst att intensifiera arbetet med tidig upptäckt och utveckling av
enkla behandlingsåtgärder. Dessutom behövs förstärkta insatser när det
gäller olika riskgrupper och risksituationer. Barn och ungdom bör upp-
märksammas särskilt, liksom gravida kvinnor. Frågan hur missbrukares
barn och anhöriga kan få ett förstärkt stöd är vidare av stor betydelse.
Alkohol och trafik är exempel på ett annat område där det behövs inten-
sifierade insatser. När den Alkoholpolitiska kommissionen överlämnat
sitt slutbetänkande avser regeringen att återkomma med förslag till ett
alkoholpolitiskt program för att bättre kunna förebygga alkoholskador.

Alkoholpolitiska kommissionen har i sitt delbetänkande Serveringsbe-
stämmelser (SOU 1993:50) föreslagit att kommunerna skall överta läns-
styrelsernas hantering av serveringstillstånd till restauranger samt att
vissa andra ändringar görs i lagen (1977:293) om handel med drycker
(LHD) i syfte att minska krångel och detaljreglering och skapa tydligare
regler och skärpta krav där det behövs. Den s.k. LHD/LVM-utredning-
en har också avlämnat ett betänkande Kommunernas roll på alkoholom-

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

151

rådet och inom missbrukarvården (SOU 1993:31) där utredaren föreslår
att länsstyrelsernas LHD-hantering skall kommunaliseras. Regeringen
avser att under våren presentera en proposition med anledning av dessa
båda betänkanden.

En av Folkhälsoinstitutets uppgifter inom alkohol- och drogområdet är
att ta fram och tillhandahålla basfakta och informationsmaterial. Institu-
tet skall vidare stimulera, utveckla och stödja lokala drogförebyggande
verksamheter som bedrivs av organisationer och myndigheter. Andra
viktiga uppgifter är att initiera forskning och samla annan kunskap för
att få fram underlag för samhällets fortsatta insatser inom det alkohol-
och drogpolitiska området. Att utveckla nya och effektiva metoder för
det förebyggande arbetet är också en central uppgift för institutet.

Med anledning av den pågående europeiska integrationsprocessen
kommer Folkhälsoinstitutets uppgifter när det gäller att få fram underlag
för samhällets fortsatta insatser inom det alkohol- och drogpolitiska
området att bli allt viktigare. Information och attitydpåverkan är här
viktiga instrument för att försöka förändra det svenska dryckesmönstret
och begränsa alkoholskadorna.

Stöd till organisationslivet

Folkrörelsernas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement till
det arbete som myndigheterna bedriver. Deras insatser blir allt betydel-
sefullare sett utifrån de förändringar som sker i samhället i riktning mot
en ökad mångfald för att bättre kunna möta individuella behov. De
enskilda organisationerna bör därför utforma sina insatser utifrån den
egna organisationens särart så att mångfalden i det drogförebyggande
arbetet värnas. Därigenom kan större trovärdighet och bättre effekt av
insatserna uppnås.

Statsbidrag kommer även fortsättningsvis att utgå till organisationer,
dels i form av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till
drogförebyggande verksamheter.

Nykterhetsrörelsen och vissa andra organisationer får organisations-
stöd för sin centrala verksamhet. Under anslaget F 4. Folkhälsoinstitutet
beräknas organisationsstöd till vissa nykterhetsorganisationer m.fl. lik-
som medel som skall fördelas av Folkhälsoinstitutet till kommuner,
landsting, organisationer och andra som genomför lokala drogföre-
byggande projekt.

Bidrag till länkorganisationer och andra organisationer som arbetar
med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare utgår, dels i form av centralt
organisationsstöd, dels i form av bidrag till lokala stöd- eller rehabilite-
ringsinsatser i organisationernas regi. Bidraget redovisas under anslaget
E 2. Bidrag till organisationer.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

152

Vård av missbrukare

Institutionerna för vuxna missbrukare befinner sig i ett skede av stora
förändringar. Detta framgår av en rapport från Socialstyrelsen, Miss-
brukarvård till rätt pris (1993:7). Institutionsvården har byggts ut kraf-
tigt under 1980-talet. Antalet platser ökade från ca 5 600 år 1982 till
över 8 000 år 1991. Utbyggnaden har samtidigt inneburit en ökad priva-
tisering av vården eftersom det uteslutande är privat drivna platser som
tillkommit. År 1992 kan dock ett trendbrott iakttas. Ökningen av antalet
platser har upphört och platsantalet har minskat med ca 300 mellan åren
1990 och 1992.

Institutionsvårdens förutsättningar har under de senaste åren delvis
förändrats genom att kommunernas ekonomiska situation försämrats allt
mer. Kostnaden för den institutionella missbrukarvården för vuxna kan
beräknas till runt två miljarder kronor per år. När kommunerna måste
spara, är det naturligt att man i kommunerna överväger mindre kost-
samma öppna alternativ till den institutionella vården. Kostnaderna för
institutionsvård för missbrukare i landets kommuner varierar dock kraf-
tigt. Det är här viktigt att kommunerna aktivt arbetar med att öka kost-
nadseffektiviteten vid upphandling av vård.

Antalet anmälningar enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare
i vissa fall (LVM) har minskat i landet som helhet under år 1992 jäm-
fört med år 1991. Detta framgår av en rapport från länsstyrelsen i
Gävleborgs län, LVM - anmälningar, omhändertagna. Stora skillnader
förekommer dock länsvis. Vissa län, framför allt storstadslänen, upp-
visar en klar minskning medan andra haft en extrem ökning under sam-
ma tid. Enligt rapporten beror minskningen av anmälningarna troligtvis
på att kommunerna i stället erbjuder vård i öppna former.

Totalt i landet har samtidigt andelen omedelbara omhändertaganden
ökat. En tänkbar orsak är att öppen vårdsinsatser erbjuds i större ut-
sträckning än tidigare och tycks tillämpas även i fall där missbruket
trots hjälpinsatser inte upphör. Missbrukarna kan få vänta för länge på
adekvat vård och till slut kan en situation uppstå då ett omedelbart om-
händertagande är nödvändigt.

LHD/LVM-utredningen har i sitt betänkande (SOU 1993:31) föreslagit
att ansökningsförfarandet enligt LVM förs över från länsstyrelserna till
kommunerna. Betänkandet har remissbehandlats och en stor majoritet av
remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag. Med anledning av
förslaget har regeringen därför den 25 november 1993 beslutat över-
lämna en proposition (prop. 1993/94:97) till riksdagen med förslag om
att kommunerna tar över länsstyrelsernas hantering av LVM-ärendena.
Förändringen föreslås träda ikraft den 1 juli 1994.

Tvångsvården måste ses som den allra yttersta länken i en rad av olika
samhällsinsatser för personer med missbruksproblem. Det är oklart i
vad mån kommunernas öppenvårdsinsatser kan möta behoven hos de
mest utsatta missbrukargrupperna. Om de kommunala insatserna är
otillräckliga finns det en risk för att allt fler utvecklar så allvarliga
problem att till sist endast tvångsvård återstår.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

153

Det är viktigt att det råder balans mellan å ena sidan den tunga institu-
tionsvården och å andra sidan de kommunala insatserna. Det specialdes-
tinerade statsbidraget till missbrukarvården bör därför tillsvidare be-
hållas och inriktas mot att stödja utvecklingen av kommunernas öppen-
vårdsinsatser. Medlen för statsbidraget redovisas under anslaget E 1.

Narkotikapolitik och vård

Utvecklingen i Sverige

Enligt en nyligen genomförd kartläggning av det tunga narkotikamiss-
brukets omfattning i Sverige finns det uppskattningsvis mellan 14 000
och 19 000 personer, som regelbundet missbrukar narkotika. Detta är
en ökning jämfört med vad som framkom i den förra kartläggningen
som gjordes år 1979. Då beräknades antalet tunga missbrukare till
mellan 10 000 och 14 000.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, C AN, som
genomfört båda undersökningarna menar att nyrekryteringen till
gruppen tunga missbrukare huvudsakligen inträffade i slutet av 1970-
talet och i början av 1980-talet. Andelen unga personer med ett tungt
missbruk har minskat påtagligt sedan år 1979. Då var 37 procent under
25 år. Idag är motsvarande andel 10 procent. Missbrukarna har blivit
äldre och de har missbrukat under en lång period. 43 procent av de
tunga missbrukarna är över 35 år. Närmare hälften har missbrukat i tio
år eller mer.

Uppgifterna om ett minskat drogmissbruk bland ungdomar stöds av de
regelbundna undersökningar som görs av drogvanor bland skolungdom
i årskurs 9. Andelen ungdomar som någon gång prövat narkotika låg
under hela 1980-talet på ca 4 procent. I början av 1970-talet var mot-
svarande andel ca 14 procent.

I en särredovisning från undersökningen av narkotikamissbrukets om-
fattning har CAN visat att denna positiva trend dock inte tycks gälla
invandrarungdomar. Samtidigt som nyrekryteringen av unga missbruka-
re till tungt missbruk har minskat avsevärt sedan första hälften av 1980-
talet tycks nyrekryteringen av andra generationens invandrarungdomar
ligga på en hög nivå, åtminstone i storstäderna. Siffrorna är små och
bör tolkas med en viss försiktighet, men de tyder på att invandrarung-
domar under 25 år är överrepresenterade. Vuxna utomnordiska invand-
rare är däremot underrepresenterade.

Cannabis är det vanligaste narkotiska preparatet i Sverige. Injektions-
missbruket domineras av centralstimulantia. Kokainmissbruket har fort-
farande en mycket liten utbredning i landet. Det finns vissa tecken på
att droger som inte injiceras, såsom ecstasy och amfetamin används i
ökad omfattning i vissa ungdomskretsar. Ett annat oroande tecken är en
viss ökning av det s.k. rökheroinet. Biandmissbruk är idag snarare regel
än undantag och i CAN:s undersökning rapporteras att 77 procent av
missbrukarna har missbrukat två eller flera narkotiska preparat. Detta

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

154

gäller det tunga missbruket där ca 90 procent består av injektionsmiss- Prop. 1993/94:100

bruk men där samtidigt missbruk av cannabis eller alkohol är vanlig. Bil. 6

Utvecklingen utomlands

Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. Produktionen av ille-
gal narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika
blir alltmer välorganiserad och svårare att bekämpa. De politiska och
ekonomiska förändringarna i Öst- och Centraleuropa har ökat riskerna
för att narkotika skall spridas såväl inom regionen som till andra länder.
Många människor oroar sig för att slopandet av de inre gränskontroller-
na inom EU skall leda till en ökad tillgång på narkotika.

För att uppväga borttagandet av systematiska gränskontroller för varor
och personer kommer ett flertal s.k. kompensatoriska åtgärder att vidtas
i syfte att upprätthålla en tillräcklig kontrollnivå på införselsidan. Med
Maastricht-fördragets ikraftträdande ökar möjligheterna till en effektiv
och samordnad politik på narkotikaområdet. Inom den Europeiska unio-
nen är narkotikabekämpningen ett prioriterat område.

I Europa finns en del grupper som propagerar för en liberalisering av
narkotikakontrollen. Somliga förespråkar till och med en legalisering av
i första hand cannabis. Det är dock inte fråga om en politik som är
förankrad på regeringsnivå i något europeiskt land. Inte heller inom
Europeiska unionen finns det gehör för en sådan politik. Tvärtom tar
EU som organisation absolut avstånd från kraven på legalisering.

Åtgärder

Syftet med den svenska narkotikapolitiken är att på alla nivåer och om-
råden markera ett avståndstagande från narkotikan som företeelse. Vi
har i Sverige sedan lång tid tillbaka lagt fast vår narkotikapolitik och vi
har valt att möta narkotikahotet med offensiva insatser från kommuner,
myndigheter och organisationer. Genom en konsekvent politik inriktad
på att minska tillgången på narkotika och samtidigt dämpa efterfrågan
har vi lyckats hålla det experimentella bruket av narkotika och nyrek-
ryteringar till tungt narkotikamissbruk på en internationellt sett låg nivå.
Det finns därför inte några skäl att ändra på grunderna för denna poli-
tik.

Stora insatser bör göras även i framtiden för att upprätthålla och för-
stärka den negativa inställning till narkotika som finns i Sverige. Folk-
hälsoinstitutet svarar för samordning och utveckling av de förebyggande
insatserna när det gäller alkohol och narkotika. Som nämnts planerar
institutet en stor kampanj för att motverka drogmissbruk bland ung-
domar. Mot bakgrund av uppgifterna om att andra generationens in-
vandrarungdomar är överrepresenterade bland missbrukande ungdomar
bör deras situation uppmärksammas särskilt.

Åtgärder mot s.k. penningtvätt är av strategisk betydelse vid bekämp-
ningen av organiserad narkotikabrottslighet. En lag, som bygger på
EG:s regler på området, har nyligen trätt i kraft.

155

Av strategisk betydelse är också åtgärder för att kontrollera att
kemiska ämnen, som har viktiga legala användningsområden, inte kom-
mer på avvägar och används vid illegal framställning av narkotika.
Genom ett tillägg i narkotikakontrollagen har sådana kontrollmekanis-
mer införts.

I syfte att än tydligare markera att narkotikamissbruk inte accepteras i
vårt samhälle har straffskalan vid ringa narkotikabrott skärpts. Fängelse
har förts in i straffskalan för eget bruk av narkotika. Detta innebär att
det blir möjligt att ta urinprov för att kontrollera misstänkt narkotika-
bruk och att den som använt narkotika kan dömas till en påföljd som
innefattar behandling av missbruket.

Sedan mitten av 1980-talet har betydande medel satsats på en offensiv
narkomanvård. En aktiv och offensiv narkomanvård har av riksdagen
betraktats som en förutsättning för att förebygga spridningen av HIV
bland intravenösa missbrukare. Målet är att nå samtliga missbrukare för
provtagning, avgiftning, vård och behandling.

Enligt utvärderingar av verksamheten som har gjorts av både Riks-
revisionsverket och Socialstyrelsen har dessa insatser varit framgångs-
rika och vi har idag en internationellt sett mycket låg andel nysmittade
injektionsmissbrukare. Huvudparten av injektionsmissbrukama beräknas
ha genomgått provtagning. Av det totala antalet aids-sjuka i Sverige
utgör injektionsmissbrukama ca 7 procent. I Europa är medeltalet ca
34 procent.

Fortfarande diagnostiseras nya fall av HIV-smitta bland narkotikamiss-
brukare. Det rör sig om 2 å 3 fall per månad. Det HIV-förebyggande
arbetet bland narkotikamissbrukare måste därför fortsätta.

Regeringen har gett Socialstyrelsen nya direktiv när det gäller det
fortsatta arbetet. Ett huvudmoment utgör en fortsatt satsning på kompe-
tensutveckling inom framför allt den öppna vården. Det gäller metoder
för motivationsarbete, behandlingsplanering och omhändertagande av de
mest utsatta grupperna såsom psykiskt störda och HIV-smittade miss-
brukare.

Olika försöksverksamheter kommer att initieras för att utveckla nya
stöd- och omhändertagandeformer som är mindre ingripande än institu-
tionsvård.

En fortsatt utveckling av samverkan mellan socialtjänsten och krimi-
nalvården är nödvändig för att ytterligare förbättra vården när det gäller
narkotikamissbrukare som är dömda till någon form av kriminalvårdspå-
följd.

Regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor (SAMNARK) har
i uppdrag att verka för en förbättrad samordning av samhällets insatser
mot narkotikan. Detta gäller såväl på nationell som internationell nivå.

Den illegala narkotikahanteringen är ett globalt problem. Sverige del-
tar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot narkotika inom
FN och Europarådet. Sverige hör till de länder som ger de största fri-
villiga bidragen till FN:s arbete mot narkotika. Sverige har under år
1993 avslutat sitt medlemskap i FN:s narkotikakommission. Sverige
kommer dock att kvarstanna i kommissionen som observatör.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

156

Sverige är medlem i Europarådets samarbetsgrupp i narkotikafrågor,
den s.k. Pompidougruppen. Vi har där bidragit med ekonomiskt stöd till
Central- och Östeuropa för att möjliggöra deltagande därifrån i Pompi-
dougruppens olika verksamheter.

Ett av de viktigaste arbetsområdena inom Pompidougruppen är det
epidemiologiska. Bland annat har en metod för undersökning av skol-
elevers drogvanor utvecklats. Metodens praktiska användbarhet kommer
att prövas under våren 1995, då skolundersökningar kommer att genom-
föras samtidigt i ett stort antal europeiska länder. Detta sker efter ini-
tiativ av CAN, som också kommer att samordna arbetet.

Sverige deltar i ett västeuropeiskt forskningssamarbete inom vars ram
man samordnar nationella forskningsprojekt rörar.de utvärdering av
aktioner mot drogmissbruk. Universitet i Stockholm har av regeringen
fått i uppdrag att svara för den svenska samordningen.

Regeringen har för avsikt att ytterligare stärka Sveriges roll i det inter-
nationella samarbetet. Detta samarbete är utomordentligt betydelsefullt,
inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integrationen och
de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa.

E 1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93	Utgift	990 701 031
1993/94	Anslag	480 000 000
1994/95	Förslag	480 000 000

Sedan kommunaliseringen av tvångsvårdens institutioner år 1983 har
statsbidrag utgått dels till kommunerna enligt en schablon för att fritt
disponeras till missbrukarvård och ungdomsvård, dels till institutionerna
i form av platsbidrag. Vid ett antal tillfällen har beslutats om vissa
justeringar av dessa principer i syfte att påverka utvecklingen av vård-
strukturen eller vårdresurserna.

Riksdagen har i enlighet med regeringens proposition (1992/93:61) om
ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och
missbrukarvård beslutat att ge staten ett samlat huvudmannaskap för de
särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny statlig myndighet,
Statens institutionsstyrelse, har inrättats den 1 juli 1993. Institutions-
styrelsen blir huvudman för institutionerna. Förhandlingar om över-
tagande av de institutioner som berörs av huvudmannaskapsförändringen
pågår och övertagandet beräknas kunna ske den 1 april 1994.

Av det tidigare statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård på
950 miljoner kronor överfördes budgetåret 1993/94 totalt 470 miljoner
kronor till Statens institutionsstyrelse. För budgetåret 1994/95 föreslås
att Statens institutionsstyrelse disponerar drygt 20 miljoner för den
centrala myndigheten och 450 miljoner för driften av institutionerna
samt uppföljning, utvärdering, verksamhetsutveckling och personalut-
bildning.

Statens bidrag till vård inom missbruks- och ungdomsområdet bör ses
som en helhet med övergripande syfte att garantera att resurserna på

157

såväl institutionssidan som inom öppenvården överensstämmer med
behov och efterfrågan. Det finns ett starkt intresse att det råder balans
mellan den tunga institutionsvården å ena sidan och tidigt förebyggande
insatser, öppenvård eller andra frivilliga insatser å andra sidan. Den
tunga missbrukarvården och ungdomsvården påverkas av vilka tidiga
insatser som kommunerna gör.

Regeringen beslutade den 7 oktober 1993 om fördelning av stats-
bidraget till kommunernas missbrukarvård och ungdomsvård. Totalt
430 miljoner kronor fördelades mellan kommunerna enligt de kriterier
som gällde under budgetåret 1992/93. Särskilda utvecklingsmedel om
50 miljoner kronor ställdes till länsstyrelsernas förfogande för att
stimulera framväxten av adekvata öppenvårdsinsatser i sådana kommu-
ner som har särskilda utvecklingsbehov. Regeringen har uppdragit åt
Socialstyrelsen att inom ramen för en beredningsgrupp med representan-
ter från länsstyrelserna, Statens institutionsstyrelse och Svenska kom-
munförbundet planera och styra den allmänna inriktningen av utveck-
lingsarbetet, samt uppföljning och utvärdering av de verksamheter som
kommer till stånd.

Regeringens överväganden

Som tidigare beskrivits finns behov av att utveckla alternativ till institu-
tionsvård genom förebyggande insatser och öppenvård. Den tendens till
minskning av antalet institutionsplaceringar som idag kan skönjas ställer
krav på att vårdbehoven kan tillgodoses med adekvat öppenvård, bl.a.
olika typer av mellanvårdsformer som fyller ut det glapp som finns
mellan institutionerna och socialbyråernas traditionella vård- och stödin-
satser.

Statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård bör under budgetår
1994/95 behållas som riktat statsbidrag till kommunernas missbruks-
och ungdomsarbete, varvid särskilda utvecklingsmedel bör avsättas för
att stimulera kommunerna att utveckla öppenvårdsinsatser. Länsstyrel-
serna som är tillsynsmyndighet över kommunernas arbete inom social-
tjänsten har god kännedom om kommunernas missbrukarvård och ung-
domsvård och om vilka brister eller behov av särskilda medel som före-
ligger. Utvecklingsmedlen bör därför disponeras av länsstyrelserna.

Socialstyrelsen bör i samarbete med berörda intressenter lägga stor
vikt vid uppföljning och utvärdering av de verksamheter som kommer
till stånd, samt fånga upp och sprida kännedom om goda exempel inom
missbruks- och ungdomsområdet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 480 000 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

158

E 2. Bidrag till organisationer

1992/93	Utgift	29 930 267
1993/94	Anslag	31 630 000
1994/95	Förslag	31 630 000

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har under innevarande budgetår påbörjat en utvärdering
av de större organisationerna som erhåller bidrag ur anslaget F 2. Ut-
värderingen avser verksamheternas inriktning och ekonomi samt vilka
effekter de har inom sina respektive områden. Resultatet av utvärde-
ringen avses läggas till grund för den fortsatta bidragsgivningen.

Socialstyrelsen hemställer att 31 630 000 kronor anvisas för budget-
året 1994/95.

Regeringens överväganden

Idella organisationer gör viktiga insatser inom det sociala området. Det
gäller såväl inom missbruksområdet som inom barn- och ungdomsom-
rådet.

Bidrag bör utgå till organisationer och stiftelser som arbetar med
stödjande insatser till f.d. missbrukare inom såväl alkohol- som narko-
tikaområdet. Medlen bör disponeras av Socialstyrelsen och fördelas med
hänsyn taget till den uppföljning och utvärdering som genomförs. Den
del av anslaget som avses att gå till lokala länkorganisationer skall ut-
betalas till länsstyrelserna som har att besluta om fördelningen av dessa
lokala bidrag.

Organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta barn och familjer,
t.ex. Barnens rätt i samhället (BRIS), Hassela solidaritet och familje-
hemmens organisationer, bör även erhålla bidrag ur anslaget.

Stöd bör också kunna utgå till kvinnojourernas riksorganisation och till
utvecklingsarbete som kvinnojourerna bedriver lokalt samt till invand-
rarorganisationer som stödjer misshandlade kvinnor. Medel för det
lokala utvecklingsarbetet bör fördelas av riksorganisationen i enlighet
med riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar.

159

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Sammanfattning

Anslagspost	Förslag 1994/95
Bidrag till sam- anslutningar av f.d. alkoholmiss- brukare m.fl.	23 343 000
Bidrag till or- ganisationer som arbetar för utsatta barn och deras fa- miljer	3 207 000
Bidrag till kvinnojourernas riksorganisa- tion m.m.	5 080 0C0
Summa	31 630 000

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till organisationer för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 31 630 000 kronor.

E 3. Bidrag till centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning

1992/93	Utgift	7 964 000
1993/94	Anslag	7 964 000
1994/95	Förslag	7 964 000

Anslaget avser bidrag till verksamheten vid Centralförbundet för alko-
hol- och narkotikaupplysning (CAN).

CAN är ett folkrörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift
att bedriva och främja saklig upplysning om verkningar av alkohol- och
narkotikamissbruk liksom om vägar och medel att förekomma och
bekämpa alkoholskador och motverka icke-medicinskt bruk av narko-
tika.

CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisa-
tioner, myndigheter, massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN
är att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras
arbete med droginformation.

För CAN:s verksamhet har regeringen för budgetåret 1994/95 beräk-
nat ett bidrag på totalt 7 964 000 kronor.

160

Förslag till riksdagsbeslut Prop. 1993/94:100

_ . ... ... Bil. 6

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 7 964 000 kronor.

161

11 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 100 Bilaga 6

F. Myndigheter under Socialdepartementet

Socialdepartementets ansvarsområde innefattar verksamheter och för-
månssystem som skall bidra till medborgarnas trygghet och välfärd. De
stora transfereringssystemen, som hanteras främst av socialförsäkrings-
administrationen, skall dels kompensera för inkomstbortfall på grund av
ohälsa eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala
skeenden. Denna verksamhet, som i stor utsträckning är regelstyrd och
inriktad på ärendehandläggning, får allt starkare beröringspunkter med
de delar av trygghetssystemen som skall förebygga och behandla ohäl-
san och dess uppkomst och orsaker, nämligen hälso- och sjukvården,
hälsoskyddet samt socialtjänsten. Inom sistnämnda områden har staten
inte det direkta verksamhetsansvaret utom i fråga om de särskilda
ungdomshemmen och LVM-hemmen, och dess huvuduppgift är här
framför allt inriktad på tillsyn, kunskapsuppbyggnad och kvalitetssäk-
ring.

För att fullgöra statens uppgifter finns under Socialdepartementet
myndigheter på central, regional och lokal nivå. Vid flertalet av myn-
digheterna är verksamheten i varierande omfattning regelstyrd i den
meningen att uppgifter härleds ur någon författning (resp, förordning
med instruktion undantagen). Dessa uppgifter kan beskrivas i termer av
ärendehandläggning, viss vårdverksamhet, utbetalning av statsbidrag
eller annat ekonomiskt stöd, tillsyn samt rätt att utfärda föreskrifter. Vid
sidan av den regelstyrda verksamheten finns vanligen inslag av samord-
ningskaraktär och kunskapsförmedling. Ett fåtal myndigheter saknar
regelstyrd verksamhet. För Statens institut för psykosocial miljömedicin
och Socialvetenskapliga forskningsrådet är forskningsfrågorna helt
dominerande, medan Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik har en utpräglad utvärderingsfunktion.

Den totala personalstyrkan vid Socialdepartementets myndigheter
uppgår nu till drygt 17 500 anställda. När huvudmannaskapet för de
särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen övertas av staten till-
kommer bortåt 3 000 personer.

Regeringen har i finansplanen redogjort för huvudfrågorna i föränd-
ringsarbetet inom den offentliga verksamheten. Under de senaste åren
har, i linje med ambitionen att systematiskt ompröva statlig och statligt
finansierad verksamhet, personalminskningar åstadkommits genom
effektiviseringar och omstruktureringar, främst inom socialförsäkrings-
administrationen, Socialstyrelsen och på Rättsmedicinal verkets område.
Det treåriga programmet för omställning och förnyelse av den statliga
administrationen som riksdagen godkände vid behandlingen av proposi-
tionen 1990/91:150 gällde just dessa tre områden. Som exempel på
åtgärder, som rör samverkan och ansvarsfördelning mellan stat och
kommun, kan nämnas övertagandet av de särskilda ungdomshemmen
och LVM-hemmen samt försöksverksamheten med finansiell samord-
ning mellan försäkringskassor, landsting och kommuner. En utgångs-
punkt för omstruktureringen av Statens bakteriologiska laboratorium
(SBL) var att renodla verksamhetsformen för den offentliga produk-

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

162

tionen. Vaccinproduktionen har därvid bolagiserats, och det nyinrättade
Smittskyddsinstitutet har övertagit ansvaret inom smittskyddsområdet.

Det västeuropeiska integrationsarbetet kommer att ställa stora krav på
statsförvaltningen i fråga om t.ex. nationell och internationell koordine-
ring, styrning samt kompetensutveckling. Beroende på inriktningen och
omfattningen av enskilda myndigheters internationella engagemang kan
förändrade organisationsstrukturer behöva övervägas och samverkans-
formema behöva vidareutvecklas. I och med EES-avtalets ikraftträdande
blir exempelvis EG:s omfattande reglering på socialförsäkringsområdet
gällande i full utsträckning för Sverige, vilket påverkar verksamheten
inom Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. De nyligen av EG
antagna reglerna om gemensamma godkännanden av läkemedel kommer
att kräva medverkan från Läkemedelsverket i expertgrupper inom EG.
Socialstyrelsens tillsynsenhet i Stockholm får nya uppgifter inom om-
rådet ömsesidigt erkännande av behörighetsbevis för olika personal-
grupper inom hälso- och sjukvården.

Medel för avvecklingskostnader vid vissa myndigheter till följd av det
treåriga besparingsprogrammet har fr.o.m. budgetåret 1992/93 beräk-
nats under anslaget Avvecklingskostnader i syfte att på ett ställe kunna
avläsa besparingseffekterna och personalkonsekvenserna. Genom att
programmet nu har slutförts utom såvitt avser socialförsäkringsadmi-
nistrationen saknas redovisningsmässig anledning för ett särskilt anslag.
Av det skälet avförs nu anslaget från statsbudgeten, och medel för
återstående avvecklingskostnader beräknas under anslaget Allmänna
försäkringskassor.

Som ett led i strävan att öka den statliga statistikens relevans, att öka
kostnadsmedvetandet och uppnå en större flexibilitet i statistikproduk-
tionen har den s.k. Genomförandekommittén för ändrad ansvarsför-
delning för den statliga statistiken föreslagit att beställaransvar och
medel för en del av den statliga statistiken flyttas från Statistiska
centralbyråns anslag till ett antal myndigheter. Bakgrunden till detta
beskrivs utförligt i Finansdepartementets bilaga. Av myndigheterna
under Socialdepartementet berörs Socialstyrelsen av denna omläggning
när det gäller övertagande av beställaransvar för officiell statlig statistik.
Dessutom tillförs Barnombudsmannen vissa medel för framtagande av
icke officiell statistik.

Myndigheterna befinner sig i olika faser av budgetcykeln. Ingen myn-
dighet har inför budgetåret 1994/95 varit föremål för en fördjupad
prövning. Årsredovisningar har lämnats av Riksförsäkringsverket, Läke-
medelsverket, Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik,
Nämnden för internationella adoptionsfrågor samt för Statens bakteriolo-
giska laboratorium. Riksrevisionsverket har inte framfört några anmärk-
ningar mot redovisningarna. Regeringens närmare bedömningar av
myndigheternas verksamhet redovisas under resp, anslag.

I finansplanen redovisas tekniska justeringar av anslag för budgetåret
1994/95 till följd av bl.a. ny ordning för avsättningar till Trygghets-
stiftelsen enligt RALS 1993-95 och att finansieringsformen för Statens
arbetsgivarverk förändras. Vid beräkning av anslagen har hänsyn tagits
till detta.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

163

F 1. Riksförsäkringsverket

1992/93	Utgift	507 064 046 *
1993/94	Anslag	600 451 000
1994/95	Förslag	603 174 000

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

* T.o.m. 1992/93 lämnades ersättning från försäkringskassorna för viss ADB-drift.

Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för
socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, dvs. sjukförsäkring
inkl, föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering,
tilläggspensionering, delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring,
allmänna barnbidrag, bidragsförskott, bilstöd till handikappade, ersätt-
ning för vård av närstående, ärenden som rör utbetalning av utbild-
ningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning samt dagpenning och familje-
bidrag till värnpliktiga och - fr.o.m. den 1 januari 1994 - assistanser-
sättning för personer med svåra funktionshinder samt bostadsbidrag.

De övergripande målen för RFV är att tillsammans med försäkrings-
kassorna genom den allmänna socialförsäkringen och anslutande
bidragssystem ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom
att

dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre,
dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka
och handikappade möjlighet att återgå i arbete.

Riksförsäkringsverket

1 regleringsbrev för socialförsäkringsadministrationen för budgetåret
1992/93 angavs följande resultatkrav

- försäkringsutbetalningama på grund av sjukdom Och förtidspensio-
nering, uttryckt i det s.k. ohälsotalet, borde sänkas med en dag
jämfört med 1991/92 års nivå

- sjukfall som varat 30 dagar eller längre borde bli både kortare och
färre jämfört med 1991/92 års nivå

- antalet nybeviljade förtidspensioner borde minska jämfört med
1991/92

- den genomsnittliga handläggningstiden för beslut om arbetsskador
borde understiga ett år.

Vad beträffar ohälsotalet blev enligt RFV resultatet sammantaget en
ökning med 0,3 dagar. Härvid står sjukpenningdelen för en minskning
med 1,2 dagar under det att förtidspensioner och rehabiliteringspenning
ökat. Förtidspensionsdelen är enligt RFV svårpåverkad och kan i prin-
cip endast minskas på längre sikt genom bl.a. aktivt rehabiliterings-
arbete. Rehabiliteringsverksamheten kan l.a försvårats av den ökade
arbetslösheten och av att konkurrensen mellan de arbetssökande ökat.

Antalet sjukfall som varat 30 dagar eller längre har er. ligt RFV fortsatt
att minska under år 1992.

164

Den genomsnittliga handläggningstiden för beslut i arbetsskadeärenden
var vid utgången av år 1992 beträffande olycksfallsskador ca 9,5 måna-
der och för arbetssjukdomar ca 11 månader.

Beträffande administrationen framhåller RFV att budgetåret 1992/93 i
stor utsträckning präglats av etableringen av nya arbetssätt och organisa-
tionsformer i linje med verksamhetsidén.

Av stor vikt för RFV:s och försäkringskassornas verksamhet är ADB-
stödet. Arbete med modernisering av ADB-systemen har pågått under
flera år med inriktning bl.a. på att åstadkomma ett mer flexibelt hand-
läggarstöd. Införande av lokalt ADB-stöd för i första hand sjukförsäk-
ringsärenden har påbörjats. Samtidigt pågår en modernisering av pen-
sionssystemen. Avsikten är att handläggarstödet i de nya pensionsssyste-
men skall finnas lokalt.

RFV har lämnat, en årsredovisning för budgetåret 1992/93. I resultat-
redovisningen har uppdelning skett på verksamhetsgrenar enligt följande

- barnbidrag, bidragsförskott m.m.

- föräldraförsäkring

- sjukpenningförsäkring

- rehabilitering

- arbetsskadeersättning

- förtidspension/sjukbidrag

- sjukvårdsersättning

- försäkring vid ålderdom

- annan utbetalning

Av denna resultatredovisning framgår utvecklingen för de olika verk-
samhetsgrenarna med avseende på kostnader, intäkter och volym. De
senaste budgetåren har arbete bedrivits för att ta fram och utveckla
nyckeltal för olika verksamheter med syfte att skapa underlag för be-
dömning av produktivitet och kvalitet. Utvecklingen av resultatredovis-
ningssystemen avses fortsätta under kommande budgetår. I årsredovis-
ningen ingår en redovisning av administrationskostnader per verksam-
hetsgren och i vissa fall per ärendeslag. Under de senaste fyra budget-
åren har administrationskostnaderna utgjort omkring två procent av
försäkringskostnaderna.

I sin enkla anslagsframställning beräknar RFV att verket genom
rationalisering kan klara en neddragning av resurserna med 5,9 miljoner
kronor. För driften av ADB-systemen behövs för helårseffekt i anslut-
ning till det utbyggda lokala ADB-stödet viss medelsförstärkning.

Vidare föreslår RFV övergång till avgiftsfinansiering såvitt avser
handläggningen av den s.k. frivilliga pensionsförsäkringen och av
verkets fondförvaltning.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

165

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Övergripande mål

De övergripande mål och verksamhetsmål som gäller för perioden
1991/92 - 1993/94 och som enligt regeringens beslut den 18 juni
1992 utsträckts till att omfatta även budgetåret 1994/95 ligger
fast.

Resurser:

Ramanslag 1994/95

Beräknade avgiftsinkomster

603,1 mkr

39,5 mkr

Planeringsram:

1994/95

642,6 mkr

Resultatbedömning

RFV bedriver en omfattande uppföljnings- och utvärderingsverksamhet
som löpande följer socialförsäkringens utveckling avseende såväl ut-
gifterna som effekterna för individen och samhället.

RFV:s årsredovisning visar att verksamheten bedrivs i enlighet med
gällande riktlinjer och med inriktning att nå de uppsatta målen. Dock
har ohälsotalet som anger antalet sjukpenning- och förtidspensionsdagar
i genomsnitt per försäkrad och år inte minskat jämfört med föregående
budgetår. Den satsning som har gjorts i samverkan med arbetsgivarna
och sjukvården har inte lett till någon minskning av ohälsotalet. Bl.a.
har enligt RFV den ökade arbetslösheten inneburit ett hinder för fram-
gångsrik rehabilitering. Vidare har antalet förtidspensionärer fortsatt att
öka. I huvudsak är det långa sjukfall som övergått i pensionsfall. Inom
RFV pågår för närvarande ett arbete i syfte att begränsa sjukfrånvaron
och förtidspensioneringen.

Regeringen finner att RFV lämnat en i stora drag tillfredsställande
redovisning av verksamheten. Arbetet med att redovisa och jämföra
administrationskostnaderna för olika delar av försäkrings- och bidrags-
systemen befinner sig dock i ett utvecklingsskede och det underliggande
materialet är av skiftande kvalitet. Inför nästa årsredovisning bör RFV
fortsätta utvecklingsarbetet bl.a. i syfte att göra det möjligt att särredo-
visa volym- och produktivitetseffekter. Vidare bör inte bara styckkost-
nader utan även kvalitets- och effektmått redovisas.

Den revisionsberättelse som RRV avgivit avseende RFV och försäk-
ringskassorna innehåller inga invändningar. I en revisionsrapport kon-
staterar RRV att resultatredovisningen i stort är tillfredsställande. Kom-

166

mande resultatredovisningar bör dock i betydligt högre utsträckning
redovisa de resultat som organisationen presterat. Sambandet mellan
försäkringskassornas och den gemensamma resultatredovisningen måste
klargöras. Vidare bör resultatet av RFV:s egen verksamhet framgå.

Slutsatser

De riktlinjer som lades fast i 1991 års kompletteringsproposition och i

1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95.
Under våren 1993 meddelade regeringen RFV och försäkringskassorna
direktiv att till våren 1994 i en fördjupad anslagsframställning analysera
verksamheten med avseende på verksamhetsmål, administrationens roll
och ansvar m.m. Den bedömning regeringen nu gör av RFV:s årsredo-
visning innebär att dessa direktiv bör vara oförändrade.

Anslagsberäkning

Regeringen har vid beräkning av resurser till RFV för budgetåret
1994/95 utgått från den i budgetpropositionen 1992 för RFV angivna
planeringsramen med ett rationaliseringskrav motsvarande 7,8 miljoner
kronor.

ADB-stödet är av central betydelse för en väl fungerande försäkrings-
administration. Arbete med modernisering av ADB-systemen pågår
sedan flera år tillbaka. För innevarande budgetår har medel beräknats
för investering i ett förbättrat lokalt datorstöd. Vidare trädde den 1 juli

1993 lagen (1993:747) om sjukförsäkringsregister hos de allmänna
försäkringskassorna i kraft. I lagen regleras inrättandet av lokala sjuk-
försäkringsregister. Beträffande de centrala registren på socialförsäk-
ringsområdet har utredningen om socialförsäkringsregisterlag
(S 1990:05) lämnat förslag till lagreglering i sitt slutbetänkande Social-
försäkringsregister (SOU 1993:11). Betänkandet har remissbehandlats
och regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett lagförslag.

Som anfördes i förra årets budgetproposition väntas det förbättrade
ADB-stödet innebära betydande kostnadsminskningar inte bara admini-
strativt utan även avseende försäkringsutgiftema och samhällsekono-
miskt i vidare bemärkelse. Såvitt avser administrationskostnaderna
beräknas fr.o.m. budgetåret 1995/96 besparingar motsvarande drygt 400
årsarbetare inom socialförsäkringsadministrationen. För budgetåret
1994/95 har under anslaget beräknats 16,5 miljoner kronor för helårs-
effekt såvitt avser kapital- och driftkostnader i anslutning till ADB-
investeringen.

RFV förfogar för närvarande för verkets och försäkringskassornas
investeringsbehov för ADB-utrustning och övriga anläggningstillgångar
över en låneram i Riksgäldskontoret som uppgår till 595,1 miljoner
kronor. För budgetåret 1994/95 bör RFV:s låneram uppgå till 600
miljoner kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

167

Avgiftsinkomster

Viss del av RFV:s verksamhet finansieras via ersättningar som lämnas
från Allmänna pensionsfonden och de affärsdrivande verken. Dessa
inkomster kan beräknas till 34 420 000 resp. 5 050 000 kronor. Ytter-
ligare avgiftsinkomster för RFV:s verksamhet finner regeringen för
närvarande inte skäl att föreslå. Det är dock av vikt att kostnaderna för
RFV:s handläggning av den frivilliga pensionsförsäkringen och fondför-
valtningen särredovisas i årsredovisningen.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ram-
anslag på 603 174 000 kronor.

F 2. Allmänna försäkringskassor

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93	Utgift1	671 103 551
1993/94	Anslag	4 105 412 000
1994/95	Förslag	4 177 642 000

1) Ökningen mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beror i huvudsak på föränd-
rade redovisningsprinciper för socialförsäkringsadministrationens kostnader och
innebar ingen ökad kostnad för statsbudgeten totalt.

De allmänna försäkringskassorna har till uppgift att handlägga enskilda
ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och
lokal nivå. Bestämmelserna om allmänna försäkringskassor finns i lagen
(1992:381) om allmän försäkring.

Varje försäkringskassa leds av en styrelse. Ordförande och vice ord-
förande utses av regeringen. Övriga ledamöter utses av landstinget eller
i vissa fall av kommunen. Det finns också 167 socialförsäkrings-
nämnder som har att fatta beslut i vissa socialförsäkringsärenden.

De övergripande målen för verksamheten är att genom den allmänna
socialförsäkringen ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden
genom att

dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre,
dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka
och handikappade möjlighet att återgå i arbete.

Försäkringskassornas verksamhet finansieras med socialavgifter och
statsbidrag samt vissa ersättningar från Allmänna pensionsfonden och
arbetsskadeförsäkringen.

Riksförsäkringsverket

RFV har lämnat en årsredovisning avseende budgetåret 1992/93 som
omfattar hela socialförsäkringsverksamheten. En redogörelse för denna
i dess helhet har lämnats under anslaget F 1. Riksförsäkringsverket.

168

Det finns 25 allmänna försäkringskassor i landet. Vidare finns det 370 Prop. 1993/94:100
lokalkontor och 20 mindre serviceenheter. Vid försäkringskassorna Bil. 6
arbetar ca 15 500 personer - ca 2 900 på centralkontoren och ca 12 600
på lokalkontoren. Av de anställda är 82 % kvinnor. Under föregående
budgetår blev 506 personer uppsagda varav 215 med pensionsersättning.

Av årsredovisningen framgår vidare att insatser för kompetensutveck-
ling genomförts motsvarande en total kostnad av 273,5 miljoner kronor.
RFV har sedan budgetåret 1984/85 anvisats särskilda medel som skall
användas till projektverksamhet hos försäkringskassorna. De särskilda
medlen skall användas för projekt som inte ryms inom försäkrings-
kassornas ordinarie verksamhet. Projekten syftar till en effektivare verk-
samhet av försäkrings- och bidragshandläggningen och en förbättrad
service gentemot allmänheten. Under de senaste budgetåren har 10
miljoner kronor per budgetår anslagits. Under budgetåret 1992/93 be-
viljades medel främst inom områdena rehabilitering, resultatanalys och
administration.

RFV har som ett led i arbetet med att förbättra resultatstyrningen av
organisationen tagit fram ett antal jämförelsekostnader som mäter kost-
naden för administrationen inom olika verksamheter. I dessa ingår samt-
liga kostnader för försäkringskassornas verksamhet. Som framgår av
tabellen varierar kostnaderna mellan de olika verksamhetsgrenarna.

Administrationskostnad för vissa ärendegrupper budgetåret 1992/93

Ärendegrupp	Genomsnitt- lig kostnad (kr)
Barnbidrag, per barn	25
Föräldrapenning, per anmälning	645
Sjukpenning, per sjukanmälning	533
Arbetsskadeersättning, per beslut	4 669
Ålderspension, per ålderspensionär	80
Utbildningsbidrag, per beslut	809
KAS, per anmälning	264

RFV har i en enkel anslagsframställning lämnat förslag som innebär
ett ökat resursbehov för försäkringskassorna med 8,1 miljoner kronor
jämfört med innevarande budgetår. Detta motiveras bl.a av ökade kost-
nader för investeringslån (behandlas under anslaget F 1. Riksförsäk-
ringsverket) och av ökade pensionskostnader. Fler personer än tidigare
beräknas pensioneras i förtid, vilket ökar kassornas utbetalningar av
tjänstepensioner.

Försäkringskassornas verksamhet påverkas av det rådande arbetsmark-
nadsläget. Antalet utbetalningar avseende arbetsmarknadspolitiska åt-

169

gärder har ökat kraftigt. Överflyttning av resurser till rehabiliterings-
arbetet har inte alltid gjorts i den omfattning som varit planerad bl.a.
beroende på att många försäkringskassor har ansett sig behöva dispo-
nera resurser för minskning av arbetsskadebalansema och hantering av
utbetalning av utbildningsbidragen. Under innevarande budgetår skall
kassorna erhålla ersättning för det ökade antalet deltagare i arbetsmark-
nadsutbildning, införandet av ungdomspraktik m.m. enligt principer
som överenskommits mellan Arbetsmarknadsverket och RFV.

Försäkringskassornas verksamhet finansieras som tidigare nämnts med
socialavgifter, statsbidrag samt vissa ersättningar från Allmänna pen-
sionsfonden och arbetsskadeförsäkringen. RFV föreslår i anslagsfram-
ställningen förändrade finansieringsprinciper för försäkringskassorna.
RFV anser att försäkringsadministrationen bör finansieras på samma sätt
som försäkringsförmånerna. RFV anser att för de försäkringar som
finansieras med en socialavgift skall även administrationen finansieras
med avgifter i likhet med vad som gäller för ATP. Vad gäller de för-
måner som främst finanseras via anslag på statsbudgeten bör administra-
tionen helt finansieras med statsbidrag. Samtidigt bör Allmänna sjukför-
säkringsfonden aktiveras så att den löpande avräkningen av försäkrings-
utgiftema och avgiftsinkomsterna mot fonden kan återinföras. RFV:s
förslag skulle medföra att sjuk- och föräldraförsäkringarna, arbetsskade-
försäkringen och delpensionsförsäkringen skulle täcka kostnaderna för
sin egen administration. Från arbetsskadeavgiften förs för närvarande
en tjugondei av avgiftsinkomsterna över till försäkringens administra-
tion.

RFV föreslår vidare i anslagsframställan att ersättningarna från för-
svaret för administration av dagpenning och familjebidrag till värnplik-
tiga anvisas under anslaget.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Regeringens överväganden

Övergripande mål
De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 skall ligga fast och skall enligt regeringsbeslut den 18 juni 1992 även omfatta budgetåret 1994/95.
Resurser:
Ramanslag 1994/95 Beräknade avgiftsinkomster	4 177,6 mkr 595,1 mkr
Planeringsram:
1994/95	4 772,7 mkr

170

Resultatbedömning

Angående hittills uppnådda resultat beträffande de i regleringsbrevet
angivna resultatmålen hänvisas till vad som anförts under anslaget F 1.
Riksförsäkringsverket. Årsredovisningen för socialförsäkringsadmini-
strationen visar, enligt regeringens uppfattning, att verksamheten be-
drivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen bör kunna nås.

Slutsatser

De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94
skall enligt regeringens uppfattning ligga fast och med hänvisning till
regeringsbeslut den 18 juni 1992 även omfatta budgetåret 1994/95.
Regeringen har tidigare i år beslutat om direktiv till fördjupad anslags-
framställning för budgetåren 1995/96-1997/98 avseende Riksförsäk-
ringsverket och de allmänna försäkringskassorna.

De framtagna jämförelsekostnadema för administrationen visar hur
resurser fördelas på olika verksamhetsområden. Av RFV:s redovisning
framgår att skillnaderna är stora mellan olika verksamheter och olika
kassor. Därför är det viktigt att arbetet med att utveckla jämförelsetal
fortsätter och att skillnaderna mellan kassorna på sikt minskar. Det är
också viktigt att avsedda resursinsatser för rehabilitering genomförs
över hela landet.

Projektverksamheten som bedrivs vid kassorna är angelägen. Projek-
ten vittnar om bättre arbetssätt, ökat engagemang och delaktighet bland
de anställda. Det är viktigt att resultaten från dessa projekt sprids.
Regeringen avser att i samband med behandlingen av den fördjupade
anslagsframställningen pröva projektverksamhetens framtida utveckling.

Beträffande principer för finansiering av försäkringskassorna anser
regeringen att arbetet med att förbättra och förtydliga dessa bör fort-
sätta.

Arbetsskadeförsäkringen bör belastas med de faktiska administrations-
kostnaderna och regeln om överföring av en tjugondei av avgiftsinkoms-
terna slopas. Regeringen föreslår därför att detta anges i lagen
(1981:691) om socialavgifter 4 kap. 6 § samt att motsvarande ändring
görs i 7 kap. 2 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring.

I enlighet med riksdagens beslut om socialförsäkringsadministrationens
verksamhet för budgetåret 1993/94 (prop. 1992/93:100 bil. 6, bet.
1992/93:SfU 14, rskr. 1992/93:286) redovisas i samband med övergång
till ramanslag 100 % av medlen till försäkringkassomas förvaltnings-
kostnader under anslaget med undantag för vissa ersättningar. Den
förändrade redovisningsprincipen innebär ingen ökad kostnad för stats-
budgeten totalt. I anslutning till ändrad redovisning såvitt avser medel
för försäkringskassornas förvaltningskostnader bör ändring göras av
bestämmelserna om statsbidrag i 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

171

Förslag till ändringar av ovanstående lagar har upprättats inom Social- Prop. 1993/94:100

departementet och bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga Bil. 6

6.4, 6.5 och 6.6.

Anslagsberäkning

Regeringen har i sin beräkning av resurser till försäkringskassorna för
budgetåret 1994/95 utgått från en mindre justering av den planeringsram
som angavs i 1993 års budgetproposition.

Med hänsyn till konsekvenser av olika beslutade regelförändringar och
beslut om tillkommande uppgifter samt ett effektivitets- och produktivi-
tetskrav på 1 %, föreslår regeringen att sammanlagt 72 230 000 kronor
tillförs ramanslaget. Med beaktande av att detta baseras på en justerad
summa för pris- och löneförändringar, minskas resurstilldelningen realt
sett till försäkringskassorna.

Regeringen beräknar vidare 10 miljoner kronor för särskild projekt-
verksamhet även nästa budgetår.

Som tidigare nämnts utgår anslaget Avvecklingskostnader ur statsbud-
geten. Medel för täckande av kostnader för uppsagd personal beräknas
i stället under detta anslag.

Administrationen av utbildningsbidragen m.m. vid arbetsmark-
nadsutbildning ses för närvarande över. Det är regeringens avsikt att
presentera eventuella förslag till förändringar i kompletteringsproposi-
tionen våren 1994.

Regeringen avser inte att föreslå förändring av rutinerna beträffande
ersättning från försvaret.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring, 19 kap. 2 §,

2. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialav-
gifter, 4 kap. 6 §,

3. antar förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbets-
skadeförsäkring 7 kap. 2 §,

4. till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 4 177 642 000 kronor.

F 3. Socialstyrelsen

1992/93

1993/94

1994/95

Utgift

Anslag

Förslag

213 931 925

317 817 000

347 353 000

Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom social-
tjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och
service till vissa funktionshindrade samt frågor som rör alkohol, tobak

172

och andra missbruksmedel, såvitt det inte är en uppgift för någon annan
statlig myndighet att handlägga sådana ärenden. Inom dessa områden
skall Socialstyrelsen bedriva tillsyn, följa upp och utvärdera verksam-
heter samt utveckla och förmedla kunskap. Detta skall ske gentemot de
övergripande mål som fastställs av regering och riksdag samt gentemot
de verksamhetsmål som fastställs av regeringen och Socialstyrelsen. De
övergripande målen är att verka för en god hälsa och social välfärd
samt vård och omsorg av hög kvalitet på lika villkor för hela befolk-
ningen. De verksamhetsmål som formuleras av regeringen anges i
regleringsbrev för verksamheten. Socialstyrelsens närmare arbetsuppgif-
ter och organisation regleras i förordningen (1988:1236) med instruk-
tion för Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har i sin enkla anslagsframställning för budgetåret
1994/95 redovisat resultat från verksamheten under budgetåret 1992/93
med betoning på påbörjade och genomförda förändringar.

Socialstyrelsen har under nämnda budgetår ytterligare koncentrerat
insatserna mot huvuduppgifterna tillsyn, uppföljning, utvärdering samt
kunskapsförmedling inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Detta har skett bland annat genom att verksamheten delats in i s.k.
huvudprogramområden vilka inriktas mot de olika huvuduppgifterna.

Inom den medicinska tillsynen har ärendetillströmningen fortsatt att
öka. Antalet ärenden uppgår för närvarande till ca 4 000 per år, vilket
är en ökning med drygt 30 procent sedan 1988. En särskilt kraftig
ökning kan märkas av antalet s.k. Lex-Maria ärenden. Under de sista
åren på 1980-talet inrapporterades 3-400 sådana ärenden årligen. År
1992 hade dessa ärenden ökat till ca 1 100. För att möta detta ökade
tillsynsbehov har Socialstyrelsen, efter beslut i riksdagen, etablerat
ytterligare en regional tillsynsenhet - den sjätte i ordningen (prop.
1992/93:100, bil. 6, bet. 1992/93:SoU 15, rskr. 1992/93:273). Enheten
- som har’ förlagts till Göteborg - började sin verksamhet i oktober
1993.

Socialstyrelsen har också ökat insatserna inom den tematiskt inriktade
tillsynen där ett flertal sektorer och delsektorer inom hälso- och sjukvår-
den granskats.

Socialstyrelsen har utvecklat verksamheten inom den sociala tillsynen.
Bland annat har olika typer av samverkansprojekt med länsstyrelserna
genomförts.

Socialstyrelsen har ökat intensiteten i tillsyns- och uppföljningsinsat-
sema inom den länsvisa s.k. aktiva uppföljningen samtidigt som meto-
diken har förbättrats. Under budgetåret 1992/93 har aktiv uppföljning
genomförts i fyra olika län - Värmlands, Kopparbergs, Västmanlands
och Örebro län.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

173

Under budgetåret 1992/93 har en fortsatt utbyggnad skett av Centrum
för epidemiologi och social analys (EPC). Verksamheten vid Centrum
för utvärdering av metoder i socialt arbete (CUS) beräknas vara fullt
utbyggd senast vid utgången av innevarande budgetår.

Kommittén för genomförande av ändrad ansvarsfördelning för den
statliga statistiken (dir. Fi 1993:05) har i en delrapport som redovisats
den 28 oktober 1993 föreslagit att Socialstyrelsen från SCB skall överta
beställaransvaret för den statliga statistiken på såväl hälso- och sjuk-
vårds- som socialtjänstområdet. Socialstyrelsen hemställer i anslags-
framställningen om att det medelsbehov som därmed uppstår skall till-
godoses.

Socialstyrelsen tar vidare i anslagsframställningen upp frågan om en
eventuell avgiftsbeläggning av de s.k. SK-kurser som ges inom ramen
för verksamheten med specialistutbildning av läkare. Bakgrunden är de
kostnadsökningar i verksamheten som Socialstyrelsen förutspår i FAF-
rapporten inför innevarande resultatperiod. Under sommaren 1993 har
Socialstyrelsen - på regeringens uppdrag - analyserat dessa kostnader
ytterligare. I den redovisning som med anledning härav lämnats till
regeringen i september 1993 föreslår Socialstyrelsen att regeringen ger
styrelsen bemyndigande att ta ut en kursavgift om kostnaderna för
verksamheten överstiger nuvarande ekonomiska ram.

Socialstyrelsen hemställer om att medel tillförs Socialstyrelsen med
5 000 000 kr för verksamheten vid Centrum för epidemiologi och social
analys (EPC) enligt förordning om vissa ersättningar till sjukvårds-
huvudman från sjukförsäkringen m.m. enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Socialstyrelsen hemställer om att 3 200 000 kronor anvisas för verk-
samheten inom Rättsliga rådet samt denna budgeteras under ett separat
förslagsanslag.

Socialstyrelsen hemställer om att 4 200 000 kronor får tas i anspråk
under budgetåret 1994/95 i form av merutgift under ramanslaget Social-
styrelsen för kostnader i samband med fördelning och uppföljning av
vissa statsbidrag inom handikappområdet.

Socialstyrelsen hemställer slutligen att under ramanslaget Socialstyrel-
sen anvisas ett belopp uppgående till 314 817 000 kronor efter avdrag
för de medel som budgeteras för verksamheten vid Rättsliga rådet.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

174

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Övergripande mål

Socialstyrelsens övergripande mål för budgetåret 1994/95 skall
vara att verka för en god hälsa och en social välfärd samt omsorg
och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen.
Socialstyrelsens huvuduppgifter skall vara att bedriva kvalificerad
tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom
framför allt områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst och folk-
hälsa. Av regeringen formulerade verksamhetsmål för myndig-
heten anges i regleringsbrev för verksamheten.

Resurser:

Ramanslag 1994/95
Bidrag till EPC

Planeringsram:

1994/95

352,4 mkr

1995/96

352,4 mkr

347,4 mkr

5,0 mkr

Resultatbedömning

Socialstyrelsen har inför budgetåret 1994/95 inte föreslagit någon för-
ändring av de riktlinjer för verksamhetens inriktning samt de över-
gripande mål och huvuduppgifter för verksamheten som riksdagen fattat
beslut om för resultatperioden 1993/94 - 1995/96 (prop. 1992/93:100,
bil. 6, bet. 1992/93:SoU 15, rskr. 1992/93:273, prop. 1992/93:159, bet.
1992/93 :SoU 19, rskr. 1992/93:321, prop. 1991/92:102, bet.
1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337).

Regeringen bedömer att de resultat som Socialstyrelsen presterat under
budgetåret 1992/93 och som delvis redovisas i den förenklade anslags-
framställningen ligger i linje med av riksdagen fattade beslut om verk-
samhetens inriktning och innehåll. Regeringen bedömer att Socialstyrel-
sen under nämnda budgetår lyckats väl i sitt arbete med att ytterligare
koncentrera och renodla styrelsens arbetsuppgifter mot de huvuduppgif-
ter för verksamheten som riksdagen fattat beslut om. Regeringen vill
särskilt peka på de mycket positiva resultat som uppvisats från verksam-
heten med regionalt baserad tillsyn inom hälso- och sjukvården. Också
satsningen på länsvisa aktiva uppföljningar av förhållanden inom hälso-
och sjukvården och socialtjänsten liksom uppföljningsarbetet i fråga om
Ädelreformen har slagit väl ut. Socialstyrelsen utökar nu omfattningen
av denna verksamhet samtidigt som metodiken utvecklas ytterligare.
Genom utbyggnaden av Centrum för epidemiologi och social analys

175

(EPC) och det nyligen påbörjade arbetet inom Centrum för utvärdering
av metoder i socialt arbete (CUS) tillförs myndigheten central kompe-
tens och kunnande inom viktiga områden som kan förmedlas till huvud-
män och andra aktörer inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Positiva erfarenheter finns också att redovisa från Socialstyrelsens icke-
operativt inriktade verksamhet där bl.a. administrativa rutiner förbättrats
och kostnaderna därmed kunnat nedbringas.

Mot denna bakgrund bedömer regeringen att de bästa förutsättningarna
för en utveckling av Socialstyrelsens verksamhet under budgetåret
1994/95 skapas genom att nuvarande riktlinjer för verksamhetens in-
riktning och innehåll bibehålls.

Regeringen vill dock påpeka att det inom ramen för denna verksam-
hetsinriktning kan behöva göras prioriteringar mellan olika typer av
insatser. Vi har i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 angett ett antal
områden och delområden inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten
där vi bedömer att det finns behov av utökade insatser under innevaran-
de resultatperiod.

Regeringen gör också bedömningen att Socialstyrelsen bör fortsätta det
påbörjade arbetet med att utarbeta metoder för att bättre kunna belysa
myndighetens resursförbrukning och - där så är relevant - myndig-
hetens produktivitet. Att sådan redovisning finns tillgänglig är av central
betydelse då regering och riksdag skall bedöma behovet av resurser i
samband med beslut om arbetsuppgifter för Socialstyrelsen. En utförlig
resursredovisning ger också regering och riksdag möjlighet att bedöma
verksamhetsmässiga konsekvenser av genomförda prioriteringar inom
myndigheten.

Socialstyrelsen genomför för närvarande ett utvecklingsarbete i syfte
att åstadkomma mått och mätmetoder som bättre belyser effekterna av
den bedrivna verksamheten - ett arbete som hittills uppvisat goda resul-
tat. Effektmåtten bör utformas med utgångspunkt från de övergripande
mål, de verksamhetsmål och huvuduppgifter som gäller för verksam-
heten och som fastställs såväl av regering och riksdag som av Social-
styrelsen. Målsättningen med arbetet bör vara att samtliga Socialstyrel-
sens verksamhetsområden och delverksamheter inom dessa omfattas av
en målbeskrivning. Regeringen bedömer att Socialstyrelsens uppdelning
av verksamheten i s.k. huvudprogramområden bör ge förutsättningar för
ett positivt resultat av detta arbete.

Slutsatser

Som tidigare nämnts anser regeringen att de riktlinjer för verksamheten
som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även för budget-
året 1994/95. Inom ramen för dessa föreslår vi att följande förändringar
av verksamheten skall genomföras under budgetåret 1994/95.

I regeringens proposition Arvoden till privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
föreslår vi principer för uppföljning, utvärdering och kvalitetssäkring av
den vård som bedrivs av läkare och sjukgymnaster med anslutning till

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

176

sjukvårdshuvudmännens ersättningssystem som kommer att innebära en
utökning av Socialstyrelsens arbetsuppgifter (prop. 1993/94:75). För-
slaget innebär att privatläkare som erhåller ersättning från landstinget
skall lämna en årlig verksamhetsredovisning dels till sin sjukvårds-
huvudman, dels till Socialstyrelsen. På grundval av denna redovisning
skall sjukvårdshuvudmannen göra en ekonomisk uppföljning av verk-
samheten medan Socialstyrelsen avses få huvudansvaret för uppfölj-
ningen av verksamhetens medicinska kvalitet. De bedömningar som
Socialstyrelsen och de olika sjukvårdshuvudmännen gör skall därefter
vägas samman. En uppföljning föreslås också ske på nationell nivå på
basis av enhetliga avidentifierade uppgifter. För att få fram metoder för
detta föreslås att ett utvecklingsarbete inleds med företrädare för Social-
styrelsen, Spri, sjukvårdshuvudmännen och berörda yrkesgrupper.

På regeringens förslag kommer - med början den 1 januari 1994 - ett
husläkarsystem enligt vissa nationella grundprinciper att successivt börja
införas (prop. 1992/93:160, bet. 1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355).
Att följa upp och bedöma effekterna av husläkarrcfcrmen kommer att
utgöra centrala inslag i Socialstyrelsens framtida arbete med tillsyn och
kvalitetssäkring. Detta gäller såväl reformens inverkan på primärvården
som på hälso- och sjukvården i stort, inklusive dess ekonomiska konsek-
venser och effekterna för den enskilde. Socialstyrelsen disponerar också
och betalar ut de särskilda stimulansbidrag som införts under en be-
gränsad tid för att underlätta reformens genomförande. Socialstyrelsen
ansvarar vidare för genomförandet av ett antal s.k. specialistkompetens-
kurser till läkare som behöver kompletterande utbildning för att erhålla
husläkarkompetens.

För tillkommande tillsyns-, uppföljnings- och utvärderingsinsatser i
samband med reformverksamheten inom den öppna vården har rege-
ringen beräknat 3 miljoner kronor under ramanslaget.

Som vi tidigare redogjort för under littera D. Omsorg om äldre och
handikappade, anslaget D 2. Vissa statsbidrag inom handikappområdet
utges bl.a. stimulansbidrag till habilitering och rehabilitering. Socialsty-
relsen har i uppdrag att fördela och följa upp stimulansbidraget inom
habiliterings- och rehabiliteringsområdet. Regeringen bedömer att
Socialstyrelsen bör få disponera en viss del av detta bidrag för sådana
insatser.

I FAF-rapporten för innevarande resultatperiod anmälde Socialstyrel-
sen att kostnaderna för SK-kurser inom ramen för verksamheten med
specialistutbildning av läkare skulle komma att kraftigt öka fr.o.m.
innevarande budgetår. Skälet angavs bland annat vara att kursgivarna i
den nya uppdragsorganisationen inom universitet och högskolor, av
vilka Socialstyrelsen upphandlar SK-kursema, aviserat kraftiga höj-
ningar av de administrativa tilläggen i kurspaketen. Mot denna bak-
grund har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att redovisa en
närmare analys av kostnaderna för SK-kurserna under innevarande
resultatperiod samt ge förslag till finansiering av dessa. Socialstyrelsen
har avrapporterat uppdraget i september 1993. Den analys som styrelsen
redovisar ger vid handen att kostnadsökningarna sannolikt kommer att

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

177

12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 6

bli väsentligt lägre än vad styrelsen förutspådde i FAF-i apporten.
Socialstyrelsen gör bedömningen att en kursvolym som svarar mot
behoven bör kunna upprätthållas under innevarande budgetår utan att
ytterligare finansiering behöver tillskjutas. För budgetåren 1994/95 och
1995/96 bedömer dock styrelsen finansieringen som mera osäker.
Socialstyrelsen hemställer därför om att verket av regeringen ges be-
myndigande att införa en kursavgift om kostnaderna överstiger den
ekonomiska ramen för verksamheten.

Regeringen är medveten om att kostnaderna för den verksamhet det
här är frågan om inte alldeles enkelt kan beräknas, vilket hänger sam-
man med att effekterna av de ändrade finansieringsprinciperna för upp-
dragsutbildning på universitet och högskolor i deg ir.te kan bedömas
fullt ut. Regeringen anser dock att det är för tidigt att _iu ta ställning till
finansieringen av eventuella framtida kostnadsökningar på detta område.
Om kostnaderna för verksamheten stiger utöver befintlig ekonomisk ram
kommer regeringen att uppdra åt Socialstyrelsen att inkomma med
förslag till åtgärder i denna fråga.

I enlighet med riksdagens principbeslut om ansvaret för den statliga
statistiken (prop. 1992/93:101, bet. 1992/93FiU:7, rskr. 1992/93:122)
har 15 333 000 kronor beräknats under ramanslaget för statistik om
socialtjänst, hälsa, sjukvård och dödsorsaker. Medlen har överförts från
sjunde huvudtitelns anslag D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, regis-
ter och prognoser. Regeringens överväganden avseende ansvarsfördel-
ningen mellan Statistiska centralbyrån och andra myndigheter återfinns
i bilaga 8, anslaget D 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och
prognoser.

För Socialstyrelsen innebär förslaget att man tillförs medel och får ett
odelat beställaransvar för såväl socialtjänststatistiken som hälso- och
sjukvårdsstatistiken.

Till beställaransvaret bör även höra ett långtgående samordningsansvar
i linje med vad som skisserades i det förslag till informationsstruktur för
socialtjänsten som - på regeringens uppdrag - utarbetades av Socialsty-
relsen i samråd med bl.a. SCB, Statskontoret, Svenska kommunförbun-
det och Landstingsförbundet och som avrapporterades i februari 1993.

I Socialstyrelsens ramanslag har för innevarande budgetår 3 miljoner
kronor budgeterats för den verksamhet som bedrivs inom Rättsliga
rådet. Under budgetåret 1994/95 beräknar Socialstyrelsen att kostnader-
na för denna verksamhet kommer att uppgå till 3,2 miljoner kronor.
Rättsliga rådets verksamhet är i allt väsentligt författningsstyrd, varför
Socialstyrelsen endast i begränsad utsträckning kan påverka kostnader-
na. En ökning av kostnaderna medför därför att Socialstyrelsen måste
genomföra omprioriteringar inom ramanslaget för att finansiera kost-
nadsökningen. I syfte att komma tillrätta med detta problem har rege-
ringen övervägt möjligheterna att lyfta Rättsliga rådet ur ramanslaget
och budgetera detta under eget anslag. Vi har dock bedömt att verksam-
heten inte är av tillräckligt stor omfattning för att cn sådan åtgärd skall
vara motiverad. Vi föreslår därför att Rättsliga rådet även för budget-
året 1994/95 budgeteras inom ramanslaget. Regeringen har för detta
ändamål beräknat 3,2 miljoner kronor under ramanslaget.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

178

Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårds-
huvudmännen har en överenskommelse träffats om att 5 miljoner kronor
skall avsättas som delfinansiering av verksamheten vid Centrum för
epidemiologi och social analys (EPC) (prop. 1993/94:75).

Regeringen har beräknat 11 miljoner kronor under anslaget för upp-
följning och utvärdering av handikappreformen samt vissa uppföljnings-
och informationsinsatser för små och mindre kända handikappgrupper.
Innevarande budgetår disponerar Socialstyrelsen 5,5 miljoner kronor för
dessa verksamheter (prop. 1992/93:159, bet. 1992/93SoU: 19, rskr.
1992/93/321).

Regeringen anser att Socialstyrelsens anslagskredit bör höjas från 3 %
till 5 % av ramanslagets storlek.

Regeringen beräknar att Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 bör få
disponera en låneram på 14 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för
investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Socialstyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på
347 353 000 kronor.

F 4. Folkhälsoinstitutet

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

89 616 730

136 364 000

160 039 000

Folkhälsoinstitutet (FHI) är ett nationellt organ med uppgift att före-
bygga sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla.
Institutets verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga förutsätt-
ningar för god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden
som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälso-
riskerna. Verksamheten skall vara vetenskapligt förankrad.

De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för lokalt och
regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisa-
tioner och utbildningsväsende m.fl. och att på nationell nivå främja
samarbete mellan olika organ för att påverka förhållanden av betydelse
för folkhälsan. Institutet skall också verka för att samhällets samlade
resurser för sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbete utnyttjas
effektivare.

FHI:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1992:850) med instruktion för Folkhälsoinstitutet.

179

Folkhälsoinstitutet

FHI startade sin verksamhet den 1 juli 1992. Institutet har för budget-
året 1994/95 lämnat en enkel anslagsframställning. Utgångspunkten i
anslagsframställningen är ett resurstillskott på 20 miljoner kronor för
budgetåret 1994/95 i överensstämmelse med riksdagens beslut (prop.
1990/91:175, bet. 1990/91 :SoU23, rskr. 1990/91:326).

FHI:s verksamhet bedrivs inom följande nio program:

1. Alkohol och narkotika (vilket också inbegriper frågor beträffande
dopning och anabola steroider).

2. Barns och ungdomars hälsa.

3. Kvinnors hälsa.

4. Sex och samlevnad, STD och oönskade graviditeter.

5. HIV/aids.

6. Skador.

7. Allergi.

8. Mat och motion.

9. Tobak.

Institutet har redovisat att dess verksamhet påverkas av olika yttre
faktorer, varav tre är av särskild vikt:

- Förändringsarbetet i kommuner och landsting innebär att bl.a. att
olika typer av köp-sälj modeller inom hälso- och sjukvården prövas.

- Närmandet till den Europeiska gemenskapen påverkar utvecklingen
inom folkhälsoområdet.

- Vissa utredningar, bl.a. utredningen om hälso- och sjukvårdens
finansiering (HSU 2000), prioriteringsutredningen samt de förslag
som den alkoholpolitiska kommissionen kommer att lämna till rege-
ringen, kan också medföra förändringar i förutsättningarna för Folk-
hälsoinstitutets verksamhet.

Institutet avser att noga följa utvecklingen för att kunna driva på de
förebyggande insatserna för en bättre folkhälsa.

FHI framhåller att det internationella samarbetet framför allt sker med
Världshälsoorganisationen (WHO) men att institutet också kan komma
att föreslå olika bilaterala insatser i Central- och Östeuropa i syfte att
förebygga ohälsa också i Sverige. Institutet planerar en nordisk kon-
ferens vad gäller folkhälsan i de nordiska länderna.

Vidare har institutet framhållit att man avser att genomföra ett antal
olika satsningar under budgetåret 1994/95. De viktigaste är:

- Särskild satsning på Kvinnors hälsa med 10 miljoner kronor.

- En sexualvaneundersökning.

- Utarbetande av särskilda rapporter angående psykisk ohälsa.

- Insatser mot arbetslöshetens effekter på folkhälsan.

- Särskilda insatser för information m.m. kring allergi bl.a. inför
Allergiåret 1995.

FHI redovisar vidare att institutet under det kommande verksamhets-
året 1994/95 avser att vidareutveckla det tvärsektoriella arbetet, där
etableringen av programmen för Kvinnors samt Barns och Ungdomars
hälsa kommer att bidra till särskilda målgrappsinriktade tvärsektoriella

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

180

satsningar, samt att institutet avser att upprätta avtal med de organisa-
tioner som erhåller stöd i någon form, vilket leder till att generella
organisationsstöd upphör.

Genom särskilda samarbetsavtal har samarbetscentra etablerats vid
Skaraborgsinstitutet och Folkhälsa i Sundsvall. Vid dessa centra bedrivs
lokalt folkhälsoarbete i bred samverkan med olika lokala aktörer men
med viktiga uppgifter i det nationella folkhälsoarbetet. Under innevaran-
de och kommande verksamhetsår kommer denna arbetsmodell att
vidareutvecklas. Inom Alkohol och Narkotikaprogrammet bedrivs ett
nära samarbete med CAN, som utvecklats till ett samarbetscentrum
särskilt när det gäller att följa utvecklingen av drogkonsumtionen och att
vara ett informations- och dokumentationscentrum. Vidare håller sam-
arbetsavtal på att utvecklas inom fler programområden för att skapa
förutsättningar för ett målinriktat och effektivt folkhälsoarbete.

Den vetenskapliga anknytningen av FHI vidareutvecklas. De sam-
arbetsavtal som upprättats med universiteten i Lund respektive Umeå
fortlöper och planeras ge viktig ny kunskap av betydelse för det prak-
tiska folkhälsoarbetet. Formerna för projektstöd kommer att vidareut-
vecklas inte minst på basis av erfarenheterna av 1993/94 års bedöm-
ningar. För närvarande ges projektstöd bl.a. till folkhälsovetenskapligt
forsknings- och utvecklingsarbete.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

181

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Sammanfattning

Övergripande mål:

Det övergripande målet för FHI skall för budgetåret 1994/95 vara
att främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa för hela be-
folkningen genom att på nationell nivå och med vetenskaplig
förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
arbete av sektorsövergripande karaktär. För att öka jämlikheten
skall särskild vikt fästas vid sådana förhållanden som främjar
hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna.

Resurser:

Ramanslag 1994/95 160,0 mkr

Övrigt:

Regeringen föreslår att FHI, i enlighet med av riksdagen fastlag-
da riktlinjer (prop. 1990/91:175, bet. 1990/91 :SoU23, rskr.
1990/91:326), medges ökad medelstilldelning om 20 miljoner kr.

Regeringen anser att det är mycket viktigt att FHI fortsätter att
utveckla programmet Barns och Ungdomars hälsa.

Regeringen anser att det i princip är bra med avtal med de orga-
nisationer som stöds av FHI, men att det också kan vara nödvän-
digt med ett visst obundet stöd.

Resultatbedömning och slutsatser

FHI har under sitt första verksamhetsår fortlöpande byggt upp sina olika
program och verksamhetsområden. Programmen har hunnit olika långt
i sin utveckling och etablering. Programmen bidrar i stor utsträckning
till att det tvärsektoriella arbetet inom institutet utvecklas. Bl.a. ingår
frågor kring barns och ungdomars hälsa i alla program.

Etableringen av programmen Kvinnors hälsa samt Barns och Ung-
domars hälsa är strategiska för folkhälsoarbetet. Regeringen anser att
det för folkhälsoarbetet är mycket viktigt att FHI fortsätter att utveckla
dessa program. Vad avser programmet kring Bams och Ungdomars
hälsa bör särskilt den psykiska ohälsan uppmärksammas. I ett före-
byggande hälsoperspektiv är det vidare av strategisk betydelse att stärka
föräldraskapet och barnens sociala nätverk i övrigt, främst för barn med
föräldrar i utsatta situationer.

Mot bakgrund av den nya tobakslagen är det särskilt angeläget att FHI
aktivt verkar för att bekämpa tobaksbruket.

Det är vidare av stor betydelse att institutet uppmärksammar de ökan-
de allergierna särskilt bland barn och ungdomar.

182

FHI:s anslagsframställning utgår från de beslut som riksdagen tidigare
har fattat om inriktning och medelstilldelning. Enligt de av riksdagen
fastlagda riktlinjerna skall den samlade satsningen på det förebyggande
folkhälsoarbetet omfatta ett ökat statligt stöd om 20 miljoner kronor
under vardera budgetåren 1993/94 och 1994/95. Regeringen föreslår att
institutet medges en sådan ökad medelstilldelning om 20 miljoner
kronor.

Regeringen anser att det övergripande målet för FHI för budgetåret
1994/95 skall vara att främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa
för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med vetenskaplig
förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av
sektorsövergripande karaktär. För att öka jämlikheten skall särskild vikt
fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som
är utsatta för de största hälsoriskerna. Till detta kan den särskilda sats-
ningen på Kvinnors hälsa som institutet avser att genomföra komma att
bidra starkt positivt.

Regeringen anser vidare att det i princip är bra med avtal med de
organisationer som stöds av FHI, i enlighet med vad institutet föreslår i
sin anslagsframställan för budgetåret 1994/95. Det kan dock vara nöd-
vändigt att ett visst obundet stöd behålls för att bibehålla organisationer-
nas folkrörelsekaraktär och oberoende. I det fall organisationen endast
skulle få projektmedel enligt avtal kunde lätt ett entreprenadförhållande
uppstå. Det är viktigt att FHI genomför systematiska uppföljningar och
genomgångar av organisationsstödet. För att underlätta uppföljningarna
skall de utgående organisationsstöden vara förknippade med krav på
redovisning med uppföljning och utvärdering.

Regeringen finner det också angeläget att FHI fortsätter arbetet med
att utveckla målbeskrivningar för sin verksamhet.

FHI bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 4 miljoner
kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 160 039 000 kronor.

F 5. Smittskyddsinstitutet

1993/94 Anslag 80 561 000

1994/95 Förslag 82 764 000

Smittskyddsinstitutet (SMI) har till uppgift att bevaka det epidemio-
logiska läget i fråga om smittsamma sjukdomar bland människor och
aktivt medverka till att skyddet mot sådana sjukdomar upprätthålls och
förstärks. SMI skall särskilt informera om det epidemiologiska läget
beträffande smittsamma sjukdomar bland människor, lämna förslag om

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

183

åtgärder, som kan hindra spridningen av sjukdomarna, och aktivt med-
verka till att diagnostiken av de epidemiska sjukdomarna blir tillförlitlig
och snabb. SMI skall bedriva forskning, metodutveckling och utbildning
inom smittskyddsområdet samt som centralt expertorgan stå till för-
fogande att mot avgift utföra diagnostik av unik natur. SMI:s arbets-
uppgifter och organisation framgår av förordningen (1993:110) med
instruktion för Smittskyddsinstitutet.

Smittskyddsinstitutet

Enligt SMI:s enkla anslagsframställning fanns 138 fasta tjänster vid
SMI:s start den 1 juli 1993. Vidare finns ett 50-tal projektanställda
forskare vid SMI, för vilka projektkostnaden täcks av externa anslag.

SMI får bedriva uppdragsverksamhet inom speciell diagnostik och
reagenstillverkning och motta forskningsuppdrag i den mån den övriga
verksamheten medger det. Inkomsterna från avgifterna för upp-
dragsverksamheten, som SMI beräknar uppgå till ca 6 miljoner kronor
för budgetåret 1994/95, och externa forskningsmedel får disponeras av
SMI.

SMI föreslår att samma ramanslag, som ställts till förfogande för
budgetåret 1993/94, också beräknas för budgetåret 1994/95. Från med-
len till Karolinska institutet (Kl) bör enligt SMI härutöver föras
5 miljoner kronor till SMI:s ramanslag för löneförmåner m.m. till tre
professurer, avseende smittskydd med inriktning mot särskilt klinisk
immunologi, särskilt klinisk parasitologi respektive särskilt klinisk
virologi, vilka tidigare inrättats vid Kl med placering vid Statens bak-
teriologiska laboratorium. Dessa professurer skall i fortsättningen vara
placerade vid SMI.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

184

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Sammanfattning

Övergripande mål

Institutets övergripande mål skall vara att bevaka det epidemio-
logiska läget i fråga om smittsamma sjukdomar bland människor
och att främja skyddet mot sådana sjukdomar.

Resurser:

Ramanslag 1994/95 82,8 mkr

Övrigt:

SMI skall lämna förslag om en uppdelning av verksamheten i
olika grenar, om vilka resultat SMI bör försöka uppnå och om
hur resultaten bör följas upp och mätas.

Resultatbedömning

Med hänsyn till att SMI börjat sin verksamhet den 1 juli 1993 anser
regeringen att någon bedömning av resultatet av SMI:s verksamhet inte
kan göras.

SMI skall emellertid på grundval av erfarenheterna under budgetåret
1993/94 senast den 15 mars 1994 komma in till regeringen med förslag
om dels hur verksamheten kan behöva delas upp i olika grenar, dels
vilka resultat institutet bör i första hand försöka uppnå, dels hur dessa
resultat bör följas upp och mätas. SMI:s förslag bör kunna läggas till
grund för regeringens krav på SMI på prestationer och effekter under
den följande planeringsperioden. Förslagen bör också innebära förslag
om SMI:s interna arbete vad gäller uppföljningssystem, redovisning och
samarbetet med andra myndigheter.

Slutsatser

Regeringen utgår vid medelsberäkningen från den medelsram för SMI:s
verksamhet som anvisats för budgetåret 1993/94.

Socialutskottet uttalade under våren 1993 i sitt betänkande
1992/93:SoU28 Smittskyddsinstitutet m.m. bl.a. att utskottet förutsatte
att regeringen i nästa budgetarbete skulle överväga att föra över medel
till SMI under femte huvudtiteln för de tre professurer i smittskydd,
som inrättats vid Kl den 1 juli 1990 och vars innehavare numera är
placerade vid SMI. Medel för professurerna finns i dag beräknade
under anslag som disponeras av Kl.

185

Bakgrunden till uttalandet var bl.a. att regeringen i propositionen
1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg erinrat om dessa tre
professurer i smittskydd i samband med ett förslag om att ytterligare tre
professurer skulle inrättas i smittskydd och kombineras med tjänster vid
SMI. Regeringen uttalade i det sammanhanget att de bästa förutsätt-
ningarna för att finna former för hur samarbetet mellan Kl och SMI
borde byggas upp fanns lokalt och i en dialog mellan myndigheterna.

Avsikten var att innehavarna av dessa professurer tillika skulle ha
ledande befattningar vid SMI och att långsiktiga avtal om professurerna
skall träffas mellan SMI och Kl. Medel för de tre nya tjänsterna beräk-
nades senare under anslaget till SMI.

Frågan om en överföring av medel för de tre förutvarande professu-
rerna från Kl till SMI har prövats i budgetarbetet. Dessa professurer är
inrättade som ordinarie tjänster. För kostnaderna för sådana tjänster bör
Kl ha egna medel till sitt förfogande, varför någon överföring av medel
enligt regeringens uppfattning inte nu är aktuell.

Regeringen anser att det övergripande mål som lades fast i 1993 års
kompletteringsproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95.

SMI bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på
20 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggnings-
tillgångar för förvaltningsändamål.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Smittskyddsinstitutet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 82 764 000 kronor.

F 6. Läkemedelsverket

1992/93	Utgift	1 000
1993/94	Anslag	1 000
1994/95	Förslag	1 000

Läkemedelsverket är en central myndighet vars övergripande mål är
att svara för tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära pro-
dukter m.m. Verket, som inrättades den 1 juli 1990, har ca 185 an-
ställda.

Läkemedelsverkets arbetsuppgifter och organisation framgår av för-
ordningen (1990:434) med instruktion för Läkemedelsverket.

Samtliga kostnader för läkemedelskontrollen m.m. skall täckas med
avgifter.

186

Läkemedelsverket

Läkemedelsverket har i sin årsredovisning i de delar som avser resul-
tatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena
1. Godkännande av läkemedel, 2. Kontrollen eftei godkännande och in-
formation om läkemedel m.m. samt 3. Kontroll av läkemedelsnära
produkter m.m.

Det övergripande målet för Program 1. Godkännande av läkemedel är
att tillse att säkra och effektiva läkemedel av god kvalitet når den en-
skilde och hälso- och sjukvården genom att pröva inkomna ansökningar
om godkännande av läkemedel, varvid högt medicinskt och samhälls-
ekonomiskt värde skall ges prioritet.

Läkemedelsverket pekar på att gällande nya kemiska substanser har
under budgetåret 309 ärenden kommit in att jämföra med prognostisera-
de 240 ärenden. Totalt slutbehandlades 322 ärenden att jämföra med
målet 265 ärenden. De uppsatta kraven för handläggningstider har i
stort kunnat hållas och Läkemedelsverket pekar på att medianhandlägg-
ningstiden för nya kemiska substanser nu är kortast i Europa.

Det övergripande målet för Program 2.'Kontrollen efter godkännande
och information om läkemedel m.m. är att tillse att endast effektiva och
säkra läkemedel av god kvalitet finns på marknaden. Detta sker genom
att tillse att uppställda krav och mål efterlevs inom läkemedelsförsörj-
ningens samtliga led, att värdera nya rön av betydelse för de godkända
läkemedlens ändamålsenlighet samt att föra ut och följa upp information
om rationell läkemedelsanvändning.

Läkemedelsverket pekar på att det samlade resultatet inom program-
met innebär att de väsentliga målen för 1992/93 har uppnåtts. Inom
vissa delar av programmet har högre produktion åstadkommits än vad
som angavs i målen. Samtidigt har vissa aktiviteter fått senareläggas.

Det övergripande målet för Program 3. Kontroll av läkemedelsnära
produkter m.m. är att främja säkerheten och kvaliteten för de produkt-
grupper programmet omfattar och att förhindra att narkotiska läke-
medel, sprutor och kanyler för legalt bruk och tekniska alkoholproduk-
ter hanteras olagligt eller missbiukas.

Läkemedelsverket visar på att samtliga kontrollområden inom pro-
grammet i stort sett har uppfyllt de uppställda produktionsmålen. När
det gäller kontrollen av teknisk sprit pekar Läkemedelsverket dock på
att verket inte till fullo lyckats leva upp till den uppställda målsättning-
en, eftersom ett flertal fall av olaglig försäljning av teknisk sprit har
uppdagats under året.

Läkemedelsverket har i årsredovisningen redovisat följande överskott
och reservationer:

Efter budgetåret 1991/92 var resultatet 15 miljoner kronor, vilka har
reserverats för resultatutjämning. Budgetåret 1992/93 har brutto genere-
rats 16 miljoner kronor, varav 8 miljoner kronor reserverats för pro-
dukter i arbete, dvs balanserade ärenden inkomna under budgetåret
1992/93, men där arbetet utförs under budgetåret 1993/94. Årets resul-
tat är enligt dispositionen 8,9 miljoner kronor, ränta 6,7 miljoner

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

187

kronor, administrativa intäkter 1,5 miljoner kronor och särskild upp- Prop. 1993/94:100
dragsverksamhet 0,2 miljoner kronor. Bil. 6

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar vid granskning av
årsbokslutet utan anser att detta är rättvisande. Riksrevisionsverket har
dock inte granskat den i årsredovisningen ingående resultatredovisning-
en men avser att senare granska denna och avge synpunkter till Läke-
medelsverket.

Balansräkning

Tillgångar	1993-06-30	1992-06-30	Skulder och verkskapital	1993-06-30	1992-06-30
Omsätt- ningstill- gångar	56 386	57 943	Kortfristiga skulder	23 640	36 590
Anlägg- ningstill- gångar	13 590	11 918	Långfristiga skulder	1 811	1 943
			Verkskapital	44 525	31 331
Summa	69 976	69 864	Summa	69 976	69 864

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

De övergripande mål och verksamhetsmål som gäller för treårs-
perioden 1993/94 - 1995/96 bör ligga fast.

Resurser:

Verksamheten finansieras helt av avgifter.

Planeringsram:

1994/95 1995/96

115,8 mkr 116,9 mkr

Övrigt:

Regeringen avser att senare besluta om avgiftsnivån.

188

Resultatbedömning

Läkemedelsverkets årsredovisning och den enkla anslagsframställningen
visar att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att de uppsatta målen
kan uppnås. Verkets ekonomiska resultat visar att myndigheten väl har
klarat att rationalisera sin verksamhet enligt de förutsättningar som gavs
för budgetåret 1992/93. På grund av bl.a. en större ärendetillströmning
än förväntat och på det höga ränteläget under hösten 1992 har inkoms-
terna varit större än vad som kunnat förutsägas. Läkemedelsverket har
därför genererat ett överskott som ackumulerat uppgår till ca 16 miljo-
ner kronor. Regeringen gör bedömningen att avgiftsnivån för budgetåret
1994/95 skall hållas oförändrad eller sänkas. Regeringen avser att be-
sluta i frågan under våren 1994.

Slutsatser

Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i
1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95.

Läkemedelsverkets verksamhet har varit framgångsrik och bör kunna
bedrivas i nuvarande omfattning och med de resurser som har beräknats
för budgetåret 1994/95.

Läkemedelsverket bör under budgetåret 1994/95 få disponera en låne-
ram på 13 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i an-
läggningstillgångar för förvaltningsändamål.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Läkemedelsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på
1 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

F 7. Rättsmedicinalverket

1992/93 Utgift 162 788 350

1993/94 Anslag 159 346 000

1994/95 Förslag 162 105 000

Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för
rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verk-
samhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon
annan statlig myndighet. RMV skall särskilt svara för rättspsykiatriska
undersökningar i brottmål och läkarintyg som avses i 7 § lagen
(1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m., rättsmedi-
cinska obduktioner och andra rättsmedicinska undersökningar samt
rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse,
allmän åklagare eller polismyndighet.

Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska undersök-
ningar samt lämna information inom sitt ansvarsområde till andra myn-
digheter och enskilda. Ytterligare uppgifter för verket är att bedriva

189

internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde samt svara för utveck-
lingsarbete och stöd åt viss forskning av betydelse för verksamheten.
RMV skall som expertmyndighet bidra till en hög rättssäkerhet samt till
samhällets brottsförebyggande arbete.

RMV:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1991:944) med instruktion för Rättsmedicinalverket.

Rättsmedicinalverket

De rättspsykiatriska undersökningsenheterna har under budgetåret
1992/93 genomfört 552 rättspsykiatriska undersökningar. Detta är en
ökning med 10 % jämfört med föregående budgetår. Av det totala
antalet rättspsykiatriska undersökningar avsåg 447 undersökningar häk-
tade personer och 105 undersökningar avsåg icke häktade personer. De
rättspsykiatriska undersökningsenheterna och de av RMV kontrakterade
undersökningsläkarna har under budgetåret avlämnat 2 033 § 7-intyg.
Av det totala antalet § 7-intyg var 1 420 enkla och 613 utvidgade intyg.
Antalet § 7-intyg, som utfärdas inom den rättspsykiatriska organisa-
tionen, har under budgetåret 1992/93 ökat med 91 %. Den huvudsakliga
orsaken till denna ökning är att RMV sedan den 1 juli 1992 särskilt sva-
rar för läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild
personutredning i brottmål m.m. Detta innebär bl.a. att samtliga intyg
som utfärdas i landet administreras av RMV. I den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten har väntetider och undersökningstider som
anges i lagen om rättspsykiatrisk vård underskridits. Vidare har andelen
undersökningar där anstånd begärts hållits under den nivå som anges i
regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 (10 %).

Under budgetåret 1992/93 utfördes totalt 5 680 rättsmedicinska obduk-
tioner vilket är en minskning med 2 % jämfört med föregående budget-
år. RMV har under budgetåret prioriterat stödet till domstolar, polis-
och åklagarmyndigheter genom att använda resurser som frigjordes när
de enkla dödsfallsundersökningama upphörde. Dessutom har undersök-
ningar av levande personer, medverkan i brottsplatsundersökningar samt
informationsinsatser ökat i omfattning.

Ärendehandläggningen inom den rättsmedicinska verksamheten har
effektiviserats och fyra av totalt sex rättsmedicinska avdelningar upp-
fyller regeringens resultatkrav på högst fyra veckors handläggningstid
för okomplicerade ärenden. Ett nordiskt kvalitetssäkringsarbete har
genomförts och resultatet har redovisats i en särskild rapport.

Planeringen för att genomföra regeringens beslut att avveckla rätts-
medicinska avdelningen i Uppsala är långt framskriden, och genom-
förandet beräknas kunna ske den 1 mars 1994.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

190

Under budgetåret 1992/93 har RMV:s rättskemiska avdelning handlagt

4 617 obduktionsärenden. Omfattningen av dessa ärenden har i stort sett
varit oförändrad de senaste fem budgetåren. Antalet rattfylleriärenden
har minskat under budgetåret liksom undersökningar som syftar till att
påvisa eventuell läkemedels- och eller narkotikapåverkan i samband med
bilkörning. Vidare har uppdragsverksamheten till kriminalvården ökat.

Regeringens resultatkrav som avser den rättskemiska verksamheten
budgetåret 1992/93 innebär att handläggningstidema för okomplicerade
ärenden inom den rättskemiska verksamheten skall reduceras till högst
en arbetsvecka från provets ankomst. Handläggningstidema för prov
från de rättsmedicinska avdelningarna har förkortats så att ca 70 % av
dessa besvaras inom fem arbetsdagar. Rättskemiska avdelningen har
under budgetåret varit engagerad i det gemensamma nordiska kvalitets-
säkringsarbete som nämnts tidigare.

Rättsserologiska avdelningen har under budgetåret 1992/93 besvarat
1 986 bas- och 323 utvidgade ärenden. Basärendena minskade med
13 % och de utvidgade ärendena ökade med 26 % jämfört med budget-
året 1991/92. Den genomsnittliga tiden från ärendets registrering till
dess expediering har från juni 1992 till juni 1993 minskat ined 20 %.
Det finns dock vissa begränsningar i RMV:s möjligheter att påverka
handläggningstiden. Den tid som det tar för partema att inkomma med
blodprov ingår nämligen i den totala handläggningstiden.

RMV hade i juni 1993 ett ackumulerat ekonomiskt överskott på

5 680 000 kronor på gmnd av att produktiviteten i den rättsserologiska
verksamheten hade ökat. Enligt regeringens beslut den 10 juni 1993
skall det balanserade överskottet användas i den rättsserologiska verk-
samheten för åtgärder som bidrar till att sänka avgifterna. RMV be-
slutade bl.a. mot denna bakgrund att sänka avgiften för faderskaps-
undersökningama med ca 10 % fr.o.m. den 1 oktober 1993.

Regeringens resultatkrav som avser den rättsserologiska verksamheten
budgetåret 1992/93 innebär att handläggningstidema bör reduceras till
högst fem veckor från den tidpunkt då senast infordrat blodprov inkom-
mit. RMV har under budgetåret 1992/93 inte nått resultatkravet men
beräknar nå detta innan innevarande budgetår är slut.

RMV anger att en verksamhetsplan för budgetåret 1994/95 kommer
att bifogas den fördjupade anslagsframställningen som skall lämnas till
regeringen senast den 1 april 1994.

I anslagsframställningen för budgetåret 1994/95 föreslår RMV

- att prövningen av den rättspsykiatriska undersökningsorganisationens
framtida struktur och dimensionering genomförs i nästa års budget-
beredning,

- att regeringen prövar om RMV:s verksamhet med ratt-
fylleriundersökningar bör vara uppdragsfinansierad.

Vidare hemställer RMV om

- att verket tilldelas ett ramanslag på 158 500 000 kronor budgetåret
1994/95,

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

191

- att RMV får disponera en låneram hos Riksgäldskontoret på Prop. 1993/94:100

7 000 000 kronor under budgetåret 1994/95 för investeringar i an- Bil. 6

läggningstillgångar,

- att anslagskrediten höjs från 3 % till 5 % av ramanslaget.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

För budgetåret 1994/95 skall följande övergripande mål gälla för
RMV, nämligen att den rättspsykiatriska undersökningsverksam-
heten skall leverera beslutsunderlag av hög kvalitet till rättsväsen-
det. Underlaget skall lämnas inom lagstadgad tid. Vidare skall de
rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska undersök-
ningsverksamheterna medverka till att goda förutsättningar för
rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV
skall - som ett led i samhällets brottsförebyggande verksamhet -
prioritera arbetet med att informera om de erfarenheter som
vunnits inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiat-
riska verksamheterna.

Resurser:

Ramanslag 1994/95

Intäkter 1994/95

Planeringsram:

1994/95

162,1 mkr

37,0 mkr

199,lmkr

Resultatbedömning

RMV har i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 samt i sin
verksamhetsredovisning för budgetåret 1992/93 redovisat att de rikt-
linjer som RMV fastställt i verksamhetsplanen för budgetåret 1992/93 i
allt väsentligt har kunnat följas och att de konkreta målen i planen i hög
grad har kunnat infrias. Regeringen gör samma bedömning som RMV
beträffande måluppfyllelsen i verksamheten. Vidare anser vi att de
strategiska delarna i regleringsbrevet för budgetåret 1993/94 också bör
ange inriktningen av verkets verksamhet under budgetåret 1994/95.

Inriktningen av RMV:s verksamhet regleras i förordningen (1991:944)
med instruktion för RMV. Målen och verksamhetens inriktning framgår
också av de propositioner som låg till grand för besluten om myndig-
heten och dess verksamhet, nämligen propositionerna 1990/91:93 om
rättsmedicinsk verksamhet och 1990/91:120 om den rättspsykiatriska
undersökningsverksamheten.

192

Under år 1994 kommer regeringen att genomföra en fördjupad pröv-
ning av RMV:s verksamhetsinriktning och resursbehov avseende
budgetåren 1995/96-1997/98. I detta sammanhang skall en översyn av
verksamhetens inriktning och utveckling genomföras. Vår fördjupade
prövning kommer att utgå från de mål som statsmakterna lade fast när
verket bildades. Beslutet om den framtida inriktningen fattas bl.a. uti-
från en analys av om dessa mål har uppfyllts.

Regeringen kan konstatera att resultatstyrningen av RMV:s verksam-
het har utvecklats under budgetåret 1992/93. I årets verksamhetsredo-
visning lämnas nämligen en återrapportering av utfallet i verksamheten
i förhållande till de resultatkrav som regeringen lade fast i reglerings-
brevet för budgetåret 1992/93. Genom denna återrapportering har dia-
logen mellan regering och myndighet förbättrats. Vi ser positivt på
denna utveckling. För att vidareutveckla resultatstyrningen och därmed
förbättra budgetdialogen ytterligare anser regeringen att information om
kostnader för olika slutprestationer inom verket bör tas fram. Enligt de
uppgifter som vi har fått från RMV kommer denna information att
kunna lämnas i den fördjupade anslagsframställningen.

Vi vill inom ramen för resultatbedömningen särskilt nämna arbetet
med att avveckla rättsmedicinska avdelningen i Uppsala. Enligt RMV:s
anslagsframställning är planeringen för att genomföra regeringens beslut
långt framskriden. I regeringens beslut den 29 april 1993 föreskrivs att
rättsmedicinska avdelningen i Uppsala skall vara avvecklad före den 1
april 1994.

Slutsatser

- Rättspsykiatrins organisation och dimensionering

Av proposition 1990/91:120 om den rättspsykiatriska undersök-
ningsverksamheten m.m. framgår bl.a. att den framtida inriktningen när
det gäller utvecklingen av den rättspsykiatriska undersökningsverksam-
heten bör vara att undersökningsverksamheten så långt det är möjligt
läggs ut på entreprenad. I propositionen anges vidare att de rättspsykiat-
riska stationerna i Linköping och Umeå kan avvecklas till följd av
avtalen med Östergötlands och Västerbottens läns landsting. Rätts-
psykiatriska kliniken i Lund bör - enligt propositionen - avvecklas
under budgetåret 1991/92 i samband med att avtalet med Malmö kom-
mun träder i kraft. En avveckling av rättspsykiatriska kliniken i Uppsala
borde enligt propositionen kunna ske under budgetåret 1992/93.

De rättspsykiatriska stationerna i Linköping och Umeå samt den rätts-
psykiatriska kliniken i Lund har efter särskilda beslut av regeringen
under år 1991 avvecklats och ersatts av s.k. entreprenadavtal med
Malmö kommun, Östergötlands läns landsting och Västerbottens läns
landsting.

I förra årets budgetproposition framhöll regeringen att överväganden
om eventuell avveckling av statliga undersökningsenheter samt framtida

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

193

13 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 100 Bilaga 6

omfattning och inriktning av entreprenadverksamheten bör ske i ett
sammanhang. Vår avsikt var att återkomma till riksdagen i denna fråga
när ytterligare erfarenheter vunnits och ett mer tillförlitligt beslutsunder-
lag fanns att tillgå.

Regeringen beslutade den 17 juni 1993 om myndighetsspecifika direk-
tiv för Rättsmedicinalverkets fördjupade anslagsframställning för
budgetåren 1995/96-1997/98. RMV har genom dessa direktiv fått i
uppdrag att bl.a. utvärdera och jämföra kvalitet och produktivitet i de
rättspsykiatriska undersökningar och § 7-utredningar som lämnas av
rättspsykiatriska avdelningar och entreprenörer. Verket skall också
analysera eventuella skillnader i kvalitet och produktivitet mellan statliga
enheter och entreprenörer samt mellan samtliga enheter som utför rätts-
psykiatriska undersökningar och § 7-utredningar. I direktiven föreskrivs
också att behovet av rättspsykiatriska undersökningar och § 7-utred-
ningar under planeringsperioden skall bedömas. Regeringen anser mot
denna bakgrund att beslut om rättspsykiatrins framtida organisation och
dimensionering bör ske i den fördjupade prövningen av RMV:s verk-
samhet som skall genomföras under år 1994.

- Intäktsfinansiering av RMV:s verksamhet

RMV framhåller att det finns viss ledig kapacitet på de rättspsykiatriska
vårdavdelningarna. Detta medger enligt verkets mening att vårdansvaret
kan utökas förutsatt att avtal kan träffas med andra huvudmän inom
kriminalvården och hälso- och sjukvården. En ökad uppdragsfinan-
siering betyder enligt RMV att bemanningen måste anpassas till en
större beläggning och att vissa personalkompletteringar m.m. är nöd-
vändiga.

Regeringen anser att det är angeläget att RMV - på detta sätt - analy-
serar hur tillgängliga resurser kan utnyttjas effektivt. Det kan dock
firmas vissa problem förknippade med att utnyttja ledig kapacitet inom
den rättspsykiatriska verksamheten till att utföra bl.a. vårduppgifter som
andra huvudmän har ansvaret för. Inom det rättspsykiatriska området
skall RMV enligt sin instruktion svara för bl.a. rättspsykiatriska under-
sökningar i brottmål samt utfärda sådana läkarintyg som avses i § 7
lagen om särskild personutredning i brottmål m.m. Det är enligt vår
bedömning viktigt att myndighetens verksamhet inte blir alltför splittrad
utan inriktas mot den primära uppgiften inom det rättspsykiatriska om-
rådet, nämligen undersökningsverksamheten.

En ökad uppdragsfinansiering betyder enligt RMV att bemanningen
måste anpassas till en högre beläggning och att vissa personalkomplette-
ringar m.m. är nödvändiga. Detta innebär således att den personal som
för närvarande finns hos verket inte är tillräcklig utan att ytterligare
personal skulle behöva tillföras.

RMV:s huvuduppgift är enligt verkets instruktion att ge myndigheter
inom i huvudsak rättsväsendet underlag och information av hög kvalitet
och tillförlitlighet. Det är av bl.a. rättssäkerhetsskäl väsentligt att under-
laget i form av rättspsykiatriska undersökningar och § 7-undersökningar

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

194

m.m. är tillförlitligt. Det får inte finnas risk för att t.ex. en domstol av
besparingsskäl avstår från att besluta om rättspsykiatrisk undersökning.
Rättssäkerheten får således inte påverkas negativt av ekonomiska över-
väganden.

Vi vill dock framhålla att uppdrags- eller intäktsfinansiering av verk-
samhet kan medföra en mängd positiva effekter. Vid uppdrags- eller
intäktsfinansiering får den myndighet som beslutar om en åtgärd också
betala denna. Ett sådant förfarande kan ofta förbättra kostnadsmedvetan-
det och leda till effektivare resursutnyttjande.

Mot bakgrund av vad vi har anfört är det angeläget att pröva förut-
sättningarna för intäktsfinansiering inom RMV:s verksamhetsområde.
Det bör därvid läggas fast vilka möjligheter och begränsningar som
finns när det gäller verkets verksamhet och denna finansieringsform. I
bedömningen bör särskild hänsyn tas till kravet att rättssäkerheten skall
upprätthållas. Regeringen har för avsikt att återkomma till denna fråga
i den fördjupade prövningen av RMV:s verksamhet.

RMV har i sin beräkning av anslaget för budgetåret 1994/95 förutsatt
att omfattningen av den intäktsfinansierade verksamheten skall kunna
öka. Detta skulle enligt verkets mening medföra att de fasta kostnaderna
per producerad enhet kan minska vilket i sin tur innebär att anslaget kan
minska med ca två miljoner kronor. Vi är med hänsyn till vad som har
anförts om en kommande prövning av förutsättningarna för intäkts-
finansiering inom RMV inte beredda att göra denna anslagsjustering.

I samband med den fördjupade prövningen av RMV:s verksamhet bör
regeringen även pröva om verkets nuvarande bemyndigande att bedriva
intäkts- eller uppdragsfinansierad verksamhet är ändamålsenligt. För
närvarande gäller att RMV enligt sin instruktion får utföra uppdrag
inom sitt ansvarsområde i den mån verksamheten i övrigt medger det.
Uppdragen skall utföras mot ersättning som motsvarar kostnaden för
sådan verksamhet.

- Organisation och finansiering av viss rättskemisk verksamhet

I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 gav regeringen RMV i upp-
drag att utreda hur verksamheten med rattfylleriundersökningar bör vara
organiserad i framtiden. Vidare angavs att utredningsarbetet borde
bedrivas i samarbete med Rikspolisstyrelsen. RMV överlämnade
rapporten Rattfylleriundersökningar - framtida organisation m.m.
(RMV rapport 1993:1) till regeringen i april 1993.

I rapporten redovisas utgångspunkter för eventuella överväganden i
syfte att göra rättskemiska avdelningens verksamhet med rattfylleri-
undersökningar uppdragsfinansierad. Detta förutsätter enligt rapporten
att de medel som RMV anvisats för denna verksamhet förs över till
polisväsendet. RMV föreslår att regeringen prövar om RMV:s verksam-
het med rattfylleriundersökningar bör vara uppdragsfinansierad.

Regeringen har tidigare redovisat att det föreligger ett behov av att
pröva förutsättningarna att bedriva intäktsfinansierad verksamhet inom
RMV:s verksamhetsområden. Vi är därför inte beredda att redan nu

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

195

fatta beslut om att utöka användningen av denna finansieringsform utan
avser att återkomma till denna fråga i den fördjupade prövningen.

Regeringen anser att RMV:s anslagskredit bör höjas från 3 % till 5 %
av ramanslagets storlek.

Rättsmedicinalverket bör under budgetåret 1994/95 få disponera en
låneram på 12,5 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Rättsmedicinalverket förbudgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 162 105 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

F 8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

1992/93	Utgift	13 705 749
1993/94	Anslag	14 366 000
1994/95	Förslag	15 680 000
Hälso-	och sjukvårdens	ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att

pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso- och sjuk-
vårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). HSAN skall aktivt verka för
att patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården stärks
och därigenom medverka till att sektorsmålet om en god hälso- och
sjukvård samt en god tandvård för hela befolkningen uppnås. HSAN
skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat
sitt yrke, och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av
legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte
inom hälso- och sjukvården samt tandvården. Nämndens arbetsuppgifter
och organisation framgår av lagen samt av förordningen (1988:1240)
med instruktion för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

I sin enkla anslagsframställning menar HSAN att nämndens verksam-
het fortsätter att effektiviseras. Antalet avgjorda ärenden har ökat,
balansen har minskat, handläggningstiden har förkortats och kostnaden
per ärende har sjunkit. Sålunda har den genomsnittliga handläggnings-
tiden minskat till inte fullt åtta månader i juni 1993. Antalet anmäl-
ningar ökar emellertid. Utvecklingen beträffande dels inkommande och
avgjorda ärenden, dels kostnaderna per ärende i fast pris framgår av
följande tabell.

196

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Ärendeutvecklingen m.m. vid HSAN 1988/89 - 1992/93

	88/89	89/90	90/91	91/92	92/93
Antal anmäl- ningar	1 228	1 292	1 504	1 600	1 933
Antal av- gjorda ären- den	1 171	1 514	1 567	1 813	1 962
Antal balans- erade ärenden vid budget- årets utgång	1 811	1 589	1 532	1 374	1 338
Kostnad (kr)	9 003	7 858	8 773	8 393	7 805

per ärende i
fast pris juli
1993

HSAN konstaterar emellertid att antalet inkommande ärenden starkt
ökar även i förhållande till de prognoser över förväntad utveckling som
lämnades i nämndens fördjupade anslagsframställning för budgetåren
1993/94 - 1995/96. Nämndens beslut efterfrågas i större utsträckning
än tidigare i och med det ökade kvalitetssäkringsarbetet. HSAN räknar
med att antalet anmälningar till nämnden fortsätter att stiga kraftigt och
att det under budgetåret 1994/95 skall komma in ca 2 700 anmälningar,
dvs. en ökning med ca 770 anmälningar i förhållande till budgetåret
1992/93.

Kostnaden per ärende var vid utgången av budgetåret 1992/93 ca
7 800 kronor. HSAN anser emellertid att denna styckkostnad bör kunna
pressas ned till ca 7 000 kronor. Därigenom skulle merkostnaden för
det ökade antalet ärenden under budgetåret 1994/95 enligt nämnden bli
ca 490 000 kr.

För att det hittills framgångsrika arbetet med att nedbringa ärende-
balansen och förkorta handläggningstidema skall kunna fortsättas er-
fordras därför enligt HSAN ytterligare medel utöver planeringsramen
för budgetåret 1994/95. Nämnden föreslår mot der.na bakgrund att ram-
anslaget för nämnden höjs till drygt 15 miljoner kronor.

197

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Sammanfattning

Övergripande mål

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som
gäller för treårsperioden 1993/94 - 1995/96.

Resurser:

Ramanslag 1994/95 15,7 mkr

Planeringsram:

1994/95

15,7 mkr

1995/96

15,7 mkr

Övrigt:

HSAN skall nedbringa den genomsnittliga handläggningstiden för
ärendena till en tid av högst sex månader senast under budgetåret
1995/96.

Resultatbedömning

Regeringen delar HSAN:s bedömning av resultatet av verksamheten.

Slutsatser

Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetpropo-
sition bör gälla även för budgetåret 1994/95.

HSAN skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av
anmälda fall och bör kunna senast under budgetåret 1995/96 nedbringa
den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som
understiger sex månader.

Pågående insatser för en intensivare handläggning av nämndens ären-
den bör vidmakthållas. HSAN har pekat på att antalet anmälningar till
nämnden ökat från 1 228 under budgetåret 1988/89 till 1 933 under
budgetåret 1992/93. Nämnden anser sig ha anledning att tro att det
under budgetåret 1994/95 skall komma in ca 2 700 anmälningar, dvs.
en ökning med ca 770 anmälningar i förhållande till budgetåret
1992/93. Regeringen godtar denna bedömning.

Kostnaden per ärende var vid utgången av budgetåret 1992/93
ca 7 800 kronor. HSAN anser emellertid att denna styckkostnad bör
kunna pressas ned till ca 7 000 kronor. Därigenom skulle merkostnaden
för det ökade antalet ärenden enligt nämnden kunna begränsas till

198

ca 490 000 kr. Regeringen har inte någon invändning mot denna be-
dömning.

Regeringen finner emellertid att det är mycket viktigt att ärendehand-
läggningen vid HSAN effektiviseras ytterligare. Regeringen är därför
beredd att räkna upp medelsnivån fr.o.m. budgetåret 1994/95 med
ca 1 miljon kronor för att möjliggöra för HSAN att tillföra verksam-
heten ökad kompetens och att säkra att handläggningstidema skall kunna
fortsätta att förkortas trots det ökade antalet ärenden.

HSAN bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 1,2
miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstill-
gångar för förvaltningsändamål.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 15 680 000 kronor.

F 9. Statens institut för psykosocial miljömedicin

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93	Utgift	6 019 514
1993/94	Anslag	6 901 000
1994/95	Förslag	7 474 000

Statens institut för psykosocial miljömedicin (IPM) har till uppgift att
utveckla, värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituatio-
ner, riskgrupper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad
forskning samt utbildning, dokumentation och information. Institutets
arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen (1988:1242)
med instruktion för statens institut för psykosocial miljömedicin.

Statens institut för psykosocial miljömedicin

IPM föreslår i sin enkla anslagsframställning bl.a. att det vid institutet
skall inrättas en enhet för suicidforskning och prevention, utöver de
nuvarande fyra enheterna Arbetsmiljö och hälsa, Vårdmiljö och hälsa,
Social miljö och hälsa samt Invandrarmiljö och hälsa. Institutet föreslår
att detta skall ske genom att Stockholms läns landstings centrum för
suicidforskning och prevention integreras i IPM. Institutet föreslår
följande verksamhet vid enheten för suicidforskning och prevention:

- Uppbyggnad av epidemiologisk databank

- Vetenskaplig forskning

- Undervisning

- Nationellt och internationellt samarbete

199

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Sammanfattning

Övergripande mål:

IPM:s forskning skall inriktas på att vara praktisk tillämpbar
inom social-, hälsovårds- och arbetslivsområdena. Teoribildning
och metoder för vetenskaplig forskning inom dessa verksamhets-
områden skall utvecklas.

För att åstadkomma ett effektivt utnyttjande av de samlade
resurserna för psykosocial miljömedicinsk forskning skall institu-
tet samverka med andra myndigheter, institutioner och organisa-
tioner inom de områden som institutets verksamhet omfattar.

I samband med den pågående omstruktureringen av den
offentliga sektorn skall IPM medverka i utbildning och bidra med
sådan information som kan minska de psykosociala på-
frestningarna för de grupper som berörs.

Resurser:

Ramanslag 1994/95 7,5 mkr

Planeringsram:

1994/95

7,5 mkr

1995/96

7,5 mkr

Resultatbedömning och slutsatser

Regeringen anser att verksamheten vid IPM har en hög samhälls-
relevans, inte minst mot bakgrund av arbetslöshetssituationen. IPM är
en myndighet vars verksamhet till största delen är forskning vilken
omfattar flera sektorer.

I Sverige registreras varje år ca 1 500 självmord och 500 s.k. osäkra
självmord samt ca 20 000 självmordsförsök. Självmordsdödligheten är
hög men har visat en svag trend till minskning de senaste decennierna.
Det nu aktuella läget bl.a. på arbetsmarknaden kan medföra att minsk-
ningen avstannar. Socialutskottet har i sitt betänkande (1992/93:SoU25)
till forskningspropositionen uttalat att en anknytning av Stockholms läns
landstings centrum för suicidforskning och prevention till IPM skulle
vara utvecklande och tillföra institutet värdefull kompetens. Regeringen
anser mot bakgrund av detta att det finns skäl till att genom avtal knyta
Stockholms läns landstings centrum för suicidforskning och prevention
till IPM:s verksamhet som en femte enhet. Verksamheten bör bedrivas
i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet. Regeringen beräknar denna
kostnad till för budgetåret 1994/95 500 000 kronor och för budgetåret
1995/96 ytterligare 350 000 kronor.

200

IPM bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 200 000
kr i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 7 474 000 kronor.

F 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

metodik
1992/93	Utgift	10 985 593
1993/94	Anslag	13 659 000
1994/95	Förslag	15 566 000

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till
uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och nya medicinska
metoder ur medicinskt, ekoncmiskt, socialt och etiskt perspektiv. SBU
skall därmed medverka till att givna resurser inom hälso- och sjuk-
vården utnyttjas rationellt för att sjukvårdshuvudmännen skall kunna få
ut bästa och mesta möjliga hälso- och sjukvård inom givna ekonomiska
ramer med hänsyn till aktuell vetenskaplig kunskap och beprövad
praxis.

SBU:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1992:851) med instruktion för Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik

SBU startade sin verksamhet den 1 juli 1992 och har lämnat en års-
redovisning för sitt första verksamhetsår som självständig myndighet.
Denna har av naturliga skäl vissa begränsningar. Till dessa hör att
resultatmodell och mätbara verksamhetsmål inte fanns klara när verk-
samheten etablerades. Arbetet med att utveckla en sådan modell och
verksamhetsmål har inletts. En annan orsak är att verksamheten till
övervägande del är projektbunden. Projekten löper under flera år, var-
för kostnaderna för slutprestationer måste ackumuleras för motsvarande
tidperiod för att en totalkostnad för en given prestation skall kunna
redovisas. Det reella projektarbetet följs av en kunskapsspridningsfas.
Först ytterligare någon tid därefter kan en slutlig bedömning ske av
vilka effekter SBU:s verksamhet har fått vad gäller praktisk tillämpning
och samhällsekonomiska konsekvenser.

Årsredovisningen för SBU:s första verksamhetsår ger dock en god
bild av pågående och avslutade projekt, publicerade rapporter och andra
informationsinsatser. Det arbete som pågår för att utveckla resultat-
modeller, mätbara verksamhetsmål och den ekonomiska redovisningen

201

innebär att utvecklingsmöjligheterna bedöms som goda. I kommande
årsredovisningar bör därför resp, projekt (prestation) kunna bedömas i
relation till kostnader och på sikt även göra effektbedömningar möjliga.

SBU har i sin anslagsframställning begärt ökade resurser dels för
direkta och indirekta projektkostnader inkl, förstärkning av kansliets
utredarresurser och medicinkompetens, dels för att utveckla informa-
tionsspridningen och intensifiera det internationella samarbetet.

SBU arbetar för att på vetenskaplig grund ge underlag för att välja
sådan metodik inom vården som gagnar patienten, för att utmönstra
ineffektiva och föråldrade metoder och för att påskynda införandet och
användningen av effektiva medicinska åtgärder. De epidemiologiska och
ekonomiska analyserna i projekten kräver stora insatser och har en
avgörande betydelse för att bedöma kostnadseffektiviteten i vården.

För att nå målen för SBU:s verksamhet är det av största vikt att in-
formationen om beredningens verksamhet och resultatet av denna sprids
och kommer till praktisk användning. Därför är det angeläget att ut-
veckla effektiviteten i informations- och kunskapsspridningen och kom-
plettera de nuvarande insatserna inom detta område som främst sker
genom trycksaker med andra metoder. SBU äskar också resurser för ett
ökat internationellt samarbete. Ett sådant öppnar bl.a. möjligheter att
samfinansiera projekt och medverka i projekt inom ramen för det arbete
som bedrivs genom internationella organisationer och hos beredningens
motsvarigheter i andra länder.

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Sammanfattning

Övergripande mål

Det övergripande målet för Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik skall för budgetåret 1994/95 vara att verka för
ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och sjuk-
vården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk metodik.
Beredningens arbete skall vara inriktat på utvärdering i vid me-
ning och belysa de samlade medicinska, ekonomiska, sociala och
etiska konsekvenserna av såväl etablerade som nya metoder.

Resurser:

Ramanslag 1994/95 15,6 mkr

202

Resultatbedömning

Innan SBU blev en egen myndighet utvärderade en utredning den
verksamhet som bedrivits i annan organisatorisk form (SOU 1991:6).
Utredningen fann bl.a. att utvärdering av medicinsk metodik är en
verksamhet med betydande utvecklingspotential och bör betraktas som
ett strategiskt styrmedel för den svenska sjukvården. En förutsättning
för detta är den egna uppföljningen och utvärdering av resultaten.
Effekterna av SBU:s verksamhet utvärderas också genom särskilda
studier fr.o.m. innevarande budgetår.

SBU prioriterar projekt med omfattande konsekvenser för enskilda
personers hälsa och livsvillkor och som genom kvalitetsförbättringar
också har stora besparingspotentialer ur samhällsekonomisk synpunkt.
Rutiner och praxis har också förändrats inom flera av de områden där
SBU lämnat rekommendationer baserade på vetenskapliga kunskapssyn-
teser. Enbart inom området Preoperativa rutiner är de årliga direkta
kostnadsbesparingarna nu mer än 50 miljoner kronor. Behandling av ont
i ryggen är ett annat exempel där SBU:s insatser har lett till såväl för-
ändringar i sjukskrivningsrutiner som ett bättre omhändertagande av
patienter. De möjliga samhällsekonomiska besparingarna inom detta
område beräknas kunna uppgå till omkring 4 miljarder kronor. Exempel
på andra områden med stora förväntade samhällsekonomiska effekter -
minst 100 resp. 40 miljoner kronor, är behandling av slaganfall och
gastroskopi. Genom pågående uppföljningar och utvärderingar kommer
så småningom det faktiska utfallet inom dessa områden att kunna redo-
visas.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Slutsatser

Regeringen anser att de riktlinjer och övergripande mål för SBU:s
verksamhet som lades fast i 1993 års budgetproposition bör gälla även
för budgetåret 1994/95.

Det är angeläget att det pågående arbetet med att utveckla resultat-
modeller, mätbara verksamhetsmål och den ekonomiska redovisningen
för SBU:s verksamhet ger underlag för att bedömma såväl effektiviteten
i som effekten av verksamheten.

Regeringen beräknar ett ramanslag på 15 566 000 kronor till SBU:s
verksamhet. Detta innebär att SBU får en resursförstärkning med 1,5
miljoner kronor för att intensifiera arbetet med utvärderingsprojekt,
effektivisera informations- och kunskapsspridningen och öka det interna-
tionella samarbetet. Inom föreslaget ramanslag har regeringen, på mot-
svarande sätt som för innevarande budgetår, beräknat 1 miljon kronor
för uppdrag till Spri.

SBU bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på
400 000 kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstill-
gångar för förvaltningsändamål.

203

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för bud-
getåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 15 566 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Fil. Barnombudsmannen

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

5 322 8851

6 497 000

7 708 000

1 Barnmiljörådet

Barnombudsmannen (BO) är central förvaltningsmyndighet med upp-
gift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och
intressen. Instruktion för BO framgår av en särskild förordning
(1993:710).

Det övergripande målet för BO är enligt lagen (1993:335) om Barn-
ombudsman att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättig-
heter och intressen. Ombudsmannen skall därvid särskilt uppmärksam-
ma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer
överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta Nationernas konvention
om barnets rättigheter.

Barnombudsmannen

BO inrättades som myndighet den 1 juli 1993 genom en omorganisation
av Bammiljörådet. Bammiljörådet har lämnat en resultatredovisning av
sin verksamhet för budgetåret 1992/93. Riksrevisionsverket (RRV) har
granskat årsbokslutet för Bammiljörådet avseende räkenskapsåret
1992/93. Enligt RRV:s bedömning är årsbokslutet rättvisande. Med
anledning av den pågående organisationsförändringen inom myndig-
hetens verksamhet har inte någon flerårig planeringsram fastställts för
myndigheten.

I sin enkla anslagsframställning anger BO att myndighetens verksam-
het under innevarande budgetår kommer att utvecklas och utformas mer
i detalj och organisationen att anpassas til! de nya uppgifter som myn-
digheten har. BO kan dock redan förutse att stora krav kommer att
ställas på myndigheten från barns och ungdomars sida, från organisa-
tioner och myndigheter. BO framhåller att de resurser som ställts till
BO:s förfogande är förhållandevis begränsade för de omfattande upp-
gifter som förestår.

BO har redovisat en indelning av verksamheten i följande ansvarsom-
råden:

- juridiska frågor

- opinionsbildning, information

- bamsäkerhet och samhällsplanering

- barns uppväxtvillkor och lekmiljö

204

- ungdomars uppväxtvillkor och fritid

- psykosociala frågor

- administration och ledning.

BO föreslår för budgetåret 1994/95 ett oförändrat ettårigt ramanslag
som pris- och löneomräknas samt en anslagskredit på ramanslaget till ett
belopp motsvarande fem procent av anslagsbeloppets storlek. BO före-
slår vidare en räntekontokredit beräknad enligt samma grunder som
under budgetåret 1993/94, dvs. 10 procent av anslagsbeloppets storlek
samt att BO får disponera en låneram på 300 000 kr i Riksgäldskontoret
för investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Därut-
över föreslås för budgetåret 1994/95 att 350 000 kr för en handläggare
i ungdomsfrågor överförs till BO:s budget. Vidare föreslås att 300 000
kr anvisas för information riktad till barn och ungdomar om barn-
konventionen och barns rättigheter i övrigt samt att 160 000 kr anvisas
för medel motsvarande en halvtidstjänst för handläggning av psyko-
sociala frågor.

Regeringens överväganden

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Sammanfattning

Övergripande mål

BO har enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman till uppgift
att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättigheter och
intressen. BO skall därvid särskilt uppmärksamma att lagar och
andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med
Sveriges åtaganden enligt Förenta Nationernas konvention om
barnets rättigheter.

Resurser:

Ramanslag 1994/95

7,7 mkr

Slutsatser

BO:s anslagsframställning, som har gjorts efter endast två månaders
verksamhet, visar att myndigheten kräver resurser utöver den tidigare
planen för att kunna fylla sin uppgift och svara upp mot de förvänt-
ningar som finns på en Barnombudsman. Det gäller främst två om-
råden, informationsområdet och det psykosociala området. Dessutom
bör de särskilda medel för att stärka ungdomskompetensen inom myn-
digheten som fick disponeras för budgetåret 1992/93 varaktigt överföras
till BO:s budget.

Regeringen har vidare i enlighet med det principbeslut riksdagen fattat
om ansvar för den statliga statistiken (bet. 1992/93:FiU7, rskr.

205

1992/93:122) beräknat 210 000 kr under anslaget för sammanställning
av statistisk information (icke officiell statistik) om barns levnadsför-
hållanden i stället för under sjunde huvudtitelns anslag Statistiska
centralbyrån: Statistik, register och prognoser. Regeringens övervägan-
den avseende ansvarsfördelningen mellan Statistiska centralbyrån och
andra myndigheter återfinns i bilaga 8, D 8. Statistiska centralbyrån:
Statistik, register och prognoser.

BO bör under budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på 300 000
kr i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål.

Regeringen avser med hänsyn till organisationsförändringarna att ge
BO dispens till den 15 september 1994 när det gäller att inkomma med
en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1995/96-1997/98.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Barnombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag
på 7 708 000 kronor.

F 12. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

1992/93

1993/94

1994/95

Utgift
Anslag

Förslag

5 973 760

5 974 000

6 113 000

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är central
förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll
i frågor rörande internationella adoptioner. Instruktion för NIA framgår
av en särskild förordning (1988:1128).

Nämnden ansvarar för frågor enligt förordningen (1976:834) om
prövning av utländskt beslut om adoption samt frågor om auktorisation
av organisationer enligt lagen (1979:552) om internationell adoptions-
hjälp. NIA beslutar också om fördelning av statsbidrag till sådana orga-
nisationer samt fastställer årligen genomsnittskostnader att ligga till
grund för beräkning av bidrag vid adoption av utländska barn.

Socialnämnderna skall enligt socialtjänstlagen (1980:620) inhämta
yttrande från NIA om det avsedda förmedlingssättet är tillförlitligt, när
det är fråga om adoption av ett utländskt barn utan medverkan av aukto-
riserad organisation.

Det övergripande målet för NIA är att underlätta adoption i Sverige av
utländska barn. Nämnden skall därvid sträva efter att adoptioner sker
till barnets bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ur-
sprungsland och i Sverige.

Som framgår av vad som tidigare anförts har regeringen i maj 1992
tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av verksamheten
med internationella adoptioner. Inom ramen för denna översyn skall
NIA:s roll i adoptionsverksamheten prövas. Översynen har initierats av

206

NIA bl.a. mot bakgrund av det nu avslutade arbetet inom Konferensen
för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en konvention med
regler för hanteringen av internationella adoptioner. Utredaren beräk-
nas redovisa resultatet av sitt arbete under våren 1994.

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

NIA har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatredovisningen
redovisat verksamheten i verksamhetsområdena 1. Auktorisation och
tillsyn, 2. Förmedlingssätt vid enskild adoption, 3. Prövning av ut-
ländskt adoptionsbeslut, 4. Adoptionskostnademas utveckling, 5. Den
internationella utvecklingen inom adoptionsområdet samt 6. Informa-
tions- och utbildningsverksamhet. Strukturen överensstämmer med den
som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen. För de sex
verksamhetsområdena har följande mål lagts fast:

Verksamhetsområde 1-3: NIA skall genom auktorisation och tillsyn av
adoptionsorganisationer och yttrande över förmedlingssättets tillförlitlig-
het upprätthålla och stödja verksamheten med internationella adoptioner
på hög etisk nivå.

Verksamhetsområde 4: NIA skall verka för att kostnaderna för adop-
tionerna hålls nere.

Verksamhetsområde 5: NIA skall fortsätta att ge ökad tyngd åt arbetet
med att följa den internationella utvecklingen på sitt område i syfte att
upprätthålla och öka kunskaperna om adoptioner av utländska barn.

Verksamhetsområde 6: NIA skall fortsätta med den ökade informatio-
nen till berörda samhällsorgan om regler för och innehåll i adoptions-
verksamheten.

Resultatredovisningen indikerar att målen för verksamhetsområdena
har uppnåtts eller är på väg att nås. I fråga om verksamhetsområde 4.
Adoptionskostnademas utveckling påpekar NIA att särskilda instrument
behöver utvecklas i syfte att nå målet att hålla kostnaderna för adop-
tionerna nere. Beträffande verksamhetsområde 6. Informations- och
utbildningsverksamhet anger NIA att nämnden är ålagd att senast den
1 oktober 1994 till regeringen redovisa en utvärdering av arbetet när det
gäller information och utbildning.

För budgetåret 1992/93 har NIA tilldelats en anslagskredit på högst
130 000 kronor. I sin anslagsredovisning för detta budgetår uppger
nämnden att 18 281 kronor av denna kredit har tagits i anspråk.

NIA har av Riksrevisionsverket (RRV) fått dispens från att följa bok-
föringsförordningen i dess nya lydelse (1991:1026) för budgetåret
1992/93. Den revisionsberättelse som RRV lämnat avser därför en
granskning av årsbokslut upprättat efter den tidigare ordningen.

RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

I sin enkla anslagsframställning anger NIA att det för närvarande
inte finns skäl att ändra inriktningen av nämndens verksamhet i för-
hållande till de beslut som fattats i samband med behandlingen av NIA:s
fördjupade anslagsframställning. NIA föreslår för budgetåret 1994/95
oförändrat ramanslag som pris- och löneomräknas. Nämnden påtalar

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

207

dock att den konvention om skydd för barn och samarbete vad avser
internationella adoptioner, som antogs av Konferensen för internationell
privaträtt i Haag i maj 1993, kan få betydelse för nämndens verksamhet
framgent.

NIA föreslår vidare en anslagskredit på tamanslaget till ett belopp
motsvarande fem procent av anslagsbeloppets storlek. NIA föreslår
också en räntekontokredit beräknad enligt samma grunder som under
budgetåret 1993/94, dvs. 10 procent av anslagsbeloppets storlek.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål Det övergripande målet som gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95 skall ligga fast och skall enligt regeringsbeslut den 10 juni 1993 omfatta även budgetåret 1995/96.
Resurser:
Ramanslag 1994/95	6,1 mkr
Planeringsram:
1994/95	1995/96
6,1 mkr	6,1 mkr

Resultatbedömning

NIA:s resultatredovisning visar att verksamheten bedrivs med sådan
inriktning att de uppsatta målen kan nås. De resultat som nämnden
redovisar för sin verksamhet är tillfredsställande. Resultaten visar
genomgående god produktivitet. Fullständigt underlag för en bedömning
av verksamhetens effektivitet saknas dock. För den typ av arbete som
NIA bedriver är det också vanskligt att för samtliga verksamhetsgrenar
göra en sådan värdering i kvalitativa eller kvantitativa termer.

I avvaktan på resultatet av den översyn av NIA:s verksamhet som för
närvarande pågår inom ramen för Adoptionslagstiftningsutredningen
anser regeringen att den nuvarande inriktningen på nämndens verksam-
het bör ligga fast.

Den ekonomiska rapportering som upprättats är tillfredsställande.

Vi konstaterar att Riksrevisionsverket (RRV) inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen avseende NIA, och vi avstår från att kom-
mentera det ekonomiska resultatet ytterligare, då de redovisningsprin-
ciper som ligger till grund för årsbokslutet innebär att en fullständig

208

bild av det ekonomiska resultatet inte kan erhållas för budgetåret
1992/93.

Slutsatser

Sammantaget innebär bedömningen att de riktlinjer som lades fast i
1992 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95.

Medelsbehovet under budgetåret 1994/95 för NIA:s verksamhet och
för bidrag till auktoriserade adoptionsorganisationer för internationell
adoptionshjälp beräknas till 6 113 000 kr, varav 1 583 000 kr avser
bidrag till de auktoriserade organisationerna.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 6 113 000 kr.

F 13. Nämnden för vårdartjänst

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag

1994/95 Förslag

119 284 4341

8 798 000

8 856 000

1 Inkl, statsbidragen till vårdartjänst och omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgym-
nasium som fr.o.m. budgetåret 1993/94 redovisas under anslaget Statsbidrag till
vårdartjänst m.m.

Nämnden för vårdartjänst (NV) är en central myndighet med uppgift
att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med
särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelse-
hindrade. Dessutom disponerar nämnden vissa medel under åttonde
huvudtitelns anslag Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbild-
ningen. Nämnden bistår med kansliresurser den särskilda nämnd, Rh-
nämnden, som skall avgöra frågor om intagning till speciellt anpassad
gymnasial utbildning. Inom NV:s anslagsram ingår också medel till
informations- och utvecklingsarbete. NV:s arbetsuppgifter och organisa-
tion framgår av förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden
för vårdartjänst.

NV:s övergripande mål är att förbättra förutsättningarna för utbildning
och studier för unga och vuxna med funktionshinder samt att admini-
strera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituatio-
nen. Verksamhetsmålen för vårdartjänst och omvårdnadsinsatser i an-
slutning till riksgymnasium för rörelsehindrade redovisas under anslaget
D 4. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.

209

14 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 6

Nämnden för vårdartjänst

I sin enkla anslagsframställning för NV inte fram några frågor be-
träffande verksamhetsinriktningen som avviker från de övergripande
verksamhetsmål som lades fast för vårdartjänst, omvårdnadsinsatser i
anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade samt vissa stödåtgär-
der inom folkbildningen i den fördjupade prövningen för perioden
1993/94 - 1995/96. I övrigt avser NV att fortsätta arbetet med att ut-
veckla system för uppföljning och redovisning som påbörjats under
budgetåret 1993/94 och som syftar till att förbättra möjligheterna att
relatera prestationer och kostnader till varandra och att åstadkomma
bättre kostnadskontroll.

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Övergripande mål

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som
gäller för treårsperioden 1993/94 - 1995/96.

Resurser:

Ramanslag 1994/95 8,9 mkr

Planeringsram:

1994/95

8,9 mkr

1995/96

8,9 mkr

Övrigt:

NV bör vidareutveckla sina uppföljnings- och redovisningssystem
för att uppnå bättre kostnadskontroll samt skapa bättre förutsätt-
ningar för mätning av effektivitet, kvantitet och kvalitet i verk-
samheterna.

Resultatbedömning

Regeringen anser att det av redovisningen i den enkla anslagsframställ-
ningen framgår att NV:s verksamhet bedrivs med sådan inriktning och
på ett sådant sätt att det övergripande målet med verksamheten uppnåtts.

210

Slutsatser

Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års budgetpropo-
sition bör gälla även för budgetåret 1994/95.

NV bör under budgetåret 1994/95 få disponera en låneram i Riks-
gäldskontoret på 200 000 kronor för investeringar i anläggningstill-
gångar för förvaltningsändamål.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 8 856 000 kronor.

F 14. Statens handikappråd

Statens handikappråd (SHR) är central förvaltningsmyndighet med
uppgift att bevaka och samordna frågor inom handikappområdet. Rådet
bereder också ärenden om statsbidrag till handikapporganisationerna.
Rådets organisation regleras i förordningen (1988:1094) med instruktion
för Statens handikappråd.

De övergripande målen för Statens handikappråd är att verka för
förbättrade levnadsförhållanden för människor med funktionshinder och
därvid inrikta sig på handikappfrågor som berör flera områden.

Regeringens överväganden

Frågan om inrättande av en Handikappombudsman hänger nära samman
med rådets verksamhet. Som redan nämnts bereds för närvarande inom
regeringskansliet frågan om inrättande av en Handikappombudsman.
Bakgrunden är Handikapputredningen förslag i dess slutbetänkande
(SOU 1992:52) Ett samhälle för alla. Regeringen planerar att återkom-
ma till riksdagen med proposition i ämnet under våren 1994. I avvaktan
på detta föreslår regeringen att anslaget till Statens handikappråd förs
upp med oförändrat belopp budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen,

i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Statens handikapp-
råd för budgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på 5 829 000
kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

211

F 15-16. Statens institutionsstyrelse

Statens institutionsstyrelse, som startade sin verksamhet den 1 juli 1993,
skall fullt utbyggd svara för planering, ledning och drift av de särskilda
ungdomshemmen och av vissa institutioner för vård enligt lagen
(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM).

En central principöverenskommelse har träffats mellan Statens institu-
tionsstyrelse och huvudmännens centrala organisationer om villkoren för
kommunernas och landstingens överlämnande av de institutioner som
berörs av huvudmannaskapsförändring. Regeringen har godkänt denna
överenskommelse och lokala förhandlingar pågår. Ett samlat övertagan-
de av institutionerna planeras till den 1 april 1994.

Institutionsstyrelsens närmare arbetsuppgifter och organisation regleras
i förordningen (1993:877) med instruktion för Statens institutionsstyrel-
se.

Statens institutionsstyrelse

Statens institutionsstyrelse har i sin anslagsframställning för budgetåret
1994/95 redovisat att det råder stor osäkerhet om såväl den framtida
verksamhetens omfattning som dess driftskostnader och behov av inve-
steringar intill dess de lokala avtalen har slutits. I regleringsbrev för
budgetåret 1993/94 har Statens institutionsstyrelse fått i uppdrag att
senast den 30 april 1994 lämna förslag till verksamhetsmål formulerade
som effekt- eller prestationsmål för styrelsens verksamhet under perio-
den 1994/95 - 1996/97. Samtidigt skall styrelsen utveckla och redovisa
ett förslag till uppföljningssystem för myndighetens verksamhet och
kostnader.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

212

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Övergripande mål

Statens institutionsstyrelse skall svara för att alla som behöver
vård vid ett särskilt ungdomshem eller ett LVM-hem skall kunna
beredas vård av god kvalitet.

Statens institutionsstyrelse skall vidare i samarbete med kommu-
ner och landsting verka för ett vårdutbud som, med beaktande av
närhetsprincipen, är differentierat utifrån individuella vårdbehov.

Resurser:

Central förvaltning
Ramanslag 1994/95
Vårdverksamhet

Ramanslag 1994/95

20,6 mkr

450,0 mkr

Resultatbedömning och slutsatser

Med hänsyn till att ett övertagande av vårdverksamheten ännu inte skett
kan någon resultatbedömning inte göras. Institutionsstyrelsen har getts i
uppdrag att senast den 30 april 1994 lämna förslag till effekt- eller
prestationsmål för verksamheten. Mål för vårdverksamheten kommer att
ges i samband med det formella övertagandet av institutionerna. De
övergripande målen skall vara oförändrade.

Regeringen föreslår att Statens institutionsstyrelse i fortsättningen
disponerar två ramanslag, ett för den centrala delen och ett för vård-
verksamheten vid institutionerna. Skälet till detta är att driften av in-
stitutionerna delvis skall finansieras med vårdavgifter som betalas av de
kommuner som utnyttjar platserna. Statens institutionsstyrelse dispone-
rar avgiftsinkomsterna och fastställer årligen vårdavgiftens storlek enligt
av riksdagen godkända riktlinjer. Det är därför önskvärt att den centrala
förvaltningen och vårdverksamheten skiljs åt anslagsmässigt.

Styrelsen kommer att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgälds-
kontoret.

F 15. Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning

Nytt anslag (förslag) 20 572 000

Den centrala myndighetens viktigaste uppgifter kommer att vara plane-
ring, ledning och drift av institutionernas verksamhet. Ett ekonomistyr-
nings- och lönesystem som tillgodoser kraven på redovisning och upp-
följning kommer att tas i drift under 1994.

213

Statens institutionsstyrelse bör för budgetåret 1994/95 få disponera en Prop. 1993/94:100

låneram på 7 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i Bil. 6

anläggningstillgångar för förvaltningsändamål.

F 16. Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet

1993/94 Anslag 470 000 000‘*

1994/95 Förslag 450 000 000

1) Anslaget Statens institutionsstyrelse

420 000 000 kronor har beräknats för driften vid institutionerna.

30 000 000 kronor har beräknats för uppföljning, utvärdering, verk-
samhetsutveckling och personalutbildning inom myndigheten.

Verksamheter av de slag som Statens institutionsstyrelse enligt riks-
dagens beslut skall överta från landsting och kommuner är utsatta för
ständiga krav på förändring och anpassning. Behov och efterfrågan kan
delvis vara mycket svåra att förutse, varför en hög grad av flexibilitet i
organisationen är nödvändig. Myndigheten har därför behov av en
anslagskredit motsvarande 9 procent av anslagsbeloppet.

Statens institutionsstyrelse behöver ta upp lån för investeringar i an-
läggningstillgångar för förvaltningsändamål vid institutionerna. Rege-
ringen avser att besluta om låneramens storlek när förhandlingarna
mellan de nuvarande huvudmännen och institutionsstyrelsen slutförts.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Statens institutionsstyrelse: Central förvaltning för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 20 572 000 kr,

2. till Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 450 000 000 kr,

3. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge Statens
institutionsstyrelse en anslagskredit på 9 procent av anslaget till
vårdverksamhet.

F 17-18. Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR)

Socialvetenskapliga forskningsrådet är en forskningsfmansierande myn-
dighet.

Rådets uppgift och övergripande mål är att stödja betydelsefull grund-
forskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap, socialpolitik
och folkhälsovetenskap samt att informera om kunskapsläge och aktuell
forskning.

214

Socialvetenskapliga forskningsrådet

I sin enkla anslagsframställning föreslår rådet inga förändringar i för-
hållande till vad som våren 1993 beslutades med anledning av den
fördjupade prövningen, förslag till verksamhetsinriktning m.m. och som
redovisades i forskningspropositionen (prop. 1992/93:170, bet.
1992/93:SoU25, rskr. 1992/93:394).

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Det finns inga skäl att förändra det övergripande målet som gäller
för treårsperioden 1993/94 - 1995/96.

Resurser:

Förvaltning

ramanslag 1994/95 5,7 mkr

Forskningsmedel

reservationsanslag

1994/95

86,8 mkr

Planeringsram:

Förvaltning

Forskningsmedel

1994/95

5,7 mkr

86,8 mkr

1995/96

5,7 mkr

86,7 mkr

Slutsatser

Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års forsknings-
proposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Därutöver bör
Socialvetenskapliga forskningsrådet åläggas att från forskningsmedlen
betala Sveriges programavgift till EG 1994/95 för programområdet
"Targeted socio-economic research" inom det planerade 4:e ram-
programmet för forskning som troligen kommer att beslutas av EG
under våren 1994. Enligt preliminära beräkningar kan programavgiften
komma att uppgå till ca 1,8 miljoner kronor för första halvåret 1995. I
vad mån betalning av programavgiften även i fortsättningen bör ske från
SFR:s anslag eller fördelas på fler myndigheter bör prövas i budget-
arbetet nästa höst när det finns mer information om forskningsinrikt-
ningen inom programområdet.

215

F 17. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning

1993/94 Anslag 5 445 000

1994/95 Förslag 5 651 000

Under detta anslag redovisas de medel som Socialvetenskapliga forsk-
ningsrådet disponerar för förvaltningsuppgifter. Tidigare har förvalt-
ningsmedlen redovisats under samma anslag som forskningsmedlen men
redovisas fr.o.m. budgetåret 1993/94 under ett eget anslag.

SFR bör för budgetåret 1994/95 få disponera en låneram på
600 000 kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggnings-
tillgångar för förvaltningsändamål.

F 18. Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

1992/93	Utgift	85 766 9531 Reservation 3 895 295
1993/94	Anslag	84 354 000
1994/95	Förslag	86 772 000

1 Anslaget Socialvetenskapliga forskningsrådet

Under detta anslag redovisas de forskningsmedel som Socialveten-
skapliga forskningsrådet disponerar. Tidigare har även förvaltnings-
medlen redovisats under detta anslag men redovisas fr.o.m. budgetåret
1993/94 under ett eget anslag.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning för budget-
året 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 651 000 kronor,

2. till Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskningsmedel för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på
86 772 000 kronor.

F 19. Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium

1993/94 Anslag 1 000

1994/95 Förslag 1 000

Riksdagen har med anledning av regeringens proposition 1992/93:46
om ett nationellt smittskyddsinstitut m.m. bl.a. godkänt att Statens
bakteriologiska laboratorium (SBL) avvecklas i enlighet med vad som
anförts i propositionen. SBL hade ansvaret för denna avveckling fram
till den 1 juli 1993. Därefter utför en särskild organisation för avveck-
lingen av verksamheten vid SBL - SBL AV - enligt meddelade direktiv
(Dir. 1993:75) det arbete som behövs för en slutlig avveckling av verk-
samheten vid SBL.

SBL-AV har i oktober 1993 överlämnat årsredovisning 1992/1993 för
SBL. I enlighet med regeringens medgivande har emellertid inte någon

216

resultatredovisning lämnats. SBL-AV skall också ha hand om lokaler,
som disponerats av SBL och som inte kan lämnas förrän efter en över-
gångstid. SBL-AV skall vidare bl.a. se till att slutlig arkivläggning
genomförs. Arkivfrågorna regleras i samverkan med Riksarkivet.

Regeringens överväganden

Föredragande statsrådet uttalade i propositionen med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. att kostnaderna
för avvecklingsorganisationen inte lät sig vid den tidpunkten närmare
beräknas. Han föreslog därför att förevarande förslagsanslag skulle tas
upp med ett formellt belopp på 1 C00 kronor. Han framhöll emellertid
att regeringen borde när så blev möjligt lämna riksdagen en närmare
uppgift om vilken anslagsbelastning under anslaget som kunde bli aktu-
ell under budgetåret 1993/94.

Regeringen uppskattar nu kostnaderna under budgetåret 1993/94 för
avvecklingsorganisationen till ca 55 miljoner kronor enligt följande.

Löner till uppsagd personal, som har tjänster med förordnanden som
omfattar tid efter det att SBL har upphört, beräknas uppgå till ca 37,9
miljoner kronor. Löner till staben hos SBL-AV beräknas kosta ca 2,1
miljoner kronor. Avvecklingen av SBL:s djurhus föranleder bl.a. löne-
kostnader som beräknas uppgå till ca 1,8 miljoner kronor. Härtill kom-
mer omkostnader och vissa kostnader för utbildning på sammanlagt ca 7
miljoner kronor.

SBL-AV har hand om lokaler, som disponerats av SBL, samt lokaler
för eget behov. Kostnaderna beräknas uppgå till ca 12,1 miljoner
kronor. I detta belopp ingår även kostnader för avtal med Telia och
Previa m.fl.

Inkomster från huvudsakligen djurhusverksamheten beräknas bli ca 6,7
miljoner kronor.

Kostnaderna för avvecklingsorganisationen under budgetåret 1994/95
kan preliminärt uppskattas till 2,3 miljoner kronor. Enligt regeringens
mening kan emellertid anslagsbelastningen för nämnda budgetår inte nu
närmare beräknas. Regeringen föreslår därför att anslaget tas upp med
ett formellt belopp på 1 000 kronor även för budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Avveckling av Statens bakteriologiska laboratorium för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

217

G. Jämställdhetsfrågor

I juni 1988 antog riksdagen propositionen (prop. 1987/88:105, bet.
1987/88:AU17, rskr. 1987/88:364) om jämställdhetspolitiken inför 90-
talet. Propositionen innehöll en femårig handlingsplan för jäm-
ställdhetsarbetet med tonvikt på kvinnors roll i ekonomin, jämställdhet
mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden, i utbildningen och i
familjen samt kvinnors inflytande i samhället. I propositionen betonades
att föreslagna åtgärder inte skulle ses som tillräckliga för att nå uppsatta
mål utan att planen behövde kompletteras med ytterligare åtgärder.

I juni 1991 antog riksdagen propositionen (prop. 1990/91:113, bet.
1990/91 :AU17, rskr. 1990/91:288) om en ny jämställdhetslag, m.m.
Bland annat behandlades åtgärder inom området kvinnor och ekonomi
samt åtgärder för att motverka våld mot kvinnor. Den nya jämställd-
hetslagen trädde i kraft den 1 januari 1992.

Regeringen gör nu en samlad bedömning av den femåriga handlings-
planen för jämställdhetsarbetet och avser att under våren 1994 återkom-
ma till riksdagen med en proposition om jämställdhetspolitiken. Med
stöd av regeringens bemyndigande tillkallades i juni 1991 en särskild ut-
redare med uppgift att utreda arten av och orsakerna till löneskillnader
mellan kvinnor och män samt olika möjligheter att komma tillrätta med
förekommande lönediskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden
(Löneskillnadsutredningen). Utredningen lämnade sitt slutbetänkande
(SOU 1993:7) i februari 1993. I detta föreslås bl.a. vissa ändringar i
jämställdhetslagen. Betänkandet har remissbehandlats. Förslagen kom-
mer att behandlas i propositionen om jämställdhetspolitiken. Mot bak-
grund av detta görs inte nu någon redogörelse för jämställdhetspolitik-
ens fortsatta inriktning.

G 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m.

För innevarande budgetår har ett ramanslag på 6 544 000 kr anvisats
för Jämställdhetsombudsmannen m.m.

I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med
Löneskillnadsutredningens förslag slutförs föreslår regeringen att
anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen,

i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Jämsiälldhetsom-
budsmannen m.m. för budgetåret 1994/95 beräknar ett ramanslag på
6 544 000 kr.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

218

G 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder Prop. 1993/94:100

För innevarande budgetår har ett reservationsanslag på 10 556 000 kr &

anvisats för särskilda jämställdhetsåtgärder.

I avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med
den samlade bedömningen av den femåriga handlingsplanen för jäm-
ställdhetspolitiken samt Löneskillnadsutredningens förslag slutförs före-
slår regeringen att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen,

i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Särskilda jämställd-
hetsåtgärder för budgetåret 1994/95 beräknar ett reservationsanslag
på 10 556 000 kr.

219

Bilaga 6.1 - 6.6

Lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

Härigenom föreskrivs att 2 a § lagen (1947:529) om allmänna barn-
bidrag1 skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.1

Nuvarande lydelse

2 a

Flerbarnstillägg utgår om någon
uppbär allmänt barnbidrag för tre
eller flera barn. Vid tillämpning
av denna paragraf beaktas inte
barn som avses i 4 § tredje
stycket eller 7 §.

Flerbamstilägg lämnas med be-
lopp som motsvarar

1. ett halvt barnbidrag för det
tredje barnet,

2. ett helt barnbidrag för det
fjärde barnet,

3. etthundrafemtio procent av ett
helt barnbidrag för det femte
barnet och varje ytterligare barn.

Föreslagen lydelse

§2

Flerbarnstillägg lämnas om
någon uppbär allmänt barnbidrag
för tre eller flera barn. Vid
tillämpning av denna paragraf
beaktas inte barn som avses i 4 §
tredje stycket eller 7 §.

Flerbarnstillägg lämnas med
belopp som motsvarar

1. ett halvt barnbidrag för det
tredje barnet,

2. ett helt barnbidrag för det
fjärde barnet och varje ytterligare
barn.

Vid beräkningen av flerbarnstillägget skall de barn för vilka någon
uppbär allmänt barnbidrag räknas samman med de barn för vilka någon
annan uppbär allmänt barnbidrag om dessa bambidragsmottagare stadig-
varande sammanbor och är eller har varit gifta med varandra eller har
eller har haft barn gemensamt.

Den som önskar uppbära flerbarnstillägg med stöd av tredje stycket
skall anmäla detta till den allmänna försäkringskassan.

Om inte annat föreskrivs skall bestämmelserna om allmänt barnbidrag
i denna lag eller i andra lagar eller författningar tillämpas på flerbarns-
tillägg.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Lagen omtryckt 1973:449.

2 Senaste lydelse 1990:491.

223

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. skall ha följande lydelse.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.2

Nuvarande lydelse

I andra fall än som avses i 2 och
2 a §§ skall det fastställda priset
för samtidigt på grund av sjukdom
förskrivna och inköpta läkemedel
sättas ned med hela det belopp
som överstiger 120 kronor för ett
läkemedel och med hela det be-
lopp som överstiger 10 kronor för
varje ytterligare läkemedel. Ned-
sättningen med hela det belopp
som överstiger 120 kronor skall
göras på det läkemedel som har
högst pris. Nedsättning skall göras
endast till den del det sammanlag-
da priset för läkemedlen över-
stiger 720 kronor med tillägg för
10 kronor för varje läkemedel
utöver det första. Om en förskriv-
ning är avsedd att expedieras mer
än en gång, gäller nedsättningen
köpesumman vid varje avsett
expeditionstillfälle. Vid beräkning
av prisnedsättningen beaktas inte
den avgift som kan ha uttagits för
expedition av telefonförskrivna
läkemedel.

Föreslagen lydelse

§*

I andra fall än som avses i 2 §
skall det fastställda priset för
samtidigt på grund av sjukdom
förskrivna och inköpta läkemedel
sättas ned med hela det belopp
som överstiger 725 kronor för ett
läkemedel och med hela det be-
lopp som överstiger 25 kronor för
varje ytterligare läkemedel. Ned-
sättningen med hela det belopp
som överstiger 725 kronor skall
göras på det läkemedel som har
högst pris. Nedsättning skall göras
endast till den del det samman-
lagda priset för läkemedlen över-
stiger 725 kronor med tillägg av
25 kronor för varje läkemedel
utöver det första. Om en förskriv-
ning är avsedd att expedieras mer
än en gång, gäller nedsättningen
köpesumman vid varje avsett
expeditionstillfälle. Vid beräkning
av prisnedsättningen beaktas inte
den avgift som kan ha uttagits för
expedition av telefonförskrivna
läkemedel.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas även när skyddsläkemedel i
annat fall än som avses i 2 § andra stycket förskrivs till havande eller
ammande kvinna eller till barn.

Med det fastställda priset enligt första stycket avses ett pris som har
fastställts av Riksförsäkringsverket. Om ett pris inte har fastställts på ett
läkemedel i denna ordning omfattas läkemedlet inte av prisnedsättning.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar före-
skrifter

1. om vilka receptfria läkemedel som omfattas av prisnedsättningen,
och

2. om undantag från prisnedsättningen för ett visst receptbelagt läke-
medel eller en viss grupp av sådana läkemedel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

1 Senaste lydelse 1992:1694.

224

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.3

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1988:1465) om ersättning och

ledighet för närståendevård skall ha

Nuvarande lydelse

Ersättning utges för högst 240
dagar sammanlagt för vård av
person som avses i 4 § första
stycket andra och tredje me-
ningarna och för högst 30 dagar
sammanlagt för varje annan per-
son som vårdas.

följande lydelse.

Föreslagen lydelse

§'

Ersättning utges för högst 240
dagar sammanlagt för vård av
person som avses i 4 § första
stycket andra och tredje mening-
arna och för högst 60 dagar sam-
manlagt för varje annan person
som vårdas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Senaste lydelse 1993:333.

225

15 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 6

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 19 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.4

19 kap.

2
Sjukförsäkringen finansieras,
förutom genom avgifter som avses
i 1 §, av statsmedel.

Statsbidrag lämnas med femton
procent av kostnaderna för sjuk-
försäkringsförmåner, inberäknat
försäkringens kostnader enligt
lagen (1974:525) om ersättning
för viss födelsekontrollerande verk-
samhet m.m., lagen (1988:1465)
om ersättning och ledighet för
närståendevård och lagen (1991:1047)
om sjuklön, samt för förvaltning.

§2

Sjukförsäkringen och de allmän-
na försäkringskassornas förvalt-
ning av denna finansieras, för-
utom genom avgifter som avses i
1 §, av statsmedel.

Statsbidrag lämnas vidare med femton procent av kostnaderna för den
allmänna försäkringen för förmåner enligt lagen (1981:49) om begräns-
ning av läkemedelskostnader, m.m. samt för centrala studiestödsnämn-
den med anledning av att sådana studielån som belöper på en studeran-
des sjukperiod enligt studiestödslagen (1973:349) inte skall återbetalas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

2 Senaste lydelse 1991:1048.

226

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 6 § lagen (1981:691) om social-
avgifter1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.5

Av influtna arbetsskadeavgifter
förs en tjugondei till staten som
bidrag till kostnaderna förförsäk-
ringens förvaltning. Återstoden
förs till en fond, benämnd arbets-
skadefonden med vars tillgångar
kostnaderna för ersättningar enligt
lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring och motsvarande äldre
bestämmelser skall täckas. Fonden
förvaltas enligt grunder som
riksdagen fastställer särskilt.

Arbetsskadeavgifter förs till en
fond, benämnd Arbetsskadefonden
med vars tillgångar kostnaderna
för ersättningar enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäk-
ring och motsvarande äldre be-
stämmelser samt förvaltningskost-
nader skall täckas. Fonden för-
valtas enligt grunder som riks-
dagen fastställer särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1994.

' Lagen omtryckt 1989:633.

227

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring1 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

2 §

Avgiften till arbetsskadeförsäkringen skall utgå efter en procentsats som
skall vara så avvägd att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga
medel täcker

1. ersättningar enligt denna lag samt ersättningar på grund av obliga-
torisk försäkring enligt lagen (1916:235) om försäkring för olycksfall i
arbete, lagen (1929:131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar och
lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,

2. kostnader som föranleds av lagen (1955:469) angående omreglering
av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäk-
ring för olycksfall i arbete m.m., lagen (1962:303) om förhöjning av
vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m., lagen (1967:919) om

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.6

värdesäkring yrkesskadelivräntor m.i
räkning av yrkesskadelivräntor m.m.

3. förvaltningskostnader,

4. behövlig fondbildning.

Med förvaltningskostnader enligt
första stycket 3 avses omkost-
nader för Riksförsäkringsverkets
och de allmänna försäkrings-
kassornas verksamhet beträffande
arbetsskadeförsäkringen. Den del
av avgifterna som skall anses
svara mot förvaltningskostnader
fastställs genom särskild lag.

Beslut om procentsats och för-
valtningskostnadsandel för ett
visst år skall fattas senast under
året dessförinnan.

Riksförsäkringsverket skall vart
femte år föreslå procentsats och
förvaltningskostnadsandel för de
sju följande åren, i den mån
beslut ej redan fattats.

. och lagen (1977:268) om upp-

Med förvaltningskostnader enligt
första stycket 3 avses omkost-
nader för Riksförsäkringsverkets
och de allmänna försäkrings-
kassornas verksamhet beträffande
arbetsskadeförsäkringen.

Beslut om procentsats för ett
visst år skall fattas senast under
året dessförinnan.

Riksförsäkringsverket skall vart
femte år föreslå procentsats för de
sju följande åren, i den mån
beslut inte redan har fattats.

Denna lag träder i kraft den 1 j

1994.

1 Lagen omtryckt 1993:357.

228

Bilaga 6.7

Socialförsäkringens kostnader och
finansiering

Socialförsäkringens kostnader och finansiering

I denna del redovisas kostnader och finansiering av de socialförsäk-
ringar och vissa andra förmåner som tillhör Socialdepartementets
ansvarsområde.

1. Inledning

Riksdagens revisorer har i en rapport (1988/89:16) Statistiken över
socialavgifter framhållit angelägenheten av att riksdagen får en samlad redo-
visning av socialförsäkringssektorn. Finansutskottet (bet. 1988/89:FiU23,
rskr. 1988/89:169) tillstyrkte revisorernas förslag och en med anledning
därav väckt motion om att en översikt bör redovisas i statsbudgeten.

Inledningsvis redovisas ett antal rapporter och andra ställningstaganden
som presenterats under året eller på annat sätt är aktuella.

Ekonomikommissionens betänkande

Ekonomikommissionen framhöll i sitt betänkande Nya villkor för eko-
nomisk politik (SOU 1993:16) att reformeringen av socialförsäkringarna
måste fortsätta. Därvid underströks att socialförsäkringarna inte allvar-
ligt får skada samhällsekonomin genom felaktiga incitament eller stora
underskott. Detta förutsätter bl.a. att systemen innehåller betydande
självrisker.

Vidare betonade kommissionen att systemen måste vara robusta mot
politiska ingripanden från tid till annan, exempelvis i samband med
stabiliseringspolitiska eller fördelningspolitiska överväganden. Därför
bör socialförsäkringarna flyttas ut från statsbudgeten, antingen till sär-
skilda fonder eller konkurrerande försäkringsbolag med valfrihet för den
enskilde.

Förmånssystemen bör vara enhetliga i de olika försäkringarna. De
transfereringar som inte är försäkringar bör flyttas ut ur socialförsäk-
ringssektorn.

Riksförsäkringsverkets rapport En ny socialförsäkring

Som ett led i sitt arbete uppdrog Ekonomikommissionen bl.a. åt Riks-
försäkringsverket (RFV) att lämna ett underlag för dess överväganden
angående socialförsäkringssystemet. I sin rapport underströk RFV att en
ny socialförsäkring bör renodlas och vara autonom. Det skall finnas en
tydlig koppling mellan vad som betalas in och vad som betalas ut. Sys-
temet måste vara stabilt. Alla skall kunna lita på att de avgifter som
betalats in verkligen ger de förmåner som utlovats. Försäkringarna får
inte utgöra ett medel i den ekonomiska budgetpolitiken. Förmånerna bör
delas upp i en del som utgör försäkringar och som betalas via avgifter
och en annan del som utgör övriga förmåner och som betalas via all-
männa skattemedel.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.7

231

Ett nytt försäkringssystem bör grupperas under fyra huvudrubriker.

- Sjuk- och handikappförsäkring

- Arbetsskadeförsäkring

- Aldersförsäkring

- Arbetslöshetsförsäkring

Enligt RFV:s förslag skall varje försäkringen ges en finansiell ram
som blir beroende av de ekonomiska resurserna i samhället. Statsmak-
terna avses besluta om normalnivån på utgående förmåner.

Följande förmåner bör enligt RFV ej avgiftsfinansieras utan finan-
sieras över statsbudgeten: barnbidrag, bidragsförskott, föräldraförsäk-
ring (exkl. vård av sjukt barn), havandeskapspenning, närståendepen-
ning, smittbärarpenning, kontaktdagar, ersättning till fader i samband
med barns födelse, vårdbidrag, handikappersättning, ersättning till
sjukvårdshuvudman, KBT, delpension och hustrutillägg.

En omläggning föreslås finansieras genom att både den enskilde och
arbetsgivaren betalar en avgift på lönedelar under ett tak på 7,5 bas-
belopp. Arbetsgivaren tänks dessutom betala en avgift på hela lönesum-
man. Denna särskilda löneskatt avses att minska omfördelningen inom
företagen baserade på avgifter mellan lägre och högre löner. Arbets-
givaren skall i RFV:s förslag utöver detta också betala hela avgiften till
arbetsskadeförsäkringen.

Till detta kommer arbetslöshetsförsäkringen som enligt RFV bör
finansieras via avgifter som den enskilde, arbetsgivaren och staten
betalar. RFV anser att arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän.
Ersättningsnivåerna bör vara samordnade med sjukpenningen.

Sjuk- och arbetsskadeberedningen

Regeringen har, i enlighet med överenskommelsen med socialdemokra-
terna hösten 1992, tillsatt en beredning för en ny ordning för sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna, (dir 1993:44 och 1993:119). Beredningen
har antagit namnet Sjuk- och arbetsskadeberedningen. Enligt direktiven
skall i den nya ordningen försäkringen liksom hittills vara generell och
de grundläggande villkoren skall garanteras i lag. Utgifterna för försäk-
ringen skall i framtiden inte ingå i statsbudgeten och i den nya ord-
ningen skall underskott inte kunna uppkomma.

Beredningen har till uppgift att göra en allsidig belysning av olika för-
säkringslösningar. De olika alternativ som skall övervägas är:

- Överföring av försäkringarna till arbetsmarknadens parter för att där-
med skapa förutsättningar för att kostnaderna för sjuk- och arbets-
skadeförsäkringen beaktas inom ramen för lönebildningen,

- Utveckling av nuvarande försäkringssystem,

- Ett system där sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna tecknas som
obligatoriska försäkringar hos konkurrerande försäkringsgivare.

Beredningen skall också överväga om förtidspensioneringen och den
tillfälliga föräldrapenningen skall ingå i den nya ordningen.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.7

232

Riksförsäkringsverkets förslag till förändrad finansiering av
försäkringarnas administration

Försäkringskassornas verksamhet finansieras i dag med socialavgifter,
statsbidrag samt vissa ersättningar. Därtill kommer att administrations-
kostnaderna för ATP finansieras inom ramen för denna. Från arbets-
skadeavgiften förs en tjugondei av avgiftsinkomsterna över till försäk-
ringens administration.

RFV har i sin anslagsframställning inför budgetåret 1994/95 föreslagit
förändrade finansieringsprinciper för försäkringskassorna. RFV anser
att försäkringsadministrationen bör finansieras på samma sätt som för-
säkringsförmånerna och att för de försäkringar som finansieras med en
socialavgift skall även administrationen finansieras med avgifter. För de
förmåner som främst finansieras via anslag på statsbudgeten skall ad-
ministrationen helt finansieras med statsbidrag. RFV anser att den all-
männa sjukförsäkringsfonden bör aktiveras och att en löpande avräkning
av försäkringsutgiftema och avgiftsinkomsterna görs mot fonden. RFV:s
förslag skulle medföra att sjuk- och föräldraförsäkringen, arbetsskade-
försäkringen och delpensionsförsäkringen helt skulle få bära kostnaderna
för sin egen administration.

I denna proposition har förslagits att regeln om att en tjugondei av av-
giftsinkomsterna från arbetsskadeavgiften skall tillföras förvaltningen
slopas. Regeringen föreslår att den faktiska utgiften för arbetsskadeför-
säkringens administration tillförs förvaltningen.

Pensionsarbetsgruppens promemoria Ett reformerat pensionssystem

Pensionsarbetsgruppen som tillsattes under slutet av 1991 har till uppgift
att mot bakgrund av pensionsberedningens betänkande (SOU 1990:76)
Allmän pension och däröver inkomna remissyttranden utarbeta förslag
till ett reformerat system för den allmänna pensioneringen. Som ut-
gångspunkt för arbetet anges i direktiven att beslut rörande pensionssys-
temet skall vara långsiktiga och präglas av stabilitet samt att förändring-
arna skall bidra till ett starkare samband mellan avgifter och förmåner.
En annan viktig utgångspunkt inför reformarbetet anges vara behovet av
ett högre långsiktigt sparande och ett ökat arbetsutbud, i syfte att få till
stånd den ökade ekonomiska tillväxt som är nödvändig bl.a. för finan-
siering av pensionsutbetalningama.

Pensionsarbetsgruppen har i en promemoria, (Ds 1992:89) Ett refor-
merat pensionssystem, redovisat ett antal preliminära ställningstaganden.

Pensionsarbetsgruppen anger beträffande grundläggande principer att
de framtida pensionerna i högre grad bör relateras till inkomsterna
under den yrkesverksamma perioden. Systemet skall även i framtiden
ges en generell utformning och vara obligatoriskt. Pensionsåldern bör
vara flexibel. Pensionssystemet bör även i framtiden innehålla ett antal
fördelningsmässiga inslag. Desa skall ta hänsyn till bl.a. dem som är
sjuka/handikappade eller av annat skäl t.ex. på grund av obetalt vårdar-
bete, inte kan arbeta under vissa perioder.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.7

233

Avgifter till det inkomstrelaterade pensionssystemet bör enligt arbets-
gruppens promemoria betalas upp till ett tak. För inkomster över taket
ges inget pensionsskydd inom det allmänna systemet, utan detta får
lösas genom kollektivavtalsreglerade tjänstepensioneringama och priva-
ta, frivilliga pensionsförsäkringar. De fördelningspolitiska inslagen i
pensionssystemet skall i princip finansieras via allmänna skattemedel.

2. Socialförsäkringsutgifterna som andel av
samhällsekonomin

Socialförsäkringarnas och vissa bidragssystems andel av BNP har i
löpande priser stigit från ca 17,6 % år 1980 till drygt 21 % år 1993. I
denna andel inberäknas alla de förmåner som administreras av Riks-
försäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. I följande tabell
redovisas socialförsäkringssektorns utbetalningar från år 1980 till år
1993. I tabellen ingår också utgifterna för ett antal arbetsmark-
nadspolitiska åtgärder samt kostnader för administrationen. Däremot
ingår ej utgifterna för dagpenning inom arbetslöshetsersättningen efter-
som denna ej administreras av försäkringskassorna.

Tabell 1 Socialförsäkringsutgifterna som andel relaterat till BNP (%).

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.7

	1980	1985	1988	1989	1990	1991	1992	1993 (prog)
Socialförsäkr. inkl adm, totalt	17,6	18,0	19,1	19,2	19,4	20,2	20,8	21,50
* ekonomiskt stöd	2,00	2,04	2,19	2,20	2,44	2,77	3,10	3,40
till barnfam.								3,40
varav, barnbidrag	0,95	0,96	0,93	0,86	0,92	1,15	1,16	1,19
* ersättning	6,53	6,71	7,48	7,61	7,48	7,30	6,50	6,50
vid sjukdom och handikapp
varav, sjukpenning 2,39		2,07	2,80	2,77	2,61	2,23	1,32	1,26
* ersättning
vid ålderdom	7,98	8,37	8,57	8,61	8,63	9,10	9,70	10,10
varav, folkpension	4,15	3,85	3,56	3,48	3,40	3,49	3,60	3,60
varav, ATP	2,34	3,33	3,81	3,95	4,05	4,33	4,70	5,00
* annan
utbetalning	0,59	0,48	0,47	0,43	0,42	0,58	1,10	1,10
varav KAS, utbildn.bidrag					0,29	0,48	0,90	1,00
* administration	0,48	0,39	0,38	0,38	0,41	0,41	0,43	0,42

Källa: RFV

234

3. Socialavgifter

Socialavgifterna utgörs av arbetsgivar- och egenavgifter. Arbetsgivarav-
gift tas ut på hela lönesumman. Undantag görs för bl.a inkomster under
1 000 kr/år och för personer som fyllt 65 år. Om nedsättning av social-
avgift som ett regionalpolitiskt stöd finns särskilda bestämmelser. Rege-
ringen har under hösten 1993 föreslagit (prop. 1993/94:66) vissa sänk-
ningar av arbetsgivaravgifterna under inkomståret 1994 som ett led i
arbetsmarknadspolitiken. En allmän sjukförsäkringsavgift (individavgift)
infördes den 1 januari 1993 och uppgår till 0,95 % på förvärvsinkoms-
ter upp till 7,5 basbelopp. Regeringen har också föreslagit införande av
en ny egenavgift som syftar till att finansiera ersättning från arbetslös-
hetsförsäkringen och kontant arbetsmarknadsstöd (prop. 1993/94:80).
Riksdagen har biträtt regeringens förslag (bet. 1993/94:AU6, rskr.
1993/94:101). Beslutet innebär att en avgift skall tas ut med 1 % på
förvärvsinkomster under 1994 och 2 % under 1995.

Under år 1991 uppgick arbetsgivaravgifterna till 37,29 % och under
1992 till 34,29 %. Under år 1993 upjpgick arbetsgivaravgifterna till
31,0 %. För dem som sysselsätter sjömän uttas dessutom en speciell
pensionsavgift på 1,2 %. Arbetsgivaravgifterna år 1994 uppgår till
31,36 % som en följd av att sjukförsäkringsavgiften höjs i enlighet med
tidigare beslut i samband med införandet av karensdag (prop.
1992/93:31, bet. 1992/93:SfU9, rskr. 1993/94:56) samt som en konsek-
vens av den fortsatta reformeringen av företagsbeskattningen (prop
1993/94:50, bet. 1993/94:SkU15, rskr. 1993/94:108 och 109).

Egenavgift betalas av den försäkrade för dem som har s.k. F-skatte-
sedel, dvs. oftast egenföretagare. Egenavgiften för egenföretagare
uppgår för år 1994 till 29,75 % av avgiftsunderlaget. Avgiften beräknas
i regel på den vid taxeringen fastställda nettoinkomsten av aktiv närings-
verksamhet.

Särskild löneskatt betalas för arbetstagare och även av egenföretagare
för dem som vid årets ingång är 65 år eller äldre. Avgiften är inte
destinerad till den allmänna försäkringen utan är avsedd att motsvara
skattedelen av socialavgifterna på inkomster som inte är förmåns-
grundande.

I följande tabell redovisas olika socialavgifter m.m. vad gäller, nivå
och inkomster. De nytillkomna egenavgiftema inom sjukförsäkringen
och arbetslöshetsförsäkringen redovisas ej i tabellen. Inkomsterna av
den allmänna sjukförsäkringsavgiften beräknas uppgå till 3 988 miljoner
kronor för inkomståret 1993.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.7

235

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.7

Tabell 2 Socialavgifter och motsvarande inkomst

Inkomsttitel	Avgift	Avgiftsnivå 1994		Bruttoinkomst (mkr) 1992/93 Prel. utfall	Bruttoinkomst (mkr) 1993/94 prognos
Inkomsttitel	Avgift	Arbetsgiva- re	Egenföre- tagare	Bruttoinkomst (mkr) 1992/93 Prel. utfall	Bruttoinkomst (mkr) 1993/94 prognos
1211	Folkpensionsavgift	5,86	6,03	42 676	36 176
1221	Sjukförsäkringsavgift	8,43	9,12	50 541	53 192
1231	Barnomsorgsavgift5	0	0	8 533	387
1241	Utbildningsavgift5	0	0	1 106	2
1251 01	Arbetsmarknadsavgift	2,12	0	13 0552	12 161
1251 02	Arbetsskadeavgift4	1,38	1,40	6 9843	8 012
1251 04	Lönegarantiavgift	0,20	0	1 228	1 245
1251 05	Arbetarskyddsavgift	0,17	0	1 745	1 087
1251 07	Delpensionsavgift	0,20	0,20	1 495	1 312
1251 08	ATP-avgift	13,0	13,0	82 248	82 274
	Summa'	31,36	29,75	209 611	195 848
1281	Allm. löneavgift5			174	0
1291	Särskild löneskatt	17,89	17,89	6 275	8 458

Källa: RRV

1 Avgifterna från egenföretagarna utgör ca 3,5 % av de totala avgiftsinkomsterna.

2 Utöver detta överfördes 4 038 (mkr) från konto i Riksgäldskontoret.

3 Utöver detta tillfördes inkomsttiteln 3 065 (mkr) från Arbetsskadefonden, vilket var
en återbetalning av fondens skuld som möjliggjorts genom överföring från
Delpensionsfonden.

4 Inkl, bidraget på 5 % som överförs till förvaltningen.

5 Avgiften upphörde den 1/1 1993.

236

4. Översikt

Prop. 1993/94:100

I följande tabell framgår socialförsäkringsförmånernas samt övriga
trygghetssystems finansiering för budgetåren 1993/94 (anvisat) och
1994/95 (förslag).

Bil. 6

Bilaga 6.7

Tabell 3 Finansieringen av socialförsäkringsförmåner budgetåren 1993/94 och
1994/95 (mkr)

Verksamhet	1993/94 (anvisat respektive beräknat)				1994/95 (förslag)
Verksamhet	Totalt	Statsb.	Soc.avg	Övrigt	Totalt	Statsb.	Soc.- avg	Övrigt
Ekonomiskt stöd till barnfamiljer
Barnbidrag	17 000	17 000	0	0	17 300	17 300	0	0
Bostadsbidrag	8 560'“	8 560	0	0	6 570'4	6 570	0	0
Föräldraförsäkring	18 390	2 759	15 631	0	18 390"'	2 759	15 631	0
Bidragsförskott	4 615	3 110	0	1 505'2	4 716	3 187	0	1 52912
Bidrag vissa adop- tioner	8,5	8,5	0	0	8,5	8,5	0	0
Bidrag för kostnader internationella adop- tioner	28,8	28,8	0	0	26,4	26,4	0	0
Barnpensioner 2	855	133	585	137’	903	142	614	147’
Vårdbidrag	1 285	1285	0	0	1 405	1 405	0	0
Ersättning vid sjuk- dom och handikapp
Sjukpenningförsäkring	18 650	2 795	15 855	0	18 545	2 782	15 763	0
Rehabilitering	2 560	384	2 176	0	3 243	486	2 757	0
Ersättning sjukvårds- huvudmän	2 564	385	2 179	0	986	148	838	0
Läkemedelsförmåner	8 120	1 218	6 902	4	9 584	1 438	8 146	4
Tandvård	3 805	571	3 234	5	3 068	460	2 608	5
Närståendepenning	22,4	3,4	19	0	22,8	3,4	19,4	0
Förtidspensioner2	36 290	7 015	24 045	5 230’	39 552	7 570	26 198	5 784’
Handikappers.	933	933	0	0	915	915	0	0
Arbetsskadeförsäkring	9 910”	462”	7 612	1 8367	8 034”	450”	7 584	0
Bilstöd	206	206	0	0	191	191	0	0
Assistansersättning	1 200	1 200	0	8	2 527	2 527	0	8

237

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.7

Verksamhet	1993/94 (anvisat respektive beräknat)				1994/95 (förslag)
Verksamhet	Totalt	Statsb.	Soc.avg	Övrigt	Totalt	Statsb.	Soc.- avg	Övrigt
Ersättning vid ålder- dom:
Ålderspension2	125 409	25 570	82 412	17 4273	131 730	26 073	86 812	18 8453
Efterlev.pension vuxna 2	11 458	843	8 297	2 3183	12 072	808	8 763	2 5O13
Delpension	2 473'	0	1 312	1 161’	2 395'	0	1 313	1 082’
Särskilt pensionstillägg	12	12	0	0	12	12	0	0
KBT (inkl. SKBT)	10 100	6 700	0	3 4006	10 10014	6 700	0	3 4006
Administration
RFV	639	600	34	5 11	642	603	34	5"
Försäkringskassorna	4 716	4 105	611	13	4 773	4 178	595	13
Porto	260	231	29	0	218	198	21	0

1 Prognos utgifter för delpensionsförsäkringen

2 Inklusive ATP, prognos

3 Avkastning från AP-fonden

4 20 % tillkommer som de försäkrade betalar.

5 De försäkrade betalar ca 4,2 miljarder kr för sin tandvård

6 Kommunernas utgift för KBT

Underskott i fonden som löpande täcks av statsbudgeten

8 Kommunerna betalar assistansersättning om behovet understiget 20 tim/v.

’ Kapital och avkastning från delpensionsfonden.

10 Budgeterat belopp på 8 560 avser 1,5 år.

11 Ersättning till RFV från affärsverk

12 Inbetalningar av de underhållsskyldiga

13 Avgiftsinkomster, kommuner m.m.

14 Prel. i avvaktan på särskild proposition.

15 Utbetalningar staten LAF, YFL och LSP.

16 Exkl. bidraget till förvaltningen.

5. Sjuk- och föräldraförsäkringarna

Sjukförsäkringen finansieras genom socialavgifter, inkomster från den
allmänna sjukförsäkringsavgiften och allmänna skattemedel via anslag
på statsbudgeten. Avgiftsintäkterna används för att täcka försäkringarnas
utgifter för sjukpenning, rehabilitering, ersättning till sjukvårdshuvud-
männen och kostnader för tandvård och läkemedel, föräldraförsäkring
samt ersättning till närståendevåld.

Sjukförsäkringsavgiftens storlek skall enligt 19 kap 2§ AFL vara sådan
att avgiftsinkomsterna täcker 85 % av försäkringens utgifter.

238

Avgiften till försäkringen är för år 1993 8,27 % för arbetsgivare och
9,12 för egenföretagare. 1994 höjs avgiften till 8,43 % för arbetsgivare.

Utvecklingen för sjuk- och föräldraförsäkringarna 1992/93 - 1993/94
vad gäller utgifter och inkomster redovisas i följande tabell.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.7

Tabell 4 Sjuk- och föräldraförsäkringen (mkr)

Budgetår	1992/93 utfall	1993/94 prognos	1994/95 förslag
Utgifter*
Sjukförsäkring	38 833	36 910	35 426
varav
- sjukpenning1	17 199	18 499	18 545
- rehabilitering	1 907	2 098	3 243
- ersättning till sjuk-
vårdshuvudmän	7 002	3 304	9862
- läkemedel	8 990	9 309	9 584
- tandvård	3 735	3 700	3 068
Föräldraförsäkring	19 035	19 757	18 3903
Närståendepenning	13	18	23
Summa	57 881	56 685	53 839
Inkomster
Statsbidrag	8 682	8 503	8 076
varav
- sjukförsäkring	5 825	5 536	5 3144
- föräldraförsäkring	2 855	2 964	2 7593
- närståendevård	2	3	3
Socialavgifter	50 541	53 192	55 411
Allmän sjukförsäkrings-
avgift6	0	0	3 988
Summa	59 223	61 695	67 475

1 Inkl, frivillig sjukpenningförsäkring

2 Den särskilda ersättningen på 510 miljoner kr för rehabiliterings- och behandlings-
insatser redovisas under rubriken rehabilitering

3 Prelimärt belopp

4 Fr.o.m. bå 1994/95 är anslaget uppdelat i två anslag, Bl och B2.

5 Kostnaderna för administrationen redovisas i tabell 3.

6 Avgiften infördes den 1/1 1993 och omförs två år efter inkomståret till inkomst-
titeln.

6. Arbetsskadeförsäkringen

Arbetsskadeförsäkringen (LAF) trädde i kraft den 1 juli 1977 och er-
satte därvid den tidigare yrkesskadeförsäkringen (YFL). Många livrän-
tor och annan ersättning utges fortfarande enligt lagen om yrkesskade-
försäkring. Ersättning för arbetsskada utges också enligt lagen om stat-
ligt pensionsskadeskydd (LSP) för skador vid militärtjänstgöring m.m..

Reglerna för ersättning från arbetsskadeförsäkringen har förändrats
betydligt under de senaste åren. Den 1 januari 1992 förlängdes arbets-
skadeförsäkringens samordningstid med sjukförsäkringen från 90 till

239

180 dagar. Den 1 juli 1993 upphörde i huvudsak rätten till arbetsskade-
sjukpenning. Den 1 januari 1993 infördes skärpta bestämmelser vad
gäller kravet på skadlighet vid bedömning av arbetsskada.

De förmåner som numera utges från arbetsskadeförsäkringen är egen-
livräntor, efterlevandelivräntor, begravningshjälp, sjukpenning i vissa
fall, sjukhusvård utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel.
Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras genom en socialavgift och
avkastning från arbetsskadefonden. Fonden uppvisar sedan år 1987 ett
underskott. Vid ingången av år 1993 var underskottet drygt 20 miljarder
kronor. Fr.o.m. 1995 beräknas utgifterna vara mindre än inkomsterna.
Avgiften till arbetsskadeförsäkringen höjdes den 1 juli 1992 från 0,9 %
till 1,2 % och den 1 januari 1993 till 1,38 %. Dessutom tillfördes
arbetsskadefonden 8,3 miljarder kronor under första halvåret 1993 från
delpensionsfonden. Statens ersättningar till arbetsskadade och avsätt-
ningar till LSP finansieras till 100 % över statsbudgeten.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.7

Tabell 5 Arbetsskadeförsäkringen (mkr)

Verksamhet	1992/93 utfall	1993/94 prognos	1994/95 prognos
Utgifter Arbetsskadefonden, -sjukpenning/vård LAF	6 542	3 500	1 192
- livräntor LAF	4 115	4 767	5 248
- ers. enl. äldre lagstiftning	1 215	1 181	1 144
- administration (1/20 schablon)	349	400	388'
Summa	12 221	9 848	7 972
Inkomster: - socialavgifter, - inkl.adm.	6 984	8 012	8 438
- överföring från delpensionsfond	8 300	0	0
Summa	15 284	8 012	8 438
Över/underskott	+ 3 063	- 1 836	+ 466
Fondens storlek vid budgetårets ingång	-24 000	- 21 000	- 23 000

Utbetalningar staten för

LAF, YFL?	401	390	380
Utbetalningar staten för
LSP m.m.	74	72	70

1 Fr.o.m budgetåret 1994/95 föreslås att faktisk kostnad för administrationen belastar
fonden.

2 Statens ersättningar till arbetsskadade finansieras över statsbudgeten.

240

7. Pensioner

Folkpensioner

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.7

Folkpensionerna finansieras dels genom en socialavgift, dels via all-
männa skattemedel över statsbudgeten. Arbetsgivaravgiften uppgår f.n
till 5,66 % och för egenföretagare till 5,83 %. Denna höjs till 5,86
resp. 6,03 den 1 januari 1994. Inom folkpensionen finns ett antal sär-
skilda förmåner som i sin helhet finansieras via statsbidrag. Dessa är
särskilt pensionstillägg, handikappersättning, vårdbidrag, hustrutillägg,
bamtillägg m.m.

Tabell 6 Folkpensioner (mkr)

Budgetår	1992/93	1993/94	1994/95
	utfall	prognos	förslag
Utgifter
Folkpension
- ålderspension '	52 155	52 470	53 210
- förtidspension	14 006	14 816	15 450
-efterlevandepension till
vuxna2	1 678	1 650	1 650
- barnpension	280	283	290
Summa	68 119	69 249	70 600
Inkomster
- socialavgift	42 676	36 176	37 343
- statsbidrag	25 443	33 073	33 257
Summa	68 119	69 249	70 600
Särskilda förmåner, som helt
skattefinansieras
- särskilt pensionstillägg	10	12	12
- handikappers.	893	931	915
- vårdbidrag	1 192	1 332	1 405
KBT
Totalt	8 896	10 100	10 100
varav:
statsbidrag	4 151	6 700	6 700’
kommuner	4 745	3 400	3 400

1 Inkl, pensionstillskott, barntillägg och hustrutillägg m.m.

2 Änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepension

3 Förstatligande under 1995, prel. belopp

Allmän tilläggspension, ATP

Den allmänna tilläggspensionen (ATP) finansieras dels genom en avgift
som f.n utgör 13 % av avgiftsunderlaget, dels genom avkastning från
allmänna pensionsfonden (AP-fonden). AP-fonden uppgick till 499
miljarder kronor den 1 januari 1993. AP-fondens förvaltning är upp-
delad i fem delfonder. l-3:e AP-fonden placerar främst sina medel i
obligationer. 4:e och 5:e AP-fonden placerar sina medel främst i aktier.

16 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 6

241

Tabell 7 Allmän tilläggspension, ATP (mkr)

ÅR	1993 prognos	1994 prognos	1995 prognos
Utgifter
ATP	102 238	110 501	117 971
varav
- ålderspension	70 880	76 080	80 960
- förtidspension	20 850	23 120	25 019
- efterlevandepension
vuxna1	9 446	10 108	10 735
- barnpension	560	595	630
- administration	502	598	627
Inkomster	138 065	138 756	139 305
varav
- socialavgifter	82 456	85 358	89 383
- ränteinkomster	55 609	53 398	49 922
Under/överskott	+ 35 827	+ 28 255	+ 21 334
AP-fondens
storlek vid årets ingång	499 176	527 431	548 765

1 Änkepension, omställningspension och särskild efterlevandepension

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.7

Delpension

Delpensionsförsäkringen finansieras till 100 % genom en socialavgift
som för närvarande uppgår till 0,2 % av avgiftsunderlaget. Delpen-
sionsfondens behållning den 1 januari 1993 uppgick till ca 14 miljarder
kronor. Riksdagen beslutade under våren 1992 att en viss del av behåll-
ningen skulle användas till att finansiera underskottet i arbetsskadeför-
säkringen. Därför har 8,3 miljarder kronor överförts dit.

Tabell 8 Delpension (mkr)

Budgetår	1992/93 utfall	1993/94 prognos	1994/95 prognos
Utgifter	10 748	2 473	2 395
varav
- försäkringsutgifter	2 448	2 473	2 395
- överföring till Arbets-	8 300	-	-
skadefond
Inkomster	3 150	2 243	1 701
varav
- socialavgifter	1 495	1 312	1 313
- ränteinkomster	1 655	931	388
Under/överskott	- 7 598	- 230	- 694
Delpensionsfon dens storlek
vid årets ingång	14 036	6 208	5 514

242

Bilaga 6.8

Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfondens ändamål är att främja vård och fostran av barn
och ungdomar samt omsorg om handikappade. Fonden förvaltas av
Kammarkollegiets fondbyrå som en särskild fond, skild från statskapita-
let. För budgetåret 1992/93 var det utdelningsbara beloppet ca
166 miljoner kronor.

Medlen fördelas genom beslut av regeringen och Barn- och ungdoms-
delegationen i första hand till föreningar och organisationer som be-
driver utvecklingsverksamhet rörande barn, ungdomar och personer
med funktionshinder

Socialdepartementet ansvarar för handläggningen av ansökningar som
rör barn under 7 år, ungdomar som har sociala problem och personer
med funktionshinder i alla åldrar.

För ansökningar som rör fostran av ungdom i åldrarna 7-25 år dispo-
nerar Civildepartementet och Barn- och ungdomsdelegationen 25 % av
det utdelningsbara beloppet. Budgetåret 1992/93 innebar det 41,5
miljoner kronor.

Under budgetåret 1992/93 har regeringen efter förslag av socialminis-
tern beviljat stöd till 274 projekt med ett sammanlagt belopp av ca
134 miljoner kronor. Detta belopp inkluderar medel som återbetalats
eller återförts till fonden.

Stödet till omsorg om vuxna funktionshindrade har uppgått till
96,4 miljoner kronor medan stöd till projekt som särskilt riktar sig till
barn och ungdomar (med och utan funktionshinder) utgått med samman-
lagt 37,7 miljoner kronor.

Huvuddelen av stödet till personer med funktionshinder har under
budgetåret 1992/93 omfattat försöks- och utvecklingsarbete. Projekt för
ökat självbestämmande och oberoende har omfattat ca 9 miljoner
kronor. Här ingår exempelvis flera projekt med syfte att utveckla bra
personlig assistans samt försök med kooperativ verksamhet för personer
med psykiska störningar.

För området datateknik och handikapp har stöd beviljats med ca
18 miljoner kronor. Bland annat pågår försök med användning av
datateknik för kommunikation, datorstöd i hemmet och särskilda "data-
tek" som gör det möjligt för barn och ungdomar med omfattande
funktionshinder att kommunicera, reagera och agera men också leka
med hjälp av dator. Handikappinstitutet har en samordnande funktion
och fördelar också en del av dessa medel då vissa projekt berör flera
olika handikapporganisationer.

Projekt som rör kultur/fritid och handikapp omfattar ca 14 miljoner
kronor. Av dessa har 5 miljoner kronor avsatts för insatser inom
området handikappidrott.

Information, utbildning och ökade kunskaper om olika handikapp till
allmänhet och olika personalgrupper är viktiga medel för att ändra
attityder i samhället och därmed förbättra villkoren för personer med
funktionshinder. Handikapporganisationerna har därför beviljats stöd till
projekt med denna inriktning med sammanlagt ca 23 miljoner kronor.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.8

245

Till projekt inom området allmänt utvecklings- och försöksarbete har
ca 42 miljoner kronor utgått. Här återfinns ett stort antal projekt, bland
annat med syfte att förbättra samhällsstödet till funktionshindrade, att
utveckla handikapporganisationernas möjligheter att påverka medlem-
marnas levnadsförhållanden samt att pröva nya metoder för utbildning
eller rehabilitering.

Stöd till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar samt viss
kansliutrustning har beviljats med sammanlagt ca 9 miljoner kronor.

Stödet till utvecklingsprojekt som rör barn och ungdomar utan
funktionshinder har uppgått till ca 19 miljoner kronor. Bland dessa
projekt kan särskilt nämnas försöksverksamhet med föreningars med-
verkan inom barnomsorgen i det mångkulturella samhället samt ut-
vecklingsarbete av t.ex. Rädda barnen och BRIS för barn som far illa.

Regeringen kommer i februari att lämna riksdagen en fylligare redo-
visning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under
budgetåret 1992/93

Proposition om Allmänna arvsfonden

Regeringen beslutade denx24 januari 1991 att tillkalla en särskild ut-
redare (dir. 1991:3) med uppdrag att se över Allmänna arvsfondens
ändamålsbestämmelse samt vissa frågor rörande dess tillämpning och
beslutanderätten vid utdelning av stöd ur fonden.

Den 4 december 1992 överlämnades till statsrådet och chefen för
Socialdepartementet ett betänkande av 1991 års arvsfondsutredning
(SOU 1992:120). Betänkandet har remissbehandlats.

En proposition om Allmänna arvsfonden kommer inom kort att över-
lämnas till riksdagen. I denna föreslås bl.a. att en ny lag om Allmänna
arvsfonden från den 1 juli 1994 skall ersätta den nuvarande lagen från
1928.

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Bilaga 6.8

246

Rättsdatablad

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Författningsrubrik

Bestämmelser som
inför, ändrar, upp-
häver eller upp-
repar ett normgiv-
ningsbemyndigande

Lag om ändring i
lagen (1981:49) om
begränsning av läke-
medelskostnader,
m.m.

249

Kronor

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

Inledning

A. Familjer och barn

1. Allmänna barnbidrag, förslagsanslag	17	300	000	000
2. Bostadsbidrag, förslagsanslag*	6	570	000	000
3. Bidrag till föräldraförsäkringen,
förslagsanslag*	2	759	500	000
4. Bidragsförskott, förslagsanslag	3	187	000	000
5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn,
förslagsanslag		8	500	000
6. Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner, förslagsanslag		26	400	000
7. Barnpensioner, förslagsanslag		290	000	000
8. Vårdbidrag för handikappade barn,
förslagsanslag	1	405	000	000
	31	546	400	000

B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp
och ålderdom

1. Bidrag till sjukpenning och rehabilite-
ring, förslagsanslag	3	268	000	000
2. Bidrag till sjukvårdsförmåner m.m.,
förslagsanslag	2	046	000	000
3. Bidrag till ersättning vid närståendevård,
förslagsanslag		3	420	000
4. Förtidspensioner, förslagsanslag	15	450	000	000
5. Ålderspensioner, förslagsanslag	53	210	000	000
6. Efterlevandepensioner till vuxna,
förslagsanslag	1	650	000	000
7. Bidrag till kommunala bostadstillägg
till folkpension, förslagsanslag*	6	700	000	000
8. Handikappersättningar, förslagsanslag		915	000	000
9. Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag		12	000	000
10. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.,
förslagsanslag		3	300	000
11. Ersättning till Posten AB m.m.,
förslagsanslag		197	539	000

83 445 259 000

* Beräknat belopp

253

C. Hälso- och sjukvård

1. Bidrag till hälso- och sjukvård,
förslagsanslag	779 350 000
2. Insatser mot aids, reservationsanslag	185 220 000
3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
i krig, ramanslag	167 916 000
4. Bidrag till Spri, förslagsanslag	26 900 000
5. Bidrag till WHO, förslagsanslag	29 800 000
6. Bidrag till WHO-enheten för rapporte-
ring av läkemedelsbiverkningar	2 591 000
7. Bidrag till husläkarsystem m.m.,
reservationsanslag	200 000 000

1 391 777 000

D. Omsorg om äldre och handikappade

10.

11.

Stimulansbidrag inom äldreomsorgen,
reservationsanslag

Vissa statsbidrag inom handikappområdet,
reservationsanslag

Bostadsanpassningsbidrag m.m.,
förslagsanslag

Statsbidrag till vårdartjänst m.m.,
förslagsanslag

Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder, reservationsanslag
Bidrag till handikapporganisationer
Bidrag till pensionärsorganisationer
Ersättning för texttelefoner, förslagsanslag
Bilstöd till handikappade, förslagsanslag
Kostnader för statlig assistansersättning,

förslagsanslag

Sveriges Hundcenter AB - Statens

Hundskola, förslagsanslag

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

900 000 000

672 500 000

4 900 000

146 000 000

70 124 000

129 248 000

2 446 000

72 700 000

191 000 000

2 527 000 000

1 000

4 715 919 000

E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikapolitik

1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård,

reservationsanslag 480 000 000

2. Bidrag till organisationer, reservationsanslag 31 630 000

3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol-

och narkotikaupplysning 7 964 000

519 594 000

254

F. Myndigheter under Socialdepartementet

1. Riksförsäkringsverket, ramanslag	603	174	000
2. Allmänna försäkringskassor, ramanslag 4	177	642	000
3. Socialstyrelsen, ramanslag	347	353	000
4. Folkhälsoinstitutet, ramanslag	160	039	000
5. Smittskyddsinstitutet, ramanslag	82	764	000
6. Läkemedelsverket		1	000
7. Rättsmedicinalverket, ramanslag	162	105	000
8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
ramanslag	15	680	000
9. Statens institut för psykosocial miljö-
medicin, ramanslag	7	474	000
10. Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, ramanslag	15	566	000
11. Barnombudsmannen, ramanslag	7	708	000
12. Statens nämnd för internationella adop-
tionsfrågor, ramanslag	6	113	000
13. Nämnden för vårdartjänst, ramanslag	8	856	000
14. Statens handikappråd, ramanslag*	5	829	000
15. Statens institutionsstyrelse: Central förvalt-
ning, ramanslag	20	572	000
16. Statens institutionsstyrelse: Vårdverksamhet,
ramanslag	450	000	000
17. Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Förvaltning, ramanslag	5	651	000
18 Socialvetenskapliga forskningsrådet:
Forskningsmedel, reservationsanslag	86	772	000
19. Avveckling av Statens bakteriologiska
laboratorium		1	000
6	163	300	000

G. Jämställdhetsfrågor

1. Jämställdhetsombudsmannen m.m.,

ramanslag* 6 544 000

2. Särskilda jämställdhetsåtgärder,

reservationsanslag* 10 556 000

17 100 000

Totalt för socialdepartementet

127 809 349 000

Underbilagor

6.1 - 6.6 Lagförslag

6.7 Socialförsäkringens kostnader och finansiering

6.8 Allmänna arvsfonden

Rättsdatablad

* Beräknat belopp

Prop. 1993/94:100

Bil. 6

255

gotab 45513, Stockholm 1993

Regeringens proposition

1993/94:100 Bilaga 7

Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln)

1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

Bilaga 7 till budgetpropositionen 1994

Kommunikationsdepartementet

(sjätte huvudtiteln)

Prop.

1993/94:100

Bilaga 7

Inledning

Kommunikationer for ökad tillväxt och välfärd

Satsningar inom kommunikationssektorn är en viktig del i regeringens
långsiktiga politik for välfärd och en uthållig ekonomisk tillväxt. En
förbättring av kommunikationerna bidrar till ökad produktivitet och kon-
kurrenskraft i näringslivet. De kraftfulla satsningar på utbyggnad och
modernisering av infrastrukturen på transportområdet och av tele-
kommunikationerna som regeringen nu långsiktigt fullföljer, är en hörn-
sten i det arbetet. Åtgärder inom kommunikationssektorn är nödvändiga
för att lösa miljöproblemen. Ett miljöanpassat transportsystem måste på
sikt utvecklas.

De satsningar som görs inom teleområdet har därtill en betydande po-
tential för industriell utveckling. Infrastrukturinvesteringama bidrar
också till att mildra arbetslösheten.

En förbättrad hushållning med nationens samlade resurser måste även
åstadkommas. Inom kommunikationssektorn skapas betydande effekti-
vitetsvinster genom den avreglering som pågår. Förbättringar inom
kommunikationsväsendet främjar också utvecklingen i landets olika
delar och därmed den regionala balansen.

Sverige är starkt integrerat i det europeiska ekonomiska systemet,
inte minst genom en omfattande utrikeshandel. Regeringen arbetar med
att slutföra förhandlingarna om Sveriges medlemskap i Europeiska unio-
nen. Utöver de direkta medlemskapsfrågoma har det blivit allt mer
angeläget att också verka för att svenska satsningar i transportsystemet
koordineras med de satsningar på ett transeuropeiskt nätverk av vägar
och järnvägar som pågår inom EU. Samtidigt är det viktigt att också
framhålla luft- och sjöfartens betydelse för transporterna. Ett allsidigt
sammansatt transportsystem är inte minst viktigt för den omfattande
handeln inom Norden. För näringslivet har förbättrade kommunika-
tioner med övriga Europa ökat i betydelse. På längre sikt kan utveck-
lingen i Östeuropa medföra viss förändring av våra transportmönster.

De pågående och planerade infrastruktursatsningama i Sverige bidrar
till att minska avståndshandikappet såväl inom landet som i förhållande

till andra delar av Europa. För näringslivet är även rationella trans-
porter mellan olika delar av landet en utvecklingsförutsättning som
bidrar till regional balans.

Regeringen har nu kommit en god bit på väg i arbetet med att effekti-
visera resursanvändningen i kommunikationssektorn med hjälp av av-
reglering och ökad konkurrens. Ytterligare steg återstår dock i detta
effektiviseringsarbete. Samtidigt skärps kraven på uppföljning och
tillsyn av den genomförda avregleringen. Detta gäller även marknader
som tidigare avreglerats exempelvis den yrkesmässiga vägtrafiken där
tillsynen och kraven nu skärps. Vad gäller den statliga verksamheten
inom kommunikationssektorn pågår ett långsiktigt arbete med att ratio-
nalisera, avmonopolisera och avreglera samt bolagisera lämplig verk-
samhet.

För människors välfärd är goda kommunikationer betydelsefulla.
Rörlighet och valfrihet när det gäller kommunikationssätt är väsentliga
inslag i ett välfärdssamhälle. Goda kommunikationer underlättar arbets-
pendling och ökar möjligheterna att kombinera en god boendemiljö med
en större arbetsmarknad. I tätorter och i glesbygden är arbetsresor,
resor till och från serviceställen och fritidsaktiviteter nödvändiga för ett
fungerande vardagsliv.

Det allmännas insatser för att underlätta kommunikationsmöjligheter-
na för vissa grupper med särskilda behov, såsom funktionshindrade och
äldre, är också nödvändiga i ett välfärdssamhälle. Den 1 januari 1994
kommunaliseras riksfärdtjänsten vilket ökar förutsättningarna för en
förbättrad samordning och därmed effektivisering av färdtjänsten. Rege-
ringen går nu vidare och lämnar förslag till inriktning för det fortsatta
arbetet med åtgärder för att underlätta för handikappade att använda
kollektiva färdmedel.

Arbetet med trafiksäkerheten och med att reducera trafikens miljöpå-
verkan är andra exempel på uppgifter inom kommunikationssektorn med
stor betydelse för välfärden.

Regering och riksdag beslutade under våren 1993 om inriktningen för
trafiksäkerhetspolitiken. Trafiksäkerhetsarbetet drivs nu vidare med
dessa nya utgångspunkter.

Välfärden kan på sikt hotas om inte miljöarbetet förstärks. En av de
samhällssektorer som fortferande svarar för stora miljöstörningar är
transportsektorn. Dessa störningar utsätter människor, natur och klimat
för stora påfrestningar som inte är acceptabla, även om stora insatser
gjorts for att motverka dessa problem. Kulturmiljövärdena måste också
beaktas i samband med trafikens miljöpåverkan.

Ett viktigt mål för miljöarbetet är strävan att förverkliga ett långsik-
tigt hållbart transportsystem. Detta kan fä en avgörande inverkan på
miljön och tillväxten. De initiativ regeringen har tagit vad gäller trafik
och miljö skall nu fullföljas. Ett samlat utvecklingsarbete för att fest-
ställa kraven på ett långsiktigt bärkraftigt transportsystem har påböljats.
Kortsiktiga och långsiktiga miljömål som är förenliga med en långsiktigt
hållbar utveckling bör festställas för vaije trafikslag. Trafikverken har
under senare år fått ett utökat ansvar bl.a. för miljörapporteringen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Regeringens syn på sambanden mellan miljö och ekonomi redovisas
mer ingående i finansplanens bilaga ”Uthållig utveckling”. I denna
bilaga behandlas även regeringens kommande arbete när det gäller att
utnyttja möjligheterna att styra miljöarbetet genom att använda miljö-
skatter samt förutsättningarna att utnyttja skatteväxling.

Det finns även en viktig koppling mellan nationella och internatio-
nella åtgärder på miljöområdet för att nå uppsatta mål. Detta gäller ex-
empelvis riksdagens mål avseende koldioxid, kväveoxider och svavel-
dioxid.

Riksdagen (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:TU34, rskr.
1992/93:397) har under våren 1993 beslutat om en ny forskningspolitik.
På kommunikationsområdet är forskning och utveckling (FoU) ett prio-
riterat område. FoU-insatser kan exempelvis medverka till att nya lös-
ningar på trafikens miljö- och trängselproblem kan utvecklas. I enlighet
med regeringens förslag på kommunikationsområdet har resurserna till
FoU väsentligt ökat fr.o.m. innevarande budgetår, vilket även gäller
FoU för vissa frågor som gäller telekommunikationer. Regeringen
kommer nu att tillsätta en särskild informationsteknologidelegation för
att i ett vidare perspektiv belysa frågeställningar och lämna förslag
beträffande användningen av informationsteknologi på transportområdet.

På uppdrag av Kommunikationsdepartementet har en expert kartlagt
vilka regler som försvårar utövandet av hobbyfordonsverksamhet samt
övervägt vilka regeländringar som kan underlätta denna verksamhet.
Regeringen anser att det finns skäl att ändra förutsättningarna för
hobbyfordonsverksamheten, främst vad gäller beskattningen. Rege-
ringen kommer under våren att lämna förslag om regeländringar inom
skatteområdet som syftar till att underlätta hobbyfordonsverksamhet.

Utgiftsutvecklingen inom den anslagsfinansierade delen av kommuni-
kationssektorn blir sammantaget följande (miljoner kronor):

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Anvisat enligt Förslag Föränd-
regleringsbrev 1994/95* ring
1993/94

Kommunikationsdepartementet m.m.	145,5	-	-145,5
Infrastruktur	26 383,0	26 506,7	123,7
Sjöfart	683,8	698,6	14,8
Luftfart	82,5	101,6	19,1
Post- och telekommunikation	902,3	931,6	29,3
Kollektivtrafik och samhällsköpta	788,7	675,2	-113,5
tjänster m.m.
Kommunikationsforskning	165,4	202,3	36,9
Meteorologi, geoteknik m.m.	207,7	163,3	-44,4
Övriga ändamål	—	8,0	8,0
Totalt Kommunikations-	29 358,9	29 287,3	-71,6

departementet

* Kommentarer till tabellen:

Stora forändringar av anslagsindelningen har skett i regeringens förslag för bud-
getåret 1994/95 i förhållande till anslagsindelningen budgetåret 1993/94. Tabellen
ovan har i kolumnen för budgetåret 1993/94 anpassats efter dessa förändringar för

att medge sakomrädesvisa jämförelser mellan budgetåren. Förändringarna enligt
regeringens förslag innebär bl.a. att littera A. Kommunikationsdepartementet
m.m. 1993/94 helt utgår eftersom medlen för anslagen A 1. Kommunikations-
departementet och A 2. Utredningar m.m. flyttas till första huvudtiteln. Vidare
har anslagen till vägar och järnvägar samlats under beteckningen Infrastruktur. En
ny beteckning för Post- och telekommunikation innehåller samtliga anslag med
anknytning till dessa sakområden. Beteckningen Kollektivtrafik och samhällsköpta
tjänster m.m. inbegriper bl.a. anslag till SJ samt köp av järnvägstrafik. Beteck-
ningen Transportfbrskning föreslås byta namn till Kommunikationsforskning.
Meteorologi, geoteknik m.m. betecknas 1993/94 Övriga ändamål. Förslaget
innebär att beteckningen övriga ändamål 1994/95 i stället innehåller anslag till
internationell verksamhet samt anslag för att täcka kostnader för avveckling av
styrelsen för riksfärdtjänst.

Investeringar i trafikens infrastruktur

Riksdagen beslutade på förslag av regeringen i juni 1993 om en lång-
siktig inriktning av infrastrukturens utbyggnad i landet. Riksdagen
beslutade även om ekonomiska ramar för perioden 1994-2003 samt om
ekonomiska ramar för den närmaste treårsperioden.

Riksdagens beslut innebär att planer for väg- och jämvägsinvestering-
ar för totalt 98 miljarder kronor upprättas för tioårsperioden
1994-2003. För närvarande pågår planeringsarbetet på Vägverket, Ban-
verket och länsstyrelserna med att upprätta de tioåriga investeringspla-
nerna. Planerna kommer att redovisas för regeringen senast den 31
januari 1994. Regeringen skall fastställa planerna och kommer att redo-
visa innehållet för riksdagen under våren 1994.

I samband med att riksdagen beslutade om den tioåriga investerings-
inriktningen och anvisade medel för innevarande budgetår och en kost-
nadsram för verksamheten för den närmaste treårsperioden, beslutade
riksdagen att de tidigare anvisade anslagen Investeringar i trafikens
infrastruktur och Vissa produktivitets- och sysselsättningsfrämjande
åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område skulle upphöra.
Erforderliga medel anvisas i stället över Banverkets och Vägverkets
ordinarie anslag.

Mot bakgrund av gjorda anslagsjusteringar kommer investeringarna
på stomjämvägama under den kommande tioårsperioden att omfatta ca
38 miljarder kronor. Därtill kommer de investeringar som finansieras
genom avgifter på trafiken såsom utbyggnaden av Arlandabanan med
privat kapital och byggandet av den planerade fasta förbindelsen över
Öresund. Jämvägsinvesteringama kommer således att vara drygt 40
miljarder kronor under den kommande tioårsperioden.

Investeringarna i stamvägar och övriga riksvägar beräknas också till
ca 40 miljarder kronor under den kommande tioårsperioden. Därtill
kommer de investeringar som är planerade att finansieras med avgifter
på vägtrafiken i Stockholm och Göteborg, totalt ca 30 miljarder kronor.

Kollektivtrafiken i storstäderna kommer under den kommande tioårs-
perioden att byggas ut och rustas upp. Utbetalningen av statens extrabi-
drag till Stockholm och Malmö har beslutats och utbyggnaden pågår.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Regeringen inrättade i juli 1993 en delegation for prognoser och ut-
vecklingsarbete inom transportsektorn (DPU). Den skall bl.a. ta fram
underlag för det långsiktiga planeringsarbetet inom transportsektorn och
ansvara för beställning av statistik.

Avreglering och ökad konkurrens

Ett långsiktigt arbete pågår inom kommunikationssektorn för att öka
effektiviteten, genom att bl.a. avreglera marknaderna och öka konkur-
rensen. Regeringens förslag har som yttersta syfte att underlätta det
dagliga livet för människorna i Sverige. Den avreglering som pågår bör
vidare kunna ske utan negativa regionalpolitiska konsekvenser. Efter
hand som avregleringen nu successivt genomfors skärps kraven på
uppföljning och tillsyn. Detta är nödvändigt bl.a. från konkurrenssyn-
punkt för att tillse att de spelregler som tillskapats för att erhålla funge-
rande marknader efterlevs men också för att kunna upprätthålla regio-
nalpolitiskt angelägen service. Det behövs även underlag för att om
nödvändigt komplettera regelverket samt för att kunna vidta andra upp-
följningsåtgärder.

Den inrikes luftfarten avreglerades i juni 1992. Avregleringen har
hittills medfört att det uppstått en ökad konkurrens framför allt på
sträckor med omfettande trafikunderlag. Nya aktörer har kommit in på
marknaden. Sammantaget har avregleringen av inrikesflyget inneburit
många positiva effekter för resenärerna genom ett större utbud och
lägre priser. Regeringen följer emellertid mycket noga effekterna av
avregleringen så att de trafikpolitiska målen kan upprätthållas även
fortsättningsvis. Regeringen har också tidigare uttalat (prop. 1992/93:
100 bil. 7, bet. 1992/93:TU19, rskr. 1992/93:245) att samhället har ett
särskilt ansvar för att flygtrafik kan bedrivas i Norrlands inland till orter
som i många fell saknar tillfredsställande transportalternativ. Uppfölj-
ningen har resulterat i att riksdagen på regeringens förslag nyligen
godkänt (prop. 1993/94:42, bet. 1993/94:TU8, rskr. 1993/94:114) att
viss olönsam flygtrafik får upphandlas på sträckan Ostersund-Umeå för

9,3 miljoner kronor innevarande budgetår. Staten har uttalat ett ansvar
för ett grundläggande flygtrafikutbud på denna sträcka. Denna trafik har
med hänsyn till sjukvårdens organisation en särställning som motiverar
särskilda insatser för att trygga en direkt flygförbindelse.

En ytterligare avreglering av den utrikes luftfarten har också skett
inom EU genom det s.k. tredje luftfertspaketet. Detta tillämpas sedan
augusti 1993 även i Sverige till följd av ändringar i avtalet mellan
Sverige och Norge och EEG om civil luftfart.

Efter ett omfettande utredningsarbete, förslag från regeringen våren
1993 och riksdagsbeslut (prop. 1992/93:200, bet. 1992/93:TU30, rskr.
1992/93:443), började en telelag gälla den 1 juli 1993. Därmed blev det
möjligt att ombilda Televerket till aktiebolag vilket skedde vid samma
tidpunkt. Telestyrelsen är ansvarig för myndighetsuppgifterna på tele-
området och svarar dessutom för upphandlingen av vissa samhällsåta-
ganden på teleområdet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

I slutet av år 1992 beslutade riksdagen (prop. 1992/93:132, bet.
1992/93:TU11, rskr. 1992/93:152) att avskaffa Postverkets ensamrätt
på brevbefordran vilket skedde den 1 januari 1993. Därmed blev post-
marknaden helt avreglerad. Postlagsutredningen avlämnade i februari
1993 sitt betänkande (SOU 1993:9) Postlag. Riksdagen beslutade i
december 1993 (prop. 1993/94:38, bet. 1993/94:TUU, rskr.
1993/94:119) att inrätta en postlag som träder i kraft den 1 mars 1994.
Därmed skapas förutsättningar för en ombildning av Postverket till
aktiebolag vilket enligt riksdagsbeslut också skall ske den 1 mars 1994.
Beslutet innebär att myndighetsuppgifterna på postområdet överförs till
nuvarande Telestyrelsen som därmed ombildas till Post- och telestyrel-
sen.

Inom Vägverket pågår ett arbete med att effektivisera organisationen.
Syftet med omställningsarbetet är ytterst att verksamheten skall mark-
nadsanpassas och utsättas för en fullständig konkurrens. Väghållnings-
divisionen skall bfi en kompetent beställare. Produktionsdivisionen skall
enligt riksdagsbeslut (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. 1992/93:TU24,
rskr. 1992/93:272) bolagiseras med inriktning på genomförande år
1995. En utredning har tillsatts med uppgift att ta fram förslag för
genomförandet av bolagiseringen av produktionsdivisionen.

En särskild utredare har lämnat förslag (SOU 1992:115) om hur AB
Svensk Bilprovnings monopol på kontrollbesiktning av vägtrafikfordon
skall avskaffas. Regeringen planerar att lämna förslag om detta under
våren 1994. Regeringen har tidigare beslutat om att efterkontroll hos
AB Svensk Bilprovning kan ersättas med verkstadsintyg vilket gäller
fr.o.m. den 1 januari 1993.

Regeringen återkommer till riksdagen under våren med förslag till
bolagisering av entreprenaddelen vid Banverkets materiel- och industri-
division.

Arbetet med avreglering av jämvägsmarknaden pågår. Enligt riksda-
gens beslut (prop. 1991/92:130, bet. 1991/92:TU21, rskr. 1991/92:314)
sker upphandling av olönsam interregional järnvägstrafik i konkurrens
fr.o.m. trafikåret 1993. Detta innebär att andra aktörer än SJ kan ges
trafikeringsrätt på sträckor som de kan få i uppdrag att trafikera. Den
första upphandlingsomgången - dvs. för trafikåret 1993 - medförde att
SJ erhöll fortsatt entreprenad på ett resp, fem år på olika järnvägs-
sträckor i hela det upphandlade nätet. Kostnaderna för den upphandlade
trafiken, som belastar budgetåret 1993/94 och i princip motsvarar trafi-
ken året innan, minskade med ca 100 miljoner kronor vilket motsvarade
20%. Riksdagen har nyligen godkänt (prop. 1993/94:42, bet.
1993/94:TU8, rskr. 1993/94:114) upphandlingen för trafikåret 1994
som medför ytterligare besparingar.

Riksdagen beslutade (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:TU11, rskr.
1992/93:152) att ge LKAB trafikeringsrätten på malmbanan. Avtal
mellan SJ/NSB och LKAB har tecknats på grundval av dessa nya vill-
kor.

Kommunikationsdepartementet har under hösten 1993 remissbehand-
lat en rapport om avreglering av järnvägstrafik (Ds 1993:63).

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Regeringen avser under våren 1994 lämna förslag till riksdagen om
avreglering och ökad konkurrens inom järnvägstrafiken. Regeringen har
tidigare till riksdagen aviserat att denna avreglering bör kunna ske den
1 januari 1995.

Regeringen återkommer också till riksdagen under våren 1994 med
förslag om inriktning för SJ:s framtida verksamhet.

Riksdagen har i december 1993 beslutat om sjöfartspolitiska åtgärder
(prop. 1993/94:69, bet. 1993/94:TU7, rskr. 1993/94:99). Åtgärderna
syftar till att skapa långsiktiga förutsättningar för en svensk handels-
flotta av rimlig omfattning. Beslutet omfattar ett bidrag till svenska
rederiers handelsfartyg som huvudsakligen går i fjärrfart. Bidraget avser
dels återbetalning av inbetald sjömansskatt dels ett bidrag för sociala av-
gifter.

Vid riksdagens behandling av förra årets budgetproposition (prop.
1992/93:100 bil. 7, bet. 1992/93:TU18, rskr. 1992/93:244) beslutades
att en parlamentarisk kommitté skulle tillsättas med uppgift att föreslå
långsiktiga lösningar för fäijetrafiken till och från Gotland. Regeringen
tillsatte den 17 juni 1993 en sådan kommitté (dir. 1993:69). Kommittén
har under hösten inlett sitt arbete. Uppdraget skall redovisas senast den
1 december 1994.

Det obligatoriska statliga fritidsbåtsregistret upphörde att gälla vid
utgången av år 1992 enligt riksdagens beslut (prop. 1992/93:102, bet.
1992/93:TU10, rskr. 1992/93:108). Initiativ har dock tagits av stöld-
skyddsföreningen till att driva ett frivilligt fritidsbåtsregister i privat
regi.

Styrning av affärsverksamhet inom
Kommunikationsdepartementets område

Inom Kommunikationsdepartementets område förvaltas ägandet av flera
affärsverksamheter inom transport- och kommunikationssektorn. Det
finns både aktiebolag, exempelvis AB Svensk Bilprovning och Telia AB
samt affärsverken Luftfartsverket, SJ, Sjöfartsverket och Postverket
varav det sistnämnda ombildas till aktiebolag den 1 mars 1994. Affärs-
verksamhet bedrivs också i stor omfattning vid Statens meteorologiska
och hydrologiska institut (SMHI), Statens geotekniska institut (SGI) och
Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI).

I det arbete som bedrivits och bedrivs med ombildande av affärsver-
ken Posten och Televerket till aktiebolag har vissa principer utarbetats
för hur Kommunikationsdepartementet som representant för ägaren skall
se på sina verksamheter.

Samhällsmålen för post- och telekommunikationer garanteras genom
ny lagstiftning som fästställer grunden för omfattningen av den post-
och teleservice som skall tillhandahållas allmänheten.

Utgångspunkten för staten som ägare av aktiebolagen Posten och
Telia är att staten i princip inte bör skilja sig från andra ägare. Ur
ägarens perspektiv bör en tillfredsställande ekonomisk avkastning upp-
nås på den förmögenhetsmassa, som aktiebolagen har att förvalta. Mål-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

sättningen bör samtidigt vara att verksamheterna skall bedrivas under
affärsmässiga villkor och förutsättningar och därvid också uppvisa en
marknadsmässig avkastning jämförbar med den som välskötta större
svenska foretag i motsvarande branscher uppvisar.

Mot bakgrund av detta bör staten som ägare erhålla avkastning på det
egna kapitalet. Det primära ekonomiska målet för Posten AB och Telia
AB är därmed att ge en räntabilitet på eget kapital och utdelning till
ägaren. Det är även viktigt att företagens effektivitet och finansiella
styrka utvecklas gynnsamt. Ekonomiska nyckeltal för att följa upp detta
är bl.a. räntabilitet på sysselsatt kapital och soliditet.

Det synsätt som kännetecknat processen med styrning av Posten AB
och Telia AB bör i relevanta delar kunna tillämpas även för den övriga
affärsverksamheten i Kommunikationsdepartementet.

För beräkning av avkastningskrav har en modell tillämpats som
består av tre komponenter, inflation, realränta och en riskpremie. Dessa
komponenter definieras samt adderas.

Vid bedömning av lämpliga mått för de ingående komponenterna har
följande beaktats.

Långsiktiga statsobligationer (fem års återstående löptid) kan be-
traktas som i princip riskfria. Den effektiva marknadsräntan för dylika
obligationer uttrycker i princip marknadens krav på real avkastning och
på ersättning för bedömd inflation - sett i ett längre perspektiv.

Den riskpremie som ingår i modellen ovan, skall i princip täcka
affärsrisk och finansiell risk.

Affärsrisken är uttryck för den osäkerhet som finns i verksamheten
(variationer mellan åren, risk för avvikelser i bedömningar etc), medan
den finansiella risken sammanhänger med att det egna kapitalet normalt
har en efterställd ställning vid finansiella svårigheter för företaget. Vid
bedömning av lämpligt mått på riskpremien för resp, verksamhet har
särskild prövning skett.

En utgångspunkt har varit att utdelningen i Posten och Telia åt-
minstone bör kunna motsvara den utdelning på justerat eget kapital som
ett genomsnitt av större svenska börsföretag uppvisar.

Det är samtidigt av vikt att företagens finansiella styrka utvecklas
gynnsamt. Detta kräver en långsiktig tillväxt av det egna kapitalet. Ut-
delningspolitiken bör beakta detta krav och den faktiska långsiktiga
avkastningen.

Det är regeringens bedömning att enhetliga styrparametrar bör efter-
strävas för affärsverken och bolagen. Detta innebär att affärsverken bör
inleverera ett belopp motsvarande bolagsskatt, dvs. en skattemotsvarig-
het på 30 % av resultatet före skatt. Vidare skall pensionsskuld och
löneskatt föras in i balansräkningen. Vidare anser regeringen att staten
bör ställa samma krav på affärsverken som på bolagen att erhålla av-
kastning på det egna kapitalet och en årlig utdelning på justerat eget
kapital motsvarande den som ett genomsnitt av större svenska börsföre-
tag uppvisar. Utdelningens storlek bör slutligt festställas av regeringen
i samband med festställandet av resultat- och balansräkningarna.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Regeringen återkommer under våren 1994 till riksdagen med en
redogörelse för bolagsverksamheten inom Kommunikationsdeparte-
mentets verksamhetsområde.

Trafiksäkerhet

Riksdagen har sommaren 1993 beslutat om inriktningen av trafiksäker-
hetsarbetet inför 2000-talet. Beslutet innebär att trafiksäkerhetsmålen
ligger fast. Trafikantens kunskaper och erfarenheter skall tas till vara.
Detta skall bl.a. ske genom en dialog mellan myndigheter och trafikan-
ter. Vägverket, polisen och kommunerna utpekas som huvudaktörer.

Vägverket har det övergripande nationella ansvaret för trafiksäker-
heten på vägarna. Som en följd härav avser regeringen att av verket
utkräva ett resultatansvar för att målen uppnås.

Som ett led i trafiksäkerhetsarbetet tillåts övningsköming med person-
bil från 16 års ålder.

Iill följd av den nya inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet har rege-
ringen uppdragit åt Vägverket att utarbeta ett nationellt trafiksäker-
hetsprogram som skall innehålla ett verksamhets- och åtgärdsprogram.

Trafikonykterheten är ett stort problem. Vägverket har därför fått i
uppdrag att till regeringen komma in med förslag till hur en försöks-
verksamhet med alkolås bör initieras och utformas.

Riksdagen har beslutat att förarprövarverksamheten skall föras bort
från Vägverket. Inom departementet pågår ett arbete med denna fråga
och regeringen återkommer senare med förslag till riksdagen.

Miljöfrågor

I regeringens ekonomiska politik for ökad tillväxt och välfärd är ut-
vecklingen av kommunikationerna i vid bemärkelse viktig. Denna ut-
veckling kan dock endast ske om den på lång sikt är förenlig med vad
miljön tål.

De miljö- och trafikåtgärder som hittills vidtagits har givit avsevärt
resultat bl.a. inom vägtrafiken. Av dagens personbilar är 39% försedda
med katalysatorer. Bättre dieseloljekvaliteter har inneburit avsevärt
minskade utsläpp av hälsofarliga ämnen från den tunga trafiken. Trafik-
verkens miljörapporter och rapporter från Statens naturvårdsverk visar
dock att ytterligare åtgärder kommer att krävas.

Regeringen har mot denna bakgrund redan tagit flera initiativ. Rege-
ringen tillsatte våren 1993 en särskild utredning om att begränsa utsläp-
pen av koldioxid från trafiken. Utredningen skall även behandla förut-
sättningarna for att införa miljözoner. Utredningens arbete skall vara
avslutat i juni 1994. Regeringen har vidare tillsatt en utredare med upp-
gift att vidareutveckla miljöklasserna for bilar m.m.

Sjöfartsverket har i september 1993 getts i uppdrag att redovisa förut-
sättningarna för och konsekvenserna av att införa avgaskrav och renare

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

bränslen för inrikes sjöfart. Förutsättningarna för att införa differentie-
rade landningsavgifter inom luftfarten prövas.

Boverket har uppdraget att gemensamt med länsstyrelserna se över
bl.a. trafikens planeringsförutsättningar pä regional nivå. Bullerutred-
ningens förslag (SOU 1993:65) bereds för närvarande inom regerings-
kansliet liksom Naturvårdsverkets förslag rörande miljöklassificering av
bensin.

Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har på regeringens
uppdrag lämnat ett förslag om hur det av riksdagen beslutade fyraåriga
utvecklingsprogrammet för el- och hybridfordon skall genomföras.

Det internationella arbetet har även intensifierats under det gångna
året. Trafikens långsiktiga miljöeffekter ställer krav på att det pågående
arbetet breddas och fördjupas. I Särskilda frågor, avsnitt A. Inrikt-
ningen mot ett långsiktigt bärkraftigt transportsystem, redovisar rege-
ringen sina överväganden rörande inriktningen av detta arbete.

Sverige och den europeiska integrationen

Resultatet av folkomröstningen i Schweiz kom att förskjuta EES-avtalets
ikraftträdande med ett år. För svenska operatörer på transportmarkna-
dema i EU och EFTA har det försenade ikraftträdandet inneburit nack-
delar från konkurrenssynpunkt. EU:s medlemstater har under detta år
kunnat utnyttja fördelarna av en så gott som avreglerad inre transport-
marknad. EES-avtalets ikraftträdande innebär att svenska operatörer nu
ges vidgade möjligheter att konkurrera. Flera viktiga beslut om genom-
förandet av den fria transportmarknaden har emellertid fattats sent
under år 1992 eller i vissa fall först under år 1993. För att svenska
operatörer skall få del av dessa beslut måste det s.k. tilläggspaketet
träda i kraft. Sverige och Norge har på luftfartsområdet genom ett
särskilt trilateralt avtal med EEG fått marknadstillträde enligt de senaste
liberaliseringsreglema i det s.k. tredje luftfartspaketet. Detta ger svens-
ka operatörer förutsättningar att delta i konkurrensen på Europamark-
naden på samma villkor som EU-ländemas operatörer.

Marknaden öppnas undan för undan för svenska transportföretag.
När de nationellt betingade restriktioner som under flera decennier
hämmat de internationella transporterna försvinner skapas nya förutsätt-
ningar för effektivare, säkrare och miljövänligare transporter.

Förhandlingarna om medlemskap i Europeiska unionen har i stort
varit okontroversiella när det gäller områdena transportpolitik, telekom-
munikationer och post.

Maastrichtfördragets ikraftträdande ger ny näring åt frågeställ-
ningarna kring de europeiska nätverken och transportsäkerheten. Detta
kan förväntas öka det expertsamarbete som i olika former inletts sedan
EG-kommissionen lämnade sitt utlåtande över Sveriges ansökan om
medlemskap. Svenska experter har i stigande utsträckning erbjudits
delta i EU:s expertgrupper inom transport- och telekommunikationsom-
rådena. Därutöver ger EES-avtalet formell rätt att delta under bered-
ningsfasen i ett stort antal grupper. Genom detta får vi möjlighet att

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

påverka framtida gemenskapslagstiftning. Nya former för beslutsfattan-
de inom transport- och kommunikationssektorerna håller på att växa
fram vilket medför ökat behov av insatser för samordning och informa-
tionsspridning.

Sveriges kontakter med Östeuropa blir allt intensivare. Östersjösam-
arbetet inleddes vid Ronnebykonferensen i september 1990. Vid trans-
portministerkonferensen i Szczecin i mars 1992 beslutades att tre arbets-
grupper skulle presentera rapporter om infrastruktur, trafiksäkerhet och
miljö och trafik. Dessa rapporter, som nu föreligger, kommer att ligga
till grund för uttalandena vid en andra transportministerkonferens inom
ramen för Östersjösamarbetet under våren 1994. Troligen kommer tolv
stater att vara representerade.

Det s.k. Barentssamarbetet grundlädes genom utrikesministerkon-
ferensen i Kirkenes i januari 1993 och är ett forum för bl.a. staterna
intill Barents hav, dvs. Ryska Federationen, Finland, Norge, Danmark
och Sverige. Utrikesministrarna ville ha en översyn av möjligheten till
samarbete om villkoren för transporter och kommunikation inom om-
rådet. Transportministrarna möttes därför den 8 september 1993 i Alta
och enades om en deklaration om den framtida utvecklingen på trans-
portområdet.

Under år 1993 har det nordiska samarbetet på transportområdet i stor
utsträckning berört infrastrukturfrågor. Transportministrarna har under
år 1993 tagit initiativ till en rapport, som nu är slutförd, om möjligheter
till samarbete vad gäller konkreta infrastrukturprojekt i Norden.
Sveriges kommunikationsminister och Norges samferdselsminister har
dessutom tagit ett gemensamt initiativ om bilateralt infrastruktursam-
arbete för projekt som berör södra Norge och Sverige.

Yrkestrafikfrågor m.m.

Beslutet om avregleringen av taxi ligger fest. Effekterna av avregle-
ringen får trots problem vad gäller efterlevnaden av ett antal bestämmel-
ser inom bl.a. yrkestrafiklagstiftningen och skattelagstiftningen bedömas
som övervägande positiva.

Den slopade behovsprövningen har i stort sett lett till avsett resultat
vad gäller tillgången till taxitjänster. Det är sällan svårt att få tag i taxi,
framför allt inte i storstadsregionerna. Kundernas väntetid vid telefonbe-
ställning av taxi har i allmänhet minskat liksom också tiden för att få en
bil framkörd. De befårade bristerna i glesbygd synes i stort sett ha
uteblivit, bl.a. till följd av de villkor beträffande trafikutbud som ställs
av kommuner och trafikhuvudmän vid upphandling av bl.a. skolskjutsar
och färdtjänst.

Det kan emellertid också konstateras att avregleringen kommit att
medföra en del oegentligheter och missförhållanden inom taxi vad avser
den privata kundens ställning, den privata kundens säkerhet och villko-
ren för konkurrensen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Tillsynen över den yrkesmässiga trafiken har därför successivt
skärpts. Det är därvid viktigt att samarbetet mellan länsstyrelserna och
andra berörda myndigheter underlättas. Viktiga steg i den riktningen har
redan tagits men samarbetet behöver formaliseras i vissa avseenden.

Regeringen har nyligen beslutat om en remiss till Lagrådet med titeln
ökad tillsyn av den yrkesmässiga trafiken. Tre lagändringar föreslås:

- Skärpt uppföljning av lämpligheten hos dem som fått tillstånd till
taxitrafik.

- Sambearbetning av yrkestrafikregistret med kronofogdemyndighetens
s.k. utsökningsregister.

- Vandelsprövning av taxiförare.

Avsikten är att en proposition om tillsynen av yrkestrafiken skall pre-
senteras för riksdagen i februari 1994.

En viktig förutsättning för att de föreslagna åtgärderna skall få effekt
är att länsstyrelserna får ökade resurser för sitt tillsynsarbete. Rege-
ringen föreslår därför under trettonde huvudtiteln att ramanslaget till
länsstyrelserna förstärks.

Slopandet av linjetrafiktillstånden för busstrafiken i länen medför suc-
cessiva besparingar for trafikhuvudmännen. Inledningsvis har kostnads-
sänkningar på 10-15 % kunnat noteras. Den marknadsmässiga upphand-
lingen omfattar i allt större utsträckning också de områden där de stora
kommunala kollektivtrafikföretagen verkar. Möjligheterna till effektivi-
seringar med en fri upphandling synes vara betydande. Den uppdelning
i beställar- och utförarroller som sker bidrar till ökade möjligheter till
en bättre trafikförsörjning till oförändrade kostnader.

Den 1 januari 1993 trädde den ändrade lagstiftningen i kraft beträf-
fende tillståndsprövningen for den långväga busstrafiken. Det ankommer
nu på järnvägsföretaget eller trafikhuvudmannen att göra sannolikt att
de ekonomiska förutsättningarna att driva den berörda trafiken skadas i
betydande mån om det sökta tillståndet beviljas. Vidare gäller att till-
stånd skall beviljas oavsett skada för något järnvägsföretag eller någon
huvudman om den sökta trafiken enligt tillståndsmyndighetens bedöm-
ning kommer att medföra en väsentligt bättre trafikförsörjning. I detta
sistnämnda begrepp ligger också väsentligt lägre respriser.

Handikappfrågor

Efter förslag i proposition 1992/93:150 beslutade riksdagen under våren
1993 att riksfärdtjänsten skulle kommunaliseras fr.o.m. den 1 januari
1994. Riksdagen beslutade även en särskild lag om kommunal riksfärd-
tjänst. De grundläggande målen för riksfärdtjänsten ligger fest.

För att pröva förutsättningarna att effektivisera trafiken och förbättra
det sammanlagda trafikutbudet inom ramen för de resurser som nu finns
tillgängliga inom kommunernas och landstingens ansvarsområden till-
kallade regeringen i juli 1993 en särskild utredare med uppdrag att
lämna förslag till samordning av olika slag av offentligt betalda resor.
Bakgrunden är de betydande medel som anslås till kommunal färdtjänst,
riksfärdtjänst samt sjukresor vid sidan av vad kommuner och landsting

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

betalar för den lokala och regionala kollektivtrafiken. Enligt regeringens
mening är en effektivare trafikorganisation i länen av avgörande be-
tydelse för möjligheterna att uppfylla trafikpolitikens mål om tillgäng-
lighet för bl.a. funktionshindrade.

Redan i årets budgetproposition lägger dock regeringen fram en rad
förslag som syftar till att göra kommunikationerna mera tillgängliga för
funktionshindrade. En redogörelse för dessa förslag lämnas i Särskilda
frågor, avsnitt B. Funktionshindrades resemöjligheter.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

15

A. Infrastruktur

Strategi för infrastrukturen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Sammanfattning av regeringens överväganden:

- Den kommande 1 O-årsperioden kommer 150 miljarder kronor
att investeras i vägar och järnvägar.

- En analys av hur planeringen för sjöfart, luftfart, post och
telekommunikationer på ett bättre sätt kan integreras med plane-
ringen för väg- och järnvägstrafik skall initieras.

- Väg- och jämvägskapitalet skall förvaltas på sådant sätt att inte
värdet urholkas.

Väg- och järnvägsnätets omfattning och standard

Det svenska vägnätet omfattar drygt 400 000 km varav ca 100 000 km
utgörs av statsvägar. 15 % av statsvägarna utgörs av riksvägar (stam-
vägar och övriga riksvägar) och 85 % av statsvägarna utgörs av läns-
vägar. På det statliga vägnätet utförs 73 % av det totala vägtrafikar-
betet. På det kommunala vägnätet utförs 24 % av trafikarbetet och på
enskilda vägar endast 3 % av trafikarbetet.

Riksvägarna har en central roll i transportsystemet. Av trafikarbetet
på statens vägnät sker 61 % på riksvägar och 39 % på länsvägar.

Motorvägarnas andel av riksvägnätet var år 1992 ca 1 %, en sträcka
på motsvarande 96 mil motorväg. Av trafikarbetet på statens vägnät
skedde 16 % på dessa motorvägar.

Andelen grusvägar på statsvägnätet är 28 %. Drygt 2 % av trafik-
arbetet på det statliga vägnätet utförs på detta grusvägnät.

Av nedanstående tabeller framgår längder och trafikarbete på det
statliga vägnätet.

Fig. 1 Längder på det statliga vägnätet

Vägbredd	Riksvägar (mil)	Länsvägar (mil)
Motorväg	96	3
13-m väg (> 12 m)	380	60
9-m väg (8 m-11,9 m)	539	472
Övriga vägar ( < 8 m)	444	7800
Totalt	1460	8340

Fig. 2 Trafikarbetets fördelning på det statliga vägnätet

Vägbredd	Riksvägar (andel, %)	Länsvägar (andel, %)
Motorväg	16	0,5
13-m väg (> 12 m)	23	3
9-m väg (8-11,9 m)	15	9
Övriga vägar (< 8 m)	6	26
Totalt	61	39

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Allvarliga brister i framkomlighet förekommer på 17 % av riksvägar-
na och på 7 % av länsvägama.

Det svenska järnvägsnätet om fettar drygt 10 000 km. Av statens
spåranläggningar är 7 000 km elektrifierad bana. Av det totala trans-
portarbetet på järnväg utförs 95 % på den elektrifierade delen. Av
statens spåranläggningar utgörs 65 % av stomjämvägar och 35 % av
länsjämvägar.

Av den totala banlängden i Sverige består 1 200 km av dubbelspår.
Dubbelspår är helt utbyggt mellan Stockholm och Göteborg, Stockholm
och Uppsala samt mellan Stockholm och Malmö, via Katrineholm.
Dessutom finns dubbelspår på delar av Västkustbanan, Mälarbanan,
Ostkustbanan, godsstråket genom Bergslagen och Norra stambanan.

Planerade investeringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik
under 1990-talet

Investeringarna i infrastruktur har under en lång följd av år varit
mycket begränsade. Mätt som andel av bruttonationalprodukten sjönk
investeringarna på 1980-talet till en nivå på ca 0,5 %. Som en jämförel-
se utgjorde investeringarna i infrastruktur ca 2 % av bruttonationalpro-
dukten på 1960-talet.

I början på 1990-talet ökade dock medvetenheten om infrastrukturens
betydelse for näringslivets utveckling. Som en del i näringspolitiken,
och med det uttalade målet att skapa goda förutsättningar för ekonomisk
tillväxt, beslutade riksdagen på regeringens förslag att öka infrastruk-
turinvesteringama radikalt. Härigenom lades grunden för den fortsatta
planeringen och genomförandet av ett antal större väg- och jämvägspro-
jekt. Flera av dessa projekt är nu under genomförande.

Emellertid visade det sig att de resurser som riksdagen anvisat för
ökade investeringar i infrastrukturen inte var tillräckliga. Fortfarande
kvarstod finansieringen av ett antal mycket centrala och viktiga väg- och
jämvägsprojekt. Regeringen redovisade därför för riksdagen våren 1993
ett förslag till hur väg- och jämvägsinvesteringama långsiktigt skulle
inriktas och hur detta skulle finansieras.

Riksdagen beslutade med anledning av regeringens förslag i juni 1993
om en långsiktig inriktning av infrastrukturens utbyggnad i landet.

2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

Riksdagen beslutade även om ekonomiska ramar för perioden
1994-2003 samt om ekonomiska ramar för den närmaste treårsperioden.

Riksdagens beslut innebär att planer for väg- och jämvägsinvestering-
ar för totalt 98 miljarder kronor upprättas för tioårsperioden
1994-2003. För närvarande pågår arbetet på Vägverket, Banverket och
länsstyrelserna med att upprätta de tioåriga investeringsplanerna. Pla-
nerna kommer att redovisas för regeringen senast den 31 januari 1994.
Regeringen har för avsikt att redovisa innehållet i planerna för riks-
dagen senare under våren 1994.

I samband med att riksdagen beslutade om den tioåriga investerings-
inriktningen och anvisade medel för innevarande budgetår och en kost-
nadsram för verksamheten för den närmaste treårsperioden, beslutade
riksdagen att de tidigare anvisade anslagen Investeringar i trafikens
infrastruktur och Vissa produktivitets- och sysselsältningsfrämjande
åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område skulle upphöra.
Erforderliga medel anvisas i stället över Banverkets och Vägverkets
ordinarie anslag.

Investeringarna i stamvägar och övriga riksvägar beräknas till ca 41,6
miljarder kronor under den kommande tioårsperioden (40 miljarder kro-
nor i nya investeringar och 1,6 miljarder kronor i redan tidigare be-
slutade investeringar). Därtill kommer de investeringar som är planera-
de att finansieras med avgifter på vägtrafiken såsom utbyggnaden av
Ringen och Yttre tvärleden i Stockholm, väginvesteringarna i Göteborg
och den nya förbindelsen över Svinesund på väg E 6, totalt drygt 30
miljarder kronor.

År 1988 startade ett program för särskilda bärighetshöjande åtgärder
på statsvägnätet. Bärighetsprogrammet omfattar ca 1 000 st ny- och
ombyggnadsobjekt under en tioårsperiod. Fram t.o.m. år 1992 hade
45 % av bärighetsprogrammet genomförts och till år 1997 beräknas hela
bärighetsprogrammet vara genomfört. Som en etapp i genomförandet av
bärighetsprogrammet höjdes år 1993 drivaxeltryck/boggietryck/brutto-
vikt från 10/16/56 till 11,5/18(19)/60 ton på det s.k. BK 1 vägnätet
(vägnätet med högsta bärighetsstandard).

Genom den planeringsram om 7 miljarder kronor på tio år som riks-
dagen har anvisat för bärighetshöjande åtgärder kan bärighetsprogram-
met utökas med 4 miljarder kronor jämfört med det nu pågående pro-
grammet.

Mot bakgrund av gjorda anslagsjusteringar kommer investeringarna
på stomjämvägama under den kommande tioårsperioden att omfatta ca
38 miljarder kronor (dels 32 miljarder kronor i nya investeringar, dels
ca 6 miljarder kronor i redan tidigare beslutade investeringar). Därtill
kommer de investeringar som finansieras genom lån såsom Grödingeba-
nan, investeringar i eldrifts- och teleanläggningar samt de som finan-
sieras genom avgifter på trafiken såsom utbyggnaden av Arlandabanan
med privat kapital och byggandet av den planerade förbindelsen över
Öresund. Regeringen bedömer därför att de totala jämvägsinvesteringar-
na kommer att vara drygt 40 miljarder kronor under den kommande
tioårsperioden.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Investeringar i länstrafikanläggningar, dvs. investeringar i länsvägar,
länsjämvägar och vissa kollektivtrafikanläggningar, har av riksdagen
anvisats en planeringsram för den kommande tioårsperioden på 9 miljar-
der kronor. Vid länsstyrelserna pågår för närvarande arbetet med att
upprätta tioåriga investeringsplaner för länstrafikobjekt. I den redovis-
ning som regeringen kommer att lämna till riksdagen om innehållet i
Vägverkets nationella väghållningsplan och Banverkets stomnätsplan
kommer regeringen även att översiktligt redovisa innehållet i länssty-
relsernas planer for investeringar i länstrafikanläggningar.

Kollektivtrafiken i storstäderna kommer under den kommande tioårs-
perioden att byggas ut och rustas upp som en följd av de särskilda
uppgörelser som träffats om trafik- och miljöförbättrande åtgärder i
Stockholm, Göteborg och Malmö. Utbetalningen av statens extrabidrag
till Stockholm och Malmö har beslutats av regeringen i enlighet med
vad som aviserades i budgetpropositionen år 1993 och utbyggnaden av
ett flertal projekt har påböijats. Samtidigt arbetar berörda huvudmän
med planering och projektering för övriga projekt.

Vad gäller utbyggnaden av kollektivtrafiksystemet i Göteborg har
Vägverket avslutat sitt uppdrag med att slutförhandla den s.k.
Adelsohnöverenskommelsen. Uppgörelsen är också godkänd av alla
berörda kommuner. Överenskommelsen remissbehandlas för närva-
rande. Regeringen har även för avsikt att av länsstyrelsen och berörda
kommuner begära en redovisning enligt 6 kap. 2 § naturresurslagen.
Med överenskommelsen som grund avser regeringen återkomma med
förslag till riksdagen om dels lånegarantier för de avgiftsfinansierade
vägutbyggnaderna, dels utbetalning av de statliga bidragen till investe-
ringarna i kollektivtrafiksystemet. Regeringen kommer även att redovisa
förslag till utformning av en hg om vägtullar för att finansiera de av-
giftsfinansierade vägutbyggnaderna.

Riksdagen anvisade våren 1991 en planeringsram på 5,5 miljarder
kronor att disponeras för slutförandet av de tre storstadsförhandlingama.
I samband med att riksdagen i juni 1993 anvisade nya planeringsramar
for investeringar i trafikens infrastruktur för perioden 1994-2003 drogs
det aktuella anslaget in. I stället anvisades nya medel för utbyggnaden
av storstädernas trafiksystem dels via anslagen investeringar i vägar och
nyinvesteringar i stomjämvägar, dels via anslaget investeringar i läns-
trafikanläggningar i den del staten ej var huvudman for genomförandet.
De medel som här avses är för Stockholmsregionens del 2 440 miljoner
kronor och för Malmöhusregionens del ca 308,6 miljoner kronor. För
Göteborgsregionens del beräknas bidraget vara ca 1 500 miljoner kro-
nor.

Regeringens bedömning av de här redovisade planerna för utbyggna-
den av trafikens infrastruktur ger följande totala investeringsnivå under
perioden 1991-2003.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Fig. 3 Planerade investeringar totalt under perioden 1991—2003

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Pågående större investeringsprojekt

Genom de beslut om tidigareläggning av investeringar i vägar och järn-
vägar som riksdag och regering har medverkat till är utbyggnadstakten
för närvarande mycket hög. Under år 1993 har en stor del av de tidiga-
relagda investeringarna färdigställts. Genom riksdagens initiativ har
dessutom ett antal nya projekt påbörjats under våren 1993.

Sedan de första besluten om tidigareläggning av olika vägprojekt be-
slutades av den tidigare regeringen under sommaren och hösten 1991,
har 1 695 tidigarelagda investeringsprojekt påbörjats. Därav beräknas
1 470 projekt vara avslutade vid utgången av år 1993. För riksdagens
kännedom redovisas i det följande de större vägbyggnadsprojekt som
utpekats av regering och riksdag i särskilda beslut om tidigareläggning
för ökad sysselsättning.

Fig. 5 Vid utgången av år 1993 pågående vägprojekt som utpekats av
regering och riksdag i särskilda beslut om tidigareläggning för ökad
sysselsättning.

Väg	Projekt	mkr	Byggtid
E4	Förbifart Värnamo	225	1993-1995
	Förbifart Vaggeryd	540	1991-1995
	Förbifart Norrköping	715	1993-1996
	E länsgräns-Gammelstad	455	1992-1994
	6 körfalt söder om Stockholm	600	1993-1996
	Mehedeby-Gävle	300	1993-1995
	Norrala-norrut	340	1994-1996
	Sävar-Dj äkneboda	90	1993-1995

	Bygdeå-Sikeå	45	1993-1995	Prop. 1993/94:100
	Byske-BD-länsgräns	71	1992-1995	Bilaga 7
	Förbifart Piteå	144	1992-1994
	Råneå-Jämtön	32	1993-1995
	Tpl Jämtön	13	1992-1994
	Tpl Töre	35	1993-1994
	Delen vid Lampen	13	1993-1994
	Lampen-Sangis	43	1993-1994
E6	Södra Halland	275	1991-1994
	Gullbranna-Halmstad S	106	1992-1994
	Halmstad C-Halmstad N	47	1992-1994
	Förbi Ljungskile	185	1992-1994
	Ljungskile-Stinneröd	45	1993-1994
E18	Valnäs-Slottsbron	305	1993-1996
	Linnebäck-Karlskoga	70	1993-1994
	Arboga-Köping	292	1993-1995

E20	Förbi Vretstorp Arphus-Härad	195 120	1993-1995 1991-1994
Rv26	Förbi Gislaved	111	1993-1994
Rv45	Delen vid Akkavare	25	1993-1994
Rv45	Gällivare-Muddus	75	1993-1994
Rv50	Ängesby-Nykyrka	30	1993-1994
Rv67	Skärsjö-Mälby	54	1993-1994

Järnvägar:

Fig. 6 Nyinvesteringar i större jämvägsprojekt som pågår vid utgången
av år 1993.

Järnvägsprojekt	Period	Utfall Lo.m. 1993	Total kostnad mkr
Västra stambanan
Herrljunga, bangårdsombyggnad	1993-1994	23	42
Grödingebanan	1992-1995	2494	2782
Södra stambanan
Stockholm-Malmö, snabbtågs-	1990-1995	894	1701
anpassning
Nässjö-Eslöv, spårupprustning/spår-	1992-1996	78	269

byte

Västkustbanan

Trönninge-Båstad, dubbelspår via	1993-1996	77	900
Laholm Skottorp-Förslöv, dubbelspår genom	1991-1996	186	1288
Hallandsåsen Heberg-Öringe, dubbelspår	1993-1995	30	160
Lekarekulle	1993-1994	25	66
Kust till Kustbanan Göteborg-Borås, §ärrblockering	1991-1994	76	78
Ostkustbanan Arlandabanan, fyrspår till	1991-1996	751	1932
Rosersberg Odensala-Uppsala, snabb tågs-	1993-1995	65	222
anpassning Uppsala-Gävle, hastighetsanpass-	1991-1996	523	1434
ning och partiellt dubbelspår Gävle-Söderhamn, hastighetsan-	1992-1996	37	539
passning och partiellt dubbelspår Söderhamn-Sundsvall, hastighets-	1992-1996	114	941
anpassning Dalabanan Borlänge-Mora, Fjb	1993-1994	50	55
Avesta/Krylbo-Borlänge/Falun	1993-1995	8	25
Stambanan genom Övre Norrland Bastuträsk-Jöm, Kusfors	1991-1994	168	173
Öre älv, tunnel och linjerätning	1993-1995	44	261
Gide älv	1993-1995	114	185
Norra Stambanan Järvsö-Ånge, hastighetsanpassning	1992-1994	28	33
Godsstråket genom Bergslagen Avesta-Storvik, brobyte	1993-1994	24	32
Norge/Vänernlänken Ransundet	1993-1995	9	55
Eriksstadssvängen	1993-1995	10	245
Värmlandsbanan Laxå-Karlstad, hastighetsanpassning	1993-1994	2	18
160 km/h Mälarbanan Mälarbanan	1991-1999	1286	4231
Svealandsbanan Svealandsbanan	1992-1997	267	2882
Nynäsbanan Alvsjö-Västerhaninge, dubbelspår	1993-1997	134	1095
Malmbanan Gammelstad-Luleå, spårupprustning	1992-1994	26	28
Råtsl-Svappavaara, spårupprustning	1993-1994	46	104
Stockholm Centralstation-Karlberg, ATC	1993-1994	2	17

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Större rangerbangårdar

Hallsberg, ombyggnad personbang.	1993-1994	24	105
Boden, nytt lokalställverk	1992-1994	20	43
Länsjärnvägar
Malmö-Ystad, upprustning och	1993-1996	43	150
elektrifiering
Storuman-Hällnäs, upprustning	1992-1994	56	60

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Bidrag till investeringar i storstädernas trafiksystem:

Stad	Period	Totalt bidrag mlrr
Stockholm (SL-irrvesteringar)	1992->2000	2440
Upprustning av tunnelbanan	pågår
Ro slagsbanan	pågår
Snabbspårvägen	planeras
Malmö (Malmöhus Trafik)	1993-1998	309
Busstrafik	planeras
Regional tågtrafik	planeras
Göteborg Principavtal föreligger		Ej beslutat
Upprustning av spårvägen	pågår	200

Samordnad investeringsplanering

Regeringen redovisade för riksdagen våren 1993 ett förslag till inrikt-
ning for investeringar i trafikens infrastruktur. Riksdagen godkände i
allt väsentligt regeringens förslag till investeringsinriktning och am-
bitionsnivå för de kommande tio åren. Regeringens förslag till inrikt-
ning och riksdagens beslut därom, lade tonvikten på investeringar i
vägar och järnvägar eftersom det inom flygsektorn och sjöfartssektom i
stort inte kunnat påvisas väsentliga kapacitetsbrister eller andra brister
som skulle föranleda särskilda ingripanden från regering och riksdag.

Riksdagen uttryckte dock generellt ett önskemål om en utökad inves-
teringsplanering (bet. 1992/93:TU35, rskr. 1992/93:446). Riksdagen
önskade bl.a. att sjöfart, luftfart, post och telekommunikationer på ett
bättre sätt skall integreras i investeringsplaneringen. Sjöfart och luftfart
ingår i dag i den planeringsprocess som kallas samordnad investerings-
planering. Enligt regeringens uppfattning fungerar detta system väl och
inget tyder på att dessa trafikslags behov på något sätt skulle ha för-
ringats i den planering som för närvarande sker. Enligt regeringens
uppfattning förekommer inga kapacitetsbrister inom de uppräknade
sektorerna. De investeringar som är planerade motiveras huvudsakligen
av andra skäl än kapacitetsbrist när det gäller sjöfart och luftfart och
inom teleområdet sker en snabb och marknadsanpassad utveckling och
utbyggnad helt i takt med kundernas önskemål.

Verksamheten vid Sjöfartsverket och Luftfartsverket finansieras helt
genom avgifter på brukaren och inte som vid Vägverket och Banverket,

genom anslag på statsbudgeten. Staten har valt att styra dessa verksam-
heter på annat sätt än via statsbudgeten. Villkoren för post- och tele-
kommunikationer finns i postlagen och i telelagen. Statens möjligheter
att helt integrera sjöfart, luftfart, post- och telekommunikationer med
väg- och jämvägsplaneringen är därför begränsade.

Naturligtvis utgör alla av de ovan nämnda verksamheterna delar i ett
integrerat transport- och kommunikationssystem. Investeringar i en
sektor kan påverka verksamheten inom en annan sektor. Ibland utgör
verksamheterna substitut men oftast komplement till varandra. Analys-
situationen är således komplex.

Enligt regeringens uppfattning kräver riksdagens önskemål att ett
vidare perspektiv anläggs inom ramen för den s.k. samordnade investe-
ringsplaneringen än vad som hittills ansetts omfettas av begreppet. Det
gäller således inte enbart att studera och analysera hur olika investering-
ar påverkar trafikströmmama, utan även att väga in dels hur alternativ
trafikering skulle kunna bidra till att uppnå de trafikpolitiska målen i
högre grad än enbart åtgärder i infrastrukturen, dels hur olika former av
styrning skulle kunna påverka transportsystemets utveckling.

Regeringen kommer med anledning av riksdagens önskemål att låta
Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet (DPU) analysera
hur sjöfert, luftfart, post och telekommunikationer kan samspela med
vägar och järnvägar i ett integrerat kommunikationssystem. Det är inte
nu möjligt att avgöra huruvida styrning är förenlig med de trafikpolitis-
ka mål och principer som riksdagen har lagt till grund för gällande
trafikpolitik. Det är emellertid regeringens ambition att redovisa resulta-
tet av genomförda studier och analyser i samband med att investerings-
planerna revideras om tre år.

En långsiktig strategi för drift och underhåll

Väg- och järnvägsnätens nuvarande utbredning och standard är ett resul-
tat av flera generationers mödosamma strävan mot ett gemensamt mål -
att knyta samman hela Sverige med bra kommunikationer. De svenska
väg- och järnvägsanläggningarna representerar ett betydande värde och
riksdagen beviljar årligen stora belopp för underhåll och reinvesteringar
i anläggningarna.

De omfettande investeringar som genomförs under 1990-talet innebär
att vissa befintliga anläggningar ersätts av helt nya. Under de närmaste
åren kommer behovet av underhållsinsatser att vara ganska begränsade
på dessa anläggningar. På sikt kommer dock 1990-talets investeringar
att medföra ett behov av resurser för drift och underhåll. I takt med att
de av riksdagen beslutade investeringarna i vägar och järnvägar slutförs
kommer också ett ekonomiskt utrymme att skapas för uthålliga under-
hållsåtgärder. Regeringen bedömer att det också finns stora möjligheter
till effektivisering och rationalisering av drift och underhåll vid Väg-
verket och Banverket. Genom bolagisering, och ett tydligt köp/säljför-
hållande vid upphandlingen av drift och underhållsverksamhet kommer
resurser att frigöras.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Mot bakgrund av den betydelse som det samlade väg- och jämvägs-
kapitalet har för landets välstånd anser regeringen att en grundläggande
princip bör vara att väg- och jämvägskapitalet skall förvaltas på sådant
sätt att inte värdet urholkas genom eftersatt underhåll. Vad tidigare
generationer byggt upp måste vidmakthållas till kommande generatio-
ner.

För att kunna upprätthålla en sådan princip krävs en långsiktig strate-
gi för drift och underhållsåtgärder. En sådan strategi bör grundas på ett
stabilt och väl underbyggt underlagsmaterial såväl vad gäller behoven
som möjligheten att rationalisera verksamheten vid Vägverket och Ban-
verket. Regeringen kommer därför att uppdra åt de båda verken att när-
mare analysera de framtida behoven av drift och underhåll på väg- och
järnvägsnäten.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en analys och
förslag till strategi for drift och underhåll i ett långsiktigt perspektiv i
samband med att de långsiktiga investeringsplanerna skall revideras om
tre år.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Vägverket

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Sammanfattning av regeringens överväganden:

Övergripande mål

- 1993 års beslut om investeringar i trafikens infrastruktur och de
övergripande målen för Vägverket bör ligga fest. Vägverket har
ett samlat ansvar for att åstadkomma ett effektivt vägtransport-
system som uppfyller högt ställda krav på trafiksäkerhet med
hänsyn tagen till miljö och regional balans.

- I avvaktan på regeringens överväganden om en bolagisering av
Vägverkets produktionsverksamhet finns det inte skäl att ändra
på målen om konkurrensutsättning vid upphandling.

Resurser

- Anslaget till drift och underhåll bör långsiktigt läggas fest på en
nivå där det samlade vägkapitalet bibehålls. En långsiktig strate-
gi för drift och underhåll bör därför utarbetas.

- Nivån på investeringsanslagen bör beräknas i enlighet med riks-
dagens tidigare beslut om investeringar i trafikens infrastruktur.

övrigt

- Vägverket bör få överlåta viss överskottsmateriel till sitt dotter-
bolag SweRoad för att ställas till de baltiska vägmyndighetemas
förfogande.

Vägverket

Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om väghållning.
Verket har ett samlat ansvar för den statliga väghållningen med ansvar
för trafiksäkerhet och miljö vilket i huvudsak inkluderar planering,
byggande och drift av det statliga vägnätet samt fördelning av vissa
statsbidrag. Vidare förvaltar Vägverket statens aktier i ett antal bolag.
Vägverkets Investerings Aktiebolag Väginvest (Väginvest AB) svarar
för Vägverkets ägarfunktion för avgiftsfinansierade vägobjekt. Svensk-
Danska Broförbindelsen SVEDAB Aktiebolag (SVEDAB) svarar for
bl.a. drift, byggande och finansiering av de svenska anslutningarna till
den planerade Öresundsförbindelsen.

För Vägverkets investeringsverksamhet fettade riksdagen våren
1993 ett beslut om treåriga ramar (prop. 1992/93:176, bet.
1992/93:TU35, rskr. 1992/93:446). För verkets övriga verksamhet
fettades ett ettårigt beslut (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet.
1992/93:TU24, rskr. 1992/93:272).

Vägverkets övergripande mål är att bidra till att uppfylla de väg- och
trafikpolitiska målen. Investeringarna i vägsystemet bör inriktas mot en
ökad trafiksäkerhet med hänsyn tagen till miljö och regional balans.
Vägverket har beträffande måluppfyllelsen redovisat följande.

- Trafiksäkerhet: Antalet döda och skadade minskar årligen sedan år
1989. År 1989 dödades eller skadades 12 615 personer och år
1992 11 223 personer.

- Effektivitet: Den totala restidsminskningen på riksvägnätet uppgick
år 1992 till 32 minuter per fordon varav 12 minuter var ett resultat
av satsade extramedel.

- Miljö: Det övergripande målet för utsläppen av koldioxid är att de
år 2000 inte skall överstiga 1990 års nivå. Detta mål uppnås inte
utan ytterligare åtgärder. Antalet bullerstörda lägenheter har min-
skat med 800 stycken. Det återstående antalet bullerstörda lägen-
heter med en bullernivå över 65 dBA är ca 13 000.

- Regional balans: Mellan 25 % och 40 % av länsvägama i skogslä-
nen har brister beträffande bärighet och ytstandard. I södra Sverige
är motsvarande siffror mellan 5 och 25 %. För vägkapaciteten är
förhållandet närmast det motsatta med den största kapaciteten i
skogslänen och den minsta i storstadsregionerna.

- Vägstandard: Andelen riksvägar som uppfyller eftersträvad stan-
dard har ökat med 3 %. Bärigheten har förbättrats under de senas-
te fem åren med en stigande andel vägar som klarar de högsta
bärighetskraven. Tjällossningen var under år 1992 besvärligare än
under de närmast föregående åren, vilket innebar fler bärighetsre-
striktioner än normalt. Ytstandarden har förbättrats bl.a. genom att
längden grusvägar minskat med nära 4 %.

För Vägverkets produktionsverksamhet godkände riksdagen år 1993
följande mål. All produktion i Vägverket skall marknadsanpassas och
utsättas för full konkurrens och föras till en annan huvudman. Under år
1993 skall minst 75 % av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas i
konkurrens av väghållningsdivisionen. Fr.o.m. år 1994 skall 100 % av
Vägverkets nyinvesteringar upphandlas av väghållningsdivisionen på
affärsmässiga grunder och under konkurrens. Motsvarande siffra för
drift- och underhållsverksamheten skall vara minst 50 % år 1994.
Vidare skall Vägverkets produktionsverksamhet bolagiseras med in-
riktning mot år 1995. Bolaget skall vara ett självständigt bolag direkt
ägt av staten.

Vägverket har överlämnat sin årsredovisning för år 1992. Riksrevi-
sionsverkets (RW:s) revisionsberättelse för 1992 års årsredovisning
innehåller inga invändningar. I årsredovisningen redovisas bl.a. ett
arbete med att utveckla en effektivare och mera kompetent beställaror-
ganisation. År 1992 var det första året som Vägverket var uppdelat i en
beställardel - väg- och trafikdivisionen - och en produktionsdel - pro-
duktionsdivisionen. Under år 1992 utfördes produktion för totalt 9 186
miljoner kronor. Av den produktion som beställdes under året utsattes
32 % av upphandlingen för konkurrens.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Konkurrensutsättningen av olika verksamheter fördelade sig på följan- Prop. 1993/94:100

de vis:		Bilaga 7
- vägbyggnation	44 %
- drift- och underhåll	21 %
(varav underhåll	37 %)
- projektering	45 %

De upphandlingar som gjordes under år 1992 har givit i genomsnitt
20-30 % lägre priser jämfört med år 1991 med anledning av den hård-
nande konkurrensen inom entreprenadbranschen.

Övriga större händelser år 1992 inom Vägverket var tillskapandet av
en bolagsenhet med uppgift att svara för verksamheten i Vägverkets
dotterbolag. Året präglades också av de stora satsningar på infrastruktu-
ren som riksdag och regering beslutat om samt förberedelser med an-
ledning av riksdagens beslut om att överfora Trafiksäkerhetsverkets
uppgifter till Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1993.

Vägverket har i sin anslagsframställning redovisat förslag till inrikt-
ning av verksamheten för perioden 1994/95-1996/97. Anslagsfram-
ställningen redovisar i första hand anslagsbehoven för den kommande
treårsperioden, vilka behandlas nedan under rubriken Anslag. Dessutom
hemställer Vägverket att de förslag om en framtida finansiering och
avgiftssystem som Vägverket redovisat för regeringen genomförs. Dessa
förslag innebär att den statliga väghållningen finansieras direkt med
generella vägavgifter som bör utformas enligt särskilda villkor samt att
Vägverket i och med införandet av en sådan finansieringsform ombildas
till affärsverk.

Regeringens överväganden

Resultalbedömnin g

Vägverkets årsredovisning visar i vilken omfattning Vägverket bidrar
till att uppnå de trafikpolitiska målen. Verksamheten bedrivs på ett
sådant sätt att Vägverket väl bidrar till denna måluppfyllelse. Regering-
en konstaterar också att RRV inte haft några invändningar i revisionsbe-
rättelsen för Vägverket.

Sammanslagningen av Vägverket och Trafiksäkerhetsverket har nu
genomförts fullt ut. Vägverket har i dag ett samlat ansvar, utöver väg-
hållningsuppgiftema, även för övergripande frågor som rör trafiksäker-
heten. Verket har sedan tidigare ett sektorsansvar för ett miljöanpassat
vägtrafiksystem. Dessutom är Vägverket statens företrädare i frågor
som rör kollektivtrafik på väg, verket har ett samordningsansvar för
handikappanpassning av kollektiva färdmedel, liksom före skriftsansvar
for handikappanpassning av vägfordon, samt ansvar för frågor om
yrkestrafik och internationella transporter. Vägverket har därmed ett
samlat ansvar för att åstadkomma ett effektivt vägtransportsystem som
uppfyller högt ställda krav på trafiksäkerhet med hänsyn tagen till miljö
och regional balans.

Vägverket skall senast den 31 januari 1994 till regeringen redovisa ett
förslag till en nationell väghållningsplan for perioden 1994-2003. Rege-
ringen skall efter godkännande redovisa förslaget för riksdagen.

De ökade kraven på resultatstyrning i statsförvaltningen har initierat
ett arbete även i Vägverket med att utveckla resultatmått för att mäta i
vilken mån verket kan uppfylla av statsmakterna uppställda mål. I regle-
ringsbrevet till Vägverket för innevarande budgetår angavs ett antal
resultatmått som relaterar till de väg- och trafikpolitiska målen. En
utförlig redovisning av hur väl Vägverket har bidragit till att uppfylla
nämnda mål mätt med dessa mått förväntas i årsredovisningen för verk-
samhetsåret 1993. Regeringen vill understryka vikten av att arbetet med
resultatstyrningen och utvecklingen av relevanta resultatmått för verk-
samheten fortsätter.

Detsamma gäller målen för konkurrensutsättning av upphandlingen av
produktionen där en fullständig redovisning också förväntas för verk-
samhetsåret 1993 i kommande årsredovisning. Frågor som rör Väg-
verkets produktionsverksamhet i övrigt utreds av den kommitté
(K 1993:05) som för närvarande arbetar med att föreslå åtgärder inför
en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet (dir. 1993:66).
Regeringen planerar att till våren återkomma med förslag till riksdagen
om nödvändiga åtgärder infor en bolagisering. Mot bakgrund härav
ligger tills vidare uppsatta mål för Vägverkets verksamhet fest.

Vägverket har hemställt om att ombildas till affärsverk och finansie-
ras direkt med generella vägavgifter. Regeringen är inte beredd att
behandla den frågan innan regeringen har fettat beslut med anledning av
vad som anförts i finansutskottets betänkande (bet. 1992/93 :FiU30)
angående utredning av statsbudgetens omfettning och uppdelning av
statens utgifter i en drift- och en kapitalbudget.

Vägverkets dotterbolag

Regeringen har under året fettat beslut om en ändring av bolagsord-
ningen för Väginvest AB. Beslutet grundar sig på riksdagens bemyndi-
gande med anledning av förslag i 1993 års budgetproposition om att
Väginvest under en övergångsperiod bör äga och förvalta aktier i samt-
liga Vägverkets hel- och delägda bolag med undantag för SVEDAB.
Ytterligare överväganden beträffande Vägverkets dotterbolag avseende
bl.a. ägarfunktionen görs för närvarande i kommittén om bolagiseringen
av Vägverkets produktionsverksamhet.

Vägverket har i en skrivelse till regeringen informerat om ett samar-
bete med dåvarande Televerket, numera Telia AB, om att vidareutveck-
la och marknadsföra vägsvarstjänsten, att på försök etablera och driva
en rikstäckande trafikantinformationscentral samt att utreda vissa frågor
rörande bl.a. finansieringen av RDS/TMC (traffic management
channel). Om projekten feller väl ut är det Vägverkets avsikt att fort-
sätta och fördjupa arbetet, bl.a. genom att gå in som majoritetsägare i
ett gemensamt bolag. Om denna senare fråga blir aktuell avser Väg-
verket att återkomma till regeringen. Regeringen förutsätter att detta

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

blir aktuellt först när de framtida formerna för Vägverkets dotterbolag Prop. 1993/94:100
har lagts fäst. Bilaga 7

Vissa trafiksäkerhetsåtgänder

Riksdagen har uttalat att det är väsentligt att göra en tydlig organisato-
risk åtskillnad mellan uppgifter av föreskrivande resp, tillämpande
karaktär. Med anledning härav beslutade riksdagen (bet. 1992/93 :TU4,
rskr. 1992/93:58) att förarprövningen skall flyttas ut från Vägverket och
att regeringen bör överväga vem som bör svara för denna verksamhet i
framtiden.

En särskild utredare har lämnat förslag till hur frågan om forar-
prövarverksamheten bör lösas. I avvaktan på regeringens ställnings-
tagande till utredarens förslag har regeringen uppdragit åt Vägverket att
organisera förarprövarverksamheten så att den operativa delen organisa-
toriskt hänförs till Produktionsdivisionen.

Riksdagen har vidare beslutat (bet. 1992/93:TU29, rskr.
1992/93:426) att regeringen skall redovisa åtgärder som leder till att
skolbarn kan få sittplats vid skolskjutsning i buss.

På regeringens uppdrag har Vägverket kartlagt frågan om omfatt-
ningen av persontransporter med bussar där skolungdomen färdas ståen-
de till eller från skolan. Verket har i sin rapport redovisat att såväl
stadsbussar som bussar för annan linjetrafik används för skolskjutsar.
Tillgänglig statistik är otillräcklig som underlag för bedömning av even-
tuella åtgärder inom området. Ca 250 000 elever utnyttjar skolskjuts i
buss under huvudmännens ansvar.

Vägverket har genom sticksprovsundersökningar funnit att i de fäll
bussar används uteslutande för skolskjutsning är huvudprincipen att alla
skall ha sittplats. En stor del av skolskjutsarna görs dock med ordinarie
linjetrafik. Att i dessa fåll särskilja vilka kategorier som inte kan be-
redas sittplats är enligt verket inte möjligt.

För att undvika stående i bussar krävs betydande investeringar i fler
bussar samt fler bussförare. Den totala årliga kostnadsökningen beräk-
nas till ca 300 miljoner kronor. Den olycksstatistik som finns och den
riskanalys som har gjorts pekar dock entydigt på att det inte finns något
säkrare sätt att transporteras på än att åka buss.

Transporter med linjebuss är inte att betrakta som skolskjuts. Ett krav
på att alla skolungdomar skall beredas sittplats skulle därför sannolikt
leda till att fler skolskjutsturer linjeläggs. En effekt kan då bli att fler
skolungdomar i stället kommer att gå eller cykla ute på vägarna och
därmed utsättas för en ökad olycksrisk. Mot denna bakgrund är rege-
ringen inte beredd att verka för ett förbud för passagerare i skolskjutsar
att färdas stående. Regeringen utgår dock från att Vägverket verkar för
att säkerheten vid skolskjutsning är så god som möjligt.

Internationellt samarbete

Vägverket bedriver ett omfettande internationellt arbete, i huvudsak
avseende konsult- och utbildningsverksamhet. Denna verksamhet riktar
sig bl.a. till de baltiska staterna. Finansieringen av denna verksamhet
sker inom ramen for verkets ordinarie verksamhet.

Samtidigt genomgår Vägverket en omorganisation och i samband med
denna har ett överskott uppstått av bl.a. vägmaskiner och lastbilar.
Överflödiga maskiner säljs ut men för viss äldre materiel är dock detta
inte möjligt eftersom värdet på maskinerna är för lågt. Inom de bal-
tiska staternas vägmyndigheter råder samtidigt stor brist på denna typ
av materiel. Det är därför rimligt att Vägverket får överlåta sådan
överskottsmateriel, som efterfrågas av de baltiska vägmyndighetema
och som inte kan säljas, till sitt dotterbolag SweRoad för att SweRoad
skall kunna ställa maskiner till de baltiska vägmyndighetemas förfogan-
de. De kostnader som uppstår för transporter och administrativ hante-
ring förutsätts Vägverket svara för.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner vad regeringen förordar om inriktningen av Väg-
verkets verksamhet,

2. godkänner att Vägverket utan ersättning överlåter viss
överskottsmateriel till sitt dotterbolag SweRoad för att ställas till
de baltiska vägmyndighetemas förfogande.

Anslag for budgetåret 1994/95

A 1. Vägverket: Administrationskostnader

1993/94 Anslag* 458 540 000
1994/95 Förslag 475 055 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 B 1. Vägverket: Administrationskost-
nader.

Från anslaget betalas kostnader för Vägverkets administration inom
verkets huvudkontor och väghållningsenhet.

Vägverket

Vägverket beräknar ett anslag på 511 miljoner kronor för budgetåret
1994/95 avseende verksamheten år 1995.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Regeringens överväganden

Riksarkivet (RA) tar emot arkiv för slutlig förvaring från statlig verk-
samhet. RA tar betalt dels i form av en direkt ersättning för engångs-
kostnader vid mottagandet och dels i form av en nivåhöjning av RA:s
anslag och en motsvarande sänkning av överlämnande myndighets
anslag för löpande driftskostnader. Vägverket har slutit avtal med RA
om överlämnande av arkiv vilket innebär minskade anslag för Vägver-
ket om 326 000 kronor.

Vägverkets anslag skall dessutom minskas med 40 000 kronor till
följd av riksdagens beslut våren 1993 om nettobudgetering av förvalt-
ningsanslag med anledning av införande av avgifter för postbefordran.

För att skapa incitament för att hålla administrationskostnaderna på
en låg nivå bör det vara möjligt för regeringen att med medel från detta
anslag låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget A 2.
Drift och underhåll av statliga vägar. Detta bemyndigande bör gälla
även för efterföljande år utan att regeringen återkommer till riksdagen.

Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till
475 055 000 kronor. Fr.o.m. innevarande budgetår tillämpas en modell
med generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. Vägverket har
med anledning härav tilldelats ett räntekonto med kredit i Riksgäldskon-
toret. Medlen under detta anslag skall föras till detta konto.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att med medel från detta anslag låta
bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget A 2. Drift
och underhåll av statliga vägar,

2. till Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 475 055 000 kronor.

A 2. Drift och underhåll av statliga vägar

1992/93 Utgift 5 477 390 432 Reservation 3 196 958 839
1993/94 Anslag* 5 581 728 000

1994/95 Förslag 5 762 055 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 B 2. Drift och underhåll av statliga
vägar.

Från anslaget betalas vissa kostnader för drift och underhåll och för-
bättringsarbeten av statliga vägar samt verkets räntekostnader för kredit
i Riksgäldskontoret för köp av vissa omsättningstillgångar och för inköp
av anläggningstillgångar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 9 886 miljoner kronor för bud-
getåret 1994/95 avseende verksamheten år 1995. Vägverket har dess-
utom redovisat inriktningen av olika anslagsnivåer enligt följande
(miljoner kronor):

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Åtgärd	Nivå Låg	Nivå Mellan	Nivå Hög
- väglagstjänster	1 271	1 381	1 434
- underhåll	2 797	3 048	3 717
- vägmiljötjänster (skötsel av
väganordningar m.m.)	361	393	393
- trafikledning, rastplatser, färjor	663	722	722
- trafiksäkerhetsåtgärder på väg	117	127	531

- åtgärder för ökad bärighet, beläggning

och ytstandard på länsvägama	-	-	2 050
- övrigt trafiksäkerhetsarbete	223	244	531
- riktade miljöåtgärder	59	64	212
-FoU	174	190	190
- samhällsplanering	97	106	106
Summa miljoner kronor	5 762	6 275	9 886

Anslagsframställningen har också kompletterats med en skrivelse från
Vägverket där man särskilt redogör för konsekvenserna av olika nivåer
på drift- och underhållsanslaget.

Regeringens överväganden

Staten har ett samlat ansvar för trafikens infrastruktur och har, inom
ramen för detta ansvar, i första hand att vidmakthålla det samlade väg-
och jämvägskapitalet. De positiva effekterna av satsningen på investe-
ringarna i infrastrukturen går förlorade om det väg- och jämvägskapital
de skall komplettera inte motsvarar högt ställda kvalitetskrav. För att
uppnå detta krävs att medlen för drift och underhåll av infrastrukturen
läggs fäst på en nivå där man bibehåller den uppnådda standarden på
väg- och järnvägsnäten. Det bör understrykas att staten har ett samlat
ansvar för infrastrukturen både vad avser investeringar och drift och
underhåll. Att regeringen, mot bakgrund av statens ansvar för infra-
strukturen, finner skäl för ytterligare resurser till drift och underhålls-
verksamheten har sin grund i att regeringen anser att effektiviseringen i
utnyttjandet av de nuvarande resurserna måste fullföljas.

Regeringen utgår från följande resonemang. Staten har över tiden en
viss kostnad, på grund av att väg- och jämvägssystemet över huvud
taget finns till, avseende framkomlighet, säkerhet, miljö och regional
balans. Denna kostnad är antingen indirekt i form av många trafik-
olyckor, mycket utsläpp, lång restid m.m. Den finns också som en
direkt kostnad i form av utgifter för investeringar i och drift och under-

3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

håll av väg- och järnvägsnätet. De indirekta kostnaderna är svåra att
beräkna och fördelade över hela samhällsekonomin. De direkta kost-
naderna däremot är öppet och samlat redovisade på statsbudgeten med
en avsevärt större möjlighet till kontroll och uppföljning. För att minska
de indirekta kostnaderna krävs att staten direkt betalar underhåll av
vägsystemet och avväger investerings- och underhållsnivån så att den
totala kostnaden för samhället av väg- och jämvägssystemet blir så låg
som möjligt. Detta resonemang har sin utgångspunkt i principen om att
ett ökat underhåll bör betalas av brukarna. Eftersom anslagen till drift
och underhåll av de statliga väg- och järnvägsnäten under en lång rad
av år har varit kraftigt eftersatta är läget för närvarande sådant att, om
de direkta kostnaderna för underhåll ökades, skulle samhällets totala
kostnader för väg- och jämvägssystemet minska i form av minskat antal
olyckor, minskade utsläpp, kortare restid m.m.

Det är därför av stor vikt att nivån på drift- och underhållsanslagen
långsiktigt anpassas så att resurserna kan utnyttjas på effektivast möjliga
sätt. En anpassning av anslaget kan därför göras när ett tillräckligt
underlag finns för bedömning av hur stora drift- och underhållsanslagen
egentligen bör vara samt hur användningen av medlen bör inriktas.

Våren 1994 skall den nationella planen för trafikens infrastrukturin-
vesteringar för perioden 1994—2CX)3 läggas fest. Denna plan skall
genomgå en teknisk revidering om tre år. I samband med denna revide-
ring bör en långsiktig plan för drift- och underhållsverksamheten läggas
fest för den återstående delen av planperioden. Vägverket bör ges i
uppdrag att redovisa ett underlag med förslag till en sådan plan. Syftet
är att fe fram ett bra och heltäckande underlag inför ett beslut om en
långsiktig strategi för drift- och underhållsverksamheten. Verkets för-
slag till plan bör redovisa alternativa strategier och deras konsekvenser
beträffande omfattningen och inriktningen av drift- och underhållsverk-
samheten. Verket bör vid framtagandet av planen ta hänsyn till de
effektivitetsvinster som kan uppstå med anledning av den ökade konkur-
rensutsättningen av verksamheten och därmed möjliga rationaliseringar
och besparingar. Planen skall utgöra en samlad strategi för användning-
en av medel till drift och underhåll t.o.m. år 2003.

I avvaktan på att en sådan plan utarbetas föreslår regeringen endast
marginella ökningar av drift- och underhållsanslaget. Det är först när en
plan för anslagets långsiktiga utnyttjande finns och när analyser av
nuvarande medelsanvändning har slutförts som riksdagen kan ta ställ-
ning till en långsiktig underhållsplan.

Regeringen har inget att erinra mot Vägverkets förslag till inriktning
av drift- och underhållsanslaget. Vägverket erhåller anslag enligt nivå
låg. Det är rimligt att medlen, utöver de baskrav som skall uppfyllas,
inriktas så att de kompletterar den inriktning av väginvesteringarna som
riksdagen (prop. 1992/93:176, bet. 1992/93:TU35, rskr. 1992/93:446)
har beslutat om. De bör därför inriktas mot trafiksäkerhet och regional
balans med hänsyn tagen till att miljön långsiktigt förbättras.

Det är viktigt att en regelbunden uppföljning av användningen av
detta anslag görs. Regeringen förutsätter att Vägverket i årsredovis-
ningen för år 1993 redovisar användningen av anslaget, uppdelat på de

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

anslagsposter som återges ovan under rubriken Vägverkets anslagsfram-
ställning.

Vägverket har i en särskild rapport redovisat hur vägtrafiksektorn
bidrar till att uppfylla riksdagens mål för miljön. Verket har dessutom
redovisat vilka miljöåtgärder verket har vidtagit samt presenterat en
analys av tänkbara åtgärder och styrmedel för att ytterligare uppfylla
kraven på ett miljöanpassat transportsystem. För att klara målen för
luftföroreningar krävs ytterligare minskningar av utsläppen. Beträffan-
de buller finns en handlingsplan mot buller (SOU 1993:65) som är
under beredning. Påverkan på naturresurser, markanvändning, kemika-
lieanvändning, avfallshantering och dagvatten uppmärksammas intensivt
inom Vägverket. Bl.a. har användningen av miljökonsekvensbeskriv-
ningar utökats. Ytterligare åtgärder bör dock vidtas för att minska
vägtrafikens påverkan på miljön. En rad överväganden beträffande trafi-
kens miljöproblem tas upp i Särskilda frågor, avsnitt A. Inriktning mot
ett långsiktigt bärkraftigt transportsystem.

I de fall Vägverket saknar medel under anslaget A 5. Bidrag till drift
och byggande av enskilda vägar i samband med att vägar som Väg-
verket tidigare varit väghållare för övertas av enskilda, bör det under
det kommande budgetåret vara möjligt för Vägverket att disponera
medel som motsvarar gällande statsbidrag under detta anslag för kost-
nader som annars skulle belasta anslag A 5.

Riksdagen anförde år 1993 (prop. 1992/93:161, bet. 1992/93:TU29,
rskr. 1992/93:426) om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet att
Vägverket och polisen bör träffa överenskommelser om i vilken ut-
sträckning automatisk hastighetsövervakning behövs från trafiksäker-
hetssynpunkt. Myndigheterna bör också komma överens om formerna
för finansieringen av investeringar i sådan verksamhet. Kostnader för
automatisk hastighetsövervakning, vilka dock inte får överstiga de me-
del som tidigare avsatts för verksamheten om 5 miljoner kronor per år,
får betalas från detta anslag.

Regeringen bedömer medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till
5 762 055 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1994/95
anvisar ett reservationsanslag på 5 762 055 000 kronor,

2. medger att regeringen när allmän väg, för vilken staten är väg-
hållare övergår till enskild väghållning, får låta Vägverket dis-
ponera medel motsvarande gällande statsbidrag under detta
anslag för kostnader som annars skulle belasta anslaget A 5.
Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,

3. godkänner vad som anförts om användning av delar av anslaget
för investeringar i utrustning för automatisk hastighetsövervak-
ning.

A 3. Byggande av vägar

1992/93 Utgift* 1 831 672 344
1993/94 Anslag**6 395 226 000
1994/95 Förslag 5 600 735 000

* Anslaget benämndes budgetåret 1992/93 B 3. Byggande av riksvägar.

* * Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 B 3. Byggande av vägar.

Från anslaget betalas kostnaderna för investeringar i riksvägar och
för särskilda bärighetshöjande åtgärder.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 5 641 miljoner kronor för bud-
getåret 1994/95.

Regeringens överväganden

Kapitalkostnaden för krediten i Riksgäldskontoret för finansieringen av
utbyggnaden av väg E 6 till motorväg mellan Stenungsund och Ljungs-
kile belastar årligen detta anslag. Genom ett förbiseende vid omlägg-
ningen av anslaget våren 1993 från kalenderår till budgetår har kapital-
kostnaden för första halvåret 1993 inte finansierats och kapitalkostnaden
for denna period bör därför fä belasta kommande års anslag tillsammans
med kapitalkostnaden för budgetåret 1994/95.

Med hänsyn till svårigheterna att beräkna kostnaderna för investering-
arna bör en anslagskredit för anslaget uppgå till 10 %.

Regeringen bedömer medelsbehovet för den kommande treårsperio-
den till följande.

Ål Bedömt anslagsbehov

1994/95 5 600 735 000 kr

1995/96 5 120 000 000 kr

1996/97 5 396 000 000 kr

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Byggande av vägar för budgetåret 1994/95 anvisar ett ram-
anslag på 5 600 735 000 kronor,

2. godkänner vad som anförts om användningen av anslaget för att
täcka viss kapitalkostnad för utbyggnaden av väg E 6 till motor-
väg på delen Stenungsund-Ljungskile.

A 4. Byggande av länstrafikanläggningar

1992/93 Utgift 1 155 975 837
1993/94 Anslag* 2 123 000 000
1994/95 Förslag 2 242 000 000
* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 B 4. Byggande av länstrafikan-
läggningar.

Från anslaget betalas Vägverkets kostnader för byggande av läns-
vägar och Banverkets kostnader för investeringar i länsjämvägar. Vida-
re lämnas från anslaget bidrag till fullföljande av pågående byggande av
statskommunvägar, till väg- och gatuanläggningar samt till spåranlägg-
ningar för kollektiv persontrafik.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 2 294 miljoner kronor för bud-
getåret 1994/95.

Regeringens överväganden

Skärgårdstrafik för personbefordran fyller en viktig uppgift för att upp-
fylla samhällets ansvar att möjliggöra boende i skärgården. Så lika
villkor som möjligt bör råda mellan boende i skärgården och på fest-
landet. Transportkostnaderna till öar är i allmänhet högre än transport-
kostnader på festlandet. Dessutom har många skärgårdsöar av bl.a.
miljöskäl bilförbud. Av den anledningen finns inte heller någon regelrätt
trafik med bilfärjor till dessa öar. Det finns därför skäl att med statliga
medel stödja kollektiv persontrafik till skärgården.

Det är dock inte möjligt att ge bidrag till denna fäije- och båttrafik
enligt förordningen (1989:891) om statsbidrag till enskild väghållning.
Denna förordning är endast avsedd för bidragsgivning till enskilda vägar
som hålls öppna för allmän biltrafik.

Länsstyrelserna skall enligt förordningen (1991:1809) om rikstäck-
ande väghållningsplan, regionala väghållningsplaner och planer för
länstrafikanläggningar upprätta en flerårsplan för resp, län avseende
bl.a. anläggningar för vilka statsbidrag kan lämnas enligt 2 § förord-
ningen (1988:1017) om statsbidrag till vissa regionala kollektivtrafikan-
läggningar. I syfte att förbättra skärgårdsbefolkningens möjligheter till
kollektiva persontransporter bör det kunna lämnas statsbidrag enligt den
sistnämnda förordningen till byggande av kajanläggningar och investe-
ringar i fertyg för regional kollektiv persontrafik som tillgodoser ett
allmänt kommunikationsbehov.

För de anslagsposter som tidigare år avsåg statsbidrag till investe-
ringar i trafikmedel m.m. samt statsbidrag till handikappanpassning av
viss kollektivtrafik gäller följande. De åtgärder som enligt tidigare
beslut har erhållit statsbidrag skall före den 1 juli 1994 vara färdig-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

ställda och slutredovisade till Vägverket. Om så inte sker skall kvar-
stående medel återföras till Kommunikationsforskningsberedningen.

Med hänsyn till svårigheterna att beräkna kostnaderna for investering-
arna bör en anslagskredit för anslaget uppgå till 10%.

Regeringen bedömer medelsbehovet för den kommande treårsperio-
den till följande.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Å£ Bedömt anslagsbehov

1994/95 2 242 000 000 kr

1995/96 1 516 000 000 kr

1996/97 1 716 000 000 kr

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner vad som anförts om att statsbidrag får lämnas till
byggande av kajanläggningar och investeringar i fartyg för
regional kollektiv persontrafik som tillgodoser ett allmänt kom-
munikationsbehov,

2. till Byggande av länstrafikanläggningar för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 2 242 000 000 kronor.

A 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar

1992/93 Utgift 1 055 165 875 Reservation 100 348 000
1993/94 Anslag* 647 756 000

1994/95 Förslag 657 449 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 B 5. Bidrag till drift och byggande av
enskilda vägar.

Från anslaget betalas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda
vägar.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 917 miljoner kronor för bud-
getåret 1994/95 avseende verksamheten år 1995.

Regeringens överväganden

Regeringen beräknar medelsbehovet till 657 449 000 kronor. Förbruk-
ningen år 1995 beräknas i stort fördela sig enligt följande.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Plan

kronor 1995

- administration och rådgivning

- bidragsbelopp

Summa

34 700 000

622 749 000

657 449 000

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 657 449 000 kronor.

A 6. Vägverket: Försvarsuppgifter

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

10 543 000

47 561 000

42 079 000

Reservation

66 788 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 B 6. Vägverket: Försvarsuppgifter.

Från anslaget betalas Vägverkets kostnader för planering m.m. samt
investeringar inom totalförsvarets civila delar.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 41,2 miljoner kronor för bud-
getåret 1994/95 avseende verksamheten år 1995. Vägverket hemställer
vidare om ett beställningsbemyndigande för att anskaffa reservbromate-
riel år 1995 avseende år 1996 på 10 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Vägverket bör ges ett beställningsbemyndigande på 10 miljoner kronor
för att anskaffa reservbromateriel år 1995 som avser år 1996.

Regeringen beräknar medelsbehovet efter pris- och löneomräkning till
42 070 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Vägverket: Försvarsuppgifter for budgetåret 1994/95 anvisar
ett reservationsanslag på 42 079 000 kronor,

2. godkänner att Vägverket ges ett beställningsbemyndigande på
10 000 000 kronor for att anskaffa reservbromateriel år 1995
som avser år 1996.

A 7. Vägverket: Kostnader för registerverksamhet

1993/94 Anslag* 506 929 000
1994/95 Förslag 522 331 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 B 7. Vägverket: Kostnader för register-
verksamhet.

Från anslaget betalas kostnaderna för upprätthållande av registerverk-
samheten.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 570 miljoner kronor för bud-
getåret 1994/95.

Regeringens överväganden

Regeringen har beslutat om en remiss till Lagrådet med titeln Ökad
tillsyn av den yrkesmässiga trafiken där en rad åtgärder föreslås för att
förbättra tillsynen av yrkestrafiken. För att åtgärderna skall få effekt bör
länsstyrelserna få ökade resurser för sitt tillsynsarbete. Regeringen
föreslår därför under trettonde huvudtiteln att ramanslaget till länsstyrel-
serna förstärks med 6 miljoner kronor. Utökningen skall finansieras
med en höjning av den årliga avgiften för yrkestrafikmärket med 70
kronor. Till detta kommer att antalet tillståndsärenden kan beräknas öka
vilket i sin tur ger en inkomstförstärkning. Avgiften för yrkestrafik-
märket beslutas av Vägverket.

Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till
522 331 000 kronor. Regeringen har givit Vägverket, Statskontoret,
Riksrevisionsverket samt tre länsstyrelser i uppdrag att utreda hur den
framtida registerverksamheten bör organiseras. I samband härmed skall
man överväga finansieringen av verksamheten och föreslå ett system där
avgifterna mer direkt knyts till de faktiska kostnaderna för verksam-
heten. I samband med att regeringen återkommer till riksdagen med
sina överväganden om bl.a. finansieringen av registerverksamheten kan
justeringar av anslaget bli aktuella.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Fr.o.m. innevarande budgetår tillämpas en modell med generell Prop. 1993/94:100
räntebeläggning av statliga medelsflöden. Vägverket har med anledning Bilaga 7
härav tilldelats ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen
under detta anslag skall föras till detta konto.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Vägverket: Kostnader för registerverksamhet för budgetåret

1994/95 anvisar ett ramanslag på 522 331 000 kronor.

A 8. Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

1 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 B 8. Vägverket: Uppdragsverksamhet
m.m.

Regeringens överväganden

Vägverket får utföra uppdrag åt utomstående samt utföra vissa uppgifter
som finansieras med avgifter under förutsättning att full kostnadstäck-
ning uppnås. Denna verksamhet redovisas under detta anslag. Vägverket
skall särredovisa varje verksamhetsgren för sig. Inom ramen för an-
slaget betalas också Buss- och taxivärderingsnämndens verksamhet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. för budgetåret 1994/95
anvisar ett anslag på 1 000 kronor.

Banverket

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Sammanfattning av regeringens överväganden:

Övergripande mål

- Konsumenterna bör ha så stor valfrihet som möjligt när det
gäller utnyttjande av olika trafikmedel. Banverket har ett samlat
ansvar för att åstadkomma ett effektivt jämvägstransportsystem
som uppfyller högt ställda krav på trafiksäkerhet med hänsyn
tagen till miljö och regional balans. Investeringsinriktning i
enlighet med riksdagens beslut våren 1993.

- Jämvägsinspektionen skall verka för att trafiksäkerheten inom
spårtrafiken fortlöpande förbättras, bl.a. genom ökade insatser
med föreskriftsarbete.

Resurser

- Anslaget för drift och vidmakthållande av statliga järnvägar bör
läggas fest på en nivå där det samlade jämvägskapitalet bibe-
hålls. En långsiktig strategi för drift och vidmakthållande bör
utarbetas.

- Nivån på investeringsanslaget bör beräknas i enlighet med riks-
dagens tidigare beslut om investeringar i trafikens infrastruktur.

Planeringsram

Nyinvesteringar i stomjämvägar:

1994/95 1995/96 1996/97

6 345 mkr 6 400 mkr 6 375 mkr

Banverkets verksamhet

Banverket är enligt sin instruktion (SFS 1988:707) central förvaltnings-
myndighet för frågor som rör järnvägar. Verkets huvuduppgifter är att
främja järnvägens utveckling, att driva och förvalta statens spåranlägg-
ningar, att ha hand om säkerhetsfrågor för all spårtrafik i landet samt
att främja en miljöanpassad järnvägstrafik. Banverket skall också med-
verka till regional balans. I detta ligger bl.a. planering, projektering och
produktion av nya järnvägar samt drift och vidmakthållande av befint-
liga statliga järnvägar. Banverket har formulerat sin verksamhetsidé som
att Banverket skall tillhandahålla ett bansystem som möjliggör att jäm-

vägstrafiken blir en konkurrenskraftig, miljövänlig och trafiksäker del
av transportsystemet.

Banverkets treårsplan

Banverket redovisade den 30 juni 1993 sin treårsplan för budgetåren
1994/95-1996/97. Treårsplanen innehåller verkets anslagsframställning
för budgetåret 1994/95 och verksamhetens inriktning. Det övergripande
trafikpolitiska målet, att kunna erbjuda medborgarna och näringslivet i
landets olika delar en så tillfredsställande, säker och miljövänlig trafik-
försörjning som möjligt for samhället, innebär för Banverket en skyldig-
het att inom givna resurser genomföra de åtgärder inom järnvägsnätet
som ger största möjliga samhällsekonomiska nytta.

Satsningar på järnväg bör i första hand ske där den kommer till sin
rätt och kan utvecklas. Järnvägen är ett masstransportmedel som kräver
stora trafikunderlag för att vara samhällsekonomiskt lönsam. Detta är
särskilt påtagligt om betydande investeringar krävs för att få en funge-
rande och attraktiv järnväg. Vidare är systemeffekterna betydande på
sådant sätt att kvaliteten i hela utbudet avgör konsumenternas val av
transportmedel.

För att persontrafiken skall utvecklas är det nödvändigt att järnvägen
kan erbjuda snabba, frekventa och tillförlitliga förbindelser. Effekter
som hastighet, regularitet och punktlighet är avgörande för järnvägens
konkurrenskraft. På motsvarande sätt är det möjligheten att minska den
totala transporttiden, skräddarsy transportlösningar och förbättra punkt-
lighet och effektivitet som avgör om godstransporterna på järnväg kan
behålla och utveckla sina marknadsandelar.

I första hand är det järnvägarnas prestanda i form av största tillåtna
hastighet och axellast som är avgörande för tågets konkurrenskraft.
Dessa förutsättningar är viktiga för de trafikutövare som trafikerar det
svenska järnvägsnätet. Banverket har därför valt att använda dessa
kriterier för att ange bansystemets prestanda.

Enligt Banverket bör hastighetsstandarden för den viktigaste delen av
stomnätet vara 160-200 km/tim. Detta innebär att triangeln Stock-
holm-Göteborg-Malmö, Stockholm-Sundsvall, Stockholm-Dalama,
Stockholm-Karlstad samt Mälar- och Svealandsbanoma bör ha denna
standard. Vid nybyggnad bör dock möjligheten att uppnå hastigheter
över 200 km/tim tas till vara.

När det gäller axellasten har hög bärighet störst betydelse för gods-
trafiken. Normal standard är 22,5 tons axellast vid 90 eller 100 km/tim.
Denna standard uppfylls i huvudsak av stomnätet medan bärigheten är
betydligt sämre på länsjämvägsnätet. Malmbanan har rustats för att
klara 25 tons axellast på hela sträckan mellan Luleå och Riksgränsen.
Av väsentlig betydelse for banans bärighet är järnvägens brobestånd.
Under de kommande tio åren erfordras byte av ca 300 broar och ytter-
ligare 300 st behöver åtgärdas genom forstärkningsåtgärder. Åtgärder i
form av brobyte eller förstärkning är av utomordentlig betydelse både
for kapacitet och trafiksäkerhet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

En av Banverkets uppgifter är att tillhandahålla ett bansystem med
tillräcklig kapacitet for efterfrågade trafikvolymer. Kapaciteten kan
uttryckas som antalet tåg per tidsenhet vid en given standard. Kapaci-
teten bestäms såväl av banans utformning som av tågledningsmetoder,
tågplan och tågtyper. För att skapa förutsättningar för en konkurrens-
kraftig järnvägstrafik inriktas Banverkets verksamhet mot att bygga ut
trafikstarka interregionala linjer till dubbelspår. Kapacitets- och regula-
ritetsfrågor för godstrafiken ägnas särskild uppmärksamhet.

En viktig fråga for järnvägens konkurrenskraft är driftsäkerhet och
punktlighet. Tågsystemet blir alltmer komplicerat och känsligt för stör-
ningar. En inträffad störning påverkar snabbt andra tåg, något som är
särskilt tydligt på enkelspårsträckor. Långsiktigt erhålls högre drift-
säkerhet för infrastrukturen främst genom modernare anläggningar, nya
konstruktioner och genom förebyggande underhåll. En viktig förutsätt-
ning är att tid för arbeten avsätts i tillräcklig omfattning. Genom sam-
ordnad planering mellan Banverket och trafikutövama kan tiden utnytt-
jas bättre, i vissa fåll med en planerad förlängning av tågens gångtider
under den period som arbetena pågår.

Trafiksäkerhet inom jämvägssektom innebär säkerhet för passagerare
och gods på järnvägen, personal inom trafikföretagen och Banverket
samt övriga trafikanter. Denna verksamhet innebär att Banverket skall
tillhandahålla ett bansystem med hög säkerhetsnivå, utarbeta säkerhets-
rutiner och förstärka säkerhetsmedvetandet bland sin personal samt
skapa trafiklösningar där kollisioner mellan spårburen trafik och övrig
trafik i möjligaste mån elimineras. Här är behoven av förbättrade skydd
vid plankorsningar särskilt stora, inte minst mot bakgrund av kraven på
allt högre hastigheter for tågen. Vid hastigheter högre än 140 km/tim
måste plankorsningar vara försedda med ljussignaler och bommar. Över
160 km/tim förstärks skyddet vid en plankorsning genom bl.a. närvaro-
detektorer eller också slopas plankorsningen och ersätts med bro eller
vägport. Vidare sker fortsatt satsning på Banverkets särskilda program
för slopande av plankorsningar samt säkerhetshöjande åtgärder vid de
kvarvarande plankorsningama.

Miljöarbetet

Järnvägens miljöeffektivitet och det förhållandet att en dominerande del
av trafikarbetet utförs med elenergi ger järnvägen mycket goda egenska-
per från miljösynpunkt. En utbyggnad och förbättring av järnvägen
främjar den totala miljön genom överflyttningseffekter. De investerings-
planer som nu färdigställs inom Banverket bidrar till att uppfylla miljö-
målen genom sådana överflyttningseffekter mellan olika trafikslag samt
genom minskning av störningar från banorna. Vidare har Banverket i en
särskild rapport redovisat hur väl jämvägssektom bidrar till att uppfylla
riksdagens mål för miljön. Verket har dessutom redovisat vilka miljöåt-
gärder verket har vidtagit samt presenterat en analys av tänkbara åt-
gärder och styrmedel för att ytterligare uppfylla kraven på ett miljö-
anpassat transportsystem. Beträffande buller finns en handlingsplan mot

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

buller (SOU 1993:65) som är under beredning. Såväl påverkan på
naturresurser som inkluderar kulturmiljön, markanvändning, kemikalie-
användning och avfallshantering som människors påverkan av buller och
vibrationer uppmärksammas inom Banverket. Bl.a. har användningen av
miljökonsekvensbeskrivningar utökats och underlättats genom utarbetan-
de av en särskild handbok. En rad överväganden beträffande trafikens
miljöproblem tas upp i Särskilda frågor, avsnitt A. Inriktning mot ett
långsiktigt bärkraftigt transportsystem.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

\krksamhetens utfall år 1992

Banverket har i verksamhetsberättelsen för år 1992 redovisat sin verk-
samhet. Verksamheten har ökat betydligt från Banverkets första år fram
t.o.m. år 1992. Förändringarna består i sin helhet av en kraftig ökning
av nyinvesteringarna medan åtgärderna för vidmakthållande av befint-
liga anläggningar realt har sjunkit. Trots en omfettande total ökning av
verksamheten har antalet anställda varit i stort oförändrat. Nyinveste-
ringarna har ökat från ca 600 miljoner kronor år 1988 till ca 3,6 miljar-
der kronor år 1992.

Under år 1992 har Banverket tagit 5 790,9 miljoner kronor i anspråk
av anslagsmedel. Därutöver har Banverket haft intäkter från bl.a. entre-
prenadverksamhet. Den totala intäkten för Banverket under år 1992 har
varit 6 431,5 miljoner kronor. Kostnader för produktion och admi-
nistration uppgår till 2 917,2 miljoner kronor. Jämfört med år 1991 är
detta en minskning med knappt 200 miljoner kronor. Under verksam-
hetsåret har Banverket direktavskrivit infrastrukturinvesteringar for
2 694,5 miljoner kronor, i huvudsak stomjämvägar. Banverkets verks-
kapital uppgick den 31 december 1992 till 1 127,8 miljoner kronor .

Under perioden 1989-1992 har underhållskostnaderna i relation till
konsumentprisindex (KPI) minskat med ca 10 %. Genom produktivitets-
ökningar och en volymanpassning till minskade resurser for underhåll
har underhållskostnaderna per spårmeter på stomnätet minskat från ca
115 kr år 1989 till ca 95 kr år 1992. Underhållskostnaderna på läns-
banenätet har genom motsvarande åtgärder minskat från 62 kr/meter till
51 kr/meter.

I sin treårsplan för åren 1993/94-1995/96 angav Banverket att re-
investeringar i form av spårbyten behöver ske på 250-300 km av stom-
nätet per år under resten av 1990-talet. Under år 1992 har detta mål
kunnat uppfyllas dels genom att besparingar på anslaget Investeringar i
trafikens infrastruktur kunnat användas till vidmakthållandeåtgärder,
dels genom att medel för särskilda investeringar har tillskjutits.

Banverkets eget mål att 300 plankorsningar per år skall stängas
genom att ersättningsvägar, broar och vägportar byggs har uppnåtts för
tredje året i rad. Vidare har Banverket som mål att plankorsningar med
en viss trafik skall förses med halvbommar före utgången av år 1995.
Enligt Banverket kommer detta mål att uppnås med nuvarande ekono-
miska förutsättningar.

Utslagsgivande för trafikutövamas och resenärernas komfort är spår-
lägeskvalitet och anläggningarnas driftsäkerhet. Spårlägeskvaliteten
anges som andelen bana som har godkänt spårläge. Banverkets mål är
att minst 80 % av banan skall ha godkänt spårläge. Under år 1992 har
ca 20 000 km av bannätet genomgått spårlägesmätningar. Från år 1990
till år 1992 har spårlägeskvaliteten förbättrats från 63 % till 73 %. En
bidragande orsak till detta är att volymen spårbyte kommit upp till 250
km per år. Antalet fel i signalanläggningar har stigit något samtidigt
som felavhjälpningstiden har minskat mellan åren 1989 och 1992. För
att följa upp bl.a. banupplåtelseavtalen mellan Banverket och trafikut-
övama gör Banverket en kontroll av hur funktionsfelen på signalanlägg-
ningama påverkar tågföringen.

Med anledning av Riksrevisionsverkets (RRV:s) granskning av Ban-
verkets underhåll av järnvägsnätet redovisade Banverket den 24 augusti
1993 de åtgärder som verket vidtagit. Inom Banverket pågår ett över-
gripande arbete med att beskriva, tydliggöra och avgränsa verkets olika
roller och ansvarsområden. RRV:s förslag har inordnats i den föränd-
ringsprocess som pågår och planeras inom Banverket, bl.a. pågår arbete
med att ta fram en intern plan för drift, underhåll och reinvesteringar
för åren 1994-1998 i anslutning till den nya tioårsplanen för inves-
teringar som omfattar åren 1994-2003. Genom en sådan driftplan er-
hålls ett bättre helhetsgrepp om verksamheten och en bättre samplane-
ring mellan nyinvesteringar och vidmakthållande. Enligt vad regeringen
erfarit har Banverket utvecklat denna driftplan till att gälla under samma
period som den tioåriga investeringsplanen, dvs. åren 1994-2003, med
en detaljerad beskrivning för åren 1994-1998.

För att bredda marknaden för entreprenadupphandling inom det
jämvägsspecifika området arbetar verket aktivt med bl.a. utbildning av
entreprenörer vid Banskolan i Ängelholm.

Jämvägsinspektionens verksamhet

Jämvägsinspektionen är tillsynsmyndighet för spårtrafiken i Sverige.
Inspektionen är administrativt inordnad i Banverket men är i sin myn-
dighetsutövning fristående. Inspektionens övergripande uppgift är att
uppfylla det trafikpolitiska målet att trafiksäkerheten i spårtrafiken
fortlöpande skall förbättras. För att uppnå detta mål verkar inspektionen
för att vaije spårinnehavare och trafikutövare så långt som möjligt
utvecklar egna trafiksäkerhetsmål och etablerar intemkontrollmål som
skall säkra att trafiksäkerhetsmålen nås. Genom en offensiv satsning på
dialog, information och utbildning återförs och sprids kunskaper och
erfarenheter.

Under år 1992 har tillstånd enligt jämvägssäkerhetslagen (1990:1157)
beviljats för 14 verksamhetsutövare i spårtrafik. Bland dem som fått
tillstånd kan nämnas Dalatåg AB samt BK Tåg AB. Vidare har ca 750
ansökningar inkommit från företag, kommuner, föreningar m.fl. som
redan bedriver verksamhet och som vill fortsätta efter år 1993. Bland de

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

sökande finns såväl stora trafikutövare som SL Tunnelbanan AB och
Göteborgs spårvägar AB som små industrispårsinnehavare.

Jämvägsinspektionen har under år 1992 inlett samarbete med SOS
Alarmering AB (SOSAB) som anmäler inträffade olyckor direkt till
inspektionen. Under året har 220 olyckor och tillbud anmälts till Jäm-
vägsinspektionen av SOSAB och spårtrafikföretag. Av dessa har 90
behandlats i inspektionens utredningsverksamhet.

Tillsyn av de olika verksamhetsutövamas trafiksäkerhetsarbete har
skett genom granskning av intemkontroll samt inspektioner.

Regeringens överväganden

Den nu gällande trafikpolitiska inriktningen grundas i allt väsentligt på
1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet.
1987/88:TU13, rskr. 1987/88:159). Genom senare beslut av riksdagen
våren 1991 (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91 :TU24, rskr. 1990/91:286)
och våren 1992 (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:TU22, rskr.
1991/92:333) har 1988 års trafikpolitiska beslut och preciserats. De
senare besluten fokuserar tydligare på infrastrukturens betydelse än
1988 års beslut.

Beträffande inriktningen av trafikpolitiken i stort gäller att konsumen-
terna bör ha så stor valfrihet som möjligt när det gäller utnyttjande av
olika trafikmedel. Det övergripande målet for samhällets trafikpolitik är
att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en till-
fredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Regeringen delar bedömningen att Ban-
verket inom givna resurser skall genomföra de åtgärder inom järnvägs-
nätet som ger största möjliga samhällsekonomiska nytta. Sam-
hällsplanering, strukturfrågor och regional balans har härvid en viktig
betydelse.

Banverket har brutit ned de trafikpolitiska målen i sex delmål, hastig-
het, axellast, kapacitet, driftsäkerhet, trafiksäkerhet och miljö. Enligt
regeringens bedömning svarar dessa mål mot omvärldens behov och
krav på jämvägssektom. En viktig förutsättning för att dessa mål skall
få avsedd styreffekt är att Banverket kan kvantifiera delmålen i reella
nivåer. Regeringen delar den bedömning som Banverket härvid gjort i
fråga om hastighet och axellast. Banverket bör söka att komplettera
delmålen kapacitet och driftsäkerhet genom att även ange hur stor del
av tiden som en bana är tillgänglig för trafik.

För jämvägsinspektionen innebär det övergripande målet för sam-
hällets trafikpolitik att inspektionen skall verka för att trafiksäkerheten i
spårtrafikens fortlöpande förbättras. Regeringen har vid olika tillfallen
vidtagit åtgärder för att underlätta för nya aktörer att komma in på
jämvägsmarknaden. Redan i dag finns ett flertal mindre trafikutövare
som i konkurrens eller samverkan med Statens järnvägar bedriver verk-
samhet. Vidare har nyttjanderätten för inlandsbanan överförts till be-
rörda kommuner, vissa delar av Mälarbanan byggs i privat regi genom
Mälarbanans intressenter AB och ett privat konsortium kommer att

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

bygga vissa delar av Arlandabanan. Regeringen bedömer att detta Prop. 1993/94:100
kommer att medföra ökade insatser med föreskriftsarbete bl.a. för att Bilaga 7
vägleda nya aktörer inom området.

Regeringen delar den bedömning och de mål som Banverket har
redovisat för sin verksamhet. Målen bör därför ligga till grund för den
fortsatta inriktningen av Banverkets verksamhet. Från effektivitetssyn-
punkt skall Banverket utnyttja marknaden inom bygg- och anläggnings-
branschen i så stor utsträckning som möjligt vid nyinvesteringar och
underhållsarbeten. Regeringen har for avsikt att återkomma till riks-
dagen under våren med ett förslag om bolagisering av entreprenaddelen
vid verkets material- och industridivision.

Drift och vidmakthållande

Riksdagen beslutade våren 1993 om omfettande investeringar i trafikens
infrastruktur. Mot bakgrund av statens samlade ansvar för infrastruk-
turen, festlades en långsiktig inriktning för utbyggnaden av landets väg-
och järnvägsnät. En rad viktiga åtgärder vidtas nu för att realisera detta
ansvar och underlätta för människors resor och transporter så att de blir
miljövänligare, säkrare och effektivare.

Statens ansvar är i första hand att vidmakthålla det samlade jäm-
vägskapitalet. Genom att ta till vara och underhålla det järnvägsnät som
under lång tid har byggts upp i Sverige kan dagens satsningar ge full
utdelning. De positiva effekterna av de omfettande satsningarna går
förlorade om det befintliga jämvägskapitalet, som skall komplettera
nyinvesteringarna, inte motsvarar högt ställda kvalitetskrav. Regeringen
anser därför att det är angeläget att medlen för drift och vidmakthål-
lande av det statliga järnvägsnätet läggs fest på en nivå där den upp-
nådda standarden i järnvägsnätet kan bibehållas.

I sin bedömning utgår regeringen från att staten över tiden har en
viss kostnad för infrastrukturen. För järnvägens del avser sådana kost-
nader tillgänglighet, säkerhet, miljö och regional balans. Denna kostnad
är antingen indirekt i form av kostnader för bl.a. restid, olyckor och
buller eller direkt i form av kostnader för investeringar och underhåll av
järnvägsnätet. De indirekta kostnaderna är svåra att beräkna och för-
delade över hela samhällsekonomin. De direkta kostnaderna däremot är
öppet och samlat redovisade i statsbudgeten med en avsevärt större
möjlighet till kontroll och uppföljning. För att minska de indirekta
kostnaderna krävs att staten direkt betalar underhåll av jämvägssystemet
och avväger investerings- och underhållsnivån så att den totala kost-
naden för samhället blir så låg som möjligt.

Anslagen till drift och vidmakthållande av det statliga järnvägsnätet
har under en lång rad av år varit kraftigt eftersatta. Läget är för närva-
rande sådant att, om de direkta kostnaderna för underhåll ökar, minskar
samhällets totala kostnader för jämvägssystemet som en följd av högre
tillgänglighet, kortare restid, minskade antal olyckor och totalt sett en
bättre miljö. Regeringen vill också erinra om att de extra satsningar
som gjorts inom jämvägssektom i huvudsak har destinerats till nyin-

vesteringar i de större stråken. Undantaget är att Banverket och Väg- Prop. 1993/94:100
verket under åren 1992 och 1993 tilldelats ca 5 miljarder kronor i Bilaga 7
sysse Isättning sfrämjande åtgärder för underhåll av länsjämvägar och
länsvägar. Huvuddelen av dessa medel har använts till länsvägar.

Dagens järnvägsnät representerar ett mycket stort ekonomiskt värde.
Genom att ta till vara de investeringar som tidigare generationer gjort i
järnvägen kan vi bevara järnvägens konkurrenskraft även i framtiden.
Det är främst genom långsiktigt planerade åtgärder som järnvägen kan
behållas som en stark part i den svenska och europeiska transport-
sektorn.

Med dagens nivå på anslaget för järnvägarnas drift och vidmakt-
hållande finns utrymme för ungefär halva behovet av de långsiktiga
åtgärderna för att vidmakthålla det investerade jämvägskapitalet. Detta
leder till att långsiktiga åtgärder i form av reinvesteringar måste senare-
läggas eller ges en lägre ambitionsnivå. Till följd av lägre ambitionsnivå
och senareläggning av de långsiktiga åtgärderna ökar behoven av mer
kortsiktiga, oplanerade och akuta åtgärder. Detta leder i sin tur till att
utrymmet för långsiktiga åtgärder minskar allt mer vilket medför att
jämvägskapitalet urholkas och kostnaderna för underhållet ökar i allt
större omfattning.

Regeringen anser det angeläget att anslaget för drift och vidmakt-
hållande av statliga järnvägar anpassas så att resurserna utnyttjas på
bästa möjliga sätt. En sådan anpassning måste grundas på en väl avvägd
bedömning och kan göras när Banverket redovisat ytterligare underlag
för beräkning av hur stort vidmakthållandeanslaget på sikt bör vara samt
hur användningen av medlen bör inriktas.

Regeringen bedömer att det för närvarande inte finns tillräckligt
underlag för att besluta om en mer långsiktig strategi för inriktningen av
drift- och vidmakthållandeverksamheten. Det pågående arbetet inom
Banverket med en intem drift- och underhållsplan för åren 1994-2003
bör ligga till grand för en fortsatt utveckling av en långsiktig strategi.
Åtgärderna bör komplettera den inriktning av investeringar i järnvägar
som riksdagen har beslutat om (prop. 1992/93:176, bet. 1992/93 :TU35,
rskr. 1992/93:446). Verket bör redovisa alternativa strategier och deras
konsekvenser beträffande omfattningen och inriktningen av drift- och
vidmakthållandeverksamheten. Hänsyn bör tas till effektivitetsvinster
som kan uppstå med ökad konkurrens och därmed möjliga rationalise-
ringar och besparingar. Planen skall utgöra en samlad strategi för an-
vändningen av medel till drift och vidmakthållande t.o.m år 2003.

I samband med regeringens skrivelse i vår till riksdagen om den
långsiktiga infrastrukturplaneringen kommer regeringen att lämna en
redovisning av hur planeringsarbetet för såväl investerings- som drift-
plan bör bedrivas.

4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner det som regeringen förordar om

1. Banverkets verksamhet,

2. en långsiktig strategi för drift och vidmakthållande av det stat-
liga järnvägsnätet.

Inlandsbanan

Bakgrund

Riksdagen beslutade den 15 december 1992 (bet. 1992/93:TU3, rskr.
1992/93:113) att godkänna de riktlinjer för den framtida utvecklingen
av inlandsbanan som förordades i propositionen 1992/93:9 om inlands-
banan. Riksdagen beslutade också beträffande inlandsbanans infrastruk-
tur att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
Utskottet hade bl.a. anfört att såväl banan som fastigheterna tills vidare
borde förbli statlig egendom, att intressenterna i stället borde ges nytt-
janderätt till banan och fastigheterna utan kostnad och att det fick an-
komma på regeringen att träffa avtal med intressenterna om de närmare
villkoren för upplåtandet av banan. Riksdagen fattade också vissa beslut
beträffande medel för banunderhåll och banupprustning, drift- och
investeringsbidrag samt om rullande materiel och vissa administrations-
kostnader. Ett villkor för utbetalning av medel till upprustning och
underhåll av inlandsbanan är att den tidigare beslutade upprustningen av
de s.k. systemtågssträckoma fullföljs. Regeringen gavs möjlighet att
bemyndiga Banverket att utbetala 250 miljoner kronor i upprustnings-
bidrag fördelat på fem år och årliga underhållsbidrag på 47 miljoner
kronor i fem år.

Inlandskommunerna har bildat Inlandskommunernas ekonomiska
förening (IEF). IEF har bildat Inlandsbanan AB (IBAB) för att sluta
avtal med staten om nyttjanderätt till banan samt för drift och underhåll
av den.

Utvecklingen under år 1993

Regeringen tillsatte den 4 februari 1993 en särskild förhandlare för att
sluta avtal mellan staten och Inlandsbanans intressenter - inledningsvis
kommunerna - om nyttjanderätt till inlandsbanan. En av utgångspunk-
terna i förhandlingen med Inlandsbanans intressenter var att trygga upp-
rustningen av systemtågssträckoma enligt Banverkets tidigare beslutade
femårsplan. Den 14 april 1993 beslutade regeringen att godkänna ett
avtal om ändrat huvudmannaskap för inlandsbanan mellan staten och
Inlandsbanan AB. Avtalet innehåller bl.a. bestämmelser om bidrag till
banupprustning och banunderhåll. Samma dag beslutade också rege-
ringen att ge Förhandlaren (K 1991:02) för statens köp av persontrafik
på järnväg m.m. i uppdrag att företräda staten i frågor rörande avtalet.

Enligt vad regeringen erfar har främst godstrafiken på inlandsbanan
utvecklats positivt. Genom ett samarbete mellan IBAB och SJ Gods har

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

nya förutsättningar skapats. SJ har bildat en särskild resultatenhet för
inlandsbanan, SJ Inlandsgods. Under andra halvåret 1993 har godsvoly-
mema ökat med 45 000 ton. Denna ökning består främst i sågade trä-
varor och timmer. Målet till år 1995 är att öka godsvolymema med
100 000 ton.

I det trafikutbud som erbjuds på inlandsbanan ingår både reguljära
turer och ett speciellt vildmarkståg. Kraftfulla insatser har gjorts för att
marknadsföra inlandsbanan både inom och utom Sverige. Detta har
resulterat i att ca 30 000 personer rest på inlandsbanan under som-
maren.

Genom den uppriktiga vilja som finns hos olika intressenter i inlandet
att utveckla trafiken bedömer regeringen att inlandsbanetrafiken kan ge
positiva effekter för inlandets näringslivsutveckling. Mot bakgrund av
de kraftfulla satsningar på marknadsföring som planeras finns goda
förutsättningar för en utvecklad turism.

Utbetalningen av upprustningsbidraget, 250 miljoner kronor fördelat
över fem budgetår, sker från anslaget C 2. Drift och vidmakthållande
av statliga järnvägar mot räkning i den takt som IBAB låter utföra
upprustning sarbete och i den omfattning som framgår av Banverkets
femårsplan. Hittills har 50 737 456 kronor utbetalats i upprustnings-
bidrag till IBAB från detta anslag. Av dessa medel har 49 893 558
kronor använts till sträckan Mora-Sveg, 337 911 kronor till sträckan
Östersund-Ulriksfors, 6 000 kronor till sträckan Hotmg-Dorotea,
484 788 kronor till sträckan Vilhelmina-Storuman och 15 199 kronor
till sträckan Storuman-Arvidsjaur.

Utbetalning av underhållsbidraget sker kvartalsvis i förskott till IBAB
från anslaget C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar.
Hittills har 45 miljoner kronor utbetalats under budgetåret 1993/94 från
detta anslag.

För att säkerställa att SJ:s trafikeringsrätt på systemtågssträckoma
inte inskränks samt att IBAB genomför den beslutade upprustningen och
vidmakthåller en tillfredsställande standard enligt de riktlinjer som följer
av Banverkets femårsplan skall Förhandlaren (K 1991:02) för statens
köp av persontrafik på järnväg m.m. lämna sitt godkännande innan
utbetalning av medlen sker.

Under avsnitt E. Kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.
anslag E 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. lämnar
regeringen en redogörelse vad avser särskilda driftbidrag, medel som
använts för att administrera överförandet av banan samt ersättningen till
SJ för den rullande materielen.

Lån i Riksgäldskontoret

Regeringens överväganden

Ull följd av 1988 års trafikpolitiska beslut har Banverket möjlighet att
ta upp lån i Riksgäldskontoret (RGK) för den vidare finansieringen av
investeringar i eldriftsanläggningar och av de s.k. SL-investeringama.
Därutöver får upplåning ske för produktions- och telenätsutrustning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

samt för rörelsekapital. Fr.o.m. år 1991 Sr upplåning ske för att finan-
siera omsättningstillgångar.

Riksdagen har också givit till känna det utskottsinitiativ som arbets-
marknadsutskottet tog den 25 februari 1993 (bet. 1992/93:AU15) och
som innebär att Banverket bör ges möjlighet att hos Arbetsmarknads-
styrelsen (AMS) söka bidrag för ökade kostnader som kan vara före-
nade med en tidigareläggning av vissa investeringar (bet.
1992/93 :TU21, rskr. 1992/93:246). Banverket kan därmed genomföra
vissa upphandlingar tidigare än vad som annars vore möjligt. Sådana
investeringar finansieras från den angivna låneramen i RGK medan
bidrag till tidigareläggningskostnaden i form av ökade räntekostnader
kan sökas hos AMS.

Regeringen bedömer att Banverkets upplåning i Riksgäldskontoret för
investeringar i eldriftsanläggningar, de s.k. SL-investeringama, produk-
tions- och telenätsutrustning, finansiering av omsättningstillgångar,
rörelsekapital och tidigareläggning av investeringar enligt riksdagens
beslut (bet. 1992/93:TU21, rskr. 1992/93:246) bör ske inom en ram av
1 075 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner att Banverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret inom en
ram av 1 075 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 till de ändamål
som redovisats.

Anslag för budgetåret 1994/95

A 9. Banverket: Administrationskostnader

1993/94 Anslag* 298 876 000

1994/95 Förslag 312 128 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 C 1. Banverket: Administrationskost-
nader.

Anslaget finansierar Banverkets kostnader för intemadministrationen.

Banverket

Banverkets redovisning sker enligt Statskontorets modell för interna
administrationskostnader (INKA). I denna modell hänför sig kostnader
for bl.a. verksledning, personal- och ekonomiadministration till interna
administrationskostnader.

I regeringens proposition om forskning för kunskap och utveckling
(prop. 1992/93:170) ges Banverket ansvar för den samhällsmotiverade
forskningen inom sitt verksamhetsområde. Detta innebär att Banverket
skall stödja forskning som även går utöver den egna verksamheten,
t.ex. forskning som syftar till att ta fram underlag för beslut på stra-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

tegisk nivå. Banverket finansierar sådan forskning över verksledningen.
Banverket har i sin anslagsframställning hemställt om ett anslag på 310
miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Ett särskilt anslag för Banverkets administrationskostnader infördes
fr.o.m. budgetåret 1993/94. Innan dess finansierades Banverkets ad-
ministration över anslaget för drift och vidmakthållande av statliga
järnvägar. Med hänsyn till den omfattande verksamhet som pågår inom
jämvägssektom samt att Banverket har fått ett visst forskningsansvar
föreslår regeringen ett anslag på 312 miljoner kronor.

Under innevarande budgetår har regeringen bemyndigats att med
medel från detta anslag bestrida kostnader som annars skulle belasta
anslaget för drift och vidmakthållande. För att ge möjlighet till ökade
underhållsinsatser bör besparingar i administrationen kunna användas till
drift- och vidmakthållandeåtgärder. Regeringen bör därför bemyndigas
att besluta om överföring av medel från detta anslag till anslaget för
drift och vidmakthållande.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 312 128 000 kronor,

2. bemyndigar regeringen att med medel från detta anslag bestrida
kostnader som annars skulle belasta anslaget A 10. Drift och
vidmakthållande av statliga järnvägar.

A 10. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar

1992/93 Utgift 2 587 038 000 Reservation 360 353 110
1993/94 Anslag* 2 783 871 000
1994/95 Förslag 2 886 136 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 C 2. Drift och vidmakthållande av
statliga järnvägar.

Anslaget finansierar Banverkets kostnader för underhåll och rein-
vesteringar av det statliga järnvägsnätet.

Banverket

Under de närmaste åren görs omfettande nyinvesteringar på det statliga
järnvägsnätet. Vid nyinvestering höjs kvaliteten på bannätet inom be-
gränsade delar. För att få full utdelning på gjorda investeringar krävs
att anslaget för reinvesteringar och underhåll är på en sådan nivå att de
delar som berörs av åtgärder kan svara upp mot nyinvesteringarna och

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

den högre standardnivå som dessa medför. Det är först vid en sådan
nivå som investeringarna kan utnyttjas fullt ut. Samtidigt innebär en
högre nivå på vidmakthållandet att rationellare underhållsinsatser kan
göras, vilket på sikt leder till kostnadsbesparingar. Vidare kräver den
större anläggningsmassan som nyinvesteringarna medför ökade resurser
för underhållsåtgärder. Även förbättrad driftsäkerhet och stora behov av
spårbyten kräver mer underhållsinsatser. Särskild vikt bör läggas vid
vidmakthållandebehoven på länsbanoma som lider av stora eftersläpande
re investeringsbehov.

En medelstilldelning som inte ligger i nivå med Banverkets budget-
förslag leder till att främst de långsiktiga satsningarna måste stå tillbaka
till förmån för kortare akutåtgärder. Nuvarande nivå på anslaget medger
reinvesteringar i storleksordningen 700 miljoner kronor. Det behov som
Banverket redovisat ligger på 1 450 miljoner kronor. Detta innebär att
reinvesteringar kommer att senareläggas eller ges en lägre ambitions-
nivå vilket medför sämre rationalitet i underhållet, konsekvenser för
trafiken och totalt sett väsentligt dyrare underhåll.

Banverket hemställer om ett anslag för drift och vidmakthållande på
3 785 miljoner kronor. Åtgärderna för drift och vidmakthållande för-
delar sig enligt följande:

Åtgärd Nivå (mkr)

- reinvestering 1 450

- drift Qgh underhåll_______2 335

Summa 3 785

Ökningen av anslaget har beräknats genom mellanskillnad av tidigare
års äskande och medelstilldelning fördelat på tre år, besparingar som
gjorts genom att de senaste vintrarna varit mildare än beräknat, bespa-
ringar från anslag för övriga infrastrukturåtgärder, beslut om medel för
sysselsättningsåtgärder och en schablonmässig produktivitetsförbättring
på ca 3 %.

Enligt riksdagens beslut har Banverket tilldelats ramanslag för inves-
teringar, administrationskostnader och Jämvägsinspektionen. Banverket
har i sin anslagsframställning hemställt att verket även för anslaget till
drift och vidmakthållande erhåller ramanslag med anslagskredit och rätt
att överföra icke förbrukade medel till nästkommande budgetår.

Regeringens överväganden

Regeringen har tidigare redogjort for sina överväganden om en lång-
siktig inriktning av drift och vidmakthållandet av statliga järnvägar.
Härvid har regeringen föreslagit att en långsiktig plan för inriktningen
av användningen av underhållsmedlen utarbetas. I avvaktan på en sådan
plan är regeringen inte beredd att redan nu föreslå mer än en mindre
ökning av anslaget. Mot bakgrund av detta föreslår regeringen ett an-
slag till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar på 2 886 miljo-
ner kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

I sin anslagsframställning har Banverket hemställt att anslaget for Prop. 1993/94:100
drift och vidmakthållande av statliga järnvägar görs till ett ramanslag Bilaga 7
med anslagskredit. Regeringen bedömer att endast anslag för förvalt-
ningskostnader bör vara ramanslag. Detta innebär att regeringen inte
delar Banverkets uppfattning att anslaget för drift och vidmakthållande
av statliga järnvägar bör göras till ett ramanslag.

Regeringen anser det viktigt att en regelbunden uppföljning av an-
vändningen av detta anslag görs. Regeringen förutsätter därför att Ban-
verket i sin årsredovisning för år 1993 redovisar användningen av an-
slaget uppdelat på poster. Banverket bör redovisa kostnader bl.a. för
spårbyten, brobyten, övriga reinvesteringar samt för förebyggande och
felavhjälpande underhåll.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret

1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 2 886 136 000 kronor.

All. Nyinvesteringar i stomjämvägar

1992/93 Utgift 1 167 581 000
1993/94 Anslag* 5 913 078 000
1994/95 Förslag 6 332 946 000
* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 C 3. Nyinvesteringar i stomjärnvägar.

Anslaget finansierar Banverkets kostnader för nyinvesteringar i stom-
jämvägar.

Banverket

Genom att bygga ut järnvägens infrastruktur i så snabb takt som möjligt
främjas en tidigare överföring av gods och resenärer till järnvägen
vilket bidrar till att nå miljö- och trafiksäkerhetsmålen. De kalkyler som
gjorts visar att det ligger god samhällsekonomi i att så tidigt som möj-
ligt få de mest lönsamma utbyggnadsprojekten färdigställda.

Banverket hemställer om ett investeringsanslag på 6 535 miljoner
kronor.

Regeringens överväganden

Inför budgetåret 1993/94 fastställde riksdagen en planeringsram för de
kommande tre budgetåren. Investeringsramen för budgetåret 1994/95
beräknades till 6 345 miljoner kronor. Riksdagen har tidigare medgivit
att Banverket får disponera besparingar på projekt finansierade från
anslagen Investeringar i trafikens infrastruktur och Vissa produktivitets- 55

och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom Kommunikationsdeparte-

mentets område för underhållsåtgärder. Då dessa anslag ha upphört har
riksdagen givit som sin mening att kvarstående besparingar bör få be-
lasta anslaget Nyinvesteringar i stomjämvägar. Således bör Banverket
för projekt som ursprungligen är finansierade från anslaget Investeringar
i trafikens infrastruktur och anslaget Vissa produktivitets- och sysselsätt-
ningsfrämjande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets område
som under budgetåret 1994/95 belastar anslaget Nyinvesteringar i stom-
jämvägar få disponera konstaterade besparingar för ökade drift- och
vidmakthållandeåtgärder.

Regeringen bedömer att medelsbehovet för den kommande treårs-
perioden är följande.

Ål_____ Bedömt anslagsbehov

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

1994/95
1995/96
1996/97

6 345 mkr

6 400 mkr

6 375 mkr

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Nyinvesteringar i stomjämvägar för budgetåret 1994/95 anvisar
ett ramanslag på 6 332 946 000 kronor.

A 12. Ersättning till Banverket for vissa kapitalkostnader

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

305 641 000

370 000 000

412 000 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 C 4. Ersättning till Banverket för vissa
kapitalkostnader.

Anslaget finansierar statens andel av kapitalkostnader för lån av-
seende vissa investeringar i Stockholmsområdet enligt överenskommelse
år 1983 mellan SJ, Stockholms läns landsting och staten samt avskriv-
ningskostnader för eldriftsanläggningar.

Banverket

Investeringarna i eldriftsanläggningar bedöms ligga på ca 390 miljoner
kronor per år under perioden 1994/95-1996/97. Investeringskostnaderna
för SL-investeringar avtar under perioden och investeringar i Grödinge-
banan kommer att avslutas under budgetåret 1994/95.

Banverket har hemställt om ett anslag på 412 miljoner kronor för
budgetåret 1994/95.

Regeringens överväganden

Regeringen har inget att erinra mot Banverkets förslag.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader för budgetåret
1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 412 000 000 kronor.

A 13. Jämvägsinspektionen

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

15 748 000

15 588 000

18 223 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 C 5. Järnvägsinspektionen.

Anslaget finansierar kostnaderna för den till Banverket knutna Jäm-
vägsinspektionen .

Banverket

För Jämvägsinspektionen föreslår Banverket en ökning av anslaget med

2,6 miljoner kronor. Ökningen av anslaget motiveras av att utveck-
lingen av jämvägssektom kräver vidgade och mer omfettande uppgifter
för Jämvägsinspektionen med krav på bl.a. omfettande normarbete.
Ändrat huvudmannaskap för inlandsbanan innebär också att inspektio-
nens arbete ökar. Vidare har Statens haverikommission efter den svåra
spårvagnsolyckan i Göteborg lämnat vissa rekommendationer till Jäm-
vägsinspektionen. Dessa förstärker behovet av genomförandet av syste-
matiska kvalitetsrevisioner som komplement till inspektionens övriga
tillsynsverksamhet. De ökade kraven på Jämvägsinspektionen innebär
behov av kompetensutveckling och resurskomplettering för att klara
såväl normarbete som tillsynsverksamhet. Även forsknings- och utveck-
lingsprojekt måste kunna initieras och stödjas av inspektionen och inter-
nationella kontakter behöver kunna utvecklas.

Eventuella kostnadsökningar efter en avreglering av järnvägstrafiken
har inte beaktats.

Banverket har hemställt om ett anslag på 18,2 miljoner kronor för
Jämvägsinspektionen.

Regeringens överväganden

Regeringen delar Banverkets bedömning och föreslår ett anslag till
Jämvägsinspektionen på 18 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Jämvägsinspektionen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ram-
anslag på 18 223 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

A 14. Banverket: Försvarsuppgifter

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

23 570 000

40 816 000

43 535 000

Reservation

23 530 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 C 6. Banverket: Försvarsuppgifter.

Anslaget finansierar Banverkets och SJ:s del enligt programplanen for
den civila delen av totalförsvaret.

Banverket

Banverket hemställer om ett anslag på 44,1 miljoner kronor. Anslaget
avser behovet enligt programplanen för den civila delen av totalför-
svaret.

Regeringens överväganden

För att Banverket och SJ skall kunna fullgöra sina åtaganden inom den
civila delen av totalförsvaret föreslår regeringen ett anslag på
43 535 000 miljoner kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 43 535 000 kronor.

A 15. Underhållsåtgärder for sysselsättning och tillväxt

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1 810 774 000

1 200 000 000

Reservation 1 889 226 000

1994/95 Förslag 1 200 000 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 K 1. Underhållsåtgärder för sysselsätt-

ning och tillväxt.

Regeringens överväganden

Mot bakgrund av det eftersatta underhållet på statliga vägar och järn-
vägar samt den rådande arbetslöshetssituationen beslutade riksdagen år

1992 att anvisa ett reservationsanslag om totalt 3,7 miljarder kronor för
underhållsåtgärder i vägar och järnvägar för sysselsättning och tillväxt.
Våren 1993 anvisade riksdagen 1,2 miljarder kronor under samma
anslag med särskild inriktning mot upprustning och förbättringar av
länsvägar och länsjämvägar.

Kortsiktiga konjunkturberoende insatser bör göras som ett komple-
ment till de långsiktiga och samlade insatser i upprustningar och in-
vesteringar i det nationella och regionala transportnätet som riksdagen
fettat beslut om (prop. 1992/93:176, bet. 1992/93:TU35, rskr.
1992/93:446). Tillsammans med de långsiktiga investeringarna i det
nationella transportnätet ökar insatserna för sysselsättning och tillväxt
förutsättningarna för en god regional utveckling i hela landet. De sär-
skilda medel för sysselsättningsskapande åtgärder som har anvisats
under flera år har bl.a. möjliggjort insatser på länsvägar och länsjäm-
vägar. Exempel på länsjämvägar där underhållsåtgärder har påbörjats
eller helt genomförts är byggande av triangelspår i Bastuträsk och Älvs-
byn, upprustning av järnvägen mellan Storuman och Hällnäs, Blekinge
Kustbana, Bohusbanan, Stångådalsbanan, Hargshamnsbanan och
Haparandabanan. På länsvägama har insatserna fördelats över hela
landet och inriktats mot bl.a. trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder av
smärre art. I Norrland har dessutom behovet av bärighetsåtgärder upp-
märksammats särskilt.

Dessa satsningar bör fullföljas och regeringen föreslår därför att
särskilda insatser görs för upprustning och underhåll av länsvägar och
länsjämvägar även budgetåret 1994/95. Dessa särskilda insatser bör ge-
nomföras i enlighet med riksdagens tidigare beslut (prop. 1992/93:150,
bet. 1992/93:TU39, rskr. 1992/93:445) om särskilda underhållsåtgärder
för sysselsättning och tillväxt. Medlen bör fördelas med hänsyn till
upprustningsbehovet och till arbetsmarknadsläget i länen. Vid fördelning
av medlen bör också hänsyn tas till i vilka län övriga investeringar i det
regionala transportnätet är av jämförelsevis mindre omfattning.

Motivet for dessa särskilda insatser är, liksom tidigare, det svåra
arbetsmarknadsläget och det är därför viktigt att dessa investeringar
inriktas mot projekt som kan påbörjas snabbt och där sysselsättnings-
effekten är hög.

Regeringen föreslår därför att till anslaget underhållsåtgärder för
sysselsättning och tillväxt anvisas 1 200 000 000 kronor för budgetåret
1994/95.

Regeringen bör bemyndigas att fördela medlen på länen inom ramen
for dessa riktlinjer.

Inom ramen for anslaget skall betalas de ökade kapitalkostnaderna för
den tidigare aviserade tidigareläggningen av investeringar i länstrafikan-
läggningar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt för budget-
året 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 1 200 000 000
kronor,

2. bemyndigar regeringen att besluta om fördelningen av medlen
på länen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

60

B. Sjöfart

Inledning

Konkurrenssituationen inom den internationella sjöfarten har inneburit
att sjöfartsnäringens utveckling nära sammankopplats med statliga
stödåtgärder. Det har samtidigt stått klart att statliga stödåtgärder inte
kan utgöra det enda eller avgörande villkoret för svensk sjöfarts över-
levnad eller utveckling. Sjöfartsnäringen måste också bidra med rationa-
liseringar och andra kostnadssänkande åtgärder för att öka de svensk-
flaggade fartygens konkurrenskraft. Detta har också varit utgångspunk-
ten i regeringens arbete med de sjöfartspolitiska åtgärderna i detta av-
seende.

Regeringen beslutade i oktober 1993 proposition om sjöfartspolitiska
åtgärder (prop. 1993/94:69). I propositionen föreslogs ett bidrag till
svenska rederiers handelsfartyg i fjärrfart i form av återbetalning av
sjömansskatt samt bidrag för sociala avgifter. Riksdagen (bet.
1993/94:TU7, rskr. 1993/94:99) har godkänt regeringens förslag. Rege-
ringens överväganden och förslag till anslag för budgetåret 1994/95
behandlas under denna huvudtitels anslag B 6. Bidrag till svenska rede-
rier.

EG har på senare tid varit mycket aktivt inom sjöfartsområdet och
antagit ett antal rättsakter. Bl.a. har EU:s ministerråd beslutat en för-
ordning om fritt sjöfårtscabotage, vilket innebär att det för EU-länders
fårtyg successivt kommer att bli fritt att utföra inrikes sjöfartstransporter
i samtliga medlemsländer. Så gott som alla rättsakter inom sjöfårtsom-
rådet är aktuella att införliva i EES-avtalet. Detta har krävt och kräver
ett motsvarande engagemang från svensk sida vid förhandlingarna.

Sverige deltar vidare i arbetet inom OECD:s sjöfartspolitiska kom-
mitté Maritime Transport Committee (MTC) som främst syftar till att
uppnå konkurrensneutrala marknadsregler for den internationella sjöfar-
ten och i Consultative Shipping Group (CSG) som hanterar sjöfårts-
relationema mellan USA, Europa och Japan. Vidare diskuteras vissa
sjöfartsfrågor i UNCTAD (United Nations Conference on Trade and
Development). Utfallet av GATS (General Agreement on Trade in Ser-
vices) har också ett sjöfartspolitiskt intresse för Sverige.

Sjöfartens säkerhets- och miljöfrågor behandlas kontinuerligt inom
ramen för FN:s sjöfartsorganisation International Maritime Organization
(IMO). Sverige deltar aktivt i detta arbete som behandlar fartygs utrust-
ning och konstruktion, kompetensfrågor som rör bemanningen ombord,
åtgärder för att minska sjöfartens negativa miljöpåverkan m.m. Sverige
är medlem i IMO:s råd som består av 32 av medlemsländerna i organi-
sationen. IMO:s högsta beslutande organ, församlingen, har mot bak-
grund av det ökade antalet medlemmar i organisationen, i november
1993 beslutat om ett tillägg i IMO-konventionen som innebär en ut-
ökning av rådet till 40 medlemsländer. Beslutet träder i kraft när två
tredjedelar av de för närvarande 147 medlemsländerna har accepterat
tillägget. Sverige har deltagit i och stött beslutet och regeringen avser
att acceptera tillägget i IMO-konventionen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Det internationella samarbetet sker också bilateralt när så är lämpligt.
Den svenska regeringen har under år 1993 bl.a. träffat ett avtal med
den finska regeringen om samarbete i fråga om sjö- och flygräddning.
Förutsättningarna för motsvarande avtal med andra länder i vårt närom-
råde undersöks för närvarande. Vidare pågår ett arbete med att försöka
fi till stånd bilaterala avtal om begränsningar av svavelutsläppen främst
från färjetrafiken i vårt närområde.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Sjöfartsverket

Sammanfattning av regeringens överväganden:

- Sjöfartsverkets förslag till verksamhetsmål, inriktning av verk-
samheten och av investeringarna för perioden 1994-1996 till-
styrks.

- Nya ekonomiska mål bör fastställas i enlighet med tidigare
beslutade principer. Statsmakternas styrning bör koncentreras
till mål för avkastning och utdelning på eget kapital. En mot-
svarighet till bolagsskatt bör införas.

- Sjöfartsverkets övertagande av kostnaderna för Trollhätte kanal-
verks balanserade underskott och pensionsskuld bör regleras
genom en nedsättning av utdelningen till staten för år 1994.

Sjöfartsverkets huvudsakliga uppgift är att svara för huvuddelen av
sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och för säkerheten i dessa
samt att se till att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra
och effektiva former. Verksamheten skall inriktas på handelssjöfarten,
men även marinens, fritidsbåtstrafikens och fiskets intressen skall be-
aktas. Sjöfartsverket deltar även i internationellt arbete i ett flertal
mellanstatliga organisationer, bl.a. International Maritime Organization
(IMO), Helsingforskommissionen (HELCOM), Maritime Transport
Committee (MTC) och Consultative Shipping Group (CSG). Huvud-
delen av Sjöfartsverkets verksamhet finansieras genom avgifter på han-
delssjöfarten. Vissa kostnader för bl.a. fritidsbåtstrafiken finansieras
dock över statsbudgeten.

Sammandrag av verksamheten år 1992

\krksamhet

Inom farledsverksamheten fortsatte bl.a. arbetet med uppbyggnad av ett
satellitbaserat positionsbestämningssystem som möjliggör en bättre
positionsbestämning i svenska farvatten. Inom sjöfartsinspektionen har
arbetet för att uppnå ökad brandsäkerhet på fartygen fortsatt bl.a. ge-
nom kontroll av att fartygens besättningar kan utföra brandövningar

tillräckligt bra. Målet för kontroll av utländska fartyg enligt överens-
kommelsen mellan 15 västeuropeiska staters sjöfartsadministrationer om
hamnstatskontroll har Sjöfartsverket uppnått. Hamnstatskontrollen inne-
bär bl.a. att en hamnstat skall inspektera minst 25 % av de utländska
individuella fartyg som anlöper hamnstaten under ett år. På konsultex-
portsidan har ett antal projekt inom områdena farledsutmärkning, sjö-
räddning och sjöfartsinspektion genomförts i Sydostasien, Östeuropa och
Södra Afrika.

Investeringarna uppgick under året till 92,7 miljoner kronor och
avsåg främst återanskaffningar.

Ekonomi

Är 1992 blev resultatet efter finansnetto 168,5 miljoner kronor, vilket
motsvarade en räntabilitet på eget kapital på ca 16 %. Utdelningen till
staten var 51,1 miljoner kronor enligt fastställd avkastningsränta på
Sjöfartsverkets fasta statskapital. Viktiga orsaker till det goda resultatet
under året var ännu en lindrig isvinter samt en fortsatt hög volym skep-
pat gods. Omsättningen ökade med 10 % under året. Soliditeten var vid
utgången av år 1992 ca 72 %.

Verksamhetsmål, inriktning av verksamheten och investeringsplan
åren 1994-1996

^krksamhetsmål

Sjöfartsverket föreslår följande huvudmål för verksamheten:

- Huvudmålet för farleder och utmärkning är att tillförsäkra sjötrafiken
en god och ändamålsenlig framkomlighet i svenska farvatten, för
genomfart och hamnanlöp, även vid nedsatt sikt och vid isförhållan-
den.

- Huvudmålet för lotsning är att tillhandahålla lotsning till alla hamnar
av betydelse.

- Huvudmålet for sjöräddning är att efterforskning och räddning av
människor i sjönöd samt sjuktransporter från fartyg skall kunna utfö-
ras dygnet runt inom de vattenområden som räddningstjänstlagen och
internationella överenskommelser anger.

- Huvudmålet för isbrytning är att vintersjöfart skall kunna bedrivas på
alla hamnar av betydelse.

- Huvudmålet för sjömätning är att på sikt få Sveriges sjöterritorium
och övriga intresseområden sjömätta med moderna metoder till en
internationellt godtagen standard. Farleder och av sjöfarten använda
områden prioriteras.

- Huvudmålet för sjökortsproduktion är att producera moderna och
tillförlitliga sjökort av olika slag och i olika skalor över svenska och
angränsande fårvatten för att möjliggöra en säker sjöfart, både civil
och militär.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

- Huvudmålet för sjöfartsinspektionen är att minimera risker för olyck-
or samt om olycka ändå sker, minimera konsekvenserna och förhin-
dra ett upprepande.

- Huvudmålet för konsultexporten är att stödja en internationell harmo-
nisenng av sjösäkerhetsarbetet samt stärka Sjöfartsverkets internatio-
nella sjöfartspolitiska och tekniska arbete.

- Huvudmålet för teknisk service är att utveckla och upprätthålla hög
kompetens inom för Sjöfartsverket viktiga tekniska områden.

Mrksamhetens inriktning

Den 1 januari 1994 inordnas Trollhätte kanalverk som ett sjötrafikom-
råde i Sjöfartsverket. Utgångspunkten är att trafiken på Trollhätte kanal
skall tillförsäkras samma service som gäller för övriga sjötrafikområ-
den.

Den tekniska utvecklingen inom farledsverksamheten kommer att in-
nebära förändringar på bl.a. navigeringssidan som t.ex. utveckling av
ett nytt fjärrkontrollsystem för fyrar, decca och satellitnavigeringssyste-
met GPS.

På sjöräddningsområdet kommer Sjöfartsverket, som ansvarig myn-
dighet för ledningen av sjöräddning, att ha en fortsatt aktiv planering i
samverkan med andra myndigheter samt utveckla lednings- och insatsor-
ganisationen. Sjöfartsverket har haft regeringens uppdrag att i samråd
med Överbefälhavaren (ÖB) och Kustbevakningen beskriva och analy-
sera nuvarande sjöräddningsverksamhet med avseende på ingående
aktörer, beredskapsnivå och internationellt samarbete. Som förutsätt-
ningar för uppdraget gällde vidare att förslag till förändringar eller
andra åtgärder skall innehålla förslag till finansieringslösningar eller
förslag till omprioriteringar inom befintlig medelsram.

Sjöfartsverket lämnade en delredovisning av uppdraget under år

1992. Delredovisningen avsåg frågan om tillfredsställande beredskapsni-
vå och geografisk täckning av sjöräddningsverksamheten. Redovisning-
en resulterade i att riksdagen godkände regeringens förslag om att ÖB
skulle kompenseras för den merkostnad för att täcka behovet av heli-
kopterberedskap vid sjöräddning som uppstått till följd av förändringar
av helikoptrarnas ordinarie verksamhet.

Sjöfartsverket har i maj 1993 lämnat en slutredovisning av uppdraget.
Redovisningen behandlar ledningen av sjöräddningsverksamheten. Sjö-
fartsverket anger att man avser att omorganisera basorganisationen i
syfte att effektivisera ledningen av sjöräddningsverksamheten. Under år
1993 har Telia Mobitel AB genomfört en nedläggning av Härnösand
Radio och samtidigt har Sjöfartsverket lagt ner sjöräddningscentralen
där. I den basorganisation för ledningen av sjöräddningsverksamheten
som verket grundar sin planering på ingår en med Marinen och Kustbe-
vakningen samlokaliserad/integrerad sjöräddningscentral och flygrädd-
ningscentral i Göteborg. Vidare ingår en med kustradiostationen i
Stockholm samlokaliserad/integrerad sjöräddningscentral samt Tingstäde
Radio på Gotland som undercentral till sjöräddningscentralen i

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Stockholm. På grund av teknisk utveckling inom radiokommunikations- Prop. 1993/94:100
området beräknar verket att behovet av sjöräddningscentralen i Bilaga 7
Stockholm kommer att upphöra senast år 1998. Det kominer dock att
prövas om centralen därefter behövs som undercentral. Vidare kommer
en utveckling av den lokala ledningsfunktionen på själva olycksplatsen
att utvecklas. Bl.a. kommer en utbildning av OSC (On Scene
Commander) att ske.

Sjöfartsverkets bedömning är att nämnda förändringar skapar förut-
sättningar för kostnadsbesparingar på ca 4-6 miljoner kronor per år.

Sjöfartsverket har vidare angett att regeringen bör festslå vilken
statlig myndighet som skall tillhandahålla ett kustradionät och svara for
nödpassningar m.m. som Sverige genom internationella konventioner
forbundit sig att svara för.

Sjöfartsverkets slutrapport remitterades till 21 remissinstanser som är
delaktiga i eller närmare berörda av sjöräddningsverksamheten. Av re-
missvaren framgår att det råder en i huvudsak allmän uppslutning kring
Sjöfartsverkets förslag till förändringar. Övervägande delen av remissin-
stanserna anser också att Sjöfartsverket är bäst lämpat som ansvarig
myndighet för sjöräddning.

Chefen för marinen anser dock att fler undercentraler behövs och att
Marinens sjöbevakning scentraler och Kustbevakningens ledningscentra-
ler är bäst lämpade for detta. Chefen för marinen samtycker därför inte
till Sjöfartsverkets förslag. Vidare anser Chefen för marinen att funktio-
nen sjöräddning avseende liv bör samordnas med funktionen sjörädd-
ning avseende miljö. Kustbevakningen anför i stort sett samma syn-
punkter och samtycker heller inte till Sjöfartsverkets förslag.

Telia Mobitel AB anför att en indragning av sjöräddningscentralen i
Stockholm skulle innebära förlorade integrationsvinster för den kom-
mersiella kustradioverksamheten. Telia Mobitel måste i så fell ompröva
hela sitt engagemang inom denna sektor. Telestyrelsen delar Sjöfarts-
verkets uppfattning att det bör klarläggas vilken myndighet som har
ansvaret för maritima radiotjänster och speciellt för kustradionätet.

På sjösäkerhetsområdet kommer under den närmaste treårsperioden
utvecklingsarbetet att fortsätta. Detta kommer bl.a. att avse den s.k.
mänskliga faktorn och dess betydelse for sjösäkerhetsarbetet. Det måste,
enligt Sjöfartsverket, belysas hur passagerare och besättning reagerar
under stress, trötthet och rädsla och hur detta kan beaktas i det fortsatta
säkerhetsarbetet.

Sjöfartsverket arbetar också tillsammans med svenska rederier för att
ge sjösäkerhetsfrågoma än högre prioritet och göra dem till en viktig
del i företagens allmänna policy. Vidare är arbetet med att öka brandsä-
kerheten en prioriterad fråga.

Sjöfartsverket har också, mot bakgrund av de svåra fartygsolyckorna
som inträffade i början av år 1993, haft regeringens uppdrag att lämna
en övergripande redovisning av det internationella och det svenska
sjösäkerhetsarbetet. I uppdraget ingick också att redovisa förutsättningar
för och behov och konsekvenser av skärpta regler för att ytterligare
minska risken av fartygsolyckor. 65

5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

Av Sjöfartsverkets rapport, som redovisades i juni 1993, framgår
följande.

Inom IMO:s ram har medlemstatema enats om att nya större olje-
tankfartyg fr.o.m. juli 1993 skall byggas med dubbel botten och dubbla
skrov. För existerande fartyg gäller en övergångsperiod på 25-30 år
beroende på vilka konstruktionskrav fårtyget uppfyller. Sjöfartsverket
avser att förkorta övergångsperioden vad avser fartyg som går i Mäla-
ren och Vänern. Skälet for detta är att Mälaren och Vänern är stora
dricksvattentäkter. Sjöfartsverket konstaterar emellertid i sammanhanget
att det i svenska vatten inte förekommit några olyckor eller tillbud som
visar att de tekniska krav som finns för oljetankfartyg skulle vara otill-
räckliga.

Arbetet med passagerarfartygs stabilitet och brandsäkerhet bedrivs
intensivt både internationellt och nationellt. Vidare kan nämnas att
gällande internationella brandskyddsregler för närvarande ses över.

På lastsäkringssidan föreslår Sjöfartsverket att verket skall bemyndi-
gas att kontrollera att lasten är ordentligt säkrad innan lasten förs om-
bord.

Sjöfartsverket konstaterar att behovet av trafikinformationssystem
längs våra kuster är väl tillgodosett. I Öresund finns ett trafiksepare-
ringssystem vilket för närvarande anses tillräckligt. Den planerade festa
förbindelsen över Öresund kan dock på sikt medföra behov av ett trafik-
informationssystem också där. Ett anmälningssystem i Öresund som
bygger på skyldighet att rapportera fertygets destination och lastinne-
håll, som aktualiserats från olika håll, har emellertid inte internationell
rättslig grund. Enligt verket saknas det därför, åtminstone för närva-
rande, möjligheter för ett tvingande anmälningssystem i Öresund. Ett
frivilligt anmälningssystem har tidigare prövats i begränsad skala i
Östersjön, men fungerade inte främst på grund av att fertygen inte i
tillräcklig mån medverkade i systemet.

Sjöfartsverket anser att det finns vissa möjligheter att skapa ekono-
miska incitament för redare att använda miljösäkra fertyg genom att
differentiera sjöfertsavgiftema. Verket har således beslutat att ge viss
rabatt på sjöfertsavgiftema for oljetankfartyg med dubbel botten, dubbla
skrov och segregerade barlasttankar.

Avslutningsvis betonar Sjöfartsverket att sjösäkerhetsarbetet i första
hand inte är en fråga om dubbel botten och särskilda avgiftssystem.
Sjösäkerhetsarbetet är en fråga om en helhetssyn som måste omfatta
fertyg, dess utrustning och bemanning samt ferledsverksamhet såsom
lotsning, utmärkning, sjökartläggning och isbrytning.

Sjöfartsverkets rapport diskuterades under ett seminarium i november
1993 som anordnades av Kommunikationsdepartementet. I seminariet
deltog representanter for sjöarbetsmarknadens parter, lastägare, klassifi-
ceringssällskap, försäkringsbolag, universitet och myndigheter samt
riksdagens trafikutskott och försvarsutskott. Det redovisades vid det
tillfället stöd for verkets rapport och inriktningen av verkets sjösäker-
hetsarbete.

På miljöområdet kommer arbetet med att minska fartygens utsläpp till
luften att ha fortsatt hög prioritet. Enligt prognoserna i trafikverkens

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

miljörapporter avseende år 1992 kommer sjöfarten i det svenska närom-
rådet att svara för ca 40 % av kväveoxidutsläppen till luft och ca 70 %
av svaveldioxidutsläppen inom transportsektorn år 2000. Sjöfartsverket
kommer i det internationella samarbetet bl.a. att aktivt delta i bearbet-
ningen av förslag till internationell minimistandard för kvaliteten på
fertygsbränsle med hänsyn till miljöaspekterna. Vidare pågår en utveck-
ling av en ny bilaga till den internationella havsföroreningskonventio-
nen, MARPOL, om reglering av luftföroreningar från fertyg. En sådan
bilaga skulle således medföra att föreskrifterna om vattenförorening från
fertyg kompletteras med föreskrifter om fertygens utsläpp av avgaser till
luften. Vidare pågår ett arbete med en miljöklassificering av fertyg som
syftar till att ekonomiskt stimulera användandet av miljöanpassade
sjötransporter.

Regeringen har också uppdragit åt Sjöfartsverket att undersöka förut-
sättningarna för införande av avgaskrav och krav på renare bränsle
avseende fritidsbåtar samt arbetsfertyg, vägfaijor och andra fertyg som
används i inrikes sjöfert. Lämnade förslag skall vara utformade så att de
även kan utgöra grund för det svenska arbetet med sjöfartens miljöfrå-
gor i internationella sjöfartsorganisationer som IMO och HELCOM.
Uppdraget skall redovisas senast den 15 februari 1994.

Investeringar

Den ordinarie investeringsplanen den närmaste treårsperioden omfettar
investeringar för ca 191 miljoner kronor. Investeringarna avser främst
återanskaffningar, bl.a. av lotsbåtar och sjömätningsfertyg. Investering-
arna finansieras helt av verkets egna medel.

Sjöfartsverket har vidare, i enlighet med riksdagens beslut om inves-
teringar i trafikens infrastruktur m.m. (prop. 1992/93:176, bet.
1992/93 :TU35, rskr. 1992/93:446) redovisat en tidplan för investering-
ar i en ny ferledssträckning i Rödkobbsfjärden, en ny ferled in till Luleå
samt i Flintrännan i Öresund. Vad gäller Rödkobbsleden anser verket
att denna bör anläggas, men att den regionala dialogen om fäijetrafiken
i Stockholmsregionen, som verket genomför tillsammans med länssty-
relsen i Stockholms län, först måste slutföras innan tillståndsprövningen
för leden kan ske. Tidplanen för investering i Flintrännan är helt bero-
ende av tidplanen för den planerade festa förbindelsen över Öresund
och bör, enligt verket, finansieras av Öresundskonsortiet. För ferleden
in till Luleå hamn är tillståndsprövningen klar. Sjöfartsverket är inte
berett att finansiera ferleden men väl utmärkningen. Intressenterna i
ferleden, bl.a. Luleå kommun och Länsstyrelsen i Norrbottens län,
söker finansieringsmöjligheter. Sjöfartsverket avvaktar detta arbete.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Ekonomiska mål och ramar åren 1994-1996

Sjöfartsverket har i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:100
bil. 7, bet. 1992/93:TU18, rskr. 1992/93:244) om förändrade ekono-
miska mål fr.o.m. verksamhetsåret 1994 lämnat följande förslag till
ekonomiska mål den närmaste treårsperioden.

- Mål för soliditeten föreslås vara 55 %.

- Mål för resultatet föreslås vara 7 % förräntning av eget kapital.

- Mål för utdelning till staten föreslås vara 60 % av resultatet.

- Mål för prissättningen föreslås vara att prisjusteringar skall hållas
inom inflationsramen och att regionalpolitisk hänsyn skall tas vid
prissättningen.

Vidare föreslår verket följande ekonomiska ramar.

- En ram för långfristig upplåning på 70 miljoner kronor i Riksgälds-
kontoret.

- En ram för rörlig kredit för likviditetsförsöijning på 40 miljoner
kronor i Riksgäldskontoret.

- Att 25 % av kassamässigt överskott får placeras på räntebärande
konto i affärsbank, återstoden på räntebärande konto i Riksgäldskon-
toret.

Sjöfartsverket föreslår vidare att den i Trollhätte kanalverks balans-
räkning upptagna långfristiga skulden till staten (statslån) vid inordnan-
det i Sjöfartsverket läggs till Sjöfartsverkets festa statskapital. Skulden
uppgick vid utgången av år 1992 till 27,5 miljoner kronor.

Sjöfartsverket utgår från att verket via anslag eller på annat sätt
kompenseras for det balanserade underskott och den pensionsskuld som
finns hos Trollhätte kanalverk per den 31 december 1993. Sjöfartsverket
beräknar beloppet till 47 miljoner kronor, vilket verket begär i tillägg
till det ordinarie anslaget för kanaltrafiken.

Riksdagen har beslutat att affärsverkens pensionsskulder skall foras in
i balansräkningen. Detta har Sjöfartsverket genomfört under år 1993
vilket innebär att soliditeten sjunker till ca 55 %. Verket anser dock att
soliditeten bör öka något fram till år 2000 då återanskaffning av isbryta-
re är aktuell. Den totala kostnaden för återanskaffning av verkets isbry-
tare kan uppskattas till ca 3 miljarder kronor.

Införandet av pensionsskulden inverkar också negativt på 1993 års
resultat som efter avkastning till staten beräknas till ett underskott på ca
166 miljoner kronor. Det negativa resultatet minskar det balanserade
överskottet. Sjöfartsverket räknar dock med att under år 1994 inte
behöva höja sjöfertsavgiftema. Detta skulle innebära att avgifterna varit
oförändrade sedan år 1992.

Sjöfartsverket redovisar följande prognoser över resultat m.m. under
treårsperioden.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

År	1994	1995	1996
Resultat (mkr)	82,2	70,3	73,7
Räntabilitet (%)	12,7	7,5	7,6
Utdelning (mkr)	49,7	42,1	44,2
Soliditet (%)	54,4	55,0	55,7

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Resultatet för år 1994 är beräknat med hänsyn till tillägg till ordinarie
anslag för kanaltrafiken samt extraordinära kostnader för införande av
Trollhätte kanalverks utgående pensionsskuld.

Regeringens överväganden

Ikrksamhetsmål och verksamhetens inriktning

Sjöfartsverket föreslår inga större förändringar av verksamhetsmålen.
Huvudmålet för verksamheten ligger fest, dvs. att sjöfert i svenska
farvatten skall kunna bedrivas under säkra och effektiva former. I stället
sker en anpassning av verksamhetens inriktning till de ändrade förhål-
landena på sjöfertens område som bl.a. följer av den tekniska utveck-
lingen. För sjösäkerhetsarbetet innebär detta exempelvis en förskjutning
av tyngdpunkten från arbetet med tekniska krav på fertygen mot ett mer
förebyggande säkerhetsarbete med hur fertygets teknik skall kunna
integreras med besättningens kompetens och arbete ombord. För fer-
ledsverksamheten innebär den tekniska utvecklingen bl.a. möjligheter
till bättre navigationsanordningar som kräver mindre underhållsåtgärder.

Regeringens uppdrag till Sjöfartsverket om en översyn av sjörädd-
ningsorganisationen skall ses mot bakgrund av ökade kostnadskrav på
sjöräddningsverksamheten. Regeringens utgångspunkt var att de ökade
kostnadskraven borde kunna mötas genom förändringar och rationalise-
ringar i sjöräddningsorganisationen, bl.a. med tanke på den tekniska
utvecklingen inom radiokommunikationsområdet. En viktig utgångs-
punkt var vidare att förändringar i sjöräddningsorganisationen inte skall
leda till en försämrad sjöräddningsverksamhet.

Sjöfartsverkets redovisning av planerad inriktning för sjöräddnings-
verksamheten och dess ledningsorganisation visar att betydelsefulla
rationaliseringar är möjliga. Det råder i huvudsak enighet kring Sjö-
fartsverkets förslag till basorganisation. Att denna organisation också
skapar möjligheter till större samordning och utnyttjande av de ingående
parternas befintliga resurser råder det i huvudsak också enighet om.
Frågan om de delade uppfattningar som synes råda kring behovet av
undercentraler bör fortsatt kunna diskuteras mellan Sjöfartsverket och
de berörda myndigheterna och organisationerna. När det gäller kust-
radioverksamheten omfattar den dels kommersiell radiotrafik mellan

fertyg och land, dels nödpassning m.m. för sjöräddningsändamål. Verk-
samheten har bedrivits och bedrivs av Televerket Radio AB, numera
Telia Mobitel AB. Sverige har genom konventionsåtaganden förbundit
sig att tillhandahålla en kustradio for sjöräddningsändamål samt för
allmän kommunikation. Sjöfartsverket har genom sitt ansvar for sjö-
räddningen ett uttalat intresse av att utnyttja Telia Mobitels AB nät för
sjöräddningsändamål. Däremot finns det inte ett lika klart uttalat ansvar
for kustradions roll när det gäller allmän kommunikation. Då den
kommersiella radiotrafiken i princip utnyttjar samma resurser som
sjöräddningen och ekonomiskt återverkar på denna är det viktigt att
lägga fest myndighetsansvaret även för den kommersiella radiotrafiken.
Frågan är för närvarande under beredning i regeringskansliet.

Sjöfartsverket har i sitt förslag till ledningsorganisation for sjörädd-
ning när det gäller radioverksamheten utgått från behovet av radioverk-
samhet ur sjöräddningssynpunkt. Möjligheterna att kombinera den kom-
mersiella kustradioverksamheten med verksamhet som behövs ur sjö-
räddningssynpunkt finns fortsatt. Detta får dock diskuteras mellan i
första hand Sjöfartsverket och Telia Mobitel AB. Utgångspunkten i de
fortsatta diskussionerna om ledningsorganisationen för sjöräddning skall
dock vara att den besparing som Sjöfartsverket redovisat uppnås. Me-
delsbehovet för sjöräddningsändamål för budgetåret 1994/95 redovisas
under denna huvudtitels anslag B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål
m.m., delpost 2. Tjänster inom ferledsverksamheten.

Sjöfartsverkets rapport om sjösäkerhet visar på omfattningen och
betydelsen av det pågående sjösäkerhetsarbetet. Rapporten visar också
att behovet av nya internationella och nationella regler avseende farty-
gens konstruktion, utrustning m.m. inte är akuta. Tyngdpunkten kan
inriktas mot en bättre tillämpning av nuvarande regelverk. I detta sam-
manhang är arbetet med att integrera fartygets teknik med besättningens
kompetens och arbete ombord av väsentlig betydelse.

För att bedriva ett ändamålsenligt sjösäkerhetsarbete krävs det en
betydande kunskap hos rederier, besättningar, sjöfartsmyndigheter,
klassificeringssällskap m.fl. För detta krävs också resurser. Genom
främst Sjöfartsverket ser staten till att dessa resurser finns avseende
myndighetsdelen av sjösäkerhetsarbetet och att de internationella regler
som finns inom sjöfarten efterlevs i svenska farvatten. I ett flertal län-
der saknas dock tillräckliga resurser för att bedriva ett ändamålsenligt
sjösäkerhetsarbete i detta avseende. Inom IMO finns därför en särskild
kommitté för tekniskt samarbete mellan medlemsländerna. Kommittén
har tagit fram ett program i syfte att ge assistans till utvecklingsländer
för att uppnå ett praktiskt genomförande av IMO:s regler rörande sjö-
och miljösäkerhet m.m. i dessa länder. Finansieringen av programmet
sker genom bidrag från FN:s organ for utvecklingsprogram och miljö-
program samt genom frivilliga bidrag av IMO:s medlemsländer. Sverige
är, genom SIDA, en av de största bidragsgivarna.

SIDA:s stöd avser dock främst den del av programmet som berör
aktiviteter relaterade till skyddet av den marina miljön. Stödet utgår till
specifika regioner och baseras på det regionala behovet av assistans.
Denna assistans består bl.a. av konsultinsatser på plats.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Sverige är vidare värd för och bidragsgivare till det internationella
sjöfartsuniversitetet, WMU, i Malmö. Universitetet ger en högre ut-
bildning till personer från utvecklingsländer som är sysselsatta inom
sjöfarts- och hamnadministration. Studenterna utbildas till administratör-
er, lärare, inspektörer m.m. i syfte att stärka sjöfartsadministrationema
i sina hemländer.

Regeringen anser att samarbetet med och biståndet till utvecklingslän-
der i syfte att uppnå en större sjö- och miljösäkerhet är av stor betydel-
se. Med tanke på sjötransporternas globala prägel leder starkare sjö-
fartsadministrationer i andra länder också till säkrare fartygstransporter
i svenska farvatten. Sjöfartsverket har en organisation och en erfarenhet
som är väl lämpad för att med bl.a. utbildning i organisations- och
managementffågor stödja en internationell harmonisering av sjösäker-
hetsarbetet. Regeringen anser att Sjöfartsverket inom ramen for sitt
sjösäkerhetsarbete bör ha möjlighet att avsätta medel för konsultinsatser
eller andra former av stöd i syfte att ge bistånd till utvecklingsländer för
att stärka deras sjöfartsadministrationer. Sådana insatser bör vara i
överensstämmelse med en internationell programinriktning i detta av-
seende. De närmare formerna för detta arbete får bestämmas av Sjö-
fartsverket. Kostnaderna kan variera över tiden, men bör inte överstiga
i genomsnitt ca 1 miljon kronor per år.

Arbetet med att uppnå en minskning av sjöfartens negativa miljöpå-
verkan måste även fortsättningsvis ha hög prioritet i Sjöfartsverkets
verksamhet. Mot bakgrund av sjöfartens internationella prägel bör
arbetet liksom tidigare främst ske i internationella organisationer som
1MO och HELCOM. I de fall som uppsatta internationella miljömål
inom sjöfarten inte anses kunna uppnås inom uppsatt tidsram bör dock
Sjöfartsverket särskilt meddela regeringen detta och lämna förslag till
alternativa handlingssätt för att minska sjöfartens miljöpåverkan i vårt
närområde.

I sammanhanget bör nämnas att arbetet med att begränsa svavelut-
släppen från främst färjetrafiken i vårt närområde fortsätter. Regeringen
avser att försöka få till stånd bilaterala överenskommelser med övriga
Östersjöländer om sådana begränsningar och diskussioner med bl.a.
Finland har påböljats.

Mot bakgrund av vad regeringen anfört tillstyrks i övrigt Sjöfartsver-
kets förslag till verksamhetsmål och inriktning av verksamheten.

Investeringar

Regeringen har inget att invända mot Sjöfartsverkets redovisade investe-
ringsplan för den närmaste treårsperioden.

Farledsprojektet i Luleå får som Sjöfartsverket angett bero på medfi-
nansiering från övriga intressenter. En eventuell fördjupning av
Flintrännan är som nämnts avhängig den planerade fasta förbindelsen
över Öresund och projektplanen får därmed anpassas till tidplanen for
detta projekt.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Tidplanen for en ny farledssträckning över bl.a. Rödkobbsfjärden, Prop. 1993/94:100
den s.k. Rödkobbsleden, hänger samman med slutsatserna från det Bilaga 7
uppdrag om en samlad lösning för fäijetrafiken i Stockholmsregionen
som Länsstyrelsen i Stockholms län tillsammans med Sjöfartsverket fått.

Enligt de uppgifter regeringen inhämtat beräknas uppdraget redovisas
under våren 1994.

Ekonomiska mål

Som tidigare nämnts har riksdagen godkänt principerna för förändrade
ekonomiska mål för Sjöfartsverket fr.o.m. år 1994. Förändringarna är
en del i arbetet med att precisera de krav på affärsverken som riksdag
och regering ställer i sin roll som ägare. Detta sker bl.a. genom att
försöka uppnå en större jämförbarhet mellan affärsverken och aktiebo-
lag. Regeringens bedömning är att generella riktlinjer för styrningen av
affärsverken och bolagen under Kommunikationsdepartementets huvud-
titel bör eftersträvas. Detta innebär att målet för verksamhetens avkast-
ning bör mätas som en förräntning av eget kapital. Nyckeltal for detta
är räntabilitet på eget kapital efter en fiktiv schablonskatt enligt gängse
definitioner. Målet för utdelning till staten bör utformas som en viss
andel av eget kapital. Den slutliga utdelningen bör dock fastställas
årligen av regeringen i samband med fastställande av verkets resultat-
och balansräkning. Vidare bör verket till staten inleverera ett belopp
motsvarande bolagsskatt, dvs. 30 % ax resultatet.

Enligt de generella riktlinjerna för styrningen av affärsverken borde
målet för Sjöfartsverkets avkastningskrav i nuläget ligga på 11-13 %.
Med tanke på verksamhetens stabilitet och relativa riskfrihet bör dock
den andel av avkastningskravet som avser riskpremie i Sjöfartsverkets
fall kunna vara något lägre. Regeringens bedömning är att en förränt-
ning på 10 % av eget kapital efter skattemotsvarighet i nuläget bör kun-
na ses som ett långsiktigt mål för avkastning på verksamheten. Målet
för utdelning till staten bör vara 3 % på eget kapital efter skattemotsva-
righet.

Mot bakgrund av Sjöfartsverkets jämförelsevis höga soliditet skulle
dessa mål i nuläget innebära ett alltför högt avkastningskrav på verk-
samheten. Resultatet före skattemotsvarighet skulle behöva uppgå till ca
130 miljoner kronor vilket i det närmaste är en fördubbling av det
prognosticerade resultatet. Regeringen anser därför att det är nödvändigt
med en övergångsperiod för att ge Sjöfartsverket rimlig tid att uppnå de
uppsatta målen. Utgångspunkten bör dock vara att målen skall uppnås
under treårsperioden 1994-1996.

Beträffande förslagen till soliditets- och prismål bör dessa gälla som
riktmärke tills vidare. Regeringen anser emellertid att Sjöfartsverket i
treårsplanen för åren 1995-1997 bör lämna förslag till soliditets- och
prismål med beaktande av bl.a. de nya ägarkraven på avkastning och ut-
delning samt en bedömning av den ekonomiska risksituationen inom
sjöfartssektom.

Regeringen anser att Trollhätte kanalverks pensionsskuld bör foras in
i Sjöfartsverkets balansräkning under år 1994. Finansieringen av de
kostnader som uppstår till följd därav samt av Kanalverkets balanserade
underskott per den 30 juni 1993 bör ske genom en nedsättning av
utdelningen till staten för år 1994. Eventuellt underskott i kanal verk-
samheten under perioden 1 juli 1993 till 31 december 1993 får, i enlig-
het med riksdagsbeslutet med anledning av 1993 års budgetproposition,
i den mån anslagna medel till kanaltrafiken inte räcker till, belasta Sjö-
fartsverket/handelssjöfarten. Regeringens bedömning är att utdelnings-
målet för år 1994 bör vara ca 1 % av eget kapital efter skattemotsva-
righet. Enligt regeringens beräkningar, baserat på Sjöfartsverkets prog-
noser justerade med hänsyn till minskningen av beräknade anslagsin-
täkter, motsvarar detta en utdelning på ca 9 miljoner kronor. Tillsam-
mans med skattemotsvarigheten innebär detta en beräknad total inbetal-
ning till staten på ca 20 miljoner kronor för år 1994.

Trollhätte kanal verks statslån bör läggas till Sjöfartsverkets fasta
statskapital. Detta medför en ökning av det egna kapitalet och därige-
nom en höjning av soliditeten. Denna höjning motverkas dock av inför-
andet av Kanalverkets pensionsskuld i Sjöfartsverkets balansräkning.

Riksdagen (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91 :FiU4, rskr. 1990/91:38)
har beslutat om villkor och former för affärsverkens lånefinansiering
och placering av överskottslikviditet. Beslutet innebär bl.a. att affärsver-
ken skall ges möjlighet att låna och placera överskottsmedel i andra
kreditinstitut än Riksgäldskontoret.

Regeringen godkänner Sjöfartsverkets förslag till lång- och kortfristig
upplåning och föreslår en total ram om 110 miljoner kronor. Sjöfarts-
verket bör i enlighet med riksdagsbeslutet få möjlighet att låna av annan
kreditgivare än Riksgäldskontoret under förutsättning att Riksgäldskon-
toret ombeds lägga ett bud på lånet. Vidare bör låneramen gälla till dess
att en förändring av ramen aktualiseras.

I enlighet med nämnda riksdagsbeslut godkänner regeringen att Sjö-
fartsverket placerar högst 25 % av kassamässigt överskott på räntebä-
rande konto i affärsbank. Återstoden bör placeras på räntebärande konto
i Riksgäldskontoret. I enlighet med vad regeringen anfört om styrningen
av Sjöfartsverket under treårsperioden 1994-1996 kan följande beräk-
ningar över verkets ekonomiska utveckling göras.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Är	1994	1995	1996
Resultat efter beräknad skatt (mkr)	25,0	49,0	52,0
Räntabilitet efter beräknad skatt (%)	6,5	5,2	5,5
Utdelning inkl, beräknad skatt (mkr)	20,0	49,0	50,0
Soliditet (%)	54,1	55,0	55,7

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Resultat och utdelning för år 1994 är beräknat med hänsyn till juste-
ringar till följd av föreslagen hantering av Trollhätte kanalverks ut-
gående pensionsskuld, underskott och statslån per den 31 december

1993.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner verksamhetsmålen, inriktningen av verksamheten och
av investeringarna som regeringen förordat för Sjöfartsverket
för perioden 1994-1996,

2. godkänner regeringens förslag att kostnaderna för Trollhätte
kanalverks utgående pensionsskuld och balanserade underskott
per den 31 december 1993 regleras genom en nedsättning av
Sjöfartsverkets utdelning till staten avseende verksamhetsåret
1994,

3. godkänner att den i Trollhätte kanal verks balansräkning per den
31 december 1993 upptagna långfristiga skulden till staten läggs
till Sjöfartsverkets fasta statskapital,

4. godkänner de ekonomiska målen för perioden 1994-1996 och de
ekonomiska ramar i övrigt som regeringen förordat för Sjöfarts-
verkets verksamhet,

5. bemyndigar regeringen att fastställa Sjöfartsverkets utdelning till
staten i enlighet med vad som förordats.

Anslag för budgetåret 1994/95

B 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

1992/93 Utgift*

1993/94 Anslag**

76 209 000

60 754 000

1994/95 Förslag 60 786 000

* Anslaget benämndes budgetåret 1992/93 E 1. Ersättning till Sjöfartsverket för

vissa tjänster.

** Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 D 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål

m.m.

Från anslaget finansieras tjänster inom Sjöfartverkets verksamhetsom-
råde som inte skall finansieras via handelssjöfarten.

Sjöfartsverket

Sjöfartsverket har, till följd av inordnandet av Trollhätte kanalverk i
Sjöfartsverket fr.o.m. den 1 januari 1994, tagit upp ersättning för ka-
naldriften under anslaget.

Sjöfartsverket beräknar behovet av anslag till 165,3 miljoner kronor
för budgetåret 1994/95 enligt följande anslagsposter.

Anslagspost	Tkr
1. Sjösäkerhetsinformation	3 470
2. Tjänster inom fårledsverksamheten	55 146
3. Ersättning till viss kanaltrafik	102 200
4. Åtgärder mot vattenförorening
från fortyg, förslagsvis	1
5. Tjänster inom fertygsverksamheten	4 485
	165 302

I anslagsposten 2. Tjänster inom forled sverksamheten avser ca 51,6
miljoner kronor kostnader för fritidsbåts- och yrkesfiskeändamål, varav
ca 36 miljoner kronor avser sjöräddningskostnader. I anslagsposten
ingår också ca 1,3 miljoner kronor för kostnader för vissa beredskapsåt-
gärder inom totalförsvaret. I anslagsposten 3. Ersättning till viss kanal-
trafik är, förutom de 55,2 miljoner kronor som anslogs för budgetåret
1993/94, 47 miljoner kronor upptagna för att täcka kostnader till följd
av Trollhätte kanalverks balanserade underskott per den 31 december
1993 samt införandet av Kanal verkets pensionsskuld i Sjöfartsverket
under år 1994.

Förslaget innebär en ökning av anslaget med ca 104,5 miljoner kro-
nor. Av dessa avser dock 102,2 miljoner kronor ersättning till viss
kanaltrafik. Denna ersättning har tidigare redovisats under eget anslag.

Återstående ökning med 2,3 miljoner kronor kan hänföras till ökade Prop. 1993/94:100
sjöräddningskostnader. Bilaga 7

Regeringens överväganden

Den beräknade ökningen av sjöräddningskostnadema avser i huvudsak
ökade kostnader för ersättning till Överbefälhavaren för merkostnader
för helikopterberedskap. Dessa kostnader bör dock, enligt vad som
anfördes i 1993 års budgetproposition, till övervägande del rymmas
inom ramen för anslagsposten genom omprioriteringar bl.a. till följd av
förändringar av sjöräddningsorganisationen. Regeringens bedömning är
därför att ökningen av anslagsposten inte bör tillgodoses. För att ge en
klarare bild av de olika delarna under anslaget bör kostnaderna för vissa
beredskapsåtgärder inom totalförsvaret läggas under en särskild anslags-
post. Regeringen beräknar dessa kostnader till drygt 1,3 miljoner kronor
för budgetåret 1994/95.

Sjöfartsverkets anslagsposter 3. Ersättning for viss kanaltrafik m.m.
och 4. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg redovisas som sär-
skilda anslag under denna huvudtitel.

Regeringen godtar Sjöfartsverkets förslag i övrigt vilket innebär
följande fördelning av anslaget för budgetåret 1994/95.

Anslagspost	Tkr
1. Sjösäkerhetsinformation	3 470
2. Tjänster inom fårledsverksamheten	51 500
3. Tjänster inom fartygsverksamheten	4 485
4. Beredskapsåtgärder inom totalförsvaret	1 331
	60 786

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. för budgetåret 1994/94
anvisar ett förslaganslag på 60 786 000 kronor.

B 2. Transportstöd för Gotland

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

182 000 000

160 000 000

175 000 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 D 2. Transportstöd för Gotland.

Vid riksdagens behandling av förra årets budgetproposition (prop.

1992/93:100 bil. 7, bet. 1992/93:TU18, rskr. 1992/93:244) beslutades

att en parlamentarisk kommitté skulle tillsättas med uppgift att föreslå
långsiktiga lösningar för färjetrafiken till och från Gotland.

Regeringen tillsatte den 17 juni 1993 en sådan kommitté
(dir. 1993:69). Kommittén har under hösten inlett sitt arbete. Uppdraget
skall redovisas senast den 1 december 1994.

I 1993 års budgetproposition beräknades anslaget för budgetåret
1992/93 till 160 miljoner kronor, vilket innebar en höjning av anslaget
med 20 miljoner kronor. Utfallet blev 182 miljoner kronor. Avvikelsen
beror på ökade kapitalkostnader som en följd av den försämrade kron-
kursen.

Av den granskningsrapport för verksamhetsåret 1992, som lämnats av
den av staten utsedde auktoriserade revisorn, framgår att koncessions-
trafiken redovisats på ett rättvisande sätt under år 1992.

Sjöfartsverket

För budgetåret 1993/94 har 160 miljoner kronor beräknats för transport-
stödet för Gotland. Enligt Sjöfartsverkets prognoser beräknas anslags-
behovet för innevarande och kommande budgetår dock uppgå till 175
miljoner kronor resp. år. Beräkningarna är gjorda med hänsyn tagen till
kostnadsökningar på grund av inflation, oförändrad taxa for person-
trafiken, en fortsatt ökning av antalet resande samt att växelkurs och
ränta förändras marginellt jämfört med dagens nivå.

Regeringens överväganden

Som en följd av regeringens beslut att öka anslaget till fäijetrafiken till
och från Gotland för budgetåret 1992/93 kunde persontaxoma sänkas
med hela 30 % under år 1992. Under år 1992 var trafikökningen 9 %
och beräknas öka med ytterligare 12 % år 1993.

I förra budgetpropositionen beräknades underskottet i fäijetrafiken till
och från Gotland uppgå till 160 miljoner kronor for budgetåret 1993/94.
Statsbidraget för innevarande budgetår beräknas nu uppgå till 175 miljo-
ner kronor. Avvikelsen beror främst på kostnadsökningar på grund av
inflation samt ökade kapitalkostnader. Anslagsnivån förutsätter en oför-
ändrad taxa samt en fortsatt ökning av antalet resande. Dessa antagan-
den ligger även till grund för den beräknade anslagsnivån för budgetåret
1994/95.

Med beaktande av vad som framförts beräknar regeringen anslaget
till 175 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Transportstöd till Gotland för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 175 000 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

1 000

B 3. Handelsflottans pensionsanstalt Prop. 1993/94:100

1992/93 Utgift
1993/94 Anslag*
1994/95 Förslag

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 D 3. Handelsflottans pensionsanstalt.

Handelsflottans pensionsanstalts (HPA) huvudsakliga arbetsuppgifter
är att behandla pensionsansökningar samt att utföra de beräkningar och
den uppföljning som dessa föranleder.

Riksdagen beslutade i december 1989 att den särskilda sjömans-
pensioneringen skulle upphöra att gälla vid utgången av år 1989. Sam-
tidigt beslöts om vissa övergångsregler. Detta innebär att den senaste
tidpunkt som sjömanspensioner kan beviljas enligt förordningens be-
stämmelser infaller under april 1998.

I förra årets budgetproposition uttalades att en avveckling av HPA:s
verksamhet bör vara genomförd senast år 1995. Mot bakgrund av detta
gav regeringen den 28 oktober 1993 Riksrevisionsverket (RRV) i upp-
drag att lämna förslag till administration av sjömanspensionema efter en
avveckling av HPA. RRV skall vidare inom ramen för sitt uppdrag ange
om en överföring kan ske före år 1995 från administrativ och ekono-
misk synpunkt och i så fall när den tidigast kan ske. Uppdraget skall
redovisas till regeringen senast den 1 februari 1994.

Sjömanspensionema finansieras dels genom en sjömanspensionsfond
jämte ränteavkastning dels genom redaravgifter. Redaravgiften innebär
att redarna betalar 1,2 % av sjömännens lönesumma till sjömanspensio-
nema. För att klara kostnader för redan beviljade pensioner samt över-
gångspensioner får HPA låna högst 60 miljoner kronor i Riksgälds-
kontoret genom Sjöfartsverkets försorg. Lån och kostnaderna för upp-
låningen skall återbetalas med redaravgifter.

Av HPA:s årsredovisning framgår att tillgångarna i HPA:s place-
ringsfond vid bokslutet för budgetåret 1992/93 uppgick till 12,9 miljo-
ner kronor och intäkterna från redaravgiftema uppgick till 32 miljoner
kronor. Kostnaden för pensionsutbetalningar uppgick till 44,6 miljoner
kronor och administrationskostnaderna till drygt 2 miljoner kronor.

RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

Handelsflottans pensionsanstalt

HPA har i sin fördjupade anslagsframställan för budgetåren
1994/95-1996/97 bl.a. redovisat en resultat- och finansieringsanalys, av
vilken framgår att 7 % av de redaravgifter som inbetalats under budget-
året 1992/93 har använts för kansliverksamheten. HPA hemställer
vidare om en budgetram för treårsperioden på sammanlagt 6 361 000
kronor för verksamhetens kostnader för administration.

Regeringens överväganden

Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende HPA. En relevant bedömning av myndig-
hetens resultatredovisning låter sig emellertid inte göras på basis av
lämnade uppgifter. Mot bakgrund av att RRV nyligen givits i uppdrag
att lämna förslag till en avveckling av HPA bedöms inte myndighetens
resultatredovisning närmare här.

HPA får under budgetåret 1994/95 disponera högst 60 miljoner
kronor för pensionsutbetalningar genom lån som Sjöfartsverket tar upp

1 Riksgäldskontoret. Regeringen föreslår att HPA för budgetåret
1994/95 anvisas ett anslag på 1 000 kronor. För att täcka kostnaderna
för HPA:s administration får HPA för budgetåret 1994/95 ta i anspråk

2 035 000 kronor.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett
anslag på 1 000 kronor.

B 4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag’

1994/95 Förslag

1 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 D 4. Handelsflottans kultur- och fritids-
råd.

Handelsflottans kultur- och fritidsråd har enligt sin instruktion (SFS
1988:1110) till uppgift att planlägga, samordna och genomföra kultur-
och fritidsverksamhet för sjöfolk. Det övergripande målet för HKF:s
verksamhet är att så effektivt som möjligt erbjuda sjömän ett menings-
fullt och attraktivt fritids- och kulturliv.

HKF:s verksamhet betalas genom en avräkning av fyravgiftema som
ingår i Sjöfartsverkets avgifter samt av egna avgiftsintäkter. Över stats-
budgeten redovisas ett anslag om 1 000 kronor.

I HKF:s årsredovisning för budgetåret 1992/93 redovisas verksam-
hetsområdena stab, information, video, sjömansbibliotek, motion och
hamnservice. För vart och ett av dessa verksamhetsområden görs vidare
en analys av uppfyllelsen av uppställda mål.

Av årsredovisningen framgår vidare att avräkningen av fyravgiftema
för budgetåret 1992/93 uppgick till 5,5 % och att verksamheten redo-
visade ett överskott på 212 000 kronor. Överskottet beror på att reser-
verade medel för kostnader i samband med utökning och komplettering
av åtaganden inom hamnverksamheten inte behövt tas i anspråk.

RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

Handelsflottans kultur- och fritidsråd

HKF föreslår i sin fördjupade anslagsframställan för budgetåren
1994/95-1996/97 bl.a. att investeringarna får uppgå till sammanlagt 3,5
miljoner kronor för perioden. För budgetåret 1994/95 föreslås investe-
ringar om 1,4 miljoner kronor främst till fordonsanskaffning och ADB-
utrustning genom lån i Riksgäldskontoret.

HKF föreslår vidare att den s.k. investerings- och utjämningsfonden
avvecklas och får användas av HKF för investeringar den kommande
treårsperioden.

HKF hemställer om ett anslag på 1 000 kronor för budgetåret
1994/95 och att HKF:s budgetförslag festställes för hela treårsperioden.
För budgetåret 1994/95 beräknar HKF avräkningen av fyravgiftema för
att täcka verksamhetens kostnader till 19,5 miljoner kronor, vilket är
samma nivå som för innevarande budgetår. I 1994/95 års budget har
emellertid inte inberäknats kostnader för pris- och löneuppräkning.

Regeringens överväganden

HKF:s fördjupade anslagsframställning visar att verksamheten bedrivs
med en sådan inriktning att de verksamhetsmål som hittills gällt i
huvudsak har nåtts och att HKF fullgjort sina uppgifter inom ramen för
tilldelade medel, egna intäkter och externa bidrag. Av resultatanalysen
framgår bl.a. att HKF avser att göra en övergripande analys av verk-
samhetsområdet hamnservice avseende framtida inriktning och utform-
ning. Regeringen konstaterar att RRV inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende HKF.

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen regeringen gjort dras
följande slutsatser. Det övergripande målet för HKF:s verksamhet ligger
fest även for den kommande treårsperioden.

Den kostnadsutveckling som budgeterats av HKF for innevarande och
nästa budgetår slås fest. HKF beräknar att rådets verksamhet för inne-
varande och kommande budgetår kommer att redovisa en förlust som
får täckas av ackumulerade överskott i verksamheten i enlighet med
bestämmelserna i kapitalförsöijningsförordningen. Den prognosticerade
negativa kapitalförändringen för budgetåren 1993/94-1994/95 beror
främst på att HKF har invärderat äldre anläggningstillgångar.
Regeringen betonar dock att HKF i framtiden skall sträva efter en
balanserad budget.

Den s.k. investerings- och utjämningsfonden skall avvecklas fr.o.m.
budgetåret 1994/95. Fondmedlen jämte ränta uppgick vid bokslutet
1992/93 till 3,9 miljoner kronor och är placerade på HKF:s räntekonto
i Riksgäldskontoret. Fonden skall upplösas fr.o.m. budgetåret 1994/95
och medlen skall disponeras av HKF för att tillsammans med avräk-
ningen av fyravgiftema täcka verksamhetens kostnader för budgetåret
1994/95. Regeringen ansluter sig till HKF:s investeringsplan för bud-
getåret 1994/95 och föreslår att HKF får ta upp lån i Riksgäldskontoret
med högst 1,4 miljoner kronor for dessa ändamål.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Inom verksamhetsområdet Video skall HKF:s kostnader för distribu-
tion och försäljning av hyr- och köpfilm och distribution av TV-
program till utlandssvenskar fr.o.m. budgetåret 1994/95 täckas ute-
slutande genom avgifter.

Regeringen föreslår att HKF for budgetåret 1994/95 anvisas ett
anslag på 1 000 kronor. Regeringen beräknar HKF:s administrations-
kostnader för nästa budgetår till 20 000 000 kronor. De löpande kost-
nader för redovisning m.m. som HKF har och som täcks av särskilda
avgifter beräknas för budgetåret 1994/95 inrymmas i HKF:s budgetram.
Med beaktande av att HKF för budgetåret 1994/95 får disponera de
tidigare redovisade fondmedlen på 3 900 000 kronor beräknas avräk-
ningen av fyravgiftema för budgetåret 1994/95 till 16 100 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1994/95
anvisar ett anslag på 1 000 kronor.

B 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

84 000 000

63 000 000

1994/95 Förslag 62 800 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 D 5. Ersättning till viss kanaltrafik

m.m.

Anslaget avser kostnader för drift av Trollhätte och Säffle kanaler
samt ersättning till Vänerns seglationsstyrelse.

Den 1 januari 1994 upplöses affärsverket Trollhätte kanal verk och
inordnas som ett sjötrafikområde i Sjöfartsverket. Ersättning för ka-
naldriften kommer därigenom att utgå till Sjöfartsverket. Anslaget till
Vänerns seglationsstyrelse utbetalas av Sjöfartsverket fr.o.m. den 1 ja-
nuari 1994.

Utgifterna under budgetåret 1992/93 uppgick till 84 miljoner kronor
vilket innebar ett överskridande av anslaget med 6 miljoner kronor.
Överskridandet avser dock budgetåret 1991/92, men bokfördes efter
budgetårsskiftet. Regeringen har medgivit överskridandet vilket med-
delades i 1993 års budgetproposition.

Sjöfartsverket

Sjöfartsverket har beräknat ersättningen till kanaltrafiken till 102,2
miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Detta är en ökning med 47
miljoner kronor från föregående budgetår. Ökningen avser medel för att
täcka kostnaderna för Trollhätte kanalverks balanserade underskott och
pensionsskuld per den 31 december 1993.

6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

Investeringar i Trollhätte kanal ingår i Sjöfartsverkets investerings-
plan. Investeringarna under den närmaste treårsperioden koncentreras på
åtgärder för fjärrstyrning av diverse broar enligt ett festställt rationalise-
ringsprogram.

Vänerns seglationsstyrelse

Vänerns seglationsstyrelse har till uppgift att svara för utmärkning av
ferleder, lotsning m.m. på Vänern.

Seglationsstyrelsen beräknar behovet av anslag till 7,6 miljoner kro-
nor för budgetåret 1994/95, vilket är en minskning från föregående år
med 200 000 kronor.

Regeringens överväganden

Genom inordnandet av Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket skapas en
stark organisation för kanaltrafiken, vilket ger möjligheter till en mer
samordnad och rationell drift av verksamheten.

Till följd av de besparingseffekter som beräknas uppkomma reducera-
des anslaget till kanaltrafiken med 15 miljoner kronor for innevarande
budgetår. Detta innebär ett anslag till kanaltrafiken om 55,2 miljoner
kronor. Denna anslagsnivå bör även gälla for budgetåret 1994/95.
Anslaget bör, i enlighet med riksdagens beslut med anledning av propo-
sitionen Bestridande av vissa kostnader med anledning av Trollhätte
kanalverks inordnande i Sjöfartsverket (prop. 1993/94:70, bet.
1993/94:TU5, rskr. 1993/94:73) även få disponeras för vissa kostnader
som uppstår till följd av övertalig personal. Kostnaderna för budgetåret
1994/95 beräknas till ca 3 miljoner kronor.

Kostnaderna för täckandet av Trollhätte kanalverks balanserade un-
derskott och pensionsskuld har tidigare behandlats under avsnittet om
Sjöfartsverkets ekonomiska mål och ramar för perioden 1994-1996.

Regeringen beräknar medelsbehovet under anslaget till 62,8 miljoner
kronor för budgetåret 1994/95, varav 55,2 miljoner kronor avser ersätt-
ning till Sjöfartsverket för kanaltrafiken och 7,6 miljoner kronor avser
ersättning till Vänerns seglationsstyrelse.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner regeringens förslag till disponering av anslaget,

2. till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 62 800 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

B 6. Bidrag till svenska rederier

459 621 000

400 000 000

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 D 6. Bidrag till svenska rederier.

Under anslaget utbetalas bidrag till svenska rederier avseende svenska
handelsfartyg som huvudsakligen går i fjärrfart.

Bakgrund

I regeringens proposition (prop. 1993/94:69) Sjöfartspolitiska åtgärder,
som lades fram för riksdagen i oktober 1993, föreslogs åtgärder i syfte
att skapa långsiktiga förutsättningar för en svensk konkurrenskraftig
handelsflotta av rimlig omfattning. Propositionen innehöll förslag om ett
bidrag till svenska rederiers handelsfartyg som huvudsakligen går i
fjärrfart. Riksdagen (bet. 1993/94:TU7, rskr. 1993/94:99) har godkänt
regeringens förslag.

Bidraget är uppdelat på dels återbetalning av sjömansskatt, dels ett
bidrag till reduktion av sociala avgifter om 29 000 kronor per kalender-
år och årsanställd sjöman. Bidraget beräknas till ca 400 miljoner kronor
per år och administreras av Nämnden för rederistöd.

I propositionen angavs att regeringens förslag till sjöfartspolitiska
åtgärder byggde på vidtagna åtgärder till följd av en överenskommelse
mellan sjöarbetsmarknadens parter i oktober 1992 om rationaliseringar
m.m. för att sänka kostnaderna för de svenskflaggade fartygen. Rege-
ringen konstaterade dock att ett fortsatt rationaliseringsarbete var nöd-
vändigt för att tillsammans med statliga åtgärder bibehålla konkurrens-
kraften för de svenska fartygen. Därför begärdes inför beredningen av
anslag för budgetåret 1994/95 en ny redovisning av parterna om vad
som åstadkommits inom ramen för överenskommelsen sedan parternas
redovisningar till regeringen under våren och sommaren år 1993.

Parterna har i november 1993 redovisat följande. Svenska Sjöfolks-
förbundet har i sin redovisning visat på det omfattande antal s.k.
Europaavtal som redan träffats och anger att rationaliseringsarbetet fort-
sätter. Förhandlingar pågår bl.a. med Thunrederiema. Sveriges Redare-
förening har angett att förhandlingar pågår med befälsorganisationema
om enhetslöner i syfte att få ett mer flexibelt arbete ombord. Diskussio-
ner om andra typer av specialavtal har kunnat inledas bl.a. till följd av
den provverksamhet med reducerad befalsbemanning som inletts.

Vidare har kollektivavtal träffats med Sveriges Fartygsbefälsförening
och Svenska Maskinbefälsförbundet för åren 1993 och 1994 som bl.a.
innebär att inga lönehöjningar sker under år 1993. Fr.o.m. den
1 januari 1994 höjs lönerna med 3 %. Fartygsbefalsföreningen har
därutöver redovisat att man skall medverka till provverksamhet med en
minskning av antal styrmän på ytterligare två fårtyg samt att man avser
medverka till en reducering av antalet fertygsbefäl på torrlastfartyg
mellan 500 och 999 bruttoton. Maskinbefälsförbundet har redovisat att
man för ca 30 fertyg har träffat specialavtal med villkor som i princip
överensstämmer med dem i Sjöfolksforbundets s.k. Europaavtal.

Regeringens överväganden

Som tidigare nämnts utgör överenskommelsen mellan sjöarbetsmarkna-
dens parter om rationaliseringar en viktig förutsättning för regeringens
beslut om sjöfartspolitiska åtgärder. Som regeringen framhöll i proposi-
tionen kan den statliga sjöfartspolitiken inte göras oberoende av parter-
nas egna rationaliseringar. Regeringen förordade i propositionen att man
årligen skulle följa upp rationaliseringsarbetet i samband med budgetbe-
handlingen av anslaget.

Den redovisning som parterna lämnat in visar att rationaliserings-
arbetet fortsätter i enlighet med överenskommelsen. Sjöfolksförbundet
hade som bekant på ett tidigt stadium medverkat till åtgärder inom sitt
avtalsområde. Genom de överenskommelser som nyligen träffats mellan
befälsorganisationema och Redareföreningen har också viktiga steg
tagits i linje med överenskommelsen. Regeringen kan dock konstatera
att ett fortsatt rationaliseringsarbete är nödvändigt för att uppnå de
uppsatta målen i parternas överenskommelse.

Regeringen förordar ett rederistöd i enlighet med festlagda riktlinjer
på 400 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

I anslutning till behandlingen av de sjöfertspolitiska frågeställningarna
vill regeringen för riksdagens information ta upp frågan om en FN-
konvention om villkor för registrering av fertyg, som antogs år 1986 på
en FN-konferens.

Syftet med konventionen var att närmare precisera kraven på verkligt
ägande mellan fertyget och dess hemland, dvs. registreringsstaten.
Konventionen, som var en kompromissprodukt, tillskrevs vid den tid-
punkten möjligheter att kunna motverka utvecklingen av s.k. öppna
register. För konventionens ikraftträdande krävs att 40 stater som till-
sammans representerar minst 25 % av världstonnaget mätt i bruttoton
har tillträtt konventionen.

För närvarande har endast nio stater tillträtt konventionen. Dessa
representerar tillsammans ca 0,9 % av världstonnaget. Den bedömning
som regeringen gör är att denna konvention i praktiken har blivit in-
aktuell och inte kommer att träda i kraft. Vid den svenska remissbe-
handlingen redovisade samtliga parter på sjöarbetsmarknaden en negativ
inställning till ett svenskt tillträde till konventionen. Regeringen anser

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

med de förutsättningar som numera gäller att det inte är aktuellt för
svenskt vidkommande att tillträda konventionen.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1994/95 anvisar ett
förslagsanslag på 400 000 000 kronor.

B 7. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg

1992/93 Utgift* 0

1993/94 Anslag** 1 000

1994/95 Förslag 1 000

* Budgetåret 1992/93 anslagspost i anslaget E 1. Ersättning till Sjöfartsverket för
vissa tjänster.

** Budgetåret 1993/94 anslagspost i anslaget D 1. Ersättning för fritidsbåtsända-
mål m.m.

Från anslaget utbetalas, efter beslut av regeringen, de nettoutgifter
som kan uppkomma till följd av de förelägganden eller förbud som
Sjöfartsverket får föreskriva med stöd av lagen (1980:424) om åtgärder
mot vattenförorening från fartyg.

Regeringens överväganden

Sjöfartsverkets verksamhet finansieras i huvudsak genom sjöfartsav-
gifter. Kostnader for de åtgärder som Sjöfartsverket får vidta i enlighet
med vattenföroreningslagen är dock extraordinära och tigger utanför de
kostnader som skall finansieras genom avgifter.

Anslaget redovisades tidigare som en delpost under anslaget Ersätt-
ning till Sjöfartsverket för vissa fritidsbåtsändamål m.m., men bör för
tydlighetens skull redovisas under ett särskilt anslag.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Åtgärder mot vattenförorening från fartyg för budgetåret 1994/95
anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

C. Luftfart

Luftfartsmarknaden

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Sammanfattning av regeringens överväganden:

- En avreglerad flygmarknad ger förutsättningar för flygtrafik på
marknadsmässiga villkor.

- Staten bör ha ett fortsatt ansvar för regionalpolitiskt viktig flyg-
trafik.

- För budgetåret 1994/95 bör ett driftbidrag på 30 200 000
kronor anvisas till kommunala flygplatser i skogslänen.

- De fem kommunala flygplatserna i det f.d. primämätet bör
övergångsvis få ett utjämningsbidrag som i princip jämställer
dessa med motsvarande statliga flygplatser. Luftfartsverket skall
få en del av detta utjämningsbidrag täckt genom en nedsättning
i utdelningskravet.

- Arbetet med att miljöanpassa luftfarten bör fortsätta. Bl.a. bör
bullerrelaterade landningsavgifter införas vid de svenska statliga
flygplatserna från år 1994.

Inledning

Flygtrafiken i Sverige växte stadigt under lång tid. Tillväxten bröts år
1991 vilket huvudsakligen förklaras av en internationell lågkonjunktur.
Under år 1992 skedde en viss återhämtning och antalet passagerare på
de svenska flygplatserna ökade med drygt 3,5 % jämfört med år 1991.
Utrikestrafiken svarade för hela ökningen. I inrikesflyget fortsatte emel-
lertid antalet passagerare att minska från 7,1 till knappt 7,0 miljoner
passagerare. Antalet passagerare på inrikesflyget har under de senaste
två åren minskat med nära 2,4 miljoner passagerare.

Avgörande för den framtida trafikutvecklingen är hur konjunkturen
utvecklas. Luftfartsverket bedömer att sänkningen av meromvärdes-
skatten på inrikes resor och lägre priser som en följd av avreglering
kan stimulera en ökad efterfrågan på flygtrafik trots lågkonjunkturen.
För hela prognosperioden 1993-2005 beräknar verket en årlig trafikök-
ning på svenska flygplatser med i genomsnitt 4,1 % för inrikestrafik,

5,6 % för utrikestrafik och 1 % för chartertrafik.

Riksdagen beslöt i juni 1993 att godkänna regeringens förslag i pro-
position (prop. 1992/93:202, bet. 1992/93:TU32, rskr. 1992/93:444)
om ändring av avtal mellan Sverige, Norge och EEG om civil luftfart.
Ändringarna har medfört att i princip samma regler nu gäller i Sverige,
Norge och i EG på luftfartens område.

Regionalpolitiskt viktig flygtrafik

Flygtrafik mellan Östersund och Umeå

1 förra årets budgetproposition uttalade regeringen att samhället har ett
särskilt ansvar för att flygtrafik kan bedrivas i Norrlands inland till orter
som i många fall saknar tillfredsställande transportalternativ.

I proposition (prop. 1992/93:150 bil. 5, bet. 1992/93:TU39, rskr.
1992/93:445) med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1993/94, m.m. föreslog regeringen att ett grundläggande
flygtrafikutbud bör tryggas mellan Östersund och Umeå. Regeringen
uppdrog den 27 maj 1993 åt en förhandlingsman att lämna förslag till
upphandling av linjen Östersund-Umeå. Efter riksdagsbeslut i denna
fråga gav regeringen förhandlingsmannen till känna genom beslut den
24 juni 1993 vad riksdagen anfört om trafikens standard m.m.

Regeringen godkände den 29 juli 1993 förhandlingsmannens förslag
till flygtrafikupphandling. Avtalet innebär att linjen Östersund-Umeå
trafikeras med två turer i vardera riktningen helgfri måndag-fredag
fr.o.m. den 16 augusti 1993 till den 30 juni 1994. Trafiken skall utföras
med flygplan av typ Shorts 360. Kostnaden för den upphandlade trafi-
ken mellan Östersund och Umeå uppgår till 9,3 miljoner kronor.

Riksdagen har med anledning av regeringens proposition (prop.
1993/94:42) Köp av interregional persontrafik på järnväg samt flygtra-
fik mellan Östersund och Umeå beslutat att denna flygtrafik upphandlas
även för budgetåret 1994/95 med möjlighet att teckna avtal för en pe-
riod på högst tre år under förutsättning att statens årliga kostnad för
flygtrafikupphandlingen därmed blir betydligt lägre. Regeringen gav den

2 december 1993 en förhandlingsman i uppdrag att genomföra upphand-
lingen av denna trafik.

Luftfartsverkets förslag

Luftfartsverket fick i februari 1993 uppdraget att studera effekterna i
Norrlands inland av flygmarknadens avreglering. I uppdraget ingick att
snabbutreda hur en tillfredsställande trafikförsöijning mellan i första
hand Östersund och Umeå skulle kunna upprätthållas på en avreglerad
flygmarknad. Luftfartsverket inkom den 15 mars 1993 med den första
delrapporten i vilken man föreslog en upphandling av den regionsjuk-
vårdsmotiverade trafiken från Kiruna, Gällivare, Luleå, Sundsvall och
Östersund till Umeå.

Den 30 juni i år inkom verket med sin slutrapport. I rapporten be-
skrivs bl.a. linjenät och trafikutbud inom och till/från Norrland fram till
sommaren 1993 samt betydelsen av och de ekonomiska förutsättningar-
na för att bedriva denna trafik. I rapporten föreslås att ett statligt in-
gripande på marknaden sker på utbudssidan genom att minska operatö-
rernas nettokostnad och risk. Statligt stöd motiveras av att trafiken
annars blir för gles eller uteblir.

Verket konstaterar vidare i rapporten att avregleringen fram t.o.m.
juni 1993 inte medfört några genomgripande förändringar vare sig på

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

linjesträckningar eller priser. För kommunerna i Norrlands inland har
dock den ökade konkurrensen på vissa kustlinjer i Norrland inneburit
negativa konsekvenser i form av en ökad kommunal subventionering av
flygtrafiken på de s.k. matarlinjema. Enligt Luftfartsverkets rapport
uppger fem inlandskommuner att de sammanlagt subventionerar trafiken
med 13-14 miljoner kronor per år. Subventionen per passagerare varie-
rar mellan 13 och 688 kronor. Utöver detta subventionerar kommunerna
även driften av flygplatserna.

Med hänvisning till marknadssituationen och riksdagens trafikpoliti-
ska mål om regional balans och tillgänglighet upprepar verket sitt för-
slag om statlig upphandling av linjerna från Gällivare, Kiruna, Luleå
och Sundsvall till Umeå för att fullfölja flygtrafikförsöijningen till
Norrlands universitetssjukhus. Verket föreslår vidare att ett principbe-
slut fattas om att stöd efter framställan från berörda länsstyrelser skall
kunna ges även för trafik på andra flygplatser i Norrlands inland än
ovan angivna. Stödet skall i huvudsak ges till linjer inom Norrland men
i undantagsfall (främst med tanke på Sveg) också på linjer från Norr-
land till Stockholm eller annan ort i södra Sverige.

Verket föreslår liksom i sin tidigare rapport en upphandling i konkur-
rens enligt EG:s regler av ovan nämnda trafik. Finansieringen bör enligt
verket ske från anslaget Köp av interregional persontrafik på järnväg
m.m.

Regeringens överväganden

Sedan Luftfartsverkets rapport inkommit till regeringen har vissa för-
ändringar skett på linjenätet i Norrland och främst på linjerna inom
Norrland. Vissa linjer, t.ex. från Stockholm till Sundsvall, Umeå och
Luleå har fått ökad konkurrens och lägre priser. På det s.k. inre Norr-
landsnätet har SAS lagt ned sin trafik och nya operatörer har trätt in på
marknaden.

Utöver de direktforbindelser med flyg som finns mellan norrländska
orter och Stockholm finns även ett regionalt och interregionalt trafiksys-
tem i Norrland. Det s.k. ”inre Norrlandsnätet” består av sträckorna
Ostersund/Sundsvall-Umeå-Luleå. Övriga förbindelser i detta regionala
och interregionala nät är linjen Luleå-Kiruna samt linjerna från
Vilhelmina, Lycksele och Arvidsjaur till Umeå. En ny linjesträckning
mellan Gällivare-Umeå har också kommit till stånd. Enligt uppgift
planerar det flygbolag som i dag trafikerar sträckan Östersund-Umeå att
starta trafik mellan Sundsvall-Umeå-Luleå fr.o.m. den 1 februari 1994.
För övrigt kan nämnas att regeringen i det uppdrag som gavs den 2
december 1993 om en fortsatt upphandling av trafik på sträckan
Östersund-Umeå särskilt betonat att samordning av tidtabell och biljett-
bokning på denna sträcka med övrig trafik på det s.k. inre Norrlands-
nätet bör eftersträvas.

Regeringen föreslår en fortsatt upphandling av flygtrafik mellan
Östersund och Umeå. Med hänsyn till sjukvårdens organisation har
staten ett särskilt ansvar for att flygtrafik bedrivs på denna sträcka.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Regeringen återkommer senare vid behandlingen av anslaget E 2. Köp
av interregional persontrafik på järnväg m.m. till kostnaden för denna
flygtrafikupphandling.

Övergången från ett system med mångåriga regleringar till en helt fri
marknad har inte varit helt problemfri. Det är emellertid viktigt att
flygföretagen får möjlighet att pröva sig fram innan man drar en mera
definitiv slutsats om vad marknaden förmår eller inte förmår på enskilda
linjer. Ingen linje har heller lagts ned, och nya trafiklösningar börjar ta
form.

Det är av stor vikt att det åstadkoms långsiktiga planeringsförutsätt-
ningar för aktörerna på marknaden. Sådana förutsättningar inbegriper
statens roll beträffande upphandling av olönsam trafik. Erfarenheterna
hittills visar att det finns företag som utövar trafik på kommersiella
villkor på de interna förbindelserna i Norrland med undantag av linjen
Östersund-Umeå. En osäkerhet om planeringens festhet kan ge motsatt
effekt på marknaden. Intresse finns att bedriva trafik på det inre Norr-
landsnätet och möjlighet bör därför ges att bygga upp denna trafik
ytterligare. Det finns därför inte anledning för staten att nu upphandla
trafik på andra förbindelser än Östersund-Umeå. Om det framöver visar
sig att det uppstår brister i flygtrafikförsöijningen finns regler för att
åtgärda detta i dels avregleringsbeslutet som anger att avsteg från den
fria konkurrensen kan göras av regionalpolitiska skäl, dels i förord-
ningen (1992:588) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och
EEG om civil luftfert. Regeringen följer också utvecklingen av trafiken
på dessa linjer noga.

Av betydelse för flygtrafikförsöijningen är också det stöd som riktas
till flygplatserna från såväl kommuner som staten med betydande belopp
årligen. Regeringen återkommer senare till denna fråga vid anslagsbe-
handlingen av C 2. Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen.

Resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser

Bakgrund

I 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet.
1987/88:TU22, rskr. 1987/88:249) definierades ett s.k. primämät för
den inrikes luftfarten. Detta nät avsågs omfetta sådana linjer som SAS
eller Linjeflyg drev i egen regi eller genom entreprenör. Därigenom
kom fem kommunala och 18 statliga flygplatser att inkluderas i detta
nät. De fem kommunala flygplatserna var Kristianstad, Växjö,
Trollhättan, Borlänge och Kramfors.

Riksdagen beslöt vidare i nyssnämnda beslut att införa en tidsbegrän-
sad resultatutjämning mellan Luftfartsverket och sådana kommunala
flygplatser i primämätet som uppnår en trafikvolym av minst 100 000
passagerare per år i inrikes linjefart. Bidraget skulle uppgå till totalt 30
miljoner kronor och skulle fördelas till de kommunala flygplatserna
över en femårsperiod. Genom en successiv avtrappning från 8 miljoner
kronor år 1988 till 4 miljoner kronor år 1992 avsåg man att avveckla

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

resultatutjämningssystemet som helhet samtidigt som berörda flygplatser
skulle ges möjligheter att utveckla sitt ekonomiska resultat.

Regeringen beslöt som tidigare nämnts att avreglera svensk inrikes
luftfart från den 1 juli 1992. Beslutet innebar att SAS och Linjeflyg inte
längre hade något särskilt ansvar for att upprätthålla trafik på ett speci-
ellt primärlinjenät. Riksdagen beslöt hösten 1992 (prop. 1992/93:132,
bet. 1992/93:TU11, rskr. 1992/93:152) att i avvaktan på vidare över-
väganden om avgränsning av statens ansvar för luftfartens infrastruktur
förlänga 1988 års resultatutjämningssystem även under år 1993. Be-
loppet beräknades som ett medeltal av den tidigare femårsperioden
uppräknat till 1993 års prisnivå, och uppgick till 7,3 miljoner kronor.

Luftfartsverket redovisade i en rapport hösten 1992 sin syn på frågan
om primämätsdefinitionen och resultatutjämning för de kommunala
flygplatserna i detta nät. Verket konstaterade därvid att en ny definition
av statens ansvar för luftfartens infrastruktur krävde att mer långsiktiga
effekter i flygtrafikstrukturen kunde avläsas än vad som ännu var fallet,
och förordade därför att det s.k. primämätet bibehölls tills vidare som
definition. Verket skisserade vidare ett förslag till ett nytt resultatutjäm-
ningssystem, som tagits fram i samarbete med Kommunförbundet, och
som byggde på kriterier rörande trafikvolymer, flygplatsernas funktion
och den ekonomiska situationen. Luftfartsverket konstaterade dock att
man med hänsyn till verkets ekonomiska situation inte kunde förorda att
utjämningen sker på hittillsvarande sätt direkt mellan verket och de
kommunala flygplatserna, om inte ägaren staten avstår från en del av
den begärda avkastningen. Riksdagen beslöt (prop. 1992/93:100 bil. 7,
bet. 1992/93 :TU19, rskr. 1992/93:245) våren 1993 att bibehålla den
provisoriska definitionen av primämätet i avvaktan på den vidare flyg-
marknadsutvecklingen men var inte beredd att biträda Luftfartsverkets
förslag beträffande resultatutjämning, utan förordade att övergångssyste-
met för år 1993 bibehölls i avvaktan på vidare studier om en koppling
av denna fråga till de årliga förhandlingarna om statliga transfereringar
till kommunerna.

I proposition (prop. 1992/93:176, bet. 1992/93:TU35, rskr.
1992/93:446) om investeringar i trafikens infrastruktur m.m. tog rege-
ringen ånyo upp frågan om resultatutjämningen. Regeringen betonade
därvid att det var nödvändigt med en helhetssyn på transportsystemet
och att statens intresse särskilt skulle riktas mot viktigare flygplatser i
sådana delar av landet där de markbundna transporterna inte kan er-
bjuda tillfredsställande resealtemativ snarare än utveckling av principer
för ekonomisk utjämning med avseende på skillnader i huvudmanna-
skap. Regeringen avsåg att återkomma till riksdagen med vidare över-
väganden i denna fråga.

Regeringens överväganden

Frågan om en ekonomisk utjämning mellan kommunala och statliga
flygplatser har diskuterats under lång tid. De statliga flygplatser som
visat underskott har kunnat få dessa täckta tack vare överskott i Luft-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

fartsverkets samlade verksamhet, framför allt överskotten från
Stockholm-Arlanda flygplats. Någon sådan möjlighet finns däremot inte
för de kommunala flygplatserna. Genom det svenska flygtrafiknätets
uppbyggnad med Arlanda som huvudnav har emellertid även dessa
kommunala flygplatser bidragit med trafik till och från Arlanda och
därmed även till denna flygplats resultat. Förhållandet har förstärkts av
den tidigare konstruktionen av luftfartsavgiftema, som syftade till
enhetliga avgifter vid flygplatserna inom hela primämätet.

Avregleringen av den inrikes luftfarten har på flera sätt kommit att
förändra situationen. SAS och Linjeflygs tidigare prioriterade ställning
har bortfallit och därmed också deras skyldighet att upprätthålla trafik
på särskilda sträckor. Nya operatörer har inträtt på marknaden.
Bromma flygplats har på nytt fått en roll för inrikestrafiken. Ett ökat
antal kommunala flygplatser utanför det tidigare s.k. primämätet har
också numera direkt trafik till och från Arlanda, t.ex. Hultsfred, Mora,
Sveg, Arvidsjaur och Gällivare. I några av fallen har dessutom större
flygplanstyper satts in. SAS, numera inkluderande Linjeflygs f.d. linjer,
har å andra sidan genomfört eller planerar genomföra indragning av
linjer till flera av de tidigare primämätsflygplatsema, bl.a. Kramfors,
Trollhättan, Halmstad, Borlänge och Jönköping. Flygtrafiken till dessa
orter upprätthålls av andra operatörer, i flera fall dessutom med mindre
flygplanstyper än tidigare. Den tidigare avgränsningen av ett primärt nät
av nationellt viktiga flygplatser, definierat som trafikerat med tyngre
flygplansmateriel av SAS och Linjeflyg, och ett sekundärt nät av regio-
nalt viktiga flygplatser, trafikerat med lättare flygplansmateriel av regio-
nala operatörer, suddas därmed allt mer ut. Det finns dessutom skäl att
tro att den pågående utvecklingen kommer att fortsätta och därmed
förstärka dessa tendenser.

Som regeringen anförde i infrastrukturpropositionen bör det statliga
intresset inom luftfartens infrastruktur fokuseras mot en helhetssyn på
trafikförsörjningen i landets olika delar. Flygplatsernas roll och betydel-
se kan därmed variera över landet och över tiden, oavsett huvudmanna-
skap, bl.a. beroende på statens insatser och investeringar inom andra
transportslag, men också beroende på marknadsförutsättningarna.
Därmed bortfaller behovet av att i förväg definiera ett särskilt
”primär”- eller ”stomnät” för flygplatser. De förslag beträffande ökning
av anslaget C 2. Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen
som regeringen senare kommer att återkomma till är en del i en sådan
strategi.

Från kommunalt håll har vid ett flertal tillfallen understrukits att en
viktig förutsättning för strategin är att så långt möjligt söka eliminera
skillnader i verksamhetsförutsättningar mellan statliga resp, kommunala
och enskilda flygplatser, så att flygmarknaden snarare än den huvud-
mannaskapsmässiga tillhörigheten kan styra utvecklingen. Regeringen
delar till viss del denna syn, och ett flertal åtgärder vidtas också för
närvarande inom Luftfartsverket med en sådan inriktning.

Regeringen delegerade i december 1992 rätten att fastställa luftfarts-
avgifter till Luftfartsverket. I januari 1993 införde verket ett nytt pris-
system som innebar en anpassning till den nya avreglerade marknadssi-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

tuationen. Nivån på infrastrukturavgiftema varierar mellan de olika
flygplatserna och beror bl.a. på flygplatsens kapacitet och trafikvolym,
åldersstrukturen på anläggningstillgångarna, driftkostnad och marknads-
situation. Genom detta nya prissystem har ett avgörande steg tagits bort
från det tidigare enhetliga avgiftssystemet inom ”primämätet” och mot
ett mer kostnadsrelaterat synsätt. Luftfartsverket har emellertid fortsatt
studierna av prissystemet i avsikt att än mer tydligt relatera avgifterna
till kostnaderna vid resp, flygplats.

Ett förslag till omläggning av infrastrukturavgiftema i denna riktning
kommer att läggas fram för genomförande under år 1994. Förslaget
avses innebära en utjämning i nivån mellan stora, i första hand Arlanda,
och mindre statliga flygplatser där intäkterna bättre skall svara mot de
kostnader som finns på resp, flygplats. Avsikten är att forslaget ej på
något avgörande sätt skall rubba de ekonomiska förutsättningarna for de
flyglinjer som berör Stockholm. En ytterligare utjämning mellan inrikes
och utrikes avgifter skall vidare åstadkommas som ett led i den pågåen-
de Europaintegrationen. Detta skulle också stärka Arlandas konkurrens-
kraft vad gäller internationell trafik.

Den beskrivna omläggningen skulle emellertid innebära en icke ovä-
sentlig möjlighet till kostnadsanpassning av avgifterna även vid flertalet
icke statliga flygplatser runt om i landet, oavsett hittillsvarande nättill-
hörighet. Om dessa flygplatser väljer att justera sina avgifter i likhet
med de stadiga flygplatserna uppnås således en utjämningseffekt mellan
Arlanda och de kommunala flygplatserna i önskad riktning. Beträffande
återstående mindre flygplatser med enbart matartrafik i Norrlands inland
hänvisas i sammanhanget till regeringens tidigare berörda förslag till en
ökning av anslaget C 2. Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogs-
länen.

Luftfartsverket har vidare genom en omorganisation den 1 juli 1993
bildat en särskild division kallad Regionflygplatser. I denna division
ingår 12 av verkets flygplatser: Jönköping, Kalmar, Karlstad, Kiruna,
Luleå, Norrköping, Skellefteå, Sundsvall, Umeå, Visby, Örnsköldsvik
och Östersund. Övriga flygplatsdivisioner är Arlanda, Landvetter och
division Sturup, vilken även inkluderar Ronneby, Ängelholm och
Halmstad. Bromma flygplats fungerar tills vidare som en egen resultat-
enhet utanför divisionsindelningen. Bildandet av division Regionflyg-
platser är ett led i den rationalisering av de statliga flygplatserna som
verket nu genomför. Luftfartsverket har satt som mål att rationalisering-
arna skall leda till att division Regionflygplatser skall ha uppnått eko-
nomisk balans vid utgången av år 1996. Luftfartsverkets inriktning för
sina regionflygplatser skulle således innebära att de tolv ingående flyg-
platserna inte längre skulle behöva någon underskottstäckning utan vara
självbärande.

Regeringen faster stor vikt vid det pågående arbetet inom Luftfarts-
verket med att åstadkomma en ekonomisk struktur i flygplatshållandet
som är mer anpassad till de lokala förutsättningarna utan att flygets
viktiga roll i den svenska trafikförsörjningen rubbas. Arbetet innebär att
olikheten i verksamhetsförutsättningar mellan de statliga och kommuna-
la flygplatserna av likartad storlek torde komma att minska successivt

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

for att fr.o.m. år 1997 vara i princip borta. Därmed bör också de bä-
rande skälen för ett särskilt utjämningssystem då ha bortfallit.

Det finns emellertid, bl.a. för att åstadkomma kända planeringsförut-
sättningar, enligt regeringens mening skäl att i perioden fram till dess
de tidigare beskrivna åtgärderna fått full kraft övergångsvis kompensera
de fem flygplatser som hittills ingått i resultatutjämningssystemet för de
nackdelar de har av sitt huvudmannaskap jämfört med om de tillhört
Luftfartsverket. En utgångspunkt för ett sådant övergångssystem kan
vara principerna och kriterierna i det förslag som Luftfartsverket pre-
senterade hösten 1992. En jämförelse skulle således göras årligen
mellan verksamhetsförutsättningama för de fem kommunala flygplatser-
na Kristianstad, Växjö, Trollhättan, Borlänge och Kramfors och fem i
huvudsak jämförbara statliga flygplatser, och ett kompensationsbelopp
festställas, som sedan Luftfartsverket bör bemyndigas att betala ut till
flygplatserna. Beloppen bör i enlighet med ovanstående kunna reduceras
årligen.

Det bör ankomma på Luftfartsverket att utforma de närmare reglerna
för systemet efter överläggningar med Kommunförbundet. Det är inte
möjligt att redan nu redovisa en slutlig siffra på utjämningsbidraget för
år 1994. En riktlinje bör dock vara att det sammanlagda bidraget inte
skall överstiga 30 miljoner kronor. I likhet med vad Luftfartsverket
anförde i sin tidigare nämnda rapport är det med hänsyn till verkets
ekonomiska situation inte rimligt att utjämningen sker annat än delvis på
hittillsvarande sätt direkt mellan verket och de kommunala flygplatser-
na. Regeringen föreslår därför att Luftfartsverket får en nedsättning av
sitt utdelningskrav for år 1994 motsvarande 15 miljoner kronor för detta
ändamål. Återstående del av utjämningsbidraget bör belasta Luftfarts-
verket. Denna koppling är avsedd att ge ytterligare incitament till att
påskynda de tidigare nämnda åtgärderna i rationaliserande och utjäm-
nande syfte inom verket. Nedsättningen av utdelningskravet bör vidare
avtrappas i enlighet med Luftfartsverkets planering och omfetta 10
miljoner kronor för år 1995 och 5 miljoner kronor för år 1996.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Miljöarbetet inom luftfarten

Regeringens överväganden

Luftfartsverket har redovisat sin årliga miljörapport till regeringen. I
rapporten för år 1992 konstateras att verkets omfettande åtgärdsprogram
till skydd för vattenmiljön nu börjat ge betydande resultat. Utsläppen till
luft från luftferten av kolmonoxid och kolväten har även minskat under
året, medan utsläppen av kväveoxider har ökat. Orsaken till det senare
hänger delvis samman med flygets avreglering. Luftfartsverkets åtgärder
för att förbättra miljön kommer därför att intensifieras.

Regeringen berörde i propositionen (prop. 1992/93:179 bil. 2, bet.
1992/93:JoUl9, rskr. 1992/93:361) Åtgärder mot klimatpåverkan m.m.
det pågående arbetet för att minska luftfartens miljöpåverkan, och
underströk att detta bör fortsätta med oförminskade ansträngningar.
Regeringen uppmärksammade i detta sammanhang det omfettande

arbete inom de internationella luftfartsorganisationerna, där Sverige i
många fall är pådrivande, som har till avsikt att leda till internationella
överenskommelser om bl.a. skärpta certifikatregler för nya flygplans-
och motortyper och ökade möjligheter till införande av ekonomiska
styrmedel for att reducera flygets emissioner. De pågående studierna
förväntas leda till ändrade internationella överenskommelser i mitten av
1990-talet. Särskilt kan i sammanhanget nämnas att ett omfattande
arbete bedrivs inom den Nordiska arbetsgruppen för luftfartens miljöfrå-
gor (NALM) i syfte att bl.a. samordna de nordiska ländernas stånd-
punkter i olika internationella fora och att informera om utvecklingen på
området. I gruppen, som är tillsatt av de nordiska luftfartsdirektörema,
ingår representanter för departement, luftfartsverk, flygbolag och miljö-
myndigheter i Sverige, Norge, Danmark och Finland.

Luftfartsverket har i treårsplanen för åren 1994-1996 för första gång-
en lagt fest särskilda mål för sitt miljöarbete. Dessa innefettar att verket
i arbetet med internationella normer skall verka för en skärpning av
gällande buller- och avgasnormer för s.k. kapitel 3-flygplan dvs. de i
dag mest tystgående och vanligt förekommande flygplanstyper med i
medeltal 3 dB(A) resp. 50 % sänkta utsläpp av kväveoxider. Vidare
skall verket under år 1994 upprätta en särskild handlingsplan för att
motverka negativa miljöeffekter av flygets avreglering. Dessutom skall
år 1995 åtgärder for skydd för miljön från utsläpp av avisningskemikali-
er för flygplan ha vidtagits vid alla verkets flygplatser, och från utsläpp
av banavisningskemikalier vid alla verkets flygplatser med en årsför-
brukning över 50 ton urea. Regeringen anser att den av verket redovisa-
de inriktningen innefettar viktiga delmål i miljöarbetet inom luftfartssek-
torn.

Under år 1993 har regeringen fettat beslut om festställande av miljö-
villkor enligt miljöskyddslagen för Göteborg-Landvetter och Borlänge-
Dala Airport flygplatser. Arbetet med koncessionsprövning av de civila
trafikflygplatserna fortgår planenligt. Enligt Luftfartsverkets interna
målsättning avses en första omgång av dessa miljörevisioner ha genom-
förts under år 1995. Vidare har regeringen givit tillstånd enligt natur-
resurslagen för anläggande av en ny flygplats i Karlstadsområdet i
avsikt att ersätta den nuvarande, som är olämpligt placerad ur bl.a.
miljösynpunkt.

De miljövillkor som successivt fastställs i samband med prövningarna
av flygplatser enligt miljöskydds- eller naturresurslagama innebär ett
ökat tryck på luftfartssektorn att påskynda miljöåtgärder för att inte
flygtrafiken i framtiden mot bakgrund av förväntad trafikökning skall
behöva påverkas av restriktioner. Speciellt gäller detta restriktioner for
total bullermängd på Bromma resp, utsläpp till luft av kväveoxider och
koldioxid vid Arlanda. Miljövillkoren innebär vidare ökade kostnader
for Luftfartsverket som flygplatshållare.

Bl.a. mot denna bakgrund, samt att flygbolagens marknadssituation
efter avregleringen inneburit vissa tendenser till ett ökat utnyttjande av
äldre miljömässigt sämre flygplan, har Luftfartsverket beslutat att införa
bullerrelaterade landningsavgifter vid sina flygplatser under år 1994.
Sådana avgifter är internationellt tillåtna och tillämpas på många andra

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

håll i världen, t.ex. på Oslo-Fomebu flygplats. Avgiftsjusteringen inne-
bär att mindre bullrande flygplan certifierade enligt ICAO kapitel 3 får
sänkta avgifter medan äldre flygplan certifierade enligt ICAO kapitel 2
får höjda avgifter inom ramen för ett totalt sett oförändrat avgiftsuttag.
Sammantaget innebär verkets åtgärd att den kostnadsmässiga skillnaden
i landningsavgifter mellan ett kapitel 2- och ett kapitel 3-flygplan
kommer att uppgå till ca 30 %. Det bör noteras att åtgärden även be-
döms ge miljömässiga fördelar beträffande minskade utsläpp till luft.

I den tidigare nämnda propositionen berördes även behovet av en
översyn av de ekonomiska styrmedlen inom luftfarten med hänsyn bl.a.
till de förändrade marknadsförutsättningarna. Frågan bereds nu inom
regeringskansliet.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner vad regeringen anfört om upphandling av olönsam
regionalpolitiskt viktig flygtrafik,

2. godkänner vad som anförts om resultatutjämning mellan statliga
och kommunala flygplatser,

3. godkänner inriktningen på miljöarbetet inom luftfartsområdet.

Luftfartsverket

Sammanfattning av regeringens överväganden:

- Luftfartsverkets förslag till nya verksamhetsmål bör godkännas.
Mål bör även utformas för myndighetsverksamheten.

- Nya ekonomiska mål föreslås for verkets avkastning och ut-
delning.

- Luftfartsverket bör få vissa utökade finansiella befogenheter
bl.a. beträffande placeringar i andra banker än Riksgäldskon-
toret.

- Investeringsplanen för åren 1994-1996 bör omfatta 2,2 miljar-
der kronor och huvudsakligen inriktas mot ett nytt flygtrafik-
ledningssystem samt mot utbyggnad av den tredje rullbanan på
Arlanda flygplats, som beräknas tas i drift år 1999.

- Verkets nya policy för ramp- och expeditionstjänst som bör
läggas fäst innebär klara regler för marknadstillträde och ökade
möjligheter till konkurrens. Luftfartsverket utreder en ny av-
gränsad verksamhetsform för ramp- och expeditionstjänsten vid
de tre största flygplatserna.

Verksamhetens inriktning m.m.

Luftfartsverkets treårsplan

Verkets treårsplan for 1994-1996 har en något annorlunda utformning
än tidigare vad gäller målformuleringar etc.

Luftfartsverkets huvuduppgifter i enlighet med verkets instruktion är:

- att främja utvecklingen av den civila luftfarten,

- att driva och förvalta statens flygplatser for civil luftfart,

- att utöva tillsyn över flygsäkerheten för den civila luftfarten,

- att svara för flygtrafiktjänst i fred for civil och militär luftfart,

- att svara for skyddet av miljön mot föroreningar från civil luftfart,
samt

- att ombesörja beredskapsplanläggning för civila flygtransporter.

Verket har utifrån dessa huvuduppgifter festställt syfte och strategier
för verksamheten. Som syfte anges att verket skall främja ett säkert,
konkurrenskraftigt och miljöanpassat flyg för att tillgodose människors
resbehov och näringslivets behov av varutransporter genom att bedriva
flygplatsverksamhet, flygtrafiktjänst, flygsäkerhetsarbete och luftferts-
politiskt arbete. Verket redovisar vidare i sin treårsplan strategier rik-
tade till olika kunder och intressenter, som bl.a. betonar säkerhet,
snabbhet och tillgänglighet.

Luftfartsverket hemställer att regeringen festställer flygsäkerhetsmålet
att flygsäkerhetsstandarden skall vara lägst i nivå med den som finns i
övriga välutvecklade luftfertsnationer.

Verket anger vidare, som ett led i de utarbetade strategierna, interna
mål för treårsperioden vad gäller volym, mätt i flygets andel av den in-
rikes långväga persontrafiken, som avses för år 1994 bibehållas på 1992
års nivå 8 % och för år 1996 ökas till ca 9 %.

Interna mål anges även vad gäller kvalitet, mätt i andel nöjda kunder
eller motsvarande. Slutligen anges interna mål för miljöarbetet, vilka
behandlats tidigare.

Regeringens överväganden

Vad gäller verkets huvuduppgifter överenstämmer dessa med gällande
instruktions formuleringar och är i sak oförändrade, varför regeringen
inte har någon erinran mot dessa eller verkets verksamhetsinriktning
under treårsperioden 1994-1996.

Det syfte och de strategier och mål som redovisas i treårsplanen är
genomgående ny formulerade, bortsett från flygsäkerhetsmålet. De
ersätter de verksamhets- och affärsidéer och servicemål som tidigare
redovisats. Allmänt kan sägas att de nya definitionerna och målen är
mer inriktade mot marknad och mätning av kundernas uppfattning om
verkets verksamhet än mot preciserade mål för produktionen. Regering-
en har ingen erinran mot denna allmänna inriktning. Eftersom de tidiga-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

re servicemålen för olika produkter årligen fastställdes av riksdagen in- Prop. 1993/94:100
nebär den föreslagna modellen samtidigt att verket ges större frihet att Bilaga 7
utforma verksamheten utifrån huvudsyftet. Detta får enligt regeringens
mening ses som en nödvändig anpassning till den nya konkurrenssitua-
tionen på flygmarknaden. Det är emellertid i detta sammanhang lämp-
ligt att även syftet med verksamheten fortsättningsvis festställs av riks-
dag och regering.

Vad gäller målen för myndighetsverksamheten har regeringen ingen
erinran mot flygsäkerhetsmålet, som är oförändrat. Regeringen anser
därutöver att Luftfartsverket i nästa treårsplan bör föreslå liknande mål
även för övriga delar av verkets myndighetsutövning.

Ekonomiska mål och resurser

Luftfartsverkets treårsplan

Luftfartsverket övergår från år 1994 till s.k. bolagsmodell i redovis-
ningen, och redovisar därmed förslag till nya mål för utdelning, av-
kastning och soliditet i enlighet med denna. Verket lyfter nu också in
sitt pensionsåtagande i balansräkningen.

Till grund för treårsplanen som verket redovisar tigger en bedömd
trafiktillväxt i genomsnitt per år fram till år 2005 på 3,3-4,9 % for
inrikes, 5,0-6,2 % för utrikes flygtrafik och 0-2,0 % för chartertrafik
på svenska flygplatser. Genom ett fortsatt aktivt rationatiseringsarbete
beräknas personal- och övriga driftresurser, trots denna förväntade
trafiktillväxt, kunna minska med 7 % i volym under åren 1994-1996
jämfört med år 1993. Ett inflationsantagande finns i planen på 4 % per
år under åren 1994-1996.

Verket föreslår i planen att utdelningskravet i fortsättningen bör
anpassas till nivån hos de 75-100 största företagen i Sverige inom
transport- och servicebranschen. Beroende på vinstens storlek och be-
hovet av kapital varierar utdelningen hos dessa normalt mellan 2 och
5 % under en konjunkturcykel. För närvarande tigger utdelningen hos
dessa företag i botten av detta intervall.

Verket föreslår som avkastningsmål för åren 1994-1996 en avkast-
ning på totalt kapital motsvarande 15 % i slutet av perioden. I slutet av
år 1994 föreslås en avkastning motsvarande 12 % exkl. pensionsåtagan-
det som införs i balansräkningen detta år till följd av bolagsmodellen.

Resultatet före dispositioner i planen för åren 1994-1996 uppgår till
281, 636 resp. 773 miljoner kronor, avkastningen till 9, 14 resp. 15 %
och utdelningen 167, 180 resp. 278 miljoner kronor.

Verket föreslår som mål att soliditeten med de nya redovisnings-
principerna senast vid utgången av år 1996 skall vara 30 %. Som
ytterligare mål anges att soliditeten exkl. pensionsåtagandet vid utgång-
en av år 1994 skall uppgå till 45 %. Enligt planen uppgår soliditeten
åren 1994-1996 enligt de nya beräkningsgrunderna till 28, 31 resp.
35 %.

Verket föreslår ett oförändrat prismål under åren 1994-1996 som 97

innebär att luftfertsavgiftema får öka med högst 80 % av nettoprisindex.

7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

Verket visar i treårsplanen att luftfertsavgiftemas nivå sedan år 1990 Prop. 1993/94:100
kraftigt understigit såväl nettoprisindex som prismålet, och fortsätter att Bilaga 7
göra detta enligt verkets prognos fram till år 1996.

Målet för totalproduktivitet, beräknad som prisrensad kvot mellan
totala intäkter och totala kostnader, föreslås vara 3 % per år i genom-
snitt för treårsperioden 1994-1996. Målet är i princip oförändrat jäm-
fört med innevarande treårsplan.

Luftfartsverkets investeringar inriktas främst på ersättningsinveste-
ringar samt på investeringar för flygsäkerhet och god miljö. Dessutom
ingår vissa kapacitetshöjningar inom flygtrafiktjänsten och en påböijad
investering i en tredje rullbana vid Arlanda. Verkets föreslagna plan
innefettar 2,2 miljarder kronor, vilket i princip är oförändrat jämfört
med föregående treårsplan. Genom att kapaciteten på de två befintliga
rullbanorna på Arlanda genom särskilda åtgärder planeras att höjas från
maximalt 60 till 70 starter och landningar per timme, bedömer verket
att Arlandas tredje rullbana inte behöver tas i drift förrän år 1999.
Härigenom åstadkoms en minskning av investeringsnivån under inneva-
rande planperiod 1993-1995 med ca 260 miljoner kronor. Finansie-
ringen av investeringarna föreslås ske genom intern finansiering till
90 % och i övrigt genom riksgäldslån och annan extern finansiering.

Luftfartsverket föreslår i treårsplanen att verket får vissa ytterligare
finansiella befogenheter för att effektivisera finansfunktionen. Verket
föreslår att man får dels rätt att låna kortfristigt i bank inom givna
ramar, dels möjlighet att placera överskottslikviditet kortfristigt i bank
eller i statsgaranterade skuldebrev. Vidare föreslås att man får befogen-
het att använda derivatinstrument för att skydda sig mot ränte- och
valutakursväxlingar. Någon beloppsgräns for upplåning föreslås inte av
verket, eftersom upplåningen styrs av de ekonomiska målen från ägarna
vilket tidigare behandlats. Luftfartsverket har för närvarande rätt att
låna 300 miljoner kronor i Riksgäldskontoret åren 1993-1995 och har
dessutom en rörlig kredit där på ytterligare 100 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Som framgått i inledningen av luftfertsavsnittet har flygtrafiken under
de senaste åren drabbats av en kraftig nedgång, mycket beroende av den
internationella lågkonjunkturen. Med de starka samband som finns
mellan ekonomisk tillväxt och efterfrågan på flygresor förutses en
fortsatt svag trafikutveckling under de närmaste åren. Från mitten av
1990-talet bedöms däremot finnas förutsättningar för god tillväxt i
ekonomin internationellt sett och därmed för en större ökning av flyg-
trafiken.

Luftfartsverkets treårsplan för åren 1994-1996 präglas dels av en
anpassning till denna svaga trafikutveckling under perioden, dels av de
nya förutsättningarna med anledning av avregleringen av luftferten i
Europa. Verkets pågående kraftfulla rationaliseringsprogram är en del i
den nödvändiga anpassningen till de nya marknadsförutsättningarna.
Regeringen anser att målet för produktivitetshöjning är viktigt i detta 98

sammanhang. Regeringen har ingen erinran mot verkets föreslagna mål
för totalproduktivitetshöjningen under perioden med 3 % per år, men
vill även lyfta fram verkets interna målsättning att åren 1994-1996
minska personal- och driftresurser med 7 % jämfört med år 1993.

Luftfartsverket föreslår i årets treårsplan nya ekonomiska mål för
verket efter införandet av bolagsliknande former i redovisningen. Som
framgår av inledningen av denna bilaga till budgetpropositionen redovi-
sar regeringen nu enhetliga riktlinjer för styrningen av affärsverksam-
heten inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Dessa
innebär att statens ägarkrav på Luftfartsverkets ekonomi ges en mer
renodlat affärsmässig karaktär som ansluter till villkoren för andra
större företag. Målen avviker därvid i några avseenden från de av ver-
ket föreslagna.

Målet för avkastning bör, i enlighet med de generella riktlinjerna,
mätas i justerat eget kapital efter skattemotsvarighet. Under treårsperio-
den 1994-1996 bör det långsiktiga avkastningsmålet för Luftfartsverket
vara 13 %.

Vad gäller utdelningen till ägaren bör denna, enligt samma riktlinjer,
fästställas årligen av regeringen i samband med bokslutets fastställande.
Utdelningskravet bör därvid fästställas med ledning av aktuell utdelning
hos de större börsnoterade företagen. Med för närvarande aktuella
siffror motsvarar detta 4 % på justerat eget kapital efter skattemotsva-
righet.

Beträffande soliditeten har verket föreslagit som mål att denna skall
uppgå till minst 30 % vid utgången av år 1996. Regeringen anser att
detta kan tjäna som riktmärke tills vidare. Regeringen anser emellertid
att Luftfärtsverket i treårsplanen för åren 1995-1997 bör lämna ett
förslag på ett långsiktigt soliditetsmål för verket mot bakgrund av bl.a.
de nya ägarkraven på avkastning och utdelning samt en bedömning av
den ekonomiska risksituationen inom luftfärtssektom.

Luftfärtsverket har i en särskild skrivelse till regeringen i november
1993 redovisat ett förslag till finansiering av Sky Cityanläggningen vid
Arlanda som nu är färdig att tas i bruk. Den föreslagna finansieringslös-
ningen för anläggningen har haft utgångspunkten att anläggningen inte
skall påverka Luftfärtsverkets balans- och resultaträkningar. Anlägg-
ningen föreslås ägas under 25 år av Försäkringsbolaget SPP och för-
valtas av verkets dotterbolag LFV AirportCenter AB. Riksrevisions-
verket har for sin del begärt vissa kompletteringar beträffande redovis-
ningen av anläggningen m.m. I enlighet med vad regeringen anförde i
föregående års budgetproposition bör denna fråga klaras ut till bokslutet
år 1993. Regeringen har i avvaktan på detta nu beräknat Luftfärtsver-
kets ekonomiska mål utan hänsyn till en eventuell påverkan på verkets
balans- och resultaträkning av Sky City. Om så blir fallet kommer
regeringen att återkomma till riksdagen i denna fråga.

Regeringen har ingen erinran mot det föreslagna prismålet för plan-
perioden på högst 80 % av nettoprisindex och stöder den i treårsplanen
framlagda restriktiva planen för verkets prisutveckling under åren
1994-1996. Regeringen förutsätter att verket fortsätter arbetet med att

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

stödja flygbranschens återhämtning bl.a. genom åtgärder i prissystemet Prop. 1993/94:100
inom ramen för detta prismål och övriga ekonomiska mål. Bilaga 7

Regeringen delar synen på investeringsinriktningen för åren
1994-1996, som i huvudsak är oförändrad jämfört med innevarande
planperiod. Genom relativt begränsade investeringsåtgärder på befintligt
bansystem har verket kunnat senarelägga anläggandet av Arlandas tredje
rullbana med ett år, vilket bedöms som fördelaktigt i nuvarande mark-
nadsläge. Investeringsomfättningen på ca 2,2 miljarder kronor bedömer
regeringen som lämplig.

Riksdagen (prop. 1990/91:29, bet. 1990/91 :FiU4, rskr. 1990/91:38)
har beslutat om villkor och former for affärsverkens lånefinansiering
och placering av överskottslikviditet. Beslutet innebär bl.a. att affärs-
verken skall ges möjlighet att låna och placera överskottsmedel i andra
kreditinstitut än Riksgäldskontoret.

Vad gäller Luftfartsverkets förslag till utökade finansiella befogen-
heter bör, mot denna bakgrund, verket ges rätt att låna kortfristigt i
bank. Anbud måste dock alltid infordras från Riksgäldskontoret. En
total låneram för detta även inkluderande kort- och långfristiga lån i
Riksgäldskontoret bör fastställas for Luftfärtsverket. Regeringen föreslår
en sådan ram på 3,5 miljarder kronor, gällande tills vidare. Av denna
ram avser 700 miljoner kronor nya lån och återstoden redan befintliga
lån. Luftfartsverket bör också ges möjlighet att placera sin överskotts-
likviditet kortfristigt i bank eller i statsgaranterade skuldebrev. I genom-
snitt bör dock dessa placeringar inte överstiga 25 % av överskotts-
likviditeten. Verket bör vidare ges rätt att använda derivatinstrument för
att skydda sig mot ränte- och valutakursväxlingar. En förutsättning är
dock att Luftfärtsverket dessförinnan presenterar en fästställd riskpolicy
för sin finansförvaltning.

I enlighet med vad regeringen sålunda anfört om styrningen av Luft-
färtsverket under planperioden åren 1994-1996, bidrag till kommunala
flygplatser och med senare redovisade beräkningar beträffande det eko-
nomiska läget kan följande tabell beräknas beträffande verkets ekono-
miska utveckling:

Är	1994	1995	1996
Resultat efter skattemotsvarighet, miljoner kronor	108	194	193
Räntabilitet på eget kapital efter skatt %	6	25	26
Utdelning inkl, skattemotsvarighet, miljoner kronor	95	149	169
Soliditet %	27	30	33	100

Ramp- och expeditionsljänst m.m.

Regeringens överväganden

Den förändrade marknadssituationen genom avregleringen av inrikes-
flyget liksom den pågående anpassningen till EG har föranlett Luftfarts-
verket att utarbeta en ny policy för konkurrens vid ramp- och expedi-
tionstjänst (”ground handling”).

Den nya policyn innebär i korthet att Luftfartsverket ansvarar för att
ramp- och expeditionstjänst finns på vaije flygplats och är organiserad
så att effektivitet, neutralitet, god service och säkerhet garanteras. Ramp-
och expeditionstjänst betraktas som en kommersiell verksamhet, och
om en flygplats fysiska, miljö- och säkerhetsmässiga förutsättningar
medger skall konkurrens skapas. På flygplatser med över 2 miljoner
passagerare per år, för närvarande Arlanda och Landvetter, skall kon-
kurrens säkerställas genom minst två operatörer. Luftfartsverket kom-
mer enligt policyn, i likhet med vad gäller för andra kommersiella
tjänster, att ta ut en ersättning av operatörer av ramp- och expeditions-
tjänst för marknadstillträdet.

Företag som konkurrerar om ramp- och expeditionstjänst skall enligt
policyn ges likvärdiga konkurrensförutsättningar. I de fall
Luftfartsverkets ramp- och expeditionstjänst bedrivs i konkurrens skall
verksamheten så långt möjligt avgränsas från annan verksamhet inom
verket. Vidare skall den egna verksamheten ha minst en sådan lönsam-
het som motsvarar ersättningen för marknadstillträdet för en annan
operatör samt de kostnader som verksamheten medför.

Som en följd av dessa ökade krav på särskiljning av Luftfartsverkets
ramp- och expeditionsverksamhet där den bedrivs i konkurrens har
Luftfartsverket under hösten 1993 inlett en analys av förutsättningar för
och möjligheter till nya verksamhetsformer vad gäller sådan tjänst vid
verkets tre största flygplatser. Det bör i sammanhanget nämnas att riks-
dagen i med anledning av förslag i föregående års budgetproposition
(prop. 1992/93:100 bil. 7) bemyndigade regeringen att besluta om
överföring till bolagsform av sådan kommersiell verksamhet som kan
bedrivas på en fungerande marknad och är så långsiktigt stabil att den
kan bedrivas utan subventioner.

Den nu behandlade policyn för ramp- och expeditionstjänst innebär
klarare regler for marknadstillträde och ger utökade möjligheter till
konkurrens. Policyn ansluter till EG:s aktuella synpunkter på hur regler
på området bör vara utformade. Verket följer emellertid EG:s utveck-
ling på området, och har förklarat sig villigt att anpassa sin policy till
nya EG-regler när sådana fastlagts.

Regeringen, som inte anser att övervägande skäl nu finns för ett krav
på konkurrens även på mindre flygplatser där ramp- och expeditions-
tjänst ingår som en integrerad del i flygplatsverksamheten, har ingen
erinran mot den av Luftfartsverket framlagda policyn.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

101

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. godkänner vad som anförts om inriktning, syften och målsätt-
ningar för Luftfartsverkets verksamhet under perioden
1994-1996,

2. godkänner vad som anförts om ekonomiska mål och ramar för
Luftfartsverkets verksamhet under perioden 1994-1996,

3. godkänner vad som anförts om Luftfartsverkets investeringsplan
under perioden 1994-1996,

4. godkänner vad som anförts om policy för ramp- och expedi-
tionstjänst,

5. bemyndigar regeringen att fastställa utdelning för Luftfartsverket
i enlighet med vad som anförts.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

102

Anslag för budgetåret 1994/95
C 1. Beredskap för civil luftfart

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

1992/93 Utgift

62 924 235

Reservation

624 578

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

67 352 000

71 443 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 E 1. Beredskap för civil luftfart.

Verksamheten under anslaget omfattar planläggning och förberedelser
för flygtransportledning, flygplatsdrift och flygtransportverksamhet
under beredskapstillstånd och krig.

Luftfartsverket

Luftfartsverket har beräknat medelsbehovet enligt ÖCB:s programplan
611 70,2 miljoner kronor. Dessutom begär verket att en miljon kronor i
kostnader för driftväm vid Luftfartsverket, som hittills belastat affärs-
verket, nu överförs till anslaget. Slutligen begär Luftfartsverket 25,4
miljoner kronor som kompensation för de medel som enligt innevarande
års regleringsbrev får utnyttjas för verksamhet vid Trafikflygarhög-
skolan (TFHS) under budgetåret 1993/94. Sammanlagt äskar därmed
Luftfartsverket 96,6 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Regeringens överväganden

Regeringen har tidigare denna dag (prop. 1993/94:125) på tilläggsbud-
get för budgetåret 1993/94 anvisat 25,4 miljoner kronor för TFHS:s
verksamhet över Försvarsdepartementets huvudtitel, varigenom några
medel för detta ändamål inte kommer att behöva tas i anspråk under
innevarande budgetår från anslaget Beredskap för civil luftfart. Något
behov av kompensation budgetåret 1994/95 för kostnader för sådan
verksamhet vid TFHS finns därmed inte längre.

I tidigare nämnda proposition har anslaget tillförts ytterligare
5 436 000 kronor för utökade beredskapsåtgärder under budgetåret
1993/94. Beredskapsinsatsema inom flygsektorn har för närvarande stor
prioritet, bl.a. vad avser säkerställande av underhållskapacitet och
reservdelslager för tyngre flygplan i Sverige.

För budgetåret 1994/95 bör medel tilldelas enligt ÖCB:s programplan
inkl, pris- och löneomräkning, och regeringen förordar sålunda ett
anslag på 71 443 000 kronor.

Vad gäller kostnaderna för Luftfartsverkets driftväm delar regeringen
synen att dessa kostnader i fortsättningen inte bör bäras av affärsverk-
samheten. Regeringen anser att detta ändamål bör kunna tillgodoses
inom den föreslagna medelsramen för anslaget.

103

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 71 443 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

C 2. Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

13 960 000

15 200 000

30 200 000

Reservation 15 800 000

•Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 E 2. Bidrag till kommunala flygplatser.

Sedan budgetåret 1987/88 utgår ett bidragsanslag till kommunala
flygplatser i skogslänen med regionalt betydelsefull linjetrafik. Anslaget
disponeras av Luftfartsverket. Beslut om bidragets fördelning fettas av
regeringen efter förslag från Luftfartsverket.

Regeringen föreslog i förra budgetpropositionen (prop. 1992/93:100
bil. 7, bet. 1992/93:TU19, rskr. 1992/93:245) att bidraget till kommu-
nala flygplatser m.m. fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall utgå som drift-
stöd till kommunala flygplatser i skogslänen men med tonvikten på flyg-
platser i Norrlands inland, dvs. Sveg, Lycksele, Vilhelmina, Arvidsjaur
och Gällivare.

I ovan nämnda proposition samt i proposition (prop. 1992/93:176,
bet. 1992/93:TU35, rskr. 1992/93:446) om investeringar i trafikens
infrastruktur m.m. föreslog regeringen vidare att länsstyrelserna inom
ramen för länstrafikanläggningsplanen skall ha möjlighet att prioritera
investeringar i kommunala flygplatser fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Luftfartsverket

Luftfartsverket har för budgetåret 1994/95 föreslagit ett anslag på minst
15,8 miljoner kronor. För att på ett mer avgörande sätt förbättra till-
gängligheten i perifera delar av landet krävs dock enligt verket en bety-
dande uppräkning av anslaget.

Regeringens överväganden

Regeringen har tidigare i avsnittet om luftfertsmarknaden redovisat sin
syn på flygets regionalpolitiska roll.

För att förbättra tillgängligheten i perifera delar av landet föreslår
regeringen att anslaget räknas upp med 15 miljoner kronor för budget-
året 1994/95. Anslaget kommer därmed att uppgå till totalt 30,2 miljo-
ner kronor. Denna ökning av anslaget kommer att innebära betydande
kostnadsminskningar av flygplatsdriften för kommuner i skogslänen.

Många flygplatser i kommunal regi har målmedvetet och framgångs-
rikt arbetat för att sänka driftkostnaderna vid flygplatserna. Det är
därför av stor vikt att bibehålla det lokala engagemanget för

104

kostnaderna vid dessa flygplatser. Regeringen föreslår att det statliga
driftstödet skall kunna utgå med högst 75 % av den totala driftkostnaden
vid flygplatsen.

Av anslaget för budgetåret 1994/95 skall minst 20 miljoner kronor
utgå till flygplatserna i Norrlands inland, dvs. Sveg, Lycksele, Vilhel-
mina, Arvidsjaur, Gunnam och Gällivare.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 30 200 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

105

D. Post och telekommunikation

Inledning

Mot bakgrund av bl.a. den förändrade marknadssituationen på post- och
telekommunikationsområdet har riksdagen nyligen beslutat om ny lag-
stiftning samt om forändrade verksamhetsförutsättningar för affärsver-
ken Postverket och Televerket.

Riksdagen beslutade den 8 juni 1993 om en telelag och en förändrad
verksamhetsform för Televerket, m.m. (prop. 1992/93:200, bet.
1992/93 :TU30, rskr. 1992/93:443). Genom beslutet godkände riksdagen
den nya lagstiftningen samt ombildningen av Televerket till ett av staten
helägt aktiebolag, Telia AB. Bolagiseringen, telelagen (1993:597) och
lagen (1993:600) om radiokommunikation trädde i kraft den 1 juli 1993.
Televerkets kvarvarande myndighetsfunktioner överfördes samtidigt till
Telestyrelsen, som blivit den nya förvaltningsmyndigheten inom tele-
och radioområdena.

Riksdagen beslutade den 17 december 1993 om en postlag och en
förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m. (prop. 1993/94:38,
bet. 1993/94:TU11, rskr. 1993/94:119). Genom beslutet godkände riks-
dagen den nya lagstiftningen på postområdet samt ombildningen av
Postverket till ett av staten helägt aktiebolag, Posten AB. Bolagiseringen
och postlagen träder i kraft den 1 mars 1994. Myndighetsuppgifter på
postområdet och tillsynen enligt postlagen överförs samtidigt till Tele-
styrelsen som byter namn till Post- och telestyrelsen (se anslag D 1.
Post- och telestyrelsen).

I enlighet med vad riksdagen förordat (prop. 1993/94:38, bet.
1993/94:TU11, rskr. 1993/94:119) kommer regeringen att årligen i
budgetpropositionen redovisa utvecklingen på post- och telekommuni-
kationsområdet samt hur de grundläggande målen enligt postlagen resp,
telelagen uppnåtts. Vid sidan om den årliga redogörelsen till riksdagen
om de statliga företagen avser regeringen att i detta sammanhang även
redovisa hur verksamheten i Posten AB resp. Telia AB har utvecklats.
I årets budgetproposition, som lämnas kort inpå riksdagens beslut om
bolagsbildning och ny lagstiftning, lämnas inte någon generell redovis-
ning då utvecklingen på post- och telekommunikationsområdet behand-
lats ingående i de aktuella propositionerna under år 1993.

I det följande redovisas vidare vissa frågor avseende de
internationella satellitorganisationerna Intelsat, Inmarsat och Eutelsat.
Med anledning av trafikutskottets betänkande (1992/93 :TU30) En tele-
lag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. behandlas
dels särskild teletaxa for pensionärer, dels handikappstöd inom tele-
kommunikationsområdet.

Slutligen behandlas anslagen inom post- och teleområdet för
budgetåret 1994/95.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

106

Kort om utvecklingen på post- och
telekommunikationsområdet

Tillståndsplikt enligt telelagen gäller televerksamhet i allmänt tillgäng-
liga telenät som består i att tillhandahålla telefonitjänster och mobila
teletjänster eller i att hyra ut fasta teleförbindelser för telekommunika-
tion. Tillstånd kan förenas med villkor som behövs för att främja de
telepolitiska målen. Till Telestyrelsen har hittills inkommit drygt tio
ansökningar om tillstånd att bedriva televerksamhet enligt telelagen. I
de fall tillstånd krävs kommer dessa att färdigbehandlas under våren

1994.

Riksrevisionsverket (RRV) har under år 1993 avgett en rapport om
samtrafik (F 1993:22). I rapporten efterlyser RRV en starkare och
tydligare reglering och tillsyn. RRV anser t.ex. att Telestyrelsens man-
dat bör förstärkas så att styrelsen kan fatta beslut om samtrafikavgiftens
storlek. Inom ramen for arbetet med telelagen genomfördes en analys
av utformningen av regelsystem på telekommunikationsområdet. En av
utgångspunkterna var att regleringar skall införas med försiktighet och
endast omfatta sådana behov som marknaden av olika skäl inte kan
tillfredsställa på egen hand. Resultatet har gett Telestyrelsen rätt att
övervaka marknaden och vid behov träda in som medlande part. Tele-
lagen har nyligen trätt i kraft varför det i dag är för tidigt att dra några
slutsatser av dess effekter. Mot bakgrund av lagstiftningens betydelse
för telemarknaden är det regeringens avsikt att efter några år utvärdera
lagens funktion och tillämpning.

Efter det att regeringen överlämnade propositionen om en postlag
och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m. har några för-
ändringar inom brevområdet inträffat som kan nämnas i detta samman-
hang. Postverket och CityMail har bildat ett gemensamt bolag, Svensk
Adressändring AB, samt ingått ett samarbetsavtal. Det nya bolaget
innebär att servicen till kunderna förbättras ifråga om adressändring
m.m. Samarbetsavtalet rör hanteringen av fastighets- och postboxar
samt portobeteckningar. Inom Postverket pågår förberedelser inför
bolagsbildningen djupt ner i organisationen.

Vissa frågor avseende de internationella
satellitorganisationerna Intelsat, Inmarsat och Eutelsat

De internationella satellitorganisationerna Intelsat, Inmarsat och Eutelsat
har etablerats i syfte att upplåta satellitkapacitet. Organisationerna har
inrättats genom överenskommelser uppdelade på en huvudöverenskom-
melse, avsedd att ingås mellan stater, och en driftöverenskommelse,
avsedd att ingås mellan stater eller av dessa utsedda telekommunika-
tionsorgan. De som undertecknar driftöverenskommelsen kallas signatä-
rer.

För Sveriges del har Televerket varit signatär (part) till driftöverens-
kommelsema. Som part till driftöverenskommelsema har Televerket
investerat i satellitorganisationerna i förhållande till sitt kapacitetsut-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

107

nyttjande. Televerkets investeringar i Intelsat uppgår till ca 100 miljoner
kronor, i Inmarsat till ca 19 miljoner kronor och i Eutelsat till ca
215 miljoner kronor.

I propositionen (prop. 1992/93:200) om en telelag och en förändrad
verksamhetsform for Televerket, m.m. behandlades frågan om det
svenska ägandet i dessa satellitorganisationer. Mot bakgrund av de
förändrade förutsättningarna på telemarknaden och de förslag som
regeringen föreläde riksdagen i propositionen konstaterades att frågan
bör övervägas närmare. Man ansåg att det först därefter bör fastställas
en ordning för hur olika operatörer skall få tillgång till satellitkapacitet.

I samband med bolagiseringen av Televerket den 1 juli 1993
lämnades frågan om överföring av de rättigheter och skyldigheter som
följer av de aktuella satellitkonventionema till Telia AB öppen i av-
vaktan på en närmare analys av inslaget av myndighetsutövning vid
utövandet av rättigheterna och skyldigheterna inom ramen för arbetet i
de internationella satellitorganisationerna.

Mot denna bakgrund uppdrog regeringen våren 1993 åt Telestyrelsen
att utreda vissa frågor rörande det svenska deltagandet i satellitorganisa-
tionerna. Telestyrelsen inkom den 16 juni 1993 med redovisning av
uppdraget. Telestyrelsen föreslog i rapporten bl.a. att signatärsrollen,
dvs. rättigheter och skyldigheter enligt de nämnda driftöverenskom-
melsema, med vissa inskränkningar skulle överföras till Telia AB. Av
Telestyrelsens rapport framgår vidare att det inom satellitorganisa-
tionerna har utvecklats en praxis som innebär att med signatären kon-
kurrerande teleoperatörer i ett land, efter signatärens skriftliga med-
givande, har möjlighet att direkt med resp, satellitorganisation träffa
avtal om köp av nödvändig satellitkapacitet.

Regeringen beslutade under hösten 1993 att överlåta samtliga rättig-
heter och skyldigheter enligt driftöverenskommelsema, med undantag
för vad som innefattar myndighetsutövning, till Telia AB. Överlåtelsen
skedde huvudsakligen genom vissa tillägg till det befintliga överlåtelse-
avtalet mellan staten och Telia AB. Detta innebär att Telia AB numera
har att fullgöra de uppgifter som är förenade med signatärsrollen.

Som villkor för överlåtelsen har Telia AB förbundit sig att anmäla
och medge att sådana teleoperatörer, som erhållit erkännande enligt den
internationella telekonventionen eller erhållit tillstånd enligt telelagen
(1993:597) att bedriva televerksamhet, ges möjlighet att genom direkt-
kontakt med respektive satellitorganisation träffa avtal om tillgång till
efterfrågad satellitkapacitet. Vidare har Telia AB förbundit sig att
genom avtal på skäliga villkor möjliggöra för sådana teleoperatörer att
i förhållande till utnyttjad kapacitet investera i satellitorganisationerna.
Telia AB har även förbundit sig att medverka vid godkännande av
jordstationer i Sverige i förhållande till satellitorganisationerna.

Genom en ändring i förordningen (1992:895) med instruktion för
Telestyrelsen har styrelsen givits i uppdrag att handlägga ärenden som
rör godkännande av jordstationer samt teknisk och ekonomisk
samordning enligt de tre konventionerna. Uppdraget ger inte Telesty-
relsen någon möjlighet att meddela föreskrifter i dessa frågor. Det
föreligger inget behov av sådana eftersom Telestyrelsens uppgift blir att

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

108

samordna dessa frågor tillsammans med Telia AB i förhållande till resp,
satellitorganisation.

Särskilda teletaxor for pensionärer

I samband med behandlingen av regeringens prop. 1992/93:200 om en
telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. be-
slutade riksdagen att som sin mening ge regeringen till känna vad
trafikutskottet anfört om att ge Televerket i uppdrag att utreda förut-
sättningarna för en differentierad teletaxa för pensionärer (bet.
1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443). Enligt trafikutskottet gör AXE-tek-
niken det möjligt att programmera in extra låga taxor för in- och ut-
gående samtal på vissa telefonnummer under vissa tider på dygnet och
under veckoslut. Utskottet ansåg vidare att pensionärer bör få en
generell rabatt på sin teleräkning i de områden där AXE-teknik ännu
inte införts.

Kommunikationsdepartementet har utrett frågan om särskilda tele-
taxor för pensionärer i enlighet med riksdagens beslut. Utredningen lig-
ger till grund för regeringens ställningstagande i frågan.

Enligt vad regeringen erfarit är det tekniskt möjligt att rabattera
utgående samtal under vissa bestämda tider för utvalda abonnenter som
är AXE-anslutna. Det är däremot inte tekniskt möjligt att inkludera den
ingående trafiken i ett sådant system. För de pensionärer som inte är
AXE-anslutna (ca 0,6 miljoner av 1,5 miljoner pensionärsabonnemang)
kan en generell rabatt införas för alla utgående samtal. Det är inte
tekniskt möjligt att endast tillämpa den generella rabatten under vissa
tider.

Kostnaderna för att löpande omprogrammera AXE-stationer vid
förändring av anslutna pensionärer beräknas till 20 miljoner kronor per
år. För icke AXE-anslutna abonnenter är det möjligt att ge rabatt för
utgående trafik genom rabatt på teleräkningen. Denna rabatt kan dock
inte ges under speciella tider utan måste slås ut på alla utgående samtal.
Kostnaderna för detta skulle uppgå till ca 10 miljoner kronor per år.
Totalt skulle hanteringskostnaderna således uppgå till 30 miljoner kro-
nor per år.

Kostnaderna för rabatten i sig beror naturligtvis på rabattens storlek
och skulle finansieras av andra hushåll inom ramen för det pristak som
Telia AB i avtal med staten förbundit sig att tillämpa t.o.m. år 1996.
Avsikten är att det inom ramen för pristaket skall utvecklas olika taxe-
strukturer, såsom olika rabattsystem för att säkerställa att alla kommer
att kunna utnyttja telefonitjänsten till en överkomlig kostnad. I samma
avtal har Telia AB åtagit sig att inom pristakets ram införa en s.k.
lågförbrukartaxa fr.o.m. år 1994. Lågförbrukartaxan innebär enligt av-
talet att abonnemangsavgiften för huvudledning får uppgå till högst
70 % av abonnemangsavgiften för ett normalabonnemang. Telia AB
avser att införa en lågförbrukartaxa, som innebär att kunden får en
lägre kvartalsavgift jämfört med normalabonnemanget på 100 kronor
(inkl. moms). Däremot får kunden betala dubbelt pris för samtal upp till

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

109

en nivå då ett högkostnadsskydd inträder och priset för ytterligare sam-
tal blir det samma som för normalabonnemanget. Högkostnadsskyddets
nivå ligger på 50 kronor per kvartal över brytpunkten. Brytpunkten är
när summan av kvartalsavgiften och samtalsavgiften blir densamma
oavsett abonnemangsform.

Med denna utformning blir det billigare för personer med lägre sam-
talsavgifter enligt normaltaxa än 100 kronor per kvartal att nyttja låg-
prisalternativet. Då de flesta pensionärer har en lägre telefonräkning än
hushållen i genomsnitt kommer lågprisalternativet att gynna denna
grupp.

Inom de generella taxeförändringar som Telia AB har genomfört
resp, planerar att genomföra under år 1994 ingår flera komponenter
vilka i hög utsträckning underlättar för pensionärer och andra hushålls-
abonnenter. Sådana förändringar berör både festa avgifter och trafikav-
gifter.

Sammantaget finner regeringen att de taxeförändringar som redovisas
ovan i hög utsträckning underlättar för alla personer med svag ekonomi
att ha tillgång till telefon. Taxealtemativen ger den enskilda abonnenten
möjlighet att välja hur han eller hon vill utnyttja sin telefon. Dessa
förändringar är enligt regeringen att föredra framför utskottets förslag
om att införa särskilda lättnader för pensionärer.

Handikappstöd på telekommunikationsområdet

Bakgrund

Funktionshindrades behov av teletjänster tillgodoses i dag i enlighet med
regeringens förslag i proposition om en telelag och en förändrad verk-
samhetsform för Televerket, m.m. Telestyrelsen har numera det sam-
lade funktionsansvaret för telesystemet i Sverige. I funktionsansvaret
ingår bl.a. att tillgodose behovet av teletjänster för funktionshindrade. I
propositionen anförs att Telestyrelsen i första hand bör upphandla
teletjänster för funktionshindrade med biträde av Handikappinstitutet.
Medel för sådan upphandling har anvisats Telestyrelsen under
Kommunikationsdepartementets huvudtitel. För budgetåret 1993/94 har
4 miljoner kronor avsatts för detta ändamål. Ersättning för förmedling
av texttelefoner förmedlas för närvarande med anslag över
Socialdepartementets huvudtitel.

Det finns även möjlighet för Telestyrelsen att, i egenskap av till-
ståndsmyndighet på telekommunikationsområdet, ställa upp villkor för-
enade med rätten att tillhandahålla telefonitjänst med innehållet att till-
ståndshavaren skall tillse att nummerupplysningstjänst, texttelefontjänst
och andra för handikappade särskilt viktiga ijänster finns att tillgå.
Tillståndshavaren skall då kompenseras för sådana åtaganden.

Mot bakgrund av att teleterminaler med särskilda funktioner för
funktionshindrade inte skiljer sig från handikapphjälpmedel i övrigt har
riksdagen inte funnit skäl att ålägga tillståndshavare att tillhandahålla
sådana terminaler. Sådana terminaler kan, i de fell de inte tillhandahålls

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

110

av utrustningsleverantörerna, upphandlas av för handikapphjälpmedel
ansvariga organ, i första hand landstingen.

Ansvaret för forskning och utveckling med särskild inriktning på
fiinktionshindrades tillgång till telekommunikationer har ansetts ingå i
sektorsforskningsansvaret på telekommunikationsområdet och upphand-
las i linje härmed av Kommunikationsforskningsberedningen (prop.
1992/93:170, bet. 1992/93:TU34, rskr. 1992/93:397).

Vid riksdagens behandling av propositionen om en telelag och en
förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. beslutades att ge rege-
ringen till känna vad utskottet anfört om en fond för handikappstöd på
telekommunikationsområdet. Utskottet anförde att Handikapputred-
ningen i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla, före-
slagit åtgärder för att säkra handikappades tillgång till telekommunika-
tioner. Utredningen föreslog bl.a. att en s.k. telefond skall inrättas, som
finansieras av teleföretagen i förhållande till deras omsättning. Ur fon-
den skall det kunna utgå bidrag, exempelvis till enskilda för dagliga
merkostnader som avser telekommunikationer. Utskottet betonar att
utredningens förslag utgör en rimlig modell för att lösa de specifika
problem som personer med funktionshinder kan få på en avreglerad
telemarknad.

Mot denna bakgrund gav regeringen under hösten 1993 Statskontoret
i uppdrag att redovisa förutsättningarna för en fond för handikappstöd
på telekommunikationsområdet.

Statskontorets rapport

Med anledning av uppdraget inkom Statskontoret den 15 november
1993 med en redovisning till regeringen. Av Statskontorets utredning
framgår att handikappstödet på telekommunikationsområdet i dag till
stora delar finansieras via statliga anslag. Nuvarande insatser för handi-
kappade på telekommunikationsområdet, uppgår till sammanlagt ca
105 miljoner kronor. Medlen fördelas av ett antal myndigheter och
organisationer enligt nedanstående sammanställning:

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

111

Insats

Ansvarig

Belopp Prop. 1993/94:100

miljoner kronor Bilaga 7

Texttelefoner

Förmedlingstjänst
Nummerupplysning

Telefonhjälpmedel
Merkostnader för telekom.
Forskning och utveckling

Inläsningstjänst via telefax

m.m.

Socialstyrelsen

Telestyrelsen

Landsting

Riksförsäkringsverket
Kommunikationsforsknings-
beredningen, Närings- och teknik-
utvecklingsverket, Telia AB och
Allmänna Arvsfonden
Synskadades Riksförbund
Föreningen Sveriges Dövblinda

15.8

51.9

0,7

SUMMA

104,4

En utgångspunkt för handikapputredningens förslag om en handikapp-
fond på telekommunikationsområdet var att pröva ansvars- och finan-
sieringsprincipen. Den innebär att alla varor och tjänster som företag,
organisationer och myndigheter producerar även skall göras tillgängliga
för människor med funktionsnedsättningar. De tillgänglighetsskapande
åtgärderna skall vidtas av dem som tillhandahåller varan eller tjänsten.
Kostnaderna för eventuella handikappanpassningar skall belasta resp,
producent.

Handikapputredningen anger olika principer för finansieringen av en
fond, nämligen över statsbudgeten, från teleoperatörerna eller direkt
från de enskilda abonnenterna.

Enligt Statskontoret finns det flera lösningar som tillgodoser intentio-
nerna med att inrätta en telefond. Statskontoret utgår från att avsikten
med en fond aldrig varit att bygga upp och förvalta en förmögenhet
utan att fonden skall reglera penningflödet mellan aktörer och handikap-
pade.

Riksrevisionsverket (RRV) framhåller i sin rapport Fondförvaltning
av staten (RRV Fl992:19) att statliga utredningar har manat till restrik-
tivitet vad gäller att bilda nya statliga fonder med hjälp av obligatoriska
avgifter eller anslagsmedel. Det har också förts fram att statliga fonder
bör förvaltas aktivt, dvs. placeras på kapitalmarknaden. Utredningarnas
restriktiva hållning till statliga fonder har närmast motiverats med att de
utgifter fondema finansierar bör behandlas som andra statliga utgifter
och därför ingå i statsbudgeten. Fondema har också ansetts medföra
visst administrativt merarbete och försvårat överblicken av den statliga
verksamheten.

Av Statskontorets rapport framgår att en fond som finansieras med
medel från teleoperatörerna antingen kan knytas till en statlig myndighet
eller förvaltas av teleoperatörerna eller ändra organisationer. I det första
fallet (statlig fond) ingår statliga medel som kan utgöras av särskilda
avgifter för operatörerna. Staten uppbär avgifterna direkt för fonden och
fonden förvaltas av en statlig myndighet. I det andra fallet (stiftelse)

112

finansieras stiftelsen genom att aktörerna tillför medel i särskild ordning
efter beslut av statsmakterna.

Syftet med fonden eller stiftelsen är dels att garantera pengar för
ändamålet, dels att särskilja dessa medel enligt anslags- och finansie-
ringsprincipen. Denna inriktning kan enligt Statskontoret bibehållas
även i en ren avtalslösning. En avtalslösning förutsätter att Telestyrelsen
i samband med tillståndsgivning till teleoperatörerna får dessa att for-
binda sig att inbördes träffa avtal om hur de skall fördela kostnaderna
för att tillgodose de handikappades rätt till grundläggande telekommuni-
kationer.

Med hänsyn till vad som ovan anförts om fonder förordar
Statskontoret en avtalslösning. Statskontoret förordar att kostnaderna för
nummerupplysning och förmedlingstjänst för texttelefoner överförs på
teleoperatörerna fr.o.m. budgetåret 1994/95. Tills vidare bör Telestyr-
elsen upphandla dessa tjänster. Statskontoret anser det inte nu lämpligt
att överföra merkostnader för telekommunikationer på operatörerna,
men anser att detta kan göras i en framtid. En förutsättning för detta är
mer exakta beräkningar av merkostnaderna. Om det i en framtid visar
sig att någon betydelsefull del av tillämpningsforskningen inte skulle bli
tillgodosedd genom Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) eller
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) anser Statskontoret att
det kan vara lämpligt att utvidga operatörernas ansvar till att även om-
fatta denna forskning.

Statskontoret anser det mindre lämpligt att telehjälpmedel ingår i
operatörernas ansvar, då tillhandahållandet av teleutrustning inte är att
förknippa med operatörsverksamhet.

Genom införandet av telelagen den 1 juli 1993 överfördes myndig-
hetsuppgifterna på telekommunikationsområdet till Telestyrelsen. De
handikappsatsningar på området som tidigare bedrivits i Televerkets
regi överfördes samtidigt till Telestyrelsen, KFB och NUTEK. Dessa
handikappsatsningar finansieras numera via anslag till berörda myndig-
heter. Det nya systemet bör etableras och få tid att verka för att det
skall bli möjligt att göra en utvärdering och överväga eventuella föränd-
ringar.

Statskontorets förslag till finansiering av handikappstöd på telekom-
munikationsområdet bygger på en tillämpning av ansvars- och finan-
sieringsprincipen beträffande de handikappsatsningar som Statskontoret
funnit lämpade för en sådan finansiering. Att tillämpa ansvars- och
finansieringsprincipen innebär en förändring av nuvarande finansierings-
system för dessa satsningar. En sådan förändring medför principiella
men också praktiska frågeställningar. Enligt regeringens mening är det
t.ex. av stor betydelse att handikappsatsningarna kan finansieras på ett
konkurrensneutralt sätt. Regeringen har för avsikt att överväga frågan
vidare och därefter återkomma till riksdagen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

113

8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

Anslag för budgetåret 1994/95

D 1. Post- och telestyrelsen

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

5 675 649

193 968 000

189 959 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 I 1. Telestyrelsen.

Från anslaget ersätts Post- och telestyrelsen för de kostnader styrelsen
har i samband med tillståndsgivning, tillsyn, föreskrivande verksamhet
och marknadsövervakning. Vidare disponeras anslaget for arbetet med
nationell och internationell harmonisering av regler och standardisering
av tekniska krav.

Post- och telestyrelsen är en central förvaltningsmyndighet. Styrelsen
uppbär avgifter enligt den nya postlagen, telelagen (1993:579), lagen
(1993:599) om radiokommunikation, lagen (1992:1527) om teletermi-
nalutrustning och fartygssäkerhetsförordningen (1988:594). Avgifterna
inlevereras på inkomsttitel till statsbudgeten. Avgifterna skall motsvara
full kostnadstäckning för samtliga kostnader som uppkommer i samband
med myndighetens verksamhetsåtaganden, undantaget kostnader för
vissa samhäll såtaganden. Telestyrelsen har under hösten utarbetat ett
nytt avgiftssystem.

Telestyrelsen

Telestyrelsen föreslår ett ramanslag för budgetåret 1994/95 på
174 miljoner kronor. Förslaget är en sänkning av föregående års anslag
med ca 20 miljoner kronor.

Telestyrelsen kommer under budgetåret 1994/95 att ha vissa kvarstå-
ende kostnader for omställning av personal till följd av den rationalise-
ring som genomförts under år 1993. Dessa kostnader har beräknats till
14 miljoner kronor. För att inte de avgiftsskyldiga skall belastas med
hela denna kostnad begär Telestyrelsen att under budgetåret 1994/95 få
frångå kravet på full kostnadstäckning. Avgifterna från tillståndshavare
och operatörer kommer, enligt Telestyrelsens beräkningar, att uppgå till
159 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 (inkl, kostnader for av-
skrivningar och ränta på lån i Riksgäldskontoret) medan utgifterna for
verksamheten kommer att ligga på 174 miljoner kronor.

Telestyrelsen har genom regeringsbeslut den 27 maj 1993 undantagits
från kravet på resultatredovisning för räkenskapsåret 1992/93. Skälet till
denna dispens är att verksamheten är så ny att någon resultatinformation
ännu inte är möjlig att lämna. Någon bedömning av resultaten for verk-
samhetsgrenarna eller för hela verksamheten har således inte gjorts.
Telestyrelsen menar att det ekonomiska resultatet i verksamheten är
tillfredsställande. Kostnaderna för den löpande verksamheten kommer
att sänkas med ca 10 % budgetåret 1994/95, vilket är ett resultat av den
omstrukturering som genomfors under innevarande budgetår. Då er-
farenheter av den nya verksamheten saknas föreslås kreditutrymmet för

114

räntekontot med kredit i Riksgäldskontoret och anslagskrediten ligga
kvar på maximalt 10 % resp. 5 % av totala förvaltningsanslaget, dvs.
19 miljoner kronor resp. 9,5 miljoner kronor. Telestyrelsen har vidare
föreslagit en ökning av låneramen i Riksgäldskontoret för finansiering
av ADB-investeringar till ett belopp motsvarande 5,3 miljoner kronor.
Låneramen för budgetåret 1994/95 kommer då att uppgå till sammanlagt
13,7 miljoner kronor.

Regeringens överväganden

Telestyrelsens framtida dimensionering och resursbehov är beroende av
den nya postlagen som avses träda i kraft den 1 mars 1994. Ombild-
ningen av Postverket till aktiebolag följer samma tidsplan, vilket inne-
bär att Postverkets myndighetsuppgifter samt vissa tillkommande upp-
gifter kommer att åläggas Telestyrelsen fr.o.m. den 1 mars 1994. Tele-
styrelsen kommer samtidigt att byta namn till Post- och telestyrelsen.
De övergripande målen på postområdet är att fortlöpande följa utveck-
lingen på området och bevaka att post- och kassaservicen motsvarar
samhällets behov. Målen skall uppnås genom bl.a. föreskriftsverksam-
het, tillsyn och övervakning av utvecklingen, bl.a. i fråga om priser
som i övrigt.

För Post- och telestyrelsens förvaltningskostnader beräknar rege-
ringen ett totalt medelsbehov på ca 190 miljoner kronor, vilket är en
ökning av Telestyrelsens yrkande med 16 miljoner kronor. I anslaget
ligger ökade förvaltningskostnader till följd av den nya ordningen på
postområdet på ca 13,2 miljoner kronor och justering för pris- och
lönekostnadsomräkning (PLO) med knappt 2,4 miljoner kronor samt
tekniska justeringar.

Tabell 1: Kostnader förenade med nya åtaganden på postområdet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Postverksamhet

Tillstånd/tillsyn

Obeställbara brev

Internationella åtaganden

Pris- och lönekostnadsomräkning

2 000 000

8 400 000

2 800 000

2 375 000

SUMMA

15 575 000

Telestyrelsen har inte lämnat någon resultatinformation i årsredovis-
ningen. I anslagsframställan redovisas dock verksamheten i verksam-
hetsgrenar. Emellertid finns det inte underlag för att göra en bedömning
av effektiviteten i någon av verksamhetsgrenarna, eftersom underlag för
sådan prövning fortfarande saknas. Styrelsens ekonomiska resultat visar
att myndigheten har uppnått målet att rationalisera sin verksamhet i
enlighet med de krav som regeringen ställt. I samband med rationalise-
ringen har vissa omstruktureringskostnader uppstått.

115

Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket (RRV) har riktat in-
vändningar mot Telestyrelsens årsredovisning på grund av en utestående
avräkning från myndighetsbildningen. Den brist som RRV pekat på i
revisionsberättelsen föreslås i proposition senare i dag avhjälpt genom
att Telestyrelsen anvisas medel över statsbudgeten på tilläggsbudget av-
seende budgetåret 1993/94 (prop. 1993/94:105).

De rationaliseringar, bl.a. omorganisation av den regionala förvalt-
ningen, som genomförts har medfört vissa positiva effekter. Det finns
därför goda förutsättningar för att verksamheten skall kunna bedrivas i
nuvarande omfattning med de resurser som beräknas för budgetåret
1994/95. Regeringen föreslår att riksdagen beslutar i enlighet med Tele-
styrelsens förslag och att det till Telestyrelsens yrkande läggs ytterligare
16 miljoner kronor (inkl. PLO) för ökade förvaltningskostnader med
anledning av förändringarna på portoområdet. Regeringen föreslår så-
ledes att riksdagen anslår ett ramanslag på ca 190 miljoner kronor till
Post- och telestyrelsen för utgifter i samband med myndighetens för-
valtningskostnader. Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner
den av Telestyrelsen föreslagna räntekontokredits- och anslags-
kreditsnivån och den föreslagna låneramen.

Regeringen anser att det är rimligt att Post- och telestyrelsen ersätts
för de kostnader myndigheten har i samband med den rationalisering
som gjorts, sammantaget 14 miljoner kronor. Post- och telestyrelsen
skall således för budgetåret 1994/95 fråntas kravet på full kostnadstäck-
ning.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Post- och telestyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 189 959 000 kronor,

2. godkänner regeringens förslag att Post- och telestyrelsen tillåts
frångå kravet på full kostnadstäckning,

3. godkänner regeringens förslag till anslagskredit, räntekonto-
kredit och låneram.

D 2. Post- och telestyrelsen: Upphandling av särskilda
samhällsåtaganden

1993/94 Anslag* 268 364 000
1994/95 Förslag 351 673 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 I 2. Telestyrelsen: Upphandling av sär-
skilda samhällsåtaganden.

Från anslaget utbetalas medel för utgifter för myndighetsuppgifter
som utförs av Post- och telestyrelsen och som medför kostnader i sam-
band med upphandling av särskilda samhällsåtaganden.

Av anslaget disponeras 229 miljoner kronor (inkl. PLO) för upp-
handling av tjänster för totalförsvarets behov av telekommunikations-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

116

tjänster samt funktionshindrades tillgång till nummerupplysningstjänster.
Vidare disponeras 123 miljoner kronor (inkl. PLO) för upphandling av
tjänster inom postområdet.

Post- och telestyrelsen har i enlighet med regeringens proposition
Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket, m.m. an-
visats 23,7 miljoner kronor för innevarande budgetår för upphandling
av särskilda samhällsåtaganden på postområdet.

Riksdagen beslutade vidare att Posten AB skall ersättas för de kost-
nader som är förenade med blindskriftsförsändelser som skickas porto-
fritt mellan synskadade. Statsbidraget för befordran av blindskriftsför-
sändelser bör samordnas med det nya statsbidraget för befordran av
blindskrift mellan synskadade. Socialdepartementets huvudtitel, anslag
E 8. Ersättning till Postverket för befordran av blindskriftsförsändelser
bör således upphöra och medlen överföras till Kommunikationsdeparte-
mentets huvudtitel.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Tabell 2: Fördelning av anslag D 2.

Televerksamhet

- Totalförsvarsområdet

- Handikappområdet

Postområdet

- Totalförsvarets behov

av brevbefordran

- Befordran av blindskrift

- Handikappservice i samband
med postservice

- Befordran av blindskrifts-
försändelser

TOTALT

♦ Inkl. PLO.

225 104 000 *

4 000 000

24 000 000

27 000 000

20 000 000

51 569 000 *

351 673 000

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Post- och telestyrelsen: Upphandling av särskilda samhälls åtagan-
den för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på
351 673 000 kronor.

117

D 3. Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings-
och kassaservice

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

300 000 000

1994/95 Förslag 250 000 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 J 1. Ersättning till Postverket för riks-

täckande betalnings- och kassaservice.

Riksdagen har uppdragit åt regeringen att återkomma till riksdagen
med ett förslag om en mervärdesskatt på 12 % för befordran av brev-
försändelser. Riksdagen har vidare uppdragit åt regeringen att redovisa
hur den icke förutsedda statsfinansiella resultatförsämringen på upp-
skattningsvis 50 miljoner kronor per år som blir följden av en lägre
mervärdesskattesats kan kompenseras genom en reducering av anslaget
till Posten AB för rikstäckande kassa- och betalningsservice
(bet. 1993/94:TUU, rskr. 1993/94:119).

Regeringen föreslår att anslaget D 3. Ersättning till Posten AB för
rikstäckande betalnings- och kassaservice reduceras med 50 miljoner
kronor. Införandet av en mervärdesskattesats på 12 % för befordran av
brevförsändelser påverkar Posten AB:s resultat positivt med ett minst
lika stort belopp.

I syfte att neutralisera den positiva resultateffekt på koncemnivå som
uppkommer genom den lägre mervärdesskatten reduceras anslaget för
ersättning till Posten AB för upprätthållande av rikstäckande betalnings-
och kassaservice. Den nuvarande servicenivån påverkas inte av denna
förändring.

Därutöver avser regeringen att innehålla 17 miljoner kronor av an-
slaget för rikstäckande betalnings- och kassaservice för budgetåret
1993/94. Beloppet motsvarar den statsfinansiella effekten av lägre mer-
värdesskatt på befordran av brevförsändelse under perioden
1 mars-30 juni 1994. Anslaget för budgetåret 1993/94 kommer således
att uppgå till 283 miljoner kronor.

Medlen för ersättning av rikstäckande kassaservice disponeras av
Kommunikationsdepartementet. Posten AB ersätts under åren
1994-1996 för den rikstäckande kassaservice som de upprätthåller på
motsvarande sätt som tidigare gällt Postverket.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Ersättning till Posten AB för rikstäckande betalnings- och kassa-
service för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på
250 000 000 kronor.

118

D 4. Kostnader förenade med statens ägande i SOS
Alarmering AB

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

1993/94 Anslag* 140 000 000

1994/95 Förslag 140 000 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 A 5. Kostnader förenade med statens
ägande i SOS Alarmering AB.

Riksdagen beslutade våren 1993 (prop. 1992/93:200, bet.
1992/93:TU30, rskr. 1992/93:443) i samband med beslut om ombild-
ning av Televerket till aktiebolag, att statens kostnader för ägandet i
SOS Alarmering AB skulle belasta ett särskilt anslag.

För innevarande budgetår har ett reservationsanslag på 140 miljoner
kronor anvisats för kostnader förenade med statens ägande i SOS
Alarmering AB.

Regeringen föreslår för budgetåret 1994/95 ett anslag på 140 miljoner
kronor för dessa ändamål.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB för
budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 140 000 000
kronor.

119

E. Kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.

E 1. Ersättning till Statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier* **

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 C 7. Ersättning till Statens järnvägar i
samband med utdelning från AB Swedcarrier.

** Utbrutet anslag.

För innevarande budgetår har ett förslagsanslag på 1 000 kronor an-
visats för Statens järnvägar (SJ).

I avvaktan på förslag till riksdagen om SJ föreslår regeringen att
anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Ersättning till
Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier för
budgetåret 1994/95 beräknar ett förslagsanslag på 1 000 kronor.

E 2. Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.

548 437 000

520 300 000

474 300 000

Reservation

1 982 000

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 F 2. Köp av interregional persontrafik
på järnväg.

Från anslaget finansieras sådan persontrafik som är regionalpolitiskt
angelägen men som inte kan drivas på företagsekonomiska villkor.
Anslaget disponeras även för ersättning till SJ för vissa gemensamma
funktioner på länsjämvägama. Vidare disponeras anslaget för drift- och
investeringsbidrag till Inlandsbanans intressenter. Därutöver skall even-
tuell statlig kostnad för köp av flygtrafik mellan Östersund och Umeå
belasta anslaget.

Riksdagen har i enlighet med propositionen (prop. 1993/94:42, bet.
1993/94:TU8, rskr. 1993/94:114) Köp av interregional persontrafik på
järnväg samt flygtrafik mellan Östersund och Umeå beslutat om köp av
interregional persontrafik på järnväg inom en kostnadsram på
437 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. I beloppet ingår ersättning
till SJ för vissa gemensamma kostnader för länsjämvägama med
58 miljoner kronor. I medelsberäkningen ingår inte kommitténs
(Kl991:02) Förhandlare for statens köp av persontrafik på järnväg
m.m. förhandlings- och administrationskostnader.

I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 7) redovisas
vissa ekonomiska villkor för inlandsbanan. Inlandsbanans intressenter
(numera Inlandsbanan Aktiebolag, IBAB) beviljas ett drift- och investe-
ringsbidrag på 27 miljoner kronor per år under en femårsperiod. Vidare

120

kompenseras SJ med 32 miljoner kronor för rullande materiel som
överförs till Inlandsbanans intressenter. Slutligen reserveras 5 miljoner
kronor för att täcka vissa kostnader av administrativ karaktär. Under
budgetåret 1993/94 har från anslaget F 2. Köp av interregional person-
trafik på järnväg utbetalats det beslutade drift- och investeringsbidraget
samt ersättningen för rullande materiel. Av de 5 miljoner kronor som
reserverats för vissa administrativa kostnader beräknas 2,1 miljoner
kronor komma att behöva tas i anspråk. Dessa 2,1 miljoner kronor
fördelar sig på 1,2 miljoner kronor till Banverket som ersättning för
viss juridisk hjälp, 200 000 kronor till SJ som ersättning for administra-
tionskostnader i samband med avgränsning av mark samt 700 000
kronor till Banverket som ersättning för byte av lås i viss signalutrust-
ning. Regeringen har under avsnitt A. Infrastruktur redogjort för bidrag
till IBAB vad avser banupprustning och banunderhåll av Inlandsbanan.

I enlighet med propositionen (prop. 1993/94:42, bet. 1993/94:TU8,
rskr. 1993/94:114) Köp av interregional persontrafik på järnväg samt
flygtrafik mellan Östersund och Umeå anvisades 9,3 miljoner kronor att
täcka kostnaden för upphandlad flygtrafik mellan Östersund och Umeå
för budgetåret 1993/94. Eventuell kostnad för flygupphandling budget-
året 1994/95 skall även belasta anslaget.

Regeringens överväganden

I enlighet med riksdagens beslut finner regeringen att 437 miljoner
kronor skall anvisas till köp av olönsam persontrafik på järnväg. På
samma sätt som tidigare år bör därutöver 1 miljon kronor anvisas för att
täcka kommitténs förhandlings- och administrationskostnader.

Vidare anser regeringen i enlighet med tidigare fattade beslut att
27 miljoner kronor anvisas till drift- och investeringsbidrag till IBAB.

Avseende flygupphandlingen beräknar regeringen att kostnaden för att
upphandla trafik mellan Östersund och Umeå för budgetåret 1994/95
inte kommer att överstiga kostnaden för budgetåret 1993/94 dvs.

9.3 miljoner kronor.

Anslaget kommer enligt regeringens förslag sammanlagt att uppgå till

474.3 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Regeringen föreslår att anslaget Köp av interregional persontrafik pä
järnväg ändras till Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.
för att ge en bättre beskrivning av anslagets ändamål.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m. för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 474 300 000 kronor.

121

E 3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik

1992/93 Utgift 181 286 000 Reservation 1 714 000

1993/94 Anslag* 191 000 000

1994/95 Förslag 195 800 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 F 3. Ersättning till trafikhuvudmännen
för köp av viss kollektivtrafik.

Från anslaget finansieras det statsbidrag som i enlighet med 1988 års
trafikpolitiska beslut skall ges till trafikhuvudmännen för övertagande av
ansvaret for viss persontrafik på länsjämvägar. Reglerna för statsbi-
dragsgivningen är bundna i avtal mellan staten och resp, trafikhuvud-
man. En årlig uppräkning av den statliga ersättningen skall ske. Konsu-
mentprisindex skall därvid användas som utgångspunkt för beräk-
ningarna.

Genom anslaget finansieras också ersättningstrafik utmed inlands-
banan. I enlighet med riksdagens beslut den 21 mars 1991 träffade
staten den 18 april samma år avtal med trafikhuvudmännen i Jämtlands,
Kopparbergs, Norrbottens och Västerbottens län om ersättning för
övertagande av persontrafikförsöijningen utmed inlandsbanan. Avtalet,
som började gälla från och med den 10 juni 1991, sträcker sig över tio
år och innebär en ersättning till trafikhuvudmännen på totalt 36 miljoner
kronor per år i prisnivå för budgetåret 1991/92. Ersättningsbeloppet
räknas årligen upp enligt SCB:s nettoprisindex.

Kommittén (K1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik
på järnväg m.m. har beräknat ersättningsbeloppet till 196,4 miljoner
kronor för budgetåret 1994/95. Ökningen med 5,4 miljoner kronor
beror på en avtalsenlig indexuppräkning. Med utgångspunkt i den i
1993 års finansplan antagna inflationstakten under åren 1994 och 1995
på 3,5 % resp. 2,2 % har beloppet räknats upp med 2,85 %.

Kommittén tar i sin anslagsframställning upp ett önskemål från trafik-
huvudmannen i Västemorrlands län om ekonomisk kompensation för
kapitalkostnader för tågmateriel som används for trafik på länsjämvägen
Sundsvall-Långsele.

Regeringens överväganden

Den av kommittén (K 1991:02) tillämpade indexuppräkningen på
2,85 % är något för hög med hänsyn till den inflationstakt som kan
beräknas för budgetåret 1994/95. En mera realistisk indexuppräkning
bör vara med 2,5 %. Ersättningsbeloppet bör därför vara 195,8
miljoner kronor.

Kommittén tar i sin anslagsframställning upp ett önskemål från trafik-
huvudmannen i Västemorrlands län om ekonomisk kompensation for
kapitalkostnader för tågmateriel som används för trafik på länsjämvägen
Sundsvall-Långsele.

Det är emellertid ännu för tidigt att bedöma i vad mån trafikhuvud-
mannen under budgetåret 1994/95 får merkostnader för denna trafik.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

122

Resultatet av förhandlingarna mellan SJ och huvudmannen om trafik för
år 1994 bör dessförinnan avvaktas.

Till ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik
föreslås 195,8 miljoner kronor för budgetåret 1994/95.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Ersättning till trafikhuvudmännen for köp av viss kollektivtra-
fik för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på
195 800 000 kronor,

2. bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 vid behov
omfördela medlen mellan anslagen E 2. Köp av interregional
persontrafik på järnväg m.m. och E 3. Ersättning till trafikhu-
vudmännen för köp av viss kollektivtrafik.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

E 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den
civila delen av totalförsvaret

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1 377 826

4 960 000

Reservation

7 091 289

1994/95 Förslag 5 077 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 F 4. Överstyrelsen för civil beredskap:
Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret.

Anslaget disponeras av Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) för
åtgärder som gäller transportfunktionen inom den civila delen av total-
försvaret. Anslaget ingår i ÖCB:s programplan för funktionen Trans-
porter för perioden 1994/95-1998/99.

ÖCB har ansvaret för funktionen Transporter och delfunktionerna
transportsamordning och landsvägstransporter. Vägverket, Statens järn-
vägar, Banverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket svarar för de
övriga delfunktionerna. Dessutom har Statens räddningsverk uppgifter
inom funktionen Transporter.

Överstyrelsen för civil beredskap

ÖCB föreslår ett anslag för 1994/95 på totalt 4 960 000 kronor fördelat
enligt följande:

- Transportsamordning/funktionsledning 890 000

- Landsvägstransporter 4 070 000

I fråga om transportsamordning/funktionsledning framhålls arbetet
med bl.a. utbildning av ÖCB:s transportkrigsorganisation liksom av
transporthandläggare och krigsplacerad personal hos civilbefalhavare
och länsstyrelser. Ett aktivt deltagande sker i försvarsmaktens transport-

123

planläggning och erforderligt stöd lämnas till trafikverken. Vidare tas
programplan fram för funktionen.

Vad avser verksamhetsgrenen landsvägstransporter skall företagsplan-
läggningen av åkerier, lastbilscentraler, busstrafikföretag m.fl. upp-
rätthållas. Beredskapen att genomfora transporter i C-miljö, dvs. i
gasbelagda områden, skall förbättras. Skyddsmasker kommer att an-
skaffas under året för att möjliggöra landsvägstransporter vid anfall med
kemiska stridsmedel. I årsredovisningen för budgetåret 1992/93
kommenterar ÖCB det låga utfallet på anslaget som följd av att den
planerade anskaffningen av skyddsmasker inte kunnat genomföras efter-
som dessa ännu inte finns på marknaden.

Regeringens överväganden

Anslaget ingår i den civila delen av totalförsvarsramen. Inom denna
ram föreslår regeringen att Transportfunktionen tilldelas 163,4 miljoner
kronor budgetåret 1994/95.

För anslaget F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom
den civila delen av totalförsvaret beräknar regeringen medelsbehovet
inkl, pris- och löneomräkning, till 5 077 000 kronor kommande bud-
getår.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen
av totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag
på 5 077 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

124

F. Kommunikationsforskning

F 1. Statens väg- och transportforskningsinstitut

1992/93 Utgift 0

1993/94 Anslag* 1 000

1994/95 Förslag 1 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 G 1. Statens väg- och trafikinstitut.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

F 2. Bidrag till Statens väg- och transportforskningsinstitut

55 801 507

33 817 000

34 189 000

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 G 2. Bidrag till Statens väg- och trafik-
institut.

Statens väg- och transportforskningsinstitut är ett nationellt transport-
forskningsinstitut som utför kvalificerad tillämpad forskning och ut-
veckling åt myndigheter och andra uppdragsgivare.

Det övergripande målet för institutet är att genom forskning och
utveckling bidra till ett effektivare, tillgängligare, säkrare och miljövän-
ligare trafik- och transportsystem. Institutet skall svara för övergripande
miljö- och energikonsekvensbeskrivningar inom trafik- och transportom-
rådet.

Statens väg- och transportforskningsinstitut

I sin enkla anslagsframställning hänvisar institutet till vad som anförts i
föregående års fördjupade anslagsframställning och hemställer att rege-
ringen anvisar medel för budgetåret 1994/95 i enlighet med den treårs-
plan som antagits inom ramen för riksdagens forskningspolitiska beslut.

Statens väg- och transportforskningsinstitut har vidare på regeringens
uppdrag den 1 november 1993 avgivit en lägesrapport beträffande sam-
verkan mellan institutet och Linköpings universitet.

Regeringens överväganden

Regeringen kan konstatera att Statens väg- och transportforsknings-
instituts samlade resultat för budgetåret 1992/93 i enlighet med då
gällande instruktioner är tillfredsställande.

Statens väg- och transportforskningsinstitut har fr.o.m. innevarande
budgetår fått ändrade uppgifter och nya mål for verksamheten i enlighet
med riksdagens forskningspolitiska beslut år 1993. Regeringen anser
att det ännu är för tidigt att bedöma resultaten av verksamheten.

Regeringen anser att de riktlinjer som lades fäst i 1993 års forsk-
ningspolitiska proposition bör gälla även för budgetåret 1994/95.

125

Regeringen förutsätter att samverkan mellan Statens väg- och träns
portforskningsinstitut och Linköpings universitet utvecklas ytterligare.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Statens väg- och transportforskningsinstitut för budgetåret
1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kronor,

2. till Bidrag till Statens väg- och transportforskningsinstitut för
budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 34 189 000 kronor.

F 3. Kommunikationsforskningsberedningen

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

48 884 747

119 122 000

121 870 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 G 3. Transportforskningsberedningen.

Kommunikationsforskningsberedningen har till uppgift att planera,
initiera, stödja och samordna övergripande kommunikationspolitiskt
motiverad forskning, utveckling och demonstrationsverksamhet. Bered-
ningen skall också svara för information och dokumentation inom forsk-
ningsområdet.

De övergripande målen för beredningen är att medverka till att bygga
upp en för kommunikationssektorn gemensam kunskapsbas och säker-
ställa tillgången på väl fungerande forskningsmiljöer och kompetenta
forskare, att ta fram underlag som kan bidra till att uppnå de mål som
statsmakterna har lagt fest för kommunikationssektorns utveckling samt
att stödja kunskapsutvecklingen inom områden där det saknas en natur-
lig annan huvudman för verksamheten.

Kommunikationsforskningsberedningen

I sin enkla anslagsframställning hänvisar beredningen till vad som an-
förts i föregående års fördjupade anslagsframställning och hemställer att
regeringen anvisar medel for budgetåret 1994/95 i enlighet med de
beslut som fettats med anledning av 1993 års budget- och forsk-
ningspropositioner.

Vidare hemställer beredningen att bemyndiganden erhålls att under
budgetåret 1994/95 godkänna åtaganden vid avtal och beslut om stöd till
forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprojekt som sammanlagt
högst uppgår till 100 000 000 kronor för budgetåret 1996/97,
75 000 000 kronor för budgetåret 1997/98, 45 000 000 kronor för
budgetåret 1998/99 samt 20 000 000 kronor för budgetåret 1999/2000.

126

Regeringens överväganden

Kommunikationsforskningsberedningen har fr.o.m. innevarande budget-
år fått ändrade uppgifter och nya mål för verksamheten i enlighet med
riksdagens forskningspolitiska beslut år 1993. Regeringen anser därför
att det ännu är för tidigt att bedöma resultaten av verksamheten.

Regeringen anser att de riktlinjer som lades fast i 1993 års forsk-
ningspolitiska proposition bör gälla även för budgetåret 1994/95.

Det är angeläget att Kommunikationsforskningsberedningen kan besluta
om fördelning av medel för forskningsprojekt som löper över en längre
period. Regeringen anser därför att det även fortsättningsvis skall vara
möjligt för beredningen att fetta sådana beslut för en sexårsperiod. Det
är dock inte rimligt, vare sig från konstitutionell eller saklig synpunkt,
att beredningen låser betydande delar av sina anslag för engagemang
som sträcker sig bortom den planeringsperiod som gäller för raman-
slaget. Det bör, liksom under innevarande budgetår, ankomma på rege-
ringen att i regleringsbrevet närmare precisera en högsta ram för sådana
åtaganden.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Kornmunikationsforskningsberedningen för budgetåret
1994/95 anvisar ett ramanslag på 121 870 000 kronor,

2. bemyndigar regeringen att besluta om den ram som skall gälla
för Kommunikationsforskningsberedningens åtaganden under
budgetåret 1994/95 för perioden fram till och med budgetåret
1999/2000.

F 4. Bidrag till forskning om el- och hybridfordon

1992/93 Utgift 0

1993/94 Anslag* 9 000 000

1994/95 Förslag 30 000 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 G 4. Bidrag till forskning om el- och
hybridfordon.

Riksdagen fettade vid förra riksmötet beslut om att Kommunikations-
forskningsberedningen skulle inleda ett fyraårigt forsknings-, utveck-
lings- och demonstrationsprogram rörande användningen av el- och
hybridfordon. För budgetåret 1993/94 anvisades 9 miljoner kronor for
att påbörja programmet.

Regeringen gav i regleringsbrev för budgetåret 1993/94 beredningen
i uppdrag att framlägga förslag beträffande medelstilldelningen för hela
programmet. Fyra alternativa resursnivåer för programmets genom-
förande skulle belysas - 50, 80, 120 resp. 200 miljoner kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

127

Kommunikationsforskningsberedningen

Kommunikationsforskningsberedningen redovisade den 1 oktober 1993
ett program för forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprojekt med
el- och hybridfordon. Kommunikationsforskningsberedningen anser att
den optimala resursnivån for programmet är 120 miljoner kronor för-
delade på fyra år med en stigande andel över åren. Programmet bör
enligt beredningen genomföras i nära samverkan med intressenter på
området samt samordnas med Närings- och teknikutvecklingsverkets på-
gående energiinriktade forsknings-, utvecklings- och upphandlingsverk-
samhet på det fordonstekniska området.

Det är enligt beredningen angeläget att staten medverkar till att förut-
sättningar skapas för forskning, utveckling och provdrift av både el- och
hybridfordon. Det är vidare angeläget att utreda vilka villkor som måste
vara uppfyllda och vilka styrmedel samhället bör använda för att en
lyckad introduktion senare skall kunna ske.

Kommunikationsforskningsberedningen pekar särskilt på hybridfordo-
nens möjligheter. De ger en del av elfordonets fördelar utan att ha vissa
av dess nackdelar. Främst gäller detta aktionsradien.

Till de frågeställningar som bör prövas hör enligt beredningen bl.a:

- Vilken potential till miljö- och energiförbättringar som el- och
hybridfordon har.

- Hur höga de verkliga kostnaderna på kort och lång sikt blir för an-
vändare och för samhället.

- Hur väl el- och hybridfordon kan användas i det befintliga transport-
systemet.

- Vilken effekten blir på trafiksäkerheten.

Vidare avser man att undersöka frågor som har med infrastrukturen
att göra, såsom hur fordonen skall laddas och vilka stödsystem som
kommer att krävas. Av särskild vikt är enligt beredningen att undersöka
vilka stimulansåtgärder som kommer att krävas i samband med intro-
duktionen och hur regelverken bör utformas.

Kommunikationsforskningsberedningen bedömer med hänsyn till de
geografiska förutsättningarna i Sverige att tyngdpunkten i programmet
bör ligga på utveckling och demonstration av hybridfordon av olika
slag. Även industripolitiska överväganden ligger bakom denna bedöm-
ning.

Den föreslagna resursnivån om 120 miljoner kronor medger enligt
beredningen ett program som omfattar insatser inom fyra huvudom-
råden:

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

128

1. Pågående elfordonsprogram i Göteborg och Malmö stöds och kan
därigenom breddas i samverkan med berörda intressenter. Pro-
grammet omfattar såväl personbilar, lätta och tunga lastbilar som
bussar.

2. Ett hybridfordonsprogram inleds på dessa orter och breddas efter-
hand till fler orter, bl.a. Stockholm. Programmet kommer att om-
fatta även biluthyrning och leasing.

3. Stöd lämnas till utveckling av hybridfordon. Detta avser möjlig-
heterna att från prototyper av t.ex. personbilar vidareutveckla och
pröva fordon ute i trafiken.

4. Stöd lämnas till ett motsvarande arbete med lastbilar och bussar.

Sammanlagt skulle det planerade programmet komma att omfatta mer
än 120 fordon i praktisk användning i trafiken. Omkring 60 procent av
medelsanvändningen avser direkta demonstrationer medan återstoden av
medlen avsätts för utvecklingsarbete och utvärdering.

Regeringens överväganden

Regeringen anser att den föreslagna resursnivån på 120 miljoner kronor
är lämplig. Programmet medger en tillräckligt bred försöks- och ut-
vecklingsverksamhet och skapar möjligheter till en rimlig utvärdering av
resultaten.

Regeringen förutsätter att programmet genomförs i nära samverkan
med industrin och övriga intressenter. I detta ligger att statens medel
endast skall utgöra en del av de samlade insatserna for programmets
genomförande. Enligt vad regeringen erfarit är övriga intressenter
beredda att medverka med insatser som uppgår till ungefär samma
belopp som beredningen bidrar med. Det åvilar Kommunikationsforsk-
ningsberedningen att säkerställa att detta kan realiseras.

Regeringen delar Kommunikationsforskningsberedningens bedömning
att programmet bör inriktas främst mot hybridfordon. De försök som
genomförs utomlands är i allt väsendigt inriktade mot rena elfordon.
Därmed bör den svenska försöksverksamheten kunna ge värdefulla
erfarenheter som inte kan nås på annat sätt.

För budgetåret 1994/95 föreslås att 30 miljoner kronor anvisas för
programmets genomförande. För att ge rimliga möjligheter till plane-
ring och för att klarlägga de långsiktiga förutsättningarna för berörda
myndigheter och övriga medverkande anser regeringen att det redan nu
är nödvändigt att ange en total ram för programmet. Beredningen bör
därför planera för en insats omfattande sammanlagt 120 miljoner kronor
för fyraårsperioden 1993/94-1996/97.

Endast en mindre del av de medel som ställs till förfogande för bi-
drag till forskning om el- och hybridfordon skall få användas för att

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

129

9 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

täcka förvaltningskostnader för Kommunikationsforskningsberedningen Prop. 1993/94:100
i anslutning till genomförandet av verksamheten. Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Bidrag till forskning om el- och hybridfordon för budgetåret
1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000 kronor,

2. godkänner vad som anförts om den totala ramen för forsknings-
programmet om el- och hybridfordon.

F 5. Statistik och prognoser

Nytt anslag (förslag) 14 281 000

Med anledning av propositionen om forskning for kunskap och fram-
steg tillstyrkte riksdagen under förra riksmötet regeringens förslag om
ändrad organisation av prognosverksamheten m.m. inom transportsek-
torn (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93:TU34, rskr. 1992/93:397). Reg-
eringens förslag innebar att en särskild delegation skulle inrättas under
Kommunikationsdepartementet och ges ansvar för att utarbeta prognoser
för trafikutvecklingen, planeringsmetoder samt samhällsekonomiska
bedömningar av effekter av utvecklingen av transportsystemet. Delega-
tionens ansvar skulle vidare innefatta att utarbeta nulägesbeskrivningar
och statistik rörande transporter och trafik och att samordna riksom-
fattande resvaneundersökningar.

I enlighet med riksdagens beslut och med stöd av regeringens bemyn-
digande tillkallade chefen för Kommunikationsdepartementet den 1 juli
1993 Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet inom trans-
portsektorn (DPU). Medel för verksamheten har under budgetåret
1993/94 anvisats under anslagsposten A 2. Utredningar m.m.

Av betydelse för DPU:s verksamhet är vidare det principbeslut som
riksdagen fattat (bet. 1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122) om ansvar för
den statliga statistiken.

Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet inom
transportsektorn

I enlighet med direktiven (dir. 1992/93:92) har DPU överlämnat sin
första verksamhetsplan avseende budgetåren 1993/94 och 1994/95. I
planen sammanfattas utgångspunkterna för DPU:s arbete, verksam-
hetens mål, innehåll och organisation konkretiseras och resursanvänd-
ning under innevarande och kommande budgetår redovisas. I verksam-
hetsplanen har DPU angivit fyra grundläggande utgångspunkter för
uppläggningen av verksamheten:

130

- DPU skall vara en resurs för regeringen for övergripande analyser av
transportsektorn,

- DPU skall på regeringens uppdrag ta fram gemensamma planerings-
förutsättningar för trafikverken baserat på de allmänna riktlinjer
regeringen beslutar,

- DPU skall vara ett stöd för regeringen när det gäller att tydliggöra
möjliga politiska avvägningar och att ge underlag för riksdagens
beslutsfettande,

- DPU skall i sitt arbete samverka med trafikverken.

DPU föreslår mot bl.a. denna bakgrund att ett kansli inrättas för att
biträda delegationen samt att två referensgrupper - en trafikverksgrupp
och en vetenskaplig referensgrupp - bildas som stöd för delegationens
arbete. Genom bildandet av en särskild fest referensgrupp för trafikver-
ken skapas ett organ för smidig samverkan och effektiv kommunikation
med trafikverken. Den vetenskapliga referensgruppen skall bl.a. vara ett
forum för att på djupet penetrera och belysa för infrastrukturutveck-
lingen centrala problemställningar. Kansliets uppgift skall vara att i
detalj planera och genomföra verksamheten inom de ramar som delega-
tionen anger.

Ett huvudsyfte med DPU:s verksamhet är att löpande bistå regeringen
med speciella utredningar och analyser. Delegationen bedömer att den
viktigaste utgångspunkten därutöver för planeringen av inriktningen och
tidsförläggningen av DPU:s resursinsatser utgörs av de förutsättningar
för infrastrukturplanering och uppföljning som regering och riksdag lagt
fest. I det kortare perspektivet bör därvid DPU:s verksamhet inriktas på
arbetet med den avstämning av det nu beslutade investeringsprogrammet
som skall redovisas för riksdagen under våren 1996. Uppbyggnaden av
delegationens basresurser, omfettande bl.a. modell- och databasupp-
byggnad, måste ske så snabbt att DPU kan uppfylla de krav som ställs
i denna avstämningsprocess. I det längre perspektivet förutsätts DPU:s
främsta uppgift vara att stödja planeringsprocessen i en ny mera omfet-
tande planeringsomgång som skall presenteras för riksdagen om ca sex
år. Detta längre tidsperspektiv ger utrymme för att genomföra mera
omfettande utvecklingsinsatser när det gäller metoder, system och data
som används i planeringen. För att möjligheterna till förbättringar skall
kunna utnyttjas krävs emellertid att DPU tillsammans med trafikverken
tidigt planerar för och initierar ett långsiktigt syftande utvecklingsarbete.

Inom nuvarande ekonomiska ram och mot bakgrund av de övriga
resurskrav som verksamheten medför och som till betydande del består
i uppbyggnad och vidmakthållande av basresurser i form av arbetsverk-
tyg, metodkompetens, dataunderlag m.m. har DPU bedömt det vara
möjligt att bygga upp ett kansli på högst fem personer. Enligt DPU är
det uppenbart att den angivna dimensioneringen av kansliet är otillräck-
lig om verksamheten skall kunna uppfylla krav som står i någorlunda
överensstämmelse med regeringens direktiv för verksamheten och med

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

131

intentionerna i verksamhetsplanen. DPU föreslår därför att budgeten för
verksamheten fr.o.m. 1994/95 förstärks med 1,5 miljoner kronor per
år.

Med stöd av vad som anförts i verksamhetsplanen hemställer DPU att
planen läggs till grund för verksamheten under innevarande och kom-
mande budgetår, att medel avsätts för delegationens verksamhet under
budgetåret 1994/95 enligt alternativ 2 i budgetförslaget, att chefen för
Kommunikationsdepartementet utser sekretariat (kansli) och referens-
grupper enligt de riktlinjer som DPU föreslagit samt att regeringen
uppdrar åt trafikverken att tillsammans med DPU närmare analysera
vilka krav som ställs på underlag och tidsplanering för en utvärdering
av investeringsprogrammet för infrastrukturen.

Regeringens överväganden

Regeringen anser att den av Delegationen för prognos- och utvecklings-
verksamhet inom transportsektorn redovisade planen bör läggas till
grund för verksamheten under budgetåren 1993/94 och 1994/95.

Enligt regeringens bedömning är det angeläget att DPU kan förfoga
över sådana resurser och sådan kompetens att delegationen kan delta
fullt ut och som en jämbördig part i det utvecklingsarbete som löpande
sker inom ramen för trafikverkens investeringsplanering. Det är dock
ofrånkomligt att huvuddelen av utvecklingsresurserna även fortsättnings-
vis kommer att återfinnas vid trafikverken. Regeringen förutsätter där-
för att trafikverken medverkar till att DPU vid varje tillfälle kan dis-
ponera samma system, databaser m.m. som verken själva samt att
verksamhet som syftar till att förbättra och utveckla dessa system och
data bedrivs i samverkan mellan DPU och trafikverken. Regeringen
finner därvid att den av DPU föreslagna referensgruppen kan fylla en
viktig uppgift som kontaktorgan mellan DPU och trafikverken. Likaså
bedömer regeringen att den föreslagna vetenskapliga referensgruppen
kan vara ändamålsenlig för att tillföra DPU ytterligare kompetens. Det
är även viktigt att DPU samarbetar med bl.a. Boverket, Närings- och
teknikutvecklingsverket samt länsstyrelserna med hänsyn till deras roll
när det gäller regional planering och markanvändning.

Det är angeläget att DPU omedelbart kan påbörja en planering för
delegationens medverkan i den kommande revideringen av nuvarande
investeringsprogram. Regeringen har därför för avsikt att uppdra åt
Banverket, Delegationen för prognos- och utvecklingsverksamhet inom
transportsektorn, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket att
tillsammans närmare analysera vilka krav som ställs på tekniskt under-
lag och tidsplanering för en utvärdering av investeringsprogrammet för
infrastrukturen.

Under innevarande år disponerar DPU 3 490 000 kronor för sin
verksamhet. Regeringen delar DPU:s bedömning att det är nödvändigt
med en resursförstärkning för att DPU på ett rimligt sätt skall kunna
uppfylla de krav på verksamheten som följer av kommitténs direktiv.
Regeringen har därför för detta ändamål beräknat 4 990 000 kronor för

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

132

DPU:s verksamhet under budgetåret 1994/95. Medlen bör anvisas över
ett nytt anslag F 5. Statistik och prognoser.

I enlighet med det principbeslut riksdagen lättat om ansvar för den
statliga statistiken (bet. 1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122) har vidare
9 291 000 kronor beräknats under anslaget F 5. Statistik och prognoser
i stället för under sjunde huvudtitelns anslag D 8. Statistiska central-
byrån: Statistik, register och prognoser. Regeringens överväganden
avseende ansvarsfördelningen mellan Statistiska centralbyrån och andra
myndigheter återfinns i bilaga 8 anslaget D 8. Statistiska centralbyrån:
Statistik, register och prognoser. Regeringen har för avsikt att se över
DPU:s arbetsformer för att säkerställa att de krav som ställs på en
statistikmyndighet uppfylls.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Statistik och prognoser för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 14 281 000 kronor.

F 6. Informationsteknologi

Nytt anslag (förslag) 2 000 000

Regeringen redovisar i Särskilda frågor, avsnitt C. i denna bilaga
vissa överväganden rörande informationsteknologins användning inom
transportsektorn. Regeringen gör därvid bedömningen att en delegation
för transportinformatik bör tillsättas. Medel för delegationens verksam-
het bör anvisas över ett nytt anslag F 6. Informationsteknologi.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Informationsteknologi för budgetåret 1994/95 anvisar ett
reservationsanslag på 2 000 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

133

G. Meteorologi, geoteknik m.m.

G 1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

1994/95 Förslag

* Anslaget benämnes
hydrologiska institut.

1 000

budgetåret 1993/94 H 1.

Sveriges meteorologiska och

G 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och
hydrologiska institut

1992/93 Utgift

128 036 000

1993/94 Anslag*

121 340 000

1994/95 Förslag 125 024 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 H 2.
giska och hydrologiska institut.

Bidrag till Sveriges meteorolo-

G 3. EUMETSAT

1993/94 Anslag* 70 000 000
1994/95 Förslag 22 000 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 H 6. EUMETSAT.

Statens meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) är förvalt-
ningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska
frågor. Verksamheten finansieras dels med anslag över statsbudgeten,
dels med intäkter från uppdrags- och affärsverksamhet. Anslaget G 2.
skall täcka kostnaderna för institutets myndighetsuppgifter.

SMHI skiljer på uppdrags- och affärsverksamhet. Uppdrag är sådana
tjänster som SMHI utför åt andra myndigheter inom ramen för sitt
myndighetsansvar men som ej finansieras över SMHI:s anslag. Till upp-
dragsverksamheten skall inte föras verksamhet som upphandlas i kon-
kurrens eller som av köparen finansieras med avgifter eller intäkter.
Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning. Affärsverksam-
heten bedrivs på kommersiella grunder.

Investeringar finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

För budgetåren 1993/94-1995/96 lämnade SMHI en fördjupad anslags-
framställning. Regeringen fastställde ingen planeringsram för perioden.
För budgetåret 1994/95 tar institutet i sin enkla anslagsframställning
upp bl.a. ianspråktagande av reservationer och disponering av överskott
i syfte att påskynda rationaliseringar och förändringsarbete inom myn-
digheten.

134

Regeringens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Övergripande mål

Det saknas skäl att förändra de övergripande mål som beslutades
av riksdagen under år 1993.

Resurser:

Ramanslag 1994/95 125 024 000 kr

Övrigt:

SMHI skall under budgetåret 1993/94 utveckla metoder för resul-
tatredovisning och ta fram ytterligare resultatmått att användas for
kommande budgetår. Så snart dessa förslag presenterats är det
regeringens avsikt att precisera resultatkraven på myndigheten.

Resultatbedömning

Besparingar

I budgetpropositionen för 1993/94 ingick besparingar på 10 miljoner
kronor som en nivåjustering av anslaget för att SMHI skulle ompriori-
tera och bidra till en del av medlemsavgiften för det europeiska satellit-
samarbetet EUMETSAT (European Organization for the Exploitation of
Meteorological Satellites). Till följd av försvagningen av den svenska
kronan har SMHI fått ökade kostnader för medlemsavgifter m.m. för
samarbetet med internationella organisationer. Kapitalkostnaderna for
investeringar i infrastrukturen belastar numera myndighetens anslag.
Sammantaget motsvarar nämnda faktorer en kostnadsökning med totalt
ca 16 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Reservation

En reservation på anslaget på 26 miljoner kronor har uppstått genom att
SMHI har senarelagt vissa investeringar och utvecklingsarbeten. SMHI
kommer under budgetåret 1993/94 att av reservationen använda 6,3
miljoner kronor for att genomföra neddragningen av verksamheten till
följd av beslutad besparing, och 8,5 miljoner kronor för finansiering av
vissa rationaliseringar. Vidare kommer en del medel att användas for
forskning och internationellt samarbete.

Merparten av medlen för rationalisering avser delfinansiering av
projektet OBS 2000 som är SMHLs projekt för rationalisering av det
meteorologiska observationssystemet. Ca 100 observationsstationer med

135

130 arbetstillfällen ersätts med automatiska mätstationer och med fjärr-
analysmätningar. OBS 2000 genomförs i två steg. 10 % av de auto-
matiska mätstationerna beräknas installeras under budgetåret 1993/94
och 90 % under budgetåren 1994/95 och 1995/96. Kostnaderna for
avveckling av personal kommer huvudsakligen att uppstå under budget-
åren 1994/95 och 1995/96. SMHI räknar med en besparing på anslaget
på 5 miljoner kronor for budgetåret 1995/96 och därefter en årlig be-
sparing på ca 10 miljoner kronor som ett resultat av rationaliserings-
programmet.

överskott

SMHLs ackumulerade överskott i uppdrags- och affärsverksamheten
uppgick vid utgången av budgetåret 1992/93 till 31 miljoner kronor.
SMHI har enligt bestämmelserna i kapitalförsörjningsforordningen sär-
skilt tillskrivit regeringen med förslag om hur överskottet skall använ-
das. Regeringen har för budgetåret 1994/95 beslutat att SMHI skall få
använda överskottet i enlighet med förslaget. Förslaget innebär att 17,2
miljoner kronor skall satsas på rationaliseringar i basproduktionen
under budgetåret 1994/95. Det gäller OBS 2000, RIP (SMHLs projekt
för rationalisering av prognosproduktionen) och DRIFT 90 (SMHLs
projekt för rationalisering av driftövervakning och styrning av dataverk-
samheten). För att påskynda utvecklingen av affärsverksamheten skall
SMHI satsa ytterligare 13,8 miljoner kronor på marknadsföring, kund-
orientering av produktion och distribution, effektivisering av system och
metoder i affärsverksamheten samt produkt- och personalutveckling
under budgetåren 1994/95-1996/97.

Stora delar av reservationen och delar av överskottet skall alltså
användas för att genomföra effektiviseringar under de kommande bud-
getåren. Vissa investeringar tidigareläggs och rationaliseringarna kan
genomföras snabbare. Därigenom minskar kostnaderna för kommande
budgetår.

Vidare ingår i SMHLs strategi att vidga det internationella samar-
betet. Strategin innebär också att SMHI ökar sin konkurrenskraft inom
affärsverksamheten vilket kan generera ökade intäkter till verksamheten.

Investeringar

Investeringsvolymen för budgetåren 1993/94-1995/96 är i stort oför-
ändrad jämfört med redovisningen i den fördjupade anslagsframställ-
ningen. Däremot har väsentliga förskjutningar inträffat främst avseende
OBS 2000. De totala investeringarna är under innevarande budgetår 21
miljoner varav 4,4 miljoner avser OBS 2000. För budgetåret 1994/95
ökar investeringarna till 51,4 miljoner kronor varav OBS 2000 står för

22,6 miljoner kronor. Budgetåret 1995/96 beräknas de totala investe-
ringarna bli 47,5 miljoner kronor och OBS 2000 omfatta 13,1 miljoner
kronor. Stora investeringar förutom OBS 2000 avser automatisering av

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

136

landbaserad radiosondering och reinvesteringar i arbetsplatssystem inom
produktionssystemet för vädertjänst.

Låneramens storlek budgetåret 1994/95 bedöms till 90 miljoner kro-
nor.

Slutsats

2,6 miljoner kronor bör anvisas för en utbyggd hydrologisk prognos-
och vamingstjänst. Framför allt för oreglerade vattendrag saknas data
och modeller som behövs för riktiga lägesbedömningar, prognoser och
varningar. Genom en uppbyggnad av ett nationellt dammregister ökas
säkerhet och beredskap för dammolyckor. Arbetet beräknas vara klart
under budgetåret 1997/98.

SMHI begär ökade medel till forskning kring extrema hydrologiska
förhållanden. Regeringen är inte beredd att föreslå en ökning av an-
slaget för forskning och utveckling. Forskning och utveckling av system
och modeller svarar för 5 % av SMHLs totala omsättning. Detta är
internationellt sett lågt. Med tanke på betydelsen av forskning for SMHI
förutsätter regeringen att myndigheten kan prioritera detta område.

SMHI begär också extra medel for kostnaderna för finansiering av
investeringar via lån i Riksgälden. Regeringen anser att SMHI liksom
andra myndigheter bör betala sina kapitalkostnader till följd av investe-
ringar.

SMHI är beredskapsmyndighet och har som sådan till uppgift att
producera information till försvarsmakten och den civila delen av total-
försvaret. SMHLs produktionssystem är nära samordnat, och till vissa
delar integrerat, med försvarets produktionssystem. SMHI har begärt
medel för beredskapsåtgärder inom vädertjänsten. Åtgärderna finns inte
med i Överstyrelsens för civil beredskap programplan for budgetåren
1993/94-1997/98 varför regeringen anser att detta yrkande inte bör till-
godoses.

Enligt EUMETSAT kommer Sveriges medlemsavgift för år 1994 att
uppgå till 36,4 miljoner kronor. För år 1995 beräknas medlemsavgiften
bli 42 miljoner kronor. Med ianspråktagande av ingående reservation på
anslaget G 3. EUMETSAT, föreslår regeringen att 22 miljoner kronor
anvisas för budgetåret 1994/95.

Riksdagen har uttalat att såväl uppdrags- som affärsverksamheten
årligen skall öka sitt bidrag till basverksamheten och att den anslags-
finansierade delen av verksamheten bör minska. Mot bakgrund av över-
skottet budgetåret 1992/93 och prognosen för budgetåret 1993/94 bör
SMHI enligt regeringens mening kunna genomföra sin verksamhet
under budgetåret 1994/95 enligt riksdagens riktlinjer och enligt de mål
som preciseras i regleringsbrevet, med de medel som föreslås anvisade.

Avgörande för bedömningen av storleken på SMHLs anslag är myn-
dighetens förmåga att generera överskott i verksamheten. Resultatbud-
geten för budgetåret 1994/95 visar på ett nollresultat under förutsättning
att SMHI får använda delar av överskottet till kostnader för avveckling
av personal som berörs av rationaliseringarna i OBS 2000. En orsak till

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

137

det prognosticerade nollresultatet är minskade intäkter från Luftfartsver- Prop. 1993/94:100
ket. Det förväntade resultatet för budgetåret 1993/94 visar på ett över- Bilaga 7
skott i rörelsen på 1-2 miljoner kronor exkl. ränteintäkter. Det faktiska
utfallet av SMHLs affärs- och uppdragsverksamhet för budgetåret
1993/94 får utgöra grund för prövningen av anslagets storlek för bud-
getåret 1995/96. Någon flerårsram föreslås inte.

Utvecklingen på kort sikt av marknaden för affärsområde konsument
är svår att bedöma. SMHI har däremot stora möjligheter att öka upp-
drags- och affärsverksamheten inom miljö- och energiområdet. Inom
transportsektorn har SMHI några stora kunder. Luftfartsverkets kost-
nader för vädertjänst till det civila flyget kommer att minska med 10
miljoner kronor per år genom de rationaliseringar som SMHI genomför.

Genom ökad åtkomlighet på väderdata och ny teknik kommer konkur-
rensen att öka såväl från andra nationella meteorologiska och hydrolo-
giska institut som från specialiserade privata konsultföretag. SMHI har
tillsammans med 16 andra europeiska väderinstitut lämnat in en ansökan
till EG-kommissionen om att få bilda en ”Economic Interest Grouping”
benämnd ECOMET (European Cooperation in Meteorology). I ansökan
begärs undantag från vissa av EG:s konkurrensregler. Huvudsyftet är att
underbygga och förstärka infrastrukturen. Samtidigt är avsikten att
skapa likvärdiga villkor i konkurrensen mellan de nationella väderinsti-
tuten och privata företag.

SMHLs basverksamhet har en lägre andel statlig finansiering än
andra nationella väderinstitut, men samtidigt har SMHI fördelar genom
att man tidigt har anpassat sig till en ökad konkurrens. SMHI har också
unika förutsättningar genom att myndigheten förenar områdena meteoro-
logi, hydrologi och oceanografi. Detta ger konkurrensfördelar speciellt
på miljöområdet. En allmän slutsats är att internationellt samarbete
inom basverksamheten genom datainsamling, forskning och utveckling
samt stora investeringar måste öka. I detta sammanhang erinras om att
väderinstituten i Europa har bildat en arbetsgrupp för att belysa förut-
sättningarna för ökat samarbete.

SMHI.-s verksamhetsform

Inom Kommunikationsdepartementet har nyligen inletts ett arbete som
syftar till att klarlägga förutsättningarna för myndighetens verksamhet.
Därvid prövas om statens krav på SMHI bäst kan uppnås inom ramen
för dagens uppdragsmodell eller om verksamheten skall bedrivas som
affärsverk eller bolag. I avvaktan på detta bör verksamheten för SMHI
prövas endast för ett år och genomföras med de mål som gäller för
budgetåret 1993/94.

Miljömätningar i havet

SMHI utför miljömätningar från Fiskeriverkets fartyg ARGOS, bl.a. för
Statens naturvårdsverks (SNV) räkning vilket regleras i särskilt avtal
mellan myndigheterna. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 har medel för köp

138

av fartygstid överförts från Fiskeriverkets budget till SMHI. Regeringen
har uppdragit åt SMHI och SNV att föreslå en fördelning av medlen för
fartygstid. SMHI och SNV har kommit överens om att SMHI tills
vidare disponerar hela det årliga beloppet för upphandling av fartygstid.
SNV har rätt till en ny överenskommelse om medelsfördelningen om
SMHI genomför förändringar i insamlingen av basdata som innebär
större reduktion i nyttjandet av ARGOS. Avtalet om ARGOS skall ingå
i det långsiktiga samarbetsavtal som parterna för närvarande förbereder.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för bud-
getåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kronor,

2. till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
for budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 125 024 000
kronor,

3. till EUMETSAT för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservations-
anslag på 22 000 000 kronor,

4. godkänner vad regeringen har anförts om utvecklingen av
hydrologiskt prognos- och vamingstjänst.

G 4. Statens geotekniska institut

1992/93 Utgift 491 000

1993/94 Anslag* 1 000

1994/95 Förslag 1 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 H 3. Statens geotekniska institut.

G 5. Bidrag till Statens geotekniska institut

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

14 702 000

16 320 000

1994/95 Förslag 16 217 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 H 4.

Bidrag till Statens geotekniska

institut.

Statens geotekniska institut (SGI) är central förvaltningsmyndighet för
geotekniska frågor. SGI har ett samlat sektorsövergripande ansvar och
skall vara ett oberoende geotekniskt institut och centrum för geotekniska
frågor i Sverige.

Det övergripande målet för SGI är att genom obunden forskning
verka för en optimal användning av mark i Sverige i samband med
planering och byggande. Sådana åtgärder skall baseras på en god hus-
hållning med markresurser. Vidare skall intresset av god miljö, säkerhet
och ekonomi beaktas i samband med planering och byggande.

139

Statens geotekniska institut

I sin enkla anslagsframställning hänvisar institutet till vad som anförts i
föregående års fördjupade anslagsframställning och hemställer att rege-
ringen anvisar medel för budgetåret 1994/95 i enlighet med den treårs-
plan som antagits av riksdagen. SGI inkom i december 1993 till rege-
ringen med en framställning om hur ackumulerat överskott bör dispone-
ras.

Den 14 april 1993 inträffade ett skred i Göta älvdalen vid Agnesberg
norr om Göteborg. Skredets omfattning och risken för fortsatta skred
föranledde regeringen att den 17 juni 1993 fetta beslut om direkt skred-
förebyggande åtgärder i Agnesbergsområdet.

En särskild kommitté tillsattes, vars uppgift är att vidta de förebyg-
gande åtgärder situationen kräver. SGI biträder kommittén med de
geotekniska bedömningarna. Kommittén har redovisat att åtgärderna kan
vara genomförda och uppdraget slutfört senast den 1 maj 1994.

SGI har av regeringen tidigare getts uppdraget att genomföra en
skredriskanalys för hela Göta älvdalen.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1994.

Regeringens överväganden

Regeringen kan konstatera att SGI:s samlade resultat för budgetåret
1992/93 i enlighet med då gällande instruktion är tillfredsställande.

Nya mål gäller för verksamheten från och med innevarande budgetår
i enlighet med riksdagens beslut. Regeringen anser att det ännu är för
tidigt att bedöma resultaten av verksamheten.

Regeringen anser att de mål och riktlinjer som riksdagen lagt fest för
SGI tills vidare bör gälla även för budgetåret 1994/95.

Regeringen återkommer till riksdagen med förslag om hur de kost-
nader som förorsakats av skredet vid Agnesberg skall täckas.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. till Statens geotekniska institut för budgetåret 1994/95 anvisar ett
anslag på 1 000 kronor,

2. till Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1994/95
anvisar ett ramanslag på 16 217 000 kronor.

G 6. Statens haverikommission

1992/93 Utgift 0

1993/94 Anslag* 1 000

1994/95 Förslag 1 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 H 5. Statens haverikommission.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

140

Det övergripande målet för Statens haverikommissions (SHK) verk- Prop. 1993/94:100
samhet är att, i syfte att öka säkerheten, undersöka orsaken till alla Bilaga 7
allvarliga luftfarts-, sjö- och jämvägsolyckor och andra allvarliga
olyckor samt tillbud till sådana olyckor.

Kostnaderna för SHK:s verksamhet delas in i fasta kostnader och

kostnader för särskilda undersökningar.

Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Banverket och Chefen för flygvapnet
betalar de festa kostnaderna för SHK:s verksamhet. De festa kostnader
som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfarts-
olyckor och jämvägsolyckor skall täckas med medel från Försvarsde-
partementets huvudtitel.

De rörliga kostnaderna skall bäras av berörda utom de rörliga kost-
nader som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjö-
olyckor och jämvägsolyckor. Dessa kostnader skall finansieras från
fjärde huvudtitelns anslag G 16. Ersättning för verksamhet vid rädd-
ningstjänst m.m. Över statsbudgeten redovisas 1 000 kronor.

Årsredovisningen har upprättats enligt förordningen om myndigheters
årsredovisning och anslagsframställning (1993:134). SHK har erhållit
dispens från att upprätta en resultaträkning. Årsredovisningen innehåller
balansräkning, anslagsredovisning och resultatredovisning.

Enligt Riksrevisionsverkets (RRV:s) bedömning är resultatredovis-
ningen bristfällig i väsentliga avseenden. Den information som lämnas
strider dock inte mot av RRV kända förhållanden. I sin revisionsrapport
anser RRV att resultatredovisningen är ett otillräckligt underlag för
regeringens uppföljning och prövning av verksamheten. Enligt RRV är
övriga delar av årsredovisningen rättvisande.

Statens haverikommission

SHK har i sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1994/95
yrkat ett anslag om 1 000 kronor. I den fördjupade anslagsframställ-
ningen för budgetåren 1992/93-1994/95 beräknade SHK administra-
tionskostnaderna till 5,8 miljoner kronor per år före pris- och löneupp-
räkning. SHK föreslår att fördelningen av de fasta kostnaderna för inne-
varande budgetår även skall gälla för budgetåret 1994/95. Kostnadsför-
delningen för budgetåret 1993/94 är enligt följande:

Försvarsdepartementet 15 %

Luftfartsverket 50 %

Sjöfartsverket 10 %

Banverket 5 %

Chefen för flygvapnet 20 %

Regeringens överväganden

RRV har haft invändningar mot SHK:s resultatredovisning. De brister
som verket påtalar i sin revisionsrapport är allvarliga. Syftet med en
resultatredovisning är att göra det möjligt att på ett ändamålsenligt sätt

141

följa upp verksamheten. SHK har ännu inte inkommit till regeringen Prop. 1993/94:100
med kommentarer av RRV:s kritik. Regeringen avvaktar SHK:s syn- Bilaga 7
punkter innan närmare ställning tas i denna fråga.

Regeringen beräknar SHK:s administrationskostnader för budgetåret
1994/95 till 5,8 miljoner kronor före pris- och löneuppräkning. Den av
SHK föreslagna fördelningen av de fästa kostnaderna för budgetåret
1994/95 bör gälla om inte annat överenskoms mellan berörda
intressenter.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Statens haverikommission för budgetåret 1994/95 anvisar ett
anslag på 1 000 kronor.

142

H Övriga ändamål

H 1. Viss internationell verksamhet

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

1992/93 Utgift

1993/94 Anslag*

4 831 443

5 151 000

1994/95 Förslag 7 696 000

* Anslaget är budgetåret 1993/94 anvisat som förslagsanslag och benämnes A 3.

Viss internationell verksamhet.

Anvisat Förslag Förändring

1993/94 1994/95

1. Förhandlingar rörande
luftfarten

2. Förenta Nationernas
ekonomiska kommission
för Europa (ECE)

3. Europeiska transport-
ministerkonferensen

(CEMT)

4. Internationella jämvägs-
fördragen m.m.
(COTIF, OCTI m.m.)

5. Internationellt samarbete
rörande sjöfarten samt
Internationella sjöfarts-
organisationen (IMO)

6. EES och EU*

7. Diverse internationell
verksamhet*

Summa kronor

665 000	565 000	-100 000
665 000	465 000	-200 000
570 000	570 000	0
25 000	1 725 000	1 700 000
1 526 000	1 526 000	0
0 1 700 000	1 845 000 1 000 000	1 845 000 -700 000
5 151 000	7 696 000	2 545 000

* Under budgetåret 1993/94 innefattade posten 6, både EES, EG och Diverse
internationell verksamhet.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett
ramanslag på 7 696 000 kronor.

143

H 2. Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst
m.m.

1993/94 Anslag* 20 500 000
1994/95 Förslag 285 000

* Anslaget benämnes budgetåret 1993/94 A 7. Kostnader för avveckling av
Styrelsen för riksfärdtjänst m.m.

Styrelsen för riksfärdtjänst avvecklas vid årsskiftet 1993/94. En
särskild avvecklingskommitté inrättas vid den tidpunkten för att bl.a.
svara för utbetalningar av medel för resor med riksfärdtjänsten som
beslutats före den 1 januari 1994 och som äger rum fram t.o.m.
utgången av januari 1994.

Awecklingskommittén skall verka längst t.o.m. den 30 juni 1994.
Det kan dock tänkas att det även efter den tidpunkten kan komma in
räkningar för sådana resor med riksfärdtjänsten för vilka staten har ett
betalningsansvar, teoretiskt sett ända fram till år 2004. Medel bör
därför reserveras för betalning för sådana resor och för viss
administration av verksamheten.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

till Kostnader för avveckling av Styrelsen för riksfärdtjänst m.m. för
budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 285 000 kronor.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

144

Särskilda frågor

A. Inriktningen mot ett långsiktigt bärkraftigt
transportsystem

Sammanfattning av regeringens bedömning:

- Transportsektorn utsätter bl.a. människor, miljö och klimat för
påfrestningar som inte står i samklang med vad naturen långsik-
tigt tål.

- Miljöarbetet inom transportsektorn bör breddas och en mer
djupgående miljöanpassning ske.

- Kortsiktiga och långsiktiga miljömål bör festställas för alla
trafikslag. Målen bör formuleras så att de är förenliga med en
sammanvägd, miljömässigt hållbar utveckling.

- Ett samlat utvecklingsarbete rörande kraven på ett långsiktigt
bärkraftigt transportsystem har påbörjats. Konsekvenserna för
svenska transporter bör klargöras.

- Utvecklingen av ett miljöanpassat transportsystem i Öresunds-
regionen bör påskyndas i samarbete med Danmark.

- Arbetet med att systematiskt värdera och prissätta trafikens
miljöskador bör intensifieras. De principer för skatteväxling
regeringen avser att pröva i en särskild parlamentarisk utred-
ning bör om fetta även transportsektorn.

- En översyn av trafiklagstiftningen bör inledas med syftet att öka
miljöanpassningen.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

1 Inledning

Arbetet med att miljöanpassa transportsektorn inleddes på allvar i
Sverige under senare delen av 1980-talet. I takt med att insikten ökat
om de skador på människor, natur, kulturmiljö och klimat, som trafiken
orsakar, har kraven på åtgärder stegvis skärpts och omfettar nu alla
trafikslag. Sverige har som flera andra länder förbundit sig att i sam-
verkan genomföra de åtgärder som tas upp i olika internationella över-
enskommelser som berör utsläppsbegränsningar och andra åtaganden.

Under senare tid har kretsloppstänkandet utvecklats och nya fekta
presenterats som berör sambanden mellan olika miljöhot. Miljöskulds-
frågan och frågor som har med biologisk mångfeld att göra har lyfts
fram och komplexiteten i åtgärdsarbetet har ökat genom att flera

145

10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

problem samtidigt måste angripas. Statens naturvårdsverk har i sin
senaste miljörapport till regeringen utpekat 13 miljöhot som samtliga
kräver åtgärder på kort och lång sikt.

De åtgärder som har genomförts har effektivt bidragit till att begränsa
trafikens miljöpåverkan. Flera svenska, europeiska och internationella
analyser visar emellertid att ytterligare åtgärder kommer att krävas.

Trafiktillväxten inte bara i Sverige utan i hela Europa kan komma att
innebära att utsläppen från trafiken på längre sikt i stället ökar, trots de
redan vidtagna åtgärderna.

Detta ställer krav på att det långsiktiga tänkandet förstärks och att
mer radikala och samlade åtgärdsprogram genomförs, som angriper
miljöhoten på bred front.

Både trafikverken och Statens naturvårdsverk har pekat på betydelsen
av att en gemensam syn på innebörden av begreppet ”långsiktigt bär-
kraftigt transportsystem” skapas, så att man får klarhet i bredden av de
åtgärder som på längre sikt kan behöva genomföras. Statens naturvårds-
verk har nyligen inlett ett arbete i samverkan med trafikverken.

2 Trafikverkens miljörapporter m.m.

Regeringen gav i början av år 1992 trafikverken i uppdrag att årligen
redovisa miljösituationen och föreslå åtgärder som reducerar miljöeffek-
terna från trafiken. I årets rapportering prövas nationella miljömål även
som miljömål för transportsektorn. Den redovisning verken lämnade i
september 1993 visar följande som rör effekten av redan fattade beslut:

Koldioxid

Målet att utsläppen från trafiken år 2000 inte skall överstiga 1990 års
nivå uppnås inte. En minskning med 940 000 ton krävs - ca 5 %. Det
långsiktiga målet att reducera utsläppen med 50-80 % i syfte att inte
riskera att skapa klimatförändringar nås inte heller.

Kväveoxider

Målet att minska utsläppen från trafiken med 30 % mellan år 1980 och
år 1995 uppnås inte. En minskning med 38 000 ton krävs - ca 17 %.
Målet att minska utsläppen med 50 % mellan år 1980 och år 2000 upp-
nås inte, 27 % ytterligare behövs.

Svaveldioxid

Målet att minska utsläppen från trafiken med 80 % mellan år 1980 och
år 2000 uppnås inte. En minskning med 7 000 ton krävs - ca 18 %.
Det svenska nationella målet uppnås dock. Sjöfartens svavelutsläpp
dominerar i dag utsläppsbilden inom transportsektorn.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

146

Kolväten

Målet att minska utsläppen från trafiken med 50 % mellan år 1988 och
år 2000 uppnås.

Statens naturvårdsverk redovisar i sitt aktionsprogram Miljö-93
rörande transportsektorn i stort samma bild av utsläppssituationen.

Trafikverken och Statens naturvårdsverk redovisar en rad allmänna
förslag och anger att kommande redovisningar skall innehålla mer ut-
vecklade förslag till åtgärder.

I olika internationella fora pågår översyner i syfte att skärpa såväl
kväveoxidmålet och svaveldioxidmålet, som att precisera de långsiktiga
koldioxid målen.

3 Pågående arbete

Regeringen tillsatte våren 1993 en särskild utredning om att begränsa
utsläppen av koldioxid m.m. från trafiken. Utredningen har antagit
namnet Trafik- och klimatkommittén (K 1993:01).

Kommittén skall lämna ett samlat förslag till åtgärder som kan redu-
cera utsläppen av koldioxid och andra klimatpåverkande gaser från alla
trafikslag. Förutsättningarna för att införa miljözoner i vissa tätorter
skall även utredas. Kommittén genomförde under hösten 1993 en enkät
avseende intresset att införa miljözoner i ett trettiotal kommuner runt
om i landet. Vad regeringen har erfarit finns det intresse från flera
kommuner än de tidigare nämnda att få vidgade möjligheter att införa
miljözoner. Kommittén kan, med anledning härav, förväntas lämna
förslag till regeringen om en mer generell lagstiftning på detta område.

Regeringen utfärdade under våren 1993 även direktiv till en utredare,
som skall vidareutveckla systemet med miljöklasser för bilar m.m.

Regeringen har i september 1993 gett Sjöfartsverket uppdrag att
redovisa de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för och de miljö-
mässiga och ekonomiska konsekvenserna av att införa avgaskrav och
krav på renare bränsle för inrikes sjöfart.

Förutsättningarna att införa differentierade landningsavgifter inom
luftfarten prövas. Som en följd härav differentieras landningsavgiftema
på Luftfartsverkets flygplatser med avseende på flygplanens bulleregen-
skaper fr.o.m. den 1 januari 1994.

Boverket och länsstyrelserna har även getts uppdrag rörande utform-
ningen av den regionala samhällsplaneringen för ett miljöanpassat trans-
portsystem.

Riksdagen lättade våren 1991 beslut om att anvisa 120 miljoner
kronor till Kommunikationsforskningsberedningen (KFB) för ett fyra-
årigt forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprogram för använd-
ning av motoralkoholer som fordonsbränsle. Regeringen har i december
1993 beslutat att med högst 60 miljoner kronor stödja utvecklingen av
produktion av etanol ur cellulosarika råvaror i demonstrationsanlägg-
ningar.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

147

Riksdagen fattade våren 1993 beslut om att även anvisa medel till
KFB om ett fyraårigt utvecklingsarbete rörande el- och hybridfordon.
Regeringen föreslår att programmet omfattar 120 miljoner kronor.
Regeringen redovisar dessa frågor på annan plats i denna budgetbilaga.

4 Internationellt arbete

Sveriges internationella arbete med frågor som berör trafik och miljö
har intensifierats under det gångna året.

Inte minst har medlemskapsförhandlingama med EU inneburit omfet-
tande kontakter bl.a. rörande EU:s vitbok om varaktig rörlighet. Den
inriktning Sverige valt för att stegvis integrera trafik- och miljöpolitiken
inom det s.k. sektorsansvaret har uppmärksammats inom EU.

Sveriges arbete i EFTA:s, EU:s och ECE:s expertgrupper avseende
bilavgasfrågor har varit omfettande. Sverige har bl.a. framfört förslag
om att införa krav på att koldioxidutsläppen från enskilda fordon skall
minskas.

Resultatet av förhandlingarna med EU kommer att innebära en möj-
lighet att fortsätta att - inom ramen för gemenskapen - verka för att
bilavgaskraven anpassas till de miljökrav transportsektorn måste upp-
fylla.

Inom ECE - FN:s regionala utvecklingsorgan för Europa - förbereds
ett beslut om att anordna en större europeisk konferens om trafik och
miljö. Sverige tog våren 1993 initiativ till konferensen och ECE:s års-
möte fettade i april 1993 det formella beslutet att undersöka förutsätt-
ningarna for en sådan konferens. Den svenska regeringen kommer att
ta ytterligare initiativ i syfte att påverka konferensens inriktning och
innehåll.

Regeringen har inom ramen for den Europeiska Transportminis-
terkonferensen - CEMT - tillsammans med den schweiziska regeringen
tagit initiativ till en ny internationell hearing med världens bilindustri.

En särskild förhandlingsgrupp med representanter för medlemsstater-
na planerar kring årsskiftet 1993/94 inleda förhandlingar med världens
bilindustriförening (OICA). Syftet med förhandlingarna är att utveckla
en samsyn (Declaration of intent) när det gäller att minska bränsleför-
brukningen i nya bilar.

Ett viktigt initiativ har tagits av den amerikanska regeringen. Samsy-
nen mellan den amerikanska bilindustrin och regeringen har resulterat i
ett dokument som innebär åtaganden från båda parter att utveckla den
”gröna bilen”. Parternas mål anges vara - i syfte att kunna bibehålla
den fria rörligheten på längre sikt - att ta fram ett fordon som bl.a. har
2/3 mindre bränsleförbrukning än dagens redan om 10 år. Bilen skall
vara mycket lätt, lika trafiksäker som dagens bilar och ha en standard
och ett pris som gör att den är konkurrenskraftig på alla världens mark-
nader. För att skapa ekonomiska förutsättningar för detta har den ameri-
kanska regeringen för avsikt att överföra mycket stora forskningsresur-
ser från den militära sektorn.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

148

Inom Östersjöregionen pågår arbetet med att slutföra en minister- Prop. 1993/94:100
deklaration mellan stater runt Östersjön avseende trafik- och miljöarbe- Bilaga 7
tets inriktning. Sverige har lett den arbetsgrupp som svarade for trafi-
kens miljöfrågor. Under februari 1994 sammankallas för andra gången
ministerkonferensen ”Baltic Sea Conference of Ministers of Transport”.

I arbetet med Östersjövisionen 2010 har ministrarna för fysisk plane-
ring haft sitt andra möte i Gdansk i december 1993. Här konstaterades
att ekonomisk och fysisk planering måste utvecklas som styrfunktion för
infrastrukturplaneringen. Den ekonomiska och fysiska planeringens roll
är att föreslå urban och regional utveckling som minskar transportbehov
och främjar järnvägs- och sjötransporter. I samband med Östersjö-
visionen arbetar Boverket, Statens naturvårdsverk och NUTEK på rege-
ringens uppdrag med att utforma en nationell vision för samhällsutveck-
lingen i Sverige till år 2009. Därvid behandlas bl.a. frågan om miljöan-
passade kommunikationer.

5 Regeringens överväganden

5.1 Inriktning mot ett långsiktigt bärkraftigt transportsystem

I regeringens ekonomiska politik för ökad tillväxt och välfärd är ut-
vecklingen av kommunikationssektorn viktig. Denna utveckling kan
endast ske om den är förenlig med en långsiktig och hållbar utveckling
avseende miljön.

I den tredje regeringsdeklarationen betonas även att miljöskulden inte
får öka.

Regeringens syn på sambanden mellan miljö och ekonomi redovisas
mer ingående i finansplanens bilaga ”Uthållig utveckling”. Där fram-
hålls bl.a. att ekonomisk tillväxt inte är synonymt med ökad välfärd.
Välfärden omfattar dimensioner som inte fångas upp av de traditionella
tillväxtmåtten. Det gäller t.ex. miljön.

Innebörden av denna politik, som innehåller uppenbara målkonflikter,
är att långsiktigt söka förena grundläggande resebehov i våra dagliga
liv och andra fundamentala transportbehov med transportsystem som
inte ger långsiktiga och bestående skador på människor, natur, kultur-
miljö och klimat. Balansen mellan de olika utvecklingsfaktorema måste,
enligt regeringens mening, formas så att transportsystemet blir miljö-
mässigt hållbart och inte lämnar en miljöskuld till kommande generatio-
ner.

Detta är ett långtgående åtagande och regeringen har inlett ett ut-
vecklingsarbete med en sådan inriktning. I propositionen ”Åtgärder mot
klimatpåverkan m.m.” (prop. 1992/93:179) redovisas den inriktning
som stegvis kan innebära att de långsiktiga målen uppnås. Strategin
innehåller följande: en ökad användning av biobränslen, en ökad an-
vändning av ekonomiska styrmedel, energieffektivisering, förbättrad
kollektivtrafik samt utökad forsknings-, utvecklings- och demonstra-
tionsverksamhet.

149

Den breda genomgång av miljöfrågorna och särskilt koldioxidfrågan,
som Trafik- och klimatkommittén nu gör har stor betydelse för hur
transportsektorn på sikt skall kunna miljöanpassas.

Regeringen ansluter sig till de bedömningar trafikverken och Statens
naturvårdsverk gör rörande behovet av att arbeta fram ett samlat tän-
kande för hur ett långsiktigt bärkraftigt transportsystem skall se ut. I
dag är systemet inte tillräckligt miljöanpassat och kommer inte - utan
nya åtgärder - heller att bli det. Betydande åtgärder har visserligen
genomförts men arbetet inom sjöfarten och flyget kommer att behöva
förstärkas. Som framgått av den tidigare redovisningen uppnås inte ens
de kortsiktiga målen.

Det är, enligt regeringens mening, därför nu dags att skifta fokus
från diskussioner till ett konkret arbete för att lösa de verkliga proble-
men. Ett sådant synsätt ligger också i linje med de riktlinjer som anges
i EG:s vitbok och Agenda 21 som antogs vid FN:s konferens om miljö
och utveckling.

De miljömål Sverige i dag använder är kortsiktiga etappmål. Det är
dock angeläget att också de mer långsiktiga miljömålen fastställs både
nationellt och i internationell samverkan. Detta får till följd att trans-
portsektorns miljömål förtydligas. Det har enligt regeringens mening
stor betydelse att inte minst de långsiktiga målen fastställs. Transport-
sektorns investeringar såväl i fordon och produktionsresurser som i
infrastrukturen är långsiktiga (20-50 år). Inte minst bilindustrin har
betonat betydelsen av långsiktighet.

Det arbete Statens naturvårdsverk och trafikverken nyligen startat har
i detta perspektiv stor betydelse.

Utarbetandet av ett förslag till ett miljöanpassat och långsiktigt bär-
kraftigt transportsystem bör enligt regeringens bedömning bygga på ett
arbetssätt som kan ge svar på följande frågor:

1. Vilka miljömässiga krav ställs långsiktigt på transportsektorn från
vetenskapliga utgångspunkter?

2. Vilken teknisk potential finns för utveckling av fordon och bräns-
len?

3. Vilka styrmedel bör användas och hur starka bör dessa vara? Vilka
styrmedel är kostnadseffektiva?

4. Hur återverkar detta på olika slag av transporter? Kommer vårt
dagliga resande till och från arbetet att behöva ändras? Kommer
de dagliga varutransporterna att påverkas? De internationella trans-
porterna? Vårt fritidsresande?

5. Vilka konsekvenser får miljöanpassningen för statens och kommu-
nernas engagemang i trafikplaneringen och i investeringsplane-
ringen i ett längre perspektiv?

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

150

5.2 Trafikverkens miljömål, ansvar och befogenheter

Trafikverkens och andra berörda myndigheters ansvar och befogenheter
på miljöområdet är i dag oklara.

Trafikverkens miljöansvar är reglerat i verkens instruktioner. An-
svaret har kompletterats genom ett särskilt regeringsbeslut våren 1992
om skyldighet att årligen lämna miljörapporter om förhållandena inom
resp, trafikgren. I beslutet anges även att en gemensam rapport sam-
tidigt skall lämnas.

Statens naturvårdsverk har i sitt Aktionsprogram Miljö-93 redovisat
vilka myndigheter som har delansvar i trafikens miljöarbete. Samman-
lagt är ett tiotal olika myndigheter direkt involverade. Därtill kan läggas
samtliga kommuner och samtliga länsstyrelser.

Redovisningen visar att ansvaret är splittrat. Regeringen kommer
därför inom kort att i tilläggsdirektiv ge Trafik- och klimatkommittén i
uppgift att föreslå åtgärder i syfte att klarlägga ansvar och befogenheter
mellan myndigheterna i frågor som rör detta område.

Regeringen kommer vidare att föreslå att Trafik- och klimat-
kommittén redovisar för- och nackdelar med sektorsspecifika mål samt
utarbetar förslag till tidsmässigt anpassade miljömål för resp, trafikslag
för arbetet både på kort och lång sikt.

5.3 Kostnadsansvar och ekonomiska styrmedel

Arbetet med att systematiskt värdera och prissätta trafikens miljöskador
kommer att intensifieras.

Riksdagen fattade under 1988 års riksmöte beslut om att införa ett
förändrat kostnadsansvar för transportsektorn. Beslutet innebar att in-
riktningen skulle vara att införa samhällsekonomiska avgifter för bl.a.
de miljöskador resp, trafikslag orsakar.

Kommunikationsdepartementet publicerade i maj 1992 departements-
promemorian ”Trafikavgifter på samhällsekonomiska villkor” (Ds
1992:44). Regeringen redovisade i propositionen ”Åtgärder mot klimat-
påverkan” (prop. 1992/93:179) sin bedömning rörande behovet av att
bredda användningen av ekonomiska styrmedel för en effektivare och
mer systematisk användning av samhällsekonomisk prissättning inte
minst rörande trafikens miljöpåverkan. Regeringen kan dock konstatera
att en miljömässigt motiverad prissättning ännu inte fått en systematisk
tillämpning, vilket innebär att trafiken inte bär sina fulla miljökostnader.

Dessa frågor behandlas i EG:s vitbok om en varaktig rörlighet. Man
menar att det på medellång sikt är nödvändigt att utarbeta förslag om
avgiftsbeläggning av externa kostnader (motsvaras av det svenska kost-
nadsansvaret), så att miljöproblemen kan lösas med hjälp av de grund-
läggande ekonomiska mekanismer som verkar inom transportsektorn.

Sverige är ett av de europeiska länder som tillämpar miljöstyrning
med hjälp av olika ekonomiska styrmedel. Ett flertal exempel kan redo-
visas där styrmedlen gett mycket god miljöeffekt.

Den 1 januari 1991 infördes differentierade skatter på samtliga olje-
produkter inkl, dieselolja kopplade till olika kvaliteter - miljöklasser.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

151

Tidigare användes inom transportsektorn standarddiesel men med detta
system utvecklades snabbt de nya kvaliteterna. Stora investeringar
gjordes i nya raffinaderianläggningar. Shell och Scanraff investerade
100-tals miljoner kronor i sina svenska anläggningar i syfte att bl.a.
kunna producera de bättre dieselkvalitetema. I dag utförs mer än 80 %
av allt trafikarbete med dieselfordon med dieselolja som tillhör klass 1
och 2. Standarddieseln klass 3 är på väg ut från marknaden. Mängden
farliga utsläpp från transportsektorn har reducerats och miljö- och
hälsoeffekterna är påtagliga särskilt i tätorterna.

Skatterna på bensin är ett annat exempel. Erfarenheten visar att ben-
sinpriset har betydelse för beteende och attityder hos trafikanterna. Sta-
tens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) har beräknat hur priset
på bensin påverkar trafikutvecklingen och därmed bränsleförbrukningen.
VTI:s bedömning är att dagens bensinpris ligger på en sådan nivå att
det medför att bilparkens sammansättning på sikt ändras i riktning mot
fordon med högre bränsleeffektivitet och att biltrafikens ökningstakt
kommer att dämpas. Detta medför att förutsättningarna ökar for att
utsläppen av koldioxid skall kunna minska eller hållas konstanta under
resten av 1990-talet. Vägverket har genom såväl trafikmätningar som
studier av förändringar i bränsleförbrukningen i Sverige kunnat konsta-
tera att en klar dämpning av koldioxidutsläppen skett under de tre
senaste åren. En bidragande faktor är att bensinpriset påverkat trafikan-
ternas körbeteenden.

Riksdagen beslöt den 15 december 1993 att ånyo höja koldioxid-
skatten fr.o.m. den 1 januari 1994 samt att indexera skatten fram t.o.m.
år 1998. Beslutet skall ses som ett ytterligare steg i riktning mot att
förorenaren betalar för de skador som blir följden av utsläppen.

I finansplanens miljöbilaga anger regeringen att det finns anledning
att utreda förutsättningarna för ytterligare miljörelatering inom skatte-
systemet. Hänsyn måste härvid självfallet tas till andra angelägna mål
som exempelvis en bibehållen konkurrenskraft och att skattetrycket inte
höjs av eventuella förändringar. En parlamentarisk utredning kommer
att tillsättas inom kort.

Även frågan om skatteväxling avhandlas i nämnda bilaga. Regeringen
anger att det infor en eventuell framtida skatteväxling finns ett flertal
frågeställningar som måste belysas. Det är viktigt att förändringssig-
naler är tydliga och att tidsperspektivet är långt både när det gäller
anpassning och utvärdering. Frågan om skatteväxling, inom ramen för
ett oförändrat skattetryck och bevarad svensk konkurrenskraft, bör
därför belysas av den i finansplanens miljöbilaga aviserade utredningen
om miljörelaterade skatter.

5.4 Översyn av lagstiftningen

Miljöhänsynen i olika lagar och författningar som berör kommunika-
tionsområdet måste förstärkas.

Miljöskyddskommittén lade under år 1993 fram två betänkanden som
berör miljölagstiftningen och därmed förutsättningarna för bl.a. trans-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

152

portsektoms miljöarbete på längre sikt. Huvudbetänkandet ”Miljöbalk”
(SOU 1993:27) och delbetänkandet ”Lag om införande av miljöbalk”
(SOU 1993:66) är under beredning i regeringskansliet.

Miljöskyddskommittén fortsätter sitt arbete och kommer senare att
redovisa förslag till anpassningar av olika speciallagar bl.a. väglagen.

En omläggning av miljölagstiftningen i enlighet med Miljöskydds-
kommitténs förslag till en samlad miljöbalk innebär enligt regeringens
uppfattning ett automatiskt behov av att se över sektorslagstiftningen.

Inom transportområdet finns en rad speciallagar och författningar
som reglerar förhållandena i trafiken. Utöver det arbete som genomförs
i Miljöskyddskommittén behöver därför en översyn ske av övriga lagar
och författningar som berör Kommunikationsdepartementets ansvarsom-
råde t.ex. vägtrafikkungörelsen, yrkestrafiklagen, skattelagstiftningen
samt parkeringslagstiftningen. Nuvarande regler förhindrar t.ex. ut-
vecklingen av organiserade former for samåkning liksom möjligheterna
att ange miljökrav för den yrkesmässiga trafiken. Arbetsgivares möjlig-
heter att gynna miljövänliga resealtemativ försvåras likaså. Regeringen
kommer att tillsätta en utredning, som ges uppgiften att lämna förslag
till miljöanpassningar av berörda lagar och författningar som gäller
inom trafikområdet. I uppgiften kommer även att ingå att granska trafik-
verkens regelsamlingar i syfte att lämna förslag om miljöanpassningar
av dessa.

En miljöanpassning av trafiklagstiftningen berör i hög grad även
förutsättningarna för kommunernas arbete. Vägtrafikkungörelsens regler
är t.ex. oklara rörande kommunernas möjligheter att styra trafikflödena
från miljömässiga utgångspunkter.

Direktiven kommer därför att utformas så att de kommunala förut-
sättningarna för ett offensivt miljöarbete inom trafikområdet belyses och
att förslag lämnas till miljöanpassningar av aktuell eller ny lagstiftning.

5.5 Transporter och planering

Det är nödvändigt att lägga fäst strategier for utvecklingen av investe-
ringar i bebyggelse och transportinfrastruktur samt åtgärder för att
främja miljövänliga transportsätt. Den fysiska planeringen har här en
viktig uppgift. Berörd lagstiftning bör anpassas så att den främjar in-
riktningen mot ett långsiktigt bärkraftigt transportsystem.

Agenda 21 anger att det är nödvändigt att integrera markanvändning
och transportplanering så att utvecklingsmönster som minskar transport-
behoven främjas och att utveckla eller förbättra mekanismer för att
integrera transportplaneringen i bostads- och bebyggelseplaneringen i
städer och regioner i syfte att minska transporternas miljöeffekter.

I EU:s femte miljöhandlingsprogram anges som målet för transport-
området att åstadkomma ”uthållig rörlighet”. Viktiga åtgärder som
föreslås är bl.a. förbättrad markanvändningsplanering/ekonomisk ut-
vecklingsplanering på lokal, regional, nationell och mellannationell nivå
för att minska transportbehovet och möjliggöra utveckling av alternativ

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

153

till vägtransporter samt förbättrad koordinering av planering och inves-
tering i transportinfrastruktur.

EU-kommissionens vitbok om transporter talar om att de tekniska och
skattemässiga åtgärderna måste kompletteras med åtgärder riktade mot
transportefterfrågan, särskilt den som tillgodoses genom privatbilen. På
nationell nivå kan såväl stads- och industriplanering såväl som regional
utveckling bidra till ändringar i resmönster och på så vis avlasta hårt
belastade punkter. Förbättring av transportinfrastrukturens miljömässiga
effektivitet kräver en noggrann värdering av projektens miljöpåverkan
vid planeringsstadiet, enligt normala kriterier, med möjligheten till
alternativa lösningar.

Trafik- och klimatkommittén har inom ramen för sitt uppdrag bl.a.
till uppgift att belysa principerna for ett miljöanpassat transportsystem.

Regeringen har också gett samtliga länsstyrelser i uppdrag att utar-
beta en regional trafik- och miljöanalys som skall redovisas till Boverket
den 1 april 1995.

Regeringen avser att lägga fram ett förslag till lagstiftning för
byggande av järnvägar som tillgodoser moderna krav på en bred plane-
ringsprocess som är förankrad i kommunal och regional planering och
bland berörd allmänhet.

Arbete pågår också inom regeringen med syfte att se över berörda
lagar för att i lokaliseringsbeslut om vägar och järnvägar ge ökade
möjligheter att beakta de miljö- och trafikpolitiska aspekterna och de
krav som olika lagstiftningar ställer. Utgångspunkten är att åstadkomma
en allsidig och smidig prövning samt eftersträva en god förankring i
länsstyrelsernas och kommunernas planering redan i ett tidigt skede av
planeringsprocessen.

Regeringen avser att senare redovisa ställningstaganden till hur åt-
gärder for ett långsiktigt bärkraftigt transportmönster skall utvecklas i
den svenska samhällsplaneringen.

5.6 Samarbete i Öresundsregionen

Ett samarbete inleds med Danmark med syftet att påskynda utvecklingen
om ett miljöanpassat transportsystem i Öresundsregionen.

Den 19 november 1993 träffade den danska trafikministem och den
svenska kommunikationsministern en överenskommelse om att inleda ett
aktivt samarbete för att påskynda utvecklingen av ett miljöanpassat
transportsystem inom Öresundsregionen. En gemensam strategi skall
utarbetas för att ytterligare förbättra förutsättningarna för tåg- och annan
kollektivtrafik. Dessutom skall möjligheterna att accelerera utnyttjandet
av allt mer miljövänliga fordon i regionen undersökas. Med detta avses
el- eller hybridfordon, gasbilar och andra bilar med extremt små utsläpp
av förorenande ämnen och med en mycket låg bränsleförbrukning.

Regeringen kommer snarast att inleda överläggningar med den
danska regeringen om formerna för detta samarbete.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

154

5.7 Kollektivtrafikens konkurrenskraft

Åtgärder måste sättas in så att kollektivtrafikens konkurrenskraft kan
förstärkas.

Det kollektiva resandet i Sverige är i dag på tillbakagång. Den ex-
pansion som skedde under 1980-talet har upphört. Framför allt har den
lokala trafiken (stadstrafiken) stagnerat, bl.a. resorna till och från arbe-
tet. Resandet med kollektiva färdmedel i tätorter har sjunkit flera år i
rad. Kollektivtrafiken i Stockholm bibehåller sin ställning med väsent-
ligt högre reseandelar än i övriga Sverige men även här har andelen
resor börjat minska.

Sammantaget innebär utvecklingen att kollektivtrafiken delvis har
mist sin attraktivitet.

Detta inger enligt regeringens bedömning oro då det försvårar möjlig-
heterna att nå miljömålen.

Regeringen har i anslutning till de tre storstadsuppgörelsema betonat
betydelsen av att investeringarna i de kollektiva trafiksystemen ökar.
Regeringen har för sin del fattat beslut om att stödja de tre storstäderna
med 5,5 miljarder kronor, som del i samlade överenskommelser om
upprustning av trafiksystemen, varav merparten redan betalats ut.

Regeringen kommer mot bakgrund av den redovisade utvecklingen att
utfärda tilläggsdirektiv till Trafik- och klimatkommittén rörande kollek-
tivtrafikens framtida konkurrenskraft.

5.8 Bilförmånerna i ett miljöperspektiv

Utformningen av beskattningen av bilförmån leder till att motorpre-
standa, körsätt och körsträcka påverkas i en från miljösynpunkt oönskad
riktning.

Regeringen överlämnade till riksdagen under hösten 1993 en proposi-
tion med förslag rörande tjänsteinkomstbeskattningen (prop.
1993/94:90) om översyn av tjänstebeskattningen m.m. I propositionen
behandlas frågor som har med beskattningen av bilförmånerna att göra.
Regeringen föreslår vissa förändringar och anger att ett fortsatt bered-
ningsarbete skall ske. Denna beredning avser frågan om hur den privata
användningen av en tjänstebil skall beskattas.

5.9 Behov av miljöinvesteringar inom vägtrafiken

Vissa miljökrav rörande de framtida investeringarna i trafikens infra-
struktur måste anges.

Ny teknik kan bidra till miljöförbättringar inom vägtrafiken. Tekni-
ken ger redan i dag möjligheter att i större utsträckning styra trafikflö-
den och därmed minska trafikarbetet. Resultatet kan bli en effektivare
trafik som innebär lägre utsläpp. Pågående utrednings- och utvecklings-
arbete inom informationsteknologin inom Statens väg- och transport-
forskningsinstitut (VTI) och inom Vägverket visar att tiden nu kan vara
mogen att i större skala stegvis införa dessa tekniker. Likaså visar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

155

utvecklingen inom el- och hybridfordonsområdet att behov nu föreligger Prop. 1993/94:100
att påbörja en anpassning av infrastrukturen. Bilaga 7

Riksdagen har under förra riksmötet beslutat om investeringsinrikt-
ningen för 1990-talets vägutbyggnad.

Regeringen avser att senare återkomma till frågan hur investeringarna
skall ske med avseende på behoven av ny teknik som samspelar med
möjligheterna att genomföra miljöförbättringar inom vägtrafiken. Det
kan här komma att handla om hur investeringarna skall utformas av-
seende t.ex. snabbladdningsstationer för elfordon, trafikflödesinforma-
tion direkt till fordonen, anpassningar av ljussignalar samt trafikguid-
ning till parkeringshus m.m.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

godkänner inriktningen av utvecklingsarbetet rörande ett långsiktigt

bärkraftigt transportsystem.

156

B. Funktionshindrades resemöjligheter

1 Ärendet och dess beredning

Som grund för regeringens förslag och bedömningar i det följande
ligger främst 1989 Ars Handikapputrednings slutbetänkande Ett samhälle
för alla (SOU 1992:52) samt Transportforskningsberedningens (nuva-
rande Kommunikationsforskningsberedningens) rapport Anpassningen av
kollektivtrafiken - i går, i dag, i morgon (TFB-rapport 1993:13). Såväl
betänkandet som rapporten har remissbehandlats. Förteckningar över
remissinstanserna samt sammanfattningar av remissvaren finns att tillgå

1 Kommunikationsdepartementet (dnr K93/3259/4 samt K93/1620/4).

2 Anpassning av kollektivtrafiken under 1980-talet

2.1 1979 års trafikpolitiska beslut

Utgångspunkten för arbetet med handikappanpassning av kollektivtrafi-
ken under 1980-talet var 1979 års trafikpolitiska beslut (prop.
1978/79:99, bet. 1978/79:TU18).

Genom detta beslut slogs fast att målet för trafikpolitiken bör vara att
tillförsäkra medborgarna en tillfredsställande transportförsörjning. Som
ett led i uppfyllandet av detta mål angavs att en så långt möjligt full-
ständig anpassning av den kollektiva trafiken till handikappades behov
borde eftersträvas. Av tekniska och ekonomiska skäl måste anpass-
ningen ske successivt och man framhöll särskilt att det borde satsas på
forsknings- och utvecklingsarbete.

I samband med 1979 års trafikpolitiska beslut antog riksdagen lagen
(1979:538) om handikappanpassad kollektivtrafik.

2.2 1988 års trafikpolitiska beslut

I 1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50, bet. 1987/88:TU15,
rskr. 1987/88:201) angavs att en helhetssyn borde läggas på samhällets
olika insatser - kommunal färdtjänst, bilstöd, handikappanpassning av
kollektiva färdmedel och riksfärdtjänst - för att säkerställa handikappa-
des förflyttningsmöjligheter. Valfrihet var en grundläggande princip i
beslutet och det ansågs önskvärt att öka möjligheterna till frihet i färd-
medelsval för handikappade. Därvid konstaterades att handikappade och
äldre kan erhålla denna valfrihet först när den kollektiva trafiken kan
tillgodose deras behov på ett bättre sätt. Å andra sidan borde behovet av
ekonomiska medel till olika former av särlösningar kunna minska allt-
eftersom handikappanpassningen av trafiken ökar.

Beslutet innebar också att det inrättades ett statligt engångsstöd till
investeringar för ökad handikappanpassning av befintliga fordon och
äldre terminaler. Syftet var att öka incitamenten för trafikföretagen att
vidta åtgärder utöver de fastställda kraven.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

157

Dessutom ändrades lagen (1979:558) om handikappanpassad kollek-
tivtrafik så att även fordon i beställnings-, turist- och färdtjänsttrafik
omfattades.

2.3 Föreskrifter om handikappanpassad kollektivtrafik

Enligt lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik skall de
färdmedel som används inom kollektivtrafiken så långt det är möjligt
vara lämpade för handikappade resenärer.

Vägverket har enligt förordningen (1980:398) om handikappanpassad
kollektivtrafik till uppgift att initiera, planera och följa upp anpassning-
en samt verka för att anpassningen samordnas. Vidare skall Banverket,
Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket, var och en inom sitt
område, meddela de föreskrifter som behövs om färdmedlens och termi-
nalernas konstruktion, utrustning och drift. Innan föreskrifter meddelas
skall verken samråda med berörda myndigheter samt med företrädare
for handikappade och för dem som utövar trafiken.

Med stöd av förordningen om handikappanpassad kollektivtrafik har
under 1980-talet föreskrifter utfärdats som rör utformningen av bussar,
loktågsvagnar, spårvagnar, tunnelbanevagnar, färdtjänstfordon, fartyg,
motorvagnar, förortståg och flygplan.

Den utvärdering av hittills genomförda åtgärder som Transportrådet
redovisade år 1990 visar att föreskrifternas tillämpning medfört en all-
män höjning av kollektivtrafikens tillgänglighet. Det har bl.a. utvecklats
teknik för att sänka bussars ffamvagn vid hållplatser så att det är lättare
att stiga på bussen. Vidare har en transportstol och en rullstolslyft ut-
vecklats för att underlätta för rullstolsbundna personer att åka med t.ex.
flyg, buss och tåg.

2.4 Färdtjänst

Färdtjänsten är ett komplement till den övriga trafikförsöij ningen som
syftar till att skapa resemöjligheter för funktionshindrade som har svå-
righeter att förflytta sig på annat sätt. Den kommunala färdtjänsten sker
till ca 80 procent med taxi men också med specialfordon. Den inrätta-
des i slutet av 1960-talet och var från böijan ett frivilligt åtagande för
kommunerna. År 1975 infördes statsbidrag för färdtjänst. Fr.o.m. år
1993 har det specialdestinerade bidraget överförts till det generella
statliga utjämningsbidraget till kommunerna. Bestämmelser om färd-
tjänsten finns i socialtjänstlagen (1980:620). Till grund för legitimering
för kommunernas färdtjänst ligger, utöver fysiska och psykiska funk-
tionshinder, även sociala funktionshinder.

Antalet färdtjänstberättigade uppgick år 1991 till närmare 440 000.
Samma år genomfördes närmare 15,5 miljoner resor i den kommunala
färdtjänsten till en sammanlagd kostnad av 1,9 miljarder kronor. Från
att ha uppvisat en oavbruten tillväxt under 1970- och 1980-talen har
såväl antalet färdtjänstberättigade som antalet resor minskat under 1990-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

158

talets tre första år. Antalet enkelresor har t.ex. minskat med över 14
procent från år 1989 till år 1992.

Riksfärdtjänsten inrättades år 1980 som en försöksverksamhet. Den
permanentades år 1984 varvid ansvaret lades på Transportrådet. Efter
det att Transportrådet avvecklats har ansvaret fram till årsskiftet
1993/94 legat på ett tillfälligt inrättat organ, Styrelsen för riksfärdtjänst.
Fram till denna tidpunkt har verksamheten bekostats med statliga medel
fastän det är kommunerna som beslutat om resorna. Från årsskiftet är
emellertid riksfärdtjänsten kommunaliserad. Verksamheten regleras
genom lagen om kommunal riksfärdtjänst (1993:963).

Syftet med riksfärdtjänst är att ge svårt funktionshindrade möjligheter
att göra längre resor inom landet till normala kostnader. Resorna kan
ske med flyg, tåg och andra allmänna kommunikationer samt med
taxibilar och specialfordon.

I 1993 års kompletteringsproposition anges att kommunaliseringen av
riksfärdtjänsten bör kunna leda till effektiviseringar av verksamheten
genom en bättre samordning med andra samhällsbetalda resor och ge-
nom samordnad upphandling.

2.5 Differentierat kollektivtrafikutbud

Det har under senare år blivit allt vanligare med kollektivtrafikformer
som särskilt vänder sig till äldre och handikappade. Ett exempel på
detta är servicelinjer. Vid inrättandet av servicelinjer tas särskild hänsyn
till bl.a. äldres och funktionshindrades behov i fråga om t.ex. linje-
sträckning, turintervall och fordonsutformning.

Servicelinjema är en trafikeringsmodell som utvecklats i Sverige av
Kommunikationsforskningsberedningen i samarbete med kommuner,
trafikhuvudmän och trafikföretag och som rönt en betydande internatio-
nell uppmärksamhet.

Ett annat exempel på en särskilt behovsanpassad kollektivtrafikform
är linjelagd färdtjänst. Trafiken har ofta formen av turlistelagda taxire-
sor som i vissa fall kan vara efterfrågestyrd, dvs. resenärerna måste an-
mäla sina resor på förhand för att turen skall köras.

Enligt en kartläggning som Svenska Kommunförbundet nyligen ge-
nomfört* har ca 1/4 av kommunerna infört servicelinjer eller linjelagd
färdtjänst. Denna typ av kollektivtrafikservice är vanligast i de större
kommunerna. Kommunförbundets kartläggning visar också att andelen
färdtjänstberättigade invånare i genomsnitt är lägre i kommuner som
infört kollektivtrafikformer som är särskilt anpassade för äldre och
funktionshindrade.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

* Den kommunala färdtjänsten,
Kommunala jämförelsetal 1993:1

159

3 Inriktningen av det fortsatta arbetet för att främja
funktionshindrades rese- och kommunikationsmöjligheter

3.1 Några utgångspunkter

Regeringens bedömning: Målet bör vara att funktionshindrade
personer skall kunna tillförsäkras samma villkor som andra med-
borgare när det gäller möjligheter att förflytta sig och resa eller
att utnyttja andra former av kommunikationer. En helhetssyn på
funktionshindrades kommunikationsmöjligheter bör därvid efter-
strävas. Olika vägar att tillgodose funktionshindrades behov måste
prövas. Sådana åtgärder som kan väntas ge störst samlad effekt
vid en given insatsnivå bör prioriteras. Åtgärdernas effekter på
det totala utbudet av tjänster inom kommunikationsområdet och
följderna för det internationella utbytet av varor och tjänster måste
beaktas.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Utredningarna: Utredningarnas grundsyn överensstämmer i allt
väsentligt med regeringens bedömning. Handikapputredningen har
emellertid inte behandlat avvägningen mellan trafikutbud och service-
nivå. Ingen av utredningarna har behandlat de internationella aspekterna
på anpassningsåtgärder inom kommunikationssektorn.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna delar utred-
ningarnas grundsyn.

Skälen för regeringens bedömning: Målet för det fortsatta arbetet
för att främja funktionshindrades rese- och kommunikationsmöjligheter
bör vara att funktionshindrade personer skall kunna tillförsäkras samma
villkor som andra medborgare när det gäller möjligheter att förflytta sig
och resa eller att utnyttja andra former av kommunikationer.

För att öka tillgängligheten till allmänna färdmedel har som tidigare
framgått ett omfattande arbete lagts ned på föreskrifter för utformningen
av olika typer av fordon. Föreskrifterna har utan tvekan haft stor be-
tydelse för att påskynda införandet av fordon som är bättre anpassade
till funktionshindrades behov. De har också bidragit till att driva på den
tekniska utvecklingen inom området och stimulerat forsknings- och
utvecklingsverksamhet med inriktning på funktionshindrades förutsätt-
ningar att förflytta sig och resa. Den brukarundersökning som nu ge-
nomförts visar också att de åtgärder som vidtagits med anledning av
föreskrifterna uppmärksammats av en stor del av de berörda, att åt-
gärderna anses ha minskat problemen och att detta gäller de mest funk-
tionshindrade i särskilt hög grad. Samtidigt tyder emellertid undersök-
ningen på att åtgärderna haft en mycket begränsad effekt på funktions-
hindrades faktiska utnyttjande av kollektivtrafiken. Vidare kan noteras
att förenklad på- och avstigning fortfarande är ett mycket vanligt önske-

160

mål trots att föreskrifterna i hög grad inriktats just på detta område och
att det är fler som anser att informationsstandarden försämrats under
1980-talet än som anser att den förbättrats.

Brukarundersökningen visar också att färden till och från hållplatsen/-
stationen är det moment under resan som i allmänhet ger störst pro-
blem. Nedlagda linjer och indragna hållplatser beskrivs som en försäm-
ring som är långt betydelsefullare än den förbättring som åstadkommits
genom teknisk anpassning av fordonen. Okad turtäthet är också det
främsta önskemålet om förbättring av trafikstandarden inom hela den
studerade gruppen av funktionshindrade personer. Även de mest funk-
tionshindrade önskar förbättrad turtäthet i minst lika stor omfattning
som förbättrad service i övrigt eller förändringar av fordonens utform-
ning.

De ovan beskrivna förhållandena visar enligt regeringens mening på
betydelsen av en helhetssyn på funktionshindrades rese- och kommuni-
kationsmöjligheter. Inom kollektivtrafiken är det t.ex. den samlade
trafikeringsstandarden med dess olika komponenter i form av fordonsut-
formning, trafikeringsformer och personlig service som är avgörande
tillsammans med samspelet mellan trafikförsörjningen och den fysiska
miljön. Det är således av begränsat värde att fordonen uppvisar en hög
tillgänglighet om brister i utformningen av terminaler, gatumiljö m.m.
innebär svåröverstigliga hinder.

Ytterligare en viktig slutsats är att föreskrifter - och då i synnerhet
föreskrifter som fokuseras på fordonens tekniska utformning - aldrig
kan vara det enda medlet att nå en ökad tillgänglighet till transportsyste-
met för funktionshindrade. Det gäller i minst lika hög grad att förändra
attityder, service, information, m.m. där lagstiftning inte alltid är det
effektivaste instrumentet for att nå resultat. Även andra vägar måste
därför prövas. Grundläggande är att skapa sådana arbetsformer att det
blir naturligt för berörda myndigheter, företag och organisationer att
löpande ta hänsyn till och bevaka funktionshindrades intressen i utveck-
lingen och driften av de allmänna kommunikationerna. Det går inte
heller att komma ifrån att insatserna för att förbättra funktionshindrades
situation på transportområdet inrymmer en rad svåra avvägningar mel-
lan olika intressen.

En avgörande restriktion i detta sammanhang är naturligtvis kravet på
begränsningar i de offentliga utgifterna som innebär att åtgärder för att
stärka funktionshindrades ställning måste finansieras genom rationalise-
ringar och omprioriteringar inom den offentliga verksamheten - det är
i första hand kommunernas och landstingens utgifter som berörs - eller
genom höjda avgifter. Detta leder ofrånkomligen till att en avvägning
måste göras mellan tillgänglighetsmålet och andra hänsyn. Risken för att
en lagstiftning som medför stora kostnadsökningar för kollektivtrafiken
leder till minskat trafikutbud och höjda biljettpriser är t.ex. uppenbar
med hänsyn till den ekonomiska situation som många kommuner och
landsting befinner sig i. Följden kan då bli att kollektivtrafikens för-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

161

11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

måga att hävda sig mot bilen försämras ytterligare med bl.a. negativa
miljöeffekter som resultat.

Vid utformningen av svenska särbestämmelser när det gäller kommu-
nikationsmedel och trafikvillkor är det av vikt att dessa utformas så att
de inte innebär handelshinder eller konkurrensbegränsningar. Här har
Sverige också internationella åtaganden genom GATT- och EES-avtalen
samt i förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU. Enligt vad
regeringen erfarit kommer EG-konsekvensutredningen om social välfärd
och jämställdhet (dir. 1993:21) att i sitt betänkande särskilt behandla
frågan om följderna av bl.a. ett EU-medlemskap sett ur funktionshind-
rades perspektiv.

Vad som nu berörts gäller avvägningen mellan målet om ökad till-
gänglighet till kommunikationerna och andra såväl kommunikationspoli-
tiska mål som mer övergripande mål för samhällsutvecklingen. Priorite-
ringar måste emellertid också göras inom ramen för strävandena att
förbättra funktionshindrades situation på kommunikationsområdet. Inom
kollektivtrafikområdet kan t.ex. en sådan avvägning gälla vad som är
mest angeläget att åstadkomma; förbättringar för de grupper som redan
utnyttjar allmänna färdmedel i syfte att minska de problem de upplever
eller förbättringar som gör det möjligt för nya grupper av funktions-
hindrade att utnyttja kollektivtrafiken. En delvis annan avvägning rör
valet mellan att gynna så stora grupper av funktionshindrade som möj-
ligt eller att i första hand satsa på att förbättra för dem som är mest
eftersatta när det gäller förflyttningsmöjligheter.

Förekomsten av intressekonflikter skall dock inte överdrivas. Många
av de åtgärder som redan har genomförts i syfte att förbättra förhållan-
dena för funktionshindrade har således visat sig vara av värde for breda
konsumentgrupper och välmotiverade även ur ett snävt företagsekono-
miskt perspektiv. Insatserna för att förbättra funktionshindrades tillgång
till allmänna kommunikationsmedel måste också sättas in i ett hel-
hetsperspektiv på samhällsutvecklingen. Investeringar för att öka till-
gängligheten till allmänna kommunikationer kan således leda till be-
tydande besparingar eller välfärdsvinster inom andra samhällssektorer
och ge upphov till en total samhällsekonomisk vinst. Ett exempel är när
behovet av dyra specialtransporter kan minskas, ett annat är när bra
kommunikationer kan underlätta ett kvarboende och ett så normalt
boende som möjligt för äldre och funktionshindrade samt när bra kom-
munikationer gör det möjligt för människor att flytta hem från institutio-
ner.

I det följande behandlas olika insatser för att främja funktionshindra-
des resemöjligheter. Handikapputredningen har också föreslagit vissa
åtgärder på telekommunikationsområdet. Regeringen har tagit upp dessa
frågor under avsnitt C.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

162

3.2 En effektivare trafikorganisation

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Regeringens bedömning: Med en effektivare trafikorganisation i
form av bl.a. ökad samordning av offentligt betalda resor skapas
bättre förutsättningar att anpassa kollektivtrafiken till funktions-
hindrades behov. En effektivare organisation kan även skapa
utrymme för kvalitetsförbättringar inom färdtjänsten för svårt
funktionshindrade.

Utredningarnas förslag: Överensstämmer med regeringens bedöm-
ning.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker
utredningarnas förslag.

Skälen för regeringens bedömning: Vid sidan av vad kommuner
och landsting betalar for den lokala och regionala kollektivtrafiken
anslås som tidigare framgått betydande medel till kommunal färdtjänst,
riksfärdtjänst samt sjukresor. För att pröva förutsättningarna att effekti-
visera trafiken och förbättra det sammanlagda trafikutbudet inom ramen
för de resurser som nu finns tillgängliga inom dessa ansvarsområden
beslutade regeringen i juli 1993 att bemyndiga chefen för Kommunika-
tionsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att
lämna förslag till samordning av olika slag av offentligt betalda resor.

Utredningen - som nu arbetar under namnet Samreseutredningen -
skall enligt direktiven (dir. 1993:84) förutsättningslöst studera olika
modeller som bygger på frivillig samverkan mellan kommuner, lands-
ting och trafikhuvudmän. Utredningen skall också redovisa ett alternativ
som bygger på lagstiftning om ett enhetligt huvudmannaskap i länen för
offentligbetalda resor. Inom ramen för denna redovisning skall utred-
ningen lämna förslag till erforderliga ändringar av lagen (1978:438) om
huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. Uppdraget skall vara
slutfört senast den 31 december 1994.

Möjligheterna att erbjuda även resenärer med funktionshinder en
tillfredsställande transportforsöijning genom en ökad handikappanpass-
ning av kollektivtrafiken är ett av huvudmotiven för att utredningen
tillsatts. Uppdraget till utredningen har också utformats med utgångs-
punkt i de förslag som lagts fram inom ramen för Handikapputred-
ningens arbete.

Enligt regeringens mening är förutsättningarna att etablera en effekti-
vare trafikorganisation av avgörande betydelse för att öka uppfyllelsen
av trafikpolitikens mål om tillgänglighet for bl.a. funktionshindrade.
Detta synsätt har redan kommit till uttryck genom beslutet att kommu-
nalisera riksfärdtjänsten fr.o.m. årsskiftet 1993/94. De nackdelar som
har varit förenade med att beslut och kostnadsansvar för olika slag av
färdtjänst lagts på skilda huvudmän kommer därigenom att kunna elimi-

163

neras. Beslutet kan också ses som ett led i strävandena att skapa förut-
sättningar för en bättre samordning med andra offentligt betalda resor.

När resultatet av Samreseutredningens arbete föreligger vid utgången
av år 1994 är det regeringens förhoppning att det skall vara möjligt att
ta ytterligare betydelsefulla steg mot att skapa sådana organisations- och
arbetsformer att det blir naturligt för berörda myndigheter, företag och
organisationer att beakta funktionshindrades behov i utvecklingen och
driften av kollektivtrafiken.

3.3 Ändring av lagen om handikappanpassad kollektivtrafik

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Regeringens förslag: Lagen (1979:558) om handikappanpassad
kollektivtrafik bör ändras enligt följande: Begreppet handikappade
ersätts med begreppet resenärer med funktionshinder. 2 § andra
stycket föreslås få följande lydelse: ”När kollektivtrafik planeras
och genomförs skall fönktionshindrade resenärers särskilda behov
beaktas. ”

Utredningarnas förslag: Frågan behandlas endast av Handikapput-
redningen. Utredningens förslag överensstämmer delvis med regering-
ens förslag. Utredningen förordar även att ett tillägg bör göras i 3 §
som anger att regeringen eller den myndighet som regeringen utser skall
föreskriva vid vilken tidpunkt anpassningsåtgärdema skall vara slut-
förda, att en ny paragraf införs med hänvisning till den av utredningen
föreslagna Handikappombudsmannen samt att lagens avslutande para-
graf med hänvisning till plan- och bygglagen utvecklas. Vidare föreslår
utredningen att 2 § andra stycket helt skall utgå.

Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna tillstyrker
utredningens förslag. Remissutfallet är dock blandat och skilda remiss-
instanser lämnar detaljsynpunkter på olika delar av utredningens lagför-
slag. Flera remissinstanser har invändningar mot utredningens förslag
till ändring av 2 § i lagen om handikappanpassning.

Skälen för regeringens förslag: Lagen om handikappanpassad kol-
lektivtrafik innehåller övergripande bestämmelser om hänsyn till funk-
tionshindrade vid planeringen och genomförandet av kollektivtrafiken.
Lagen vänder sig således till dem som har tillsyn över eller utövar
sådan trafik och inte till tillverkarna av kollektivtrafikfordon.

Regeringen anser, i likhet med Handikapputredningen, att lagen bör
ändras så att begreppet resenär med funktionshinder används i stället för
ordet handikappad. Ändringsförslaget följer av synsättet att handikapp
inte skall ses som en egenskap hos en person utan som ett förhållande
mellan en funktionshindrad person och omgivningen. Se underbilaga
7.1.

164

Utredningens förslag beträffande 2 § innebär inte någon ändring i
sak. Förslaget att stryka paragrafens andra stycke motiveras i stället av
att lagen anses ha en diskriminerande utformning genom att den anger
att handikappades särskilda behov skall beaktas ”så långt det är möj-
ligt”. Regeringen har beaktat denna synpunkt. Regeringen anser emel-
lertid att stycket i övrigt innehåller information av väsentlig betydelse
för tolkningen av lagen genom att det anger att funktionshindrade rese-
närers behov skall beaktas vid planeringen och genomförandet av trafi-
ken. Att helt slopa stycket skulle därför enligt regeringens mening på ett
olyckligt sätt ge intryck av att lagen fokuseras enbart till färdmedlens
utformning.

Regeringen ser ingen anledning att förändra 3 § på det sätt som
Handikapputredningen föreslår eftersom paragrafen redan i sin nuvaran-
de utformning ger regeringen och föreskrivande myndigheter möjlig-
heter att ange vid vilken tidpunkt en anpassningsåtgärd skall vara
genomförd. Så har också skett alltsedan lagen infördes. Genom att
åtgärder som genomförs med stöd av lagen kan avse annat än en ren
teknisk anpassning av fordon är inte heller utredningens formulering
alltid tillämplig. Ett visst planeringsförfarande eller en viss serviceåt-
gärd kan t.ex. inte alltid tidsbindas på det sätt som utredningens förslag
synes förutsätta.

Den paragraf i lagen om handikappanpassad kollektivtrafik som
hänvisar till plan- och bygglagen (PBL) föreslås av Handikapputred-
ningen bli ändrad så att den hänvisar till de delar av PBL som gäller
tomter, allmänna platser, byggnader och terminaler. Syftet är att tyd-
liggöra att kollektivtrafiken sett från den funktionshindrades synvinkel
är en helhet och bygger på ett samspel av anpassning i hela reskedjan.
Principiellt har regeringen ingenting att invända mot en sådan föränd-
ring. Den ligger helt i linje med det synsätt på kollektivtrafikens an-
passning som vi redan givit uttryck för. Enligt regeringens mening bör
dock en förändring av detta slag anstå till dess den pågående översynen
av plan- och bygglagen är avslutad.

Regeringen avser att i en särskild proposition behandla frågan om
inrättandet av en handikappombudsman. Regeringen är därför inte
beredd att nu ta ställning till Handikapputredningens förslag att införa
bestämmelser om en handikappombudsman i lagen om handikappanpas-
sad kollektivtrafik.

Lagförslaget är av sådan enkel beskaffenhet och har sådan begränsad
räckvidd att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Med hänsyn
härtill anser regeringen att Lagrådets yttrande över förslaget inte bör
inhämtas.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

165

12 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

3.4 Anpassning av färdmedel m.m.

Regeringens bedömning: Arbetet med att utfärda föreskrifter om
anpassningen av kollektiva färdmedel till funktionshindrades
behov med stöd av lagen om handikappanpassad kollektivtrafik
bör gå vidare. I vissa fall bör de tekniska och ekonomiska förut-
sättningarna för skärpta krav, liksom föreskrifternas förenlighet
med Sveriges internationella förpliktelser, ytterligare klarläggas.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Utredningarnas förslag: Handikapputredningen lägger fram ett stort
antal förslag om åtgärder för att öka tillgängligheten till olika färdmedel
med angivande av tidpunkter när åtgärderna senast skall vara genom-
förda. Förslagen överensstämmer delvis med regeringens bedömning.
Utredningens förslag innebär dock i vissa avseenden väsentligt mer
långtgående krav på fordonen i bl.a. lokal och regional trafik, beställ-
ningstrafik med buss samt viss spårbunden trafik än vad som regeringen
för närvarande är beredd att ta ställning till. Å andra sidan behandlar
inte utredningen andra krav på fordonens yttre och inre utformning än
de som gäller instegsförhållanden och rullstolstillgänglighet. TFB-rap-
porten innehåller inga konkreta förslag när det gäller lagfästa krav på
fordonsutformning.

Remissinstanserna: Remissopinionen är delad. En majoritet av
remissinstanserna förordar en fortsatt lagstiftning på området. Många
remissinstanser anser dock att kostnaderna för föreslagna anpassningsåt-
gärder måste belysas mera ingående. En rad invändningar av teknisk
och ekonomisk natur reses mot vissa av utredningens förslag. Flera
remissinstanser anser att EES-avtalet och ett framtida medlemskap i EU
begränsar Sveriges möjligheter att behålla eller införa nya särkrav av-
seende färdmedlens tillgänglighet.

Skälen för regeringens bedömning

Kostnadskonsekvenser m.m. måste klarläggas

Arbetet med att anpassa kollektivtrafiken till funktionshindrades behov
bör gå vidare. Det finns en bred uppslutning bakom de ambitioner som
ligger till grund för Handikapputredningens förslag om åtgärder for att
öka tillgängligheten till olika färdmedel. Den konkreta utformningen av
åtgärderna och de tidsplaner för ett genomförande som redovisas har
däremot i många fall givit upphov till starka invändningar av främst
ekonomisk eller teknisk natur från en rad olika remissinstanser. Kritiken
inriktas bl.a. på att utredningen underskattat kostnaderna for genom-
förandet av vissa av åtgärderna, att vissa lösningar inte är tillräckligt
tekniskt utprovade eller att åtgärderna kommer i konflikt med trafik-

166

säkerhets- och miljömålen på trafikområdet. Andra invändningar gäller
att ingen hänsyn tagits till effekterna på samhällsekonomin och på tra-
fikutbud och resekostnader samt att förslagen lägger hinder i vägen för
en effektiv konkurrens på trafikområdet.

Regeringen anser att det i många fall finns anledning att ta hänsyn till
den kritik som framförts. Sammantaget innebär detta att regeringen inte
anser att Handikapputredningens förslag är så genomarbetade i fråga om
teknisk utformning eller tillräckligt genomlysta med avseende på bl.a.
kostnader och konsekvenser för den totala trafikförsörjningen att det nu
är möjligt att ta slutlig ställning till ett genomförande av förslagen i alla
dess delar. Det är dock regeringens bedömning att Handikapputred-
ningens förslag - efter en mer ingående konsekvensprövning i dessa
avseenden - i väsentliga delar bör kunna ligga till grund för kommande
föreskrifter på området.

Beträffande kraven på olika typer av fordon anser regeringen att
dessa bör utgå dels från en helhetssyn på resemöjlighetema, dels från
en ambition att ange service- eller funktionskrav snarare än specifika
tekniska lösningar.

Vidare är det regeringens uppfattning att anpassningen, i enlighet
med gällande förordning (1980:398) om handikappanpassad kollektivtra-
fik, måste ske i den takt och omfattning som bedöms skälig med hänsyn
till syftet och till de tekniska och ekonomiska förutsättningarna hos dem
som utövar trafiken och med beaktande av att kraven på säkerhet för
resenärer och övriga berörda tillgodoses. Även trafikens miljöegenska-
per bör vägas in i en sådan bedömning. Det innebär att sådana krav inte
bör ställas som kan bedömas få påtagliga negativa återverkningar på den
allmänna standarden i kollektivtrafikförsöijningen. Som tydligt illustre-
ras av bl.a. TFB-rapporten skulle en sådan utveckling stå i ett direkt
motsatsförhållande till funktionshindrades egna prioriteringar.

Med de allmänna utgångspunkter för anpassningen av kommunikatio-
nerna som regeringen här angivit är det också naturligt att berörda
myndigheter fortlöpande analyserar huruvida det är föreskrifter eller
andra typer av åtgärder - t.ex. av informativ karaktär - som utgör den
snabbaste och effektivaste vägen att uppnå målen för trafiksystemets
tillgänglighet.

Särskild hänsyn måste härvid tas till förutsättningarna att nå interna-
tionell acceptans av de åtgärder som vidtas. Flera remissinstanser har
framhållit att EES-avtalet och ett framtida medlemskap i EU kan be-
gränsa Sveriges möjligheter att behålla eller införa nya särkrav avseende
färdmedlens tillgänglighet. Regeringens uppfattning är att det för när-
varande inte föreligger några sådana hinder.

EG-kommissionens direktorat för industrin och den interna markna-
den (DG III) arbetar med direktiv for bussars konstruktion som sanno-
likt kommer att innehålla regler om anpassning till funktionshindrade.
Parallellt härmed utvecklas inom bl.a. transportdirektoratet (DG VII)
direktiv for funktionshindrades arbetsresor samt övergripande riktlinjer
för anpassningen av transportmedel m.m. Med den inriktning som detta

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

167

arbete nu har synes det inte innebära några begränsningar när det gäller Prop. 1993/94:100
Sveriges möjligheter att bibehålla och vidareutveckla lagstiftningen om Bilaga 7
handikappanpassning på kollektivtrafikområdet.

Med hänsyn till att det slutliga utfallet av EU:s arbete på detta om-
råde ännu inte är känt finns det ändå anledning för regeringen och
berörda myndigheter att nära följa utvecklingen. En utgångspunkt från
svensk sida bör därvid vara dels att det skall vara möjligt för Sverige att
bibehålla en hög ambitionsnivå när det gäller kollektivtrafikens anpass-
ning till funktionshindrades behov, dels att verka för att kraven på
tillgänglighet i ökad grad tillgodoses i det europeiska samarbetet. Till
bilden hör också att nya föreskrifter på detta område bör notifieras inom
ramen för GATT-avtalet, såsom hittills skett.

Anpassningen av lokal och regional kollektiv trafik

Enligt den nu gällande förordningen (1980:398) om handikappanpassad
kollektivtrafik skall vid anpassningen hänsyn tas till de särskilda för-
hållandena för kollektivtrafiken i tätortsområden. Bakgrunden till detta
är att man bedömt att en långtgående handikappanpassning kan innebära
vissa problem när det gäller närtrafik med buss och tunnelbana i rus-
ningstid då trafiksystemet är känsligt för förseningar. Enligt regeringens
bedömning har de senaste årens tekniska utveckling, framför allt genom
introduktionen av lågentré- eller låggolvsfordon, skapat ett ökat hand-
lingsutrymme när det gäller att anpassa tätortstrafiken. Regeringen anser
likväl att det kan finnas skäl att särbehandla bl.a. lokaltrafiken i an-
passningshän seende.

Som ftamhålls av såväl Handikapputredningen som i TFB-rapporten
bör kraven på trafikförsörjningen kopplas till åtgärder i den fysiska
miljön för att vara verkningsfulla. Detta krav torde vara allra mest
påtagligt när det gäller den lokala och regionala kollektivtrafiken. Bris-
ter i utformningen av bebyggelse- och gatumiljön kan här göra det
direkt omöjligt att utnyttja allmänna färdmedel. Detta innebär att vissa
former av långtgående anpassning av färdmedlen i lokal och regional
trafik - framför allt åtgärder inriktade på personer med starka förflytt-
ningshinder - kan väntas få genomslag först när den fysiska miljön nått
samma grad av anpassning. När det gäller möjligheterna att göra längre
resor innebär däremot sällan färden till/från stationen eller terminalen
ett absolut hinder även om den fysiska miljön naturligtvis även här
spelar stor roll. Ledsagarservice och färdtjänst kan här användas för att
underlätta anslutningsresoma till allmänna kommunikationsmedel.

Med hänsyn till den starka koppling som finns mellan färdmedlen och
den omgivande miljön kan det ifrågasättas om det är kostnadseffektivt
att i lokal och regional trafik kräva en generell anpassning av fordonen
från och med en viss tidpunkt oavsett hur trafik- och bebyggelsemiljön
i övrigt ser ut. Enligt regeringens mening kan det beträffande denna
trafik vara mera ändamålsenligt och leda till snabbare resultat att stegvis

168

anpassa hela trafikmiljön, inklusive fordonen, och därvid arbeta utifrån
en områdes- och linjevis prioritering.

Trafikförsörjningen på lokal och regional nivå styrs huvudsakligen
genom trafikhuvudmännens planering och upphandling av trafik. Jäm-
sides med åtgärder i bebyggelse- och gatumiljön är det framför allt
genom denna planering och upphandling som kommunerna och lands-
tingen kan ta ett ökat ansvar för kollektivtrafikens anpassning. Enligt
vad regeringen har erfarit finns det en beredskap hos trafikhuvud-
männen att genom Svenska Lokaltrafikföreningen (SLTF) anta vissa
riktlinjer om anpassningsåtgärder när det gäller bl.a. framtida upphand-
ling av trafik.

När det gäller i första hand instegsförhållandena i bussar som an-
vänds i lokal och regional trafik anser regeringen därför att det som ett
alternativ till föreskrifter bör prövas om det går att nå en överenskom-
melse med SLTF om vissa riktlinjer när det gäller planeringen och
genomförandet av trafiken. Dessa riktlinjer bör bl.a. innefatta en
rekommendation för trafikhuvudmännen att upphandla trafik med låg-
golvs- eller lågentréfordon och att sätta in sådana fordon i trafik där
effekterna for funktionshindrade kan väntas bli störst med hänsyn till
lokala behov och förutsättningar. Regeringen kommer därför att uppdra
åt Vägverket att inleda överläggningar med SLTF med syfte att nå en
överenskommelse med denna innebörd.

Regeringens bedömning i denna del innebär att ett ökat ansvar läggs
på kommuner och landsting när det gäller att driva på anpassningen av
den lokala och regionala trafiken. Enligt regeringens mening ligger en
sådan utveckling helt i linje med 1988 års trafikpolitiska beslut. De
övergripande riktlinjer för trafikpolitiken som riksdagen då lade fäst
innebär att beslut som gäller transportproduktionen bör fattas i så decen-
traliserade former som möjligt. Beslut om persontransportförsöijningen
som främst berör lokala och regionala behov bör således enligt riks-
dagsbeslutet fettas på läns- och kommunnivå. SLTF har sedan lång tid
tillbaka varit pådrivande i utvecklingen av kollektivtrafiken och bl.a.
utfärdat rekommendationer beträffande upphandling av miljövänliga
fordon. Det finns således en tradition inom SLTF att genom olika åt-
gärder främja utvecklingen av kollektivtrafiken.

Funktionshindrades egna synpunkter, sådana de framkommer bl.a. i
TFB-rapporten, leder också fram till slutsatsen att det, särskilt i fråga
om lokal och regional trafik, är önskvärt att i ökad grad fokusera på
den samlade trafikeringsstandarden och de restriktioner som den fysiska
miljön lägger på resmöjlighetema. Med utgångspunkt i funktionshind-
rades verkliga problem och önskemål är det således mycket som talar
för att ett mera integrerat och dynamiskt synsätt på trafikens handikapp-
anpassning bör efterstävas.

Det ligger i sakens natur att ett sådant synsätt måste ta sin utgångs-
punkt i kommuners och trafikhuvudmäns kunskaper om lokala bebyg-
gelse- och trafikförhållanden och möjligheterna att med olika åtgärder i
samverkan - det kan röra sig om åtgärder i bebyggelsemiljön, terminal-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

169

och gatuutformning, fordonsutformning, olika trafikeringsformer som
servicelinjer m.m. samt informationsåtgärder - åstadkomma största
möjliga totala effekt på de funktionshindrades resemöjligheter och till-
gänglighet till olika resmål. En inriktning av detta slag ligger därför
också väl i linje med de åtgärder som nyss redovisats när det gäller att
åstadkomma en effektivare trafikorganisation i länen och som tar sikte
bl.a. på att främja en helhetssyn på funktionshindrades resor.

Vad som nu sagts innebär inte att den lokala och regionala trafiken
bör vara generellt undantagen från författningarna på detta område. I
sådana avseenden där de lokala förhållandena saknar större betydelse
ligger det enligt regeringens mening ett betydande värde med föreskrif-
ter som är enhetliga för varje fordonstyp som används och som även
avspeglar likformiga ambitioner oavsett fordonstyp och trafikslag.

Inriktningen av det fortsatta anpassningsarbetet

Mot bakgrund av vad som nu anförts kan det enligt regeringens bedöm-
ning vara rimligt att med en skälig framförhållning för tillverkare och
beställare av fordon införa krav på instegsforhållanden och inre utform-
ning av fordonen som medger rullstolstillgänglighet vid regelbunden
långväga kollektivtrafik inom landet i enlighet med vad Handikapputred-
ningen föreslår. Som alternativ till fordonsrelaterade krav bör man
därvid också kunna medge att tillgängligheten till fordonen tillgodoses
genom speciella terminal- eller hållplatsbaserade arrangemang eller
motsvarande manuell service på trafikerade linjer.

Vissa andra generella krav avseende fordonens yttre och inre utform-
ning bör också kunna ställas i enlighet med den inriktning som nuvaran-
de föreskrifter har. Det bör också kunna föreskrivas att stationer och
hållplatser skall ropas ut och att biljett-, kontroll- och informations-
system inte får utformas så att de utestänger stora grupper med funk-
tionshinder från att använda kollektivtrafiken.

Vissa av Handikapputredningens förslag till anpassning av färdmedel
har däremot mött så starka invändningar att regeringen inte anser att de
bör inlemmas i kommande föreskrifter. Det gäller exempelvis förslaget
att alla bussar som används i långväga linje- och beställningstrafik skall
ha rullstolstillgänglig toalett. Det förefaller finnas goda grunder för att
befara att ett sådant krav skulle få alltför negativ inverkan på busstrafi-
kens ekonomi för att det skall vara genomförbart.

Regeringen anser också att det måste prövas närmare huruvida det
med hänsyn till bl.a. efterfrågan och kostnaderna är motiverat att före-
skriva om obligatorisk rullstolstillgänglighet till bussar som används i
beställningstrafik. Vidare finner regeringen att Handikapputredningens
förslag om föreskrifter avseende en successiv anpassning av befintliga
fordon i spårbunden trafik kan vara svåra att förena med strävandena att
öka konkurrensen inom bl.a. järnvägstrafiken.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

170

Det bör ankomma på Vägverket, Banverket, Luftfartsverket och Prop. 1993/94:100
Sjöfartsverket att utarbeta närmare föreskrifter om handikappanpassad Bilaga 7
kollektivtrafik i enlighet med de riktlinjer som nu angivits.

I vissa fall måste de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för
skärpta krav ytterligare klarläggas. Regeringen avser därför att ge be-
rörda trafikverk i uppdrag att närmare utreda dessa frågor och redovisa
resultatet till regeringen. I uppdragen bör också ingå att göra en när-
mare prövning av föreskrifternas förenlighet med Sveriges internatio-
nella förpliktelser. Uppdragen har vissa beröringspunkter med det arbe-
te som utförs av Utredningen om samordning av offentligt betalda resor
(Samreseutredningen). I de frågor som är gemensamma bör därför
verken samråda med utredningen. Utredningsuppdragen bör också
samordnas i tiden, vilket innebär att verkens utredningar bör redovisas
för regeringen senast den 31 december 1994.

Verkens utredningar bör koncentreras till sådana anpassningsåtgärder
där de tekniska och ekonomiska förutsättningarna är oklara. Det finns
däremot ingen anledning att avvakta med föreskrifter på områden där
sådana oklarheter inte föreligger. Trafikverken bör därför vara oför-
hindrade att parallellt med att utredningsuppdragen utförs förbereda nya
föreskrifter med stöd av lagen om handikappanpassad kollektivtrafik om
verken bedömer att det är uppenbart att föreskrifterna är skäliga med
hänsyn till syftet och till de tekniska och ekonomiska förutsättningarna
hos dem som utövar trafiken.

Information om nesemöjligheter

I funktionshindrades egen beskrivning av de problem de möter i trafiken
är det ett framträdande mönster att många små, i och för sig hanterbara
svårigheter, tillsammans kan växa till ett oöverstigligt hinder då de
upprepas många gånger under en resa. För att minska dessa problem
krävs en lång rad åtgärder av skiftande karaktär. Förbättrad information
om de faktiska resemöjlighetema och de förhållanden som gäller under
en planerad resa skulle emellertid kunna bidra väsentligt till att minska
den känsla av osäkerhet som många funktionshindrade och äldre upp-
lever när det gäller att utnyttja allmänna kommunikationsmedel.

Förbättrad information om resemöjligheter och anpassningsgraden i
olika reskedjor kan också ses som en angelägen åtgärd for att öka ut-
nyttjandet av de stora investeringar i bl.a. trafikmedel och terminaler
som hittills gjorts för att underlätta för funktionshindrade. Enligt vad
regeringen erfarit bör det således finnas goda möjligheter att med ut-
gångspunkt t.ex. i den riksdatabas och rikstidtabell, som utvecklas av
bl.a. Statens järnvägar och länstrafikföretagen inom ramen för Samtrafi-
ken i Sverige AB, bygga upp ett informationssystem som särskilt be-
aktar äldres och funktionshindrades behov.

Vägverket har också påböljat ett utvecklingsarbete som syftar till att
förbättra och samordna information till funktionshindrade för att öka

171

deras möjligheter att resa med kollektiva färdmedel. Målet är att skapa Prop. 1993/94:100
ett informationssystem som medger att funktionshindrade från hemmet Bilaga 7
skall kunna få kunskap om resemöjligheter, anpassningsgrad och rese-
förhållanden i övrigt, m.m. Det är regeringens bedömning att åtgärder
för att förbättra funktionshindrades informationssituation är av strategisk
betydelse för att få fullt genomslag för många av de övriga anpassnings-
åtgärder som redan vidtagits eller planeras och att insatser på detta
område därför bör ges hög prioritet i bl.a. Vägverkets fortsatta arbete.

På sikt skulle ett informationssystem av detta slag också kunna få be-
tydelse som ett viktigt underlag för berörda myndigheters och företags
planering av tillgänglighetshöjande åtgärder genom att tydliggöra brister
och svaga länkar i transportsystemet och dess omgivning.

Behov av forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprojekt

Åtgärder för att förbättra tillgängligheten till trafiken för äldre och
funktionshindrade resenärer berör alla delar av kollektivtrafikens ut-
veckling. Under senare år har en omfattande forskning genomförts med
avseende på anpassning av trafiken till äldres och funktionshindrades
behov.

Även om forskningen har lett till ett flertal betydande framsteg finns
det alltjämt stora kunskapsbrister på området. En fortsatt långsiktig
kunskapsuppbyggnad behövs bl.a. när det gäller vad som påverkar
funktionshindrades resvanor, vilken betydelse olika faktorer i reskedjan
har för funktionshindrades tillgänglighet till trafiken och vilka funktio-
nella krav på fordon, utrustning och service som olika funktionshinder
ger. Det är också viktigt - bl.a. som stöd för föreskriftsarbetet - att
genom utvecklings- och demonstrationsprojekt belysa hur resenärernas
funktionella krav kan översättas till tekniska eller organisatoriska lös-
ningar.

Att stödja forsknings-, utvecklings- och demonstrationsprojekt inom
detta område är en viktig uppgift för såväl Vägverket som Kommunika-
tionsforskningsberedningen. Enligt vad regeringen erfarit pågår inom
Kommunikationsforskningsberedningen för närvarande ett arbete med
ett nytt forskningsprogram avseende resebehov och resemöjligheter för
handikappade, äldre och sjuka som kommer att innefatta såväl sats-
ningar på mera långsiktig kunskapsutveckling inom ramen for större
temaområden som mera tillämpningsinriktade utvecklings- och demon-
strationsprojekt.

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen

1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
handikappanpassad kollektivtrafik (1979:558),

2. godkänner det som regeringen förordar om anpassning av färd-

medel m.m. (avsnitt 3.4)

172

C. Informationsteknologins användning inom
transportsektorn

1 Ärendet och dess beredning

Som grund för regeringens förslag och bedömningar i det följande
ligger främst departementspromemorian Informationsteknologi på väg -
En analys av trafikpolitiska konsekvenser (Ds 1993:47). Promemorian
har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna samt
sammanfattningar av remissvaren finns att tillgå i Kommunikations-
departementet (dnr K93/1730/4).

2 Utvecklingen inom området

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Regeringens bedömning: De första nya väginformatiksystemen
kommer att finnas som färdiga produkter inom något eller några
år. Flertalet system och tjänster kommer dock sannolikt inte att nå
någon större spridning på marknaden förrän omkring sekelskiftet.

Ett arbete med att analysera den nya tekniken från trafikpolitiska
utgångspunkter och att förbereda den anpassning i bl.a. regelverk
och institutionella förhållanden som kan komma att påkallas av
utvecklingen inom området bör dock redan nu påbörjas.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig
i frågan instämmer i utredningens slutsatser. Statens väg- och transport-
forskningsinstitut understryker att tidpunkten när tillämpningar av vägin-
formatik kan komma att introduceras på marknaden är mycket osäker.
Lantmäteriverket menar att det är sannolikt att utvecklingen inom om-
rådet väginformatik kommer att gå snabbare än vad utredningen be-
dömer och att det är viktigt att från statens sida ta strategiska beslut
som syftar till en effektiv användning av väginformatik. AB Volvo
anser att det redan nu finns system - t.ex. navigationssystem och
informationssystem - som är mogna att tas i drift och där det huvud-
sakliga hindret för en användning ligger i avsaknad av den nödvändiga
infrastrukturen. Volvo framhåller vidare att det är viktigt att vissa
grundläggande frågor behandlas i ett tidigt stadium för att därmed fast-
slå den framtida inriktningen.

Skälen för regeringens bedömning: Informationsteknologi (IT) kan
beskrivas som de teknikrelaterade kunskapsområden som utökar vår
förmåga att inhämta och tillvarata information. Med IT inom transport-
området avses ofta en syntes av telekommunikationer, mikroelektronik

173

13 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 100 Bilaga 7

och datorer. I begreppet innefattas dock i lika hög grad de tjänster som Prop. 1993/94:100
kan utföras med hjälp av tekniken som tekniken som sädan. Bilaga 7

En engelsk term som ofta används for att beteckna informationstekno-
logi för vägtrafiken är Road Transport Informatics - RTI. Även andra
termer med i huvudsak samma betydelse förekommer dock, t.ex.
Advanced Transport Telematics (ATT), Intelligent Vehicle Highway
Systems (TVHS) och Vehicle Information and Communication System
(VICS). I Sverige har begreppen transport- resp, väginformatik blivit
allt vanligare även om också t.ex. transport- och vägtelematik förekom-
mer.

I Europa pågår sedan mitten av 1980-talet två stora forsknings- och
utvecklingsprogram inom väginformatikområdet: PROMETHEUS och
DRIVE. Båda programmen har som mål att genom ökad användning av
informationsteknologi göra trafiken säkrare och mera miljövänlig samt
att förbättra kapaciteten och effektiviteten i vägtrafiken. Stora utveck-
lingsprogram med denna inriktning genomförs också i bl.a. USA och
Japan. Med utgångspunkt i de resultat som forsknings- och utvecklings-
verksamheten hittills avsatt har också ett omfettande standardiserings-
arbete påbörjats.

På rekommendation av DRTVE:s s.k. strategiska råd och under till-
skyndan av bl.a. EG-kommissionen bildades år 1991 den europeiska
samarbetsorganisationen European Road Transport Telematics Imple-
mentation Coordination Organisation (ERTICO). Organisationens upp-
gift är att bidra till samordningen av pågående väginformatikprojekt i
Europa och ge vägledning och stöd för införandet av informationste-
knologitillämpningar inom vägtransportområdet. Flera svenska företag
och myndigheter är medlemmar i organisationen. Även inom ramen för
den europeiska transportministerkonferensen (CEMT) har ett arbete
påbörjats för att klarlägga bl.a. olika juridiska och institutionella aspek-
ter på utvecklingen inom väginformatikområdet.

Genom olika företags och forskningsinstitutioners medverkan i både
PROMETHEUS och DRTVE bedöms Sverige ligga relativt långt
framme i forsknings- och utvecklingsarbetet. De svenska insatserna
samordnas inom svenskt RTI-program. Vägverkets försöksområde
ARENA i Västsverige utgör en bas för programmet och dess fältförsök.

I begreppet väginformatik ryms en rad olika tekniker, funktioner,
system och tjänster som befinner sig i skilda utvecklingsstadier. Exem-
pel på framtida tillämpningsområden är trafikkontroll och trafikstyrning
i tätorter och längs huvudvägar och innefettar bl.a. olika system för
trafik- och signalreglering, trafikledningscentraler och olika medier för
kommunikationen mellan ledningscentraler samt kontroll- och regle-
ringssystem. Ett annat planerat tillämpningsområde är system för res-
och transportplanering som bl.a. kräver tillgång till en omfettande väg-
databank, system som ger informations-, navigations- och väg valsstöd i
fordonen och som kan innefatta bl.a. kodade trafikmeddelanden över
bilradion (RDS-TMC), fordonsdatorer med bl.a. funktioner för positi-
tionsberäkning och digitala kartor, satellitpositionering, tvåvägskommu-

174

nikation baserad pä infrarött ljus, mikrovågssändare eller cellulär radio-
kommunikation (GSM). Dessutom bedöms informationsteknologin fä
stor betydelse i form av olika övervaknings- och stödsystem i fordonen.
Det kan t.ex. gälla system för fort- och avståndshållning, väglagsin-
formation, övervakning av skilda fordons- och motorfunktioner m.m.
Till dessa fordonsanknutna funktioner kan också läggas en rad andra
system som syftar till att längs vägen samla in och förmedla uppgifter
om väglags- och väderförhållanden, trafikstörningar m.m. Även inom
kollektivtrafikområdet finns omfattande tillämpningar för informations-
teknik när det gäller planering av linjer och turer, trafikledning,
resandeinformation vid terminaler och i fordon, biljetthantering, trafik-
prioritering m.m. Vägtullar, trafikavgifter, parkeringsavgifter och andra
typer av användaravgifter kopplade till olika trafik- eller kringtjänster är
ett annat område där informationsteknologin öppnar helt nya möjlig-
heter.

Som flera remissinstanser påpekat finns redan i dag system som i
princip är färdigutvecklade, t.ex. vissa navigationssystem och informa-
tionssystem. Under de närmaste åren kan man dock räkna med att dessa
system kommer att få en relativt begränsad spridning på marknaden.
Enligt de flesta bedömningar är det således först omkring sekelskiftet
som informationstillgången och den organisation som erfordras för att
tillhandahålla informationen kan väntas vara så utbyggd att den kan ge
underlag för mera fullvärdiga tjänster. Tidsperspektiven är dock i hög
grad osäkra eftersom utvecklingen naturligtvis är starkt beroende av hur
olika system och tjänster mottas på marknaden. Det är också troligt att
väginformatiken fortlöpande kommer att utvecklas mot nya tekniska
lösningar, tillämpningar och tjänster som nu endast delvis kan förutses.

Vägverket har sedan böijan av 1980-talet varit engagerat i utveck-
lingen inom informationsteknologiområdet. I inriktningsdiskussionen
inför vägplaneringen åren 1994-2003 behandlade Vägverket informa-
tionsteknologin som en del av morgondagens transportsystem. Verket
tillkännager där sin avsikt att i dialog med andra intressenter ta fram en
preliminär strategi för införandet av väginformatik i Sverige.

Vägverket har också nyligen upprättat en handlingsplan för inrättan-
det av en basorganisation för vägtrafikledning inom väg- och trafik-
divisionen som i hög grad bygger på ianspråktagande av ny informa-
tionsteknologi. Handlingsplanen innebär att Vägverket som ansvarig
myndighet skall starta utbyggnaden av en informationsinfrastruktur för
vägtrafikledning. I detta ligger bl.a. att ansvara för att tillhandahålla ett
geografiskt referenssystem och navigeringsbara digitala kartor för hela
det svenska vägnätet, utveckla system för rapportering av vägarbeten,
olyckor och andra hinder i trafiken.

Vidare skall två nivåer av vägtrafikledningscentraler inrättas. Bas-
centralens tyngdpunkt ligger på vägledning, dvs. informationsinsamling,
trafikantkontakt och information till trafikanterna men de skall även
kunna arbeta med styrande åtgärder. Sådana trafikledningscentraler
finns eller kommer att inrättas i Luleå, Härnösand, Eskilstuna och

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

175

Jönköping. Därutöver skall centraler med större kapacitet byggas upp i
Stockholm, Göteborg och Malmö. De skall enligt planerna i större
utsträckning arbeta med trafikledning, dvs. att aktivt åtgärda trafikstör-
ningar och styra trafiken. I Borlänge skapas ett nationellt centrum for
vägtrafikledning som bl.a. skall utarbeta riktlinjer för verksamheten,
förvalta gemensamma stödsystem, initiera förändringar av lagstiftning,
standards och regelsystem i harmoni med utvecklingen i Europa, ut-
forma avtalsmodeller och träffa avtal med utomstående om väglednings-
tjänster.

I den nu genomförda översynen görs bedömningen att väginformati-
ken bör införas på ett planerat och samordnat sätt och med målet att
etablera och successivt utveckla ett integrerat system som inbegriper
såväl fordon som infrastruktur. Bedömningen baserar sig bl.a. på att
förutsättningarna för en kommersiell introduktion i många fall förefaller
vara begränsade om inte infrastrukturen samtidigt anpassas till den nya
tekniken. Dessa uttalade krav på koordination medför att ett införande
av väginformatik kan väntas bli en mycket komplicerad process som
förutsätter en nära samverkan mellan olika offentliga och privata aktö-
rer, mellan skilda samhällssektorer och industrigrenar och mellan den
internationella, nationella, regionala och lokala planeringsnivån.

Sammantaget är det regeringens bedömning att det kan krävas en
betydande organisatorisk anpassning för att möta den nya tekniken. För
att bibehålla största möjliga mått av handlingsfrihet i förhållande till den
nya tekniken och dess konsekvenser bör dessa frågor redan nu ägnas
full uppmärksamhet. Ett arbete med att analysera den nya tekniken från
trafikpolitiska utgångspunkter och förbereda den anpassning i bl.a.
regelverk och institutionella förhållanden som kan komma att påkallas
av utvecklingen inom området bör därför påböijas omedelbart.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

176

3 Väginformatikens trafikpolitiska betydelse och
konsekvenser

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Regeringens bedömning: Kunskaperna om hur skilda typer av
informationsteknologitillämpningar i trafiken var för sig kommer
att påverka transportsystemet i stort och därmed också de trafik-
politiska målen är fortfarande bristfälliga. Ännu svårare är det att
bedöma den samlade effekten av de system som utvecklas. Det
står dock klart att en ökad användning av informationsteknologi i
trafiken kommer att påverka samtliga trafikpolitiska mål. Hittills
genomförda studier tyder också på att det vid ett planerat och
samordnat införande av väginformatik bör vara möjligt att nå
betydande positiva sammanvägda effekter på de trafikpolitiska
målen.

Tillgången till väginformatik i mera utvecklade former innebär
också att den trafikpolitiska medelsarsenalen vidgas avsevärt. Den
nya tekniken kan i detta avseende i hög grad komma att underlätta
genomförandet av de trafikpolitiska riktlinjer som riksdagen har
beslutat om. De ökade möjligheter att påverka trafiken som ligger
i den nya tekniken kan emellertid också göra det nödvändigt att
delvis ompröva formerna för att förverkliga trafikpolitiken.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig bakom ut-
redningens bedömningar. Motormännens Riksförbund avvisar rapporten
med hänsyn till att den enligt förbundet inte belyser konsekvenserna för
den personliga integriteten på ett tillfredsställande sätt. Liknande syn-
punkter framförs av Bilfront. Statens väg- och transportforsknings-
institut anser att utredningen inte tillräckligt belyst informationsteknolo-
gins effektivitet i förhållande till andra sätt att uppnå motsvarande mål.
Naturskyddsföreningen anser att det finns en direkt risk med väginfor-
matiken genom att dess miljöförbättrande och säkerhetshöjande sidor
kan bli ett argument för att undvika att vidta grundläggande åtgärder för
att skapa ett hållbart transportsystem. Svenska kommunförbundet anser
att informationsteknologi kan användas för att lösa vissa väghållnings-,
trafiksäkerhets-, transport- och miljöproblem inom vägtrafiken. För-
bundet anser att det med hänsyn till trafikbilden i Sverige framför allt är
teknik och tjänster inom trafiksäkerhets- och kollektivtrafikområdet som
bör prioriteras. Kommunikationsforskningsberedningen anser på samma
grunder att svensk väginformatik bör ges en inriktning på sådana pro-
blem som gäller trafiksäkerhet och trafikens miljökonsekvenser.
Svenska vägfÖreningen anser att vinsterna av väginformatik blir be-
tydande när det gäller res- och transporttider, trafiksäkerhet och miljö.

177

Vidare kommer väginvesteringarna att kunna begränsas om man kan få
till stånd ett effektivare utnyttjande av de befintliga vägarna. Trafikkon-
toret i Göteborgs kommun anser att det är viktigt att kommunen har ett
avgörande inflytande på de delar som påverkar trafiken i kommunen
och att den kan genomföra egna trafikpolitiska mål med datateknologin
som ett hjälpmedel.

Skälen för regeringens bedömning: Forsknings- och utvecklingspro-
grammen inom väginformatikområdet handlar inte bara om att ta fram
tekniska hjälpmedel för att rationalisera transporterna. Utvecklingspro-
grammen har efterhand alltmer kommit att behandla frågor där bl.a.
teknik, ekonomi och beteendevetenskap vävts samman till en helhet som
inrymmer betydande inslag av politiska ställningstaganden. Tydligast
blir detta i de visioner om en integrerad europeisk transportmiljö base-
rad på omfattande informationsteknologitillämpningar som successivt
vuxit fram inom ramen för EU:s forskningsprogram DRTVE.

Att nå ökad effektivitet, bättre trafiksäkerhet och minskad miljöpåver-
kan är ett uttalat mål för huvuddelen av den nuvarande europeiska
utvecklingsverksamheten inom väginformatikområdet. Kopplingen till
målen för den svenska trafikpolitiken är således uppenbar.

De skattningar som hittills gjorts av väginformatikens effekter på
transportsystemet måste betraktas som mycket osäkra. Resultaten skiljer
sig också mycket åt mellan olika bedömningar. Ett första försök att göra
en samlad bedömning av de samhällsekonomiska effekterna av införan-
det av väginformatik i Sverige har genomförts inom ramen för det
svenska RTI-programmet och med utgångspunkt i verksamheten inom
Vägverkets försöksområde ARENA. Med hänsyn till de brister som
finns i underlaget måste resultaten tolkas med stor försiktighet. De
preliminära utvärderingar som gjorts visar dock att olika system sanno-
likt ger upphov till mycket varierande effekter på olika trafikpolitiska
mål och att det förefaller finnas mycket komplexa inbördes beroenden
mellan olika system. Ett trafikpolitiskt högintressant resultat är natur-
ligtvis att väginformatiken synes kunna ge betydande trafikpolitiska
vinster till en samhällsekonomisk kostnad som understiger kostnaderna
for att nå motsvarande mål på annat sätt.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning att understryka att det
naturligtvis i de flesta fall inte är själva tekniken som påverkar trafiken
i en eller annan riktning. Vad de olika bedömningar som gjorts framför
allt visar är således vad man kan uppnå med en viss användning av
tekniken och där bedömningarna i sig inrymmer en avvägning mellan
olika mål för transportsystemets utformning. Det torde därför inte fin-
nas några principiella hinder för att med hjälp av informationsteknologi
uppnå t.ex. mycket stora miljö- eller trafiksäkerhetseffekter om dessa
mål ges högsta prioritet.

Tillgång till väginformatik i mer utvecklade former innebär således
att den trafikpolitiska medelsarsenalen vidgas avsevärt samtidigt som
hittills använda styrmedel kan användas med en precision som tidigare
inte varit möjlig. Den nya tekniken kan i detta avseende i hög grad

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

178

komma att medverka till att underlätta genomförandet av den svenska
trafikpolitikens riktlinjer. Samtidigt kan utvecklingen komma att med-
föra betydande förändringar i trafikpolitikens innehåll och påverka
rollfördelningen såväl mellan olika planeringsnivåer som mellan politi-
ker och tjänstemän. Det är exempelvis troligt att både möjligheterna till
och behovet av lokal anpassning av trafikpolitiken blir än mer fram-
trädande än i dag. Möjligheterna att tillämpa en mer differentierad tra-
fikstyrning kan också leda till att det politiska inflytandet när det gäller
trafiksystemets utformning i ännu högre grad än i dag måste övergå från
detaljregleringar till att ange mer övergripande funktionskrav. Inför
införandet av avancerad väginformatik kan det därför finnas anledning
att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan hur ett demokratiskt inflytan-
de över trafikpolitiken bäst kan tillgodoses och hur avvägningen mellan
lokala, regionala, nationella och europeiska/intemationella intressen
lämpligen bör ske.

Flera remissinstanser har betonat de risker som ligger i en ökad
användning av informationsteknologi från bl.a. integritetssynpunkt. Den
från integritetssynpunkt kanske känsligaste frågan är de möjligheter som
tekniken ger att identifiera enskilda fordon eller förare. Regeringens
uppfattning är att integritetsfrågoma är utomordendigt viktiga i detta
sammanhang och att det finns ett klart intresse från såväl enskildas som
samhällets utgångspunkt att systemen utformas så att de inte öppnar
möjligheter till övergrepp på den enskildes rätt till ett skyddat privatliv.

Alldeles oavsett vilken bedömning som görs beträffande väginforma-
tikens betydelse eller önskvärdhet från bl.a. trafikpolitiska utgångspunk-
ter står det dock klart att avancerad informationsteknologi för trafiken
kommer att införas i Europa och Sverige i en successivt växande om-
fattning. Detta är ett utslag av den allmänt ökade betydelse som infor-
mationsteknologin får i det moderna samhället och det är enligt rege-
ringens mening varken möjligt eller lämpligt att hindra en sådan ut-
veckling. Att helt avvisa den utveckling av teknik och system som pågår
över hela världen eller motsätta sig försöksverksamhet eller ytterligare
utredningar kan därför enligt regeringens uppfattning inte vara något
ändamålsenligt sätt att möta de olika problem, inte minst integritets-
frågor, som kan vara förknippade med den nya tekniken. Att förbättra
kunskapsunderlaget bör tvärtom ses som ett sätt att minska riskerna för
att den nya tekniken skall ge upphov till svåra - och kanske helt oförut-
sedda - problem i trafiken. Att samhället i fråga om lagstiftning och på
annat sätt upprätthåller en hög beredskap inför utvecklingen på området
ser vi som ett annat sätt att undvika dyrbara eller skadliga felinveste-
ringar i den nya tekniken.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

179

4 Statens ansvar

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Regeringens bedömning: De principer som riksdagen lagt fast
genom 1988 års trafikpolitiska beslut bör vara vägledande for
införandet av informationsteknologin på transportområdet.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Huvuddelen av remissinstanserna instämmer i
allt väsentligt i utredningens analys och tillstyrker de forslag som läm-
nats.

Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen har genom 1988 års
trafikpolitiska beslut lagt fäst vissa grundläggande principer för stats-
makternas ansvar på trafikområdet. Innebörden i dessa principer är att
staten har ett ansvar för den långsiktiga utvecklingen av transportsyste-
met och för att balansera trafikens positiva och negativa effekter. Detta
bör ske i former som medger ett så decentraliserat beslutsfattande som
möjligt och med en bibehållen valfrihet for transportkonsumentema.
Enligt regeringens uppfattning bör dessa principer vara en naturlig
utgångspunkt också när det gäller statens ansvar för utvecklingen av
informationsteknologin inom transportområdet.

Det yttersta ansvaret för utvecklingen av sådana informationstekno-
logitillämpningar som avsevärt kan påverka utformningen och driften av
trafikanläggningarna bör således i första hand åvila staten. Samtidigt bör
också landstingen och kommunerna tillförsäkras ett inflytande över
införandet av sådan teknik som framför allt berör trafikanläggningar för
regionala och lokala behov. Såväl statliga utvecklingsinsatser som be-
dömningar av i vilken omfattning tekniken skall tas i anspråk för att
förbättra eller vidmakthålla trafikanläggningarnas funktion bör också
grundas på samhällsekonomiska bedömningar.

På samma sätt måste det vara ett statligt eller i vissa fall kommunalt
ansvar att se till att IT kan tillämpas i trafikproduktionen på ett sätt som
är förenligt med grundläggande krav på ett fungerande samspel i trafi-
ken, krav på fordons utrustning och egenskaper, forarkompetens, m.m.
De av riksdagen angivna principerna innebär samtidigt att det bör vara
ett naturligt led i trafikpolitiken att på olika sätt främja väginformatiken
i den mån den utgör ett medel att förbättra transporternas företagseko-
nomiska effektivitet eller i övrigt representerar en utvecklingspotential
for transportsystemet.

Huvudprincipen att trafikanterna skall ha valfrihet under ansvar for
andras välfärd innebär vidare att stat och kommun nära måste följa
utvecklingen och införandet av IT på transportområdet for att säkerställa
att de olika system och funktioner som tas i anspråk inte ger upphov till
oönskade konsekvenser för omgivningen i form av ökad risk för olyck-
or, miljöstörningar, integritetskränkningar, etc.

180

Eftersom skilda former av informationsteknologitillämpningar kan
väntas komma att påverka transportsystemet och trafikförsörjningen på
olika sätt går det enligt regeringens mening inte att ange ett för samhäl-
let eller staten generellt förhållningssätt till den nya tekniken. Detta
måste i stället i stor utsträckning prövas från fall till fall.

Bedömningen av vilken grad av samhällelig styrning som bör efter-
strävas vid införandet av avancerad informationsteknologi i transportsys-
temet har också att göra med avvägningen mellan att å ena sidan inte
onödigtvis låsa utvecklingen av teknik och tjänster och att å andra sidan
säkerställa att systemen kan fungera i ett sammanhängande trafiksystem.
Särskild hänsyn måste här tas till behovet av internationell koordinering.

Den nu genomförda översynen visar enligt regeringens uppfattning att
åtskilliga planerade funktioner och system inom väginformatiken kan
komma att få så genomgripande konsekvenser för transportsystemet att
formerna för ett införande kräver ställningstaganden från statsmakternas
sida. Samtidigt bör det framhållas att många andra funktioner inom
väginformatiken däremot synes vara av den karaktären att de represen-
terar en mera normal teknikutveckling och därför knappast kan bedömas
ge anledning till några särskilda åtgärder. Det innebär att de bör kunna
utvecklas på normala marknadsmässiga villkor.

Enligt regeringens uppfattning är det således ännu för tidigt att dra
några entydiga slutsatser om hur staten skall förhålla sig till utveck-
lingen av skilda system och funktioner. Sammantaget synes tekniken
innebära stora möjligheter att förbättra trafiksystemet från bl.a. miljö-
och trafiksäkerhetssynpunkt men det är också lätt att se stora risker och
komplikationer av olika slag i samband med en storskalig användning. I
departementspromemorian pekas exempelvis på riskerna för integri-
tetskränkningar och andra former av missbruk av tekniken, att service-
nivån hos tjänster eller funktioner blir så bristfällig att trafikanterna
snarare missleds än hjälps, att ojämn tillgänglighet till väginformatik-
tjänstema skapar stora klyftor mellan olika trafikanter, att ett stort utbud
av varierande typer av utrustning ger upphov till nya trafiksäker-
hetsproblem, att tekniken förvärrar trafikproblemen genom att generera
ökad trafik, etc. I nuvarande läge med stora kvarstående frågetecken
kring tekniken bör strävan därför vara att bibehålla ett så stort mått av
handlingsfrihet som möjligt i förhållande till den nya tekniken. Med
hänsyn till de genomgripande konsekvenser som transportinformatiken
på sikt kan komma att få är det också enligt regeringens uppfattning av
största betydelse att försöka få till stånd en bredare diskussion kring den
nya tekniken och dess förutsättningar.

För att få fram säkrare underlag för en värdering av väginformati-
kens trafikpolitiska betydelse och konsekvenser fordras bl.a. omfattande
fältförsök i verkliga trafikmiljöer. Från statsmakternas utgångspunkter
finns det därför all anledning att understryka betydelsen av att sådan
demonstrations- och provverksamhet kommer till stånd i tillräcklig
omfattning. Det är i det sammanhanget särskilt viktigt att man kan

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

181

säkerställa att det sker en obunden utvärdering av tekniken och dess sätt
att fungera i trafikmiljön.

Parallellt med dessa forsknings- och utvecklingsinsatser bör emeller-
tid redan nu ett arbete påböijas med att lägga fast spelreglerna för den
nya tekniken. Att klarlägga de juridiska, organisatoriska och admini-
strativa förutsättningarna - och efter hand också de ekonomiska och fi-
nansiella - är ett viktigt led i att skapa gynnsamma betingelser för
investeringar i den nya tekniken och ter sig som en billig åtgärd i för-
hållande till de potentiella vinster som tekniken inrymmer. Att redan nu
inleda detta arbete är också nödvändigt för att bibehålla en sådan hand-
lingsfrihet på området att Sverige kan välja väg när tekniken böijar
införas i de europeiska trafiksystemen.

5 En delegation för transportinformatik

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Regeringens bedömning: En delegation för transportinformatik
bör tillsättas. Delegationen skall vara ett tillfälligt berednings-
organ för regeringen i frågor som gäller den nya teknikens trafik-
politiska konsekvenser och behovet att utforma ett regelverk kring
informationsteknologins användning i trafik- och transportsyste-
met.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.

Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna tillstyrker
förslaget att inrätta en särskild delegation för transportinformatik.

Statens väg- och transportforskningsinstitut hyser dock tveksamhet till
att delegationens verksamhet främst skall inriktas på vägtrafiken. Med
en avskärmning gentemot flyg, järnväg och sjöfert riskerar man att
svårigheter skjuts på framtiden och att en integration längre fram i tiden
blir mycket kostsam. Sjöfartsverket framhåller att även med den in-
riktning mot främst väginformatik som utredningen föreslår bör sjöfer-
tens intressen bevakas och finnas representerade i delegationen. Flera
av de frågor som tas upp i rapporten är enligt verket aktuella också
inom sjöferten samtidigt som behovet av transportgrensövergripande
lösningar redan från början bör uppmärksammas för att underlätta olika
kombitrafiklösningar. Närings- och teknikutvecklingsverket anser att
den långsiktigt bästa lösningen är att Kommunikationsforskningsbered-
ningen får ett samordningsansvar men utesluter inte att inrättandet av en
delegation inledningsvis kan vara en bra kompromiss.

Svenska vägföreningen anser att statens i dag viktigaste arbetsuppgift
är att svara för en genomgripande analys av de integritetsfrågor som
kommer att aktualiseras. Föreningen föreslår att dessa frågor bör analy-

182

seras i en parlamentarisk utredning. Liknande synpunkter framförs av
Bilindustri fö re ningen.

Telia AB varnar för den tempoförlust man med säkerhet drabbas av
om man skapar en tungrodd utredningsorganisation. Sverige har ett
försprång på vissa områden inom transportinformatiken och svenskt
näringsliv kan tappa konkurrensfördelar om implementeringen kraftigt
försenas av att man noggrannt utreder t.ex. teknikens effekter på olika
grupper och regioner. Vägverket anser att slutsatsen om behovet av en
delegation for transportinformatik inte fullt ut beaktar den nya roll som
Vägverket numera har. Huvudansvaret för införandet av transportin-
formatik bör i stället åvila Vägverket. Som ett exempel på Vägverkets
nya roll nämns den nya uppgiften vägtrafikledning kring vilken verket
bygger upp en organisation.

Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare framgått anser
regeringen att ett arbete med att närmare analysera väginformatiken från
trafikpolitiska utgångspunkter och förbereda den anpassning av bl.a.
regelverk och institutionella förhållanden som kan komma att påkallas
av utvecklingen inom området redan nu bör påböijas. Regeringen har
därför för avsikt att inrätta en särskild delegation för transportinformatik
som kan fungera som beredningsorgan i dessa frågor. Avsikten är att
delegationen skall verka i övergångsfasen mellan nuvarande utveck-
lingsinsatser och införandet av de olika väg- eller transportinformatik-
tjänstema. En bred representation i delegationen för olika aktörer och
intressenter inom området med företrädare for bl.a. kommuner, väg-
myndigheter, miljöintressen, konsumentorganisationer och industri,
kommer att eftersträvas.

Delegationen skall bl.a. ha i uppgift att studera införandet av den nya
tekniken från trafikpolitiska utgångspunkter och lämna förslag till de
ändringar i lagstiftning, myndighetsinstruktioner, administrativa rutiner
m.m. som erfordras. En viktig inledande uppgift för delegationen är att
lägga fram ett program för nödvändiga anpassningsåtgärder med an-
givande av de tidpunkter då en anpassning senast bör vara genomförd
för att inte den tekniska och organisatoriska utvecklingen inom området
skall hämmas. En viktig utgångspunkt är därvid de europeiska program
som finns för ett införande av väginformatik och som förutsätter omfat-
tande nationella förberedelser. I delegationens uppdrag bör därför också
ligga att följa utvecklingen på området med särskild tonvikt på samord-
ningen på Europanivå.

Delegationen bör endast ha en utredande och rådgivande funktion.
Genomförandeansvaret bör i den mån det gäller uppgifter som faller
under statens ansvar ligga på den myndighet till vars ansvarsområde
frågan hör. I de fall det saknas en ansvarig myndighet bör det i vaije
särskilt fall ankomma på regeringen att utse vem som skall ansvara för
ett genomförande.

Det kan diskuteras huruvida delegationen bör arbeta enbart med
väginformatik eller med användningen av avancerad informationstekno-
logi inom transportsektorn i stort. En lämplig avvägning bör enligt rege-

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

183

ringens mening vara att utforma delegationens direktiv så att delegatio-
nen i och för sig är oförhindrad att behandla IT-frågor som rör flera
trafikgrenar eller hela transportsektorn men att det av uppdraget sam-
tidigt klart framgår att tyngdpunkten i verksamheten skall ligga på
väginformatikområdet.

Arbetet inom delegationen bör inriktas mot att verksamheten kan
slutrapporteras före utgången av år 1996. Resultatet av arbetet bör
därigenom kunna ligga till grund bl.a. för de riktlinjer som skall ut-
formas inför nästa revidering av investeringsplanerna på infrastruktur-
området. Förutom slutrapporteringen och rapportering av de särskilda
uppdrag regeringen kan komma att lägga på delegationen bör delegatio-
nen även göra en årsvis redovisning av sin verksamhet.

Medel för delegationens verksamhet har beräknats under anslaget
F 6. Informationsteknologi.

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

184

Underbilaga 7.1

Förslag till

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappanpassad
kollektivtrafik

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1979:558) om handikappanpassad
kollektivtrafik skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Den som har tillsyn över kollek-
tivtrafik och den som utövar sådan
trafik skall se till att trafiken
anpassas med hänsyn till handi-
kappade. Därvid skall följande
iakttas.

När kollektivtrafik planeras och
genomförs skall handikappades
särskilda behov beaktas så långt
det är möjligt.

De färdmedel som används
skall så långt det är möjligt vara
lämpade för handikappade resenä-
rer.

Den som har tillsyn över kollek-
tivtrafik och den som utövar sådan
trafik skall se till att trafiken
anpassas med hänsyn till resenärer
med Junktionshinder. Därvid skall
följande iakttas.

När kollektivtrafik planeras och
genomförs skall funktionshindra-
des särskilda behov beaktas.

De färdmedel som används skall
så långt det är möjligt vara läm-
pade för resenärer med Junktions-
hinder.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.

185

Innehållsförteckning

Sjätte huvudtiteln

Prop. 1993/94:100

Bilaga 7

Inledning

16	A.	Infrastruktur
31	1	Vägverket: Administrationskostnader	475 055 000
32	2	Drift och underhåll av statliga vägar	5 762 055 000
36	3	Byggande av vägar	5 600 735 000
37	4	Byggande av länstrafikanläggningar	2 242 000 000
38	5	Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar	657 449 000
39	6	Vägverket: Försvarsuppgifter	42 079 000
40	7	Vägverket: Kostnader för registerverk- samhet	522 331 000
41	8	Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.	1 000
52	9	Banverket: Administrationskostnader	312 128 000
53	10	Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar	2 886 136 000
55	11	Nyinvesteringar i stomjämvägar	6 332 946 000
56	12	Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader	412 000 000
57	13	Jämvägsinspektionen	18 223 000
58	14	Banverket: Försvarsuppgifter	43 535 000
58	15	Underhållsåtgärder for sysselsättning och tillväxt	1 200 000 000

26 506 673 000

61	B.	Sjöfart
75	1	Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.	60 786 000
76	2	Transportstöd for Gotland	175 000 000
78	3	Handelsflottans pensionsanstalt	1 000
79	4	Handelsflottans kultur- och fritidsråd	1 000
81	5	Ersättning till viss kanaltrafik m.m.	62 800 000
83	6	Bidrag till svenska rederier	400 000 000
85	7	Åtgärder mot vattenförorening från fertyg	1 000

698 589 000

86	C.	Luftfart
103	1	Beredskap för civil luftfert	71 443 000
104	2	Driftbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen	30 200 000

101 643 000

186

106	Dl	Post och telekommunikation	Prop. 1993/94:100
114	1	Post- och telestyrelsen	189 959 000 Bilaga 7
116	2	Post- och telestyrelsen: Upphandling av
		särskilda samhällsåtaganden	351 673 000
118	3	Ersättning till Posten AB för rikstäckande
		betalnings- och kassaservice	250 000 000
119	4	Kostnader förenade med statens
		ägande i SOS Alarmering AB	140 000 000
			931 632 000

120	E.	Kollektivtrafik och samhällsköpta tjänster m.m.
120	1	Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier	1 000*
120	2	Köp av interregional persontrafik på järnväg m.m.	474 300 000
122	3	Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik	195 800 000
123	4	Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret	5 077 000 675 178 000

125	F.	Kommunikationsforskning
125	1	Statens väg- och transportforsknings- institut	1 000
125	2	Bidrag till Statens väg- och transport- forskningsinstitut	34 189 000
126	3	Kommunikationsforskningsberedningen	121 870 000
127	4	Bidrag till forskning om el- och hybridfordon	30 000 000
130	5	Statistik och prognoser	14 281 000
133	6	Informationsteknologi	2 000 000 202 341 000

134	G.	Meteorologi, geoteknik m.m.
134	1	Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut	1 000
134	2	Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut	125 024 000
134	3	EUMETSAT	22 000 000
139	4	Statens geotekniska institut	1 000
139	5	Bidrag till Statens geotekniska institut	16 217 000
140	6	Statens haverikommission	1 000 163 244 000

187

143	H.	Övriga ändamål	Prop. 1993/94:100
143	1	Viss internationell verksamhet	7 696 000	Bilaga 7
144	2	Kostnader för avveckling av Styrelsen för
		riksfärdtjänst m.m.	285 000
			7 981 000

Summa kronor

29 287 281 000

Särskilda frågor

145 A Inriktningen mot ett långsiktigt bärkraftigt transportsystem

157 B Funktionshindrades resemöjligheter

173 C Informationsteknologins användning inom transportsektorn

Underbilaga 7.1

Förslag till Lag om ändring i lagen (1979:558) om handikappan-
passad kollektivtrafik

* Utbrutet anslag.

gotab 45535, Stockholm 1993

188

Proposition 1993/94:100

Bilaga 5 till budgetpropositionen 1994

Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln)

INLEDNING

1 Utgångspunkter och inriktning

1.1 Det säkerhetspolitiska läget

1.2 Utveckling av den finansiella styrningen

2 Organisationsfrågor

2.1 Utredningen om lednings- och myndighets-organisationen i försvaret (LEMO)

2.2 Frivilligverksamhet

2.3 Delegationen for icke-militärt motstånd

2.4 Hot- och riskutredningen

2.5 Kommunreformen

2.6 Försvarets högskolor

2.7 Traditionsfrågor

2.8 Utnyttjande av totalförsvarets resurser för civilaändamål m.m.

3 Försvarsmakten m.m.

3.1 Försvarsmakten

I Övergripande redovisning

Programvis redovisning av verksamhetsmål förbudgetåret 1994/95

III Medelsberäkning

IV Beställningsbemyndiganden

V Övriga frågor

3.2 Ersättningar för kroppsskador

4 Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter Prop. 1993/94:100Bilaga 5

4.1 Fortifikationsverket

4.2 Försvarets materielverk

1) Se anslaget G 4. Försvarets forskningsanstalt

4.3 Vämpliktsverket

4.4 Militärhögskolan

4.5 Försvarets radioanstalt

5 Totalförsvarets civila del

5.1 Funktionen Civil ledning och samordning

5.2 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänstm.m.

5.3 Funktionen Psykologiskt forsvar

5.4 Funktionen Försörjning med industrivaror

5.5 Funktioner hörande till andra departement

6 Övrig verksamhet

6.1 Krigsarkivet

6.2 Statens försvarshistoriska museer

6.3 Kustbevakningen

6.4 Försvarets forskningsanstalt

6.5 Strategisk försvarsforskning

6.6 Försvarshögskolan

6.7 Försvarets personalnämnd

6.8 Flygtekniska försöksanstalten

6.9 Myndigheten för avveckling av vissa verksamheterinom totalförsvaret

6.10 Vissa mindre nämnder

6.11 Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd

6.12 Totalförsvarets chefsnämnd

6.13 Delegationen för planläggning av efterforskningsbyrånsverksamhet

6.14 Statens haverikommission, utredning av allvarligaolyckor

6.15 Försvarsmaktens utlandsstyrka, m.m.

7 Ekonomiska ramar

7.1 Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1992/93

7.2 Utfallsprognos för budgetåret 1993/94

7.3 Ekonomiska ramar för budgetåret 1994/95

7.4 Lån i Riksgäldskontoret

7.5 Anslagsförteckning

Innehållsförteckning

Bilaga 6 till budgetpropositionen 1994

Socialdepartementet

(femte huvudtiteln)

Inledning

A. Familjer och barn

Vem tog ut föräldrapenning?

Fördelning av uttagna dagarnär båda tog ut dagar

A 1. Allmänna barnbidrag

A 2. Bostadsbidrag

A 3. Bidrag till föräldraförsäkringen

A 4. Bidragsförskott

A 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

A 6. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

A 7. Barnpensioner

A 8. Vårdbidrag för handikappade barn

B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och Prop. 1993/94:100ålderdom Bil. 6

Försäkring vid sjukdom och handikapp

Sjukförsäkringsutgifternas fördelning på förmåner

Försäkring vid ålderdom m.m.

2.1 Utredningen om lednings- och myndighets-
organisationen i försvaret (LEMO)

2.8 Utnyttjande av totalförsvarets resurser för civila
ändamål m.m.

Programvis redovisning av verksamhetsmål för
budgetåret 1994/95

4 Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter Prop. 1993/94:100
Bilaga 5

5.2 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
m.m.

6.9 Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter
inom totalförsvaret

6.13 Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns
verksamhet

6.14 Statens haverikommission, utredning av allvarliga
olyckor

Fördelning av uttagna dagar
när båda tog ut dagar

B. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och Prop. 1993/94:100
ålderdom Bil. 6

B 7. Bidrag till kommunala bostadstillägg till
folkpension

C 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar

D. Omsorg om äldre och personer med
funktionshinder

D 5. Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder

E. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och
narkotikafrågor

E 3. Bidrag till centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning

Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m.

Lag om ändring i lagen (1988:1465) om ersättning och
ledighet för närståendevård