Regeringens proposition

1992/93:100 Bilara 12

Kulturdepartementet

(elfte huvudtiteln)

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Bilaga 12 till budgetpropositionen 1993

Kulturdepartementet

(elfte huvudtiteln)

Prop.

1992/93:100

Bil. 12

Kulturdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992.

Föredragande: statsrådet Friggebo

Anmälan till budgetpropositionen 1993

Inledning

Inom kulturområdet föreslås angelägna satsningar inom regional verksamhet,
på dansens område och förbättrade villkor för kulturskaparna. Dessutom
föreslås att kunskapsuppbyggnaden inom kulturmiljövårdsområdet skall för-
stärkas och ökade insatser för verksamhet riktad mot barn och ungdom. Inom
det europeiska mediesamarbetet föreslås en ökning av resurserna för utveck-
lingen av mediedokumentationen. Sammantaget innebär detta reformer inom
kulturområdets budget med ca 44 miljoner kronor.

Inom medieområdet föreslås vidare minskat stöd till kulturtidsskrifter samt
slopande av stöd till lokal programverksamhet.

Inom invandrarområdet föreslås förstärkningar till asylprövningen med
hänsyn till att antalet asylsökande ökat. Anslagen för förläggningsverksam-
heten och ersättningen till kommunerna för mottagandet av flyktingar ökas
också trots att åtgärder föreslås som sänker flyktingdygnskostnaden. Jämfört
med beräknat utfall för innevarande budgetår innebär budgetförslaget emel-
lertid minskade kostnader för förläggningsverksamheten. För att bättre än
hittills kunna möta kraven på snabba och flexibla insatser inom flykting-
området föreslås en förändring av användandet av de medel som avsätts för
överföring av kvotflyktingar.

Inom jämställdhetsområdet bör särskild uppmärksamhet bl.a. ägnas åt
löneskillnader mellan kvinnor och män och den europeiska integrationens
effekter för kvinnor. För Jämställdhetsombudsmannen föreslås ökade resur-
ser för bl.a. kompetenshöjande åtgärder.

Förslaget innebär sammantaget strukturella besparingar på ca 360 miljoner
kronor som främst åstadkoms inom det invandrarpolitiska området.

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bil.12

Anslagsförändringarna inom Kulturdepartementets verksamhetsområde i för-
hållande till motsvarande anslag på statsbudgeten för budgetåret 1992/93
framgår av följande sammanställning (miljoner kronor).

	Anvisat 1992/93	Förslag 1993/94	Förändring
A. Kulturdepartementet m.m.	70,9	69,0	-1,9
B. Kulturverksamhet m.m.	3 036,8	3 087,4	50,6*
C. Massmedier m.m.	864,9	954,8	89,9
D. Invandring m.m.	8 012,5	11 770,0	3 757,5
E. Jämställdhetsfrågor	16,6	17,1	0,5
Totalt för Kulturdepartementet	12 001,7	15 898,3	3 896,6

1 Bortses från engångsanvisningar under budgetåret 1992/93 utgör förändringen till
budgetåret 1993/94 knappt 100 mkr.

EES-anpassning

Med anledning av Sveriges åtagande enligt avtalet om Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES-avtalet) pågår för närvarande i Kulturdeparte-
mentet en översyn av reglerna om statligt stöd till kulturverksamhet och mass-
medier. Översynen är påkallad av EES-avtalets artikel 4 om förbud mot all
diskriminering på grund av nationalitet. Utgångspunkten är att regler i nu-
varande stödförfattningar som innebär att mottagare av sådana bidrag skall
vara svenska medborgare eller svenska företag, ersätts med krav på att den
subventionerade verksamheten i huvudsak skall bedrivas i landet, på svenska
språket, ha betydelse för svenskt kulturliv eller liknande.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag anfört om EES-anpassningen av reglerna om
statligt stöd till kulturverksamhet och massmedier.

A. Kulturdepartementet m.m.

A 1. Kulturdepartementet

1992/93 Anslag 40 526 000

1993/94 Förslag 42 386 000

Prop. 1992/93:100

Bil.12

Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 42 386 000 kr. Medelsbehovet
har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 2 % i
enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets budgetförslag. An-
slaget för Kulturdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnads-
pålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya prin-
ciperna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1,
Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att
ställas till Kulturdepartementets disposition kommer slutligt att fastställas
enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu bud-
geterade beloppet

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kulturdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 42 386 000 kr.

A 2. Utredningar m.m.

1992/93 Anslag 16 000 000

1993/94 Förslag 13 300 000

Reservation

13 587 000

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget uppgå till 13 300 000 kr under nästa budgetår.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 13 300 000 kr.

A 3. Internationellt samarbete m.m.

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 345 000

Från anslaget betalas kostnader bl.a. för svenskt deltagande i det interna-
tionella samarbetet inom departementets verksamhetsområde. Jag beräknar
anslaget för nästa budgetår till 1 345 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Internationellt samarbete m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 1 345 000 kr.

B. Kulturverksamhet m.m.

Allmänna utgångspunkter

Som anförs i regeringsförklaringen är stödet till ett fritt kulturliv ett angeläget
åtagande som behövs för att samhället skall förbli öppet och dynamiskt.

Denna kulturpolitiska ambition äger givetvis giltighet också i sådana tider
som vi nu upplever.

I kulturverksamheten finns krafter som pekar mot framtidstro och kreativi-
tet. Detta är angeläget att ta fasta på när riskerna ökar för tendenser åt rakt
motsatt håll.

Kulturpolitiken, i jämförelse med flertalet andra politikområden, känne-
tecknas i stort av frånvaron av lagar och regleringar. Den bygger huvudsakli-
gen på en direktförankring hos människorna. En framgångsrik samhällsinsats
på kulturområdet måste alltså avspegla förväntningar, förhoppningar och krav
som finns ute i samhället.

Därför är den kommunala självbestämmanderätten en grundläggande för-
utsättning när det gäller samhällsinsatserna inom kulturområdet på lokal och
regional nivå. Detta leder naturligen till vissa variationer i samhällsstödet i
olika delar av landet

Generellt sett kan man dock hävda att det totala samhällsstödet till kulturli-
vet i Sverige ligger på en mycket hög nivå internationellt sett.

Ett av de viktigare kulturpolitiska styrmedlen är pengar. Även om den
totala kulturkonsumtionen till drygt 70 % bygger på privata utgifter spelar
samhällsstödet en mycket stor roll inom ett antal områden, som endast delvis
kan verka på marknadens villkor.

Det är tillfredsställande att kunna konstatera att det statliga kulturstödet
under en lång följd av år har kunnat hävda sig väl i relation till andra statliga
åtaganden.

Under den senaste 20-årsperioden har således andelen kulturutgifter av de
totala statsutgifterna ökat från ca 0,5 % till 0,75 %. I en internationell jämfö-
relse avseende Europa placerar det Sverige på en femte plats.

Även kommunernas och landstingens insatser på kulturområdet har vuxit
högst avsevärt under denna period. Samtidigt måste det noteras, att den all-
mänt försämrade ekonomiska situationen har inneburit att ett antal kommuner
och landsting nu har genomfört eller planerar att genomföra besparingar
också på kulturområdet.

Det är åtgärder som givetvis faller in under den kompetens som följer av
den kommunala självbestämmanderätten. Som jag ser det finns det emellertid
en risk att kulturens allt tydligare positiva effekt för regional och lokal utveck-
ling, sysselsättning och ekonomi inte tas till vara på ett effektivt sätt. Denna
uppfattning har jag givit uttryck för i en rad offentliga sammanhang.

Regeringen har också under det senaste året fattat sådana beslut, som klart
markerar statens ambition att för sin del upprätthålla insatserna på kulturom-
rådet.

Jag vill i detta avseende erinra om mitt första budgetförslag under mandat-
perioden, som utgick från en reformram på 35 miljoner kronor och därutöver

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

innehöll bl.a. väsentliga förstärkningar av basresurserna för de stora teater-
och operainstitutionema.

Uppföljningen av den kommunalekonomiska utredningens förslag innebär
för kulturens del att bl.a. stödet till de regionala kulturinstitutionerna, som
omfattar nästan 700 miljoner kronor, tills vidare hålls utanför systemet med
schabloniserade statsbidrag och fortfarande fördelas utifrån strikt kulturpoli-
tiska utgångspunkter.

I detta sammanhang kan också nämnas det beslut som regeringen under
hösten 1992 har fattat om att sätta igång projekteringen av ett nytt modernt
museum.

Det nya filmavtalet, som har godkänts av regering och riksdag under
hösten 1992, innebär väsentligt ökade åtaganden inom kultursektorn. Jag
återkommer till denna fråga vid min redovisning av utvecklingen inom
medieområdet.

Även årets budgetförslag på kulturområdet präglas av ambitionen att för-
stärka och vidareutveckla det kulturpolitiska arbetet. Jag återkommer senare
med en sammanfattning av innehållet i förslaget

Samtidigt som budgetförslaget syftar till att tillgodose väsentliga behov
inom kultursektorn är det givetvis min förhoppning att detta budgetförslag
och övriga insatser inom det statliga kulturområdet skall visa att det är angelä-
get och nödvändigt att bedriva en aktiv politik på kulturområdet

Budgetberedningen på kulturområdet bygger på de fördjupade anslags-
framställningar som kulturinstitutionerna har redovisat. Enligt de allmänna
riktlinjer, som har gällt för institutionernas arbete med sina anslagsframställ-
ningar, har siktet varit inställt på att analysera och bedöma resultatet av verk-
samheten och ange vad som förutsätts kunna uppnås under den kommande
treårsperioden.

För ett område, nämligen kulturmiljövärden, har redovisningen från Riks-
antikvarieämbetets sida skett mot bakgrund av de särskilda direktiv som
regeringen har meddelat

Kvaliteten på kultursektorns första treårsbudgetredovisning är skiftande. I
några fall har det sålunda funnits anledning att till departementet begära in
kompletterande underlag. Det är angeläget att ambitionen bakom den resultat-
orienterade styrningen får ökat genomslag också på kulturområdet.

I min följande anmälan kommer jag att översiktligt men likväl tämligen ut-
förligt redovisa de bedömningar, analyser och slutsatser som kulturinstitutio-
nerna har fört fram. På det sättet blir det möjligt att teckna en allmän bild av
kultursektorns ambitioner vad gäller målsättning och färdriktning.

Samtidigt blir mina egna överväganden med anledning av denna redovis-
ning i många fall mer begränsade med hänsyn till den kompetens som bör
följa av det kulturpolitiska mandatet.

Till grund för de överväganden om mer resultatorienterad verksamhet som
jag tar upp ligger således de kulturpolitiska riktlinjerna enligt 1974 års beslut,
som enligt min uppfattning bör ligga fast under den närmaste treårsperioden.

Den av riksdagen begärda parlamentariska utredningen (bet.
1991/92:KrU18, rskr. 1991/92:204) med huvuduppgift att utvärdera 1974

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

års kulturpolitiska mål (prop. 1974:28, bet. 1974:KrU15, rskr. 1974:28)
avses tillsättas inom kort. Utredningsuppdraget beräknas vara slutfört under
år 1994 och därmed kunna utgöra ett viktigt underlag vid fastställandet av
inriktningen av det kulturpolitiska arbetet inför nästa treårsperiod.

Förslagen om vissa översyner rörande museiområdet resp, statsbidraget
till Riksteatern kommer också att föreläggas regeringen. Jag får anledning att
återkomma till dessa frågor i samband med min anmälan senare av vissa
anslag i statsbudgeten.

Jag övergår nu till att ge en översiktlig redovisning av huvudmomenten i
budgetförslaget

Ramen för insatser på kulturområdet för nästa budgetår är ungefär lika stor
som för innevarande budgetår. Den har åstadkommits genom ompriorite-
ringar inom Kulturdepartementets olika verksamhetsområden. Bland annat
har sålunda med anledning av Konstfrämjandets konkurs bidraget på 7,8
miljoner kronor kunnat användas för andra ändamål. Vissa besparingar före-
slås också i fråga om bidraget till Riksteaterns verksamhet.

Även beaktat dessa omprioriteringar inom kultursektorn innebär budget-
förslaget för kulturområdet att reformverksamheten kan fortsätta.

Vid en jämförelse mellan totalomslutningen för kulturbudgeten för inneva-
rande budgetår och den föreslagna omslutningen för nästa budgetår bör det
noteras att budgeten för budgetåret 1992/93 påfördes ett särskilt engångsbe-
lopp om 100 miljoner kronor för sysselsättningsskapande investeringar inom
kulturområdet Det beloppet har nu avräknats i budgetförslaget för nästa bud-
getår. Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan av anslaget Bidrag till
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.

Vissa större engångsbelopp på drygt 27 miljoner kronor, som innevarande
budgetår har anvisats till Riksteatern, Operan och Dramaten har vidare i före-
liggande budgetförslag avräknats.

Enligt den nya kapitalförsöjningsförordningen skall anläggningstillgångar
fr.o.m. nästa budgetår finansieras genom att myndigheterna själva tar upp lån
i Riksgäldskontoret. Det anslag för inredning och utrustning som för inneva-
rande budgetår under detta littera finns upptaget med 47 miljoner kronor
kommer således successivt att upphöra. För nästa budgetår finns endast be-
hov av ett mindre anslag för betalningar av återstående beställningar. För
nästa budgetår räknar jag med att låneramar skall avsättas för inredning och
utrustning av guldrummet vid Historiska museet, för inredning av lokaler för
spritlagda samlingar vid Naturhistoriska riksmuseet och för utrustning av
Myntkabinettets nya lokaler samt för telefonväxlar vid bl.a. Nordiska museet
och landsarkiven i Göteborg och Härnösand. Jag återkommer till denna fråga
vid min redovisning av anslaget Inredning och utrustning av lokaler för
kulturändamål.

Förslagen till ökningar innebär bl.a. följande.

Några regionala kulturinstitutioner är fortfarande under uppbyggnad. För
att fullfölja denna uppbyggnad föreslås att bidraget till länsteatrama i Bohus-
län och Kalmar ökar med tio grundbelopp och kammarorkestrarna i Sundsvall
och Jönköping ökar med tre grundbelopp.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Medel har beräknats för att öka möjligheten att ge ytterligare stöd åt kultur-
festivaler av skilda slag.

För att bredda intresset för dans och öka möjligheterna att marknadsföra
dansgruppernas och koreografernas produktioner föreslås Danscentrum få
300 000 kr för sin förmedlingsverksamhet. För att öka möjligheterna för fri-
lansande dansare och koreografer att arbeta inom sina yrken och till daglig
träning föreslås en ökning av bidraget till fria dansgrupper med 700 000 kr.
Dansens Hus föreslås få ett anslag på 10 784 000 kr.

Inom konstnärsområdet föreslås vidare att antalet långtidsstipendier för
konstnärer ökar med 15. Förslagen i tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1991/92 innebär att grundbeloppet för biblioteksersättningen nu
uppgår till 83 öre. Förutsättningarna för biblioteksersättningen för budgetåret
1993/94 kommer att beredas genom sedvanlig förhandling.

För etablering av ett Östersjöns författar- och översättarcentrum på Got-
land föreslås ett bidrag på 1,5 miljoner kronor. Syftet med detta centrum är att
skapa en gemensam samlings- och kontaktpunkt för författare och översättare
från länderna i Östersjöområdet

För att öka Kulturrådets möjligheter att stödja en positiv utveckling av
kultur för barn och ungdomar föreslås en ökning med 3 miljoner kronor.

I enlighet med förslagen i prop. 1992/93:32 om samema och samisk kultur
m.m. bör 2,5 miljoner kronor anvisas till samiska kulturändamål, bl.a. sa-
misk slöjd och viss biblioteksservice.

Inom kulturmiljövården presenteras förslag som bl.a. syftar till att effekti-
visera verksamheten genom att förtydliga ansvarsfördelningen mellan Riks-
antikvarieämbetet och länsstyrelserna. Riksantikvarieämbetet skall utveckla de
uppgifter som hör samman med den centrala ledningen och målstyrningen av
kulturmiljövården. En viktig punkt är här att leda arbetet med att bygga upp
kulturrniljövårdens kunskapsunderlag. Myndigheten föreslås få förstärkta re-
surser med 700 000 kr för insatser inom detta område.

Frågor om beslut om enskilda kulturminnen och kulturmiljöer föreslås på
ett tydligare sätt bli samlade hos länsstyrelserna. Riksantikvarieämbetet bör
därför ges bemyndigande att till länsstyrelserna överlåta beslutanderätten och
dispositionen av medlen för bidrag till vård av kulturhistoriskt värdefull be-
byggelse m.m.

Förslagen i betänkandet Kulturstöd vid ombyggnad (SOU 1992:107) be-
handlas under avsnittet Kulturmiljövård. Det nuvarande räntebidrags- och
tilläggslånesystemet vid ombyggnader föreslås bli ersatt av ett system med
bidrag. Länsstyrelserna bör fatta beslut också om dessa bidrag.

Under maj månad 1993 börjar installationen av ett nytt scenmaskineri på
Dramaten. För att täcka viss del av det inkomstbortfall som beräknas uppstå
föreslås att Dramaten kompenseras för detta med 3 miljoner kronor.

Under arkivverksamheten redogörs för ställningstagandena till arkivde-
påutredningens förslag i betänkandet Statens arkivdepåer (SOU 1991:31).
Därvid föreslås bl.a. att Stockholms stadsarkiv ges till uppgift att verka som
landsarkiv för Stockholms län samt att landsarkivfunktionen vid Malmö
stadsarkiv avvecklas.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Landsarkivet i Uppsala föreslås få 255 000 kr för ökade kostnader i sam- prOp ] 992/93’ 100
band med inflyttning i nya lokaler. p:i 17

Vissa frågor om kultur- och arbetsmarknadspolitik

Riksdagen har tidigare (bet. 1991/92:AU16, rskr. 1991/92:249) behandlat
effekterna på vissa kulturinstitutioner av införandet av s.k. flexibla lönebi-
drag. Som anmäldes i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 12
s. 11) har en interdepartemental arbetsgrupp med representanter för Kultur-
och Arbetsmarknadsdepartementen bildats för att följa frågor som är av
gemensamt intresse. Under år 1992 har arbetsgruppen koncentrerat sig på att
precisera nuvarande omfattning m.m. av systemet med lönebidrag, bl.a.
andel och antal anställda med lönebidrag vid vissa kulturinstitutioner samt
även på att undersöka omfattningen av de till dessa institutioner utbetalda
lönebidragen från länsarbetsnämnderna. Arbetsgruppen har sökt klarlägga
effekterna av införandet av flexibla lönebidrag för dessa institutioner. Grup-
pens material finns tillgängligt på Arbetsmarknadsdepartementet (dnr
A 4856/90).

Bakgrunden i lönebidragsfrågan är i korthet att reglerna för anställning
med lönebidrag ändrades den 1 juli 1991. Bidraget var tidigare knutet till
arbetsgivarkategori men har nu gjorts flexibelt i den meningen att bidraget an-
passats till den handikappade personens förutsättningar, graden av nedsatt
arbetsförmåga m.m. Bidragsandelen i det enskilda fallet fastställs i förhand-
lingar mellan arbetsförmedling och arbetsgivare.

Ett antal kulturinstitutioner, där staten har ett uttalat ansvar för verksamhe-
ten, har av historiska skäl kommit att få en mycket hög andel lönebidragsan-
ställd personal. I vissa fall uppgår denna personal till mer än 50 % av de
verksamma vid institutionen. Här kan särskilt nämnas landsarkiv och vissa
museer.

Arbetsmarknadsministern har tidigare denna dag, efter samråd med mig,
redovisat sitt förslag i denna fråga. Förslaget innebär att, som en engångsåt-
gärd - i syfte att få en budgetering som ger en mer rättvisande bild av statens
kostnader för kulturinstitutionerna - en omfördelning sker av medel från
tionde huvudtitelns anslag Särskilda åtgärder för handikappade till bl.a.
anslag under elfte huvudtiteln. Medlen skall användas så att de särskilt utsatta
kulturinstitutionerna behåller ett incitament till att anställa arbetshandikappade
som arbetsförmedlingen anvisar resp, behålla nu anställda med lönebidrag.
Omfördelningen föreslås därför inte gälla hela lönesumman utan endast så
mycket att institutionen kan svara för en rimlig andel av lönen, i genomsnitt
halva kostnaden. Kretsen av institutioner, som kan omfattas av denna omför-
delning, bör enligt förslaget begränsas till sådana kulturinstitutioner där staten
har ett särskilt ansvar för verksamheten och där de anställda med lönebidrag
utgör en så stor andel av de anställda att verksamheten är i väsentlig omfatt-
ning beroende av deras arbete. Kulturinstitutioner som berörs av denna
omfördelning återfinns under anslagen för Riksarkivet och landsarkiven,
Centrala museer: Myndigheter och Centrala museer: Stiftelser, Bidrag till

vissa museer m.m. samt Bidrag till regionala museer. Inom denna krets bör Prop 1992/93’100
omfördelningen vidare begränsas till institutioner där minst ca 30 % av de gp ]2
anställda omfattas av lönebidrag. De till elfte huvudtiteln omfördelade medlen
uppgår till 48 miljoner kronor och skall kunna användas endast till lönekost-
nader för anställda med lönebidrag som arbetsförmedlingen har anvisat.
Slutligen måste effekterna av detta förslag noga följas och utvärderas. Försla-
get överensstämmer väl med de behov jag bedömer finns på detta område.

Jag återkommer senare under min anmälan av anslaget för Riksarkivet och
landsarkiven med beräkningar avseende det belopp som skall tillföras arkiv-
institutionerna för detta ändamål. För museernas vidkommande görs motsva-
rande anmälan under anslaget Bidrag till vissa museer m.m. Detta belopp bör
därvid ställas till regeringens disposition för fördelning mellan museema.

Jag vill även, efter fortsatt samråd med arbetsmarknadsministern, för riks-
dagens kännedom meddela att den interdepartementala arbetsgruppen kommer
att fortsätta sitt arbete i enlighet med de riktlinjer som redovisades i 1992 års
budgetpropostition. I första hand skall gruppen arbeta med att fortsatt studera
möjligheter att finna nya former för att driva så kallade kulturvårdsföretag -
dvs. de institutioner i Norrlands inland som bl.a. med stöd av länsarbets-
nämnderna producerar tjänster åt museer och andra kulturmyndigheter. Där-
utöver kommer gruppen att studera frågor kring beredskapsarbete inom
kulturmiljövård och för konstnärliga yrkesutövare.

Vissa internationella kulturfrågor

Jag övergår nu till att i korthet redovisa några aktuella frågor inom det inter-
nationella kultursamarbetet på regeringsnivå.

Det nordiska kultursamarbetet påverkas alltmer av den europeiska integra-
tionsprocessen samtidigt som utvecklingen i Östeuropa har skapat nya förut-
sättningar för ett breddat regionalt kultursamarbete, omfattande samtliga
länder kring Östersjön.

Nordiska ministerrådets satsning på kulturprojekt riktade mot Europa har
under förra året inneburit bl.a. medverkan i Europarådets stora Vikingaut-
ställning i Paris, Berlin och Köpenhamn samt i en nordisk kulturfestival i
London. De nordiska länderna har även i Europarådet gemensamt tagit initia-
tiv till att få vissa s.k. europeiska kulturleder (Vikingaleden, Hansaleden)
förlagda till Norden.

Den nya europeiska situationen har vidare medfört att kulturområdet har
fått ökad tyngd inom det nordiska samarbetet i stort. Inom ramen för den om-
prövning av samarbetet som de nordiska statsministrarna har tagit initiativ till
har allmänkulturen gjorts till ett högprioriterat samarbetsområde. Det kan
sålunda förväntas att allmänkulturen under de följande åren kommer att få
väsentligt förstärkta resurser och att detta kommer att göra det möjligt att
ytterligare profilera det nordiska kultursamarbetet.

I informellt samråd med Nordiska ministerrådet har Sverige tillsammans
med Polen tagit initiativ till ett kontaktskapande möte mellan de nordiska
kulturministrarna och kulturministrarna i övriga länder kring Östersjön.

Ministermötet, som har förberetts genom ett statssekreterarmöte i Gdansk
hösten 1992, kommer att hållas i Saltsjöbaden i Sverige våren 1993.

När det gäller Europasamarbetet utgör självfallet EES-avtalet och de före-
stående förhandlingarna om EG-medlemskap samt öppningen mot Östeuropa
de dominerande inslagen i debatten.

Att utveckla ett samarbete på kulturområdet inom ramen för EES-avtalet är
ett svenskt intresse, som nu följs upp genom aktiv medverkan i en av EFTA:s
Brysselkontor nybildad informell arbetsgrupp för kulturfrågor. Gruppens
första uppgift blir att med utgångspunkt i EES-avtalets två kulturdeklarationer
utreda de formella möjligheterna till ett ökat kultursamarbete med EG.

Inom Kulturdepartementet pågår alltjämt arbetet med att analysera konse-
kvenserna av ett EG-medlemskap för svensk kulturpolitik och svenskt
kulturliv. Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet har fått i
uppdrag att göra en detaljerad konsekvensbeskrivning inom sina resp,
ansvarsområden. Myndigheternas redovisningar beräknas föreligga våren
1993. En särskild studie görs angående in- och utförsel av kulturföremål med
anledning av slopandet av gränskontroller inom EG:s inre marknad.

Inom Europarådet diskuteras kulturverksamhetens innehåll och formella
ramar mot bakgrund av det ökande antal östeuropeiska länder som ansluter
sig till den europeiska kulturkonventionen. Jag noterar att Europarådets
ministerkommitté tillmäter kultursamarbetet stor betydelse som plattform för
rådets strävan att fungera som en sammanhållande politisk kraft i ett breddat
Europa. Vad gäller det löpande kommittéarbetet i kultur- och kulturarvsfrågor
hänvisar jag till den allmänna redogörelse för verksamheten inom minister-
kommittén, som chefen för Utrikesdepartementet kommer att lämna senare i
vår. Jag vill dock nämna att arbetet inom kulturkommittén för närvarande
bedrivs under svenskt ordförandeskap.

I den svenska samordningskommittén för FN:s kulturårtionde ingår före-
trädare för Statens kulturråd, SIDA, Statens invandrarverk, Statens skolverk,
Statens ungdomsråd. Svenska institutet och Svenska unescorådet. Kommit-
tén har lämnat en redogörelse för verksamheten under år 1992.

Mot bakgrund av de mål och riktlinjer för årtiondet som fastställts av FN
och Unesco arbetar kommittén med såväl nationellt baserade projekt som
internationella samverkansprojekt inom ramen för ett antal övergripande
teman.

Den största nationella satsningen har hittills gjorts under rubriken Det
mångkulturella samhällets möjligheter och problem. Kommittén disponerar
för perioden 1990/91-1992/93 sammanlagt 4,5 miljoner kronor av invandrar-
politiska medel för aktiviteter inom kulturområdet som främjar goda etniska
relationer i det svenska samhället. Kommittén har under budgetåret 1991/92
lämnat bidrag till ett 20-tal kulturprojekt runt om i landet. Ytterligare ett 15-tal
mångkulturella projekt har fått stöd från medel som SIDA disponerar. Även
de andra i kommittén ingående myndigheterna har på olika sätt arbetat med
mångkulturella frågor. Kommittén har fått ett särskilt anslag från Diskrimi-
neringsombudsmannen för att i samverkan med Invandrarverket starta ett
filmprojekt om svenska boenderegler. Genom sin sammansättning har kom-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

mittén vidare en stark anknytning till det allmänna åtgärdsprogram mot främ-
lingsfientlighet och rasism som regeringen beslutat om våren 1992.

Kommittén och de myndigheter som ingår i kommittén deltar vidare på
skilda sätt i ett antal samarbetsprojekt med inriktning på Europa och på Tredje
Världen. Bland annat planerar kommittén särskilda insatser för samarbetet
med de baltiska staterna inom ramen för temat Östersjön som länk mellan
länder och kulturer.

På initiativ bl.a. från nordiskt håll har Unesco år 1992 tillsatt en Världs-
kommission för kultur och utveckling under ordförandeskap av FN:s förre
generalsekreterare Javier Pérez de Cuellar. Dess uppgift är att inom tre år ut-
arbeta en rapport om hur samhällsutveckling och kulturutveckling påverkar
varandra. Kommissionens första arbetsmöte kommer att hållas i Sverige
under år 1993.

Särskilda lotterimedel

Under budgetåret 1991/92 har ur behållningen av de särskilda lotterier som
anordnas till förmån för konst, teater och andra kulturändamål anvisats medel
med sammanlagt 10 540 000 kr. Medlen har fördelats enligt följande:

3 500 000 kr till Statens kulturråd för fördelning till investeringar m.m.,

3 275 000 kr till investeringar m.m. inom teater-, dans- och musikom-
rådet,

1 325 000 kr till investeringar m.m. inom konst-, musei- och utställ-
ningsområdet,

700 000 kr till investeringar inom kulturmiljövården,

1 740 000 kr till andra ändamål.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Vidgat deltagande i kulturlivet

Ett av målen för den statliga kulturpolitiken är att kulturen skall vara tillgäng-
lig för alla och att ett aktivt deltagande i kulturlivet skall främjas. Detta mål har
under lång tid varit levande för många kulturinstitutioner, skolor, kulturska-
pare, studieförbund och organisationer i deras dagliga arbete. Fortfarande är
emellertid skillnaderna i människors kulturvanor stora. Kulturvanoma är be-
roende av ålder, utbildning, social bakgrund och bostadsort. Det visar det
stora arbete som genomförts med Kulturrådet som sammanhållande myndig-
het och som nu har mynnat ut i en plan för det fortsatta arbetet med att vidga
deltagandet i kulturlivet. En sammanfattning av Kulturrådets rapport med an-
ledning av regeringsuppdrag och kartläggning om dels deltagandet i kultur-
livet och dels kulturinstitutionernas barn- och ungdomsverksamhet samt
Kulturrådets plan för det fortsatta arbetet bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilagorna 12.1, 12.2 och 12.3. Här redovisas också de bedöm-
ningar, som Riksarkivet, Riksantikvarieämbetet och Svenska Filminstitutet
gjort inom sina resp, områden.

Staten har formulerat de övergripande ambitionerna för kulturpolitiken.
Sedan gäller det för dem som arbetar inom kulturområdet att omsätta dessa i
praktisk handling. Sålunda ligger ansvaret för att nå fler människor i hög grad
på varje kulturinstitution och kulturorganisation. De bestämmer själva inrikt-
ningen på och uppläggningen av sitt arbete. Det är därför glädjande att kunna
konstatera att många kulturinstitutioner i sina fördjupade anslagsframställ-
ningar har uppmärksammat vikten av att nå en ny publik och att ett aktivt
arbete pågår på många håll.

Det arbete som Kulturrådet har gjort tillsammans med Riksarkivet, Riks-
antikvarieämbetet och Svenska Filminstitutet är betydelsefullt som underlag
för fortsatta ansträngningar för att nå ett vidgat deltagandet i kulturlivet. Den
plan för det framtida arbetet som presenteras pekar på behovet av forskning,
kunskapsspridning och erfarenhetsutbyte samt utveckling av metoder för att
stimulera till vidgat deltagande i kulturlivet. Kulturrådet har en naturlig roll
som initiativtagare och pådrivare i detta arbete liksom övriga kulturmyndighe-
ter har det inom sina områden.

En viktig del av planen behandlar kulturlivets relationer till barn och
ungdom - hur ett främjande av samverkan mellan kulturliv och skola eller
förskola kan ske och hur kulturlivet skall kunna nå ungdomar som slutat
skolan. Enligt min uppfattning är samhällets insatser för att främja barn- och
ungdomskultur viktiga. De centrala och regionala kulturinstitutionernas verk-
samhet för barn och ungdom är av stor betydelse - inte minst som förebilder
och inspirationskällor. Men särskilt viktigt är det att kulturverksamheten finns
på lokal nivå. Den måste finnas i barnens och ungdomarnas vardagsmiljö.
Därför är kommunernas intresse och engagemang av stor betydelse. Staten
kan bl.a. bistå genom att hjälpa till med kunskapsspridning och erfarenhets-
utbyte samt genom att stödja och stimulera utvecklingsarbete.

Vad jag här har anfört om värdet av att fokusera barns och ungdomars
situation i det fortsatta kulturpolitiska utvecklingsarbetet bör utgöra en
väsentlig grund i kulturmyndighetemas och kulturinstitutionernas basarbete
under den kommande perioden. Jag återkommer till detta i samband med att
jag redovisar mina synpunkter med anledning av de fördjupade anslagsfram-
ställningarna.

För att ytterligare förstärka angelägenheten av denna inriktning har jag i
föreliggande budgetförslag också redovisat behovet av ytterligare stimulans-
insatser.

Kulturrådet bör ges utökade möjligheter att bedriva arbetet inom detta om-
råde i enlighet med sin utarbetade plan. För egen del vill jag särskilt framhålla
betydelsen av insatser som främjar barns och ungdomars eget skapande. Jag
förutsätter att Kulturrådet i detta viktiga arbete knyter till sig personer som är
aktiva inom olika konstområden och med engagemang för barn- och ung-
domskultur. Arbetet bör i första hand bedrivas under en treårsperiod och jag
har för det första budgetåret beräknat att Kulturrådets anslag Bidrag till ut-
vecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. skall förstärkas med 3 mil-
joner kronor. Erfarenheterna av arbetet bör efter treårsperiodens slut redovi-
sas för regeringen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Allmän kulturverksamhet m.m.

Statens kulturråd

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Statens kulturråd är en central förvaltningsmyndighet inom kulturområdet.

Enligt förordningen (1988:676) med instruktion för Statens kulturråd skall
rådet följa utvecklingen inom kulturområdet och ge ett samlat underlag för
den statliga kulturpolitiken samt bistå regeringen vid genomförandet av
denna. Rådet handlägger ärenden om statliga bidrag för kulturell verksamhet
och om andra statliga åtgärder som rör teater, dans, musik, konst, museer,
utställningar, litteratur, folkbibliotek, folkbildning och folkrörelser i den mån
sådana ärenden inte ankommer på någon annan myndighet. Rådet skall varje
år i anslutning till sin anslagsframställning göra en sammanfattande bedöm-
ning av utvecklingen inom dessa delar av kulturområdet och lämna förslag till
de åtgärder som kan föranledas av bedömningen.

Statens kulturråd

Statens kulturråd har i den fördjupade anslagsframställningen för de olika
konstområdena redovisat resultat-, framtids- och resursanalyser samt lämnat
förslag till ett handlingsprogram för den kommande treårsperioden. Här görs
en kort sammanfattning av anslagsframställningen för konstområdena inom
Kulturverksamheten. Litteratur- och tidskriftsområdena kommer att behandlas
under Massmedier m.m. Sammanställningar av de statsbidrag som ges till
resp, konstområde inleder sammanfattningarna.

1 Teaterområdet

1.1 Anslag

Följande statsbidrag till teaterverksamhet anvisas budgetåret 1992/93 under
Kulturdepartementets huvudtitel.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Bidrag till Svenska riksteatem	212 677 000
Bidrag till Operan	251 644 000
Bidrag till Dramatiska teatern	145 790 000
Bidrag till regionala och lokala teater- och dansinstitutioner	239 100 000
Bidrag till fria teatergrupper	36 149 000
Bidrag till Drottningholms teatermuseum för föreställningsverksamheten vid Drottningsholmsteatem	6 621 000
Bidrag till Stiftelsen Internationella Vadstena-akademien	1 352 000
Bidrag till Marionetteatem	1 062 000
Regional utvecklingsverksamhet	1 413 000
Skådebanor	4 282 000
Amatörteater- och amatördansgrupper	1 082 000
Teatercentrum	1 742 000
Internationella teaterorganisationer	570 000
Bidrag till teaterprojekt från kulturrådets utvecklingsanslag	4 300 000
Bidrag via Konstnärsnämnden	3 000 0001
Bidrag till internationellt kulturutbyte	700 000

911 484 000

Summa

1 Avser 1991/92

Medel för teaterändamål anvisas även under bl.a. Utrikes- och Utbild-
ningsdepartementens huvudtitlar.

1.2 Kulturrådets resultatanalys

Av 1974 års kulturpolitiska mål, som lades fast i prop. 1974:28 om den stat-
liga kulturpolitiken (bet. 1974:KrU15, rskr. 1974:248), är följande av sär-
skild betydelse för teaterpolitiken:

- att medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar
för att denna frihet skall kunna utnyttjas,

- att främja en decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner,

- att i ökad utsträckning ta hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och
behov,

- att möjliggöra konstnärlig förnyelse,

- att främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över
språk- och nationsgränserna.

Kulturrådet redovisar i sin fördjupade anslagsframställning en övergri-
pande resultatredovisning för teaterområdet utifrån uppställda mål. Kulturrå-
det drar följande allmänna slutsatser från sin resultatanalys.

Teaterområdet har utvecklats starkt under den senaste tjugoårsperioden.
Genom utbyggnaden av länsteatrar finns det nu en infrastruktur med pro-
fessionell produktion spridd i hela landet. Utbyggnaden av de regionala tea-
terinstitutionerna har också inneburit att väsentligt fler människor utanför
storstadsområdena än tidigare har kommit i kontakt med den levande teatern.

Kulturrådet bedömer att de statliga bidragssystemen i grunden fungerar
tillfredsställande men att tiden nu är mogen för vissa justeringar i syfte att
främja rörlighet inom teaterns arbetsmarknad, konstnärlig förnyelse och vid-
gat deltagande.

En förändring inom teaterlivet har skett mot färre fasta grupper, tydligare
projektinriktning och nya sam arbetsformer mellan fria grupper och institutio-
ner. Nya samarbetsformer är under utveckling, vilket kan innebära ett inten-
sivare samarbete mellan professionella och amatörer, folkrörelser m.m. Per-
sonalrörligheten inom teaterområdet (mellan institutionerna och mellan insti-
tutioner/fria grupper) är dock otillfredsställande låg, vilket motverkar den
konstnärliga förnyelsen.

Arrangörssituationen inom teaterområdet har blivit mer problematisk, dels
till följd av försämrad ekonomi hos dem som arrangerar eller beställer före-
ställningar, dels till följd av kommundelsreformen och skolans decentralise-
ring, förändringar som splittrat resurserna och minskat kompetensen hos be-
ställarna. Inte minst har barn- och ungdomsteatem drabbats av detta.

Statsunderstödda teaterinstitutioner har i ett långsiktigt perspektiv förlorat
besökare, men bara delvis som en följd av ett minskat utbud av föreställ-
ningar. Stigande produktions- och distributionskostnader för teatrarna kan
inte helt förklara den minskade publiktillströmningen. Samtidigt rekryterar
amatörteatern i landet nya besökare.

Det finns ett behov av att ytterligare stimulera amatörteatern genom att ge
institutioner och fria grupper kompletterande fria medel för sam arbetsprojekt
med amatörorganisationer.

1.3 Kulturrådets förslag till handlingsprogram

Kulturrådet presenterar i sin anslagsframställning förslag till handlingspro-
gram för teaterområdet Kulturrådet föreslår att de statliga insatserna för den
kommande treårsperioden inriktas på att

- främja konstnärlig förnyelse och ökad rörlighet inom hela teaterområdet,

- förstärka den regionala teaterproduktionen,

- öka det internationella utbytet

- förbättra villkoren för barn- och ungdomsteatem,

- förbättra arbetsvillkoren för de fria teatergrupperna.

- verka för en större publik och en förbättrad arrangörssituation,

- främja en administrativ kompetensutveckling och nya samverkansformer.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

2 Riksdagen /W2,<Z< 1 sand. Nr 100. Bilaga 12

2 Dansområdet

2.1 Anslag

Det är svårt att ange exakt hur stort det statliga stödet till dans är eftersom det i
flera fall ingår i teateranslag. Detta gäller t.ex. bidragen till Operan i Stock-
holm, Stora teatern i Göteborg, Malmö stadsteater, Östgötateatem i Norrkö-
ping och Svenska riksteatern, som samtliga inkluderar balettensemblema
inom sina resp, anslag. De största statliga bidragen till dans finns inom dessa
anslag. Nedan ges en översikt över andra statliga bidrag till dans under
Kulturdepartementets huvudtitel budgetåret 1992/93.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Dansens Hus

Bidrag till fria dansgrupper/koreografer

Bidrag till daglig träning för frilansdansare
Dansmuseet

Samarbetsnämnden för folklig dans

Danscentrum

Dans i skolan

Bidrag till anställning av koreografer vid
regionala teater- och dansinstitutioner

Konstnärsnämnden

Svensk Danskommitté

Bidrag till internationellt kulturutbyte
samt vissa projektbidrag

6 820 000

7 500 000

490 000

7 300 000

150 000

900 000

1 230 000

160 000

1 859 0001

201 000

1 100 000

Summa

27 710 000

1 Avser 1991/92

Medel för dansändamål anvisas även under bl.a. Utbildningsdepartemen-
tets huvudtitel.

2.2 Kulturrådets resultatanalys

I samband med att den statliga kulturpolitiken växte fram på 1970-talet be-
handlades dansområdet i anslutning till målen för teaterpolitiken. Någon sär-
skild danspolitik formulerades inte. De kulturpolitiska mål som framför allt är
relevanta på dansområdet är de mål som rör decentralisering, eftersatta
grupper och konstnärlig utveckling.

Kulturrådet redovisar i sin fördjupade anslagsframställning en övergri-
pande resultatredovisning för dansområdet. Med utgångspunkt i den drar
Kulturrådet följande slutsatser.

Kulturrådet framhåller att danskonsten befinner sig i ett expansivt skede -
intresset för att se dans ökar liksom intresset för att själv utöva dans, särskilt
bland barn och ungdom. Tillkomsten av Dansens Hus har haft en positiv
inverkan på utvecklingen inom dansen.

Kulturrådet konstaterar att den professionella dansen i hög grad är en
storstadsföreteelse. Fyra institutioner har fast anställda ensembler - Operan,
Stora teatern i Göteborg, Malmö stadsteater och Östgötateatem i Norrköping.
Dessutom tillkommer Riksteatern med Cullbergbaletten, som är ett turnerande
kompani. Norr om Stockholm finns ingen stationär dansensemble. Decentra-
liseringsmålet när det gäller dans har inte resulterat i en utbyggnad av institu-
tioner vilket varit fallet inom teater- och musikområdena. Däremot har det
funnits en tydlig strävan att öka de frilansande gruppernas möjligheter att
verka och turnera över landet

Det statliga stödet utgör den övervägande delen av dansens totala sam-
hällsbidrag och kommer inom överskådlig tid sannolikt att fortsätta vara av
direkt avgörande betydelse. De statliga satsningarna har också syftat till att
möjliggöra ett konstnärligt utvecklingsarbete. Det största hindret för spridning
av danskonsten är dess svaga förankring ute i landet. Det finns inga särskilda
dansarrangörer, vilket försvårar marknadsföring och försäljning av dans. En
kraftig ökning av antalet dansare, koreografer och pedagoger har skett de
senaste åren men framför allt de förstnämnda yrkesgruppernas försörjnings-
förmåga är i dag mycket begränsad.

Generellt är dansen den konstform som är minst etablerad hos en bred
publik och speciellt hos den unga publiken. Dansföreställningar av institutio-
ner och fria grupper som vänder sig till bam och ungdom förekommer i allt-
för liten omfattning. En av de viktigaste åtgärderna när det gäller att vidga
intresset för dans är den satsning som under några år har gjorts på projektet
Dans i skolan.

2.3 Kulturrådets förslag till handlingsprogram

Kulturrådet föreslår att de statliga insatserna under den kommande treårs-
perioden inom dansområdet inriktas på att

- verka för att frilansande dansare och koreografer ges bättre möjligheter att
arbeta inom sina yrken,

- stärka dansen regionalt,

- stimulera ett konstnärligt utvecklingsarbete bland koreografer och dansare,

- öka möjligheten till turnéverksamhet och medverka till ett förstärkt
arrangörsnät och förbättrat marknadsförings- och publikarbete,

- förbättra barns och ungdomars möjlighet att dansa och uppleva dansföre-
ställningar,

- stimulera och utveckla amatörverksamheten inom dansområdet,

- öka möjligheterna till internationellt gästspelsutbyte.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

3 Musikområdet

3.1 Anslag

Statens stöd till musikområdet omfattar i första hand konsertverksamhet som
bedrivs av statliga och statsunderstödda musikinsitutioner samt stöd till ton-
konstnärer och fria musikgrupper. Under Kulturdepartementets huvudtitel
anvisas följande statsbidrag till musik budgetåret 1992/93.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Svenska rikskonserter	71 526 000
Regional musikverksamhet	218510000
Bidrag till regionala och lokala musikinstitutioner	90 500 000
Bidrag till fria musikgrupper och arrangerande musikföreningar	18417 000
Bidrag till fonogramproduktioner	4 980 000
Bidrag till fonogramdistribution	1 082 000
Bidrag till internationellt kulturutbyte samt vissa projektbidrag	2 500 000
Bidrag via Konstnärsnämnden	11 329 0001
Centrala amatörorganisationer (musik)	3 322 000
Musikcentrum	1 491 000

Musikaliska Akademien inkl. Musica Sveciae m.m.

3 473 000

STIM/Svensk Musik

1 842 000

Summa (exkl. musikteater)

1 Avser 1991/92

428 972 000

Medel för musikverksamhet anvisas även under bl.a. Utrikes-, Försvars-
och Utbildningsdepartementens huvudtitlar.

Huvuddelen av det statliga stödet, ca 90 %, går till institutioner på mu-
sikområdet. Ca 6 % av stödet är direkt riktat till frilansartister och arrangörs-
föreningar.

3.2 Kulturrådets resultatanalys

Kulturrådet har gjort en omfattande analys av utvecklingen inom musikområ-
det under de senaste åren. Här redovisas de slutsatser som Kulturrådet har
dragit utifrån sin resultatanalys. Uppgifter om utvecklingen inom enskilda
delområden redovisas under resp, anslag.

Kulturrådet sammanfattar på följande sätt målen för statens insatser på
musikområdet såsom de har utvecklats sedan 1974 års kulturpolitiska beslut.

Insatserna bör inriktas på att stimulera mångfald och variation, ge reella
möjligheter att sprida musik i såväl levande form som via medier och därige-
nom komplettera utbudet på marknaden, stimulera musiker och upphovsmän
att pröva nya musikformer och utveckla sin särart, ge människor möjlighet att
uppleva levande musik oavsett var de bor, öka insatserna för barn och ung-

dom och andra eftersatta grupper, ge svenska tonsättare möjlighet att skapa
musik och få den uppförd samt underlätta för det internationella kulturutbytet.

Kulturrådet anser att resursförstärkningarna till musikområdet har varit
små under den senaste 10-15-årsperioden. Merparten av de statliga pengarna
på musikområdet går till institutioner med fast anställda musiker, huvudsakli-
gen inom genreområdet västerländsk konstmusik. Musiker och ensembler
som verkar utanför institutionerna har svårt att hävda sig i konkurrens med
institutionernas ofta högt subventionerade utbud.

Intresset för musik ökar, främst bland ungdomar. Utvecklingen av musik i
medier har inte hämmat lyssnandet på levande musik. Publiksiffrorna stiger.
Även utövandet av musik är omfattande, särskilt bland ungdomar i de lägre
tonåren, främst tack vare den kommunala musikskolan.

Antalet orkesterinstitutioner torde nu motsvara det behov av fasta orkester-
resurser som är motiverat i ett land av Sveriges storlek om man också i
bedömningen tar med de resurser som finns inom länsmusiken och musik-
teatrama. Det är emellertid av stor vikt att orkestrarna under den kommande
perioden får tillräckliga resurser för att bedriva en ändamålsenlig verksamhet

Länsmusiken, som tillkom år 1988 med landstingen som huvudmän, fun-
gerar mycket olika, såväl vad gäller musikalisk kvalitet och inriktning som
förankring i det regionala musiklivet. Allmänt kan konstateras att antalet kon-
serter och andra musikarrangemang i länsmusikens regi är mindre år 1991
jämfört med startåret 1988.

Intresset för västerländsk konstmusik är fortfarande i hög grad beroende
av var i landet man bor. Detsamma gäller intresset för jazzmusik. Det lokala
arrangörsnätet inom framför allt jazz, rock och kammarmusik riskerar att
starkt försvagas, dels genom att kommunerna skär ned på kulturanslagen,
dels genom att bidragen till studieförbunden reduceras.

Satsningarna på målgruppsinriktat publikarbete måste ytterligare utvecklas
och förstärkas. Inte minst de fria musikgrupperna har genom sin större rör-
lighet och anpassningsbarhet till skilda situationer goda förutsättningar för att
rekrytera nya publikgrupper till musiken.

Insatserna för barn och ungdom på musikområdet är ojämnt fördelade
bland de statliga och statsunderstödda institutionerna. Allmänt kan sägas att
det stora intresset för musik bland ungdomar tas till vara i mycket liten om-
fattning av dessa institutioner. Det som görs riktar sig i första hand till för-
skolebarn och skolbarn i de lägre åldrarna.

3.3 Kulturrådets förslag till handlingsprogram

Kulturrådet föreslår att de statliga insatserna inom musikområdet under den
kommande treårsperioden inriktas på att

- främja den konstnärliga kvaliteten och öka möjligheterna till konstnärlig ut-
veckling och förnyelse,

- förbättra arbetsvillkoren för frilansmusiker, särskilt inom genreområden där
möjligheterna till fasta anställningar helt saknas,

- slutföra den påbörjade utbyggnadsreformen av orkesterinstitutionema och
ge ökade möjligheter till utvecklingsverksamhet inom dessa,

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

- stimulera ökade satsningar på barn och ungdom, Prop 1992/93'100

- underlätta ett ökat internationellt utbyte på musikområdet, Bil 12

- utvärdera den regionala musikreformen och förändra det statliga bidrags-
systemet till länsmusiken,

- utveckla stödet till den svenska fonogramutgivningen samt till utgivning av
noter,

- stärka amatörmusikens ställning.

4 Museiområdet

4.1 Anslag

Under Kulturdepartementets huvudtitel har medel för museiändamål för bud-
getåret 1992/93 anvisats under följande anslag:

Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m.m., anslagsposten
Zomsamlingama för fastighetsunderhåll

Centrala museer: Förvaltningskostnader

Centrala museer: Vissa kostnader för
utställningar och samlingar m.m.

Bidrag till Skansen

Bidrag till vissa museer

Bidrag till regionala museer

Riksutställningar

Forsknings- och utvecklingsinsatser på kulturområdet,
anslagsposten Ansvarsmuseema

anslagsposten Naturhistoriska riksmuseet

198 000

432 618 000

16 196 000

17 354 000

28 669 000

76 421 000

31 667 000

1 992 000

4 256 000

Summa

609 371 000

Härutöver fördelar Statens kulturråd projektstöd för museiändamål bl.a.
från rådets dispositionsmedel för utvecklingsverksamhet

För Statens försvarshistoriska museer har för budgetåret 1992/93 anvisats
24 787 000 kr över Försvarsdepartementets huvudtitel. Medel för museiän-
damål har även anvisats bl.a. över Utbildningsdepartementets huvudtitel och
huvudtiteln för Hovet och de kungliga slotten.

4.2 Kulturrådets resultatanalys

Kulturrådet har gjort en övergripande resultatanalys avseende verksamheten
vid de centrala och regionala museerna inom Kulturdepartementets anslag mot
bakgrund av 1974 års kulturpolitiska mål och syftet med de museipolitiska
beslut som fattats under 1970- och 1980-talen. Analysen har lett rådet fram
till bl.a. följande slutsatser.

Genom den särskilda ansvarsmuseifunktion som ålagts fem av de centrala
museerna och genom de senaste årens satsning på gemensamma utvecklings-
projekt har samarbetet ökat mellan centralmuseema och museer ute i landet.

Utvecklingen av ny informationsteknik har skapat nya möjligheter till
samverkan på museiområdet.

Den snabba tekniska utvecklingen och nya internationella rön på museiom-
rådet har medfört ett stort behov av fort- och vidareutbildning för olika per-
sonalkategorier.

Betydande investeringar i upprustning och nybyggnader av museer har
gjorts såväl inom den statliga som den regionala och kommunala sektorn.

Under senare år har museernas totala publik ökat, men inte markant. En
viss nyrekrytering har skett av besökargrupper som tidigare varit underrepre-
senterade, Lex. ungdomar över 15 år.

Bam- och ungdomsverksamheten varierar i kvalitet och omfattning.
Kontakten mellan skola och museum har totalt sett försämrats. Det gäller sär-
skilt länsmuseerna. Det finns en förväntan hos museerna ute i landet på de
centrala museerna vad gäller stöd och samarbete rörande bam- och ungdoms-
verksamhet. Över huvud taget är museerna en underutnyttjad resurs i bild-
ningssamhället

Dokumentation, konservering och övrig föremålsvård är eftersatta områ-
den hos centralmuseema, medan länsmuseerna har ökat sina satsningar på
dessa områden under senare år.

Antalet anställda har sammantaget ökat under den senaste tioårsperioden,
även om stor skillnad råder mellan olika museer. Detta gäller såväl centrala
museer som länsmuseer.

Andelen lönebidragsanställda är hög vid museerna. Den ligger kring en
tredjedel vid de centrala museerna och ca en fjärdedel vid länsmuseerna. Även
här är fördelningen mycket ojämn mellan museerna.

Kulturrådet har särskilt analyserat centralmuseernas intäkts- och kost-
nadsutveckling. Museerna har kunnat bygga ut verksamheten, främst vad
gäller den utåtriktade delen, genom ökade intäkter från andra källor än stats-
anslagen. Bevakningskostnadema uppgick 1990/91 till i genomsnitt till 6 %
av årskostnaderna, för vissa museer dock till betydligt större andel. Personal-
kostnaderna utgjorde 46 % och lokalkostnaderna 22 % av årskostnaderna.

Vissa museer utanför huvudstadsregionen uppvisar samlingar av sådant
nationellt intresse, att särskilda former av samarbete bör utvecklas mellan dem
och berörda centrala museer.

Länsmuseerna har i ökande grad knutit internationella kontakter under
senare år. Kontakterna har ofta gällt Baltikum eller afrikanska stater.

4.3 Kulturrådets förslag till handlingsprogram

Mot bakgrund av den gjorda resultatanalysen finner Kulturrådet att de statliga
insatserna på museiområdet under den kommande treårsperioden bör inriktas
på att

- öka möjligheterna till kvalificerade utställningar utanför Stockholmsområdet
genom att främja tillkomsten av samverkansavtal mellan centrala museer och
samlingar av riksintresse ute i landet,

- stödja verksamhet som syftar till att göra museerna till en bättre utnyttjad
resurs inom skola, högskola och folkbildning,

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

- främja museernas samverkan kring större utvecklingsprojekt,

- konsolidera basverksamheten vid centrala och regionala museer.

5 Bildkonstområdet

5.1 Anslag

Följande statsbidrag till ändamål inom bildkonstområdet anvisas för
budgetåret 1992/93.

Bidrag till organisationer inom bild-
och formkonstområdet

Visningsersättning åt bild- och form-
konstnärer

Bidrag till bild- och formkonstnärer

Förvärv av konst för statens byggnader m.m.

Utställningar av nutida svensk konst i utlandet

Bidrag till Akademien för de fria konstem

15 428 000

56 785 000

5 186 000

28 038 000

1 448 000

1 580 000

Summa

108 465 000

Till bild- och formkonständamål utgår också medel ur bidraget till
Centrumbildningar på kulturområdet, från medlen för Särskilda insatser för
enskilda konstnärers deltagande i internationellt kulturutbyte samt ur anslaget
Inkomstgarantier för konstnärer m.m. Därtill fördelar Statens kulturråd medel
för olika utvecklingsprojekt och samverkan inom konst och konstbildning.

Helt eller delvis statligt finansierade verksamheter inom konstområdet är
slutligen Statens konstmuseer som ansvarsmuseum, Riksutställningar,
Thielska galleriet och Millesgården samt de länsmuseer som har konstsam-
lingar.

5.2 Kulturrådets resultatanalys

Bildkonstområdet visar en stor bredd och spridning när det gäller innehåll och
verksamhetsformer. Det omfattar bildkonst, konsthantverk, formgivning och
miljö liksom det konstpedagogiska och konstbildande arbetet. Ett flertal insti-
tutioner och organisationer med olika former för finansiering är engagerade
inom området. Här finns museer och konsthallar med statligt, kommunalt
eller regionalt huvudmannaskap. Det förekommer en folkrörelseanknuten
föreningsdriven verksamhet, främst genom nära tvåtusen konstföreningar på
arbetsplatserna och genom studieförbunden. Enskilda konstnärer och konst-
grupper liksom konsthallar och museer svarar för utställningar och förmed-
ling av konst. Kommersiella företag, som gallerier, mässor och auktionsfir-
mor svarar för en betydande del av verksamheten. Media som TV, dagstid-
ningar och tidskrifter följer genom nyhetsbevakning och egna presentationer
konst-, design- och utställningsliv. Allt detta bäddar för pluralism och bredd
när det gäller uttrycksformer, konstriktningar och konstarter.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Samtidigt är bildkonstens närvaro inte alltid självklar sett från geografiska
och sociala utgångspunkter. Det saknas konst och konstnärlig formgivning i
många offentliga miljöer och i bostadsområden.

Andelen av befolkningen som går på konstutställningar i museer, gallerier
och andra särskilda utställningslokaler har inte ökat under 1980-talet och har
på längre sikt minskat. Det finns dock inget som tyder på att intresset för
bildkonst generellt skulle ha minskat men att konstutställningen som miljö för
kontakt med konsten kan vara på väg att förlora något av sin betydelse i för-
hållande till andra medier och miljöer. Detta gäller särskilt bland ungdomar.
Samtidigt ändrar utställningarna karaktär genom en ny generation konstnärer.
Detta kan leda till ett nyvaknat konstintresse.

Genom ökade anslag till Sveriges bildkonstnärsfond har en viss ekono-
misk förbättring för bildkonstnärerna kunnat uppnås, bl.a. en höjd visnings-
ersättning samt fler stipendier för studieresor utomlands. Samtidigt har dock
inköpen av konst under de senaste åren minskat både på den privata markna-
den och i samband med besparingar i kommuner och landsting. Effekterna av
nedskärningarna drabbar såväl konstbildningens målgrupper som de enskilda
konstnärerna.

5.3 Kulturrådets förslag till handlingsprogram

Kulturrådet presenterar i sin anslagsframställning förslag till handlingspro-
gram för bildkonstområdet. Kulturrådet riktar sina insatser främst mot de
organisationer rådet har ett bidragsansvar för och ej till den enskilde konstnä-
ren. Det stöd rådet ger syftar till att stärka organisationernas basfunktioner
samt till att stödja olika projekt och initiativ av utvecklings- och samverkans-
karaktär. Kulturrådet föreslår att de statliga insatserna för den kommande tre-
årsperioden inriktas mot följande mål:

- att verka för utvecklingsresurser för konstbildningsarbete,

- att stimulera initiativ som vill öka barns och ungdomars möte med bild-
konsten,

- att finna nya vägar för att föra fram bildkonst och formgivning i offentlig
miljö,

- att underlätta ett ökat internationellt utbyte på bildkonst- och konstbild-
ningsområdet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

6 Biblioteksområdet

6.1 Anslag

Följande statsbidrag till folkbibliotekens verksamhet anvisas under budgetåret
1992/93.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Regional biblioteksverksamhet 34 364 000

Bidrag till arbetsplatsbibliotek 3 630 000

Bidrag för metodutveckling 2 000 000

Vissa gemensamma ändamål i

folkbibliotekens verksamhet 1 118 000

Summa 41 112 000

Härtill kommer anslag till Talboks- och punktskriftsbiblioteket om
64 447 000 kr samt ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m.m. ca 75 mkr.

6.2 Kulturrådets resultatanalyser

Lokala bibliotek

Kulturrådet konstaterar i sin fördjupade anslagsframställning att folkbibliote-
ken har en mycket bred och väl förankrad verksamhet och att de utgör den
viktigaste icke kommersiella distributionskanalen för kvalitetslitteratur. Folk-
biblioteken är vidare den mest besökta kulturinstitutionen i landet. Antalet
biblioteksbesökare är konstant medan antalet boklån har minskat något under
senare år. Ansvaret för folkbiblioteken ligger på kommunerna och landets
286 kommuner förfogar tillsammans över ca 1 900 utlåningsställen vilka har
öppet närmare 37 000 timmar per vecka.

Bibliotekens årliga nyförvärv av böcker har växlat under 1980-talet med ett
lägsta antal år 1990 på 2,2 miljoner och ett högsta antal år 1987 på 2,5 miljo-
ner. Det samlade mediebeståndet har ökat med 19 % under 1980-talet. Den
personalökning som ägde rum vid folkbiblioteken under samma period före-
faller nu ha avstannat. Antalet hela årsverken redovisar Kulturrådet för närva-
rande uppgå till 6 000. Den totala driftskostnaden för folkbiblioteken under år
1990 anges vara 2 443 mkr.

En viss utjämning av standardskillnaderna på folkbibliotekområdet mellan
kommunerna har skett. Nya arbetsformer och ny verksamhet prövas. Fort-
farande finns dock vissa skillnader, särskilt beträffande de mindre kommu-
nerna.

Bidraget till arbetsplatsbibliotek har medfört att antalet sådana bibliotek
har ökat i snabb takt. Efterfrågan på detta bidrag har dock minskat kraftigt
under det senaste året. Kulturrådet bedömer att denna minskning samman-
hänger med att kommunerna är mindre benägna att vilja starta ny verksamhet i
det rådande ekonomiska läget. Kulturrådet föreslår att 3 mkr av bidraget till
arbetsplatsbibliotek förs över till Kulturrådets dispositionsanslag för utveck-
lingsverksamhet för att där användas för utveckling av folkbiblioteksverk-

samheten. Uppkommande behov av att starta eller utveckla arbetsplatsbiblio- Prop 1992/93’100
tek kan i fortsättningen prövas inom ramen för detta anslag. Bil 12

Regional biblioteksverksamhet

Biblioteksväsendet i Sverige bygger på samverkan mellan olika slag av
bibliotek. Statens stöd till denna verksamhet utgörs av bidraget till regional
biblioteksverksamhet vilket går till länsbibliotek, lånecentraler och depåverk-
samhet. Målsättningen for denna verksamhet är att att stödja de lokala biblio-
teken samt att arbeta för en standardutjämning mellan kommunerna på biblio-
teksområdet. Länsbibliotekens regionala roll är här närmast av komplette-
rande karaktär. Huvuddelen av det ekonomiska ansvaret för länsbiblioteken
åvilar landstingen.

Kulturrådets bedömningar

Kulturrådet pekar på några faktorer som bedöms göra folkbibliotekens ut-
veckling något osäker. Hit hör att inköpsanslagen i likhet med bokutlåningen
har minskat, att filialbibliotek och bokbussar läggs ned, att omorganisation av
den kommunala verksamheten förefaller kunna leda till splittrade resurser för
biblioteken samt att de fria boklånen ifrågasätts.

Kulturrådets sammanfattande bedömning blir att den hittills gällande
strukturen baserad på 1974 års kulturpolitiska beslut, med därav följande an-
svarsfördelning mellan stat, kommuner och landsting samt bidrag från staten
utan särskild lagstiftning på biblioteksområdet, bör omprövas och att in-
förande av en ny nationell bibliotekspolitik bör övervägas.

6.3 Kulturrådets förslag till handlingsprogram

Mot bakgrund av den gjorda resultatanalysen föreslår Kulturrådet införandet
av en nationell bibliotekspolitik. Härvid bör ett införande av en bibliotekslag
utredas.

Vidare föreslår Kulturrådet att förordningen (1985:528) om statsbidrag till
folkbibliotek ändras så att statsbidrag till länsbibliotek huvudsakligen destine-
ras till kompletterande medieförsörjning. Kulturrådet anser att detta stöd från
länsbiblioteken endast skall kunna utnyttjas av de kommuner vars folkbiblio-
tek erbjuder avgiftsfria boklån till sina låntagare. Kulturrådet har även i en
särskild framställan den 22 oktober 1992 hemställt om att denna förordnings-
ändring verkställs.

Kulturrådet föreslår även att en försöksverksamhet inleds med presentation
av kvalitetslitteratur på folkbiblioteken. Detta bör ske dels genom länsbiblio-
teken, dels genom att särskilda exemplar av nyutkommen kvalitetslitteratur
presenteras på femtio kommunbibliotek på orter utan fackbokhandel.

7 Myndigheten Statens kulturråd

7.1 Kulturrådets resultatanalys

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Kulturrådet har redovisat hur man arbetar för att uppfylla instruktionens
övergripande verksamhetsmål. Den fördjupade anslagsframställningen och
genomgången av de olika kulturområdena visar resultatet av en del av kultur-
rådets arbete.

När det gäller bidragsgivningen redovisas att antalet ärenden sedan bud-
getåret 1985/86 uppgår till drygt 6 000 per budgetår. Över de olika konstom-
rådena fördelar sig ärendemängden med ca 2 100 ärenden för teater, dans
och musik, ca 3 000 ärenden för litteratur, bibliotek och tidskrifter, ca 525
ärenden för konst, museer och utställningar, ca 190 ärenden for gemensamma
bidrag samt ca 225 övriga ärenden. Kulturrådets personal har från budgetåret
1986/87 minskat från 58 årsarbetskrafter till 46 budgetåret 1991/92.

7.2 Statens kulturråd i framtiden

Enligt Kulturrådet kan bl.a. följande faktorer påverka Kulturrådets roll och
arbete i framtiden.

- Den ökande regionaliseringen - både den som rör förändringarna inom
Sveriges gränser och den som berör ett eventuellt inträde i EG - gör att det
behövs ett kraftfullt centrum så att den fortsatta decentraliseringen inte leder
till en allmän fragmentisering.

- Den internationella utvecklingen, den regionala omstruktureringen och för-
ändringarna i den statliga myndighetsstrukturen medför nya uppgifter för den
nationella kulturpolitiken och medför krav på nya former för samverkan
mellan stat, landsting och kommuner.

- Vårt förhållande till EG. Verkningarna på kulturområdet är komplicerade
och studeras för närvarande av Kulturrådet på uppdrag av Kulturdepartemen-
tet.

- De snabba förändringarna internationellt, regionalt och lokalt medför också
ökade krav på information och opinionsbildning kring den nationella kultur-
politiken och rådgivning till regionala och kommunala huvudmän och institu-
tioner inom kulturområdet.

- Den övergripande analysen av kulturpolitikens resultat och kulturlivets
behov som skall göras av den parlamentariska utredningen som riksdagen
begärt hos regeringen.

Budgetförslag

Här görs en kort sammanfattning av Kulturrådets förslag för budgetperioden.
Under resp, bidragsanslag görs en mer utförlig sammanfattning för an-
slagsområdet.

Statens kulturråds förslag i den fördjupade anslagsframställningen har
lagts mot bakgrund av att förutsättningarna för kulturskapande och kulturliv
är under snabb förändring.

På kommunal nivå pågår strukturförändringar. Den samhällsekonomiska
situationen kommer av allt att döma medföra minskade kommunala kultur-
satsningar under kommande treårsperiod. Fria kulturskapare inom bildkonst,
teater och musik samt kulturinstitutioner som bibliotek berörs särskilt av
denna utveckling.

Kulturrådet vill prioritera åtgärder för det fria kulturskapandet inom bild-
konst, teater, dans och musik. Den konstnärliga förnyelsen och kvaliteten
måste säkras. För detta fordras ökade rörliga medel för såväl projekt som fria
grupper och institutioner.

Den internationella utvecklingen medför ett starkt ökat kontaktbehov. Ökat
internationellt utbyte är en förutsättning för att utveckla kvaliteten i det natio-
nella kulturskapandet. Sveriges utveckling mot ett alltmer mångkulturellt
samhälle kommer att fortsätta.

På regional nivå kan en ny organisatorisk struktur växa fram senare under
1990-talet. Utbyggnaden av de regionala kultursatsningarna måste fullföljas
den närmaste treårsperioden och nya former för nationellt ansvar för regionala
kulturinstitutioner bör övervägas. Kulturrådet konstaterar därför med till-
fredsställelse att riksdagen beslutat att den kommunalekonomiska utredning-
ens förslag om generella statsbidrag till kommunal nivå inte skall gälla kultur-
området De riktade bidragen till regionala och lokala kulturinstitutioner bibe-
hålls.

Kulturrådets kartläggningsarbete om möjligheterna för att vidga deltagan-
det i kulturlivet och kulturinstitutionernas verksamhet för bam och ungdom
har visat att nya insatser behövs för information, utveckling, publikarbete och
marknadsföring.

Om en nationell kulturpolitik skall kunna föras är det enligt Kulturrådets
mening nödvändigt att kulturområdet tillförs nya resurser under treårsperio-
den.

Kulturrådet föreslår att anslagen till kulturområdet, utöver sedvanlig pris-
och löneomräkning, ökar med 95 mkr budgetåret 1993/94, 63 mkr budgetåret
1994/95 och 50 mkr budgetåret 1995/96. Den totala budgetförstärkningen
under perioden föreslås sålunda uppgå till 208 mkr. Detta innebär en procen-
tuell ökning av kulturanslagen med 4,4 % budgetåret 1993/94, 2,8 % bud-
getåret 1994/95 och 2,2 % budgetåret 1995/96. Kulturrådet anser att med
hänsyn till de osäkerhetsfaktorer som finns vid bedömningen av en så lång
period, är det mycket angeläget att reformramen inrymmer ökade rörliga
medel.

För budgetåret 1993/94 ligger tyngdpunkten på reformförslagen på
följande områden.

- Rörliga medel för konstnärligt utvecklingsarbete inkl, nationellt utveck-
lingscentrum inom teaterområdet utanför Stockholm samt regionalt utveck-
lingsarbete 18 mkr.

- Ökade medel för internationellt kulturutbyte 5 mkr.

- Utvecklingsmedel för centralmuseema 4 mkr, nya grundbelopp till region-
museer 1 mkr samt medel för samverkansmuseer 2 mkr och museisäkerhet 3
mkr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

- Ökad satsning på regionala och lokala teater- och musikinstitutioner 25 Prop 1992/93'100
mkr, därav Stora teatern Göteborg, i samband med nybyggnad 10 mkr, gy j2
övriga teaterinstitutioner 9 mkr, varav rörliga medel 5 mkr, samt musikinsti-
tutioner 6 mkr.

- Ökade medel för fria grupper inom teater, dans och musik samt arrangörer
inom musikområdet 11 mkr.

- Presentation av kvalitetslitteratur på folkbiblioteken 6 mkr samt nya grund-
belopp till länsbiblioteken 2 mkr.

- För utbyggt stöd inom litteratur, tidskrifter, fonogram och noter föreslås ca
6 mkr. Här ingår en treårig förlängning av stödet till skolklassikerserien inom
litteraturområdet.

Vidare föreslås ökade medel till lokalhållande organisationer, organisatio-
ner för publikarbete, amatörverksamhet m.m. med 6 mkr samt till vissa insti-
tutioner inom teater- och museiområdena, bl.a. Arbetets museum och Judiska
museet med 3 mkr.

För de följande två budgetåren föreslås en ytterligare utbyggnad inom
flertalet av nämnda områden.

Vidare föreslår Kulturrådet att införande av en lag på folkbiblioteksområ-
det utreds som en viktig del av en nationell bibliotekspolitik. Förordningen
om statsbidrag till folkbibliotek bör ändras så att statsbidraget till länsbibliotek
i fortsättningen huvudsakligen destineras till den kompletterande medieför-
sörjningen. I förordningen bör föreskrivas att för låntagaren avgiftsfri för-
medling av lån blir ett villkor för de lokala folkbibliotekens utnyttjande av
länsbibliotekens kompletterande medieförsöijning.

Då Kulturrådet föreslår att nya ändamål inom litteraturområdet skall få stöd
bör ändringar ske i stödförordningama.

För den regionala musikverksamheten anser Kulturrådet att ett enhetligt
grundbeloppsbaserat bidragssystem bör införas. Rådet är berett att utreda
förutsättningarna för en sådan ändring av statsbidragen.

För Kulturrådets myndighetsanslag anser Kulturrådet att det är nödvändigt
att medel beräknas så att nuvarande personalstyrka kan bibehållas om rådet
skall kunna fullgörs sina uppgifter under kommande treårsperiod.

Föredragandens överväganden

Jag har härmed gjort en kortfattad redovisning av Statens kulturråds fördju-
pade anslagframställning. Jag övergår nu till att redogöra för min resultatbe-
dömning och mina slutsatser med anledning av anslagsframställningen.

Resultatbedömning och slutsatser

1 Allmänna utgångspunkter

Statens kulturråd har i sin första fördjupade anslagsframställning gjort en
mycket omfattande och ambitiös analys av utvecklingen inom de kulturavsnitt
som Kulturrådet arbetar med. Enligt min uppfattning utgör såväl resultat- som

framtidsanalyser och de därpå grundade förslagen till handlingsprogram ett
gott underlag för det kulturpolitiska arbetet. Jag får i min följande framställ-
ning anledning att närmare kommentera rådets analys och förslag inom de
olika konstområdena.

Jag vill dock redan här som en mer allmän kommentar konstatera att
Kulturrådets förslag till handlingsprogram i stor utsträckning bygger på för-
utsättningen av betydande resurstillskott och att rådet därmed inte har följt
budgetförordningens (1989:400) bestämmelser om förutsättningarna för för-
slag i anslagsframställningen. Den rådande samhällsekonomiska situationen
gör det emellertid inte möjligt att klara nya åtaganden utan de förslag som
bedöms angelägna att genomföra måste i huvudsak ske genom ompriorite-
ringar.

Även om det budgetförslag för kulturområdet som jag här redovisar totalt
sett innebär förstärkningar av kulturbudgeten finns det anledning att betona att
de kommande åren måste kännetecknas av prövningar av att de resurser som
redan finns inom kulturområdet används på bästa möjliga sätt. De översyner
av sektom som planeras, och som jag återkommer till senare, har bl.a. detta
syfte. Kulturrådets förslag till handlingsprogram på de olika konstområdena,
som jag i viss utsträckning är beredd att tillstyrka, måste enligt min uppfatt-
ning således huvudsakligen bygga på utnyttjandet av sektorns basresurser. I
min fortsatta genomgång av de olika sakavsnitten kommer jag att närmare
behandla dessa frågor.

2 Teaterområdet

Här redovisas min bedömning av de övergripande utvecklingstendenserna
inom teaterområdet. Jag återkommer senare till en mer detaljerad prövning
under resp, anslag.

Jag anser att Kulturrådets resultatanalys av teaterområdet är ett utmärkt
komplement till de fakta som presenterades i Teaterkostnadsutredningens be-
tänkande Teaterns kostnadsutveckling 1975-1990 (SOU 1991:71). Kultur-
rådet pekar också i sitt handlingsprogram på vissa övergripande frågor, som
är viktiga för teaterns framtida utveckling. Jag kommer i det följande att kom-
mentera några av dessa.

De statliga insatserna på teaterområdet har under lång tid fokuserats på att
bygga upp ett nätverk av regionala teaterinstitutioner i hela landet. För närva-
rande får 24 regionala och lokala teatrar statsbidrag. Den regionala utbyggna-
den är nu så gott som avslutad. Fortfarande återstår emellertid att bygga upp
ett par nya regionteatrar. Jag återkommer med förslag inom detta område
under anslaget Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitu-
tioner. I övrigt finns det behov av att stärka redan etablerade teatrar för att
dels kunna vitalisera den konstnärliga verksamheten dels ge dem möjligheter
att nå nya grupper av teaterbesökare, framför allt bam och ungdom. Den nya
musikteatem i Göteborg - GöteborgsOperan - invigs i september 1994.
Staten har genom ett engångsbidrag på 347 miljoner kronor lämnat ett kraftigt
stöd till byggandet av det nya operahuset. Det torde nu ankomma på de regio-
nala intressenterna att på grundval av det statliga stöd, som redan utgår till

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Göteborgs Musikteater med för närvarande 286 grundbelopp och de resurser
som regionen avsätter, skapa förutsättningar för en kreativ och vital verksam-
het i det nya operahuset.

Med hänvisning till det underlag som lagts fram av Teaterkostnadsutred-
ningen, har anslagen till Riksteatern, Operan och Dramatiska teatern höjts
avsevärt för innevarande budgetår.

Enligt min bedömning måste eventuella nya satsningar göras genom en
omfördelning av redan tillgängliga resurser. Jag avser att senare föreslå rege-
ringen att tillkalla en utredningsman med uppdrag att göra en analys av
ansvarsfördelningen mellan Riksteatern och länsteatrama. Analysen bör ligga
till grund för en prövning av huruvida det statliga bidraget till Riksteatern i
större utsträckning bör riktas till de delar av verksamheten där Riksteatern är
ensam aktör inom teaterområdet. Vidare bör prövas om medel härigenom kan
frigöras för angelägna satsningar på regionala teatrar och fria teater- och
dansgrupper. Redan för nästa budgetår bör en viss minskning av bidraget till
Riksteatern kunna göras. Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan av
anslaget Bidrag till Svenska riksteatem, Operan och Dramatiska teatern.

Under senare år har regeringen initierat en diskussion med de nationella
teatrarna i Stockholm - Operan och Dramatiska teatern - om en precisering av
deras nationella uppdrag. Operan och Dramatiska teatern har nu presenterat
sin syn på denna fråga. Jag anser att det är viktigt att Operan och Dramatiska
teatern i grunden ser sin verksamhet som en angelägenhet och stimulans för
hela landets teaterliv och att detta avspeglar sig i deras dagliga arbete. Jag
avser att återkomma till detta vid min anmälan av anslaget till dessa teatrar.

Kultur för bam och ungdom är av mycket stor betydelse för deras utveck-
ling till självständigt tänkande vuxna. Kulturrådet har pekat på att de teatrar
som satsar på självständiga enheter för bam- och ungdomsproduktionen
också har kommit längst i den konstnärliga utvecklingen inom detta område.
De problem som Kulturrådet pekar på när det gäller arrangörsledets tillta-
gande splittring och ekonomiska försvagning inger emellertid oro inte minst
när det gäller bam- och ungdomsteatem. Särskilt utsatta i detta hänseende är
de fria teatergrupperna, som svarar för ca 60 % av det totala utbudet när det
gäller teater för bam och ungdom. Det kan noteras att staten för sin del under
en lång följd av år har tagit ett betydande ansvar för att upprätthålla och för-
stärka bidragsgivningen till de fria grupperna. Jag vill sålunda erinra om att
bidraget efter förslag i förra årets budgetproposition ökade med totalt drygt 8
miljoner kronor. Mot denna bakgrund är det angeläget - och min klara för-
hoppning - att de fria gruppernas betydelse för bam- och ungdomsverksam-
heten skall få ökat gehör också i den lokala miljön.

Jag räknar med att den parlamentariska utredningen om de kulturpolitiska
målen och deras förverkligande, som inom kort skall tillsättas, kommer att
närmare behandla Kulturrådets förslag vad gäller bl.a. grundbeloppens kon-
struktion och skapandet av regionala kraft- och utvecklingscentra utanför
storstadsområdena.

De internationella kontakterna är viktiga för teaterns konstnärliga utveck-
ling. Teatern behöver liksom andra konstområden få möjlighet att möta en ny

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

publik i ett annat land samt att stimuleras av gästspel i Sverige från andra prOp. 1992/93:100
länder. Gästspelsverksamheten vid Södra teatern, som på regeringens upp- gjj 12
drag har utretts, bör fortsätta i oförändrade former.

3 Dansområdet

Här redovisas min bedömning av de övergripande utvecklingstendenserna
inom dansområdet. Jag återkommer längre fram till en mer detaljerad pröv-
ning under resp, anslag.

De statliga insatserna på dansområdet är i stor utsträckning koncentrerade
till storstadsområdena, särskilt till Stockholm. Här finns Operans stora balett-
ensemble, som är högsätet för den klassiska baletten. Här finns de flesta fria
dansgrupperna och koreograferna och här fmns också dansscener för modem
dans såsom den nyligen etablerade gästspelsscenen Dansens Hus.

Kulturrådet har i sin fördjupade anslagsframställning pekat på att huvud-
problemet för dansteatem är att den har en dålig geografisk spridning, vilket
försvårar för stora delar av befolkningen att se en levande dansföreställning.
Även danslivets egna institutioner och organisationer har i en skrivelse från
Svensk Danskommitté pekat på dessa förhållanden och efterlyst en samlad
bedömning för fortsatta insatser på dansområdet. I det handlingsprogram för
dans som presenteras i skrivelsen lämnas förslag till insatser på både kort och
lång sikt.

För egen del vill jag gärna instämma i att danskonsten är ett område som är
svagt förankrat i vårt samhälle. Jag förutsätter att Kulturrådet noga följer ut-
vecklingen inom dansområdet. Jag vill här ändå peka på några för dans-
konsten positiva faktorer.

Intresset för att se dans och att själv dansa har ökat, särskilt bland bam och
ungdom. De permanenta balettensemblema vid Operan, Malmö stadsteater,
Stora Teatern i Göteborg och Östgötateatem är mycket betydelsefulla i det
långsiktiga arbetet med att ytterligare hävda dansens ställning. Dansens Hus
har bidragit till att öka intresset för dans genom att visa både det kvalitativt
bästa inom den internationella danskonsten och våra främsta nationella dans-
kompanier och koreografer. I detta sammanhang kan nämnas att staten, enligt
ett avtal med Stockholms läns landsting om det ekonomiska ansvaret för
Konserthuset i Stockholm, Skansen och Dansens Hus, skall överta lands-
tingets roll som bidragsgivare till Dansens Hus. Enligt detta avtal skall staten
fr.o.m. den 1 januari 1993 svara för 75 % av den samhälleliga bidrags-
givningen till Dansens Hus medan Stockholms stad svarar för 25 %.

En annan faktor som torde ha inverkat positivt på dansintresset är det
sedan några år bedrivna projektet Dans i skolan genom vilket ett 40-tal kom-
muner har lagt in dans på skolschemat på låg- och mellanstadierna. Kulturrå-
det har också medverkat till att stimulera dansgrupper att turnera i landet

Ytterligare åtgärder bör dock vidtas för att stärka dansens ställning. En
viktig fråga är att bredda intresset för dans och att öka möjligheterna att
marknadsföra dansgruppernas och koreografernas produktioner. I detta sam-
manhang spelar Danscentrum en betydelsefull roll. Jag kommer därför senare
att föreslå ökat bidrag till Danscentrum för dess förmedlingsverksamhet. En

3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

annan viktig åtgärd är att öka möjligheterna för frilansande dansare och
koreografer att arbeta inom sina yrken. Under anslaget Bidrag ull fria teater-,
dans- och musikgrupper m.m. kommer jag att föreslå ökade insatser inom
dansområdet. Kulturrådet har vidare - enligt vad jag har erfarit - inlett en
försöksverksamhet med bidrag till länsdanskonsulenter på något håll i landet.
Länsdanskonsulenter skulle kunna vara länkar mellan danslivet, arrangörer,
mottagare och utbildningar. Jag förutsätter att Kulturrådet fortsätter denna
satsning inom ramen for sina utvecklingsmedel.

Staten har genom att ta huvudansvaret för uppbyggandet av en ny nationell
gästspelsscen för modem dans - Dansens Hus - markerat betydelsen av att få
till stånd en utveckling av dansområdet. Dansens Hus har redan betytt en
vitalisering för dansen - inte endast i Stockholmsområdet utan i hela landet.
Dansgrupper som har haft föreställningar på Dansens Hus har sedan fått
arbete i andra delar av landet. Jag återkommer senare med förslag till ytterli-
gare förstärkningar av resurserna till Dansens Hus.

Den statliga insatsen i dess nuvarande form när det gäller projektet Dans i
skolan avslutas med utgången av detta budgetår. Det ankommer nu på intres-
serade kommuner att själva fortsätta det arbetet. Staten bör emellertid även i
fortsättningen stimulera till satsningar och förmedla erfarenheter inom detta
område. Detta kan ske inom ramen för den satsning på kultur för bam och
ungdom, som jag har aviserat i inledningen till kulturavsnittet. Statsrådet Ask
har under åttonde huvudtitelns anslag Stöd för utveckling av skolväsendet ut-
tryckt en förväntan att Skolverket skall utvärdera de särskilda utvecklingsin-
satser som gjorts på skolområdet Därvid bör även verksamheten med dans i
skolan komma att utvärderas.

4 Musikområdet

Jag kommer här att redovisa några synpunkter av övergripande karaktär på
utvecklingen inom musikområdet. Jag återkommer senare till en mer detalje-
rad prövning under resp, anslag.

Jag delar i huvudsak de synpunkter som Kulturrådet har framfört beträf-
fande musikområdet. Vad gäller rådets synpunkter beträffande resursbehov
vill jag dock allmänt hänvisa till vad jag tidigare anfört om förutsättningen för
genomförandet av rådets handlingsprogram.

De statliga insatserna inom musikområdet har under senare år ägnats åt
dels att överföra regionmusiken och det gamla Rikskonserter till lands-
tingskommunalt huvudmannaskap samt att skapa en ny central musikinstitu-
tion, Svenska rikskonserter, dels att förstärka stödet till symfoni- och kam-
marorkestrama ute i landet Fram till utgången av december 1992 erhöll tolv
orkestrar sådant stöd, varav två nya kammarorkestrar i Sundsvall och Jön-
köping. Jag kommer under anslaget Bidrag till regionala och lokala teater-,
dans- och musikinstitutioner att föreslå en fortsatt uppbyggnad av det statliga
stödet till dessa två orkestrar. Enligt det avtal som slutits under hösten mellan
staten och Stockholms läns landsting om det ekonomiska ansvaret för
Konserthuset i Stockholm, Skansen och Dansens Hus skall landstinget
fr.o.m. den 1 januari 1993 vara ensam samhällelig bidragsgivare till Konsert-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

huset. Det statliga anslaget till regionala orkesterinstitutioner skall minska i
motsvarande mån. Jag har i mitt förslag till tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1992/93 redovisat avtalet och dess konsekvenser.

Kulturrådet har föreslagit att den regionala musikreformen skall utvärderas
och att det statliga bidragssystemet skall förändras. Den nya organisationen
har funnits i fem år och enligt min bedömning är det lämpligt att nu göra en
mer genomgripande översyn av hur den regionala musikverksamheten funge-
rar och om den regionala förankringen, som ansågs så viktig vid genom-
förandet, har lyckats. Statistiska uppgifter tyder på att landstingens andel av
bidragen till den regionala musikverksamheten generellt sett har minskat
mellan åren 1988 och 1991. I utvärderingen bör klargöras om detta är ett
uttryck för bristande intresse för länsmusiken.

Frilansmusikema och de fria musikgrupperna har stor betydelse för mång-
falden och kvaliteten i det svenska musiklivet. Det är väsentligt att det fria
musiklivet inom bl.a. jazzområdet ges möjlighet att vidareutvecklas.

Musiken är en viktig del i barns och ungdomars liv. Musikundervisningen
har av tradition legat på en hög nivå i Sverige - inte minst inom den kommu-
nala musikskolan. De flesta barn har någon gång bevistat en skolkonsert.
Enligt Kulturrådets resultatanalys riktar sig musikinstitutionemas verksamhet
i första hand till förskolebarn och skolbarn i de lägre åldrarna. För egen del
anser jag att även det stora intresse som ungdomar visar för musik bör fångas
upp av musikinstitutionema i deras verksamhet.

Fr.o.m. den 1 juli 1993 är de nu gällande avtalen mellan försvaret och
berörda länsmusikstiftelser samt Svenska rikskonserter uppsagda. Nya avtal
har arbetats fram, som i många avseenden innebär väsentligt ändrade förhål-
landen. Försvarets köp av musik från länsmusikstiftelsema och Svenska
rikskonserter kommer att omfatta totalt 10 miljoner kronor att jämföras med
det nuvarande bidraget på drygt 18 miljoner kronor. Detta innebär att ned-
dragningar av verksamheten måste ske vid några regionala musikstiftelser
samt vid Stockholmsmusiken inom Svenska rikskonserter.

5 Museiområdet

Kulturrådets analys av de centrala och regionala museernas verksamhet ger
mig anledning till följande kommentarer.

Resultatbedömningen bör självfallet ställas i relation till de övergripande
målen för kulturpolitiken och till de uppgifter som museerna har att fullgöra
enligt instruktioner och bidragsvillkor. Kulturrådet har analyserat museernas
verksamhet med utgångspunkt i de kulturpolitiska mål som har särskild rele-
vans för museiområdet. Förutom grunduppgiften att ta till vara och levande-
göra äldre tiders kultur är strävan att sprida kultur i hela landet och att bredda
deltagandet i kulturlivet viktiga riktmärken för museernas verksamhet. Det
allmänna intryck jag har fått av Kulturrådets analys är att museerna under
1980-talet har gjort mycket ambitiösa försök att leva upp till de kulturpolitiska
målsättningarna. Genom tillkomsten av ansvarsmuseer och utbyggnaden av
länsmuseistödet har former för samverkan mellan den centrala och den regio-
nala nivån kunnat etableras, vilket varit av stor betydelse för utvecklingen av

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

hela landets museiväsende. I sin utåtriktade verksamhet har museerna medve-
tet sökt nå sådana grupper av ungdomar och vuxna som hittills varit underre-
presenterade i museipubliken.

Museerna har det flerfaldiga uppdraget att vårda, öka och dokumentera
sina samlingar, bygga upp kunskap med utgångspunkt i dessa, bedriva ut-
ställningsverksamhet och annan publik verksamhet samt underhålla sin ofta
unika museibyggnad.

Det är en grannlaga uppgift att fullgöra ett så brett uppdrag. Min bedöm-
ning är att museema under 1980-talet i stort sett har varit framgångsrika i det
publikinriktade arbetet. En rad intresseväckande utställningar och en inne-
hållsrik kompletterande programverksamhet har skapat ett ökat publik-
intresse. Positiva effekter har också erhållits genom den förnyelse av lokal-
beståndet som ägt rum under de senaste decennierna.

Det är allmänt omvittnat att svenska museisamlingar håller hög kvalitet
även i ett internationellt perspektiv. Vissa samlingar betraktas t.o.m. som
unika. Att vårda och bearbeta dessa samlingar, som tillsammans med bygg-
naden utgör själva basen för museiverksamheten, är en ansvarsfull uppgift.
Resultatanalysen visar att den kraftiga satsningen på utställningar och pro-
gramverksamhet, åtminstone när det gäller centralmuseema, delvis har skett
på bekostnad av bl.a. föremålsvården. Museerna har uppenbarligen stora
svårigheter att göra en balanserad avvägning mellan behov inom skilda delar
av verksamheten. Enligt min mening är detta inte främst en resursfråga för det
enskilda museet utan i lika hög grad ett övergripande strukturellt problem.
Trots den sammanslagning av museer som skett under 1970- och 1980-talen
är centralmuseema fortfarande en institutionsgrupp med klara brister vad
gäller samordning av resurser och verksamhetsmål.

Ett näraliggande problem, som jag även kommer att beröra under anslagen
till de centrala museema, är frånvaron av ett kontinuerligt samordnat uppträ-
dande i förhållande till statsmakterna och omvärlden i övrigt. Förutsättningar
måste skapas för en mer rationell verksamhetsmodell, byggd på fortlöpande
samverkan, och för ett gemensamt tänkande i prioriteringsfrågor.

Resultatanalysen visar att även länsmuseerna har svårigheter att skapa en
rimlig balans mellan olika verksamhetsgrenar. Här finns ett särskilt behov av
att precisera rollfördelningen mellan länsmuseernas statliga motparter inom
kulturmiljövård resp, det allmänna kulturområdet och få dem att verka utifrån
ett gemensamt synsätt.

Den nya synen på statens budgetprövning innebär att nya insatser av större
omfattning inom en viss sektor så gott som alltid aktualiserar en omprövning
av befintlig verksamhet inom samma sektor. Detta gäller även museiområdet
Inte minst mot den bakgrunden är det angeläget att få ett samlat grepp över
området och fastställa var gränsen går för statens totala ansvarstagande.

Jag har därför funnit det angeläget att, vid sidan av den planerade och av
riksdagen anbefallda utvärderingen av 1974 års kulturpolitiska mål m.m.,
göra en särskild översyn av mål- och strukturfrågor inom det statliga och
statsunderstödda museiväsendet. Med hänsyn till Riksutställningars funktion

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

och ställning i museiväsendet bör även den verksamheten omfattas av över-
synen.

Utöver de allmänna synpunkter som jag här har framfört återkommer jag
under berörda anslag med närmare kommentarer och förslag vad avser
museernas verksamhet och med en redovisning av mina ställningstaganden
till Kulturrådets förslag på museiområdet.

6 Bildkonstområdet

Vad gäller bildkonstområdet vill jag anföra följande.

I arbetet med konst och konstbildning deltar många parter. Karaktäristiskt
är att verksamheten drivs med en hög grad av självständighet och integritet.
En fast samverkansstruktur existerar inte. För statens del är det angeläget att
medverka till en ökad yttrandefrihet för konstnärer, att stimulera tillkomsten
och exponeringen av konst. Vidare kan staten stimulera konstnärlig kvalitet
genom att svara för utbildning av konstnärer och genom att ge resurser till
utvecklingsverksamhet och internationellt utbyte. Av lika stor vikt är att vidga
deltagandet i all konstnärlig verksamhet samt att ge fler människor tillgång till
konst och konstnärliga uttrycksmedel.

Statens ansvar för att de konstpolitiska målen skall kunna uppnås delas av
flera myndigheter. Dessa är förutom Statens kulturråd främst Konstnärs-
nämnden, som förmedlar statens stöd till yrkesverksamma konstnärer på
bild-, form-, scen- och filmområdena och Statens konstråd vars uppgift är att
köpa konst till statens byggnader och lokaler och att bl.a. i sitt informa-
tionscentrum för offentlig konst verka för att konsten ska bli ett naturligt
inslag i samhällsmiljön.

En huvudroll i arbetet med att utforma och att bedriva konstbildningsverk-
samhet i landet har Statens konstmuseer. Självklar och redan väl utvecklad
samverkan äger rum med länsmuseerna som genom de nya grundbelopp som
tillförts dem under senare år kunnat förstärka sin konstpedagogiska verksam-
het. I arbetet med att vidga deltagandet i konstbildningsverksamheten för
människor som inte har möjlighet att besöka konsthallar eller museer är sam-
arbete med Riksutställningar, studieförbund, konstbildningsorganisationer
och konstnärernas egna sammanslutningar av största vikt.

Bildkonstområdet engagerar i alla nämnda avseenden många människor i
ett flertal olika konstellationer - från den enskilt arbetande konstnären till
institutioner, myndigheter och konstfrämjande organisationer och folkbild-
ningen. Det är därmed naturligt att de medel och de instrument staten har till
förfogande för att verka för de konstpolitiska målen har en begränsad räck-
vidd.

I ett avseende har dock staten en unik roll på området och det gäller ansva-
ret för de centrala museiinstitutionema på konstområdet. Jag vill erinra om att
regeringen hösten 1992 givit projekteringsuppdrag för ny- och ombyggnad
av Moderna museet och Arkitekturmuseet.

Inom ramen för tillgängliga resurser kan staten genom bl.a. bidragsför-
delningen till ett antal organisationer inom bild-, form- och konstbildnings-
området och genom att stödja olika former av initiativ och projekt stimulera

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

åtgärder som överensstämmer med de kulturpolitiska målen för bildkonstom-
rådet. Jag vill här särskilt framhålla det konstbildande arbetet bland bam och
ungdom. Jag återkommer senare i min föredragning till dessa frågor och
berör därvid bl.a. konsekvensen av Konstfrämjandets nedläggning.

Staten kan vidare genom Statens konstråd svara för en kontinuitet i vad
avser förvärv av konst till lokaler för statlig verksamhet. I en situation då den
privata marknadens efterfrågan på konst torde ha minskat ökar betydelsen av
de offentliga konstköpen. Inom vissa områden, t.ex. monumentalkonst och
textil konst, har de en avgörande betydelse för konstformernas överlevnad.

Utöver de allmänna synpunkter som jag här har redovisat kommer jag att
närmare kommentera de statliga insatserna på bildkonstområdet under resp,
anslag.

7 Biblioteksområdet

Under den senaste tiden har en livlig debatt förts om folkbibliotekens verk-
samhet och förutsättningar men även om de villkor som gäller för medbor-
garnas möjligheter att låna böcker. En tydlig hotbild för folkbibliotekens
framtid har härvid utmålats.

Jag har tidigare i olika sammanhang redovisat mina ställningstaganden på
detta område. Min bedömning att de svenska folkbibliotekens fortbestånd är
en angelägenhet av största kulturpolitiska vikt kvarstår. Jag ser folkbiblioteket
som kärnan i det lokala kulturlivet. Biblioteket spelar en stor roll för be-
varandet av det svenska kulturarvet och utgör en samlingsplats för samhälls-
debatten.

Det kommunala budgetarbetet är nu slutfört och man kan konstatera att
utfallet inte inneburit de dramatiska nedskärningar som befarats.

Kraven på införande av en bibliotekslag med därtill hörande reglering av
avgiftsfriheten för boklån har diskuterats av riksdagen vid en särskild hearing
den 20 oktober 1992. Kulturrådet lyfter även i sin fördjupade anslagsfram-
ställning fram frågan till förnyad prövning.

Statsmakterna har behandlat frågan om en bibliotekslag ett flertal gånger.
Riksdagen beslöt senast vid behandlingen av propositionen om litteratur och
folkbibliotek (prop. 1984/85:141, bet. 1984/85:KrU21, rskr. 1984/85:392) i
stor enighet att en bibliotekslag inte skulle införas. Man tog därvid även
ställning mot införande av avgifter för boklån.

Vid kulturutskottets hearing i biblioteksfrågor upprepades denna debatt uti-
från i grunden samma utgångspunkter som redovisas i den nämnda proposi-
tionen. I anslutning till utfrågningen diskuterade kulturutskottet frågan om
utredande av bl.a. förutsättningarna för införande av en bibliotekslag.
Kulturutskottets ställningstagande blev att inte ta något initiativ i frågan. Jag
kan för egen del notera att ett antal argument anförts som talar mot att införa
regleringar på detta område. Jag vill i sammanhanget även erinra om möjlig-
heten till en fördjupad prövning av dessa frågor inom ramen för den parla-
mentariska utredning på kulturområdet jag tidigare redovisat förutsättningarna
för.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

8 Myndigheten Statens kulturråd

Kulturrådet har enligt sin instruktion en övergripande uppgift att följa utveck-
lingen inom kulturområdet och ge ett samlat underlag för den statliga kultur-
politiken samt bistå regeringen vid genomförandet av denna. Ett exempel på
denna uppgift är den fördjupade anslagsframställningen, som redovisar en
grundlig genomgång av kulturpolitiken inom staten och kommunerna och
också ur internationell synvinkel.

När det gäller bidragsfördelningen har i rapporten från den expertgrupp,
som inom ramen för Europarådets arbete gjorde en utvärdering av den
svenska kulturpolitiken, gjorts bedömningen att när det gäller formerna för att
fördela bidrag finns det få system i Västeuropa som kan tävla om att vara lika
enkla. Vidare sägs i rapporten att förfarandet är ekonomiskt och visar full
respekt för principen om konstnärlig frihet. Bidragsgivningen sker också
snabbt och med säkerhet.

Min bedömning är att Kulturrådet har den kompetens och de kunskaper
som behövs för att fullgöra sin uppgift. Kulturrådets arbete med bidragsför-
delningen görs till en rimlig kostnad och arbetsinsats.

Rådet har visat en betydande förmåga att rationalisera sitt arbete och har -
trots en minskning av sin arbetsstyrka med ca 20 % under den senaste
femårsperioden - kunnat upprätthålla kvaliteten i sitt arbete. Jag bedömer att
ytterligare rationaliseringskrav knappast kan riktas mot Kulturrådet utan att
förändra uppgifterna för rådet. Jag har beaktat detta vid min beräkning av
anslaget till rådets verksamhet för den kommande treårsperioden.

Mot bakgrund av de allmänna utgångspunkter, som kommer att gälla för
den parlamentariska översynen av kulturpolitiken, är det naturligt att även
Kulturrådets framtida roll och arbete analyseras i detta sammanhang. Resulta-
tet av utredningens arbete kommer dock inte att vara klar förrän inför nästa
treårsbudgetperiod. För den närmaste treårsperioden bör därför Kulturrådets
uppgifter vara oförändrade.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

B 1. Statens kulturråd

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

21 527 7111

23 852 000

25 663 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 1

Jag föreslår att medlen till Statens kulturråd för nästa budgetår anvisas under
ett ramanslag. Vid min beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och
löneutvecklingen. Därutöver har kostnaderna för verksamhetsanknutna om-
byggnadsåtgärder inräknats i anslaget.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell

som bör tillämpas. Statens kulturråd kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att
tillämpa denna modell. Statens kulturråd kommer därför att tilldelas ett ränte-
konto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget B 1. Statens
kulturråd fors till detta konto.

Samtliga myndigheter övergår den 1 juli 1993 till de redovisningskrav en-
ligt bokföringsförordningen (1991:1026) som utgör en förutsättning för lån i
Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar.
Statens kulturråds behov av låneram under budgetåret 1993/94 uppgår till
345 000 kr för investeringar i ADB.

Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktlinjer som chefen för
Finansdepartementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar
av lönekostnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till lån i
Riksgäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1
avsnittet Styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna
för myndigheterna). Medlen under anslaget kommer att fastställas slutligt
enligt dessa riktlinjer, och kan därför komma att avvika från det här före-
slagna beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens kulturråd för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 25 663 000 kr.

B 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m.m.

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift

Anslag

Förslag

103 988 2481 Reservation

216 517 0002

118 572 000

14 322 411

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 2

2varav 100 mkr anvisats som engångsbelopp för investeringar (prop. 1991/92:150
bil. 1:9, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350).

Från detta reservationsanslag anvisas bidrag för skilda ändamål till organi-
sationer och institutioner på kulturområdet samt till visst internationellt kul-
turutbyte.

1992/93 Beräknad ändring

1993/94_________

Föredraganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1	Till Statens kulturråds disposition för utvecklings- verksamhet	18 236 000	+	6 573 000
2	Bidrag till organisationer och institutioner inom kulturområdet	(40 845 000)
2.1	Centrala amatörorganisationer (varav för amatörteater- verksamhet 1 082 000 kr)	5 793 000	+	150 000
2.2	Centrumbildningar	9 991 000	4-	300 000
2.3	Folkparkerna i Sverige för kulturverksamhet	5 017 000		of.
2.4	Folkets husföreningarnas riksorganisation för kulturverksamhet	2 201 000		of.
2.5	Bygdegårdamas riksförbund för kulturverksamhet	504 000		of.
2.6	Våra gårdar för kultur- verksamhet	229 000		of.
2.7	Riksförbundet Invandrarnas kulturcentrum	298 000		of.
2.8	Baltiska institutet	625 000		of.
2.9	Immigrantinstitutet för arkiv- och dokumentations- verksamhet	473 000		of.
2.10	Svenska pennklubben för gäststipendium till flyktingförfattare	88 000		of.
2.11	Organisationer inom bild- och formkonstområdet	15 428 000		7 800 000
2.12	Zomsamlingama för fastighetsunderhåll	198 000	-	198 000
3	Bidrag till vissa ändamål inom teater, dans och musik	(20 137 000)
3.1	Stiftelsen Drottningholms teatermuseum för före- ställningsverksamhet vid Drottningholmsteatem	6 621 000		of.
3.2	Stiftelsen Internationella Vadstena-akademien för kurs- och föreställnings- verksamheten	1 352 000	+	100 000
3.3	Dansens Hus	6 820 000	+	3 964 000
3.4	Marionetteatem	1062 000		of.
3.5	Skådebane verksamhet	4 282 000		of.

________________________________________________________________ Prop. 1992/93:100

1992/93 Beräknad ändring g.j

1993/94__________ * ‘

Föredraganden

4	Bidrag till internationellt kulturutbyte	(19 622 000)
4.1	Till Statens kulturråds disposition	3 624 000	of.
4.2	Till Stiftelsen Svenska institutets disposition	1 572 000	of.
4.3	Svenska föreningen Norden	7 128 000	of.
4.4	Svenskhemmet Voksenåsen A/S	6 362 000	+ 466 000
4.5	Svensk-norska samarbetsfonden för stipendier för vistelse vid Svenskhemmet Voksenåsen	218000	of.
4.6	Hanaholmens kulturcentrum för Sverige och Finland	718 000	of.
4.7	Östersjöns författar- och översättarcentrum	-	+ 1 500 000
5 5.1	Bidrag till övriga ändamål inom kulturområdet Kultur i arbetslivet	(13 881 000) 6 331 000	- 3 000 000
5.2	Vissa gemensamma ändamål i folkbibliotekens verksamhet	1 118000	of.
5.3	Bidrag till länsbildnings- förbund m.fl.	5 932 000	of.
5.4	Information, utveckling m.m. för hantverkare	500 000	of.
6	Till regeringens disposition	103 796 000	- 100 000 0001
		216 517 000	- 97 945 000

^Beloppet är anvisat som engångsbelopp för investeringar (prop. 1991/92:150 bil.

1:9, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350)

Statens kulturråd

1 Till Statens kulturråds disposition för utvecklingsverksamhet

Förslag

Anslaget som för budgetåret 1992/93 uppgår till ca 18 mkr kommer att förde-
las med ca 7,5 mkr till bundna åtaganden, med ca 9 mkr till fria utvecklings-
medel, och med ca 1,9 mkr till bidrag till utveckling inom folkbiblioteksom-
rådet. För att tydligare kunna skilja mellan dessa inriktningar föreslår Kultur-
rådet en uppdelning av anslagsposten på dessa områden och redovisar förslag
till ökningar enligt följande.

1. Till Statens kulturråds disposition för bidrag till särskilda kulturella
ändamål

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

- För daglig träning för frilansdansare föreslås en ökning med 250 000 kr
under budgetåret 1993/94. För budgetåret 1995/96 föreslås en ökning med
100 000 kr.

- För att föreställningsverksamheten vid Confidencen skall kunna fortsätta
och för att ge en ekonomisk bas för verksamheten föreslår Kulturrådet ett år-
ligt bidrag på 500 000 kr.

- Staten bör ta ett ökat ansvar för vissa lokala och regionala teatrar och ge
dessa nationella uppdrag och möjlighet att i större utsträckning delta i ett in-
ternationellt utbyte. T.ex. bör staten ta ett ökat ansvar för en nationell bamtea-
terscen utanför Stockholm. Ett nationellt konstnärligt utvecklingscentrum, där
möjlighet till ett kontinuerligt utvecklingsarbete och samspel mellan olika
konstformer erbjuds, föreslås bli förlagt till Gävle. För uppbyggnaden av na-
tionella utvecklingscentra föreslår Kulturrådet ett anslag på 7 mkr.

- För bidrag till län utan egen regional eller lokal professionell teaterproduk-
tion, vilka är Kristianstads, Södermanlands och Jämtlands län, samt läns-
danskonsulenter föreslås ett bidrag på 3,5 mkr fr.o.m. budgetåret 1993/94
samt ytterligare 1,5 mkr under de följande budgetåren.

- Folkkulturcentrum, Norrbottens bygdeteater, Cirkusakademien, El Tabano,
verksamheten vid Helsingegården m.fl. får årliga bidrag. För återkommande
ändamål av detta slag begärs ökning med 1,5 mkr för budgetåret 1993/94,
med 1 mkr för budgetåret 1994/95 och med 400 000 kr för budgetåret
1995/96.

2. Till Statens kulturråds disposition för bidrag till utvecklingsprojekt

För att generellt öka utvecklingsarbetet, genomföra satsningar på bam och
ungdomar, metodutvecklingsarbete för att vidga deltagandet i kulturlivet samt
fortsatt försöksverksamhet med regionala kulturpedagoger och länskonsulen-
ter behöver rådet ökade bidragsresurser för utvecklingsprojekt med samman-
lagt 9 mkr under perioden, varav 5 mkr för budgetåret 1993/94 och 2 mkr för
vardera budgetåren 1994/95 och 1995/96.

3. Till Statens kulturråds disposition för utvecklingsverksamhet inom
folkbiblioteksområdet

Utvidgade statliga bidrag för utvecklingsarbete vid folkbiblioteken skulle
enligt Kulturrådet bidra till att motverka den stagnation, som blir följden av
kommunernas trängda ekonomiska situation. För detta behövs ett anslag på
3 mkr, vilket föreslås finansieras genom att bidraget till arbetsplatsbibliotek
upphör budgetåret 1993/94.

Resultatanalys

Anslagsposten används i huvudsak för fyra olika typer av ändamål.

Enstaka projekt och evenemang, som t.ex. teater-, dans- och musikfesti-
valer, gästspel och turnéer, större kulturmanifestationer, bamkulturveckor,
poesidagar, utställningar, enstaka teater-, dans- och musikproduktioner, kul-
tursymposier etc.

Systematiskt utvecklingsarbete, särskilt för bam och ungdom, samarbetet
mellan amatörer och professionella kulturarbetare, institutioner och organisa-
tioner samt visst stöd för utveckling av den samiska kulturen. Här inräknas
även vissa insatser som föreslagits i kulturrådets konstbildningsprogram.

Kontinuerliga utvecklingsinsatser, bl.a. verksamhetsutveckling inom folk-
biblioteken samt daglig träning för frilansdansare.

Stöd i akuta nödsituationer. Det har framfor allt gällt fria teater-, dans- och
musikgrupper i akuta krislägen. I första hand har emellertid sådana medel ut-
gått från det särskilda anslaget för de fria grupperna.

Under budgetåren 1986/87-1990/91 har totalt 55,2 mkr fördelats i bidrag.
Procentuellt har den största bidragsandelen utgått i form av verksamhets-
bidrag med 41 %. Andelen utvecklingsbidrag har varit 28 %. Andelen för
utvecklingsprojekt ökar successivt.

Följande tabell visar fördelningen totalt och i procent av det totala bidraget
på ca 55 mkr under femårsperioden:

Mkr %

Teaterområdet	16,8	30
Dansområdet	5,1	9
Musikområdet	7,8	14
Litteratur- och biblioteksområdena	3,5	6
Bildkonstområdet	8,0	15
Museiområdet	6,4	12
Övrig verksamhet	7,3	14

2.1 Centrala amatörorganisationer

Kulturrådet anser att den verksamhet som de centrala amatörorganisationema
bedriver är mycket viktig och att det är angeläget att organisationerna nu ges
ekonomiska förutsättningar att utveckla sina verksamhetsformer. Bidraget av-
seende Samarbetsnämnden för folklig dans föreslås överföras från anslags-
posten Till Statens kulturråds disposition för utvecklingsverksamhet till denna
anslagspost Kulturrådet föreslår en ökning av bidraget till centrala amatöror-
ganisationer med 1,2 mkr nästa budgetår och med 500 000 kr för vart och ett
av de därpå kommande budgetåren.

2.2 Centrumbildningar

Kulturrådet genomförde under 1990 en översyn av de tio centrumbildning-
arna på kulturområdet, vilken redovisade deras kultur- och arbetsmark-
nadspolitiska roll samt varje centrumbildnings ekonomi och verksamhet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Gemensamt för dem är deras funktion som samarbetsorgan, informatörer, Prop 1992/93’100
opinionsbildare och arbetsförmedlare. För den sistnämnda uppgiften har ut- gjj 12
gått särskilda medel från AMS, bl.a. genom att ett antal förmedlartjänster helt
bekostats av länsarbetsnämnden men placerats vid några centrumbildningar.

Genom beslut våren 1992 har dock, i enlighet med Kulturrådets förslag,
dessa medel och därmed huvudmannaskapet för förmedlarna förts över till
resp, centrumbildning fr.o.m. innevarande budgetår. Vissa centrumbild-
ningar som saknar förmedlartjänst, bl.a. Danscentrum, anmäler ett starkt be-
hov av sådan.

Kulturrådet anser att centrumbildningarna genomgående arbetar under
mycket knappa ekonomiska villkor och föreslår för treårsperioden en realför-
stärkning med totalt 2,8 mkr.

2.3 Folkparkerna i Sverige

Kulturrådet föreslår en ökning av bidraget med totalt 1,1 mkr för treårsperio-
den.

2.4 Folkets husföreningamas riksorganisation

Kulturrådet föreslår en ökning av bidraget med 1 mkr för treårsperioden.

2.5 Bygdegårdamas riksförbund

Kulturrådet föreslår en ökning av bidraget med 1 mkr för treårsperioden.

2.6 Våra Gårdar

Kulturrådet föreslår en ökning av detta bidrag med 150 000 kr för treårspe-
rioden.

2.7 Riksförbundet Invandrarnas kulturcentrum

Kulturrådet föreslår att de nuvarande anslagsposterna Riksförbundet Invan-
drarnas kulturcentrum och Immigrantinstitutet för arkiv och dokumentations-
verksamhet förs samman till en ny anslagspost kallad Bidrag till vissa invan-
drarorganisationer m.m. Som ny bidragsberättigad organisation föreslås
Sveriges Invandrarinstitut och museum i Botkyrka införas. För treårsperio-
den föreslår Kulturrådet att anslagsposten ökas med totalt 2 mkr.

2.8 Baltiska institutet

Kulturrådet anser inte att Baltiska institutet kan betraktas som en kulturorga-
nisation av det slag som Kulturrådet har kompetens att bedöma Det är därför
mest lämpligt att bidraget överförs till Utrikesdepartementets anslag G 1.
Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. I avvaktan på regeringens
ställningstagande för Kulturrådet upp anslaget med oförändrat belopp.

2.11 Organisationer inom bild- ochformkonstomrädet m.m.

Från denna anslagspost fördelar Kulturrådet bidrag till ett antal organisationer
som spelar en viktig roll för konstbildning och förmedling inom flertalet av de
områden där bildkonstnärer och formgivare är verksamma samt för kun-
skapsuppbyggnaden kring den kreativa processen hos såväl vuxna som bam
och ungdomar.

En av mottagarna av bidrag från anslagsposten har varit Konstfrämjandet.
Kulturrådet har i kompletterande skrivelse till sin fördjupade anslagsfram-
ställning anmält att Konstfrämjandet den 23 september 1992 gått i konkurs.
För budgetåret 1992/93 har för Konstfrämjandets verksamhet anvisats
7 841 000 kr, av vilka Kulturrådet utbetalt bidraget för det första kvartalet.
Resterande medel har därefter av Kulturrådet använts för att genom inköp
från konkursförvaltaren, dels säkra den unika samlingen av Konstfrämjandets
grafikutgivning sedan 1947, som finns deponerad hos Statens konstmuseer,
dels så långt som möjligt ersätta berörda konstnärer för de förluster som upp-
kommit i samband med konkursen. Statens konstråd och Konstnärernas riks-
organisation har anmält intresse att få inköpa Konstfrämjandets lager om ca
19 000 grafiska blad som bjudits ut till försäljning. Medel har också använts
till att bevara och hålla tillgängligt Konstfrämjandets omfattande diabildsar-
kiv.

För att i det uppkomna läget på bästa sätt kunna ta till vara Konstfrämjan-
dets tillgångar har nära samråd ägt rum mellan Kulturrådet, Statens konstråd,
Statens konstmuseer, Akademien för de fria konsterna, Konstnärernas riks-
organisation, Grafiska sällskapet, Sveriges Konstföreningars riksförbund
samt studieförbunden Vuxenskolan och ABF. Dessa organisationer har enats
om att i framtiden samverka för att därmed kunna svara för en del av de upp-
gifter, framför allt konstbildning, som Konstfrämjandet skött under decen-
nier.

Mot bakgrund av Kulturrådets uppfattning att konstbildningen redan före
Konstfrämjandets konkurs varit ett eftersatt område föreslår nu rådet att det
ekonomiska utrymme som beräknats för Konstfrämjandet i fortsättningen
ställs till Kulturrådets förfogande för bl.a. konstbildande insatser.

Kulturrådet föreslår att en ny kategori av bidragsmottagare, nämligen
konstnärs- eller foreningsägda gallerier, förs in under anslagsposten. En pa-
rallell kan här göras med arrangörsbidrag på andra konstområden. Med tanke
på sviktande offentliga uppdrag på bildkonstens område skulle ett sådant till-
skott vara av extra betydelse.

Kulturrådet föreslår en ökning av anslagsposten med totalt 7 mkr för den
kommande treårsperioden.

Kulturrådet föreslår dessutom inrättandet av en ny anslagspost för utveck-
lingsverksamhet inom bild- och formorganisationer. Totalt 3 mkr för treårs-
perioden föreslås för organisationer, grupper och projekt för utveckling av
nya former och ideer inom konstbildning och konstförmedling.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

3.1 Stiftelsen Drottningsholms teatermuseum

Stiftelsen Drottningsholms teatermuseum begär en total ökning av statsbidra-
get för föreställningsverksamheten med 5 % för nästa budgetår. Kulturrådet
föreslår ingen ökning av bidraget till Drottningsholmsteatem utöver prisom-
räkning under treårsperioden.

3.2 Stiftelsen Internationella Vadstena-akademien

Vadstena-akademien begär en ökning av bidraget med 1 050 000 kr för
nästa budgetår avseende basverksamheten, beställning av nytt musikdrama-
tiskt verk samt en särskild barockensemble. Kulturrådet föreslår en ökning
med 1 mkr under treårsperioden.

3.3 Dansens Hus

För nästa budgetår begär Dansens Hus en ökning av det statliga bidraget med
1 680 000 kr bl.a. med hänvisning till förstärkningar av den tekniska perso-
nalen samt driften av Dansklotet. Kulturrådet föreslår att bidraget ökar med

1.3 mkr under treårsperioden.

3.4 Marionetteatem

Marionetteatem begär en ökning av statsbidraget med 1,5 mkr. Kulturrådet
föreslår oförändrat bidrag för nästa budgetår och en ökning med totalt
350 000 kr för de därpå följande två budgetåren.

3.5 Skådebaneverksamhet

Kulturrådet föreslår en ökning av bidraget till skådebaneverksamhet med
1 mkr under treårsperioden med hänvisning till skådebanornas verksamhet
med att vidga deltagandet i kulturlivet

3.6 Dans i skolan

Statsbidraget till projektet Dans i skolan upphör med utgången av detta bud-
getår. Statsbidraget har utgått från Utbildningsdepartementets huvudtitel.
Kulturrådet pekar i sin anslagsframställning på de positiva effekter som pro-
jektet har haft och föreslår att det fortsätter också under kommande treårspe-
riod. Som ett första alternativ föreslår Kulturrådet att projektet fortsätter i hu-
vudsak i nuvarande former. Om det inte skulle vara möjligt att inrymma ett
stöd till dans i skolan i skolbudgeten föreslår Kulturrådet som ett andra alter-
nativ att det under detta anslag förs upp en särskild anslagspost Dans i sko-
lan, som förutsätts finnas kvar under hela treårsperioden. Kulturrådet föreslår
att bidraget för nästa budgetår uppgår till 2 195 000 kr.

4.1 Till Statens kulturråds disposition för internationellt kulturutbyte

Bidraget, som för budgetåret 1992/93 uppgår till ca 3,6 mkr, fördelar sig
mellan bidrag till internationella organisationer och till övrigt kulturutbyte.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

som t.ex. gästspel, turnéer, kulturfestivaler och annan projektverksamhet. Prop 1992/93’100
Ungefär 40 % av anslaget går till för närvarande 18 internationella organisa- gjj j2
tioner. I resultatanalyser och handlingsprogram för de olika konstområdena
beskrivs behoven av internationellt kulturutbyte.

För att i någon mån kunna möta nya krav på bidrag och för att ge möjlighet
till kontakter och konstnärlig utveckling behöver en avsevärd förstärkning
göras av Kulturrådets bidrag till internationellt kulturutbyte. Kulturrådet
föreslår en ökning av anslaget med 5 mkr för budgetåret 1993/94 samt med
2 mkr för vardera budgetåren 1994/95 och 1995/96.

4.7 Östersjöns författar- och översättarcentrum

Statens kulturråd har i kompletterande skrivelse till sin fördjupade anslags-
framställning föreslagit att det under en särskild anslagspost under detta an-
slag anvisas ett verksamhetsbidrag om 1 585 000 kr för ett Östersjöns
författar- och översättarcentrum. Förslaget bygger på en utredning som
Sveriges Författarförbund genomfört på uppdrag av Länsstyrelsen i Gotlands
län. Det uttalade syftet med ett författar- och översättarcentrum på Gotland är
att skapa en gemensam samlings- och kontaktpunkt för författare och
översättare från länderna i Östersjöområdet.

5.1 Kultur i arbetslivet

Bidraget avser projekbidrag till kulturverksamhet på arbetsplatserna samt bi-
drag till arbetsplatsbibliotek. För projektverksamheten utgår budgetåret
1992/93 2 701 000 kr och Kulturrådet föreslår ett oförändrat bidrag. Bi-
dragsbeloppet till arbetsplatsbibliotek är innevarande budgetår 3 630 000 kr.
Kulturrådet föreslår en friare användning av 3 mkr av dessa medel, som
föreslås bli överförda till en av Kulturrådet föreslagen ny anslagspost Verk-
samhetsutveckling inom folkbiblioteksområdet under detta anslag. Resterande
medel - 630 000 kr - bör ligga kvar under denna anslagspost och avse
bidrag till att starta arbetsplatsbibliotek i facklig regi.

5.2 Vissa gemensamma ändamål i folkbibliotekens verksamhet

Kulturrådet föreslår oförändrade anslag för anslagsposten Vissa gemen-
samma ändamål i folkbibliotekens verksamhet. Kulturrådet föreslår därutöver
inrättande av en ny anslagspost på 6 mkr för att underlätta distribution och
presentation m.m. av kvalitetslitteratur på folkbiblioteken.

5.3 Bidrag till länsbildningsförbund rn.fl.

Kulturrådet föreslår en ökning av bidraget med 1,5 mkr under treårsperioden.

4.2 Svenska institutet

Svenska Institutet föreslår en ökning av anslagsposten till internationellt kul-
turutbyte med 2 mkr för budgetåret 1993/94 och med 1 mkr för vart och ett av

de båda följande åren för att täcka kostnader för större gästspel m.m. Några
av institutets prioriteringar är bl.a. utställningen om svensk-franska förbin-
delser på 1700-talet på Grand Palais i Paris våren 1994 samt kulturprojektet
Ars Baltica i samarbete med staterna runt Östersjön.

4.3 Svenska föreningen Norden

Föreningen Norden anhåller om ett bidrag på 8 mkr, en ökning med ca
900 000 kr. Föreningen avser att förstärka den lokala och regionala verk-
samheten, förbättra tidskriften Nordens tidning, ytterligare aktivera de nor-
diska frågorna i skolundervisningen samt förstärka möjligheterna till koordi-
neringen av det nordiska vänortsutbytet.

4.4 Svenskhemmet Voksenåsen A/S

Svenskhemmet Voksenåsen begär för budgetåret 1993/94 ett anslag på
7 082 000 kr, varav för hyreskostnader 4 272 000 kr, för verksamhetsme-
del 2 092 000 kr och för inventarier 718 000 kr.

4.5 Svensk-norska samarbetsfonden

Fondstyrelsen hemställer om att ett anslag på 300 000 kr beviljas till stipen-
dieverksamhet m.m. vid svenskhemmet Voksenåsen.

4.6 Hanaholmens kulturcentrum

Hanaholmen - kulturcentrum för Sverige och Finland anhåller om bidrag
motsvarande det finska anslaget på FIM 530 000 för det svensk-finländska
kulturutbytet och bilaterala samarbetsprojekt.

5.4 Information, utveckling m.m. för hantverkare

Närings- och teknikutvecklingsverket har för ändamålet begärt 2 mkr per år
för den kommande treårsperioden. Verksamheten avser främst att betjäna
hantverksföretag med industriell och kommersiell bärkraft, med olika typer av
riktade insatser såsom utveckling av kursmaterial, genomförande av utbild-
ningar samt information och rådgivning. Samverkan med hantverksorganisa-
tioner och branschförbund kommer att prioriteras.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

4 Riksdagen 100203. 1 sainl. Nr 100. Bilaga 12

Föredragandens överväganden

Anslagsstruktu ren

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

För att göra anslaget överskådligare har en indelning gjorts i ytterligare ett par
huvudgrupper. Som framgår av tabellen i inledningen till detta anslag består
anslaget nu av sex bidragsområden. Vidare har anslaget till Zomsamlingarna
för fastighetsunderhåll beräknats under anslaget Bidrag till vissa museer.

Till Statens kulturråds disposition för utvecklingsverksamhet

Allmänt

Kulturrådets analys av anslagsposten visar att en stor del av anslaget går till
fasta åtaganden i form av verksamhetsbidrag som bl.a. ekonomisk förstärk-
ning när de ordinarie bidragen inte räckt till. För innevarande budgetår beräk-
nar kulturrådet att 7,5 miljoner kronor eller ca 41 % skall utgå som fasta åta-
ganden, ca hälften, 9 miljoner kronor, som fria utvecklingsmedel och 1,9
miljoner kronor till utveckling inom folkbiblioteksområdet. För att tydligare
kunna skilja mellan dessa inriktningar föreslår Kulturrådet att anslagsposten
delas upp på tre poster med denna indelning.

Detta anslag har kommit till som en rörlig resurs till Kulturrådets disposi-
tion för att möjliggöra stöd till kreativitet och utveckling i det fria kulturlivet.
Jag har förståelse för att medlen används för att tillfälligt stödja verksamheter
som kommit i ekonomiskt svåra situationer. Jag vill dock framhålla att syftet
med anslaget är att medlen skall användas till projektstöd och inte till verk-
samhetsbidrag. Jag kan av detta skäl inte heller förorda den uppdelning av
anslaget som Kulturrådet föreslår. Medlen bör inte stadigvarande bindas till
olika verksamhetsområden. Om detta inte är möjligt bör medlen i stället be-
räknas under det aktuella verksamhetsområdet. Jag återkommer senare med
vissa förslag i det avseendet Jag förutsätter också att Kulturrådet fortlöpande
prövar att bidragen främjar förnyelse och nytänkande och att bidrag inte ges
till återkommande projekt som inte längre uppfyller dessa krav.

För övrigt visar Kulturrådets analys och den årliga redovisningen av bi-
dragen att anslaget fyller ett stort behov och ger möjlighet till en mångfald
kulturprojekt över hela landet. Min bedömning är att anslaget är av stor bety-
delse för utvecklingsarbetet inom kulturområdet

Bam och ungdom

Med hänvisning till vad jag har anfört i inledningen föreslår jag att de medel
som Kulturrådet disponerar för utvecklingsverksamhet ökar med 3 miljoner
kronor för att förstärka Kulturrådets möjligheter att stödja en positiv utveck-
ling av kultur för bam och ungdom.

Dans

Kulturrådet lämnar enligt vad jag har erfarit bidrag till en regional konsulent i
Norrbotten inom dansområdet. Detta torde vara ett utmärkt sätt att sprida
kännedom om danskonsten, som är svagt förankrad utanför storstadsområ-
dena.

Bidrag till den dagliga träningen för frilansdansare finns upptagen under
denna anslagspost. Detta bidrag är av stor betydelse för dansområdet och får
betraktas som ett långsiktigt åtagande från statens sida. Därför föreslår jag att
dessa medel, motsvarande 490 000 kr, fr.o.m. nästa budgetår beräknas
under anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m.

Kulturrådet har föreslagit att de medel motsvarande 150 000 kr för Sam-
arbetsnämnden för folklig dans som för närvarande beräknas under föreva-
rande anslagspost fr.o.m. nästa budgetår skall beräknas under anslagsposten
till Centrala amatörorganisationer. Jag biträder Kulturrådets förslag.

Teater

Kulturrådet har under ett antal år disponerat särskilda medel för teaterverk-
samhet i län utan egen länsteater under anslaget Bidrag till regionala och
lokala teater-, dans- och musikinstitutioner. Dessa medel har bl.a. stimulerat
till att det på ett par platser har kunnat etableras nya länsteatrar. Ett exempel på
detta är Teater Halland som fr.o.m. nästa budgetår föreslås bli upptagen på
listan över grundbeloppsberäknade regionala teaterinstitutioner. Härigenom
minskar det belopp, som utgår till teaterverksamhet i län utan egen länsteater
med 1,2 miljoner kronor. De återstående medlen, motsvarande 213 000 kr,
bör beräknas under detta anslag dels som en förstärkning av Kulturrådets
möjligheter att fortsätta att arbeta med situationen i vissa län utan egen teater,
dels som en förstärkning av bidraget till Vadstena-akademien.

Jag har vidare räknat med att stödet till den finska amatörteaterverksamhe-
ten i fortsättningen skall prövas och avgöras av Kulturrådet. Anslaget har
budgeterats också med hänsyn till detta ändamål. Jag återkommer senare i
min föredragning till denna fråga.

Folkbibliotek

Jag har tidigare i samband med redovisningen av Kulturrådets fördjupade
anslagsframställning under avsnittet Biblioteksområdet redogjort för mina
samlade bedömningar av Kulturrådets förslag på området.

Jag kommer senare under min föredragning av anslagsposten Kultur i
arbetslivet att föreslå att 3 miljoner kronor av de medel, som Kulturrådet dis-
ponerar för arbetsplatsbibliotek, skall beräknas under den allmänna utveck-
lingsposten fr.o.m. nästa budgetår. Därigenom kan medlen användas på ett
friare sätt till utvecklingsverksamhet vid folkbiblioteken.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Sommarfestivaler

Sommarens festivaler runt helt vårt land lockar många besökare och har stor
betydelse för utvecklingen inom den region dit festivalen är förlagd. För att
kunna öka bidragsgivningen ytterligare föreslår jag att anslagsposten ökas
med 300 000 kr.

Bild- och formområdet

Som jag tidigare har redovisat har Konstfrämjandet i september 1992 gått i
konkurs. Kulturrådet har med anledning därav redovisat vissa förslag till åt-
gärder. Jag räknar med att de resurser som finns tillgängliga under inneva-
rande budgetår för Konstfrämjandets räkning men som ännu inte har betalats
ut skall kunna utnyttjas av Kulturrådet för de åtgärder som rådet har pekat på.

För nästa budgetår har jag inte beräknat något bidrag för Konstfrämjandets
räkning. Den uppföljning av Konstfrämjandets verksamhet genom konstbil-
dande åtgärder, som Statens kulturråd har aktualiserat och som inte täcks av
de resurser som redan står till rådets förfogande, utgår jag ifrån får prövas
inom ramen för de utvecklingsresurser som rådet kommer att disponera.

Vad gäller resursbehoven i övrigt för bild- och formområdet hänvisar jag
till den inledande tabellen.

Danscentrum

Centrumbildningarna har en viktig funktion inom resp, konstområde genom
sina uppgifter som samarbetsorgan, informatörer, opinionsbildare och arbets-
förmedlare. Kulturrådet anser att bidragen bör ökas och anför därvid bl.a. att
vissa centrumbildningar saknar arbetsförmedlartjänster. Som jag tidigare an-
fört är det angeläget att stärka möjligheterna att marknadsföra dansgruppernas
och koreografernas produktioner. Jag har därför beräknat en ökning av an-
slaget till centrumbildningarna med 300 000 kr för att Danscentrums resurser
skall kunna förstärkas i detta hänseende.

Dansens Hus

Den 15 oktober 1992 godkände regeringen ett avtal mellan staten och Stock-
holms läns landsting om det ekonomiska ansvaret m.m. för Skansen,
Konserthuset i Stockholm och Dansens Hus. Enligt avtalet skall staten överta
landstingets ekonomiska åtagande vad gäller Dansens Hus fr.o.m. den 1 ja-
nuari 1993.1 enlighet med den överenskommelse som slöts vid bildandet av
Dansens Hus innebär detta att staten står för 75 % och Stockholms stad för
25 % av det samhälleliga stödet. Ärendet har tidigare denna dag anmälts i
propositionen om anslag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1992/93. Staten har inlett diskussioner med Stockholms stad om principerna
för beräkning av statens och stadens framtida bidrag till Dansens Hus.

Dansens Hus har inneburit en vitalisering för spridningen av intresset för
modem dans. Det är av stor betydelse att Dansens Hus kan fortsätta sitt arbete
och öka sina insatser också när det gäller att få ut dansföreställningar utanför

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Stockholm. För att åstadkomma detta föreslår jag att bidraget utöver prisom- Prop. 1992/93:100
räkning ökar med 1 miljon kronor. Med hänvisning till detta föreslår jag att gjj 12
bidraget till Dansens Hus nästa budgetår beräknas till 10 784 000 kr.

Östersjöns författar- och översättarcentrum

Kulturrådet har föreslagit att ett statligt verksamhetsbidrag skall utgå till ett
planerat Östersjöns författar- och översättarcentrum på Gotland. Enligt Kul-
turrådet skulle ett centrum väsentligt stimulera de litterära aktiviteterna och
kontakterna mellan länderna i Östersjöområdet, samtidigt som det ger en-
skilda författare och översättare utökade möjligheter till arbete och nya kon-
takter. På sikt torde det också stimulera och bredda bokutgivningen i de en-
skilda länderna genom att fler översättningar mellan de berörda språken ge-
nomförs och publiceras.

Jag delar Kulturrådets positiva syn på förslaget och har beräknat medel för
ändamålet. Då hälften av de berörda länderna till nyligen varit mer eller
mindre sluma för omvärlden, anser jag att detta centrum kan komma att få en
särskilt stor betydelse för det ökade kulturella utbytet i norra Europa.

Kultur i arbetslivet

I denna anslagspost på ca 6,3 miljoner kronor avser ca 3,6 miljoner kronor
bidrag till uppbyggnad av arbetsplatsbibliotek. Bidraget har funnits sedan år
1975 och antalet arbetsplatsbibliotek uppgår nu till över 1 000 fördelade på
170 kommuner. De flesta av dessa bibliotek har startats med bidrag från
Kulturrådet. Under senare år har emellertid antalet ansökningar minskat vä-
sentligt. Kulturrådet föreslår därför att 3 miljoner kronor i stället bör använ-
das för utvecklingsverksamhet inom folkbiblioteken under Kulturrådets dis-
positionspost. Uppkommande behov av att starta eller utveckla arbetsplats-
bibliotek kan i fortsättningen prövas inom ramen för detta bidrag. De återstå-
ende medlen på 630 000 kr under anslagsposten föreslås ingå i det allmänna
bidraget till Kultur i arbetslivet, där också möjlighet finns att söka medel för
arbetsplatsbibliotek i facklig regi. Jag biträder Kulturrådets förslag.

Till regeringens disposition

Till följd av beslut med anledningen av regeringens proposition med förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (prop.
1991/92:150 bil. 1:9, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350) anvisades
under förevarande anslag ett belopp på 100 miljoner kronor till regeringens
disposition för sysselsättningsskapande investeringar inom kulturområdet.
Beloppet har genom särskilda regeringsbeslut använts för att rusta uppp
kulturminnen och kulturmiljöer samt för investeringar i icke-stadiga kulturlo-
kaler.

Med hänsyn till att beloppet var av engångskaraktär bör anslagsposten för
nästa budgetår räknas ned med motsvarande belopp.

Anslagsberäkning

För Dansens Hus och Svenskhemmet Voksenåsen har kompensation beräk-
nats för lokalkostnaderna. För Dansens Hus och också en viss uppräkning
skett av verksamhetsbidraget

I övrigt hänvisar jag till vad jag tidigare har anfört om att vissa ändamål
bör beräknas under andra anslag eller anslagsposter.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.
för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 118 572 000 kr.

B 3. Bidrag till samisk kultur

1991/92 Utgift 5 565 8061 Reservation 1 393 3831

1992/93 Anslag 6 872 000

1993/94 Förslag 9 372 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 3

Medlen under detta anslag fördelas av Samefondens kulturdelegation.
Riksdagen har beslutat (prop. 1992/93:32, yttr. 1992/93:KrU2y, bet.
1992/93:BoU8, rskr. 1992/93:115) att inrätta en särskild myndighet - Same-
tinget - med uppgift främst att bevaka frågor som rör samisk kultur.

Med anledning av förslag i prop. 1989/90:90 om forskning (avsnitt 17,
bet. 1989/90:KrU23, rskr. 1989/90:334) finns för samisk forskning under
innevarande budgetår uppfört 595 000 kr under anslaget Forsknings- och
utvecklingsinsatser inom kulturområdet.

Styrelsen för samefonden

Styrelsen för Samefonden har lämnat in en anslagsframställning för budget-
åren 1993/94-1995/96.

Framställningen innebär i huvudsak följande. Anslagsramen bör utöver
automatiska kostnadsökningar räknas upp med 3 350 000 kr. Detta bör ske
framför allt för att möjliggöra en fortsatt utbyggnad av den samiska teatern,
permanentning av en samisk bibliotekskonsulenttjänst, särskilda insatser för
det samiska språket och litteraturen, särskilda bam- och ungdomsinsatser
samt regionala insatser inom kulturmiljöområdet.

Föredragandens överväganden

I propositionen 1992/93:32 om samerna och samisk kultur m.m. (yttr.
1992/93:KrU2y, bet. 1992/93:BoU8, rskr. 1992/93:115) har jag under kul-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

turavsnittet behandlat bl.a. frågorna om den samiska slöjdens fortlevnad och
utveckling samt samisk biblioteksservice. I propositionen föreslås att dessa
ändamål bör öka med inemot 2,5 miljoner kronor men att slutlig ställning till
medelsbehovet tas först i samband med förslaget till statsbudget för budget-
året 1993/94.

Anslaget bör föras upp med 9 372 000 kr. Jag har därvid beräknat en
förstärkning av anslaget med 2,5 miljoner kronor, samma belopp som anmäl-
des i den samlade samepropositionen.

Medlen under anslaget disponeras och fördelas av Samefondens kulturde-
legation. Riksdagen har beslutat att inrätta en särskild myndighet - Same-
tinget. Enligt beslut skall Sametinget fördela dessa medel. När Sametinget
träder i funktion bör därför medlen ställas till tingets förfogande. Jag har i
denna fråga samrått med cheferna för Utbildnings- och Jordbruksdepartemen-
ten.

Den reservation som redovisats under anslaget beror huvudsakligen på att
bidrag, vilka beslutats inte hunnit rekvireras till den 1 juli.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till samisk kultur för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 9 372 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

B 4. Stöd till icke-statliga kulturlokaler

1991/92 Utgift 8 500 0001

1992/93 Anslag 50 000 000

1993/94 Förslag 25 000 000

1 Anvisat under elfte huvudtiteln, anslaget Bil. Stöd till icke-statliga kulturlokaler.

Från anslaget betalas bidrag för ny- eller ombyggnad - inbegripet stan-
dardhöjande reparationer, handikappanpassning samt utbyte och komplette-
ring av inventarier - av musei-, teater- och konsertlokaler som tillhör någon
annan än staten. Bidrag lämnas med högst 30 % av kostnaderna vid nybygg-
nad och med högst 50 % vid ombyggnad.

Frågor om bidrag prövas av Boverkets samlingslokaldelegation efter hö-
rande av Statens kulturråd. Närmare bestämmelser för stödet finns i förord-
ningen (1990:573) om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler.

För varje budgetår fastställer riksdagen en ram för beslut om bidrag. Ra-
men för budgetåret 1992/93 fastställdes till 25 mkr.

Boverket

Boverket redovisar att stöd till denna typ av lokaler i kombination med
sysselsättningsåtgärder för byggsektorn är goda. Intresset för att rusta upp
kulturinstitutioner är stort, dels på grund av att många kommuner gjort ned-
dragningar inom sektorn, dels därför att det eftersatta underhållet är stort.

Boverket rekommenderar ett fortsatt stöd i form av i första hand upprust-
ningsbidrag. Därigenom förbättras arbetsmiljön för många inom kultursek-
torn. Boverket föreslår att ramen för stöd till icke-statliga kulturlokaler fast-
ställs till 25 mkr för budgetåret 1993/94.

Yttrande från Statens kulturråd

Kulturrådet anser att utbyggnad och nybyggnad, moderniseringar och under-
hållsbidrag, som i första hand kommer publiken till godo skall befrämjas
genom bidrag från anslaget till stöd till icke-statliga kulturlokaler. Kulturrådet
anser att bidragsramen bör höjas till 50 mkr för budgetåret 1993/94. Utöver
kulturpolitiska motiv är sysselsättningspolitiska skäl viktiga.

Kulturrådet tar i sitt yttrande också upp frågan om det administrativa an-
svaret för anslaget. Enligt förordningen (1990:573) om stöd till icke-statliga
lokaler krävs av projekten i första hand att de är kulturpolitiskt angelägna.
Vidare skall projekten inte försvåra förverkligandet av projekt med allmänna
samlingslokaler. I första hand skall bidrag gå till länsmuseer. Av Boverkets
föreskrifter framgår att det ställs en rad tekniska krav på ansökningarna.

Kulturrådet anser att den väsentliga prövningen av investeringsansök-
ningar bör vara enligt de kulturpolitiska kriterierna och inte en teknisk pröv-
ning av ritningar och detaljerade kostnadsberäkningar. Detta är, enligt Kultur-
rådet, mer i överensstämmelse med en rimlig ansvarsfördelning mellan central
och regional och lokal nivå på kulturområdet. Kulturrådet föreslår att hand-
läggningen av stödet till icke-statliga kulturlokaler övertas av Kulturrådet. I
den mån det finns behov av en teknisk bedömning eller en bedömning i rela-
tion till övriga samlingslokaler bör Kulturrådet kunna remittera ärendena till
Boverket och samlingslokaldelegationen.

Föredragandens överväganden

Jag vill erinra om att stödinsatserna för icke-statliga kulturlokaler inom ramen
för det här aktuella stödsystemet under innevarande budgetår har tillförts 20
miljoner kronor utöver den beslutsram som riksdagen fastställt under detta
anslag. Detta har kunnat åstadkommas genom att anslaget har förstärkts till
följd av regeringens proposition med förslag till slutlig reglering av stats-
budgeten för budgetåret 1992/93, m.m. (prop. 1991/92:150 bil. 1:9, bet.
1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350). Resurstillskottet på 20 miljoner kronor
tillkom av sysselsättningsskäl och har gjort det möjligt att ge bidrag till ett
antal museer och andra kulturlokaler runt om i landet. Exempel på sådana
objekt är teatrarna i Ystad och Bohuslän samt länsmuseerna i Falun, Gävle
och Härnösand.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Jag förordar att det även för nästa budgetår fastställs en beslutsram för Prop 1992/93:100
stödet till icke-statliga kulturlokaler på 25 miljoner kronor. Vidare beräknar gjj j2
jag behovet av medel för utbetalningar av bidrag för budgetåret 1993/94 till
25 miljoner kronor.

Kulturrådet har föreslagit att rådet övertar handläggningen av stödet från
Boverket. Denna fråga bör enligt min mening beaktas i samband med bered-
ningen av förslagen i betänkandet (SOU 1992:127) Boverket - uppgifter och
verksamhet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att ramen för beslut om stöd till vissa icke-statliga kultur-
lokaler fastställs till 25 000 000 kr för budgetåret 1993/94,

2. till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1993/94 an-
visa ett förslagsanslag på 25 000 000 kr.

Ersättningar och bidrag till konstnärer

Medel anvisas budgetåret 1992/93 under följande anslag.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer 56 785 000

Bidrag till konstnärer 31 624 000

Inkomstgarantier for konstnärer m.m. 17 757 000

Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras

verk genom bibliotek m.m. 77 773 000

Ersättning till rättighetshavare på musikområdet 3 375 000

Summa

187 314 000

Konstnärsnämnden har till uppgift att besluta om statliga bidrag och
ersättningar till bild-, form-, ton-, scen- och filmkonstnärer. Nämnden skall
vidare hålla sig underrättad om konstnärernas ekonomiska och sociala förhål-
landen och tillsammans med styrelsen för Sveriges författarfond avge förslag
till innehavare av inkomstgaranti för konstnärer.

Styrelsen for Sveriges författarfond har till uppgift att besluta om ersätt-
ning till författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek, vidare att
besluta om statliga bidrag till författare, översättare, kulturjournalister och
dramatiker samt att tillsammans med Konstnärsnämnden avge förslag till
innehavare av inkomstgaranti för konstnärer.

Konstnärsnämnden har i sin fördjupade anslagsframställning anfört att
dagens krisekonomi har slagit hårt mot kulturmarknadema. Många konstnärer
får allt svårare att leva på sin konst. Efterfrågan har minskat och många kul-
turinstitutioner och andra beställare satsar hellre på det traditionella och risk-
fria än på det nyskapande och osäkra. Arbetslösheten har ökat. Konstnärerna
har en nyckelroll när det gäller att påverka samhällsutvecklingen genom att
visa på nya verkligheter och nya synsätt. Samhället måste fortsätta att ta ett
ansvar för att konstnärer kan arbeta i rimlig arbetsro och någorlunda ekono-
misk trygghet

Antalet ansökningar till Konstnärsnämnden har ökat betydligt under senare
år. Antalet bidragsmottagare har ökat långsammare än antalet sökande. Bidra-
gens realvärde har urholkats trots att nämndens organ sökt följa statsmakter-
nas uttalanden att nämnden i sin bidragsgivning bör prioritera sådana bidrag
som ger mottagaren en någorlunda varaktig ekonomisk trygghet under en
period, t.ex. genom flerårs- och projektbidrag på en rimlig nivå. Den fråga
som nämndens organ ställs inför kan sammanfattas på följande sätt: Skall bi-
dragens realvärde bibehållas på bekostnad av antalet bidrag eller skall antalet
bidrag ökas i takt med ökningen av antalet sökande.

Uppgiften att hålla sig underrättad om konstnärernas sociala och ekono-
miska situation har inte kunnat fullföljas i önskvärd omfattning.

Nämnden vill sätta upp följande allmänna mål för verksamheten under den
kommande treårsperioden.

I bidragsgivningen, i vilken koncentrerade insatser prioriteras, skall
nämnden

- värna om kvalitet, kreativitet och nyskapande,

- söka skapa arbetsmöjligheter för konstnärer,

- stödja och främja samarbete mellan konstområden och över gränserna.

Nämnden avser därjämte att fortlöpande följa utvecklingen av konstnärer-
nas ekonomiska och sociala situation.

Föredragandens överväganden

Jag har vid behandlingen av Kulturrådets fördjupade anslagsframställning re-
dovisat mina bedömningar av den allmänna utvecklingen inom teater-, dans-,
musik-, bildkonst-, litteratur- och biblioteksområdena. Denna utveckling ut-
gör en nödvändig bakgrund för värderingen av de förutsättningar som gäller
för konstnärerna.

Resultatbedömning och slutsatser

Konstnärsnämndens fördjupade anslagsframställning visar, enligt min me-
ning, att arbetet bedrivs på ett rationellt sätt och i enlighet med de verksam-
hetsmål och prioriteringar som uppsatts.

Det ligger i sakens natur att de långsiktiga och övergripande effekterna av
nämndens beslut om bidrag och ersättningar är svårbedömda. Jag anser det
vara angeläget att Konstnärsnämnden förbättrar sina möjligheter att fortlö-
pande hålla sig underrättad om konstnärernas sociala och ekonomiska förhål-
landen samt att nämnden strävar efter att utveckla metoderna för en utvärde-
ring av de konstnärliga effekterna av olika typer av insatser från samhällets
sida.

Enligt min bedömning är det väsentligt att Konstnärsnämnden i högre grad
än tidigare prioriterar de bidrags- och ersättningsformer som syftar till att
främja konstnärligt nyskapande och internationellt utbyte. Jag anser detta vara
nödvändigt för att vidmakthålla ett mångsidigt och icke-provinsiellt kulturliv.
Jag vill erinra om att det inte finns några formella hinder för en sådan om-
prövning av nämndens resurser, utan att den ligger helt i linje med statsmak-
ternas tidigare angivna intentioner för verksamheten.

Jag utgår alltså ifrån att Konstnärsnämnden kontinuerligt utvärderar be-
fintliga bidragsformer och inom ramen för de allmänna bestämmelser som
gäller för dessa gör de förändringar som motiveras av utvecklingen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

B 5. Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer

1991/92 Utgift 54 601 0001

1992/93 Anslag 56 785 000

1993/94 Förslag 56 785 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 4

Från anslaget lämnas ersättning till bild- och formkonstnärer för att deras verk
i offentliga institutioners ägo visas för allmänheten eller används på annat
allmännyttigt sätt (visningsersättning).

Visningsersättningen anvisas i form av ett fast årligt belopp som tillförs
Sveriges bildkonstnärsfond, inrättad den 1 juli 1982. Fondmedlen får använ-
das dels för ändamål som syftar till att ge yrkesverksamma konstnärer eko-
nomisk och arbetsmässig trygghet, dels för andra ändamål som berör verk-
samhet inom bildkonstens område. Med fondmedel betalas också viss del av
konstnärsnämndens förvaltnings- och lokalkostnader.

Frågor rörande fonden och fondmedlens användning handläggs av ett
organ inom konstnärsnämnden, kallat styrelsen för Sveriges bildkonstnärs-
fond. Styrelsens verksamhet regleras i förordningen (1988:831) med instruk-
tion för konstnärsnämnden och i förordningen (1982:600) om Sveriges bild-
konstnärsfond.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Konstnärsnämnden

Bildkonstnärsfondens styrelse har under senare år inriktat sig mot högt kvali-
ficerade konstnärer som ägnar sig åt sin konstnärliga verksamhet på heltid
och som därmed kan betraktas som professionella i alla bemärkelser. Hög
konstnärlig kvalitet har över huvud taget givits en allt större betydelse vid be-
dömningarna. Samtidigt har bidragsbeloppen höjts för att ge mottagaren en
reell ekonomisk trygghet under en viss period. En markering har gjorts att de
mindre bidragen i allmänhet skall ses som startbidrag till yngre konstnärer
eller en hjälp till en ny start till konstnärer som varit inaktiva under en period
eller haft svårigheter att utveckla sitt konstnärsskap.

Den individuella visningsersättningen som utgår med 3 000 kr årligen till
den som har ett visst antal verk i offentlig miljö har debatterats livligt i fond-
styrelsen. Uppfattningen i styrelsen är att den form denna ersättning har inte
är tillfredsställande. Den sammanlagda kostnaden är alltför stor i förhållande
till vad bidraget betyder för den enskilde konstnären. Därtill kommer att kvali-
tetsaspekten inte är tillräckligt tillgodosedd. Styrelsen har därför beslutat att
genomföra en översyn av bidragsformen under innevarande budgetår. Inga
nya mottagare skall föras in i systemet under året. För treårsperioden begärs
en årlig ökning med 1,5 mkr.

Föredragandens överväganden

De undersökningar som gjorts av konstnärernas ekonomiska och sociala för-
hållanden visar att särskilt bildkonstnärer och konsthantverkare har låga
genomsnittsinkomster. Jag finner det därför särskilt angeläget att staten med-
verkar till att förbättra dessa gruppers arbetssituation. Jag har tidigare i sam-
band med min behandling av Kulturrådets fördjupade anslagsframställning
under avsnittet Bildkonstområdet redogjort för min syn på de olika insatser
staten kan göra och dessutom angivit de ekonomiska ramarna för den följande
treårsperioden. Visningsersättningen utgör den resurs inom ramen för vilken
de mest konstruktiva insatserna kan göras för bildkonstnärer och konsthant-
verkare. Jag noterar därför med tillfredsställelse den översyn av den indivi-
duella visningsersättningen som fondstyrelsen aviserat och konstaterar att
dess inriktning överensstämmer med de intentioner för anslagets utnyttjande
som statsmakterna tidigare betonat. Det är följaktligen min uppfattning att
fondstyrelsen vid sin bidragsgivning framöver i högre grad än tidigare bör
betona kvalitetsaspekterna och det konstnärliga nyskapandet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 56 785 000 kr.

B 6. Bidrag till konstnärer

1991/92 Utgift

29 701 2891

Reservation

4 140 4801

1992/93 Anslag 31 624 000

1993/94 Förslag 31 624 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 5

Från anslaget lämnas bidrag enligt förordningen (1976:528) om bidrag till
konstnärer. Bidragen kan ha formen av konstnärsbidrag eller projektbidrag.

Konstnärsbidrag kan beviljas för att ge aktiva konstnärer ekonomisk
trygghet. Konstnärsbidrag kan också tilldelas konstnärer för andra ändamål,
t.ex. för resor och internationell kontaktverksamhet. Det kan ges till samma
konstnär för högst fem år i sänder utan omprövning. Bidrag av pensions-
karaktär och bidrag till efterlevande får beviljas årligen utan tidsgräns.

Projektbidrag skall avse målinriktat konstnärligt utvecklingsarbete av mer
kostnadskrävande natur. Bidrag kan ges för avgränsade projekt som kan
antas få betydelse för utvecklingen inom det aktuella konstområdet eller som
utgör försök att vidga användningen av konstnärlig verksamhet till nya områ-
den i samhället.

Konstnärsbidrag och projektbidrag utdelas av styrelsen för Sveriges
författarfond till dramatiker, författare, översättare och kulturjournalister och
av konstnärsnämnden till övriga konstnärer.

Eftersom upphovsmän på musikområdet och fonogramartister inte ersätts prOp 1992/93 • 100
för den fria biblioteksutlåningen av deras verk finns under detta anslag medel gjj ^2
för särskilda insatser till förmån för nämnda konstnärsgrupper. Medlen dis-
poneras av konstnärsnämnden enligt förordningen (1989:500) om vissa sär-
skilda insatser på kulturområdet.

Enligt samma förordning kan bidrag lämnas till projekt på filmområdet.

Medel för detta ändamål anvisas under anslaget Filmstöd.

Konstnärsnämnden leds av en styrelse. Inom nämnden finns vidare fyra
organ för handläggning av ärenden rörande bidrag och ersättningar till konst-
närer, nämligen styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond, arbetsgruppen för
upphovsmän på musikområdet, arbetsgruppen för musiker och sångare samt
arbetsgruppen för scen- och filmkonstnärer.

Anslagets fördelning budgetåret 1992/93^

1. Bidrag till författare, översättare och kulturjournalister

2 123 000

2. Bidrag till dramatiker

3. Bidrag till bild- och formkonstnärer

4. Bidrag till upphovsmän på musikområdet

5. Bidrag till scen- och filmkonstnärer samt

musiker och sångare

6. Särskilda insatser för upphovsmän på

musikområdet samt musiker och sångare

7. Särskilda insatser för enskilda konstnärers

deltagande i internationellt kulturutbyte
på bild-, form-, ton- och scenområdena

2 284 000

5 186 000

3 579 000

12 396 000

3 628 000

2 428 000

31 624 000

1 Anslaget får även användas för att betala förvaltningskostnader hos de
medelsfördelande myndigheterna.

Styrelsen för Sveriges författarfond

Styrelsen begär en höjning av bidragsmedlen till författare, översättare och
kulturjournalister med 522 000 kr. Vidare begärs att medlen till dramatiker
räknas upp med 510 000 kr.

Konstnärsnämnden

1. Nämnden begär att bidraget till bild- och formkonstnärer räknas upp
med 1, 2, resp. 3 mkr för de kommande tre budgetåren.

2. För bidrag till upphovsmän på musikområdet begärs en uppräkning
med 1 mkr för vart och ett av budgetåren under treårsperioden.

3. Nämnden begär en uppräkning av bidraget till scen- och filmkonstnärer
med 2,3, 2,5 resp 2,4 mkr för resp, budgetår.

4. För särskilda insatser för upphovsmän på musikområdet samt musiker
och sångare begärs för budgetåret 1993/94 en höjning av anslaget med 2,3
mkr.

5. För särskilda insatser för enskilda konstnärers deltagande i internatio-
nellt kulturutbyte på bild-, form-, och scenområdena begärs en ökning med
totalt 1,5 mkr.

6. Nämnden föreslår att särskilda medel om sammanlagt 1,3 mkr för tre-
årsperioden anvisas för undersökning av konstnärers sociala och ekonomiska
förhållanden.

7. Nämnden begär att få inrätta tjänster utan att först inhämta regeringens
godkännande samt att anslaget delas i två anslag, ett för bidrag till författare
m.fl., som disponeras av Sveriges författarfond och ett för bidrag på bild-,
form-, ton-, scen- och filmområdena, som disponeras av Konstnärsnämnden.

Ersättning för utlåning av musik på folkbibliotek

Mot bakgrund av ett uttalande av riksdagen (bet. 1990/91:KrU21, rskr.
1990/91:230) uppdrog regeringen den 19 december 1991 åt Statens kulturråd
att se över formerna för ersättning till upphovsmännen på musikområdet för
att deras verk används på folkbiblioteken. Kulturrådet har den 15 juni 1992
inkommit med ett förslag. Förslaget har remissbehandlats.

Kulturrådet föreslår att en kollektiv ersättning utgår till upphovsmännen på
musikområdet för att deras verk, dvs. musikalier och musikfonogram
används på biblioteken. Ersättningen bör utgå från samma grunder som
författarersättningen i så mening att den bör vara offentligträttsligt grundad
och finansieras genom ett årligt anslag till Konstnärsnämnden, vilken fördelar
ersättningen efter ansökan. Anslaget bör fördelas på ett sådant sätt att såväl
kompositörer som exekutörer får en skälig del av beloppet

Anslaget bör beräknas med utgångspunkt från bibliotekens användning av
musik, dvs. utlåningen, vilken för fonogram anges till ca 1 500 000 enheter
och för musikalier till ca 600 000 enheter. För att uppnå en skälig ersätt-
ningsnivå föreslår Kulturrådet att utlåningstalet multipliceras med två samt att
grundbeloppet sätts till 1 kr. Anslagsbehovet blir då 4,2 mkr. Slutligen före-
slås en kontroll av bibliotekens utlåning vart tredje år och därpå följande
justering av anslaget.

De fem remissinstanserna är i stort sett positiva till förslaget. Både Konst-
närliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd och Konstnärsnämnden
föreslår dock att ersättningen fastställs efter förhandling med upphovsmännen

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

samt att antalet lån multipliceras med ett högre tal än vad Kulturrådet före-
slagit. Statens musiksamlingar och Sveriges Allmänna Biblioteksförening
pekar på rådande brister i biblioteksstatistiken medan Musikaliska akademien
betonar utlåningen som beräkningsgrund.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare under inledningen till avsnittet Ersättningar och bidrag till
konstnärer redogjort för min syn på de prioriteringar som jag anser vara
angelägna vid Konstnärsnämndens bidragsgivning. Det ankommer på nämn-
den att inom ramen för tillgängliga resurser skapa utrymme för de successiva
förändringar som en utveckling av projektbidrag och internationellt utbyte kan
kräva.

Kulturrådet har redovisat ett förslag till ersättning för utlåning av musik på
folkbiblioteken. Mot bakgrund av den ekonomiska situationen är jag inte
beredd att nu förändra beräkningsgrunderna för de särskilda insatserna för
upphovsmännen på musikområdet.

Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktlinjer som chefen för Finans-
departementet redovisat tidigare denna dag när det gäller bl.a. finansierings-
form för Statshälsan och övergång till lån i Riksgäldskontoret (jfr bil. 1 av-
snittet Styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna för
myndigheterna). Medlen under anslaget kommer att fastställas slutligt enligt
dessa riktlinjer, och kan därför komma att avvika från det här föreslagna
beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till konstnärer för budgetåret 1993/94 anvisa ett reser-
vationsanslag på 31 624 000 kr.

B 7. Inkomstgarantier för konstnärer m.m.

1991/92 Utgift 15 1O8 9181

1992/93 Anslag 17 757 000

1993/94 Förslag 21 467 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 6

Enligt förordningen (1976:504) om inkomstgarantier för konstnärer kan
inkomstgaranti beviljas konstnärer som står för konstnärlig verksamhet av

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv. Beslut om innehavare av prop 1992/93:100
inkomstgaranti fattas av regeringen efter gemensamt förslag av konstnärs- gjj ]2
nämnden och styrelsen för Sveriges författarfond eller efter yttrande av dessa
organ.

Inkomstgaranti kan per år uppgå till högst fem gånger det basbelopp som
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde vid kalenderårets ingång.
Det för kalenderåret 1993 fastställda basbeloppet är 34 400 kr. Garantins
maximibelopp för år 1993 uppgår således till 172 000 kr. Detta maximibe-
lopp minskas med innehavarens årsinkomst upp till ett basbelopp och med
75 % av årsinkomsten i övrigt.

Regeringen har för budgetåret 1992/93 fastställt antalet inkomstgarantier
till 156. Härav avser tolv garantirum personer som innehaft tidsbegränsade
lärartjänster inom högre konstnärlig utbildning.

Långtidsstipendier för konstnärer utgår under högst tio år och motsvarar
tre basbelopp per år. För budgetåret 1992/93 utgår 30 långtidsstipendier, som
fördelas av konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond.

Konstnärsnämnden

Nämnden hemställer att antalet långtidsstipendier att fördela bland konstnärs-
grupper inom Konstnärsnämndens område ökas med 15 budgetåret 1993/94,
ytterligare 20 budgetåret 1994/95 samt ytterligare 25 budgetåret 1995/96.

Styrelsen för Sveriges författarfond

Fondstyrelsen förslår en ökning av antalet långtidsstipendier med 15 för bud-
getåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Genom beslut av riksdagen (bet. 1990/91:KrU21, rskr. 1990/91:230) inrät-
tades budgetåret 1991/92 en ny typ av stipendier. De s.k. långtidsstipendiema
är för närvarande 30 till antalet och utgår under tio år med ett belopp motsva-
rande tre basbelopp per år. De står numera öppna för samtliga konstnärskate-
gorier och fördelas efter samråd mellan Konstnärsnämnden och styrelsen för
Sveriges författarfond. Jag anser att denna stipendieform på ett gott sätt upp-
fyller de intentioner statsmakterna redovisat när det gäller insatser på konst-
närsområdet och har därför beräknat medel för en fortsatt ökning av antalet
stipendier med 15 för budgetåret 1993/94.

5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Inkomstgarantier för konstnärer m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 21 467 000 kr.

B 8. Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras
verk genom bibliotek m.m.

1991/92 Utgift 78 393 0001

1992/93 Anslag 77 773 000

1993/94 Förslag 86 444 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 7

Gällande bestämmelser om biblioteksersättning finns i förordningen
(1962:652) om Sveriges författarfond. Ersättning ges för utlåning genom
folkbibliotek och skolbibliotek av litterärt verk i original av svensk eller i
Sverige bosatt upphovsman och litterärt verk i svensk översättning. Ersätt-
ning ges även för böcker som ingår i folk- och skolbibliotekens referenssam-
lingar.

Från detta anslag överförs årligen till Sveriges författarfond medel som be-
räknas på grundval av vissa grundbelopp för biblioteksersättningen. För när-
varande uppgår grundbeloppen i fråga om originalverk till 77 öre för hemlån
och till 308 öre för referensexemplar samt i fråga om översatt verk till 38,5
öre för hemlån och till 154 öre för referensexemplar. Av fondens medel utbe-
talas individuell ersättning till författare och översättare (författarpenning och
översättarpenning). Författarpenningen uppgår till 46 öre för hemlån och 184
öre för referensexemplar samt översättarpenningen 23 öre för hemlån och 92
öre för referensexemplar. För upphovsmän med höga utlåningssiffror gäller
vissa begränsningar. Styrelsen för Sveriges författarfond kan också be-
stämma att ersättning till viss upphovsman skall utgå med högre belopp än det
statistiskt beräknade. Denna möjlighet använder styrelsen för att utse inneha-
vare av s.k. garanterad författarpenning, vilken för kalenderåret 1993 har
fastställts till 102 000 kr. För närvarande utgår garanterad författarpenning
till 235 upphovsmän. Återstoden av fondens medel, den s.k. fria delen, an-
vänds efter styrelsens bestämmande till pensioner, understöd, stipendier och
andra för författare, översättare m.fl. gemensamma ändamål.

Ersättning åt författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form
av talböcker och taltidningar fördelas av Sveriges författarförbund enligt reg-
ler som förbundet fastställer.

Från anslaget utgår också medel till Sveriges författarfond för resestipen-
dier till svenska författare för vistelse i annat nordiskt land samt medel till
Sveriges författarförbund för nordiskt författarsamarbete.

Mellan regeringen och de upphovsmannaorganisationer som berörs av
biblioteksersättningen ingicks den 12 september 1985 en överenskommelse
om förhandlingar angående biblioteksersättningens grundbelopp. Enligt över-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

enskommelsen åtar sig regeringen att som ett led i beredningen av sitt förslag prop. 1992/93:100
till statsbudget förhandla med organisationerna om storleken av grundbelop- Bil 12
pet för hemlån av originalverk. När avtal träffats skall regeringen lägga fram
förslag till riksdagen om anslagsberäkning på grundval av det avtalade
grundbeloppet.

Anslagets fördelning budgetåret 1992/93

1. Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av

deras verk genom bibliotek 73 595 000

2. Ersättning åt författare och översättare för utnyttjande

av deras verk i form av talböcker och taltidningar 4 086 000

3. Nordiska författarstipendier 69 000

4. Nordiskt författarsamarbete 23 000

77 773 000

Styrelsen för Sveriges författarfond

Fondstyrelsen förutser att den sammanlagda utlåningen vid folk- och skol-
biblioteken kommer att uppgå till 97 miljoner under år 1992. Liksom tidigare
har styrelsen i sin beräkning inbegripit en schablonmässig uppskattning av
lån i folkbibliotekens uppsökande verksamhet Lånen i den uppsökande verk-
samheten har på grundval av föreliggande statistik uppskattats till 11 miljoner
utöver det antal som registreras via lånekort. Beståndet av referensböcker i
folk- och skolbiblioteken uppskattar styrelsen till 7,1 miljoner volymer.

Vid grundbelopp i enlighet med senast träffade överenskommelse beräknar
styrelsen medelsbehovet för biblioteksersättningen till 76 530 000 kr.

Fondstyrelsen anhåller om att bidraget till nordiska författarstipendier skall
ökas med 8 000 kr med hänsyn till kostnadsökningarna.

Sveriges författarförbund

Författarförbundet räknar med att talboksframställningen för budgetåret
1993/94 kommer att ligga på samma nivå som tidigare år. Förbundet yrkar en
uppräkning av talboks- och taltidningsersättningen som motsvarar höjningen
av biblioteksersättningen. Sammanlagt begär förbundet 4 405 000 kr för än-
damålet, vilket innebär en ökning med 319 000 kr.

Föredragandens överväganden

Biblioteksersättningen utgör ett viktigt led i konstnärspolitiken och ger många
författare, översättare m.fl. ett väsentligt tillskott till deras inkomster.

Mot den bakgrunden är det tillfredsställande att notera att betydande för-
stärkningar av grundbeloppet under senare år har kunnat åstadkommas. Ut-
vecklingen sedan budgetåret 1982/83 framgår av följande redovisning.

År	Grundbelopp
1982/83	36
1983/84	37
1984/85	40
1985/86	42
1986/87	45
1987/88	48
1988/89	55
1989/90	63
1990/91	69
1991/92	77
1992/93	83

Jag har i tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 redovi-
sat den överenskommelse om grundbelopp för innevarande budgetår som
träffats mellan regeringen och upphovsmannaorganisationema på området.
Vid min beräkning av anslaget för budgetåret 1993/94 har jag utgått från det
nya grundbeloppet för innevarande budgetår.

Jag räknar vidare med att i enlighet med den överenskommelse som år
1985 träffades mellan regeringen och vissa upphovsmannaorganisationer, en
särskild förhandlingsman skall tillkallas med uppgift att med dessa organisa-
tioner förhandla om förutsättningarna för biblioteksersättningen för nästa
budgetår.

I avvaktan på resultatet av dessa förhandlingar beräknar jag medelsbehovet
för biblioteksersättningen för nästa budgetår med utgångspunkt i gällande
grundbelopp. Jag har vid min beräkning av medelsbehovet utgått från att ut-
låningen kommer att vara större än vad som angivits i den tidiga prognos,
som styrelsen för Sveriges författarfond har gjort för 1992. Preliminärt bör
82 266 000 kr beräknas för ändamålet. Jag avser att återkomma till rege-
ringen i denna fråga när överenskommelse för budgetåret 1993/94 träffats
med upphovsmännens organisationer.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom
bibliotek m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
86 444 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

B 9. Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

1991/92 Utgift 3 245 OOO1

1992/93 Anslag 3 375 OOO

1993/94 Förslag 3 375 OOO

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 8

Från anslaget utgår ekonomisk kompensation till rättighetshavare på
musikområdet för verkningarna av privatkopiering av fonogram. Efter över-
läggningar med berörda organisationer har medlen för budgetåret 1992/93
fördelats på följande sätt.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Mottagare	Belopp 1992/93
Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM)	1 350 000
Svenska gruppen av the International Federation
of Producers of the Phonographic Industry (IFPI)	957 500
Svenska oberoende musikproducenter	55 000
Svenska artisters och musikers
intresseorganisation (SAMI)	1 012 500
	3 375 000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till rättighetshavare på musikområdet för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 3 375 OOO kr.

Teater, dans och musik

BIO. Bidrag till Svenska riksteatem, Operan och
Dramatiska teatern

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

523 329 OOO1

610 111 0003

609 185 000

Reservation

1 000 OOO2

'Anslagen Bidrag till Svenska riksteatem. Bidrag till Operan och Bidrag till
Dramatiska teatern. Anvisade under åttonde huvudtiteln, anslagen G 9, G 10 och
G 11

2Gäller Operan

3 Anslagen Bidrag till Svenska riksteatem, Bidrag till Operan och Bidrag till
Dramatiska teatern.

Under detta anslag beräknas medel för Svenska riksteatem, Operan och
Dramatiska teatern.

Medlen är budgeterade inkl, mervärdeskatt.

Svenska riksteatem är en riksorganisation för lokala teaterföreningar. Till
Riksteatem är även länsteaterföreningar knutna.

Enligt de av Kungl. Maj:t den 28 juni 1974 utfärdade bestämmelserna an-
gående statsbidraget till Svenska riksteatems verksamhet skall bidraget an-
vändas för

- central produktion och distribution av teater till komplettering av regional
och lokal teaterverksamhet,

- regional produktion och distribution av teater,

- förmedling av teaterföreställningar och gästspel av andra svenska och ut-
ländska teaterinstitutioner och ensembler,

- allmän information om teaterverksamhet samt information och rådgivning
till yrkesmässigt arbetande teatrar och amatörteatrar i tekniska och andra
frågor.

Svenska riksteatem har under spelåret 1991/92 framfört 1310 föreställ-
ningar. Antalet besök var 279 292. Riksteaterns utbud bestod av 45 turnéer,
varav den egna produktionen omfattade 32.

Riksteaterns ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1991/92 till
222 135 000 kr, varav 183 805 000 kr utgjordes av statsbidrag,
27 761 000 kr av gager och 10 569 000 kr av övriga intäkter.

Operan bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. För verksamheten vid
teatern gäller de av regeringen den 30 juni 1977 utfärdade bestämmelserna om
statsbidraget till Operan (KRFS 1977:23).

Under spelåret 1991/92 gav Operan 300 föreställningar och konserter i
Operahuset, på Drottningholmsteatem och på andra scener, varav 14 före-
ställningar under turnéer. Dessutom har ett antal specialevenemang getts.
Antalet premiärer eller andra nyuppsättningar uppgick till 13. Genomsnittligt
har 85 % av platserna varit belagda. Antalet besök vid Operans föreställ-
ningar och turnéer uppgick sammanlagt till 196 441.

Operans ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1991/92 till
292 904 900 kr, varav 213 937 000 kr utgjordes av statsbidrag,
27 566 800 kr av recetter och 51 401 100 kr av övriga intäkter.

Dramatiska teatern bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. För verk-
samheten vid teatern gäller de av regeringen den 30 juni 1977 utfärdade
bestämmelserna om statsbidrag till Dramatiska teatern (KRFS 1977:22).

Dramatiska teatern hade under spelåret 1991/92 17 premiärer och gav
sammanlagt 1 005 föreställningar, inkl, föreställningar på andra än teaterns
egna scener. Det sammanlagda antalet besök uppgick till 315 596. Belägg-
ningen var 86 % utslagen på samtliga scener.

Dramatiska teaterns ekonomiska omslutning uppgick budgetåret 1991/92
till 159 854 000 kr, varav 125 589 000 kr utgjordes av statsbidrag,
26 252 000 kr av recetter och 8 015 000 kr av övriga intäkter.

Från anslaget utgår bidrag enligt följande sammanställning.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1992/93

Beräknad ändring
1993/94
Föredraganden

1. Bidrag till Svenska riksteatem

2. B idrag till Operan

2. Bidrag till Dramatiska teatern

212 677 OOO1

251 644 OOO2

145 790 OOO3

610 111 000

- 12 206 000

+ 3 692 000

+ 7 588 000

- 926 000

'Varav 8 500 000 kr anvisats som engångsbelopp

2 Vara v 13 200 000 kr anvisats som engångsbelopp
3Varav 5 400 000 kr anvisats som engångsbelopp

Svenska riksteatem

Riksteatem lägger fram en fördjupad anslagsframställning för budgetåren
1993/94 - 1995/96. Med utgångspunkt i det handlingsprogram för 90-talet,
som fastställts av Riksteaterns kongress år 1991, vill Riksteatem särskilt be-
tona den lyriska produktionen, dansproduktionen, den finska teatern och Tyst
teater under treårsperioden. Andra områden som Riksteatem vill prioritera är
teaterfrämjande verksamhet, mångkulturverksamhet och internationella kon-
takter.

För budgetåret 1993/94 föreslår Riksteatem följande.

1. Riksteatem vill öka produktionen av musikteater och dansteater. Detta
kan till viss del ske genom omprioriteringar men det krävs också vissa
resurstillskott, som Riksteatem beräknar till totalt 12 mkr, varav 9 mkr för
musikteater och 3 mkr för dansteater.

2. Riksteatem föreslår en utbyggnad av verksamheten vid finsk teater
(Finska Riks) så att det blir möjligt att producera ett vuxenprogram och ett
bam- och familjeprogram per spelår. För detta begärs en ökning med 3 mkr.

3. Den teaterfrämjande verksamheten bör stödjas genom en utökning av
bidragen till länsteaterkonsulenter samt vissa utbildningskostnader med
500 000 kr.

4. Riksteatem planerar att genomföra ett projekt med en mångkulturell
ensemble, som en kulturinsats mot främlingsfientlighet och som ett led i en
konstnärlig förnyelse. För detta begärs ett bidrag med 500 000 kr.

5. För att få möjlighet att medverka i gästspelsprojekt till och från utlandet
begär Riksteatem 500 000 kr.

Operan

Operan har redovisat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren
1993/94 - 1995/96. Operan föreslår under denna period ökade bidrag inom
alla sina verksamhetsgrenar. Operan har vidare lämnat synpunkter på natio-
nal scensbegreppet.

För budgetåret 1993/94 föreslår Operan följande.

1. Inom operasektionen begärs en ökning med 2 970 000 kr för sångso-
lister, operakören och solistadministrationen.

2. Balettsektionen föreslås erhålla ökade bidrag med 3 386 000 kr för
anställning av tio nya dansare, en koreograf och en balettmästare. Ökningen
är bl.a. motiverad av åtaganden i Dansens Hus.

3. För att kunna höja musikernas löner och inköpa nya flyglar för sång-
och dansrepetitioner föreslås en ökning av medlen till musiksektionen med
4 212 000 kr.

4. För arbetsmiljö-, utvecklings-, underhålls- och återanskaffningsåtgärder
begärs en ökning av tekniska sektionens budget med 6 mkr.

5. För marknadssektionens verksamhet föreslås ökade bidrag med 1,1
mkr.

6. Operan har i sin anslagsframställning lämnat förslag om övertagande av
fastighetsskötseln från Byggnadsstyrelsen till Operan.

Operan framför följande synpunkter på nationalscensbegreppet

En nationalscen är hela nationens angelägenhet. Nationalscenens främsta
uppgifter är att på sitt område vårda det nationella kulturarvet och den svenska
nationella identiteten. Kungl. Teatern bör ha möjlighet att genom beställningar
eller på annat sätt stimulera tonsättare, författare och koreografer att skapa nya
verk på operans och balettens område för att på det sättet stärka och förnya
det svenska nationella kulturarvet. Kungl. Teatern bör vara den scen i Sverige
som genom sin föreställningsverksamhet håller detta kulturarv levande.

Opera och balett är i hög grad internationella konstformer. Som repertoar-
teater bör Kungl. Teatern över tiden ge en god insikt om den internationella
såväl klassiska som moderna musikdramatiken och dansen.

Som nationalscen bör Kungl. Teatern stå för högsta konstnärliga kvalitet
på sitt område. I en allt mer intemationaliserad värld bör teatern ha en konst-
närlig standard som väl hävdar sig jämsides med flertalet av de förnämsta sce-
nerna utomlands. I Sverige sker en omfattande utbildning i de konstformer
som Kungl. Teatern omspänner. Teatern bör stå som inspiratör och förebild

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

för utbildningsinstitutionerna och deras elever samt för andra musikdrama-
tiska teatrar i landet. De främsta artisterna inom resp, område bör kunna kny-
tas till teatern.

Nationalscenen bör med hänsyn till sin uppgift förses med erforderliga
personella, tekniska och byggnadsmässiga resurser och av naturliga skäl vara
lokaliserad till huvudstaden. De ekonomiska resurserna bör i första hand avse
spel på scener i Stockholm, men det bör finnas möjlighet att i viss omfattning
turnera såväl utomlands som inom landet. Prissättningen bör vara sådan att
biljettema blir åtkomliga för en bred allmänhet. Radio, TV, grammofon- och
bandinspelningar bör i så stor omfattning som möjligt utnyttjas för att göra
teaterns produktioner tillgängliga för hela landets befolkning.

Dramatiska teatern

Dramaten har redovisat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren
1993/94-1995/96. Dramaten vill under treårsperioden lägga särskild vikt vid
bam- och ungdomsteatem, svensk dramatik, utveckling av publikarbetet,
samarbetet med radio och TV, internationella kontakter, repertoarens utveck-
ling samt forskning och utbildning.

För budgetåret 1993/94 föreslår Dramaten följande.

1. Ett statsbidrag exkl. hyra på 129 816 000 kr.

2. Engångsanslag på 12 mkr för att kompensera den urholkning av stats-
bidraget som skett under perioden 1988/89-1992/93.

3. Kompensation för intäktsbortfall under stora scenens ombyggnad på

8,5 mkr.

Dramaten har lämnat ett särskilt förslag angående nationalscensbegreppet,
som Dramaten formulerat på följande sätt

Dramatiska teatern skall driva scenisk konst på scener i Stockholm, vid
gästspel i Sverige och utlandet samt i radio och television.

I uppgiften ingår:

- att stärka Sveriges kulturella och språkliga identitet och med denna som bas
hävda svenskt deltagande i Europas kulturella gemenskap,

- att främja utveckling och förnyelse av den sceniska konsten,

- att ta till vara det svenska och internationella teaterarvet och föra detta vidare
till nya generationer genom att som stomme i repertoaren ha den klassiska
dramatiken,

- att ge skådespelare och regissörer möjlighet till teoretisk och historisk be-
lysning av scenkonsten samt uppmuntra och stödja nyskapande svensk tea-
terkonst och ge den plats på repertoaren,

- att förankra teaterkonsten hos en stor publik genom regelbundet spel och
brett utbud, dvs. vara en repertoarteater,

- att genom hög kvalitet i fråga om skådespelarkonst, regi, scenografi samt
hantverksskicklighet i teaterns verkstäder och ateljéer bidra till att utveckla
övrigt svenskt teaterliv.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Föredragandens överväganden

Inledning och anslagsberäkningar

Bidragen till Svenska riksteatem, Operan och Dramatiska teatern har hittills
redovisats under tre olika anslag. Det är emellertid flera frågor som är av
gemensam karaktär när det gäller dessa teatrar, vilket har gjort att det är prak-
tiskt att redovisningen sker under ett gemensamt statsanslag. Detta anslag bör
vara obetecknat.

Jag har vid min behandling av Statens kulturråds fördjupade anslagsfram-
ställning redovisat mina allmänna bedömningar av utvecklingen inom teater-,
dans- och musikområdena.

Jag vill erinra om att bidragen till Svenska riksteatem, Operan och Drama-
tiska teatern efter förslag i förra årets budgetpropostition ökade kraftigt. I det
sammanhanget erhöll teatrarna också vissa engångsbelopp för att kunna
bygga upp sina resultatutjämningsfonder. Anslaget har för nästa budgetår
minskat med dessa engångsbelopp på sammanlagt 27,1 mkr. För nästa bud-
getår bör bidragen till Operan och Dramatiska teatern räknas upp med drygt

5,5 % när det gäller verksamhetsmedlen och med den faktiska hyresök-
ningen när det gäller lokalerna. För Svenska riksteatem föreslår jag en viss
minskning av statsbidraget. Anslaget för Svenska riksteatem, Operan och
Dramatiska teatern har budgeterats utan hänsyn till den tekniska justering som
måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget. Riktlin-
jer för förändringen har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finans-
departementet (bilaga 1 avsnittet Styrning av statsförvaltningen och de finan-
siella förutsättningarna för myndigheterna). Det belopp som kommer att
ställas till teatrarnas disposition kommer att slutligt fastställas enligt redovi-
sade riktlinjer och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.
Anslagsberäkningar som rör de enskilda teatrarna redovisas under resp,
teater.

Svenska riksteatem

Med hänsyn till det nuvarande ekonomiska läget måste de resurser som staten
avsätter inom alla områden utnyttjas så effektivt som möjligt. Svenska riks-
teatems verksamhet har betytt mycket för utvecklingen av teaterverksamheten
i landet - både konstnärligt och publikt Mot bakgrund av att regionala teater-
institutioner nu finns uppbyggda i nästan alla län bör emellertid en analys nu
göras av ansvarsfördelningen mellan Riksteatem och länsteatrama, som tar
hänsyn till både konstnärliga och ekonomiska aspekter. Jag har vid min be-
handling av Statens kulturråds fördjupade anslagsframställning redovisat att
regeringen kommer att tillkalla en utredningsman för att göra en prövning av
det statliga bidraget till Riksteatem. De frågor som i första hand bör be-
handlas är huruvida det statliga bidraget i större utsträckning bör avse de
insatser där Riksteatem är ensam aktör i landet samt om vissa produktionsre-
surser vid Riksteatem kan minskas för att i stället läggas på regionala teatrar
och fria teater- och dansgrupper.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Vid min beräkning av bidraget till Riksteatem för nästa budgetår har jag Prop 1992/93'100
utgått från en minskning av bidraget med drygt 2,3 miljoner kronor.

Enligt min bedömning är Riksteaterns verksamhet inte så bunden av fasta
åtaganden att den föreslagna budgeteringen leder till akuta svårigheter för
teatern.

Jag har vidare med hänvisning till förslag i en särskild skrivelse från Riks-
teatem och Sverigefinska riksförbundet beräknat de medel på 800 000 kr för
den finskspråkiga amatörteaterverksamheten, som för närvarande är upptagna
under detta anslag, under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m.m. anslagsposten Till Statens kulturråds disposition för ut-
vecklingsverksamhet. Detta innebär att den framtida bidragsgivningen till
detta ändamål sker via Statens kulturråd.

Statens kulturråd har på regeringens uppdrag utrett och lämnat förslag om
huvudmannaskapet for Södra teatern och det framtida utnyttjandet av teatern.
Enligt uppdraget borde i första hand ett samutnyttjande av Södra teatern för
flera intressenter undersökas, där bl.a. både Operahögskolans behov av en
scen för föreställningar och Operans behov av en andrascen borde kunna be-
aktas. Kulturrådets förslag och en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissvaren bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilagorna 12.4 och 12.5. Kulturrådet konstaterar att det för närvarande inte
finns förutsättningar att föreslå ett ändrat huvudmannaskap för Södra teatern.
Av intressenterna för Södra teatern säger sig Operan, Riksteatem, Opera-
högskolan och Teatercentrum vilja delta i en ny organisation för Södra teatern
men framhåller samtidigt att man inte är beredd att skjuta till resurser från den
egna institutionen i händelse av uppkomna underskott. Kulturrådet, som
anser att Södra teatern för närvarande förvaltas väl av Riksteatem, föreslår
därför ingen ändring av huvudmannaskapet för teatern.

Enligt min uppfattning är det beklagligt att de statligt finansierade teatrarna
inte ansett sig kunna ta ett samlat ansvar för verksamheten vid Södra teatern.
Under rådande omständigheter delar jag Kulturrådets uppfattning att huvud-
mannaskapet tills vidare bör ligga kvar på Riksteatem och att verksamheten
bedrivs med nuvarande inriktning. Jag vill särskilt framhålla betydelsen av att
Operahögskolan även i framtiden ges möjligheter att genomföra föreställ-
ningar på Södra teaterns scener.

Det totala statsbidraget till Svenska riksteatem bör nästa budgetår uppgå till
200 471 000 kr.

Operan

Resultatbedömning och slutsatser

Operan har redovisat att antalet föreställningar och besökare under senare år
har varit någorlunda konstant, dock med en viss ökning under senare delen
av perioden. Antalet föreställningar för bam och ungdom har ökat och upp-
gick 1990/91 till 64. Ambitionen att jämsides med en presentation av den
klassiska musikdramatiken och dansen årligen kunna ta upp ett antal nya verk
av nu levande tonsättare och koreografer, såväl svenska som utländska, har

kunnat genomföras. Operan uppfattar inte längre behovet att turnera lika Prop 1992/93’100
starkt med hänsyn till att utbudet av musikdramatiska och koreografiska verk gjj j 2
har ökat ute i landet. Dessutom måste de höga kostnaderna för tumeér av
musikdramatisk teater vägas in.

För att sprida sin verksamhet till fler människor har Operan samarbetat
med radio och TV. Operan redovisar emellertid att vissa svårigheter är för-
knippade med ett sådant samarbete. Det sponsoravtal med Procordia, som
Operan sedan några år innehar, ger Operan ett årligt bidrag på ca 10 miljoner
kronor. Medlen används i huvudsak för gästspel av framstående utländska
artister och för Operans turnéer utomlands.

Verksamheten vid Operan är mycket mångfacetterad och i många fall svår-
planerad. Det är också en mycket kostsam verksamhet, där rationaliseringar
av traditionell art inte låter sig göra. Jag anser att resultaten är goda när det
gäller antal föreställningar och besökare på hemmascenema. Jag har också
med tillfredsställelse noterat att antalet föreställningar för bam och ungdom
har ökat. Jag anser att det är mycket viktigt att Operans verksamhet på olika
sätt kan komma människor till del även utanför Stockholm, bl.a. genom
tuméverksamhet. Enligt vad jag har uppfattat är det också Operans ambition.

Den presentation, som Operan har gjort av sina nationella uppgifter, över-
ensstämmer med vad jag anser bör ligga i Operans uppdrag. Det bör emeller-
tid ankomma på Operan att se till att verksamheten hålls på en sådan ekono-
misk nivå att den ryms inom ramen för de medel som står till förfogande.

Anslagsberäkningar

Vid mina beräkningar av bidraget for nästa budgetår har jag utöver traditionell
prisuppräkning beräknat kompensation för inkomstbortfall vid övergång från
betalning av hyran i efterskott till betalning kvartalsvis i förskott. För verk-
samhetsanknutna ombyggnadsåtgärder har jag beräknat 941 000 kr som en-
gångsbelopp och 941 000 kr som nivåhöjande bidrag. Beträffande Operans
förslag att själv överta fastighetsförvaltningen för Operan vill jag erinra om att
denna förvaltning, i likhet med förvaltningen av många andra kulturbyggna-
der, fr.o.m. den 1 januari 1993 handhas av den då inrättade Fastighetsför-
valtningsmyndigheten. Jag vill slutligen framhålla vikten av att Operans resul-
tatutjämningsfond, till vilken ett avsevärt statsbidrag lämnades efter förslag i
förra årets budgetproposition, hålls på en acceptabel nivå.

Det totala statsbidraget till Operan bör nästa budgetår uppgå till
255 336 000 kr.

Dramatiska teatern

Resultatbedömning och slutsatser

Dramaten har redovisat en hög publikbeläggning under de senaste åren.
Under senare tid har en allt större del av publiken utgjorts av unga männi-
skor. Omfattande turnéer i Sverige har lett till utökade kontakter med Rikstea-
terns teaterföreningar. Dramaten har under de senaste åren byggt upp ett om-
fattande kontaktnät utomlands genom att gästspela flitigt, främst i Europa,

Japan och Amerika. Verksamheten har varit konstnärligt framgångsrik, inte
minst de satsningar som Dramaten har gjort på ny dramatik och unga regissö-
rer.

Dramatens verksamhet har uppenbarligen varit mycket framgångsrik under
senare år. De delar av verksamheten som Dramaten säger sig vilja prioritera
under nästa treårsperiod finner jag väl valda. Det är med tillfredsställelse som
jag konstaterar att Dramaten nu gör en satsning på bam- och ungdomsteater.
Också utvecklingen av publikarbetet för att nå en ny och större publik finner
jag lovvärda.

De förslag till formulering av det nationella uppdraget, som Dramaten har
presenterat, bör enligt min uppfattning ligga till grund för den framtida verk-
samheten. Det bör emellertid ankomma på Dramaten att se till att verksamhe-
ten hålls på en sådan ekonomisk nivå att den ryms inom ramen för de medel
som står till förfogande. Bokslutet för budgetåret 1991/92 redovisar en viss
obalans i Dramatens ekonomi. Jag förutsätter att Dramaten vidtar de åtgärder
som är nödvändiga för att successivt uppnå balans. Jag vill också i detta
sammanhang påpeka vikten av att Dramatens resultatutjämningsfond, till
vilken staten efter förslag i förra årets budgetproposition lämnade ett en-
gångsbidrag, kan hållas på en acceptabel nivå.

Anslagsberäkningar

Vid mina beräkningar av bidraget för nästa budgetår har jag utöver traditionell
prisuppräkning beräknat kompensation för inkomstbortfall vid övergång från
betalning av hyra i efterskott till betalning kvartalsvis i förskott. För verk-
samhetsanknutna ombyggnadsåtgärder har jag beräknat 745 000 kr som en-
gångsbelopp och 745 000 kr som nivåhöjande bidrag. För att i viss mån
kompensera det intäktbortfall, som uppkommer när ett nytt scenmaskineri in-
stalleras på stora scenen, har jag beräknat en engångsvis ökning av bidraget
med 3 miljoner kronor.

Det totala statsbidraget till Dramatiska teatern bör nästa budgetår uppgå till
153 378 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Svenska riksteatem, Operan och Dramatiska teatern
för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 609 185 000 kr.

Bli. Bidrag till Svenska rikskonserter

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

66 540 OOO1

71 526 000

69 664 000

Reservation

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 12

Medel till Svenska rikskonserter är budgeterade inkl. mervärdeskatt. Prop 1992/93’100

Svenska rikskonserter är en stiftelse, vars stadgar fastställts av regeringen gjj j 2
den 3 december 1987.

Till Svenska rikskonserters huvuduppgifter hör musikpolitiskt, konstnär-
ligt och musikpedagogiskt utvecklingsarbete, service till landsting, kommu-
ner, musikinstitutioner, artister m.m., internationell kontaktverksamhet, in-
ternationella och nationella produktioner. Vidare skall Svenska rikskonserter
bl.a. genom Stockholmsmusiken svara för musikproduktion i Stockholms
län, bl.a. inom försvarsmakten och i statsceremoniella sammanhang.

Medel till Stiftelsen Elektro-akustisk Musik i Sverige är anvisade under
detta anslag.

Svenska rikskonserter

Svenska rikskonserter lägger fram en fördjupad anslagsframställning för
budgetåren 1993/94-1995/96. Under treårsperioden vill Svenska rikskonsert-
er prioritera fortsatta turnéer för de svenska symfoniorkestrarna, utlandssats-
ningar, engagemang av frilansgrupper ökning av antalet kompositionsbeställ-
ningar samt utgivning av den historiska skivserien.

För budgetåret 1993/94 föreslår Svenska rikskonserter följande.

1. För att möjliggöra planerade utlandssatsningar begärs en ökning med 1
mkr.

2. För att kunna öka antalet kompositionsbeställningar begärs 500 000 kr.

3. För att kunna fortsätta utgivningen av historiska skivinspelningar be-
gärs 900 000 kr.

4. För verksamheten vid EMS föreslås ett ökat bidrag med 1 250 000 kr.

Föredragandens överväganden

Jag har vid min behandling av Statens kulturråds fördjupade anslagsfram-
ställning redovisat mina allmänna bedömningar av utvecklingen inom musik-
området.

Resultatbedömning och slutsatser

Svenska rikskonserter har redovisat en resultatanalys för verksamhetens olika
delområden sedan den startade den 1 januari 1988. Insatserna för bam och
ungdom har ökat och en särskild bam- och ungdomsavdelning har inrättats.
Satsningar har bl.a. gjorts på barns och ungdomars eget skapande, konserter
för bam och ungdom, olika intemationaliseringsprojekt samt samarbetspro-
jekt med Riksutställningar, Riksteatem och andra centrala kulturinstitutioner.
Produktioner av turnéer inom Sverige, omfattande jazz, folkmusik, utom-
europeisk musik, västerländsk konstmusik inkluderande kammarmusik,
orkestrar och större ensembler har vuxit i omfång sedan år 1988 både vad
gäller antal turnéer och besökta platser. Produktionsutbudet har till stor del
omfattat internationella ensembler. Stora insatser har vidare gjorts för att eta-

blera svensk musik och svenska artister i utlandet. Utvecklingsverksamheten
har bl.a. avsett musikfestivaler, kompositionsbeställningar och försökspro-
jekt inom områdena konsertutveckling, artistutveckling och nya media. För
att stödja amatörmusiken har Svenska rikskonserter ställt lokaler till förfo-
gande samt på olika områden gett service. Svenska konsertbyråns verksamhet
har varit gynnsam och antalet engagemang har ökat kraftigt vad avser både
svenska och utländska artister. Stockholmsmusiken har under perioden fått
en tydlig struktur baserad på verksamheterna orkester, bam- och ungdoms-
verksamhet, musik för försvar och statsceremonier samt kammarmusik.

Enligt min mening har Svenska rikskonserters verksamhet under perioden
utvecklats positivt. Svenska rikskonserter har betydelsefulla uppgifter för
hela landets musikliv, vilka har tagits till vara på ett insiktsfullt sätt. Förän-
dringar av organisationen har gjorts för att tillgodose för musiklivet angelägna
behov. Samarbete med musikinstitutioner och frilansande artister har utveck-
lats. Prioriteringar har gjorts för att tillgodose bl.a. bam och ungdom. Viktiga
insatser har gjorts för att sprida svensk musik i andra länder.

Enligt min bedömning bör Svenska rikskonserter för den kommande tre-
årsperioden kunna arbeta efter de riktlinjer som stiftelsen dragit upp. Den
försöksverksamhet med turnéer för symfoniorkestrar, som bedrivits under en
treårsperiod, har utfallit väl och bör fortsätta i mer permanenta former.

I anslutning till min redovisning av Statens kulturråds fördjupade anslags-
framställning har jag under musikavsnittet anmält att en utvärdering bör göras
av det statliga stödet till den regionala musikverksamheten. I denna utvärde-
ring bör även Svenska rikskonserters relationer till länsmusiken belysas.

Anslagsberäkningar m.m.

Vid mina beräkningar av anslaget för nästa budgetår har jag tagit hänsyn till
att projektet Lansering 90 har avslutats, vilket innebär en minskning av ansla-
get med 1 miljon kronor. Jag har inte kunnat ta hänsyn till framtida kostnads-
ökningar till följd av statliga löneavtal samt förändrade sociala avgifter. An-
slaget för Svenska rikskonserter har budgeterats utan hänsyn till den tekniska
justering som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnads-
pålägget. Riktlinjer för förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bilaga 1 avsnittet Styrning av statsförvalt-
ningen och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna). Det belopp
som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer att slutligt
fastställas enligt redovisade riktlinjer och kan därför avvika från det nu
budgeterade beloppet.

Enligt vad jag har erfarit har Svenska rikskonserter under hösten 1992
slutit ett nytt avtal med chefen för armén om tjänstemusik för försvarsmakten.
Avtalet innebär en minskning av Stockholmsmusikens resurser med knappt 2
miljoner kronor, vilket torde föranleda en viss neddragning av verksamheten.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan	Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen	Bil. 12

att till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 69 664 000 kr.

B 12. Täckning av vissa kostnader vid Svenska
rikskonserter

1991/92 Utgift

1 558 0001

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 13

Ur detta anslag får medel utgå för täckning av löneavtal, motsvarande
genomsnittlig statlig nivå, m.m. för Svenska rikskonserter.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör beräknas med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 13. Bidrag till regional musikverksamhet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

227 620 OOO1

218 510000

1993/94 Förslag 226 270 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 14

Riksdagen har med anledning av prop. 1984/85:1 (bet. 1984/85:KrU7,
rskr. 1984/85:53) beslutat om omorganisation av regionmusiken och Riks-
konserter fr.o.m. den 1 januari 1988. Riksdagen har därefter med anledning
av prop. 1985/86:114 (bet. 1985/86:KrU22, rskr. 1985/86:330) godkänt
statens ekonomiska förpliktelser i överenskommelsen mellan Statens förhand-
lingsnämnd och Landstingsförbundet om ändrat huvudmannaskap för den
regionala musikverksamheten.

Regeringen har vidare för sin del genom beslut den 23 oktober 1986 god-
känt överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet och de avtal
som Statens förhandlingsnämnd träffat med samtliga landstingskommuner.

utom Stockholms, samt med Gotlands kommun om ändrat huvudmannaskap
för den regionala musikverksamheten.

Det statliga bidraget till den regionala musikverksamheten skall fastställas
genom årliga förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet.

Statens kulturråd

Statens kulturråd har i sin fördjupade anslagsframställning behandlat verk-
samheten vid länsmusiken. På de flesta håll i landet är verksamheten organi-
serad i stiftelser. Länsmusiken redovisade år 1988 sammanlagt drygt 8 000
konserter, vilket ökade till närmare 9 000 år 1991. 45 % av konserterna ut-
gjordes då av skolkonserter. År 1991 fanns totalt 703 årsverken hos länsmu-
siken, varav 499 musiker. Inslaget av frilansartister är förhållandevis stort.
Länsmusiken förlägger huvudparten av sin verksamhet i det egna länet (år
1991 ca 90 %). Gästspelen i andra län har minskat under perioden. I runda
tal uppgår den sammanlagda publiksiffran för musikstiftelsemas verksamhet
till 800 000 år 1991. Detta är en sänkning med ca 200 000 jämfört med år
1990.

År 1991 var statens bidrag till verksamheten drygt 232 mkr, vilket motsva-
rar drygt 75 % av den totala finansieringen och är mer än 50 % av det totala
statliga stödet till musik. Statens andel har ökat. Landstingens andel, som
åren 1988 och 1989 legat på ca 12 % av den totala finansieringen, ligger år
1991 på ca 9 %.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Föredragandens överväganden

Jag har vid min behandling av Statens kulturråds fördjupade anslagsfram-
ställning redovisat mina allmänna bedömningar av utvecklingen inom musik-
området Där har jag också anfört att en utvärdering bör göras av statsbidraget
till den regionala musikverksamheten.

Statsbidragets storlek för kalenderåret 1993 har fastställts den 10 novem-
ber 1992 efter förhandlingar mellan staten och Landstingsförbundet. Rege-
ringen har den 26 november 1992 godkänt den gjorda överenskommelsen.
Enligt överenskommelsen skall statsbidraget under detta anslag för kalender-
året 1993 uppgå till 226 270 000 kr. Vidare innebär överenskommelsen att
den statliga ersättningen för försvarsmusiken för första halvåret 1993 skall
uppgå till 7 165 000 kr. Förhandlingar avseende kalenderåret 1994 har ännu
inte inletts. I avvaktan på dessa har jag preliminärt beräknat det statliga bidra-
get för budgetåret 1993/94 under detta anslag till 226 270 000 kr. Jag räknar
med att återkomma till regeringen i denna fråga.

De ursprungliga avtalen mellan försvaret och berörda regionala musikstif-
telser om musik för försvaret löper ut med utgången av juni 1993.1 vissa fall
ersätts de av nya avtal. Några musikstiftelser kommer emellertid att antingen
få ett avsevärt minskat samarbete med försvaret eller att det helt upphör. Detta
kommer att medföra minskade resurser till berörda stiftelsers verksamhet

6 Riksdagen 1002 93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till regional musikverksamhet för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 226 270 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

B 14. Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

339 140 4651

365 473 000

370 500 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 15

Enligt förordningen (1974:451 ändrad senast 1992:464) om statsbidrag till
teater-, dans- och musikinstitutioner får institution, som bedriver yrkesmässig
teater-, dans- eller musikverksamhet och som uppbär bidrag från kommun
eller landstingskommun, statsbidrag till kostnader för verksamheten, om re-
geringen förklarat institutionen berättigad till sådant.

Statsbidraget utgår i form av grundbidrag. Underlaget för beräkningen av
grundbidraget utgörs av det antal grundbelopp som varje år fastställs för insti-
tutionen. Enligt beslut av regeringen är för närvarande 24 teater- och dansin-
stitutioner och 12 musikinstitutioner berättigade till bidrag. Grundbeloppet för
teater- och dansinstitutioner är innevarande budgetår preliminärt 222 900 kr
och för musikinstitutioner 260 000 kr, varav 16 171 kr resp. 18 859 kr av-
ser kostnader för lönekostnadspålägg. För institutioner där lönekostnadspå-
lägg ej skall beräknas är grundbeloppet 206 700 kr resp. 241 100 kr. Rege-
ringen har bemyndigat Statens kulturråd att besluta om fördelningen av
grundbeloppen på de enskilda statsbidragsberättigade institutionerna. För-
delningen skall redovisas för påföljande års riksmöte.

Bidragsunderlaget för varje institution motsvaras i första hand av de tillde-
lade grundbeloppen.

Statsbidrag utgår med 55 % av bidragsunderlaget. Till nyinrättade institu-
tioner kan efter regeringens prövning statsbidrag utgå med 60 % av bidrags-
underlaget under högst tre år.

För regional försöksverksamhet med mindre teaterensembler utgår under
detta anslag bidrag med 1 413 000 kr.

Statens kulturråd

Statens kulturråd har i sin fördjupade anslagsframställning för teater-, dans-
och musikområdet redovisat utvecklingen under de senaste åren. Publikut-
vecklingen vid de regionala och lokala teatrarna har varit svagt vikande under
spelåren från 1975/76 till 1990/91. Antalet produktioner och föreställningar
har bl.a. genom tillkomsten av nya länsteatrar ökat. Den största inkomstkällan

för de regionala och lokala teatrarna är kommunbidragen, som i genomsnitt
budgetåret 1990/91 uppgick till 46 %. Statens andel av intäkterna utgjorde ca
25 %, medan landstingen svarade för ca 14 %. Biljettintäktema utgjorde
knappt 11 % och resterande övriga intäkter ca 4 %.

Verksamhetsåret 1990/91 genomförde de tolv symfoni- och kammarorkes-
trama tillsammans drygt 1 000 konserter varav ca 3/4 var offentliga och 1/4
skolkonserter och uppsökande verksamhet. Antalet konsertbesökare beräknas
till totalt drygt 700 000. Antalet konserter har totalt sett minskat något sedan
1981/82. Framför allt är det antalet uppsökande konserter samt skolkonserter
som minskat en del. Den största inkomstkällan för symfoni- och kammar-
orkestrarna är kommunbidragen, som 1990/91 i genomsnitt uppgick till
38 %. Statens andel av intäkterna utgjorde ca 28 %, medan landstingen sva-
rade för 12 %. Övriga intäkter var 23 %. Den statliga andelen har sedan
1981/82 minskat med 11 procentenheter och den kommunala med 1 procent-
enhet. Landstingsbidragen ökade under samma tid med 7 procentenheter.

För budgetåret 1992/93 har Kulturrådet beslutat om fördelning av statsbi-
draget till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner i enlighet
med vad som framgår av tabellen. För budgetåret 1993/94 föreslår Kulturrå-
det följande ökningar.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Institution	Av Kulturrådet beslutad för- delning av an- talet grundbe- lopp 1992/93	Av Kulturrådet föreslagen ökning av an- talet grund- belopp 1993/94
Teater- och dansinstitutioner
Bohusläns Teater	16
Borås stadsteater	51
Byteatem i Kalmar	21
Folkteatern i Gävle	35
Folkteatern i Göteborg	64
Göteborgs Musikteater AB	286
Göteborgs stadsteater	211
Helsingborgs stadsteater	68
Kronobergsteatem	64
Länsteatem i Dalarna	35
Länsteatem i Jönköping	36
Länsteatem i Örebro	38,5
Malmö stadsteater	387
Norrbo ttensteatem	60
Norrlandsoperan	70
Skaraborgs länsteater	35
Stockholms stadsteater	300
Teater Västernorrland	51
Upsala stadsteater	80
Värmlands teater- och musikstiftelse	57
V ästerbo ttensteatem	39
Västmanlands länsteater	37
Älvsborgsteatem	23
Östergötlands länsteater	168
Särskilda insatser för dramatiker-
och koreografanställningar samt
för barn- och ungdomsprojekt	7
	2 239,5	+ 190

Institution	Av Kulturrådet beslutad för- delning av an- talet grundbe- lopp 1992/93	Av Kulturrådet föreslagen ökning av an- talet grund- belopp 1993/94
Musikinstitutioner
Göteborgs konsert AB	135
Helsingborgs konsertforening	65
Jönköpings orkester- och
kammarm usikforening	8
Kalmar läns musikstiftelse för
kammarorkestem	21
Musik i Uppland för Uppsala
kammarorkester	17
Musik i Västernorrland för
Sundsvalls kammarorkester	10
Stiftelsen Gävleborgs symfoniorkester	71
Stiftelsen Malmö symfoniorkester	85
Stockholms konserthusstiftelse	170
Symfoniorkestern i Norrköping	84
Västerås musiksällskap	19
Örebro orkesterstiftelse	32
Särskilda insatser för bam- och
ungdomsverksamhet,
tonsättaranställningar m.m.	2
	719	+ 50

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

För den kommande treårsperioden 1993/94 - 1995/96 föreslår Kulturrådet
en uppräkning av antalet grundbelopp till teaterinstitutioner med totalt 479 och
till musikinstitutioner med totalt 100.

För budgetåret 1993/94 föreslår Kulturrådet följande.

Antalet grundbelopp till teaterinstitutioner bör öka med 190, varav 50 bör
vara rörliga, dvs. inte fast destineras till en särskild institution utan i tidsbe-
gränsade projekt användas för konstnärlig och kulturpolitisk utveckling. Av
de föreslagna fasta grundbeloppen föreslås 100 tillfalla den nya Göteborgs-
operan. Statsbidraget till Malmö stadsteater föreslås också öka liksom till de
senast tillkomna regionala teatrarna, Bohusteatem och Byteatem.

Antalet grundbelopp till musikinstitutioner bör öka med 50, varav 25 bör
vara rörliga. Kulturrådet menar att den utbyggnadsplan av de statliga bidragen
som föreslogs i betänkandet (Ds U 1989:46) Symfonierna och samhället bör
fullföljas.

Den särskilda anslagsposten för teaterverksamhet i län utan egen länsteater
föreslås nästa budgetår beräknas under anslaget Bidrag till utvecklingsverk-
samhet inom kulturområdet m.m.

Föredragandens överväganden

Mina allmänna synpunkter på utvecklingen inom teater-, dans- och musikom-
rådena har jag redovisat vid min behandling av Statens kulturråds fördjupade
anslagsframställning. Därför koncentrerar jag mig här på de förslag om för-
ändringar som rör detta anslag för nästa budgetår.

Regeringen har tidigare denna dag i tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1992/93 anmält att ett avtal slutits mellan staten och Stockholms
läns landsting om det ekonomiska ansvaret m.m. för Skansen, Konserthuset i
Stockholm och Dansens Hus. Avtalet som godkändes av regeringen den 15
oktober 1992, innebär bl.a. att Landstinget övertar det ekonomiska ansvaret
för Konserthuset. Jag har därför minskat detta anslag med 24 310 000 kr
motsvarande den statliga andelen av 170 grundbelopp till musikinstitutioner.

Länsteatrama i Bohuslän och Kalmar är relativt nya teatrar under detta an-
slag och de är fortfarande under uppbyggnad. Jag har därför beräknat totalt
tio nya grundbelopp till dessa teatrar. Samma förhållande gäller för de nya
kammarorkestrama i Sundsvall och Jönköping, till vilka jag föreslår ett ökat
statsbidrag med totalt tre nya grundbelopp.

Ansökningar har inkommit till regeringen från Teater Halland och Folk-
operan i Stockholm om att bli berättigade till bidrag under detta anslag. Kul-
turrådet har tillstyrkt ansökningarna liksom också Landstinget i Hallands län
och Kulturförvaltningen i Stockholms stad. Enligt min uppfattning bör dessa
teatrar bli upptagna på listan över statbidragsberättigade regionala teatrar
under förutsättning att berörda landsting och/eller kommuner lämnar sina bi-
drag. Det belopp på 5,5 miljoner kronor som för innevarande budgetår utgår
till Folkoperan under anslaget Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper
bör beräknas under detta anslag och omvandlas till 41 grundbelopp med
60 % statsbidragsgivning. Teater Halland erhåller innevarande budgetår
under detta anslag ett bidrag på 1,2 miljoner kronor för teaterverksamhet i län
utan egen teaterinstitution. Dessa medel motsvarar 9 grundbelopp med 60 %
bidragsgivning. Det ankommer på Kulturrådet att fördela dessa grundbelopp.

Vid min beräkning av grundbeloppet för teater- och dansinstitutioner har
jag utgått från ett preliminärt beräknat grundbelopp på 222 900 kr i de fall där
lönekostnadspålägg skall beräknas. För de institutioner där lönekostnadspå-
lägg inte skall beräknas är grundbeloppet preliminärt 206 700 kr.

För musikinstitutioner med lönekostnadspålägg har jag preliminärt beräk-
nat grundbeloppet till 260 000 kr. För sådana institutioner där sådant pålägg
inte skall beräknas har jag preliminärt beräknat grundbeloppet till 241 100 kr.

Det statsbidrag till teaterverksamhet i län utan egen teaterinstitution, som
under några år funnits upptaget under detta anslag, har jag fr.o.m. nästa bud-
getår föreslagit att Kulturrådet skall disponera under anslaget Bidrag till
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitu-
tioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 370 500 000
kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

B 15. Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m.

1991/92 Utgift 53 786 OOO1

1992/93 Anslag 62 066 OOO

Reservation

195 4811

1993/94 Förslag 57 756 OOO

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 16

Enligt förordningen (1974:452) om statsbidrag till teater-, dans- och
musikverksamhet i mindre ensembler och fria grupper utgår efter beslut av
Statens kulturråd bidrag till ensemble eller grupp som bedriver sin verksam-
het i yrkesmässiga former eller under liknande förhållanden.

Statens kulturråd

Statens kulturråd har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat utveck-
lingen under de senaste åren för teater-, dans- och musikområdet.

Sammanlagt framfördes spelåret 1990/91 ca 7 300 föreställningar av de
fria teatergrupper, som erhåller statsbidrag. Av dessa var drygt 60 % före-
ställningar för bam och ungdom. Av gruppernas verksamhet finansierades
samma år 37 % av biljett- eller gageintäkter. Den statliga kulturbudgeten sva-
rade för 18 % av gruppernas finansiering, kommunerna för 18 % medan
landstingen bidrog med 8 %. Resterande del utgjordes av AMS-bidrag och
övriga intäkter. Kulturrådets stöd till fria teatergrupper uppgick budgetåret
1991/92 till 36 149 000 kr.

Under spelåret 1990/91 genomförde de fria dansgrupperna nästan 600
föreställningar med drygt 50 000 åskådare. Ca 150 föreställningar gjordes
med inriktning på bam och ungdom och sågs av ca 13 000 personer. Antalet
producerade föreställningar spelåret 1986/87 var 427 och de sågs av drygt
30 000 åskådare. Av dessa gjordes 101 föreställningar med inriktning på
bam och ungdomar. Kulturrådets stöd till fria dansgrupper och frilanskoreo-
grafer uppgick budgetåret 1991/92 till 6 864 000 kr.

Budgetåret 1990/91 erhöll 79 fria musikgrupper bidrag från Kulturrådet.
Sammanlagt genomförde de ca 3 000 konserter. De arrangerande musikför-
eningarna svarade ca 25 % av musikgruppernas framträdanden, medan
kommunerna svarade för ca 20 %, privata klubbar för ca 15 % och läns-
musiken för ca 10 %. Kulturrådets stöd till fria musikgrupper och arrange-
rande musikföreningar uppgick budgetåret 1991/92 till 18 417 000 kr.

Kulturrådet föreslår en ökning av detta anslag med totalt 26,5 mkr för den
kommande treårsperioden.

För budgetåret 1993/94 föreslås följande.

1. Till de fria teatergrupperna föreslås ett ökat bidrag med 7 mkr.

2. Bidraget till de fria dansgrupperna och koreograferna föreslås öka med

2,5 mkr.

3. Till de fria musikgrupperna och arrangerande musikföreningarna före-
slås ökade bidrag med 2 mkr.

4. Bidraget till Folkoperan föreslås fr.o.m. nästa budgetår beräknas under
en särskild anslagspost under anslaget Bidrag till utvecklingsverksamhet
inom kulturområdet m.m.

Föredragandens överväganden

Jag har vid min behandling av Statens kulturråds fördjupade anslagsfram-
ställning redovisat mina allmänna bedömningar av utvecklingen inom teater-,
dans- och musikområdena.

Efter förslag i förra årets budgetproposition kunde en kraftig ökning göras
av detta anslag. Denna har tyvärr inte motsvarats av satsningar inom detta
område från andra offentliga bidragsgivare.

Det belopp motsvarande 490 000 kr för bidrag till daglig träning för fri-
lansdansare, som för innevarande budgetår finns upptaget under anslaget Bi-
drag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, bör beräknas under detta
anslag. Jag delar Kulturrådets uppfattning att detta bidrag har stor betydelse
för dansarna och att det bör förstärkas. Jag föreslår bl.a. med hänsyn till detta
att stödet till dans under detta anslag ökar med 700 000 kr.

Som jag har redovisat vid min anmälan av anslaget Bidrag till regionala
och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner bör statsbidraget till Folk-
operan i Stockholm i fortsättningen utgå i form av grundbelopp och resursbe-
hovet därför beräknas under det anslaget. Förevarande anslag bör således
minskas med motsvarande belopp, 5,5 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 57 756 000 kr.

B 16. Bidrag till Musikaliska akademien

1991/92 Utgift 2 698 0001

1992/93 Anslag 2 826 000

1993/94 Förslag 3 424 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 17

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Medel till Musikaliska akademien är budgeterade inkl, mervärdeskatt.

Musikaliska akademien skall enligt sina av regeringen den 13 december
1990 fastställda stadgar främja tonkonsten och vårda musiklivet. Akademien
skall även följa utvecklingen inom det svenska och internationella musiklivet,
ta initiativ som främjar den svenska musikkulturen och inom musikens områ-
den stödja konstnärligt utvecklingsarbete m.m.

Musikaliska akademien

Musikaliska akademien har lämnat en fördjupad anslagsframställning för
budgetåren 1993/94 - 1995/96. Akademien ansöker om en ökning av sina re-
surser med totalt drygt 2 mkr. Akademien vill under perioden prioritera forsk-
nings- och utvecklingsarbete, projektet Musiken år 2002 samt komplettering
av serier för Musica Sveciae.

För budgetåret 1993/94 föreslår akademien följande.

1. Återtagande av förlorade verksamhetsresurser 300 000 kr.

2. Kompensation för hyreshöjningar 530 000 kr.

3. Planering och research för kompletterande serier till Musica Sveciae
100 000 kr.

4. Medel för en assistenttjänst till projektet Musiken år 2002 motsvarande
130 000 kr.

Föredragandens överväganden

För nästa budgetår beräknar jag en höjning av anslaget med 530 000 kr för
ökade hyreskostnader. Därutöver har 68 000 kr beräknats för verksamhets-
anknutna ombyggnadsåtgärder, varav 34 000 kr är ett engångsbelopp.

Hemställan

lag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Musikaliska akademien för budgetåret 1993/94
anvisa ett anslag på 3 424 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Bibliotek

B 17. Bidrag till regional biblioteksverksamhet

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift

Anslag

Förslag

33 994 8191

34 364 000

35 292 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 18

Bidrag till regional biblioteksverksamhet lämnas enligt förordningen
(1985:528) om statsbidrag till folkbibliotek.

Underlaget för statsbidrag till kostnader för länsbiblioteken utgör 252
grundbelopp. Grundbeloppets storlek fastställs årligen av regeringen. Inneva-
rande budgetår uppgår beloppet preliminärt till 185 400 kr. För verksamhe-
ten vid varje länsbibliotek beräknas lägst sex grundbelopp. Statsbidrag utgår
med 55 % av grundbeloppen. Av grundbeloppen avser tio lånecentralsverk-
samhet i enlighet med vad riksdagen har uttalat härom (bet. 1987/88:KrU14
s. 20).

Under anslaget har beräknats medel till lånecentraler och depåbibliotek
samt en invandrarlånecentral med 9 596 000 kr.

Medlen under detta anslag fördelas av Statens kulturråd.

Statens kulturråd

Kulturrådet föreslår en förstärkning av den kompletterande mediaförsörj-
ningen genom en uppräkning med 72 nya grundbelopp under den kommande
treårsperioden varav 24 under budgetåret 1993/94. Vidare föreslås att de fasta
grundbeloppen till länsbiblioteken öronmärks för kompletterade medieför-
söijning och att ett villkor skall vara att lokala bibliotek som utnyttjar länsbi-
bliotekens fjärrlåneservice inte skall kunna ta ut avgifter av enskilda låntagare
för boklån.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare i samband med redovisningen av Kulturrådets fördjupade
anslagsframställning under avsnittet om biblioteksområdet redogjort för mina
samlade bedömningar av Kulturrådets förslag på området.

Jag beräknar för nästa budgetår ingen annan förändring under detta anslag
än sedvanlig kompensation för löneutvecklingen.

Vid beräkningen av medelsbehovet har jag utgått från ett preliminärt be-
räknat grundbelopp på 185 400 kr, varav statsbidraget är 55 %. För låne-
centraler, depåbibliotek och invandrarlånecentral beräknar jag oförändrat
9 596 000 kr. Tio grundbelopp skall även i fortsättningen tillföras lånecen-
tralerna

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till regional biblioteksverksamhet för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 35 292 OOO kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Bildkonst, konsthantverk m.m.

B 18. Statens konstråd

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1991/92 Utgift 4 852 3931

1992/93 Anslag 4 780 000

1993/94 Förslag 5 041 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 19

Statens konstråd har till uppgift att genom förvärv av konstnärliga arbeten
till statens byggnader och andra lokaler för stadiga myndigheter verka för att
konstnärliga värden införlivas med samhällsmiljön.

Rådet skall vidare lämna statliga, kommunala och landstingskommunala
myndigheter samt enskilda personer och foretag information om förvärv av
konstnärliga arbeten som är av betydelse för samhällsmiljön samt i övrigt om
konsten i denna miljö.

Medel för konstrådets förvärv av konst anvisas under anslaget Förvärv av
konst för statens byggnader m.m.

Statens konstråd

Konstrådet har redovisat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren
1993/94-1995/96.

Resultatanalys

Konstrådet framhåller att ambitionen att anslå en procent av de samlade stat-
liga byggnadskostnadema för konstnärlig utsmyckning har haft ett starkt
kulturpolitiskt symbolvärde, som blivit ett riktmärke för kommuner och
landsting och tjänat som internationellt exempel. Ute i Europa börjar enpro-
centsmålet bli ett vedertaget begrepp. Varianter på procentregeln finns i
Norden, Tyskland, Frankrike och har nyligen införts i Belgien.

I Sverige är det särskilt för monumentalkonsten som Konstrådets verk-
samhet haft betydelse. De konstnärliga insatserna har genomgående kunnat
planeras och genomföras i anslutning till byggprojekteringen, vilket inneburit
unika förutsättningar för den konstnärliga utsmyckningen. Ingen annan be-
ställande institution har haft motsvarande resurser och kontinuitet för att
främja just denna uppgift för konsten. Även de betydande och kvalitetsinrik-
tade förvärven av lös konst innebär ett viktigt indirekt stöd till konst- och ut-
ställningsliv i Sverige. Antalet fasta monumentalverk tillkomna genom
Konstrådets försorg resp, antalet inköpta lösa konstverk under de senaste
fyra budgetåren framgår av följande tabell.

1988/89

1989/90

1990/91

1991/92

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Fast konst

Lös konst

3 140

2 279

1 636

1 459

Kostnadsfördelning

(tusen kronor)

Fast konst 5 460

Lös konst 17 200

10 165

13 640

5 870

17 420

10 212

14 030

Ett annat område där konstrådets beställningar haft särskild betydelse är
den textila konsten, som under de senaste decennierna vuxit fram som en
självständig konstgren, vilken fungerar ovanligt bra som utsmyckningsform
i dagens arkitektur. Textilkonst, utförd i stora format, kostar dock för mycket
för att klara sig på marknadsvillkor och kräver fortsatt engagemang från bl.a.
konstrådets sida.

Förutom att förse nya statliga byggnader med konstnärlig utsmyckning har
Konstrådet strävat efter att tillgodose även behovet i det ökande antalet för-
hyrda lokaler samt önskemålen om konst till äldre arbetsplatser. I det senare
fallet har det emellertid inte varit möjligt att hålla takten med efterfrågan. Trots
att ca 75 sådana s.k. direktansökningar behandlas årligen, står i dag mer än
300 arbetsplatser i kö med väntetider på upp till 4 år. På grund av resursläget
har rådet successivt tvingats minska på insatserna för konst till befintliga
byggnader.

Konstrådets andra huvuduppgift att sprida kunskap om konsten i sam-
hällsmiljön har organiserats genom avdelningen Informationscentrum för
offentlig konst som dels utgjort ett för allmänheten tillgängligt arkiv, dels be-
drivit en uppsökande verksamhet för att informera myndigheter, företag och
enskilda om såväl den statliga som den övriga offentliga konsten i landet.
Genom viss datorisering har arkivets tillgänglighet ökat väsentligt.

Mål och inriktning

Den kommande treårsperioden kommer att innehålla förändringar för statens
byggande och byggnadsförvaltning, där de långsiktiga konskvensema för
Konstrådets verksamhet ännu så länge är svåra att överblicka. Det är framför
allt förutsättningarna för en del av den byggnadsanknutna, fasta konsten som
kommer att förskjutas när staten bolagiserar ägandet till stora delar av loka-
lerna för statlig verksamhet. Det är ännu oklart hur en byggnadsanknuten
konst för nytillkommande lokaler i bolagsägo skall finansieras.

I denna nya situation är det enligt Konstrådet viktigt både ur ekonomisk
och kulturpolitisk synvinkel att det finns en kompetent beställare, som ser till
att betingelserna för den offentliga konsten är goda. Konstrådet anser att
uppgiften tills vidare som hittills bör ligga hos rådet, där den nödvändiga er-
farenheten - bl.a. från samarbete med de affärsdrivande verken - finns.

Inom ramen för nuvarande resursnivå kommer rådet inte längre att kunna
förse befintliga byggnader med konst utan avser att koncentrera sina insatser

på nytillkommande lokaler för statlig verksamhet, varvid prioriteringarna
kommer att göras utifrån följande kriterier: arkitekturens kvaliteter och bygg-
nadens funktion, antal anställda och antalet besökare, geografisk spridning i
landet, särskilda målgrupper med t.ex. stora satsningar på universitet och
högskolor, inbrytningar i industrimiljö, oftast i samverkan med de affärsdri-
vande verken.

I samverkan med de övriga nordiska länderna avser Konstrådet vidare att
gå utöver nationsgränsen för uppdrag och inköp av konst. Några hinder i
Konstrådets instruktion fmns inte heller mot ytterligare öppningar mot Europa
i form av förvärv av konst av icke-nordiska konstnärer.

Förslag

Konstrådet begär att förvärvsanslaget baseras på enprocentregeln, men att det
därtill ger utrymme för konstinsatser för myndigheter i förhyrda lokaler och i
äldre fastigheter som inte tidigare fått konst. Det innebär en budgetram på
sammanlagt 145 mkr, samt att förvaltningsanslaget Statens konstråd för-
stärks, dels för ADB-utveckling, dels för Informationscentrum för offentlig
konst, där resurser behövs för ett konstpedagogiskt och informerande arbete.
Det skulle innebära en samlad budget för treårsperioden på 15 915 000 kr.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Den samlade resultatbedömningen av Konstrådets verksamhet måste enligt
min mening göras mot bakgrund av det övergripande kulturpolitiska målet att
skapa en offentlig miljö där konst är ett naturligt och framträdande inslag. I ett
längre perspektiv får det då anses vara ett mycket gott resultat att ambitionen
fått ett nationellt genomslag i kommuner och landsting och att synsättet har
fått internationell efterföljd.

Jag vill erinra om den översyn av verksamheten vid Konstrådet som be-
handlades i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 12 s. 58-59).
Översynen gällde rådets organisation och ledde till vissa smärre förändringar.

Konstförvärven och bolagiseringen av statens fastigheter

Som regeringen tidigare anmält för riksdagen (prop. 1992/93:37) har Statens
konstmuseer haft regeringens uppdrag att tillsammans med Byggnadsstyrel-
sen utreda behovet av dispositioner rörande fasta konstverk i de fastigheter
som skall bolagiseras. Bolagiseringama berör emellertid inte bara den be-
fintliga konsten, utan ger också delvis nya förutsättningar för Konstrådets
arbete med ny konst till lokalerna för statlig verksamhet.

De bolag för förvaltning av statliga byggnader som riksdagen nyligen be-
slutat om kommer att vara privaträttsliga subjekt. Därför blir det inte lämpligt
att konstrådet, att på det sätt som hittills har skett i samarbetet med t.ex.
Byggnadsstyrelsen, förser fastighetsägaren med fast konst som bekostas med

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

medel för förvärv av konst för statens byggnader. De nya fastighetsbolagen
skall inte ha någon annan ställning i förhållande till de myndigheter som är
deras hyresgäster än andra konkurrerande bolag på fastighetsmarknaden.

Bolagsbildningama ändrar inte Konstrådets arbete med anskaffande av
lösa konstverk eller s.k. stafflikonst, eftersom ägaransvaret för denna för
statens räkning utövas av den hyrande myndigheten, inte av förvaltaren. Det-
samma gäller den s.k. byggnadsanknutna konsten, även om den, som fram-
går av benämningen, har ett samband med den byggnad där den är in-
stallerad.

Däremot blir relationen annorlunda i fråga om fasta konstverk, eftersom
dessa enligt jordabalkens bestämmelser kommer att tillhöra fastigheten såvitt
inte avtal träffas om annat De fasta konstverken motsvaras i hög grad av den
monumentalkonst för vilken Konstrådet har framhållit det betydelsefulla i
rådets beställarroll. Det är önskvärt att de nya förhållanden som inträder i och
med bolagiseringama inte medför att denna typ av konst i den offentliga
miljön minskar.

Konstrådet bör därför ha möjligheter att med en väl avvägd bidragsgivning
stimulera bolagen till konstförvärv. Jag hyser förhoppningen om att bolagen
- såsom hittills de statliga myndigheterna för fastighetsförvalting - kommer
att utnytttja Konstrådets kompetens i frågor om konstnärlig utsmyckning.
Konstrådets erfarenheter från samarbetet med affärsverken bör här vara
lämpliga att bygga vidare på.

Jag finner det dessutom angeläget att Konstrådet studerar förutsättningarna
att finna nya sätt att stimulera tillkomsten av monumentalkonst i den offentliga
miljön.

Anslagsberäkningar

Vid min beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneutveck-
lingen. Därutöver har kostnaderna för verksamhetsanknutna ombyggnadsåt-
gärder inräknats i anslaget

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell
som bör tillämpas. Statens konstråd kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att
tillämpa denna modell. Statens konstråd kommer därför att tilldelas ett ränte-
konto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget B 18.
Statens konstråd förs till detta konto.

Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktlinjer som chefen för Finans-
departementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av löne-
kostnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till lån i Riks-
gäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1 av-
snittet Styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna för

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

myndigheterna). Medlen under anslaget kommer att fastställas slutligt enligt
dessa riktlinjer, och kan därför komma att avvika från det här föreslagna
beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens konstråd för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 5 041 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

B 19. Förvärv av konst för statens byggnader m.m.

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift
Anslag
Förslag

26 004 7851

28 038 000

Reservation

467 5291

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 20

Från anslaget bekostas sådana förvärv av konst till statens byggnader och
andra lokaler för statliga myndigheter som beslutas av Statens konstråd. För-
värven kan avse dels konst som särskilt beställts i anslutning till olika bygg-
nader, dels stafflikonst, skulptur, grafik, konsthantverk m.m. Till dessa
ändamål har för budgetåret 1992/93 anvisats 24 133 000 kr. Utöver beställ-
ningar som är möjliga inom anslagets ram får Konstrådet innevarande bud-
getår beställa konst intill ett belopp av högst 8 mkr för betalning under föl-
jande budgetår. Under budgetåret 1992/93 har av de medel som Konstrådet
disponerar under anslaget avdelats sammanlagt 600 000 kr för inköp och
beställningar hos Föreningen Handarbetets vänner.

Från anslaget utgår vidare bidrag med sammanlagt 3 905 000 kr för
konstinköp till folkparker, Folkets hus, bygdegårdar och nykterhetsorganisa-
tionemas samlingslokaler. För budgetåret 1992/93 har bidrag utgått med
1 374 000 kr till Folkparkerna i Sverige och med 2 531 000 kr till Sam-
lingslokalorganisationemas samarbetskommitté att fördelas mellan allmänna
samlingslokaler inom Folkets husföreningamas riksorganisation, Bygdegår-
damas riksförbund och Riksföreningen Våra gårdar.

Statens konstråd

Konstrådets förslag redovisas under föregående anslag.

Statens kulturråd

Kulturrådet föreslår att anslagsposten Bidrag för konstinköp till folkparker,
Folkets hus, bygdegårdar och nykterhetsorganisationemas samlingslokaler
höjs med 500 000 kr årligen under treårsperioden.

Föredragandens överväganden

Min allmänna bedömning av förutsättningarna för Konstrådets verksamhet
och resurserna för förvärv av konst har jag redovisat under anslaget till
Statens konstråd. Anslaget bör i sin helhet föras upp med oförändrat belopp.

För Statens konstråds förvärv har jag beräknat 24 133 000 kr. Jag har
utgått ifrån att utsmyckningen av lokaler för de affärsdrivande verken i
huvudsak skall bekostas av verken själva.

Konstrådet bör enligt samma principer som gäller för innevarande bud-
getår medges att utöver beställningar som blir möjliga inom anslagets ram
beställa konst till ett belopp av högst 8 miljoner kronor för betalning under
följande budgetår.

Bidraget för konstförvärv till samlingslokaler och folkparker bör utgå med
3 905 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört om beställningar av konst som föran-
leder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1993/94,

2. till Förvärv av konst för statens byggnader m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 28 038 000 kr.

B 20. Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

15 000 000

3 000 000

Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden lämnas enligt för-
ordningen (1987:316) om bidrag till konstnärlig utsmyckning i bostadsområ-
den. Riksdagen fastställer årligen en ram för beslut om bidrag till konstnärlig
utsmyckning. För budgetåret 1991/92 fastställdes en ram om 15 mkr, medan
någon ram för innevarande budgetår inte beviljats.

Boverket

Behovet av medel för utbetalning av under budgetåret 1991/92 beslutade bi-
drag beräknas av Boverket för budgetåret 1993/94 till 3 mkr.

Föredragandens överväganden

Riksdagen fattade med anledning av förslag i 1992 års budgetproposition
beslut om att avveckla stödet till konstnärlig utsmyckning i bostadsom-
råden (prop. 1991/92:100 bil. 12 s. 61-62, bet. 1991/92:BoUl 1, rskr.
1991/92:152). För att tillgodose behovet av medel för tidigare fattade beslut

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

om bidrag anvisades dock för innevarande budgetår 15 miljoner kronor. Mot- Prop 1992/93’ 100
svarande medelsbehov för nästa budgetår uppgår till 3 miljoner kronor. An- gjj j2
slaget bör budgeteras med hänsyn härtill.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 000 000 kr.

B 21. Utställningar av nutida svensk konst i utlandet

1991/92 Utgift 1 456 2501

1992/93 Anslag 1 448 000

1993/94 Förslag 1 520 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 21

Reservation

- 18O121

Enligt förordningen (1988:744) med instruktion för nämnden för utställ-
ningar av nutida svensk konst i utlandet (NUNSKU) har nämnden till uppgift
att anordna utställningar i utlandet av nutida svensk konst samt att vara det
organ som enligt stadgarna för nordiskt biennalråd har att planlägga och ge-
nomföra svenskt deltagande i biennalutställningama i Venedig. Anslaget an-
vänds av nämnden för direkta utställnings- och administrationskostnader.

Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlandet

Nämnden föreslår att anslaget för nästa budgetår höjs med 155 000 kr. Höj-
ningen motiveras av behovet av kompensation för prisökningar på internatio-
nella transporter, materialkostnader för s.k. installationer och trycksakspro-
duktion.

Statens kulturråd

Kulturrådet tillstyrker en resursförstärkning för NUNSKU.

Föredragandens överväganden

NUNSKU är en förmedlare av kunskaper internationellt om den svenska
konsten av i dag. De kontakter som därigenom skapas medverkar till ett
konstnärligt nyskapande och ett breddat utbyte mellan Sverige och omvärld-
en. Jag vill i övrigt hänvisa till vad jag tidigare anfört vid min behandling av
Kulturrådets fördjupade anslagsframställning under avsnittet om bildkonst-
området.

7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 1 520 000 kr.

B 22. Bidrag till Akademien för de fria konsterna

1991/92 Utgift 1519 0001

1992/93 Anslag 1 580 000

1993/94 Förslag 1 580 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 22

Medel till Akademien för de fria konsterna är budgeterade inkl, mervärde-
skatt.

Akademien för de fria konsterna har till uppgift att inom Sverige främja ut-
vecklingen av målar-, bildhuggar- och byggnadskonsten och övriga till den
bildande konsten hänförliga konstarter samt att yttra sig i frågor som hör till
akademiens verksamhetsområde.

Akademien för de fria konsterna

För kompensation av kostnadsökningar föreslås en uppräkning med 87 000
kr samt därutöver 75 000 kr för vård av akademiens konstsamling och arkiv.

Föredragandens överväganden

Akademien är en viktig aktör inom bildkonstområdet med kvaliteten som
riktmärke för sitt agerande. Verksamheten faller därför väl inom ramen för de
riktlinjer inom området som jag har förordat

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Akademien för de fria konsterna för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 1 580 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

B 23. Främjande av hemslöjden

1991/92 Utgift 9 161 6381

1992/93 Anslag 14 840 000

1993/94 Förslag 15 742 000

1Anvisat under tolfte huvudtiteln, anslaget B 3

Enligt förordningen (1988:315) med instruktion för nämnden för hem- PrOp 1992/93’100
slöjdsfrågor skall nämnden, som inrättades den 1 juli 1981, ta initiativ till, gjj j2
planera, samordna och göra insatser för att främja hemslöjd i den mån sådana
uppgifter inte ankommer på annan statlig myndighet. Nämnden skall inom sitt
verksamhetsområde fördela statligt stöd till hemslöjdsfrämjande verksamhet.

Närings- och teknikutvecklingsverket skall svara för nämndens medels-
förvaltning och personaladministration samt lämna det biträde i övrigt som
behövs för dess verksamhet.

Nämnden för hemslöjdsfrågor

Nämnden har redovisat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren
1993/94-1995/96.

Resultatanalys

Nämnden för hemslöjdsfrågor har i sin verksamhet byggt upp ett omfattande
kontaktnät med olika myndigheter på såväl central som regional nivå. Detta
har lett till att hemslöjdsfrågoma fått ökad uppmärksamhet i en vidare krets av
samhällsinstitutioner än tidigare. Genom samarbete och samfinansiering med
andra institutioner har ett stort antal för hemslöjdens utveckling viktiga pro-
jekt kunnat genomföras vilka inte skulle ha kommit till stånd genom endast en
intressents medverkan.

Den konsulentverksamhet för vilken nämnden fungerar som tillsynsmyn-
dighet har under hela 1980-talet varit en strategisk resurs för råd och upplys-
ning i hemslöjdsfrågor. Konsulenterna har aktivt verkat för en utveckling av
den lokala slöjden och genomfört olika projekt i syfte att förbättra slöjdens
kvalitet och höja slöjdamas kompetens. Denna rådgivningsverksamhet ger
inte effekt på kort sikt utan genom sin kontinuitet. En påtaglig effekt redovi-
sades på Svenska Hemslöjdsföreningars Riksförbunds jubileumsutställning
Slöjdsommar 92 på Liljevalchs konsthall då konsulenterna manifesterade
slöjden och slöjdamas yrkeskunnande. I utställningen ansvarade konsulen-
terna distriktvis för det rikhaltiga utbudet av aktiviteter, i vilka slöjdama med-
verkade.

Mål och inriktning

Nämnden avser att genom prioriteringar i verksamheten uteslutande ägna sig
åt centrala, övergripande och akuta insatser inom ett begränsat antal områden.
De projekt som kommer att prioriteras skall ha en stark regional förankring,
gå att få samfinansierade och kunna ge resultat och erfarenheter som kommer
hela hemslöjdsområdet till nytta. I rådande arbetsmarknadssituation bör även
sådana prioriteringar göras som kan ge arbetstillfällen.

Följande områden avser nämnden att prioritera

- bam och hemslöjd - för slöjdens överlevnad, för tillväxt och föryngring av
slöjdarkåren,

- sameslöjden - för utveckling och förbättring av sameslöjdamas verksam-
hetsvillkor,

- råvarorna till slöjden - fortsatt verksamhet för att lösa den inhemska råva-
rutillgången,

- dräktområdet - personell förstärkning för att lösa akuta problem inom
material- och informationsområdena,

- akutinsatser för hotade slöjdtekniker samt stöd till teknik- och produktut-
veckling.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Jag vill erinra om den utvärdering av verksamheten vid Nämnden för hem-
slöjdsfrågor som jag anmälde i förra årets budgetproposition (prop.
1991/92:100 bil. 12 s. 66). Jag anförde då, mot bakgrund av förslagen i be-
tänkandet (SOU 1991:66) Hemslöjd i samverkan och remissinstansernas
uppfattning, att Nämnden för hemslöjdsfrågor framöver bör vara det centralt
samordnande organet för det statliga hemslöjdsstödet. Verksamhetsinrikt-
ningen och villkoren i övrigt, bl.a. frågan om huvudmannaskap för länshem-
slöjdskonsulentema, föranledde inte något förslag till förändring i förhållande
till vad som gällt sedan nämnden inrättades 1981.

Den fördjupade anslagsframställning som nu lämnats av Nämnden för
hemslöjdsfrågor bekräftar enligt min uppfattning att arbetet bedrivs på ett
rationellt sätt och i enlighet med de verksamhetsmål som uppsatts.

Mot bakgrund av det underlag som mina ställningstaganden i förra årets
budgetproposition grundade sig på finner jag inte nu anledning att på nytt
göra någon fördjupad prövning av verksamheten. Jag anser att det förslag till
inriktning som Nämnden för hemslöjdsfrågor lämnat är väl ägnat att ligga till
grund för det statliga stödet till hemslöjd under den kommande treårsperio-
den. Jag vill här erinra om vad jag tidigare anfört om ansvaret och resurserna
för den samiska slöjden i propositionen (prop. 1992/93:32 bil. 3) om samer-
na och samisk kultur m.m.

Anslagsberäkningar

Vid min beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneutveck-
lingen. Anslaget för Främjande av hemslöjden har budgeterats utan hänsyn
till den tekniska justering som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget. Riktlinjer för denna förändring har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1 avsnittet Styrning av
statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna).
Det belopp som kommer att ställas till nämndens disposition kommer att
slutligt fastställas enligt redovisade rikdinjer och kan därför avvika från det nu
budgeterade beloppet.

100

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 15 742 OOO kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

101

Arkiv

Utbyggnad av arkivdepåer

Inledning

Regeringen tillkallade den 25 oktober 1989 en organisationskommitté med
uppdrag att upprätta en plan för försörjningen av statliga arkivdepåer. Kom-
mittén överlämnade i april 1991 betänkandet (SOU 1991:31) Statens arkiv-
depåer, en utvecklingsplan till år 2000. En sammanfattning av förslaget samt
en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remiss-
yttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagorna 12.6 och
12.7.

Bakgrund

I betänkandet (SOU 1988:11) Öppenhet och minne konstaterade Arkivutred-
ningen (ARKU) att den omfattande tillväxten av de statliga myndigheternas
arkiv från 1950-talet och framåt inte motsvarats av en lika omfattande ut-
byggnad av de statliga arkivmyndigheternas depåkapacitet. ARKU beräknade
att arkiven inom den civila statliga sektorn årligen växer med ca 100 000
hyllmeter före gallring (brutto) och med ca 20 000 hyllmeter efter gallring
(netto). Därtill kommer arkivinformation som lagras på annat medium, t.ex.
mikrofilm och olika ADB-media. Utredningen konstaterade att de civila stat-
liga arkivmyndigheternas - Riksarkivet och landsarkiven - depåer var fyllda
varför en utbyggnad av dessas förvaringskapacitet, med sammanhängande
resurser, är nödvändig för att de arkivproducerande myndigheterna, arkivbil-
dama, skall kunna avlastas.

ARKU konstaterade vidare att ett växande gap har uppstått mellan kraven
på arkivmyndigheternas förmåga att hantera och förvara det stadigt växande
inflödet av arkiv och arkivmyndigheternas resurser och kompetensuppbygg-
nad för att klara denna uppgift. Enligt utredningen måste statens planerings-
förutsättningar förbättras på detta område. För att uppnå detta bör de arkivbil-
dande myndigheternas ansvar för sin arkivbildning förstärkas. Ett utökat an-
svar bör i princip också omfatta de långsiktiga ekonomiska konsekvenserna
av denna arkivbildning. Detta synsätt innefattar en överföring av resurser till
arkivmyndigheterna från de arkivbildande myndigheterna i samband med le-
veranser av arkiv. En resursöverföring måste, för att långsiktigt täcka de
kostnader som uppstår, omfatta såväl medel för den fortsatta praktiska hante-
ringen av arkiven som medel för själva arkivförvaringen. ARKU:s bedöm-
ning var att detta slags omprioteringar bör ske inom ramen för regeringskans-
liets ordinarie budgetarbete.

I propositionen (prop. 1989/90:72, bet. 1989/90:KrU29, rskr.
1989/90:307) om arkiv m.m. anges informationslagring och arkivförvaring
som ett prioriterat insatsområde för det statliga arkivväsendet Bland annat be-
tonas vikten av rationella, kostnadseffektiva lösningar. För att precisera be-
hoven av detta och för att ta fram beräkningsmodeller med anledning av

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

102

ARKU:s förslag fick Organisationskommittén för försörjning av statliga prOp. 1992/93’100
arkivdepåer (Dir. 1989:46) till uppgift att utarbeta en plan för försörjningen gjj 12
av statliga arkivdepåer samt att beräkna medelsbehoven för en utbyggnad.
Kommittén skulle pröva om en sådan utbyggnad av arkivdepåer kunde ske i
samverkan med andra arkivhuvudmän, särskilt primär- och landstingskom-
muner. Möjligheten att minska arkivdepåbehovet genom en mera systematisk
mikrofilmning skulle även undersökas.

I kommitténs uppgifter ingick också att undersöka om en utbyggnad av
arkivdepåer, lokaliseringen av sådana arkivdepåer eller andra skäl kunde för-
anleda behov av en annan organisatorisk ram för de civila arkivmyndighe-
terna. I uppdraget ingick även att undersöka om behov förelåg att föreslå för-
ändringar mellan Riksarkivets och landsarkivens ansvarsområden som arkiv-
depåer för centrala resp, regionala och lokala myndigheter.

Vissa frågor om kyrkoarkiv

I organisationskommitténs uppgifter ingick att utreda vissa frågor om vilka
resursbehov som uppkommer hos landsarkiven i samband med att de övertar
kyrkobokföringsarkiven när folkbokföringen förs över till skattemyndighe-
terna. Regeringen beslutade den 5 september 1991 om mikrofilmning av den
del som omfattar folkbokföringen av dessa arkiv. Riksskatteverket har därvid
kunnat utnyttja de beräkningar som organisationskommittén redovisat på detta
område när man i samråd med Riksarkivet planerat genomförandet av film-
ningen m.m. Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan av anslaget till
Riksarkivet och landsarkiven.

Landsarkivens depåansvar

Organisationskommittén föreslår att arkiven från hovrätter, kammarrätter, för-
säkringsrätter samt från universitet och högskolor avlämnas till landsarkiv i
stället för till Riksarkivet. Vidare föreslår kommittén att depåansvaret för
ADB-upptagningar från regionala och lokala statliga myndigheter överförs
från Riksarkivet till resp, landsarkiv. Remissinstanserna har i denna fråga i
huvudsak förordat att om depåansvaret överförs till landsarkiv bör en naturlig
konsekvens vara att även motsvarande tillsynsansvar överförs från Riks-
arkivet till landsarkiv. Man bedömer det vara mest rationellt att en arkivbil-
dande myndighet endast ska behöva kommunicera med en och samma arkiv-
myndighet.

Uppdelningen av Riksarkivets och landsarkivens depå- och tillsynsansvar
regleras av förordningen (1991:731) med instruktion för Riksarkivet och
landsarkiven. För att på effektivast möjliga sätt kunna ta ansvar för arkiv-
effekterna av det pågående förändringsarbetet inom den offentliga sektom be-
dömer jag nu det vara en lämplig åtgärd att Riksarkivet ges möjligheter till
större flexibilitet i fördelningen av depå- och tillsynsuppgifter mellan Riks-
arkivet och landsarkiven. Denna minskade detaljreglering skapar förutsätt-
ningar för Riksarkivet att anpassa arkivverksamheten i enlighet med de behov
som föreligger. Jag vill för Riksdagens kännedom meddela min avsikt att se-

103

nare återkomma till regeringen med förslag om en reglering av denna fråga så
att Riksarkivet ges ökade möjligheter att inom ramen för sitt sektorsansvar
göra en lämplig fördelning av depåansvars- och tillsynsuppgifter mellan Riks-
arkivet och landsarkiven.

I samband med beredningen av denna del av organisationskommitténs
förslag har jag noterat att flera remissinstanser uttalat särskilda önskemål om
att Göta hovrätts arkiv bör fortsatt förvaras i Jönköping. Detta oavsett even-
tuella förändringar vad gäller vilken arkivmyndighet som skall ha tillsyns-
resp. depåansvar för hovrätter. Jag vill i detta sammanhang erinra om att de
nuvarande reglema för leverans av arkiv till arkivmyndighet i normalfallet
innebär att en sådan leverans sker efter överenskommelse mellan arkivbilda-
ren och arkivmyndigheten. Med den starka lokala förankring som Göta hov-
rätts arkiv uppenbarligen har i Jönköping finns det anledning att utgå ifrån att
överenskommelse kan träffas om fortsatt förvaring av arkivet där.

Jag övergår nu till att redovisa mina ställningstaganden till organisations-
kommitténs förslag i övrigt.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Beräkningar av arkivtillväxt och leveransbehov

Min bedömning: Under 1990-talet behöver ca 140 000 hyllmeter
handlingar från civila statliga myndigheter överföras till Riksarkivet
och landsarkiven. Utöver detta tillkommer bland annat leveransbehov
till följd av den pågående förnyelseverksamheten inom
statsförvaltningen.

Kommitténs bedömning: Överenstämmer med min bedömning.
Remissinstanserna: Delar kommitténs uppfattning.

Skälen för min bedömning: Av arkivlagen (SFS 1990:782) följer att
myndigheters arkiv på sikt skall överföras till arkivmyndighet. Detta innebär
att arkivmyndigheternas depåkapacitet successivt måste utökas för att kunna
avlasta myndigheterna alltefter de behov som uppstår. Organisationskommit-
téns beräkningar visar att ca 140 000 hyllmeter arkivhandlingar under 1990-
talet behöver levereras till Riksarkivet och landsarkiven. Redan nu förvaras
hos dessa arkivmyndigheter arkivbestånd som uppgår till ca 300 000 hyllme-
ter. Utöver vad organisationskommittén har haft haft möjlighet att beräkna
tillkommer dessutom de relativt omfattande leveransbehov som uppstår till
följd av bl.a. privatiseringen av affärsverk. Slutligen finns vissa behov av att
kunna ta emot enskilda arkiv.

Genom att fastställa vilka leveransbehov som föreligger samt genom att
precisera nettoarkivtillväxten har organisationskommittén skapat väsentligt
förbättrade planeringsförutsättningar för en utbyggnad av statens arkivdepåer.
De gjorda beräkningarna förefaller vara väl underbyggda även om det kan
finnas anledning anta att pågående förändringar inom den statliga myndig-

104

hetssektom kommer att medföra ytterligare omfattande leveransbehov utöver
vad kommittén haft möjlighet att beräkna.

Mikrofilmning

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Min bedömning: Behovet av utbyggnad av arkivdepåer påverkas
under 1990-talet enbart i mycket begränsad omfattning av
möjligheterna att mikrofilma redan bildade arkiv.

Kommitténs bedömning: Överenstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Instämmer i allmänhet med bedömningen. Ett fåtal
remissinstanser anser dock att organisationskommittén underskattat vinsterna
med att i efterhand mikrofilma arkivhandlingar.

Skälen för min bedömning: Mikrofilmning av arkiv har förekommit
under lång tid. I allmänhet har arkivmikrofilmning gjorts för att tillgänglig-
göra svåråtkomliga arkivbestånd eller för att säkerhetsfilma omistliga origi-
nalhandlingar. Arkivmikrofilmning förekommer även för att skydda särskilt
utsatta arkivhandlingar från kraftig förslitning orsakad av bl.a. hög efterfrå-
gan.

Kostnadskalkylerna för att av andra skäl ersättningsmikrofilma redan exis-
terande arkivhandlingar har inte övertygande kunnat påvisa tillräckliga eko-
nomiska fördelar för att motivera särskilda åtgärder. Att däremot när arkiv
bildas - som ett led i en automatiserad process - direkt framställa arkivhand-
lingar på t.ex. mikrofilm är en metod som förtjänar att övervägas vid fram-
ställning av arkivhandlingar avsedda att bevaras för framtiden. Jag delar
kommitténs uppfattning att en utökad mikrofilmning inte kommer att påverka
behoven av arkivdepåer under 1990-talet.

Den tekniska utvecklingen i fråga om informationslagring går snabbt.
Riksarkivet följer denna utveckling och har inom ramen för sitt sektorsansvar
att bevaka området och vidta eller föreslå lämpliga åtgärder.

Resursöverföring vid leverans av arkiv

Min bedömning: Riksarkivets och landsarkivens resurser behöver
förstärkas i samband med att de mottar arkivleveranser från myndighe-
ter.

Kommitténs bedömning: Överenstämmer med min.
Remissinstanserna: Har i allmänhet lämnat förslaget utan erinran.

Skälen för min bedömning: Arkivlagen lägger ett tydligare ansvar på
de arkivbildande myndigheterna för sina arkiv. Detta ansvar inrymmer även
långsiktiga aspekter utöver de tidsmässigt mera kortsiktiga återsökningsbe-

105

hov m.m. som myndigheterna själva har i de egna arkiven. Här är givetvis
offentlighetsprincipen en styrande faktor. Rätten att ta del av de allmänna
handlingar som arkiven huvudsakligen utgörs av måste givetvis garanteras
även på lång sikt. En annan mera långsiktig aspekt är det ansvar den arkiv-
producerande myndigheten har för sina arkiv av det skälet att dessa utgör en
del av det nationella kulturarvet

De långsiktiga kostnaderna för arkivbevarande kan i princip delas upp i två
huvudkomponenter. Dels kostar det att rent fysiskt härbärgera och vårda
arkiven i den typ av lokaler som erfordras för att garantera säkerhet och be-
ständighet. Dels innebär utnyttjandet och vården av arkiven en kostnad. I ett
kortare tidsperspektiv är detta utnyttjande huvudsakligen relaterat till arkivbil-
damas fullgörande av sina huvuduppgifter. När ett arkiv, som fortfarande är
av betydelse för den verksamhet ur vilken det härstammar, avlämnas till
arkivmyndighet får arkivmyndigheten också överta vissa myndighetsuppgif-
ter. Arkivmyndigheterna behöver resurser för dessa uppgifter. Ett belysande
exempel på detta är den av regeringen år 1990 beslutade successiva överfö-
ringen av folkbokföringsarkiv, omfattande ca 23 000 hyllmeter handlingar,
från kyrkan till landsarkiven. Enligt organisationskommitténs bedömningar
kommer denna överföring att medföra ett behov på sikt om ytterligare minst
55 tjänster hos landsarkiven för att man där skall kunna utföra den författ-
ningsenliga hanteringen av folkbokföringshandlingama.

Att överfora arkiv till arkivmyndighet innebär därmed en resursmässig av-
lastning för de arkivbildande myndigheterna. Denna besparing är som jag
visat större än vad enbart kostnadsminskningen för själva arkivutrymmet
innebär. I gengäld ökar arbetsbelastningen för den mottagande arkivmyndig-
heten i motsvarande grad. Jag bedömer det därför vara rimligt att - i likhet
med arkivutredningens förslag - arkivmyndigheterna ges en ekonomisk
kompensation direkt kopplad till de leveranser som sker. Nivån på resurs-
överföringen bör bli föremål för en överenskommelse mellan Riksarkivet och
den leverande myndigheten som har att finansiera arkivleveransen. Ur ett
samhällsekonomiskt perspektiv bör en sådan lösning långsiktigt innebära en
bättre hushållning med resurserna för arkivförvaring. För detta synsätt talar
inte endast de stordriftsfördelar som kan uppnås utan här finns även andra
aspekter av kostnadseffektivitet som jag skall utveckla närmare.

Arkivmyndigheterna har fram till nu fungerat som en kostnadsfri resurs
och avlastning för de statliga myndigheterna. När myndigheterna har behövt
leverera arkiv till Riksarkivet eller till ett landsarkiv så har detta i regel kunna
ske utan någon kostnad för den levererande myndigheten. Någon egentlig
prövning av myndighetens leveransbehov i förhållande till alternativa lös-
ningar inom myndigheten eller av kostnadseffekten för myndigheten i förhål-
lande till arkivmyndigheten har således inte skett. En genomförd praxis med
resursöverföring vid leverans kommer utan tvekan att öka kostnadsmedve-
tandet hos de arkivbildande myndigheterna och därmed utgöra ett incitament
till en förbättrad arkivvård hos dessa. En följd av detta blir att myndigheterna
av kostnadsskäl kommer att bli angelägna att maximera utnyttjandet av egna
arkivlokaler innan leverans till arkivmyndighet övervägs. Den ökade kost-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

106

nadsmedvetenheten leder sannolikt dessutom till att gallringen av arkivhand-
lingar i hög grad kommer att bli mer effektiv för att minska behovet av arkiv-
lokaler.

Den omfattande arkivtillväxt och de därmed sammanhängande behoven av
arkivdepåer m.m., som organisationskommittén redovisat, utgör ett starkt
stöd för tanken att arkivförvaringens kostnader på kort och lång sikt behöver
tydliggöras och prövas när arkiv nu bedöms behöva överföras till arkivdepåer
i en hittills oprövad omfattning. Det uppdämda leveransbehovet om 140 000
hyllmeter arkiv från statliga myndigheter, som behöver föras till arkivdepåer
under 1990-talet, och det uppskattningsvis lika stora leveransbehovet som
privatiseringen av affärsverk m.m. medför innebär i det närmaste behov av en
fördubblad depåkapacitet jämfört med i dag.

Organisationskommittén har presenterat en modell för hur man beräknar de
resursbehov som följer med en arkivleverans. Nyckeltal har därvid utarbetats
för dithörande resurs- och kompetensbehov vad gäller flyttkostnader, lokaler,
personal m.m. Beräkningarna kan behöva kompletteras med hänsyn till de
speciella krav på arkivförvaring som skilda arkiv kan bedömas behöva, av
tekniska skäl eller av andra orsaker. En utgångspunkt vid en sådan bedöm-
ning kan enligt min mening vara att särskilt värdefullt arkivmaterial, som kan
förväntas vara frekvent efterfrågat, bör ges en förvaring så att de relativt
snabbt skall kunna tillhandahållas till forskare och allmänhet. För arkiv där
efterfrågan kan förväntas bli lägre bör man kunna överväga om de kan förva-
ras under andra former. Av detta synsätt följer inte att något avkall på arkiv-
förvaringens säkerhet bör göras.

En resursöverföring enligt det synsätt jag nu förordar bör normalt ske
inom ramen för den årliga budgetprocessen i regeringskansliet. Riksarkivet
har att med stöd av dessa nyckeltal, i samverkan med levererande myndighet,
beräkna de resursbehov som följer av planerade leveranser. Inom de ramar
dessa resursöverföringar ger kan Riksarkivet planera för och långsiktigt
bygga ut depåverksamheten alltefter de behov som föreligger. Det är angelä-
get att denna planering sker på ett strategiskt sätt, detta särskilt med hänsyn
till den av organisationskommittén gjorda bedömningen att nybildade arkiv i
form av pappershandlingar successivt kommer att minska i omfattning till
följd av den ökade användningen av teknikberoende medier (ADB, mikrofilm
m.m.). På sikt innebär detta att behovet av nya traditionella arkivdepåer
minskar medan det i stället uppstår behov av särskilda s.k. klimatarkiv som
dessa medier erfordrar.

Jag vill erinra om att Riksarkivet och landsarkivens huvuddepåer - med ett
undantag - nu förs över till den nya fastighetskoncernen, för att där förvaltas
efter mera marknadsmässiga principer (prop. 1991/92:44, bet.
1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107 och prop. 1992/93:37, bet. 1992/93:FiU8,
rskr. 1992/93:123). I Riksarkivets uppgifter kommer därvid att ingå att verka
för att den långsiktiga arkivförvaringen genomförs på mest kostnadseffektiva
sätt. De behov av ökade arkivdepåutrymmen m.m., som jag bedömer före-
ligga för Riksarkivet och landsarkiven, ställer med de nya riktlinjerna för
statlig fastighetsförvaltning nya krav på Riksarkivets planeringsverksamhet

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

107

på detta område. En utgångspunkt bör därvid vara att genom ett aktivt age-
rande på hyresmarknaden söka uppnå kostnadseffektiva lösningar vid utök-
ningen av arkivens depåkapacitet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Utbyggnad av arkivdepåer

Min bedömning: Förhandlingar bör inledas med Stockholms kom-
mun för att kunna ge Stockholms stadsarkiv uppgiften att vara lands-
arkiv i Stockholms län.

Förhandlingar bör också upptas med Malmö kommun om att Malmö
stadsarkiv skall upphöra att ha landsarkivfunktion i Malmö kommun.
Det statliga arkivmaterialet som förvaras i Malmö stadsarkiv bör vara
kvar där inom ramen för den mera begränsade funktionen för stadsar-
kivet att vara lokal depå inom Lunds landsarkivdistrikt. Lunds lands-
arkiv blir därmed statlig arkivmyndighet för hela Malmöhus län.

Frågan om ytterligare förändringar av landsarkivorganisationen, i
samverkan med lokala och regionala intressenter, bör prövas ytterli-
gare.

Kommitténs bedömning: Överenstämmer med min.

Remissinstanserna: Delar till övervägande del kommitténs uppfattning.

Skälen for min bedömning: Den nuvarande indelningen av landet i
landsarkivdistrikt är historiskt framvuxen och uppvisar en splittrad bild med
mycket stora skillnader i underlaget för verksamheten. Uppsala landsarkiv-
distrikt omfattar således i det närmaste sex län. För Stockholms och Malmö
kommuner gäller att resp, stadsarkiv har landsarkivfunktion inom den egna
kommunen. I övrigt består landsarkivorganisationen av fyra landsarkiv med
distrikt omfattande fyra län samt av två landsarkiv som omfattar ett län.

I det föregående har jag redovisat vissa ställningstaganden till Riksarkivets
planeringsansvar för den fortsatta utbyggnaden av arkivdepåer m.m. i förhål-
lande till de behov som föreligger. Med detta följer också ett ansvar för de
behov av organisatoriska förändringar en sådan utbyggnad kan föranleda.
Arkivmyndigheternas förmåga att möta de krav som ställs på depåkapacitet,
tillsynsverksamhet och service anpassas i enlighet med de behov som före-
ligger.

Vid sidan av detta utökade, mera långsiktiga, planeringsansvar som Riks-
arkivet har bedömer jag det redan nu vara lämpligt att föreslå vissa smärre
justeringar av landsarkivorganisationen. Den prövning jag därvid gör känne-
tecknas av en mera begränsad ambition i syfte att anpassa nätverket av lands-
arkiv i enlighet med redan konstaterade behov av strukturförändringar.

108

Stockholms stadsarkiv

Uppsala landsarkivdistrikt är enligt min uppfattning alltför stort för att det
skall kunna vara helt rationellt. Flertalet remissinstanser delar denna uppfatt-
ning. Stockholms län bör därför brytas ut. Stockholms stadsarkiv, som nu
har landsarkivfunktion för statliga myndigheter i Stockholms kommun, bör få
till uppgift att fungera som statlig arkivmyndighet för hela länet. Det är också
en uppfattning som delas av Stockholms kommun. Stadsarkivet, som redan i
dag erhåller ett årligt statsbidrag för att arkivet fullgör en uppgift inom det
statliga arkivväsendet, bör givetvis kompenseras ytterligare om denna uppgift
nu utvidgas på det sätt som jag förordar.

De arkivhandlingar som nu förvaras i Uppsala landsarkiv och som här-
stammar från myndigheter i Stockholms län bör, i den mån de enkelt kan
identifieras och urskiljas, överföras till Stockholms stadsarkiv. Detta blir en
icke obetydlig förbättring för lokalhistoriskt orienterade forskare och andra i
Stockholms län vilka härigenom får tillgång till källmaterial direkt i Stock-
holm. En samlad lösning för Stockholms län är motiverad inte endast på
grund av den särställning länet intar i kraft av sin befolkningsstorlek. Statliga
arkivmyndigheter bör enligt min uppfattning ha minst hela län som upptag-
ningsområde. Detta gäller särskilt i ett läge som nu då regionala myndigheter i
stor utsträckning förvandlas och till sig knyter tidigare självständiga lokala
enheter. Jag tänker här främst på den organisatoriska utveckling som skett
hos skatte- och kronofogdemyndigheter. Konsekvenserna för arkiven av en
sådan utveckling talar för att arkivmyndighetsfunktionen i såväl Stockholms
län som i Malmöhus län bör omfatta resp. län. Den avlastning som Uppsala
landsarkiv på sikt får, när Stockholms stadsarkiv kan bereda utrymme för de
arkiv som skall överföras, möjliggör för landsarkivet att i sina depåer ta emot
ytterligare arkiv.

Malmö stadsarkiv

Malmö stadsarkiv är en väl integrerad del i landsarkivorganisationen. Den
statliga arkivverksamheten i Malmö kommun är dock av en så pass begränsad
omfattning att det finns anledning överväga om den verkligen motiverar en
egen landsarkivfunktion. Min bedömning blir därvid att Malmö kommun bör
inlemmas i Lunds landsarkivdistrikt. I denna bedömning ingår - i samklang
med vad bl.a. Riksarkivet anför - som en utgångspunkt att de statliga arkiv-
handlingarna rörande Malmö kommun ej bör flyttas från Malmö. Malmö
stadsarkiv bör därför kvarstå med en depåfunktion inom Lunds landsarkiv-
distrikt. Jag bedömer även att det kan finnas möjligheter till samverkan i ett
samarbete mellan Lunds landsarkiv och stadsarkivet. Man borde därvid
kunna utnyttja den erfarenhet och kompetens som Malmö stadsarkiv besitter i
förhållande till de statliga myndigheterna i kommunen. Malmö kommun bör
ges ekonomisk kompensation för dessa åtaganden.

Det bör ankomma på Riksarkivet att förhandla med berörda parter om de
avtal som behövs för att genomföra de åtgärder jag föreslagit beträffande
landsarkivorganisationen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

109

Övriga landsarkiv

Organisationskommittén föreslår även att andra förändringar av landsarkiv-
organisationen skall genomföras med viss förtur. För det första föreslås att
den landstingskommunala institutionen Värmlandsarkiv i Karlstad ges lands-
arkivs uppgift för Värmlands län. För det andra menar kommittén att starka
skäl talar för att Kronobergs och Kalmar län bör brytas ut ur Vadstena lands-
arkivdistrikt samt Blekinge län ur Lunds landsarkivdistrikt. Härigenom ska-
pas utrymme för att etablera ett landsarkiv i sydöstra Sverige. Ett landsarkiv
för dessa län skulle få en lämplig storlek och medföra en avlastning för lands-
arkiven i Vadstena och Lund. Vid en sådan utbyggnad bör man, enligt
kommittén, kunna väga in de fördelar som kan finnas i en samverkan utöver
de mera traditionella gränserna för huvudmannaskap i offentlig arkivverk-
samhet.

Jag avser att återkomma till regeringen i fråga om den fortsatta utveck-
lingen av landsarkivorganisationen när Riksarkivet har redovisat det underlag
som erfordras för ett ställningstagande. Organisationskommittén gör i fråga
om prioriteringar, vid en utbyggnad av landsarkivorganisationen, den bedöm-
ningen att frågan om en utbyggnad av Vadstena landsarkiv inte kan avgöras
förrän ställning tagits till huruvida en etablering av ett landsarkiv för sydöstra
Sverige skall ske. Jag delar den bedömningen.

Organisationskommittén föreslår dessutom en allmän utbyggnad av arkiv-
depåerna inom nuvarande landsarkivdistrikt samt anskaffning av en ny större
depå för Riksarkivet - eventuellt samordnad med en depå för Stockholms
stadsarkiv. Detta utbyggnadsbehov bedömer jag ligga inom ramen för den
långsiktiga planeringen för depåförsörjningen som Riksarkivet ansvarar för.

Byggnadsstyrelsen har i en skrivelse den 20 oktober 1992 till regeringen
föreslagit en om- och tillbyggnad av landsarkivet i Härnösand. Det ankommer
på Riksarkivet att pröva huruvida denna om- och utbyggnad ligger i linje med
och kan finansieras genom de leveranser som planeras för landsarkivets i
Härnösand vidkommande.

Den stegvisa utveckling av organisationen som här redovisats passar väl in
i den modell av resursöverföringar vid leverans av arkiv som jag tidigare pre-
senterat. Riksarkivet uppgift som sektorsansvarig myndighet bör härvid vara
att samlat överblicka och analysera effekterna av de förändringar som över
tiden kan komma att antyda nya behov inom landsarkivorganisationen. Det
ligger i arkivmyndigheternas roll att, som mottagare av arkiv, anpassa sin
verksamhet och struktur efter den samhällsutveckling man, om än med vis
eftersläpning, speglar. Det finns, mer allmänt, anledning till stor flexibilitet
vid bedömningen av hur en fortsatt utbyggnad av arkivorganisationen bör
ske. En avgörande faktor är här inte minst den utveckling informationstekno-
login genomgår och vilka speciella behov som därmed uppstår beträffande
långsiktigt bevarande av arkiv.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

110

Kostnadsberäkningar

Riksarkivets förhandlingar med Stockholms och Malmö kommuner rörande
de organisatoriska lösningar som jag har förordat bör för Riksarkivets vid-
kommande ske inom en given, maximerad, kostnadsram.

Jag noterar därvid, att verket nu disponerar ett belopp om 4 135 000 kr
för att ersätta Stockholms stadsarkiv för dess nuvarande uppgifter som statlig
arkivmyndighet.

Jag har beräknat, på grundval av under hand inhämtad information om
faktiska kostnader för förvaring och hantering av det aktuella arkivmaterialet,
att de resurser som därutöver bör stå till verkets förfogande i relation till be-
rörda parter under nästa budgetår inte får överstiga 5 miljoner kronor, varav
högst hälften får utgöra årligt driftsstöd och minst hälften utgöra ett engångs-
belopp för transporter, inredning m.m. Den totala resurs som således nästa
budgetår bör ställas till Riksarkivets disposition, för att verket skall kunna
agera i enlighet med de riktlinjer som jag här har förordat, bör uppgå till
sammanlagt högst 9 135 000 kr, inkl, det nuvarande statsbidraget till Stock-
holms stadsarkiv, varav minst 2,5 miljoner kronor skall utgöra ett engångsbe-
lopp.

Det bör i övrigt ankomma på Riksarkivet att, inom de ramar som Riksar-
kivet och landsarkiven totalt sett disponerar för att lösa sina uppgifter, göra de
överväganden som organisationsförändringen kan föranleda.

Jag räknar med att återkomma till regeringen med ett förslag till uppdrag
till Riksarkivet att föra de förhandlingar som behövs och i övrigt vidta de åt-
gärder som erfordras. Jag utgår ifrån att riksdagen i samband med budget-
förslaget för budgetåret 1994/95 skall informeras om de åtgärder som har
vidtagits med anledning av vad jag här har redovisat.

Jag utgår givetvis ifrån att Uppsala landsarkiv, som under år 1993 kom-
mer att flytta in i nya lokaler, som en följd av omstruktureringen i ökad om-
fattning skall kunna ta emot arkivleveranser från sitt minskade upptagnings-
område och därigenom reducera det uppdämda leveransbehov som i särskilt
hög grad föreligger i Uppsala landsarkivdistrikt.

Vid min senare anmälan av anslaget till Riksarkivet och landsarkiven åter-
kommer jag till anslagsbehoven för de kostnadsberäkningar som jag här re-
dovisat.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om arkivtillväxt och leveransbehov,
arkivmikrofilmning, resursöverföring vid leverans av arkiv samt ut-
byggnad av arkivdepåer.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

111

B 24. Riksarkivet och landsarkiven

Prop. 1992/93:100

1991/92	Utgift	122 237 0861	Bil. 12
1992/93	Anslag	126 500 000
1993/94	Förslag	183 842 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 23

Målen för den statliga arkivverksamheten finns angivna i arkivlagen (SFS
1990:782, prop. 1989/90:72, bet. 1989/90:KrU29, rskr. 1989/90:307) och
kan sammanfattas så att myndigheternas arkiv utgör en del av det nationella
kulturarvet och att dessa arkiv skall hanteras så att de tillgodoser:

- rätten att ta del av allmänna handlingar,

- behovet av information för rättsskipningen och förvaltningen,

- forskningens behov.

Riksarkivet och landsarkiven är statliga arkivmyndigheter med det sär-
skilda ansvar för den statliga arkivverksamheten och för arkivvården i landet
som framgår av arkivlagen, arkivförordningen (1991:446) samt av förord-
ningen (1991:731) med instruktion för riksarkivet och landsarkiven. I de
statliga arkivmyndigheternas uppgifter ingår att vara arkivdepåer, att främja
forskning och att på begäran ge kommunala myndigheter och enskilda råd i
arkivfrågor.

De sju landsarkiven i Uppsala, Vadstena, Visby, Lund, Göteborg, Härnö-
sand och Östersund är regionala arkivmyndigheter. Inom Stockholm fullgörs
landsarkivfunktionen av Stockholms stadsarkiv och i Malmö av Malmö
stadsarkiv.

Riksarkivet

Riksarkivet har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat sin verksam-
het under sakområdena Att arbeta för en god arkivhantering, Bevara och
vårda, Tillhandahållande av arkiv samt Levandegörande av arkiv. För de
olika sakområdena redovisas följande.

Riksarkivet redovisar på sakområdet Att arbeta för en god arkivhantering
de förändringar som inträtt genom införandet av arkivlagen (1990:782).
Myndigheterna ges i och med lagen ett tydligare eget ansvar för sina arkiv
vilket ökar insikten om värdet av en rationell arkivhantering. Arkivmyndighe-
terna får därmed en mera övergripande roll med tonvikt på service och ut-
vecklingsarbete. I sin fördjupade anslagsframställning uppmärksammar Riks-
arkivet inom detta sakområde även de arkiveffekter privatiseringen av tidigare
offentlig verksamhet medför.

På sakområdet Bevara och vårda redovisas balanser vad gäller ordnande
av arkiv samtidigt som man i mycket liten utsträckning för närvarande kan ta
emot ytterligare arkiv på grund av bristen på depåutrymme.

Sakområdena Tillhandahållande och Levandegörande av arkiv känneteck-
nas av en fortsatt hög efterfrågan på arkivens tjänster. Svensk arkivinforma-
tion i Ramsele (SVAR), som är en byrå i Riksarkivet, har härvid genom att

112

tillhandahålla arkivmaterial i mikrokortform nästan fördubblat tillhandahållan-
det av frekvent efterfrågad arkivinformation. Denna verksamhet bidrar där-
med på ett avgörande sätt till att förslitningen av kyrkoarkivens originalhand-
lingar minskar.

Riksarkivet bedriver verksamhet i frågor om utvecklande av standarder
och annan teknisk utveckling vad gäller arkivlagringsmetoder. I dessa frågor,
men även i frågor om ADB-hantering av arkiv med hänsyn tagen till integri-
tetsaspekter, bedrivs ett omfattande arbete bl.a. med hänsyn till pågående
europeiskt integrationsarbete.

Riksarkivet redovisar i en särskild undersökning utvecklingen av basre-
surser hos de statliga arkivmyndigheterna. Riksarkivet anför att, vid en inter-
nationell jämförelse, framför allt landsarkivens basresurser är underdimen-
sionerade.

Riksarkivet påtalar i sin fördjupade anslagsframställning de svårigheter
som den stora andelen lönebidragsanställd personal vid arkiven medför när
systemet med flexibla lönebidrag införts. Riksarkivet konstaterar att samtliga
sakområden utsätts för problem som ett resultat av denna förändring.

Riksarkivet avser att under budgetåret 1992/93 lägga om sin interna redo-
visningsmetodik för att bl.a. kunna formulera ett antal resultatkrav.

Riksarkivets förslag

Riksarkivet föreslår i sin fördjupade anslagsframställning för budgetåren
1993/94-1995/96 följande.

1. Myndigheten undantas från besparingar under treårsperioden. Ett uttag
av besparingskravet kommer enligt Riksarkivet att innebära en kraftig perso-
nalminskning vilket drabbar samtliga verksamhetsgrenar.

2. Riksarkivets anslag slås samman till ett ramanslag och ett särskilt bi-
dragsanslag införs.

3. Riksarkivet tillförs medel som kompensation för ökade kostnader i
samband med lönebidragsanställningar.

4. Riksarkivet tillförs resurser till följd av leveranser av arkiv till Riks- och
landsarkiv samt för utökade driftskostnader i samband med Uppsala lands-
arkivs nybyggnad.

5. Riksarkivet ges utökade anslag för att medge en utökad verksamhet av-
seende

- ordnande av arkiv och skyddsfilmning av arkiv,

- arbete inom modern arkivbildning och uppsökande verksamhet,

- utökat stöd till enskilda arkiv,

- anpassning av Riksarkivets regelverk till EG-förhållanden,

- inrättande av en funktion för näringslivsarkiv samt bidrag till föreståndar-
löner vid företagsarkiv.

6. Riksarkivet och landarkiven tillförs medel för tjänster som arkivlektorer
vid landsarkiven samt för en ekonomiadministrativ tjänst till vardera Riks-
arkivet och SVAR.

7. Medel tillförs myndigheten för forsknings- och utvecklingsverksamhet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

S Riksdagen 1992 93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Riksarkivet föreslår vidare att beslut fattas om utformningen av landsarkiv-
organisationen samt om anskaffande av ytterligare arkivlokaler för Riksar-
kivet och flera av landsarkiven.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Föredragandens överväganden

Fördjupad prövning

Arkivverksamheten kan delas upp i två övergripande arbetsområden, att be-
vara arkiven för framtiden och att göra dem tillgängliga. I bevarandet av arkiv
ingår att ge arkiven goda förvaringsbetingelser men även att verka för att
arkiv skapas på ett sådant sätt att de går att bevara för framtiden. Hit hör även
att verka för en rationell arkivgallring. I tillgängliggörandet ingår att skapa
goda sökmöjligheter i arkiven och att sprida kunskap om dem och levande-
göra deras innehåll genom t.ex. publicerings-, utställnings- och seminarie-
verksamhet. Av central betydelse är här även att Riksarkivet och landsarkiven
i sina forskarsalar ger forskare och allmänhet så goda möjligheter som möjligt
att ta del av arkivhandlingarna.

Riksarkivet anför i sin fördjupade anslagsframställning att en viss obalans
råder mellan vissa sakområden. Orsaken till detta anges vara för små eko-
nomiska resurser. Någon egentlig omprövning av befintlig verksamhet som
skulle kunna leda till att dessa obalanser åtgärdades redovisas dock inte. För
att en rimlig avvägning mellan olika resursbehov skall kunna ske krävs, uti-
från en sammanhållen analys av mål och medel, en kontinuerlig prövning av
verksamheten så att inte vaije förändring alltid förutsätter ytterligare resurstill-
skott. Det rambudgeteringssystem som Riksarkivet och landsarkiven nu går
in i förutsätter en beredskap att omprioritera resurser för att nå bättre resultat.

Riksarkivets fördjupade anslagsframställning visar i övrigt att verksamhe-
ten bedrivs på ett rationellt sätt i förhållande till angivna mål. Resultatredo-
visningen pekar på att bevarandemålen väl uppfylls genom bl.a. en omfat-
tande tillsynsverksamhet samt genom särskilda insatser på informationstekno-
logiområdet. Riksarkivets redovisning av de positiva effekterna av denna
verksamhet och att dessa effekter förstärks genom arkivlagens införande
stämmer väl överens med min bedömning av situationen.

Riksarkivet redogör vidare för de effekter privatiseringen av tidigare
offentlig verksamhet har i arkivhänseende. Denna fråga utgör ett stort och
viktigt arbetsområde för såväl statliga som kommunala arkivmyndigheter.
Inom Kulturdepartementet bedrivs för närvarande ett utredningsarbete av
arkiv- och insynsfrågor i detta sammanhang. En departementspromemoria
avses bli remissbehandlad under våren 1993.

Vad gäller tillgängliggörandet av arkiv redovisas en fortsatt hög efterfrågan
på arkivens tjänster. Den satsning som skett på konvertering till mikrokort av
främst mikrofilmade kyrkoarkiv har visat sig ge goda resultat. Jag instämmer
i Riksarkivets värdering av vikten av att utnyttja ny teknik för att ytterligare
öka arkivinformationens tillgänglighet.

114

Frågor kring utformning av landsarkivorganisationen, depåutbyggnad och
finansiering av arkivdepåer m.m. har jag behandlat tidigare i samband med
redovisningen av arkivdepåkommittens betänkande. Min bedömning är att
Riksarkivet nu har goda förutsättningar att bygga upp den kompetens som er-
fordras för att kunna planera för och genomföra den successiva utbyggnad av
depåkapaciteten som erfordras. De svårigheter Riksarkivet redovisat beträf-
fande förutsättningarna för att överta arkiv från myndigheter och affärsverk
anser jag nu vara möjliga att komma till rätta med. Detta dels genom att myn-
digheterna själva, enligt arkivlagen, har givits ett tydligare ansvar för att hålla
sina arkiv i ordnat skick och dels genom införande av de leveransprinciper jag
redovisat tidigare i min föredragning. Min bedömning är därför att Riks-
arkivet nu har möjlighet att mer långsiktigt planera och genomföra mottagan-
det av arkiv med den flexibilitet som erfordras utifrån bl.a. kostnadseffektivi-
tetssynpunkt I Riksarkivets bedömning bör även kulturpolitiska motiv vägas
in.

Jag finner det angeläget att framhålla att arkiven som väsentliga delar av
vårt nationella kulturarv görs tillgängliga för en större allmänhet.

Åtgärder på grund av de särskilda svårigheterna för Riksarkivet och lands-
arkiven till följd av införandet av flexibla lönebidrag har jag behandlat tidigare
i min framställning. Jag återkommer till denna fråga under avsnittet Anslags-
beräkningar.

Frågor om forskning och utveckling inom arkivområdet behandlas i sär-
skild ordning i den kommande propositionen om den framtida forskningspo-
litiken.

Slutsatser

Min bedömning av Riksarkivets och landsarkivens verksamhet leder mig
fram till följande slutsatser.

Den första svenska arkivlagen trädde i kraft den 1 juli 1991 (SFS
1990:782). Statsmakterna har som ett resultat av ett omfattande utrednings-
arbete därmed lagt fast de övergripande målen för arkivverksamheten. Det
finns för närvarande ingen anledning att ompröva dessa mål. Riksarkivets
uppgift som sektorsansvarig myndighet är nu att fullfölja dessa mål och att
fortsatt bedriva utvecklingsarbete inom området

Som jag tidigare redogjort för i samband med behandlingen av arkivdepå-
kommittens betänkande är genomförandet av den nödvändiga utbyggnaden
av Riksarkivet och landsarkivens depåkapacitet en central uppgift. Riks-
arkivet har här att inom ramen för sin leveransplanering verka för en succes-
siv uppbyggnad av denna under iakttagande av största möjliga kostnads-
effektivitet och beaktande av bl.a. de tillgänglighetsaspekter som de kultur-
politiska ambitionerna uppställer.

Anslagsberäkningar

Medel till Riksarkivet och landsarkiven anvisas för närvarande under för-
slagsanslaget Riksarkivet och landsarkiven och reservationsanslaget Statliga

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

115

arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m., anslagsposten 1.
Därutöver ges medel för forsknings- och utvecklingsinsatser under ett särskilt
anslag. De två förstnämnda anslagen bör nu föras samman till ett gemensamt
ramanslag.

Som jag tidigare i min inledning till kulturavsnittet har redovisat bör Riks-
arkivet och landsarkiven i princip ges möjlighet att i oförändrad omfattning
anställa arbetshandikappade personer. Jag beräknar därvid 11 750 000 lo-
för Riksarkivets och landsarkivens ersättning till länsarbetsnämnderna för
flexibla lönebidrag.

Regeringen uppdrog den 5 september 1991 åt Riksskatteverket att i samråd
med Riksarkivet planera för samt låta ombesörja mikrofilmning och överfö-
ring till landsarkiven av de kyrkobokföringsarkiv som bildats fram till tid-
punkten för överförande av folkbokföringsverksamheten till skattemyndighet.
Efter samråd med chefen för Finansdepartementet gör jag nu bedömingen att
det är rimligt att Riksarkivet övertar ansvaret för denna verksamhet. Detta
torde även underlätta Riksarkivets planeringsarbete för de behov av ytterligare
arkivdepåer m.m. som uppstår hos landsarkiven i samband med arkivlever-
ansema. Jag beräknar för detta ändamål 6 300 000 kr. I kommande anslags-
framställningar och årsredovisningar bör Riksarkivet redovisa planerad resp,
genomförd verksamhet på detta område.

Jag har tidigare i min föredragning under avsnittet Utbyggnad av arkivde-
påer redogjort för mina slutsatser om behoven av en utbyggnad av lands-
arkivorganisationen. Under förevarande anslag har jag därför beräknat att till
Riksarkivets disposition för nästa budgetår skall ställas ett belopp om
9 135 000 kr, omfattande också det bidrag som enligt avtal skall utgå till
Stockholms stadsarkiv för dess nuvarande landsarkivfunktion, för att - på
grundval av det uppdrag som jag räknar med att regeringen senare skall med-
dela - åstadkomma den förordade strukturförändringen av landsarkivorgani-
sationen. Av beloppet skall minst 2,5 miljoner kronor utgöra ett engångsbe-
lopp för att täcka uppkomna kostnader för transporter, inredning m.m. i sam-
band med en uppgörelse.

För utökade driftskostnader vid Uppsala landsarkiv, i samband med in-
flyttningen i nya arkivlokaler i Uppsala, beräknar jag 255 000 kr.

Vid min beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneut-
vecklingen. Därutöver har kostnaderna för verksamhetsanknutna ombygg-
nadsåtgärder inräknats i anslaget

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell
som bör tillämpas. Riksarkivet och landsarkiven kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. Riksarkivet och landsarkiven kommer
därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen
under anslaget B 24. Riksarkivet och landsarkiven förs till detta konto.

Samtliga myndigheter övergår den 1 juli 1993 till de redovisningskrav enl-
igt bokföringsförordningen (1991:1026) som utgör en förutsättning för lån i
Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar.
Riksarkivets och landsarkivens behov av låneram under budgetåret 1993/94

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

116

uppgår till 7 490 000 kr, varav 6 540 000 kr avser investeringar i ADB prOp. 1992/93:100
och 950 000 kr utrustning av telefonväxlar vid landsarkiven i Göteborg och gjj |2
Härnösand.

Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktlinjer som chefen för Finans-
departementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av
lönekostnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till lån i
Riksgäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1
avsnittet Styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna
för myndigheterna). Medlen under anslaget kommer att fastställas slutligt
enligt dessa riktlinjer, och kan därför komma att avvika från det här före-
slagna beloppet.

Bidraget till Riksarkivets enskilda nämnd bör föras upp med oförändrat

8 092 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksarkivet och landsarkiven för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 183 842 000 kr.

B 25. Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns till Dialekt- och ortnamns-
arkivens samt svenskt visarkivs disposition uppförda förslagsanslaget Dia-
lekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv med 24 225 000 kr och
reservationsanslaget Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel
m.m., anslagsposten 3 med 2 227 000 kr.

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades den 19 december 1991
en särskild utredare med uppdrag att lägga fram förslag om den framtida
verksamheten och organisationen vid Dialekt- och ortnamnsarkiven samt
svenskt visarkiv. Utredaren kommer inom kort att avlämna sitt betänkande. I
avvaktan på att beredningen av de frågor som hänger samman med utredarens
förslag slutförs föreslår jag att anslagen förs upp med oförändrade belopp
under ett gemensamt förslagsanslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Dialekt- och
ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv för budgetåret 1993/94 beräkna
ett förslagsanslag på 26 452 000 kr.

117

B 26. Svenskt biografiskt lexikon		Prop. 1992/93:100
1991/92 Utgift	2 832 8881	Bil. 12
1992/93 Anslag	2 961 000
1993/94 Förslag	3 238 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 25

Svenskt biografiskt lexikon har till uppgift att fortsätta och slutföra utgi-
vandet av verket Svenskt biografiskt lexikon.

För myndigheten gäller förordningen (1988:630) med instruktion för
Svenskt biografiskt lexikon.

Svenskt biografiskt lexikon

Svenskt biografiskt lexikon har lämnat en fördjupad anslagsframställning för
budgetåren 1993/94- 1995/96. Under femårsperioden 1987/88 - 1991/92
har 10 häften, från Munck af Rosenschöld till Näsström, givits ut. Häftena
innehåller sammanlagt 471 personartiklar och 63 släktartiklar. Fem häften
utgör ett band och under perioden har tre band givits ut. Priset är sedan år
1991 för ett häfte 110 kr och 650 kr för ett band. Prenumeranter är främst
bibliotek, även utländska, universitet och andra institutioner. Antalet motta-
gare av häften och band har under perioden växlat från lägst 941 till högst
965.

Enligt lexikonet är redaktionen på sju personer ganska väl avpassad för sin
uppgift, men marginalerna för sjukdom och tjänstledigheter är mycket små
om utgivningstakten med 2,5 häften om året skall kunna hållas. Detta trots att
den lilla myndigheten är effektiv och har en låg sjukfrånvaro.

Svenskt biografiskt lexikon har beräknats komma ut med 38 band, av
dessa återstår tolv band att framställa. Med nuvarande utgivningstakt beräk-
nas lexikonet vara slutfört omkring år 2015. För den närmaste treårsperioden
har följande plan för utgivningen av lexikonet gjorts.

1993/94 2 häften till Petrén

1994/95 3 häften till Pålsson

1995/96 2 häften till Rettig

Svenskt biografiskt lexikon föreslår i sin anslagsframställning att ytterli-
gare en vetenskapligt utbildad redaktör anställs på halvtid med en årskostnad
på 150 000 kr. Vidare föreslås ökade medel ull höjda artikelarvoden och till
en persondator.

Svenskt biografiskt lexikon anser att en neddragning av resurserna inte är
möjlig om utgivningen skall hållas på oförändrad nivå.

118

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning och slutsatser

Uppslagsverket Svenskt biografiskt lexikon, som på 1910-talet startades som
en ren förlagsprodukt, utges sedan år 1962 av en särskild myndighet,
Svenskt biografiskt lexikon. Syftet med lexikonet är att det skall utgöra en på
förstahandskällor baserad generalinventering av betydelsefulla personligheter
och deras gärningar under olika skeden av det svenska samhällets utveckling.
Hittills har myndigheten utgivit 26 band och man räknar med att den totala
utgivningen skall omfatta 38 band, dvs. det återstår 12 band. Jag finner det
angeläget att detta synnerligen tidskrävande projekt skall kunna slutföras med
de kvalitetskrav som hittills gällt för verksamheten.

Under den senaste femårsperioden har utgivningen omfattat tre band.
Myndighetens ambition att klara utgivningen av resterande 12 band inom en
dryg tjugoårsperiod måste mot denna bakgrund bedömas som tillfredsstäl-
lande. Jag förutsätter att utgivningstakten under den nu aktuella treårsperio-
den blir så avpassad att det uppställda slutåret kan hållas.

Anslagsberäkningar m.m.

Medel till Svenskt biografiskt lexikon anvisas för närvarande under två an-
slag, nämligen förslagsanslaget Svenskt biografiskt lexikon och reservations-
anslaget Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m., an-
slagsposten 3. Anslagen bör nu föras samman till ett gemensamt ramanslag.

Vid beräkningen av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneutveck-
lingen. Därutöver har kostnaderna för verksamhetsanknutna ombyggnads-
åtgärder inräknats i anslaget Inkomsterna förutsätts uppgå till ca 380 000 kr.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell
som bör tillämpas. Svenskt biografiskt lexikon kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. Svenskt biografiskt lexikon kommer där-
för att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen
under anslaget B 26. Svenskt biografiskt lexikon förs till detta konto.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

119

Hemställan

Prop. 1992/93:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Svenskt biografiskt lexikon för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 3 238 000 kr.

Bil. 12

120

Kulturmiljövård

Målen för kulturmiljövården har sammanfattats (prop. 1987/88:104, bet.
1987/88:KrU21, rskr. 1987/88:390) med att den skall:

- bevara och levandegöra kulturarvet,

- syfta till kontinuitet i utvecklingen av den yttre miljön,

- främja den lokala kulturella identiteten,

- möta hoten mot kulturmiljön och

- bidra till att öka medvetenheten om estetiska värden och historiska sam-
manhang.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) är landets centrala myndighet för kulturmil-
jövård. På regional nivå svarar länsstyrelserna för frågor om kulturmiljövård.
De delar detta ansvar med de regionala museema som uppbär statsbidrag bl.a.
för att biträda den statliga kulturmiljövården. Det är en kommunal angelägen-
het att planlägga användningen av mark och vatten. Därigenom har kommu-
nerna ansvar för planering och beslut om byggande som främjar ett långsik-
tigt hänsynstagande till miljöns kulturvärden.

RAÄ:s arbete och måluppfyllelse kan eller bör inte bedömas skilt från vär-
deringen av den samlade kulturmiljövården i landet. Det är också RAA:s
huvudansvar att i egenskap av central myndighet verka för att den svenska
kulturmiljövården bedrivs med konsekvens och fasthet. Vid mina ställnings-
taganden till RAÄ:s fördjupande anslagsframställning har jag därför funnit det
lämpligt att anlägga ett sektorsperspektiv på kulturmiljövården, snarare än ett
specifikt myndighetsperspektiv på RAÄ, även om jag samtidigt väljer att
redovisa de resonemang och slutsatser som är giltiga särskilt för det centrala
verket.

Chefen för Civildepartementet kommer senare denna dag att, efter samråd
med mig, göra en särskild föredragning av de frågor inom kulturmiljövården
som ankommer på länsstyrelserna.

Riksantikvarieämbetet

I enlighet med regeringens beslut den 27 juni 1991 om särskilda direktiv för
den fördjupade anslagsframställningen till riksantikvarieämbetet (RAÄ) har
myndigheten redovisat en sådan för den kommande treårsperioden. RAA har
också redovisat vissa utredningsuppdrag som ingick i direktiven.

RAÄ framhåller att kulturmiljövården skall verka för att miljön handhas på
ett sätt som präglas av medvetenhet och aktsamhet om dess kulturvärden
inom såväl den offentliga sektorn och näringslivet som hos enskilda män-
niskor. Därför föreslår RAÄ förstärkning av myndighetens policyarbete och
informationsinsatser, utbyggnad av samarbetet med andra sektorsmyndighe-
ter, den kommunala kulturmiljövården samt den ideella kulturmiljövården och
folkbildningen.

RAÄ understryker betydelsen av en kunskapsförsörjning för kulturmiljö-
vården som kan ge ett bra underlag för beslut på de områden där kulturmiljöer
berörs. I det sammanhanget behövs nationella databaser och databehandlings-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

121

system som kan vara direkt tillgängliga för kulturmiljövårdens organisation
och dem som deltar i samhällsplaneringen.

En fortsatt utbyggnad av kulturmiljövårdens kunskapsförsörjning och
sektorsforskning är angelägen. Det behövs också en förstärkning av kompe-
tensutvecklingen inom den statliga kulturmiljövårdens organisation.

RAÄ föreslår en förstärkning av statens ekonomiska stöd till vård och
upprustning av kulturmiljöer och kulturminnen. Den mest värdefulla bebyg-
gelsen bör prioriteras i det sammanhanget. Ökade insatser behöver också
göras för att levandegöra värdefulla kulturmiljöer och utveckla dem som
attraktiva besöksmål.

För att göra kulturmiljövårdens arbete mer effektivt föreslår RAÄ att en
samlad översyn och utvärdering görs av dess ekonomiska styrsystem. RAÄ
anser också att kulturmiljövårdens genomslagskraft kan stärkas genom en
mer ändamålsenlig fördelning av ansvaret mellan statens företrädare och
genom utvecklad samverkan med kommunerna. RAÄ:s uppgifter i fråga om
att följa och utvärdera kulturmiljövårdens resultat och effekter bör betonas
starkare medan länsstyrelserna bör ges ansvaret för beslut om bidrag för be-
varande, vård och levandegörande av kulturvärdena. Förutsättningarna för att
föra beslut om kyrkliga kulturminnen från RAÄ till länsstyrelserna bör stude-
ras i särskild ordning.

RAÄ anser att det är angeläget att ta till vara de erfarenheter som finns av
kulturmiljövården i andra länder. Därför bör bl.a. det internationella samarbe-
tet förstärkas, särskilt med inriktning på Norden och Östersjöländerna.

RAÄ föreslår att myndigheten under perioden skall prioritera fem uppgif-
ter, nämligen:

1. uppsikten över kulturmiljövården i den fysiska planeringen och tillsy-
nen över kulturmiljövårdens riksintressen enligt lagen (1987:12) om hushåll-
ning med naturresurser,

2. kulturhistoriskt värdefulla industrimiljöer och industriminnen,

3. de kyrkliga kulturminnena,

4. odlingslandskapet,

5. åtgärder mot luftföroreningarnas skadeverkningar.

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

De övergripande målen för kulturmiljövården såsom de år 1988 presenterades
för riksdagen är alltjämt giltiga (prop. 1987/88:104, bet. 1987/88:KrU21,
rskr. 1987/88:390). De är redovisade i inledningen till detta avsnitt. De sam-
manfattar på ett bra sätt de samlade och skilda krav som måste ställas på en
god kulturmiljövård. Bland annat för att inför treårsperioden ge en tydlig
styrning av kulturmiljövården vill jag inom ramen för dessa mål peka ut tre
prioriterade arbetsområden för treårsperioden.

- RAÄ skall medverka till värnet av vårt kulturarv och till att landets kulturella
identitet stärks.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

122

- RAÄ skall leda den statliga kulturmiljövårdens medverkan i arbetet med att PrOp. 1992/93:100
utveckla nya stabila och långsiktigt hållbara former för förvaltning av kul- gjj j2
turmiljöer.

- RAÄ skall leda den statliga kulturmiljövårdens medverkan i planeringen för
en god livsmiljö.

Särskilda ansträngningar bör under planeringsperioden göras för att öka
effektiviteten i den statliga kulturmiljövårdens sätt att arbeta.

Resurser 1993/94

Riksantikvarieämbetet 126 452 000

Kulturmiljövård 70 213 000

Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet 1 000

Kulturstöd vid ombyggnad m.m. 160 000 000

Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet,

anslagsposten 4. Riksantikvarieämbetet 12 567 0001

Resurser för kulturmiljövård ingår som grundläggande eller viktiga delar
också för följande anslag:

Bidrag till regionala museer 79 268 000

XIV huvudtiteln (Miljö- och naturresursdepartementet)

Landskapsvårdande åtgärder 250 000 000

1 Avser budgetåret 1992/93. Förslag för budgetåret 1993/94 kommer att lämnas i den
forskningspolitiska propositionen.

Resultatbedömning

En samlad resultatbedömning för kulturmiljövården bör omfatta dels hur
kulturmiljön allmänt hävdas i landet, dels hur i första hand RAÄ, länsstyrel-
serna, länsmuseerna och kommunerna har utfört sina uppgifter.

Det är av naturliga skäl mycket svårt att ge den samlade bilden av hur
landets kulturmiljöer och kulturminnen i dag tas till vara. För att detta skall
vara möjligt krävs en betydligt bättre och mer systematiserad kunskap om
kulturmiljöns innehåll än vad som för närvarande finns att tillgå. Att leda
arbetet med att bygga upp en sådan kunskap är en huvuduppgift för RAÄ
under 1990-talet

Jag vill i sammanhanget erinra om det regeringsuppdrag som Statens
naturvårdsverk fått den 6 december 1990 att tillsammans med RAÄ och
Statens jordbruksverk fortlöpande följa och utvärdera miljöeffekterna av den
nya livsmedelspolitiken. Jag räknar med att de redovisningar myndigheterna
kommer att göra med anledning av uppdraget skall kunna ligga till grund för
bedömningar av hur landskapets kulturvärden framdeles tas till vara.

123

Åtgärder mot luftföroreningarnas skadeverkningar

I enlighet med riksdagens beslut har RAÄ sedan budgetåret 1988/89 drivit ett
särskilt program för insatser mot luftföroreningarnas skadeverkningar på
kulturminnen och kulturmiljöer. I regeringens direktiv för RAÄ:s fördjupade
anslagsframställning ålades myndigheten att särskilt redovisa det hittills-
varande utfallet av programmet RAÄ har därför låtit en internationell och väl
kvalificerad utvärderingsgrupp granska de tre första årens arbete.

Slutsatsen av granskningen är att projektet har utformats så att en god
grund för fortsatta insatser har lagts. En stark organisation där kunnande
inom kemi, geologi och konstvetenskap ingår har byggts upp tillsammans
med universiteten. Halva budgeten utnyttjas för direkta konserveringsinsat-
ser, resten för skadeinventeringar och kunskapsuppbyggnad. Denna balans
bedöms vara tillfredställande och de åtgärder som utförs inom resp, delpro-
gram får genomgående höga betyg. Utvärderama rekommenderar emellertid
ökade utbildningsinsatser som bas för skadeinventeringama och att resultaten
från programmet redovisas oftare. Programmets resultat bör således kunna
diskuteras löpande i relation till internationell konserveringsteori.

För egen del anser jag att RAA med dess institution för konservering klarat
av att introducera att slagkraftigt program för insatser mot luftförorenings-
problemen. Utvärderamas bedömningar styrker denna slutsats.

Sammantaget anger tillgängligt underlag att kulturmiljövårdens organisa-
tion visat förmåga att med förhållandevis begränsade resurser kunna uppnå
påtagliga resultat. Det finns dock skäl att anse att RAÄ:s och kulturmiljövår-
dens arbete ytterligare bör kunna effektiveras och ge större utbyte.

Fördjupad prövning och slutsatser

lag gör sålunda den samlade bedömningen att RAÄ i allt väsentligt kunnat
orientera sin verksamhet med utgångspunkt från de prioriteringar som stats-
makterna gjort. I den kulturmiljövårdande verksamheten finns emellertid en
grundläggande svårighet som har att göra med områdets bredd och uppgifter-
nas mångfald jämfört med en förhållandevis smal resursbas.

Denna svårighet kan bara bemästras genom en effektiv roll- och ansvars-
fördelning mellan kulturmiljövårdens olika parter som i sin tur gör det möjligt
för sektorn att göra strategiska prioriteringar mellan olika uppgifter. Samtidigt
måste satsningar göras på att bygga upp ett långsiktigt fungerande kunskaps-
underlag för den framtida verksamheten.

En huvudpunkt i roll- och ansvarsfördelningen gäller relationen mellan
RAÄ, länsstyrelserna och länsmuseerna. En annan gäller relationen mellan
det ansvar för kulturmiljövården som delas mellan staten, kommunerna och
enskilda. Jag tar nu upp frågan om den statliga organisationen men kommer
också att vid min föredragning av andra avsnitt beröra kommunernas och
enskildas kulturmiljöengagemang.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

124

RAÄ skall utveckla den centrala myndighetsfunktionen och leda arbetet med Prop. 1992/93:100
kulturmiljövårdens kunskapsuppbyggnad gj} [2

För att effektivisera den statliga kulturmiljövården anser jag det angeläget att
RAÄ utvecklar sin ledning av den samlade kulturmiljövården. RAÄ bör ta ett
vidgat ansvar för att kulturmiljövården kan fungera i en modem målstyrning.
RAÄ:s uppgift är att tillhandahålla det underlag som statsmakterna behöver
för ställningstaganden om kulturmiljövårdens inriktning. RAÄ skall förmedla
statsmakternas intentioner om kulturmiljövård till de myndigheter, organisa-
tioner och enskilda som berörs. RAÄ skall följa den kulturmiljövårdande
verksamheten hos i första hand länsstyrelserna, länsmuseerna och kommu-
nerna, utvärdera den och utveckla de stödfunktioner som behövs.

Kulturmiljövården behöver vidare enligt min mening ha tillgång till ett be-
tydligt bättre och mer systematiskt kunskapsunderlag om kulturmiljöns inne-
håll och förändring än vad som i dag finns att tillgå. Ett sådant underlag är
nödvändigt för att de rätta prioriteringarna skall kunna göras i bevarandefrå-
gor och för att skapa acceptans i samhället för kulturmiljövårdens ställnings-
taganden. Det handlar t.ex. om behovet av en sammanfattande kunskap om
tillståndet för landets äldre bebyggelse liksom om kunskap om odlingsland-
skapets kulturvärden. Att leda arbetet med att bygga upp denna kunskap bör
vara en andra huvuduppgift för RAÄ. Universiteten kommer i detta samman-
hang att vara en viktig samarbetspartner. Jag räknar med att regeringen i den
forskningspolitiska proposition som planeras till våren 1993 skall återkomma
till frågan om kulturmiljövårdens kunskapsuppbyggnad.

Ansvaret för att ta ställning i frågor om enskilda kulturmiljöer skall
koncentreras till länsstyrelserna

Koncentrationen på kulturmiljövårdens centrala myndighetsuppgifter och på
arbetet med kunskapsuppbyggnad förutsätter att flera av de uppgifter av
annan art som nu åvilar RAÄ förs över till andra. Sålunda presenterar den
s.k. HUR-utredningen (Ku 1992:01) vid årsskiftet sina förslag om att skilja
RAÄ:s omfattande arkeologiska uppdragsverksamhet från verket. En översyn
av bl.a. RAÄ:s fastighetsförvaltning har tidigare aviserats av chefen för
Finansdepartementet (prop. 1991/92:44 s. 8).

I direktiven till RAÄ:s fördjupade anslagsframställning har vidare ingått ett
uppdrag till RAÄ att föreslå hur de beslut om bidrag till byggnadsvård m.m.,
som i dag fattas av RAÄ, skall kunna överföras till länsstyrelserna. Jag
räknar med att RAÄ:s förslag skall kunna följas i sina huvuddrag. Jag åter-
kommer med en närmare redovisning därom under anslaget Kulturmiljövård.

Under ett nytt anslag, Kulturstöd vid ombyggnad m.m., kommer jag att
redovisa mitt förslag om ett nytt bidrag som bör ersätta de tilläggslån och för-
höjda bidragsunderlag som nu finns inom det statliga bostadsstödet. Även
beslut om detta bidrag bör bli en uppgift för länsstyrelserna. Slutligen räknar
jag även med att de beslut enligt kulturminneslagen om kyrkor som RAÄ i
dag ansvarar för, på några års sikt bör kunna överföras till länsstyrelserna. I
denna fråga krävs dock först en viss ytterligare beredning.

125

Sammantaget innebär emellertid mitt förslag att uppgiften att fatta beslut
om enskilda kulturminnen och kulturmiljöer nu koncentreras till länsstyrel-
serna. Dessa får därigenom bättre möjligheter att ta ett samlat ansvar för
myndighetsutövningen i fråga om kulturmiljövården i länet samtidigt som an-
svarsområdet både vidgas och blir tydligare. Därmed bör kulturmiljövården
vinna i effektivitet.

Det ökade ansvaret för kulturmiljövården bör avspeglas i länsstyrelsernas
interna prioriteringar. Chefen för Civildepartementet kommer senare att ta upp
denna fråga.

Länsmuseernas uppgifter inom kulturmiljövården bör preciseras

Länsstyrelserna delar ansvaret för den regionala kulturmiljövården med läns-
museerna. Länsmuseerna arbetar med frågor om kulturmiljövård dels utifrån
initiativ som helt är museets egna, dels såsom stöd till länsstyrelsen. I det
senare fallet handlar det i hög grad om underlag för länsstyrelsens olika ställ-
ningstagande. Utan museernas medverkan skulle kulturmiljövården inte
kunna fungera.

I likhet med vad som gäller i förhållandet mellan RAÄ och länsstyrelserna
finns det emellertid enligt min mening anledning att se över och förtydliga
roll- och ansvarsfördelningen mellan länsmuseet och länsstyrelsen så att sam-
arbetet ger bästa möjliga utbyte. Kulturmiljövården har de senaste åren fått
förstärkta resurser inom bägge organisationerna och därför kan en sådan
översyn göras utifrån delvis nya verksamhetsförutsättningar. Det kan finnas
skäl att överväga om staten kan precisera sin önskemål i fråga om länsmu-
seernas kulturmiljövård på ett tydligare sätt än vad hittills varit fallet

Dessa frågor kommer att behandlas av den utredning som jag avser att till-
kalla med uppgift att göra en översyn av statens samlade engagemang i
museiväsendet. Jag återkommer till museiöversynen i samband med min an-
mälan av avsnittet Centrala museer.

Prioriterade arbetsområden för treårsperioden

Jag har nu redovisat min uppfattning om huvuddragen i kulturmiljövårdens
förestående organisationsutveckling. Den skall syfta till att göra det möjligt att
få genomslag för en effektiv kulturmiljö inom de områden där det bäst
behövs.

Med ledning av bl.a. underlaget i RAÄ:s fördjupande anslagsframställning
vill jag peka ut följande områden för prioriterade insatser under den kom-
mande perioden.

Åtgärder for att värna om kulturarvet och utveckla den kulturella identiteten

Kulturarvets betydelse betonas i regeringsförklaringen. Den byggenskap och
den odling från tidigare skeden och generationer som sätter sin prägel på
städer och kulturlandskap är en oundgänglig del av vårt kulturarv och vår
identitet. När de inslagen i vår miljö tunnas ut eller försvinner utarmas också

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

126

vårt kulturarv. Den yttre miljön görs torftigare och blir fattigare på inslag som
talar om sambanden mellan historia och nutid, om de tankar som styrt män-
niskan när hon har format sitt livsrum.

Enligt min mening sker detta i dag i Sverige i alltför hög utsträckning.
Trots att medvetenheten om vikten av att vårda kulturmiljön allmänt sett måste
anses vara mycket större i dag än för kanske bara ett årtionde sedan måste
man ändå konstatera att miljöns kulturvärden alltför ofta hanteras med ovar-
samhet eller med okunskap. Långsiktiga kulturvärden offras fortfarande till
förmån för intressen som i det korta perspektivet uppfattas som tyngre. Det
gäller i såväl offentlig verksamhet och planering som i beslut av enskilda om
mark och byggnader.

Ytterst är det endast genom förankringen hos de enskilda medborgarna
som kulturmiljövården långsiktigt kan vinna framgång. Det är genom kunniga
och engagerade ägargrupper och medborgaropinioner som kulturmiljön ges
sitt starkaste skydd.

Det bör därför vara ett fortsatt prioriterat område inom kulturmiljövården
att verka för spridning av kunskaper om kulturmiljöns innehåll och värden
och att verka för en förstärkt medvetenhet om kulturarvets betydelse för till-
varatagandet av en god livsmiljö.

I samband med uppgiften att utveckla den kulturella identiteten bör inter-
nationaliseringen nämnas. Ökade kunskaper om vårt kulturarv innebär också
ökade kunskaper om banden till i första hand andra delar av Europa. Synen
på vårt kulturarv får inte bli provinsiell. Det är en viktig uppgift för RAÄ att
medverka i det internationella samarbetet om kulturmiljövård.

Förvaltningen av kulturmiljöer

Sedan 1988 års ställningstagande om kulturmiljövårdens inriktning är det
uppenbart att ett antal frågor allt mer kommit i förgrunden som handlar om
hur den långsiktiga förvaltningen skall ordnas av viktiga kulturmiljöer och
kulturminnen. Den kanske mest vittomfattande frågan gäller här den svenska
landsbygdens och odlingslandskapets traditionsvärden som måste tas till vara
inom de villkor som ges av en ny livsmedelspolitik.

Förvaltare av landskapets kulturvärden är de svenska jordbruksföretagen.
Kulturmiljövården samverkar med naturvårdsintressena i det särskilda pro-
grammet för landskapsvård. Dess syfte är att genom avtal med lantbruksföre-
tagare säkra fortsatt hävd av värdefulla landskapsavsnitt. Såsom chefen för
Miljö- och naturresursdepartementet senare denna dag kommer att föreslå bör
programmet drivas vidare med kraft såsom en viktig del av livsmedelspoliti-
ken.

För egen del vill jag understryka betydelsen av att detta arbete ges fortsatt
prioritet inom kulturmiljövården. Uppgiften att värna om kulturlandskapets
traditionsinnehåll går dock längre och är vidare än de praktiska uppgifter som
följer av det särskilda programmet. Det kan förutspås att förändringstrycket
på det svenska landskapet och jordbruksföretagen efter hand kommer att bli
allt starkare under 1990-talet. Kulturmiljövården måste därför klara av att
tydligt, konkret och distinkt ange vilka värden och företeelser i landskapet

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

127

som bär upp de mest betydelsefulla kulturvärdena. Den måste också konkret
och tydligt kunna anvisa framkomliga vägar att ta dessa värden till vara.

Vid sidan av de uppgifter som rör kulturlandskapets långsiktiga förvalt-
ning finns det ett antal andra förvaltningsfrågor som på olika sätt är aktuella
och som måste ges hög prioritet i kulturmiljövårdens arbete. Det gäller främst
de svenska slotten och herrgårdarna, landets industriminnen, de kyrkliga
kulturmiljöerna samt statens kulturegendomar.

Frågan om förvaltningen av de svenska slotten och herrgårdarna har ett
nära samband med frågan om odlingslandskapets kulturvärden, där ju herr-
gårdsmiljöema utgör ett viktigt inslag. I enlighet med riksdagens önskemål
(bet. 1991/92:KrU18 s.21-22) drivs nu arbetet med att skapa en särskild
stiftelsebildning för förvaltning av kulturegendomar vidare i en nyligen sär-
skilt tillkallad arbetsgrupp inom regeringskansliet. Arbetet skall bedrivas
skyndsamt och målsättningen är att gruppen skall kunna avlösas av en orga-
nisationskommitté redan under loppet av år 1993.

På så sätt förs det arbete vidare som tidigare har behandlats i betänkandet
(SOU 1991:64) Att förvalta kulturmiljöer. I betänkandet lämnades ett första
förslag om hur en nationell stiftelse för förvaltning av kulturegendomar kan
byggas upp. De i betänkandet gjorda övervägandena kommer att ingå i under-
laget för arbetsgruppen.

I nämnda utredningsbetänkande föreslogs också att avdragsrätt skulle
återinföras för kostnader för drift och underhåll av kulturhistoriskt värdefulla
mangårdsbyggnader på jordbruksfastigheter. Denna fråga bereds för närva-
rande inom Finansdepartementet. I samband med att regeringen tar fram för-
slag rörande beskattning av enskild näringsverksamhet kommer även frågan
om avdragsrätten att behandlas. Jag räknar med att de problem som den slo-
pade avdragsrätten har medfört för bevarande av kulturvärden därvid kommer
att lösas. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Lundgren.

Förvaltningen av statens kulturegendomar omprövas i samband med att de
fastighetsförvaltande myndigheterna och affärsverken görs om till bolag.
Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1992/93:37, bet. 1992/93:FiU8, rskr.
1992/93:123) att en ny myndighet, Statens fastighetsverk, skall bildas med
uppgiften att förvalta de statsegendomar som bedöms tillhöra det nationella
kulturarvet. Till Fastighetsverket kommer sålunda att föras viktiga kulturmil-
jöer som hittills förvaltats av i första hand Byggnadsstyrelsen, Fortifikations-
förvaltningen och Domänverket. Finansministern har tidigare denna dag
föreslagit en kostnadsram på 630 miljoner kronor för investeringar i upp-
rustning och underhåll av de kungliga slotten och Rikets fästningar.

Andra värdefulla byggnader och miljöer kommer att överlåtas till de nybil-
dade statliga bolagen men före ägarbytet skall de enligt riksdagens beslut för-
ses med beslut om skydd såsom byggnadsminnen. RAÄ har ansvaret för att
ge underlag för regeringens beslut i dessa frågor.

Som RAA framfört i sin framställning framstår industriminnesvården som
en av de mest brännande frågorna inom den kulturhistoriska byggnadsvården
vad gäller såväl urval som säkerställande och ekonomiskt stöd till upprust-
ning och fortsatt vård.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

128

Behovet av en långsiktig strategi för att i ett väl avvägt urval dokumentera, prOp. ] 992/93:100
bevara och uthålligt förvalta det svenska industrisamhällets minnesmärken är gjj j2
stort. Det ökar också hela tiden genom den snabba strukturomvandling som
pågår och som väntas fortsätta under hela 1990-talet.

Det är en viktig uppgift för RAÄ att skyndsamt förbättra kunskapsläget
och därefter ta fram ett handlingsinriktat underlag för selektiva åtgärdspro-
gram för dokumentation, bevarande, förvaltning och vård.

Det finns slutligen skäl att fästa ett stort avseende vid Svenska kyrkans
byggnader och kulturmiljöer i perspektivet av den fortsatta beredningen av
sambandet mellan kyrkan och staten. Kyrkobyggnaderna utgör en av de vik-
tigaste delarna i det byggda kulturarvet. Frågan om villkoren för dess för-
valtning måste därför ägnas stor omsorg i den fortsatta beredningen.

Medverkan i arbetet för en god yttre livsmiljö

Det tredje prioriterade området för kulturmiljövården är dess medverkan i pla-
neringen för en god livsmiljö. Den statliga kulturmiljövårdens uppgift är här
bl.a. att förtydliga, beskriva och göra sektorns riksintressen kända och accep-
terade så att de respekteras i den fysiska planeringen. Den har ett ansvar för
att biträda kommunerna med underlag och sakkunskap men den måste också
uppträda så att kommunerna stimuleras att utveckla sin egen kompetens i
kulturmiljöfrågor och ta det fulla egna ansvaret för kulturvärdena på den lo-
kala nivån.

Det är också angeläget att metoder kan utvecklas för att göra miljökonse-
kvensbeskrivningar av kulturmiljövärden i den fysiska planeringen. I fokus
för den fysiska planeringen ligger nu genomförandet av många och stora in-
vesteringar i infrastruktur. Det är satsningar som är viktiga för att få fart på
Sverige. Samtidigt är det oundgängligt att konflikter med kulturmiljöer kan
uppstå. Dessa kan bara kringgås eller mildras genom beredvillighet till hän-
synstaganden från de som ansvarar för exploateringsintressena och genom
tydlighet och professionalism från kulturintressena.

Jag vill i sammanhanget erinra om att regeringen nyligen beslutat att till-
kalla en särskild utredare för en översyn av plan- och bygglagen (1987:10). I
uppdraget ingår att studera hur hänsynen till kulturmiljön i planeringen skall
kunna ökas.

I arbetet för en god yttre livsmiljö ingår också att möta hoten mot vårt
kulturarv från luftföroreningarnas skadeverkningar. RAÄ har hittills anvisats
medel för ett särskilt insatsprogram under två treårsperioder. Detta arbete bör
fortsätta även under den kommande perioden.

Jag övergår nu till att redovisa mina förslag till budgetuppföljning av de
överväganden jag har redovisat.

129

9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

B 27. Riksantikvarieämbetet

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift
Anslag

Förslag

84 630 1271

83 454 000

126 452 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 27

För myndigheten gäller förordningen (1988:1131) med instruktion för
riksantikvarieämbetet och statens historiska museer.

Myndigheten Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer omfat-
tar Riksantikvarieämbetet, Statens historiska museum, Kungl. myntkabinet-
tet, Medelshavsmuseet, institutionen för konservering och ett bibliotek.
Myndighetens förvaltningskostnader upptas dels under detta anslag, varifrån
förvaltningskostnaderna for riksantikvarieämbetet (RAA) och biblioteket beta-
las, dels under anslaget Centrala museer: Myndigheter.

RAÄ svarar för myndighetens uppgifter inom kulturmiljövård. Biblioteket
är ett specialbibliotek inom ämnesområdena arkeologi, medeltidens konsthis-
toria, numismatik och kulturmiljövård. Det skall svara för biblioteksservice
inom dessa områden till myndigheten och till forskning, utveckling och ut-
bildning.

Riksantikvarieämbetet

RAÄ föreslår att myndighetens förvaltningskostnader anvisas under ett
ramanslag med en planeringsram för perioden 1993/94—1995/96 som uppgår
till 422 017 000 kr. I beloppet inkluderas vissa medel som nu anvisas över
anslaget Kulturmiljövård liksom reformmedel för olika ändamål. I sina
motiveringar för en förstärkt planeringsram utgår RAA i första hand från be-
hoven avseende de föreslagna prioriterade programområdena samt från
önskemålet om att öka insatserna för information och kunskapsuppbyggnad
om kulturmiljöer.

Föredragandens överväganden

För Riksantikvarieämbetet (RAA) bör anvisas ett ramanslag. Det bör i princip
omfatta de medel som svarar mot de verksamheter som myndigheten själv
bedriver. Jag föreslår därför att medel för vissa ändamål överförs till raman-
slaget från anslaget Kulturmiljövård. Det gäller dels de medel som tidigare
under sistnämnda anslag beräknats för fastighetsförvaltning m.m., dels medel
för de tjänster som RAÄ tillhandahåller åt den regionala kulturmiljövården
och åt kommunerna för att projektera vård av fomlämningar m.m. Från dessa
poster förs också vissa medel som använts för att täcka andra kostnader av
förval tningskaraktär.

Vidare bör de medel som under anslaget Kulturmiljövård beräknats för in-
formation och utveckling upptas under ramanslaget, liksom RAÄ:s medel för

130

insatser mot luftföroreningarnas skadeverkningar. I informationsmedlen ingår prOp 1992/93:100
de bidrag till organisationer och föreningar som RAÄ fördelar inom kultur- Bil.
miljövårdens område.

I enlighet med resultatet av min fördjupade prövning föreslår jag att ansla-
get ges en förstärkning med 700 000 kr för RAÄ:s arbete med kulturmiljö-
vårdens kunskapsuppbyggnad.

Jag kommer senare att föreslå att RAÄ skall ha ett sammanhållande ansvar
för det nya kulturstödet vid ombyggnad m.m. Bland annat för de specialist-
kompetenser som då krävs föreslår jag att RAÄ anvisas 500 000 kr.

Vid min beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneut-
vecklingen. Därutöver har kostnaderna för verksamhetsanknutna ombygg-
nadsåtgärder inräknats i anslaget Jag har också tagit hänsyn till att en telefo-
nisttjänst vid RAÄ bör överföras till Nordiska museet fr.o.m. nästa budgetår.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell
som bör tillämpas. RAÄ kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa
denna modell. RAÄ kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i
Riksgäldskontoret och medlen under anslaget B 30. Riksantikvarieämbetet
förs till detta konto.

Samtliga myndigheter övergår den 1 juli 1993 till de redovisningskrav en-
ligt bokföringsförordningen (1991:1026) som utgör en förutsättning för lån i
Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar.
RAÄ :s behov av låneram under budgetåret 1993/94 uppgår till 1,7 miljoner
kronor för investeringar i ADB.

Jag vill slutligen anmäla att regeringen tidigare denna dag uppdragit åt
RAÄ att redovisa ett delårsbokslut avseende kalenderårsskiftet 1992/93.
Återkommande revisionsanmärkningar rörande myndighetens årsbokslut kan
sålunda inte accepteras. Myndigheten måste visa att en kontinuerlig kontroll
och uppföljning av korrekt redovisat utfall mot budget företas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksantikvarieämbetet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-

anslag på 126 452 000 kr.

131

B 28. Kulturmiljövård

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

100 090 692’

103 022 000

Reservation

40 724 0691

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1993/94 Förslag 70 213 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 28

Från anslaget utgår bidrag enligt förordningen (1981:447) om statsbidrag
till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Medel får även utgå till vård
och underhåll av vissa kyrkliga inventarier.

Från anslaget utgår vidare ersättning enligt 2 kap. 7, 8, 14-16 §§ samt 3
kap. 10 och 12 §§ lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., liksom för bi-
drag enligt förordningen (1988:1189) om bidrag till kostnader för undersök-
ning m.m. av fast fomlämning liksom medel för täckande av kostnader föran-
ledda av undersökningar av fomminnesplatser.

Anslaget skall dessutom användas för vård och underhåll av de fastigheter
som står under Riksantikvarieämbetets förvaltning och för vård av fomläm-
ningar och kulturlandskap samt för insatser mot luftförorenings- och försur-
ningsskador på kulturminnen. Medel ur anslaget utgår slutligen till informa-
tions- och utvecklingsverksamhet.

1992/93 Beräknad ändring

1993/94_________

Föredraganden

1.	Byggnadsvård	55 318 000	- 10 634 000
2.	Kulturlandskapsvård och fomlämningsvård	28 055 000	- 2 526 000
3.	Information och ut- vecklingsverksamhet m.m.	5 256 000	- 5 256 000
4.	Insatser mot luftfororenings- och försurningsskador	14 393 000	- 14 393 000
		103 022 000	- 32 809 000

Riksantikvarieämbetet

RAÄ föreslår att anslaget tillförs ytterligare 120 mkr för vård av kulturhisto-
riskt värdefull bebyggelse och 95 mkr för vård av kulturlandskap och fom-
lämningar.

Föredragandens överväganden

För bedömningen av anslagsbehovet vill jag anmäla att regeringen genom ett
av riksdagen särskilt givet bemyndigande (prop. 1991/92:150, bet.
19991/92:FiU30, rskr. 19991/92:350) den 20 augusti 1992 beslutat om att

132

anvisa 40 miljoner kronor till RAÄ för sysselsättningsskapande kulturmiljö-
arbeten. Riksdagen har också beslutat om kraftiga medelsförstärkningar till
länsarbetsnämnderna för beredskapsarbeten. Jag räknar med att betydande
insatser för vården av kulturminnen kommer att kunna utföras med stöd av
dessa resurser.

Jag har i min föredragning under anslaget Riksantikvarieämbetet redovisat
mina förslag till omdispositioner mellan detta och förevarande anslag. Om-
dispositionema innebär att detta anslag i princip renodlas till att omfatta de
anslagsmedel för bidrag till olika kulturmiljöändamål som anvisas till RAÄ
men där myndigheten ges bemyndigande att delegera beslutsrätten till länssty-
relserna. Enligt min bedömning är det av stor betydelse för verksamhetsut-
vecklingen inom kulturmiljövården att delegeringen kommer till stånd.

Jag övergår nu till att redovisa på vilket sätt besluten om kulturmiljövår-
dens bidragsanslag bör överföras till länsstyrelserna.

RAA bör få regeringens bemyndigande att till länsstyrelsen överlåta beslu-
tanderätten över bidrag till kulturmiljövård, liksom dispositionsrätten till de
aktuella anslagsmedlen.

Ett problem är att medlen är alltför knappa för att det skall vara menings-
fullt att göra en fast fördelning mellan länsstyrelserna - bl.a. skulle möjlighe-
ten att göra större enskilda insatser försvinna. För ett effektivt resursutnytt-
jande krävs en annan ordning som medger större flexibilitet. Denna kan enligt
min mening åtstadkommas på följande sätt

Medlen bör årligen fördelas mellan länen på grundval av statistik och
länsstyrelsernas underlag. För att underlätta länsstyrelsernas framförhållning
anger RAA även planeringsramar för vilka lägsta anslagsbelopp som resp, län
bör kunna räkna med under en treårsperiod framåt. RAA och länsstyrelserna
ges dessutom bemyndigande att överföra upp till 10 % av medlen mellan
anslagsposterna.

De olika specifierade ändamål, som bidragsgivningen från RAÄ i dag
täcker, sammanförs under tre huvudändamål, nämligen bidrag till byggnads-
vård, bidrag till vård och undersökningar av fomlämningar samt bidrag till
vård av kulturlandskap.

Tills vidare bör dock de medel undantas från delegeringen som används
för bidrag till vård och underhåll av kyrkor, kyrkliga inventarier, liksom vård
av kyrkor m.m. på Gotland. Delegering bör inte heller ske avseende runvård,
inlösen av fornfynd eller ersättningar till ägare vid byggnadsminnesförkla-
ringar enligt 3 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.

Förevarande anslag bör såsom en följd av mina förslag renodlas till att
huvudsakligen innehålla de medel, som länsstyrelserna får besluta om. Dele-
geringen kommer att följas upp genom en ny bidragsförordning och genom
bestämmelser i regleringsbrevet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

133

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kulturmiljövård för budgetåret 1993/94 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 70 213 000 kr.

B 29. Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet

1991/921 Utgift

1992/93 Anslag 1000

1993/94 Förslag 1 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 29

Under detta anslag tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr för sådana
undersökningar och utredningar som föranleds av lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. och som på uppdrag av stadig eller kommunal myndighet
eller enskild utförs av riksantikvarieämbetet mot avgift.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Föredragandens överväganden

Som jag nämnt tidigare i min föredragning har den s.k. HUR-utredningen
(Ku 1992:01) nyligen avslutat sitt uppdrag med en översyn av formerna för
den arkeologiska uppdragsverksamheten. I uppdraget har ingått att lämna
förslag om förutsättningarna för att skilja RAÄ:s uppdragsverksamhet från
myndigheten och att lämna förslag om nytt huvudmannaskap. Utredaren skall
också lämna förslag om bl.a. hur ett upphandlingsförfarande skall kunna
tillämpas när länsstyrelsen utser den som skall utföra arkeologiska uppdrag i
samband med exploateringstillstånd enligt lagen om kulturminnen m.m.

Jag räknar med att för riksdagen kunna redovisa resultatet av den fortsatta
beredningsprocessen av detta ärende i 1994 års budgetproposition.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 30. Kulturstöd vid ombyggnad m.m.

Nytt anslag (förslag) 120 000 OOO1

'Medel för ändamålet har under budgetåret 1992/93 anvisats som tilläggslån för
ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse m.m. under anslaget B 33

134

Utredningen om kulturstöd vid ombyggnad och underhåll
av bostäder

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Med anledning av de förändringar som beslutats inom det statliga bostadsfi-
nansieringssystemet har det blivit nödvändigt att ompröva formen för kultur-
stöd inom bostadsbyggandet.

Genom beslut den 27 maj 1992 bemyndigade regeringen chefen för
Kulturdepartementet att tillkalla en särkild utredare med uppgift att utarbeta ett
förslag om förenklat stöd till bevarande av kulturvärden vid ombyggnad och
underhåll av bostäder m.m. Utgångspunkten för utredaren var att ett fortsatt
kulturstöd till bostäder, som komplement till det allmänna statliga ombygg-
nadsstödet, framgent kommer att vara av central kulturpolitisk betydelse och
att det är viktigt att bostadsstödet är utformat så att det främjar ett långsiktigt
tillvaratagande av bebyggelsens kultur- och miljövärden.

Utredaren avlämnade i september betänkandet (SOU 1992:107) Kulturstöd
vid ombyggnad. En sammanfattning av betänkandet bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 12.8.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 12.9.

1 Inledning - nuvarande ordning

Staten medverkar till bostadsfinansieringen genom att lämna räntebidrag.
Räntebidrag utgår både vid nybyggnad och ombyggnad. Vid ombyggnad av
bostadshus med kulturhistoriskt värde kan ett kompletterande stöd i form av
förhöjt bidragsunderlag och tilläggslån utgå. I speciella fall kan tilläggslån
också utgå till undersökning av fast fomlämning i samband med byggande av
bostadshus i tätorter. Närmare bestämmelser om långivningen finns i förord-
ningen (1983:1021) om tilläggslån för ombyggnad av bostadshus m.m.

Riksdagen fastställer årligen en gemensam ram för tillstyrkan av förhöjt
bidragsunderlag och tilläggslån. Ramen för budgetåret 1992/93 uppgick till
170 miljoner kronor (bet. 1991/92:BoUl 1, rskr. 1991/92:152). Av denna av-
såg högst 10 miljoner kronor tilläggslån till arkeologiska undersökningskost-
nader i samband med bostadsbyggande. Ansvaret för hur medlen prioriteras
åvilar Riksantikvarieämbetet (RAA).

I regel medges en förhöjning av bidragsunderlaget i första hand upp till
avkastningsvärdet för fastigheten. Därefter utgår tilläggslån för den del av
kostnaderna som huset inte kan bära, eller förränta, via hyresintäkter. Till-
läggslånet är ränte- och amorteringsfritt de första fem åren. Därefter skall det
omprövas till den del av kostnaden som kan beräknas täckas av avkastnings-
värdet. I vissa fall kan lånet avskrivas. Tilläggslån lämnas endast till bostads-
hus som har förklarats eller kan förklaras som byggnadsminne.

Utöver detta kan kostnader som betingas av kulturhänsyn även ingå i det
ordinarie bidragsunderlaget. Enligt räntebidragsförordningen är förutsättning-
en för att förhöjt bidragsunderlag skall kunna utgå att de antikvariska mer-

135

kostnaderna inte ryms inom det ordinarie bidragsunderlaget. En stor del av de
åtgärder som betingas av kulturhänsyn har fått stöd på det sättet

Reformerat bostadsstöd.

Statens stöd för bostadsfinansieringen är nu föremål för en genomgripande
och långsiktig förändring. Syftet är att minska bostadssektorns belastning på
statsbudgeten samt att bryta den kraftiga byggkostnadsutvecklingen under
senare år. Riksdagen har beslutat om ett reformerat stödsystem för projekt
som påbörjas efter år 1992 (prop. 1991/92:150 bil. 1:5 s. 42-55, bet.
1991/92:BoU23, rskr. 1991/92:343).

Förändringarna innebär i korthet att räntebidragen för ny- och ombyggnad
av bostadshus successivt avvecklas, varvid bidragssystemet förenklas och
underlaget för räntebidrag helt bestäms efter schabloner. För ombyggnader
gäller bl.a. att bidragsunderlaget inte får överstiga 80 % av bidragsunderlaget
för motsvarande nybyggnad. Möjligheten till förhöjning av bidragsunderlaget
för antikvariska merkostnader försvinner. Motivet är att bostadssubventio-
nerna i form av räntebidrag så långt som möjligt bör ges på villkor som är
oberoende av den faktiska kostnaden.

Konsekvensen av det nya systemet blir att det generellt blir dyrare att
bygga om på grund av ökade kapitalkostnader. Till någon del motverkas för-
dyringarna av att den allmänna kostnadsutvecklingen har brutits och sannolikt
kommer att pressas ner ytterligare. De allmänna kostnadsökningarna kommer
att drabba alla fastigheter, alltså även kulturfastigheter.

Fördyringarna kommer sannolikt att medföra att ombyggnadsverksamhe-
ten dämpas kraftigt. Ur kulturmiljövårdens synpunkt är detta ingen nackdel.
En stor del av de byggnader som tidigare var omoderna och halvt förfallna
har redan byggts om. I tur för upprustning står nu de halvmodema husen och
även de hus som uppfördes på 30-, 40- och 50-talen. När en ombyggnad
trots fördyringarna blir aktuell kommer byggherren att granska varje kostnad
på ett helt annat sätt än i dag. Antikvariska merkostnader kommer då att bli
svåra att täcka. Det är dessa merkostnader som det finns anledning att ge lätt-
nader för.

I och med att det nya bostadsfinansieringssystemet inte tar hänsyn till
faktiska kostnader, utan grundas på schabloner, kommer det att bli svårt att
finansiera upprustning av de kulturhus som på grund av att de är nedgångna
eller behäftade med speciella skador blir exceptionellt kostsamma att åtgärda.
I värsta fall kan man befara en ny rivningsvåg om några år. En förutsättning
för att detta inte skall inträffa är att ombyggnadsverksamheten blir dämpad så
att de medel som finns för kulturstöd räcker till.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

136

2 Huvudprinciper för utformningen av stödet till
kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse

Mitt förslag: Det befintliga räntebidrags- och tilläggslånestödet för
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse omvandlas till engångsbidrag.
Detta bidrag bör inte vara formellt knutet till statens generella stöd till
bostadsbyggandet. Stödet bör dock även i fortsättningen huvudsak-
ligen vara förbehållet bostadshus. Anslaget bör benämnas Kulturstöd
vid ombyggnad m.m. och beslutsramen uppgå till 160 miljoner kronor
årligen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Kommittén
har dock föreslagit att stödet bör uppgå till 170 miljoner kronor årligen.

Remissinstansernas synpunkter: Samtliga remissinstanser tillstyrker
i stort utredningens förslag. Med undantag för Statskontoret anser remiss-
instanserna emellertid att det föreslagna stödet är alltför knappt tilltaget för att
motsvara behoven vid upprustningar av kulturhistoriskt värdefulla bostads-
hus. Negativa konsekvenser för möjligheterna att ta till vara bebyggelsens
kulturvärden och för möjligheterna att genomföra ombyggnadsprojekt med ett
knappt stöd redovisas.

Skälen för mitt förslag: Stödet till upprustning av kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse måste ses i ett större samhällsekonomiskt sammanhang.
Den pågående lågkonjunkturen och det höga ränteläget har medfört att de
ekonomiska villkoren för att finansiera ombyggnader generellt är sämre än
tidigare. Samhällets omfattande stöd till bostadsbyggandet skall minskas,
bankerna ställer höga krav på säkerhet och fastighetsägarna tar större hänsyn
till risk i sina kalkyler.

Många ombyggnader och underhållsåtgärder i den kulturhistoriskt värde-
fulla bebyggelsen skulle över huvud taget aldrig kunna finansieras utan rän-
tebidrag eller någon annan form av subvention.

Ett kulturstöd kan ges antingen i form av ett engångsbidrag eller fördelat
över tiden i form av räntebidrag eller lån. För mottagaren, fastighetsägaren,
får stödformerna olika inverkan på lönsamhet, risk och likviditet samt resultat
och balansräkning. För staten inverkar stödformen på behovet av administra-
tion och på möjligheten att ställa långsiktiga villkor på mottagaren.

För egen del har jag funnit att engångsbidrag är den stödform som såväl ur
fastighets- som ur samhällsekonomisk synpunkt är att föredra. Samma
summa i form av ett engångsbidrag borde ge en större kulturbevarande effekt
än ett lån eller ett räntebidrag, med dess osäkra framtida villkor. I den nuva-
rande situationen torde många fastighetsägare uppleva en stor osäkerhet inför
framtiden. Ett engångsbidrag är enkelt att förstå och kalkylera, vilket minskar
osäkerheten och gör att förräntningskravet sjunker. En positiv effekt är också
att ett engångsbidrag reducerar fastighetsägarens initiala likviditetsproblem.

Fördelarna med ett engångsbidrag för staten är att det är administrativt
enkelt att hantera och att det redan finns erfarenhet inom den antikvariska

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

137

organisationen att administrera bidrag. Stödet kan då också samordnas med Prop 1992/93’ 100

RAÄ:s ordinarie bidragsgivning till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyg- gy 12
gelse. En annan faktor är att belastningen på statsbudgeten framgår direkt

Tydligare styrning mot bevarandemål

En omvandling av stödet till ett rent kulturbidrag ger möjligheter till klarare
styrning av insatserna. Det nuvarande stödet ingår som en del av bostads-
finansieringssystemet, som bl.a. syftar till att förbättra bostäder ur bostads-
social synvinkel. I vissa avseenden kan detta innebära en målkonflikt. De
kulturhistoriska kraven på autencitet och små ingrepp kan stå i motsats till de
de bostadssociala kraven på utrymmes- och hygienstandard. Likaså har det
hittillsvarande systemets konstruktion styrt mot stora engångsinsatser där
fönsterbyten, omfattande interiörförändringar med flera kulturhistoriskt
oönskade åtgärder har ingått. Den frikoppling av kulturstödet från bostadsfi-
nansieringen som här föreslås ger däremot möjligheter att rikta de statliga
kulturbidragen till sådana åtgärder som är kulturhistoriskt motiverade och
önskvärda.

För kulturmiljövården är det väsentligt att kunna bistå ägare med stöd till
renovering och underhåll. För att husens kulturhistoriska värden skall beva-
ras på bästa sätt är det en fördel om husen i stället för att byggas om under-
hålls och moderniseras varsamt efter hand som nya behov uppstår. Sannolikt
kommer det nya generella bostadsfinansieringssystemet att få den ur kultur-
miljösynpunkt positiva konsekvensen att ombyggnaderna i framtiden blir
mindre genomgripande än de hittills varit. Det omvandlade kulturstödet bör i
fortsättningen inte bara kunna utgå vid ombyggnad, utan också för att täcka
antikvariska överkostnader vid renovering och underhåll. Stödet bör benäm-
nas Kulturstöd vid ombyggnad m.m.

Fortsatt inriktning mot bostadshus

En annan fråga är om det är berättigat att även i fortsättningen ge kulturstöd
riktat till en bestämd byggnadskategori, dvs. bostadshus. Bland annat med
hänsyn till de redovisade stora behoven inom detta område anser jag att det
finns anledning att förbehålla stödet för insatser i det äldre bostadsbeståndet
Kulturstödet bör dock inte vara formellt knutet till statens generella stöd till
bostadsbyggandet, även om det i första hand skall utgå i samband med om-
byggnader som delfinansieras med de generella räntebidragen.

Bidragsgivningens omfattning

Kulturstöd vid ombyggnad bör lämnas inom en årlig beslutsram på 160 mil-
joner kronor. Beloppet kan jämföras med den hittills gällande ramen för
tilläggslån och förhöjt bidragsunderlag om 170 miljoner kronor. Jag har
emellertid funnit att det nya bidraget bör beräknas till den något lägre nivån,
dels med hänsyn till att ett bidrag bör vara av större värde för en fastighets-
ägare än ett motsvarande tilläggslån, dels med tanke på att en del av kultur-
stödet bör utgå genom en möjlighet for fastighetsägarna att i vissa fall erhålla

138

ett förhöjt bidragsunderlag inom ramen för den generella bostadsfinansie-
ringen. Jag återkommer senare till frågan. Beträffande remissinstansernas
kritik mot att kulturstödet beräknas alltför knappt vill jag erinra om att den
utredning, vars förslag jag här har redovisat och bedömt, har haft till uppdrag
att klargöra lämpligheten av och formerna för en omvandling av det
existerande kulturstödet till bidrag. Mot den bakgrunden har således inte
någon samlad värdering av stödbehovet gjorts.

3 Stöd till sammanhållna bostadsmiljöer

Mitt förslag: Bedömning av antikvariska överkostnader skall tilläm-
pas efter samma principer som gäller för befintligt byggnadsvårdsbi-
drag. I fortsättningen bör stöd utgå till bostäder och komplementbe-
byggelse i vid mening.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstansernas synpunkter: Samtliga remissinstanser som yttrat
sig i frågan tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: Det är angeläget att främja bevarandet av hela
och sammanhållna bostadsmiljöer. Mot bakgrund av detta bör begreppet bo-
städer ges en vid definition. Kriterierna för vad som är stödberättigad över-
kostnad bör jämställas med kriterierna för det befintliga bidragssystemet för
byggnadsvård, som handhas av RAÄ. I fortsättningen bör stöd sålunda utgå
till komplementbebyggelse i vid mening, under förutsättning att bostäder är
dominanta i miljön. Således bör stöd exempelvis kunna utgå till lokaler i bo-
stadshusens bottenvåningar i en stadsmiljö, eller till en matbod som ligger
intill mangårdsbyggnaden på landsbygden. Stöd bör också kunna utgå till be-
varandet av en miljöbild vid sidan av själva bostadshusen, som parkytor,
staket, gatubeläggningar och dylikt.

4 Differentierat stöd til) byggnader med olika kulturhistoriskt
värde

Mitt förslag: Byggnadsminnesvärd bebyggelse och byggnader i om-
råden av riksintresse skall kunna ges bidrag med upp till 90 % av de
kulturhistoriska merkostnaderna. Byggnader av större kulturhistoriskt
värde i allmänhet skall kunna ges bidrag med upp till 50 % av de kul-
turhistoriska överkostnadema.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstansernas synpunkter: Samtliga remissinstanser som yttrat
sig i frågan tillstyrker förslaget.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

139

Skälen för mitt förslag: Inom det befintliga systemet för bygg-
nadsvårdsbidrag hanteras bidragen i två nivåer. Byggnadsminnesvärd bebyg-
gelse och bebyggelse inom områden av riksintresse kan få bidrag med upp till
90 % av de kulturhistoriska överkostnaderna, och byggnader med större
kulturhistoriskt värde i allmänhet kan få bidrag med upp till 50 % av över-
kostnaden. Dessa regler är enkla att hantera och förstå, och de har därför
fungerat på ett tillfredsställande sätt För att få ett administrativt lätthanterligt
system är det därför rimligt att byggnadsvårdsbidragets regler för differentie-
ring överförs och tillämpas inom det nya omvandlade stödet till bostadshus.

Beträffande bebyggelsen inom områden av riksintresse kan förtydligandet
göras att med detta avses sådana byggnader som är av betydelse för de
kulturvärden som konstituerar riksintresset

5 Krav och villkor för stöd

Min bedömning: Bestämmelser om krav och villkor för stöd bör
regleras i en förordning. Det är angeläget att byggnadsminnesförkla-
ringar genomförs.

Kommitténs bedömning: Har förordat ett striktare krav på att bygg-
nadsminnesförklaringar skall genomföras i samband med att större bidrag
utgår.

Remissinstansernas synpunkter: Frågan om skydd för de byggnader
som fått kulturstöd diskuteras av de olika antikvariska myndigheterna. Syn-
punkterna kan sammanfattas med att en bred enighet råder om att det är
angeläget att byggnader som fått statligt stöd bevaras för framtiden. Särskilt
länsstyrelserna framhåller emellertid att en strikt tillämpning av ett krav på
byggnadsminnesförklaring i samband med bidragsgivningen riskerar att göra
stödsystemet alltför svårt att administrera. Flera instanser förordar att frågan
om skyddsbestämmelser övervägs ytterligare.

Skälen för min bedömning: Bestämmelser om krav och villkor för
stöd bör regleras i en förordning. Det ankommer därutöver på RAÄ att ut-
färda erforderliga allmänna råd. I bostadsfinansieringssystemet har något
formellt skydd inte införts för att säkerställa det statliga kulturstödet, dvs. för
att garantera att den stödda åtgärden inte omintetgörs efter ett tag genom
exempelvis en ny ombyggnad. Byggnadsminnesförklaring och skyddsbe-
stämmelser i detaljplan är de skyddsinstrument som har en rättsligt bindande
verkan, men ingendera har i praktiken kommit till användning i någon större
utsträckning i samband med lånegivningen. Jag anser att en strävan bör vara
att de statliga insatserna i ökad utsträckning tryggas genom byggnadsminnes-
förklaringar. Läns- och landsantikvarierna har dock framfört farhågor för att
man inte kommer att hinna genomföra erforderliga byggnadsminnesförkla-
ringar. Mot denna bakgrund, och med hänsyn till att det nuvarande systemet
har fungerat tillfredsställande och inga uppgifter har framkommit om att hus

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

140

som har fått kulturstöd har förstörts, bör formerna för byggnadsminnesför-
klaring och skyddsbestämmelser övervägas ytterligare. I ett sådant samman-
hang bör också förhållandet mellan kulturstödet och lagens (1988:950) om
kulturminnen m.m. (KML) regler om ersättning till fastighetsägare vid bygg-
nadsminnesförklaring behöva ses över.

Länsstyrelsen har möjlighet att med stöd av 3 kap. 6 § KML besluta om
anmälningsplikt till länsstyrelsen innan en byggnad som kan komma i fråga
för byggnadsminnesförklaring rivs eller väsentligt ändras. Jag vill erinra om
att länsstyrelserna kan använda denna bestämmelse i samband med att ett mer
omfattande kulturstöd ges till en ombyggnad och en byggnadsminnesförkla-
ring av olika skäl inte kan genomföras omedelbart i samband med upprust-
ningen.

6 Ansvaret för stödet och anslagsform

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Mitt förslag: Stödet bör så långt möjligt anpassas till formerna för
Riksantikvarieämbetets befintliga byggnadsvårdsbidrag. Medel för
kulturstödet bör anvisas som ett förslagsanslag som disponeras av
Riksantikvarieämbetet En årlig beslutsram bör fastställas.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstansernas synpunkter: Samtliga remissinstanser som yttrat
sig i frågan tillstyrker förslaget.

Skälen för mitt förslag: I dag har Boverket ansvaret för anslaget till
förhöjt bidragsunderlag och tilläggslån, medan RAÄ har ansvaret för hur till-
styrkanderamen utnyttjas. I och med att stödet omvandlas till ett rent kulturbi-
drag bör RAÄ överta hela ansvaret för anslaget.

RAA har sedan länge ett system för byggnadsvårdsbidrag med väl inarbe-
tade rutiner för hantering och handläggning. Det nya kulturbostadsstödet bör
så långt möjligt anpassas till formerna för RAÄ:s byggnadsvårdsbidrag.

Det nuvarande kulturstödet disponeras genom ett förslagsanslag, som är
kopplat till en årlig beslutsram. Det är väsentligt att budgettekniken på denna
punkt inte ändras när RAÄ övertar anslaget. Beslut om stöd och reservation
av medel görs innan bygget startar, medan det normalt dröjer minst ett eller
två år innan ombyggnaden kan slutbesiktigas och medlen betalas ut.

141

7 Handläggning

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Mitt förslag: Riksantikvarieämbetet bör ha ett sammanhållande
ansvar for anslagets användning, men bör delegera kulturstödsramen
till länsstyrelserna. Länsbostadsnämnderna bör biträda länsstyrelsernas
kulturmiljöenheter i handläggningen.

Fastighetsekonomisk kompetens bör tillföras Riksantikvarieämbetet
för rådgivning, uppföljning, utvärdering m.m.

Erforderliga resurser för administrationen bör garanteras.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstansernas synpunkter: Samtliga remissinstanser som yttrat
sig om möjligheten att delegera besluten om stöd från RAA till länsstyrelserna
ställer sig positiva till förslaget. Remissinstanserna anser att länsstyrelserna
kommer att vara väl skickade att handlägga ärendena om länsbostadsnämn-
derna intregreras inom länsstyrelserna. Företrädare för länsstyrelserna fram-
håller emellertid att uppgiften innebär en inte obetydlig belastning på länssty-
relsen vars kostnader måste täckas.

Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare i mitt förslag under anslaget
Kulturmiljövård redovisat mina överväganden om att låta RAÄ delegera
beslut om förekommande bidragsmedel till länsstyrelserna fr.o.m. budgetåret
1993/94. En delegering av beslut om kulturstöd vid ombyggnad bör i konse-
kvens med detta genomföras samtidigt. Jag avser att senare återkomma till
regeringen om bemyndigande för RAÄ att göra en sådan delegering.

Jag föreslår att delegeringen av kulturstödet hanteras på följande sätt.
Medlen bör anvisas över RAÄ:s anslag. RAA bör i sin tur fördela ramen och
delegera beslutanderätten till länsstyrelserna. Vaije länsstyrelse bör få en egen
ram med ett visst garanterat grundbelopp för en treårsperiod i taget. Detta
grundbelopp baseras på statistik över medelsbehoven under de närmast före-
gående åren. Grundbeloppet omprövas vart tredje år eller vid större anslags-
förändringar. En mindre del av det totala anslaget bör fördelas vid varje bud-
getårskifte till extraordinära satsningar i vissa län det året

Ett system med treåriga planeringsramar kommer sannolikt att innebära
stora fördelar när det gäller ombyggnadsstödet. För många länsstyrelser
kommer det att underlätta arbetet när möjlighet ges att kunna långtidsplanera
och ha en bättre framförhållning.

Kompetensfrågor

Det föreslagna nya systemet kommer att innebära en del väsentliga föränd-
ringar beträffande handläggningen som en följd av att kulturstödet frikopplas
från den generella bostadsfinansieringen och att medlen och besluten föreslås
bli delegerade från RAÄ till länsstyrelserna. Ett nära samarbete mellan läns-
styrelsernas kulturmiljöenheter och länsbostadsnämnderna förutsätts finnas
kvar.

142

Jag vill i detta sammanhang erinra om Statskontorets utredning om in-
ordning av länsbostadsnämnderna i länsstyrelserna. Om förslaget genomförs
kommer handläggningen att helt skötas inom länsstyrelserna och deras sam-
lade ansvar för bidragets hantering och utbetalning blir entydig.

Det nya systemet för kulturstöd kommer att innebära att utbetalning av
stödet överfors från Boverket till kulturmiljövårdens organisation. I den mån
kostnaderna for utbetalningarna inte ryms inom RAA:s ordinarie förvaltnings-
resurser torde de få belasta bidragsanslaget

Mina förslag förutsätter även ett visst resurstillskott till RAÄ. Jag har vid
min beräkning av RAÄ:s anslag tagit hänsyn till detta behov.

Effektivitetsvinster genom förenklad hantering

En ansökan om stöd till ombyggnad av ett kulturhistoriskt värdefullt hus
passerar i dag många instanser. Mitt förslag innebär en reduktion med tre eller
fyra instanser vilket i sig medför en påtaglig förenkling.

Den nya bostadsfinansieringen förutsätter inte någon kommunal medver-
kan genom de s.k. förmedlingsorganen. En delegering av beslutanderätten
över medlen från RAÄ till länsstyrelserna föreslås. Alla kulturstödsärenden
kommer i framtiden att handläggas av länsstyrelsernas kulturmiljöenheter,
med länsbostadsnämnden som remissinstans vid behov. Om myndighetsan-
svaret för stödet dessutom överförs från Boverket till RAÄ försvinner ytterli-
gare en instans.

Den planerade delegeringen i kombination med reduceringen av antalet
handläggande instanser kommer att innebära en avsevärd effektivisering.
Dubbelarbete försvinner, handläggningstider kortas och man kommer att få
ett bättre grepp om den totala resursanvändningen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

8 Vissa insatser inom ramen for bostadsfinansieringen

Mitt förslag: En viss begränsad kulturinsats bör finnas inom ramen
för den generella bostadsfinansieringen. Kulturhistoriskt motiverade
anpassningskostnader vid ombyggnad skall kunna medföra en höjning
av bidragsunderlaget.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstansernas synpunkter: RAÄ, HSB:s Riksförbund, SABO,
Länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län samt Västemorr-
lands län och Föreningen Sveriges länsantikvarier tillstyrker förslaget

Sveriges fastighetsägareförbund anser att förslaget är alltför begränsat,
eftersom det enbart gäller s.k. anpassningskostnader. Boverket avstyrker ut-
redningens förslag i denna del. Verket anser att det inom det nya beslutade
bostadssystemet inte finns någon möjlighet att inräkna sådana anpassnings-
kostnader som utredningen syftar på, eftersom åtgärderna i sig själva inte är

143

bidragsberättigade. Boverket föreslår i stället att man inom ramen för det nya
bostadsstödet tar bort maxgränsen på 120 kvm för de kulturhistoriskt värde-
fulla bostadshusen, eftersom det sannolikt inte kommer att bli möjligt att för-
ränta överkostnaden för stora lägenheter på marknadsmässiga villkor.

Skälen för mitt förslag: En möjlighet till förhöjning av det ordinarie
bidragsunderlaget för ombyggnad, upp till samma nivå som gäller för ny-
byggnad, för den kulturhistoriskt värdefulla bebyggelsen kan ge stora vinster
i administration och effektivitet till en rimlig kostnad.

I en enkät till länsantikvariema har framkommit att huvuddelen av den
stora mängd ärenden där ett statligt kulturstöd ryms inom det ordinarie bi-
dragsunderlaget är ärenden som avser ansökningar om bidrag med mindre
belopp. Den omläggning som nu genomförs kommer sannolikt att medföra att
en mängd ansökningar om sådana mindre belopp kommer att uppkomma som
anspråk på kulturramen.

Jag har utifrån dessa förhållanden dragit slutsatsen att det, utan att det
äventyrar målsättningen om avregleringen av bostadssubventionerna, kan
vara rationellt att inom det nya stödets ram behålla en viss möjlighet till för-
höjt bidragsunderlag för antikvariska merkostnader. Detta åstadkoms på följ-
ande sätt.

En förhöjning bör kunna utgå endast för kulturhistoriskt motiverade an-
passningskostnader. Anpassningskostnader kan uppstå när nödvändiga in-
grepp skall utföras på sådant sätt att de märks så litet som möjligt.

Det bör här enbart vara fråga om anpassningskostnader som samman-
hänger med stödberättigade åtgärder, dvs. åtgärder som ingår i bidragsunder-
laget. Som tidigare redovisats bör man i övrigt normalt inbegripa anpass-
ningsåtgärder vid ombyggnader i de åtgärder som faller under det generella
varsamhetskravet i plan- och bygglagens 3 kap. 10 §. Sådana anpassnings-
åtgärder bör därför inte betraktas som kulturhistorisk överkostnad och vara
berättigat till kulturstöd.

Förhöjningen bör vara förbehållen ombyggnader som är av den omfatt-
ningen att projektet i kostnadshänseende överskrider gränsen för schablonen
för ombyggnad, dvs. bidragsunderlaget kommer att uppgå till 80 % av bi-
dragsunderlaget för nybyggnad. I detta fall bör finansieringsutrymmet mot-
svarande upp till de återstående 20 % inom bidragsunderlaget för motsva-
rande nybyggnad kunna utnyttjas för att täcka de antikvariskt motiverade an-
passningskostnaderna.

För en sådan ordning talar att ”80-procentsbegränsningen” motsvarar ett
teoretiskt beräknat markvärde som ingår i nybyggnadsschablonema. Rivning
och ändrad markanvändning bör emellertid inte ses som något generellt alter-
nativ till ombyggnad av de kulturhistoriskt värdefulla bostadshusen. Avsikten
är ju att de skall bevaras och nybyggnadsrätten är följaktligen många gånger
utsläckt i detaljplanen. Det är därmed i många fall tveksamt om tomtmarken
isolerat över huvud taget kan åsättas något faktiskt värde.

Intyg om det antikvariska värdet bör vara en förutsättning för att det extra
stödet skall kunna utgå. Förhöjningen bör inte rambegränsas.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

144

Beträffande mindre omfattande ombyggnader där de sammanlagda kostna-
derna inte når upp till ”80-procentstaket”, bör en fördyring på grund av an-
passningsåtgärder kopplade till ombyggnaden på ett naturligt sätt kunna ingå i
den skälighetsbedömning som sker inom ramen för beräkningen av bidrags-
underlaget för räntebidrag. Redan själva grundkostnaden för åtgärden måste
ju skälighetsbedömas eftersom det inte finns några bidragsschabloner att
tillämpa for den underliggande stödberäkningen.

Efter hand som bostadssubventionerna minskar kommer värdet av stödet
att minska. Under tiden kan ett stort antal mindre bidrag, som annars skulle
gå över kulturramen, hanteras på ett enklare sätt

Mitt förslag innebär vissa ändringar i förhållande till riksdagens tidigare
ställningstagande om stödet till bostadsfinansieringen (prop. 1991/92:150 bil.
1:5, bet. 1991/92:BoU23, rskr. 1991/92:343) enligt vilket ett förhöjt bidrags-
underlag som jag nu förespråkat inte skulle kunna utgå. Jag har i denna fråga
samrått med statsrådet Lundgren.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

9 Utformning och hantering av stöd till arkeologiska
undersökningar vid bostadsbyggande

Mitt förslag: Tilläggslånen för undersökning av fast fomlämning
omvandlas till bidrag. Nuvarande regler för stödet behålls i huvudsak,
men bidrag bör inte utgå om exploatering står i motsats till antikvariska
värden.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstansernas synpunkter: Det är enligt Kommunförbundet
mycket viktigt att det finns klara kriterier för när RAÄ eller länsstyrelsen skall
kunna vägra bidrag när särskilda antikvariska värden kan komma att skadas.

Skälen för mitt förslag: En omvandling av tilläggslånen för under-
sökning av fast fomlämning till engångsbidrag innebär administrativa fördelar
av likartat slag som jag tidigare redovisat beträffande tilläggslånen för bo-
stadshus. Genom att samordna beslut enligt kulturminneslagen om tillstånd
till ingrepp i fast fomlämning och bidragbeslutet inom en myndighet, länssty-
relsen, kan väsentliga administrativa rationaliseringsvinster uppnås.

Motsvarande gäller även en samordning med det föreslagna decentralise-
rade bidraget enligt förordningen (1988:1189) om kulturminnen m.m. till
kostnader för undersökning m.m. av fast fomlämning. De båda bidragen bör
samordnas så långt som möjligt vid handläggningen. Överföringar mellan an-
slagsposterna bör kunna göras.

Jag har inte funnit anledning att ändra villkoren för stödet. En viss juste-
ring av reglerna och ett förtydligande av ändamålsbeskrivningen behövs
dock. Den sakkunskap som finns inom länsbostadsnämnderna kommer även
i fortsättningen att behövas för att ta fram underlag för att beräkna bidragets
storlek.

145

10 Riksdagen I992I93. 1 sand. Nr 100. Bilaga 12

Liksom tidigare bör stödet begränsas till enbart visst bostadsbyggande och
endast avse direkta arkeologiska kostnader. Kostnader för maskiner och
grovarbetskraft, liksom kringkostnader av olika slag, bör betalas av företaget
Stödet bör begränsas till att avse undersökningar av fomlämningar utan
synligt märke ovan jord. Sådana fomlämningar kan i vissa fall vara svårare
för företagen att förutse konsekvenserna av, jämfört med fomlämningar med
tydligare upplevelsevärde. Stödet bör vidare kunna avse även kostnader till
skydd för fomlämningen, till exempel överkostnader för så kallad skonsam
grundläggning enligt av RAÄ godkänd metod.

Bidrag bör inte utgå om särskilda antikvariska värden skadas av företaget
Det kan röra sig om att delar av en fomlämning är särskilt värd att bevara,
t.ex. vissa partier av kulturlagren i en äldre stadsbildning, eller att en planerad
nybyggnad kräver rivning av en byggnad med stort kulturhistoriskt värde.
Till bidraget bör även kunna knytas villkor om förbättrade antikvariska lös-
ningar av planerad nybebyggelse, exempelvis begränsning av våningsantal.

10 Tid for ikraftträdande och övergångsregler

Den 1 januari 1993 träder de förändringar i bostadsfinansieringssystemet i
kraft som jag tidigare redogjort för. De förslag som jag här har presenterat
kan av tidsskäl inte genomföras samtidigt, men jag föreslår att de träder i kraft
så snart som möjligt, dvs. den 1 juli 1993. Möjligheten att bevilja förhöjt
bidragsunderlag försvinner den 1 januari 1993. Konsekvensen av detta blir
att under första halvåret 1993 kan enbart tilläggslån för byggnadsminneshus
beviljas. Detta medför inga formella problem eftersom det inte i dagens
system finns krav på förhöjning innan tilläggslån kan utgå, även om det oftast
tillämpas så i praktiken. Däremot kan under detta halvår inte något stöd bevil-
jas till hus som är klassificerade som kulturhistoriskt värdefulla, men som
inte är av byggnadsminnesklass.

11 Behov av vidare utredningar

Under arbetet med utredningen om kulturstöd vid ombyggnad aktualiserades
några följdfrågor som inte fick en slutlig behandling. Det gäller:

- förhållandet mellan kulturbidragen och KML:s regler om ersättning i sam-
band med byggnadsminnesförklaringar,

- kompetenskrav i samband med ombyggnad,

- bedömningar av de kulturpolitiska konsekvenserna av förslagen om fortsatt
reformering av bostadspolitiken samt

- behovet av att utfallet av ett nytt kulturstöd utvärderas efter år 1995.

Det ankommer på Riksantikvarieämbete att ta upp dessa frågor till övervä-
gande på lämpligt sätt.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

146

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de grunder för statsbidrag till kulturstöd vid ombygg-
nad m.m. som jag förordat,

2. medge en ram för de antikvariska myndigheternas tillstyrkanden
av kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbe-
byggelse m.m. på 160 000 000 kr för budgetåret 1993/94,

3. medge att av denna ram högst 10 000 000 kr får disponeras för
bidrag till arkeologiska undersökningskostnader i samband med bo-
stadsbyggande,

4. godkänna vad jag förordat om förhöjt bidragsunderlag för kul-
turhistoriska anpassningskostnader (avsnitt 8),

5. till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 120 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

147

Museer och utställningar

Centrala museer

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

De centrala museernas verksamhet redovisas samlat under denna rubrik.
Medlen beräknas under två anslag, Centrala museer: Myndigheter och
Centrala museer: Stiftelser.

För de centrala museer som är statliga myndigheter anges de övergripande
målen för verksamheten i följande bestämmelser: förordningen (1988:1131)
med instruktion för Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer,
förordningen (1988:677) med instruktion för Statens konstmuseer, förord-
ningen (1988:1183) med instruktion för Livrustkammaren, Skoklosters slott
och Hallwylska museet, förordningen (1988:1249) med instruktion för
Naturhistoriska riksmuseet, förordningen (1990:571) med instruktion för
Statens sjöhistoriska museer, förordningen (1988:1185) med instruktion för
Folkens museum - etnografiska, förordningen (1988:1186) med instruktion
för Arkitekturmuseet samt förordningen (1988:1184) med instruktion för
Statens musiksamlingar.

För stiftelserna Nordiska museet och Tekniska museet gäller stadgar som
har fastställts av regeringen den 7 juni 1990 resp, den 9 november 1989.

Statens historiska museum, Statens konstmuseer, Naturhistoriska riksmu-
seet, Folkens museum - etnografiska samt Nordiska museet har vart och ett
inom sitt verksamhetsområde uppgiften att vara ansvarsmuseum.

De centrala museema har var för sig givit in fördjupade anslagsframställ-
ningar för budgetåren 1993/94-1995/96.

Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer

1. Mål och inriktning

Under 1980-talet innebar riktlinjer och medelsanvisning från statsmakternas
sida en betoning av den publikinriktade verksamheten. Samtidigt har utbygg-
naden och förnyelsen av infrastrukturen i samhället lett till omfattande arkeo-
logiska undersökningar och därmed en stor inströmning av fynd till
museema. Den kommande treårsperioden måste framför allt inriktas på sam-
lingarnas omhändertagande, vård och konservering. Ett prioriterat område
blir därvid utveckling av ADB-teknik dels för katalogisering, dels för bear-
betning av det arkeologiska fyndmaterialet. Det är även angeläget att öka den
museipedagogiska kompetensen så att kunskapen i materialet kan göras till-
gänglig, inte minst för de yngre museibesökama. Statens historiska museum
vill härutöver utveckla ansvarsmuseirollen bl.a. genom att skapa nya former
för kontakt med t. ex. länsmuseerna. I övrigt kommer verksamheten under
perioden att präglas av följande redan beslutade projekt:

- utställningsprojektet "Den svenska historien”, som genomförs under åren
1993 och 1994 i samarbete med Nordiska museet och länsmuseerna,

- uppförandet av en skattkammare vid Statens historiska museum under
budgetåret 1993/94 och

148

- flyttningen av Kungl. myntkabinettet till nyinredda lokaler i Gamla Stan
budgetåret 1995/96.

2 . Rationaliseringskravet

Åläggandet att skära ned anslaget med 5 % under treårsperioden kan mötas
antingen med kortare öppethållande eller genom stängning av hela avdel-
ningar i samband med historieutställningen och flyttningen av Kungl. mynt-
kabinettet. En annan följd blir minskad information, utbildning och forskning
vid Institutionen för konservering.

3. Förslag

Myndigheten begär att få bli undantagen från rationaliseringskrav under
perioden 1993/94-1995/96. Därutöver föreslås en nivåhöjning för budgetåret
1993/94 på sammanlagt 12,4 mkr, varav 7,9 mkr för Statens historiska
museum, 1,5 mkr för Kungl. myntkabinettet, 1,5 mkr för Medelhavsmuseet
och 1,5 mkr for Institutionen för konservering. För eftersläpande fyndhante-
ring m.m. begärs ett engångsanslag till Statens historiska museum på totalt

4,5 mkr över treårsperioden. För Kungl. myntkabinettet begärs med anled-
ning av flyttningen till nya lokaler 880 000 kr i driftmedelsförstärkning
fr.o.m. budgetåret 1995/96 samt engångsvis 5 mkr för uppbyggnad av nya
basutställningar.

Statens konstmuseer

1. Mål och inriktning

Statens konstmuseer vill under treårsperioden koncentrera den anslagsfinan-
sierade verksamheten på att vårda, bevara, visa och forska kring de egna
samlingarna. Ett förstärkt samarbete med landets konstmuseer planeras också
som ett led i utvecklingen av ansvarsmuseirollen. Merkostnader för tillfälliga
utställningar samt nyförvärv förutsätts finansieras med intäkter och dona-
tionsmedel.

Verksamhetens inriktning kan dock påverkas av två faktorer, nämligen
planeringen för ett nytt modernt museum och det särskilda besparingsbeting
på totalt 16 mkr som myndigheten ålagts för att täcka tidigare underskott

Om ett ny byggnad för Moderna museet uppförs under treårsperioden
kommer museets verksamhet under byggnadstiden att präglas av tillfälliga
arrangemang och planeringsarbete för det nya museet.

Myndigheten har på regeringens uppdrag redovisat konsekvenserna för
verksamheten av kravet att under de närmaste fyra budgetåren till statsbudge-
ten årligen återföra ca 4 mkr, motsvarande tidigare gjorda överskridanden för
bevakningsändamål. Myndigheten redovisar tre besparingsaltemativ. Det
första innebär att hela årsbesparingen på 4 mkr tas ut på bevakningsutgiftema
genom att alla tre museema minskar sitt öppethållande med 676 timmar per
år. Det andra alternativet utgör en kombination av minskad bevakning och

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

149

nedskärning av myndighetens biblioteksfunktioner. Detta innebär bl.a. att
öppethållandet minskas med 312 timmar per år hos Moderna museet resp.
Nationalmuseet och med 364 timmar per år hos Östasiatiska museet, att
konstbiblioteket och östasiatiska biblioteket stängs för allmänheten samt att
åtta tjänster dras in, varav tre genom direkt uppsägning. Det tredje alternativet
innebär att nuvarande bevakningsvolym och öppethållande bibehålls. I stället
tas besparingen ut genom minskade konstinköp samt total nedläggning av
avdelningen för fotografi, konstbiblioteket, östasiatiska biblioteket och konst-
tillsynsverksamheten. Sistnämnda alternativ medför indragning av 18
tjänster, varav 11 genom direkt uppsägning. Som ett extra alternativ framhål-
ler myndigheten de kostnadsminskningar, som blir följden av att Moderna
museet håller stängt för ombyggnad under besparingsperioden. Att möta be-
sparingskravet genom avgiftshöjningar och andra intäktsökningar bedöms
inte som en möjlig utväg.

2. Rationaliseringskravet

För att möta det allmänna rationaliseringskravet på 5 % över tre budgetår
krävs personalinskränkningar, som bl.a. innebär en kraftig reducering av
biblioteksservice och utåtriktad konstbildningsverksamhet. Myndigheten av-
står från att redovisa hur kravet skall mötas i ett läge där verksamheten redan
har beskurits till följd av det tidigare nämnda särskilda besparingsbetinget.

3. Förslag

Myndigheten begär för treårsperioden i första hand befrielse från rationalise-
ringskravet och från det särskilda sparbetinget på 4 mkr per år för att täcka ett
tidigare överskridande. Härutöver begärs för budgetåret 1993/94 en med ca
2 mkr förhöjd anslagsnivå för konservering, arkivering och ökad lokalhyra
till följd av ombyggnad samt engångsanslag på ca 1,1 mkr för kompetensut-
veckling och projektering av TV-övervakning.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Naturhistoriska riksmuseet

1. Mål och inriktning

Inom forskningsverksamheten planeras särskilda insatser på de geologiska
och paleontologiska ämnesområdena samtidigt som deltagandet i aktuell
miljöforskning fortsätter. Ett avancerat geologiskt analysinstrument, en s.k.
jonmikrosond, har gemensamt införskaffats av de nordiska länderna. Instru-
mentet kommer att placeras på Naturhistoriska riksmuseet. Basen för forsk-
ningen är museets vetenskapliga samlingar. Genom 1990 års forskningspro-
position (prop. 1989/90:90 s. 339-341, bet. 1989/90:KrU23, rskr.
1989/90:334) tilldelades museet medel, som möjliggjorde ökade satsningar på
samlingarnas vård, klassificering och registrering. Detta arbete fortgår inom
samtliga ämnesområden.

150

Den etappvisa ombyggnaden av museets utrymmen för publikinriktad
verksamhet beräknas vara helt slutförd vid utgången av år 1993. Uppbygg-
naden av nya basutställningar förväntas pågå ytterligare ett antal år. Museet
vill under perioden satsa på ökat öppethållande, kraftfulla marknadsinsatser
och förbättrad vägledning i utställningssalarna. I anslutning härtill vill museet
utveckla program- och studieverksamheten i samverkan med bl.a. skolor,
studieförbund och föreningsliv. Museet vill också öka den rådgivande och in-
formativa verksamhet gentemot museer ute i landet, som följer av ansvars-
museirollen. Den nyöppnade omniteatem Cosmonova utgör en egen, självbä-
rande resultatenhet

2. Rationaliseringskravet

Då forskningsverksamheten inte berörs av rationaliseringskravet måste ned-
skärningarna göras inom den publika verksamheten och inom den centrala
administrationen. Museet anger inte hur detta skall ske.

3. Förslag

Museet begär i första hand befrielse från rationaliseringskravet.

För att uppnå angivna verksamhetsmål under perioden begärs resursför-
stärkningar om sammanlagt ca 9 mkr, exkl. lokalhyra. Därav avser 4,3 mkr
forskningsverksamhet och 4,6 mkr publik verksamhet. Härutöver begärs en
engångsanvisning på 1,5 mkr för viss inredning samt överföring av medel
från Statens naturvårdsverk avseende professur i ekotoxikologi.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Folkens museum - etnografiska

1. Mål och inriktning

Museet vill inom den kommande treårsperioden

- avsluta uppackning, inplacering och dokumentering av museets samlingar,
sortera upp bildarkiv och andra arkiv samt genomföra föremålsfotografe-
ringen,

- genomföra uppbyggnaden av planerade basutställningar,

- genom tillgängliggörande av samlingarna, forskning och utåtriktad verk-
samhet uppfylla rollen som ansvarsmuseum,

- genom uppsökande verksamhet, nutidsengagemang och breddad publik-
verksamhet nå en stor publik.

De två förstnämnda verksamhetsområdena prioriteras under perioden. Att
få samlingarna uppordnade är en förutsättning för övrig verksamhet. Utan
kompletta basutställningar saknas den fond mot vilken övrig publikinriktad
verksamhet kan utspelas. De basutställningar som återstår att färdigställa är
Centralasien, Sydostasien och Staden.

151

2. Rationaliseringskravet

De föreskrivna kraven på rationalisering innebär för museets del en anslags-
minskning på närmare 0,5 mkr, vilket betyder att museet antingen får om-
pröva alla delar av verksamheten eller öka självförsörjningsgraden bl.a.
genom sponsorsstöd.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

3. Förslag

Utöver befrielse från rationaliseringskravet begär museet anslagsförstärk-
ningar på sammanlagt 2,6 mkr för bl.a. bevakning, dokumentation och
utställningsverksamhet. Vidare begärs engångsvis ca 4 mkr för dokumenta-
tion och datoriserad föremålsregistrering och 3 mkr för genomförande av
basutställningsprogrammet. Slutligen förslås att museet tilldelas en särskild
forskningsram for perioden på 2,4 mkr.

Nordiska museet

1. Mål och inriktning

Huvudmålen för verksamheten under perioden är

- att stärka ansvarsmuseirollen genom koncentration på de nationellt vikti-
gaste uppgifterna inom dokumentation/insamling, vård/bevarande och till-
gängliggörande, publik verksamhet och forskning,

- att fortsätta integrationen med Statens historiska museum med det långsik-
tiga målet att bilda ett gemensamt Sveriges historiska museum,

- att öka samlingarnas tillgänglighet för allmänheten och andra museer bl.a.
genom förbättrade teknik- och servicefunktioner,

- att göra Nordiska museet ännu mera känt som expertorgan, besöksmål och
aktivitetsplats för alla, både nationellt och internationellt, i det senare fallet
genom en målmedveten satsning på Norden och Europa.

Den nämnda målsättningen kräver en kraftig satsning på datoriserad regis-
trering och katalogisering av föremålsbeståndet, föremålsinsamling avseende
det otillräckligt dokumenterade 1900-talet, varvid invandringen utgör ett prio-
riterat område, uppbyggnaden av ett fotosekretariat, en genomgripande om-
byggnad av huvudbyggnaden på Djurgården och ett gemensamt magasin i
Stockholm för museets samlingar.

2. Rationaliseringskravet

Rationaliseringskravet på 2,4 mkr innebär att museet måste vakantsätta ett
tiotal tjänster utöver de 16 fasta årsverken som redan dragits in under de
senaste åren. Detta betyder att delar av basverksamheten, framför allt vad
gäller vård och tillgängliggörande av samlingarna, måste läggas ner.

152

3. Förslag

Museet begär att få bli befriat från det generella rationaliseringskravet och från
det särskilda besparingsbeting på 2,8 mkr som museet ålagts för att täcka ett
tidigare underskott. Härutöver begärs för museets del en sammanlagd an-
slagsökning över perioden på 36,7 mkr, varav 6 mkr avser återbesättning av
vakantsatta tjänster och ca 17 mkr kostnader för en utvändig upprustning av
museets huvudbyggnad. Museet hemställer vidare att regeringen fattar prin-
cipbeslut om en genomgripande inre ombyggnad av museet m.m. enligt av
Byggnadsstyrelsen upprättade planer.

För forskningsinsatser begär museet resursförstärkningar på sammanlagt
ca 15 mkr.

Slutligen begär museet att ett särskilt driftbidrag på 2,1 mkr anvisas för
Julita Gård.

Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet

1. Mål och inriktning

Myndigheten vill få möjlighet att arbeta med inriktning på alla uppställda mål
för verksamheten - vårda, bearbeta och levandegöra. Under senare år har
tyngdpunkten legat på målet att levandegöra, dvs. på utställningar och annan
utåtriktad verksamhet Under den kommande treårsperioden vill myndigheten
kunna satsa mer på vård och bearbetning av samlingarna samtidigt som den
publikinriktade verksamheten breddas bl.a. i syfte att nå nya grupper. Vidare
vill myndigheten kunna upprätthålla en godtagbar brandsäkerhet och bevak-
ning på Skoklosters slott utan att verksamheten i övrigt skall behöva drabbas
av nedskärningar.

2. Rationaliseringskravet

Sedan ett antal år betalas myndighetens övriga förvaltningskostnader helt av
entré- och försäljningsmedel. En anslagsminskning på 360 000 kr skulle
betyda att även lönekostnader skulle behöva betalas med externa medel.
Myndigheten, som tidigare dragit in ett antal tjänster, anser inte att verksam-
heten tål ytterligare personalinskränkningar.

3. Förslag

Myndigheten begär i första hand att särskilda medel avsätts för bevakning av
Skoklosters slott, motsvarande en anslagsuppräkning med sammanlagt drygt
1 mkr under perioden. Vidare hemställs om framtida riktlinjer för vården och
bevakningen av Skoklosters slott.

I andra hand begärs medel för upprustning av magasin och konserverings-
lokaler, motsvarande en årskostnadsökning på 1,5 mkr. I tredje hand begärs
undantag från rationaliseringskravet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

153

Statens sjöhistoriska museer

1. Mål och inriktning

Sjöhistoriska museet vill under perioden kunna upprätthålla verksamheten på
den nivå som under de senaste åren möjliggjorts genom överföring av medel
från Vasamuseet. Museet vill särskilt satsa på databearbetning av föremåls-
och arkivaliesamlingama och på förnyelse av basutställningama. I plane-
ringen ingår invigning av en ny basutställning per år under perioden. Vidare
anser museet det angeläget att åtgärda vissa lokalmässiga brister. Mest akut är
behovet av ett nytt magasin.

Vasamuseet vill fullfölja restaureringen av skeppet och uppbyggnaden av
de planerade basutställningama. Vidare måste dokumenteringen och data-
registreringen av föremålen fortsätta, så att åtminstone häften av samlingarna
finns på data vid periodens slut. Nivån på visningsverksamheten samt infor-
mation och marknadsföring måste upprätthållas. För detta krävs en utgifts-
budget i storleksordningen 24 mkr.

2. Rationaliseringskravet

Med hänsyn till att 70 % av anslaget utgörs av kostnader för icke utbytbara
lokaler anser museet att ett besparingsåläggande bör baseras på anslaget exkl.
lokalkostnader. Anslagsminskningen blir med denna utgångspunkt
275 000 kr per år. Eftersom Vasamuseet är en självbärande enhet drabbar
hela besparingen Sjöhistoriska museet. Den förslås mötas genom att den
marinarkeologiska undervisning och forskning som bedrivs vid museet be-
kostas av Stockholms universitet och genom personalminskning vid musei-
fartygen.

3. Förslag

Myndigheten begär att verksamheten under perioden får bedrivas utan krav på
besparingar. Härutöver föreslås att anslaget räknas upp med 1 mkr för verk-
samhet vid Sjöhistoriska museet. Höjningen avser att kompensera bortfall av
medelsöverföring från Vasamuseet, vars intäkter förväntas minska till följd av
en negativ publikutveckling. Myndigheten föreslår vidare att hyreskostna-
derna för ett nytt magasin täcks genom ökat anslag och att engångsanvis-
ningar på sammanlagt 6,5 mkr ställs till förfogande bl.a. för ombyggnad av
Sjöhistoriska museets basutställningar, datorisering av föremålsregistret och
flyttning till ett nytt magasin. För Vasamuseet hemställs om ett täckningsan-
slag, att tas i anspråk i den mån intäkterna inte når upp till den förutsatta
utgiftsnivån 24 mkr.

Slutligen hemställs att Stockholms universitet åläggs att ta över kostnaden
för den forskning och undervisning i marinarkeologi som nu bedrivs vid
Sjöhistoriska museet för universitetets räkning.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

154

Arkitekturmuseet

1. Mål och inriktning

Museet har som övergripande målsättning att utvecklas från nuvarande provi-
sorium till ett fullt utvecklat centralmuseum för byggnadskonst och bebyggel-
seplanering. Museet redovisar en utvecklingsplan som bygger på förutsätt-
ningen att museet får nya lokaler i anslutning till ett nytt Moderna museet.
Arkiv och forskning samt publikinriktad verksamhet skall samverka till en
helhet. Museet skall arbeta offensivt i förhållande till olika publikgrupper och
samtidigt tillhandahålla ett systematiskt uppordnat arkivmaterial för forskning
kring det svenska byggnadsbeståndet och dess upphovsmän.

Inom ramen för en oförändrad organisation finner museet det angeläget att
förstärka ekonomiadministrationen och få utökade förrådsutrymmen.

2. Rationaliseringskravet

Det femprocentiga rationaliseringskravet innebär för museets del en anslags-
minskning med 80 000 kr per år, vilken i dagens konjunktur svårligen kan
kompenseras med ökad extern finansiering. Följden blir en kvalitetsförsäm-
ring, som blir mycket svår att återhämta.

3. Förslag

Inom ramen för befintlig ambitionsnivå begär museet, förutom befrielse från
rationaliseringskravet, en anslagsökning med drygt 3 mkr för den kommande
treårsperioden Därav avser 2 mkr överföring av lönebidragsmedel till ordi-
narie stat och 0,7 mkr överföring av utrustnings- och utvecklingsmedel från
Kulturrådet och Verket för högskoleservice. I övrigt begärs kompensation för
otillräcklig löneomräkning samt ökade resurser för kansli och förråd.

I utvecklingsplanen redovisas ytterligare anslagsbehov på sammanlagt 8,7
mkr exkl. lokalkostnader. Härtill begärs engångsvis 4 mkr för uppbyggnad
av utställningar m.m. i det nya museet.

Statens musiksamlingar

1. Mål och inriktning

Genom sin biblioteks-, musei- och dokumentationsverksamhet fullgör myn-
digheten uppgifter av betydelse både för den musikintresserade allmänheten
och för musikforskningen. Verksamheten måste fortlöpande anpassas till nya
tendenser i musiklivet, men några grundläggande förändringar i inriktningen
förutses inte.

För att få vissa rationaliseringseffekter och en mer ändamålsenlig organi-
sation föreslås dock att dokumentationsenheten fr.o.m. den 1 juli 1993 inte-
greras med musikbiblioteket.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

155

En analys gällande ersättning av förslitet notmaterial hos musikbiblioteket
kommer att redovisas inför budgetåret 1994/95. Under perioden avses ett
lokalt datorsystem för arkiv och bibliotek införas.

Musikmuseet vill under perioden bl.a. upprätthålla den externa servicen,
gradvis förnya basutställningama samt konsolidera verksamheten för bam
och ungdom.

2. Rationaliseringskravet

En minskning av förvaltningsanslaget med 5 % betyder ca 1 mkr. Då några
fasta tjänster inte kan dras in måste besparingen tas ut på tillfälligt frigjorda
lönemedel och på expensbudgeten.

3. Förslag

Myndigheten begär att rationaliseringskravet återtas. Vidare begärs att tekni-
ken för myndighetens löneomräkning ses över och att täckning ges för den
anslagsurholkning på ca 1 mkr som den otillräckliga löneomräkningen hittills
inneburit Ytterligare drygt 1 mkr begärs i anlagsökning för arkiv- och biblio-
teksfunktioner samt förstärkt bamverksamhet vid Musikmuseet. Vidare finns
behov av nya magasinsutrymmen för Musikbiblioteket.

Tekniska museet

1. Mål och inriktning

Under perioden genomförs en omfattande upprustning och tillbyggnad av
museets lokaler. Museet kommer att av egna medel investera i en förnyelse av
basutställningama samt förstärka och utveckla bl.a. bamverksamheten.
Vidare vill museet starta ett utredningsarbete inom områdena magasin, kon-
servering, dokumentation och insamling samt i frågor som gäller utveckling
till ett ansvarsmuseum, inrättande av ett luft- och rymdfartsmuseum och in-
riktning mot nya målgrupper.

2. Rationaliseringskravet

Med hänvisning till avtalet den 3 maj 1989 mellan staten och stiftarna redovi-
sar museet inget rationaliseringsförslag.

3. Förslag

Museet begär sammanlagt drygt 1 mkr för utrednings- och planeringsarbete
kring de angivna utvecklingsfrågorna. Vidare begärs kompensation för bort-
fall av 13 lönebidragstjänster under perioden.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

156

Föredragandens överväganden Prop 1992/93’100

Verksamhetens mål och inriktning

De centrala museema skall

- sträva efter en balanserad resursfördelning mellan verksamhetens skilda

delar utifrån en sammanhållen verksamhetsidé,

- påskynda genomförandet av planerade åtgärdsprogram för samlingarnas
uppordnade och bearbetning,

- skapa förutsättningar för ett stadigvarande och fördjupat publikintrsse
genom pedagogiskt och attraktivt utformade basutställningar samt riktade
programinsatser mot skilda målgrupper,

- sträva efter en högre och jämnare publiktillströmning över året bl.a. genom

att variera entréavgifterna efter säsong och programutbud,

- utveckla en gemensam syn i övergripande frågor om verksamhetsinrikt-

ning, ambitionsnivåer och prioriteringar,

- genom samverkan förstärka kompetensen i ekonomiadministrativa, rättsliga

och tekniska frågor,

- vidareutveckla ansvarsmuseiuppgiften med beaktande av lokala och regio-
nala behov och den internationella utvecklingen på museiområdet.

Statens musiksamlingars organisation

Dokumentationsenheten bör slås samman med musikbiblioteket.

Resurser

Av formella skäl bör medlen till de centrala museema anvisas under två
anslag.

För de centrala museer som är statliga myndigheter beräknas ett ramanslag

för budgetåret 1993/94 på 389 060 000 kr.

För de två centrala museer som drivs i stiftelseform beräknas för budget-

året 1993/94 ett anslag på 102 683 000 kr.

157

Sammanställning över medelsfördelningen till de centrala museema

1992/931 Beräknad ändring

1993/94________

Föredraganden

Centrala museer

Statens historiska museer	63 115 000	+	6 053 000
Statens konstmuseer	79 360 000	+	9 763 OOO2
Naturhistoriska riksmuseet	77 987 000	+	19 464 0003
Folkens museum - etnografiska	21 208 000	+	1 608 000
Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet	24 140 000	+	2 052 000
Statens sjöhistoriska museer	53 253 000	+	1 782 000
Arkitekturmuseet	4 609 000	+	687 000
Statens musiksamlingar	20 979 000	+	3 000 000
Totalt för myndigheterna	344 651 000	4-	44 409 000

Stiftelser

(inkl, mervärdeskatt)

Stiftelsen Nordiska museet	70 289 000	+ 6 194 OOO4
Stiftelsen Tekniska museet	16 529 000	+ 9 671 000
Totalt för stiftelserna	86 818 000	+ 15 865 000
Totalt för samtliga centrala museer	431 469 000	+ 60 274 0005

1 Avser medel anvisade 1992/93 under förslagsanslaget Centrala museer: Förvalt-
ningskostnader

2I regleringsbrevet för 1993/94 beräknas ca 2 mkr innehållas.

3I regleringsbrevet för 1993/94 beräknas 478 000 kr innehållas.

4I regleringsbrevet för 1993/94 beräknas ca 1,4 mkr innehållas.

5Därav utgör 11 742 000 kr medel som tidigare beräknats under reservationsanslaget
Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och samlingar m.m.

Fördjupad prövning

Jag har i det föregående kommenterat Kulturrådets övergripande resultatana-
lys vad gäller de centrala och regionala museema. Den tillbakablickande verk-
samhetsbeskrivning som ges i de centrala museernas egna fördjupade
anslagsframställningar bekräftar i stort sett att Kulturrådets analys är riktig.
Utöver den allmänna bedömning jag redan har gjort föranleder museernas
framställningar följande särskilda iakttagelser.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

158

För all museiverksamhet finns två övergripande mål, bevarandemålet och
tillgänglighetsmålet. Bevarandemålet gäller arbetet med samlingarnas upp-
byggnad, vård och bearbetning. Tillgänglighetsmålet handlar om att sprida
kunskap om samlingarna och vad de berättar till en större allmänhet. Detta
sker genom utställningar och annan publikinriktad programverksamhet

En påtaglig vitalisering av museernas utställnings- och programverksamhet
har ägt rum under senare år, vilket totalt sett har givit utslag i höjda besöks-
siffror, större egenintäkter och ökad uppmärksamhet från massmediernas
sida. Mitt allmänna intryck är att museema lyckats utveckla den publika delen
av verksamheten mycket väl inom givna anslagsramar. Lokalfömyelser och
modernisering av basutställningar m.m. har lagt grunden för denna utveck-
ling, men museema har också visat en god förmåga att ta till vara den resurs
som ligger i deras egen kreativitet. En fortsatt hög nivå och nya infallsvinklar
på den publika verksamheten är nödvändig, inte minst med tanke på att den
ökade internationella turismen gjort museipubliken alltmer kräsen.

Utvecklingen av centralmuseemas samlade intäkter, personalårsverken och
besökstal under perioden 1983/84—1990/91 redovisas i följande tabeller, som
har tagits fram med hjälp av Statens kulturråd.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Samtliga intäkter, inkl, statsanslag, vid de centrala museema
1983/84-1990/91 i 1991 års penningvärde, 1 000-tal kr.

	83/84	84/85	85/86	86/87	87/88	88/89	89/90	90/91
Statens historiska museer	52 257	46 932	53 333	51 119	54 231	55 229	55 560	57 201
Statens konstmuseer	88 606	111 293	103 509	121 166	116 298	143 386	132 522	127 730
Naturhistoriska riksmuseet	69 469	70 011	72 228	80 867	93 775	97 817	106 497	103 200
Folkens museum - etnografiska	23 916	22 083	24 066	23 788	26 821	23 655	24 206	26 345
Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet	25 633	25 503	25 952	29 314	28 673	28 571	28 385	28 075
Statens sjöhistoriska museer	38 440	37 473	43 205	41 131	41 714	73 397	80 637	103 074
Arkitekturmuseet	3 041	3 142	5 674	6 371	7 317	10 232	11 504	10 327
Statens musiksamlingar	23 080	22 490	23 923	26 640	26 414	25 653	26 720	24 637
Nordiska museet	103 128	110 245	114 139	114 181	107 478	109 922	106 267	111 523
Tekniska museet	28 966	31 903	34 657	29 811	27 639	28 928	31 284	28 965
Summa	456 539	481 075	500 685	524 387	530 360	596 790	603 584	621 077

159

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Samtliga personalårsverken vid de centrala museema 1983/84—1990/91

	83/84	84/85	85/86	86/87	87/88	88/89	89/90	9091
Statens historiska museer	152	152	148	137	141	134	135	134
Statens konstmuseer	168	169	171	171	171	176	173	173
Naturhistoriska riksmuseet	173	175	182	182	187	188	196	197
Folkens museum - etnografiska	41	38	35	36	40	37	37	34
Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet	57	57	55	55	55	57	57	55
Statens sjöhistoriska museer	76	77	66	66	69	71	78	90
Arkitekturmuseet	10	10	11	12	14	14	16	16
Statens musiksamlingar	56	60	60	63	64	61	60	62
Nordiska museet	208	214	211	183	197	193	197	194
Tekniska museet	70	69	73	77	77	77	79	80
Summa	1 011	1 021	1021	982	1015	1008	1 028	1035

I ovanstående tabell är anställda med lönebidrag inräknade. En hög andel
lönebidragsanställda finns vid Naturhistoriska riksmuseet. Arkitekturmuseet,
Statens musiksamlingar, Nordiska museet och Tekniska museet.

Besöksutvecklingen vid de centrala museema 1984—1991
(1 000-tal)

	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990	1991
Statens historiska museer	153	201	154	144	107	107	147	153
Statens konstmuseer	711	688	544	567	739	482	502	405
Naturhistoriska riksmuseet	147	185	148	142	113	355	184	99
Folkens museum -	43	48	38	42	150	32	33	37
etnografiska Livrustkammaren, Skoklosters slott och	227	220	226	245	215	203	192	182
Hallwylska museet Statens sjöhistoriska	658	574	539	578	451	265	823	1 115
museer
Arkitekturmuseet	3	8	12	12	17	19	20	14
Musikmuseet	33	31	36	33	34	34	30	29
Nordiska museet	202	174	174	174	149	188	219	223
Tekniska museet	180	165	184	192	208	240	225	182
Summa	2 357	2 294	2 055	2129	2183	1 925	2 375	2 439

En granskning av besöksutvecklingen hos enstaka museer visar att
besökstalen är ojämt fördelade såväl över året som över en längre tidsperiod.

160

Besöksstatistiken påverkas starkt av större tillfälliga utställningar och andra
publikinriktade specialarrangemang. Tillfälligt låga besökstal har ofta sam-
band med pågående byggnadsarbeten.

Av anslagsframställningarna framgår att den gynnsamma utvecklingen av
den publika verksamheten hos flertalet centrala museer inte har sin motsva-
righet på bevarandesidan. Föremålsvård och andra basfunktioner kring sam-
lingarna är eftersatta. Problemen med föremålshanteringen varierar i karaktär
och omfattning mellan museema. Nordiska museet och Folkens museum -
etnografiska med sina breda insamlingsfält har klara problem med över-
blicken. Statens historiska museum hinner inte med bearbetningen av den
stora mängd arkeologiskt material som strömmar in till museet. Konstmu-
seerna har svårt att ordna en godtagbar säkerhet kring sina högt värderade
föremål. Naturhistoriska riksmuseets botaniska och zoologiska samlingar
ställer specifika krav på förvaring och konservering. När det gäller ADB-ut-
veckling inom föremålshanteringen återstår ett stort arbete.

Flera institutioner redovisar också brister när det gäller arkiv, bibliotek och
ekonomiadmistration. Ett uppenbart behov finns av kompetens- och teknikut-
veckling på dessa områden.

Bakgrunden till den bristande balansen i fråga om måluppfyllelse analyse-
ras inte närmare i anslagsframställningarna. Någon egentlig omprövning av
befintlig verksamhet har inte skett. Inte heller har effektiviteten i resursutnytt-
jandet granskats. Institutionerna nöjer sig med att konstatera att delar av verk-
samheten är eftersatta på grund av för små ekonomiska resurser.

Jag har tidigare framhållit vikten av ett helhetsperspektiv på museiverk-
samheten. För att en rimlig avvägning mellan olika resursbehov skall kunna
göras krävs en regelbunden omprövning från botten av hela verksamheten
utifrån en sammanhållen mål-medelanalys. Om inre förändringar alltid kräver
resurstillskott är risken stor att utvecklingsbara verksamhetsgrenar slår ut
varandra. Det rambudgetsystem som de centrala museema nu går in i förut-
sätter en beredskap att omprioritera resurser för att nå ett bättre resultat

Centralmuseema kan dock i rådande läge inte förutsättas bygga upp efter-
satta verksamhetsområden enbart genom intem omfördelning av medel sam-
tidigt som de åläggs en kraftig rationalisering. För att ge museema möjlighet
att konsolidera vissa inre basfunktioner och därmed skapa bättre jämvikt i den
totala verksamheten har jag i mina beräkningar utgått från att de skall undan-
tas från generella besparingskrav.

Det är min förhoppning att den verksamhetsinriktade form för budgetstyr-
ning som blir tillämplig fr.o.m. nästa budgetår skall hjälpa museema till en
effektivare och mer balanserad resursanvändning i fortsättningen.

Vad jag nu har anfört om individuella museers budgetplanering har också
relevans för centralmuseema som grupp. Den enhetliga budgetprövning av
centralmuseema som i viss mån redan har tillämpats under ett antal år och
som det nu är angeläget att vidareutveckla försvåras av att centralmuseema
själva sällan ger uttryck för en gemensam uppfattning i övergripande priorite-
ringsfrågor. Beslutsunderlaget i anslagsframställningarna är alltför splittrat
och oöverskådligt Jag har tidigare anmält min avsikt att föreslå en översyn av

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

161

11 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

verksamhetsmål och organisatoriska strukturer på museiområdet. Detta har
sin bakgrund i behovet att skapa bättre förutsättningar för en sammanhållen
museipolitik.

Vad gäller de centrala museernas forskningsverksamhet och den naturve-
tenskapliga forskningen inom Naturhistoriska riksmuseet räknar jag med att
en fördjupad prövning görs inom ramen för regeringens kommande forsk-
ningspolitiska proposition.

Slutsatser

Min bedömning av centralmuseemas verksamhet leder mig fram till slutsatsen
att institutionerna bör ägna särskild uppmärksamhet åt följande frågor.

7. Samlingarnas vård och registrering

Museema bör under perioden göra en kraftig satsning på att genomföra plane-
rade åtgärdsprogram för uppordnande, registrering och dokumentering av
föremålsbestånden. Utan väl kartlagda samlingar riskeras museisäkerheten.
Bristfällig dokumentation av föremålen ger sämre förutsättningar för service
åt forskningen och för utställningar av god vetenskaplig kvalitet.

2. Åtgärder för att öka och bredda museipubliken

Svenska museers goda anseende utomlands har gjort att många tillfälliga ut-
ställningar av hög internationell klass kunnat visas i Sverige under senare år.
Detta har bidragit till att öka intresset hos allmänheten för museibesök. Det är
dock angeläget att vid sidan av de stora evenemangen arbeta långsiktigt för att
bygga upp en brett sammansatt stampublik. Målet bör vara att uppnå en hög
och jämn publiktillströmning över hela året. Museema bör särskilt sträva efter
att öka andelen bam och ungdomar bland museibesökama. Förutom goda
basutställningar och en trivsam miljö kring utställningarna är marknadsföring
och samverkan med utbildningsväsendet viktiga element i dessa ansträng-
ningar. Sådana insatser bör få hög angelägenhetsgrad i museernas verksam-
hetsplanering.

3. Ekonomiförvaltning

En målrelaterad budgetplanering ställer särskilda krav på ekonomisk framför-
hållning och fortlöpande kontroll över medelsanvändningen. Att höja den
ekonomiadministrativa kompetensen och skapa ett ökat kostnadsmedvetande
hos hela personalen blir därmed en angelägen målsättning.

4. Extern finansiering

Museema bör tillämpa en avgiftspolitik som är ägnad att locka en större
publik till basutställningama och som medger en ökad grad av egenfinansie-
ring när det gäller större tillfälliga utställningar och andra publikdragande
evenemang. Möjligheten bör prövas att mer regelmässigt variera entréavgif-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

162

tema efter säsong och programutbud. Museema bör heller inte avstå från att
söka ekonomiskt samarbete med företag och andra enskilda sponsorer, om
detta kan ske utan att museets handlingsfrihet inskränks när det gäller verk-
samhetens innehåll eller omfattning. Av det tabellmaterial som redovisats in-
ledningsvis följer att i runda tal 30 % av museernas disponibla medel
kommer från andra källor än myndighetsanslagen. Jag anser att en rimlig
ambition för den kommande treårsperioden bör vara att hålla minst denna nivå
på extemfinansieringen.

5. Samverkan mellan centralmuseema

I likhet med flera av mina företrädare vill jag framhålla vikten av samverkan
mellan museema i frågor av gemensamt intresse. Betydelsen av praktisk
samverkan i kostnadsbegränsande syfte har vid upprepade tillfällen betonats
av statsmakterna. Det kan gälla samarbete inom administration eller föremåls-
registrering, där man gemensamt utnyttjar specialkompetent personal och
tekniska system. Det kan också gälla gemensam upphandling för att få fram
fördelaktiga anbud t.ex. från bevakningsföretag. Jag vill här erinra om att
regeringen våren 1992 uppdrog åt Statens kulturråd att biträda centralmu-
seema i sådana frågor. Självfallet bör samverkan kring större utställningspro-
jekt utgöra ett naturligt arbetssätt för centralmuseema. Lokalfrågor är ännu ett
område, där stora rationaliseringsvinster kan göras genom samverkan.

På ett mer övergripande plan är det utomordentligt viktigt att centralmu-
seema utvecklar en gemensam syn på frågor om resursfördelning, ambi-
tionsnivåer och verksamhetsinriktning. Det är tänkbart att vissa strukturella
förändringar i museiorganisationen skulle behövas för att skapa denna sam-
syn. Som jag har nämnt avser jag föreslå att denna fråga blir föremål för
särskild utredning.

6. Ansvarsmuseirollen

För de fem berörda museema har ansvarsmuseirollen inneburit att kontak-
terna med regionala och lokala museer runt om i landet förtätats. Ansvarsmu-
seema har tillsammans med länsmuseerna m.fl. utvecklat former för samråd
och kunskapsöverföring till ömsesidig nytta. Jag finner att ansvarsmuseema
har tolkat sin uppgift med stor lyhördhet för de olika behov av samordning
och vägledning som finns på regional nivå inom resp, område. Museema bör
utveckla ansvarsmuseirollen på det sätt som faller sig naturligt mot bakgrund
av omvärldsförändringar och därav föranledda behov regionalt och lokalt

Medelsberäkning m.m.

Jag övergår nu till att redovisa mina medelsberäkningar för de centrala
museema. I anslutning härtill anmäler jag vissa aktuella frågor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

163

Lönebidragsanställda

Jag har tidigare, i min inledning till kulturavsnittet, redovisat ett förslag till
hur vissa kulturinstitutioner med förhållandevis hög andel lönebidragsanställd
personal skall kunna anställa arbetshandikappade personer resp, behålla nu
anställda personer med lönebidrag även i det nya, flexibla lönebidragssyste-
met. För museiområdets del har medel för ändamålet beräknats samlat under
anslaget Bidrag till vissa museer m.m. Centrala museer med så hög andel
lönebidragsanställda att de bör få del av ifrågavarande medel är Naturhisto-
riska riksmuseet, Nordiska museet, Arkitekturmuseet, Statens musiksam-
lingar och Tekniska museet. För dessa museer har således sammanlagt 15,7
miljoner kronor beräknats under nämnda anslag.

Vissa lokalfrågor

Under nästa budgetår kommer en skattkammare att färdigställas vid Statens
historiska museum till en ombyggnadskostnad på 21 miljoner kronor. Vidare
kommer ett byte att ske av magasinslokaler för Musikmuseet. Jag har beräk-
nat medel för höjd lokalhyra vid resp, myndighet med anledning av nämnda
åtgärder.

I detta sammanhang vill jag erinra om att regeringen hösten 1992 uppdragit
åt Byggnadsstyrelsen att projektera en ny- och ombyggnad för Moderna
museet och Arkitekturmuseet. Projekteringskostnaden har beräknats till 45
miljoner kronor i prisläget den 1 januari 1992. Lånekostnaden för projekte-
ringen finansieras genom besparingar inom Kulturdepartementets ansvarsom-
råde. Enligt den tidsplan som Byggnadsstyrelsen upprättat i ärendet beräknas
ett nytt modernt museum och nya lokaler för Arkitekturmuseet stå färdiga för
inflyttning på försommaren 1996. Projekteringsuppdraget är av sådan om-
fattning att det bör anmälas informationsvis för riksdagen. Jag räknar med att
Byggnadsstyrelsen kommer att redovisa sitt uppdrag under senhösten 1993.

För riksdagens kännedom bör även följande frågor anmälas.

En ny brandsäker lokal håller på att uppföras för Naturhistoriska riksmu-
seets spritlagda samlingar. Byggnadsarbetena, som kostnadsberäknats till ca
21 miljoner kronor, förväntas vara slutförda våren 1993.

I föregående budgetproposition (.prop. 1991/92:100 bil. 12 s. 91) anmäl-
des en planerad flyttning av Kungl. myntkabinettet till nya lokaler på Slotts-
backen i Stockholm. En framställning från Byggnadsstyrelsen om projekte-
ringsuppdrag med sikte på inflyttning under sommaren 1995 har nyligen
lämnats till Kulturdepartementet. Ombyggnadskostnaden beräknas till ca 46
miljoner kronor, varav 20 miljoner kronor finansieras genom ett engångsbi-
drag från Riksbanken.

Byggnadsstyrelsen har redovisat ett förslag till en genomgripande om-
byggnad av Nordiska museet på Djurgården. Förslaget omfattar ny huvuden-
tré samt ombyggnad av mark- och hallplanen m.m. Arbetena har preliminärt
kostnadsberäknats till ca 110 miljoner kronor. Ärendet bereds för närvarande
i Kulturdepartementet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

164

Enligt nya regler för myndigheternas kapitalförsötjning skall kostnader för
inredning och utrustning av lokaler i fortsättningen täckas genom att myndig-
heterna själva tar upp lån i Riksgäldskontoret. Jag återkommer i det följande
till denna fråga.

Särskilda besparingskrav

Statens konstmuseer och och Nordiska museet har hemställt om befrielse från
särskilda besparingskrav som ålagts dem.

Statens konstmuseer har ålagts att fr.o.m. nästa budgetår under en fyra-
årsperiod spara 4 miljoner kronor per år med anledning av tidigare gjorda
överskridanden på sammanlagt 16 miljoner kronor för bevakningsändamål.
Av den konsekvensredovisning som konstmuseerna lämnat framgår, att ett
fullt uttag av besparingen skulle innebära antingen ett drastiskt minskat
öppethållande eller nedläggning av väsentlig bas- och serviceverksamhet med
uppsägning av anställda som omedelbar följd. Enligt min mening är det
angeläget att berörda museers basfunktioner kan upprätthållas även i en
besparingssituation. Jag anser det heller inte försvarbart att berörda museer
minskar sitt öppethållande på ett sådant sätt att allmänhetens tillträde till sam-
lingarna påtagligt försämras. För att ge museema möjlighet att under bespa-
ringsperioden hålla en godtagbar kontakt med den konstintresserade allmän-
heten, skolor och studieförbund m.fl. förordar jag att besparingsåläggandet
minskas med hälften, dvs. till 2 miljoner kronor per år under de kommande
fyra budgetåren.

Nordiska museet har, till följd av gjorda överskridanden för bevakning
m.m., ålagts ett besparingsbeting på totalt 2,8 miljoner kronor, fördelat på de
två närmast följande budgetåren. Jag förordar ingen ändring i detta
åläggande.

Cosmonova, Julita gärd och Vasamuseet

Under detta anslag redovisas tre självbärande resultatenheter, nämligen omni-
teatem Cosmonova vid Naturhistoriska riksmuseet, Julita gård tillhörig
Nordiska museet och Vasamuseet inom myndigheten Statens sjöhistoriska
museer. Resultatet hos dessa enheter påverkas i hög grad av publiktillström-
ningen, som är svår att prognosticera på längre sikt Det finns därför skäl för
regeringen att särskilt noga följa utvecklingen av såväl utgifter som intäkter i
verksamheten. Jag är inte beredd att tillstyrka framförda förslag om under-
skottstäckning över statsbudgeten för Julita gård och Vasamuseet. Det är
tvärtom ytterst angeläget att utgiftsbudgeteringen inom de tre resultatenheterna
noga anpassas till förväntade intäkter. Vad gäller Vasamuseet vill jag erinra
om att museets lokalhyra i sin helhet bekostas av anslagsmedel.

Statens musiksamlingars organisation

År 1981 fattade riksdagen beslut om Statens musiksamlingars nuvarande
organisation (prop. 1980/81:100 bil. 12, bet. 1980/81:KrU26, rskr.
1980/81:299).

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

165

Statens musiksamlingar har föreslagit en omorganisation av myndigheten, prOp 1992/93'100
som innebär att dokumentationsenheten slås samman med musikbiblioteket. I gjj ]2
1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 306-307) redovi-
sades en översyn av myndighetens organisation, varvid det nu föreliggande
förslaget angavs som ett av flera alternativ. Föredragande statsrådet anförde
att det borde vara styrelsens uppgift att pröva vilka organisationsförändringar
som borde göras och framhöll att styrelsen skulle få en naturlig anledning att
återkomma till dessa frågor i sin första fördjupade anslagsframställning. Jag
tillstyrker styrelsens förslag, som jag finner ändamålsenligt och ägnat att
underlätta en rationell resursfördelning inom myndigheten.

Anslagskonstruktion

De centrala museer som är statliga myndigheter bör fr.o.m. nästa budgetår
disponera medel under ett ramanslag, kallat Centrala museer: Myndigheter.

En strikt tillämpning av det nya regelverket för den statliga budgetpröv-
ningen medger inte att ramanslagsmodellen utnyttjas för verksamhet i stiftel-
seform. Medel till stiftelserna Nordiska museet och Tekniska museet bör
därför beräknas under ett särskilt obetecknat anslag, kallat Centrala museer:
Stiftelser. Jag vill starkt betona att det uteslutande är fråga om en anslagstek-
nisk omläggning, motiverad av berörda museers privaträttsliga ställning, och
således inte ett uttryck för en förändrad syn på verksamheten. Det ankommer
på regeringen att utforma villkoren för anslagsgivningen på ett sådant sätt, att
budgetstyrningen av de statliga museema Nordiska museet och Tekniska
museet kan ske enligt i stort sett samma principer som tillämpas för övriga
centrala statliga museer. Av flera skäl är det angeläget att de centrala museema
i formellt hänseende kan hanteras lika, även i fråga om att kunna utkräva
ansvar för verksamhetens bedrivande. Detta försvåras av att två av museema
är stiftelser. Den planerade översynen på museiområdet utgör ett naturligt till-
fälle att aktualisera frågan om nämnda museers rättsliga ställning.

Vissa överföringar

Medel som några museer hittills disponerat under det särskilda reservations-
anslaget Centrala museer: Vissa kostnader för utställningar och samlingar
m.m. bör fr.o.m. nästa budgetår beräknas under ramanslaget Centrala
museer: Myndigheter. Den under nämnda reservationsanslag uppförda an-
slagsposten till Statens kulturråds disposition för centralmuseemas utveck-
lingsverksamhet bör för nästa budgetår beräknas under anslaget Bidrag till
vissa museer m.m. Detta innebär att reservationsanslaget utgår ur statsbudge-
ten. Till anslaget Bidrag till vissa museer m.m. bör även föras det belopp på
drygt 1 miljon kronor för centralmuseemas m.fl. basverksamhet, som Statens
kulturråd innevarande budgetår disponerar under förslagsanslaget Centrala
museer: Förvaltningskostnader.

För Nordiska museet beräknar jag under anslaget Centrala museer: Stiftel-
ser ett medelstillskott på 102 000 kr, avseende en telefonisttjänst som bör

166

föras över från Riksantikvarieämbetet. Anslaget Riksantikvarieämbetet har
följaktligen minskats med motsvarande belopp.

Anslagsberäkning

Vid min beräkning av berörda anslag har jag tagit hänsyn till pris- och löneut-
vecklingen. Därutöver har kostnaderna för verksamhetsanknutna ombygg-
nadsåtgärder inräknats i anslagen.

Jag har nyss nämnt att anläggningstillgångar som t.ex. inredning och
utrustning av lokaler i fortsättningen skall finansieras genom upplåning.

Samtliga myndigheter övergår den 1 juli 1993 till de redovisningskrav
enligt bokföringsförordningen (1991:1026) som utgör en förutsättning för lån
i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i anläggningstillgångar.
De centrala museernas behov av låneram under budgetåret 1993/94 uppgår till
19 087 000 kr, varav 2 437 000 kr avser investeringar i ADB och
16 650 000 kr inredning och utrustning. Det bör ankomma på regeringen att
i regleringsbrevet fördela låneramen mellan berörda museer.

Det sammanlagda resursbehovet för de centrala museernas förvaltnings-
kostnader budgetåret 1993/94 beräknar jag till 491 743 000 kr. Fördel-
ningen på resp, museum framgår av sammanställningen. Av nämnda totalbe-
lopp för jag upp 389 060 000 kr under ramanslaget Centrala museer: Myn-
digheter och 102 683 000 kr under anslaget Centrala museer: Stiftelser.

Anslagen har beräknats utan hänsyn till de riktlinjer som chefen för
Finansdepartementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar
av lönekostnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till lån i
Riksgäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1
avsnittet Styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna
för myndigheterna). Medlen under anslagen kommer att fastställas slutligt
enligt dessa riktlinjer, och kan därför komma att avvika från de här föreslagna
beloppen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att ta del av vad jag har anfört om Statens musiksamlingars
organisation.

B 31. Centrala museer: Myndigheter

Nytt anslag (förslag) 389 060 0001

^ör budgetåret 1992/93 har medel för ändamålet anvisats under förslagsanslaget
Centrala museer: Förvaltningskostnader och under reservationsanslaget Centrala
museer: Vissa kostnader för utställningar och samlingar m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

167

Föredragandens överväganden

Jag hänvisar till vad jag tidigare har anfört om de centrala museimyndigheter-
nas verksamhet och de medelsbehov jag där har berört

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell
som bör tillämpas. De centrala museimyndighetema kommer fr.o.m. bud-
getåret 1993/94 att tillämpa denna modell. De kommer därför att tilldelas
räntekonton med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget B 31.
Centrala museer: Myndigheter förs till dessa konton.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Centrala museer: Myndigheter för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 389 060 000 kr.

B 32. Centrala museer: Stiftelser

Nytt anslag (förslag) 102 683 OOO1

^För budgetåret 1992/93 har medel för ändamålet anvisats under förslagsanslaget
Centrala museer: Förvaltningskostnader.

Medlen är budgeterade inkl, mervärdeskatt.

Föredragandens överväganden

Jag hänvisar till vad jag tidigare har anfört om de centrala museistiftelsemas
verksamhet och de medelsbehov jag där har berört.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Centrala museer: Stiftelser anvisa ett anslag på 102 683 000
kr.

B 33. Bidrag till vissa museer m.m.

1991/92 Utgift 26 543 OOO1

1992/93 Anslag 28 669 000

1993/94 Förslag 113 610 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 33.

Medlen under anslagsposterna 1-8 är budgeterade inkl, mervärdeskatt.

168

Från anslaget lämnas innevarande budgetår bidrag till stiftelserna Arbetets prOp. 1992/93:100
museum, Dansmuseifonden (Dansmuseet), Drottningholms teatermuseum, Hil 12
Carl och Olga Milles Lidingöhem (Millesgården), Strindbergsmuseet,
Thielska galleriet och Föremålsvård i Kiruna.

1992/93 Beräknad ändring

1993/94________

Föredraganden

1.	Arbetets museum	9000 000	of.
2.	Dansmuseet	7 324 000	+	232 000
3.	Drottningholm teatermuseum	4 513 000	+	187 000
4.	Millesgården	1 108 000	+	55 000
5.	Strindbergsmuseet	392 000	+	20 000
6.	Thielska galleriet	1 203 000	+	24 000
7.	Föremålsvården i Kiruna	5 129 000	+	272 000
8.	Skansen	_1	+	44 600 000
9.	Vissa kostnader för centrala
	museer m.m.	_2	+	3 301 000
10.	Kostnader för lönebidrags- anställda vid vissa museer	-	+	36 250 000
		28 669 000	+	84 941 000

JFör budgetåret 1992/93 har 17 354 000 kr anvisats under anslaget Bidrag till
Skansen.

2För budgetåret 1992/93 har medel anvisats under följande anslag:

Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.

Zomsamlingama för fastighetsunderhåll 198 000

Centrala museer: Förvaltningskostnader

Till Statens kulturråds disposition 1 149 000

Centrala museer: Vissa kostnader for utställningar och samlingar m.m.

Utveckling av centralmuseemas verksamhet 4 454 000

1. Arbetets museum

Stiftelsen redovisar en samlad utvecklingsplan för budgetperioden 1993/94-
1995/96, som bl.a. innebär uppbyggnad av museets basfunktioner och sats-
ning på en större utställning kring temat mänskliga rättigheter. För budgetåret
1993/94 begärs en bidragsuppräkning med 800 000 kr.

2. Dansmuseet

Stiftelsen begär för den kommande treårsperioden att verksamhetsresurser
ställs till förfogande så att museet kan fylla den roll i svenskt kulturliv som
förutsatts genom placeringen i Dansens hus. Främst begärs personalför-
stärkningar för forskning, information och vård av samlingarna. För budget-
året 1993/94 begärs en ökning av bidraget med ca 1,1 mkr.

169

I särskilda skrivelser har Samarbetsnämnden för folklig dans m.fl. fram-
hållit vikten av att Dansmuseets folkdansavdelning (Arkivet för folklig dans)
tillförs ny personal när de tjänstemän som nu svarar för avdelningen avgår
med pension.

3. Drottningholms teatermuseum

För musei-, biblioteks- och arkivverksamheten (MBA-verksamheten) begär
stiftelsen för budgetåret 1993/94 en ökning statsbidraget med ca 1,9 mkr.
Ökningen avser bl.a. nya tjänster vid klipp- och fotoarkiven samt ett en-
gångsbidrag för bearbetning av magasinerade föremål.

4. Millesgården

Stiftelsen begär en höjning av statsbidraget med 440 000 kr bl.a. för inven-
tering och vård av samlingarna samt för information.

5. Strindbergsmuseet

Museet redovisar behov av nya resurser för perioden 1993/94—1995/96 av-
seende försäkringar, internationella kontakter, scenutrustning och AV-pro-
gram för skolbruk. Bidragsbehovet anges till 322 000 kr utöver prisomräk-
ning.

6. Thielska galleriet

Stiftelsen har redovisat underskott för såväl år 1990 som år 1991 bl.a. på
grund av förstärkta bevakningsinsatser och minskad publiktillströmning. En
bidragshöjning med ca 1,2 mkr begärs för att om möjligt uppnå nollresultat.

7. Föremålsvård i Kiruna

I anslagsframställningen anförs att stiftelsens ekonomi nu har bringats under
kontroll genom en rad saneringsåtgärder. Förutsättningen för fortsatt balans i
ekonomin är att uppdragsverksamheten kan utvecklas och att nuvarande
tjänster med lönebidrag får behållas på oförändrade villkor. För nästa bud-
getår begärs endast prisomräkning av anslaget.

8. Skansen

Stiftelsen beräknar att Skansens besökarantal under år 1992 kommer att
uppgå till omkring 1 560 000 personer, vilket är något högre än det tal som
redovisades för år 1991. Intäkterna av entréavgifter m.m. beräknas till ca 24
mkr vilket är ca 0,5 mkr högre än vad som förutsatts i stiftelsens budget för
år 1992.

Med utgångspunkt i ingivna statförslag beräknar stiftelsen det totala
bidragsbehovet för driften av Skansen under år 1993 till 41,3 mkr. För år
1994 beräknas motsvarande behov preliminärt till 42,9 mkr. Härutöver
begärs bidrag för skötsel av anläggningarna med 7,9 mkr för år 1993 och

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

170

med 10 mkr för år 1994. Vidare redovisar stiftelsen särskilda investeringsbe- Prop. 1992/93:100

hov till en kostnad av 5 mkr per år under en tioårsperiod. Bil. 12

9. Statens kulturråd

I sin fördjupade anslagsframställning framför Statens kulturråd bl.a. följande
förslag på museiområdet.

Kulturrådet tillstyrker fortsatt statsbidrag till Arbetets museum på den nivå
som riksdagen beslutat om för budgetåret 1992/93. Rådet finner det angeläget
att förhållandet mellan staten och stiftelsen regleras och anger några alterna-
tiva modeller for hur detta skulle kunna ske.

Kulturrådet föreslår ett årligt verksamhetsstöd till Judiska museet. Bidraget
bör beräknas till 300 000 kr för budgetåret 1993/94 och därefter successivt
höjas till 500 000 kr för budgetåret 1995/96.

Ett nytt bidrag till s.k. samverkansmuseer bör utgå fr.o.m. budgetåret
1993/94. Med samverkansmuseer avses museer ute i landet med samlingar
eller verksamhet av riksintresse eller betydelse för en större region. Ett sam-
spel förutsätts med ett centralt museum inom motsvarande museisektor.
Kulturrådet föreslår en bidragsnivå på 2 mkr inledningsvis men successivt
uppräknad till 6 mkr vid treårsperiodens slut.

Vad gäller de centrala museerna m.fl. föreslår Kulturrådet att befintliga
medel till rådets disposition för bevakning och annan basverksamhet räknas
upp till 3 mkr. Motsvarande dipositionsmedel för utvecklingsverksamhet bör
räknas upp till 12 mkr under treårsperioden.

10. Övriga förslag på museiområdet

I en till Utbildnings- och Kulturdepartementen hösten 1992 ingiven skrivelse
föreslår rektorsämbetet vid universitetet i Lund, med hänvisning till ett av
ämbetet genomfört utredningsarbete, att Skissernas museum - Arkiv för de-
korativ konst organisatoriskt skiljs från Lunds universitet och överförs
till Kulturdepartementets ansvarsområde. Statskontoret, Statens kulturråd,
Statens konstmuseer och Statens konstråd har yttrat sig över förslaget

Inom Utbildningsdepartementet genomfördes i böljan av 1980-talet ett sär-
skilt utredningsarbete i fråga om affischkonsten, vilket redovisats i betänkan-
det Affischsamlingar (Ds U 1983:10). I betänkandet framhålls att inrättandet
av ett särskilt affischmuseum knappast är motiverat med den uppläggning
som insamlingen av affischer har i landet. För att skapa överblick över
affischbeståndet och göra detta tillgängligt föreslås i stället vissa åtgärder med
inriktning på samordnad registering och dokumentation.

Sommaren 1979 beslöt regeringen att särskilt utreda frågan om den civila
flyghistoriska museiverksamheten i Sverige. I betänkandet Ett museum för
luft- och rymdfart (Ds U 1982:7) redovisas förslag bl.a. om inrättande av ett
luft- och rymdfartsmuseum, för vilket berörda intressenter, dvs. myndighe-
ter, andra offentliga organ, företag och organisationer verksamma inom luft-
och rymdfart inom landet förutsätts ta ett kollektivt ekonomiskt ansvar. I

171

betänkandet framhålls att det bör ankomma på intressenterna att driva frågan prOp 1992/93-100
vidare och besluta om former och finansiering. Bil 12

Föredragandens överväganden

Arbetets museum

För Arbetets museum beräknar jag statsbidraget till oförändrat 9 miljoner
kronor för nästa budgetår.

Dansmuseet

För Dansmuseet har jag, utöver kompensation för prisutvecklingen, beräknat
88 OOO kr för verksamhetsanknutna ombyggnadsåtgärder, varav 44 OOO lo-
utgör ett engångsbelopp. Medel för ändamålet har tidigare disponerats av
Byggnadsstyrelsen.

Jag kommer i det följande att föreslå en särskild medelsram för att ge vissa
museer med hög andel lönebidragsanställda möjlighet att även i fortsättningen
anställa sådan personal. Jag räknar med att Dansmuseet inom denna ram skall
kunna disponera ca 300 000 kr.

Föremålsvård i Kiruna

I föregående budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 10 s. 102-103) för-
utskickades att formen för den verksamhet som för närvarande bedrivs hos
stiftelsen Föremålsvård i Kiruna kunde komma att omprövas inom ramen för
det översynsarbete som bedrivs i regeringskansliet bl.a. rörande de s.k.
kulturvårdsföretagen. Detta arbete pågår alltjämt, varför något underlag ännu
inte föreligger för en prövning av Kirunaverksamhetens framtid. Jag noterar
med tillfredsställelse att stiftelsen genom rationaliseringsåtgärder och ökad
uppdragsverksamhet kunnat balansera budgeten utan krav på ytterligare till-
skott av statsmedel. Med hänsyn till den höga andelen lönebidragsanställda
vid Föremålsvården räknar jag med att stiftelsen skall kunna disponera ca
400 000 kr ur den särskilda medelsram som jag kommer att föreslå för
sådana kostnader.

Skansen

Hösten 1992 träffades ett avtal mellan staten och Stockholms läns landsting,
som reglerar uppdelningen mellan parterna av bidragsgivningen till Skansen,
Konserthuset och Dansens hus. Avtalets innebörd och budgetkonsekvenser
redovisas i regeringens förslag till tilläggsbudget I för innevarande budgetår
(prop. 1992/93:25 bil. 12). Enligt avtalet övertar staten fr.o.m. den 1 januari
1993 hela det ekonomiska ansvaret för Skansen.

För innevarande budgetår anvisas medel till Skansen över förslagsanslaget
Bidrag till Skansen. Ett förslagsvis betecknat anslag har hittills krävts bl.a.
med hänsyn till det system för underskotts- och lönekostnadstäckning som
gällt för Skansen enligt det tidigare avtalet med Landstinget. Som jag har

172

redovisat vid min anmälan av tilläggsbudget I för budgetåret 1992/93 bör bi-
draget till Skansen omkonstrueras i och med att staten övertar det samlade bi-
dragsansvaret. Det hårt reglerade täckningssystemet utifrån en i förväg fast-
ställd stat bör ersättas av ett fast årligt bidrag, som stiftelsen får disponera på
eget ansvar. Inom denna ram måste stiftelsen själv svara för alla utgiftsök-
ningar, även dem som följer t.ex. av träffade löneavtal. Den ändrade bidrags-
konstruktionen, som också innebär att bidragsmedel kan fonderas i en över-
skottssituation, bör ge stiftelsen bättre förutsättningar för en långsiktig och
mer företagsmässig ekonomisk planering.

Fr.o.m. nästa budgetår bör bidraget till Skansen anvisas över detta anslag.
Jag beräknar bidraget till 44,6 miljoner kronor för verksamheten och visst
löpande anläggningsunderhåll. Jag vill också erinra om att regeringen i an-
slutning till uppgörelsen med Landstinget anvisat ett engångsbelopp på 10
miljoner kronor för en nödvändning upprustning av vägar och ledningsnät
inom Skansenområdet. Insatsen har möjliggjorts inom ramen för medel som
riksdagen år 1992 ställt till förfogande för sysselsättningsskapande åtgärder
på kulturområdet (prop. 1991/92:150 bil. 1:9, bet. 1991/92:FiU30, rskr.
1991/92:350).

Kostnader för lönebidragsanställda vid vissa museer

Jag har tidigare, i min inledning till kulturavsnittet, redovisat ett förslag till
hur kulturinstitutioner med förhållandevis hög andel lönebidragsanställd per-
sonal även i det nya systemet med s.k. flexibla lönebidrag skall kunna
anställa arbetshandikappade personer resp, behålla nu anställda personer med
lönebidrag. För det statliga och statsunderstödda museiområdet har jag
beräknat ett sammanlagt medelstillskott på 36 250 000 kr för ifrågavarande
ändamål. Medlen bör för nästa budgetår anvisas under detta anslag och förde-
las av regeringen. Med hänvisning till de grunder för medelsberäkningen som
jag har redovisat i inledningen räknar jag med att beloppet fördelas med
15 750 000 kr på fem centrala museer, 700 000 kr på två institutioner under
detta anslag och 19 800 000 kr på 18 länsmuseer.

Överföringar, anslagsberäkningar m.m.

I samband med omläggningen till rambudgetering för merparten av de
centrala museema har jag funnit det ändamålsenligt att under detta anslag föra
samman vissa rörliga medel avseende centralmuseernas m. fl. säkerhet och
utvecklingsverksamhet samt ett mindre belopp avseende fastighetsunderhåll
för Zomsamlingama i Mora. Anslagstillhörighet och belopp innevarande bud-
getår framgår av den inledande tabellen. För nästa budgetår beräknar jag
sammanlagt 3 301 000 kr för nämnda ändamål, sedan jag - i enlighet med
vad som förutsattes i föregående budgetproposition - omprioriterat 2,5 miljo-
ner kronor för att täcka årskostnaden för en skattkammare vid Statens histo-
riska museum. Medlen bör fördelas av Statens kulturråd.

Jag har tidigare anmält min avsikt att föreslå ett utredningsarbete rörande
vissa mål- och strukturfrågor avseende det statliga och statsunderstödda

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

173

museiväsendet. Jag finner det naturligt att de förslag som Kulturrådet och
andra har fört fram rörande nya stödformer och stödobjekt på museiområdet
får prövas i det sammanhanget. Detta gäller även frågan om det framtida
huvudmannaskapet för Skissernas museum i Lund.

Vad gäller föreliggande äldre förslag om tillgängliggörande av affischsam-
lingar och inrättande av ett museum för luft- och rymdfart anser jag att det
närmast bör ankomma på berörda intressenter att ta ställning till om det är
aktuellt att föra dessa frågor vidare. Någon åtgärd från regeringens sida är
enligt min mening för närvarande inte påkallad.

För vissa av de institutioner som får bidrag från detta anslag är Bygg-
nadsstyrelsen lokalhållare. För dessa har jag beräknat full täckning för den
årshyra som Byggnadsstyrelsen har aviserat för nästa budgetår. I övrigt har
jag beräknat en schablonmässig kompensation på 5 % för löne- och prisut-
vecklingen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa
ett anslag på 113 610 000 kr.

B 34. Bidrag till regionala museer

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

69 869 1951

76 421 000

79 268 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 34

Statsbidrag utgår enligt förordningen (1977:547) om statsbidrag till regio-
nala museer till regionalt verksamt museum som regeringen har förklarat be-
rättigat till sådant bidrag. Statsbidrag utgår endast till museum som också får
bidrag från landstingskommun eller kommun.

Enligt beslut av regeringen är 26 museer berättigade till bidrag. Underlaget
för beräkningen av statsbidraget är det antal grundbelopp som varje år fast-
ställs för museema. Antalet grundbelopp för budgetåret 1992/93 har fast-
ställts till 729. Grundbeloppet för innevarande budgetår har preliminärt be-
räknats till 197 700 kr. Statens kulturråd fördelar grundbeloppen mellan de
bidragsberättigade museema. Statsbidraget uppgår till 55 % av grundbelop-
pet.

174

Statens kulturråds fördelning av grundbelopp budgetåret 1992/93

Museum

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Fördelning

1992/93

Stockholms läns museum	20
Upplandsmuseet	24
Södermanlands museum	22
Östergötlands länsmuseum	26
Jönköpings läns museum	24
Smålands museum	20
Kalmar läns museum	25
Gotlands fomsal	24
Blekinge läns museum	20
Kristianstads länsmuseum	25
Kulturen i Lund	47
Malmö museer	40
Hallands länsmuseer	25
Bohusläns museum	26
Göteborgs museer	102
Älvsborgs länsmuseum	24
Skaraborgs länsmuseum	24
Värmlands museum	20
Örebro läns museum	21
Västmanlands läns museum	20
Dalarnas museum	24
Länsmuseet i Gävleborg	24
Länsmuseet - Murberget	20
Jämtlands läns museum	29
Västerbottens museum	26
Norrbottens museum	21
Totalt	723
Rörliga grundbelopp
efter särskild ansökan	6

Summa

729

Statens kulturråd

Kulturrådet har inhämtat långtidsbedömningar från de regionala museema.
Resultatanalysen visar på en vidgad skillnad vad gäller museernas verksam-
hetsnivåer och graden av utbyggnad inom olika ämnesområden. En konsoli-
dering behövs av basverksamheten i de mindre museema. Alla museer behö-
ver ökade möjligheter till metod- och verksamhetsutveckling. Kulturrådet
föreslår att ytterligare 60 grundbelopp anvisas, varav 15 för budgetåret
1993/94, 25 för budgetåret 1994/95 och 20 för budgetåret 1995/96. Av det
totala antalet föreslagna nya grundbelopp bör 20 vara rörliga.

175

Föredragandens överväganden

Vid min anmälan av Statens kulturråds fördjupade anslagsframställning har
jag i korthet berört de regionala museernas arbetsuppgifter och ställning. Ett
fördjupat studium av dessa frågor bör ingå i den översyn rörande det statliga
och statsunderstödda museiväsendet som jag tidigare har aviserat.

Inför budgetåren 1990/91 och 1991/92 beslöt riksdagen att tillföra de
regionala museema ytterligare 225 grundbelopp (bet. 1989/90:KrU21, rskr.
1989/90:224 och bet. 1990/9l:KrU25, rskr. 1990/91:234) och gjorde samti-
digt vissa uttalanden rörande fördelningsgrunder m.m. I föregående budget-
proposition (prop. 1991/92:100 bil.12 s. 105) redovisade jag ett antal riktlin-
jer som Kulturrådet antagit för den framtida bidragsfördelningen. Jag förut-
sätter att den gjorda satsningen och de kriterier för statens bidragsgivning
som nu tillämpas kommer att få avsedda effekter på de regionala museernas
verksamhet, men att tydliga resultat kanske kan redovisas först när den högre
bidragsnivån fått verka en tid. Jag vill dock betona att avsikten med det
grundbeloppsbaserade statsbidraget till de regionala museema är att ett ökat
antal tjänster skall inrättas vid museema. Det ankommer på Kulturrådet att för
regeringen redovisa i vad mån nya grundbelopp faktiskt har lett till att nya
tjänster inrättats och vilka verksamhetsgrenar som härigenom kunnat förstär-
kas. Kulturrådets resultatanalys visar också på det angelägna i att noga följa
vad länsmuseerna gör för att återta och utveckla sin roll som pedagogisk
resurs för skolan.

Jag anser således att tillräckligt underlag ännu inte föreligger för en be-
dömning av vilka effekter som erhållits av den nyligen gjorda insatsen för de
regionala museema. Mot den bakgrunden och med hänvisning till den plane-
rade museiöversynen beräknar jag ett oförändrat antal grundbelopp för nästa
budgetår.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag följaktligen statsbidrag till 729 grund-
belopp om vardera 197 700 kr. Bidragsdelen är 55%.

Jag vill vidare erinra om att jag under anslaget Bidrag till vissa museer
m.m. beräknat 19,8 miljoner kronor för att möjliggöra fortsatt anställning av
personal med lönebidrag hos vissa länsmuseer.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till regionala museer för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 79 268 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

B 35. Riksutställningar

1991/92	Utgift	27 589 0531	Reservation	1 141 2281
1992/93	Anslag	31 667 000
1993/94	Förslag	33 360 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 35

176

Medel till Riksutställningar är budgeterade inkl, mervärdeskatt.

Stiftelsen Riksutställningar har enligt sina stadgar, fastställda genom rege-
ringsbeslut den 23 juni 1976, till uppgift att främja utställnings- och konst-
bildningsverksamheten genom att förmedla och anordna utställningar, biträda
med rådgivning och annan service samt i övrigt utveckla och förnya utställ-
ningen som medium för kunskapsförmedling, debatt och upplevelse.

Riksutställningar skall samarbeta och samråda med statliga och kommu-
nala myndigheter, kulturinstitutioner, organisationer och enskilda som är
verksamma i samhälls- och kulturlivet.

Inom Riksutställningar pågår ett projekt for utvärdering av verksamheten.

Riksutställningar

Riksutställningar har lämnat en fördjupad anslagsframställning för budgetåren
1993/94-1995/96.

1. Mål och inriktning

Riksutställningar har två verksamhetsgrenar, produktion av vandringsutställ-
ningar samt teknisk service och rådgivning inom utställningsområdet. Stiftel-
sen vill under perioden koncentera utställningsproduktionen på särskilt
resurskrävande projekt och på projekt av utvecklingskaraktär, företrädesvis
med tonvikt på bam och ungdom. I gengäld vill stiftelsen öka insatserna inom
teknisk service och rådgivning samt utveckla metoder för modem informa-
tionsteknik i utställningar. Stiftelsen hemställer om regeringens uppdrag att
utreda förutsättningarna för en utbildning, riktad även till utlandet, i ämnet
Utställningen som medium.

2. Rationaliseringkravet

Stiftelsen beräknar den ålagda besparingen till 491 000 kr per år under perio-
den. Något förslag till verksamhetsminskning lämnas inte.

3. Förslag

Stiftelsen begär att rationaliseringskravet återtas. Härutöver begärs 1,2 mkr
för nya tjänster inom informationsteknik. Förstärkningen föreslås finansieras
genom lokalminskningar. För låneftnansierade investeringar i fordon och
utrustning beräknas en årskostnadsökning på sammanlagt 580 000 kr. Stif-
telsen vill få möjlighet att bygga upp en investeringsfond genom avsättning av
medel till ett räntebärande konto.

Föredragandens överväganden

Som jag redan har nämnt i min inledande föredragning av museiområdet
planeras en mål- och strukturöversyn avseende det statliga och statsunder-
stödda museiväsendet I uppdraget bör även ingå att pröva Riksutställningars

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

177

12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

funktion och ställning bl.a. mot bakgrund av ansvarsmuseemas tillkomst och
de regionala museernas breddade verksamhet

Det bör ingå i översynsarbetet att utifrån ett helhetsperspektiv på museiom-
rådet granska och dra slutsatser rörande Riksutställningars verksamhet. Jag
lägger därför inte nu fram några förslag rörande Riksutställningars verksam-
hetsinriktning och föreslår heller inga större förändringar av anslagsteknisk
natur. Däremot finner jag det lämpligt, med hänsyn till att verksamheten drivs
i stiftelseform, att bidraget till Riksutställningar - som hittills utanordnats på
det sätt som gäller för myndigheter - förs bort från statsverkets checkräkning.
Riksutställningar bör i stället få rekvirera medel hos Kammarkollegiet. Detta
innebär att statsbidraget kan disponeras på det friare sätt som vanligen gäller
för statsunderstödda stiftelser. Jag erinrar om att samma ordning fr.o.m.
nästa budgetår föreslagits gälla för stiftelserna Nordiska museet och Tekniska
museet.

I övrigt föreslås sedvanlig kompensation för pris- och löneutvecklingen.
Därutöver har 258 OOO kr för verksamhetsanknutna ombyggnadsåtgärder,
varav 128 OOO kr är ett engångsbelopp, inbegripits i medelsberäkningen.
Medel för ifrågavarande ändamål har tidigare disponerats av Byggnadsstyrel-
sen.

Bidraget till Stiftelsen Riksutställningar har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på löne-
kostnadspålägget och den ändrade finansieringsformen för Statshälsan. Rikt-
linjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1 avsnittet Styrning av statsförvaltningen och de
finansiella förutsättningarna för myndigheterna). Bidraget till Riksutställ-
ningar kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan
därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksutställningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
33 360 000 kr.

B 36. Inköp av vissa kulturföremål

1991/92 Utgift -1

1992/93 Anslag 80 000

1993/94 Förslag 80 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget G 36

Ur detta anslag utgår medel till inköp av kulturföremål, som har sådant
konstnärligt, historiskt eller vetenskapligt värde att det är av synnerlig vikt att
de införlivas med offentliga samlingar. Anslaget, som disponeras efter beslut
av regeringen, kan belastas med högre belopp än vad som finns beräknat i

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

178

statsbudgeten. Regeringen har att i efterhand för riksdagen anmäla den
medelsförbrukning som erfordrats.

Föredragandens överväganden

Riksdagen bör informeras om att regeringen den 12 november 1992 har anvi-
sat 100 000 kr från förevarande anslag för att ge Drottningholms teatermu-
seum möjlighet att förvärva en målning av Pehr Hilleström.

Anslaget bör beräknas till oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Inköp av vissa kulturföremål för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 80 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

179

Forskning

B 37. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom
kulturområdet

I statsbudgeten finns för innevarande budgetår uppfört ett anslag för forsk-
nings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet på 30 855 000 kr. I
regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den
framtida forskningen. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ären-
det skall kunna föreläggas riksdagen under våren 1993. Jag räknar med att
regeringen i detta sammanhang kommer att återkomma till kulturområdets
forskningsfrågor. Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Forsknings- och
utvecklingsinsatser inom kulturområdet för budgetåret 1993/94 beräkna
ett reservationsanslag på 30 855 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

180

Lokalförsörjning m.m.

B 38. Inredning och utrustning av lokaler för
kulturändamål

1992/93 Anslag 47 000 000

1993/94 Förslag 3 000 000

Från detta reservationsanslag betalas utgifter för inredning och utrustning
av lokaler vid vissa statliga institutioner inom kulturområdet.

Myndigheterna

Byggnadsstyrelsen föreslår nya eller ändrade kostnadsramar till ett samman-
lagt belopp på 20,1 mkr. För Byggnadsstyrelsens anslagspost för inredning
föreslår verket att 12 mkr beräknas for budgetåret 1993/94.

Verket för högskoleservice (VHS) föreslår att sex nya eller ändrade kost-
nadsramar till ett sammanlagt belopp på 15,6 mkr förs upp i utrustningspla-
nen och att en föreslås utgå ur planen. Behovet av anslagsmedel för nästa
budgetår har VHS beräknat till 4 mkr.

Föredragandens överväganden

I enlighet med den nya kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) skall
myndigheterna finansiera investeringar i anläggningstillgångar genom lån i
Riksgäldskontoret. De nya reglerna skall för kulturmyndighetemas del tilläm-
pas fr.o.m. nästa budgetår.

Gällande utrustnings- och inredningsramar under anslaget uppgår inneva-
rande budgetår till drygt 90 miljoner kronor. Vissa åtaganden under de bevil-
jade ramarna sträcker sig över flera budgetår och beräknas inte vara slutligt
reglerade före budgetårsskiftet. För att betalning av gjorda åtaganden skall
kunna ske efter den 1 juli 1993 förordar jag att 3 miljoner kronor anvisas för
detta. I övrigt utgår jag ifrån att - som Byggnadsstyrelsen (KBS) och Verket
för högskolestudier (VHS) redovisat - resterande medelsbehov för gjorda
åtaganden skall täckas genom den reservation som beräknas finnas under
anslaget vid utgången av budgetåret 1992/93.

KBS och VHS har föreslagit att vissa ändamål skall ingå i inrednings- och
utrustningsramar under detta anslag. När nu finansieringsformen förändras
bör dessa ändamål ingå i särskilda låneramar, som myndigheterna disponerar
för anskaffning av anläggningstillgångar. Låneramar bör följaktligen beviljas
för inredning och utrustning av guldrummet vid Historiska museet, för
inredning av lokaler för spritlagda samlingar vid Naturhistoriska riksmuseet
och för utrustning av Myntkabinettets nya lokaler. Vidare bör låneramar ges
för upprustning m.m. av telefonväxlar vid Nordiska museet och landsarkiven
i Göteborg och Härnösand. Förändringar av myndigheternas anslag för att
kompensera kapitalkostnaderna för lånen, bör av tekniska skäl inte ske förrän

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

181

i regleringsbrevet. I denna fråga hänvisar jag till chefens för Finansdeparte-
mentet föredragning tidigare denna dag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 3 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

182

C. Massmedier m.m.

Inledning

I den regeringsförklaring som avgavs vid regeringens tillträde angavs att
radio- och TV-monopolet tekniskt sett är avskaffat samt att regeringen avsåg
att föreslå sådana lagändringar att friheten ökar på radio- och TV-området.
Detta innebär i princip fri etableringsrätt

Regeringens första åtgärd var att meddela sändningstillstånd för ytterligare
en rikstäckande, reklamfinansierad TV-kanal.

Vidare har en ny lag om kabelsändningar till allmänheten beslutats. Den
nya lagen innebär frihet att anlägga kabelnät och att bedriva sändningar samt
att det finns praktisk möjligheter att finansiera verksamheten genom att
reklamfinansiering tillåts.

Riksdagen har vidare fattat beslut om vilka regler som skall gälla för TV-
sändningar till satellit från Sverige när EES-avtalet träder i kraft Den nya lag-
stiftningen bygger på att det liksom hittills skall vara fritt att bedriva TV-
sändningar till satelliL

I propositionen om privat lokalradio har regeringen föreslagit att privata
lokala ljudradiosändningar skall få inledas. Sändningarna föreslås få finan-
sieras med reklam. I propositionen föreslås också att det under vissa för-
utsättningar skall vara tillåtet med reklamsändningar i närradion. Riksdagen
har ännu inte fattat beslut med anledning av propositionen.

Utvecklingen mot ett praktiskt förverkligande av den fria etableringsrätten
bör fortsätta genom att det även öppnas nya möjligheter att sända marksänd
TV. Inom detta område framstår de tekniska landvinningarna i fråga om
distribution av program som särskilt lovande. Som ett underlag för framtida
beslut bör en kartläggning av utvecklingen inledas. Jag har för avsikt att åter-
komma till regeringen i frågan.

Genom riksdagens beslut om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verk-
samheten 1993-1996 m.m. (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU29, rskr.
1991/92:329) har villkoren bestämts för den avtalsperiod som inleds den
1 januari 1993. Beslutet innebär bl.a. att den tidigare Sveriges Radio-koncer-
nen skall lösas upp och att programföretagen får en fristående ställning. De
tidigare programföretagen Sveriges Riksradio AB och Sveriges Lokalradio
AB förs samman till ett ljudradioföretag, Sveriges Radio AB. Program-
företagens uppdrag skall vara i huvudsak oförändrat under avtalsperioden.
Medelstilldelningen har bestämts för hela perioden. Public service-företagen
skall tillsammans disponera ett reform tillskott på 150 miljoner kronor per år
fr.o.m. år 1993 t.o.m. år 1995. Vidare skall företagen åläggas ett rationali-
seringskrav på 100 miljoner kronor per år under åren 1993 och 1994.

Förslagen om medelstilldelning i budgetpropositionen följer riksdags-
beslutet. Vidare föreslås att TV-avgiften höjs till 1 440 kr per år fr.o.m. den
1 januari 1994.

I fråga om ägandet av public service-företagen har riksdagsbeslutet inte
kunnat verkställas. Som regeringen meddelat riksdagen (skr. 1992/93:147)
har det inte varit möjligt att bilda ägargrupper på det sätt som förutsatts i be-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

183

slutet. Regeringen har tillkallat en särskild utredare (dir. 1992:100) med upp-
drag att utarbeta förslag om ägandet av public service-företagen. Utredarens
förslag skall läggas fram senast den 31 januari 1993. Utredaren skall utgå
från att moderbolaget kvarstår till den 1 juli 1993 med nuvarande ägare, men
att det inte skall ha någon annan uppgift än att vara ägare till aktierna i pro-
grambolagen. De nuvarande ägarna har förklarat sig beredda att kvarstå under
övergångstiden.

Under sommaren 1992 träffade regeringen ett nytt film- och videoavtal
med film- och videobranschema samt med TV-företagen Sveriges Television
AB och Nordisk Television AB. Avtalet gäller för tiden den 1 januari 1993—
den 31 december 1998. Det nya avtalet har redovisats i propositionen
1992/93:10 Film- och videoavtalet och statens stöd till filmkulturell verksam-
het. Riksdagen har fattat beslut i enlighet med regeringens förslag (bet.
1992/93:KrU7, rskr. 1992/93:60). Enligt det nya avtalet skall avgifter till
Filminstitutet erläggas av biografägare, videogramuthyrare och försäljare av
videogram. Vidare skall staten och de båda TV-företagen årligen avsätta
bidrag till institutets verksamhet Avtalets ändamål är huvudsakligen att stödja
produktion av svensk film. Enligt de riktlinjer för den statliga filmpolitiken
som godkänts av riksdagen skall staten överta ansvaret för finansieringen av
olika filmkulturella verksamheter hos Filminstitutet. Riksdagsbeslutet innebär
att de statliga insatserna inom filmområdet ökar med ca 60 miljoner kronor
per år.

Genom EES-avtalet öppnas möjligheterna att delta i Gemenskapens sam-
arbete inom den audiovisuella sektorn, främst i EG:s program MEDIA 95.
Programmet syftar till att stärka den europeiska film- och videobranschens
konkurrenskraft både inom Europa och på världsmarknaden. Inom ramen för
MEDIA 95 förekommer stimulans- och stödåtgärder till bl.a. manuskriptar-
bete, distribution och vidareutbildning. Särskild vikt läggs vid förbättringar
av de små ländernas och språkområdenas villkor. På senhösten 1992 hade
EFTA-ländema och EG följt upp EES-avtalet rörande tillämpningen av avta-
lets föreskrifter om samarbetet. I princip hade man vidare enats om de eko-
nomiska villkoren m.m. för deltagande i programmet fr.o.m. början av år
1993. För svenskt vidkommande innebar uppgörelsen att ca 1,4 miljoner
ECU (motsvarande ca 10,9 miljoner kronor enligt då gällande växelkurs)
skulle tillskjutas för år 1993. Starttidpunkten och utformningen av samarbetet
rörande MEDIA 95 kan komma att förändras på grund av förseningen av
EES-avtalets ratifikation. Jag har dock i det föjande utgått från ett svenskt
åtagande av samma storleksordning som överenskommits på senhösten 1992.

Frågan om den framtida myndighetsorganisationen inom radio- och TV-
området har behandlats av en särskild utredare. I betänkandet (SOU 1992:36)
Radio och TV i ett föreslås att Radionämnden, Kabelnämnden och Närradio-
nämnden förs samman till en myndighet, Radio- och televisionsmyndigheten.
Denna myndighet skulle få uppgifter som omfattade olika former av radio-
och TV-sändningar till allmänheten. Inom myndigheten skulle finnas en sär-
skild nämnd, Radio- och televisionsnämnden, med uppgift att bl.a. granska
efterlevnaden av regler för sändningarnas innehåll.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

184

Betänkandet har remissbehandlats. Meningarna är delade bl.a. när det
gäller om uppgiften att meddela olika slags tillstånd skall hanteras inom
samma organisation som granskningen eller om dessa olika uppgifter skall
bedrivas inom skilda organisationer. Enligt min uppfattning bör dessa frågor
övervägas ytterligare under våren 1993. Jag räknar med att en proposition
skall kunna föreläggas riksdagen i början av riksmötet 1993/94.

Mellan Sverige och Finland pågår sedan mitten av 1980-talet ett organise-
rat utbyte av televisionsprogram. Ett program som är sammansatt av inslag
från den finländska televisionen sänds ut i marksändningar över Stockholms-
området och överförs också till kabelnät på 24 orter i Sverige. På motsva-
rande sätt överförs ett sammansatt TV-program från Sveriges Television till
Finland, där det sänds ut över marksändare i södra Finland. Den särskilda lag
som gäller för rundradiosändningama av det finländska programmet i Sverige
är tidsbegränsad och gäller till utgången av år 1993.1 förevarande proposition
föreslås att giltighetstiden förlängs med ytterligare ett år.

Från finländsk sida har framförts önskemål om att de program som sänds
ut i Sverige skall få innehålla kommersiell reklam. Med hänsyn till de förän-
dringar som har skett inom TV-området sedan den nuvarande lagstiftningen
infördes är det naturligt att detta önskemål prövas i positiv anda. Jag har för
avsikt att återkomma till regeringen angående de lagändringar som kan bli
nödvändiga.

Den samhällsekonomiska situationen är sådan att det är nödvändigt att visa
stor sparsamhet med statliga medel. Ändrade och förhöjda ambitioner måste
därför förverkligas inom ramen för befintliga resurser. Mindre angelägna ut-
giftsändamål bör upphöra.

Förslagen i budgetpropositionen bör bygga på denna förutsättning.
Neddragningar föreslås på flera punkter där behovet av statligt stöd har min-
skat eller där effektiviseringar bedöms vara möjliga. Någon fortsättning av
det statliga stödet för spridning av bokinformation föreslås inte, eftersom
förutsättningen redan från början har varit att finansieringen så småningom
helt borde kunna övertas av branschen. Stödet till kulturtidskrifter bör minska
med 2 miljoner kronor bl.a. med hänsyn till att det finns tidskrifter som i dag
erhåller stöd men vars utgivare är myndigheter, förlag eller organisationer
som borde ha ekonomiska förutsättningar att själva finansiera utgivningen.
Särskilda medel för bidrag till lokal programverksamhet i kabel bör inte
längre utgå eftersom möjligheterna att finansiera lokala kabelsändningar har
förbättrats i och med den nya kabellagen.

Utöver de utökade resurserna till filmområdet och till MEDIA-program-
met, som har berörts i det föregående, föreslås en smärre förstärkning av bi-
draget till Sverigefinska språknämnden. Vidare bör nämnas att ett nytt avtal
kommer att träffas denna dag så att verksamheten med En bok för alla kan
fortsätta. Avtalet innehåller bl.a. ett förbehåll för riksdagens godkännande av
de ekonomiska förpliktelser för staten som följer av avtalet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

185

Film m.m.

Cl. Statens biografbyrå

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

7 161 000

7 470 000

7 728 000

Statens biografbyrå skall enligt sin instruktion (SFS 1990:994) granska
filmer och videogram avsedda för offentlig visning. Byrån skall också vara

tillsynsmyndighet för videogrammarknaden.

Målet for byrån är att minska förekomsten av rörliga bilder som kan verka
förråande eller vålla bam och ungdom psykisk skada. Detta sker dels genom
att förbjuda offentlig visning av filmer med förråande innehåll, dels genom att
förbjuda bam och ungdom att få tillträde till filmer som kan vålla psykisk
skada, dels slutligen genom att hindra att videogram med olaga våldsskild-
ringar säljs eller hyrs ut. Rådet mot skadliga våldsskildringar i rörliga bilder
(Våldsskildringsrådet) samordnar alla statliga insatser mot skadliga vålds-
skilddringar i rörliga bilder.

Byråns granskningsverksamhet bekostas med avgifter. Inkomster vid Sta-
tens biografbyrå som redovisas på statsbudgetens inkomstsida under rubriken
2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram, beräknas till ca

7,5 miljoner kr för nästa budgetår. (Budgetåret 1992/93 var inkomsterna
7 499 000 kr.)

Biografbyråns årsredovisning m.m.

Statens biografbyrå har i sin årsredovisning, i överensstämmelse med indel-
ningen i den fördjupade anslagsframställningen för perioden 1991/92—
1993/94, redovisat byråns olika verksamhetsgrenar filmgranskning och till-
syn över videogrammarknaden. Byrån anser att man i stort sett uppnår målen
för verksamheten men att det är svårt att finna metoder att mäta effekterna av
den. Enligt byråns bedömning iakttas åldersgränserna i stort sett och den re-
guljära videogrammarknaden är relativt fri från olaga våldsskildringar. Byrån
räknar med att inrikta tillsynsverksamheten mot postordermarknaden under
kommande budgetår. De mått på styckkostnader som angivits tyder på en
något stigande nivå, vilket beror på att färre filmer granskas numera.
Samtidigt innebär detta att väntetiderna för granskning förkortats eller helt av-
skaffats för de företag om lämnar in filmer för granskning. Byrån har också
kunnat återuppta en del informationsarbete om film, vilket legat nere som
följd av ärendeanhopningen.

Byrån har tagit i anspråk den anvisade anslagskrediten för vissa investe-
ringar. Investeringar kommer under kommande budgetår att finansieras
genom lån i Riksgäldskontoret.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar men
verket framhåller att dess granskning av resultatredovisningen inskränkts till
en bedömning av krav på fullständighet och dokumentation.

186

Byrån anmäler ett resursbehov för budgetåret 1993/94 om 7,7 miljoner
kronor, varav 1,5 miljoner kronor avser tillsynsverksamheten och återstoden
granskningsverksamheten.

Föredraganden

Resultatbedömning:

Byråns årsredovisning visar att de uppsatta målen för verksamheten i hu-
vudsak nås. Jag delar byråns bedömning rörande inriktningen av tillsyns-
verksamheten över videogrammarknaden under kommande budgetår.

Antalet filmgranskningar har de senaste åren minskat och kommer enligt
Biografbyråns bedömning att fortsätta på ungefär nuvarande nivå. Ett visst
utrymme för en lägre utgiftsnivå för granskning av filmer bör således finnas
under kommande år, samtidigt som byråns arbete med information och kon-
sumentupplysning om filmer kan fortsätta.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller som nämnts inte några
invändningar, men revisionsarbetet har visat att vissa förbättringar i redovis-
ningssystemet kan göras.

Slutsatser

Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer för Biografbyråns
verksamhet som lades fast år 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 10, s. 320, bet.
1990/91:KrU15, rskr. 1990/91:174) bör gälla även för budgetåret 1993/94.
I enlighet med budgetförordningen skall byrån inför budgetåret 1994/95
lämna en fördjupad anslagsframställning.

Jag har beräknat kompensation för vissa kostnadsökningar och en bespa-
ring genom rationaliseringar på 0,5 % av anslaget.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell
som bör tillämpas. Statens biografbyrå kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94
att tillämpa denna modell. Byrån kommer därför att tilldelas ett räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget C 1 bör föras till
detta konto.

Biografbyrån uppfyller de redovisningskrav enligt bokföringsförordning-
en som utgör en förutsättning för lån i Riksgäldskontoret för finansiering av
investeringar i anläggningstillgångar. Byråns behov av låneram under budget-
året 1993/94 är 1 200 000 kr.

Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktlinjer som chefen för Finans-
departementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av
lönekonstnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till lån i
Riksgäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1,
Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det slutliga anslagsbeloppet
kommer att fastställas enligt dessa riktlinjer, och kan därför komma att avvika
från det här föreslagna beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

187

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens biografbyrå anvisa ett ramanslag för budgetåret
1993/94 på 7 728 OOO kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

C 2. Stöd till svensk filmproduktion m.m.

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

30 750 OOO1- 2

61 500 000

beloppet avser tiden den 1 januari-den 30 juni 1993, anvisat på tilläggsbudget.
2Dänitöver har för tiden den 1 juli-den 31 december 1992 utgått 15 080 000 kr till
samma ändamål från anslaget Filmstöd.

Den 3 september 1992 ingick staten ett nytt film- och videoavtal med
film- och videobranschen samt med TV-företagen Sveriges Television AB
och Nordisk Television AB. Avtalet gäller för tiden den 1 januari 1993-den
31 december 1998.

Utformningen av det nya avtalet har redovisats i propositionen 1992/93:10
om film- och videoavtalet och statens stöd till filmkulturell verksamhet som
regeringen överlämnade till riksdagen i oktober. I propositionen presente-
ras riktlinjerna för den statliga filmpolitiken för tiden fram till budgetåret
1994/95. Riksdagen behandlade propositionen den 9 december och beslutade
i enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:KrU7, rskr. 1992/93:60).

Enligt det nya avtalet skall avgifter till Filminstitutet erläggas av biograf-
ägare samt försäljare och uthyrare av videogram. Vidare skall staten och de
båda TV-företagen årligen avsätta bidrag till institutets verksamhet. Avtalets
ändamål är huvudsakligen att stödja produktion av svensk film.

Det statliga filmstödet har hitintills utgått från anslaget Filmstöd. För
budgetåret 1992/93 belastades detta anslag med 51 513 000 kr, varav
15 080 000 kr avsåg stöd till svensk filmproduktion. Det nya film- och
videoavtalet har emellertid gjort det lämpligare att ersätta detta anslag med två
nya anslag, nämligen C2. Stöd till svensk filmproduktion och C3. Stöd till
filmkulturell verksamhet.

Föredragandens överväganden

Regeringen har i propositionen 1992/93:10 om film- och videoavtalet och
statens stöd till filmkulturell verksamhet presenterat ett nytt film- och video-
avtal. I propositionen redogörs också för regeringens syn på utformningen av
den framtida filmpolitiken. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens
förslag (bet. 1992/93:KrU7, rskr. 1992/93:60).

Det nya film- och videoavtalet förutsätter att riksdagen godkänner att staten
årligen bidrar med 61 500 000 kr till avtalets ändamål. Jag har beräknat att
detta belopp skall utgå till stöd för svensk filmproduktion m.m. för budget-
året 1993/94.

188

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till svensk filmproduktion m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 61 500 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

C 3. Stöd till filmkulturell verksamhet

1992/93 Anslag 16 035 OOO1’2

1993/94 Förslag 68 298 000

1 Beloppet avser tiden den 1 januari-den 30 juni 1993, anvisat på tilläggsbudget
2Därutöver har utgått 36 433 000 kr for samma ändamål från anslaget Filmstöd. Av
beloppet avser 18 114 000 kr tiden den 1 januari-den 30 juni 1993.

Som berörts under anslaget C2. Stöd till svensk filmproduktion har ett nytt
film- och videoavtal träffats mellan staten och film- och videobranschen samt
TV-företagen Sveriges Television AB och Nordisk Television AB. Finansie-
ringen av den filmkulturella verksamheten, inkl, bidraget till Konstnärs-
nämndens filmstöd, har lyfts ur det nya avtalet och kommer i framtiden att
finansieras med bidrag direkt från staten, som anvisas från det nya anslaget
C3. Stöd till filmkulturell verksamhet. Det statliga filmstödet har tidigare
utgått från anslaget C2. Filmstöd. För budgetåret 1992/93 belastades detta
anslag med 51 513 000 kr, varav 36 433 000 kr avsåg stöd till filmkulturell
verksamhet. Sammantaget har för perioden den 1 januari-den 30 juni 1993
anvisats 34 149 000 kr till filmkulturell verksamhet.

Från anslaget C3. utgår bidrag enligt följande sammanställning.

1992/93

1 januari-

30 juni

Beräknad ändring
1993/94

Föredraganden

1. Arkivverksamhet	9 000 000	+	9 000 000
2. Publikationer och information	4 250 000	+	4 250 000
3. Verksamhet riktad till bam
och ungdom	O1	+	22 000 000
4. Främjande av spridning och
visning av värdefull film	0‘	+	12 000 000
5. Styrelse och ledning	2 000 000	+	2 000 000
6. Administrativ service	785 000	+	785 000
7. Bidrag till Konstnärsnämndens
filmstöd	O1	+	2 228 000
Summa	16 035 000	+	52 263 000

^Från anslaget Filmstöd har för anslagsposterna 3, 4 och 7 anvisats 11 000 000 kr,

6 000 000 kr, resp. 1 114 000 kr för perioden 1 januari-30 juni 1993.

189

Svenska Filminstitutet

1. Filminstitutet konstaterar i sin anslagsframställning att det nya film- och
videoavtalet innebär att stödet till svensk filmproduktion regleras av det nya
avtalet. I årets anslagsframställning redogör man därför endast för institutets
filmkulturella verksamhet.

Av Filminstitutets anslagsframställning framgår att filmåret 1991/92 på
flera sätt varit mycket framgångsrikt. De svenska filmernas andel av den
totala biografpubliken har varit 23 %, vilket innebär en återhämtning från
förra årets bottennotering på runt 10 %. Vidare konstateras att bland de tio
populäraste filmerna under året återfanns fyra svenska.

2. Svenska Filminstitutet begär för budgetåret 1993/94 förstärkningar
inom tre områden: för avdelningen Film & Publik 3,5 miljoner kronor, för
filmrestaurering och omkopiering 1 miljon kronor och för arrangemanget
kring firandet av filmens hundraårsdag 0,5 miljoner kronor. Förstärkningen
inom avdelningen Film & Publik avser stöd till etablering av film- och medie-
verkstäder utanför storstadsregionerna.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Konstnärsnämnden

1. Konstnärsnämnden framhåller i sin anslagsframställning vikten av att det
finns institutioner som inriktar sig på att stödja konstnärligt syftande film.
Vidare betonar man värdet av att det finns en institution vid sidan av
Filminstitutet från vilken fria filmare kan söka stöd för sina produktioner.
Detta garanterar, enligt nämnden, en sund mångfald i det svenska film-
utbudet.

2. Konstnärsnämnden begär för budgetåret 1993/94 en fördubbling av
anslagsposten till projekt på filmområdet till 4,3 miljoner kronor (anslags-
posten har för budgetåret 1993/94 döpts om till Bidrag till Konstnärs-
nämndens filmstöd).

Föredragandens överväganden

I propositionen 1992/93:10 om film- och videoavtalet och statens stöd till
filmkulturell verksamhet har redogjorts för regeringens förslag till riktlinjer
för utformning av den framtida filmpolitiken. Det innebär bl.a. att staten
ensam tar över det finansiella ansvaret för den filmkulturella verksamheten.
Riksdagen har antagit förslagen i filmpropositionen (betl992/93:KrU7, rskr.
1992/93:60). Filminstitutets styrelse har fått regeringens uppdrag att närmare
se över den filmkulturella verksamheten och återkomma med förslag om dess
framtida utformning i den fördjupade anslagsframställningen för budgetåret
1994/95.

För budgetåret 1992/93 har bidrag för den filmkulturella verksamheten
utgått från såväl det tidigare anslaget Filmstöd som från det nya anslaget Stöd
till filmkulturell verksamhet. Anslagsposterna 3, 4 och 7 utgår under tiden
1 januari-30 juni 1993 under anslaget Filmstöd men kommer fr.o.m. budget-

190

året 1993/94 att återfinnas under det nya anslaget Stöd till filmkulturell verk-
samhet. Anslagsposterna 3 och 7 har delvis erhållit nya benämningar som
bättre kan anses beskriva de ändamål de är avsedda att användas för.

Riksdagen har efter förslag av regeringen anvisat 34 149 000 kr för tiden
1 januari-30 juni 1993 för filmkulturell verksamhet. Jag föreslår ett oföränd-
rat bidrag för budgetåret 1993/94, vilket på helårsbasis innebär att jag
beräknar att 68 298 000 kr utgår i stöd för filmkulturell verksamhet

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till filmkulturell verksamhet för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 68 298 000 kr.

C 4. Stöd till fonogram och musikalier

1991/92 Utgift 11 059 567

1992/93 Anslag 11 377 000

1993/94 Förslag 12 377 000

Reservation

4 936 210

Från anslaget utgår stöd enligt förordningen (1982:505) om statsbidrag för
framställning och utgivning av fonogram. Under anslaget utgår också bidrag
till Musikaliska akademien för utgivning av den musikhistoriska fonograman-
tologin Musica Sveciae och för notutgivning av äldre svenska tonsättares
verk. Stöd till Svenska rikskonserters fonogramutgivning föreslås för bud-
getåret 1993/94 även under anslag Bil. Bidrag till Svenska rikskonserter.

Utgivningen av fonogramantologin regleras i ett avtal mellan staten
och Musikaliska akademien träffat den 25 juni 1987. Riksdagen har
bemyndigat regeringen att förlänga avtalet t.o.m. budgetåret 1993/94 (bet.
1991/92:KrU26, rskr. 1991/92:221). Vidare finns under anslaget medel för
information och utgivning av noter samt till distribution av fonogram.
Distributionsstödet regleras i ett avtal mellan staten och Compact Distribution
AB (CDA) träffat den 16 maj 1991. Avtalet gäller till utgången av juni 1994.

	1992/93	Beräknad ändring 1993/94
	1992/93	Föredraganden
1. Stöd till fonogramproduktion	4 980 000	+ 1000 000
2. Stöd till fonogramdistribution	1 082 000	of.
3. Stöd till utgivning av en musik-
historisk fonogramantologi	3 112000	of.
4. Stöd till utgivning av äldre svenska
tonsättares verk	361 000	of.
5. Svenska tonsättares internationella
musikbyrå (STIM) - Svensk Musik
for information och utgivning
av noter	1 842 000	of.
Summa	11 377 000	+ 1 000 000

191

Statens kulturråd m.fl.

1. Kulturrådet har lämnat en fördjupad anslagsframställning för perioden
1993/94-1995/96. För budgetåret 1993/94 föreslår rådet en ökning av an-
slaget till fonogramproduktion med 500 000 kr och för följande budgetår i
perioden samma ökning. Ökningarna bör i första hand användas för att främja
marknadsföringen av fonogram och för att stödja produktion av fonogram för
bam.

2. Compact Distribution AB (CDA) har, i enlighet med ovannämnda avtal,
begärt 1 082 000 kr för distribution av kvalitetsfonogram.

3. Musikaliska akademien har också inkommit med en fördjupad anslags-
framställning för perioden 1993/94-1995/96. Akademien begär för budget-
året 1993/94 dels en ökning av bidraget till Musica Sveciae med 124 000 kr,
för det år som avtalet enligt riksdagens bemyndigande får förlängas, dels ett
extra bidrag på 1 345 000 kr för att täcka kostnader för förstärkt marknads-
föring, överföring av LP-skivor till CD samt för ackumulerade förluster
(1 miljon konor) som hittills täckts genom lån ur akademiens övriga resurser.

4. Musikaliska akademien begär för utgivning av äldre svenska tonsättares
verk en ökning med 55 000 kr för budgetåret 1993/94 samt för de två föl-
jande åren oförändrad nivå.

5. För allmän information till utlandet om svensk musik samt medel för
katalogisering, notutgivning, utskrifter och tryckning av noter m.m. begär
Svensk Musik (STIM) en uppräkning med 2 768 000 kr för budgetåret
1993/94 och för de två följande budgetåren 390 000 kr resp. 480 000 kr.
Kulturrådet föreslår att anslaget till Svensk Musik ökar med 800 000 kr för
budgetåret 1993/94 samt för de två följande budgetåren med 1 miljon kronor
resp. 600 000 kr.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

Statens stöd till fonogramutgivning och distribution i Sverige sker under två
anslag. Under det här behandlade anslaget fördelas dels medel av Kulturrådet
till fonogramproduktion, dels medel till en musikhistorisk antologi utgiven
av Musikaliska akademien samt, enligt ett avtal med distributionsföretaget
Compact Distribution AB, medel till distribution av kvalitetsfonogram. Under
anslaget till Svenska rikskonserter (1991/92 års budgetanslag B 13.), beräk-
nas under innevarande år 6 miljoner kronor gå till produktion av fonogram
under märket Caprice. Omslutningen av denna verksamhet omfattar samman-
lagt ca 10 miljoner kronor.

Det statliga stödet till fonogramverksamhet bör bedömas i ett sammanhang
och regeringen har därför att beakta de fördjupade anslagsframställningarna
från både Kulturrådet och Svenska rikskonserter när det gäller fonogram.

Det stöd som staten kunnat ge till utgivning av fonogram har haft betydelse
trots relativt små insatser i ekonomiska termer. Den svenska fonogrammark-
naden har i dag en mycket stor dominans av utländsk musik, utländska artis-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

192

ter och musiktexter på andra språk än svenska, främst engelska. Det statliga prop 1992/93’ 100
stödet som främst gått till de mindre svenska bolagen på marknaden har gj[ j2
därför också inneburit ett stöd till mångfald och valfrihet i fonogramutbudet.

Jag har följande kommentarer till de resultatanalyser som lämnats i an-
slagsfram ställni n garna.

Det statliga stödet till fonogramverksamhet har en i förhållande till
branschens storlek marginell roll. Stödet är ändå betydelsefullt för de delar av
fonogramsektom som berörs av de statliga stödinsatserna. I de berörda an-
slagsframställningarna har i stort sett endast behandlats effekterna och resulta-
ten av de statliga stödformerna. Under senare tid har dock en rad förändringar
av marknadsstrukturen inträffat vilka gör ett mer sammanhållet perspektiv
nödvändigt, där man beaktar inte bara det statliga stödet utan även fonogram-
produktion och -distribution i landet överhuvud. Enligt min mening saknas en
sådan analys i Kulturrådets framställning. Det finns därför skäl att komplet-
tera den analys av fonogramstödet som gjorts i år med en bredare analys av
villkoren för fonogramverksamhet i Sverige, särskilt i ljuset av den ökade in-
ternationaliseringen och företagskoncentrationen inom branschen.

Fördjupad prövning

Svårigheterna för de mindre företag i fonogrambranschen vilka ger ut främst
svensk musik har ökat under de senaste åren. Även för de större inter-
nationella företagen har konkurrensen hårdnat, vilket i sin tur ytterligare har
försvårat villkoren för de mindre bolagen. Flera bolag har gått i konkurs eller
köpts in av internationella storföretag. Det sista återstående större fonogram-
företaget i svensk ägo (Sonet) köptes under år 1991 upp av ett internationellt
företag. Det innebär att i stort sett hela fonogramproduktionen och distribu-
tionen i Sverige numera sköts av internationella företag. Detta är en drastisk
förändring av ägandeförhållandena, eftersom ännu för 20 år sedan nästan
hälften av den svenska fonogramverksamheten också sköttes av inhemska fö-
retag. Ägarförhållandena när det gäller fonogramproduktionen påverkar också
ägandet av den delen av det musikaliska kulturarvet som avser rättigheter. I
åtskilliga fall befinner sig numera förlagsrättighetema till svenska musikaliska
verk utomlands. Även om de fonogram som de svenska mindre företagen
producerar oftast finns inom genrer där stora upplagor är sällsynta är det
angeläget att dessa företag kan fortsätta verka på marknaden, eftersom de
oftast ger företräde för svensk musik och använder svenska artister.

Som framhållits ger Kulturrådets fördjupade anslagsframställning inte till-
räckligt underlag för att bedöma resultaten av de statliga insatserna för fono-
gramsektom i stort. Verksamheten bör därför bli föremål för en översyn som
beaktar inte bara de statliga insatserna utan situationen på marknaden som
helhet och i ett internationellt perspektiv.

För den svenska musikhistoriska antologin Musica Sveciae har ökade pro-
duktionskostnader inneburit att serien inte kommer att kunna fullföljas under
innevarande budgetår såsom fastslogs i det avtal som slöts år 1987, trots att
antalet utgåvor i serien minskats i förhållande till vad som planerats. Detta
193

13 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

beror till stor del på att en övergång till CD-formatet från vinylskivor ägt rum
under seriens utgivningstid.

Slutsatser

Anslaget till en musikhistorisk fonogramantologi avser kostnader för en för-
längning av avtalet med Musikaliska akademien om utgivning av antologin
med ett år. Jag avser under våren 1993, i enlighet med riksdagens bemyndi-
gande, föreslå regeringen en sådan förlängning. Jag föreslår att Kulturrådets
anslag för fonogramproduktion tillförs ytterligare 1 miljon kronor.

Den bredare analys av fonogramområdet som jag nämnt i det föregående
bör kunna ge underlag för en mer långsiktig behandling av fonogramstödet.
Enligt min mening bör således inte något beslut om en treårig planeringsram
fattas för fonogramstödet vid detta riksmöte.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till fonogram och musikalier för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 12 377 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

194

Dagspress och taltidningar

Presstöd

Presstödsnämnden

I enlighet med regeringens direktiv har Presstödsnämnden lämnat en fördju-
pad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96.1 det följande görs
en sammanfattning av nämndens resultat- och framtidsanalyser för samtliga
former av direkt presstöd. Nämndens resursanalyser redovisas under ansla-
gen C 6-C 9.

I anslutning till sin fördjupade anslagsframställning har Presstödsnämnden
lämnat en särskild rapport om stöd till tidningar på andra språk än svenska.
Med skrivelse den 23 oktober 1992 har nämnden även lämnat en särskild
rapport om behovet av regler för reduktion av stödbelopp i särskilda fall. (Jfr
bet. 1989/90:KU31 s. 14f. och prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 326).

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Anslag

Den nya stödordning som infördes den 1 juli 1990 efter riksdagens beslut
(prop. 1989/90:78, bet. 1989/90:KU31, rskr. 1989/90:302) innebär att det
direkta presstödet renodlats till att omfatta tre stödformer: driftsstöd, utveck-
lingsstöd och distributionsstöd. För budgetåret 1992/93 har följande anslag
anvisats:

Driftsstöd till dagspressen
Utvecklingsstöd till dagspressen
Täckande av förluster vid statlig
kreditgaranti till dagspressen
Distributionsstöd till dagspressen

416 000 000 kr

7 800 000 kr

1 000 kr

75 000 000 kr

Presstödsnämndens resultatanalys

Allmänt

Formerna för det statliga stödet till dagspressen har förändrats, men det över-
gripande målet för den statliga presspolitiken har sedan mitten av 1970-talet
varit att åstadkomma mångfald, valfrihet och konkurrens i informations- och
åsiktbildningen.

Nämnden anser att statens direkta stöd till dagspressen, tillsammans med
indirekt stöd i form av t.ex. befrielse från mervärdesskatt, hejdade den våg av
tidningsnedläggelser som drog fram över landet under årtiondena efter andra
världskriget. Därigenom kunde mångfalden upprätthållas, men på en lägre
nivå. De senaste decennierna rymmer flera exempel på nedläggningar såväl
som nyetableringar av dagstidningar. Mångfalden består således, men för
många tidningsföretag är den ekonomiska grundvalen trots ett omfattande
presstöd mycket bräcklig. Det inbördes sambandet upplageutveckling -
annonsintäkter - resultat är fortfarande giltigt och klyftan mellan första- och
andratidningar har i den rådande lågkonjunkturen vidgats ytterligare.

195

Driftsstöd

Det nya driftsstödet som infördes den 1 juli 1990 innebär bl.a. att stödet till
hög- och medelfrekventa dagstidningar baseras på upplaga och utgivnings-
frekvens i stället för som tidigare på pappersförbrukning och utgivningsfre-
kvens.

Sammanlagt 76 dagstidningar har erhållit driftsstöd under åren 1990-
1991. Sedan driftsstödet infördes år 1990 har två endagstidningar och en
femdagarstidning med stöd lagts ned. Tre nya dagstidningar har fått driftsstöd
under perioden.

Reglerna för allmänt driftsstöd till hög- och medelfrekventa tidningar inne-
bär att en stödberättigad tidnings hushållstäckning på utgivningsorten får vara
högst 40 %. Nämnden anser att 40-procentgränsen fortfarande återspeglar de
ekonomiska förutsättningarna på dagspressmarknaden på ett korrekt sätt

Utvecklingsstöd

Det nya och mer flexibla utvecklingsstödet infördes den 1 juli 1990 för att
stimulera strukturrationaliseringar hos tidningsföretagen. Det skall ske genom
investeringar i förpressledet av produktionen och genom samverkansprojekt
mellan olika tidningar. Syftet har varit att minska tidningsföretagens kost-
nader och att på sikt minska andratidningamas beroende av driftsstöd.

Totalt har nämnden disponerat 108,4 miljoner kronor för utvecklingsstöd
under den första treårsperioden. Under perioden juli 1990-oktober 1992 har
nämnden fattat beslut om utvecklingsstöd till 65 dagstidningar på totalt 98,5
miljoner kronor. Därav har flertalet tidningar, som i flera fall samverkar,
beviljats stöd till förpressinvesteringar, två tidningar har beviljats stöd för
samverkan genom legotryck, två tidningar för gemensam investering i ny
tryckpress, och sex tidningar för övriga investeringar. Dessutom har medel
inom ramen för utvecklingsstödet utbetalats som en engångsinsats för utveck-
ling av utbildning i tidningsledning vid universitetet i Göteborg.

De första utbetalningarna av utvecklingsstöd till tidningsföretagen gjordes
år 1991. Mot bakgrund av den korta tid som förflutit sedan dess, anser nämn-
den inte att den kan göra någon beräkning av stödets effekt på tidningarnas
ekonomi. Nämnden begär kontinuerligt in uppgifter från de företag som er-
hållit utvecklingsstöd och kommer att sammanställa uppgifterna för att analy-
sera stödets effekter.

Distributionsstöd

Det nya distributionsstödet som infördes den 1 juli 1990 innebar att antalet
rabattnivåer ökades från tre till fyra och att öresbeloppen på varje nivå höj-
des. Syftet med förändringarna var att säkra en fortsatt samordnad tidnings-
distribution. Den 1 juli 1992 sänktes stödbeloppen med 7,5 % (jfr prop.
1991/92:100 bil. 12, bet. 1991/92:KU27, rskr. 1991/92:197). En grundlägg-
ande princip för distributionsstödet är att lika pris skall debiteras av distri-
butionsföretaget för alla tidningar som bärs ut inom samma område.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

196

Nämndens resultatanalys visar att distributionsstödet fyller sin uppgift Prop. 1992/93:100
mycket väl. Den långtgående samordning som vuxit fram har även medfört Bil 12
samhällsekonomiska vinster.

Det faktum att stödets andel av distributionskostnaderna har minskat, med-
för påfrestningar för systemet. Starka tidningsföretag med en dominerande
marknadsställning kan finna värdet av det statliga bidraget försumbart i jäm-
förelse med betydelsen av att ha en total kontroll över distributionen av den
egna tidningen. Nämnden har noterat sådana överväganden i samband med
diskussioner som förts i branschen om ökade prisdifferenser i distributions-
systemet.

Presstödsnämndens framtidsanalys

Nämnden pekar på att delar av dagstidningsbranschen befinner sig i ett kris-
läge och att de närmaste åren mycket väl kan medföra ytterligare försäm-
ringar. Ett icke obetydligt antal andratidningar hotas av nedläggning. De
presspolitiska målen om mångfald, valfrihet och konkurrens blir därmed allt
svårare att upprätthålla.

Nämnden drar slutsatsen att en fortsatt rationalisering av förpressledet i
produktionen för att pressa ned kostnaderna blir av avgörande betydelse för
många tidningars överlevnads- och utvecklingsmöjligheter. Även samverkan
mellan tidningar om produktionskapaciteten i pressledet blir allt mer angelä-
gen. För investeringar i såväl förpress- som pressledet är utvecklingsstödet
av strategisk betydelse.

Mot bakgrund av den korta tid som förflutit sedan presspolitiken senast
prövades och lades fast av statsmakterna, anser nämnden inte att den bör för-
orda ändringar i stödets eller stödformernas allmänna inriktning. De grund-
läggande motiven och principerna bör vara vägledande även för den kom-
mande treårsperioden. Presstödet som helhet föreslås utgå med i huvudsak
oförändrat belopp under perioden. Ett undantag är därvid anslaget till utveck-
lingsstöd som bör räknas upp. Nämnden föreslår även, med hänvisning till
den särskilda rapport man lämnat i frågan, att stödordningen ändras när det
gäller stöd till tidningar på andra språk än svenska.

Föredragandens överväganden

Presstödsnämndens fördjupade anslagsframställning visar enligt min mening
att de presspolitiska åtgärder som vidtagits sedan 1970-talet i huvudsak varit
framgångsrika när det gäller att förhindra lokala dagstidningsmonopol. Utan
de statliga bidragen skulle många av dagens andratidningar ha tvingats lägga
ner sin verksamhet. Nämndens analys visar emellertid också att presstödet
haft en begränsad betydelse när det gäller att förbättra andratidningamas kon-
kurrenssituation på den lokala tidningsmarknaden.

Noterbart i nämndens analyser i den fördjupade anslagsframställningen är
att ett stort antal av de företag som ger ut tidningar som uppbär driftsstöd vi-
sade förlust år 1991 trots ett omfattande presstöd. Av de högfrekventa tid-

197

ningama uppges ca tio befinna sig i farozonen för nedläggning. Nämnden prOp 1992/93’100
skriver i sin anslagsframställning att detta i och för sig talar för en höjning av gjj j2
driftsstödet, men att man i det rådande statsfinansiella läget inte kan föreslå en
sådan uppräkning, utan att det primärt måste ankomma på de enskilda tid-
ningsföretagen att söka lösningar på problemen. Jag delar nämndens bedöm-
ning på den här punkten. Det är med viss oro som jag också har tagit del av
vad nämnden redovisar när det gäller utvecklingen i dagspressens samdistri-
butionssystem. Enligt min uppfattning bör principerna för det nuvarande
distributionsstödet ligga fast. Jag kommer att följa utvecklingen noga och
vidta de åtgärder som är nödvändiga för att främja en fortsatt mångfald.

Mot bakgrund av nämndens resultat- och framtidsanalyser drar jag följan-
de slutsatser. Det direkta presstödet bör tills vidare utgå i samma former och
enligt i huvudsak samma regler som för närvarande. Jag är emellertid inte be-
redd att formulera en målsättning för hela perioden 1993/94-1995/96. Skälen
för detta är bl.a. att Statskontoret på uppdrag av Expertkommittén för studier i
offentlig ekonomi (ESO) för närvarande utreder presstödet och dess effekter.
Utredningen, som förväntas bli klar vid årsskiftet 1992/93, har inte kunnat
ligga till grund för en fördjupad prövning i årets budgetproposition. Vidare
anser jag att den utvärdering av utvecklingsstödets betydelse för dags-
tidningarnas ekonomi, som nämnden aviserar, bör avvaktas.

När det gäller stödordningens regler för stöd till tidningar på andra språk
än svenska bör en förändring i enlighet med nämndens förslag genomföras
den 1 juli 1993. Jag återkommer till detta under anslaget C 6. Driftsstöd till
dagspressen. Som anförts inledningsvis har nämnden även lämnat en särskild
rapport angående reduktion av driftsstöd i särskilda fall. För riksdagens
information vill jag nämna att rapporten för närvarande remissbehandlas och
att jag har för avsikt att återkomma till frågan i nästa års budgetproposition.

Mina förslag till medelstilldelning för de olika formerna av direkt presstöd
för budgetåret 1993/94 redovisas under anslagen C 6. Driftsstöd till dags-
pressen, C 7. Utvecklingsstöd till dagspressen, C 8. Täckande av förluster
vid statlig kreditgaranti till dagspressen och C 9. Distributionsstöd till dags-
pressen.

C 5. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden

1991/92 Utgift 2 977 719

1992/93 Anslag 4 394 000

1993/94 Förslag 5 316 000

Presstödsnämnden har enligt förordningen (1988:673) med instruktion för
presstödsnämnden till uppgift att fördela det statliga stödet till dagspressen i
enlighet med presstödsförordningen (1990:524). Därutöver har nämnden en-
ligt sin instruktion till uppgift att följa och analysera den ekonomiska utveck-
lingen för olika tidningsgrupper och övriga väsentliga förändringar inom
pressen samt att rapportera om utfallet av de presstödjande åtgärderna och om
förändringar inom tidningsägandet. 198

Taltidningsnämnden har enligt förordningen (1988:673) med instruktion prop. 1992/93:100
för taltidningsnämnden till uppgift att fördela det statliga stödet till radio- och gjj ] 2
kassettidningar i enlighet med förordningen (1988:582) om statligt stöd till
radio- och kassettidningar. Nämnden skall enligt sin instruktion bl.a. också
handlägga ärenden om fördelning av mottagarutrustningar för radiotidningar
och bedriva visst utvecklingsarbete. Nämnden prövar även frågor om tillstånd
att sända radiotidningar i rundradiosändning och om återkallelse av sådant
tillstånd.

De två nämndernas förvaltningsuppgifter fullgörs av Presstödsnämndens
kansli.

Presstödsnämnden

I enlighet med regeringens direktiv har Presstödsnämnden lämnat en fördju-
pad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96.

Presstödsnämnden räknar med att de båda nämndernas nuvarande förvalt-
ningsuppgifter kan fullgöras tillfredsställande inom ramen för nuvarande an-
slag. För vart och ett av budgetåren under perioden 1993/94-1995/96 bör
anslaget föras upp med oförändrat belopp. Anslaget bör ges karaktären av
ramanslag.

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

Presstödsnämnden skall under perioden 1993/94-1995/96 fördela det
statliga stödet till dagspressen. Taltidningsnämnden skall under samma
period fördela det statliga stödet till radio- och kassettidningar.

Resurser

Ramanslag 1993/94: 5 316 000 kr

Planeringsram: 1993/94 1994/95 1995/96

5316000kr 5316000kr 5316000kr

Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden bör under perioden 1993/94-
1995/96 fördela det statliga stödet till dagspressen resp, radio- och kassett-
tidningar. Efter beslut av regeringen bör nämnderna även kunna utföra andra
uppgifter med anknytning till sina resp, huvuduppgifter.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den mo-
dell som bör tillämpas. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden kommer
fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Nämnderna kommer
därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen
under förevarande anslag bör föras till detta konto.

199

Vid min medelsberäkning för budgetåret 1993/94 har jag tagit hänsyn till
pris- och löneutvecklingen. Med hänsyn till de konsekvenser som Presstöds-
nämnden redovisat har jag beräknat det årliga rationaliseringskravet till
24 000 kr.

Under anslaget Stöd till radio- och kassettidningar betalas kostnader för
Taltidningsnämndens utbildnings- och utvecklingsverksamhet. Min mening
är att sådana kostnader bör belasta nämndens förvaltningsanslag. Jag föreslår
därför att de medel för utbildnings- och utvecklingskostnader som för inneva-
rande budgetår anvisats från anslagsposten 2 under anslaget Stöd till radio-
och kassettidningar i fortsättningen beräknas under förevarande anslag.
Anslaget ökar därmed med 640 000 kr.

Medlen bör i fortsättningen utgå som ramanslag. För budgetåret 1993/94
bör anslaget föras upp med 5 316 000 kr. Planeringsramen för perioden
1993/94-1995/96 har beräknats till 15 948 000 kr.

Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktlinjer som chefen för Finans-
departementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av löne-
kostnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till lån i Riks-
gäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1,
Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Medlen under anslaget
kommer att fastställas slutligt enligt dessa riktlinjer, och kan därför komma
att avvika från det här föreslagna beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättningen för Presstödsnämn-
den och Taltidningsnämnden skall vara i enlighet med vad jag förordat,

2. till Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 316 000 kr.

C 6. Driftsstöd till dagspressen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

431 152 500

416 000 000

420 000 000

Presstödsnämnden

För år 1991 beviljades 76 dagstidningar driftsstöd med sammanlagt
431 152 167 kr. För år 1992 har t.o.m. augusti månad 72 dagstidningar be-
viljats sammanlagt ca 417 mkr i stöd. Ytterligare driftsstöd för år 1992
beräknas uppgå till ca 3 mkr, dvs. totalt för året 420 mkr.

Mot bakgrund av slutsatserna i resultat- och framtidsanalysema i den för-
djupade anslagsframställningen som redovisas i inledningen till detta avsnitt,
konstaterar nämnden att flera dagstidningar har så stora ekonomiska problem
att de hotas av nedläggning. Analyserna visar att lågtäckningstidningama inte

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

200

kan räkna med någon snabb uppgång av annonsintäkterna under de närmaste
åren och därför inte kan kompensera en eventuell sänkning av driftsstödet
med intäkter från marknaden.

Nämnden föreslår att stödordningen ändras när det gäller stöd till tidningar
på andra språk än svenska (jfr bet. 1989/90:KU31 s. 14). För att vara berätti-
gad till stöd skall en sådan tidning, enligt den nuvarande stödordningen,
innehålla nyheter, annan information och debatt, som rör förhållandena i
Sverige eller är av allmänt intresse. Nämnden föreslår att detta krav slopas
och ersätts med en regel om att minst 90 % av tidningens abonnerade upplaga
skall vara spridd i Sverige. Nämnden bygger i första hand sitt ställnings-
tagande på att den nuvarande regeln framstår som en allvarlig inskräkning i
den redaktionella frihet som bör tillkomma dessa tidningar på samma sätt som
gäller för svenskspråkiga tidningar. De regler för stöd till tidningar på andra
språk än svenska som återstår i stödordningen sedan den föreslagna ändring-
en genomförts, torde vara tillräckliga för att förhindra att stödet utnyttjas på
ett icke avsett sätt

För budgetåret 1993/94 begär nämnden att anslaget förs upp med 420
miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Jag har i inledningen till detta avsnitt redogjort för min övergripande syn på
presstödet, och även redogjort för svårigheten att ange en treårig målsättning
för de presspolitiska åtgärderna.

När det gäller stöd till tidningar på andra språk än svenska bör en föränd-
ring av stödordningen i enlighet med nämndens förslag genomföras den 1 juli
1993. Därmed slopas kravet på att en sådan tidning skall innehålla nyheter,
annan information och debatt, som rör förhållandena i Sverige eller är av
allmänt intresse, och ersätts med en regel om att minst 90 % av tidningens
abonnerade upplaga skall vara spridd i Sverige.

Jag beräknar anslaget i enlighet med Presstödsnämndens förslag. Anslaget
bör föras upp med 420 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat om en förändring av reglerna för stöd
till tidningar på andra språk än svenska,

2. till Driftsstöd till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 420 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

201

C 7. Utvecklingsstöd till dagspressen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

34 395 507

7 800 000

Reservation

41 560 908

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Den nya stödordning som infördes den 1 juli 1990 innebär att de tidigare
stödformerna utvecklingsbidrag och samverkansbidrag ersatts av utvecklings-
stöd. Under en övergångsperiod belastas anslaget även av samverkansbidrag
som beviljats men inte slutförts under den tidigare stödordningen.

Presstödsnämnden

För budgetåret 1992/93 hade t.o.m. oktober månad 12,9 mkr utbetalats i
utvecklingsstöd. Beviljade men ännu inte utbetalade utvecklingsstöd uppgick
samtidigt till 30,8 mkr. När det gäller tidigare beslut om samverkansbidrag
återstår totalt 1,2 mkr att utbetala, varav 0,7 mkr under innevarande budgetår
och 0,5 mkr under budgetåret 1993/94.

Mot bakgrund av slutsatserna i resultat- och framtidsanalysema i den för-
djupade anslagsframställningen som redovisas i inledningen till detta avsnitt,
finner nämnden det angeläget att utvecklingsstödet, som minskats med
28 miljoner kronor budgetåret 1992/93, återförs till en väsentligt högre nivå.

För budgetåret 1993/94 begär nämnden att anslaget förs upp med
17,8 miljoner kronor, vilket innebär en ökning med 10 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Mot denna bakgrund, och med hänsyn till det rådande statsfinansiella lä-
get, anser jag inte att utvecklingsstödet bör räknas upp i enlighet med Press-
stödsnämndens förslag. För budgetåret 1993/94 bör anslaget föras upp med
oförändrat 7,8 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utvecklingsstöd till dagspressen för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 7 800 000 kr.

202

C 8. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Den nya stödordning som infördes den 1 juli 1990 innebär att Presstöds-
nämnden får bevilja kreditgarantier till dagspressen i en sådan omfattning att
det sammanlagda beloppet för utestående garantier uppgår till högst 300 mil-
joner kronor. Förluster till följd av infriade garantier minskar det tillåtna ram-
beloppet i motsvarande mån.

Presstödsnämnden

Nämnden har i augusti 1992 beviljat statlig lånegaranti för ett belopp på 6,3
miljoner kronor jämte räntekostnader till två samverkande tidningsföretag för
investeringar i en ny tryckpress. Garantin gäller 15 år och är den första som
lämnas inom ramen för den nya stödordningen. Nämnden har även beviljat
bidrag på sammanlagt 3 858 400 kr för räntekostnader på lånet under fem år.
Räntebidraget lämnas under anslaget Utvecklingsstöd till dagspressen.

För budgetåret 1993/94 begär nämnden oförändrat 1 000 kr på anslaget.

Föredragandens överväganden

I överensstämmelse med Presstödsnämndens förslag bör anslaget föras
upp med 1 000 kr för budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen
för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

C 9. Distributionsstöd till dagspressen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

79 546 963

75 000 000

203

Presstödsnämnden

Under budgetåret 1991/92 betalade nämnden ut sammanlagt 79 546 963 kr i
distributionsstöd för 983 miljoner samdistribuerade tidningsexemplar. För
budgetåret 1992/93 räknar nämnden med ett utfall på 75 miljoner kronor.

Mot bakgrund av slutsatserna i resultat- och framtidsanalysema i den för-
djupade anslagsframställningen finner nämnden det angeläget att distribu-
tionsstödet, som minskats med 7,5 % budgetåret 1992/93, inte sänks ytterli-
gare. För budgetåret 1993/94 begär nämnden att anslaget förs upp med oför-
ändrat 75 miljoner kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Föredragandens överväganden

Mot denna bakgrund beräknar jag anslaget för budgetåret 1993/94 i enlig-
het med Presstödsnämndens förslag. Anslaget bör föras upp med 75 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

att till Distributionsstöd till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvi-
sa ett förslagsanslag på 75 000 000 kr.

C 10. Stöd till radio- och kassettidningar

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

74 349 481

90 238 000

101 974 000

Taltidningsnämnden

I enlighet med regeringens direktiv har Taltidningsnämnden lämnat en för-
djupad anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96.1 det följande
görs en sammanfattning av nämndens resultat-, framtids- och resursanalyser
för verksamheten med radio och kassettidningar.

Taltidningsnämndens resultatanalys

Riksdagens beslut år 1988 (prop. 1987/88:145, bet. 1987/88:KU39, rskr.
1987/88:291) om stöd till radio- och kassettidningar innebar att förutsätt-
ningar skapades för en dramatiskt förbättrad situation när det gäller tillgången

204

till innehållet i dagstidningar för synskadade och andra grupper av funktions-
hindrade som inte förmår hålla i eller bläddra i en tidning.

Målsättningen för verksamheten med radio- och kassettidningar, som i
huvudsak formulerades av riksdagen år 1988 och som därefter har modifie-
rats något, innebär i korthet:

- att minst 50 dagstidningar skall ges ut som taltidning,

- att utbudet av taltidningar skall präglas av god geografisk spridning och
politisk mångfald,

- att tekniken med redigerade och intalade taltidningar prioriterats, sam-
tidigt som arbetet pågått med att utveckla RATS-tekniken (radiosända tal-
syntestidningar för synskadade). För att möjliggöra en satsning på RATS
ändrades stödordningen den 1 juli 1992 så att frågan om utgivningsform inte
längre har betydelse när det gäller att fördela bidrag (jfr prop. 1991/92:100
bil. 12, bet. 1991/92:KU27, rskr. 1991/92:197),

- att nämnden skall främja marknadsföring samt bedriva viss utbildnings-
och utvecklingsverksamhet,

- att årskostnaden (omräknad i 1992 års penningvärde) för utgivningen
av en 6-dagars radiotidning med en sändare beräknas till drygt 1,2 mil-
joner kronor. Stödordningen omfattar sedan den 1 juli 1991 även regler för
högsta stödbelopp per abonnemang (jfr prop. 1990/91:100 bil. 10, bet.
1990/91:KU29, rskr. 1990/91:161).

Taltidningsnämndens resultatredovisning visar i korthet:

- att 60 dagstidningar har beviljats ersättning för taltidningsutgivning
t.o.m. september 1992, och att ytterligare tre dagstidningar planerar att på-
börja taltidningsutgivning under innevarande budgetår,

- att av de 60 dagstidningarna står 17 socialdemokratin nära, 6 är center-
partistiska, 16 är liberala, 10 är moderata eller konservativa, en står nära
miljöpartiet, medan övriga har beteckningen oberoende. Vidare omfattar ut-
budet av lokala medel- eller högfrekventa taltidningar för närvarande samtliga
regioner utom Hälsingland, Västmanlands län, Jönköpings län och Väst-
götadelen av Älvsborgs län,

- att av de 60 taltidningarna kommer 59 ut som redigerade och intalade
radiotidningar. En tidning ges ut i RATS-form, medan en tidning använder
båda teknikerna. Ytterligare tre av de 59 tidningarna samt en nytillkommande
tidning väntas under innevarande budgetår påbörja RATS-utgivning,

- att marknadsföringsinsatserna samt utbildnings- och utvecklingsverk-
samheten genomgående har givit goda resultat. Nämnden pekar därvid på tid-
ningsföretagens positiva inställning till taltidningsutgivning, den goda upp-
lageutvecklingen och tal tidningsredaktörernas uttalade vilja att utveckla sitt
arbete,

- att årskostnaden för tolv nystartade radiotidningar under åren 1991 och
1992 har beräknats till i genomsnitt 1,3 miljoner kronor. Samtidigt noterar
nämnden att fyra högfrekventa tidningar ligger nära den gräns på 25 000 kr
för maximalt stöd per abonnemang som infördes år 1991. En taltidning har
upphört under år 1992 som en följd av att kostnaderna överstigit maximi-
nivån. En tidning som överskrider den gällande stödgränsen på 100 kr per

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

205

exemplar för lågfrekventa tidningar står själv för den överskjutande kost-
naden.

Taltidningsnämndens framtidsanalys

Taltidningsnämnden utgår från att verksamheten med radio- och kassettid-
ningar skall fortsätta enligt de målsättningar som riksdagen formulerade år
1988 och med de modifieringar som därefter har gjorts.

Mot bakgrund av att i det närmaste samtliga regioner i Sverige nu har till-
gång till någon lokal medel- eller högfrekvent taltidning, förutser nämnden att
de senaste årens snabba ökning av antalet taltidningar kommer att minska
kraftigt under år 1994. Under budgetåren 1993/94-1995/96 räknar nämnden
med att verksamheten kommer att omfatta 67, 72 resp. 78 taltidningar.

I de områden som ännu saknar taltidning ligger en utbyggnad med RATS-
systemet närmast till hands. Nämndens bedömning i föregående års anslags-
framställning att RATS-tekniken kommer att dominera utvecklingen under
första hälften av 1990-talet kvarstår. En viss tidsförskjutning är dock ofrån-
komlig eftersom flera aktuella tidningsföretag är i färd med att genomföra
tekniska förändringar i sina sätterier. Nämnden har fattat principbeslut om att
prioritera fem utvalda dagstidningar vid utbyggnaden av RATS under de
närmaste tre åren.

Under perioden 1993/94-1995/96 bör möjligheten öppnas för ytterligare
grupper av funktionshindrade att få teckna taltidningsabonnemang. Nämnden
avser att återkomma till regeringen i denna fråga.

Taltidningsnämndens resursanalys

Under budgetåret 1991/92 har totalt 74,3 miljoner kronor förbrukats under
anslaget. Därav avser 65,7 miljoner kronor bidrag till tidningsföretagen för
utgivningsverksamheten. Resterande belopp avser inköp av radiotidnings-
mottagare, utbildningsverksamhet samt ersättning till Televerket (Svensk
Rundradio AB fr.o.m. den 1 juli 1992) för service, sändningskostnader
m.m.

Mot bakgrund av slutsatserna i resultat- och framtidsanalysen begär Tal-
tidningsnämnden totalt 102 614 000 kr för budgetåret 1993/94, varav
101 974 000 kr (+ 12 356 000 kr) för bidrag till utgivningsverksamhet m.m.,
och 640 000 kr (+ 20 000 kr) för utbildnings- och utvecklingsverksamhet.

För perioden 1993/94-1995/96 beräknar nämnden att medelsbehovet för
utgivningsverksamheten kommer att uppgå till totalt 320 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

I 1992 års budgetproposition (1991/92:100 bil. 12 s. 130) uppsköts den
planerade fördjupade prövningen av det framtida stödet till taltidningar i av-
vaktan på de förslag och slutsatser som kunde komma från 1989 års handi-
kapputredning. Utredningens slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

206

alla remissbehandlas för närvarande. Jag är dock inte beredd att ytterligare
skjuta upp den fördjupade prövningen.

Taltidningsnämndens väl genomarbetade anslagsframställning visar enligt
min mening att verksamheten med radio- och kassettidningar bedrivs med en
sådan inriktning att de målsättningar som sattes upp år 1988, och som där-
efter har modifierats något, i huvudsak har uppnåtts. Handikapputredningen
finner i sitt slutbetänkande (s. 217 ff.) att det nuvarande systemet med stöd
till taltidningsverksamheten över statsbudgeten visat sig vara effektivt och tills
vidare bör bibehållas.

Mot denna bakgrund drar jag följande slutsatser. Stödet till radio- och kas-
settidningar bör bibehållas oförändrat vad gäller grunderna för stödet under
den kommande treårsperioden. Det innebär bl.a. att de övergripande målsätt-
ningarna för verksamheten skall vara oförändrade. Eftersom utbyggnaden re-
dan nått långt, och utbyggnadstakten därmed kan förväntas avta, är det ofrån-
komligt att det på några punkter mer kommer att handla om att försvara upp-
nådda resultat och mindre om att expandera ytterligare. Något nytt mål ut-
tryckt i antal tidningar bör därför inte sättas upp.

Vidare bör principen om full nettokostnadstäckning för utgivande tidnings-
företag gälla även under den kommande treårsperioden och anslaget bör även
i fortsättningen vara förslagsvis betecknat. Målgruppen för taltidningsverk-
samheten bör tills vidare vara oförändrad. Jag noterar nämndens avsikt att
pröva frågan om möjligheten för andra grupper av funktionshindrade än syn-
skadade att prenumerera på taltidningar. Jag utgår från att nämnden därvid
beaktar vad föredragande statsrådet anförde i denna fråga i propositionen
1987/88:145 om stöd till radio- och kassettidningar.

Den utbyggnad av RATS-tekniken som nämnden planerar, innebär att
statens kostnader för verksamheten på sikt kommer att kunna minskas, men
framför allt innebär RATS fördelar för de synskades informationssituation,
eftersom större delen av tidningen därigenom blir tillgänglig. Jag har erfarit
att det på olika bibliotek finns en efterfrågan från synskadade på inläsning av
innehållet i de delar av dagstidningarna som inte ryms i de redigerade och
intalade kassettutgåvoma. På sikt bör belastningen på biblioteken kunna
minska genom att fler tidningar distribueras med RATS-tekniken.

När det gäller frågan om synskadades tillgång till myndighets- och sam-
hällsinformation genom de s.k. läns- och kommuntidningama som behandla-
des av konstitutionsutskottet i betänkandet 1991/92:KU27, vill jag för riks-
dagens information nämna att handikapputredningen i sitt slutbetänkande
(s. 143 ff.) föreslår ett tillägg till 4 § förvaltningslagen (1986:223) som inne-
bär att stat, kommuner och landsting ges en skyldighet att se till att personer
med funktionshinder får den hjälp de behöver för att ta del av information
från myndigheter. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet
tillsammans med utredningens övriga förslag. Jag vill också hänvisa till vad
chefen för Finansdepartementet anför om betydelse av en god och allsidig
samhällsinformation (jfr bil. 8).

Från anslaget betalas kostnader för Taltidningsnämndens utbildnings- och
utvecklingsverksamhet, som för budgetåret 1992/93 beräknats under anslags-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

207

posten 2. Jag anser att medel för dessa uppgifter i fortsättningen bör anvisas prOp 1992/93’ 100
under anslaget C 5. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden. Jag har gjj

därför beräknat en minskning av förevarande anslag med 640 000 kr.

Mot denna bakgrund bör anslaget föras upp med 101 974 000 kr för
budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till radio- och kassettidningar för budgetåret 1993/94

anvisa ett förslagsanslag på 101 974 000 kr.

208

Litteratur och tidskrifter

C 11. Litteraturstöd

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1991/92	Utgift	38 639 539	Reservation	7 398 406
1992/93	Anslag	39 064 000
1993/94	Förslag	40 866 000

Från anslaget utgår stöd till utgivning av litteratur enligt förordningen
(1978:490) om statligt litteraturstöd. Frågor om utgivningsstöd prövas av
Statens kulturråd i enlighet med nämnda förordning och förordningen
(1988:676) med instruktion för statens kulturråd. Vidare utgår från anslaget
stöd till En Bok För Alla AB för utgivning och spridning av kvalitetslitteratur
till lågt pris, samt till Expertkommittén för översättning av finsk facklitteratur
till svenska.

1992/93 Beräknad ändring
1993/94__________

Föredraganden

1. Utgivningsstöd	31 047 000	+	1 552 000
2. En Bok För Alla AB för utgivning av En bok för alla samt läsfrämjande åtgärder för bam och ungdom	7 933 000	+	246 000
3. Kommittén för översättning av fmsk facklitteratur till svenska	84 000	4-	4 000
	39 064 000	+	1 802 000

Statens kulturråd

Statens kulturråd har i enlighet med regeringens direktiv lämnat en fördjupad
anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96. I det följande görs en
sammanfattning av Kulturrådets resultatanalys, framtida handlingsprogram
och resursanalys på littera turom rådet.

Kulturrådets resultatanalys

Målet för den statliga litteraturpolitiken är att tillförsäkra allmänheten ett
rikt och varierat utbud av kvalitetsböcker. I detta syfte infördes år 1975
det statliga litteraturstödet, som är ett omfattande selektivt titelstöd till för-
lag och andra utgivare (jfr prop. 1984/85:141, bet. 1984/85:KrU21, rskr.
1984/85:392). Kulturrådet drar i sin resultatanalys slutsatsen att stödet fun-
gerat som en allmän stimulans till utgivning av ett bredare urval av god
litteratur, delvis beroende på att stödet bidragit till tillkomsten av ett stort
antal små och medelstora förlag.

Ett selektivt stöd till en privat bransch bör vara noga utarbetat. Det bör ha
en god effekt i förhållande till insatsen. Det får inte innebära en otillbörlig
styrning av utgivningen eller en snedvridning av konkurrensförhållandena i

209

14 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

branschen. Stödet får inte heller innebära att staten övertar uppgifter och kost-
nader som ligger under branschens eget ansvar. Vidare får stödet inte ha
negativa bieffekter, som att driva upp priser eller leda till en överdrivet stor
utgivning. Stöd bör slutligen beviljas enligt enkla och klara fördelningsprinci-
per som erkänns och accepteras av mottagarna av stödet. Kulturrådet menar
att den nuvarande svenska litteraturstödsmodellen i allt väsentligt svarar mot
dessa kriterier.

Distributionsfrågan är det mest akuta problemet på dagens bokmarknad.
Genom det avtalslösa tillstånd som råder i branschen sedan det s.k. fackbok-
handelsavtalet upphört, ökar förlagens konkurrens gentemot bokhandeln så
drastiskt att det finns risk för att de små och medelstora kvalitetsförlagens tit-
lar inte når ut till handeln.

Kulturrådets förslag till handlingsprogram

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen fmner Kulturrådet att de stat-
liga stödinsatserna på litteraturområdet under perioden 1993/94-1995/96
främst bör inriktas på:

- att behålla ett i huvudsak oförändrat utgivningsstöd vad gäller grun-
derna, men att stödet reformeras genom bl.a. ökade anslag och nya stödända-
mål for att möta förändringar i omvärlden och för att göra det mer verknings-
fullt och ändamålsenligt inom visa områden,

- att möta de krav som den ökade internationaliseringen och det mång-
kulturella samhället ställer,

- att genom projekt som skolklassikerserien och En bok för alla bidra till
en aktiv spridning av god litteratur till en bred publik, samt

- att noga bevaka utvecklingen och behovet av stödåtgärder inom bok-
distributionen.

Kulturrådets resursanalys

Under budgetåret 1991/92 tilldelades sammanlagt 881 titlar utgivningsstöd.
802 ansökningar avslogs och 137 bordlädes.

För budgetåret 1993/94 räknar Kulturrådet med en priskompensation om
5 %. Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och förslaget till hand-
lingsprogram begär Kulturrådet att anslagsposten 1 förs upp med sammanlagt
34 747 000 kr (+ 3 700 000 kr).

För de båda efterföljande budgetåren föreslår Kulturrådet en uppräkning
av anslagsposten med 1 250 000 kr resp. 750 000 kr.

En Bok För Alla AB

En Bok För Alla AB övertog i april 1992 Stiftelsen Litteraturfrämjandets åta-
ganden gentemot staten för utgivning och spridning av kvalitetslitteratur till
lågt pris. Bolagets avtal med staten gäller t.o.m. den 30 juni 1993 (jfr bet.
1991/92:KrU26, rskr. 1991/92:221). Se under föredragandens överväganden
angående ett nytt avtal.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

210

Bolaget har begärt en treårig förlängning av avtalet. Anslaget bör under
perioden räknas upp lika mycket som anslagsposten 1. Utgivningsstöd.

Kulturrådet anser i sin fördjupade anslagsframställning att verksamheten
En bok för alla är av stor betydelse för spridning av kvalitetslitteratur och läs-
främjande aktiviteter bland nya grupper. Rådet tillstyrker en treårig förläng-
ning av avtalet.

Expertkommittén för översättning av finskspråkig
facklitteratur till svenska

Kommittén tillsattes år 1961 under Nordiska Kulturkommissionen med upp-
gift att välja ut och att låta översätta till svenska sådan finsk facklitteratur som
publicerats endast på finska men som bedömdes vara av intresse för en
svensk och nordisk läsekrets. Anslagen från Sverige och Finland förutsattes
bli lika stora. Efter upplösningen av kommissionen har kommittén fått direkta
statsanslag.

Under kommitténs verksamhetsperiod har ca 85 verk översatts. Ett 10-tal
arbeten förbereds for närvarande för utgivning. Kommittén ger också ekono-
miskt stöd för översättning av ett 20-tal artiklar varje år. Målsättningen är att
ett oförändrat antal titlar skall kunna översättas.

Mot bakgrund av denna ambition, och med hänvisning till principen om
ömsesidiga bidrag länderna emellan, bör anslaget räknas upp. För budget-
året 1993/94 begär kommittén att anslagsposten förs upp med 130 000 kr
(+ 46 000 kr). Under perioden 1993/94-1995/96 bör en utjämning ske med
det finländska bidraget.

Föredragandens överväganden

Kulturrådet har i sin fördjupade anslagsframställning genomfört en ambitiös
utvärdering som enligt min mening visar att den svenska litteraturstödsmodel-
len i huvudsak verkar effektivt, så att en kulturpolitiskt angelägen utgivning
av kvalitetslitteratur kan upprätthållas med hjälp av en relativt begränsad stat-
lig insats.

Mot denna bakgrund drar jag följande slutsatser. Kulturrådet bör under
perioden 1993/94-1995/96 administrera ett litteraturstöd med i huvudsak
samma övergripande målsättning som för närvarande. Grunderna för utgiv-
ningsstödet bör ligga fast Det innebär att stödet även i fortsättningen fördelas
i huvudsak som ett efterhandsstöd enligt arkersättningsprincipen.

Svenska bokförläggareföreningen har i skrivelse till regeringen den 17
november 1992, med anledning av vad Kulturrådet anför i den fördjupade an-
slagsframställningen, framfört kritik mot det krav på maximipris för littera-
turstödda titlar, den s.k. prispressen, som finns i stödordningen. Enligt bok-
förläggareföreningen har prispressen inte längre någon kulturpolitisk uppgift
och bör därför slopas. Jag är på grundval av det underlag som nu föreligger
inte beredd att föreslå någon förändring på den här punkten. Jag vill dock för

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

211

riksdagens information nämna att jag har för avsikt att föreslå regeringen att
ge Kulturrådet i uppdrag att utvärdera prispressen och att komma in med
förslag till förändringar om det skulle visa sig att den nuvarande ordningen på
den här punkten inte svarar mot de kulturpolitiska målsättningarna.

Jag har tidigare vid behandlingen av Kulturrådets fördjupade anslagsfram-
ställning under B. Kulturverksamhet m.m. redovisat att den samhällsekono-
miska situationen är sådan att det inte är möjligt att klara reformåtaganden i
den omfattning som Kulturrådet föreslår på olika konstområden, och att
Kulturrådets förslag till handlingsprogram huvudsakligen måste bygga på ut-
nyttjandet av befintliga resurser på området.

Mot den bakgrunden är jag inte beredd att förorda sådana nya stödändamål
på litteraturområdet som förutsätter ökade resurser. Kulturrådet bör dock
även i fortsättningen, inom ramen för grunderna för utgivningsstödet och
övriga av riksdag och regering uttalade riktlinjer, besluta om anslagsmedlen
på de olika litteraturkategoriema och övriga ändamål under anslagspos-
ten Utgivningsstöd. Det innebär att Kulturrådet har befogenhet att tillgodo-
se uppkomna nya stödbehov inom litteraturområdet under förutsättning att
det kan ske genom en omprioritering av redan befintliga resurser under
anslagsposten och inom ramen för nuvarande stödordning, t.ex. för utländsk
litteratur i svensk översättning, bam- och ungdomslitteratur, tecknade serier
och invandrar- och minoritetslitteratur (jfr prop. 1984/85:141 s. 33ff., bet.
1984/85:KrU21, rskr. 1984/85:392).

Kulturrådet föreslår att stödordningen för särskilt kostnadskrävande utgiv-
ning (projektstöd) omvandlas inom befintlig resursram till ett renodlat stöd
för bildböcker och bildverk och att andra kostnadskrävande projekt behandlas
under resp, stödordningar för skön- och facklitteratur (jfr prop. 1984/85:141
s. 29ff.). Jag föreslår att en sådan förändring av stödordningen genomförs
den 1 juli 1993.

Kulturrådets handlingsprogram innebär bl.a en satsning på skolklassiker-
serien och utgivningen av En bok för alla. Mot bakgrund av de positiva erfa-
renheter som Kulturrådet redovisar för skolklassikerserien, förordar jag att
serien förlängs med målsättningen att uppnå 100 titlar under den kommande
treårsperioden. För budgetåret 1993/94 bör 2,5 miljoner kronor av anslags-
posten 1 anvisas för detta ändamål.

Riksdagen gav genom sitt beslut den 23 april 1992 (bet. 1991/92:KrU26,
rskr. 1991/92:221) regeringen bemyndigande att träffa avtal med det nya
bolaget En Bok För Alla AB som innebär att bolaget övertar Stiftelsen Littera-
turfrämjandets tidigare avtalade rättigheter och förpliktelser om utgivning och
spridning av En bok för alla för bam och ungdomar samt vuxna t.o.m. den
30 juni 1993. Ett avtal med denna innebörd slöts mellan staten och bolaget
den 30 april 1992. Som grund för sitt bemyndigande anförde kulturutskottet
bl.a. att utgivning och spridning av kvalitetslitteratur till lågpris ingår som en
viktig del i den statliga litteraturpolitiken och att det är angeläget att en sådan
utgivning kan fortsätta utan avbrott. Jag delar denna bedömning och förordar
att verksamheten En bok för alla förlängs under perioden 1993/94—1995/96.
För att ge bolaget nödvändiga planeringsförutsättningar kommer ett nytt avtal

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

212

för tiden den 1 juli 1993-den 30 juni 1996 att träffas mellan staten och En
Bok För Alla AB den 17 december 1992. Avtalet innebär att verksamheten
för budgetåret 1993/94 tilldelas ett anslag på 8 179 000 kr och att bidraget för
de följande två budgetåren räknas upp enligt den praxis som gäller för statliga
bidragsanslag. Avtalet innehåller ett förbehåll för riksdagens godkännande av
de ekonomiska förpliktelser for staten som följer av avtalet.

Statliga kreditgarantier till bokförlag är ett annat av de stöd på litteraturom-
rådet som infördes på 1970-talet (jfr prop. 1984/85:141 s. 5 lff.). Myndig-
hetsansvaret ligger hos Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK). In-
för den kommande treårsperioden är jag inte beredd att förorda en förlängning
av detta stöd, som för budgetåret 1992/93 anvisats under anslaget C 13.
Kreditgarantier till bokförlag. Skälet är framfor allt att kreditgarantierna har
utnyttjats mycket lite under senare år, och att stödet därför inte längre kan
sägas fylla en kulturpolitisk uppgift. Möjligheten att bevilja kreditstöd bör
upphöra vid utgången av innevarande budgetår. Förluster som uppstår som
en följd av kreditgarantier beviljade före den 1 juli 1993 bör belasta anslaget
A 2. Utredningar m.m. Vid ingången av innevarande budgetår fanns ute-
stående garantier på 55 366 kr.

Vid beräkningen av förevarande anslag har jag räknat med en viss kom-
pensation för prisutvecklingen. Mot denna bakgrund beräknar jag att anslaget
bör föras upp med 40 866 000 kr for budgetåret 1993/94.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat om en förändrad inriktning på stö-
det till särskilt kostnadskrävande utgivning (projektstöd),

2. godkänna de ekonomiska förpliktelser för staten som följer av
avtalet mellan staten och En Bok För Alla AB för perioden 1993/94-
1995/96,

3. godkänna att nuvarande ordning för kreditgarantier till bokförlag
avskaffas,

4. till Litteraturstöd för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservations-
anslag på 40 866 000 kr.

C 12. Stöd till kulturtidskrifter
1991/92 Utgift	20 364 658	Reservation	736 660
1992/93 Anslag	21 450 000
1993/94 Förslag	19 450 000

Från anslaget utgår stöd enligt förordningen (1977:393) om statligt stöd till
kulturtidskrifter. Frågor om stöd prövas av Statens kulturråd i enlighet med
nämnda förordning och förordningen (1988:676) med instruktion för statens
kulturråd.

213

Statens kulturråd

I enlighet med regeringens direktiv har Statens kulturråd lämnat en fördjupad
anslagsframställning för perioden 1993/94-1995/96. I det följande görs en
sammanfattning av Kulturrådets resultatanalys, framtida handlingsprogram
och resursanalys på kulturtidskriftsområdet.

Kulturrådets resultatanalys

Målet för det statliga stödet till kulturtidskrifter är att garantera en mångfald i
utgivningen och att därigenom främja yttrandefrihet och stimulera debatt. I
motiveringar för stödet har angivits tidskrifternas stora roll för den allmänna
debatten i kulturella, sociala och politiska frågor och därmed för den demo-
kratiska processen.

Antalet tidskrifter i Sverige fortsätter att öka och är i dag ca 10 000, varav
ca 800 bedöms vara kulturtidskrifter. Av dessa ansöker årligen mellan 300
och 400 om stöd, varav ca 200 beviljas. Det statliga stödet har spelat en viktig
roll för att kulturtidskrifterna, som lever under svåra ekonomiska villkor,
skall överleva.

Under slutet av 1980-talet genomförde Kulturrådet en försöksverksamhet
för att förbättra kulturtidskrifternas ekonomi genom att finna metoder for att
öka prenumerationsantalet och minska kostnaderna (jfr prop. 1986/87:100
bil. 10, bet. 1986/87:KrU17, rskr. 1986/87:209). En utvärdering av försöket
och förslag till åtgärder lämnades i Kulturrådets rapport (1989:6) Statligt stöd
till kulturtidskrifter (jfr prop. 1989/90:100 bil. 10). Kulturrådet har därefter
fått i uppdrag att fortsätta med olika utvecklingsinsatser när det gäller mark-
nadsföring, teknikutveckling och utbildning på kulturtidskriftsområdet (jfr
prop. 1991/92:100 bil. 12, bet. 199l/92:KrU26, rskr. 1991/92:221).

Kulturrådet drar slutsatsen att kombinationen av produktionsstöd och ut-
vecklingsinsatser på kulturtidskriftsområdet har varit framgångsrik.

Kulturrådets förslag till handlingsprogram

Kulturrådet bedömer att det under en förutsebar framtid kommer att fmnas be-
hov av ett produktionsstöd med i huvudsak samma inriktning och omfattning
som för närvarande. De försök som genomfördes under slutet av 1980-talet
visar att även olika utvecklingsinsatser är nödvändiga. Tidskrifterna bör
också under 1990-talet få möjligheter till effektivare marknadsföring, och
satsningarna på teknikutveckling bör fortsätta. Sammanlagt 20 % av det totala
stödbeloppet bör användas for utvecklingsstöd som omfattar marknadsföring,
teknikutveckling och utbildning. Kulturrådet pekar på distributionen av tid-
skrifterna som en del av ett generellt kulturpolitiskt problem.

Kulturrådets resursanalys

För budgetåret 1991/92 beviljades 218 tidskrifter stöd med belopp mellan
10 000 och 438 200 kr. Därav har 32 tidskrifter erhållit bidrag för inläsning
på kassett med sammanlagt 714 500 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

214

För budgetåret 1993/94 räknar Kulturrådet med en priskompensation om PrOp_ 1992/93:100

5 %. Anslaget bör föras upp med 21 750 000 kr (+ 300 000 kr), varav 20 % gjj

bör användas som utvecklingsstöd till åtgärder för marknadsföring, teknikut-
veckling och utbildning.

För de båda efterföljande budgetåren föreslår Kulturrådet en uppräkning
av anslaget med 600 000 kr per år.

Föredragandens överväganden

Kulturrådets fördjupade anslagsframställning visar enligt min mening att det
statliga stödet till kulturtidskrifter har varit framgångsrikt när det gäller att
väma ett stort utbud av kulturellt värdefulla tidskrifter i Sverige. Därtill har
inte minst bidragit de olika utvecklingsinsatser som Kulturrådet vidtagit.

Mot bakgrund av Kulturrådets resultat- och framtidsanalyser drar jag föl-
jande slutsatser. Under den kommande treårsperioden bör Kulturrådet admi-
nistrera ett statligt stöd till kulturtidskrifter med målsättningen att garantera en
kulturellt värdefull mångfald i tidskriftsutbudet. Stödet bör dels utgå som
produktionsstöd, dels som ett utvecklingsstöd för insatser när det gäller
marknadsföring, teknik och utveckling. Det bör ankomma på regeringen att
ange de närmare villkoren för stödinsatserna. Målsättningen bör även formu-
leras som ett krav att under perioden uppvisa besparingar i statens utgifter för
produktionsstödet, bl.a. som en följd av de utvecklingsinsatser som vidtas.

Kulturrådet bör under perioden också verka för tydliga prioriteringar när
det gäller vilka kategorier av kulturtidskrifter som i första hand bör få stöd.
Bland det stora antalet tidskrifter som erhåller statligt stöd, finns t.ex. publi-
kationer vars utgivare är myndigheter, förlag eller organisationer som borde
ha ekonomiska förutsättningar att själva finansiera utgivningen. Det är bl.a.
mot denna bakgrund som jag bedömer att det finns utrymme att minska
anslaget med 2 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Jag beräknar att anslaget bör föras upp med sammanlagt 19 450 000 kr för
budgetåret 1993/94. Högst 2 miljoner kronor av anslaget bör få användas för
olika utvecklingsinsatser.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksamheten
med kulturtidskrifter skall vara i enlighet med vad jag förordat,

2. till Stöd till kulturtidskrifter för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 19 450 000 kr.

215

C 13.	Stöd till bokhandel			Prop. 1992/93:100
1991/92	Utgift	6 635 5001	Reservation	2 032 380 B1L 12
1992/93	Anslag	9 342 0001
1993/94	Förslag	8 030 000

1 Anvisat under anslagen Stöd till bokhandel och Lån for investeringar i bokhandel
m.m.

Från anslaget utgår kreditstöd, sortimentsstöd, stöd till rådgivning samt
katalogdatorstöd enligt förordningen (1985:525) om statligt stöd till bok-
handeln. Vidare utgår från anslaget stöd till spridning av bokinformation samt
bidrag till Bokbranschens Finansieringsinstitut AB (BFI) för dess kostnader
för administration av den statliga stödverksamheten.

1992/93 Beräknad ändring
1993/94__________

Föredraganden

1. Lån till investeringar i

bokhandel m.m.	2 382 0001		of.
2. Sortimentsstöd	3 500 000		of.
3. Katalogdatorstöd	1 519 000		of.
4. Stöd till spridning av bokinformation	1 336 000		1 336 000
5. Bokbranschens Finan- sieringsinstitut AB	605 000	+	24 000
	9 342 OOO2	—	1 312 000

1 Anvisat under anslaget C 15. Lån för investeringar i bokhandel m.m. Övriga
anslagsposter har anvisats under anslaget C 14. Stöd till bokhandel.

2Av beloppet får BFI omfördela högst 200 000 kr mellan anslagsposterna 2-4.

Bokbranschens Finansieringsinstitut AB (BFI)

I enlighet med regeringens direktiv har BFI lämnat en fördjupad anslagsfram-
ställning för perioden 1993/94-1995/96.1 det följande görs en sammanfatt-
ning av BFI:s resultat-, framtids- och resursanalyser.

I anslutning till den fördjupade anslagsframställningen har BFI även över-
lämnat rapporten Bokhandelsbranschen 1992. Rapporten innehåller en utvär-
dering av de olika formerna av statligt stöd till bokhandeln samt en redogörel-
se för förändringar i bokhandelsbeståndet under det senaste året och under
den senaste tioårsperioden.

BFI:s resultatanalys

Det statliga stödet till bokhandeln har två övergripande målsättningar. Dels att
att vidmakthålla och om möjligt förstärka ett vittförgrenat bokhandelsnät, dels
att öka tillgängligheten av kvalitetslitteratur i bokhandeln. BFI drar slutsatsen

216

i sin resultatanalys att det statliga stödet har haft stor betydelse för bokhan- prop. 1992/93:100
delns spridning i landet. Bil.12

Stöd till investeringar i bokhandeln m.m. (kreditstöd) infördes på försök
år 1977 for att budgetåret 1985/86 permanentas med i huvudsak oförändrade
villkor (jfr prop. 1984/85:141, bet. 1984/85:KrU21, rskr. 1984/85:392).
Kreditstöd lämnas i första hand till fullsorterade bokhandlar på mindre eller
medelstora orter.

Sortimentsstöd infördes budgetåret 1985/86 för att ge mindre bokhandlar
möjlighet att kunna erbjuda ett i förhållande till sin bokförsäljning hög lager-
beredskap av god och aktuell litteratur till rimliga kostnader. Den utvidg-
ning av sortimentsstödet som genomfördes den 1 juli 1992 mot bakgrund
av det s.k. fackbokhandelsavtalets upphörande (jfr prop. 1991/92:100 bil. 12
s. 136ff., bet. 1991/92:KrU26, rskr. 1991/92:221) innebär att situationen
förbättrats för de mindre bokhandlar som tidigare var anslutna till fackbok-
handelsavtalet och som nu står utanför branschens olika abonnemangs-
system.

Stöd till katalogdator infördes den 1 juli 1992 för att ge mindre bokhand-
lar, med begränsad lagerberedskap, möjlighet att ansluta sig till branschens
datoriserade katalog- och datorsystem (jfr prop. 1991/92:100 bil. 12 s. 136
ff., bet. 1991/92:KrU26, rskr. 1991/92:221). I november 1992 hade totalt 44
bokhandlar beviljats sammanlagt 893 000 kr i katalogdatorstöd. BFI redo-
visar att större delen av de berörda bokhandlarna visat stort intresse för
stödet.

Stöd till spridning av bokinformation infördes budgetåret 1985/86 för att
främja distributionen av en katalog med den samlade svenska utgivningen av
bam- och ungdomsböcker (jfr prop. 1984/85:141, bet. 1984/85:KrU21,
rskr. 1984/85:392). Katalogen distribueras till landets samtliga barnfamiljer
och har kommit att ligga till grund för en årlig s.k. bamboksvecka i hela
landet

BFI:s framtidsanalys

Bokhandelsbranschens ekonomiska situation, som generellt sett varit bra
under andra halvan av 1980-talet, har försämrats under år 1991. Som för-
klaring till nedgången pekar BFI på att bokhandelns försäljning till såväl
kommunala organ som privata företag minskat, och att kostnaderna för loka-
ler och löner ökat för större delen av branschen. Bland de bokhandlar som
redan tidigare haft svag ekonomi kan det under den närmaste tiden ske en viss
ökning av antalet betalningsinställelser.

Under perioden 1993/94-1995/96 bör de statliga stöden till bokhandeln i
huvudsak utgå enligt nuvarande regler. BFI föreslår att anslaget till kreditstöd
räknas upp och att möjligheten att erhålla kreditstöd utvidgas till att omfatta
ytterligare kategorier av bokhandlar. I övrigt begär BFI ökningar av anslagen
till katalogdatorstöd och stöd till spridning av bokinformation. Även anslaget
till BFI:s administrationskostnader bör höjas.

217

BFI:s resursanalys

Mot bakgrund av slutsatserna i resultat- och framtidsanalyserna begär BFI att
anslaget förs upp med totalt 12 406 000 kr (+ 3 064 000 kr) för budgetåret
1993/94 fördelade på följande ändamål:

- 4 800 000 kr (+ 2 418 000 kr) för kreditstöd för att bl.a. möjliggöra en
utvidgning av stödmöjlighetema till fler kategorier bokhandlar,

- 3 500 000 kr (of.) för sortimensstöd,

- 1 700 000 kr (+ 181 000 kr) för katalogdatorstöd för att samtliga berörda
bokhandlar skall kunna erhålla stöd under den kommande treårsperioden,

- 1 551 000 kr (+ 215 000 kr) for stöd till spridning av bokinformation för
att täcka de verkliga distributionskostnaderna och för att staten skall kunna ta
över kostnaden för distribution av bambokskatalogen till skolor, förskolor
och bibliotek,

- 855 000 kr (+ 250 000 kr) för BFI:s administrationsbidrag, bl.a. mot
bakgrund av att BFI tilldelats nya arbetsuppgifter med att fördela statliga stöd
utan motsvarande ökning av administrationsbidraget.

För de båda efterföljande budgetåren föreslår BFI att anslaget förs upp
med oförändrade belopp.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Föredragandens överväganden

BFI har i sin fördjupade anslagsframställning genomfört en ambitiös utvärde-
ring som enligt min mening visar att de olika formerna av statligt stöd till bok-
handeln i huvudsak har varit effektiva. Relativt små statliga subventioner har
verksamt bidragit till kulturpolitiskt värdefulla resultat

Mot denna bakgrund drar jag följande slutsatser. BFI bör under perioden
1993/94-1995/96 administrera statens stöd till bokhandeln med i huvudsak
oförändrade övergripande målsättningar. Stödet bör även under den kom-
mande treårsperioden utgå i form av kreditstöd, sortimentsstöd och katalog-
datorstöd. För katalogdatorstödet bör målsättningen vara att i så hög grad
som möjligt bidra till att berörda bokhandlar kan anslutas till branschens
gemensamma datoriserade katalogsystem under den kommande treårsperio-
den, och att stödet därefter avskaffas.

Den samhällsekonomiska situationen är sådan att utrymmet för reformåta-
ganden över huvud taget är mycket begränsat. De statliga insatserna för stöd
till bokhandeln under den kommande treårsperioden måste därför bygga på att
de befintliga resurserna inte kommer att kunna ökas.

För en av stödformerna under anslaget, stöd till spridning av bokinforma-
tion, är jag inte beredd att förorda en förlängning för den kommande treårs-
perioden. Stödet infördes budgetåret 1985/86 för i första hand en period på
tre år. Därefter har det förlängts med tre resp, två år. Utgångspunkten var
från början att finansieringen, efter en kortare tid med särskilt stöd, helt borde
kunna övertas av branschen (prop. 1984/85:141 s. 69).

218

Vid beräkning av anslagsposten 5 har jag tagit hänsyn till pris- och löne- prOp 1992/93’100
utvecklingen. Jag förordar mot denna bakgrund att anslaget bör föras upp gjj ]2
med sammanlagt 8 030 000 kr för budgetåret 1993/94.

Förslaget innebär att de medel som för innevarande budgetår anvisats
under de båda anslagen C 14. Stöd till bokhandel och C 15. Lån för investe-
ringar i bokhandel m.m. i fortsättningen beräknas under det gemensamma
anslaget C 13. Stöd till bokhandel. De reservationer som vid utgången av
innevarande budgetår kan finnas kvar under de båda tidigare anslagen bör
föras över till detta anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att stödet till bokinformation avskaffas,

2. till Stöd till bokhandel för budgetåret 1993/94 anvisa ett reser-
vationsanslag på 8 030 000 kr.

C 14. Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
och litteratur

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

7 634 000

8 168 000

8 576 000

Reservation

Enligt stiftelsens nuvarande stadgar, som fastställdes av regeringen den 22
juni 1988, har stiftelsen till ändamål att äga och ge ut en nyhetstidning för
begåvningshandikappade samt att ge ut lättlästa böcker (LL-böcker). Tid-
ningen bör utformas så att den blir till nytta även för andra grupper med
läshandikapp. Bokutgivningen bör koncentreras till böcker för sådana vuxna
läsare som har särskilt stora och inte tillgodosedda läsbehov, framför allt
begåvningshandikappade personer. Marknadsföringen och distributionen av
böckerna bör ägnas särskild uppmärksamhet Verksamheten skall drivas utan
vinstsyfte och inom ramen för ett avtal som träffas mellan staten och stiftel-
sen.

Staten och stiftelsen träffade den 21 juni 1990 avtal för perioden den 1 juli
1990-den 30 juni 1993. Avtalet reglerar bl.a. frågor om bidrag till stiftelsens
verksamhet och om prenumerationsavgift för tidningen.

Stiftelsen har lämnat en fördjupad anslagsframställning för perioden
1993/94-1995/96.

Stiftelsen for lättläst nyhetsinformation och
litteratur (LL-stiftelsen)

Stiftelsen har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheten
med utgivningen av nyhetstidningen 8 SIDOR och LL-böcker. Målen för

219

verksamheten är att bedriva en god nyhetsförmedling och en variationsrik
bokutgivning samt att med information och marknadsföring se till att produk-
terna når sina läsare.

LL-stiftelsens resultatanalys

8 SIDOR

Antalet utgåvor per år är f.n. 45 nummer. Stiftelsen anser dock att utgivning
en gång per vecka eller 50 nummer per år är en önskvärd miniminivå.

Från tidningens start vid årsskiftet 1984/85 fram till våren 1991 ökade
upplagan successivt till ca 6 200 abonnerade exemplar. Därefter har upplagan
stagnerat och var under år 1991/92 i genomsnitt 5 800. Orsakerna anges vara
nedskärningar inom den offentliga sektorn och stiftelsens begränsade resurser
för marknadsföring av tidningen. Abonnentanalyser visar att det i stor ut-
sträckning är institutioner som står för abonnemangen på 8 SIDOR.

Hösten 1990 datoriserades det redaktionella arbetet med tidningen och
desktop publishing-tekniken utnyttjas sedan årsskiftet 1991/92 fullt ut varför
tryckkostnaderna kunnat sänkas. Distributionskostnaderna har enligt stif-
telsen ökat markant under den period tidningen givits ut framför allt beroende
på portohöjningar.

LL-böcker

För att målet med en variationsrik bokutgivning skall kunna nås har stiftelsen
bedömt att miniminivån för utgivningen bör ligga på 20 böcker per år. Antalet
utgivna LL-böcker fr.om. år 1984 och t.o.m. budgetåret 1991/92 är totalt
154. Av dessa har stiftelsen, sedan de övertog verksamheten från Skolöver-
styrelsen 1988/89, sammanlagt givit ut 68 böcker varav 25 under det första
året och 17, 14 resp. 12 under de följande åren.

Stiftelsen har för utgivningen av LL-böcker en liten fast redaktion. Där-
utöver finns en rådgivande referensgrupp, LL-rådet. Utgivningen skedde
tidigare helt i samarbete med ett antal bokförlag men under senare år har även
egen utgivning förekommit på LL-förlaget. Det genomsnittliga produktions-
stödet till andra förlag har under perioden 1989-1992 varit 80 000 kr per bok
och varierat mellan 30 000 kr och 150 000 kr. Den genomsnittliga nettokost-
naden per bok vid LL-förlaget har varit 75 000 kr.

LL-böcker har sålts framför allt till biblioteken och skolorna. En post-
orderbokhandel startades budgetåret 1990/91 i syfte att göra böckerna mer
tillgängliga för bl.a. privatpersoner.

Under senare år har insatser som syftar till att nå begåvningshandikappade
läsare prioriterats då denna grupp kräver mest uppmärksamhet. Ombuds-
organisationen som är en hörnsten i detta arbete har enligt stiftelsen inte fun-
gerat tillfredsställande. Riksförbundet för utvecklingsstörda bam, ungdomar
och vuxna (FUB) har engagerat sig i detta och från Allmänna arvsfonden er-
hållit medel för ett tvåårigt projekt. Projektet beräknas komma igång under
budgetåret 1992/93.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

220

Stiftelsekapitalet

Stiftelsekapitalet utökades budgetåret 1990/91 från 100 000 kr till 600 000 kr.
Enligt stiftelsens redovisning har därefter medel tagits från kapitalet för att
täcka förluster i verksamheten som uppgick till 112 000 kr budgetåret
1990/91 och beräknas uppgå till 173 000 kr år 1991/92. Riskbufferten är
därför nu enligt stiftelsen för låg.

LL-stiftelsens framtids- och resursanalys

Behovet av lättförståeliga nyheter och lättlästa böcker kommer enligt stif-
telsens bedömning förmodligen att öka i framtiden. Lättläst material av annat
slag, t ex informationsmaterial, kommer även att behövas. Stiftelsen menar att
den har en unik kompetens på LL-området och att den i en utbyggd organisa-
tion mycket väl skulle kunna fungera som resurscentrai för lättläst och åta sig
uppdrag att framställa lättbegriplig samhällsinformation m.m.

Stiftelsen föreslår inga större förändringar av verksamhetens inriktning.

Under den kommande treårsperioden har stiftelsen tänkt sig att i samband
med temanummer utöka sidantalet för att åstadkomma en förbättrad och
fördjupad nyhetsinformation. Dessutom påbörjas försök med lösnummer-
försäljning. Prenumerationsavgiften beräknas under budgetåret 1992/93 höjas
till 325 kr. De årliga prenumerationsintäktema för den kommande treårs-
perioden budgeteras till mellan 2,6 och 3,4 miljoner kronor. Stiftelsen anser
att produktionskostnaden bör kunna hållas nere i och med övergången till en
allt mer datoriserad verksamhet. Distributionskostnaderna beräknas öka med
35% på grund av dels portohöjningar och dels ökad upplaga, ökad utgivning
och utökat antal sidor.

Beträffande LL-böckema räknar stiftelsen med att gradvis öka utgivningen
vid det egna förlaget vilket kan leda till lägre produktionskostnader. För att
åstadkomma ytterligare sänkning anpassas och sänks upplagorna i förhål-
lande till de senaste årens försäljning från normalt 2 000 exemplar till 1 500
exemplar.

Mot bakgrund av det ovan redovisade föreslår stiftelsen följande målsätt-
ningar för den kommande treårsperioden: Utgivningen av tidningen och
böckerna skall öka och produkterna utvecklas ytterligare kvalitetsmässigt.
Stiftelsen skall dessutom informera målgrupperna mer effektivt

Sammanfattningsvis föreslår stiftelsen följande:

1. Nivåhöjning med 1 494 000 kr för 8 SIDOR och med 1 553 000 kr för
LL-böckema.

2. Stiftelsekapitalet höjs till 2 miljoner kronor.

3. Budgetram för hela treårsperioden om 34 595 000 kr.

4. De årliga anslagen skall i sin helhet betalas ut vid respektive budgetårs
början.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

221

Föredraganden

Övergripande mål

Verksamheten skall förse begåvningshandikappade och vissa andra
grupper av läshandikappade med nyhetsinformation och litteratur och
inriktas på utgivning av en nyhetstidning och lättlästa böcker.

Stor vikt bör ägnas marknadsföring.

Resurser

Reservationsanslag 1993/94: 8 576 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1989 års handikapputredning

Stiftelsen skulle enligt budgetförordningen undergå fördjupad prövning i
samband med beredningen av budgetpropositionen hösten 1991. Prövningen
uppsköts dock till hösten 1992 i avvaktan på slutbetänkandet från 1989 års
handikapputredning och att vissa av utredningens förslag skulle beröra LL-
stiftelsen och kunna träda i kraft under år 1993 (prop. 1991/92: 100 bil. 12 s.
131, bet. 1991/92:KU27, rskr. 1991/92:197). Handikapputredningen har nu
avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla som för
närvarande remissbehandlas. Med tanke på det fortsatta beredningsarbetets
omfattning och att de förslag som framlagts av utredningen inte innebär några
betydande förändringar av stiftelsens verksamhet anser jag det inte rimligt att
ytterligare uppskjuta en fördjupad prövning av stiftelsens verksamhet.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

LL-stiftelsen har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat erfarenheter
och resultat från utgivningsverksamheten med nyhetstidningen 8 SIDOR och
LL-böcker. Under den gångna femårsperioden anser stiftelsen att den uppfyllt
målen när det gäller kravet på kvalitet och variationsrikedom. En vecko-
utgivning av 8 SIDOR och en produktion på 20 LL-böcker per år, som varit
stiftelsens ambition och målsättning, har dock inte realiserats. Dessutom
anser stiftelsen att hittills gjorda marknadsföringsinsatser inte varit tillräck-
liga. Jag delar den bedömningen. Det är dock enligt min mening svårt att
utifrån resultatanalysen bedöma verksamhetens effektivitet.

Stiftelsen föreslår ingen förändring av de organisatoriska formerna för LL-
verksamheten utan förordar en fortsatt stiftelseform med statliga bidrag och i
stort oförändrad verksamhetsinrikning. För att uppnå de redovisade målsätt-
ningarna för utgivningsverksamheten och åter få ett tillräckligt stiftelsekapital
begär stiftelsen utökade resurser. Det är mot bakgrund av det ekonomiska
läget inte möjligt att under den kommande treårsperioden öka stödet ull
verksamheten men enligt min bedömning bör det vara möjligt att med hjälp
av rationaliseringar och utnyttjande av ny teknik effektivisera verksamheten.
Jag anser vidare att de problem som stiftelsen pekar på när det gäller det
krympande stiftelsekapitalet inger allvarlig oro. Stiftelsekapitalet skall utgöra

222

en buffert vid tillfälliga kostnadsvariationer varför uttagna medel måste
återställas.

Det är angeläget att det finns lättläst nyhetsinformation och litteratur för
framförallt begåvningshandikappade. Det är enligt min mening inte realistiskt
att nu anpassa bidragsgivningen till lättläst nyhetsinformation och litteratur
med den tidnings- och förlagsverksamhet som i övrigt finns på marknaden.
Jag har därför funnit att nuvarande system med stöd över statsbudgeten till
LL-stiftelsen bör behållas och omprövas efter treårsperioden. Det är också
viktigt att staten inte utövar något inflytande över utgivningsverksamheten.
Det bör därför som hittills vara stiftelsen som med beaktande av stadgarna
och inom ramen för tillgängliga resurser beslutar om verksamhetens inrikt-
ning och omfattning.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen är det min bedömning att verk-
samheten under den kommande treårsperioden bör fortsätta i nuvarande
stiftelseform och att det övergripande målet för verksamheten bör vara att
förse begåvningshandikappade och vissa andra grupper av läshandikappade
med nyhetsinformation och litteratur. Verksamheten bör även i fortsättningen
omfatta utgivning av en nyhetstidning för begåvningshandikappade samt ut-
givning av lättlästa böcker (LL-böcker). Med tanke på områdets speciella
karaktär bör marknadsföringen ägnas stor vikt.

Jag avser att föreslå regeringen att träffa ett nytt treårigt avtal för tiden
fr.o.m den 1 juli 1993 i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det
föregående angivit om målet för verksamheten.

Vid beräkning av anslaget för budgetåret 1993/94 har jag tagit hänsyn till
viss kompensation för prisutvecklingen.

Jag föreslår att medlen till stiftelsen också i fortsättningen anvisas under ett
reservationsanslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna den övergripande målsättningen för och inriktningen av
verksamheten med utgivning av lätdäst nyhetsinformation och litteratur
enligt vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,

2. till Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur
för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 8 576 OOO kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

223

C 15. Talboks- och punktskriftsbiblioteket

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

60 853 0001

61 447 OOO1

62 323 000

Reservation

3 098 946

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1Anvisat under anslagen Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Förvaltningskost-
nader och Talboks- och punktskriftsbiblioteket: Produktionskostnader (budgetåret
1991/92 under åttonde huvudtiteln).

Talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) skall enligt sin instruktion
(1988:341) i samverkan med andra bibliotek förse synskadade och andra läs-
handikappade med litteratur. Biblioteket skall särskilt framställa och låna ut
talböcker och punktskriftsböcker, sälja punktskriftsböcker samt ge upplys-
ningar och råd inom sitt verksamhetsområde till främst folkbibliotek. Biblio-
teket fungerar som lånecentral för talböcker. Biblioteket har vidare en central
utskrivningstjänst för dövblinda och svarar för framställning av studielittera-
tur för läshandikappade högskolestuderande (anslaget under åttonde huvudti-
teln F 6. Bidrag till vissa studiesociala ändamål). Till biblioteket är knuten en
punktskriftsnämnd som enligt sin instruktion (1985:391) har att främja och
utveckla punktskriften för synskadade.

Biblioteket är tillsynsmyndighet för frågor rörande bidraget till den fram-
ställning av videogram på teckenspråk för döva vilken utförs av Sveriges
Dövas Riksförbund (SDR).

Enligt 18 § upphovsrättslagen (1960:729) får talböcker under vissa villkor
fritt framställas för utlåning till synskadade och personer med vissa andra
funktionshinder. Utlåning av talböcker sker vid landets folkbibliotek. Riks-
dagen uttalade år 1988 att TPB bör inrikta sin planering på minst 1 750 tal-
bokstitlar per år. För den totala produktionen av boktitlar tillgängliga på
kassett har den tidigare Handikapputredningens betänkande (SOU 1976:20)
Kultur för alla varit vägledande, nämligen att 25% av svartskriftsproduk-
tionen på ett år ska finnas tillgänglig på kassett. Ett ytterligare riktmärke har
varit folkbibliotekens inköpspolitik vilket innebär att det utbud som normalt
finns på folkbibliotek också skall göras tillgängligt som talbok.

Biblioteket har lämnat en fördjupad anslagsframställning för perioden
1993/94-1995/96.

Talboks- och punktskriftsbiblioteket

Talboks- och punktskriftsbibliotekets resultatanalys

TPB :s förvärv av talböcker, genom egen produktion och köp från andra pro-
ducenter, har under perioden 1987/88 t.o.m. 1991/92 varierat från 3 095 till
3 257 titlar per år. Utlåningen av talböcker har ökat under den gångna femårs-
perioden. Förmedlingslånen, dvs. fjärrlån och depositioner, har dominerat.
Depositionerna har under perioden utgjort ca 30 % av lånen medan ca 65 %
har varit enstaka ljärrlån. Direktlånen svarar således för en mycket liten del av

224

utlåningsverksamheten och har framför allt avsett personer som varit bosatta i Prop 1992/93' 100
utlandet. Bil. 12

TPB har under de senaste åren minskat antalet exemplar per titel som ett
led i utvecklingen mot lånecentral. Biblioteket gör den bedömningen att den
lokala och regionala talboksverksamheten utvecklats och därmed gått i den
riktning mot decentralisering som staten eftersträvat och att de talboksplaner
som fastställdes under budgetåret 1985/86, tillsammans med de statliga bidra-
gen till länsbibliotekens talboksinköp, har bidragit till detta. Biblioteksverk-
samheten för synskadade och andra talboksberättigade grupper ute i landet är
emellertid enligt TPB fortfarande av varierande kvalitet och omfattning. Den
lokala och regionala verksamheten har hittills inte inneburit att efterfrågan på
TPB:s tjänster blivit mindre utan den har istället ökat.

Under perioden 1990/91-1991/92 har biblioteket drivit ett projekt där man
använt talböcker i grundskolan för elever med läs- och skrivsvårigheter.
Resultaten har enligt TPB varit mycket goda och förmodligen bidragit till att
utlåningen av talböcker för bam ökat något under budgetåret 1991/92.

TPB är den ojämförligt största punktskriftsproducenten i landet, såväl när
det gäller böcker för utlåning och försäljning som i fråga om kurslitteratur för
högskolestuderande. Utlåningen av punktskriftsböcker har minskat under de
två senaste budgetåren vilket TPB anser främst beror på otillräcklig informa-
tion.

Verksamheten vid TPB:s enhet för studielitteratur är i första hand inriktad
på att producera kurslitteratur för högskolestuderande som är synskadade, rö-
relsehindrade eller har dyslexi (läs- och skrivsvårigheter). Den övervägande
delen av kurslitteraturen produceras som talböcker, en del som punktskrifts-
böcker, och en mindre del som förstorad litteratur för studerande som är
synsvaga. Antalet studerande som fått service har ökat från 74 till 122 mellan
budgetåret 1987/88 och budgetåret 1991/92.

Videogram på teckenspråk

SDR Video har under 1986/87-1990/91 byggt upp sin verksamhet genom att
investera i professionell TV-teknik speciellt anpassad för produktion av
videogram på teckenspråk. Antalet programminuter har under fyra av de fem
åren dock blivit lägre än planerat. Under budgetåret 1990/91 producerades
endast hälften av det planerade antalet programminuter, 509 istället för 1 100.
Orsakerna till detta är enligt SDR problem i samband med uppbyggnaden.
Budgetåret 1991/92 producerades 921 programminuter.

Programmen distribueras huvudsakligen per post till dövföreningama, vil-
ket enligt SDR begränsar spridningen. I genomsnitt sänds 167 exemplar per
program ut till dövföreningar, skolor och bibliotek. En distribution via eter-
sändning är enligt SDR önskvärd om alla döva snabbt skall få tillgång till
programmen.

225

15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Talboks- och punktskriftsbibliotekets framtids- och resursanalys

TPB gör bedömningen alt den svenska modellen för talboksverksamheten,
med fördelaktig upphovsrättslagstiftning, portobefrielse och statligt stöd, är
den bästa lösningen för den enskilde läshandikappade. Den svenska talboks-
modellen är emellertid beroende av att alla nivåer, dvs. TPB, länsbiblioteken
och kommunbiblioteken, fungerar bra. TPB drar slutsatsen att eftersom tal-
boksverksamheten fortfarande är av varierande kvalitet och omfattning ute i
landet kommer fjärrlånen från TPB att öka under hela 90-talet. Vidare befarar
TPB att en tilltagande åtstramning av kommunernas ekonomi och bristen på
reglering av kommunernas skyldighet kan komma att leda till att talboksverk-
samheten i kommunerna stagnerar och går tillbaka.

Om en minskad servicebenägenhet hos kommunerna skulle leda till ett ökat
tryck på TPB skulle följden enligt TPB kunna bli en försämring av servicen.
För att förhindra en sådan utveckling har TPB:s styrelse beslutat att från den
1 juli 1992 införa lånerestriktioner för den mest efterfrågade litteraturen.
Däimed måste länsbiblioteken och folkbiblioteken enligt TPB ta ett större an-
svar för att mycket efterfrågade talböcker finns i tillräcklig mängd ute på
biblioteken. TPB kommer samtidigt med lånerestriktionema mycket aktivt att
stödja länsbiblioteken och kommunbiblioteken med ökad information och
utbildning av all slags bibliotekspersonal.

Enligt TPB kommer det sannolikt inte att finnas någon kommersiell mark-
nad för punktskrift varför personer som läser punktskrift även i framtiden är
hänvisade till en av staten finansierad verksamhet

TPB har nu träffat avtal med Sveriges Författarförbund som gjort det
möjligt att fr.o.m. läsåret 1992/93 tillgodose i första hand punktskriftsläsande
högskolestuderande med diskettböcker. En diskettbok är en bok som har
överförts till diskett och som blir direkt tillgänglig för läsning i en dator via
syntetiskt tal eller punktskriftsdisplay. Det nyligen ingångna avtalet kan enligt
TPB visa vägen för stora förbättringar av litteraturförsörjningen för de läs-
handikappade.

Det syntetiska talet har stor betydelse när det gäller de läshandikappades
möjligheter att med hjälp av datorer få fram information ur databaser, CD-
ROM-skivor och diskettbaserade böcker. Talsyntesen bedöms dock knappast
kunna utvecklas så pass under 1990-talet att den helt skulle kunna ersätta tal-
böcker på skönlitteraturområdet.

Utvecklingen av ett nytt talboksmedium är enligt TPB beroende av utveck-
lingen på det internationella planet. Redan idag står det dock klart att de
nuvarande talböckerna på analoga tvåspårskassetter inom en överblickbar
framtid kommer att ersättas av digitala medier. TPB kommer att följa och
pröva de medier som nu är under utveckling.

TPB föreslår bl.a. att följande målsättningar skall gälla för verksamheten
under perioden:

- Fortsatt god och snabb tillgång till det samlade talboksutbudet

- En produktions- och förvärvsnivå av talböcker på ca 3 000 titlar per år,
varav 1 800 i egen produktion.

- Ökad talboksutlåning i landet med minst 5% om året

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

226

- Utlåningen från TPB skall utgöra ca 10% av den samlade talboks-
utlåningen och främst omfatta de titlar som bara finns hos TPB.

- Oförändrad produktions- och förvärvsnivå av punktskriftsböcker, ca
400 titlar per år.

- Ökad punktskriftsutlåning med 15%.

- Ökad produktion av videogram på teckenspråk genom SDR från ca
1 000 programminuter i dag till 2 200 budgetåret 1995/96.

Biblioteket framför i anslagsframställningen följande förslag för att nå de
av biblioteket uppställda målen:

1. Projekt med utskrivningstjänst på punktskrift. Den sammanlagda kost-
naden beräknas till 4 460 000 kr.

2. Studielitteraturenheten bör bli en egen verksamhetsgren under TPB och
finansieras helt under åttonde huvudtiteln, littera F. Resurstillskott med
375 000 kr per år.

3. Fortsatta medel till projekt för utveckling av digitala talböcker.

4. Tillägg till 1§ i TPB:s myndighetsinstruktion: Biblioteket skall ha en
studielitteraturservice till synskadade, rörelsehindrade och dyslektiska hög-
skolestuderande.

5. Ökning av bidraget till SDR:s produktion av videogram på teckenspråk.
Bidraget föreslås uppgå till sammanlagt 27 931 000 kr för den kommande
treårsperioden.

6. Medel till SDR för ett treårigt ungdomsprojekt. Kostnaden beräknas till
700 000 kr om året.

7. Ett samlat ramanslag för TPB:s förvaltnings- och produktionskostnader
på 45 166 000 kr.

8. Ett särskilt ramanslag för förvaltningskostnader vid TPB:s studie-
litteraturenhet under åttonde huvudtiteln på 3 643 000 kr.

9. Förslagsanslag för studielitteratur under åttonde huvudtiteln på
10 310 000 kr.

10. SDR föreslår att en utredning tillsätts för att utreda videogram verk-
samhetens fortsatta inriktning och att målgruppens behov kartläggs. TPB stö-
der ett sådant förslag men vill vidga uppdraget till att röra alla läshandikappa-
des tillgång till litteratur och läromedel.

Nationalencyklopedien i elektronisk version

Med anledning av ett uppdrag från regeringen att utreda möjligheterna för
en handikappanpassning av den elektroniska versionen av Nationalencyklo-
pedien (se prop. 1991/92:100 bil. 12) har TPB i samarbete med Statens
handikappråd inkommit med en skrivelse med hemställan om medel för
arbetet med handikappanpassningen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

227

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Övergripande mål

Talboks- och punktskriftsbiblioteket skall i samverkan med andra
bibliotek förse synskadade och andra läshandikappade med litteratur
genom att framställa och låna ut talböcker och punktskriftsböcker och
sälja punktskriftsböcker.

Resurser

Ramanslag 1993/94: 62 323 000 kr

- Från ramanslaget skall 10 461 000 kr utbetalas till Sveriges
Dövas Riksförbund som bidrag för produktion av videogram för döva
m.m.

-1 ramanslaget ingår en engångsanvisning på 250 000 kr.

Planeringsram: 1993/94 1994/95 1995/96

62 323 000 kr 62 073 000 kr 62 073 000 kr

Övrigt

Beställningsbemyndigande på 11 000 000 kr för budgetåret 1994/95.

1989 års handikapputredning

TPB skulle enligt budgetförordningen undergå fördjupad prövning i samband
med beredningen av budgetpropositionen hösten 1991. Prövningen uppsköts
dock till hösten 1992 i avvaktan på slutbetänkandet från 1989 års handi-
kapputredning och att vissa av utredningens förslag skulle beröra TPB
och kunna träda i kraft under år 1993 (prop. 1991/92: 100 bil. 12 s. 131, bet.
1991/92:KU27, rskr. 1991/92:197). Handikapputredningen har avlämnat sitt
slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla som för närvarande
remissbehandlas. Med tanke på det fortsatta beredningsarbetets omfattning
och att de förslag som framlagts av utredningen inte innebär några betydande
förändringar av TPB:s verksamhet anser jag det inte rimligt att ytterligare
uppskjuta en fördjupad prövning av TPB:s verksamhet.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

I sin fördjupade anslagsframställning har TPB utförligt redovisat villkoren för
sin verksamhet i dag. Min bedömning är att de övergripande målen för verk-
samheten uppnåtts och att TPB:s resultat är att beteckna som mycket goda.
Biblioteket har fungerat på ett effektivt och initiativrikt sätt som lånecentral
och som landets främsta producent av tal- och punktskriftsböcker. Biblioteket
har vidare aktivt deltagit och följt den internationella och tekniska utveck-
lingen.

Jag delar TPB:s bedömning att biblioteket är en viktig central instans för
utvecklande av kompetens och service åt läns- och kommunbibliotek och att
standarden på de lokala och regionala talboksbestånden alltjämt är mycket
ojämn. Jag anser därför att det finns goda skäl att ge TPB fortsatt uppdrag att

228

fullgöra de uppgifter som staten har när det gäller försörjningen med litteratur
åt synskadade och andra läshandikappade grupper.

Även om jag bedömer att TPB:s produktions- och distributionsinsatser be-
hövs under den kommande treårsperioden bör det vara bibliotekets strävan att
verka for en fortsatt decentralisering av talboks verksam heten i landet I denna
del har TPB en viktig roll som samordnare och informatör.

Inom TPB:s område sker en teknisk utveckling som på något längre sikt
påtagligt kan förändra villkoren för verksamheten. Det är angeläget att TPB
både följer utvecklingen och aktivt verkar för att ändamålsenliga lösningar
kommer fram.

Vad beträffar SDR:s verksamhet med produktion av videogram för döva
anser jag att de uppgifter som TPB för närvarande har som bidrags- och till-
synsmyndighet är ändamålsenliga och bör fortsätta som tidigare. När verk-
samheten stabiliserats bör SDR kunna producera ett större antal programmi-
nuter. Jag anser därför att verksamheten bör fortsätta med samma inriktning
och ambition som tidigare under perioden 1993/94-1995/96 men att rege-
ringen inför nästa treårsperiod bör göra en mer förutsättningslös genomgång
både vad gäller produktion och organisation.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen drar jag följande slutsatser.
Övergripande mål för TPB skall även i fortsättningen vara att i samverkan
med andra bibliotek förse synskadade och andra läshandikappade med litte-
ratur genom att framställa och låna ut talböcker och punktskriftsböcker samt
sälja punktskriftsböcker. Biblioteket skall ge upplysningar och råd inom sitt
verksamhetsområde till främst folkbibliotek samt skall fungera som central
instans för att utveckla kompetens och ge service åt alla delar av landet. TPB
skall särskilt följa den tekniska utvecklingen samt verka för att en anpassning
av tekniska läshjälpmedel sker för läshandikappade. Det bör ankomma på
regeringen att meddela närmare föreskrifter.

Vid beräkning av anslaget har jag tagit hänsyn till pris- och löneut-
vecklingen. TPB bör vidare erhålla vissa engångsmedel för projekt med
handikappanpassning av Nationalencyklopedien. Enligt riksdagens beslut om
omställning och minskning av den statliga administrationen har anslaget
minskats med 300 000 kr (prop. 1990/91:150 bil. 11:7, bet. 1990/91 :FiU37,
rskr. 1990/91:390).

Jag har vidare beräknat att det är möjligt att reducera kostnaderna ytterli-
gare för verksamheten genom rationalisering med 0,5%.

Biblioteket bör i likhet med tidigare år få ett bemyndigande att göra be-
ställningar av talböcker, punktskriftsböcker och informationsmaterial som
kommer att belasta anslaget budgetåret 1994/95. Jag föreslår att bemyndigan-
det skall avse högst 11 000 000 kr.

Jag föreslår att medlen till TPB som för innevarande budgetår anvisats
under de båda anslagen C 16. TPB: Förvaltningskostnader och C 17. TPB:
Produktionskostnader i fortsättningen bör anvisas under ett enda ramanslag.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

229

TPB:s framställning i övrigt föranleder inga åtgärder från min sida. Plane-
ringsramen för den kommande treårsperioden bör uppgå till 186 469 OOO kr.

TPB uppfyller de redovisningskrav enligt bokföringsförordningen som
utgör en förutsättning för lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investe-
ringar i anläggningstillgångar. Bibliotekets engångsanvisning för installation
av ett lokalt bibliotekdatasystem budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:100 bil.
12, bet 1991/92:KrU26, rskr. 1991/92:221) bör därför övergå till lån i
Riksgäldskontoret. Behovet av låneram under budgetåret 1993/94 uppgår till
2 200 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktlinjer som chefen för Finans-
departementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av löne-
kostnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till lån i Riks-
gäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1,
Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Medlen under anslaget
kommer att fastställas slutligt enligt dessa riktlinjer, och kan därför komma att
avvika från det här föreslagna beloppet

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna den övergripande målsättningen för verksamheten inom
talboks- och punktskriftsbibliotekets ansvarsområde i enlighet med vad
jag förordat i avsnittet Slutsatser,

2. medge att regeringen lämnar Talboks- och punktskriftsbiblioteket
ett beställningsbemyndigande på 11 000 000 kr för budgetåret 1994/95,

3. till Talboks- och punktskriftsbiblioteket budgetåret 1993/94 an-
visa ett ramanslag på 62 323 000 kr.

C 16. Bidrag till Svenska språknämnden och

Sverigefinska språknämnden

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

2 930 000

3 041 000

3 128 000

Från anslaget utgår medel till lönekostnader för föreståndare och fem
forskningsassistenter vid Svenska språknämndens sekretariat. Vidare utgår
bidrag till vissa andra kostnader som lokaler och expenser samt projektet
Terminologiskt utvecklingsarbete på invandrarspråk. Övriga kostnader för
Svenska språknämndens verksamhet täcks av anslag från olika fonder,
prenumerationsavgifter för tidskriften Språkvård m.m.

Sverigefinska språknämnden har bidrag även från den finska staten.

230

________________________________________________________________ Prop. 1992/93:100

1992/93 Beräknad ändring 17

1993/94__________

Föredraganden

1. Lönekostnader	1 909 000	+	13 000
2. Bidrag till lokal-och kontorskostnader	327 000		of.
3. Terminologiskt utvecklings- arbete på invandrarspråk	199 000		of.
4. Bidrag till Sverigefinska språknämnden	606 000	+	74 000
Summa	3 041 000	+	87 000

Svenska språknämnden

Svenska språknämnden föreslår i sin anslagsframställning endast mindre
justeringar av anslaget som kompensation för kostnadsökningar.

Sverigefinska språknämnden

Sverigefinska språknämnden föreslår att bidraget till nämnden höjs med
74 000 kr. Ett antal skrivelser som uppmärksammar nämndens ekonomiska
situation har inkommit från olika organisationer m.m.

Föredragandens överväganden

För Svenska språknämnden har beräknats vissa justeringar för prisökningar.
Jag vill här hänvisa till vad chefen för Finansdepartementet anför om behovet
av en samordning av den offentliga språkvården och den roll Svenska språk-
nämnden bör få i det arbetet (jfr bil. 8).

Sverigefinska språknämnden har en viktig uppgift som ansvarig för att
vårda och utveckla finska språket i Sverige genom telefonrådgivning, publi-
kationsverksamhet m.m. Finska språket är modersmål för en stor minoritet
svenskar, dels bland ursprungsbefolkningen i Tomedalen, dels bland perso-
ner som invandrat till Sverige. En förstärkning av nämndens resurser är enligt
min mening motiverad. Nämnden bör således få den begärda ökningen av
statsbidraget med 74 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska
språknämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
3 128 000 kr.

231

Radio och Television

Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten

Allmänna riktlinjer för den avgiftsfinansierade radio- och
TV-verksamheten

Riksdagen beslutade den 2 juni 1992 (bet. 1991/92:KrU28, rskr.
1991/92:329) att godkänna regeringens förslag i propositionen 1991/92:140
om den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993-1996 m.m.

Genom riksdagens nyssnämnda beslut lades riktlinjer för public service-
verksamheten fast för en fyraårsperiod. Regeringen har därefter ingått avtal
med de tre public service-företagen Sveriges Television AB, Sveriges Radio
AB (det sammanslagna radiobolaget) samt Sveriges Utbildningsradio AB om
deras verksamhet under perioden den 1 januari 1993-den 31 december 1996.
1992 är därmed det sista år som Sveriges Radio-koncernens verksamheten
bedrivs i den form som fastställdes i riksdagsbeslutet år 1978 (prop.
1977/78:91, bet. 1977/78:KrU24, rskr. 1977/78:337).

I enlighet med riksdagsbeslutet år 1992 gäller följande allmänna riktlinjer
för public service-verksamheten under avtalsperioden 1993-1996.

Verksamheten regleras främst genom radiolagen (1966:755), lagen
(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande-
frihetsgrundlagens områden och förordningen (1988:339) med instruktion för
Radionämnden. Av betydelse i sammanhanget är också lagen (1989:41) och
förordningen (1989:46) om TV-avgift

I enlighet med avtalen mellan staten och programföretagen är public
service-uppdraget i huvudsak oförändrat i förhållande till det uppdrag som
har gällt under den senaste avtalsperioden. I avtal som träffats mellan staten
och public service-företagen regleras verksamheten under krig eller vid krigs-
fara. Samtliga avtal omfattar perioden den 1 januari 1993-den 31 december
1996.

Regeringen har meddelat public service-företagen tillstånd enligt 5 § radio-
lagen att under tiden den 1 januari 1993-den 31 december 1996 sända radio-
program i rundradiosändning. Som villkor för sändningsrätten gäller att de
avtal som träffas mellan staten och företagen alltjämt är i kraft. Närmare
bestämmelser om rättigheter och skyldigheter beträffande sändningsrätten och
programverksamheten finns i radiolagen och i avtalen mellan staten och
programföretagen.

Radionämnden övervakar genom efterhandsgranskning att programföre-
tagen iakttar bestämmelserna i radiolag och avtal.

Svensk Rundradio AB är huvudman för rundradionätet. Rundradiobolaget
skall ge sändningsberättigade programföretag tillgång till sändamätet på
likvärdiga villkor. Verksamheten regleras i avtal mellan rundradiobolaget och
public service-företagen.

Public service-företagen utgör tillsammans med Radionämnden den s.k.
rundradiorörelsen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

232

Public service-verksamheten finansieras med TV-avgiftsmedel som riks-
dagen anvisar från rundradiorörelsens resultatkonto (rundradiokontot). Medel
för programverksamheten för utlandet anvisas dock över statsbudgeten under
anslaget Radioprogramverksamhet för utlandet (tredje huvudtiteln).

Även Radionämndens verksamhet finansieras med TV-avgifter.

Sponsring får i begränsad omfattning förekomma i Sveriges Televisions
och Sveriges Radios sändningar.

Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) ansvarar förTV-avgiftsuppbörden och
avgiftskontrollen. I avtal som träffades år 1989 mellan staten och Radiotjänst
i Kiruna AB regleras bolagets uppgifter.

Influtna avgiftsmedel placeras på räntebärande räkning, det s.k. rundradio-
kontot, hos Riksgäldskontoret. Utbetalningen av medlen värdesäkras med ut-
gångspunkt i ett särskilt kompensationsindex. Staten tillhandahåller genom
Riksgäldskontoret det rörelsekapital rundradiorörelsen behöver när avgifts-
medlen inte räcker till.

Sveriges Televisions ansvar för förvaltning av rundradiomedlen regleras i
ett avtal som träder i kraft den 1 januari 1993 och gäller tills vidare.

Verksamheten år 1991

Genom 1990 års riksdagsbeslut (prop. 1989/90:100 bil. 10, bet. 1989/90:
KrU25, rskr. 1989/90:274) anvisades Sveriges Radio och Televerket medel
för kalenderåret 1991. Redovisningen i det följande avser kalenderåret 1991.

För public service-verksamheten togs drygt 4 266 mkr av avgiftsmedlen i
anspråk under år 1991. Sveriges Radio-koncernen disponerade 3 481,4 mkr
för programverksamheten i dess helhet, med undantag av utlandsprogram-
verksamheten. Televerket utnyttjade totalt 570 mkr. Kostnaderna för Radio-
nämndens verksamhet var drygt 3,5 mkr. Övriga kostnader bestående av
vissa avskrivningar till följd av att intäkterna bruttoredovisas uppgick till
211,1 mkr.

Under år 1991 uppgick de totala intäkterna i form av TV-avgifter m.m.
samt ränteintäkter till 4 137,9 mkr, vilket i förhållande till de avgiftsmedel
som togs i anspråk innebär ett negativt resultat om 128,2 mkr. Det samlade
underskottet i rundradiorörelsen uppgår till 239,7 mkr.

Antalet TV-avgifter uppgick 1991 till drygt 3,3 miljoner.

Programföretagens verksamhet år 1992 och plan för år 1993

Nedan följer en sammanfattning av public service-företagens redovisning av
verksamheten år 1992 samt för planerna inför år 1993.

Med anledning av 1992 års riksdagsbeslut pågår sedan sommaren 1992 ett
arbete med att omstrukturera och i vissa fall lägga ned verksamheter som be-
drivits inom det hittillsvarande moderbolaget.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

233

Sveriges Television

Verksamheten 1992

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Sveriges Televisions totala sändningstid år 1991 uppgick till drygt 134 tim-
mar per vecka, vilket är en ökning med drygt 26 timmar per vecka jämfört
med 1986/87. Av den totala sändningstiden år 1991 utgjorde drygt 11 timmar
per vecka regionala sändningar.

Medverkandekostnadema beräknas för år 1992 uppgå till 208,9 mkr, en
ökning med 16,9 mkr jämfört med år 1991. Ökningen beror dels på gage-
glidning, dels på en ökad volym. Kostnaderna för samproduktioner och pro-
duktionsutläggningar samt avtalsbundna kostnader beräknas under år 1992
uppgå till 172,1 mkr, vilket är en ökning med 21,4 mkr jämfört med år 1991.

Den totala distriktsproduktionen beräknas år 1992 uppgå till 993 timmar.
Hela landet täcks av regionala nyhetssändningar. Totalkostnaden för de regio-
nala nyhetssändningarna är ca 100 mkr.

Av Sveriges Televisions totala utbud under verksamhetsåret avsåg ca 60 %
program på svenska språket.

I dag har ca 4,5 miljoner människor utrustning för att ta emot Sveriges
Televisions text-TV-sändningar. Under verksamhetsåret 1992 har svenska
program textats i en omfattning som motsvarat i genomsnitt ca 14 timmar per
vecka, vilket är en fördubbling jämfört med år 1987/88. Sedan år 1989 sänds
veckonyhetssändningar på teckenspråk.

Sveriges Televisions samlade sändningstid på minoritetsspråk uppgick år
1992 till ca 300 timmar. Det finskspråkiga programutbudet i TV omfattar dag-
liga nyhetssändningar (måndag-fredag). Utbudet av program på samiska är
ca 5 timmar per år.

Reformverksamheten 1992

Sveriges Televisions andel av reform tillskottet för 1992 uppgår till ca 80 mkr
som fördelats lika mellan Kanal 1 och TV 2. Av reformmedlen för 1992 har
45 mkr använts för att förstärka den gestaltande produktionen, 10 mkr till
barn- och ungdomsprogram, 15 mkr till långfilmsutbudet och 10 mkr till
övriga mindre programsatsningar.

Rationaliseringsåtgärder 1992

Rationaliseringsåtgärdema under år 1992 har lett till en besparing om 80 mkr.
Åtgärderna har inte inneburit några genomgripande strukturella förändringar.
En minskning av personalkostnaderna beräknas ge en besparing på 20 mkr.
Överföringen av drifttekniken i Stockholm till Kanal 1 och drifttekniken i
Göteborg och Malmö till TV 2 som genomfördes fr.o.m. årsskiftet 1991/92
har gett en besparing om 35 mkr. Genom en översyn av investeringsplanerna
för ny- och återanskaffningar har 1992 års investeringsplan minskats med ca
50 mkr, vilket kostnadsmässigt innebär en besparing på ca 7 mkr. Genom
kostnadsminskningar inom servicedivisionen och vardagsrationaliseringar
beräknas 18 mkr sparas.

234

Verksamheten 1993- förutsättningar och planer

1 enlighet med 1992 års riksdagsbeslut anvisas Sveriges Television

2 604,5 mkr för är 1993 (i 1990 års prisläge).

Sveriges Televisions andel av rationaliseringskraven uppgår till 133 mkr
för perioden 1992-1994. 1992 års verksamhetsförändringar beräknas som
nämnts ge en besparing om 80 mkr. Sveriges Television räknar vidare med
att nedläggningen av moderbolaget liksom en översyn av de koncemgemen-
samma funktionerna kommer att leda till ytterligare 20 mkr i besparingar för
den del som kan tillgodoräknas av Sveriges Television. Under år 1993 och
1994 skall produktivitetsförbättringar och strukturella förändringar i första
hand inom nyhetsområdet spara återstående 40 mkr.

Sveriges Television redovisar sina reformplaner för år 1993 mycket över-
siktligt av i första hand konkurrensskäl. Sveriges Television avser dock att i
nästkommande anslagsframställningar utförligare redovisa hur verksamheten
har bedrivits.

Sveriges Televisions del av reform tillskottet uppgår för år 1993 och 1994
till 33 mkr per år. Dessutom tillkommer Sveriges Televisions andel av de s.k.
kapitaltäckningsmedlen och de av moderbolaget ej fördelade reformmedlen

1992.

Under 1993 skall reformtillskottet användas till att öka kvalitet och pro-
duktion av svenska program, i synnerhet den gestaltande produktionen, att
stärka programutbudet för bam och ungdom, att kvalitativt och kvantitativt
stärka nyhetsverksamheten, att stärka den allmänna programkvaliteten, att
förbättra servicen för olika publikgrupper genom en ökad sändningstid samt
att utveckla text-TV-verksamheten.

Sveriges Televisions insatser för program på invandrar- och minoritets-
språk innefattar en utökning av sändningarna av nyheter på finska samt en
ökning av andelen egenproducerade program på finska språket medan andel-
en inköpta program på finska språket kommer att reduceras. En omprövning
av insatserna på olika språk kommer att göras fortlöpande.

Sveriges Television avser att under år 1993 starta dagliga nyhetssändning-
ar på teckenspråk för döva i anslutning till ordinarie nyhetssändningar. Text-
ningen av svenska program kommer att utökas under avtalsperioden 1993—
1996. Metoden att omvandla text till syntetiskt tal kommer att utvärderas.

Sveriges Television anger att utgiftsökningarna under 1993 främst kom-
mer att gälla sportevenemang, den TV-tekniska utvecklingen (HDTV-projek-
tet), investeringsverksamheten och vissa lokalersättningar.

I syfte att stärka Sveriges Televisions konkurrenskraft samt möjliggöra en
flexibel organisation skall det totala programutbudet samordnas. Program-
styrningen skall ske i form av klart utformade uppdrag till programenheterna.
Organisationen skall vara flexibel så att produktion, utbud och organisation
snabbt skall kunna förändras. Sveriges Televisions mål med verksamheten är
att de två TV-kanalema tillsammans skall ha minst 50 % av tittartiden en
genomsnittlig dag hos den del av befolkningen som har tillgång till många
TV-kanaler. Den sammanlagda räckvidden för de två TV-kanalerna skall

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

235

överstiga övriga TV-kanalers sammanlagda räckvidd. Även olika minoriteters Prop 1992/93' 100

behov och intressen skall tillgodoses. Bil 12

Sveriges Riksradio och Sveriges Lokalradio

Verksamheten 1992

I enlighet med riksdagens beslut skall Sveriges Riksradio och Sveriges
Lokalradio slås samman till ett nytt radiobolag, Sveriges Radio, den 1 januari

1993. Riktlinjer för programverksamheten och organisationen i det nya radio-
bolaget lades fast av styrelsen i februari 1992. Under 1992 har radiobolagen
förberett de organisatoriska förändringarna. Radiobolagen har därför inte
kunnat särredovisa vissa uppgifter i sin gemensamma anslagsframställning.

Lokalradions medelsanvändning år 1992 har utgått från den s.k. SR-
studiens prioriteringar. Den reformplan som beskrivs i SR-studien har inletts
under 1992. Servicen till olika publikgrupper förbättrades bl.a. genom att ut-
budets lokala inriktning fördjupades på så sätt att regionala samsändningar
ersattes med lokala sändningar.

Efter riksdagsbeslutet år 1986, då lokalradion gick över till en egen kanal,
har lokalradion tredubblat sändningstiden med i stort sett oförändrade resur-
ser. Lokalradions totala sändningstid under år 1991 var 1 676 timmar per
vecka. Detta har möjliggjorts genom ändringar i verksamhetsplaneringen med
långtgående decentralisering och delegering, nya arbets- och produktions-
former samt en mer effektiv teknisk utrustning.

Av lokalradions samlade resurser år 1992 användes 64 % för program om
nyheter, aktualiteter, samhällsfrågor och kultur. Dessa programkategorier
beräknas svara för drygt 43 % av sändningstiden.

Medverkandekostnadema beräknas under 1992 öka med 12 mkr (46 %)
jämfört med år 1991.

Reformverksamheten 1992

Riksradions andel av reformmedlen för 1992 uppgår till 20 mkr. Reform-
medlen har fördelats med 5,3 mkr till Pl, 6,3 mkr till P2, 5,3 mkr till P3
samt 1 mkr vardera till P3:s nattredaktion, förstärkt utrikesbevakning och om-
ställningsåtgärder för personalen. Pl har satsat reformmedel på områdena
kultur, utrikesbevakning och nyheter, teater och samhälle. P2 har till stor del
använt reformmedlen för egenproduktion av musik, men även för verksam-
heten på minoritetsspråk samt samiska sändningar. P3:s reformmedel har
satsats på musik, sport, teater och gestaltande produktion samt program för
bam och ungdom.

Sveriges Lokalradio anger att reform tillskottet på 34 mkr för år 1992 har
fördelats med utgångspunkt från tidigare fastställda målsättningar för pro-
gramverksamheten, dvs. att kravet på kvalitet vidmakthålls, att kvaliteten ut-
vecklas, att balansen mellan fasta och rörliga kostnader upprätthålls samt att
sändningsåtagandet gällande egenproduktion dagtid på vardagar utökas.

236

Vidare skall utbudets lokala inriktning fördjupas genom att regionala sam- prOp. 1992/93:100
sändningar ersätts med lokala sändningar. gj] J2

Rationaliseringsåtgärder 1992

Sveriges Riksradio redovisade i sin anslagsframställning för år 1993 att förut-
sättningarna för år 1992 var en s.k. nollbudget, dvs. en anpassning av verk-
samheten 1992 till de resurser som gällde för budgetåret 1991. Riksradions
handlingsplan för år 1992 innebar rationaliseringar och omprioriteringar av
verksamheten för ca 30 mkr samt personalreduceringar med 78 tjänster. I
föreliggande anslagsframställning anges denna handlingsplan ligga fast.
Under 1992 har riksradion genomfört rationaliseringar genom personal-
reduceringar med ca 40 tjänster. Av dessa beräknas hälften få effekt under
1992 och hälften under 1993 inom den nya radioorganisationen.

Även Sveriges Lokalradio redovisade inför medelstilldelningen år 1992 en
s.k. nollbudget. Lokalradions plan innebar kostnadsneddragningar med sam-
manlagt 4 mkr. I föreliggande anslagsframställning anges att verksamheten
anpassats till ordinarie medelsram. Genom en minskning av antalet tjänster
vid den centrala ledningen har vissa kostnadsneddragningar gjorts under året.

Verksamheten 1993 -förutsättningar och planer

I enlighet med riksdagsbeslutet år 1992 skall Sveriges Riksradio och Sveriges
Lokalradio slås samman till ett radioföretag, Sveriges Radio, den 1 januari
1993. Sveriges Radio skall för år 1993 anvisas 1 462,7 mkr (i 1990 års
prisläge).

Den verkställande ledningen för det nya radiobolaget har under 1992 utar-
betat följande riktlinjer för det nya radiobolagets programverksamhet och
organisationår 1993.

Sveriges Radio kommer att profilera kanalerna ytterligare. Varje kanal
kommer att ha sin inriktning och bära sin del av företagets public service-upp-
drag. Kanalerna skall komplettera varandra. Genom det sammantagna utbudet
kommer det nya radiobolaget att uppfylla det public service-uppdrag som
anges i 1992 års riksdagsbeslut. Vidare kommer det sammanslagna radio-
bolaget att kunna möta konkurrensen från de privata reklamftnansierade lokal-
radiostationer som beräknas tillåtas under 1993.

Varje rikskanal och de 25 lokalradiostationerna kommer att utgöra en s.k.
resultatenhet som tillförs personella, tekniska och ekonomiska resurser.
Företagsledningens verksamhetsstyming kommer att utövas genom mål- och
resultatkrav. Resultatenheterna skall budgetera och följa upp verksamheten i
sändningstid och kostnader. Programstatistik skall användas för att styra
programverksamheten och för att kontrollera att de uppställda målen fullföljs.

Rikskanalemas beställningar av program från de lokala radiostationerna
kommer att specificeras per kanal. På så sätt kommer kanalerna tillsammans
att uppnå kravet i 1992 års riksdagsbeslut om att minst 40 % av allmän-
produktionen i Sveriges Radios (det sammanslagna radiobolaget) rikssänd-
ningar skall produceras utanför Stockholm.

237

Radio Sweden (utlandsprogrammet) skall i enlighet med 1992 års riks- Prop 1992/93'100
dagsbeslut utgöra en del av det nya radiobolaget. Därmed skall Radio Sweden g jj ]2

följa resultatenheternas former för verksamhetsplanering och verksamhets-
uppföljning.

Sammanslagningen av Sveriges Riksradio och Sveriges Lokalradio beräk-
nas leda till vissa rationaliseringseffekter genom avskaffande av dubbla funk-
tioner, bättre utnyttjande av fasta tekniska resurser och samlokaliseringar.
Den sammantagna rationaliseringseffekten av sammanslagningen beräknas
uppgå till omkring 30 mkr.

Sveriges Utbildningsradio

Verksamheten 1992

Sveriges Utbildningsradio beräknar att den totala sändningstiden för år 1992
uppgår till 2 167 timmar, varav 472 timmar TV-sändning och 1 695 timmar
radiosändning. De regionala radiosändningama och den regionala radiopro-
duktionen har ökat som en följd av en regional utbyggnad under år 1992.
Under 1991 och 1992 har utbildningsradions TV-produktion ökat kraftigt,
såväl vad gäller egenproduktion som inköp.

Av utbildningsradions TV-sändningar är ca 75 % på svenska språket. I
riksradion är ca 40 % av utbildningsradions sändningar på svenska språket.

Utbildningsradions program för handikappade utgörs till största delen av
TV-program på teckenspråk. Flertalet av utbildningsradions svenska TV-
program för vuxna textas för döva och hörselhandikappade. Under verksam-
hetsåren 1990-1992 har utbildningsradion använt ca 4 % av sina program-
medel till program för funktionshindrade. Eftersom TV-sändningama totalt
ökat under perioden har dock den procentuella andelen sådana program
minskat. En förstärkning av utbildningsradions utbud för funktionshindrade
planeras för verksamhetsåren 1993 och 1994.

Utbildningsradions sändningar på minoritetsspråk består av program på
finska och samiska. Under åren 1990-1992 har ca 3 % av programmedlen
använts till minoritetsspråkproduktion.

Utbildningsradions kostnader för medverkande, produktionsutläggningar,
samproduktioner samt andra avtalsbundna kostnader beräknas utgöra 16 %
av de totala programkostnadema under 1992.

Reformverksamheten 1992

Sveriges Utbildningsradios andel av reformmedlen uppgick år 1992 till

7,5 mkr. Reformmedlen användes till en utbyggnad av den regionala verk-
samheten och till TV-produktion för gymnasieskolan.

Rationaliseringsåtgärder 1992

Sveriges Utbildningsradios rationaliseringsåtgärder under 1992 beräknas leda
till besparingar på ca 4 mkr. De rationaliseringsåtgärder som genomförts är

238

personalreduktion, produktivitetshöjning i programverksamheten och mins-
kade kostnader för bevakning av Utbildningsradions lokaler.

Verksamheten 1993 - förutsättningar och planer

I enlighet med 1992 års riksdagsbeslut kommer Sveriges Utbildningsradio
AB anvisas 196,1 mkr (i 1990 års prisläge).

Under 1993 planerar Utbildningsradion en fortsatt personalreduktion,
rationaliseringar inom den administrativa verksamheten och produktions-
rationaliseringar som beräknas ge en sammanlagd rationaliseringseffekt på
ca 4 mkr. Resterande del av Utbildningsradions del av rationaliseringskravet
på 1 mkr genomförs 1994.

Under 1993 och 1994 skall reformmedlen användas för följande resursför-
stärkningar. Den regionala verksamheten planeras byggas ut till att omfatta
minst två medarbetare i varje lokalradioområde. Satsningen på gymnasiesko-
lan fortsätter och breddas till att även omfatta korttidsutbildade vuxna samt
programinsatser på främmande språk. En förstärkning av produktionen för
och om funktionshindrade planeras. En utökad produktion på finska planeras
för år 1993. Vidare skall en del av reformmedlen reserveras för kvalitetsför-
stärkningar.

Radionämnden

Medelsanvisningen för Radionämnden för innevarande budgetår uppgår till
4 719 000 kr. Nämnden begär dels medel som gör det möjligt att behålla
nuvarande personalresurser, dels kompensation för pris- och löneomräkning.
Lokalkostnaderna beräknas minska med 354 000 kr till 590 000 kr till följd
av att Radionämnden flyttat till nya lokaler med lägre hyra.

Mot bakgrund av beredningen av de förslag som utredningen (U 1991:09)
om myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten har lämnat i sitt
betänkande (SOU 1992:36) Radio och TV i ett, har nämnden inte lämnat
någon egentlig framtidsanalys.

Sammanlagt hemställer nämnden om medel för budgetåret 1993/94 med
4 400 000 kr, varav 3 810 000 kr för förvaltningskostnader och 590 000 kr
för lokalkostnader.

Rundradiokontot och TV-avgiften

Rundradiokontots intäkter består huvudsakligen av TV-avgiftsmedel. TV-
avgiften skall i enlighet med riksdagens beslut höjas från 1 320 kr per år till
1 404 kr per år fr.o.m. den 1 januari 1993.

Antalet registrerade TV-avgifter hos RIKAB uppgick till drygt 3,3 mil-
joner i juni 1992. Nettointäkterna från TV-avgiften uppgick till drygt 2 mdkr
under första halvåret 1992. Influtna avgiftsmedel placeras på räntebärande
räkning, det s.k. rundradiokontot, hos Riksgäldskontoret.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

239

I enlighet med 1992 års riksdagsbeslut skall Svensk Rundradio AB tillföra
medel till rundradiokontot på två sätt. Svensk Rundradio skall årligen över-
föra 213,6 mkr (i 1992 års prisläge) under perioden 1993-2 000. Vidare skall
Svensk Rundradio årligen, i den mån aktiebolagslagens utdelningsregler
tillåter det, fr.o.m. år 1994 betala ett belopp som motsvarar 0,75 % av
genomsnittet under föregående år av bolagets kapital.

Rundradiokontot tillförs fr.o.m. år 1992 intäkter från Nordisk Television
AB (TV 4) genom en fast och en rörlig koncessionsavgift. Enligt avtalet
mellan staten och Nordisk Television utgör den fasta avgiften 50 mkr per
kalenderår. Den rörliga avgiften skall beräknas på grundval av Nordisk
Televisions annonsintäkter. Den skall utgöra 20 % av de intäkter som
överstiger 750 men inte 1 000 mkr, 40 % av intäkter som överstiger 1 000
men inte 2 000 mkr, och 50 % av intäkter som överstiger 2 000 mkr. Den
fasta avgiften och beloppsgränsema för den rörliga avgiften avser år 1992
och skall för tiden efter 1992 indexregleras.

Sveriges Television har fr.o.m. den 1 januari 1993 ansvaret för rundradio-
rörelsens finansiella samordning. Däri ingår att ansvara för förvaltningen av
TV-avgiftsmedlen, rundradiorörelsens likviditetsplanering och utbetalningar-
na från rundradiokontot samt ansvaret för bedömningen av avgiftsuttagets
storlek på kort och lång sikt. Bolaget skall även redovisa medelsförvaltning
och upplåning samt upprätta bokslut för rundradiorörelsen.

På rundradiokontot redovisas rundradiorörelsens samlade kostnader och
intäkter. Det ackumulerade resultatet på rundradiokontot har varit negativt
sedan 1985/86. Det är ett kraftigt underskott från budgetåret 1985/86 som
ännu inte återhämtats och som har resulterat i räntekostnader som belastat
rundradiokontot med sammanlagt ca 45 mkr sedan 1985/86. Denna nega-
tiva ränteeffekt uppvägs dock av införandet av förskottsinbetalning av TV-
avgiften. Därför har senare års negativa utgående ackumulerade underskott
förenats med en positiv ränta på kontot.

Resultatet för rundradiorörelsen beräknas för år 1992 uppgå till ett
underskott på 42,5 mkr (år 1991 uppgick underskottet till 128,2 mkr). Denna
bedömning förutsätter en betalningseffektivitet i nivå med 1991 års genom-
snittliga värde samt en kompensationsindexutveckling på 3 % under 1992.
Koncessionsavgiften från Nordisk Television AB som tillförts rundradio-
rörelsen under år 1992 uppgår till 37,5 mkr.

Det samlade underskottet i rundradiorörelsen beräknas för år 1992 uppgå
till 282,2 mkr och för år 1993 till 233,1 mkr.

Sveriges Television gör bedömningen att en höjning av den årliga TV-
avgiften med 96 kr fr.o.m. den 1 januari 1994 och med 72 kr fr.o.m. den
1 januari 1995 skulle leda till att rundradiokontot är i balans vid utgången av
år 1995. TV-avgiften skulle därmed komma att uppgå till 1 572 kr år 1995.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

240

Föredragandens överväganden

Public service-företagen

Genom riksdagens beslut i juni 1992 (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:
KrU28, rskr. 1991/92:329) har public service-företagens verksamhet lagts
fast för en fyraårsperiod. Regeringen har därefter ingått avtal med de tre
public service-företagen om deras verksamhet under perioden den 1 januari
1993 - den 31 december 1996.

Riksdagsbeslutet syftar till att åstadkomma tydligare ansvarsförhållanden
vad gäller organisation och former för medelstilldelning. Beslutet innebär
bl.a. att koncernen skall upplösas samt att moderbolaget skall avvecklas och
dess uppgifter övertas av programbolagen. Sveriges Television AB skall för
statens räkning svara för förvaltningen av rundradiomedlen.

Moderbolagets aktieägare förklarade dock i en gemensam skrivelse i okto-
ber 1992 att det enligt deras uppfattning inte kommer att kunna bildas några
ägargrupper såsom förutsatts i riksdagens beslut. Mot bakgrund av ägarnas
uppfattning tillkallade regeringen en särskild utredare med uppdrag att lägga
fram förslag om hur public service-företagen bör ägas i framtiden (Dir.
1992/93:100). Utredningsuppdraget bör vara slutfört den 31 januari 1993.
Regeringen avser att därefter återkomma till riksdagen med förslag om hur
ägarfrågan bör lösas. Regeringens skrivelse (skr. 1992/93:147) till riksdagen
innehåller en redogörelse för de åtgärder regeringen vidtagit och ämnar vidta
med anledning av ägarnas besked. Ägarna och moderbolaget kvarstår till den
1 juli 1993 medan ägarfrågan utreds. De ändrade förutsättningarna avser
endast ägandet till public service-företagen. I övrigt genomförs riksdagens
beslut.

1992 års riksdagsbeslut innebär att de tre programföretagen årligen skall
inge anslagsframställningar till staten. I riksdagsbeslutet förutsätts att anslags-
framställningarna särskilt kommer att innehålla en redovisning av utfallet av
verksamheten i förhållande till uppdraget och de riktlinjer som gäller, bl.a.
beträffande användningen av reformmedlen, åtgärder med anledning av
rationaliseringskraven samt såväl programutbudet i stort som insatser för
funktionshindrade, invandrare och språkliga minoriteter. Sveriges Television
förutsätts redovisa de uppgifter som följer av bolagets förvaltning av rund-
radiomedlen samt viss programstatistik. Vidare betonades att programföre-
tagen i sina resp, anslagsframställningar bör presentera planer, som bör vara
rullande, över tilltänkta insatser när det gäller åtgärder för funktionshindrade.

Public service-företagens anslagsframställningar för år 1994 brister i vissa
avseenden. Till en del kan detta förklaras av att bolagens anslagsframställ-
ningar har kommit till i ett skede då den organisatoriska strukturen varit före-
mål för förändring.

Den allmänna åsikten att public service-företagen skall ha en publicistiskt
oberoende ställning utesluter inte att full insyn skall kunna ges i bolagens för-
valtning och att bedömningar av effektivitetsfrågor m.m. skall kunna göras.
Även bolagens uppfyllande av de allmänna och särskilda riktlinjerna för pro-
gramverksamheten skall kunna följas upp. Regering och riksdag bör sålunda

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

241

16 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

kunna erhålla en mer utförlig redovisning av företagens planer och utfallet av
dessa, utan att för den skull public service-företagens integritet kan hotas eller
att uppgifter offentliggörs som kan ge andra aktörer konkurrensfördelar.

För att regeringen i sina kommande redovisningar skall kunna ge riks-
dagen ett gott underlag förutsätter jag att public service-företagen i kommande
års anslagsframställningar kommer att utförligare redovisa hur verksamheten
har bedrivits samt hur reformmedlen har använts och vilka rationaliseringsåt-
gärder man har vidtagit.

Jag anser det vara värdefullt att public service-företagen redan nu bygger
upp sådana redovisningar som dels är uppföljningsbara med de redovisningar
som lämnats av moderbolaget under de senaste åren, dels kan ligga till grund
för bedömningar om vilka förutsättningar som bör gälla för verksamheten
inför den avtalsperiod som inleds den 1 januari 1997.

Jag har för avsikt att återkomma angående innehållet i anslagsframställ-
ningarna i enlighet med vad jag nu anfört.

Radiotjänst i Kiruna AB (RIKAB) har i en utvärdering av lagen om TV-
avgift föreslagit vissa förändringar i avgiftslagstiftningen. Jag avser att senare
återkomma med eventuella förslag som kan komma att innebära vissa
justeringar av Radiotjänsts förutsättningar.

I enlighet med 1992 års riksdagsbeslut är medelstilldelningen för år 1993
fastställd. För de resterande åren av avtalsperioden skall medelsanvisningama
endast anpassas till förändringar i det särskilda indexet och justeras enligt det
aktuella årets reformtillskott respektive rationaliseringskrav. Den värdesäkra-
de nivån på medelstilldelningen bör således ligga fast och relationerna mellan
program bolagens medelstilldelning vara oförändrade under avtalsperioden.

Medelstilldelningen skall vara samlad och inte innehålla specialdestinerade
belopp. I medelstilldelningen ingår därmed kostnader för utsändnings- och
programinsamlingstjänster, för kapitalkostnader, för vissa byggnadsinveste-
ringar samt för beredskapsåtgärder. Programföretagen får inom tillgänglig
ekonomisk ram göra de prioriteringar som krävs för att uppfylla målen.

För åren 1993-1995 får public service-företagen tillsammans en reform-
ram om 150 mkr per år i tre års tid, sammanlagt 450 mkr. Vidare ställs ett
rationaliseringskrav på public service-företagen om 100 mkr för vart och ett
av åren 1993 och 1994. De medel som frigörs genom ytterligare rationalise-
ringar får behållas för reforminsatser.

Den sammanlagda medelsanvisningen för år 1993 till public service-före-
tagen är 4 263,3 mkr (i 1990 års prisläge). Tillgängliga medel för år 1993
fördelas enligt en s.k. fördelningsnyckel med 2 604,5 mkr, eller 61,09 %, till
Sveriges Television, 1 462,7 mkr, eller 34,31 %, till Sveriges Radio och
196,1 mkr, eller 4,60 %, till Utbildningsradion. Denna relation mellan pro-
grambolagens medelstilldelningar skall vara oförändrad under avtalsperioden.
Om public service-företagen kommer överens om att fördela ansvaret för
olika gemensamma funktioner sig emellan möter det från min utgångspunkt
inga hinder om programbolagen justerar medelsfördelningen. Jag har erfarit
att vissa sådana justeringar kommer att göras. Jag förutsätter att det råder
samförstånd mellan programbolagen vid sådana justeringar.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

242

Vid mina beräkningar av medelstilldelningen till public service-företagen
för år 1994 har jag utgått från de ekonomiska förutsättningar som gäller för
avtalsperioden 1993-1996 i enlighet med 1992 års riksdagsbeslut. Förslagen
innebär dels en uppskrivning av programföretagens medelstilldelning för år
1993 i förhållande till indexförändringen, dels ett resurstillskott om 150 mkr
och ett rationaliseringskrav om 100 mkr (båda angivna i 1989 års prisläge).

Kompensation för kostnadsutvecklingen skall fr.o.m. den 1 januari 1993
ges på följande grunder: 50 % av kostnaderna (löner) skall räknas upp med
genomsnittspåslaget enligt slutet avtal för hela SAF/PTK-området, medan
50 % (priser) räknas upp enligt konsumentprisindex med effekterna av livs-
medels- och boendekostnaderna frånräknade.

I enlighet med riksdagens beslut 1992 skall programföretagen finansiera
Radiotjänst i Kiruna AB:s (RIKAB) verksamhet genom ägartillskott i propor-
tion till ägarandelarnas storlek. Mot bakgrund av att public serviceföretagens
ägare och moderbolaget kvarstår till den 1 juli 1993 medan ägarfrågan utreds,
kommer inte riksdagsbeslutet nu genomföras såvitt avser att aktierna i
RIKAB skall fördelas mellan programföretagen. De tre programbolagen skall
tillskjuta erforderliga medel, i relation till storleken på resp, programbolags
medelstilldelning för RIKAB:s verksamhet

Medelstilldelningen till Sveriges Television AB bör för år 1994 uppgå till
2 798,1 mkr i 1991 års prisnivå.

Medelstilldelningen till Sveriges Radio AB bör för år 1994 uppgå till
1 571,5 mkr i 1991 års prisnivå.

Medelstilldelningen till Sveriges Utbildningsradio AB bör för år 1994
uppgå till 210,7 mkr i 1991 års prisnivå.

Jag har därvid räknat med en rationalisering motsvarande 100 mkr samt ett
reformtillskott om 150 mkr (båda i 1989 års prisläge) för de tre public
service-företagen tillsammans.

Radionämnden

Utredningen (U 1991:09) om myndighet för radio- och TV-sändningar till all-
mänheten har i sitt betänkande (SOU 1992:36) Radio och TV i ett lämnat för-
slag till organisation för en sammanhållen central myndighet för radio- och
TV-sändningar till allmänheten. Den nya myndigheten avses ersätta Radio-
nämnden, Kabelnämnden och Närradionämnden och även ansvara för de
myndighetsuppgifter som tillkommer på grund av t.ex. nya slag av sändning-
ar till allmänheten. I betänkandet föreslås att den nya myndigheten skall träda
i funktion den 1 januari 1993.

Utredningens betänkande har remissbehandlats. Meningarna är delade
bl.a. när det gäller om uppgiften att meddela olika slags tillstånd skall han-
teras inom samma organisation som granskningen eller om dessa olika upp-
gifter skall bedrivas inom skilda organisationer. Enligt min uppfattning bör
dessa frågor övervägas ytterligare under våren 1993. Jag räknar med att en
proposition skall kunna föreläggas riksdagen i början av riksmötet 1993/94.

I föregående budgetproposition informerade jag om att den fördjupade
prövningen av de berörda myndigheternas verksamhet, som enligt rege-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

243

ringens direktiv skulle ha gjorts inför budgetåret 1992/93, har skjutits upp två
budgetår och att förslag om treårsbudget avses framläggas i budgetpropo-
sitionen år 1994 (jfr. prop. 1991/92:100 bil.12 s. 147-148).

Vid min medelsberäkning för Radionämndens verksamhet under budget-
året 1993/94 har jag tagit hänsyn till löneökningar och till prisutvecklingen.
Medelsanvisningen för budgetåret 1993/94 bör uppgå till 4 365 000 kr. Därav
utgör medlen för förvaltningskostnader 3 810 000 kr och medlen för lokal-
kostnader 555 000 kr. Jag utgår därvid från att ökade kostnader till följd av
översättningar till svenska av anmälningar på andra språk kan täckas. Ratio-
naliseringskravet har inte tillämpats. Medlen för Radionämndens verksamhet
utbetalas, i likhet med tidigare år, från rundradiokontot.

TV-avgiften

Mitt förslag till medelstilldelning för den med TV-avgifter finansierade radio-
och TV-verksamheten under år 1994 samt för Radionämndens del framgår av
följande sammanställning. Beloppen anges i mkr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

	Beräknat		Förslag
	1992/93	1993	1993/94	1994
Sveriges Television AB		2 604,51		2 798.12
Sveirges Radio AB		1 462,71		1 571.52
Sveriges Utbildningsradio AB Radionämnden	4,7193	196,11	4,3654	210,72

iprisläge 1990
2Prisläge 1991
^Prisläge 1991/92
4Prisläge 1992/93

Det samlade underskottet på rundradiokontot var 239,7 mkr vid utgången
av år 1991 och 254,8 mkr vid utgången av juni år 1992.

Kostnadsökningarna under år 1992 har varit av den storleksordningen att
det nu står klart att rundradiokontots saldo vid utgången av året blir negativt.
Som en följd av bl.a. att den svenska kronan deprecierats går det ännu inte att
med någon större precision förutse underskottets storlek. Först i början av år
1993, när resultaträkning och balansräkning för rundradiokontot upprättats,
kommer en säker uppgift att finnas. Vidare kommer vissa delar av 1992 års
s.k. krisuppgörelser att inverka på public service-företagens kompensations-
index.

De faktorer som är avgörande för behållningen på rundradiokontot är dels
storleken på public service-företagens kompensationsindex, dels antalet TV-
avgiftsbetalare. Även intäkterna från koncessionsavgiften av Nordisk Tele-
vision (TV 4) samt överföringarna från Svensk Rundradio AB påverkar rund-
radiokontot.

Vid mina bedömningar av TV-avgiftsutvecklingen under de närmaste åren
har jag utgått från att antalet TV-avgiftsbetalare förblir oförändrat ca 3,3
miljoner under 1993 och 1994, att Svensk Rundradio tillför 213,6 mkr (i

244

1992 års prisläge) under perioden 1993-2 OOO, att Svensk Rundradio överför
0,7 % av genomsnittet av bolagets eget kapital till rundradiokontot fr.o.m. år
1994, att Nordisk Television AB (TV4) tillför en fast koncessionsavgift på
50 mkr per kalenderår (i 1992 års prisläge) samt att Nordisk Televisions
annonsintäkter kommer att överstiga 750 mkr 1993 och 1994, vilket medför
att en rörlig koncessionsavgift kommer att överföras till rundradiokontot 1994
och 1995. Jag har också utgått från att kompensationsindex under åren 1993
och 1994 inte överstiger 3 %. Därutöver har jag haft som riktmärke att under-
skottet på rundradiokontot successivt bör kunna hämtas in under de närmaste
åren.

Om förutsättningarna inte utvecklas alltför ogynnsamt samt om TV-avgif-
ten höjs med 36 kr den 1 januari 1994, bör underskottet kunna vara helt borta
vid slutet av avtalsperioden 1993-1996.

Jag förordar således att TV-avgiften fr.o.m. den 1 januari 1994 höjs till
1 440 kr per år. Avgiften för en tremånadersperiod blir därmed 360 kr i stället
för 351 kr.

Mitt förslag rörande TV-avgiften förutsätter att lagen (1989:41) om TV-
avgift ändras. Förslag härtill har upprättats inom Kulturdepartementet och bör
fogas till protokollet som bilaga 12.10.

Lagförslaget rör i och för sig ett sådant ämne som avses i 8 kap. 18 §
andra stycket regeringsformen. Enligt min mening är emellertid lagändringen
av sådan beskaffenhet att lagrådets yttrande inte behöver inhämtas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,

2. godkänna mitt förslag till medelsberäkning för den avgiftsfinansi-
erade verksamheten som bedrivs av Sveriges Television AB, Sveriges
Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB.

3. godkänna mitt förslag till medelsberäkning avseende budgetåret
1993/94 för Radionämndens verksamhet

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

C 17. Kabelnämnden

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

2 721 9831

4 102 OOO2

4 204 000

'Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 20. Kabelnämnden: Förvalt-
ningskostnader

2AnslagetC 19. Kabelnämnden: Förvaltningskostnader

Kabelnämnden skall enligt sin och Närradionämndens instruktion (SFS
1988:340, ändrad 1991:2035 och 1992:81) pröva vissa frågor om kabelsänd-
ningar till allmänheten. Nämnden skall i enlighet med bestämmelserna i lagen

245

(1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten bl.a. förordna lokala kabel-
sändarföretag samt besluta om förelägganden. Vidare skall nämnden hand-
lägga ärenden enligt lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens
område samt pröva frågor om bidrag enligt förordningen (1985:1065) om
statsbidrag till lokal programverksamhet

1992/93 Beräknad ändring
1993/94_________

Föredraganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1. Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)	3 686 000 (2 553 000)	of.
2. Lokalkostnader	415 000 +	103 000
3. Anskaffning av inredning och utrustning m.m.	1000	1 000
	4 102 000 +	102 000

Kabelnämnden

Utbyggnaden av kabel-TV har under det senaste budgetåret inte fortsatt i sam-
ma omfattning som tidigare år. Mot bakgrund av att kabelbolagen inte har haft
någon rapporteringsskyldighet under 1992 har Kabelnämnden uppskattat
antalet hushåll med satellitmottagning till ca 1,8 miljoner, vilket motsvarar ca
47 % av samtliga hushåll. Ytterligare drygt 0,5 miljoner bostäder antas ha
någon form av satellitmottagning. Sammanlagt beräknas således ca 60 % av
landets hushåll ha tillgång till satellit-TV. Ett 30-tal programkanaler från
satellit vidaresändes. Dessa sände sammanlagt omkring 300 timmar program
under ett vanligt dygn. Vid halvårsskiftet 1992 fanns 30 lokala kabelsändar-
företag med rätt att för sina reklamfria egensändningar kostnadsfritt disponera
en kanal i de lokala näten.

Kabelnämnden föreslår att resursramen för nämndens anslag fastställs för
enbart budgetåret 1993/94 i avvaktan på beredningen av de förslag som utred-
ningen om myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten presente-
rat i betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett. Nämnden begär att
rationaliseringskrav inte tillämpas.

Föredragandens överväganden

Den nya lagstiftning på kabel-TV-området som trädde i kraft den 1 januari
1992 har medfört vissa förändringar av Kabelnämndens verksamhet. I och
med att tillståndssystemet för kabelsändningar avskaffades har nämndens till-
ståndsprövning för såväl vidaresändning av satellitprogram som för egen-
sändningar i kabelnät upphört. Vidare har avgifterna i ärenden om kabel-
sändningar avskaffats. Även granskningen av satellitprogrammens innehåll
har upphört.

246

Enligt lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten, som trädde
i kraft den 1 januari 1992, skall Kabelnämnden pröva vissa frågor om kabel-
sändningar. Nämnden skall bl.a. besluta om föreläggande för nätinnehavare
och dem som bedriver sändningsverksamhet att följa lagens bestämmelser
samt förordna lokala kabelsändarföretag som enligt lagen har rätt att erhålla en
kostnadsfri kanal i kabelnäten.

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:75, bet. 1992/93: KU12,
rskr. 1992/93:117) om satellitsändningar av TV-program skall Kabelnämn-
den bli tillsynsmyndighet för satellitprogramföretag och satellitentreprenörer i
Sverige när EES-avtalet trätt i kraft. Kabelnämndens tillkommande uppgifter
när det gäller registerhållning, programstatistik, beslut om föreläggande som
får förenas med vite m.m. skall finansieras över nämndens ordinarie budget

Ett särskilt stöd till lokal programverksamhet infördes 1986. Inför nästa
budgetår bör detta stöd, för vilket medel under budgetåret 1992/93 anvisats
under reservationsanslaget C 20. Kabelnämnden: Stöd till lokal programverk-
samhet, avskaffas. Skälet är framför allt att de ekonomiska villkoren för lo-
kala kabelsändningar förbättrats genom den nya kabellagen. Sedan den 1 ja-
nuari 1992 får program i egensändning finansieras med reklam och spons-
ring. Vidare får reklam och andra meddelanden mot betalning inforas i sökbar
text-TV. Mot denna bakgrund anser jag att ett statligt stöd till lokal program-
verksamhet inte längre är nödvändigt.

De förslag som presenterats av utredningen om myndighet för radio- och
TV-sändningar till allmänheten i betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i
ett berör bl.a. Kabelnämnden. Jag hänvisar i denna fråga samt i fråga om för-
djupad prövning och treårsbudget till vad jag har anfört om Radionämnden.

Fr.o.m. budgetåret 1993/94 utgår anslagspost 3. Anskaffning av inred-
ning och utrustning m.m.

Vid min beräkning av anslaget har jag tagit viss hänsyn till pris- och löne-
utveckling. Ett rationaliseringskrav på 0,5 % har tillämpats. Anslaget bör be-
räknas till 4 204 000 kr.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell
som bör tillämpas. Kabelnämnden kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att
tillämpa denna modell. Kabelnämnden kommer därför att tilldelas räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under förevarande anslag bör
föras till detta konto.

Kabelnämnden uppfyller de redovisningskrav enligt bokföringsförord-
ningen som utgör en förutsättning för lån i Riksgäldskontoret för finansiering
av investeringar i anläggningstillgångar. Behovet av låneram under budgetåret
1993/94 uppgår till 435 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

247

kommer att fastställas slutligt enligt dessa riktlinjer, och kan därför komma att prOp 1992/93 • 100

avvika från det här föreslagna beloppet Bil 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att stödet till lokal programverksamhet avskaffas,

2. till Kabelnämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-

anslag på 4 204 000 kr.

C 18. Närradi onämnden

1991/92 Utgift 3 852 9901

1992/93 Anslag 4 608 000

1993/94 Förslag 4 761 000

1 Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 22

Närradionämnden skall enligt sin och Kabelnämndens instruktion (SFS
1988:340, ändrad 1991:2035 och 1992:81) pröva frågor om närradio och ha
tillsyn över närradioverksamheten. Nämnden skall också handlägga ärenden
om avgifter enligt förordningen (1984:463, ändrad 1987:538) om avgifter i
ärenden om närradio. Närradionämndens verksamhet finansieras helt med
avgifter.

	1992/93	Beräknad ändring 1993/94
	1992/93	Föredraganden
1. Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)	3 984 000 (2 881 000)		of.
2. Lokalkostnader	623 000	+	154 000
3. Anskaffning av inredning och utrustning m.m.	1 000	—	1 000
	4 608 000	+	153 000

Inkomster vid Närradionämnden, som redovisas på statsbudgetens
inkomstsida under rubriken 2545 Närradioavgifter, beräknas för nästa
budgetår uppgå till ca 4 680 000 kr, förutsatt att sändningstidsavgiftema
förblir oförändrade, 15 kr per timme (budgetåret 1991/92 var inkomsterna
4 652 548 kr).

Närradionämnden

Vid utgången av år 1991 var 157 sändare i drift. Antalet tillståndshavare
minskade från 2 211 vid utgången av 1990 till 2 065 vid utgången av 1991.

248

Sändningstiden under kalenderåret 1991 uppgick till 310 029 timmar, en Prop. 1992/93:100
ökning med 11,4 % sedan föregående år. Bil. 12

Närradionämnden föreslår att resursramen för nämndens anslag fastställs
för enbart budgetåret 1993/94 i avvaktan på att beredningen av de förslag som
utredningen om myndighet för radio- och TV-sändningar till allmänheten pre-
senterat i betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett. Nämnden begär att
rationaliseringskrav inte tillämpas.

Föredragandens överväganden

De förslag som presenterats av utredningen om myndighet för radio- och TV-
sändningar till allmänheten i betänkandet (SOU 1992:36) Radio och TV i ett
berör bl.a. Närradionämnden. Jag hänvisar i denna fråga samt i fråga om för-
djupad prövning och treårsbudget till vad jag har anfört om Radionämnden.

De avgifter som de sändande föreningarna skall erlägga anpassas så att in-
komsterna beräknas täcka kostnaderna för nämndens verksamhet. Fr.o.m.
den 1 juli 1987 är avgiften 15 kr per sändningstimme. Det ankommer på re-
geringen att fastställa avgiften. När en någorlunda säker uppskattning av anta-
let sändningstimmar för budgetåret 1992/93 kan göras avser jag att om så be-
hövs återkomma till regeringen med förslag om ändring av avgiften fr.o.m.
den 1 juli 1993.

Fr.o.m. budgetåret 1993/94 utgår anslagspost 3. Anskaffning av inred-
ning och utrustning m.m.

Anslaget bör beräknas till 4 761 OOO kr. Jag har därvid beräknat viss
kompensation för pris- och löneutvecklingen. Ett rationaliseringskrav på
0,5 % har tillämpats.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell
som bör tillämpas. Närradionämnden kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att
tillämpa denna modell. Närradionämnden kommer därför att tilldelas ränte-
konto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under förevarande anslag
bör föras till detta konto.

Närradionämnden uppfyller de redovisningskrav enligt bokföringsförord-
ningen som utgör en förutsättning för lån i Riksgäldskontoret för finansiering
av investeringar i anläggningstillgångar. Behovet av låneram under budgetåret
1993/94 uppgår till 364 000 kr.

Anslaget har beräknats utan hänsyn till de riktlinjer som chefen för Finans-
departementet redovisat tidigare denna dag när det gäller förändringar av löne-
kostnadspålägg, finansieringsform för Statshälsan, övergång till lån i Riks-
gäldskontoret samt nya principer för budgetering av anslagen (jfr bil. 1,
Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Medlen under anslaget
kommer att fastställas slutligt enligt dessa riktlinjer, och kan därför komma att
avvika från det här föreslagna beloppet

249

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Närradionämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 4 761 OOO kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

C 19. Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige
och Finland

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

24 488 OOO1

26 243 OOO

27 132 OOO

1Anvisat under åttonde huvudtiteln, anslaget H 23

Från anslaget bekostas Svensk Rundradio AB:s kostnader för rundradio-
sändning i Storstockholmsområdet av finländska TV-program och för tillhan-
dahållande och överföring av en svensk programkanal till Finland, Svenska
Kabel-TV AB:s kostnader för överföring av dessa program till kabelnät på ett
antal orter i Sverige, samt Sverigefinska Riksförbundets kostnader i samband
med utsändning av den finländska programkanalen i Sverige. De sistnämnda
kostnaderna baserar sig på överenskommelser mellan riksförbundet och för-
handlingsorganisationen Copyswede såsom företrädare för vissa rättighetsha-
varorganisationer.

Utsändningen av ett finländskt TV-program i Sverige sker med stöd av
lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram.
Regeringen får för tiden intill utgången av år 1993 medge rätt till rundradio-
sändning från radiosändare av TV-program i radio- eller trådsändning från
Finland.

Regeringen har den 17 december 1992 meddelat Sverigefinska Riksför-
bundet tillstånd att också under år 1993 bedriva sådana sändningar. Som vill-
kor för tillståndet gäller bl.a. att en sändare i Nacka med viss räckvidd skall
användas, att sändningarna skall ske i en kanal, att sändningarna skall bestå
av vidaresändning av program som samtidigt sänds eller kort dessförinnan
har sänts i Finland av Oy Yleisradio Ab samt att sändningarna inte får inne-
hålla kommersiell reklam.

250

________________________________________________________________ Prop. 1992/93:100

1992/93 Beräknad ändring n •> < 9

1993/94_________

Föredraganden

1. Svensk Rundradio för

tekniska kostnader m.m.	10 782 0001	+	35OOOO
2. Svenska Kabel-TV för
tekniska kostnader m.m.	12 543 0001	+	357 000
3. Bidrag till Sverigefinska
Riksförbundet för
sändningsverksamhet	2 918 OOO2	+	182 000
Summa	26 243 000	+	889 000

1 Anvisat gemensamt under anslagspost 1.

2 Anvisat under anslagspost 2.

Svensk Rundradio AB

För budgetåret 1993/94 behövs dels 2 095 000 kr för utsändning av ett fin-
ländskt program över Storstockholmsområdet, dels 9 342 000 kr för tillhan-
dahållande och överföring av ett svenskt TV-program till Finland, varav
4 037 000 kr avser ersättning till Sveriges Television AB. Sammanlagt begär
Svensk Rundradio 11 437 000 kr (+ 655 000 kr), varav 7 400 000 kr avser
ersättning till Svensk Rundradio inklusive kompensation för mervärdesskatt
om 22 %. Beloppet avser även att täcka kostnader för stereosändningar till
Finland. För det fall att mervärdesskatten inte sänks från 25 % inför år 1993
beräknar Svensk Rundradio AB att medelsbehovet ökar till 11 618 000 kr.

Svenska Kabel-TV AB

Svenska Kabel-TV AB begär 12 900 000 kr för överföring av en finländsk
TV-kanal via fiberoptiskt nät till 24 orter i landet.

Föredragandens överväganden

Den finländska TV-kanalen tillhandahålls dels via marksändningar över Stor-
stockholmsområdet, dels via fiberoptiskt nät till 24 orter i landet där kabel-
mottagning är möjlig. Orterna började kopplas in i juni år 1991 och utbygg-
naden avslutades i januari 1992. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser
om intresset för denna utvidgning av de finländska sändningarna.

I föregående budgetproposition informerade jag om att kabeldistribu-
tionsmodellen även är möjlig att tillämpa för Storstockholmsområdet, men att
det ännu inte finns någon anledning att lägga ned marksändningarna över
Stockholm. Jag gör nu inte någon annan bedömning. Därför bör den tids-
begränsade lagen om rundradiosändning av finländska televisionsprogram

251

förlängas med ytterligare ett år. Förslag härom bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 12.11.

Från finländsk sida har framförts önskemål om att de finländska program
som sänds ut i Sverige skall få innehålla kommersiell reklam. Med hänsyn till
de förändringar som har skett inom TV-området sedan den nuvarande lagstift-
ningen infördes är det naturligt att detta önskemål prövas i positiv anda. Jag
har för avsikt att återkomma till riksdagen angående de lagändringar som kan
bli nödvändiga.

Riksdagens beslut (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr.
1991/92:329) innebar att ett nytt statligt aktiebolag med huvudmannaskap for
rundradionätet, Svensk Rundradio AB, bildades den 1 juli 1992. Svensk
Rundradios huvuduppgift är att bedriva programutsändning och program-
insamling av radio- och TV-program.

Ett avtal har träffats mellan staten och Svensk Rundradio AB om dess
verksamhet för det svensk-finska TV-utbytet. I enlighet med detta avtal skall
Svensk Rundradio AB tillhandahålla en programkanal från Sveriges Tele-
vision AB och överföra den till Finland samt svara för de tekniska kostna-
derna för rundradiosändning i Stockholmsområdet av en finländsk program-
kanal.

De medel som disponerats av Televerket för det svensk-finska TV-utbytet
utbetalas sedan den 1 juli 1992 till Svensk Rundradio AB. Medel utbetalas till
Svensk Rundradio AB respektive utbetalas till och vidarebefordras av Svensk
Rundradio AB till Sveriges Television AB.

Svensk Rundradio AB bör för budgetåret 1993/94 erhålla 11 132 000 kr,
vilket innebär en ökning med 350 000 kr. Av beloppet avser 4 037 000 kr
ersättning till Sveriges Television AB och 7 095 000 kr ersättning till Svensk
Rundradio AB, inklusive kompensation för mervärdesskatt om 25 %.

Televerket har tidigare svarat för överföring av en finländsk TV-kanal
till kabelnät på ett antal orter i landet. När Svenska Kabel-TV AB bildades
blev det nödvändigt att för denna del av det svensk-finska TV-utbytet ingå ett
avtal med detta företag som numera svarar för överföringen. Enligt det avtal
som träffats mellan staten och Svenska Kabel-TV AB skall staten betala
ersättning till Svenska Kabel-TV AB för överföring av en finländsk program-
kanal via fiberoptiskt nät från Kaknästomet i Stockholm till kabelnät på
24 orter i landet.

Anslaget Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland har tidigare
anvisats i två anslagsposter. Under anslagspost 1. Tekniska kostnader m.m.
har medel till Svensk Rundradio AB anvisats tillsammans med medel till
Svenska Kabel-TV AB. Under anslagspost 2. Bidrag till Sverigefinska
Riksförbundet för sändningsverksamhet har medel anvisats till Sverigefinska
Riksförbundet. Mot bakgrund av bildandet av Svensk Rundradio AB och
Svenska Kabel-TV AB bör medlen under anslagspost 1. fortsättningsvis
föras upp under skilda anslagsposter.

Svenska Kabel-TV AB bör för budgetåret 1993/94 anvisas 12 900 000 kr,
dvs. en ökning med 357 000 kr, för överföring av en finländsk TV-kanal till
kabelnät på ett antal orter i landet

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

252

Bidraget till Sverigefinska Riksförbundet utbetalas till förbundet av rege-
ringen. Resultatet av de förhandlingar som förts mellan företrädare för riks-
förbundet och berörda rättighetshavarorganisationer om ersättning för ut-
sändningen över Storstockholmsområdet är en viktig utgångspunkt för be-
dömningen av medelsbehovets storlek. Vid tidpunkten för regeringens beslut
om budgetpropositionen 1991/92 hade något avtal för kalenderåret 1992 ännu
inte undertecknats varför bidraget fördes upp med senast kända belopp.
Riksdagen bör nu informeras om att regeringen den 20 februari 1992 tillde-
lade förbundet 3 100 000 kr för detta ändamål, varav 294 000 kr utgjorde ett
överskridande av anslaget i fråga.

Förhandlingar pågår för närvarande om ett motsvarande avtal för kalen-
deråret 1993 mellan Sverigefinska Riksförbundet och företrädare för berörda
rättighetshavarorganisationer avseende ersättning för utsändningen. Då något
avtal ännu inte har redovisats för regeringen bör bidraget till riksförbundet
föras upp med det senast kända beloppet, nämligen 3 100 000 kr. Jag avser
att senare redovisa om utfallet av förhandlingarna har inneburit ändringar i
bidraget till förbundet.

Framställningarna i övrigt föranleder inga åtgärder från min sida.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om
rundradiosändning av finländska televisionsprogram,

2. till Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 27 132 000 kr.

C 20. Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och
till europeiskt mediesamarbete

1991/92	Utgift	1 145 463	Reservation	3 517 417
1992/93	Anslag	8 387 000
1993/94	Förslag	16 287 000

Från anslaget utgår stöd till svenska avdelningen av Nordiska Doku-
mentationscentralen för masskommunikationsforskning (NORDICOM) vid
universitetet i Göteborg dels för information om forskningsresultat och dels
för att utarbeta mediestatistik. Från anslaget bekostas också svensk med-
verkan i vissa utredningsprojekt och samarbete inom det s.k. audiovisuella
Eureka, samt svensk medverkan i EG:s program MEDIA 95.

253

1992/93 Beräknad ändring

1993/94_________

Föredraganden

1. Basresurs for mediepolitisk

forskning (NORDICOM)	577 000		of.
2. Dokumentation av
debatten om den mediepolitiska utvecklingen m.m.	310000		of.
3. Bidrag till europeiskt medie-
samarbete	7 500 000	+	7 900 000
Summa	8 387 000	+	7 900 000

NORDICOM

NORDICOM begär en ökning med 53 000 kr som kompensation för kost-
nadsökningar eller, som ett mer ambitiöst alternativ för att utveckla inter-
nationell mediestatistik och bättre kontakter med forskningens avnämare,
183 000 kr.

Föredragandens överväganden

Sverige har ett starkt intresse av att följa utvecklingen inom medieområdet ge-
nom att stödja både nationell och internationell dokumentation och bearbet-
ning av data. Ett fortsatt stöd till det statistiska arbetet vid Nordiska dokumen-
tationscentralen för Masskommunikationsforskning, NORDICOM, är ett vik-
tigt led i detta arbete. I en utredning för Nordiska Ministerrådet har föreslagits
att den andel av finansieringen av NORDICOM som sker över den
gemensamma nordiska budgeten skall övertas av de enskilda nordiska
länderna. Enligt min mening är det väsentligt att den verksamhet som bedrivs
inom NORDICOM fortsätter, även om den sker i nya former. Jag avser i den
kommande propositionen om forskning och utveckling föreslå regeringen att
göra en översyn över frågor rörande forskning och dokumentation av mass-
medier i samarbete mellan det allmänna och mediebranschen. Medel bör så-
ledes reserveras för ändamålet i avvaktan på slutligt beslut om finansieringen
av NORDICOM. Likaledes bör ett aktivt deltagande i europeiska studier och
utredningar inom Europarådet, det audiovisuella Eureka och andra europeiska
institutioner fortsätta.

I förra årets budgetproposition anmälde jag under detta anslag ett beräknat
medelsbehov av 5,5 miljoner kronor för första halvåret 1993 avseende kost-
nader i samband med det svenska deltagandet i EG:s program Media 95. Det
svenska bidraget till programmet för kalenderåret 1993 fastställdes som jag
inledningsvis nämnt sedermera till ca 1,4 miljoner ECU (motsvarande ca 10,9
miljoner kronor enligt den då gällande växelkursen). Beräkningen bygger på
fastställda proportionalitetsfaktorer. Den samlade budgeten för MEDIA 95
uppgår under samma år till drygt 48 miljoner ECU. Budgeten för år 1994 har

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

254

ännu inte fastställts, varför den svenska andelen härav inte kunnat anges ex- prOp. ] 992/93:100
akt Det har dock funnits grundad anledning utgå från att kostnaden för bud- gjj 12
getåret 1993/94 kommer att vara i samma storleksordning som för kalender-
året 1993. Den i det föregående redovisade uppgörelsen träffades före folk-
omröstningen i Schweiz i början av december 1992. Enligt min mening är
emellertid förutsättningarna goda för bilaterala överenskommelser om del-
tagande i MEDIA 95. Ett belopp i angiven storleksordning bör därför reser-
veras för ändamålet Jag har vidare utgått från att det skall finnas en marginal
för oförutsedda kostnader i samband med att Sverige går in i samarbetet
rörande MEDIA 95 m.m. Jag vill i sammanhanget erinra om att Filminstitutet
enligt film- och videoavtalet, som gäller fr.o.m. 1 januari 1993, förutsätts åta
sig de svenska samordningsinsatserna i samband med programmet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till euro-
peiskt mediesamarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservations-
anslag på 16 287 000 kr.

255

D. Invandring m.m.

Jag kommer senare i dag att föreslå att regeringen överlämnar en skrivelse till
riksdagen som redogör för invandrar-, invandrings- och flyktingpolitiken,
huvudsakligen under budgetåret 1991/92. Riksdagen får härigenom en sam-
lad information om utvecklingen inom politikområdet.

Jag kommer också att föreslå att regeringen överlämnar förslag om till-
läggsbudget I för budgetåret 1992/93 till riksdagen. Jag kommer i detta sam-
manhang bl.a. att redovisa hittillsvarande tillströmning av asylsökande, ut-
vecklingen av ärendebalanser hos Statens invandrarverk (SIV) och Utlän-
ningsnämnden samt förläggningsvolymema. Mot bakgrund av de relativt
omfattande redovisningar jag sålunda avser att lämna, kommer jag i det föl-
jande att främst uppehålla mig vid bedömningar av utvecklingen efter budget-
året 1992/93.

Myndigheterna inom området Invandring m.m. ingår i den grupp som nu
för första gången har lämnat fördjupade anslagsframställningar i ett treårs-
perspektiv. Utvecklingen inom främst asylprövningsområdet är emellertid så
omöjlig att förutsäga att jag finner det nödvändigt att koncentrera mina be-
dömningar och anslagsberäkningar till det korta perspektivet, dvs. i huvudsak
till budgetåret 1993/94.

* Det stora antalet asylsökande under år 1992 innebär att anslagen för
innevarande budgetår kommer att överskridas kraftigt och att anslagen
för nästa budgetår måste höjas. Hur stort medelsbehovet blir budgetåret
1993/94 avgörs i första hand av den fortsatta utvecklingen av antalet
asylsökande och den tid dessa måste försörjas genom förläggnings-
boende eller på annat sätt. Invandrarverkets och Utlänningsnämndens
beslutskapacitet är, vid sidan av tillströmningen av asylsökande, avgö-
rande för storleken på förläggningsvolymema. Tillfälliga resursför-
stärkningar bör därför ges till asylprövningen vid de båda myndighe-
terna.

* Kostnadsminskningar i verksamheten genomfors på flera ställen. Den
största effekten förväntas uppstå inom förläggningsverksamheten ge-
nom redan beslutade samt föreslagna åtgärder som sänker flykting-
dygnskostnaderna.

* Utredningen om översyn av mottagandet av asylsökande och flyk-
tingar är nu klar. Efter remissbehandling avser jag att föreslå regeringen
att en proposition överlämnas till riksdagen under år 1993 så att för-
ändringar av mottagandet kan genomföras den 1 januari 1994.

* Jag avser att inom kort föreslå regeringen att en parlamentarisk
kommitté tillkallas för att se över invandrar- och invandringspolitiken.
En huvuduppgift skall vara att belysa hur invandrarpolitiken skall ut-
formas för att bättre integrera invandrama i det svenska samhället. En
annan huvuduppgift skall vara att se över hur människor som söker en
fristad i vårt land undan förtryck skall kunna få detta tillgodosett.
Vidare skall övriga grander för rätt eller möjlighet till bosättning i

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

256

Sverige, t.ex. genom anknytning, ses över. Kommittén skall överväga
frågor som kan komma att aktualiseras av en svensk Europaintegration.

* Kraven på snabba och flexibla insatser inom flyktingområdet har
ökat För att bättre än hittills kunna möta dessa krav, kommer jag att fö-
reslå att de medel som avsätts för överföring och mottagande av s.k.
kvotflyktingar också skall kunna utnyttjas for tex. insatser i flyktingar-
nas närområden.

* De mycket oroande utslagen av allmän främlingsfientlighet, våld mot
asylsökande och invandrare samt den ökande antisemitismen måste
motverkas. Jag kommer därför att föreslå ett fortsatt anslag på 10 mil-
joner kronor till detta.

* För innevarande budgetår har anvisats drygt 8 miljarder kronor.
Hittillsvarande utveckling indikerar att utgifterna kan komma att uppgå
till inte fullt 12,4 miljarder kronor. För budgetåret 1993/94 har jag be-
räknat anslagsbehovet till 11,8 miljarder kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Asylprövning och flyktingmottagande

Antaganden om antalet asylsökande

Det är mycket svårt att ens för innevarande budgetår kunna bedöma hur
många människor som kommer att ta sig till Sverige och söka asyl. Det är si-
tuationen i f.d. Jugoslavien som inger stora farhågor. Jag kommer senare i
dag - i samband med mina förslag om tilläggsbudget I för budgetåret 1992/93
- att redovisa min bedömning att det troligen kommer mellan 65 000 och
80 000 asylsökande under budgetåret 1992/93 och att överväganden om
ärendebalanser, förläggningsvolymer och därmed förknippade resursbehov
försiktigtvis bör ha sin utgångspunkt i det högre antalet.

För nästa budgetår gör jag bedömningen att den relativa nedgång i antalet
asylsökande som skett under de senaste månaderna fortsätter. Det skulle in-
nebära 30 000 - 60 000 asylsökande under budgetåret 1993/94. När jag
längre fram skall lämna förslag till medelsanvisningar kommer jag emellertid
att göra detta mot bakgrund av det lägre planeringsaltemativet om 30 000
asylsökande, dvs. den nivå som tidigare utgjort beräkningsbas. Jag avser att
mycket ingående följa utvecklingen av antalet asylsökande under första delen
av år 1993. Jag ämnar sedan återkomma till regeringen med de förnyade be-
dömningar av anslagsbehoven som kan följa av ändrade planeringsförutsätt-
ningar i asylprövningsproccessen och vad gäller behovet av förläggningska-
pacitet. Förslag skulle då kunna lämnas riksdagen antingen i kompletterings-
propositionen eller i den första tilläggsbudgeten för budgetåret 1993/94.

257

17 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Asylärenden

Grundärenden hos SIV — volymutveckling och resursbehov

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

SIV kommer, enligt antaganden om utvecklingen under innevarande bud-
getår, att ha ca 60 000 grundärenden i balans vid ingången av budgetåret
1993/94. Möjligheterna att öka SIV:s beslutskapacitet begränsas på kort sikt
av dess organisatoriska uppbyggnad. Dvs. resurstillskott utöver en viss gräns
kan inte på kort sikt absorberas av verket och resultera i flera avgjorda ären-
den. För närvarande bedöms SIV:s kapacitetsgräns ligga vid 85 000 avgjorda
grundärenden. En skillnad gentemot innevarande och tidigare budgetår är att
SIV kommer att göra asylutredningen i alla ärenden. Innevarande budgetår
har SIV t.o.m. november månad fortfarande tagit emot ärenden där polisen
gjort asylutredningen.

För att SIV skall kunna fatu beslut i 85 000 grundärenden budgetåret
1993/94 behöver verket bibehålla och i viss utsträckning utöka den extraka-
pacitet för asylprövningar som byggts upp under innevarande budgetår. Den
tillfälliga utrednings- och beslutskapaciteten beräknas svara för 55 000 av de
avgjorda grundärendena.

Om det kommer 30 000 asylsökande skulle SIV den sisu juni 1994 kunna
vara nere i en balans på drygt 5 000 grundärenden.

Jag beräknar anslagsbehovet för SIV:s förvaltningskostnader till knappt
614 miljoner kronor.

Överprövningsärenden hos Utlänningsnämnden - volymutveckling och re-
sursbehov

Jag måste till att börja med förklara skillnaden mellan SIV:s och Utlännings-
nämndens ärendebegrepp. Ett SIV-ärende avser en individ, medan ett nämnd-
ärende är familjerelaterat och därför kan avse en eller flera personer. Ut-
länningsnämnden kommer inom kort att kunna redovisa även individsutistik,
varför jag använder mig av detta begrepp i mina bedömningar för budgetåret
1993/94.

Den ingående balansen av överklagade avvisningsbeslut hos Utlännings-
nämnden den 1 juli 1993 har antagits omfatta drygt 4 000 personer. Jag antar
vidare att ca 40 000 överklaganden kommer att överlämnas från SIV till
nämnden.

Förutsatt att Utlänningsnämnden under hela budgetåret 1993/94 bibehåller
den ärendeavverkningskapacitet som svarar mot det resursförstärkningsför-
slag på tilläggsbudget I för innevarande budgetår som jag ämnar föreslå rege-
ringen senare i dag, kan ärenden motsvarande ca 36 000 personer avgöras.
Den utgående balansen skulle då komma att omfatu 8 000 personer.

Om nämndens kapacitet däremot under hösten 1993 skulle reduceras i
riktning mot ett "normalläge", kan balansen den 30 juni 1994 komma att om-
fatta ca 22 000 personer. Skillnaden i Utlänningsnämndens balansläge -
14 000 personer - är den ytterligare mängd asylsökande som den 30 juni
1994 skulle behöva bo kvar på SIV:s förläggningar om inte nuvarande ären-
deavverkningskapacitet bibehålls.

258

Det finns således mycket starka skäl till att Utlänningsnämnden dimensio-
neras så att den nu befintliga ärendeavverkningskapacitet kan bibehållas till
utgången av budgetåret 1993/94. Nämndens anslagsbehov beräknas härvid
till 70,7 mkr. Om kapaciteten börjar avvecklas under hösten 1993 genom att
tillfälligt anställd personal inte får sina anställningar förlängda beräknas Ut-
länningsnämndens anslagsbehov till 51,6 mkr.

Som jag redan nämnt, finner jag det nödvändigt att senare under år 1993
återkomma till regeringen med förnyade bedömningar om utvecklingen i
asylprövningsproccessen och behovet av resurser. I avvaktan härpå, avser
jag att föreslå att Utlänningsnämnden t.v. anvisas ett anslag på 51,6 mkr.
Härigenom kan nämnden åtminstone under sommaren och hösten 1993 bibe-
hålla nuvarande ärendeavverkningskapacitet. Vid behov måste nämnden se-
nare anvisas de ytterligare medel som kan behövas för att reducera balansen
till en rimlig nivå.

Förläggningsvolymema

Vid ingången av budgetåret 1993/94 kommer förläggningssystemet, enligt
antaganden om utvecklingen under budgetåret 1992/93, att omfatta närmare
77 OOO belagda platser.

Vid 30 000 nytillkomna asylsökande under budgetåret 1993/94 räknar SIV
med att antalet belagda förläggningsplatser sjunker till drygt 38 000 vid ut-
gången av budgetåret. Med den avvecklingsprofil verket bedömer trolig, kan
man anta att i genomsnitt 62 000 personer kommer att bo på förläggningarna
under budgetåret 1993/94. Ca 7 000 personer bedöms vid utgången av bud-
getåret 1993/94 ha uppehållstillstånd och bo kvar på förläggning i avvaktan
på att kunna tas emot i en kommun.

Jag beräknar anslagsbehovet till 6 407 miljoner kronor.

Överföring av flyktingar

FN:s flyktingkommissarie har under de senaste årens dramatiska utveckling
utsatts för till karaktären nya och till omfånget stora påfrestningar. Kraven på
snabba och flexibla insatser har ökat. I samband med exekutivkommittémötet
i oktober 1991 redovisade den nya högkommissarien Sadako Ogata sin mål-
sättning att stärka repatriering, dvs. återvändande, som mål för verksamhe-
ten. Resettlement, dvs. överföring av flyktingar till tredje land, skall endast
komma i fråga när alla andra möjligheter att lösa en flyktingsituation befunnits
uttömda. År 1992 förklarades vara året för frivilligt återvändande. 1992 års
exekutivkommittémöte bekräftade målsättningen om repatriering.

Flyktingkommissarien har ett stort behov av flexibla resurser för att snabbt
kunna ingripa i plötsliga nödsituationer. Flertalet reguljära bidrag från givar-
länderna är bidrag som bundits till planerade verksamheter och som inte kan
användas med tillräcklig snabbhet och flexibilitet. Värdet av att stärka flyk-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

259

tingkommissariens rörliga resurser underströks av bl.a. Sverige vid 1992 års
exekutivkommittémöte.

Sverige är ett av de tiotal länder som genom åren ställt ett antal resettle-
mentplatser till flyktingkommissariens förfogande för överföring av flyk-
tingar. Dessa har varit av stort värde. Behovet av att kunna utnyttja överfö-
ring till tredje land varierar emellertid. De sista åren har flyktingkommissarien
bedömt ett sjunkande behov härav. Den svenska kvoten för budgetåret
1991/92 kunde, i förhållande främst till flyktingkommissariens strävan att re-
patriera, inte utnyttjas till fullo, utan utnyttjade platser fick överföras till bud-
getåret 1992/93. Önskemål om en mer flexibel användning av de resurser
som ställts till förfogande, inte minst över tiden och särskilt över nationella
budgetårsgränser, har framförts.

De resurser som Sverige ställer till förfogande för kvotöverföringar till
Sverige måste mot denna bakgrund ses som en del av en mer övergripande
internationell flyktingpolitik. Det är angeläget att vi kan finna former för att
kunna möta anspråk på snabba och effektiva insatser från det internationella
samfundet och i samverkan med andra länder. Anspråken på Sverige kan
ändras snabbt och vår organisation och våra resurser måste därför vara lätta
att ställa om allt efter hur behoven kan komma att skifta. Insatser i närområdet
kan tex. utgöra ett alternativ som flyktingkommissarien i vissa lägen föredrar
som alternativ till den traditionella överföringen av flyktingar till Sverige.

De resurser som finns avsatta för överföring och mottagande av kvotflyk-
tingar bör mot denna bakgrund kunna disponeras mer flexibelt än för närva-
rande. Det är härvidlag viktigt att se till hela den kostnad som den organise-
rade överföringen till Sverige medför på statsbudgeten, således även de er-
sättningar som lämnas till kommunerna för mottagande av flyktingar. Det
finns mot denna bakgrund skäl att föreslå att de medel som för närvarande
finns budgeterade för överföring av flyktingar läggs samman med den del av
medlen som budgeterats för statsbidrag till kommuner och som avser att täcka
mottagningskostnader för kvotflyktingar. Denna summa utgör större delen av
den verkliga kostnaden för staten för överföring av flyktingar.

Jag bedömer dock att överföring av flyktingar till Sverige även fortsätt-
ningsvis kommer att utgöra en betydelsefull flyktingpolitisk insats. Invand-
rarverket bör som ett minimum planera för överföring av minst 1 250 per-
soner under budgetåret 1993/94.

Behovet av kommunplatser

Behovet av kommunplatser för innevarande budgetår kan uppskattas till ca
26 000 och kan te sig lågt i förhållande till alla de människor som sökt asyl i
Sverige och som nu bor på förläggningar.

Under budgetåret 1993/94 kommer emellertid antalet ärenden som avgörs
av SIV och Utlänningsnämnden att öka mycket kraftigt. Även vid höga av-
slagsfrekvenser blir det många som får stanna i Sverige och som skall flytta
ut från förläggningarna och tas emot i kommunerna.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

260

Jag bedömer att behovet av kommunplatser budgetåret 1993/94 kommer
att ligga i storleksordningen 39 000. Platsbehovet avser kommunplaceringar
av såväl kvotflyktingar som sådana utlänningar som flyttar ut från förlägg-
ningar. Även kommunplatser för invandrade anhöriga till flyktingar ingår i
det bedömda platsbehovet.

SIV:s överenskommelse med kommunerna om flyktingmottagandet omfat-
tar för närvarande 22 000 platser, vartill kommer 6 000 platser for invandrade
anhöriga. Det är verkets ambition att kunna träffa nya avtal som medger ut-
ökat kommunmottagande i ett intervall där högsta nivån är 32 000 platser
budgetåret 1993/94.

Förutsatt att inte fler än 32 000 kommunplatser står till förfogande och
enligt tidigare antaganden om asylprövningen och förläggningsvolymema,
kan konsekvensen av detta bli att det den 30 juni 1994 kommer att fattas kom-
munplatser för ca 7 000 personer som har fått uppehållstillstånd. Dessa per-
soner måste därför bo kvar på förläggningarna till dess att de kan tas emot i
någon kommun under det därpå följande budgetåret, 1994/95.

Ersättning till kommunerna

Schablonersättningen till kommunerna for mottagande av flyktingar höjs den
1 januari 1993 från 135 500 till 138 300 för vuxna och från 83 100 till
84 800 för bam under 16 år med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Vid de
överläggningar med Svenska kommunförbundet som föregått denna höjning
har förbundet hävdat att ytterligare ersättning borde utgå till kommunerna med
hänsyn till att kommunernas kostnader för mottagandet ökar genom att flyk-
tingarna i rådande arbetsmarknadssituation blir socialbidragsberoende under
längre tid än vad som beräknades när den ursprungliga nivån på schabloner-
sättningen fastställdes. Vissa andra förslag till förändringar av ersättningarna
har också väckts av Kommunförbundet.

Jag är medveten om att rådande arbetsmarknadssituation kan leda till ökade
kostnader för flyktingmottagandet. Utgångspunkten för nuvarande ersätt-
ningssystem har varit att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun i allt
väsentligt skulle vara oförändrad jämfört med tidigare. Som redovisades i
prop. (1989/90:105, SfU 1989/90:21, rskr. 1989/90:281) om samordnat
flyktingmottagande och nytt system för ersättning till kommunerna m.m. kan
nivån på schablonersättningen behöva höjas om socialbidragskostnadema
trots aktiva kommunala åtgärder ökar på grund av externa faktorer. Om
socialbidragskostnadema å andra sidan minskar som en följd av ökade stat-
liga arbetsmarknadspolitiska insatser eller andra externa faktorer och inte
motsvaras av ökade kommunala kostnader i andra delar av flyktingmot-
tagandet, bör detta föranleda en minskning av schablonen. Det finns för när-
varande inte underlag för att avgöra om kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun har blivit annorlunda än vad som var avsett. Jag har för avsikt att i
samråd med SIV och Svenska kommunförbundet följa och analysera kost-
nadsutvecklingen för att därigenom kunna bedöma om kostnadsfördelningen

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

261

mellan stat och kommun överensstämmer med de utgångspunkter som låg till
grund för det nya ersättningssystemet.

Jag har vidare för avsikt att snarast tillsätta en arbetsgrupp med företrädare
för bl.a. SIV, Svenska kommunförbundet och regeringskansliet för att göra
en översyn av utbetalningsreglema och av reglerna för ersättning när en flyk-
ting flyttar från en kommun till en annan. Även andra delar av ersättnings-
systemet, som t.ex. grundersättningen, kan tas upp i detta sammanhang.
Avsikten med översynen är att skapa större kostnadseffektivitet och ökad rätt-
visa mellan kommuner. Denna fråga har tagits upp av Riksdagens revisorer i
en rapport 1991/92:12 om invandrarpolitikens inriktning och resultat.

Jag beräknar anslagsbehovet för ersättning till kommunerna till totalt
4 543 mkr, varav 4 295 mkr har beräknats under anslaget D 5. Ersättning till
kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. och 248 mkr föreslås anvisas
under anslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m.

Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl

Jag föreslår att en uppläggningsavgift om 300 kr för lån till hemutrustning för
flyktingar m.fl. införs den 1 juli 1993. Inkomsterna från en sådan avgift be-
räknas uppgå till 4,5 mkr. Även vid eventuell uppläggning av kompletterande
lån bör en uppläggningsavgift tas ut, dock lägre än för primärlånet.

Jag föreslår även att räntefriheten på lånet under de två första åren tas bort.
Amorteringsfriheten under två år bör dock behållas och den upplupna räntan
under denna tid skall läggas till kapitalskulden. Sådana ändrade lånevillkor
bör gälla fr.o.m. den 1 juli 1993 men kommer att påverka statsbudgeten först
två år senare. Överslagsvis skulle då den årliga kostnadsminskningseffekten
för räntesubventioner kunna bli 13,5 mkr.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att godkänna vad jag förordat om avgift för uppläggning av lån till hemut-
rustning för flyktingar m.fl. och om slopad räntebefrielse för sådana lån.

Utredningar och översyner

En av Kulturdepartementet upprättad promemoria Tillfälligt skydd för med-
borgare från forna Jugoslavien m.nt har beretts inom departementet och varit
föremål för en hearing i oktober 1992. Det är för närvarande inte aktuellt att
förelägga riksdagen en proposition på grundval av promemorian. Beredskap
finns dock för att snabbt lägga fram en proposition om situationen i f.d.
Jugoslavien skulle förvärras så att detta skulle påkallas.

En särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av vissa delar av ut-
länningslagen överlämnade i slutet av oktober 1992 en promemoria Legal reg-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

262

lering av massflyktssituationer. Promemorian innehåller förslag till en lag om
vistelsetillstånd m.m. för skyddssökande utlänningar från konflikt- eller kris-
områden. Promemorian remissbehandlas för närvarande.

I den särskilde utredarens fortsatta uppdrag ingår bl.a. att se över institutet
"ny ansökan" i utlänningslagen. Vidare skall översynen behandla frågan om
riktlinjer och praxisbildning efter det att regeringen ersatts av Utlännings-
nämnden som sista instans, möjligheterna att överklaga avslagsbeslut i fråga
om resedokument och flyktingförklaring, möjligheterna att få uppehållstill-
stånd efter inresan, utresefristen efter beslut om avvisning eller utvisning
samt viseringsreglema. Jag räknar med att detta arbete kommer att redovisas i
början av år 1993 och att riksdagen på grundval härav under hösten 1993
skall kunna föreläggas en proposition med förslag till ändringar i utlännings-
lagen som bör leda till besparingar på statsbudgeten.

Utredningen om översyn av mottagandet av asylsökande och flyktingar
(Dir. 1992:25) är nu klar. Utredningen har haft till uppgift att se över nuva-
rande system för mottagandet och föreslå de regeländringar samt övriga för-
ändringar som behövs för att motverka långa vistelser i flyktingförläggningar
och för att göra mottagandet mer flexibelt och mindre kostnadskrävande.
Avsikten är att efter remissbehandling förelägga riksdagen en proposition un-
der år 1993 så att förändringar av mottagandet kan genomföras den 1 januari
1994.1 detta sammanhang kommer också de förslag som lämnats av en an-
nan särskild utredare i betänkandet Meningsfull vistelse pä asylförläggning
(SOU 1992:69) att behandlas.

Den senaste tidens drastiska ökning av asylsökande har inneburit att antalet
bam i grundskoleåldern som är i behov av skolundervisning har ökat mycket
snabbt Det nya statsbidragssystemet till kommunerna påverkas inte av antalet
asysökande bam i skolan. Jag är medveten om att omläggningen av statsbi-
dragssystemet har fått till följd att vissa kommuner inte får samma täckning
för skolkostnadema som tidigare genom gängse statsbidrag. Detta gäller sär-
skilt kommuner med mottagningsförläggningar för asylsökande, där emeller-
tid den del av skolkostnadema som regelmässigt tillkommer kommunen att
ansvara för ersätts enligt särskilda avtal av SIV.

Jag anser att statens av riksdagen tidigare beslutade principiella kostnads-
ansvar för asylmottagande bör bestå. För skolans del betyder det att staten,
enligt min mening, också i fortsättningen bör stå för kostnaderna för de asyl-
sökande barnens skolgång. Mot bakgrund av det snabbt ökade antalet asylsö-
kande grundskoleelever finner jag emellertid, efter samråd med statsrådet
Ask, att en utredning snarast bör komma till stånd om hur skolgången för
dessa bam bäst kan ordnas med bibehållen tillfredsställande kvalitet och inom
ramen för rimliga kostnader. Utredningen bör bedrivas skyndsamt så att änd-
ringar kan införas redan inför höstterminen 1993. Inriktningen bör vara att
verksamheten kan läggas upp så att skolkostnadema för dessa bam kan ned-
bringas till en nivå som motsvarar i dag tillgängliga statliga medel. Skulle
detta inte lyckas, bör ambitionen vara att påvisa möjligheten till besparingar i
andra delar av förläggningsverksamheten som motsvarar den överskjutande
delen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

263

Som jag nyss nämnt, kommer också systemet för ersättning till kommu-
nerna för flyktingmottagandet att i vissa delar ses över.

Här bör också nämnas att regeringen nyligen givit Riksrevisionsverket i
uppdrag att granska kostnadseffektiviteten vid Invandrarverkets anskaffning-
ar av förläggningskapacitet. Uppdraget skall redovisas senast den 15 mars
1993.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Invandrarpolitiken

Åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet

I Europa förekommer många skrämmande uttryck för rasism, främlingsfient-
lighet och även antisemitism. Ibland har dessa händelser haft kopplingar till
högerextremistiska grupper. Även i Sverige ser vi oroväckande uttryck för
främlingsfientlighet och for att motverka dessa tendenser krävs vaksamhet
och effektiva motåtgärder.

Riksdagen beslutade (prop. 1991/92:100 bil 12, SfU 1991/92:10, rskr.
1991/92:265) att avsätta 10 mkr under budgetåret 1992/93 till regeringens
disposition för insatser mot främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. I
juni 1992 gav regeringen uppdrag åt Statens skolverk, Statens ungdomsråd,
Statens kulturråd och SIV att vidta särskilda åtgärder för att motverka främ-
lingsfientlighet och rasism. Insatserna skulle i huvudsak inriktas på att på
längre sikt påverka normer, attityder och förhållningssätt hos ungdomar. De
fyra myndigheterna fick sammanlagt 6 mkr och de har i oktober 1992 redo-
visat sina planerade åtgärder. Medel att användas i samma syfte har även
tilldelats Svenska filminstitutet och Svenska kommittén mot antisemitism.

Statistiska centralbyrån och Centrum för invandringsforskning vid Stock-
holms universitet fick i september 1992 i uppdrag att tillsammans genomföra
en riksrepresentativ undersökning kring invandrare och invandring.

Bam- och ungdomsdelegationen inom Civildepartementet har fördelat me-
del ur Allmänna arvsfonden till projekt som syftar till insatser mot främlings-
fientlighet bland ungdomar. Delegationen har även publicerat och distribuerat
skolmaterial i samma syfte.

Jag kommer i det följande att föreslå att 10 mkr avsätts även under nästa
budgetår för insatser mot främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.

Utredningar och översyner

Utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering avlämnade sitt slutbetän-
kande Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet (SOU 1992:96) i slutet
av september. Utredningen föreslog förbud för arbetsgivare att diskriminera
arbetssökande och anställda på grund av ras, hudfärg, etniskt eller nationellt
ursprung eller trosbekännelse. Betänkandet remissbehandlas för närvarande
och jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om en propo-
sition under år 1993.

264

Jag har för avsikt att inom kort föreslå regeringen att en parlamentarisk prop 1992/93’100
kommitté tillkallas för att se över invandrar- och invandringspolitiken. En hu-
vuduppgift for kommittén skall vara att se över hur invandrarpolitiken skall
utformas för att bättre integrera invandrarna i det svenska samhället. Särskilt
intresse bör ägnas invandrarnas situation på arbetsmarknaden och svensk-
kunskapernas betydelse för integrationen. I samband med detta bör kommit-
tén pröva frågan på vilket sätt Sverige kan vara ett samhälle med kulturell
mångfald och vilka särskilda krav detta ställer i fråga om lika möjligheter, rät-
tigheter och skyldigheter i ett sådant samhälle. Vidare bör kommittén bl.a.
pröva förutsättningarna för att utveckla individens eget ansvar vad gäller såväl
integrationen i det svenska samhället som upprätthållandet av det egna språket
och kulturarvet. En annan huvuduppgift skall vara att se över hur människor
från andra länder som söker en fristad undan förtryck av olika slag skall
kunna få detta tillgodosett i vårt land, men även överväga flyktingpolitiska in-
satser internationellt. Vidare skall övriga grunder för rätt eller möjlighet till
bosättning i Sverige, t.ex. genom anknytning, ses över. Kommittén skall
överväga frågor som kan komma att aktualiseras av en svensk Europa-
integration.

Anslagsfrågor

Ramanslag

De nuvarande förslagsanslagen D 1. Statens invandrarverks förvaltningskost-
nader, D 7. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. samt D 9. Ut-
länningsnämnden bör omvandlas till ramanslag fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Treårsbudgetering tillämpas inte.

Anslagsomflyttningar och sammanläggningar m.m.

Några rent tekniska förändringar behöver göras till budgetåret 1993/94.

- Det till ramanslag omvandlade D 1. Statens invandrarverks förvaltnings-
kostnader bör benämnas D 1. Statens invandrarverk. Anslaget kan fortsätt-
ningsvis inte innehålla en förslagsvis anslagspost för tolk- och översättnings-
kostnader i samband med asylutredningar. Denna anslagspost bör därför
flyttas över till förslagsanslaget D 2. Förläggningskostnader som i fortsätt-
ningen bör benämnas D 2. Förläggningskostnader m.m.

- Såsom jag tidigare beskrivit, bör det nuvarande anslaget D 4. Överföring
av flyktingar m.m. ges en flexiblare användning och ett förändrat innehåll.
Jag föreslår att det benämns D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyk-
tingar m.m.

- Anslagen A 4. Internationell samverkan inom ramen för flykting- och
migrationspolitiken m.m. och A 5. Åtgärder mot främlingsfientlighet och ra-
sism har innevarande budgetår förts upp inom littera A. Kulturdepartementet
m.m. Dessa anslag hör dock mera naturligt hemma under littera D.
Invandring m.m. Jag föreslår att det förstnämnda anslaget får beteckningen D

265

10. Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspoliti-
ken m.m. och att det andra anslaget får benämningen D 11. Åtgärder mot
främlingsfientlighet och rasism.

D 1. Statens Invandrarverk1

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

395 391 000

444 329 000

613 888 000

^.d. Statens invandrarverks förvaltningskostnader

Statens invandrarverk

Uppgifter

SIV är central myndighet för invandrar- och medborgarskapsfrågor och hu-
vudman på den statliga sidan för överföring och mottagande av flyktingar och
asylsökande. Verket skall bevaka behovet av åtgärder för invandrare och
språkliga minoriteter samt ha kontakt med invandrarnas organisationer.
Genom ändring i SIV:s instruktion den 10 december 1992 har föreskrivits att
verket fr.o.m. den 1 januari 1994 skall vara organiserat i fem avdelningar,
varav fyra har geografiskt avgränsade ansvarsområden. Den femte avdel-
ningen skall ha ett rikstäckande ansvarsområde. Vid Invandrarverket skall
också finnas en verksstab.

Från anslaget finansieras verkets förvaltning i Norrköping, regionkontoren
samt funktionen för tillståndsprövning vid utredningsslussama.

Övergripande mål

Den reglerade invandringen till Sverige skall upprätthållas i enlighet med gäl-
lande författningar och internationella åtaganden. Prövning av ärenden enligt
utlänningslagstiftningen och lagen om svenskt medborgarskap skall ske på ett
rättssäkert sätt.

Mottagande av asylsökande och flyktingar skall präglas av respekt för in-
dividen och dennes vilja och förmåga att ta ansvar.

Invandrarnas integration i det svenska samhället skall ske i enlighet med de
invandrarpolitiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan.

Fördjupad anslagsframställning

SIV lyfter i sin anslagsframställning fram problemet med långa väntetider vid
asylprövningen och vad det för med sig - människor riskeras att brytas ned
vid oviss väntan, de mycket stora kostnaderna för förläggningsboendet samt
den negativa opinionen.

Verket anser, bl.a. mot bakgrund av ett eventuellt svenskt EG-medlems-
skap, att Sverige behöver en bredare invandring. Den svenska asylpolitiken

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

266

bör strikt följa Genevekonventionen, men dessutom måste det vara möjligt - Prop 1992/93’ 100
genom tillfälliga uppehållstilllstånd - att ge skydd under kortare tid för män- pjil 12
niskor som flyr undan krig, hunger- eller miljökatastrofer. Verket pekar
också på behovet av arbetskraftsinvandring, där man tänker sig att invand-
ringen kan organiseras enligt ett kösystem.

I enlighet med direktiven för den fördjupade anslagsframställningen har
SIV utfört en produktivitetsanalys för asylprövning och -mottagande samt till-
stånds- och medborgarskapsprövning avseende perioden 1989/90-1991/92.
För samma period har verket också redovisat hur integrationsarbetet utveck-
lats. SIV har vidare gjort en framtidsanalys av tillströmningen av asylsökande
och redovisat olika tänkbara scenarier. Slutligen har verket, i en särskild
rapport, redovisat ADB-stödets utveckling.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning och fördjupad prövning

SIV:s verksamheter förändras oupphörligen i omfattning och till svårighets-
grad. Detta gör att delmål, som för handläggningstider och balansstorlekar,
sällan nås fullt ut. Verket tvingas från tid till annan göra omprioriteringar och
ibland arbeta med extraresurser som har större kapacitet än grundorganisatio-
nen. Den extrapersonal SIV rekryterade hösten 1992 beräknas t.ex. göra det
möjligt att mer än fördubbla antalet asylprövningsärenden som verket kom-
mer att avgöra under innevarande budgetår.

Verkets produktivitetsanalyser visar också på mätproblem och svårigheten
att göra jämförelser mellan olika år. Om t.ex. antalet asylärenden växer kraf-
tigt, men få i och för sig utredda ärenden avgörs på grund av den osäkra si-
tuationen och förändringar i de sökandes hemländer, leder detta till en hög
genomsnittlig kostnad per avgjort ärende. Vid en annan tidpunkt kanske det
inte finns sådana hinder för beslutsfattandet - varför många ärenden kan av-
göras och kostnaden per ärende blir lägre.

Jag finner emellertid ansatserna i SIV:s analysarbete vara ambitiösa och att
de visar på en medvetenhet om behovet av att göra effektiviseringar och att
sedan följa upp dem. Framtidsanalysen av tillströmningen av asylsökande
indikerar också en hög ambitionsnivå och ger en god överblick över prob-
lemområdet.

Själva anslagsberäkningarna behöver redovisas tydligare så att det går att
urskilja vilka kostnader som verket beräknar för att åstadkomma specificerade
effekter.

Erfarenheterna från höstens budgetarbete visar på ett behov av att SIV och
Utlänningsnämnden vidareutvecklar samarbetet vad gäller planeringsunderlag
och statistik. Utlänningsnämnden är i sin planering beroende av uppgifter
från SIV om överlämnade överklagandeärenden medan SIV i sin tur, för att
bl.a. kunna planera förläggningsverksamheten, behöver känna till nämndens
ärendeavverkningstakt och balanser.

267

I fråga om verkets rapportering om ADB-stödets utveckling är denna starkt
teknikinriktad och så omfattande att överskådligheten går förlorad. Den kan
inte sägas svara mot regeringskansliets behov av information. Det centrala i
redogörelsen borde ha varit att redovisa rationaliseringseffekter, bl.a. an-
slagsbesparingar, som följer av ADB-utnyttjandet.

Som jag redan har nämnt, avser jag att inom kort föreslå regeringen att en
särskild utredning tillsätts för att göra en översyn av invandrings- och invand-
rarpolitiken. De frågeställningar på området som tagits upp av SIV torde
komma att behandlas vid den översynen.

Anslagsbe räkningar

Jag föreslår att SIV anvisas ett ramanslag på 613 888 000 kr.

Anslaget innehåller pris- och löneomräknade medel till basorganisationen -
433 603 000 kr - ett medelstillskott på 4 285 000 för arkivutbyggnad, varav
1 285 000 kr for kapitalkostnader och 3 000 000 kr för lokaler samt tillfälliga
medel för balansavarbetningar och förläggningsadministration om
176 000 000 kr. SIV har fört fram förslag om anslagsförstärkningar i övrigt
som jag inte är beredd att tillstyrka. SIV förväntas göra sådana ompriorite-
ringar i verksamheterna att t.ex. s.k. tillståndsärenden och medborgarskaps-
ärenden avgörs i rimlig tid. Inom ramanslaget skall SIV dessutom fr.o.m.
budgetåret 1993/94 bekosta sådan uppföljning av ersättningar till kommuner-
na för flyktingmottagandet som tidigare har finansierats från en särskild an-
slagspost under anslaget till kommunersättningar.

I ramanslaget ingår den avgiftsfinansierade översättningsverksamheten
som nettobudgeterats till 0 kr. Såväl kostnader som intäkter har beräknats till
15 400 000 kr.

I likhet med vad som gällt under de två senaste budgetåren bör SIV ges
möjlighet att snabbt kunna anpassa utrednings- och mottagningskapaciteten
till oväntade och kraftiga förändringar i antalet asylsökande utlänningar och
ärendemängder. Jag föreslår att SIV bemyndigas att vid extraordinära anspråk
på myndighetens utrednings- och beslutskapacitet få överskrida ramanslaget -
utöver sedvanlig anslagskredit - med 25 mkr utan föregående regeringsbe-
slut. Liksom tidigare förutsätter ett utnyttjande av bemyndigandet att förlägg-
ningskostnadema därvid reduceras i en omfattning motsvarande fyra gånger
de ianspråktagna myndighetskostnadema.

Låneram hos Riksgäldskontoret

SIV uppfyller de redovisningskrav enligt bokföringsförordningen som utgör
en förutsättning for lån i Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i
anläggningstillgångar. Verkets behov av låneram under budgetåret 1993/94
uppgår till 33 507 000 kr, varav 29 507 000 kr avser ADB och 4 000 000 kr
arkivutrustning. Jag har - som jag nyss nämnde - föreslagit ett anslagstill-
skott på 1 285 000 kr för sådana kapitalkostnader som är hänförliga till inves-
teringen i arkivutrustning. Vad gäller kapitalkostnader för ADB, förutsätter
jag att dessa skall kunna bestridas inom det kommande ramanslaget utan nå-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

268

got särskilt anslagstillskott. Denna bedömning görs mot bakgrund av att an-
slaget redan innevarande budgetår innehåller en betydande del ADB-kostna-
der och att ramanslaget för budgetåret 1993/94 medger viss anslagskredit. Jag
förutsätter att SIV:s planerade ADB-investeringar på sikt skall ge effektivi-
tetsvinster som bidrar till att anslagsbehovet totalt sett minskar.

Anslagstekniska frågor

Anslaget för myndigheten Statens invandrarverk har budgeterats utan hänsyn
till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt
de nya principerna for budgeteringen av anslagen. Övergången till lån i Riks-
gäldskontoret kan komma att påverka anslaget utöver vad jag nyss anfört om
SIV:s låneram. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och
särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myn-
dighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade rikt-
linjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av stadiga medelsflöden samt presenterat den modell
som bör tillämpas. SIV kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa
denna modell. Verket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i
Riksgäldskontoret och medlen undet anslaget D 1. Statens invandrarverk förs
till detta konto.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens invandrarverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 613 888 000 kr.

D 2. Förläggningskostnader m.m.1

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

3 293 387 000

2 960 100 000

6407 000 000

'F.d. D 2. Förläggningskostnader

Från anslaget finansieras SIV:s förläggnings verksamhet med utrednings-
slussar och asylförläggningar. Även SIV:s tolk- och översättningskostnader
för verksamheten med asylprövningar finansieras fr.o.m. budgetåret 1993/94
från anslaget.

269

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslagsbehovet vid 30 000 asylsökande till 6 407 mkr, varav
10 mkr avser driften av förvarslokaler i Carlslund och 38 mkr tolk- och över-
sättningskostnader i samband med asylprövningen. Vid beräkningarna har jag
antagit att förläggningarna kommer att ha genomsnittligt 62 000 belagda plat-
ser under budgetåret 1993/94. Dygnskostnaden har antagits vara 281 kr i
genomsnitt och innehåller vissa awecklingskostnader.

Vid bedömningen av dygnskostnadens storlek, har jag tagit hänsyn till de
besparingsåtgärder i form av sänkt dagsersättning till de asylsökande och
mindre omfattande hälsoundersökningar som nyligen beslutats. Jag har vida-
re utgått från att den genomsnittliga dygnskostnaden kan sänkas med ytter-
ligare minst 10 kr jämfört med innevarande budgetår. Detta kan ske på olika
vägar, t_ex. genom upphandlingen av förläggningskapacitet och genom mins-
kade personalkostnader. Det senare bör bl.a. kunna åstadkommas genom att
de som vistas på utredningsslussar och förläggningar i betydligt större ut-
sträckning än vad som hittills varit normalt får ta ansvar för sitt eget boende
och verksamheten vid förläggningarna. Vid min bedömning av att dygnskost-
naden kan sänkas har jag också räknat med att förläggningarnas sjukvårds-
kostnader bör kunna reduceras med minst 10 %. Erfarenheterna från vissa
förläggningar tyder på att en viss minskning av sjukvårdskostnaderna är
möjlig inom ramen för nuvarande regelsystem. Jag har vidare för avsikt att
återkomma till regeringen med förslag om dels att någon form av egenavgift
införs och dels i fråga om formen för den ersättning som lämnas till sjuk-
vårdshuvudmännen för vård som ges utanför förläggning.

Resultatet av Riksrevisionsverkets granskning av kostnadseffektiviteten
vid SIV:s anskaffningar av förläggningskapacitet kan komma att initiera
ytterligare sänkningar av dygnskostnaderna vid utredningsslussar och för-
läggningar.

Vid min bedömning av dygnskostnaden har jag också beaktat att Invand-
rarverket framdeles skall svara för hela kostnaden för skolundervisning för
asylsökande bam som vistas på förläggning. Som jag tidigare angett, skall en
utredning göras om hur skolgången för dessa bam skall kunna ordnas så att
skolkostnaden per bam kan nedbringas jämfört med idag.

De redovisade åtgärderna för att sänka flyktingdygnskostnaderna beräk-
nas, vid den antagna förläggningsvolymen, medföra kostnadsminskningar
som uppgår till 453 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 6 407 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

D 3. Åtgärder för invandrare

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

21 559 000

22 426 000

20 926 000

Reservation

123 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Från anslaget bekostas bidrag enligt förordningen (1986:487) om statsbi-
drag till invandrarnas riksorganisationer samt till vissa samarbetsorgan för
sådana riksorganisationer. Vidare finansieras från anslaget sådana bidrag som
lämnas enligt förordningen (1990:623) om bidrag till avgränsade invandrar-
politiska projekt

Statens invandrarverk

SIV beräknar medelsbehovet för stöd till central verksamhet vid invandrarnas
riksorganisationer och samarbetsorgan mellan vissa sådana organisationer för
budgetåret 1993/94 totalt till 15 640 000 kr, varav 340 000 kr avser stöd till
samarbetsorganen och 1 000 000 kr ett nyinrättat stöd till nyare riksorganisa-
tioner bland invandrare. Detta innebär en ökning med 1 274 000 kr jämfört
med innevarande budgetår.

Medelsbehovet för bidrag till avgränsade invandrarpolitiska projekt för
budgetåret 1993/94 anges uppgå till 14 000 000 kr, varav 1 000 000 kr för att
underlätta återvändandet. Detta innebär en höjning med 7 440 000 kr jämfört
med innevarande budgetår.

SIV föreslår vidare att bidrag också under den närmaste treårsperioden
skall utgå till projekt som anordnas inom ramen för FN:s kulturårtionde och
fördelas av den s.k. kulturtiondekommittén. Medelsbehovet beräknas till
1 500 000 kr för budgetåret 1993/94 och till sammanlagt 4 500 000 kr för
treårsperioden. Verket framhåller att samarbetet har varit ytterst positivt och
att kommittén genom sin sammansättning haft stor beslutskompetens.

I en särskild skrivelse i september 1992 har Invandrarverket hemställt om
medel till invandrarorganisationemas informationsverksamhet inför 1994 års
kommunalval.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att ett totalt sett oförändrat statsbidrag på 20 926 000 kr skall utgå
till invandrarorganisationemas riksförbund och vissa samarbetsorgan mellan
sådana riksförbund samt till avgränsade invandrarpolitiska projekt. Jag har
vid medelsberäkningen tagit hänsyn till att någon ny riksorganisation nu bör
komma i fråga för organisationsstöd, medan några tidigare statsbidragsberät-
tigade organisationer inte längre bör få sådant stöd.

Jag är inte beredd att tillstyrka särskilda medel att fördelas av kulturårtion-
dekommittén. Jag erinrar om de möjligheter som SIV har att bevilja bidrag till
projekt med liknande syften och också i övrigt fortsätta samarbetet med kul-

271

turårtiondekommittén. Jag erinrar vidare om verkets möjligheter att bevilja bi-
drag till valinformationsprojekt inom ramen för den ordinarie bidragsgiv-
ningen. Jag avser också att föreslå regeringen att den uppkomna reservatio-
nen på anslaget får användas för verkets långsiktiga arbete för valinformation
genom organisationerna.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 20 926 000 kr.

D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar
m.m.1

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

24 500 000

22 500 000

269 960 000

'F.d. Överföring av flyktingar m.m.

Från anslaget bekostas organiserad överföring av flyktingar och deras
mottagande i Sverige samt bidrag till vissa hjälpinsatser för flyktingar utanför
Sverige. Vidare bekostas bidrag enligt förordningen (1984:890) om bidrag till
flyktingars resor från Sverige för bosättning i annat land, bidrag enligt för-
ordningen (1984:936) om bidrag till flyktingar för kostnader för anhörigas re-
sor till Sverige samt bidrag till resor från Sverige för vissa asylsökande som
vill lämna landet innan asylärendet är avgjort.

Statens invandrarverk

SIV har redovisat att man genom att anlita International Organization for
Migration (IOM) kan förbilliga resorna vid såväl kvotöverföringar som andra
resor som avser flyktingar m.fl.

Omfattningen av flyktingars resor från Sverige, s.k. återvändanderesor,
bedöms öka något, men anslagsbehovet kan hållas på oförändrad nivå tack
vare utnyttjandet av IOM. Samma förhållande gäller i fråga om de resor till
Sverige som bekostas för vissa anhöriga till flyktingar. SIV föreslår i fråga
om anhörigresoma att medlen i regleringsbrev bör anvisas förslagsvis.

Omfattningen av bidragskostnadema väntas öka när det gäller hemresor
för sådana asylsökande som ändrat sig och vill lämna Sverige innan deras
ärende avgjorts.

272

Föredragandens överväganden

Som jag tidigare har redovisat, bör ändamålet för åtgärder under detta anslag
vidgas till att omfatta bidrag till lösningar av flyktingsituationer utanför
Sverige också på annat sätt än genom organiserad överföring hit. Jag tänker
då i första hand på sådana insatser som initieras av främst FN:s flykting-
kommissarie eller av de mellanstatliga organisationer som är verksamma inom
flyktingområdet.

För att åstadkomma åsyftad flexibilitet, bör de medel som för närvarande
finns budgeterade på anslaget för överföring av flyktingar läggas samman
med den del av ersättningarna till kommunerna som avser kvotflyktingar.
Genom den ökade flexibiliteten i medelsanvändningen bör det vara möjligt att
hjälpa samma antal flyktingar till en lägre kostnad än i dag. Jag beräknar där-
för ett lägre anslagsbehov för det nya sammanslagna anslaget än vad jag an-
nars totalt skulle ha beräknat för överföring av kvotflyktingar och kommuner-
sättningskostnadema för dessa.

Överföringskostnaden beräknas till 9,7 mkr medan ersättningskostnadema
till kommunerna kan komma att uppgå till 248 mkr. Vad gäller beräkningen
av överföringskostnadema, ingår kostnadsminskningar till följd av att IOM
utnyttjas.

Genom det förslag jag här lämnat, kommer Sverige således inte på samma
sätt som hittills att ange en preciserad storlek på flyktingkvoten, utan en av-
vägning skall göras mot andra angelägna insatser som kan komma att initieras
av bl.a. FN:s flyktingkommissarie. Jag bedömer dock att överföring till
Sverige även fortsättningsvis kommer att utgöra en betydelsefull flyktingpoli-
tisk insats. Invandrarverket bör som ett minimum planera för överföring av

1 250 personer under budgetåret 1993/94.

För s.k. återvändanderesor beräknar jag i likhet med SIV ett oförändrat
medelsbehov, dvs. 3,5 mkr.

Med den föreslagna förändringen vad gäller synen på flyktingkvoten räk-
nar jag också med ett minskat behov av bidrag till anhörigas resor till Sverige.
Anslaget för detta ändamål bör kunna reduceras med 240 000 kr till

2 760 000 kr.

Jag delar, mot bakgrund av den omfattande asyltillströmningen till
Sverige, SIV:s bedömning att hemresorna för vissa asylsökande torde
komma att öka i omfattning och att anslaget för ändamålet därför bör räknas
upp med 2 mkr till 6 mkr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 269 960 000 kr.

273

18 Riksdagen 1992193. 1 sainl. Nr 100. Bilaga 12

D 5. Ersättning till kommunerna för åtgärder för Prop. 1992/93:100

flyktingar m.m.		Bil. 12
1991/92 Utgift	3 484 625 000
1992/93 Anslag	4 426 000 000
1993/94 Förslag	4 295 000 000

Från anslaget betalas ersättning till kommuner och landstingskommuner
enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande
m.m.

Statens invandrarverk

SIV:s ambitionsnivå är att kunna teckna avtal med kommunerna i ett intervall
som medger att 32 000 flyktingar m.fl. skall kunna tas emot under budgetåret
1992/93. Efter det att verket lämnat sin anslagsframställning har regeringen
efter förhandlingar med Kommunförbundet beslutat om justerade ersätt-
ningsnivåer, varför det inte är relevant att referera SIV:s beräkningar för
grundersättningar samt schablonersättningar och sekundärflyttningsbidrag.

Vad beträffar ersättningar till kommunerna för kostnader för äldre och
handikappade, räknar SIV med ett minskat ersättningsbehov på 30 mkr.
Ersättningarna för sjukvårdskostnader bedöms däremot öka med 20 mkr.

Föredragandens överväganden

Jag kommer vid mina beräkningar att utgå ifrån samma planeringsnivå som
SIV, dvs att 32 000 personer kan komma att tas emot i kommunerna under
budgetåret 1993/94. Jag beräknar vidare att ca 1 800 av dessa är kvotflyk-
tingar och för vilka ersättningarna till kommunerna, enligt vad jag tidigare har
föreslagit, bör belasta anslaget D 4. Överföring av och andra åtgärder för
flyktingar m.m..

Efter nyligen genomförda överläggningar med Svenska kommunförbundet
har regeringen beslutat om vissa justeringar av ersättningsnivåerna fr.o.m.
den 1 januari 1993. När jag i det följande redovisar mina anslagsberäkningar,
kommer jag också att ange vilka justeringar som har gjorts.

Grundersättning

Den ändrade ersättningsnivån medför att grundersättningarna beräknas till
119 miljoner kr.

Schablonersättningar

Schablonersättningen för år 1993 har höjts från 135 500 till 138 300 kr för
vuxna och från 83 100 till 84 800 kr för bam under 16 år. Anslagsbehovet
budgetåretåret 1993/94 beräknas till 3 886 mkr.

274

Sekundärflyttningsbidrag

Efter justeringar av bidragsnivån beräknar jag anslagsbehovet till 193 mkr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Ersättningar för äldre och handikappade

Jag delar SIV:s bedömning att anslagsbehovet minskar från 90 mkr till
60 mkr.

Ersättning för sjukvårdskostnader m.m.

Till sjukvårdshuvudmännen utgår för nävarande ersättning för akut- och för-
lossningsvård samt vård vid abort som har lämnats till utlänningar som har
sökt uppehållstillstånd för bosättning i Sverige och som inte är kyrkobok-
förda i riket. Vidare lämnas ersättning för hälsoundersökningar och vård av
vissa flyktingar som måste beredas varaktig vård på sjukhus eller annan insti-
tution. Ersättning för sjukvård betalas i enlighet med det riksavtal som finns
om ersättning mellan olika landsting vid vård av utomlänspatienter.

Kostnaderna vad beträffar ersättning för sjukvårdskostnader har ökat de
senaste två åren och inom Invandrarverket pågår en analys av orsakerna till
kostnadsökningen. Liksom i fråga om sjukvårdskostnader för asylsökande
som vistas på förläggning anser jag att en kostnadsminskning är möjlig. I
viss utsträckning bör kostnaderna kunna minskas genom förbättrade admini-
strativa rutiner inom ramen för gällande regelsystem. Vissa regeländringar är
också angelägna. Som jag tidigare framhållit har jag för avsikt att återkomma
till regeringen med förslag om att någon form av egenavgift införs. Vidare
bör reglerna för ersättning av sjukvårdskostnader ändras så att invandrarver-
ket inte är tvingade att följa det s.k. riksavtalet Genom att invandrarverket på
vissa håll i landet är en mycket stor "kund" hos sjukvårdshuvudmannen torde
det i vissa fall vara möjligt att träffa avtal med enskilda landsting om en lägre
ersättningsnivå än vad som anges i riksavtalet.

Mot bakgrund av vad jag här anfört bedömer jag att anslagsbehovet upp-
går till 70 mkr, vilket är 15 mkr mer än anslaget för innevarande år men sam-
tidigt är 5 mkr mindre än Invandrarverkets bedömning och utfallet under fö-
regående budgetår.

Övergångsvisa ersättningar

De övergångsvisa ersättningar som utgått enligt förordningen (1990:928) om
statlig ersättning för ekonomisk hjälp till flyktingar som beviljats uppehålls-
tillstånd under åren 1988-1990 upphör vid utgången av innevarande bud-
getår.

Särskilda bidrag till landstingen och uppfoljningskostnader

Jag beräknar inga medel för dessa ändamål till budgetåret 1993/94.

Sammanfattning	Prop. 1992/93:100
Mina sammanfattande beräkningar uppgår i enlighet med nedanstående speci- fikation till ett totalt anslagsbehov på 4 543 miljoner kronor för budgetåret	Bil. 12

1993/94

Ändamål	Anvisat 1992/93	Förändring
Grundersättning	115 000 000	+4 000 000
Schablonersättningar och sekundärflyttningsbidrag	3 466 000 000	+613 000 000
Äldre och handikappade	90 000 000	-30 000 000
Bam utan egna vårdnadshavare	40 000 000	H—0
Extraordinära kostnader	100 000 000	+-0
Bistånd åt asylsökande	75 000 000	+-0
Sj ukvårdskostnader	55 000 000	+15 000 000
Särskilda bidrag till landstingen	3 000 000	-3 000 000
Övergångsvisa ersättningar	480 000 000	-480 000 000
Uppföljning	2 000 000	-2 000 000
Summa kr	4 426 000 000	+117 000

Kostnadsfördelning till anslag

Av de beräknade kostnaderna - 4 543 mkr - avser 248 mkr mottagning av
s.k. kvotflyktingar. Denna kostnadsandel bör föras upp på anslaget D 4.
Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m., medan resterande
kostnadsandel om 4 295 mkr bör tas upp under förevarande anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om regeländringar för sjukvårdsersättningar
samt

2. till Ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 295 000 000 kr.

D 6. Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen

1991/92 Utgift 14 989 000

1992/93 Anslag 15 589 000

1993/94 Förslag 15 589 000

Från anslaget bekostas statbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen.

276

Stiftelsen Invandrartidningen

I sin anslagsframställning har Stiftelsen Invandrartidningen anmält att statsbi-
draget under de närmaste tre budgetåren måste höjas etappvis från nuvarande
nivå. Den erforderliga höjningen till budgetåret 1993/94 anges vara
931 000 kr. Utan höjda statsbidrag måste utgivningen, enligt Stiftelsen, be-
gränsas genom att antalet språkutgåvor minskas. Stiftelsen förutsätter att
statsbidraget, liksom tidigare budgetår, utbetalas i sin helhet den 1 juli så att
ränteintäkter kan utgöra ett komplement till själva statsbidraget.

Stiftelsens egna kapital, som till övervägande del byggts upp med räntein-
täkter, uppgick den 30 juni till drygt 8,5 mkr och utgjorde därmed ca 60% av
balansomslutningen.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår ett gentemot innevarande budgetår oförändrat statsbidrag på
15 589 000 kr som, med hänsyn till kraven på statens kassahållning, bör till-
föras Stiftelsen kvartalsvis under budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 15 589 000 kr.

D 7. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

3 256 000

3 520 000

3 829 000

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.

Från anslaget betalas kostnader för Ombudsmannen mot etnisk diskrimine-
ring med kansli samt Nämnden mot etnisk diskriminering.

Övergripande mål

Etnisk diskriminering i arbetslivet och på andra områden av samhällslivet
skall motverkas.

Myndighetens anslagsframställning

Ombudsmannen begär förstärkning av kansliet med en handläggartjänst till
en årskostnad av 350 000 kr samt anger ökade hyreskostnader. För Nämnden
mot etnisk diskriminering begärs ytterligare 32 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

277

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att Ombudsmannen anvisas ett ramanslag på 3 829 OOO kr.
Anslaget innehåller en pris- och löneomräknad del på 3 791 OOO kr till
Ombudsmannen med kansli. Jag har härvid inte beräknat något anslagstill-
skott för personalförstärkningar. Erforderliga lokalmedel ingår i det prisom-
räknade anslaget.

I ramanslaget ingår ett oförändrat belopp på 38 000 kr avsett för utgifter
för Nämnden mot etnisk diskriminering.

Anslaget för myndigheten Ombudsmannen mot etnisk diskriminering har
budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd
av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansierings-
formen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya
principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa föränd-
ringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet
(bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som
kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas
enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgete-
rade beloppet.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell
som bör tillämpas. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering kommer
fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Ombudsmannen kom-
mer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och
medlen undet anslaget D 7. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.
förs till detta konto.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budget-
året 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 829 000 kr.

D 8. Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

34 106 000

84 030 000

92 264 000

Från anslaget finansieras Centrala studiestödsnämndens (CSN) kostnader
för lån till hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar.

278

Centrala studiestödsnämnden

CSN har utifrån ett kommunmottagande av 28 000 flyktingar m.fl. bedömt att
utlåningen under budgetåret 1993/94 kommer att öka med ca 270 mkr, vilket
innebär att lånestocken vid budgetårets utgång kommer att uppgå till närmare
600 mkr. Kostnaderna for räntesubventioner och avskrivningar av lån beräk-
nas med utgångspunkt i nuvarande regler till 78,4 mkr (+7,9 mkr).

De administrativa kostnaderna för beviljning och återbetalning av lån be-
räknas minska med 0,6 till 10,9 mkr.

Föredragandens överväganden

Staten kommer att ha kostnader för räntesubventioner samt för avskrivning av
lån till personer med långvarig betalningsoförmåga.

Med det antagande jag tidigare gjort om att SIV skall kunna teckna avtal
om uppemot 32 000 kommunplaceringar för budgetåret 1993/94, behöver
CSN:s beräkningar revideras. Jag bedömer att antalet beviljade lån kommer
att uppgå till 15 000 och beräknar på grundval av detta medelsbehovet för
räntesubventioner och avskrivningar till 80 734 000 kr.

Under våren 1993 kommer CSN att börja ta ut de första aviseringsavgif-
tema av låntagarna. För budgetåret 1993/94 beräknas 653 000 kr i sådana
aviseringsavgifter tillföras statsbudgetens inkomstsida. CSN har emellertid i
sina anslagsberäkningar utgått ifrån att avgifterna skall tillföras anslaget för
hemutrustningslån och har därmed beräknat detta för lågt. Jag föreslår därför
att en justering görs för detta, vilket innebär att CSN:s administrationskostna-
der uppgår till 11 530 000 kr.

För att minska administrationskostnaderna för låneverksamheten föreslår
jag, som tidigare redovisats, att en uppläggningsavgift införs med 300 kr.
Denna skall utgå i samband med att utlänningen beviljas ett lån till hemut-
rustning. Även vid uppläggning av kompletterande lån bör en avgift tas ut,
dock lägre än för primärlånet. Avgiften bör avräknas lånesumman vid låneut-
betalningen, vilket innebär att alla låntagare bidrar till administrationen. Vid
ett antagande om ca 15 000 beviljade lån skulle inkomsterna från en sådan
uppläggningavgift uppgå till 4,5 mkr. Avgifterna bör foras till statsbudgetens
inkomstsida.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lån till hemutrustning för flyktingar rn.fl. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 92 264 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

279

D 9. Utlänningsnämnden

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

21 222 000

34 000 000

51 550 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Övergripande mål

Utlänningsnämnden skall svara för att överprövningen av ärenden enligt ut-
länningslagen och lagen om svenskt medborgarskap sker på ett rättssäkert
sätt.

Föredragandens överväganden

För att nämnden under hela budgetåret 1993/94 skall kunna bibehålla nuva-
rande extraordinära ärendeavverkningskapacitet erfordras ett anslag på
70 680 000 kr. Med hänvisning till vad jag tidigare i dag har anfört om osä-
kerheten i planeringsförutsättningarna, föreslår jag emellertid t.v. ett pris- och
löneomräknat ramanslag på 51 550 000 kr.

Anslaget för myndigheten Utlänningsnämnden har budgeterats utan hän-
syn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av ni-
vån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stats-
hälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbud-
geten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell
som bör tillämpas. Utlänningsnämnden kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94
att tillämpa denna modell. Nämnden kommer därför att tilldelas ett räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret och medlen undet anslaget D 9. Utlännings-
nämnden förs till detta konto.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på
51 550 000 kr.

280

D 10. Internationell samverkan inom ramen för flykting-
och migrationspolitiken m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

674 000

3 000 000

2 000 000

Reservation

4 228 000

Från anslaget betalas kostnader för särskilda migrationspolitiska projekt
och för Sveriges deltagande i internationellt samarbete med syfte att utveckla
och tillämpa nya flykting- och migrationspolitiska strategier, bl.a. inom ra-
men för de informella konsultationerna mellan 16 länder i Västeuropa, Nord-
amerika och Australien i asyl-, flykting- och migrationspolitiska frågor.

Föredragandens överväganden

Det finns behov av vissa medel inom ramen för internationell samverkan för
att kunna göra särskilda insatser, vilka inte kan tillgodoses på annat sätt, t.ex.
med anlitande av biståndsmedel. Anslagsmedlen bör också kunna användas
for sådant internationellt samarbete som kan bidra till att utveckla och tillämpa
nya flykting- och migrationspolitiska strategier och för andra aktiva insatser
inom hela ramen för migrations- och flyktingpolitiken. Jag beräknar, mot
bakgrund av nuvarande anslagsbehållning, ett anslagsbehov på 2 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrations-
politiken m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
2 000 000 kr.

D 11. Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

10 000 000

Från anslaget, som inrättades innevarande budgetår, bekostas insatser som
skall motverka och förhindra främlingsfientlighet, rasism och antisemitism.

Föredragandens överväganden

De mycket oroande utslag av allmän främlingsfientlighet, våld mot asylsö-
kande och invandrare samt den ökande antisemitism som förekommer runt
om i Europa och tyvärr också i Sverige måste motverkas.

281

Samhället kan och skall ingripa mot vidrighetema genom lagstiftning och
genom brottsbekämpning via polisen, men detta måste kompletteras med and-
ra insatser. Jag föreslår att regeringen även budgetåret 1993/94 skall kunna
disponera 10 miljoner kr i detta syfte.

Medlen bör liksom under innevarande budgetår i första hand användas för
att långsiktigt påverka normer, attityder och förhållningssätt hos ungdomar.
Vidare bör medel disponeras for att slutföra den attitydundersökning kring
invandrare och invandring som påbörjats under innevarande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 10 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

282

E. Jämställdhetsfrågor

De övergripande målen för jämställdhetspolitiken bör stå fast. Det innebär att
kvinnor och män skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter
inom alla väsentliga områden i livet

Jämställdhetsarbetet bedrivs i huvudsak enligt den femåriga handlingsplan
för jämställdhet som antogs av riksdagen under våren 1988 (prop.
1987/88:105, AU 17, rskr. 364) samt de förslag om vissa åtgärder för att för-
stärka och bredda handlingsplanen som riksdagen antog i samband med
propositionen om en ny jämställdhetslag m.m. (prop. 1990/91:113, AU 17,
rskr. 288). De föreslagna åtgärderna har vidtagits. Medel har också ställts till
förfogande för projekt- och utvecklingsarbete.

En samlad bedömning av resultaten av arbetet för att förverkliga målen i
handlingsplanen kommer att genomföras under budgetåret 1993/94. Jag
kommer därefter att ta ställning till den fortsatta inriktningen av jämställdhets-
politiken.

Sverige har kommit långt på jämställdhetsområdet jämfört med andra län-
der. Det är bl.a. en styrka för ekonomin inte minst nu när Sverige går in i ett
närmare samarbete med EG. Kvinnors höga förvärvsfrekvens innebär att vi
bättre än många andra länder tar tillvara kvinnors utbildning och erfarenheter
på arbetsmarknaden. Tillgången till en väl fungerande barnomsorg, baserad
på föräldrarnas egna önskemål, liksom möjligheter för både kvinnor och män
att vara hemma när barnen är små är väsentliga förutsättningar för människors
möjligheter att förvärvsarbeta. Det ökar också valfriheten.

Kvinnors kunskaper och erfarenheter tas också tillvara på ett bättre sätt i
samhället idag än tidigare. Detta visar sig inte minst genom att det mål som
satts upp för kvinnorepresentationen i statliga myndigheters styrelser - 30 %
under 1992 - nu är uppnått.

Även om vi kan påvisa betydelsefulla förändringar som främjar jämställd-
het består olikheterna mellan kvinnors och mäns villkor på väsentliga områ-
den i samhället. Fortfarande utför kvinnor huvuddelen av arbetet med bam
och hem. Skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner består och tenderar att
öka. Arbetsmarknaden är i stort sett lika könsuppdelad som tidigare med
kvinnor och män inom olika yrkesområden och på skilda nivåer.

Så länge olikheterna finns kvar måste de göras synliga och beaktas inom
alla politikområden. En allmänt könsuppdelad statistik är här av stor bety-
delse. Det är viktigt att analyser görs av hur olika förändringar i samhället
påverkar kvinnor respektive män.

Jämställdhetsarbetet kräver politiska insatser på alla områden för att på-
verka och förändra de strukturer i samhället som medverkar till den ojämna
fördelningen av makt och inflytande som fortfarande råder. Detta gäller inte
minst på det lokala planet. En viktig förutsättning och början till förändring i
detta avseende är att synliggöra verkligheten.

Prop. 1992/93:100

Bil.12

283

Ekonomi

En ekonomi i balans är en viktig förutsättning för välfärd. Att kunna behålla
och vidareutveckla välfärden är omistligt också för jämställdheten mellan
kvinnor och män. Som jag nämnde inledningsvis har tillgång till förvärvsar-
bete, föräldraförsäkring och barnomsorg som ger båda föräldrarna möjlighet
att kombinera förvärvsarbete och föräldraskap betytt mycket för Sveriges in-
ternationellt sett långt komna jämställdhetsarbete. Det ger också fördelar för
svensk ekonomi, inte minst ur konkurrenssynpunkt. Sverige har redan gjort
de investeringar i social infrastruktur som andra länder framöver kommer att
behöva göra, i takt med framväxten av det två-försörjarsamhälle som nu kan
skönjas i de flesta industriländer.

Hur de ekonomiska resurserna fördelas i samhället är också betydelsefullt
för jämställdheten mellan kvinnor och män. Det är därför viktigt att ekono-
misk-politiska och andra reformer analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv.
Inom Finansdepartementet analyseras fortlöpande fördelningspolitiska effek-
ter av olika förslag. Effekterna för kvinnor respektive män är en naturlig del i
dessa analyser. Det arbete som bedrivs inom ramen för långtidsutredningen
(LU) är också betydelsefullt i detta sammanhang. Till 1992 års långtidsutred-
ning finns en särskild bilaga om hur kvinnors situation påverkas av den
europeiska integrationen.

Jag vill också peka på den studie som Statistiska centralbyrån (SCB), som
ett led i den femåriga handlingsplanen, nyligen presenterat om kvinnors och
mäns tidsanvändning (rapport nr 79). Studien, som är den första i sitt slag i
Sverige, beskriver bl.a. innehållet i och omfånget av det obetalda arbete i
samhället, som till en stor del utförs av kvinnor. Den kommer att bli ett viktigt
instrument i det fortsatta jämställdhetsarbetet, inte minst sett i ett ekonomiskt
perspektiv. Det finns enligt min mening nu ett bra underlag för att vidga de på
senare år viktiga diskussionerna om välfärdens roll i de övergripande målen
för den ekonomiska politiken. Dessa frågor har hittills bl.a. belysts i bilaga
11 till LU 1992 om den s.k. nationalförmögenheten. Jag kommer att ägna
hithörande frågor ökad uppmärksamhet.

Liksom tidigare år redovisar jag vissa uppgifter om fördelningen av eko-
nomiska resurser mellan könen i bilaga 12.12.

Årets redovisning visar bl.a. på en fortsatt långsiktig utveckling mot ökad
ekonomisk jämställdhet mellan könen. Av redovisningen framgår emellertid
också att löneskillnaderna mellan kvinnor och män består. En svag tendens
till minskning kan dock noteras. Det är ännu för tidigt att dra några slutsatser
av siffrorna. Jag ser dock positivt på den debatt om löneskillnaderna som
tagit fart i samhället på senare tid. Debatten bidrar till ökad synlighet kring
frågorna, vilket är en viktig förutsättning för att ett aktivt arbete skall bedrivas
för att rätta till löneskillnaderna.

Gemensamt for de studier som hittills presenterats på området är att kvin-
nor i de flesta fall generellt sett har lägre lön än män. Även när hänsyn tas till
utbildning, arbetslivserfarenhet, arbetstid och andra faktorer finns betydande
skillnader. Det finns således fog för att konstatera att lönediskriminering mot

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

284

kvinnor förekommer, medvetet eller omedvetet, i det svenska samhället. Detta Prop. 1992/93:100
är självfallet inte acceptabelt. Bil. 12

Inte ens under de bästa ekonomiska förutsättningar är det möjligt att full-
ständigt rätta till löneskillnaderna mellan kvinnor och män med några enkla,
kortsiktiga åtgärder. För att skillnaderna på sikt skall elimineras behövs ett
planmässigt och målinriktat arbete. Jag utgår ifrån att arbetsmarknadens parter
redan påbörjat ett sådant arbete. Löneskillnadsutredningens (C 1991:05) be-
tänkande som presenteras inom kort kommer att utgöra ett viktigt underlag i
de fortsatta diskussionerna i samhället om metoder för att komma tillrätta med
löneskillnader som beror på kön. Betänkandet kommer att remissbehandlas.

Arbetslivet

Förvärvsfrekvensen var under 1991/92 nästan lika stor för kvinnor som för
män, 81 resp. 85 procent. Detta är positivt för jämställdheten och unikt i ett
internationellt perspektiv. Kvinnors ekonomiska oberoende ökar och tra-
ditionella familjemönster som handlar om fördelningen av det obetalda hem-
arbetet och omsorgen om barnen påverkas. Bl.a. kan en viss ökning av mäns
uttag av föräldraledigheten konstateras. Kvinnors fastare knytning till arbets-
marknaden innebär att de blir mer beroende av politiska och fackliga beslut
vilket medför att deras engagemang i dessa frågor ökar.

Samtidigt återstår mycket att göra för att uppnå jämställdhet på arbets-
marknaden och i arbetslivet. Det största hindret utgörs av den könsuppdelade
arbetsmarknaden. Kvinnor och män arbetar inom olika yrkesområden och
branscher. De finns på olika befattningsnivåer. De har olika lön och olika ar-
betstid. Kännetecknande för dessa olikheter är att kvinnors arbetsinsatser ofta
värderas lägre än mäns. Trots många insatser på olika områden för att bryta
könsuppdelningen både i form av utbildningsinsatser och arbetsmarknadsåt-
gärder har det inte skett några avgörande förändringar som tyder på att kvin-
nor ökar sin andel i mansdominerade yrken och vice versa. Skälet till detta
står, enligt min mening, snarare att finna i arbetsmarknadens organisation och
strukturer, än i olikheter i enskilda kvinnors och mäns intressen och förut-
sättningar. Den omstrukturering som nu pågår i t.ex. kommuner och lands-
ting, kan innebära arbetsformer med ökad flexibilitet vilket gagnar en utveck-
ling mot ett ökat inflytande för kvinnor, både t.ex. vad avser arbetstider och
innehåll i verksamheten. För detta krävs emellertid en medvetenhet om
frågornas betydelse och ett målinriktat arbete för jämställdhet.

Den könsuppdelade arbetsmarknaden innebär också allvarliga begräns-
ningar av arbetsmarknadens sätt att fungera. Möjligheterna att nå överens-
stämmelse mellan lediga platser och arbetssökande minskar samtidigt som ar-
betslivet inte fullt ut får tillgång till kvinnors och mäns kompetens.

Det är således angeläget att fortsätta arbetet med att bryta denna uppdel-
ning, oberoende av hur konjunkturläget är. Ett viktigt led i detta arbete är ak-
tiva insatser vid övergången från utbildning till arbete för dem som valt ut-
bildning inom yrken som domineras av det motsatta könet. Några länsarbets-
nämnder prövar sedan 1991 metoder för en samverkan mellan skola, arbets-

285

förmedling och arbetsplatser i syfte att bereda flickor som studerar på pojk-
dominerade linjer i gymnasieskolan arbete i utbildningsyrket. Under våren
1993 kommer en rapport att avlämnas och syftet är att sprida erfarenheterna
till samtliga län.

Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet har tidigare i dag informerat om
de prioriteringar som görs när det gäller kvinnors arbetsmarknad och arbets-
villkor. Han har också redovisat förslag från NUTEK om ett handlingspro-
gram for att främja kvinnor som företagare i stödområden.

Den nya jämställdhetslagen (1991:443) är ett viktigt instrument i arbetet
med att förbättra kvinnors villkor i arbetslivet. I det sammanhanget vill jag
understryka att lagens två huvuddelar, diskrimineringsforbuden och reglerna
om aktiva åtgärder, bör ses som två lika viktiga beståndsdelar i detta arbete.
Avsikten med dessa regler är att de skall komplettera varandra. Diskrimi-
neringsförbuden utgör skydd för den enskilda arbetstagaren eller arbets-
sökanden mot diskriminerande handlingar i förfluten tid medan reglerna om
aktiva åtgärder har till ändamål att motverka diskriminering i mer allmän
mening och att stödja och driva på arbetet för att främja jämställdhet på arbets-
platserna. Det är angeläget att den nya lagens räckvidd prövas i bägge dessa
avseenden.

Att kvinnor utsätts för sexuella trakasserier på arbetsplatser är självfallet
oacceptabelt. Regler om sådana trakasserier återfinns i den nya jämställdhets-
lagen (6 och 22 §§). Även brottsbalkens bestämmelser om ofredande och
sexuellt ofredande (4 kap. 7 § samt 6 kap. 7 §) är tillämpliga. Det behövs
dock mer kunskap om dessa frågor. Regeringen har därför beviljat medel till
vissa organisationer m.fl. för projekt som syftar till att motverka sexuella
trakasserier i arbetslivet. Resultaten av projekten skall redovisas före utgång-
en av år 1993.

Staten bör vara föregångare i jämställdhetsarbetet, både i sin roll som ar-
betsgivare och när det gäller verksamhetens innehåll. En hel del åtgärder har
vidtagits på senare år i syfte att stimulera ett aktivt jämställdhetsarbete hos de
statliga myndigheterna. Särskilda medel har bl.a. satsats på att öka andelen
kvinnliga chefer inom statsförvaltingen. Försöksverksamhet har bedrivits på
några myndigheter. Statens arbetsgivarverk (SAV) har en viktig roll att spela
som stöd för det arbete som skall bedrivas på myndigheterna. Inom SAV på-
går arbete för att uppmärksamma behovet av fler kvinnor på högre tjänster
inom statsförvaltningen, liksom för att öka kunskaperna om löneskillnader
mellan kvinnor och män. Det är angeläget att myndigheterna samverkar med
SAV i dessa frågor. Jag utgår också ifrån att myndigheterna nu är i full färd
med att, i enlighet med jämställdhetslagens bestämmelser, utarbeta jämställd-
hetsplaner m.m. Jag anser det angeläget att myndigheterna därvid sätter upp
tidsbestämda mål för att öka andelen kvinnor inom olika tjänstekategorier,
inte minst på högre tjänster. Jag kommer senare att föreslå regeringen att
myndigheternas ansvar för jämställdhetsarbetet förtydligas.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

286

Förvärvsarbete och föräldraskap

En viktig strävan i jämställdhetspolitiken är att fortgående förbättra möjlighe-
terna för både kvinnor och män att förena förvärvsarbete med föräldraskap
framför allt genom att dela ansvaret för och det praktiska arbetet med om-
vårdnaden om barnen.

Föräldraledighetslagen (1978:410) ger båda föräldrarna rätt till en daglig
kontakt med barnen liksom den ger dem rätt och möjlighet att behålla kontak-
ten med förvärvslivet Föräldrarna kan också förkorta sin arbetstid när barnen
är små.

Skillnaden i kvinnors och mäns förvärvsfrekvens har successivt minskat
under senare år. I dag förvärvsarbetar nästan lika många kvinnor som män.
Detta innebär dock inte att den faktiska arbetstiden på marknaden för kvinnor
respektive män har utjämnats i samma utsträckning. Kvinnor arbetar betydligt
oftare deltid och är i större utsträckning frånvarande från arbetet, framför allt
för vård av bam.

Den tidigare nämnda tidsanvändningsstudien visar att förvärvsarbetande
kvinnor fortfarande oftast bär huvudansvaret för arbetet med hem och bam.

För att kvinnor skall kunna delta i arbetslivet på lika villkor som män är det
därför av avgörande betydelse att männens insatser i hemmet och deras prak-
tiska ansvar för barnen ökar.

Pappornas andel av uttagna dagar med föräldrapenning var år 1991 8,1 %
jämfört med 7,4 % året innan.

Även om utvecklingen således går åt rätt håll är det fortfarande ur jäm-
ställdhetssynpunkt en alldeles för liten andel nyblivna fäder som utnyttjar sin
rätt till föräldraledighet. Hittills vidtagna åtgärder för att stimulera en sådan
utveckling har inte varit tillräckliga. Jag anser att bredare satsningar nu behö-
ver göras.

Som ett första steg har regeringen hösten 1992 tillsatt en särskild arbets-
grupp om papporna, barnen och arbetslivet. Dess uppdrag är att utarbeta
förslag och modeller för att undanröja hinder för en mer allmänt utnyttjad
pappaledighet. Arbetet skall vara avslutat senast i augusti 1994.1 och med
detta uppdrag har verksamheten i idégruppen (A 1987:A) för mansrollsfrågor
upphört.

Chefen för Socialdepartementet har tidigare i dag lagt fram förslag om att
avsätta medel for särskilda informationsinsatser i syfte att stimulera pappor till
ett ökat uttag av föräldrapenning.

För egen del kommer jag att föreslå regeringen att avsätta vissa projektme-
del från anslaget E2. Särskilda jämställdhetsåtgärder för ett fortsatt utveck-
lingsarbete i syfte att stimulera förändringar i arbetslivet som ökar möjlig-
heterna för både kvinnor och män att förena förvärvsarbete och föräldraskap.

Utbildning

Valet av utbildning har stor betydelse för individens kommande yrkesliv och
möjligheter till egen utveckling och försörjning. Innehållet i utbildningen och

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

287

utformningen av undervisningen ger förutsättningar för hur människor ut- Prop. 1992/93:100
vecklas och vilken tilltro de får till sina egna förmågor. Jag ser därför utbild- Bil. 12
ningsfrågoma som en grundläggande del i jämställdhetspolitiken.

Alla, oberoende av kön, skall ha möjlighet att välja utbildning och yrke uti-
från sina personliga förutsättningar och intressen. Mycket återstår dock enligt
min mening att göra för att nå det målet Under de senaste tio åren har det inte
skett några stora förändringar i det könsbundna valet till gymnasieskola och
högskola. Andelen kvinnliga forskare har inte nämnvärt ökat Innehållet i un-
dervisningen och de läromedel som används präglas fortfarande av traditio-
nellt könsrollstänkande. Trots att man genom forskning och försöksverksam-
het idag har kunskaper om undervisningsmetodernas betydelse i jämställd-
hetsarbetet undervisar de flesta lärare på ett traditionellt sätt.

Den pågående reformeringen av utbildningsväsendet ger nya möjligheter
att lyfta fram och accentuera jämställdhetsfrågoma. I skollagen (1990:1477)
och i prop. 1992/93:1 om universitet och högskolor med förslag om ny hög-
skolelag uttrycks jämställdhetsmålen tydligare än förut. De nya läroplanerna
för grundskolan, gymnasieskolan och kommunal vuxenutbildning kommer
att kunna ge goda förutsättningar för ett fortsatt aktivt jämställdhetsarbete.

För att nå en förändring räcker det inte med de politiska ramar som anges
centralt. Förändringarna måste ske lokalt på de enskilda skolorna. Det förut-
sätter medvetna och kunniga lärare. Skolministern har tidigare idag föreslagit
särskilda medel för bl.a. fortbildning av rektorer och lärare i samband med re-
formerna inom skolväsendet Jämställdhetsfrågor bör få ett naturligt utrymme
i dessa sammanhang.

I de särskilda direktiven för Skolverkets fördjupade anslagsframställning
för budgetåren 1994/95-1996/97 anges bl.a. att verket skall utforma en stra-
tegi för utvärdering och utveckling av jämställdhetsfrågoma inom ungdoms-
skolan. En sådan strategi bör bidra till att såväl Skolverket som de enskilda
skolorna får ökade kunskaper om framgångsrika vägar för jämställdhets-
arbetet.

Chefen för Utbildningsdepartementet har tidigare i år tillsatt en särskild
arbetsgrupp för att påskynda och stimulera jämställdhetsarbetet inom högsko-
lan. Gruppens uppgift är att utarbeta förslag till konkreta åtgärder inom ut-
bildning och forskning för att främja jämställdhet och därvid särskilt upp-
märksamma rekryteringen av kvinnor till forskarutbildningen.

Jag ser ovan beskrivna åtgärder som positiva och angelägna för att stimu-
lera jämställdhetsarbetet inom utbildningsområdet.

Kvinnorepresentation

Arbetet med att öka kvinnors inflytande i beslutande församlingar kommer
också i fortsättningen att vara ett prioriterat område inom jämställdhetspoli-
tiken. Det är glädjande att kunna konstatera att hittills vidtagna åtgärder för att
öka andelen kvinnor i statliga myndigheters styrelser givit påtagliga resultat.
Målet om 30 procent kvinnor i dessa styrelser till år 1992 är nu uppnått. I de
centrala och regionala styrelserna är andelen kvinnor sammanlagt 30 procent

288

Störst är ökningen i de centrala myndighets-styrelsema, där kvinnorna utgör Prop. 1992/93:100
36 procent, en ökning jämfört med föregående år med 5 procentenheter. Bil. 12
Högst andel kvinnliga ordinarie ledamöter återfinns i styrelser under Kultur-
departementet, 49 procent.

I de regionala myndigheternas styrelser har ökningen inte varit lika mar-
kant. Andelen kvinnor i dessa styrelser är nu 27 procent, mot 26 procent år
1991. Kvinnorepresentationen varierar dock starkt mellan länen. En närmare
redovisning av andelen kvinnor och män i de statliga myndigheternas styrel-
ser lämnas i bilaga 12.13.

I propositionen (1987/88:105, AU 17, rskr. 364) om jämställdhetspoliti-
ken inför 90-talet föreslogs att frågan om en eventuell författningsreglering
borde prövas om andelen kvinnor i dessa styrelser inte uppgick till minst 30
procent år 1992 (prop. s. 66). Den ovan redovisade utvecklingen visar dock
att det går att åstadkomma förändring på frivillig väg, under förutsättning att
konkreta mål finns och att ett metodiskt arbete bedrivs för att nå de uppsatta
målen. Enligt min mening är det mot denna bakgrund nu inte aktuellt att i lag
reglera denna fråga. Jag vill emellertid framhålla att arbetet med att ytterligare
öka andelen kvinnor i de statliga organen nu måste gå vidare, närmast mot
målet om 40 procent kvinnor i dessa organ år 1995. Det är regeringens avsikt
att med kraft driva dessa frågor.

Även om det således inte finns skäl att uttryckligen reglera frågan i lag, bör
enligt min mening myndigheternas ansvar när det gäller uppdrag förtydligas.
Jag har därför för avsikt att senare föreslå regeringen vissa ändringar i för-
ordningen (1984:803) om jämställdhet i statlig verksamhet.

Den särskilda projektverksamhet i frågor som rör kvinnorepresentation,
som tidigare pågått under tre år med medel från anslaget E2. Särskilda jäm-
ställdhetsåtgärder, utvärderas för närvarande av två statsvetare. Utvärde-
ringen beräknas kunna presenteras under våren 1993. En skrift om kvinno-
representation kommer inom kort att ges ut av Kulturdepartementet. I skriften
redovisas bl.a. erfarenheter från projektverksamheten, vilka kan utgöra ett bra
underlag i det fortsatta arbetet för att öka kvinnors inflytande.

Våld mot kvinnor

Misshandel, sexuella övergrepp och övrigt våld mot kvinnor är det yttersta
uttrycket för bristande jämställdhet, såväl mellan enskilda kvinnor och män
som i samhället i stort. Våld mot kvinnor speglar också den obalans som rå-
der i maktförhållandet mellan könen. En av de viktigaste uppgifterna, både
inom ramen för jämställdhetspolitiken och andra politikområden, är därför att
vidta åtgärder för att eliminera detta våld och för att stödja och hjälpa de kvin-
nor som utsatts för våld.

Ett flertal åtgärder har vidtagits på senare år i detta syfte. Insatserna har
omfattat förebyggande åtgärder, straffskärpningar, förbättringar av det rätts-
liga förfarandet och ett bättre stöd till brottsoffren. Stödet till det viktiga arbete
som kvinnojourerna utför har fördubblats. Chefen för Justitiedepartementet
har nu senast föreslagit skärpta straff för bl.a. ringa misshandel, ofredande 289

19 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

och sexuellt ofredande (prop. 1992/93:141), vilket stärker det straffrättsliga
skyddet för bl.a. kvinnor som utsätts för våld eller hot om våld.

Regeringen avser också att inom kort tillsätta en prostitutionsutredning.

Ett flertal aktiviteter pågår för närvarande runt om i landet för att på olika
sätt motverka våld mot kvinnor. En del av dessa är en följd av förslagen i
propositionen (1990/91: 113, AU 17, rskr. 288) om en ny jämställdhetslag.
Socialstyrelsen leder ett treårigt regionalt utvecklingsarbete som syftar till ett
förbättrat samarbete i dessa frågor mellan myndigheter inom rättsväsendet,
socialtjänsten samt hälso- och sjukvården. Projektet bedrivs i fem län:
Kopparberg, Skaraborg, Södermanland, Blekinge och Stockholm. Det sam-
ordnas lokalt av projektledare som är knutna till respektive länsstyrelse. Jag
kommer att föreslå regeringen att Socialstyrelsen även för budgetåret 1993/94
erhåller medel för detta arbete från anslaget E2. Särskilda jämställdhetsåtgär-
der.

Rikspolisstyrelsen har nyligen, i samarbete med Socialstyrelsen, Dom-
stolsverket och Riksåklagaren, genomfört fortbildning av närmare 200 perso-
ner från samtliga län inom rättsväsendet, socialtjänsten samt hälso- och sjuk-
vården i frågor som rör våld mot kvinnor. Jag har erfarit att insatsen rönt
intresse och att den fyllt ett stort behov hos dessa yrkesgrupper. De personer
som nu utbildats skall i sin tur genomföra lokala utbildningsinsatser under år
1993 i respektive län.

I Stockholms, Göteborgs och Bohus, Malmöhus och Västemorrlands län
pågår för närvarande försök med livvaktsskydd för särskilt hotade kvinnor.
En utvärdering av verksamheten skall lämnas till regeringen senast den
1 oktober 1993.

Justitiekanslems uppdrag att utvärdera bestämmelserna om olaga vålds-
skildring (16 kap. 10b § BrB) kommer inom kort att redovisas till regeringen.

Det finns, enligt min mening, fortfarande åtskilligt att göra för att motverka
våld mot kvinnor. Det är angeläget att en helhetssyn på frågorna anläggs och
att rättstillämpande och andra myndigheters agerande står i samklang med in-
tentionerna bakom gällande rätt och de värderingar som statsmakterna har gett
uttryck för när det gäller våld mot kvinnor. Jag kommer att ägna dessa frågor
särskild uppmärksamhet framöver.

Kvinnor och EG

EES-samarbetet och ett framtida svenskt medlemskap i EG kommer att kräva
insatser av skilda slag inom ramen för jämställdhetspolitiken. Det blir fram-
över tex. än mer angeläget att följa den rättsutveckling som sker inom EG på
jämställdhetsområdet eftersom Sverige genom EES-avtalet måste följa EG:s
lagstiftning även i dessa frågor. Därtill kommer att Sverige, genom avtalet,
tillsammans med övriga EFT A-län der kommer att kunna vara med och på-
verka utformningen av ny lagstiftning.

Ytterligare ett direktiv har antagits sedan EES-avtalet framförhandlades.
Direktivet (1992/85/EEC) berör hälsa och säkerhet i arbetet för gravida kvin-
nor och innehåller bl.a. minimiregler om 14 veckors mödraledighet. Avsikten

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

290

är att detta direktiv, liksom ett stort antal andra nya EG-regler, skall fogas till
EES-avtalet genom beslut i den gemensamma EES-kommittén.

Även i övrigt kommer dessa frågor att kräva ökad uppmärksamhet. Det är
angeläget att kunskaperna ökar om konsekvenserna för svenska kvinnor av
EES-avtalet och av ett framtida svenskt medlemskap i EG. Delegationen för
informationsinsatser om europeisk integration har fördelat medel till vissa
kvinnoorganisationer för informationsinsatser av skilda slag. Jämställdhets-
frågoma intar sin givna plats i de övriga informationsinsatser som planeras
inom UD. Även Jämställdhetsombudsmannen (JämO) arbetar aktivt med in-
formation m.m. om dessa frågor.

Genom de möten och övriga kontakter som bl.a. europautrikeshandels-
ministem och jag haft med företrädare för olika kvinnoorganisationer och
andra har ett flertal önskemål och synpunkter kommit fram angående behovet
av insatser som rör kvinnor och EG. För att möta det stora intresse som finns
i samhället och underlätta den fortsatta debatten kring dessa frågor kommer
jag bl.a. att avsätta medel för och initiera studier och information som berör
olika aspekter av jämställdhetsfrågoma i ett EG-perspektiv. Avsikten är att
under år 1993 anordna en större konferens om kvinnor och EG, till vilket
bl.a. företrädare för EG-kommissionen, EG-parlamentet m.fl. kommer att
inbjudas för att informera om och diskutera jämställdhetsfrågor i ett Europa-
perspektiv. Jag vill också i detta sammanhang nämna att den svenska
nationalkommittén för EG:s arbetsmiljöår under år 1993 kommer att anordna
en konferens i Sverige om kvinnors arbetsmiljö.

Mot bakgrund av den vikt som lagstiftningsfrågorna har inom EG och den
rättsutveckling som sker på området anser jag det angeläget att svenska juris-
ter m.fl. ökar sin kunskap på området. Jag kommer därför att ta initiativ till ett
rättsseminarium om EG:s jämställdhetslagstiftning med bl.a. företrädare för
EG-domstolen, för i första hand de jurister som i sitt arbete har att beakta EG-
rätten på jämställdhetsområdet i Sverige. För närvarande pågår också inom
Kulturdepartementet ett arbete med en skrift om EG-rätten på detta område,
med referat och analyser av de viktigaste rättsfallen. Ett uppdrag kommer
också att lämnas om en studie om vissa frågor som rör kvinnor och den of-
fentliga sektorn i ett EG-perspektiv. Jag ser också att det framöver kan finnas
behov av något material som belyser regionalpolitiken ur ett kvinno- och EG-
perspektiv. Andra behov kommer troligtvis att uppstå framöver och jag har
självfallet en ständig beredskap för detta.

Låt mig avslutningsvis konstatera att svensk jämställdhetspolitik ofta ses
som ett föredöme bland många EG-länder. Det finns inom EG stora förvänt-
ningar på vad Sverige som medlemsland kan komma att bidra med till gagn
för kvinnor runt om i Europa. Det är därför viktigt att dessa frågor drivs med
kraft, både nationellt och internationellt. Jag är också övertygad om att en
ökad europeisk dialog om kvinnors villkor i samhället är värdefull även för
svenska kvinnor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

291

Nordiskt och övrigt internationellt jämställdhetssamarbete

I Nordiska ministerrådets jämställdhetskommitté (ÄK-JÄM) pågår arbetet
med att förbereda den nordiska jämställdhetskonferens som skall äga rum i
Åbo, Finland, i augusti år 1994. Vid denna konferens skall bl.a. riktlinjer för
det fortsatta nordiska jämställdhetssamarbetet diskuteras. Ett nordiskt Forum
med temat Kvinnors liv och arbete kommer att äga rum parallellt med den of-
ficiella konferensen. Forum organiseras bl.a. av de nordiska kvinno- och
ungdomsorganisationerna. Även baltiska kvinnor kommer att inbjudas till
Forum. För att underlätta de svenska kvinnoorganisationernas medverkan i
konferensen har regeringen lämnat ekonomiskt bidrag till den svenska plane-
ringsgruppen för nordiskt Forum.

Inom Europarådet har jämställdhetsfrågoma fått en mer framskjuten plats
än tidigare, både innehållsmässigt och organisatoriskt. Aktuella frågor fram-
över är bl.a. uppföljning av den tredje jämställdhetsministerkonferensen
våren 1993 med våld mot kvinnor som tema, en studie om jämställdhet och
demokrati, en europeisk kampanj om jämställdhet mellan kvinnor och män
samt en studie om prostitution.

Sveriges engagemang i det internationella jämställdhetssamarbetet gäller
också OECD där Sverige deltar i organisationens arbetsgrupp om kvinnors
roll i ekonomin. Inom ramen för gruppens arbete har bl.a. en rapport om
kvinnors roll i strukturomvandlingen utarbetats. Rapporten, som har rönt stor
uppmärksamhet, kommer under 1993 att kompletteras med en analytisk rap-
port om kvinnor och 1980-talets omstruktureringar i arbetslivet Denna skall
bl.a tjäna som underlag för en OECD-konferens i juni 1993 i Finland. Jag är
övertygad om att dessa rapporter kommer att utgöra ett värdefullt bidrag till
den fortsatta debatten om kvinnor och ekonomi och kommer därför att med-
verka till en bred spridning av dem i Sverige.

På svenskt initiativ och med bistånd av svensk expertis kommer också en
OECD-rapport om Kvinnor, arbetsmiljö och hälsa att presenteras under 1993.

Inom FN har ett arbete påbörjats för att få till stånd en internationell dekla-
ration om våld mot kvinnor. Sverige har deltagit aktivt i arbetet med ett utkast
till en sådan deklaration som skall diskuteras vid nästa möte med FN:s kvin-
nokommission i mars 1993. Avsikten är att deklarationen skall antas av FN:s
generalförsamling samma år. I övrigt fortskrider arbetet i FN:s kvinno-
kommission med att förbereda nästa världskvinnokonferens som äger rum i
Peking, Kina, den 4-15 september 1995. Sverige deltar aktivt i detta plane-
ringsarbete i kommissionen. Formerna för det svenska deltagandet i världs-
kvinnokonferensen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Sveriges tredje implementeringsrapport avseende FN-konventionen om
avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor kommer inom kort upp till
behandling i den kommitté (CEDAW) som har att övervaka att de stater som
undertecknat konventionen lever upp till dess bestämmelser. Rapporten har
utarbetats inom Kulturdepartementet på grundval bl.a. av underlag från
organisationer och myndigheter.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

292

E 1. Jämställdhetsombudsmannen m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1992/93 Förslag

5 464 771

6 046 000

6 576 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Från anslaget betalas kostnader för Jämställdhetsombudsmannen (JämO)
med kansli och för Jämställdhetsnämnden.

Jämställdhetsombudsmannen

JämO:s uppgifter och organisation framgår av jämställdhetslagen (1991:443)
och av förordningen (1991:1438) med instruktion för Jämställdhetsombuds-
mannen.

JämO har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheten
inom områdena diskrimineringsärenden, aktiva jämställdhetsåtgärder, infor-
mation och opinionsbildning. JämO visar i sin resultatanalys att myndigheten
fyller de enligt instruktionen ålagda uppgifterna. De resultatmått som redovi-
sas är huvudsakligen prestationsmått såsom antal diskriminerings-anmäl-
ningar, enkätundersökningar, telefonintervjuer med allmänheten, arbetsplats-
undersökningar och antal pressklipp. Positiva indikatorer på att uppställda
mål nåtts är, enligt JämO, bl.a. att antalet diskrimineringsanmälningar min-
skar och att arbetsgivare för stora företag uttalar sitt stöd för jämställdhets-
strävanden.

JämO har under de senaste fem åren handlagt mer än 260 diskrimine-
ringsärenden. Flertalet av dessa har avskrivits på grund av att brott mot lagen
inte kan påvisas. 119 fall har förlikning nåtts. Sedan 1987 har JämO inte fört
något ärende till avslut i arbetsdomstolen. JämO noterar med tillfredsställelse
att de fackliga organisationerna åtar sig alltfler ärenden. JämO avser, bl.a. av
resursskäl, att även fortsättningsvis begränsa antalet processer i domstol samt
öka ansträngningarna för att uppnå förlikningar.

Inom området aktiva åtgärder har utvecklingen visat på ett ökat behov av
insatser såsom arbetsplatsundersökningar och projekt. Trots att arbetsgivarna
visar en seriös och välvillig inställning till jämställdhetsfrågoma finns det få
exempel på arbetsplatser med ett planlagt och aktivt jämställdhetsarbete.

JämO konstaterar att den nya jämställdhetslagen kräver ökade insatser på
området aktiva åtgärder och att myndighetens arbete i dessa frågor bör inrik-
tas mot en ny - mer kvalitativt orienterad - nivå.

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar som
JämO kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås ingen ändring i
verksamhetsinriktningen för den kommande treårsperioden. JämO anger två
alternativ för hur den nuvarande verksamhetsinriktningen skall kunna utveck-
las. Alternativ 1 innebär samma organisation som idag medan alternativ 2 in-
nebär att JämO:s organisation förstärks genom att de medel som riksdagen
anvisar under elfte huvudtitelns reservationsanslag E2. Särskilda jämställd-

293

hetsåtgärder samt två tjänster från Kulturdepartementet förs över till myndig-
heten. Alternativ 2 förordas av JämO.

Sveriges närmande till EG ställer ökade krav på myndighetens kompetens.
JämO begär i båda alternativen ökade resurser för kompetensutveckling inom
det internationella området Därutöver yrkas tillskott av medel för ett ökat lö-
neutrymme, för information och rådgivning inom utbildningsområdet samt
för ett nytt telefonsystem.

Jämställdhetsnämnden

Jämställdhetsnämndens uppgifter framgår av jämställdhetslagen (1991:433)
och av förordningen (1991:1437) med instruktion för Jämställdhetsnämnden.

Nämndens resursbehov torde enligt JämO inte komma att öka jämfört med
anslaget för innevarande budgetår. JämO beräknar nämndens kostnader till
200 000 kr per år för den kommande treårsperioden.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Föredragandens överväganden

Förslag

Övergripande mål

För den kommande treårsperioden skall de mål som framgår av
jämställdhetslagen (1991:433) och av förordningen (1991:1438) med
instruktion för Jämställdhetsombudsmannen samt förordningen
(1991:1437) med instruktion för Jämställdhetsnämnden gälla.

Resurser

Ramanslag 1993/94: 6 576 000 kr

Planeringsram: 1993/94 1994/95 1995/96

6 576 000 kr 6 576 000 kr 6 576 000 kr

Resultatbedömning

JämO:s fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att verk-
samheten bedrivs med en sådan inriktning att verksamhetsmålen har upp-
fyllts. Emellertid saknas underlag för att till fullo kunna bedöma effektiviteten
i arbetet inom de olika verksamhetsområdena eftersom kostnaderna inte sär-
redovisas. Därtill kommer att resultaten av arbetet med att förverkliga de
övergripande målen för jämställdhet i arbetslivet inte på ett enkelt sätt låter sig
mätas i ett kort perspektiv.

JämO:s resultatanalys visar att antalet diskrimineringsärenden under den
senaste femårsperioden minskat och att tendensen är att fackliga organisatio-
ner tar över allt fler ärenden. Resultatanalysen visar vidare att myndighetens

294

informationsinsatser och övriga insatser på området aktiva åtgärder ökat un-
der perioden.

Resultatredovisningen är i huvudsak kvantitativ. Att bedöma kvaliteten och
härleda framgångar i samhället på jämställdhetsområdet till just JämO:s
insatser är, enligt min mening, förenat med stora svårigheter eftersom det
finns många aktörer i arbetet för att främja jämställdhet mellan kvinnor och
män.

Fördjupad prövning och slutsatser

Övergripande mål enligt jämställdhetslagen (1991:433) och förordningen
(1991:1438) med instruktion för jämställdhetsombudsmannen skall fortsätta
att gälla för JämO:s verksamhet. Målen för jämställdhetsnämndens verksam-
het framgår av förordningen (1991:1437) med instruktion för Jämställdhets-
nämnden.

Jag anser inte att det föreligger skäl att föreslå ändringar i myndighetens
allmänna verksamhetsinriktning. Jag har tidigare i dag redovisat min syn på
jämställdhetslagen som ett instrument i arbetet med att förbättra kvinnors vill-
kor i arbetslivet.

Genom den nya lagen har JämO fått ett ökat tillsynsansvar när det gäller att
bevaka om lagens regler om aktiva åtgärder efterlevs. Jag bedömer att JämO:s
resurser behöver förstärkas på detta område under den kommande tre-årspe-
rioden. För 1993/94 bör det i första hand ske genom omprioriteringar inom
myndighetens befintliga resurser. Jag föreslår dock att 100 000 kr tillförs
JämO för inköp av externa tjänster för utredningar och undersökningar som
JämO i dag själv utför. Syftet är att frigöra en del av de fasta resurserna för
det ökade tillsynsansvaret. Jag har också beräknat ökade medel för kompe-
tensutveckling och ett nytt telefonsystem.

Genom en ändring i JämO:s instruktion ålades myndigheten ansvar för in-
formation och rådgivning också på utbildningsområdet. För budgetåret
1991/92 ökades JämO:s resurser väsentligt. Bland annat tillfördes myndighe-
ten medel för två tjänster. JämO fick också 800 000 kr för sin informations-
och rådgivningsverksamhet, varav 500 000 kr utgjorde en engångsanvisning.
Jag är inte nu beredd att tillskjuta ytterligare medel för informations- och råd-
givningsverksamheten. Jag tar inte heller ställning till JämO:s förslag enligt
alternativ 2 eftersom en samlad bedömning av resultaten av regeringens
femåriga handlingsplan kommer att göras under budgetåret 1993/94.

För Jämställdhetsnämnden har jag beräknat medel utifrån ett oförändrat re-
sursbehov.

JämO:s behov av låneram under budgetåret 1993/94 uppgår till 359 000
kr, varav 159 000 kr avser ADB och 200 000 kr ett nytt telefonsystem.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av
utgifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets
budgetförslag.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

295

som bör tillämpas. JämO kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa
denna modell. Myndigheten kommer därför att tilldelas ett räntekonto med
kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget El. Jämställdhets-
ombudsmannen m.m. förs till detta konto.

Anslaget för JämO har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar
som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget,
den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riks-
gäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Rikt-
linjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt
2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition
kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför
avvika från det nu budgeterade beloppet.

Planeringsramen för perioden 1993/94-1995/96 har mot denna bakgrund
beräknats till 19 728 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 6 576 000 kr.

E 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder

1991/92 Utgift 12 501 454

1992/93 Anslag 10 556 000

1993/94 Förslag 10 556 000

Reservation 12 150 505

Från anslaget betalas kostnader för särskilda jämställdhetsåtgärder som
syftar till att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

Inom ramen för den projektverksamhet som bedrivs med stöd av anslaget
prövas nya metoder och modeller i jämställdhetsarbetet.

Under budgetåret 1991/92 och andra halvåret 1992 har bl.a. 5 miljoner
kronor beviljats till projekt m.m. för att motverka våld mot kvinnor samt ca
2 miljoner kronor till projekt för att motverka sexuella trakasserier i arbets-
livet. Övriga prioriterade områden har varit kvinnor och den europeiska
gemenskapen samt löneskillnader mellan kvinnor och män.

För budgetåret 1993/94 bör inriktningen vara fortsatt satsning på utveck-
lings- och förändringsarbete som syftar till att främja jämställdhet mellan
kvinnor och män. För denna verksamhet beräknar jag 10 556 000 kr.

296

Hemställan Prop. 1992/93:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1992/93 anvisa

ett reservationsanslag på 10 556 000 kr.

297

Bilaga 12.1 Prop. 1992/93:100
Bil. 12
Sammanfattning av rapporter m.m. från Statens kulturråd
om ett vidgat deltagande i kulturlivet

Genom beslut av regeringen den 21 april 1988 fick Statens kulturråd i upp-
drag att samla och analysera erfarenheter som vunnits i arbetet för att aktivera
nya grupper i kulturverksamheten. Under hösten 1990 överlämnade rådet till
regeringen rapporten Att vidga deltagandet i kulturlivet. Ett diskussionsunder-
lag (Rapport från Statens kulturråd 1990:4). Den utgör rådets huvudrapport
och beskriver vanor, erfarenheter och förändringsbehov i ett helhetsperspek-
tiv. Regeringen gav den 28 juni 1990 Kulturrådet i uppdrag att genom re-
misser och andra åtgärder som rådet fann lämpliga fortsätta beredningen av
den redovisning som rådet gjort i sin huvudrapport.

Under första halvåret 1991 har Kulturrådet publicerat följande fyra delrap-
porter, nämligen 1991:1 Teater, Dans, Film - 1991:2 Musik - 1991:3 Bild-
konst, Museer, Kulturmiljövård, Arkiv - 1991:4 Litteratur, Folkbildning, In-
satser i olika miljöer. Rapporterna har utarbetats av Kulturrådets kansli. Riks-
antikvarieämbetet, Riksarkivet och Svenska filminstitutet har svarat för sina
resp, ansvarsområden. Tillgängliga forskningsresultat om kulturvanor har ut-
nyttjats. En fördjupad undersökning har vidare beställts från SIFO. Hösten
1991 publicerades en sammanfattning av samtliga rapporter med titeln Stra-
tegi för vidgat deltagande i kulturlivet (1991:8).

Kulturrådet har i en skrivelse till regeringen den 24 mars 1992 redovisat de
svar Kulturrådet fått genom att sända ut rapporterna om vidgat deltagande på
remiss till samtliga kommuner, landsting, kulturinstitutioner, universitet och
högskolor. I skrivelsen sammanfattas mycket översiktligt svaren och redovi-
sas Kulturrådets bedömningar och planer för fortsatt bearbetning. Riksantik-
varieämbetet, Riksarkivet och Svenska filminstitutet har deltagit i utform-
ningen av skrivelsen.

1 denna bilaga redovisas kortfattat innehållet i Kulturrådets skrivelse avse-
ende dels remissinstansernas allmänna synpunkter på rapporterna dels Kul-
turrådets bedömning och planering. I övrigt hänvisas till Kulturrådets olika
rapporter.

Remissinstansernas allmänna synpunkter på rapporterna

Remissvaren som kommit in är mycket olika. Många är utförliga med detalje-
rade redovisningar av egna erfarenheter och kommentarer till rapporterna.
Andra är mer kortfattade. Man säger ofta att man tagit del av rapporterna och
avser att använda dem i sitt eget fortsatta arbete. Helt naturligt har det varit
lättare för institutioner med ett mer avgränsat ansvarsområdet att ge konkreta
svar än för kommuner med sitt breda ansvar.

Följande remissvar från kulturförvaltningen i Laholms kommun speglar
väl hur en klar majoritet av remissinstanserna ser på rapporterna som helhet.
"Kulturnämnden har med stort intresse tagit del av de fyra delrapporterna 'Att
vidga deltagandet i kulturlivet'. Nämnden finner dem ambitiösa, innehållsrika

298

och inspirerande. I det framtida arbetet med att planera en utveckling av
nämndens verksamhetsområden kommer rapporterna att vara en viktig del."

De positiva synpunkterna överväger i förhållande till de negativa. Framfor
allt kommuner, museer och andra kulturinstitutioner understyrker rapporter-
nas användbarhet som underlag för fortsatta diskussioner, vilket också varit
ett av huvudsyftena. Många visar med exempel hur de redan har eller kommer
att främja deltagandet i kulturlivet inom det egna ansvarsområdet i överens-
stämmelse med tankegångarna i rapporterna.

Även om flertalet av remissinstanserna välkomnar att Kulturrådet på rege-
ringens uppdrag fokuserar deltagandet och publikarbetet finns en och annan
som menar att andra problem inom kulturpolitiken är angelägnare just nu,
t.ex. kvalitetsfrågorna. Några ifrågasätter också den del av regeringens direk-
tiv som gick ut på att uppdraget inte fick leda till någon ökning av de offent-
liga utgifterna för kultur. En huvudfråga som ställts är hur man bedriver kul-
turverksamhet med hög kvalitet i en krympande ekonomi. Slutligen före-
kommer att remissinstanser anser att uppdraget och Kulturrådets arbete inne-
burit en för stark centralstyrning av ett området som måste betraktas som en
angelägenhet for den enskilde eller att ett centralt organ inte kan ge uppdrag åt
ett regionalt eller lokalt organ i dessa frågor.

I övrigt kan de kritiska rösterna mot rapporterna i ett helhetsperspektiv
sammanfattas i tre huvudpunkter:

Rapporterna bekräftar bara det som redan är känt - det finns en brist på
framtidsperspektiv och nya idéer.

Vissa målgrupper t.ex. bam, samer, invandrare och funktionshindrade har
inte tillräckligt uppmärksammats i analysen.

Vissa verksamhetsområden har försummats eller tilldelats en alltför undan-
skymd roll i analysen, Lex. körsång, arkitektur och hemslöjd.

Landstingsförbundet beklagar att rapporterna utarbetats utan kontakter med
representanter för den regionala kulturverksamheten för att få en bild av den
fömyelseverksamhet som bedrivs där.

Ett mindre antal remissinstanser har i allmänna ordalag avfärdat den modell
som Kulturrådet haft som utgångspunkt för analysen. Som grund för detta
har då i allmänhet anförts att den undersökning som gjordes av SIFO, och
vars uppgift var att ge empiriskt underlag för modellen, kritiserats i mass-
medier. Ingen av dessa kritiker har emellertid presenterat några alternativa
modeller som skulle kunna vara mer ändamålsenliga för att systematisera en
komplicerad verklighet. I gengäld har några remissinstanser framhållit att just
denna modell inneburit ett nytänkande, som möjliggjort en överblick över
problemområdet

Endast Statens ungdomsråd har på ett seriöst sätt kunnat sätta fingret på
några svagheter i modellen som handlar om svårigheterna att överföra ideal-
typiska grupper till identifierbara målgrupper för aktivt publikarbete.

En konsekvens av de vetenskapliga utgångspunkterna har uppmärksam-
mats av Malmö kommun, som påpekar att förklaringar till människors delta-
gande i kulturlivet främst sökts hos människorna själva - i termer av motiva-
tioner och möjligheter - inte i verksamheternas innehåll eller i konsten som

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

299

sådan. Detts skulle innebära att analysen kommit att överbetona publikarbete
på bekostnad av versamhetsförändringar i försöken att vidga deltagandet i
kulturlivet Ytterligare ett antal remissinstanser har framhållit att de innehålls-
liga och kvalitativa aspektema kommit i skymundan. De menar därmed att
bara verksamheterna har tillräckligt hög kvalitet kommer publiken att infinna
sig.

En annan förekommande synpunkt är att analysen av deltagandet fått en
för stark kvantitativ slagsida - dvs. analysen bygger i för stor utsträckning på
statistiska data. Därmed skulle de kvalitativa aspektema av deltagandet - t.ex.
vilka värden som skapas och vilka upplevelser som kan framkallas - åsido-
sättas.

Det finns å andra sidan ett flertal remisser som betonar värdet av att få sta-
tistiken om kulturvanoma i befolkningen och i olika delgrupper sammanfat-
tade på det sätt som rapporterna redovisar.

Sammanfattningar av remissinstansernas synpunkter inom olika konstom-
råden redovisas inte här men kan erhållas av Kulturrådet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Kulturrådets bedömning och planering

Ett viktigt syfte med remissomgången var att få en överblick över insatser på
central nivå som kan vidtas för att främja syftet att vidga publiken. I det av-
seendet har det åsyftade resultatet nåtts. En lång rad förslag och uppslag har
redovisats. För Kulturrådet liksom för Riksantikvarieämbetet och Riksarkivet
blir den naturliga platsen för att redovisa sina ställningstaganden i de fördju-
pade anslagsframställningarna.

I första hand gäller det för kulturmyndighetema att se vad som kan göras
inom ramen för de medel för stöd till bl.a. forskning, utvecklingsarbete och
information man redan disponerar.

I andra hand kommer förslag och uppslag att arbetas in i de fördjupade
anslagsframställningarna i vad avser myndigheternas egna förvaltnings-, ut-
vecklings- och forskningsanslag liksom stöden till institutionerna och organi-
sationerna.

I tredje hand kommer Kulturrådet och övriga kulturmyndigheter att syste-
matiskt analysera vilka förslag som bör kunna tas om hand av andra myndig-
heter eller av organisationer.

Med utgångspunkt i erfarenheter samlade i rapporterna om och bearbetning
av förslag och synpunkter som kommit in i remisserna har Kulturrådet arbetat
fram en preliminär plan för fortsatt arbete med vidgat deltagande. Till grund
för planen ligger också svaren på Kulturrådets enkät till kulturinstitutionerna
angående deras bam- och ungdomsverksamhet Innehållet i planen redovisas
i bilaga 12.3.

300

Bilaga 12.2 Prop. 1992/93:100
Bil. 12
Sammanfattning av uppdrag till Statens kulturråd om
kulturinstitutionernas verksamhet för barn och ungdom

Genom beslut den 28 juni 1990 uppdrog regeringen åt Kulturrådet att ta upp
diskussioner med statliga och statsunderstödda kulturinstitutioner om deras
insatser för bam och ungdom. I den till uppdraget bifogade promemorian
formulerades ett antal frågeställningar som skulle beaktas i diskussionerna
med kulturinstitutionerna:

- att göra en redovisning av kulturinstitutionernas insatser för bam och ung-
dom,

- att redovisa institutionernas syn på sina uppgifter,

- att beskriva erfarenheter av arbetet med bam- och ungdomskultur,

- att redovisa planer för att omfördela insatserna till förmån för bam och
ungdom.

Det insamlade materialet skulle ligga till grund för en samlad bedömning
av Kulturrådet när det gäller kulturinstitutionernas nuvarande och framtida in-
satser för bam och ungdom. Eventuella förslag skulle rymmas inom nuva-
rande ekonomiska ramar.

Kulturrådet skickade i maj 1991 en skrivelse till samtliga statliga och stats-
understödda kulturinstitutioner. Svaren har fördelat sig enligt följande: 20 av
24 tillfrågade länsbibliotek har lämnat svar, 3 av 4 centrala musik- och teater-
institutioner, 20 av 32 regionala musikinstitutioner, 16 av 23 regionala och
lokala teater- och dansinstitutioner, 23 av 25 centrala museer m.fl. och 17 av
26 regionala museer. Med utgångspunkt från de inkomna svaren har Kultur-
rådet redovisat en sammanfattande bedömning av situationen.

Svaren på Kulturrådets enkät

Sammanfattande bedömning av utvecklingen

Utvecklingen i stort

Att verksamheten för bam i förskola och skola generellt skulle ha minskat vid
institutionerna stämmer inte vad beträffar den period enkäten omfattar, dvs.
t.o.m. budgetåret 1990/91.

Publikantalet på verksamheter som avser bam i skol- och förskoleåldern
har som helhet inte påtagligt förändrats på teater-, konsert- och museiinstitu-
tionema under 1980-talet. Med undantag för att antalet skolkonserter halve-
rats har utbudet inte genomgått några större förändringar. Detta gäller landet
som helhet.

Enskilda institutioner uppvisar dock betydande uppgångar eller nedgångar
i verksamheten. Det finns också stora skillnader mellan olika delar av landet
med avseende på hur många bam och ungdomar som i en region blir delak-
tiga i institutionernas utbud i förhållande till det totala underlaget av bam och
ungdomar.

I fråga om folkbibliotekens utlåning av litteratur för bam och ungdom har
en tydlig minskning skett under senare hälften av 80-talet, helt parallellt med
utlåningen av vuxenlitteratur.

Den mekanism som beskrivits av teaterkostnadsutredningen, dvs. att kost-
naderna inom en personalintensiv verksamhet ökar snabbare än inflationen,
torde gälla även på andra kulturområden. Minskad verksamhet och minskade
publiksiffror för vissa kulturinstitutioner avspeglas också i verksamheten för
bam och ungdom. Många kulturinstitutioner är beroende av att exempelvis
föreställningar köps av skolor och förskolor. Dessa har i sin tur på senare tid
fått sämre möjligheter att köpa. Det decentraliserade budgetansvaret inom
skolväsende och barnomsorg har inte inneburit ökade resurser för teater,
konserter och museibesök utan snarare tvärtom.

En annan förklaring till minskad verksamhet vid vissa institutioner är att
man där kan ana en konkurrens mellan konstnärlig verksamhet för vuxna och
arbete med bam och ungdom.

Ytterligare en förklaring är ungdomarnas minskade intresse for kulturinsti-
tutionernas verksamhet. Deras uppmärksamhet riktas i stället mot kulturutbu-
det i medierna - särskilt bild- och ljudmedier. Här har kulturinstitutionerna
inte alltid lyckats finna former att möte ungdomarnas behov och intressen.
Detta gäller speciellt för teatern och museema.

Ambitiösa satsningar

Satsningen på barnkultur i Sverige är väl känd och sannolikt mer ambitiös än
på många andra håll i världen. Det underströks också av Europarådets exami-
natorer när de konstaterade "att bam länge varit den viktigaste målgruppen när
det gällt att bygga upp en ny publik". De ansåg det "tydligt att den svenska
kultursatsningen på bam lagt grunden till en allmän förtrogenhet med kultur-
livet, som blir kvar i vuxen ålder och sprids allteftersom generationerna avlö-
ser varandra. Olyckligtvis står det också klart att ungdomen upphör med en
stor del av sina kulturaktiviteter när de slutar skolan". Denna sammanfattning
beskriver några av de ambitioner som man haft på detta område men också
problemet med ungdomarnas minskade intresse för kulturinstitutionernas
verksamheter.

Stort engagemang

Det dominerande intrycket av enkätsvaren är ett bibehållet stort engagemang
för bamverksamheten. Institutionernas målsättning och syn på den verksam-
het som vänder sig till förskolebarn och skolbarn visar en hög ambitionsnivå
inom alla områden, vilket är utomordentligt glädjande. När det gäller verk-
samhet för ungdomar, i den mån sådan fmns, är många av institutionerna vill-
rådiga och osäkra. Man har inte hittat former och metoder för att nå dessa
grupper. Det bekräftar den kritik som framförts när det gäller institutionernas
bristande insatser för ungdomsgrupperna, framför allt för de ungdomar som
lämnat skolan.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

302

Bristande framförhållning

Få institutioner tycks enligt svaren ha någon aktiv framförhållning inför de
förändringar som kulturlivet kan stå inför. Sedan enkäten besvarats har den
ekonomiska krisen skärpts i många kommuner med neddragningar av verk-
samheter som följd eller överhängande hot om sådana. Folkbiblioteken tillhör
det område som nu direkt drabbas av förändringarna. Flera institutioner hän-
visar när det gäller dessa frågor till Kulturrådet och framhåller behovet av
stöd och hjälp med att utveckla strategier inför en osäker framtid.

Kulturinstitutionernas syn på barn- och ungdomsverksamheten

Institutionerna har genomgående en positiv syn på bam- och ungdomsverk-
samheten. Några framhåller dock att det finns en konkurrens mellan verk-
samheter för bam och verksamheter för vuxna och därav följer svårigheter att
hävda satsningar på bam- och ungdomsområdet. Anledningarna kan vara
ekonomiska - kommunerna anser sig inte ha råd att låta bam och ungdom få
del av kulturen. Men det kan också handla om bristen på motivation eller
intresse inom institutionen för att göra verksamhet för bam och ungdom.
Några kulturinstitutioner framhåller vikten av att ha chefer med ett genuint
intresse att utveckla speciellt bam- och ungdomsverksamheten.

Formulerade mål eller handlingsprogram för bam- och ungdomsverksam-
heten finns framför allt hos bibliotek, teatrar och musikinstitutioner/stiftelser.
Inom museiområdet är det inte lika vanligt, på sina håll är man på gång med
ett sådant arbete.

Kulturinstitutionerna anser överlag att bam och ungdom är viktiga mål-
grupper. Bland dessa är förskolebarn och skolbarn prioriterade. Invandrar-
barn och handikappade bam uppges vara angelägna grupper för flera av insti-
tutionerna, främst biblioteken. Verksamheter för äldre ungdomar, exempelvis
gymnasister och de ungdomar som lämnat skolan kräver särskilda insatser.
De flesta institutioner framhåller dock inte speciellt ungdomsgrupperna.

Kulturinstitutionernas erfarenheter

Över huvud taget redovisas mestadels positiva erfarenheter av bam- och ung-
domsverksamheten. Misslyckanden finns knappast nämnda i materialet. Det
är många erfarenheter som är gemensamma för samtliga konstområden, ex-
empelvis svårigheterna att hitta bra samverkansformer med skolan. Den eko-
nomiska situationen i kommunerna som innebär minskad efterfrågan blir ett
alltmer överskuggande problem. Ungdomarnas minskade intresse för kultur-
institutionernas verksamheter är likaså ett problem för många av institutio-
nerna.

Metoderna skiljer sig när det gäller målgrupper (förskolebarn, skolbarn
och ungdom) och för olika konstområden. Det går inte att ge en generell be-
skrivning av alla metoder som praktiseras. Varje konstområde utvecklar sina
metoder.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

303

Samverkan med barnomsorg, skola och fritidsverksamhet är ett måste för
institutionerna på lokal nivå. Men man återkommer ständigt inom alla områ-
den till svårigheterna att hitta ingångar till skolan, speciellt i den situation som
nu råder i kommunerna. Få institutioner uppger samarbete med föreningsliv
och folkbildning.

Samverkan på regional nivå sker mestadels i formella eller informella sam-
arbetsgrupper. För att utveckla kvalitet, kompetens och för erfarenhetsutbyte
finns samarbete mellan institutionerna inom det egna konstområdet och
mellan olika konstområden. Många uppger att enskilda konstnärer och fria
grupper är viktiga för att utveckla den egna verksamheten. Internationella
kontakter eller behovet av sådana nämns över huvud taget inte i svaren från
institutionerna.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

304

Bilaga 12.3 Prop. 1992/93:100

Bil. 12
Sammanfattning av Statens kulturråds plan för vidgat
deltagande i kulturlivet samt Riksarkivets,
Riksantikvarieämbetets och Svenska Filminstitutets
bedömningar inom sina resp, verksamhetsområden

Statens kulturråds plan

Med utgångspunkt i erfarenheter samlade i rapporterna om och bearbetning av
förslag och synpunkter som kommit in i remisserna har Kulturrådet arbetat
fram en preliminär plan för fortsatt arbete med vidgat deltagande. Till grund
för planen ligger också svaren på Kulturrådets enkät till kulturinstitutionerna
angående deras bam- och ungdomsverksamhet.

Syftet med planen är att främja publikarbetet inom kulturinstitutioner och
organisationer och att underlätta deras samverkan med förskolan, skolan,
högskolan och folkbildningen samt med olika intresseorganisationer t.ex. in-
vandrarorganisationer, handikapporganisationer och turistfrämjande organi-
sationer. Grundvalen för planen är forskning, kunskapsspridning och erfa-
renhetsutbyte samt att utveckla metoder för att stimulera till vidgat deltagande
i kulturlivet. En viktig del är också relevant utbildning för ändamålet.

Planen sammanfattas i följande huvudpunkter.

Förstärkt samverkan mellan kulturliv och skola

Skolans hela regelsystem håller på att göras om. Ett större ansvar läggs på
lokal nivå. Kulturliv och skola behöver finna former för kontakter i den nya
situationen. Nya samverkansformer behöver utvecklas. Kulturrådet kommer
att samarbeta med pedagogisk expertis inom och utom Skolverket, låta utar-
beta skrifter och stödja utvecklingsprojekt.

Kulturprogram för ungdomar som slutat skolan

Många ungdomar minskar sin kulturaktivitet då de lämnar skolan eller studi-
erna. Det behövs kulturverksamheter som är förankrade i olika ungdoms-
gruppers speciella förutsättningar och behov. Programidéer kan lämpligen ut-
vecklas i samverkan mellan Kulturrådet, Statens ungdomsråd och vetenskap-
lig expertis på ungdomskulturer.

Fortbildning av personal inom kulturområdet

Ett ökat medvetande inom institutioner och organisationer om betydelsen av
insatser för vidgat deltagande. Många efterlyser bättre kunskaper om förut-
sättningar och metoder i arbetet. Det behövs fortbildningsmöjligheter för
yrkesverksamma inom kulturområdet. Fortbildningskurser av denna typ är
kanske främst en uppgift för studieförbunden. Men även högskolan torde ha
möjligheter att delta med kurser av olika typer för yrkesverksamma inom
kulturområdet.

305

20 Riksdagen 1992/93. / saml. Nr 100. Bilaga 12

Kulturpedagogik och marknadsföring i högskolornas grundutbildning Prop 1992/93 • 100

Även högskolans kultur- och kulturvetarutbildning måste reformeras. Den Bil.

kommande generationen av kulturskapare och kulturtjänstemän måste i större
utsträckning än föregående generationer i sin grundutbildning kunna komma i
kontakt med sociologiska, psykologiska och pedagogiska fakta och teorier av
betydelse för publikarbete inom kultursektorn. Kulturskapare och annan per-
sonal inom kulturinstitutioner och kulturadministration behöver det slags ut-
bildning i kulturpedagogik och marknadsföring som är vanlig i andra delar i
Europa.

Metodutveckling

Det behövs metodutveckling inom publikarbetet. Behoven är olika inom olika
konstarter och kultursektorer. Särskilt behövs mer kunskap om hur person-
kontakter och nätverk utvecklas. Informations- och marknadsföringsmetoder
behöver utvecklas också för särskilda miljöer och publikgrupper som t.ex.
handikappade.

Förbättrad information och erfarenhetsutbyte

Om nya metoder utvecklas och de inte når de berörda så har litet vunnits.
Kulturrådet och andra kulturmyndigheter har en viktig uppgift att sprida erfa-
renheter och framgångsrika arbetsformer och modeller. Kulturrådet har en
särskild roll att följa och informera om utvecklingen av kulturvanoma.

Forskning och vetenskapligt utvecklingsarbete

I remissvaren har nämnts rader av frågor där man efterlyser mer kunskap som
bara kan skaffas genom forskning och vetenskapligt utvecklingsarbete. Kul-
turrådet lägger fram konkreta planer i sitt underlag för 1993 års forsknings-
proposition.

Särskilda insatser för språkliga och kulturella minoritetsgrupper

Sverige är i dag ett mångkulturellt samhälle. Detta skall speglas i planen för
vidgat deltagande. Detta är viktigt för de olika minoritetsgrupperna men också
för att de kulturmönster som är osynliga för de flesta svenskar lyfts fram.

Riksarkivets bedömning för arkivområdet

Arkivväsendet utgör på annat sätt än övriga kulturområden en helhet under
Riksarkivets direkta ledning. Riksarkivet har därför valt att göra en samlad
bedömning, som täcker åtgärder på lokal, regional och central nivå över Att
vidga deltagandet och för frågan om arkivens verksamhet för bam och
ungdom.

Riksarkivet ställer sig bakom de allmänna beskrivningar, analyser och
ställningstaganden som Kulturrådet har fört fram i skrivelsen till regeringen.

306

Det redovisade arbetet har utgjort ett positivt steg framåt när det gäller prOp 1992/93:100
arkivens kulturverksamhet Bil 12

Samverkan mellan kulturinstitutioner och med studieförbund samt andra
folkbildande organisationer blir allt väsentligare med tanke på krympande
resurser.

Remissinstanserna inom arkivområdet visar, enligt Riksarkivet, att det
finns både kompetens och vilja att öka arkivinstitutionernas folkbildningsin-
satser och att anpassa verksamheten till dagens samhälle. Det gäller både stat-
liga, kommunala och enskilda arkiv, i första hand folkrörelsearkiv och före-
tagsarkiv. Det som saknas är vissa grundförutsättningar.

Både statliga, kommunala och enskilda arkiv behöver bevaras/vårdas, dvs.
ytterligare inventeras, ordnas och förtecknas, innan de kan tillgängliggöras
enligt Arkivlagen och Arkivpropositionen. Stora balanser finns i dag, inte
minst beträffande de enskilda arkiven.

Teknikstöd måste vidareutvecklas för att förteckna och registrera arkiv,
sprida information om var man söker arkiv, reproducera frekvent efterfrågade
arkiv för spridning samt marknadsföra och levandegöra arkiv.

För att vidga deltagandet i kulturlivet krävs bl.a. följande:

Initiativ av Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet i form av
attitydpåverkan på kommuner och landsting. Kommunarkivens roll i kultur-
verksamheten måste klart formuleras.

Vaije regional och lokal arkivinstitution bör planera och systematisera sin
kulturverksamhet och utveckla den egna kompetensen i fråga om kunskap
och teknikstöd.

Arkivinstitutionernas resurser för att bevara och fysiskt vårda, att ordna
och förteckna/registrera arkiven, dvs. göra dem användbara, är överlag så
små att en omprioritering från delmålet bevara/vårda arkiv inte kan ske till
formån för tillhandahålla och levandegöra.

Riksantikvarieämbetets bedömning för kulturmiljöområdet

De synpunkter som framförts på rapporten inom kulturmiljövårdens område
ger stöd åt förslagen att förstärka den initierande, stödjande och uppföljande
verksamheten på central nivå. Verksamheten bör bl.a. inriktas på

att främja kulturmiljövården i skolan liksom inom hembygdsrörelsen och
folkbildningen genom att

- initiera och stödja metodutvecklingsprojekt

- framställa studie- och undervisningsmaterial

- samla och sprida erfarenheter

att främja utvecklingen av kulturmiljöer och kulturminnen som besöksmål
genom att

- ge ekonomiskt stöd till insatser för att göra dem tillgängliga och attraktiva
för en bred publik

- initiera och stödja metodutvecklingsprojekt

- samla och sprida nationella och internationella erfarenheter.

307

Svenska Filminstitutets bedömning av filmområdet

Insatser på filmområdet regleras genom ett avtal mellan staten och film- och
videobranschen. På så sätt delar staten ansvaret med övriga aktörer på områ-
det. Ett nytt filmavtal har nyligen slutits mellan staten och företrädare för
branschen.

Filminstitutet pekar särskilt på vikten av följande åtgärder:

- ökade insatser för lansering och marknadsföring av film och särskilt av
svensk film

- förstärkning av Filminstitutets roll för att öka förmågan till flexibel anpass-
ning av åtgärder och resurser för aktuella insatser under avtalstidens gång

- insatser för att stärka filmens och biografernas roll i det lokala kulturlivet.
Som underlag för kommuners, biografägares och filmföreningars gemen-
samma planering genomförs för närvarande på Filminstitutets initiativ en riks-
täckande kartläggning av film- och biografsituationen på lokal nivå

- etablerandet av en fast regional struktur på filmområdet

- bibehållandet av centrala resurser för stöd till upprustning av biografer,
breddning av filmrepertoaren, lokal filmkulturell verksamhet för bam och
ungdom samt lokalt arbete med video

- etablerandet av regionala filmverkstäder.

Filminstitutet ser det som naturligt att förstärka de centrala insatserna för
att fördjupa och bredda intresset för film och biografer över hela landet. Möj-
ligheterna att se film på biograf bör finnas i alla kommuner. Det förutsätter
nära samverkan mellan offentliga organ som stat och kommun samt företag
och föreningar inom filmområdet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

308

Bilaga 12.4 Prop j 992/93:100
Bil. 12
Sammanfattning av Statens kulturråds förslag om
huvudmannaskapet för Södra teatern och det framtida
utnyttjandet av Södra teatern

Regeringen uppdrog den 6 februari 1992 åt Statens kulturråd att - med beak-
tande av vad som uttalats i 1992 års budgetproposition - utreda och lämna
förslag om huvudmannaskapet för Södra teatem och det framtida utnyttjandet
av teatem. Kulturrådets slutsatser sammanfattas enligt följande:

Inledning

Utredningen understryker den centrala roll som en statlig gästspelsscen spelar
i ett teaterliv som allt mer präglas av internationellt utbyte och nya produk-
tionsformer inom och utanför de lokaldrivande teatrarna. Det finns också ett
klart kulturhistoriskt intresse i att bevara Södra teatem som en offentlig och
publik gästspelsteater. En genomgång av föreställningsverksamheten vid
Södra teatem ger en bild av mångfald såväl beträffande producenter som
genrer. Det är angeläget att denna mångfald kan bestå också i framtiden och
att kvaliteten på gästspelsverksamheten ytterligare kan stärkas.

En statlig gästspelsscen i Stockholm utgör också ett viktigt kulturpolitiskt
instrument för att sprida teaterföreställningar i övriga landet. Det är vanligt att
projekt planeras med utgångspunkt från premiär på Södra teatem varefter
produktionerna går ut på turné i andra delar av landet. Den mediaexponering
som en Stockholmspremiär normalt innebär kan i förlängningen användas för
marknadsföring gentemot arrangörer och publik utanför Stockholm.

Direktiven till utredningen begränsar sig till att utreda och lämna förslag
om huvudmannaskapet för och det framtida utnyttjandet av Södra teatem.
Mot bakgrund av föredragande statsrådets uttalande i 1992 års budgetpropo-
sition att "...man bör undersöka möjligheten till ett samutnyttjande av Södra
teatem för flera intressenter, där bl.a. både Operahögskolans behov av en
scen för föreställningar och Operans behov av en andra scen bör kunna beak-
tas" har särskild vikt lagts vid att undersöka förutsättningarna för ett gemen-
samt ansvarstagande för Södran av flera intressenter.

Det har inte varit utredningens uppgift att göra en noggrannare analys av

Södra teaterns bidragsbehov för de närmaste åren. Teaterns ekonomiska utfall
är beroende av repertoarplanering och andra för utredningen okända faktorer.
Verksamheten har under senare år haft en sund ekonomi och det statliga an-
slag som i dag utgår bör kunna ligga till grund för kommande medelstilldel-
ning. För att möjliggöra en utökad internationell verksamhet föreslår utred-
ningen dock att statsbidraget for 1993/94 förstärks med ca 1 miljon kronor.

Huvudmannaskap

Utredningen konstaterar att verksamheten vid Södra teatem fungerat väl
under det nuvarande huvudmannaskapet.

309

Av intressenterna för Södra teatem säger sig Operan, Riksteatem, Opera-
högskolan och Teatercentrum vilja delta i en ny organisation för Södra tea-
tem. Intressenterna menar att staten måste ta ett eget ekonomiskt ansvar för
Södra teaterns verksamhet och ingen är beredd att skjuta till resurser från den
egna institutionen i händelse av uppkomna underskott. Utredningen konstate-
rar att sådana garantier svårligen kan lämnas. Utredningen konstaterar också
att det inte heller av andra skäl finns förutsättningar att åstadkomma ett
huvudmannaskap baserat på de tre statliga teatrarna Operan, Dramaten och
Riksteatem. Dramaten säger sig inte ha behov av scener utanför det egna
teaterhuset och anser heller inte att det ligger i nationalscenemas intresse att ta
ett gemensamt ansvar för statens gästspelsscen. Operan har till skillnad mot
Dramaten behov av en andrascen for framför allt bam- och ungdomsrepertoa-
ren men uppger att man under rådande anslagsförhållanden inte har råd att
spela på Södra teatem i den omfattning som man skulle vilja. Riksteatem
känner som nationellt turnerande teater med tyngdpunkt lagd på verksamhet
utanför Stockholm inte heller något direkt kulturpolitiskt ansvar för en gäst-
spelsscen i Stockholm.

Utredningen har kommit fram till att Södra teatem förvaltas väl under det
nuvarande huvudmannaskapet och att det från konstnärliga och administrativa
utgångspunkter i nuläget knappast går att konstruera en bättre fungerande
förvaltning för en statlig gästspelsscen. Mot bakgrund av detta samt att det
inte gått att få stöd för planerna på ett gemensamt huvudmannaskap mellan
övriga statliga teatrar, föreslår utredningen att Riksteatem ges i uppdrag att
tills vidare kvarstå som ensam huvudman för Södra teatem.

Utredningen anser dock att det på sikt bör bli ett gemensamt ansvar för de
helt statligt finansierade teatrarna att driva Södra teatem. Förutsättningarna för
ett samlat huvudmannaskap mellan Operan, Dramaten och Riksteatem bör
därför prövas på nytt vid en senare tidpunkt.

Operahögskolan

I likhet med flertalet remissinstanser avstyrker utredningen förslaget i Gunilla
Lagerbielkes utredning om att erbjuda Södra teatem till Operahögskolan.
Operahögskolans publika verksamhet är inte av den omfattningen att den mo-
tiverar ett teaterhus av Södra teaterns storlek. Det är emellertid viktigt att
Operahögskolan ges fortsatta möjligheter att genomföra uppspel på Södra
teaterns scener.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

310

Bilaga 12.5

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av
remissyttranden över Statens kulturråds förslag om
huvudmannaskapet för Södra teatem och det framtida
utnyttjandet av Södra teatem

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över utredning av Statens kulturråd om Södra tea-
tem avgetts av Operahögskolan, Svenska riksteatem, Operan och Teater-
centrum.

Synpunkter på utredningens förslag

Operahögskolan påpekar att Operahögskolans behov av scen och repetitions-
utrymmen är skriande och att detta inte har tagits på allvar av utredningen.
För Operahögskolan är det oväsentligt vilken huvudman Södra teatem har
under förutsättning att Operahögskolan ges garantier för tillgång till Södra
teaterns scen under begränsade, i god tid avtalade perioder, till dess skolans
scenfråga slutgiltigt lösts och för kostnader som motsvarar en högskolas
budget.

Svenska riksteatem anser att det finns många skäl som talar för en fast
gästspelsscen i Stockholm. Om Riksteatem skall ta på sig ett fortsatt huvud-
mannaskap för Södra teatem måste detta kopplas till att det ges ekonomiska
resurser för en gästspelsscen värd namnet. Riksteatern är beredd att under
ytterligare en tid ta på sig huvudmannaskapet under förutsättning att det ges
möjligheter att där bedriva en väl fungerande internationell och nationell gäst-
spelsverksamhet. För att möjliggöra detta krävs att statsbidraget till Södra tea-
tem påtagligt förstärks. Det bör vidare klart framgå att Riksteatem gör detta
på regeringens uppdrag. Riksteatem anser vidare att man på sikt bör ta upp
förnyade diskussioner som skall syfta till att hitta andra och bättre former för
huvudmannaskapet för Södra teatem.

Operan framför att man inte har någonting att tillägga utöver de synpunkter
som lämnats till utredningen.

Teatercentrum har inget att erinra angående ett fortsatt huvudmannaskap av
Riksteatem för Södra teatem. Teatercentrum vill dock när det gäller program-
verksamheten trycka på den stora vikt Södra teatem har för Teatercentrums
grupper när det gäller gästspel, både av grupper verksamma i Stockholm och
när det gäller grupper utifrån övriga landet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

311

Bilaga 12.6

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:31) Statens
arkivdepåer, en utvecklingsplan till år 2000

Utredningens slutsatser och förslag kan sammanfattas på följande sätt.

Uppdraget

Kommitténs uppdrag har varit att utarbeta en plan för försörjningen av statliga
arkivdepåer. Planen skulle behandla vilka depåutrymmen och övriga resurser
som de statliga arkivmyndigheterna kan beräknas behöva under i första hand
1990-talet. Inom utredningsuppdragets ram har även ingått att beakta de re-
sursbehov folkbokföringens framtida förvaring föranleder.

Leveransbehov

Riksarkivet och landsarkiven förvarar för närvarande drygt 300 000 hyllme-
ter arkivhandlingar i sina depåer. Utrymmet för att ta emot ytterligare hand-
lingar är obetydligt samtidigt som leveransbehovet till arkiven uppgår till ca
10 000 hyllmeter årligen under 1990-talet. Därtill kommer ca 20 000 hyllme-
ter folkbokföringsarkiv samt vissa enskilda arkiv. Sammanlagt bedömer
kommittén att ytterligare depåutrymme om ca 140 000 hyllmeter behövs för
att Riksarkivet och landsarkiven under den närmaste tioårsperioden skall
kunna ta emot dessa arkiv. Utöver detta tillkommer de behov av arkivdepåer
som affärsverken har.

Kommitténs beräkningar utgår från att tillväxten av pappershandlingar
successivt kommer att avta på grund av ökad användning av teknikberoende
medier (ADB, mikrofilm m.m.).

Mikrofilmning

Kommittén har prövat förutsättningarna för att begränsa behoven av depåut-
byggnad genom överföring av arkiv på papper till mikrofilm (ersättnings-
mikrofilmning), men har funnit att detta endast är ekonomiskt försvarbart i de
begränsade fall då handlingarna riskerar att förstöras eller används mycket
frekvent i låne- och forskningsverksamheten.

Depåutbyggnad

För att depåutrymmena hos de statliga arkivmyndigheterna skall räcka för att
under 1990-talet kunna ta emot handlingar från myndigheter i den omfattning
som kan bedömas erforderlig behövs en utökning av depåkapaciteten med
närmare 50 %, motsvarande ca 140 000 hyllmeter. Därtill kommer de even-
tuella behoven föranledda av förändringarna av affärsverksstrukturen.

Kommittén har inte funnit några avgörande forsknings- eller kulturpoli-
tiska skäl för att föreslå att en sådan utbyggnad skall ske i första hand genom
en uppdelning av nuvarande landsarkivdistrikt och etablering av nya lands-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

312

arkiv. Den tekniska utvecklingen innebär att forskare och andra i framtiden
inte i samma utsträckning som tidigare personligen behöver besöka lands-
arkiven för att ta del av det mest efterfrågade arkivmaterialet.

Samtidigt gör kommittén bedömningen att det finns skäl att beakta det
ökande intresset för arkivfrågor hos andra huvudmän och att tillvarata de
möjligheter till samverkan som kan finnas genom lokala och regionala initia-
tiv. Sådana förutsättningar bedömer kommittén föreligger i Värmlands län.
Man föreslår därför en samverkan med Värmlandsarkiv i Karlstad i syfte att
skapa en landsarkivfunktion för Värmlands län. Detta skulle samtidigt inne-
bära en avlastning för Göteborgs landsarkivdistrikt.

Vidare noterar kommittén att flera intressenter lagt fram förslag om att dela
upp Vadstena landsarkivdistrikt i ett antal mindre distrikt. Kommittén bedö-
mer därvid alternativet att tillskapa ett landsarkiv för sydöstra Sverige, genom
en utbrytning av Kronobergs och Kalmar län ur Vadstena landsarkivdistrikt
och Blekinge län ur Lunds landsarkivdistrikt, vara särskilt intressant. Detta
alternativ bör prövas innan någon fortsatt utbyggnad av Vadstena landsarkiv
sker.

Beträffande stadsarkiven i Stockholm och Malmö, vilka har landsarkivs
funktion i sina resp, kommuner, föreslås följande. Stockholms stadsarkivs
landsarkivfunktion utökas till att omfatta hela länet för att därigenom avlasta
Uppsala landsarkiv, som har det i särklass största landsarkivdistriktet. Vidare
att Malmö stadsarkiv upphör att vara landsarkiv och ges rollen att vara en
depå under Lunds landsarkiv, vars distrikt därvid utvidgas till att omfatta hela
Malmöhus län.

I övrigt föreslår kommittén en allmän utökning av arkivdepåema för såväl
Riksarkivet som landsarkiven.

Ökat ansvar för landsarkiven

Kommittén föreslår att arkiven från hovrätter, kammarrätter, försäkringsrätter
samt från universitet och högskolor avlämnas till landsarkiv istället för till
Riksarkivet Depåansvaret för ADB-upptagningar från regionala och lokala
myndigheter bör likaså föras över från Riksarkivet till landsarkiven.

Resursbehov

Kommittén har beräknat de resursbehov som föreligger. Detta bland annat i
form av nyckeltal för att beräkna kostnaderna för långsiktig arkivförvaring.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

313

Bilaga 12.7

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av
remissyttranden över betänkandet (SOU 1991:31) Statens
arkivdepåer, en utvecklingsplan till år 2000

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över utredningen avgetts av Domstolsverket, Göta
hovrätt, Datainspektionen, Krigsarkivet, Riksåklagaren, Riksförsäkrings-
verket, Riksskatteverket, Byggnadsstyrelsen, Riksarkivet efter hörande av
landsarkiven, Riksantikvarieämbetet och Statens Historiska museer, Uni-
versitets- och högskoleämbetet efter hörande av universitet och högskolor,
Statskontoret, Länsstyrelsernas organisationsnämnd, Dialekt-, ortnamns- och
folkminnesarkivet i Umeå, Samhall Kalmarsund, länsstyrelserna i Stock-
holms, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Värm-
lands, Örebro, Västemorrlands, Jämtlands och Västerbottens län, Stock-
holms, Vadstena, Jönköpings, Växjö, Kalmar, Malmö, Arvika, Forshaga,
Karlstads, Ånge, Östersunds och Umeå kommuner, Östergötlands, Jön-
köpings, Kronobergs, Kalmar, Värmlands, Örebro, Jämtlands och Väster-
bottens läns landsting, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Emigrantregistret i
Karlstad, Föreningen Värmlandsarkiv, Folkrörelsernas arkivförbund, Folk-
rörelsemas arkiv för Värmland, Näringslivets arkivråd och Sveriges Släkt-
forskarförbund.

Remissammanställning

Flertalet remissinstanser instämmer i organisationskommitténs bedömningar.
Remissammanställningen tar därför fasta på synpunkter utöver detta.

Leverans- och resursbehov

Byggnadsstyrelsen instämmer i utredningens bedömningar av arkivtillväxten
och de lokalbehov som genereras av denna. I och med utredningen finns nu
ett underlag för utbyggnadsplanering, ett underlag som kan kompletteras av
Riksarkivet inom ramen för budgetprocessen. Byggnadsstyrelsen konstaterar
vidare att det ligger en rationalitet i stora anläggningar och att det inte är
möjligt att bygga ut arkivlokaler i den långsamma takt som den i vilken
arkivmaterialet tillskapas. Vidare betonar Byggnadsstyrelsen att kostnaderna
för att flytta arkiv är mycket höga, materialet bör därför genast hamna på sin
slutliga förvaringsplats, interimslösningar och provisorier bör undvikas.
Byggnadsstyrelsen ställer dessutom frågan om det kan finnas anledning att
föreslå att arkivbildama skall ha arkiven så kort tid som möjligt

Riksarkivet ansluter sig i allt väsentligt till kommitténs bedömningar men
anför att det tämligen korta tidsperspektivet inriktat på 1990-talet inte räcker
för att helt belysa behoven av depåutbyggnad. Riksarkivet menar att begrän-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

314

sade etappvisa utbyggnader av arkivdepåer endast kan innebära tillfälliga prOp 1992/93'100
lösningar. Förutsättningarna för en rationell planering måste i stället vara att gjj j2
ha en större framförhållning i lokalplaneringen.

Även Krigsarkivet delar utredningens bedömningar om tillväxten av ar-
kivmaterial, medan Riksskatteverket anser att utredningen snarast varit för
försiktig i sin bedömning av leveransbehoven.

Domstolsverket tillstyrker att äldre arkivmaterial tas in till landsarkiven så
snart det är möjligt och att det därför är angeläget att bygga ut arkivdepåerna.
Riksförsäkringsverket tillstyrker förslaget vad gäller arkivmyndigheternas
behov av depåer och resurser. Länsstyrelsernas organisationsnämnd noterar
med tillfredsställelse att utredningen föreslår att länsstyrelserna får leverera
arkivmaterial till landsarkiven fram till och med länsstyrelsereformen
1952/57. Nämnden betonar att en lösning för Stockholms län snarast måste
komma till stånd.

Mikrofilmning m.m.

Riksarkivet bedömer att hypotesen att tillväxten av pappershandlingar avtar
torde stämma på längre sikt men att den knappast får genomslag under 1990-
talet. Flera remissinstanser, däribland Riksförsäkringsverket och Riksskatte-
verket, konstaterar att användningen av ny teknik och nya lagringsmedia
ökar, något som bör påverka Riksarkivets och landsarkivens verksamhets-
planering och behov av särskilda s.k. klimatarkiv.

Domstolsverket förordar ökat utnyttjande av andra media än papper för
långtidsförvaring. Riksförsäkringsverket anser att utredningens ställningsta-
gande för mikrofilm via s.k. COM-teknik är för ensidigt formulerat. Myndig-
heter har nu att enligt Riksarkivets särskilda föreskrifter välja media och data-
bärare med hänsyn till arkivbehoven - här bedömer Riksförsäkringsverket att
även aspekter utöver de rent utrymmesmässiga kan vara relevanta.

Länsstyrelsen i Kalmar län och Samhall Kalmarsund anser att mikrofilm-
ning av befintliga arkiv är ekonomiskt försvarbart och bör komma i fråga
även för andra materialgrupper än folkbokföringsarkiv. Riksskatteverket be-
dömer de samhällsekonomiska vinsterna av mikrofilmning vara större än vad
utredningen antar, i synnerhet om filmning kan ske redan hos myndigheten
som ett led i arbetsprocessen.

Riksarkivet, Länsstyrelsen i Stockholms län, Västerbottens läns landsting
och Umeå kommun m.fl. delar utredningens slutsats att det för närvarande
inte finns några ekonomiska fördelar i en omfattande ersättningsfilmning av
befintligt arkivmaterial. Krigsarkivet framhåller att mikrofilmning inte kan ut-
göra en ersättning för depåutbyggnad utan skall ses som ett komplement och
en skyddsmöjlighet.

Landsarkivdistrikt

Allmänt

Byggnadsstyrelsen delar uppfattningen om behovet av samverkan med
Värmlandsarkiv i Karlstad, om en utökning av Stockholms stadsarkiv till att 315

omfatta hela länet, att Malmö stadsarkiv i fortsättningen blir en lokal depå prOp 1992/93'100
samt att frågan om ett nytt landsarkivdistrikt i sydöstra Sverige, som ett alter- gjj j 2

nativ till en utbyggnad av Vadstena landsarkiv, snarast utreds. Riksarkivet
delar utredningens grundsyn, rörande depåutbyggnad, att nuvarande lands-
arkivdistrikt i fortsättningen bör vara utgångspunkt för den regionala organi-
sationen.

Statskontoret avstyrker en uppdelning av nuvarande landsarkivdistrikt. I
stället efterlyser Statskontoret en utbyggnad baserad på anpassning och
modernisering av nuvarande organisationsstruktur. Statskontoret föreslår
vidare en omfördelning av län mellan de nuvarande landsarkiven så att
Uppsala avlastas och Vadstena förstärks. Med nuvarande tendens mot förän-
dring av länsbegreppet anser Statskontoret vidare att det är mindre lämpligt att
tillskapa enlänslandsarkiv som det föreslagna i Värmland.

Etablering på särskilda orter

Riksarkivet biträder förslaget att Stockholms stadsarkivs ansvar utvidgas till
att omfatta Stockholms län samt att Riksarkivet förses med en ny depå. Riks-
arkivet biträder vidare förslaget att etablera ett nytt landsarkiv i Värmland.
Riksarkivet anser det också vara befogat att ytterligare pröva möjligheterna att
inrätta ett landsarkiv i sydöstra Sverige.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Svenska kommunförbundet tillstyrker
utredningens förslag beträffande en avlastning av Uppsala landsarkiv genom
att låta Stockholms stadsarkivs distrikt omfatta hela länet. Även Stockholms
kommun förordar den föreslagna lösningen av landsarkivfunktionen i
Stockholms län. Riksförsäkringsverket tillstyrker att staten snarast tar upp
förhandlingar med Stockholms kommun om förändring av landsarkivfunk-
tionen vid Stockholms stadsarkiv. Flera remissinstanser påtalar att behovet av
en lösning av dessa frågor för Stockholms län är brådskande, i synnerhet
måste depåkapaciteten för länet snarast byggas ut.

För tillskapande av ett sydöstligt landsarkiv talar enligt Riksförsäkrings-
verket de särskilda behov som Östergötlands län som intensivdataområde kan
komma att få, vilket ställer större krav på arkivmyndigheten Vadstena lands-
arkiv som därför behöver avlastas. Även Svenska kommunförbundet och
Landstingsförbundet tillstyrker en lokalisering av ett nytt landsarkiv till syd-
östra Sverige.

Riksantikvarieämbetet anser att ett landsarkiv för sydöstra Sverige ej bör
tillskapas om detta innebär att vallarna vid Vadstena slott ej byggs ut. Läns-
styrelsen i Östergötlands län bedömer att det finns akuta behov att bygga ut
landsarkivet i Vadstena såväl ur arkiv- som ur kulturmiljösynpunkt. Vadstena
kommun och Landstinget i Östergötlands län delar denna uppfattning. Även
Riksarkivet bedömer behovet av en utbyggnad av landsarkivet i Vadstena
vara mycket stort, detta oakttat en eventuell etablering av ett landsarkiv i
sydöstra Sverige.

Lunds universitet är tveksamt till en att bryta ut Blekinge län ur Lunds
landsarkivdistrikt. Universitets- och högskoleämbetet delar den uppfatt-
ningen. 316

Länsstyrelsen i Kronobergs län, Landstinget i Kronobergs län, Högskolan
i Växjö och Växjö kommun förordar ett nytt landsarkiv i sydöstra Sverige
med placering i Växjö: Växjö bedöms ha de bästa förutsättningarna i sydöstra
Sverige; Växjö har den i regionen största högskolan med krav för forskning
och forskarutbildning.

Länsstyrelsen i Kalmar län bedömer möjligheterna vara goda för en sam-
verkan mellan olika huvudmän om etablering av ett landsarkiv i sydöstra
Sverige med placering i Kalmar. Kalmar kommun och Samhall Kalmarsund
delar den uppfattningen. Kalmar läns landsting instämmer i kommitténs upp-
fattning att en utbyggnad av landsarkivorganisationen grundad på länstanken
inte är realistisk under 1990-talet. Landstinget anser vidare att man före ett
slutligt ställningstagande bör göra en kostnadsjämförelse mellan en utbygg-
nad i Vadstena och en etablering i sydöstra Sverige.

Länsstyrelsen i Jönköpings län och Jönköpings kommun förordar en eta-
blering av ett nytt landsarkiv till Jönköping medan Länsstyrelsen i Blekinge
län förordar en lokalisering till Karlskrona. Landstinget i Jönköpings län för-
ordar en lokalisering till Jönköping, detta dock under förutsättning av en stat-
lig finansiering.

Malmö kommun avstyrker en nedläggning av stadsarkivets i Malmö
landsarkivfunktion, kommunen förutsätter dock att ersättning skall utgå från
staten för kommunens omfattande tjänster vad avser statliga arkiv. Sådan
ersättning bör utgå oaktat formen för stadsarkivets organisation. Svenska
kommunförbundet tillstyrker att statsbidrag skall utgå till Malmö stadsarkiv
för dess verksamhet på det statliga arkivområdet.

Länsstyrelsen i Värmlands län instämmer i utredningens bedömningar vad
gäller etablering av landsarkiv i Värmland i samverkan med regionala och
lokala huvudmän och stöder förslaget avseende ombildning av Värmlands-
arkiv till landsarkiv för Värmlands län. Länsstyrelsen pekar härvid särskilt på
det breda regionala och kommunala intresse som utvecklats i denna fråga.
Även Karlstads och Forshaga kommuner, Svenska kommunförbundet,
Landstingsförbundet, Emigrantregistret i Karlstad, Föreningen Värmlands-
arkiv och Folkrörelsernas arkiv för Värmland förordar att Värmlands län
bryts ut ur Göteborgs landsarkivdistrikt och att ett nytt landsarkiv etableras i
Karlstad. Värmlands läns landsting uttalar sig positivt till en utveckling av
Värmlandsarkiv till ett landsarkiv för Värmlands län och pekar särskilt på
möjliga samordningsvinster och på redan befintliga lokalresurser. Vidare
konstaterar man att med det övergripande målet i sikte är formerna för sam-
verkan kring ett kommande landsarkiv av underordnat intresse samt att de
regionala arkivintressentema i Värmland är öppna för diskussioner om olika
modeller för samverkan och huvudmannaskap. Riksförsäkringsverket bedö-
mer det vara värdefullt att genom en samordning med Värmlandsarkiv få erfa-
renhet av möjliga samverkansvinster.

Högskolan i Karlstad tillstyrker bildandet av ett landsarkiv i Värmland
medan Högskolan i Örebro ser ett möjligt alternativ i en lokalisering av ett
landsarkiv till Örebro omfattande Örebro och Värmlands län. Härigenom
skulle en nödvändig avlastning av Uppsala landsarkiv kunna ske. Länsstyrel-

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

317

sen i Örebro län anser att en utbyggnad av landsarkiven bör bygga på läns-
tanken och finner det anmärkningsvärt att kommittén inte vidarutvecklat
tanken på en etablering av ett landsarkiv i Örebro. Även Landstinget i Örebro
län förordar en landsarkivetablering i Örebro.

Länsstyrelsen i Västemorrlands län noterar att arkivdepåkommittén inte
förordar etablering av ett nytt landsarkiv i Umeå. Länsstyrelsen bedömer att
det i Härnösand finns förutsättningar för ett ökat samarbete mellan olika
arkivintressenter.

Länsstyrelsen i Västerbottens län och Dialekt-, ortnamns- ochfolkminnes-
arkivet i Umeå förordar utvecklandet av ett landsarkiv i Umeå, detta inte
minst med hänsyn till Umeå Universitet. Universitet i Umeå ser ur användar-
synpunkt det som en allvarlig brist att utredningen inte mera ingående disku-
terat tillskapande av en arkivdepå i Umeå. Universitets- och högskoleämbetet
delar den uppfattningen. Umeå kommun och Västerbottens läns landsting är
starkt kritiska till att kommittén inte förordar Umeå som lokaliseringsort för
ett landsarkiv.

Svenska kommunförbundet föreslår inrättande av ett landsarkiv eller en
statlig arkivdepå i Umeå. Landstingsförbundet framhåller olägenheten av att
Härnösands landsarkivdistrikt omfattar ett så vidsträckt geografiskt område.

Universitets- och högskoleämbetet noterar att ytterligare samråd måste ge-
nomföras innan tillfredställande lösningar nåtts beträffande lokalisering av
landsarkiv.

Landsarkivens uppgifter

Riksarkivets grundsyn i fråga om depåansvar är att ett sådant bör hänga
samman med med ansvaret för motsvarande tillsynsverksamhet. Med hänsyn
till förvaltningens fortgående förändringar bör dessa frågor löpande samord-
nas inom arkivorganisationen.

Domstolsverket, Riksförsäkringsverket, länsstyrelserna i Stockholms och
Kalmar län och Östersunds kommun anser att landsarkivens depåansvar bör
utsträckas till att omfatta, förutom ADB-, ljud- och videoupptagningar, även
mikrofilm. Detta för att landsarkivens depåansvar och tillsynsroll skall för-
tydligas. Västerbottens läns landsting tillstyrker förslaget om ett regionaliserat
depåansvar för vissa domstolar, universitet och högskolor.

Beträffande högskolans arkiv anser Stockholms universitet att dess eget
arkivmaterial, oavsett medium, bör föras över till en och samma arkivmyn-
dighet. Tekniska högskolan i Stockholm (KTH) anser att högskolor utanför
Stockholmsområdet bör kunna få depåansvaret överflyttat till landsarkiv.
KTH vill för egen del behålla Riksarkivet som depå främst därför att
leveranser redan skett dit och det knappast kan vara rationellt att dela
beståndet.

Universitetet i Uppsala finner förslaget motiverat men anser det även vara
logiskt att överföra hela arkivmyndighetsansvaret visavi högskolan till lands-
arkiven. Denna åsikt delas av Universitet i Lund och av Universitets- och
högskoleämbetet. Ämbetet instämmer även i åsikten från Lunds universitet att
sammanförandet av arkiv från regionala domstolar (hovrätter m.fl.) och från

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

318

universitet och högskolor med övriga regionala arkiv (ex: länsstyrelsers och
domkapitels) i landsarkiven är fördelaktigt ur forskningssynpunkt.

Umeå kommun tillstyrker förslaget om regionaliserat depåansvar men är
mera tveksam till en fullständig regionalisering av depåansvaret för ADB-
upptagningar.

Enskilda arkiv

Byggnadsstyrelsen efterlyser en precisering av vilken mängd enskilda arkiv
som det allmänna på lång sikt ska anses kunna ta ansvar för.

Riksantikvarieämbetet efterlyser åtgärder för att bevara företagsarkiv och
anser att landsarkivens depåutbyggnad bör inrymma en reserv så att andelen
enskilda arkiv i landsarkiven ej minskar. Även Riksarkivet bedömer de
enskilda arkivens läge vara besvärligt och framhåller att det här inte endast är
fråga om pappershandlingar utan att stora delar av t.ex. näringslivsarkiven nu
bildas och lagras med annan teknik vilket kommer att ställa ytterligare krav på
arkiven för att möjliggöra ett bevarande.

Näringslivets arkivråd betonar de enskilda arkivens utsatta läge och
konstaterar att utredningen ej utsagt annat på detta område annat än att dessa
frågor måste lösas i särskild ordning. Folkrörelsernas arkiv för Värmland
anser att stödet till de enskilda arkiven via Riksarkivets nämnd för enskilda
arkiv bör utökas.

Leveransmodell

Flera remissinstanser efterlyser en mera långsiktig strategi beträffande arkiv-
lokalförsörjning. Statskontoret förordar att ersättningsförordningen tillämpas
för tidigarelagda arkivleveranser från affärsverk och statliga myndigheter.

Riksarkivet bedömer att en resursöverföring i samband med leveranser till
arkivmyndigheterna är den rimliga vägen ut ur den resursobalans som upp-
stått. En sådan resursutjämning bör ske inom ramen för den årliga budgetpro-
cessen i regeringskansliet. Man måste härvid ta hänsyn till behoven av såväl
engångskostnader, i samband med en leverans, drifts- och personalkostna-
der, för den tid levererade arkivbestånd skall förvaras, samt kostnaderna för
arkivlokaler.

Riksförsäkringsverket förordar att leveranser sker, dels efter överens-
kommelse när arkivmaterialet förlorat sitt intresse för myndigheten och såle-
des bevaras för forskningen, dels när materialet behöver fackmässig vård för
att kunna bevaras. Riksskatteverket delar detta synsätt och bedömer behoven
av leverans vara ännu större än kommitténs uppskattningar anger.

Riksförsäkringsverket anser att frågan om resursöveföringar bör prövas
noga mot bakgrund av den ansvarsfördelning mellan arkivmyndigheter och
myndigheter som klargjorts i prop. 1989/90:72 Arkiv m.m.

Länsstyrelsernas organisationsnämnd menar att äldre arkivhandlingar be-
varas främst för forskningens skull varför särskilda medel bör bekosta sådant
bevarande. Länsstyrelsen i Stockholms län påpekar att det är angeläget med
en långsiktig lösning av tillgången till arkivdepåer. Detta får dock inte

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

319

innebära att resurser tas från de arkivbildande myndigheterna. Länsstyrelsen i
Jämtlands län betonar att det är av stor vikt att arkivdepåema byggs ut i en
sådan takt att arkivmyndigheterna har utrymme att erbjuda när leveransbehov
uppstår hos myndigheterna samt att arkivmyndigheterna måste erhålla resur-
ser i takt med leveranserna. De arkivbildande myndigheterna måste dock be-
hålla oförändrade resurser för sina arkiv.

Krigsarkivet betonar att en central förvaring av arkivhandlingar hos arkiv-
myndighet är såväl mest rationellt som totalt sett mest ekonomiskt, inte minst
med hänsyn till snabbhet och säkerhet i återsökning.

Riksskatteverket konstaterar att då endast ett fåtal myndigheter har egna
arkivarietjänster är det angeläget att arkivmyndigheterna även i fortsättningen
har resurser för att kunna ge myndigheterna råd, stöd och undervisning i
arkivfrågor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

320

Bilaga 12.8

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:107)
Kulturstöd vid ombyggnad

Utredningen har gjort följande sammanfattning av ovannämnda betänkande.

Uppdraget

Med anledning av de förändringar som beslutats inom det statliga bostadsfi-
nansieringssystemet har regeringen funnit det nödvändigt att se över och om-
pröva formen för kulturstöd inom bostadsbyggandet. I dir. 1992:64 fram-
håller regeringen att ett fortsatt kulturstöd till bostäder som komplement till
det allmänna statliga ombyggnadsstödet framgent kommer att vara av central
kulturpolitisk betydelse och att det är viktigt att bostadsstödet är utformat så
att det främjar ett långsiktigt tillvaratagande av bebyggelsens kultur- och
miljövärden.

Utredningen har bland annat fått i uppdrag att utreda om formerna för och
hanteringen av stödet kan förenklas, om stödets effektivitet kan ökas och om
stödet går att samordna med Riksantikvarieämbetets (RAÄ) ordinarie bi-
dragsgivning till vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Omfattningen
av kulturstödet förutsätts motsvara den ram som för närvarande finns avsatt
för tillstyrkan av förhöjt bidragsunderlag och tilläggslån, dvs. 170 mkr. I
uppdraget ingår även att se över det stöd som utgår i form av tilläggslån till
undersökning av fasta fomlämningar vid bostadsbyggande.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Bakgrund

Utredningen har som grund för sina överväganden redovisat det nuvarande
systemet för stöd till kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och arkeologiska
undersökningar. Det gäller dels bostadsfinansieringen och dels bidragen för
byggnadsvård. Till bakgrunden hör också en genomgång av den föreslagna
nya bostadsfinansieringen och dess konsekvenser för de kulturhistoriskt
värdefulla husen.

En särskild genomgång har gjorts av vad som kan betraktas som kulturhis-
toriskt betingade överkostnader och av de krav på varsamhet och särskild
omsorg vid upprustnings- och ombyggnadsarbeten som kan ställas upp.

De överväganden och förslag utredningen för fram baseras bland annat på
en analys av de fastighetsekonomiska aspekterna på kulturstöd vid ombygg-
nader och underhåll.

321

21 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Utredningens slutsatser och förslag

Huvudprinciper för stöd till kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Utredningen föreslår att det befintliga räntebidrags- och tilläggslånestödet för
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse omvandlas till engångsbidrag. Stödet
bör i första hand utgå i samband med ombyggnader som i övrigt delfinansie-
ras genom det allmänna bostadsstödet, men det bör inte vara förbehållet
denna typ av ombyggnader.

Stödet får benämningen ”Kulturstöd till bostadshus”. Stödet bör även i
fortsättningen vara förbehållet bostadshus, men stöd bör även kunna utgå till
komplementbebyggelse i vid mening, dvs. även till ett bevarande av hel-
hetsmiljöer med kompletteringslokaler av olika slag, såväl som till parkytor,
staket och dylikt

I enlighet med direktiven utgår utredningen från att stödets omfattning
skall uppgå till 170 mkr. Anslagskonstruktionen bör oförändrat utgöras av ett
rambegränsat förslagsanslag. Det bör hanteras i enlighet med det befintliga
bidragssystemet för vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse.

Myndighetsansvaret för anslaget föreslås överfört från Boverket till RAÄ.

Visst kompletterande stöd inom ramen för bostadsfinansieringen

Utredningen har funnit att en viss begränsad koppling mellan det generella
bostadsstödet och kulturstödet skulle kunna ge stora vinster i administration
och effektivitet till en begränsad kostnad. För de kulturhistoriskt värdefulla
bostadshusen skulle en förhöjning av det ordinarie bidragsunderlaget för om-
byggnad, upp till samma nivå som gäller för schablonen för nybyggnad, av-
lasta kulturmiljövården många arbetskrävande småärenden. Förhöjningen av-
ses täcka preciserade anpassningskostnader knutna till stödberättigade åtgär-
der, dvs. åtgärder som ingår i bidragsunderlaget.

Differentierat stöd till byggnader med olika kulturhistoriskt värde

I enlighet med det byggnadsvårdsbidrag som RAÄ hanterar i dag kan bygg-
nadsminnesvärd bebyggelse och byggnader i riksintresseområden få bidrag
med upp till 90 % av de kulturhistoriska merkostnaderna. Byggnader av
större kulturhistoriskt värde i allmänhet kan få bidrag med upp till 50 % av
de kulturhistoriska överkostnadema. Samma regel föreslås gälla för det nya
bidraget.

Krav och villkor for stöd

De bestämmelser och villkor för stöd som gäller enligt förordningen för det
befintliga byggnadsvårdsbidraget föreslås gälla även för det nya bidraget för
vård och underhåll av bostadshus. Mot bakgrund av de stora belopp som det
oftast är fråga om skärps kraven i fråga om att byggnadsminnesförklaringar
skall genomföras. Förordnande om anmälningsplikt enligt 3 kap 6 § lagen
(1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) bör användas i vissa fall.

322

Handläggning

En delegering av beslut om kulturstöd från RAÄ till länsstyrelserna bör
genomföras fr.o.m. budgetåret 1993/94. Varje länstyrelse bör få en egen ram
med ett visst minimibelopp för en tre års period i taget.

En ansökan om kulturstöd vid ombyggnad går i dag genom många instan-
ser. Utredningens förslag innebär en reduktion med tre eller fyra instanser
vilket i sig medför en påtaglig förenkling.

Utredningen föreslår att länsbostadsnämnderna även framdeles bistår
länsstyrelsernas kulturmiljöenheter med att göra rimlighetsbedömningar av
kostnader vid ombyggnad och upprustning. Handläggningen kommer att bli
en ren länsstyrelseangelägenhet om den inordning av länsbostadsnämnderna i
länsstyrelsen som för närvarande utreds kommer till stånd.

Utredningen förutsätter att en del av de resurser som finns i systemet för
att administrera de nuvarande tilläggslånen och förhöjningarna omfördelas till
det nya kulturstödssystemet. I dag finns övergripande fastighetsekonomisk
kompetens knuten till Boverket. I det nya systemet måste på motsvarande sätt
RAA tillföras kompetens för rådgivning, uppföljning, utvärdering m.m.

Utformning och hantering av stöd till arkeologiska undersökningar vid
bostadsbyggande

Även tilläggslånen för undersökning av fast fomlämning föreslås frikopplas
från bostadsfinansieringssystemet och omvandlas till bidrag. RAÄ blir myn-
dighetsansvarig för stödet. Nuvarande regler för stödet behålls i huvudsak,
men bidrag bör inte kunna utgå när särskilda antikvariska värden skadas av
företaget.

Behov av vidare utredningar

Under arbetet med utredningens huvudfrågor har några följdfrågor aktualise-
rats som antingen ligger något utanför uppdraget eller inte har behandlats
vidare i utredningen. Det gäller:

- förhållandet mellan kulturbidragen och KML:s regler om ersättning i sam-
band med byggnadsminnesförklaringar,

- kompetenskrav i samband med ombyggnad samt

- bedömningar av de kulturpolitiska konsekvenserna av förslagen om fortsatt
reformering av bostadspolitiken.

Utredningen har slutligen pekat på behovet att utfallet av ett nytt kulturstöd
utvärderas efter 1995.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

323

Bilaga 12.9

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av
remissyttranden över betänkandet (SOU 1992:107)
Kulturstöd vid ombyggnad

Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över betänkandet (SOU 1992:107) Kulturstöd vid
ombyggnad avgetts av Boverket, Riksantikvarieämbetet och Statens histo-
riska museer (RAÄ och SHMM), Statens bostadskreditnämnd, Riksrevi-
sionsverket, Statskontoret, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och
Bohus och Västemorrlands län, Svenska kommunförbundet, Sveriges fastig-
hetsägareförbund, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Bygg-
entreprenörerna, HSB:s Riksförbund, Riksbyggen, Hyresgästernas Riksför-
bund, Föreningen Sveriges länsantikvarier och Föreningen Sveriges lands-
antikvarier. Jan Granberg/Morgondagens Minnen och Tage Klingberg har
också lämnat synpunkter på betänkandet

Övergripande synpunkter

Samtliga remissinstanser tillstyrker i stort utredningens förslag. Att stödet
omvandlas till bidrag tillstyrks generellt eftersom det uppfattas som en för-
enkling av formerna för hantering av stödet. Det anses dessutom eliminera
osäkerheter om villkoren och vara att föredra ur likviditetssynpunkt.

Omfattningen av stödet - 170 mkr

Statskontoret tillstyrker att stödet skall uppgå till 170 mkr. Övriga instanser
som har yttrat sig i frågan anser att 170 mkr är en alltför låg nivå på det före-
slagna stödet. Sveriges fastighetsägareförbund, SABO, HSB.s Riksförbund
och Hyresgästernas Riksförbund befarar att, eftersom det generella stödet till
ombyggnadsverksamhet sänks kraftigt fr.o.m. 1 januari 1993, många fastig-
hetsägare kommer att få svårt att genomföra upprustning av kulturhistoriska
byggnader. Byggentreprenörerna anser att det är angeläget att ett genomfö-
rande av ombyggnadsåtgärder inte försenas på grund av otillräcklig
medelstilldelning.

Svenska kommunförbundet vill peka på att om stödet inte utökas över 170
mkr per år, torde det faktiska kulturstödet vid ombyggnad och underhåll
minska i högre grad än det generella stödet. Kommunförbundet anser att
kreditgivarnas bedömningar också kommer att påverkas av om statligt stöd
kan erhållas för antikvariska överkostnader. RAA och Länsstyrelsen i Stock-
holms län påpekar att anspråken på ramen för närvarande ligger på det dubbla
beloppet. Man befarar att den givna ramen blir för låg med tanke på det dolda
kulturstöd som finns i det hittillsvarande bostadsfinansieringssystemet, vilket
kan leda till allvarliga skadeverkningar för den kulturhistoriskt värdefulla

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

324

bostadsbebyggelsen. Man anser att det därför är viktigt att det ges möjligheter prOp 1992/93:100
att utvärdera stödet och vidta korrigeringar. Länsstyrelsen i Göteborgs och gj] j2
Bohus län påpekar att ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse är
mycket sysselsättningseffektivt och att det också mot denna bakgrund är
synnerligen angeläget att stödet behålls på minst nuvarande nivå. Länsstyrel-
sen i Västemorrlands län framhåller att man inom länet inte har utnyttjat
stödsystemet i särskilt stor omfattning beroende på att mindre hus dominerar,
där de kulturhistoriska åtgärderna har rymts inom den ordinarie bostads-
finansieringen. När detta förändras kommer behovet av stöd att öka i länet
och belasta den planerade bidragsramen. Länsstyrelsen delar därför utred-
ningens uppfattning att trycket på det nya kulturstödet kommer att öka.

Ombyggnadsverksamhetens omfattning

Sveriges fastighetsägareförbund befarar att ombyggnadsverksamheten nu
kraftigt kommer att minska. En negativ konsekvens av detta kommer att bli att
kåren av yrkeskunninga hantverkare som renoverar kulturhus kan komma att
försvinna.

Riksbyggen hävdar att, med de nya generella förutsättningar som före-
ligger, kommer ombyggnadsinvesteringar i bostadshus att försvåras eller
omöjliggöras. Den kulturhistoriskt intressanta bebyggelsen kommer att drab-
bas särskilt hårt på grund av de högre kostnaderna. En ändring av det beslu-
tade generella bostadssubventioneringssystemet behövs för att komma till
rätta med saken.

SABO anser att den beslutade minskningen av statens stöd till ombyggnad
på ett radikalt sätt ändrar förutsättningarna för underhåll och ombyggnad av
det äldre bostadsbeståndet. En stor del av de planerade ombyggnaderna
kommer inte att genomföras. Risken är stor att många äldre byggnader i
stället kommer att rivas. Detta innebär ett allvarligt hot mot de oftast kost-
nadskrävande kulturhistoriskt intressanta byggnaderna.

Underhållskostnader/problem

RAÄ betonar att kulturstödet vid underhåll enbart skall gälla kvalificerat
underhåll, där verkliga överkostnader kan dokumenteras.

Länsstyrelsen i Västemorrlands län anser det vara en betydelsefull marke-
ring att stöd skall kunna utgå vid renovering och underhåll.

Sveriges fastighetsägareförbund pekar på att ekonomiska förutsättningar
för kontinuerligt underhåll i stor utsträckning saknas i dag. Ett särskilt pro-
blem för många mindre fastighetsägare är att kunna accumulera kapital för
större planerade reparations- och förbättringsinsatser. Förbundet anser att
detta oftast inte är möjligt med dagens skatteregler, utan man har varit
tvungen att skjuta på åtgärderna och låta utföra dem inom ramen för ett statligt
ombyggnadslån. Förbundet anser därför att för att bevara den kulturhistoriska
bebyggelsen krävs, dels ändrade skatteregler för privata fastighetsägare som

325

underlättar kontinuerligt underhåll, dels möjligheter att fondera till större in-
grepp.

Enligt de beräkningar som Byggentreprenörerna har gjort kommer det nya
bidragsunderlaget för ombyggnad, på grund av avdraget för byggnadens
värde före ombyggnad, inte ens att täcka kostnaderna för utbyte av de huvud-
sakliga försörjningssystemen.

Riksbyggen och HSB.s Riksförbund understryker att när nu möjligheten
till stöd för underhållsåtgärder tas bort kommer ombyggnadsmöjlighetema
generellt att minska.

Tage Klingberg anför att det finns ett stort behov av ökad kompetens avse-
ende drift och underhåll av fastigheter.

Varsam ombyggnad

Innebörden i varsamhetskravet bör enligt RAÄ klargöras i syfte att få en en-
hetlighet i kommunernas bedömning av vad som fastighetsägaren enligt plan-
och bygglagen (1987:10, PBL) får tåla och vad som skall betraktas som
överkostnad. RAÄ önskar att, parallellt med att man utarbetar råd för kultur-
stöd och byggnadsvårdsbidrag, få i uppdrag att i samråd med Boverket utar-
beta råd för tillämpningen av PBL:s varsamhetskrav.

Antikvariska överkostnader/ kompletteringsbebyggelse

Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrker förslaget

Krav och villkor för stöd

Beträffande villkoren för stöd anser RAÄ det självklart att en byggnad som
får kulturstöd av offentliga medel också måste garanteras ett skydd mot riv-
ning eller förvanskning. Utredningens förslag om tillämpning av de regler
som gäller för byggnadsvårdsbidragen tillstyrks. Antikvariska villkor knutna
till bidragsbeslutet skall enligt RAÄ alltid upprättas i samband med gransk-
ning av åtgärdsförslag och bidragsansökan. För byggnadsminnesvärda hus
bör byggnadsminnesförklaring ställas som villkor och genomföras. Övriga
byggnader bör enligt RAÄ tillförsäkras skydd genom bestämmelser enligt
PBL.

Länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och Bohus och Västemorrlands
län ställer sig tveksama till att byggnadsminnesförklaring skall vara ett krav
för stöd - även om man anser att byggnadsminnesförklaring bör vara en mål-
sättning. Man befarar att ett sådant villkor kan motverka stödsystemets syfte.
En byggnadsminnesförklaring är oftast administrativt komplicerad och läns-
styrelserna har redan nu stora svårigheter att hantera redan väckta frågor om
byggnadsminnesförklaring.

Man förutsätter att det inom ramen för kulturstödet kommer att finnas ut-
rymme för erforderligt arbete med byggnadsminnesförklaringar, på samma

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

326

sätt som exempelvis arbetet med antikvarisk förprojektering och annan prOp. 1992/93:100
expertmedverkan som kan komma att aktualiseras. Bil. 12

Föreningen Sveriges landsantikvarier anser att säkerställandeförslaget i
praktiken innebär en oerhört tung hantering, som riskerar att lamslå hela
bidragshanteringen. Detta särskilt med tanke på att utredarna förväntar att den
ökade ärendebördan på länsstyrelsernas kulturmiljöenheter skall sväljas utan
resursförstärkning. Föreningen anser att det för säkerställandet i stället borde
skapas en något enklare form av tidsbegränsat instrument, där bidraget helt
eller delvis måste återbetalas om byggnaden förvanskas. Landsantikvarieför-
eningen vill framhålla vikten av att den kompetensuppbyggnad inom bygg-
nadsvården, som skett på de flesta av landets länsmuseer under det senaste
årtiondet, får möjlighet att fortsätta inom ramen för den föreslagna bidrags-
ramen. Grunden för denna verksamhet har i de flesta fall varit dagens
tilläggslån, där länsmuseerna på uppdragsbasis svarat för en kvalificerad
kontrollverksamhet.

Föreningen Sveriges länsantikvarier anser att frågan om skydd har största
betydelse. I en förhandling med en fastighetsägare om stöd är det avgörande
att den rättsliga situationen för stödet är entydig, och att ägarens åtagande för
att få stödet kan överblickas. Den byggnad som får stöd måste tillförsäkras ett
långsiktigt skydd, oavsett byggnadens värde, men skyddets omfattning kan
varieras. Föreningen anser att utredningens förslag är ogynnsamt för länssty-
relsen som handläggande myndighet av stödet, och att det skulle göra för-
handling om stöd tungrodd och otydlig för byggherrarna. Föreningen föreslår
att lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) ändras så att även sär-
skilt värdefulla byggnader kan skyddas. I en bidragssituation skall frivillighet
föreligga och som ett led i bidragsförhandlingen skall finnas möjlighet att att
utfärda det skydd som bör vara motprestationen till bidraget. Något tvång att
skydda byggnaden bör dock inte föreligga.

Anmälningsplikt enligt 3 kap 6 § KML

RAÄ ställer sig tveksamt till förslaget om att förordnande enligt 3 kap 6 §
KML skall kunna utnyttjas när en begränsad del av ett hus berörs, eftersom
bestämmelsen närmast har tillkommit som en förberedelse för en byggnads-
minnesförklaring.

Länsstyrelsen i Stockholms län vill inte tillstyrka förslaget om att använda
förordnande enligt 3 kap 6 § KML när tveksamhet råder om en byggnad
uppfyller kriterierna för byggnadsminnesförklaring. Länsstyrelsen anser där-
emot att förordnandet bör användas vid större stöd, med 90 % av överkost-
nadema, när en byggnadsminnesförklaring av olika skäl inte kan genomföras
omedelbart i samband med upprustningen. Det åligger sedan länsstyrelsen att
snarast möjligt genomföra förklaringen.

327

Kompetenskrav inom projektering och byggande

Byggentreprenörerna instämmer i utredningens påpekande att frågor om kom-
petenskrav vid projektering och byggande mot bakgrund av praxis inom EG
bör utredas. Stöd till fördjupade utbildningsinsatser i samband med att projekt
genomförs bör övervägas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att frågan bör studeras
vidare, eftersom det otvivvelaktigt är så att många ovarsamma ombyggnader
kunnat undvikas och mycken tid - och därmed kostnader - kunnat sparats om
ett system med kompetenskrav funnits.

Jan Granberg/Morgondagens Minnen föreslår att en viss undervisning i
samband med restaurering, som syftar till en praktisk och teoretisk inblick i
bebyggelsehistoria med äldre byggnadsteknik, blir lånegrundande. På så sätt
skulle utredningens förslag till auktorisation kunna uppnås.

Delegering av bidragsmedlen till länen

Samtliga som yttrat sig om möjligheten att delegera besluten om stöd från
RAA till länsstyrelserna ställer sig positiva till förslaget. Den allmänna upp-
fattningen är att en delegering kommer att leda till en effektivisering av hand-
läggningen och att ett samarbete inom länsstyrelsens ram mellan kulturmiljö-
enheterna och länsbostadsnämnderna utgör grunden och en förutsättning för
detta.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att det blir svårt att fördela stödet
rättvist och ändamålsenligt mellan länen. Man anser att det bör finnas en
möjlighet att under löpande period överföra medel från ett län till ett annat om
medlen av brist på projekt inte skulle förbrukas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att system med treåriga
planeringsramar är en förutsättning for en effektiv byggnadsvård. Stora om-
byggnadsprojekt är en process på flera år. Dagens ibland stora osäkerhet är
mycket arbetsam for alla inblandade.

Svenska kommunförbundet anser att det är viktigt att länsstyrelserna vid
en delegation får tillräckliga resurser så att den administrativa hanteringen blir
effektiv. Det är viktigt för de sökande att inte drabbas av onödigt administra-
tivt krångel.

Kompetensfrågor inom RAÄ

Riksrevisionsverket anser att nya tjänster som tillför fastighetsekonomisk
kompetens på RAÄ bör tillskapas genom antingen omdisponering av RAÄ:s
nuvarande resurser eller omflyttning av föreslagna tjänster från Boverket.

RAA och Sveriges fastighetsägareförbund anser att anser det är nödvän-
digt att fastighetsekonomisk kompetens tillförs.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

328

Effektivitetsvinster genom förenklad hantering

Boverket finner att länsstyrelserna i framtiden är väl skickade att handlägga
ärendena med det förslag som finns att länsstyrelserna intregreras inom läns-
styrelsen.

Som komplettering till utredningens redogörelse vill RAA påpeka att kost-
naderna för kulturhistorisk expertmedverkan ofta bestrids inom tilläggslånet
Vid en omvandling av stödsystemet till bidrag måste kostnader för kulturhis-
torisk expertmedverkan inräknas i bidragsramen.

Sveriges fastighetsägareförbund och Byggentreprenörerna anser det viktigt
att det nuvarande krångliga systemet förenklas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förutsätter att de nya administra-
tiva uppgifterna med att ta in underlag för och betala ut bidragen åtföljs av
erforderliga resurser.

Länsstyrelsen i Västemorrlands län påpekar att när bidragen överförs till
länsstyrelsen kommer det att innebära en del belastning för administrationen.

Föreningen Sveriges länsantikvarier anser att det viktigt för kulturmiljö-
vårdens anseende att stödet inte bara administreras snabbt och effektivt, utan
också med stor grad av rättssäkerhet och rättvisa. Vidare anser man det vara
viktigt med en kvalificerad och omfattande tillsyn, bidraget skall gå till antik-
variskt korrekta åtgärder, olika för varje byggnad. Föreningen anser att detta
medför ett betydande medarbete jämfört med handläggningen av tilläggslånen
och att det är viktigt att länsstyrelsen får en rimlig kostnadstäckning för detta
arbete.

Kommunens roll m.m.

Kommunförbundet påpekar att byggnadsnämndernas möjlighet att påverka
fastighetsägarna att beakta varsamhetskraven i samband med bygglovsansö-
kan blir betydligt svårare i det nya systemet. Kommunernas rådgivande roll i
samband med räntebidragsansökningar kommer att försvinna 1 januari 1993.
Kommunerna kommer inte heller att beröras av lånebesiktningar i framtiden.

Beträffande handläggningen anser SABO att det är nödvändigt att kopp-
lingen till kommunens lokalkännedom säkerställs även i det nya systemet

Beskattning av bidraget

Föreningen Sveriges landsantikvarier hävdar att eftersom bidraget är avsett att
även kunna ges till komplementbyggnader kan detta innebära att lokal som
används som t.ex. hantverkslokal i en rörelse i anslutning till bostaden kan
komma i fråga för bidrag. Sådana lokaler är avdragsgilla i rörelsen och varje
bidrag som ges måste rimligtvis tas upp som inkomst, vilket innebär att
bidraget i detta fall skulle kunna bli beskattat.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

329

Möjlighet till vissa insatser inom ramen för
bostadsfinansieringen

RAA, HSB.s Riksförbund, SABO, Länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs
och Bohus och Västemorrlands län samt Föreningen Sveriges länsantikvarier
tillstyrker förslaget

Sveriges fastighetsägareförbund anser förslaget alltför begränsat eftersom
det enbart gäller "anpassningskostnader".

Boverket avstyrker utredningens förslag i denna del. Boverket anser att det
inom det nya beslutade bostadssystemet inte finns någon möjlighet att inräkna
sådana anpassningskostnader som utredningen syftar på, eftersom åtgärderna
i sig själva inte är bidragsberättigade. Förslaget saknar därför praktisk bety-
delse. I stället vill man föreslå att man inom ramen för det nya bostadsstödet
tar bort maxgränsen på 120 kvm för de kulturhistoriskt värdefulla bostadshu-
sen, eftersom det sannolikt inte kommer att bli möjligt att förränta överkost-
naden för stora lägenheter på marknadsmässiga villkor.

Utformning och hantering av stöd til) arkeologiska
undersökningar vid bostadsbyggande

Det är enligt Kommunförbundet mycket viktigt att det finns klara kriterier för
när RAÄ/länsstyrelsen skall kunna vägra bidrag när särskilda antikvariska
värden skadas.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

330

Bilaga 12.10

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1989:41) om TV-avgift skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§*

TV-avgiften är 1 404 kronor för TV-avgiften är 1 440 kronor för
ett år. Den skall betalas i fyra poster ett år. Den skall betalas i fyra poster
om 351 kronor. om 360 kronor.

Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas senast
sista vardagen före avgiftsperiodens början.

För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgiftsperioden
skall avgiften betalas med så stort belopp i förhållande till årsavgiften som
motsvarar innehavstiden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.

'Senaste lydelse 1992:826.

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

331

Bilaga 12.11 Prop 1992/93:100

6 Bil. 12

Förslag till

Lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om
rundradiosändning av finländska televisionsprogram

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:3) om rundradiosändning av
finländska televisionsprogram

dels att lagen, som gäller till utgången av år 1993, skall fortsätta att gälla
till utgången av år 1994,

dels att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Regeringen får för tiden intill
utgången av år 1993 medge rätt till
rundradiosändning från radiosän-
dare av televisionsprogram i radio-
eller trådsändning från Finland.

Med rundradiosändning, radiosändning och trådsändning förstås det-
samma som i radiolagen (1966:755).

Föreslagen lydelse

§>

Regeringen får för tiden intill
utgången av år 1994 medge rätt till
rundradiosändning från radiosän-
dare av televisionsprogram i radio-
eller trådsändning från Finland.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

lenaste lydelse 1992:316.

332

Bilaga 12.12

Fördelning av ekonomiska resurser mellan
kvinnor och män

Liksom föregående år redovisas här vissa uppgifter om fördelningen av eko-
nomiska resurser mellan kvinnor och män. Föregående års redovisning åter-
finns i propositionen 1991/92:100, underbilaga 12.5.

Den långsiktiga utvecklingen har gått mot ökad ekonomisk jämställdhet
mellan könen, bl.a. genom att kvinnors utbildning och sysselsättning ökat
och till följd av låglönesatsningar. Löneskillnaderna har minskat fram till
mitten av 1980-talet, men har därefter ökat något inom de stora kollektiven.

I tabell 1 redovisas kvinnors löner i förhållande till männens för fem stora
avtalsområden. För de fyra områdena där uppgifter finns från år 1973, har
skillnaderna minskat sedan detta år. Kring mitten av 1980-talet avstannade
denna minskning och skillnaderna inom resp, område har därefter varit
oförändrade eller i vissa fall i stället ökat

Prop. 1991/92:100

Bil. 12

Tabell 1. Kvinnornas lön i procent av männens åren 1973-1991,
heltidsanställda

År	Privat sektor		Offentlig sektor
År	Industri- arbetare	Industri- tjänstemän	Stats- anställda	Primär- kommunalt anställda	Landstings- anställda
1973	84	63	81	74
1975	86	67	83	79
1977	88	70	86	82
1979	90	71	87	84
1981	91	72	89	85
1983	91	74	90	86	74
1985	90	73	91	87	75
1987	91	74	90	86	75
1989	90	75	89	83	74
1990	89	75	88	83	74
1991	90	75	85 (90)*	87 (84)*	75

*Lärarpersonal har fr.o.m. den 1 januari 1991 kommunalt reglerade löner och redo-
visas bland primärkommunalt anställda. Siffrorna inom parentes är fiktiva tal som
visar procentsiffran for kvinnors löner om jämförelsegruppen varit densamma som
tidigare år.

Källa: SCB, lönestatistiken.

Ekonomiska resurser kan påvisas med flera olika löne- och inkomstmått,
men olikheterna kan till stor del förklaras av demografiska faktorer och att
kvinnor och män finns inom olika delarbetsmarknader och i olika positioner
vad gäller yrkesområden och befattningar. Årsinkomstens storlek beror även
på skillnader i arbetad tid och arbetskraftsdeltagande.

333

Lönespridningen uttryckt som den relativa skillnaden i förhållande till prOp 1992/93’100
medianen har ökat något inom respektive kollektiv för både kvinnor och män. gjj 12
Lönespridningen har ökat mer för privata tjänstemän än för LO-kollektivet
och för den statliga sektorn. Ökad lönespridning har också medfört att den
utjämning av lönenivån mellan könen som pågått sedan lång tid har avstannat.
För grupper med liten lönespridning, t.ex. inom varuhandel, är skillnaden
mellan kvinnors och mäns lön liten.

Veckoarbetstiden 1991 för en heltidsanställd privattjänsteman skiljer inte
mycket mellan kvinnor och män utan uppgår till 39,6 tim /vecka. Andelen
deltidsanställda kvinnor är ca 35 procent jämfört med 3 procent för män. En
deltidsanställd kvinnlig tjänsteman arbetar i genomsnitt 25 tim/vecka, vilket
medför att genomsnittet för hel- och deltidsanställda sjunker till ca 35 tim för
kvinnor. Kvinnliga arbetare inom varuhandel, hotell- och restauranger är till
ca 70 procent deltidsanställda, inom statlig sektor är andelen ca 35 procent
och inom landsting och primärkommuner är drygt 50 resp, drygt 55 procent
av kvinnorna deltidsanställda jämfört med ca 20 procent av männen.

Liksom för den relativa lönenivån kan man se en skillnad mellan kvinnor
och män vad gäller storleken på arbetsinkomsten 1990 för en heltids- och
helårsanställd. Arbetsinkomsten omfattar förutom förvärvsinkomster även de
transfereringar som är knutna till arbetet och kompenserar för inkomstbort-
fall. Retroaktiva utbetalningar faller på det år utbetalning sker. Lantbrukare
och andra företagare ingår inte. Uppgifterna är hämtade från inkomstfördel-
ningsundersökningen och kan fördelas på socioekonomisk grupp. Mellan
1989 och 1990 är ökningen 22 300 kr för kvinnor och 24 700 kr för män,
vilket motsvarar 16,6 resp 14,1 procent. Tjänstemän har en större ökning än
genomsnittet Inom vardera av de tre socioekonomiska grupperna har kvinnor
en större procentuell ökning än män.

Arbetsinkomstens storlek för anställda påverkas av de basbreddningar som
införts 1990 i samband med skattereformens första steg (endagstraktamenten,
resekostnadsavdrag, bilförmån).

Tabell 2. Arbetsinkomst for helårs- och heltidsanställda 20-64 år efter
socioekonomisk grupp 1989 och 1990, tkr

	Kvinnor 1989	1990	Män 1989	1990
Arbetare och lägre tjänstemän	123,7	142,9	153,3	172,8
Tjänstemän på mellannivå	144,5	169,7	187,2	212,4
Högre tjänstemän	178,9	216,5	255,6	289,4
Totalt	134,7	157,0	175,4	200,1

Arbetsinkomst utgör summan av lön, företagarinkomst, sjukpenning, föräldra-
penning och dagpenning vid utbildning eller tjänstgöring inom totalförsvaret.

Källa: SCB Be 21 SM 9201

För att studera genomsnittsinkomster inkl, samtliga inkomstkällor får man
övergå till det taxeringsmässiga begreppet sammanräknad inkomst, vilket
förutom förändringar i arbetsinkomst även påverkas av förändring i arbetstid

334

och arbetskraftsdeltagande. Lantbrukare och andra företagare ingår i detta
underlag. Inkomst av kapital, rörelse och andra inkomstslag ingår (se not
tabell 3). Den sammanräknade inkomsten har ökat med ca 12 % för kvinnor
och ca 11 % för män mellan 1989 och 1990, vilket innebär en ökning med
11 100 kr för kvinnor och 15 400 kr för män, dvs. skillnaden i kronor ökar
trots ungefär samma procentuella ökning. Ensamstående har nominellt haft en
något svagare inkomstutveckling jämfört med samtaxerade och kvinnor har i
huvudsak haft en svagare utveckling än män.

Tabell 3. Sammanräknad inkomst för samtliga inkomsttagare, tkr,
1989 och 1990

	Kvinnor 1989	1990	Män 1989	1990
Ensamstående utan bam	82,6	92,3	105,6	117,3
Ensamstående med bam	107,8	119,5	163,5	182,7
Samtaxerade	93,8	106,1	162,9	181,2
Totalt	89,7	100,8	136,0	151,4

Sammanräknad inkomst utgör summan av de sex inkomstslagen inkomst av tjänst,
kapital, annan fastighet, tillfällig förvärvsverksamhet, jordbruksfastighet samt rörel-
se. I inkomstsummorna ingår också sociala förmåner så som sjukpenning,
föräldrapenning, arbetslöshetsersättning. Anm: I totalsiffran ingår även personer
som saknar taxeringskod.

Källa: SCB Be 20 SM 9201.

Den sammanräknade inkomsten ökar med stigande ålder och är som störst
i åldersgruppen 35-49 år. Inkomstökningen mellan 1989 och 1990 är likartad
för både kvinnor och män med en större ökning ju äldre man är. För män är
ökningen 9 000-20 000 kr och för kvinnor 8 000-15 000 kr. I den yngsta
åldersgruppen ökade inkomsten med 2 000 kr. Inkomsten efter skatt följer
samma mönster med större nettoinkomst med stigande ålder. Här sker dock
en omfördelning så att inkomstfördelningen blir jämnare. Ökningen blir
8 000-14 000 kr för män och 7 000-11 000 kr för kvinnor jämfört med
föregående år.

Årets intjänade genomsnittliga ATP-pensionspoäng är något större 1990
än föregående år och är beroende av både löneutveckling, arbetskrafts-
deltagande och basbelopp. För kvinnor ökade genomsnittet med 0,20 poäng
och för män med 0,17 poäng. Ökningen är 0,11 till 0,26 poäng i alla ålders-
grupper med undantag av 16-19 åringar och något högre för kvinnor. Den
största ökningen finns hos kvinnor över 35 år.

Andel utan pensionspoäng under 1990 har ökat något i flertalet ålders-
grupper för män medan andelen utan pensionspoäng för kvinnor har minskat
i samtliga åldersgrupper över 20 år. För 16-19 åringar ökar andelen för båda
könen.

Medelarbetstiden per vecka är oförändrat för män men har ökat med någon
10-dels timme per vecka i genomsnitt för kvinnor från 1989 till 1990.
Minskning för de yngsta samt för kvinnor under 25 år. Den höga vecko-
arbetstiden för män återspeglar att egna företagare ingår i underlaget

Prop. 1992/93:100

Bil.12

335

Tabell 4. Inkomster, pensionspoäng och veckoarbetstid efter åldersgrupper
1990

Prop. 1992/93:100

Bil.12

	1990						1989 Total	Förändring 89/90, %
	16-19	20-24	25-34	35-49	50-64	Total	1989 Total	Förändring 89/90, %
Sammanräknad inkomst1 (tkr), män	35,6	104,4	153,4	195,9	187,2	151,4	136,0	11,3
därav sociala ersättningar (tkr)	1,6	9,4	13,9	10,7	13,9	9,0	8,2	9,8
Sammanräknad inkomst1 (tkr), kvinnor	31,7	91,3	110,2	130,6	122,7	100,8	89,7	12,4
därav sociala ersättningar (tkr)	2,2	16,6	26,0	13,3	11,1	11,0	9,6	14,6
Inkomst efter skatt (tkr), män	26,1	70,9	101,7	122,6	114,1	96,5	84,7	13,9
kvinnor	23,7	63,2	75,4	86,5	80,9	69,2	60,5	14,4
Genomsnittlig pensionspoäng, män	1,51	3,00	4,23	4,91	4,80	4,37	4,20	4,0
kvinnor	1,25	2,50	2,92	3,46	3,37	3,11	2,91	6,9
Andel utan pensionspoäng, män	66,9	14,8	7,5	4,4	4,7	12,2	11,8	3,4
kvinnor	69,4	15,3	9,6	6,5	13,6	15,9	16,3	-2,5
Medelarbetstid per vecka, män	31,6	40,0	41,7	43,0	39,9	41,5	41,5	0,0
kvinnor	27,7	35,8	33,6	34,5	31,5	33,7	33,5	0,6

Sammanräknad inkomst, se föregående tabell.

Källa: SCB Be 20 SM 9201 (Inkomster), RFV (pensioner), SCB AKU grund-
tabeller (arbetstid).

336

Bilaga 12.13 Prop. 1992/93:100
Bil. 12
Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser

Sedan 1988 har könsfördelningen i statliga myndighetsstyrelser på central
och regional nivå redovisats varje år för att ge riksdagen möjlighet att kunna
följa utvecklingen. Bakgrunden är de mål för kvinnorepresentationen i statliga
organ som föreslogs i propositionen (1987/88:105, AU 17, rskr. 364) om
jämställdhetspolitiken inför 90-talet. Det första etappmålet som angavs i pro-
positionen om 30 % kvinnor år 1992 är nu uppnått. Den sammanlagda
andelen kvinnor i de centrala och regionala styrelserna är nu 30 procent. Jäm-
fört med redovisningen i förra årets budgetproposition har en del förändringar
skett i departementsorganisationen. Några myndigheter har upphört och andra
har tillkommit Det totala antalet redovisade styrelser på central nivå är nu 119
jämfört med 118 förra året och 123 år 1990. Årets redovisning avser
förhållanden per den 1 juli 1992. Andelen kvinnor i statliga kommittéer redo-
visas årligen i kommittéberättelsen.

Centrala myndigheters styrelser

De centrala myndigheter som ingår i redovisningen har en styrelse med
beslutsfunktioner enligt verksförordningens (1987:1100) modell. Detta för att
åstadkomma enhetlighet i redovisningen. Därtill redovisas även könsfördel-
ningen i de affärsdrivande verken samt några myndigheter som har råd istället
för styrelse.

Av tabell 1 och 2 nedan framgår att andelen kvinnor bland de ordinarie
ledamöterna ökat med fem procentenheter sedan förra året. De uppgår nu till
36 % (med ordinarie ledamöter avses även ordförande). Högst andel kvinn-
liga ledamöter finns i styrelser under Kulturdepartementet, 49 %.

Andelen kvinnliga ordföranden har ökat från 10 % till 18 % sedan förra
året. 7 av 15 styrelser under Kulturdepartementet har kvinnliga ordföranden.
Tre departement har inte utsett någon kvinnlig ordförande i de redovisade
styrelserna.

Regionala myndigheters styrelser

I tabell 3-5 redovisas andelen kvinnor i 10 regionala myndighetsgrupper
jämfört med 12 förra året. Studiemedelsnämndema och vuxenutbildnings-
nämndema med en traditionellt relativt hög andel kvinnor har upphört som
regionala myndigheter. Försäkringskassor och utvecklingsfonder är ej re-
gionala myndigheter men finns med i redovisningen eftersom de har vissa
myndighetsliknande uppgifter. Uppgifterna omfattar samtliga län och avser
även här förhållanden per den 1 juli 1992. Redovisningen bygger på upp-
gifter som länsstyrelserna fått i uppgift att lämna.

337

22 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 12

Kvinnorna utgjorde 27 % av de ordinarie ledamöterna (inkl, ordförande). Prop 1992/93’100
Motsvarande andel för år 1991 var 26 %. Av tabell 3 framgår att flest kvinn- gy |2
liga ledamöter återfinns i försäkringskassornas styrelser, 43 %. I länsarbets-
nämndernas styrelser ökade kvinnorepresentationen med 7 procentenheter
från 22 % till 29 %. AMU-styrelsema däremot har 17 % kvinnor. Lägst andel
kvinnor har skogsvårdsstyrelsema, 14 %.

Tabell 4 visar hur de nominerande organisationernas representanter i
styrelserna fördelar sig på kön. Här avses således endast de ledamöter som
enligt myndighetens instruktion har att företräda sin organisation i styrelsen.
Samtliga andra ledamöter redovisas under övriga.

Andelen kvinnor bland de ledamöter som nominerats av en organisation
har ökat med en procentenhet. Störst har ökningen varit för SACO, 10
procentenheter. Bland de politiska partierna har moderata samlingspartiet,
socialdemokraterna och vänsterpartiet ökat andelen kvinnor bland de leda-
möter som dessa partier föreslagit i styrelserna. Centerpartiets andel är oför-
ändrad och folkpartiet liberalernas andel har minskat med en procentenhet.
För KDS finns som nytt riksdagsparti ingen jämförelse. Ny demokrati har
inga ledamöter i de regionala styrelserna, bl.a. beroende på att partiet inte
deltog i landstingsvalet Vänsterpartiets ökning avser 2 kvinnor jämfört med
en kvinna förra året.

Tabell 5 visar andelen kvinnor i de regionala styrelserna fördelade på län.
Liksom tidigare år är variationen mellan länen stor. Högst andel kvinnliga
ledamöter har Gävleborgs län, 34 % vilket är en ökning med 5 procentenheter
jämfört med föregående år. Lägst andel har Malmöhus län som minskat sin
andel kvinnor från 20 % till 17 %. I 15 län har kvinnornas andel ökat, 7 län
minskade sin kvinnorepresentation.

Tabell 1. Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelser fördelade på
departement; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare

Ordförande Ledamöter

Dep.	antal kv 1992	m	kvinnor antal 1992	% 1992	% 1991	män antal 1992	% 1992	% 1991	samtliga antal 1992	% 1992
Ju	1	4	13	32	39	28	68	61	41	100
UD	0	8	28	37	36	47	63	64	75	100
Fö	2	11	30	25	25	88	75	75	118	100
S	3	9	50	43	29	65	57	71	115	100
K	2	11	42	39	28	67	61	72	109	100
Fi	0	11	33	31	25	73	69	75	106	100
U	2	4	13	28	37	34	72	63	47	100
Jo	1	6	19	33	31	38	67	69	57	100
A	1	7	34	39	29	54	61	71	88	100
Ku*	7	8	64	49	36	66	51	64	130	100
N**	2	11	28	29	24	68	71	76	96	100
C	0	2	7	41	36	10	59	64	17	100
M	1	5	14	27	28	38	73	72	52	100
Totalt	22	97	375	36	31	676	64	69	1 051	100

*1991 års siffror avser Bostadsdepartementet
**1991 års siffror avser Industridepartementet

338

Tabell 2. Könsfördelningen i centrala statliga lekmannastyrelserfördelade på
myndighet; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare

Ordförande Antal ledamöter

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

inkl, ordförande

Centrala myndigheter	kv	m	kv	m	samt- liga
Justitiedepartementet
Domstolsverket		1	1	7	8
Rikspolisstyrelsen		1	1	7	8
Kriminalvårdsstyrelsen		1	4	2	6
Brottsförebyggande rådet		1	4	4	8
Datainspektionen	1		3	8	11
Utrikesdepartementet
SIDA		1	5	7	12
Sandö U-centrum		1	3	8	11
SAREC		1	4	8	12
Nordiska afrikainstitutet		1	2	3	5
BITS		1	4	7	11
SWEDECORP		1	4	5	9
Kommerskollegium		1	4	4	8
Swedfund International AB		1	2	5	7
Försvarsdepartementet
Fortifikationsförvaltningen		1	2	8	10
Försvarets materielverk		1	2	8	10
Försvarets förvaltningshögskola		1	2	9	11
Försvarets datacenter		1	2	5	7
Kustbevakningen		1	1	8	9
Överstyrelsen för civil beredskap	1		2	7	9
Statens räddningsverk		1	3	5	8
Styrelsen för psykologiskt försvar		1	2	7	9
Försvarets forskningsanstalt		1	4	7	11
Försvarshögskolan		1	2	7	9
Försvarets personalnämnd		1	4	5	9
Flygtekn. försöksanstalten		1	0	7	7
V apenfristyrelsen	1		4	5	9
Socialdepartementet
Socialstyrelsen		1	4	6	10
Läkemedelsverket		1	1	5	6
Statens institut för psykosocial
miljömedicin		1	4	7	11

339

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Ordförande

Antal ledamöter
inkl, ordförande

Centrala myndigheter	kv	m	kv	m	samt- liga
Rättsmedicinalverket		1	2	5	7
Riksförsäkringsverket		1	4	6	10
Statens bakteriologiska laboratorium		1	1	5	6
Folkhälsoinstitutet	1		6	5	11
Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor		1	8	3	11
Bammiljörådet	1		7	3	10
Statens handikappråd		1	5	12	17
Statens beredning för utvärdering
av medicinsk metodik		1	4	5	9
Nämnden för vårdartjänst	1		4	3	7
Kommunikationsdepartementet
Postverket		1	4	5	9
Televerket		1	4	6	10
Statens järnvägar		1	3	7	10
Banverket		1	3	7	10
Vägverket		1	4	5	9
T rafiksäkerhets verket		1	4	5	9
Sjöfartsverket		1	3	5	8
Handelsflottans kultur- och
fritidsråd	1		3	7	10
SMHI		1	2	5	7
Luftfartsverket		1	3	4	7
Statens väg- och trafikinstitut		1	4	5	9
Statens geotekniska institut	1		3	3	6
Telestyrelsen		1	2	3	5
Finansdepartementet
Riksgäldskontoret		1	1	7	8
Statskontoret		1	4	4	8
General tullstyrelsen		1	3	5	8
Byggnadsstyrelsen		1	4	6	10
Statistiska centralbyrån		1	6	6	12
Finansinspektionen		1	2	5	7
Riksrevisionsverket		1	4	6	10
Riksskatteverket		1	0	11	11
Boverket		1	3	5	8

340

________________________________________________________________ Prop. 1992/93:100
Ordförande Antal ledamöter R ] , -
inkl, ordförande

Centrala myndigheter	kv	m	kv	m	samt- liga
Statens arbetsgivarverk		1	4	12	16
Statens löne- och pensionsverk		1	2	6	8
Utbildningsdepartementet
Kungliga biblioteket	1		3	5	8
Arkivet för ljud och bild		1	3	3	6
Centrala studiestödsnämnden		1	3	8	11
Manne Siegbahninstitutet för fysik		1	0	8	8
Institutet för rymdfysik		1	1	7	8
Statens psykologisk-pedagogiska
bibliotek	1		3	3	6
Jordbruksdepartementet
Statens jordbruksverk		1	3	5	8
Statens livsmedelsverk		1	4	8	12
Skogsstyrelsen		1	2	7	9
Fiskeriverket		1	2	5	7
Statens utsädeskontroll	1		3	3	6
Statens maskinprovningar		1	2	7	9
Statens veterinärmedicinska anstalt		1	3	3	6
Arbetsmarknadsdepartementet
Arbetsm arknadssty relsen		1	3	4	7
AMU-styrelsen	1		6	6	12
Aibetsmiljöinstitutet		1	7	9	16
Arbetarskyddsstyrelsen		1	1	7	8
Arbetsmilj öfonden		1	4	8	12
Arbetslivscentrum		1	4	6	10
Arbetslivsfonden		1	4	7	11
Glesbygdsmyndigheten		1	5	7	12
Kulturdepartementet
Statens kulturråd		1	5	7	12
Riksarkivet	1		4	5	9
Riksantikvarieämbetet och statens
historiska museer	1		5	6	11
Statens konstmuseer		1	5	4	9
Livrustkammaren, Skoklosters slott
och Hallwylska museet		1	4	3	7

341

________________________________________________________________ Prop. 1992/93:100

Ordförande Antal ledamöter
inkl, ordförande 12

Centrala myndigheter	kv	m	kv	m	samt- liga
Naturhistoriska riksmuseet		1	6	3	9
Statens sjöhistoriska museer	1		4	8	12
Folkens museum - etnografiska	1		4	3	7
Arkitekturmuseet		1	5	4	9
Statens musiksamlingar		1	4	4	8
Talboks- och punktskriftsbiblioteket	1		6	2	8
Statens invandrarverk	1		5	4	9
Dialekt- och ortsnamnsarkiven
samt svenskt visarkiv		1	0	6	6
Svenskt biografiskt lexikon		1	3	4	7
Statens biografbyrå	1		4	3	7
Näringsdepartementet
Närings- och teknikutvecklingsverket	1		3	6	9
Statens institut för byggnadsforskning		1	2	5	7
Statens råd för byggnadsforskning		1	3	4	7
Sprängämnesinspektionen		1	2	6	8
Sveriges geologiska undersökning		1	2	5	7
Nämnden för statens gruvegendom		1	1	3	4
Statens provningsanstalt		1	2	5	7
Styrelsen for teknisk ackreditering		1	3	5	8
Rymdstyrelsen	1		2	5	7
Patent- och registreringsverket		1	2	6	8
Bränslenämnden		1	2	5	7
Elförsörjningsnämnden		1	1	9	10
Styrelsen för Sverigebilden		1	3	4	7
Civildepartementet
Kammarkollegiet		1	3	4	7
Konsumentverket		1	4	6	10
Miljö- och naturresursdepartementet
Statens naturvårdsverk		1	3	7	10
Kemikalieinspektionen	1		3	6	9
Statens lantmäteriverk		1	1	6	7
Centralnämnden för fastighetsdata		1	1	7	8
Statens strålskyddsinstitut		1	4	5	9
Statens kämkraftinspektion		1	2	7	9

342

Tabell 3 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser; ordinarie
ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Myndighetsgrupper	Kvinnor % 1992	1991	Förändring procentenheter
Försäkringskassor	43	42	+ 1
Arbetslivsfonder	37	37	0
Länsskattemyndigheter	31	29	+2
Kronofogdemyndigheter	30	34	-4
Länsbostadsnämnder	30	32	-2
Länsar be tsnäm nder	29	22	+7
Länsstyrelser	24	19	+5
Utvecklingsfonder	18	17	+ 1
AMU-myndigheter	17	14	+3
Skogsvårdsstyrelser	14	10	+4
Samtliga	27	26	+ 1

Tabell 4 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser fördelade efter
nominerande organisation*; ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare
(procent)

Ledamoten nominerad av	Kvinnor % 1992	1991	Förändring procentenheter
LO	29	26	+3
TCO	43	40	+3
SACO	63	53	+ 10
kds	13	-	-
C	22	22	0
fp	29	30	-1
m	21	16	+5
s	25	22	+3
y**	22	11	+11
övriga***	27	29	-2
Samtliga	27	26	+ 1

* Avser andelen kvinnor av de ledamöter som den nominerande organisationen
föreslagit i enlighet med resp, myndigheters instruktion. Svenska Arbetsgivare-
föreningen (SAF) har beslutat att inte längre föreslå ledamöter i bl.a. de regionala
statliga styrelserna.

**Vänsterpartiet har endast sammanlagt sju ledamöter i de regionala styrelserna. Av
dessa är två kvinnor. År 1991 hade vänsterpartiet en kvinna.

***Avser samtliga övriga ledamöter i styrelserna. Här återfinns således bl.a. leda-
möter som nominerats av kommun- resp, landstingsförbunden.

343

Tabell 5 Andelen kvinnor i regionala myndigheters styrelser fördelade på län;
ordinarie ledamöter exkl. personalföreträdare (procent)

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Län	Kvinnor % 1992	1991	Förändring procentenheter
Gävleborg	34	29	+5
Kristianstad	33	32	+1
Västerbotten	33	25	+8
Göteborg och Bohus	32	30	+2
Kopparberg	31	36	-5
Uppsala	30	31	-1
Västmanland	30	30	0
Södermanland	30	29	+ 1
Jönköping	30	24	+6
Halland	29	28	+ 1
Blekinge	28	26	+2
Norrbotten	28	24	+4
Älvsborg	27	29	-2
Stockholm	27	26	+ 1
Kronoberg	26	26	0
Kalmar	26	24	+2
Örebro	25	23	+2
Skaraborg	24	27	-3
Värmland	24	23	+ 1
Gotland	24	21	+3
Jämtland	23	17	+6
Östergötland	22	23	-1
Västernorrland	20	25	-5
Malmöhus	17	20	-3
Samtliga	27	26	+ 1

344

Register

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

Sid.

3	Inledning
5	A.	Kulturdepartementet m.m.	Anslag kr
5	1.	Kulturdepartementet, ramanslag	42 386 000
5	2.	Utredningar m.m., ramanslag	13 300 000
5	3.	Internationellt samarbete m.m., reservationsanslag	1 345 000
	Summa littera A		57 031 000
6	B.	Kulturverksamhet m.m.
15		Allmän kulturverksamhet m.m.
39	1.	Statens kulturråd, ramanslag	25 663 000
40	2.	Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., reservationsanslag	118 572 000
54	3.	Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag	9 372 000
55	4.	Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag	25 000 000
58		Ersättningar och bidrag till konstnärer
60	5.	Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer	56 785 000
61	6.	Bidrag till konstnärer, reservationsanslag	31 624 000
64	7.	Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag	21 467 000
66	8.	Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras
		verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag	86 444 000
69	9.	Ersättning till rättighetshavare på musikområdet	3 375 000
70		Teater, dans och musik
70	10.	Bidrag till Svenska riksteatem, Operan och Dramatiska teatem	609 185 000
77	11.	Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag	69 664 000
80	12.	Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag	1 000
80	13.	Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag	226 270 000
82	14.	Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag	370 500 000
86	15.	Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m., reservationsanslag	57 756 000
87	16.	Bidrag till Musikaliska akademien	3 424 000

345

89 89	17.	Bibliotek Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag	35 292 000	Prop. 1992/93:100 Bil. 12
91		Bildkonst, konsthantverk m.m.
91	18.	Statens konstråd, ramanslag	5 041 000
95	19.	Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag	28 038 000
96	20.	Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, förslagsanslag	3 000 000
97	21.	Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag	1 520 000
98	22.	Bidrag till Akademien för de fria konsterna	1 580 000
98	23.	Främjande av hemslöjden, förslagsanslag	15 742 000
102		Arkiv
112	24.	Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag	183 842 000
117	25.	Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv,förslagsanslag	* 26 452 000
118	26.	Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag	3 238 000
121		Kulturmiljövård
130	27.	Riksantikvarieämbetet, ramanslag	126 452 000
132	28.	Kulturmiljövård, reservationsanslag	70 213 000
134	29.	Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag	1 000
134	30.	Kulturstöd vid ombyggnad m.m., förslagsanslag	120 000 000
148		Museer och utställningar
167	31.	Centrala museer Myndigheter, ramanslag	389 060 000
168	32.	Centrala museer: Stiftelser	102 683 000
168	33.	Bidrag till vissa museer m.m.	113 610 000
174	34.	Bidrag till regionala museer,förslagsanslag	79 268 000
176	35.	Riksutställningar	33 360 000
178	36.	Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag	80 000
180		Forskning
180	37.	Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, reservationsanslag	* 30 855 000
181		Lokalförsörjning m.m.
181	38.	Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål, reservationsanslag	3 000 000
	Summa littera B 3		087 429 000

346

183	C.	Massmedier m.m.	Prop. 1992/93:100
186		Film m.m.	Bil. 12
186	1.	Statens biografbyrå, ramanslag	7 728 000
188	2.	Stöd till svensk filmproduktion m.m.,
		reservationsanslag	61 500 000
189	3.	Stöd till filmkulturell verksamhet,
		reservationsanslag	68 298 000
191	4.	Stöd till fonogram och musikalier,
		reservationsanslag	12 377 000
195		Dagspress och taltidningar
198	5.	Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden,
		ramanslag	5316000
200	6.	Driftsstöd till dagspressen, förslagsanslag	420 000 000
202	7.	Utvecklingsstöd till dagspressen,
		reservationsanslag	7 800 000
203	8.	Täckande av förluster vid statlig kredit-
		garanti till dagspressen, förslagsanslag	1 000
203	9.	Distributionsstöd till dagspressen,
		förslagsanslag	75 000 000
204	10.	Stöd till radio- och kassettidningar,
		förslagsanslag	101 974 000
209		Litteratur och tidskrifter
209	11.	Litteraturstöd, reservationsanslag	40 866 000
213	12.	Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag	19 450 000
216	13.	Stöd till bokhandel, reservationsanslag	8 030 000
219	14.	Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
		och litteratur, reservationsanlag	8 576 000
224	15.	Talboks- och punktskriftsbiblioteket, ramanslag	62 323 000
230	16.	Bidrag till Svenska språknämnden och
		Sverigefinska språknämnden, förslagsanslag	3 128 000
232		Radio och television
232		Den avgiftfmansierade radio- och TV-verksamheten
245	17.	Kabelnämnden, förslagsanslag	4 204 000
248	18.	Kåmdionämnden, förslagsanslag	4 761 000
250	19.	Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige
		och Finland, förslagsanslag	27 132 000
253	20.	Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen
		och till europeiskt mediesamarbete,
		reservationsanslag	16 287 000
	Summa littera C 954 751 000

D.	Invandring m.m.
1.	Statens invandrarverk, ramanslag	613 888 000
2.	Förläggningskostnader m.m., förslagsanslag	6 407 000 000
3.	Åtgärder för invandrare, reservationsanslag	20 926 000
4.	Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag	269 960 000
5.	Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag	4 295 000 000
6.	Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen, reservationsanslag	15 589 000
7.	Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.,
	ramanslag	3 829 000
8.	Lån till hemutrustning for flyktingar, m.fl., förslagsanslag	92 264 000
9.	Utlänningsnämnden, ramanslag	51 550 000
10.	Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m., reservationsanslag	2 000 000
11.	Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, reservationsanslag	10 000 000

Summa littera D 11 782 006 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 12

E. Jämställdhetsfrågor

1. Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag 6 575 000

2. Särskilda jämställdhetsåtgärder,

reservationsanslag 10 556 000

Summa littera E 17 132 000

Summa Kulturdepartementet

15 898 349 000

348

Bilagor			Prop. 1992/93:100
298	12.1	Sammanfattning av rapporter m.m. från Statens kulturråd om ett vidgat deltagande i kulturlivet	Bil. 12
301	12.2	Sammanfattning av uppdrag till Statens kulturråd om kulturin- stitutionernas verksamhet för bam och ungdom
305	12.3	Sammanfattning av Statens kulturråds plan för vidgat del- tagande i kulturlivet samt Riksarkivets, Riksantikvarieämbetets och Svenska Filminstitutets bedömingar inom resp, verksam- hetsområde
309	12.4	Sammanfattning av Statens kulturråds förslag om huvud- mannaskapet för Södra teatem och det framtida utnyttjandet av Södra teatem
311	12.5	Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden över Statens kulturråds förslag om huvud- mannaskapet för Södra teatem och det framtida utnyttjandet av Södra teatem
312	12.6	Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:31) Statens arkiv- depåer, en utvecklingsplan till år 2000
314	12.7	Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1991:31) Statens arkivdepåer, en utvecklingsplan till år 2000
321	12.8	Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:107) Kulturstöd vid ombyggnad
324	12.9	Förteckning över remissinstanser och sammanställning av remissyttranden över betänkandet (SOU 1992:107) Kulturstöd vid ombyggnad
331	12.10	Lagen (1989:41) om TV-avgift
332	12.11	Lagen (1986:3) om rundradiosändning av här finländska tele- visionsprogram
333	12.12	Fördelning av ekonomiska resurser mellan kvinnor och män
337	12.13	Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser

349

gotab 42659, Stockholm 1992

Regeringens proposition

1992/93:100 Bilaga 13

Näringsdepartementet

(tolfte huvudtiteln)

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13

Bilaga 13 till budgetpropositionen 1993

N äringsdepartementet

(tolfte huvudtiteln)

Prop.

1992/93:100

Bil. 13

Näringsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992

Föredragande: statsrådet Lundgren

Anmälan till budgetpropositionen 1993

Inledning

Näringspolitiken

Till Näringsdepartementet hör bl.a. frågor inom följande områden:

- de allmänna riktlinjerna för näringspolitiken,

- övergripande näringspolitiska frågor,

- företagens allmänna utvecklingsbetingelser, service, utbildning m.m.,

- industrins finansiering, bl.a. vissa exportkreditfrågor,

- förvaltning och avyttring av aktier eller andra tillgångar i vissa helt
eller delvis statligt ägda företag,

- näringsfrihet och inrike shandel,

- pris- och konkurrensförhållanden,

- byggnadsväsendet och viss byggforskning,

- mineralfrågor,

- teknisk forskning och utveckling,

- patent- och registreringsverksamhet,

- skydd för varumärken, mönster och namn,

- teknisk kontroll, provning och mätning, vissa säkerhetsfrågor,

- turism,

- energiforsöijning, energiforskning, kommunal energiplanering och
beredskap inom energiområdet.

En av regeringens främsta uppgifter är att bryta den ekonomiska
stagnationen och att återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagar-
nation med en stark och växande ekonomi. I näringspolitiken betonas
enskilt ägande, företagande och sparande, avskaffandet av tillväxthäm-
mande skatter, avreglering och ökad konkurrens, effektivisering och

privatisering av de statliga företagen samt ett snabbt inträde i EG. De
näringspolitiska beslut som riksdagen fattat under senare tid innebär
sammantagna att en kraftig omläggning har genomforts av näringspoliti-
ken.

Den övergripande näringspolitiken omfattar ett brett område av frågor
inom alla samhällsområden. Till Näringsdepartementets ansvarsområde
hör de allmänna riktlinjerna for näringspolitiken och de övergripande
näringspolitiska frågorna. Under senare tid har betydelsefulla åtgärder
vidtagits för avreglering och konkurrens inom nästan alla samhällsekto-
rer. Regeringen avser att fortsätta och utveckla de samlade näringspoli-
tiska insatserna för att stärka marknadsekonomin, riva tillväxthinder och
förbättra det långsiktiga näringsklimatet i Sverige.

Sett över en längre tid har det blivit allt dyrare och krångligare att
starta och driva företag i Sverige. Samtidigt har skatte- och socialför-
säkringssystemen byggts ut så att de sammantagna diskriminerat be-
skattat arbete och i många fall motverkat en återgång till arbete från
stöd inom försäkringssystemet. Politiken har i hög grad varit inriktad på
att fördela redan skapad välfärd, medan drivkrafterna för skapandet av
ny välfärd och nya arbeten har hållits tillbaka.

Näringspolitikens huvuduppgift är nu att återskapa goda förutsättning-
ar for produktiva investeringar och produktivt arbete i Sverige. För
detta måste drivkrafter skapas. Det privata näringslivet måste ges en
väsentligt bättre konkurrenskraft och bättre förutsättningar att växa.

Dessa krav förstärks av Sveriges anknytning till EG:s inre marknad
genom EES-avtalet. Det innebär att svenska företag och svenska konsu-
menter kan dra nytta av den europeiska inre marknadens ökade utbud
och ökade avsättningsmöjligheter. Konkurrensen skärps på såväl export-
som hemmamarknaderna, vilket bidrar till en för konsumenterna gynn-
sam prispress samtidigt som strukturomvandlingen förstärks, särskilt
inom sektorer som tidigare varit avskärmade från internationell konkur-
rens.

Den ökande internationaliseringen skärper kraven ytterligare på den
svenska ekonomin och politiken. Internationell konkurrens medför ett
starkt omvandlingstryck. För att Sverige skall kunna hävda sig i kon-
kurrensen räcker det inte längre med att kunna producera exportvaror
till konkurrenskraftiga priser. Lönsamheten måste vara minst lika hög
for investeringar i Sverige som i andra länder. Ersättningen till en
internationellt rörlig arbetskraft, liksom villkoren för entreprenörer,
måste vara jämförbar med vad andra länder kan erbjuda. Det är av-
görande för att vi skall kunna dra till oss de investeringar och den
produktion som krävs för ett fortsatt högt välstånd.

För att samhällets resurser skall kunna användas effektivt måste ex-
pansionsutrymme skapas for den konkurrensutsatta sektorn i svensk
ekonomi. För att öka nyföretagandet och minska riskerna för att mark-
nadsdominans och monopoltendenser utvecklas är det viktigt att mark-
nadstillträdet är fritt. Olika typer av regleringar är ofta ett av de vikti-
gaste hindren för nyetableringar.

1980-talets gradvisa försämring av den svenska produktionens kost-
nadsläge är nu på väg att vändas genom en målmedveten politik för

Prop. 1992/93

Bil. 13

prisstabilitet. De senaste årens strukturella förändringar i ekonomin -
satsningen på ny teknologi, skattereformen, till väx tbe främjande skatte-
lättnader för bl.a. småföretag, avregleringen av de finansiella markna-
derna och förändringarna av socialförsäkringssystemet - underlättar en
effektiv användning av de svenska resurserna.

Regeringens näringspolitiska arbete redovisas nedan under sex huvud-
områden:

- Satsning på småföretagande och tillväxtföretag

- Privatisering av statligt ägda företag

- Konkurrenspolitik

- Teknologisk infrastruktur

- Teknisk forskning och utveckling

- Energipolitik

Satsning på småföretagande och tillväxtföretag

Den nya industriella tillväxten måste i huvudsak komma från de små
och medelstora företagen. De stora företagen är viktiga som drivkrafter
men kan inte förväntas att i tillräcklig utsträckning öka sin produktion
och sysselsättning. Ny innovativ kraft måste tillföras näringslivet genom
etablering av nya företag och genom att tillväxtmöjligheterna stärks för
särskilt små och medelstora företag.

Regeringen lade hösten 1991 fram ett program för stimulans av till-
växten av små och medelstora företag (prop. 1991/92:51, bet.
1991/92:NU14, rskr. 1991/92:93). Programmet omfattar bl.a. avregle-
ringar, effektivare konkurrens och förbättrad riskkapitalförsöijning.
Statsmakterna har vidare beslutat om ett flertal förändringar av skatte-
politiken till fördel för småföretagen.

Riksdagen beslutade våren 1992 om avveckling av löntagarfonderna.
Bl.a. avsattes 6,5 miljarder kronor för att förbättra riskkapitalförsöij-
ningen för små och medelstora företag. Regeringen redovisade i propo-
sitionen (1992/93:41) Kapital för tillväxt förslag avseende dels organisa-
torisk struktur for riskkapitalverksamheten, dels den utskiftning av
ägandet som förordats. Riksdagen beslutade (bet. 1992/93:FiU3, rskr.
1992/93:25) i enlighet med regeringens förslag. Det innebär att huvud-
delen av aktierna i de bolag som skall arbeta med riskkapitalfinansiering
kommer att ägas av de ca 16 000 företag som debiterats vinstdelnings-
skatt. Utskiftningen av aktier beräknas att vara avslutad vid årskiftet
1992/93 varvid verksamheten sätts igång. Bolagens aktier skall snarast
marknadsnoteras.

Regeringen har vidare i propositionen (1992/93:82) Kapital för nya
företag, m.m. lagt fram förslag till bl.a. riktlinjer för och organisation
av statens medverkan vid finansiering av företagsetableringar och ut-
vecklingsprojekt i unga företag. Industrifondens verksamhet ändras så
att den koncentreras till nya och unga företag. Däijämte föreslås ett
särskilt ny företagarlån. Riksdagen har beslutat (bet. 1992/93:NU19,
rskr. 1992/93:145) i enlighet med regeringens förslag.

Prop. 1992/93

Bil. 13

Dessa insatser for att väsentligt förstärka riskkapitalförsöij ningen in-
nebär också förbättrade möjligheter till finansiering av utvecklingspro-
jekt baserade på forskning och utveckling vid högskolorna.

Ytterligare insatser vad gäller bl.a. avreglering och regelförenkling
bereds inom regeringskansliet.

Riksdagen beslutade våren 1992 (bet. 1991/92:KrU16, rskr.
1991/92:196) att avveckla Sveriges turistråd. Därvid lades fast att sta-
tens mål for insatser inom turismområdet främst bör vara att dels påver-
ka Sverigebilden utomlands genom att sprida allmän utlandsinriktad
Sverigeinformation, dels bistå med sådana exportfrämjande marknads-
föringsinsatser som kommer turismbranschen i dess helhet till godo.
Mot denna bakgrund inrättades den 1 juli 1992 Styrelsen for Sverige-
bilden som skall genomföra informations- och marknadsföringsverksam-
het med inriktning på att presentera Sverige utomlands.

Det är angeläget att öka inflödet av utländska investeringar till
Sverige både för att öka kapitaltillflödet och for att tillföra industriell
och kommersiell kompetens. Informationen om Sverige som investe-
ringsland har därför förstärkts. Denna informationsverksamhet bör
integreras med den övriga informationsverksamhet som Styrelsen för
Sverigebilden bedriver. Styrelsen bör därför ges ansvar även för den
investeringsinriktade informationen utomlands.

Privatisering av statligt ägda företag

Den statliga företagssektorn är stor och representerar ett antal skilda
verksamhetsinriktningar, alltifrån små bolag med speciell verksamhet
till stora industriföretag med kommersiell inriktning. Till detta kommer
ett antal affärsverk och finansinstitutioner. Totalt omfattar den statliga
företagssektorn ett 40-tal aktiebolag som i flertalet fell är moderbolag i
en koncern, sju affärsverk samt sex finansinstitut där staten äger minst
50 % av aktiekapitalet. De hel- eller delägda statliga företagen äger helt
eller delvis ca 450 bolag. Den sammanlagda omsättningen i den statliga
företagssektorn uppgick år 1991 till 208 miljarder kronor. De statliga
kreditinstitutens utlåning var vid slutet av samma år drygt 400 miljarder
kronor. Totalt sysselsatte den statliga företagssektorn år 1991 ca
260 000 personer.

Regeringens privatiseringsprogram inleddes sedan riksdagen i decem-
ber 1991 bifallit regeringens proposition (1991/92:69) om privatisering
av statligt ägda företag, m.m. och bemyndigat regeringen att sälja sta-
tens aktier i 34 helt eller delvis ägda bolag (bet. 1991/92:NU10, rskr.
1991/92:92). I riksdagsbeslutet om nyteckning av aktier i Nordbanken
(prop. 1991/92:21, bet. 1991/92:NU4, rskr. 1991/92:8) fick regeringen
bemyndigande att sälja aktierna i banken.

Arbetet med bolagisering av statlig verksamhet som en förberedelse
for privatisering har fortsatt. Vid årsskiftet 1991/92 ombildades Statens
Vattenfallsverk till Vattenfall AB. Den 1 juli 1992 överfördes verksam-
heten vid Domänverket till aktiebolagsform, Domän AB. Vidare har
från samma tidpunkt verksamheten vid Statens Hundskola bolagiserats.

Prop. 1992/93

Bil. 13

I enlighet med riksdagens beslut skall regeringen varje år i budget-
propositionen lämna en redogörelse över privatiseringsprogrammet.

I maj 1992 har staten utfärdat och sålt köprätter avseende sitt innehav
(48 %) i SSAB Svenskt Stål AB. Erbjudandet avsåg ett paket till ett pris
av ca 14 600 kr jämte courtage. Vaije paket bestod av en statsobligation
med nollkupongskonstruktion på nominellt 17 000 kr förfallande till
betalning den 31 januari 1994 plus 100 köprätter att köpa 100 aktier i
SSAB till kursen 170 kr per aktie senast den 15 februari 1994. Det
belopp som återbetalas för statsobligationen den 31 januari 1994 mot-
svarar köpeskillingen för de 100 SSAB-aktiema. Statsobligationen och
köprättema kan disponeras var för sig. Svenska folkets efterfrågan på
SSAB-paket blev mer än tre gånger större än tillgången. Totalt tecknade
sig ca 118 000 personer för ca 207 000 paket. Totalt erbjöds allmän-
heten att teckna 66 666 paket. Även kvoten för institutionella placerare
om ca 60 000 paket övertecknades kraftigt med ca 1 400 anmälnings-
sedlar omfattande 290 000 paket. Bland SSAB-anställda ingav ca 1 200
personer anmälningssedlar om 1 900 paket. Genom Aktieinvest kunde
delar av paket köpas. Ca 3 500 personer förvärvade på detta vis 1 500
paket.

I maj 1992 var också privatiseringen av Svalöf AB, som arbetar med
växtförädling inom lantbruk och trädgård, klar. Staten sålde då sitt 50-
procentiga innehav i företaget motsvarande 112 000 aktier till hälften-
ägaren Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR). Efter privatiseringen
kommer de två växtförädlingsföretagen Svalöf AB och W. Weibulls AB
att samordna sin verksamhet. Köpeskillingen för aktierna som SLR
förvärvade var 51 750 000 kr. Aktierna tillträddes den 1 juni 1992.

I augusti 1992 sålde staten merparten av sitt aktieinnehav i Svensk
Avfallskonvertering AB (SAKAB) till WMI Sellbergs AB. WMI
Sellbergs AB ingår i den internationella koncernen Waste Management
International som är världsledande i avfallskonverteringsbranschen.
Genom försäljningen kunde regeringen kombinera höga mål på miljö-
området med ambitionen att privatisera statliga företag. Genom för-
säljningen får SAKAB tillgång till WMI Sellbergs tekniska och ekono-
miska resurser. Före försäljningen ägde staten ca 96 % av aktierna i
SAKAB. Resterande ca 4 % ägdes till lika delar av Svenska Kommun-
förbundet och Näringslivets stiftelse för avfallsbehandling. Den totala
köpesumman var 340 miljoner kronor varav statens andel var 326 miljo-
ner kronor. Efter den 24 augusti 1992 äger WMI Sellbergs 90,1 % av
aktierna i SAKAB medan staten äger 9,9 %.

I september 1992 sålde staten sitt aktieinnehav i Nordiska satellitak-
tiebolaget NSAB, som äger Tele-X-satelliten, till Filmnet och Svenska
rymdaktiebolaget. Efter försäljningen äger Filmnet 85 % av aktierna i
NSAB och statliga Svenska rymdaktiebolaget 15 %. Köpeavtalet byggde
bl.a. på att NSAB under de följande månaderna anskaffade ytterligare
satellitkapacitet som komplement och efterföljare till Tele-X. Privati-
seringen av statens aktieinnehav i NSAB innebar en riktig kommersiell
lösning för Tele-X-satellitens framtida utveckling. Svenska rymdaktiebo-

Prop. 1992/93

Bil. 13

laget kommer i framtiden att svara för satellitkontroll av Tele-X, drift
av satellitsystemet samt försäljningen av dess tjänster.

I den uppgörelse som regeringen under hösten 1992 träffade med So-
cialdemokratiska arbetarepartiet om den ekonomiska politiken berörs
också privatiseringsprogrammet. Ett tillfälligt moratorium för försälj-
ning av statliga företag infördes i princip. Detta var också motiverat
med tanke på det marknadsläge som förelåg under hösten 1992. Mora-
toriet utgör inget hinder för omstruktureringar i de fall de är lämpliga
och nödvändiga. Förberedelsearbetet med privatiseringen av de statliga
företagen fortsätter också i enlighet med riksdagens beslut från hösten

1991.

Utskiftningen av aktier i de nybildade riskkapitalbolagen kommer i
allt väsentligt att vara avslutad före årsskiftet 1992/93. Riksdagen beslöt
i november 1992 (prop. 1992/93:41, bet. 1992/93 :FiU3, rskr.
1992/93:25) att en del av löntagarfondsmedlen skall avsättas till riskka-
pitalbolag. Beslutet innebar att två portfölj förvaltande bolag bildas, som
skall arbeta med indirekta placeringar i små och medelstora företag.
Samtidigt bildar de tidigare regionala, statliga riskkapitalbolagen grun-
den för nya riskkapitalbolag. Både de portfölj förvaltande bolagen och
riskkapitalbolagen privatiserades under år 1992 genom en utskiftning av
ägandet från staten till alla de företag som debiterats vinstdelningsskatt.

Konkurrenspolitik

Konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för dynamiken och
tillväxten i den svenska ekonomin. Konkurrensen stimulerar en bättre
användning av samhällets resurser. Den stärker det svenska näringsli-
vets förmåga att hävda sig på de internationella marknaderna vilket är
till nytta för konsumenterna genom att priserna pressas och utbudet av
varor och tjänster blir större och mer varierat. Inom viktiga delar av
den svenska ekonomin är konkurrensen otillräcklig. Konkurrenstrycket
måste därför öka både i privat och offentlig verksamhet.

Regeringen har initierat ett omfattande program for avreglering,
privatisering och reformering av regler som hämmar ett effektivt re-
sursutnyttjande. Flera samhällsområden är berörda. Insatserna inom
byggsektorn, livsmedelsområdet, energiområdet, transportområdet,
arbetsrätten samt post- och teleområdet bör särskilt nämnas. Ytterligare
initiativ kommer att tas till avregleringar inom nya områden och genom-
förda reformer kommer att följas upp. Konkurrensverket har i en skri-
velse till regeringen redovisat möjliga åtgärder för avreglering och
avskaffandet av konkurrenshinder i offentlig sektor.

Ett medel för att uppnå ökad effektivitet inom den offentliga sektorn
är att utsätta den för konkurrens. I många kommuner och landsting har
inslaget av konkurrens i verksamheten redan ökat. Flera reformer är
aktuella för att underlätta denna utveckling. Ett sätt att öka effektiviteten
är att upphandla varor och tjänster genom anbudstävlingar. En departe-
mentspromemoria (Ds 1992:121) Anbudskonkurrens vid offentlig pro-
duktion har upprättats inom Näringsdepartementet med förslag till rätts-

Prop. 1992/93

Bil. 13

lig reglering, som innebär att viss offentlig verksamhet som bedrivs i
egen regi skall utsättas for konkurrens. Förslaget remissbehandlas for
närvarande.

En effektiv konkurrenspolitik kräver tydliga och fasta spelregler som
ger konkurrens på lika villkor for företagen samt möjligheter för nya
aktörer att komma in på marknaden. Riksdagen har nyligen beslutat om
en ny skärpt konkurrenslag (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17,
rskr. 1992/93:144) som innehåller förbud mot konkurrensbegränsande
samarbete och missbruk av dominerande ställning samt regler om kont-
roll av företagsförvärv.

De förändringar av myndighetsorganisationen på konkurrensområdet
som regeringen har initierat ger effektiviseringar som bl.a. innebär att
resurserna for den åtgärdsinriktade konkurrenstillsynen har förstärkts.
De anpassningar av organisation och resurser som ansetts erforderliga
för att uppnå och upprätthålla en effektiv konkurrens har sålunda ge-
nomförts.

Inriktningen av konkurrenspolitiken bör i ökad utsträckning bygga på
resultat som forskningen ger. Avsikten är att forskningen på konkur-
rensområdet skall tas upp i den forskningspolitiska propositionen som
regeringen har aviserat.

Teknologisk infrastruktur

Näringslivets effektivitet är beroende av resurser för teknisk utvärdering
och kvalitetssäkring samt att regelsystemen för teknik är rationella och
harmoniserade mellan länderna. Rätten till uppfinningar, varumärken
och mönster måste kunna skyddas av ett system för immaterialrätt. Den
mogna teknikens flora av varianter behöver standardiseras för att ge
utbytbarhet och möjlighet att sammanfoga systemen. För att skydda liv,
hälsa, egendom och miljö mot risker som tekniken medför måste ofta
lagstiftning tillgripas.

Regelsystemen måste utformas så att de inte medför onödiga hinder
och kostnader för handel, teknisk utveckling och företagande. Rege-
ringen har inom detta område redan initierat ett flertal åtgärder. Många
av dem är föranledda av Sveriges närmande till EG.

Bland förslagen som regeringen presenterat och riksdagen bifallit
märks:

- sammanförande av aktiebolags-, handels- och föreningsregistren till
Patent- och registreringsverkets bolagsavdelning (prop. 1992/93:27,
bet. 1992/93 :LU10, rskr. 1992/93:75),

- anpassning av regler för mått, vikt och förpackningar till vad som
gäller inom EG (prop. 1992/93:47, bet. 1992/93:NU13, rskr.
1992/93:96),

- inrättande av en särskild myndighet för elsäkerhet (prop.
1992/93:21, bet. 1992/93:NU5, rskr. 1992/93:34),

- lagstiftning beträffande insatsvaror i byggverksamhet enligt åtagande
i EES-avtalet (prop. 1992/93:55, bet. 1992/93 :BoU6, rskr.
1992/93:154).

Prop. 1992/93

Bil. 13

Under våren 1993 avser jag föreslå regeringen att lämna förslag till Prop. 1992/93
riksdagen avseende bl.a. följande: Bil. 13

- ombildning av Statens provningsanstalt (SP) till aktiebolag i avsikt att

ge bättre villkor för verksamheten och möjliggöra en eventuell fram-

tida privatisering,

- förändringar av lagstiftningen som rör sökandet efter och bearbet-
ningen av mineralfyndigheter,

- förändrade byggregler som syftar till att möjliggöra billigare bostads-
byggande.

Standardiseringen har genom EG:s program för den inre marknaden
givits en ny och avsevärt mer omfattande roll än tidigare. Den närmare
preciseringen av de väsentliga produktkrav som anges i direktiven skall
ske i harmoniserade standarder. Regering och riksdag har genom en
speciell utformning av stödet till svensk standardisering velat förstärka
näringslivets medverkan. Metoden med ett målrelaterat bidrag till euro-
peiskt anknutna standardiseringsprojekt som rör säkerhet, arbetsmiljö,
konsumentskydd och miljöskydd har efter utvärdering inte visat sig vara
ett tillräckligt effektivt sätt att främja dessa standardiseringsområden.
Det målrelaterade bidraget bör avvecklas och sektorsmyndighetemas
ansvar att prioritera sitt deltagande i standardiseringsarbetet inom sina
respektive ansvarsområden i stället betonas.

Öppna system med konkurrens mellan kompetensprövade aktörer
införs nu när det gäller obligatorisk provning och kontroll inom EES.
Förändringarna medför betydande förenklingar för både export och
import. Resurser for mätteknik och provning är en viktig del i den
tekniska infrastrukturen inom EES. Normaliehållning och FoU inom
mät- och provningsteknik ses som statliga angelägenheter. Multi-
disciplinära organisationer som kan arbeta över flera teknikområden
eftersträvas. SP är internationellt välkänd och har gott anseende i det
europeiska samarbetet. Flertalet av SP:s motsvarigheter är myndigheter,
men en utveckling mot friare och privaträttsliga verksamhetsformer
pågår. I betänkandet (SOU 1992:74) Prova privat - provning och mät-
teknik inom Statens provningsanstalt och Statens maskinprovningar i
europaperspektiv föreslår utredaren att SP ombildas till ett statligt aktie-
bolag med siktet inställt på en privatisering inom tre till sex år beroende
på den internationella utvecklingen. Betänkandet har remissbehandlats.
Jag avser att senare föreslå regeringen att SP omvandlas till ett av staten
helägt aktiebolag fr.o.m. den 1 juli 1993 och att återkomma till riks-
dagen i frågan med en särskild proposition. SP bör redan nu vidta för-
beredelser för bolagiseringsprocessen.

Elsäkerhetsarbetet överförs från Närings- och teknikutvecklingsverket
till det nyinrättade Elsäkerhetsverket (ESV) fr.o.m. ingången av år
1993. Därmed betonas och tydliggörs de insatser staten gör för elsäker-
heten. Den 1 juli 1993 genomförs den avslutande anpassningen av de
svenska elsäkerhetsreglema till vad som skall gälla inom EES-området.
Från samma tidpunkt föreslås elsäkerhetsarbetet bli finansierat genom
en abonnentavgift.

Staten koncentrerar sina insatser inom mineralområdet. I syfte att
ytterligare förbättra möjligheterna för prospektering har riksdagen be-

slutat (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet. 1991/92:NU18, rskr.
1991/92:157) om ökade statliga insatser inom basverksamheten, dvs. de
tidigare leden i prospekteringskedjan. Jag avser föreslå regeringen att
under innevarande riksmöte förelägga riksdagen förslag till ändring av
vissa bestämmelser i nya minerallagen. En promemoria i ämnet
(Ds 1992:128) Översyn av vissa bestämmelser i minerallagen, m.m.
remissbehandlas för närvarande.

Regeringen har uppdragit åt Nämnden för statens gruvegendom
(NSG) att under innevarande budgetår avyttra den stadiga gruvegen-
domen på affärsmässiga villkor och att till Sveriges geologiska under-
sökning överföra det informationsmaterial som inte tillhör sådan gruv-
egendom som skall försäljas. Enligt riksdagens beslut våren 1992 skall
NSG läggas ned.

EES-avtalet medför ett stort antal betydelsefulla förändringar inom
byggsektorn. Inom hela EES-området kommer harmoniserade krav på
byggprodukter att gälla, vilket i hög grad kommer att underlätta han-
deln. Också reglerna för upphandling, utvecklingen mot en harmonise-
ring av ansvarsreglema m.m. kommer att medföra stora förändringar.
Regeringen har i propositionen (1992/93:55) om en byggproduktlag
m.m. föreslagit dels en ny byggprodukdag, dels vissa ändringar i plan-
och bygglagen (1987:10), PBL. Riksdagen har den 17 december 1992
beslutat i enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:BoU6, rskr.
1992/93:154).

En utredningsman har den 26 november 1992 tillkallats for att se
över bl.a. PBL:s regler om bygglov i syfte att underlätta en rationell
och kostnadsbesparande byggprocess (dir. 1992:104).

Boverket ser för närvarande över reglerna i sina byggföreskrifter i
syfte att anpassa dem till de nya EES-reglema. I samråd med Närings-
departementet kommer Boverket att i möjligaste mån gallra ut föreskrif-
ter om tekniska lösningar och i stället utforma föreskrifterna som funk-
tionsnormer. Detta ökar möjligheterna för producenterna att välja tek-
niska lösningar och gynnar teknikutveckling.

En fortsatt avreglering av nybyggandet är väsentlig. Jag avser därför
att under våren återkomma med förslag till förändrade byggregler som
syftar till att möjliggöra billigare bostadsbyggande.

Problemen med fukt, mögel och andra skador till följd av byggfel be-
står. Preliminära resultat från genomförda studier visar inte på några
påtagliga förbättringar i byggnadsproduktionen fram till 1980-talets slut.

Problemen har föranlett riksdagen att lagstifta om skydd mot bygg-
skador genom lagen (1991:742) om byggnadsgaranti. Riksdagen har
dock funnit att denna lagstiftning är mindre rationellt utformad och
begärt att regeringen presenterar alternativ som grundas på försäkrings-
lösningar. Frågan bereds i regeringskansliet.

Teknisk forskning och utveckling

Näringslivets konkurrenskraft och tillväxt är nära kopplade till graden
av teknisk förnyelse och utveckling av nya produkter. Förmågan att
snabbt ta till sig och utnyttja relevant teknik är en viktig förutsättning

Prop. 1992/93

Bil. 13

för effektivare produktion och mer konkurrenskraftiga produkter. Tek- Prop. 1992/93
nisk forskning och utveckling (FoU) är således av grundläggande be- Bil. 13
tydelse för ökad produktivitet, förnyelse och tillväxt inom industrin.

Sverige har under flera år befunnit sig i topposition bland de indust-
rialiserade länderna vad gäller teknisk forskning och utveckling. Takten
i den svenska industrins tekniska förnyelse har dock mattats sedan
mitten av 1980-talet medan den har fortsatt att öka i viktiga konkurrent-
länders industri. Företagens FoU-satsningar låg år 1989 på ungefär
samma nivå som år 1985, räknat i kronor per invånare. I flertalet kon-
kurrentländer fortsatte företagen att expandera sin FoU under samma
tid.

Inom andra industriländer görs betydande teknikpolitiska satsningar
på strategiskt viktiga områden. Det gäller exempelvis i Tyskland,
Frankrike, USA och Japan där FoU-politiken systematiskt används som
ett konkurrensvapen. Det finns inga unika förutsättningar som gör det
möjligt för Sverige att avvika från detta internationella mönster. En
starkt industrirelevant FoU-miljö är en förutsättning för att Sverige skall
kunna utgöra ett attraktivt lokaliseringsaltemativ för kunskapsintensiv
och till väx tskapande produktion.

Inom regeringskansliet bereds för närvarande en forskningspolitisk
proposition som regeringen avser att inom kort förelägga riksdagen. I
propositionen lämnas förslag till ett forskningspolitiskt program, som
syftar till utveckling och ökad konkurrenskraft i hela samhället. Ett
stärkt inslag av industrirelaterad forskning och utveckling är av strate-
gisk betydelse i denna satsning.

Energipolitiken

Riksdagen beslutade våren 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop.
1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373). Riksdagen
godkände i allt väsentligt regeringens proposition, som baserades på en
överenskommelse mellan Socialdemokratiska arbetarepartiet, Folkpartiet
liberalerna och Centerpartiet.

Enligt riksdagens beslut skall regeringen årligen redovisa de resultat
som har uppnåtts genom de energipolitiska programmen för omställning
och utveckling av energisystemet samt förelägga riksdagen förslag om
de ytterligare åtgärder som är motiverade. En redovisning av de energi-
politiska programmen lämnas i denna bilaga under litt. E. Energi.

Energiskatter

Riksdagen godkände i juni 1992 regeringens förslag om en omläggning
av energiskatterna (prop. 1991/92:150 bil. 1:5, bet. 1991/92:FiU30,
rskr. 1991/92:350). Energiskatteomläggningen träder i kraft den 1
januari 1993. Syftet med reformen är att stärka industrins konkurrens-
kraft och sänka uttaget av sådana skatter som hämmar tillväxten. Den
allmänna energiskatten för bränslen och elektrisk kraft tas bort helt för
industrin och växthusnäringen och koldioxidskatten sänks från 25 öre
till 8 öre per kg koldioxidutsläpp. Fram till år 1995 kommer den ener-

giintensiva industrin att kunna få nedsättning av koldioxidskatt, men Prop. 1992/93
därefter avskaffas dessa bestämmelser. För övriga samhällssektorer, Bil. 13
dvs. hushåll, jordbruk, servicenäringar, m.m., höjs koldioxidskatten
från 25 öre till 32 öre per kg koldioxidutsläpp. Vidare höjs den allmän-
na energiskatten på elektrisk kraft för dessa sektorer med 1,3 öre per
kWh.

Regeringen beslutade i juni 1992 att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att göra en teknisk översyn av energibeskattningen (Fi 1992:15).

Elmarknaden

En reformering av den svenska elmarknaden har inletts. Huvuddelen av
verksamheten i Statens vattenfallsverk har ombildats till ett aktiebolag,
Vattenfall AB, och storkraftnätet och de statligt ägda utlandsförbindel-
serna har överförts till Affärsverket svenska kraftnät. Riksdagen be-
slutade i juni 1992 (prop. 1991/92:133, bet. 1991/92:NU30, rskr.
1991/92:322) om mål och strategier samt en handlingsplan för den
fortsatta reformeringen av elmarknaden. Målet för reformen är att
genom ökad konkurrens nå ett än mer rationellt utnyttjande av produk-
tions- och distributionsresursema och att tillförsäkra kunderna flexibla
leveransvillkor till lägsta möjliga priser.

Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att överväga och
föreslå de förändringar av ellagstiftningen som krävs för att uppnå dessa
syften. Utredaren (N 1992:04) skall redovisa den första etappen av sitt
arbete senast den 31 mars 1993. Svenska kraftnät utreder på rege-
ringens uppdrag förutsättningarna för en svensk kraftbörs. Även detta
uppdrag skall redovisas under våren 1993.

NUTEK har regeringens uppdrag att årligen redovisa den aktuella ut-
vecklingen på de europeiska elmarknaderna. I september 1992 överläm-
nades till regeringen rapporten Elmarknaderna i Europa (NUTEK B
1992:9).

Försörjningsberedskap

Försörjningsberedskapen på energiområdet syftar till att samhällets be-
hov av energi för produktion, transporter och uppvärmning skall kunna
tillgodoses under kriser och i krig. Verksamheten utgör en särskild
funktion inom totalförsvarets civila del. NUTEK är funktionsansvarig
myndighet. Mål och riktlinjer för verksamheten har fastställts senast
genom 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102 kap. 11, bet.
1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337).

För beredskapslagringen av olja innebär riktlinjerna att nuvarande
stattiga lager för krigssituationer skall minskas, samtidigt som lagringen
rustas upp och ges en ny struktur. Genom utförsäljning av en del av
lagren skapas möjligheter att finansiera bl.a. investeringar för upprust-
ning av lagringsanläggningama. Ett förslag i frågan har lagts fram av
NUTEK i oktober 1992. En översyn av den statliga oljelagringen kom- 13

mer nu att företas.

Försvarsbeslutet år 1992 innebar vidare att den lagring for s.k. freds-
kriser som sker inom oljebranschen skall kompletteras med ett statligt
lager, främst av flygdrivmedel. Den lagrade volymen kan dock begrän-
sas.

Enligt försvarsbeslutet skall elförsörjningen ges hög prioritet i be-
redskapsarbetet. Reformeringen av den svenska elmarknaden innebär att
de organisatoriska och finansiella förutsättningarna for arbetet har för-
ändrats. Programplanen för totalförsvarets civila del t.o.m. budgetåret
1997/98 inrymmer ökade insatser för elförsörjningen. Däri ingår bl.a.
bidrag till vissa beredskapshöjande investeringar inom elkraftsområdet
som finansierades av Statens vattenfallsverk före bolagiseringen.

Internationella frågor

Sveriges energiförsörjning är i hög grad beroende av den internationella
utvecklingen. Den pågående internationaliseringen av elmarknaderna
och den ökande ekonomiska integrationen förstärker detta förhållande.

Med anledning av Sveriges ansökan om medlemskap i EG har EG-
kommissionen yttrat sig över Sveriges förutsättningar att uppnå med-
lemskap. Kommissionen konstaterar att det inte finns några större skilj-
aktigheter mellan målen för den svenska energipolitiken och de långsik-
tiga målen för Gemenskapens energipolitik. De flesta befintliga EG-
regler på energiområdet gäller redan för Sverige som en följd av EES-
avtalet, med undantag av de direktiv som avser beredskapslager.

Det internationella energiorganet IEA har nyligen genomfört en s.k.
fördjupad granskning av den svenska energipolitiken. Sådana gransk-
ningar av medlemsländerna görs regelbundet inom ramen för IEA:s
verksamhet i enlighet med IEP-avtalet (International Energy Program-
me) om gemensamma åtgärder för att trygga medlemsländernas energi-
försöijning. I granskningsrapporten framhålls särskilt den svenska ener-
gipolitikens inriktning på väl fungerande marknader och utnyttjandet av
ekonomiska styrmedel. Vidare noteras den nära kopplingen till miljöpo-
litiska mål med ett tydligt bibehållande av de energipolitiska målen. IEA
rekommenderar för svensk energipolitik en fortsättning av dess nuvaran-
de inriktning på marknadsorientering, konkurrens och avreglering.

FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) utmynnade i bl.a.
ett allmänt handlingsprogram, Agenda 21, och en klimatkonvention. Det
kan konstateras att de principer som i Agenda 21 anges för energiom-
rådet — att länderna genom lämpliga åtgärder skall minska påverkan på
atmosfären från energisektorn och öka bidraget till energiförsöijningen
från miljöacceptabla och kostnadseffektiva energisystem — stämmer väl
överens med den svenska energipolitikens inriktning.

I december 1991 undertecknade Sverige jämte ett trettiotal andra
länder den s.k. Europeiska energistadgan. Stadgans syfte är främst att
genom internationella överenskommelser förbättra de marknadsekono-
miska förutsättningarna för ett starkt ökat kommersiellt samarbete och
handel på energiområdet mellan de västliga industriländerna och de
central- och östeuropeiska f.d. planekonomierna inklusive OSS-statema.

Prop. 1992/93'

Bil. 13

Sverige deltar i de förhandlingar som nu pågår om en rad tilläggsproto- Prop. 1992/93
koll. Bil. 13

Sammanfattning av budgetförslagen

Mot bakgrund av den ekonomiska utvecklingen och utvecklingen i de
offentliga finanserna är det nödvändigt att bl.a. genomföra kraftfulla
besparingar och strukturella åtgärder som får genomslag på lång sikt. I
årets budgetförslag har besparingar om totalt 150 mkr gjorts på Nä-
ringsdepartementets anslag. I det fortsatta arbetet med att stimulera
utveckling och ökad konkurrenskraft i hela samhället är avsikten att
regeringen skall förelägga riksdagen en forskningspolitisk proposition
inom kort. Insatser för att stärka industrirelaterad forskning och ut-
veckling är av central betydelse i denna proposition. Vidare bör rege-
ringen under våren 1993 förelägga riksdagen en proposition om riktlin-
jer för bolagisering av Statens provningsanstalt.

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 i här aktuell del
innehåller bl.a. följande förslag:

- En fördjupad prövning av verksamheterna vid NUTEK, Konkurrens-
verket och Marknadsdomstolen har gjorts och förslag lämnas beträf-
fande inriktning och omfattning för treårsperioden 1993/94 -
1995/96. För förvaltningskostnader budgetåret 1993/94 anslås för
NUTEK 172 mkr, för Konkurrensverket 62 mkr och för Marknads-
domstolen 6 mkr.

- En särskild översyn har gjorts under hösten 1992 beträffande organi-
sation och omfattning av utredningsverksamheten vid Näringsdeparte-
mentet och NUTEK. De totala resurserna minskas och omfördelas så
att departementets utredningsanslag uppgår till 18 mkr och NUTEK:s
utredningsanslag uppgår till 7,5 mkr.

- Omprioriteringar görs inom anslaget för Småföretagsutveckling och
den del av anslaget för Teknisk forskning och utveckling som avser
etableringsinriktade insatser och innovatörsfrågor. För Småföretags-
utveckling anvisas 170 mkr.

- Inriktningen av verksamheten vid den nyinrättade Styrelsen för
Sverigebilden utvecklas och medel anvisas med 100 mkr.

- Det målrelaterade bidraget for vissa standardiseringsprojekt upphör
och det allmänna bidraget ökar till 39 mkr.

- Programmet för effektivare energianvändning förlängs två år inom en
oförändrad anslagsram för teknikupphandlingsstödet på 750 mkr.
Anslaget reduceras därför med 50 mkr per år under budgetåren
1993/94 - 1995/96.

- Omprioriteringar görs under anslaget för Insatser för ny energiteknik
som föreslås uppgå till 222 mkr.

- Medel som för närvarande tillförs Energiteknikfonden via inkomstti-
tel från den allmänna energiskatten på oljeprodukter finansieras över
ett nytt förslagsanslag på statsbudgeten som budgetåret 1993/94
uppgår till 72 mkr.

- Det nyinrättade Elsäkerhetsverket finansieras över statsbudgeten via
ett nytt ramanslag som uppgår till 45 mkr. Avgiftsintäkter från verk-
samheten tillförs en inkomsttitel.

- De avgiftsintäkter som for närvarande finansierar Sprängämnes-
inspekttonens (SÄI) verksamhet tillförs en inkomsttitel och verksam-
heten finansieras över statsbudgeten via ett nytt ramanslag som upp-
går till ca 15 mkr.

- Ett generellt rationaliseringskrav om ca 2 % har lagts ut på samtliga
myndigheters förvaltningskostnader.

- Större besparingar (5 mkr och mer) har i övrigt gjorts på anslagen
för Drift av beredskapslagring, Bidrag till Fonden för fukt- och
mögelskador samt Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet.

Anslagsförändringarna inom Näringsdepartementets verksamhets-
område i förhållande till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 framgår
av följande sammanställning. Medel på tilläggsbudget har inte tagits
med.

Prop. 1992/93

Bil. 13

Tolfte huvudtiteln (mkr)	Anvisat 1992/93*	Förslag F 1993/94	örändring
A. Näringsdepartementet m.m.	81,3	75,7	- 5,6
B. Näringspolitik m.m.	602,7	569,7	- 33,0
C. Exportkrediter m.m.	70,0	55,0	- 15,0
D. Marknads- och konkurrensfrågor	67,8	68,1	+ 0,3
E. Energi	758,3	798,6	+ 40,3
F. Teknisk FoU	2 283,2	2 273,52	- 9,7
G. Teknologisk infrastruktur m.m.	427,5	408,02	- 19,5
Övrigt3	80,0	0,0	- 80,0
Totalt för Näringsdepartementet	4 370,8	4 248,6*	- 122,24

'En ny litteraindelning har gjorts infor budgetåret 1993/94. Anslagen för 1992/93
har anpassats till den nya indelningen för jämförbarhetens skull.

2I beloppet ingår anslag där oförändrat belopp beräknats i avvaktan på de
särskilda propositioner som kommer att läggas under våren 1993.

3Infriande av pensionsgaranti för FFV AB.

4En real besparing om 150 mkr har gjorts. I övrigt har bl.a. vissa anslagstekniska
förändringar gjorts som påverkar detta belopp.

A. Näringsdepartementet m.m.

A 1. Näringsdepartementet

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

47 723 264

49 704 000

51 711 000

Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 51 711 000 kr. I anslaget
har beräknats medel för departementets löner och övriga förvaltnings-
kostnader.

Ett rationaliseringskrav om ca 2 % har beräknats för departementet i
enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets budgetförslag.
Jag har vidare beräknat medel för telekostnader som fr.o.m. den 1 juli
1993 överförs från Regeringskansliets förvaltningskontor till Närings-
departementet.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Näringsdepartementet bör fr.o.m. bud-
getåret 1993/94 tillämpa denna modell. Näringsdepartementet kommer
därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och
medlen under anslaget A 1. Näringsdepartementet förs till detta konto.

Anslaget för Näringsdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen for Finansdepartementet (bilaga
1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som
kommer att ställas till Näringsdepartementets disposition kommer slut-
ligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika
från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Näringsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 51 711 000 kr.

A 2. Industriråd/industriattaché

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 439 754

1 198 000

1 335 000

Från anslaget bekostas en tjänst som industriråd/industriattaché vid
Sveriges delegation hos OECD i Paris.

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13

Industrirådet/industriattachén har till huvudsaklig uppgift att följa
arbetet inom OECD i närings- och energipolitiska frågor samt att vara
Näringsdepartementets kontaktman gentemot OECD:s och det interna-
tionella energiorganets (IEA) sekretariat.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Industriråd/industriattaché för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 1 335 000 kr.

A 3. Utredningar m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

13 117 841

18 990 000

18 000 000

Reservation

8 286 188

Anslaget används till att bekosta följande verksamhet:

- vissa delegationer, nämnder m.m.,

- den egentliga kommittéverksamheten,

- särskilda utredningar, dvs. sådana utredningar i departementets verk-
samhet som medför behov av att anlita konsulter, revisionsbyråer eller
annan expertis.

Under anslaget B 2. Närings- och teknikutvecklingsverket: Utred-
ningar redovisas förslag till en ändrad form för finansiering av
NUTEK:s utredningsverksamhet. Förändringen innebär att medel för
basverksamheten, dvs. uppdrag av kontinuerlig art och löpande service
till departement och till NUTEK:s övriga områden, anvisas över ansla-
get B 2.

Näringsdepartementets särskilda utredningsuppdrag till bl.a. NUTEK
bör i fortsättningen finansieras över departementets utredningsanslag.
Genom denna förändring blir departementets beställarroll när det gäller
utredningsuppdrag hos bl.a. NUTEK tydligare och mer aktiv. Inom Nä-
ringsdepartementet har beställarkompetensen stärkts genom bl.a. orga-
nisatoriska förändringar som innebär att en enhet inom departementet
har fått ett samordnings- och utvärderingsansvar för utredningsverksam-
heten.

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksam-
heten m.m. bör anslaget uppgå till 18 000 000 kr under nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 18 000 000 kr.

A 4. Avgifter till vissa internationella organisationer

Nytt anslag (förslag) 4 638 000

Under anslaget bör budgeteras avgifter för Sveriges deltagande i vissa
internationella organ. Dessa har tidigare beräknats under Hl huvudti-
telns anslag Organisationer for internationell handel och råvarusamarbe-
te m.m. (den del av anslaget som rör metallstudiegruppema) och XII
huvudtitelns anslag Bidrag till vissa internationella organisationer.

Den Europeiska organisationen för provning och kontroll (EOTC) bil-
das under våren 1993. I och med detta skall medlemsländerna betala en
årsavgift till EOTC. Kostnaderna för Sveriges medlemskap beräknas till
ca 40 000 kr årligen.

För budgetåret 1993/94 har jag beräknat medel enligt följande.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

1993/94
Internationella byrån för mått och vikt (BIPM) och Internationella organisationen för legal metrologi (OIML)	848 000
Europeiska organisationen för provning och kontroll (EOTC)	40 000
Organisationen för intellektuell äganderätt (WIPO)	3 335 000
Internationella bly- och zinkstudiegruppen (ILZSG), Internationella nickelstudiegruppen (INSG), Internationella kopparstudiegruppen (ICSG) och Internationella tennstudiegruppen (ITSG)	415 000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Avgifter till vissa internationella organisationer för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 4 638 000 kr.

B. Näringspolitik m.m. Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Fördjupad prövning av verksamheten vid Närings- och
teknikutvecklingsverket

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) bildades den 1 juli 1991
och är enligt sin instruktion (1991:960) central förvaltningsmyndighet
for frågor om näringslivets tillväxt och förnyelse samt för omställning
av energisystemet. Utgångspunkten for verksamheten skall vara den
ökade internationaliseringen samt den breddning av näringspolitiken
som har ägt rum. Det innebär bl.a. en inriktning mot mer generella
medel och färre selektiva åtgärder. Verket skall därvid svara för statliga
insatser for att främja

- teknisk forskning och industriellt utvecklingsarbete,

- etablering och utveckling av små och medelstora företag,

- en balanserad regional utveckling,

- energiförsöijning och effektiv energianvändning.

I anslutning till insatserna skall verket ansvara för utrednings- och ut-
värderingsverksamhet avseende sådana insatser i ett samhällsekonomiskt
perspektiv, följa den internationella utvecklingen samt främja svenskt
deltagande i internationellt samarbete inom sina verksamhetsområden.
Inom sina verksamhetsområden skall verket uppfylla de miljömål som
regeringen har beslutat.

Inom NUTEK är verksamheten indelad i fem verksamhetsområden

med inriktning på

- utredningar och utvärderingar,

- teknisk forskning och utveckling,

- företagsutveckling,

- regional utveckling,

- energiförsöijning och energianvändning.

Därutöver finns en administrativ enhet och en informationsenhet.

NUTEK:s verksamhet finansieras med anslag under Närings-, Arbets-
marknads- och Jordbruksdepartementens huvudtitlar. Anslagen till täck-
ande av förvaltnings- och utredningskostnader m.m. i NUTEK hör i sin
helhet till Näringsdepartementets område.

Medel för de olika verksamhetsområdena anvisas för innevarande
budgetår under följande anslag:

Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln

B 1. Närings- och teknikutvecklingsverket:
Förvaltningskostnader 181 625 000

Utredningar och utvärderingar

Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln

B 2. Närings- och teknikutvecklingsverket:

Utredningar och information 20 570 000

Teknisk forskning och utveckling Prop. 1992/93:100

Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln

Bil. 13

F 1. Teknisk forskning och utveckling

F 2. Materialteknisk forskning

F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete

F 10. Energiforskning

E 1. Täckande av förluster i anledning av statliga
garantier inom energiområdet

E 8. Insatser för ny energiteknik

Jordbruksdepartementet, nionde huvudtiteln

J 1. Bioenergiforskning

J 2. Bidrag för ny energiteknik

731 000 000

36 150 000

207 200 000

134 000 000

1 000

165 000 000

37 102 000

2 QQQlQQQ

1 510 453 000

J 3. Främjande av biobränsleanvändningen1

1 Disponeras under femårsperioden 1992/93-1997/98

400 000 000

Företagsutveckling och regional utveckling

Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln

B 5. Småföretagsutveckling

B 6. Täckande av förluster vid viss garantigivning

B 9. Räntestöd m.m. till varvsindustrin

B 10. Åtgärder för att främja industridesign

Kulturdepartementet, elfte huvudtiteln

B 2:12. Information, utveckling m.m. för hantverkare

C 13. Kreditgarantier till bokförlag

Arbetsmarknadsdepartementet, tionde huvudtiteln

D 1. Lokaliseringsbidrag m.m.

D 5. Sysselsättningsbidrag

D 6. Särskilda regionalpolitiska

162 000 000

5 000 000

130 000 000

5 356 000

500 000

1 000

350 000 000

250 000 000

infrastrukturåtgärder m.m.

D 10. Transportstöd

15 000 000

300 300 000

1 218 157 000

Energiförsörjning, energianvändning och elsäkerhet
Näringsdepartementet, tolfte huvudtiteln

E 2. Drift av beredskapslager

E 3. Beredskapslagring och industriella åtgärder

E 4. Särskilda kostnader för lagring av olja,

366 888 000

11 076 000

motorbensin m.m.

E 5. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft

1 000

61 665 000

E 7. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi 150 000 000

G 12. Elsäkerhet m.m.

1 000

G 13. Statens elektriska inspektion

14 421 000

604 052 000

NUTEK har i sin fördjupade anslagsframställning för perioden
1993/94 - 1995/96 redovisat verksamheterna inom verksamhetsområde-
na Utredningar och utvärderingar, Teknisk forskning och utveckling,
Företagsutveckling och regional utveckling samt Energiförsöijning,

energianvändning och elsäkerhet. Den fördjupade prövningen följer i Prop. 1992/93:100
allt väsentligt denna indelning. En uppdelning har emellertid gjorts Bil. 13
beträffande Företagsutveckling och Regional utveckling som behandlas
var for sig.

Regeringen avser att inom kort överlämna en forskningspolitisk pro-
position till riksdagen. Regeringen återkommer där i frågan om övergri-
pande mål, resultatbedömning, fördjupad prövning, resurser m.m. för
verksamhetsområdet Teknisk forskning och utveckling vid NUTEK.

Den årliga redovisningen av de resultat som har uppnåtts genom de
energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energi-
systemet lämnas under litt. E. Energi. I samband därmed redovisas
även regeringens ställningstaganden i fråga om dessa program.

Det finns vissa förutsättningar som måste beaktas i samband med den
fördjupade prövningen av NUTEK. NUTEK är en relativt ny myndig-
het. Verket bildades den 1 juli 1991. Resultatmått har endast i liten
utsträckning funnits tillgängliga som underlag för NUTEK :s fördjupade
anslagsframställning. Ett arbete har påböljats under hösten 1992 som
syftar till att utveckla och precisera resultatmått. Avsikten är att arbetet
under våren 1993 skall mynna ut i konkreta mål och strategier. Inför
verkets årsredovisning och nästa fördjupade anslagsframställning kom-
mer således ett bättre underlag för prövning av verksamheten att finnas
tillgängligt.

Utredningar och utvärderingar

Resultatanalysen för verksamhetsområdet Utredningar och utvärderingar
i NUTEK:s fördjupade anslagsframställning avser budgetåret 1991/92.
Utredningsverksamhet har bedrivits inom områdena energi och infra-
struktur, teknikpolitik samt närings- och regionalpolitik.

Inom energiområdet har utredningsarbetet dominerats av regerings-
uppdrag. Rapporten Elmarknad i förändring (NUTEK B 1991:6) var ett
viktigt underlag för regeringens proposition (prop. 1991/92:133, bet.
1991/92:NU30, rskr. 1991/92:322) om en elmarknad med konkurrens.
Utredningens huvudrapport har översatts till engelska och mött stort
internationellt intresse. Vidare har flera utredningar gjorts om energi-
marknadernas internationalisering, t.ex. EG och energin (NUTEK
B 1991:8) och Elmarknaderna i Europa (NUTEK B 1991:7), varav den
senare är ett regeringsuppdrag som avrapporteras årligen. Därutöver
gjordes utredningar om den vertikala integrationen på elmarknaden
(NUTEK B 1991:31) och vindkraftens ekonomi och juridik (NUTEK
B 1992:5). Ett regeringsuppdrag om den årliga utvärderingen av det
svenska energisystemet har rapporterats vid två tillfällen, år 1991 och år

1992. På uppdrag av Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet (Kl)
görs fortlöpande kortsiktiga energiprognoser.

En större utredning (NUTEK R 1992:11) har genomförts om närings-
livets krav på det framtida svenska transportsystemet.

Inom det teknikpolitiska området har utredningar gjorts beträffande
det internationella och nationella FoU-nätverkets betydelse för näringsli-

vets utveckling och näringslivets krav på infrastruktur i form av imma-
teriella investeringar i forskning, utveckling och utbildning. Utred-
ningarna är avsedda att utgöra underlag för 1993 års forskningspolitiska
proposition och har bl.a. behandlat näringslivets behov av forskarut-
bildade år 2000 och svenskt deltagande i europeiska FoU-program.
Utredningsverksamheten har bedrivits i nära kontakt med Näringsdepar-
tementet och med FoU-aktörer inom och utanför NUTEK. En viktig del
av resultaten utgörs av kunskapsöverföring mellan olika intressenter.

Vidare har bilagan Näringslivets utveckling till 2004, tillväxt eller
stagnation Långtidsutredningen 1992 (SOU 1992:19) utarbetats om
förutsättningarna för en högre tillväxt i näringslivet under de närmaste
åren.

Under året har NUTEK avrapporterat tio utredningsuppdrag från
regeringen och publicerat ca 40 rapporter.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Det övergripande målet för NUTEK: s utrednings- och utvärderings-
verksamhet är att göra utredningar, utvärderingar och analyser av hög
kvalitet för att tillgodose i första hand regeringens och riksdagens be-
hov av beslutsunderlag. Behovet av underlag för NUTEK:s egna
arbete skall även tillgodoses. Delmål är att:

- ge underlag för att kunna utveckla leveranssäkra, kostnadseffekti-
va och miljövänliga energisystem. Till grund för detta arbete skall
ligga de energipolitiska riktlinjerna samt fortlöpande uppföljningar
och utvärderingar av utvecklingen inom hela energiområdet,

- öka kunskapen om FoU-systemen och innovationsprocessema hos
de aktörer som utformar och påverkas av näringslivsinriktad forsknings-
och teknikpolitik,

- söka och sprida kunskap om faktorer och processer som skapar
produktivitet och tillväxt samt föreslå åtgärder som främjar nä-
ringslivets långsiktiga utvecklingsförmåga,

- öka kunskapen om förutsättningarna för att påverka regionernas
långsiktiga utvecklingsmöjligheter på ett samhällsekonomiskt
effektivt sätt.

Resurser:

Följande medel föreslås för verksamhetsområdet under anslaget

B 2. Utredningar 7 500 000 kr

Övrigt:

De s.k. särskilda utredningarna uppdragsfinansieras.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Resultatbedömning

Med utgångspunkt i den årliga utredningsplanen och redovisningen i den
fördjupade anslagsframställningen bedömer jag att verksamheten i allt
väsentligt har bedrivits på ett ändamålsenligt sätt och att tillfredsställande
resultat uppnåtts. Flera viktiga bidrag har lämnats som underlag till rege-
ringens arbete, bl.a. inom energiområdet.

De hittillsvarande verksamhetsmålen har dock inte varit anpassade för att
kunna styra, följa upp och bedöma effektiviteten i verksamheten. Ett ut-
vecklingsarbete måste därför genomföras så att dessa behov kan tillgodo-
ses.

Det finns enligt min uppfattning anledning att understryka att utrednings-
verksamheten framgent skall vara inriktad på att tillgodose den statliga
näringspolitiska verksamheten med beslutsunderlag. Den skall också till-
godose behovet inom det regionalpolitiska området. NUTEK: s utrednings-
verksamhet har under det senaste året utvecklats i denna riktning. Denna
inriktning bör dock förstärkas ytterligare. Dessutom bör NUTEK, i den
mån det finns utrymme, även utföra utredningsuppdrag åt andra.

Inom det näringspolitiska området finns utredningsverksamhet vid flera
myndigheter och organisationer. Samtidigt har de samlade utredningsresur-
serna inom området minskat avsevärt under de senaste åren. Dessa för-
hållanden gör att ökade krav måste ställas på NUTEK dels när det gäller
effektivisering av den egna verksamheten, dels vad gäller samordningen
med övriga myndigheter och organisationer för att undvika dubbelarbete.
Regeringen har därför i regleringsbrevet uppdragit åt NUTEK att samråda
med berörda myndigheter m.fl. i mer organiserade former. Även riks-
dagens revisorer har tagit upp denna fråga i en granskning som jag strax
kommer att behandla.

Fördjupad prövning

Riksdagens revisorer har genomfört en granskning av den näringspolitiska
utredningsverksamheten, bl.a. inom det tidigare Statens industriverk
(SIND). Granskningen har utgått ifrån riksdagens och regeringens behov
av underlag för strategiska beslut inom denna del av Näringsdepartemen-
tets ansvarsområde. Revisorerna har lämnat ett antal förslag till effektivise-
ring av utredningsverksamheten. Riksdagen har gett regeringen till känna
vad revisorerna har anfört med anledning av den genomförda granskningen
(förs. 1991/92:12, bet. 1991/92:NU14, rskr. 1991/92:93).

Enligt revisorernas uppfattning ger inte propositioner och den årliga ut-
redningsplanen tillräcklig grund för prioritering och dimensionering av
utredningsresurserna. Revisorerna lämnar flera förslag till förbättringar på
detta område. Bl.a föreslås att utredningsverksamheten skall knytas till den
nya budgetmodellen och de krav på resultatuppföljning som denna ställer.
NUTEK: s årliga utredningsplan bör i högre grad än vad som tidigare var
fallet med Statens industriverks utredningsplaner ta hänsyn till de utred-
ningsbehov som är knutna till Näringsdepartementets myndigheter och
treårsprogram. Enligt revisorerna bör detta ge utredningssystemet en tyd-
ligare roll och en mer långsiktig prägel som underlättar planeringen och

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

därmed höjer den interna effektiviteten. Jag delar i huvudsak revisorernas
uppfattning i denna fråga. NU TEK bör i fortsättningen utarbeta en mer
detaljerad utredningsplan som innefattar redovisningar av resursinsatserna
för de olika projekten. Vidare bör den årliga verksamhetsberättelsen komp-
letteras så att det tydligare framgår i vilken utsträckning man har genom-
fört produktionsåtagandet enligt utredningsplanen. En starkare koppling
bör således göras mellan utredningsplanen och verksamhetsberättelsen.

Enligt Riksdagens revisorer bör utredningsverksamheten i ökad omfatt-
ning arbeta med särskilda uppdrag eftersom erfarenheter från bl.a. Norge
visar att särskilt beställda utredningar och uppdrag ger ett effektivare
utredande. Enligt revisorerna bör därför Näringsdepartementet använda en
större del av de medel som går till utredningsverksamheten för att beställa
enskilda konkreta uppdrag. Detta innebär att en del av NUTEK: s utred-
ningsmedel, som för närvarande anvisas över NUTEK:s utredningsanslag,
överförs till departementets utredningsanslag för att användas till särskilda
uppdrag. Revisorernas förslag ligger i linje med den modell vad gäller
tilldelning och utnyttjande av anslag som jag kommer att redovisa nedan.
Även NUTEK har fört fram liknande synpunkter i sin fördjupade anslags-
framställning.

Slutsatser

Utredningsverksamheten har en viktig funktion då den bl.a. skall lämna
underlag för övriga insatser inom de närings- och regionalpolitiska områ-
dena.

Enligt min uppfattning bör utredningsverksamheten delas in i områdena
basverksamhet och särskilda utredningar. Basverksamheten skall tillgodose
regeringens och NUTEK: s behov av löpande utredningsverksamhet och
återkommande rapportering. Till basverksamheten bör föras sådana löpan-
de uppgifter som beräknas återkomma under flera år. En lämplig tidspe-
riod är tre år, eftersom NUTEK går in i en treårig budgetperiod den 1 juli

1993. I NUTEK:s årliga utredningsplan, som bör tas fram efter samråd
med Näringsdepartementet, definieras basverksamhetens innehåll, inrikt-
ning och omfattning. Utredningsplanen fastställs därefter av regeringen.
Omprövningar som kan leda till större förändringar bör göras vart tredje
år i samband med den fördjupade prövningen. Vad gäller finansieringen av
basverksamheten återkommer jag under anslaget B 2.

Utöver basverksamheten skall NUTEK i sin utredningsverksamhet ha
beredskap att kunna genomföra särskilda utredningar på uppdrag av rege-
ringen, NUTEK och övriga beställare. Denna del av verksamheten bör i
sin helhet finansieras av beställarna. Jag har tidigare under anslaget A 3.
Utredningar m.m. behandlat anslagsfrågan när det gäller uppdrag från
regeringen inom Näringsdepartementets område.

Det är min uppfattning att verket i ökad utsträckning bör sträva efter att
samfinansiera utredningsprojekt med andra sektorsorgan och med olika
organisationer, liksom att öka andelen uppdragsfinansierade projekt. En
tyngdpunktsförskjutning från basverksamhet mot särskilda utredningar kan
därigenom komma att ske.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Företagsutveckling

I resultatanalysen i NUTEK:s fördjupade anslagsframställning redogörs for
olika åtgärder som vidtagits inom verksamhetsområdet Företagsutveckling.
Utvecklingsfondernas verksamhetsprofil beskrivs.

Nätverk har byggts upp i syfte att stimulera produktutvecklingsarbetet i
små och medelstora företag. Sedan år 1986 har s.k. teknikcheckar delats
ut. Teknikcheckar är statliga bidrag som utgår till företag som vill hyra in
konsulter for att förbättra produktionsprocesser eller genomföra andra
produktivitetshöjande åtgärder.

NUTEK har tagit fram informationsmaterial inom nyföretagarområdet.
Nyföretagandet behandlas ur olika aspekter, t.ex. kvinnors företagande och
attityder hos nyföretagare. Internationella studier om nyföretagandet har
gjorts och åtgärder för att stötta nyföretagandet har föreslagits. Ett antal
träffar for erfarenhetsutbyte har genomförts mellan NUTEK och utveck-
lingsfondernas nyföretagarkonsulter. För att stimulera kvinnors företagande
har NUTEK gjort kartläggningar, tagit fram utbildningsmaterial samt gjort
insatser för att förstärka nätverken för kvinnliga företagare.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Målet for verksamhetsområdet Företagsutveckling vid NUTEK är att
underlätta och stimulera företagsetablering och tillväxt i små och me-
delstora företag genom att komplettera marknaden vad avser informa-
tion, rådgivning och finansiering.

Resurser:

Följande medel föreslås för verksamhetsområdet under anslaget

B 5. Småföretagsutveckling 170 000 000 kr

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Resultatbedömning och fördjupad prövning

I sin resultatanalys redovisar NUTEK vilka insatser som har genomförts
inom verksamhetsområdet Företagsutveckling. De insatser som NUTEK
har genomfört under det senaste året stämmer i huvudsak överens med de
riktlinjer för en ny småföretagspolitik som lades fast av riksdagen (prop.
1991/92:51, bet. 1991/92:NU14, rskr. 1991/92:93) under hösten 1991. En
successiv anpassning och utveckling av de insatser som NUTEK ansvarar
för har skett.

Det är angeläget att NUTEK framöver redovisar de effekter som åtgär-
derna har lett till. Det är därvid viktigt att verket fortsätter att utveckla
resultatmått samt prestations- och effektbeskrivningar.

Regeringen har låtit utvärdera stödet till Svenska Uppfinnareföreningens
(SUF) rådgivningsverksamhet. Stödet bedömdes av utvärderaren fylla en

viktig funktion. Det statliga stödet till Uppfinnareföreningens rådgivnings- Prop. 1992/93:100
verksamhet bör i det kortare perspektivet bibehållas, enligt utredaren. Där- Bil. 13
emot bör ett generellt basanslag till SUF:s föreningsverksamhet inte utgå.
Jag delar utredarens bedömning och har vid beräkning av anslaget B 5.
Småföretagsutveckling inkluderat ett fortsatt stöd till SUF:s rådgivnings-
verksamhet.

Slutsatser

De åtgärder med inriktning på att underlätta och stimulera tillväxt i små
och medelstora företag, som riksdagen har beslutat om, skall komplettera
marknaderna vad avser information, rådgivning och finansiering. Det är
NUTEK: s uppgift att i samverkan med olika centrala, regionala och lokala
organ jämte berörda företagsorganisationer genomfora sådana åtgärder.
NUTEK:s roll blir bl.a. att utveckla och lägga fast den konkreta utform-
ningen av åtgärderna. Vidare skall verket besluta om inriktningen och om-
fattningen av åtgärder i olika delar av landet och följa upp de berörda
organens åtaganden. Slutligen skall verket följa upp och med olika effekti-
vitets- och produktivitetsmått belysa verksamhetens genomförande.

Åtgärderna bör genomföras av olika regionala och lokala organ, bl.a.
genom de regionala utvecklingsfonderna. En av NUTEK:s främsta upp-
gifter bör därvid vara att lägga fast inriktningen av de åtgärder som skall
genomföras. Som riksdagen tidigare har beslutat skall särskilt stöd till
nyetableringar och Europakontakter prioriteras vad gäller informations-
och rådgivningsverksamheten.

NUTEK bör vid genomförandet av insatserna lägga fast vilka prestatio-
ner resp, utvecklingsfond eller annan uppdragstagare skall utföra. Dessa
åtaganden bör utformas på lämpligt sätt beroende på insatsernas karaktär.
Det ankommer på NUTEK att i sin årliga resultatredovisning till rege-
ringen sammanfatta och analysera effektiviteten när det gäller de insatser
som utförts av andra organ.

Som redovisats i propositionen 1992/93:82 Kapital för nya företag, m.m.
avser regeringen att tillsätta en utredning för att göra en översyn av de
regionala utvecklingsfondernas framtida ställning och roll som statens
stödorgan för små och medelstora företag i hela landet. Därvid bör prövas
vilka uppgifter fondema skall ha liksom frågan om lämpliga huvudmän. I
fråga om fondernas finansieringsverksamhet bör utredningen inriktas på att
pröva om och när denna kan upphöra.

Vidare bör NU TEK verka för att småföretagen i sin produktuveckling
beaktar miljöaspekterna.

Regional utveckling

Av NUTEK:s resultatanalys i den fördjupade anslagsframställningen fram-
går att 583 företag beviljats sammanlagt 640 miljoner kronor i lokalise-
rings- eller utvecklingsbidrag av NU TEK eller länsstyrelser under bud-
getåret 1991/92. Detta har skett i samband med investeringar som uppgår 27

till sammanlagt ca 2 miljarder kronor. Sysselsättningseffekten har upp-

skattas till ca 3 400 nya arbetstillfällen. Jämfört med föregående budgetår
har andelen arbetstillfällen för kvinnor ökat från 30 % till 38 %.

När det gäller regionalpolitiskt stöd till företag handlägger NUTEK även
ärenden om transportstöd och vissa sysselsättningsbidrag. Nettoeffekten av
sysselsättningsbidraget beräknas under budgetåret 1991/92 uppgå till ca
1 300 nya arbetstillfällen.

I ett program för regional kunskapsutveckling har NUTEK aktivt sam-
verkat med centrala, regionala och lokala intressenter. Initiativ har tagits
för att sprida ökad kunskap i internationella frågor, särskilt med betoning
på EG. Omfattande personella och ekonomiska resurser har avsatts i de
regioner som deltagit. NUTEK: s finansieringsandel i de olika delprogram-
men har uppgått till mellan 50 % och 70 %.

Genom det s.k. Inlandsprogrammet har NUTEK under en treårsperiod
verkat för att öka det tekniska kunnandet hos de små och medelstora före-
tagen i Norrlands inland. Utvärderingar av programmet visar att kontakt-
nätet mellan inlandsföretagen har utökats och förstärkts samt lett till höjd
kompetens.

I ett samverkansprojekt har NUTEK tillsammans med sex inlandskom-
muner i Norrland arbetat med utbildningsfrågor och med att förbättra
villkoren för unga kvinnor.

Föredragandens överväganden

Arbetsmarknadsdepartementet ansvarar för frågor om regional utveckling.
Jag har därför samrått med chefen för Arbetsmarknadsdepartementet i
dessa frågor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Övergripande mål

Målet för verksamhetsområdet Regional utveckling vid NUTEK är att
bidra till en balanserad regional utveckling som präglas av ekonomisk
tillväxt och högt resursutnyttjande i hela landet.

Resurser:

Följande medel föreslås för verksamhetsområdet under anslagen
B 7. Täckande av förluster vid viss garantigivning,
m.m. 5 000 000 kr

B 8. Räntestöd m.m. till varvsindustrin 100 000 000 kr

Arbetsmarknadsdepartementet, tionde huvudtiteln

D 1. Lokaliseringsbidrag m.m. 350 000 000 kr

D 5. Sysselsättningsbidrag 200 000 000 kr

D 10. Transportstöd 300 300 000 kr

Övrigt:

NUTEK disponerar genom beslut i regleringsbrev del av anslaget
D 6. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. under
tionde huvudtiteln. Innevarande budgetår uppgår dessa medel till 15
miljoner kronor. Härutöver disponerar NUTEK medel för lokalise-
ringslån under anslaget D 3. Lokaliseringslån, m.m. under tionde
huvudtiteln för budgetåret 1989/90.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Inom verksamhetsområdet Regional utveckling lämnar NUTEK bl.a. olika
former av regionalpolitiskt stöd till företag. Verkets uppgifter och ansvar
skiljer sig åt mellan de olika stödformerna.

För lokaliseringsstöd (lokaliseringsbidrag och lokaliseringslån) och ut-
vecklingsbidrag har verket dels det övergripande ansvaret på myndighetsni-
vå, dels uppgiften att pröva bl.a. vissa större ärenden. Den övervägande
andelen ansökningar (ca 80 %) prövas dock av länsstyrelserna.

NUTEK har myndighetsansvaret för sysselsättningsbidrag men prövar
endast ett fåtal ärenden. Beträffande transportstödet har verket myndighets-
ansvar och prövar samtliga ärenden. När det gäller systemet med nedsatta
socialavgifter är Riksförsäkringsverket ansvarig myndighet. NUTEK har
dock utvärderingsansvaret för detta och för övriga regionalpolitiska före-
tagsstöd.

Det är viktigt att NUTEK i fortsättningen i sin resultatanalys gör en hel-
hetsbedömning av de olika stödformernas effektivitet. Deras effektivitet
bör bedömas såväl enskilt som sammantaget. Detta bör framgent kunna
tillgodoses genom det utvärderingsprogram avseende bl.a. det regionalpoli-
tiska stödet till företag som NUTEK har arbetat fram. I denna bedömning

är det, med hänsyn till de regionalpolitiska målens karaktär, viktigt att an- Prop. 1992/93:100
lägga ett långsiktigt perspektiv. Bil. 13

NUTEK har bedrivit program- och projektverksamhet inom flera om-
råden. Verksamheten har huvudsakligen skett i samverkan med andra
centrala, regionala och kommunala aktörer. Vissa delprogram eller projekt
har utvärderats och avrapporterats i särskild ordning. Som underlag för
resultatbedömningen i framtiden bör det finnas en samlad redovisning av
de insatser och resultat som uppnåtts. Enligt min bedömning har NUTEK: s
regionalpolitiska verksamhet i stort varit inriktad mot de gällande målen.

Slutsatser

För att uppnå en god ekonomisk tillväxt är det viktigt att hela landets
produktionsresurser tas till vara. Den tekniska utvecklingen och den svens-
ka ekonomins ökade internationalisering kommer att öka konkurrenstrycket
på företagen. Härigenom ökar även omvandlingstrycket, dvs. kraven på att
fortlöpande anpassa och förändra verksamheten i förhållande till omvärl-
den. För att kunna upprätthålla näringslivet i vissa regioner krävs det bl.a.
ett ökat ny företagande. Det är mot denna bakgrund som NUTEK: s regio-
nalpolitiska stödverksamhet till vissa företag skall bedömas.

Beträffande stödinsatserna till företag är NUTEK: s viktigaste uppgift att
effektivt fördela de egna medlen och att verka för att även övriga aktörer
i stödsystemet fördelar sina medel effektivt. I detta ingår även att ställa
samman en helhetsbild över i vilken utsträckning stöden bidrar till de
regionalpolitiska målen. Effekterna av stödsystemet i olika aktörsled bör
belysas. Viktigt är hur företagen och sysselsättningen påverkas men också
den ackumulerade effekten i olika typer av regioner. En annan viktig
dimension är hur stödverksamheten uppfattas av företag, kommuner och
myndigheter.

Program- och projektverksamheten bör i huvudsak bedrivas enligt den
inriktning som NUTEK föreslår i sin fördjupade anslagsframställning.
NUTEK: s kompetens och resurser inom området bör i första hand utnytt-
jas för att stödja och utveckla det regionala utvecklingsarbete som bedrivs
inom län och kommuner. Verksamheten bör i första hand inriktas på in-
satser som berör flera regioner eller aktörer och där NUTEK fungerar som
initiativtagare och samordnare. För att nå god effektivitet bör NUTEK:s
resurser inom detta område koncentreras till ett begränsat antal delpro-
gram. De olika delprogrammen bör vara tidsbegränsade och regelmässigt
utvärderas.

Jag har erfarit att chefen för Arbetsmarknadsdepartementet avser att
föreslå regeringen dels vissa åtgärder för att främja forsknings- och ut-
vecklingsverksamheten i regionalpolitiskt prioriterade områden, dels åt-
gärder för att stimulera kvinnors företagande. NU TEK bör ges en aktiv
roll när det gäller planeringen och samordningen av dessa åtgärder.

NUTEK har utvärderingsansvaret för de olika regionalpolitiska stödfor-
merna. Detta arbete bedrivs enligt den plan som NUTEK utarbetat på
uppdrag av regeringen. Vissa prioriteringar har gjorts i denna efter över-
läggningar mellan Arbetsmarknadsdepartementet och NUTEK.

Energiförsöijning, energianvändning och elsäkerhet Prop. 1992/93:100

I resultatanalysen har NUTEK redovisat verksamheten inom områdena
strategisk energiförsörjning, strategisk lagring, ledningsbunden energi och
elsäkerhet. Beträffande de två förstnämnda områdena sammanfattas redo-
visningen under Litt. E. Energi.

Inom området ledningsbunden energi har varje år behandlats ca 300
ansökningar om tillstånd att bedriva eldistributionsverksamhet (områdes-
koncession), tillstånd för elkraftledningar (linjekoncession), tillstånd av
förvärv eller överlåtelse av elanläggningar, ansökningar om prisreglering
eller andra konsumentönskemål samt ansökningar om tillstånd för naturgas-
ledningar. Effektivisering av handläggningsrutiner och regelförenklingar
har gjort att verksamheten kunnat bedrivas med mindre personal. En mall
för miljökonsekvensbeskrivningar i samband med byggande av kraftled-
ningar har utarbetats tillsammans med Elverksföreningen.

Eldistributionsutredningar i Hässleholms, Gislaveds och Södra Närkere-
gionema har avslutats. Ett förhandlingsunderlag för strukturrationali-
seringar har utarbetats.

En handbok om den kommunala energiplaneringen har utarbetats till-
sammans med Naturvårdsverket.

Verksamheten inom området effektivare energianvändning är främst
inriktad på att genomföra det energipolitiska programmet för effektivare
användning av energi. Den årliga redovisningen av bl.a. detta program
lämnas under litt. E. Energi i denna bilaga. I samband därmed redovisas
även regeringens ställningstagande i fråga om detta program.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har nyligen beslutat (prop. 1992/93:21, bet. 1992/93:NU5,
rskr. 1992/93:34) att överföra elsäkerhetsarbetet från NUTEK till det
nyinrättade Elsäkerhetsverket (ESV) fr.o.m. ingången av år 1993. Elsäker-
hetsverksamheten redovisas därför under anslaget G 10. Elsäkerhetsverket.

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Övergripande mål

Det övergripande målet för verksamhetsområdet Energiförsöijning
och energianvändning är att främja en säker, effektiv och miljövänlig
tillförsel och användning av energi. Delmål är att:

- samhällets energibehov med hög säkerhet skall kunna tillgodoses
under kriser och i krig,

- främja en effektiv och tillförlitlig distribution och överföring av
ledningsbunden energi,

- den potential för energieffektivisering som är ekonomiskt och tek-
niskt tillgänglig under 1990-talet skall utnyttjas.

Resurser:

Följande medel föreslås för verksamhetsområdet under anslagen

E 1. Drift av beredskapslager

E 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder

E 3. Särskilda kostnader för lagring av olja,
motorbensin m.m.

E 4. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft

E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning
av energi

330 551 000 kr

10 054 000 kr

1 000 kr

63 946 000 kr

100 000 000 kr

Resultatbedömning och fördjupad prövning

NUTEK:s fördjupande anslagsframställning visar, enligt min mening, att
verksamheten inom området Ledningsbunden energi i stort bedrivits på ett
tillfredsställande sätt. Något underlag för att bedöma effektiviteten inom
området har emellertid inte redovisats, varför en sådan prövning inte kan
göras.

Mina överväganden beträffande områdena Energiberedskap och Effektiv
energianvändning återfinns under litt. E. Energi i denna bilaga.

Riksrevisionsverket har i rapporterna Elhushållningsprogrammet
(NUTEK F 1992:2) och Beredskapslagringen av olja (NUTEK F 1992:27)
redovisat resultaten av förvaltningsrevisioner som gjorts inom verksam-
hetsområdet Energiförsöijning och energianvändning. Jag återkommer till
dessa rapporter under litt. E. Energi.

Slutsatser

Utgångspunkten för de övergripande mål som bör gälla för verksamhets-
området är de energi- och försvarspolitiska riktlinjer som riksdagen har
lagt fast.

Riksdagen antog våren 1992 regeringens förslag (prop. 1991/92:133,
bet. 1991/92:NU30, rskr. 1991/92:322) om en elmarknad med konkur-
rens. Jag delar NUTEK: s bedömning att verksamheten inom området

Ledningsbunden energi bör bedrivas med oförändrad inriktning i avvaktan Prop. 1992/93:100

på att reformeringen av elmarknaden genomförs. Det är emellertid angelä- Bil. 13
get att utrymmet för en ytterligare effektivisering av området tas till vara.

De energipolitiska programmen for omställning och utveckling av ener-
gisystemet omfattar insatser såväl under verksamhetsområdet Energiför-
sörjning och energianvändning som Teknisk forskning och utveckling.
Mina slutsatser beträffande dessa program redovisas under litt. E. Energi.

B 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskost-
nader

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

181 519 443

181 625 000

172 200 000

Från anslaget bekostas löne- och övriga förvaltningskostnader samt
lokalkostnader vid NUTEK.

T.o.m. budgetåret 1992/93 tillförs anslaget inkomster från avgifter för
koncessions- och behörighetsärenden som för budgetåret 1992/93 beräknas
uppgå till ca 2,2 resp. 2,0 miljoner kronor.

Närings- och teknikutvecklingsverket

NUTEK har för detta anslag föreslagit en realt oförändrad nivå med kom-
pensation för högre lokalkostnader i samband med hyreshöjningar till följd
av ombyggnadsåtgärder under kommande treårsperiod.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

I inledningen till detta littera har jag redovisat de övergripande mål
som bör gälla för NUTEK: s verksamhetsområden utom för verksam-
hetsområdet Teknisk forskning och utveckling.

Resurser:

Ramanslag 1993/94 172 200 000 kr

Planeringsram:

1993/94 1994/95 1995/96

172 200 000 kr 168 800 000 kr 165 400 000 kr

3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13

Min fördjupade prövning av NUTEK:s verksamhet redovisas i inled-
ningen till detta littera och under litt. E. Energi. Verksamhetsområdet
Teknisk forskning och utveckling prövas i en forskningspolitisk proposition
som regeringen inom kort avser att överlämna till riksdagen.

Ett program har nyligen inletts vid NUTEK med syfte att inom verkets
alla områden öka effektiviteten och förbättra kvaliteten. Såvitt jag kan
bedöma är uppläggningen av detta arbete ambitiöst. Det bör drivas med
stor intensitet och kraft så att konkreta resultat i form av t.ex. resultatmått
kan föreligga under våren 1993.

Enligt min mening bör NUTEKrs förvaltningsmedel i fortsättningen
anvisas över ett ramanslag med en treårig planeringsram.

Vid beräkningen av anslaget har hänsyn tagits till minskat behov av
medel för förvaltningskostnader till följd av att elsäkerhetsverksamheten
överförts till den nya elsäkerhetsmyndigheten. Jag har även räknat med en
viss minskning av resursbehoven för förvaltningsanslaget mot bakgrund av
vissa ändringar i inriktningen av NU l'EK:s övriga verksamhet.I likhet med
vad som gäller för andra myndigheter bör NUTEK omfattas av ett gene-
rellt rationaliseringskrav på ca 2 %.

De inkomster från avgifter för koncessions- och behörighetsärenden som
hittills har tillförts anslaget bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillföras en
inkomsttitel. Detta anslag har därför beräknats med kompensation för bud-
geterade avgifter för koncessionsärenden. Behörighetsärenden handläggs
fr.o.m. den 1 januari 1993 av Elsäkerhetsverket.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. NUTEK kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att
tillämpa denna modell. NUTEK kommer därför att tilldelas ett räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta
konto.

Anslaget för NUTEK har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspå-
lägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till
lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av
anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redo-
visats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och
särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myn-
dighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de övergripande målen for verksamhetsområdena
inom NUTEKis ansvarsområden i enlighet med vad jag har för-
ordat,

2. till Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostna-
der för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 172 200 000
kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

B 2. Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar1

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

13 999 046

25 570 000

7 500 000

Reservation

14 293 453

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

'Anslaget Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar och information.

Från anslaget betalas vissa kostnader i anslutning till NUTEK: s utred-
ningsverksamhets basverksamhet, såsom lönekostnader för experter och
projektanställd personal, reseersättningar, publikationstryck m.m. Inneva-
rande budgetår anvisas även medel for s.k. särskilda utredningar, energiin-
formation och projektmedel till energianvändningsrådet under detta anslag.

Närings- och teknikutvecklingsverket

NUTEK föreslår att finansieringen av utredningsverksamheten ändras.
Utredningsanslaget bör dimensioneras för att täcka basverksamheten.
Anslaget skall också bidra till verkets eget utredningsbehov. De särskilda
utredningarna bör däremot uppdragsfinansieras.

Föredragandens överväganden

Innevarande budgetår har medel anvisats under anslaget för energiinforma-
tion och projektmedel till energianvändningsrådet. Jag anser att dessa
verksamheter i stället bör finansieras från resp, sakanslag på energiom-
rådet.

Jag har tidigare föreslagit att medel för särskilda utredningsuppdrag från
Näringsdepartementet till bl.a. NUTEK i fortsättningen bör anvisas över
anslaget A 3. Utredningar m.m. Jämfört med innevarande budgetår inne-
bär förslaget en minskad medelstilldelning över NUTEK: s utredningsan-
slag beroende på att endast vissa kostnader i anslutning till basverksam-
heten skall finansieras över anslaget. Jag föreslår således en överföring av
vissa medel från detta anslag till anslaget A 3.

Basverksamhetens innehåll, inriktning och omfattning bör redovisas i
verkets årliga utredningsplan som fastställs av regeringen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 7 500 000 kr.

B 3. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda
företag m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 012 627

1 000

Riksdagen beslöt i december 1991 (prop. 1991/92:69, bet.
1991/92:NU10, rskr. 1991/92:275) att bemyndiga regeringen att sälja
statens aktier m.m., delar av verksamheter inkl, fest egendom i vissa
angivna företag. I propositionen har regeringen anfört att omstrukture-
ringsätgärder i vissa företag kan komma att kräva betydande kapitalinsatser
innan en försäljning är möjlig. Vidare krävs vid försäljning av större
aktieinnehav i vissa fall att kostnader för försäljningsinsatser, reklam etc.
betalas av säljaren. Kostnaderna för omstrukturerings- samt försäljnings-
aktiviteter m.m. är svåra att i förväg beräkna eftersom de i hög grad beror
på hur försäljningen organiseras.

Mot denna bakgrund beslöt riksdagen på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1991/92 och på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 under
tolfte huvudtiteln för respektive år att anvisa ett förslagsanslag på 1 000
kr. Med hänsyn till den osäkerhet som fortfarande råder bör ett förslags-
anslag på 1 000 kr anvisas även för budgetåret 1993/94. I enlighet med
riksdagens beslut och vad jag anmälde i föregående års budgetproposition
avser regeringen årligen i budgetpropositionen att redovisa genomförda
privatiseringar. Denna redovisning återfinns i avsnittet om privatisering av
statligt ägda företag i inledningen till denna bilaga.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda före-
tag m. m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
1 000 kr.

B 4. Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens
vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Från detta anslag betalas utgifter för eventuella förluster i samband med
infriandet av borgensförbindelser som tidigare har ställts ut genom Statens
vattenfellsverk. Från anslaget betalas även utgifter för att fullgöra skyldig-
heter som avser riksgäldslån och statslån som har upptagits av Statens
vattenfellsverk och vid årsskiftet 1991/92 har övertagits av Vattenfall AB.
Från anslaget betalas vidare utgifter för staten som kan uppstå i samband

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

med skadestånd eller liknande för ansvar mot tredje man till följd av verk- Prop. 1992/93:100
samhet i Statens vattenfallsverks rörelse. Bil. 13

Föredragandens överväganden

Anslaget inrättades i samband med riksdagens beslut (prop. 1990/91:87,
bet. 1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318) att överföra huvuddelen av verk-
samheten vid Statens vattenfallsverk till ett av staten ägt aktiebolag vid
årsskiftet 1991/92. Riksdagens beslut innebär bl.a. att staten fortsätter att
ansvara för de borgensförbindelser som Statens vattenfallsverk har ingått
och som kan hänföras till den del av rörelsen som har överförts till Vatten-
fall AB. Vattenfall AB skall ersätta staten för dess kostnader vid ett even-
tuellt infriande. Regeringen har vidare med stöd av riksdagens beslut
bemyndigat Riksgäldskontoret att under en övergångsperiod förvalta Vat-
tenfall AB:s riksgäldslån. Dessa lån har upptagits av Statens vattenfalls-
verk och har övertagits av Vattenfall AB vid årsskiftet 1991/92.

Regeringen har med stöd av riksdagens beslut bemyndigat Riksgälds-
kontoret att lämna lån till Vattenfall AB inom en ram om 5 miljarder
kronor som skall kunna utnyttjas för kortfristiga ändamål.

Några förluster med anledning av statens borgensåtaganden och Riks-
gäldskontorets utlåning till Vattenfall AB förutses inte under budgetåret
1992/93. Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens
vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 5. Småföretagsutveckling

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

218 450 291

163 594 000

170 000 000

Reservation

170 720 904

Från anslaget betalas kostnader for dels de regionala utvecklingsfon-
dernas verksamhet med information, rådgivning, utbildning och finansi-
eringsverksamhet, dels vissa centrala insatser, bl.a. inom områdena
kompetensutveckling, internationalisering, nyetablering och industriell
design.

Närings- och teknikutvecklingsverket

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) föreslår att anslaget
beräknas till 166,9 miljoner kronor för budgetåret 1993/94, utöver

medel till regeringens disposition på för närvarande ca 1,6 miljoner
kronor.

Föredragandens överväganden

Utvecklingen i små och medelstora företag har avgörande betydelse för
dynamiken i näringslivet och för sysselsättningen.

Riksdagen antog hösten 1991 ett samlat program för en ny småföre-
tagspolitik på grundval av propositionen om en ny småföretagspolitik
(prop. 1991/92:51, bet. 1991/92:NU14, rskr. 1991/92:93).

Den nya småföretagspolitiken har följande huvudsakliga innehåll:

- förbättrad rättssäkerhet bl.a. genom att äganderätten och näringsfrihe-
ten skrivs in i grundlagen,

- en effektiv konkurrens skapas i privat och offentlig verksamhet,

- skattetrycket sänks,

- en effektiv riskkapitalmarknad for småföretag skapas,

- arbetsrätten ses över, varvid småföretagens intressen särskilt beaktas,

- lagar och andra regler på olika områden förenklas och tas om möjligt
bort,

- nyetablering och Europakontakter underlättas.

Som nyss nämnts har under hösten 1992 i två propositioner lagts fram
förslag med betydelse för småföretagens kapitalförsörjning, vilka har
godtagits av riksdagen.

Den allmänna inriktningen av småföretagspolitiken innebär att goda
generella förutsättningar skapas för småföretagen. Riktade insatser blir
mindre motiverade. Det minskar ytterligare behovet av medel på detta
anslag. Kvarvarande medel på anslaget bör huvudsakligen gå till utveck-
lingsfondernas verksamhet. Utvecklingsfonderna bör i sin verksamhet
prioritera nyetableringsinsatser och Europakontakter. Utvecklingsfonder-
na förutsätts även i fortsättningen uppmärksamma de särskilda insatser
som kan behövas för kvinnor som startar företag.

Huvuddelen av genomförandet av de insatser som behövs bör ligga på
regional och lokal nivå, där samhällets organ - främst utvecklingsfon-
derna - bör samverka med bl.a. handelskamrar, andra privata organi-
sationer och banker i genomförandet av insatserna. Insatserna på central
nivå inom NUTEK kan därmed minskas.

Det är viktigt att småföretagen får hjälp att förbereda sig för de för-
ändringar som ett närmande till EG medför i form av både en ökad
konkurrens och vidgade möjligheter till expansion på den europeiska
marknaden. I propositionen (prop. 1992/93:82) Kapital för nya företag,
m.m. har lämnats en redovisning för bl.a. NUTEK:s arbete med dessa
frågor.

På grundval av nyss nämnda proposition har riksdagen bemyndigat re-
geringen att avveckla statens engagemang i Stiftelsen Institutet för Före-
tagsutveckling (SIFU). Bidrag for verksamheten bör inte lämnas efter
budgetåret 1992/93. Avvecklingskostnader föreslås belasta ett särskilt
anslag (B 10. Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling).

Prop. 1992/93

Bil. 13

Statsmaktema har beslutat att infora en möjlighet att fä nyföretagarlån
vid etablering av nya företag (prop. 1992/93:82, bet. 1992/93:NU19,
rskr. 1992/93:145). Utvecklingsfonderna förutsätts medverka vid be-
redning och uppföljning av sådana ärenden. Enligt min mening bör
fondernas kostnader i samband med dessa uppgifter täckas av de bidrag
de får från detta anslag.

Vissa frågor om utvecklingsfondernas egen finansieringsverksamhet
har behandlats i den nyss nämnda propositionen. Jag avser att inom kort
inhämta regeringens bemyndigande att tillkalla en utredning om utveck-
lingsfondernas framtid.

Medel till Stiftelsen Svensk Industridesign anvisas innevarande bud-
getår över anslaget Åtgärder för att främja industridesign. Detta anslag
bör nu upphöra. Från anslaget Småföretagsutveckling bör särskilda
medel anvisas for insatser för att stimulera designutveckling i små och
medelstora företag. NUTEK bör i första hand kanalisera dessa medel
via Stiftelsen Svensk Industridesign. Eventuell reservation på anslaget
Åtgärder för att främja industridesign bör föras till anslaget Små-
företagsutveckling för att användas för designfrämjande ändamål. Även
bidrag till organisationer på hantverkets område bör bekostas med me-
del från detta anslag.

Medel för att bekosta viss innovationsverksamhet har hittills anvisats
från anslaget F 1. Teknisk forskning och utveckling. Det gäller bl.a.
information, rådgivning m.m. genom Svenska Uppfinnareföreningen
och bidrag till s.k. teknopoler. Sådana insatser bör i fortsättningen
bekostas med medel från anslaget Småföretagsutveckling.

Jag beräknar anslaget Småföretagsutveckling sammanlagt till 170
miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 170 000 000 kr.

Prop. 1992/93

Bil. 13

B 6. Styrelsen för Sverigebilden

121 010 240*

100 000 OOO2

100 000 000

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 Anslaget Stöd till turism och rekreation

2 Anslaget Stöd till turism

Reservation

2 454 760

Styrelsen för Sverigebilden har till uppgift att bidra till spridandet av
information om Sverige utomlands och bistå med sådana exportftämjan-
de marknadsföringsinsatser som kommer svenskt näringsliv och då
särskilt turismbranschen till godo.

Styrelsen för Sverigebilden fullgör sin uppgift genom upphandling av Prop. 1992/93
tjänster med inriktning på information och marknadsföring av Sverige Bil. 13
utomlands. Informationsinsatserna skall samordnas med verksamheterna
inom Svenska institutet och Sveriges exportråd.

Förutom upphandling av informations- och marknadsföringstjänster
skall Styrelsen för Sverigebilden besluta i vissa bidragsärenden, delta i
långsiktig kunskapsuppbyggnad bl.a. genom att ombesörja erforderlig
statistik, lämna remissyttranden i ärenden med anknytning till sitt
verksamhetsområde samt ansvara för internationella kontakter med
avseende på turism i den mån dessa inte faller under någon annan
myndighets eller organisations ansvarsområde.

Styrelsen for Sverigebilden skall också upphandla tjänster i syfte att
särskilt främja de handikappades behov av rekreation.

Styrelsen för Sverigebilden

Styrelsen för Sverigebilden har hemställt om ett anslag på 100 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslutade våren 1992 om en avveckling av Sveriges tu-
ristråds verksamhet samt att statens mål för sina insatser inom tu-
rismområdet främst bör vara att dels påverka Sverigebilden utomlands
genom att sprida allmän utlandsinriktad Sverigeinformation, dels bistå
med sådana exportfrämjande marknadsföringsinsatser som kommer
turismbranschen i dess helhet till godo (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet.
1991/92:KrU16, rskr. 1991/92:196).

Turistrådets verksamhet upphörde den 30 juni 1992. De avvecklings-
kostnader som inte kunnat bestridas från anslag för budgetåret 1991/92
belastar ett separat anslag Särskilda avvecklingskostnader för Sveriges
turistråd, som är uppfört på statsbudgeten för budgetåret 1992/93.

En ny myndighet, Styrelsen för Sverigebilden, har inrättats med
uppgift att besluta i frågor om de statliga insatserna för turism.
Myndigheten skall endast undantagsvis bedriva egen operativ verksam-
het inom turismområdet.

Företag och organisationer inom turismbranschen har nyligen bildat
ett bolag, Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden, som
skall tillhandahålla informations- och marknadsföringstjänster för att
utveckla resandet till och i Sverige. Enligt nyss nämnda riksdagsbeslut
bör bolaget för att kunna bygga upp sin verksamhet och för att statens
insatser skall få avsedd effekt kunna räkna med att få uppdrag i bety-
dande omfattning under rimlig tid innan statens upphandling kan styras
helt av kommersiella överväganden. Detta är nödvändigt som ett led i
strävandet mot ett ökat branschansvar.

Det är enligt min mening i första hand turismbranschen själv som

bör ansvara för sina gemensamma informations- och marknadsfÖringsåt- 40

gärder. Staten bör svara för den samlade Sverigebilden utomlands,

medan branschen bör svara för den kommersiellt inriktade marknadsför-
ingen.

Riksdagen har i december 1992 beslutat om ett nytt regelverk for den
offentliga upphandlingen i Sverige med anledning av de krav som ställs
genom EES-avtalet (prop. 1992/93:88, bet. 1992/93:FiU5, rskr.
1992/93:120). Sverige har genom detta avtal åtagit sig att införa regler
som motsvarar EG:s regler om den offentliga upphandlingen inom den
inre marknaden. Genom avtalet skapas förutsättningar för en gemensam
marknad för den offentliga upphandlingen inom hela det europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES). Detta innebär att Styrelsen för
Sverigebilden vid sin upphandling måste följa de regler som gäller inom
EG vid upphandling överstigande vissa tröskelvärden. Någon särbehand-
ling vad gäller upphandling av det branschgemensamma bolaget kan
därför, enligt min mening, inte längre komma i fråga så snart EES-
avtalet träder i kraft.

I arbetet med att påverka Sverigebilden utomlands är det viktigt att in-
formationsinsatserna samordnas, dels som nu görs med verksamheterna
inom Svenska institutet och Sveriges exportråd, dels också med den
verksamhet som pågår inom Invest in Sweden-projektet för att främja
utländska investeringar i Sverige. Det är min uppfattning att de sålunda
sammanförda informations- och marknadsforingstjänstema kommer hela
det svenska näringslivet till godo.

Invest in Sweden-projektet är en försöksverksamhet som startade år
1990 med uppgift att främja utländska investeringar i Sverige. Verksam-
heten har hitintills koncentrerats till Japan. Är 1992 etablerades ett
investeringskontor i Tokyo. Arbetet bedrivs i nära samarbete med am-
bassad, handelssekreterare och teknisk attaché. Syftet med verksam-
heten är att aktivt verka för att öka kännedomen om förutsättningarna
för investeringar i Sverige.

I enlighet med vad som omnämns i prop. 1990/91:87 om näringspoli-
tik för tillväxt har en utvärdering av projektet genomförts. I den nu
genomförda utvärderingen anförs att projektet är att betrakta som en
långsiktig satsning vars effekter uppkommer efter ett par år. I
fortsättningen bör verksamheten utvidgas till att gälla även andra länder
än Japan. Förslag framförs om ökad samverkan mellan berörda myndig-
heter.

Invest in Sweden-projektet bör nu vidgas till att omfatta bl.a.
Storbritannien, Tyskland och USA. Beskickningarna i dessa länder bör
engageras i arbetet. Det bör dock ske inom ramen för befintliga
resurser vid beskickningarna. Sveriges exportråd bör också kunna spela
en viktig roll i genomförandet av projektet bl.a. genom att handelskon-
toren engageras för specifika uppdrag.

Styrelsen för Sverigebilden har tillkommit for att i huvudsak tillgodo-
se behovet av presentation i utlandet av Sverige som turismland. Verk-
samheten syftar dock till att ge en allmän förstärkning av informationen
om Sverige utomlands och styrelsen skall bistå med exportfrämjande
marknadsföringsinsatser som kommer svenskt näringsliv till godo.

Det innebär att styrelsen även bör få ett huvudansvar vad gäller pre-
sentationen utomlands av Sverige som investeringsland. Styrelsen be-

Prop. 1992/93

Bil. 13

sitter en stor kompetens vad gäller informations- och marknadsförings-
frågor. Denna torde komma till stor nytta inom ramen för arbetet med
Invest in Sweden. Styrelsen bör ha ett övergripande ansvar för att lägga
fast en strategi vad gäller informationsinsatsernas inriktning.

Dessa centrala uppgifter innebär att Styrelsen för Sverigebilden kom-
mer att identifieras med Invest in Sweden-projektet och vara den
främsta operativa aktören i genomförandet av verksamheten. Styrelsens
kansli bör också tillföras den personella förstärkning som erfordras för
den utvidgade verksamheten.

I verksamheten bör styrelsen genom uppdrag även kunna lägga vissa
uppgifter på Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) varigenom
NUTEK:s resurser för bl.a. utredningar och framtagning av faktaunder-
lag kan utnyttjas. NUTEK kan även få ansvaret för viss projektledning
och uppföljning av vissa investeringsprojekt.

De medel som jag har beräknat för Invest in Sweden-projektet jämte
de medel som jag har beräknat for främst upphandling av informations-
och marknadsföringstjänster inom turismområdet uppgår till sammanlagt
100 miljoner kronor.

Prop. 1992/93

Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört om inriktningen av marknadsfö-
rings- och informationsinsatserna,

2. till Styrelsen för Sverigebilden för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 100 000 000 kronor.

B 7. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

5 948 652

5 000 000

Medel från anslaget används för att:

1. infria statliga garantier enligt förordningen (1978:507) om industri-

garantilån m.m. (upphävd 1987:424),

2. infria statlig garanti som har beviljats enligt brev (Handelsdeparte-

mentet) den 30 juni 1965 till Kommerskollegium och Fullmäktige i riks-
banken angående föreskrifter i fråga om statlig garanti för lån till turist-
hotell,

3. infria statlig garanti som har lämnats enligt förordningen

(1977:387) om investeringsgaranti (upphävd 1980:442),

4. infria statlig garanti som har lämnats enligt förordningen

(1977:1123) om statligt stöd till strukturåtgärder inom specialstålindus-

trin m.m. (upphävd 1979:1180),

5. infria statliga strukturgarantier, särskilda strukturgarantier för textil- 42

och konfektionsindustriema samt särskilda strukturgarantier för ma-

nuell glasindustri som har lämnats enligt forordningen (1981:661) om
strukturgarantier m.m. (upphävd 1985:434),

6. bekosta bidrag till regionala utvecklingsfonder för att till viss del
täcka förluster i anledning av sädana garantier - enligt förordningen
(1982:682) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond
(upphävd 1987:894) - som fondema har beslutat om t.o.m. år 1983 (jfr
prop. 1983/84:40 bil. 10, bet. 1983/84:NU8, rskr. 1983/84:94).

Några nya åtaganden som kan leda till utbetalningar från detta anslag
görs inte längre. Anslaget för budgetåret 1993/94 bör beräknas till 5
miljoner kronor.

Prop. 1992/93

Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. for
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 5 000 000 kr.

B 8. Räntestöd m.m. till varvsindustrin

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

151 014 885

130 000 000

100 000 000

Syftet med de stöd till varvsindustrin som i olika former har tilläm-
pats i Sverige sedan 1970-talet har varit att utjämna skillnaderna i kon-
kurrensvillkor mellan svenska och utländska varvsföretag.

Våren 1989 beslöt riksdagen (prop. 1988/89:100, bil. 14, bet.
1988/89:NU22, rskr. 1988/89:177) att avskaffa dåvarande räntestöd
fr.o.m. den 1 januari 1990. Fram till detta datum kunde räntestöd utgå
till såväl inhemska beställare som vid export. Även kreditgarantier
upphörde som stödform vid detta datum. I stället skulle s.k. kontantstöd
kunna utgå under perioden 1990-1992 för order som tecknades före ut-
gången av år 1992. Ansökningar om sådant stöd skall ha kommit in till
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) före den 15 januari
1993. Därefter upphör även denna stödform.

Kostnaderna budgetåret 1993/94 och ett antal kommande budgetår hän-
för sig till tidigare beviljade stöd. Löptiden för lån med räntestöd kunde
maximalt uppgå till 15 år. Statens utgifter sjunker dock successivt och
kommer att upphöra helt år 2004.

NUTEK, som är beslutande myndighet i ärenden om statligt stöd till
fartygsfinansiering, har beräknat kostnaden för räntestöd m.m. till 100
miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I denna beräkning ingår även
kostnaden för redan beviljade äldre kontantstöd, som skall betalas ut
terminsvis.

Ett förslagsanslag om 100 miljoner kronor för räntestöd m.m. till
varvsindustrin bör föras upp på statsbudgeten for budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 100 000 000 kr.

B 9. Medel till AB Göta kanalbolag for upprustning och drift
av kanalen

Nytt anslag (förslag) 15 000 000

I samband med riksdagens beslut våren 1992 om riktlinjer för överfö-
ring av verksamheten vid Domänverket till aktiebolagsform (prop.
1991/92:134, bet. 1991/92:NU33, rskr. 1991/92:351) behandlades även
det framtida ansvaret för AB Göta kanalbolag. Riksdagen ansåg det vara
en statlig angelägenhet att ansvara for att Göta kanal i framtiden upp-
rustas och drivs så att kanalens värden som ett kulturhistoriskt bygg-
nadsverk och ett attraktivt turistmål kan vidmakthållas. AB Göta kanal-
bolag skall därför kvarbli i statens ägo där kanalbolaget och kanalfastig-
heten skall vara en sammanhållande enhet. Vidare skall skogsmarken
som nu ägs av kanalbolaget överföras till Domän AB. Slutligen skall
finansieringen av kanalens upprustning tillförsäkras genom statsmakter-
nas försorg.

Efter riksdagsbeslutet om Domänverkets bolagisering har förvaltning-
en av aktierna i AB Göta kanalbolag överförts från Domänverket till
Kammarkollegiet. Fr.o.m. den 1 juli 1992 är Näringsdepartementet hu-
vudman för AB Göta kanalbolag.

Jag har i propositionen 1992/93:51 om medel till AB Göta kanalbolag
för upprustning och drift av kanalen budgetåret 1992/93 närmare be-
skrivit kanalbolaget och kanalen samt hittillsvarande och kommande
upprustningsbehov av kanalen och därvid, i syfte att klara av nödvändi-
ga investeringar inför kommande säsong, hemställt att regeringen före-
slår riksdagen att anvisa ett reservationsanslag på 15 miljoner kronor
för upprustning och drift av kanalen budgetåret 1992/93. Jag anmälde
att för budgetåret 1993/94 i budgetpropositionen motsvarande medel bör
anvisas genom särskilt anslag.

AB Göta kanalbolag har i en skrivelse den 23 november 1992 före-
slagit att ett anslag för upprustning och driftbidrag till kanalen uppförs
med 18 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

I likhet med budgetåret 1992/93 delar jag inte bolagets bedömning av
kostnaderna for budgetåret 1993/94. Även för budgetåret 1993/94 be-
dömer jag att 15 miljoner kronor torde vara tillräckligt för att klara av
nödvändig upprustning och drift av kanalen inför säsongen 1994.

Prop. 1992/93

Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift
av kanalen för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
15 000 000 kr.

B 10. Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveck-
ling

Nytt anslag (förslag) 1 000

Riksdagen har genom beslut i december 1992 (prop. 1992/93:82, bet.
1992/93:NU19, rskr. 1992/93:145) bemyndigat regeringen att avveckla
statens engagemang i Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU)
samt vidta de åtgärder som behövs för att därefter avveckla stiftelsen.
Överläggningar har inletts med olika intressenter for att söka lösningar
som innebär att hela eller delar av SIFU:s verksamhet skall bedrivas i
privat regi. Vissa kostnader kan komma att uppstå för staten i samband
med bl.a. avveckling av stiftelsens personal, lokaler m.m. Sådana kost-
nader bör betalas från ett särskilt anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling
för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1992/93

Bil. 13

C. Exportkrediter m.m.

Medel for att täcka statens kostnader för statsstödda exportkrediter an-
visas över tre anslag, nämligen C 1. Kostnader för statsstödd exportkre-
ditgivning genom AB Svensk Exportkredit, C 2. Kostnader för stats-
stödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. samt C 3.
Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder.

C 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Från anslaget betalas ersättning till AB Svensk Exportkredit (SEK) för
skillnad mellan ut- och upplåningsräntor samt for kursförlust inom
ramen för systemet med statsstödda exportkrediter, som SEK lämnar
enligt riksdagens beslut år 1978 (prop. 1977/78:155 bil. 3, bet.
1977/78:NU73, rskr. 1977/78:379 och prop. 1978/79:49, bet.
1978/79:NU17, rskr. 1978/79:115), år 1981 (prop. 1980/81:130, bet.
1980/81:NU58, rskr. 1980/81:246) samt år 1990 (prop. 1989/90:44,
bet. 1989/90:NU19, rskr. 1989/90:153). Systemet innebär att SEK har
givits möjlighet att finansiera exportkrediter till villkor som överens-
stämmer med internationellt överenskomna regler. Detta kan leda till att
utlåningsräntoma ligger under upplåningskostnadema. Staten täcker
eventuell skillnad mellan utlåningsränta och upplåningskostnad samt den
kursförlust som kan uppkomma vid ut- och upplåningen. SEK bedriver
upp- och utlåning för dessa krediter i en särskild, avgränsad del av
bolagets verksamhet och redovisar en särskild balansräkning för denna
kreditgivning.

Reglerna for kreditgivningen återfinns i förordningen (1981:665) om
exportkreditfinansiering med statligt stöd (ändrad senast 1989:826).
Enligt förordningen skall villkoren för krediterna stå i överensstämmelse
med de överenskommelser om riktlinjer för begränsning av statligt stöd
vid exportkreditgivning som Sverige har biträtt, främst OECD:s s.k.
konsensusöverenskommelse samt med tillämpningen av överenskommel-
serna. Regeringen har också godkänt OECD:s förstärkta överenskom-
melse beträffande villkor för bl.a. statsstödda exportkrediter som trädde
i kraft den 15 februari 1992. Med denna överenskommelse marknadsan-
passades villkoren for de statsstödda krediterna ytterligare.

På grund av anpassningen till marknadsmässiga räntor för de stats-
stödda krediterna har statens kostnader för nya krediter i stort sett
upphört. Tillsammans med en ökad effektivitet och minskade kursför-
luster innebär det att kreditgivningen enligt SEK:s beräkningar för
budgetåret 1992/93 bör ge överskott. Överskott inbetalas till staten.
Svängningar kan dock förekomma på grund av förändringar i valutakur-
ser och räntor, varvid nya underskott kan uppkomma.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Föredragandens överväganden

SEK-systemet for statsstöd till finansiering av kapitalvaruexporten inför-
des for att möta andra länders kraftiga subventioner av deras kapital-
varuexport genom exportkrediter. Anpassningen av minimiräntesatsema
till marknadsräntorna innebär att subventionsinslaget i nya krediter i
stort sett har upphört. Den internationella konkurrensen med förmånli-
gare krediter till u-länder, i första hand s.k. u-krediter via u-landsbi-
ståndet, har tenderat att öka under senare år. Internationella överens-
kommelser har emellertid lett till en skärpt disciplin även på detta om-
råde.

Efterfrågan på projekt och kapitalvaror har minskat i de traditionella
köparländema. SEK har i allt högre grad inriktat sig på att erbjuda kre-
diter utan statsstöd genom att expandera den marknadsmässiga verksam-
heten. Jag ser positivt på en sådan återgång till marknadsmässiga ex-
portkrediter.

Möjligheterna att lämna statsstödda krediter för export är fortfarande
i många fall utslagsgivande för svenska företags möjligheter att erhålla
order på vissa slag av projekt och på kapitalvaror. Det minskande an-
talet kreditvärdiga marknader har inneburit en hårdnande konkurrens.

SEK har redovisat bedömningar av det framtida utfallet för den stats-
stödda kreditgivningen. Verksamheten kan för budgetåret 1992/93
komma att ge ett överskott. Beräkningen av utfallet är dock osäker.
Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsan-
slag på 1 000 kr.

C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

2 250 435

1 000

Under detta anslag redovisas kostnader för räntestöd till finansiering
av export av fartyg. Enligt tidigare riksdagsbeslut upphörde denna
stödform i och med utgången av år 1989. Kostnadsberäkningen bygger
på en bedömning som AB Svensk Exportkredit har redovisat och avser
tidigare gjorda åtaganden. Kreditgivningen kan resultera i ett överskott.
Risken för att anslaget kommer att belastas kan dock inte negligeras.
Anslaget bör därför föras upp med ett formellt belopp av 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende ex-
port av fartyg m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsan-
slag på 1 OOO kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

C 3. Ersättning for extra kostnader för förmånlig kreditgiv-
ning till u-länder

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

55 432 748

70 000 000

55 000 000

Under detta anslag redovisas extra kostnader som har uppkommit för
vissa äldre förmånliga krediter till u-länder. Ett nytt system för s.k. u-
krediter infördes fr.o.m. den 1 januari 1985 (prop. 1983/84:100 bil. 5
p. C 8, bet. 1983/84:UU15, rskr. 1983/84:334). Detta anslag belastas
endast kostnader for åtaganden som har gjorts intill utgången av år
1984. Kostnadsberäkningen bygger på en bedömning som AB Svensk
Exportkredit har redovisat. Jag beräknar kostnaderna for budgetåret
1993/94 till 55 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning
till u-lånder för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
55 000 000 kr.

D. Marknads- och konkurrensfrågor

I syfte att uppnå ökad och effektivare konkurrens i såväl privat som
offentlig verksamhet har en ny myndighetsstruktur införts på konkur-
rensområdet den 1 juli 1992. Då inrättades det nya Konkurrensverket
med uppgift att verka för effektiv konkurrens i privat och offentlig
verksamhet. Sam tidigt lades Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och
Statens pris- och konkurrensverk (SPK) ner.

Vidare fick länsstyrelserna den 1 juli 1992 uppgifter inom konkur-
rensområdet. Dessa motsvaras i stor utsträckning av dem som Konkur-
rensverket har med det undantaget att rättstillämpande uppgifter samlas
till den centrala nivån. Länsstyrelsen kommer därmed verka för en
effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för kon-
sumenterna och i samverkan med Konkurrensverket informera om den
nya konkurrenslagen samt om EES-avtalets konkurrensregler. Chefen
för Civildepartementet kommer senare i dag att precisera vad länsstyrel-
sernas konkurrensfrämjande arbete närmare bör omfatta.

Riksdagsbeslutet med anledning av 1992 års budgetproposition inne-
bar att de konkurrensfrämjande myndigheterna dimensionerades med
hänsyn till aktuella förändringar av politiken och regelverket på om-
rådet. Detta gäller såväl Marknadsdomstolen och Konkurrensverket
centralt som länsstyrelserna regionalt. Resurserna for den åtgärdsin-
riktade konkurrenstillsynen förstärktes därvid.

Den nya konkurrenslag (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17, rskr.
1992/93:144) som riksdagen i dag har antagit och som skall träda i
kraft den 1 juli 1993 innebär principella förändringar i domstolspröv-
ningen som inte kunde överblickas vid föregående års budgetprövning.
Stockholms tingsrätt kommer att bli första instans i samtliga konkurrens-
rättsliga frågor och tillförs därigenom ett nytt målområde. Erfarenheter-
na får utvisa i vad mån anslaget D 2. Domstolarna m.m. under andra
huvudtiteln behöver justeras. Regeringen avser därför att följa upp verk-
samheten efter viss tid.

Vid övergången den 1 juli 1993 till den nya konkurrenslagstiftningen,
som har EG:s konkurrensregler som förebild, är det särskilt angeläget
med en snabb, likformig och konsekvent rättstillämpning. Marknads-
domstolens prejudikatskapande roll och den nya sammansättningen med
domare och ekonomiska experter ger förutsättningar för detta. Dessa
krav kommer också att beaktas i samband med de överväganden som
för närvarande görs inom regeringskansliet med utgångspunkt i departe-
mentspromemorian (Ds 1992: 38) Domstolsväsendets organisation jämte
remissvaren över utredningen.

Konkurrenspolitiken måste i viktiga avseenden bygga på utvärdering
av olika marknaders funktionssätt, konkurrensbegränsningars effekter
samt vilka resultat som kan nås med olika konkurrenspolitiska medel.
Regeringen bedömer det som angeläget att inriktningen av konkurrens-
politiken i ökad utsträckning grundar sig på resultat som forskningen
ger. Angelägna forskningsuppgifter finns inom de ekonomiska och
juridiska vetenskaperna samt framförallt i skärningspunkten mellan
dessa områden. Det konkurrenspolitiska forskningsråd som är knutet till

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Konkurrensverket kommer att ha en viktig roll när det gäller att stimu-
lera forskningen på konkurrensområdet. Regeringen kommer att ta upp
frågan om insatser för att stärka forskningen på konkurrensområdet i
den forskningspolitiska proposition som regeringen inom kort avser att
förelägga riksdagen.

Arbetet med att förenkla och EG-anpassa den näringsrättsliga lag-
stiftningen fortgår. En särskild utredare har fått i uppdrag att se över
frågor om tillsyn, kompetens- och lämplighetsprövning m.m. när det
gäller revisorer.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

D 1. Marknadsdomstolen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

4 217 000

5 270 000

6 080 000

Marknadsdomstolen handlägger ärenden enligt konkurrenslagen
(1982:2:729), lagen (1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning
i fråga om jordbruksprodukter, marknadsföringslagen (1975:1418), kon-
sumentkreditlagen (1977:981), lagen (1978:763) med vissa bestämmel-
ser om marknadsföring av alkoholdrycker, lagen (1978:764) med vissa
bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror, konsumentförsäk-
ringslagen (1980:38), lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentför-
hållanden, lagen (1984:292) om avtalsvillkor mellan näringsidkare, pro-
duktsäkerhetslagen (1988:1604), prisinformationslagen (1991:601) samt
lagen (1992:138) om tillämpning av avtal mellan Sverige, Norge och
EEG om civil luftfart.

Marknadsdomstolen

Marknadsdomstolen har i sin anslagsframställning för perioden 1993/94
- 1995/96 anfört att domstolen har till huvuduppgift att på grundval av
ett antal bestämda lagar meddela avgöranden i anhängiggjorda ärenden.
Detta är en entydig uppgift och någon alternativ inriktning av verks-
amheten kommer inte i fråga, om inte den marknadsrättsliga lagstift-
ningen genomgår omfattande förändringar. Även den dömande verksam-
hetens faktiska omfattning står utanför domstolens kontroll. Marknads-
domstolen har anfört att syftet med verksamheten under de tre senaste
budgetåren har uppnåtts. Resultatet av verksamheten kan inte utvärderas
i mera preciserade termer. Det finns dock skäl att anta att effektiviteten
i verksamheten har ökat. Enligt Marknadsdomstolen bör verksamhetens
inriktning ligga fast under treårsperioden. Domstolen har vidare erinrat
om att statsmakterna under många år be-slutat om realt oförändrade
resurser för domstolen på grund av den stora arbetsbelastningen. Dom-
stolen har bedömt att denna kommer att bestå eller öka något.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Det övergripande målet för Marknadsdomstolen skall vara att på ett
rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de mål och ärenden som
den har att handlägga samt att leda rättsutvecklingen och främja en
enhetlig rättstillämpning inom det marknadsrättsliga området.

Resurser Ramanslag 1993/94 6 080 000 kr

Planeringsram:

1993/94 1994/95 1995/96

6 080 000 kr 6 080 000 kr 6 080 000 kr

Resultatbedömning

Jag delar Marknadsdomstolens bedömningar i anslagsframställningen av-
seende perioden 1993/94 - 1995/96 vad gäller de hittillsvarande erfarenhe-
terna av verksamheten. Resultaten har inte utvärderats i mer preciserade
termer. Indikationer finns dock på att effektiviteten i verksamheten har
ökat.

Fördjupad prövning och slutsatser

Marknadsdomstolens verksamhet styrs av de lagar som anger ramen för
verksamhetsområdet och av initiativ från dem som kan anhänggöra ärenden
inför domstolen. Detta kommer att gälla även framdeles. Den europeiska
integrationen, den nya konkurrenslagen och andra förändringar i mark-
nadsrätten som övervägs kommer att påverka domstolen men inte föranleda
någon väsentlig förändring av inriktningen eller arbetssättet.

Jag delar Marknadsdomstolens bedömning av de krav som kommer att
ställas på domstolen och vill stryka under behovet av en snabb, likformig
och konsekvent rättstillämpning. Det övergripande målet för domstolen
skall därför vara att på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid avgöra de
mål och ärenden som den har att handlägga samt att leda rättsutvecklingen
och främja en enhetlig rättstillämpning inom det marknadsrättsliga om-
rådet.

Marknadsdomstolen har redan erhållit ökade medel för att förstärka sin
per-sonal till följd av de krav som europaintegrationen och den nya kon-
kurrenslagen ställer. Min bedömning är att domstolen under planeringspe-
rioden i princip bör disponera oförändrade resurser. Ett rationaliserings-
krav om ca 2 % bör gälla för domstolen enligt den princip som tillämpas
generellt i årets budgetförslag.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Jag bedömer att medel för verksamheten bör anvisas över ett treårigt Prop. 1992/93:100
ramanslag. Bil. 13

Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 har mot denna bak-
grund beräknats till 18 240 000 kr.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. Marknadsdomstolen kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. Marknadsdomstolen kommer därför att
tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under
anslaget D 1. Marknadsdomstolen förs till detta konto.

Anslaget för Marknadsdomstolen har budgeterats utan hänsyn till de tek-
niska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på löne-
kostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna for budgete-
ringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna
dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättningen for verksam-
heten inom Marknadsdomstolens ansvarsområde skall vara i enlig-
het med vad jag har förordat,

2. till Marknadsdomstolen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 6 080 000 kr.

D 2. Konkurrensverket

1992/93 Anslag 61 000 0001

1993/94 Förslag 62 000 000

'Anslaget Konkurrensmyndighet

Konkurrensverket är central förvaltningsmyndighet för konkurrensfrå-
gor.

Det övergripande målet för Konkurrensverket är att främja en effektiv
konkurrens i såväl privat som offentlig verksamhet.

Inriktningen av verksamheten vid Konkurrensverket redovisades i 1992
års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 13). Den särskilde utredare
(dir. 1991:125) som tillkallades för att förbereda inrättandet av Konkur-
rensverket påbörjade arbetet med mål- och resultatstyrning. Regeringen har
senare i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 preciserat övergripande
mål, verksamhetsmål och resultatkrav. Detta underlag har legat till grund
för den verksamhetsplanering som genomförts vid myndigheten och som
finns redovisad i anslagsframställningen för perioden 1993/94 - 1995/96.
Konkurrensverket har i sin framtidsbedömning bl.a. redovisat vad ett

närmande till EG:s ordning på konkurrensområdet, både genom EES-
avtalet och genom en EG-anpassad svensk konkurrenslag innebär for verk-
samhetens inriktning. Konkurrensverket har i en skrivelse till regeringen i
november 1992 redovisat en inventering av möjliga åtgärder när det gäller
avreglering och hinder för konkurrens inom offentlig sektor. Med de
tidigare givna förutsättningarna för verksamheten, den genomförda verk-
samhetsplaneringen och den redovisade framtidsbedömningen som grund
har Konkurrensverket preciserat de mål som bör gälla for verksamheten.

Konkurrensverket anger som sitt övergripande mål att verka för en
effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för kon-
sumenterna.

Verksamhetsmålet är att aktivt motverka och ingripa mot konkurrensbe-
gränsningar som skadar konsumenterna samt att verka för ett konkurrens-
inriktat synsätt i samhället.

Konkurrensverket har som resultatkrav angivit att verket skall tilllämpa
konkurrenslagstiftningen på ett snabbt, kompetent, likformigt och rätts-
säkert sätt, de förslag som lämnas angående avreglering och konkurrens
inom offentlig sektor skall vara rätt prioriterade, konkreta och genomarbe-
tade, den information som lämnas skall vara relevant, lättillgänglig och
saklig samt att det skall vara balans mellan verkets olika verksamhetsgre-
nar. Verksamhetsmålen är relaterade till hur de viktigaste intressenterna
uppfattar verksamheten och mätningar av måluppfyllelsen kommer under
treårsperioden att ske genom upprepade kunskaps- och attitydundersök-
ningar riktade till de viktigaste intressentgruppema. Vid sidan om mät-
ningar av måluppfyllelsen kommer Konkurrensverkets övriga aktiviteter att
registreras och redovisas i kvantitativa termer. Antalet ärenden inom ra-
men för tillämpningen av konkurrenslagstiftningen kommer att redovisas
fördelat på olika kategorier av beslut med beräkning av genomsnittliga
handläggningstider. Motsvarande redovisningar kommer att göras av av-
regleringsförslag respektive förslag för att öka konkurrensen i offentlig
sektor. Informationsinsatser och aktiviteter av engångskaraktär kommer att
redovisas i kvalitativa termer.

De medel som står till verkets förfogande är lagtillämpning, förslag till
förändringar av gällande regelverk m.m. och information. Under treårspe-
rioden kommer verksamheten särskilt att inriktas på att tillämpa den nya
svenska konkurrenslagen och EES-lagens konkurrensbestämmelser, att
utarbeta avregleringsförslag, att utarbeta förslag för ökad konkurrens i
offentlig verksamhet, att följa upp avreglering och konkurrens i offentlig
sektor samt att informera och stimulera till ett konkurrensinriktat synsätt.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Övergripande mål

För den kommande treårsperioden skall det övergripande målet för
Konkurrensverket vara att verka for en effektiv konkurrens i privat och
offentlig verksamhet till nytta for konsumenterna. Verket skall under
perioden aktivt motverka och ingripa mot konkurrensbegränsningar
som skadar konsumenterna, lämna förslag om ökad konkurrens i
offentlig verksamhet och om avreglering, följa upp genomförda föränd-
ringar i det offentliga regelverket som syftar till att öka konkurrensen
samt verka för ett konkurrensinriktat synsätt i samhället.

Resurser Ramanslag 1993/94 62 000 000 kr

Planeringsram:

1993/94 1994/95 1995/96

62 000 000kr 62 000 000kr 62 000 000kr

Resultatbedömning

Konkurrensverket inrättades den 1 juli 1992 och kan sålunda inte redovisa
någon verksamhet för budgetåret 1991/92. Någon resultatanalys kan följakt-
ligen inte göras.

Fördjupad prövning

De konkurrensvårdande myndigheternas struktur och uppgifter har nyligen
förändrats. Genom nedläggningen av NO och SPK och inrättandet av Kon-
kurrensverket har betydande effektiviseringsvinster kunnat göras. Verksam-
heten har även anpassats till de nya krav som EES-avtalet och förändring-
arna av den nationella konkurrenspolitiken ställer.

Slutsatser

Jag delar Konkurrensverkets framtidsbedömning beträffande de krav som
kommer ställas på verksamheten till följd av de nya förhållandena på kon-
kurrensområdet. Konkurrensverkets övergripande mål skall vara att verka
för en effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta for
konsumenterna. Det innebär att den inriktning av verksamheten som riks-
dagen beslutade om när verket inrättades kommer att gälla under planerings-
perioden.

Verket skall tillämpa konkurrenslagstiftningen på ett snabbt, kompetent,
likformigt och rättssäkert sätt, de förslag om avreglering och ökad konkur-
rens i offentlig sektor som lämnas skall vara rätt prioriterade, konkreta och
genomarbetade, den information som lämnas skall vara relevant, lättillgäng-
lig och saklig samt mellan verkets olika verksamhetsgrenar skall det vara en
bra balans.

Internationella erfarenheter visar att övergången till den typ av konkur-
renslagstiftning som skall införas i Sverige den 1 juli 1993 till en början kan
ge ökad arbetsbelastning på den konkurrensvårdande myndigheten. Ett stort
antal ansökningar om undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande
samarbete och besked på förhand om lagen är tillämplig kan förväntas. Det
är viktigt att lagtillämpningen är smidig och obyråkratisk. Ärendena skall
behandlas snabbt utan att rättssäkerheten eftersätts. Detta är angeläget både
för de enskilda företagen och för att få praxis avseende det nya regelverket.
Den delen av lagtillämpningen som avser EES-avtalets konkurrensregler
måste också ges hög prioritet.

Konkurrenspolitiken är inte enbart inriktad på att motverka konkurrensbe-
gränsande åtgärder från företagens sida. Allt större vikt läggs vid avregle-
ringar m.m. som ökar den konkurrensutsatta sektorn och konkurrensen som
ett medel att effektivisera offentlig sektor. Förslag som ger Konkurrensver-
ket ökade uppgifter inom detta område bereds för närvarande.

Mot bakgrund av det anförda bedömer jag att verksamhetens tyngdpunkt
under planeringsperiodens första del måste förskjutas mot de lagtillämpande
uppgifterna. Sammantaget under hela planeringsperioden måste dock en
balans råda mellan verkets olika huvudarbetsuppgifter.

Jag bedömer att Konkurrensverkets nuvarande dimensionering är till-
räcklig. Ett rationaliseringskrav på ca 2 % bör vidare ställas på myndighe-
ten enligt den princip som gäller generellt i årets budgetförslag.

Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 har mot denna bakgrund
beräknats till 186 miljoner kronor.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. Konkurrensverket kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. Konkurrensverket kommer därför att
tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under
anslaget D 2. Konkurrensverket förs till detta konto.

Anslaget för Konkurrensverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången
till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av
anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovi-
sats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskil-
da frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens
disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och
kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksamheten
inom Konkurrensverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med
vad jag har förordat,

2. till Konkurrensverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett raman-
slag på 62 000 000 kr.

D 3. Särskilda avvecklingskostnader för Näringsfrihetsom-
budsmannen och Statens pris- och konkurrensverk

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Från anslaget betalas vissa kostnader i samband med avvecklingen av
Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och Statens pris- och konkurrensverk
(SPK).

Regeringen har tillkallat en särskild utredare (dir. 1992:75) för att ansvara
för avvecklingen av NO och SPK. Utredaren har lämnat en lägesrapport
över arbetet i oktober 1992. Arbetet skall vara avslutat och redovisat till
regeringen senast den 1 september 1993. Anslaget för särskilda avveck-
lingskostnader bör föras upp med 1 000 kr även för budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda avvecklingskostnader för Näringsfrihetombuds-
tnannen och Statens pris- och konkurrensverk för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

E. Energi

1 Redovisning av de energipolitiska programmens resultat,
m.m.

1.1 Bakgrund

Riksdagen beslutade år 1991 om riktlinjer för energipolitiken (prop.
1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, rskr. 1990/91:373). I propositionen
anfördes bl.a.:

Energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på el
och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Härigenom
främjas en god ekonomisk och social utveckling i Sverige. Energipolitiken
skall utgå ifrån vad natur och miljö kan bära.

Landets elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största
möjliga utsträckning grundas på varaktiga, helst inhemska och fomybara,
energikällor samt en effektiv energihushållning. Stränga krav skall ställas
på säkerhet och omsorg om miljön vid användning och utveckling av all
energiteknik.

Riksdagen uttalade år 1980 (prop. 1979/80:170, NU70, rskr. 410) att
kärnkraften skall avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till
behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd.
Vidare angav riksdagen att det bör slås fast att den sista reaktorn i Sverige
skall stängas senast år 2010.

En trovärdig politik för omställningen och utvecklingen av energisys-
temet förutsätter konkreta åtgärder som förenar en stabil och tillräcklig
tillförsel av energi med energipolitikens övriga mål. Stränga miljökrav skall
gälla för all el- och värmeproduktion.

En säker tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för
den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken skall
utformas så att denna förutsättning bevaras. Särskilt för den elintensiva
industrin - som omfattar viktiga basnäringar som pappersindustrin,
gruvindustrin och stålindustrin - är detta ett grundläggande krav. Det är
därför nödvändigt att det finns tillräcklig kapacitet i elproduktionen och att
priset på el sätts efter marknadens villkor.

Vidare anfördes:

Omställningen av energisystemet måste vid sidan av säkerhetskraven ske
med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsätt-
ning och välfärd. När kämkraftsaweckl ingen kan inledas och i vilken takt
den kan ske, avgörs av resultaten av hushållningen med el, tillförseln av el
från miljöacceptabel kraftproduktion och möjligheterna att bibehålla
internationellt konkurrenskraftiga elpriser.

I regeringsdeklarationen underströks att energiöverenskommelsen,
som låg till grund för 1991 års energipolitiska beslut, ligger fast.

Riksdagens beslut innefattade bl.a. särskilda program for omställ-
ningen och utvecklingen av energisystemet. Från den 1 juli 1991 kan
stöd enligt förordningen (1991:1099) om vissa investeringar inom ener-
giområdet lämnas för investeringar i kraftvärmeproduktion med bio-
bränslen och för att säkerställa en fortsatt användning av biobränslen i
befintliga kraftvärmeverk. Vidare kan stöd lämnas för investeringar i
vindkraftverk och anläggningar för utnyttjande av solvärme. Stöd-
systemet gäller under en femårsperiod och omfattar totalt 1 300 miljo-
ner kronor. Det handhas i huvudsak av Närings- och teknikutvecklings-
verket (NUTEK). Boverket ansvarar for stöd till investeringar i solvär-
meanläggningar i bostäder.

Riksdagens beslut om riktlinjer för energipolitiken innehåller även ett
program för effektivare användning av energi. Programmet innefattar

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

bl.a. stöd enligt förordningen (1988:806) om statligt stöd till utveckling, Prop. 1992/93:100
upphandling och introduktion av energieffektiv teknik. Stödsystemet Bil. 13
trädde i kraft den 1 juli 1991 och gäller under en femårsperiod. Den
totala medelsramen för teknikupphandling uppgår till 750 miljoner
kronor. Stödsystemet handhas av NUTEK.

Vidare disponerar NUTEK totalt 200 miljoner kronor under en fem-
årsperiod för stöd till energieffektiva pilot- och demonstrationsanlägg-
ningar inom industrin samt i lokaler och bostäder enligt förordningen
(1988:805) om statligt stöd ur energiteknikfonden, m.m. NUTEK dis-
ponerar därutöver 10 miljoner kronor för samordning och utveckling av
information rörande effektiv energianvändning till mindre och medelstor
industri. Konsumentverket disponerar 5 miljoner kronor för arbetet med
energideklarationer, m.m.

Ett energianvändningsråd har inrättats. Rådets uppgift är att svara för
samordningen av sektorsmyndighetemas verksamhet for energieff-
ektivisering. I Energianvändningsrådet ingår cheferna for Transport-
forskningsberedningen, Boverket, NUTEK, Statens råd för byggnads-
forskning och Konsumentverket.

Programmen för omställning och utveckling av energisystemet inne-
fattar också ett medelstillskott till Energiteknikfonden genom anslag på
110 miljoner kronor per år under fem år. Därutöver tillförs fonden,
liksom tidigare, medel som motsvarar 10 kronor per kubikmeter olja av
den allmänna energiskatten på oljeprodukter. Fondens inriktning har
vidgats till att omfatta stöd till bl.a. demonstration av energieffektiv
teknik i lokaler och bostäder samt inom industrin. Särskild prioritet
skall ges till utveckling av teknik rörande storskalig vindkraft och ut-
vecklings- och demonstrationsprojekt rörande användning av motor-
alkoholer.

Ett viktigt inslag i 1991 års energipolitiska beslut är att riksdagen och
regeringen skall ha möjlighet att bedöma resultatet av insatserna för
energihushållning och för ny kraft- och värmeproduktion. Det förutsätts
att de resultat som uppnås genom de energipolitiska programmen årlig-
en skall redovisas till riksdagen i budgetpropositionen. Regeringen skall
samtidigt förelägga riksdagen förslag om de ytterligare åtgärder som är
motiverade. Det är därför, enligt beslutet, nödvändigt att de energi-
politiska programmen fortlöpande följs upp och utvärderas.

NUTEK har regeringens uppdrag att utvärdera programmen för om-
ställning och utveckling av energisystemet, m.m. samt att årligen redo-
visa resultatet av utvärderingen till regeringen. NUTEK:s redovisning
Energirapport 1992 (NUTEK B 1992:9) överlämnades den 1 september
1992. Rapporten har remissbehandlats. En remissammanställning finns
tillgänglig i Näringsdepartementet.

Energianvändningsrådet har inkommit med en redovisning av pågåen-
de insatser för en effektivare energianvändning. NUTEK har i en sär-
skild rapport (1992-08-14) lämnat en redovisning av sektorsmyndig-
hetemas verksamhet avseende energihushållning samt av resultat från
överläggningar med större lokalförvaltare. NUTEK har även överlämnat
rapporterna Vissa samordnings- och utvärderingsuppgifter på energi- 58

hushållningsområdet (mars 1992) och Balansprincipen (NUTEK R

1992:25). Vidare har NUTEK tillsammans med Konsumentverket in- Prop. 1992/93:100
kommit med rapporten Normer för maximal elförbrukning i hushållsap- Bil. 13
parater m.m (mars 1992). NUTEK har också, i samråd med Boverket
och Statens naturvårdsverk, redovisat resultatet av ett regeringsuppdrag
rörande lagar och regler med betydelse för utbyggnad och drift av
småskalig vindkraft i rapporten Vindkraft - Juridik och ekonomi
(NUTEK B 1992:5). Även dessa rapporter har remissbehandlats. Re-
missammanställningar finns tillgängliga i Näringsdepartementet.

1.2 NUTEK:s redovisning Energirapport 1992

I Energirapport 1992 redovisar NUTEK dels den aktuella energisitua-
tionen i Sverige och en bedömning av utvecklingen under 1990-talet,
dels resultatet av insatserna inom de energipolitiska programmen.

Den svenska energiförsörjningen

Under de senaste årtiondena har Sveriges energiförsörjning karakterise-
rats av en minskande oljeanvändning och en ökande användning av el
för uppvärmning av bostäder och industriella behov. Inom transport-
sektorn har dock användningen av oljeprodukter ökat.

Är 1991 uppgick den totala energitillforseln till 442 TWh, vilket är
drygt 20 TWh lägre än tillförseln år 1970. Omräknad till normalårsför-
brukning i temperaturhänseende uppgår energianvändningsnivån de båda
åren till ca 450 TWh.

Utvecklingen av energitillförseln framgår av följande tabell.

Energitillförsel år 1970, 1980 och 1991 samt prognos för år 2000
(TWh)

Tillförsel av energi	1970	1980	1991	2000
Olja	350	285	188	205
Naturgas	0	0	7	12
Kol/Koks	18	19	28	31
Biobränslen	43*	48*	63	87‘
Torv, avfall	-	-	8	-
Vattenkraft	41	59	64	66
Kärnkraft	0	26	77	75
Spillvärme och
värmepumpar	-	1	8	9
Nettoimport av el	4	1	-1	4
Summa tillförsel	457	439	442	489

'Inkl, torv och avfall

Källa: NUTEK, Kraftsam och WF

NUTEK:s bedömning av energianvändningens utveckling framgår av Prop. 1992/93:100
följande tabell. Bil. 13

Energianvändning år 1970, 1980 och 1991 samt prognos for år 2000
(TWh)

Användarkategori	1970	1980	1991	2000
Industri	154	148	135	155
Transporter	56	68	83	98
Bostäder, service m.m. 165		165	152	154
Total slutlig inhemsk
energianvändning	375	380	370	407
Utrikes sjöfart och
energi för icke
energiändamål	33	25	31	82*
Förluster	49	34	41
Summa	457	439	442	489

Källa: NUTEK
‘Inkl, förluster

Elproduktion och elanvändning under perioden redovisas i följande

tabeller.
Elproduktion exkl. egenförbrukning år prognos for år 2000 (TWh)			1970, 1980 och 1991 samt
	1970	1980	1991	2000
Vattenkraft	41	58	62	64
Kärnkraft	-	25	74	72
Konventionell
värmekraft
Ind. mottryck	-	-	3	4
Kraftvärme	5*	10*	3	8
Kondenskraft	132	l2	0	2
Gasturbin/Dieselkraft		-	0	0
Netto elproduktion	59	94	142	151
Nettoimport av el	4	1	-1	4

'Inkl. ind. mottryck

‘Inkl, gasturbin/dieselkraft

Källa: NUTEK, Kraftsam och WF

Elanvändning år 1970, 1980 och 1992 samt prognos för år 2000 (TWh) Prop. 1992/93:100

Användarkategori	1970	1980	1991	2000
Industri	33	40	51	57
Transporter	2	2	2	3
Bostäder, service m.m. 22		43	68	79
Fjärrvärme, m.m.	1	1	11	6
Distributions förluster	6	8	9	10
Total användning
inkl, avkoppl.bara
elpannor	63	95	141	155

Källa: NUTEK, Kraftsam

Elproduktionen i Sverige baseras på vattenkraft, kärnkraft och bio-
bränsle- eller fossilbränsleeldad värmekraft. Vattenkraften och kärn-
kraften svarar normalt for mer än 90 % av elproduktionen. Samköming
med de nordiska grannländerna utnyttjas då det är tekniskt möjligt och
ekonomiskt motiverat.

Elproduktionen i Sverige uppgick till ca 142 TWh år 1991. Härav
svarade vattenkraft för 62,3 TWh och kärnkraft for 73,5 TWh. Kärn-
kraften svarade således för något mer än 50 % av produktionen detta
år. Produktionen från biobränsle- och fossilbränsleeldad mottryckskraft
och kraftvärme uppgick till ca 6,3 TWh. I oljeeldad kondenskraft,
dieselkraft och gasturbiner var produktionen endast 0,4 TWh till följd
av den milda vintem år 1991 och kärnkraftens höga tillgänglighet.
Vindkraftens produktion blev år 1991 ca 0,015 TWh vilket är ungefär
0,1 promille av Sveriges elproduktion.

Kraftutbytet med de nordiska grannländerna minskade med ca 50 %
under år 1991. Utbytet resulterade i en svensk nettoexport om 1,3
TWh.

NUTEK gör följande bedömning av elproduktionens utveckling under
1990-talet. Med nuvarande produktionskapacitet kan ca 63,5 TWh el
produceras med vattenkraft under ett år med normal nederbörd. Nor-
malårsproduktionen antas öka till ca 65 TWh år 2000. Kärnkraftverkens
tillgänglighet har successivt ökat under senare år. NUTEK beräknar
därför att normalårsproduktionen för kärnkraftverken år 2000 kan uppgå
till ca 72 TWh med nuvarande tolv kämkraftsblock. Elproduktionskapa-
citeten i industriella mottrycksanläggningar beräknas förbli oförändrad
fram till år 2000, dvs. ca 4-5 TWh om året. Den ekonomiskt tillgängli-
ga kraftvärmeproduktionen, dvs. samtidig produktion av el och värme
från de kommunala kraftvärmeverken, uppgår i dag till 6-7 TWh el och
beräknas fram till år 2000 öka till drygt 8 TWh el.

Den årliga produktionskapaciteten i de svenska oljekondenskraft-
verken uppgår för närvarande till 22 TWh. Anläggningarna utnyttjas
främst som reservkapacitet i elproduktionssystemet. Åren 1993 och 61

1995 införs skärpta miljökrav för utsläpp av svavel och kväveföre-

ningar. I de energibalanser som redovisas för år 2000 har NUTEK
antagit att investeringar i reningsåtgärder m.m. görs i sådan omfattning
att produktionskapaciteten kommer att vara oförändrad.

Är 1991 hade Sverige en nettoexport av elkraft på ca 1 TWh i form
av tillfällig kraft. För år 2000 räknar NUTEK med att det kan komma
att behövas en nettoimport av fast kraft på 4 TWh för att få leverans-
säkerhet i det svenska systemet.

I Sverige finns för närvarande drygt 90 vindkraftsaggregat i drift med
en sammanlagd effekt på ca 17 MW, exkl. demonstrationsaggregaten i
Maglarp (3 MW) och Näsudden (3 MW). Enligt NUTEK är det svårt
att bedöma utbyggnadstakten för vindkraft under 1990-talet och någon
prognos för år 2000 har därför inte gjorts.

Enligt NUTEK var elanvändningen, inkl, överförings- och distribu-
tionsfÖrluster men exkl. kraftverkens egenförbrukning, knappt 142 TWh
år 1991. Därav svarade de avkopplingsbara elpannorna för ca 8 TWh.
Den s.k. prima elanvändningen uppgick således till ca 133 TWh eller
temperaturkorrigerat till normalår ca 135 TWh. NUTEK:s bedömning
är att den prima elanvändningen kommer att öka till 154 TWh år 2000.

Utsläppen av koldioxid från kraftproduktionen bedöms öka från ca 1,8
miljoner ton år 1991 till ca 4,4 miljoner ton år 2000. Ökningen för-
klaras av en ökad användning av fossila bränslen i de befintliga kon-
denskraftverken.

Elsystemet klarar med nuvarande dimensionering en förbrukning på
ca 145 TWh per år. NUTEK bedömer att det är möjligt att importera 5
TWh från grannländerna, främst Norge. Om hänsyn tas till denna im-
port uppgår den s.k. tålda förbrukningen till 150 TWh. Den prima el-
användningen är således för närvarande 10-15 TWh lägre än den tålda
förbrukningen. Denna elproduktion nyttjas dels för viss export, dels i
avkopplingsbara elpannor i bl.a. fjärrvärmesystem.

Flertalet remissinstanser har inga synpunkter på den del av rapporten
som rör den nuvarande energisituationen och energibalansens utveckling
fram till år 2000. Några remissinstanser bedömer dock att elanvänd-
ningen under 1990-talet kommer att öka långsammare än vad som anges
i rapporten.

De energipolitiska programmen

De energipolitiska programmen för omställning och utveckling av ener-
gisystemet infördes den 1 juli 1991.

Det har funnits ett stort intresse för stöd till biobränsleeldad kraft-
värme. Under det första året beslutades om stöd motsvarande ett belopp
på ca 400 miljoner kronor Ansökningar om ytterligare 700 miljoner
kronor har inkommit till NUTEK under året. Detta innebär att an-
språken på stöd från investeringsprogrammet i augusti 1992 uppgick till
1 100 miljoner kronor.

Efterfrågan på stöd till investeringar i vindkraftverk har varit relativt
liten. NUTEK beviljade under det första året stöd till 55 vindkraftsagg-
regat om totalt ca 11 MW. Den totala summan beviljade medel uppgick

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

till 24 miljoner kronor. Därutöver fanns vid redovisningstillfället fem Prop. 1992/93:100
ansökningar om stöd. Bil. 13

Intresset för stöd till investeringar i solvärmeanläggningar i bostäder
har varit stort. Efterfrågan på stöd för solvärmeanläggningar anslutna
till gruppcentraler eller fjärrvärmesystem har däremot varit liten. En
förklaring kan, enligt NUTEK, vara att kostnaderna for de stora och
medelstora systemen är höga jämfört med konventionella uppvärmnings-
system.

NUTEK har inom ramen för programmet för effektivare energian-
vändning beviljat stöd för teknikupphandling m.m. till 225 projekt. Där-
igenom har ca 268 miljoner kronor tagits i anspråk av det totala belopp
på 960 miljoner kronor som NUTEK disponerar inom programmet. De
produkter som har utvecklats genom teknikupphandling har varit 20-
30 % mer energieffektiva än marknadens dittills bästa produkter.

1.3 Föredragandens överväganden

1,3.1 Allmänna överväganden

Utvecklingen inom elförsörjningsområdet

Under första hälften av 1980-talet ökade elanvändningen kraftigt för att
sedan stagnera. Under perioden 1987-1991 uppgick den genomsnittliga
ökningstakten till endast 0,7 % per år. Under år 1992 har elanvänd-
ningen minskat. Elanvändningen ligger nu på i stort sett samma nivå
som för fem år sedan.

NUTEK har inte närmare analyserat de bakomliggande orsakerna till
denna utveckling. Sannolikt har dock flera faktorer bidragit. Svensk
ekonomi är nu inne i en mycket djup lågkonjunktur, vilket bl.a. medför
en dämpad efterfrågan på el. Vidare har en effektivare användning av
energi inom såväl industri- som bostadssektorn hållit tillbaka förbruk-
ningen.

NUTEK:s framtidsbedömningar baseras på antaganden om den ekono-
miska utvecklingen. I stort överensstämmer denna med ett av långtids-
utredningens (LU 92) scenarier på medelång sikt, den s.k. prognoskal-
kylen. NUTEK har antagit att BNP växer med 2 % per år och att in-
dustriproduktionen växer med 2,5 % per år. NUTEKis prognos innebär
en ökning av den prima elanvändningen med 1,5 % per år under perio-
den 1991-2000. Den största ökningen ligger inom bostads- och service-
sektorn.

NUTEK framhåller att för bedömningar av energi- och elanvänd-
ningen är de grundläggande antagandena om bl.a. den ekonomiska
tillväxten och bränsleprisutvecklingen av avgörande betydelse för resul-
taten. Jag vill även understryka beroendeförhållandena mellan progno-
sens antaganden, metod och resultat. En sådan faktor som påverkar
modellen är den svåra ekonomiska situationen som präglar Sverige for
närvarande vilken har medfört bl.a. sjunkande industriproduktion och
negativ BNP-utveckling under de senaste åren. Dessa faktorer påverkar

givetvis prognosen över framtida elanvändning. NUTEKrs prognos Prop. 1992/93:100
måste naturligtvis tolkas med hänsyn tagen till detta. Bil. 13

Under hösten 1992 har fem kärnkraftsblock, Barsebäck 1 och 2,
Oskarshamn 1 och 2 samt Ringhals 1, varit avställda på grund av brister
i säkerhetssystemen. De fem reaktorerna svarar for ca 30 % av käm-
kraftskapaciteten eller ca 10 % av landets totala elproduktionskapacitet.

Statens kämkraftsinspektion har krävt ombyggnader av säkerhetssyste-
men innan reaktorerna tas i drift. Tillfälliga ombyggnader har genom-
förts i syfte att reaktorerna skall kunna generera elenergi i normal
omfattning. Permanenta ombyggnader kommer enligt vad jag har erfarit
att genomföras vid den årliga revisionen till sommaren.

Vattenkraften har under hösten 1992 utnyttjats mer än normalt vilket
har medfört att nivån i de svenska vattenkraftmagasinen sjunkit till för
årstiden mycket låga nivåer. Under perioden importerades kraft, dels
vattenkraft från Norge, dels fossilbränslebaserad kraft från Danmark
och tidvis även från Finland. Normalt exporteras under denna årstid
kraft till Danmark och Finland. Samtidigt producerades elenergi i de
svenska oljekondensverken.

Slutsatsen är att, bortsett från det tillfälliga bortfallet av el från käm-
kraftsverken, energibalansen under de närmast kommande åren är stark.

De energipolitiska programmen

Jag övergår nu till att redovisa min bedömning av resultaten av de
energipolitiska programmen för omställning och utveckling av energi-
systemet. Programmen har pågått i ett och ett halvt år. En stor del av
programperioden återstår. Vissa iakttagelser kan dock göras när det
gäller resultaten av insatserna för ny kraftproduktion och energihushåll-
ning.

De hittillsvarande erfarenheterna visar att intresset är mycket stort
for såväl stödsystemen for främjande av utveckling och introduktion av
ny energiteknik som stöd inom ramen för energieffektiviserings-
programmet.

Hela det belopp som avsattes för stöd till investeringar i nya anlägg-
ningar för kraftvärmeproduktion med biobränslen har intecknats i form
av ansökningar om stöd. NUTEK har angett att stödet till kraftvärme
därmed kan komma att ge ett tillskott av ny elproduktion motsvarande
ca 1 TWh per år vid nuvarande stödsystem. Stöd till konvertering från
fossilbränsleeldning till biobränsleeldning i kraftvärmeanläggningar
väntas ge ett kapacitetstillskott på ungefär 0,6 TWh per år. Samman-
taget väntas stödet medföra en ökad efterfrågan på biobränsle med ca 4
TWh per år.

Utbyggnaden av små och medelstora vindkraftverk har gått lång-
sammare än väntat. NUTEK har angett att detta beror på bl.a. att inves-
teringsbidraget till vindkraftverk har varit alltför lågt för att åstadkom-
ma investeringar som är företagsekonomiskt lönsamma. Regeringen har
beslutat att höja investeringsbidraget till vindkraft från högst 25 % till

högst 35 % av investeringskostnaden. De nya reglerna gäller från den 1
januari 1993.

Utredningar kring vindkraften har hittills indikerat att utbyggnaden i
huvudsak bör ske med stora vindkraftverk. Det har ansetts vara en för-
utsättning för att vindkraften skall kunna ge ett betydande tillskott till
landets elenergiforsöijning.

I Sverige har stora insatser gjorts för utvecklingen av den storskaliga
vindkraften. Två prototypaggregat, Maglarp i Skåne och Näsudden på
Gotland, har byggts och utvärderats. I aggregatet i Näsudden har rotor,
turbin m.m. nyligen bytts ut mot nyutvecklade komponenter. Ett ut-
värderingsprogram avseende Näsudden II har påböljats. NUTEK har, i
samverkan med bl.a. Vattenfall AB, inlett ett projekt for utveckling av
den tredje generationen storskalig vindkraft.

Huvuddelen av det ekonomiska stöd som i dag utgår, lämnas till
mindre och medelstora vindkraftverk. Dessa kan för närvarande uppvisa
de lägsta kostnaderna per producerad enhet elkraft.

Det finns ett stort intresse för installation av solvärmeanläggningar i
bostäder. Det statliga investeringsstödet till sådana anläggningar har
hittills utnyttjats främst i småhus. Stödet till solvärmeanläggningar i
bostäder höjdes från högst 25 % till högst 35 % av investerings-
kostnaden från den 1 januari 1993.

Det är angeläget att även främja introduktion av större system for ut-
nyttjande av solenergi, t.ex. i ljärrvärmesystem och gruppcentraler. Det
investeringsstöd som är tillgängligt för detta ändamål har hittills inte
efterfrågats i någon större utsträckning.

Det finns också ett stort intresse för de stöd som finns inom program-
met för effektivare energianvändning. Goda resultat har uppnåtts genom
stöd till teknikupphandling av energieffektiva produkter, främst vit-
varor, fönster, belysning och kontorsutrustning.

Flera remissinstanser, däribland Riksrevisionsverket (RRV), Stats-
kontoret, Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Sveriges Industriför-
bund, anser att NUTEK i Energirapport 1992 inte har gett avsnitten om
utvärdering av de energipolitiska programmen för omställning och
utveckling av energisystemet en tillräckligt stor tyngd. RRV framhåller
bl.a. att NUTEK bör inta en mer kritisk hållning till dessa program for
att kunna tillhandahålla det av statsmakterna begärda underlaget. Stats-
kontoret anser att ansvarsfördelningen mellan NUTEK och Energi-
användningsrådet for rapporteringen av programmet för effektivare
energianvändning är oklar.

Jag kan i stort sett instämma i dessa synpunkter. Möjligheten att göra
meningsfulla utvärderingar bör dock öka när programmen har pågått en
längre tid. Det är för fullföljandet av de energipolitiska besluten viktigt
med ett gott beslutsunderlag. Jag vill därför i sammanhanget nämna att
regeringen nyligen har uppdragit åt NUTEK att sammanställa och senast
den 30 april 1993 redovisa resultaten av de utvärderingar som har gjorts
av de statliga energipolitiska insatserna samt utifrån de gjorda utvärde-
ringarna ge en samlad bedömning av insatserna. Vidare skall NUTEK
enligt uppdraget samtidigt redovisa sin plan för 1993 års utvärdering av
de energipolitiska programmen för omställning och utveckling av ener-

5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bi/aga 13

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

gisystemet. Jag har även erfarit att NUTEK förbereder en fördjupad
utvärdering infor år 1993. Jag utgår från att statsmakterna därigenom
kommer att få ett tillfredställande underlag för en bedömning av pro-
grammens resultat.

På grundval av hittills gjorda utvärderingar kan jag dock konstatera
att programmen löper i stort sett som planerat och att resultaten så här
långt synes motsvara de mål som låg till grund for 1991 års energi-
politiska beslut. Inför det kommande året finner jag därför att det inte
finns anledning att göra några omfattande förändringar i den allmänna
inriktningen av programmen. Med ökat beslutsunderlag i framtiden
kommer det finnas bättre möjlighet att avgöra vilka olika insatser be-
träffande hushållningen med el och tillförseln av el från miljöacceptabel
kraftproduktion som är motiverade.

Ett omfattande utredningsmaterial har redovisats under det senaste
året. Jag kommer strax att ta upp vissa frågor som har aktualiserats och
därvid föreslå vissa ändringar i de löpande programmen. Chefen för
Jordbruksdepartementet har tidigare denna dag anmält att han har för
avsikt att i annat sammanhang redovisa sina överväganden när det gäller
utvecklingsinsatserna för biobränslen, med särskild inriktning på teknik
för produktion av el.

1.3.2 Programmet för effektivare energianvändning

En alltmer effektiv energianvändning och en ökad energihushållning är
förutsättningar för att viktiga energi- och miljöpolitiska mål skall kunna
nås. 1991 års energipolitiska beslut om ett program för effektivare
användning av energi innebär ökade insatser från statens sida i syfte att
öka kunskapen om och stimulera marknadens intresse för ekonomiskt
motiverade energieffektiviseringsåtgärder. Programmet omfattar fem år
och har en total medelsram på 965 miljoner kronor.

Teknikupphandling av energieffektiva produkter och processer är det
dominerande inslaget i programmet. Sammantaget har 750 miljoner
kronor avsatts för detta stöd. NUTEK har lämnat stöd till upphandlingar
inom ett antal produktområden, t.ex. vitvaror, belysning, fönster och
datorskärmar.

I Energianvändningsrådets rapport Utvärdering av programmet för
effektivare energianvändning betonas att teknikupphandling i de flesta
fall fungerat mycket bra inom lokal- och bostadssektorn. Inom industri-
sektorn har inga projekt ännu påböljats.

Energianvändningsrådet anser att den femåriga programperioden är
kort i förhållande till det långsiktiga arbete som krävs för utvecklingen
av energisystemet. Enligt rådet bör programperioden förlängas. Rådet
räknar bl.a. med att erfarenheterna från avslutade projekt därigenom
kommer att kunna spridas bättre.

Jag kan i stort instämma i Energianvändningsrådets uppfattning. Pro-
gramperioden bör enligt min mening förlängas med två år vad avser
teknikupphandlingen. Programmet bör omfatta tiden fram t.o.m. bud-
getåret 1997/98. Medelsramen för programperioden bör vara oförändrad

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

och alltså uppgå till 750 miljoner kronor. Utveckling och etablering av
ny teknik är en tidskrävande process. Genom att programperioden
utsträcks förbättras förutsättningarna för ett långsiktigt syftande arbete.

Berörda sektorsmyndigheter har ansvar för de statliga energieffektivi-
seringsinsatsema inom sina områden. Härigenom kan åtgärder för att
främja en god energihushållning integreras med andra åtgärder inom
myndigheternas ansvarsområden. Genom Energianvändningsrådet sam-
ordnas arbetet för att främja en effektiv energianvändning vid de myn-
digheter som är närmast berörda av energieffektiviseringsprogrammet.

NUTEK har på regeringens uppdrag belyst bl.a. samordningsfrågorna
i rapporten Vissa samordnings- och utvärderingsfrågor på energihus-
hållningsområdet. Även Energianvändningsrådet har i sin rapport tagit
upp vissa samordningsfrågor. Rådet föreslår bl.a. att det skall finnas ett
samlat ansvar för genomförandet av programmen för omställning och
utveckling av energisystemet och att detta ansvar skall ges Energi-
användningsrådet. Vidare har RRV i en förvaltningsrevision (Elhus-
hållningsprogrammet, F 1992:3) granskat det tidigare elhushållnings-
programmet och därvid behandlat bl.a. frågor om samordning. Enligt
RRV:s bedömning finns brister i bl.a. samordningen och styrningen av
programmet. Det dåvarande Elhushållningsrådet hade enligt RRV alltför
begränsade styr- och samordningsmöjligheter till sitt förfogande. RRV
framhåller att kansliet för effektivare energianvändning vid NUTEK
utför sitt arbete väl. RRV anser att kansliets arbete bör inriktas på de
s.k. beställargruppema.

Jag vill betona vikten av samordning när det gäller bl.a. informations-
insatserna. Det är Energianvändningsrådets uppgift, liksom det tidigare
Elhushållningsrådets, att samordna sektormyndighetemas arbete på detta
område. Rådets uppgift är att biträda NUTEK när det gäller energian-
vändningsfrågor samt att samordna informations-, utbildnings- och råd-
givningsinsatser avseende energianvändning. Rådet har vidare till upp-
gift att yttra sig i frågor om inriktningen av statligt stöd till teknikupp-
handling. Rådet har därför en viktig uppgift. Jag anser inte att dess
arbetsområde bör förändras. Jag är inte beredd att föreslå att Energi-
användningsrådet ges ett ökat ansvar när det gäller genomförandet av de
energipolitiska programmen.

NUTEK har ett övergripande ansvar för att riksdag och regering får
ett samlat underlag för sina ställningstaganden när det gäller bl.a. av-
vägningen mellan insatser för tillförsel och effektivisering i de energi-
politiska programmen. Enligt sin instruktion skall NUTEK för att främ-
ja energiförsöijning och effektivare energianvändning, verka för ratio-
nell tillförsel, omvandling, distribution och användning av energi.
NUTEK har vidare har i uppdrag att, i enlighet med 1991 års riksdags-
beslut, utvärdera programmen för omställning och utveckling av energi-
systemet. I sin redovisning till regeringen skall verket utnyttja det un-
derlag som redovisas av Energianvändningsrådet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Balansprincipen

NUTEK har på regeringens uppdrag utrett vissa frågor om den s.k.
balansprincipen. Denna princip utgår från synsättet att det är samhälls-
ekonomiskt önskvärt att balansera kostnaderna för att dels spara, dels
producera elektricitet. I 1991 års energipolitiska beslut uttrycks balans-
principen så att investeringar i effektivisering bör genomföras så länge
kostnaderna per kWh inte överstiger kostnaderna för ny elproduktion.
Balansprincipen utvecklades ursprungligen i Förenta staterna, där el-
marknaderna ofta kännetecknas av bristande konkurrens och regle-
ringar. Under sådana förhållanden kan en tillämpning av balansprin-
cipen bidra till ett förbättrat utnyttjande av resurserna på såväl använd-
nings- som tillförselsidan.

Jag vill i detta sammanhang understryka att en väl fungerande energi-
marknad är en grundläggande förutsättning för att en ökad effektivitet
skall uppnås i energianvändningen. Priset är ett viktigt styrmedel för
marknadens aktörer. Den avreglering som nu förestår av den svenska
elmarknaden kommer att ytterligare stärka prisbildningens roll som
informationssystem. De informationsinsatser som görs inom ramen för
energihushållningsprogrammet utgör ett komplement till marknaden när
det gäller att åstadkomma en ökad energieffektivisering och ett ökat
energisparande. Spridningen av information kan bidra till att energi-
användarnas kunskap och beslutsunderlag förbättras.

En avreglerad energimarknad med utvecklad konkurrens bidrar till ett
effektivare resursutnyttjande för alla marknadens aktörer. Några formel-
la regler om att tillämpa balansprincipen bör ej införas. Balansprincipen
kan dock i en hel del fall vara vägledande när det gäller insatser på
effektiviseringsområdet. Flertalet remissinstanser delar denna uppfatt-
ning.

Energideklaration av hushållsapparater

NUTEK och Konsumentverket har på regeringens uppdrag utrett frågan
om normer för maximal elförbrukning i hushållsapparater. Resultatet
redovisas i rapporten Normer för maximal elförbrukning i hushålls-
apparater m.m.

Myndigheterna föreslår en lagfäst skyldighet att tydligt deklarera hus-
hållsapparaters energiåtgång. Vidare föreslås att normer för maximal
elförbrukning införs på frivillig väg för i första hand kyl/frys, varm-
vattenberedare, tvätt- och diskmaskiner samt torktumlare. Vikten av
samarbete inom Norden och EG betonas.

Myndigheterna anser att det finns en betydande potential för el-
besparing för såväl hushållsel som el för uppvärmning av bostäder.
Myndigheterna beräknar kostnaderna för att genomföra de föreslagna
insatserna till 10 miljoner kronor per år i tio års tid. De flesta remiss-
instanser är positiva till utredningens förslag.

Riksdagen har nyligen antagit en lag om märkning av hushålls-
apparater (prop. 1992/93:34, bet. 1992/93:LU13, rskr. 1992/93:49).
Genom lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

bestämmer att meddela föreskrifter om att vissa hushållsapparater skall Prop. 1992/93:100
märkas med information om energiförbrukning och luftburet buller samt Bil. 13
att meddela föreskrifter om hur information om energiförbrukning och
luftburet buller skall utformas när vissa hushållsapparater märks eller på
annat sätt förses med information.

Lagen innebär en anpassning till de EG-direktiv om märkning av hus-
hållsapparater som Sverige genom EES-avtalet åtar sig att följa. Det
finns för närvarande tre direktiv i kraft inom detta område. Dessa gäller
märkning av hushållsapparater avseende energiförbrukning
(79/530/EEG), tillämpningsdirektiv för elektriska ugnar (79/531/EEG)
samt deklaration av buller från hushållsapparater (86/594/EEG). Direk-
tiven avser frivillig märkning. EG har nyligen (den 22 september 1992)
antagit ett direktiv (92/75/EEG EGT L 297) inom detta område som
avser obligatorisk märkning av energiförbrukningen hos hushålls-
apparater. Direktivet skall träda i kraft senast den 1 januari 1994. Av-
sikten är att det skall följas av tillämpningsdirektiv för de hushållsappa-
rater som omfattas av direktivet.

Genom lagen om märkning av hushållsapparater har regeringen riks-
dagens bemyndigande att utfärda föreskrifter om såväl frivillig som
obligatorisk märkning avseende energiförbrukning hos hushålls-
apparater. Med stöd av bemyndigande i lagen avser regeringen att bl.a.
bemyndiga Konsumentverket att utfärda föreskrifter om märkning av
energiförbrukningen hos vissa hushållsapparater.

Frivilliga normer för maximal elförbrukning är enligt min mening en
fråga för berörda branscher. En förutsättning för normer - liksom för
energimärkning - är att det finns standardiserade metoder för bl. a.
mätning och deklaration av energiförbrukningen. Riksdagen har i sam-
band med 1991 års energipolitiska beslut anvisat 5 miljoner kronor
under en femårsperiod för Konsumentverkets arbete med energideklara-
tioner och normer. Jag är inte nu beredd att föreslå att ytterligare medel
anvisas för detta ändamål.

Det är angeläget med ett samarbete inom detta område mellan svenska
myndigheter och motsvarande organ inom Norden och EG.

1.3.3 Utveckling och introduktion av ny energiteknik

Den statligt finansierade energiforskningen har sedan år 1975 bedrivits
i form av treåriga program. Riksdagen beslutade år 1990 (prop.
1989/90:90, bet. 1989/90:NU40, rskr. 1989/90:337) om energiforsk-
ningsprogrammets utformning under budgetåren 1990/91-1992/93.
Enligt beslutet är energiforskningsprogrammets huvuduppgifter bl.a. att
ge stöd till forskning för att underlätta omställningen av energisystemet
vid kämkraftsavvecklingen och att möjliggöra en anpassning av energi-
systemet till ökade miljö- och klimathänsyn.

Regeringen avser att våren 1993 förelägga riksdagen en forsknings-
politisk proposition med bl.a. förslag till riktlinjer för energiforskningen
under den kommande programperioden.

Riksdagen har vidare anvisat betydande belopp för att utveckla och
demonstrera ny energiteknik. För närvarande kan stöd för att utveckla
eller förbereda kommersiell energiteknik lämnas ur Energiteknikfonden,
vars inriktning vidgades som ett resultat av 1991 års energipolitiska
beslut.

Inom EG bedrivs energirelaterade forsknings- och utvecklingspro-
gram. I regeringens proposition 1992/93:99 om vissa åtgärder inom
klimatområdet och i Östersjöregionen (bil.2) framhålls angelägenheten
av att Sverige ansluts till EG:s program för utveckling av energi-
systemet. Det gäller främst de två etablerade EG-programmen SAVE
och THERMIE samt det planerade ALTENER. Dessa program syftar
till att främja energieffektivisering, användning av fömybara energislag,
m.m. för att bidra till att energi-, miljö- och klimatpolitiska målsätt-
ningar uppnås. De har en inriktning och en verksamhet som överens-
stämmer väl med gällande riktlinjer för den svenska energipolitiken. De
insatser som görs på detta område i Sverige har hög kvalitet. Huvud-
delen av finansieringen av vårt deltagande i dessa program bör ske ge-
nom omfördelningar inom de anslag som finns för energiteknisk utveck-
ling. Jag återkommer strax till anslagsfrågorna.

Stöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen

I 1991 års energipolitiska beslut avsattes 1 000 miljoner kronor till
investeringsstöd till kraftvärmeproduktion med biobränslen. Anspråken
på stöd från investeringsprogrammet, dvs. beviljade bidrag och inne-
liggande ansökningar, anges i NLJTEK:s Energirapport 1992 till ca
1 100 miljoner kronor. Anspråken överstiger därmed medelsramen för
programmet. Enligt NUTEK:s preliminära bedömning skulle ytterligare
ansökningar om stöd motsvarande ca 500 miljoner kronor kunna aktuali-
seras under en femårsperiod.

Biobränslekommissionen lämnade sitt huvudbetänkande, Biobränslen
för framtiden (SOU 1992:90), i september 1992. Remissbehandlingen
av betänkandet har nyligen avslutats.

Biobränslekommissionen konstaterade bl.a. att investeringsbidraget till
kraftvärmeproduktion med biobränslen hittills har haft den avsedda
effekten att öka utbyggnaden av biobränslebaserade anläggningar. Enligt
kommissionens analyser är detta stöd en nödvändig förutsättning för en
fortsatt utbyggnad av kraftvärme med biobränslen. Mot denna bakgrund
föreslogs att medelsramen för stödet skulle vidgas med 200 miljoner
kronor, samtidigt som stödets giltighetstid skulle förlängas med ett år
t.o.m. budgetåret 1996/97.

Jag har av chefen för Jordbruksdepartementet erfarit att han avser att
återkomma till denna fråga i samband med den klimatproposition som
planeras till våren 1993.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Stöd till vindkraft Prop. 1992/93:100

, . , ~ „ • • Bil- 13

Jag har nyss redovisat resultatet av insatserna for stod till investeringar
i små och medelstora vindkraftverk. För detta stöd har enligt 1991 års
energipolitiska beslut avsatts 250 miljoner kronor. Medlen utbetalas från
anslaget Insatser for ny energiteknik. Genom en ändring av reglerna for
investeringsstöd till vindkraftverk enligt förordningen (1991:1099) om
bidrag till vissa investeringar inom energiområdet kan stödet från den 1
januari 1993 uppgå till högst 35 % av investeringskostnaden.

I NUTEK:s rapport Vindkraft - Juridik och ekonomi föreslås bl.a. att
medel från anslaget avsätts för att finansiera två halvtidstjänster vid
NUTEK för rådgivning inom vindkraftsområdet. Flertalet remissinstan-
ser har lämnat förslaget utan erinran. Sveriges Energiföreningars Riks-
organisation anser att staten bör avsätta medel för finansiering av två
heltidstjänster.

Jag har erfarit att det arbete med att ta fram s.k. allmänna råd för
myndighetsbehandling av vindkraft på land som bedrivs av NUTEK,
Statens naturvårdsverk och Boverket kommer att avslutas inom kort.
Genom de allmänna råden får berörda myndigheter och kommuner
underlag för information i vindkraftfrågor. NUTEK har, som stöd-
givande myndighet, att svara för viss rådgivning inom vindkrafts-
området i samband med handläggningen av ansökningar om invester-
ingsstöd. Jag anser emellertid att det, med hänsyn till bl.a. det höjda
investeringsbidraget till vindkraftanläggningar, kan vara motiverat att
under det kommande budgetåret pröva en förstärkt rådgivningsverk-
samhet vid NUTEK. Ekonomiskt utrymme motsvarande en heltidstjänst
bör skapas. Denne person skall svara för direkt rådgivning och upp-
följning av vindkraftprojekt. Verksamheten skall ses som en konsult-
tjänst som finansieras inom ramen för medel for investeringsbidrag. En
sökande kan utnyttja konsulten inom ramen för sitt investeringsbidrag.
För den enskilde sökande minskas då investeringsbidraget med mot-
svarande summa.

El från vindkraftverk med en installerad effekt mindre än 500 kW är
undantagen från energibeskattning, under förutsättning att vindkraft-
producenten inte yrkesmässigt distribuerar elektrisk kraft. NUTEK
anser att vissa oklarheter råder beträffande tolkningen av lagen om
allmän energiskatt för små vindkraftverk. Hit hör frågan om beskattning
vid försäljning av el till distributör samt beskattning vid transitering av
el. Jag har erfarit att utredningen om en teknisk översyn av energibe-
skattningen (Fi 1992:15) avser att behandla denna fråga. Jag anser att
det är värdefullt att snabbt lösa tolkningsproblemen kring beskattningen
av vindkraftverk. Utredningen skall redovisa resultatet av sitt arbete
senast den 1 december 1993.

Enligt NUTEK kommer vindkraftens konkurrenskraft på elmarknaden
på sikt att öka. Avgörande för hur snabbt detta kan ske är bl.a. elbalan-
sens utveckling och råkraftprisets ökningstakt. En annan viktig faktor
är, enligt NUTEK, de regler som framdeles kommer att gälla för an-
slutning av små elproduktionsanläggningar, t.ex. vindkraftverk, till
elnätet. En översyn av ellagen pågår för närvarande genom Ellagstift-

ningsutredningen (N 1992:04) vars förslag skall redovisas senast den 31 Prop. 1992/93:100
mars 1993. Bil. 13

Stöd till solvärme

I samband med 1991 års energipolitiska beslut har 50 miljoner kronor
under en femårsperiod avsatts för bidrag till investeringar i solvärme-
anläggningar. För budgetåret 1992/93 har 10 miljoner kronor anvisats
under anslaget Insatser för ny energiteknik. Hälften disponeras av
Boverket, som ansvarar för bidrag till investeringar i solvärmeanlägg-
ningar i bostäder, och hälften av NUTEK, som ansvarar for bidrag till
investeringar i solvärmeanläggningar inom övriga användningsområden.

Det finns ett stort intresse för stöd till investeringar i solvärmeanlägg-
ningar i bostäder. Boverket föreslår i sin anslagsframställning for bud-
getåret 1993/94 att ytterligare 2 miljoner kronor för detta ändamål bör
tillföras anslaget.

Jag har nyss redovisat att det statliga stödet till investeringar i sol-
värmeanläggningar i bostäder höjs från högst 25 % till högst 35 % från
och med den 1 januari 1993. Denna förändring väntas medföra en ökad
belastning på anslagsposten for stöd till solvärmeanläggningar. Ytter-
ligare medel för detta ändamål bör därför tillföras anslaget Insatser for
ny energiteknik.

Enligt NUTEK är intresset htet för stöd till investeringar i solvärme-
anläggningar inom övriga områden. Det gäller t.ex anläggningar som är
anslutna till gruppcentraler eller fjärrvärmesystem. Detta beror, enligt
NUTEK, på att kostnaderna för den storskaliga solvärmetekniken fort-
farande är förhållandevis höga jämfört med konventionella system.
Investeringar i denna typ av solvärmeanläggningar är olönsamma i dag
trots det stattiga investeringsstödet. NUTEK bedömer emellertid att det
finns goda möjligheter att sänka kostnaderna genom ytterligare utveck-
lingsinsatser.

Det stöd till investeringar i storskatig solvärmeteknik som infördes år
1991 har hittills inte utnyttjats. Det är angeläget att utveckla solvärme-
teknik för större system, t.ex gruppcentraler. Enligt min mening bör
därför utvecklingsinsatserna inom detta område förstärkas. Det bör ske
genom att Energiteknikfonden tillförs ytterligare medel.

Ytterligare medel för investeringsstöd inom NUTEK:s ansvarsområde
bör inte anvisas. Sedan investeringsstödet infördes år 1991 har 10 miljo-
ner kronor anvisats för stöd till investeringar i sådana solvärmeanlägg-
ningar. Dessa medel har inte utnyttjats och kvarstår som reservation på
anslaget. Härigenom kan NUTEK även fortsättningsvis bevilja stöd till
investeringar i storskatig solvärmeteknik. Jag återkommer strax till
anslagsfrågorna för budgetåret 1993/94.

2 Affärsverket svenska kraftnät

Verksamheten

Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och förvaltar
sedan den 1 januari 1992 det svenska storkraftnätet för el, inklusive de
statligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:87, bet.
1990/91:NU38, rskr. 1990/91:318).

Enligt instruktionen för Svenska kraftnät (1991:2013) skall verket ha
till uppgift att på ett affärsmässigt sätt förvalta, driva och utveckla ett
kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem,
sälja överföringskapacitet samt i övrigt bedriva verksamheter som är
anknutna till kraftöverföringssystemet. Verket skall därvid bl.a. främja
konkurrens inom elöverföringsområdet, främja forskning, utveckling
och demonstration av ny teknik av betydelse för verksamheten samt
svara för den operativa beredskapsplaneringen inom sitt verksamhets-
område under kris- och krigsförhållanden.

Avsikten är att Svenska kraftnät skall bedriva sin verksamhet på ett
sådant sätt att det bidrar till att öka konkurrensen på hela elmarknaden.

Våren 1992 beslutade riksdagen i enlighet med regeringens förslag
(prop. 1991/92:133, bet. 1991/92:NU30, rskr. 1991/92:322) om vissa
ytterligare riktlinjer för Svenska kraftnäts verksamhet. Bl.a. angavs att
Svenska kraftnät har till uppgift att ansvara för driften av storkraftnätet,
den löpande momentana elbalansen och det svenska kraftsystemets
övergripande driftsäkerhet.

För den ekonomiska styrningen av Svenska kraftnät tillämpas samma
principer som tidigare gällde för Statens vattenfallsverk. Regeringen har
bl.a. fastställt avkastningskravet 12 % på justerat eget kapital efter skatt
och soliditetsmålet 38 %. Verkets drift och investeringar skall finan-
sieras genom inkomster från verksamheten och genom upplåning direkt
från Riksgäldskontoret. Investeringarna belastar således inte stats-
budgeten.

För närvarande regleras avgifter och villkor för utnyttjande av stor-
kraftnätet av det s.k. kraftnätsavtalet som i sin tur till stor del baseras
på det s.k. stamnätsavtalet. Det senare tecknades år 1979 av Statens
vattenfallsverk och de transitörer som utnyttjade stamnätet.

Genom kraftnätsavtalets tillkomst justerades vissa villkor varigenom
tillträde för nya aktörer på storkraftnätet underlättades. Staten har till-
kallat en särskild förhandlingsman med uppgift att överlägga med transi-
törema om stamnätsavtalet.

Regeringens avsikt är att ett helt nytt avgiftssystem som är anpassat
till en öppen elmarknad skall införas.

På regeringens uppdrag utreder nu Svenska kraftnät förutsättningarna
för att införa en börs för handel med el.

Svenska kraftnät har i december 1992 efter regeringens medgivande
förvärvat 25 % av aktierna i ett nyinrättat branschforskningsorgan,
Svenska Elföretagens Forsknings- och Utvecklingsaktiebolag (Elforsk
AB) som har till uppgift att samordna och effektivisera branschens
forsknings- och utvecklingsinsatser. Övriga delägare i Elforsk AB är

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Svenska kraftverksföreningen, Svenska elverksföreningen och Vattenfall
AB.

I samband med inrättandet av Svenska kraftnät uppdrogs åt verket att
inkomma med ett förslag till organisation av verkets kontrollsystem-
verksamhet i ett särskilt aktiebolag. Verket har i skrivelse den 28 okto-
ber 1992 redovisat sitt arbete avseende en sådan bolagsbildning. Verket
har funnit att kraftföretagen för närvarande avböjer erbjudandet om att
gå in som delägare i ett sådant bolag men att ett delägande kan bli
aktuellt på sikt. Verket föreslår bl.a. av detta skäl att beslut om bolagi-
sering av kontrolisystemverksamheten skjuts upp.

Svenska kraftnät har föreslagit, för att säkerställa högsta möjliga av-
kastning på verkets likvida medel, att verket får rätt att utöver placering
på konto i affärsbank även få placera en del av tillfällig likviditet i
statsskuldväxlar, statsobligationer och liknande.

Svenska kraftnät har vidare hemställt om att få rätt att självt besluta
om dels förvärv av aktier för totalt högst 10 miljoner kronor inom
verkets finansieringsplan, dels avyttring av aktier.

Investeringar under perioden 1993-1995

Svenska kraftnäts investeringar avser dels storkraftnätet, dels viss tele-
kommunikation.

Investeringarna i storkraftnätet avser både åtgärder för att bibehålla en
hög driftsäkerhet i befintliga ledningar och åtgärder för att öka kapaci-
teten i systemet. Bl.a. planeras en ny 400 kV-ledning Horred-Breared
på Västkusten för att förstärka överföringskapaciteten till södra Sverige.

Investeringarna i telekommunikation avser dels det telekommunika-
tionsnät som erfordras för drift och skötsel av storkraftnätet, kontroll-
systemverksamheten, dels installation av s.k. optokablar i storkraftnätet.
En omfattande modernisering av kontrollsystemets anläggningar, Drift-
datanät 90, planeras. Optokablamas telekapacitet kommer främst att
säljas till tredje part.

För år 1993 planeras investeringar för sammanlagt 605 miljoner
kronor. För perioden 1993-1995 planeras investeringar för sammanlagt
1 910 miljoner kronor.

I tabellen sammanfattas verkets förslag till investerings- och finansie-
ringsplan samt behov av riksgäldslån for investeringar.

1992

1993

1994

1995

Investeringar,
totalt

Egen finansiering

Upplåningsbehov

530*

530

605

665

640

609

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

'Utfallsprognos

Samtliga investeringar 1992-1994 täcks således genom egen finan- Prop. 1992/93:100
siering. Därutöver täcks genom egen finansiering även amorteringar Bil. 13
enligt plan av tidigare riksgäldslån, vilket innebär att räntekostnaderna
minskar under perioden. Amorteringarna av riksgäldslån ökar dock
kraftigt år 1995 varför nya riksgäldslån kommer att behövas i böljan av
år 1996 för att täcka det då aktuella finansieringsbehovet.

Föredragandens överväganden

Svenska kraftnäts förslag till investerings- och finansieringsplan är i
huvudsak en fortsättning på den långsiktiga investeringsplanering som
gällde för storkraftnätet under Statens vattenfallsverks förvaltning. Till
stor del är investeringarna en förnyelse av ett väl utvecklat system där
överföringsbehoven ökar endast långsamt. En fortlöpande struktur-
förändring genomförs för att anpassa systemet till dagens krav och
förutsättningar.

De i investeringsplanen upptagna beloppen har i enlighet med verkets
rullande treårsplanering beräknats kalenderårsvis. Omperiodiserade till
budgetåret 1993/94 blir de planerade investeringarna sammanlagt ca 710
miljoner kronor. Det finns inte något behov av nyupplåning i Riksgälds-
kontoret för investeringsändamål under budgetåret 1993/94. Verket bör
dock, liksom tidigare, få ta upp riksgäldslån för rörlig kredit inom en
ram av 100 miljoner kronor.

Jag anser att den nu redovisade investerings- och finansieringsplanen
för Affärsverket svenska kraftnät for treårsperioden 1993-1995 bör god-
kännas som en ram för verksamheten.

Svenska kraftnät har redovisat verkets uppfattning att ett beslut om
bolagisering av den s.k. kontrollsystemverksamheten bör anstå tills
vidare. Jag delar verkets uppfattning och avser att återkomma till frågan
när lämpliga förutsättningar för en sådan bolagisering kan anses före-
ligga.

För budgetåret 1993/94 bör ramen för regeringens bemyndigande att
teckna borgen for bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens aktier
vara samma som den nuvarande ramen, 175 miljoner kronor. Likaså
bör ramen för regeringens bemyndigande att besluta i frågor om förvärv
av aktier eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts verksamhets-
område vara oförändrad, 135 miljoner kronor. Jag anser vidare att det
är lämpligt att Svenska kraftnät ges rätt att självt besluta om förvärv av
aktier om högst 10 miljoner kronor och om avvyttring av aktier som
verket har förvärvat. En förutsättning bör dock vara att sådana förvärv
och avyttringar avser aktier i bolag med verksamhet som ligger inom
ramen for den verksamhet som Svenska kraftnät skall bedriva enligt sin
instruktion.

Svenska kraftnät har en årsomsättning på ca 2 000 miljoner kronor.
Periodvis har verket att placera betydande belopp i likvida medel. En
effektiv likviditetsförvaltning har därför betydelse for Svenska kraftnäts
resultat. Jag anser att verket bör ges befogenhet att placera likvida
medel även i lämpliga statspapper. En sådan befogenhet bör dock ges

med klara begränsningar, främst att upplåning för placeringsändamål Prop. 1992/93:100
inte får förekomma. Det bör ankomma på regeringen att utforma sådana Bil. 13
villkor.

3 Verksamheten i Vattenfall Naturgas AB (Swedegas AB)

År 1990 fick regeringen riksdagens bemyndigande att medge Statens
vattenfallsverk att överlåta en del av sitt aktieinnehav i SwedeGas AB
(prop. 1989/90:125, bet. 1989/9O:NU39, rskr. 1989/90:322). Efter
denna överlåtelse ägde Vattenfallsverket 43 % av aktiekapitalet i
SwedeGas AB. Övriga ägare var Svenska Shell AB, Sydkraft AB,
Mellansvenska Naturgaskonsortiet och Naturgasinvest AB. Efter för-
handlingar mellan ägarna under år 1991 överenskoms att Vattenfalls-
verket skulle överta samtliga aktier i bolaget. Sedan den 1 januari 1992
är Vattenfall AB enda ägare till bolaget. Bolaget namnändrades sam-
tidigt till Vattenfall Naturgas AB.

Omläggningen av energibeskattningen våren 1992 (prop. 1991/92:150
bil. 1:5, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350) innebär bl.a. att kon-
kurrenssituationen för naturgasen från den 1 januari 1993 försämras
jämfört med övriga fossila bränslen på den del av gasmarknaden som
utgörs av industrin. Vid beredningen av ärendet i riksdagen framhöll
Skatteutskottet i ett yttrande (1991/92:Sku5y) till Finansutskottet att
naturgasen bör ges sådana förutsättningar att gjorda investeringar kan
utnyttjas på ett effektivt sätt. Utskottet anförde vidare att det från miljö-
synpunkt är oacceptabelt att naturgasen ersätts med kol och olja. Frågan
om hur naturgasen skall kompenseras för minskad konkurrenskraft
borde, enligt utskottet, avgöras i förhandlingar mellan ägaren, staten
och Vattenfall AB. Riksdagen anslöt sig till detta uttalande.

Föredragandens överväganden

Överläggningar mellan Vattenfall AB och Näringsdepartementet har ge-
nomförts under hösten 1992. Jag har erfarit att Vattenfall AB anser att
en fortsatt kommersiell verksamhet inom Vattenfall Naturgas AB förut-
sätter bl.a. stora finansiella förändringar i naturgasbolaget. Under år
1993 blir det enligt Vattenfall AB möjligt att bedöma de kommersiella
förutsättningarna för Vattenfall Naturgas AB att driva verksamheten
vidare.

Därtill bör noteras att finska och norska intressenter undersöker förut-
sättningarna för en naturgasledning genom Sverige.

4 Försörjningsberedskap

Försöijningsberedskapen på energiområdet är en särskild funktion inom
totalförsvarets civila del. Funktionsansvarig myndighet är Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK).

NUTEK har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksam- Prop. 1992/93:100
hetema inom områdena strategisk energiförsöijning och strategisk lag- Bil. 13
ring.

Som den grundläggande verksamhetsidén för området strategisk ener-
giförsörjning anger NUTEK att såväl energitillförseln som energian-
vändningen skall fungera säkert. Härför krävs bl.a. en klar roll- och
ansvarsfördelning mellan aktörerna. Okad vikt kommer att läggas vid
analyser av omvärldsforändringar som påverkar den fortsatta utveck-
lingen av de inhemska energisystemen. Denna fråga är central och har
avgörande betydelse för den långsiktiga beredskapen och för förmågan
att hantera forsörjningskriser.

Inom NUTEK har genomförts en förstudie av de hot mot energi-
forsöijningen som kan förutses under det närmaste decenniet och vilka
åtgärder med anledning härav som kan behöva vidtas. En kommande
huvudstudie skall inriktas framför allt på användarsäkerheten avseende
el och transportsektorns försöijning med drivmedel.

Funktionskrav gentemot kraft- och distributionsföretagen inom elför-
sörjningen kommer att utarbetas. Vidare pågår ett arbete med att förnya
och revidera de nuvarande systemen för konsumtionsreglering.

Till följd av omorganisationer har delar av den externa verksamheten
blivit eftersatta, framför allt inom beredskapsplanläggningen.

Ansvaret för drivmedelsransonering fördes över till NUTEK den 1
oktober 1991 i samband med Transportrådets avveckling. Vidare av-
vecklades med utgången av året det särskilda bolaget Drivmedels-
centralen AB (DMC), ägt av oljehandeln men finansierat av NUTEK.
Överföringen av kansliverksamheten till NUTEK möjliggjorde en ratio-
naliseringsvinst svarande mot ca två personår.

Inom elförsörjningens område har NUTEK efter bolagiseringen av
Statens vattenfallsverk den 1 januari 1992 som myndighet det samord-
nande ansvaret för planering och inriktning av beredskapsarbetet. Den
verkställande planeringen sköts av ett särskilt kansli knutet till bransch-
organet Kraftsam.

Enligt NUTEK finns brister i den centrala kris- och krigsorganisa-
tionen, liksom i planeringen avseende utnyttjande av inhemska energi-
tillgångar. På dessa områden krävs betydande utvecklingsinsatser.

Som mål för den strategiska lagringen anges att bränslen och driv-
medel i en kris eller i en krigssituation skall kunna tillhandahållas ut-
hålligt och med tillräckligt hög tillgänglighet för främst det civila total-
försvarets behov. Inriktningen av verksamheten är att anläggningar för
lagring skall byggas och förvaltas på ett kostnadseffektivt sätt och att
produkthanteringen skall bedrivas rationellt. Enligt 1992 års försvars-
beslut skall det statliga krigslagret minskas avsevärt, vilket innebär
omfattande utförsäljning av lagrade produkter.

Under senare år har verksamheten inriktats på insatser av förvalt-
ningskaraktär, medan nybyggnad förekommit i ringa omfattning.
NUTEK framhåller emellertid att nuvarande lagringsstruktur bygger på
de krav och förutsättningar som gällde på 1950- och 1960-talen. Denna
struktur tillgodoser inte dagens krav på tillgänglighet. Ett förslag till ny 77

struktur för den statliga beredskapslagringen har därför utarbetats. Om

förslaget godkänns kommer verksamheten att i högre grad inriktas på
byggande av anläggningar och systemutveckling.

NUTEK: s verksamhet på energiberedskapsområdet omfattas av pro-
gramplaneringen för totalförsvarets civila del. Överstyrelsen för civil
beredskap (ÖCB), som leder och samordnar beredskapsförberedelsema
vid övriga funktionsansvariga myndigheter, har i programplan 1993/94-
1997/98 lagt fram förslag till inriktning och utveckling av det civila
försvaret under den kommande femårsperioden. Förslaget bygger på
1992 års försvarsbeslut och på den ekonomiska ram för totalförsvaret
som fastställdes genom detta beslut.

ÖCB:s programplan innehåller bl.a. förslag om medelstilldelning
under femårsperioden för skilda funktioner inom det civila försvaret.
För funktionen Energiförsörjning beräknas inom totalfÖrsvarsramen ett
belopp av 73 miljoner kronor per budgetår, dvs. 365 miljoner kronor
under femårsperioden (1992/93 års prisläge). Kostnaderna för olje-
lagringen ligger däremot i huvudsak utanför ramen. Samma gäller kost-
naderna hos NUTEK för den centrala administrationen av verksamheten
inom funktionen.

NUTEK har lämnat en egen programplan för funktionen Energiför-
sörjning för perioden 1993/94-1997/98 (NUTEK R 1992:35). Planen
innehåller en mer detaljerad redovisning av verksamheten inom funktio-
nen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Målet för funktionen energiförsöijning är att samhällets energibehov
med hög säkerhet skall kunna tillgodoses under kriser och i krig.

Resurser:

Medel för verksamhetsområdet anvisas under anslagen

E 1. Drift av beredskapslager 330 551 000 kr

E 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder 10 054 000 kr
E 3. Särskilda kostnader för lagring av olja,

motorbensin m.m. 1 000 kr

E 4. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft 63 946 000 kr

Förvaltningskostnader bestrids från NUTEK: s anslag till förvaltnings-
kostnader.

Övrigt:

En översyn av beredskapslagringen av olja skall genomföras.

Resultatbedömning

I samband med inrättandet av NU TEK den 1 juli 1991 fördes verksam-
heten på energiberedskapsområdet inom Statens energiverk över till den
nya myndigheten. Därefter har några uppgifter tillförts, främst ansvaret för
drivmedelsransonering och samordningen av beredskapsplaneringen inom
elförsörjningen.

Energiberedskapen ingår som ett led i totalförsvarets civila del. Mål,
inriktning och resurstilldelning avgörs i samband med statsmakternas åter-
kommande beslut om totalförsvaret, av vilka det senaste fattades våren
1992 (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337). Verk-
samheten är inordnad i det planeringssystem med rullande femåriga
programplaner som gäller för det civila försvaret. Detta innebär att plane-
ringsförutsättningarna för verksamheten är givna, t.ex. i vad avser
antaganden om krigsfall och krav på uthållighet. Även den ekonomiska
ramen är i princip given, med oljelagringen som ett viktigt undantag.

Uppdraget till NUTEK att, i enlighet med 1991 års energipolitiska
beslut, årligen utvärdera programmen för omställning och utveckling av
energisystemen omfattar inte energiberedskapen. Självfallet måste dock
NUTEK: s verksamhet på detta område fortlöpande anpassas till ändrade
tekniska och marknadsmässiga förhållanden inom energisektorn.

Jag har tidigare redogjort för de allmänna förutsättningar som har gällt
för NUTEK:s fördjupade anslagframställning, bl.a. i fråga om kraven på
resultatanalys. På beredskapsområdet finns uppenbara svårigheter att mäta
effekten av gjorda insatser. I anslagsframställningen görs heller inget
försök till systematisk redovisning härav. Följaktligen ger framställningen
i denna del ett otillräckligt underlag för bedömningen av måluppfyllelse
och effektivitet. Jag förutsätter att NUTEK i samband med sitt fortsatta
arbete med resultatanalys prövar möjligheterna att tillämpa gängse metoder
för sådan analys också på beredskapsverksamheten.

Fördjupad prövning

I sin anslagsframställning redovisar NUTEK en analys av pågående
omvärldsförändringar, såvitt de har betydelse för verksamheten på bl.a.
energiberedskapens område. I det globala perspektivet har under de senaste
åren inträffat mycket snabba förändringar som sammantagna leder till stor
instabilitet och osäkerhet. Det bedöms att tillförselsäkerheten även i fram-
tiden kommer att vara en strategiskt viktig fråga för de ledande länderna
och maktblocken. Beträffande utvecklingen i Sverige pekas särskilt på den
omstrukturering av elmarknaden som har inletts genom att Vattenfall har
bolagiserats, samtidigt som storkraftnätet har förts över från Vattenfall till
Affärsverket svenska kraftnät.

ÖCB pekar i missivet till programplanen för 1993/94-1997/98 på vissa
omvärldsförändringar av generell betydelse för det svenska civila för-
svarets utveckling. En slutsats är att beredskapsförberedelsema i än högre
grad bör koncentreras till krigssituationen och de villkor som då gäller,
vilket också är inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

ÖCB anser att det inte har varit möjligt att inom den gällande ekono-
miska ramen uppnå förstahandsmålet enligt regeringens anvisningar, näm-
ligen att säkerställa försvarsförmågan under ett krig mellan stormakter med
kort varaktighet. Enligt ÖCB:s uppfattning har energifunktionen större
uthållighet än vad som svarar mot detta förstahandskrav. Som förutsättning
för en balanserad civil beredskap i enlighet med 1992 års försvarsbeslut
anger ÖCB att inkomster av en utförsäljning av olja ur beredskapslagren
tillförs prioriterade delar av det civila försvaret under programperioden.
ÖCB avstår dock från att lägga fram ett konkret förslag om en sådan
omfördelning.

ÖCB redovisar för varje funktion inom det civila försvaret en bedömning
av beredskapsläge m.m. För funktionen Energiförsöijning redovisas inga
särskilda brister. Beträffande elberedskapen, som enligt försvarsbeslutet är
ett prioriterat område inom funktionen, görs dock några påpekanden om
konsekvenserna av Vattenfalls bolagisering och elmarknadens avreglering.
Enligt ÖCB bör en klarare ansvars- och rollfördelning mellan myndigheter
och företag på området eftersträvas. Vidare pekar ÖCB på att frågan om
finansieringen av vissa uppgifter som Vattenfall tidigare svarade för ännu
är olöst. Detta gäller bl.a. utbildningen av vapenfria tjänstepliktiga.

Beträffande NUTEK:s verksamhet med oljelagring finns nu underlag för
en djupare bedömning än vad anslagsframställningen ger möjlighet till.

Dels har NUTEK på regeringens uppdrag redovisat en plan för försälj-
ning av delar av de statliga oljelagren jämte omstrukturering av lagringen
(rapporten Strategisk lagring - ny struktur den 23 oktober 1992), dels har
Riksrevisionverket (RRV) genomfört en förvaltningsrevision av NUTEK:s
beredskapsverksamhet inom oljelagringsområdet (rapporten Beredskapslag-
ringen av olja, F 1992:27).

Bakgrunden till NUTEK:s förslag är 1992 års försvarsbeslut. I detta
beslut ingick att den statliga beredskapslagringen av olja för krigssitua-
tioner skulle minskas. Skälet härtill var främst de antaganden som gjordes
om krisers och krigs karaktär. För totalförsvarets civila del innebar dessa
antaganden bl.a. att åtgärder med syfte att stödja försvarsmakten under ett
kortvarigt krigsskede borde prioriteras.

Enligt försvarsbeslutet borde vidare det nuvarande systemet med lagring
främst i enbart statliga anläggningar kunna ersättas med ett system baserat
på inlagring i oljehandelns depå- och detaljlager samt etablering av slut-
användarlager på bensinstationer och flygplatser m.m. Ett sådant system
skulle innebära förbättrad tillgänglighet. Samtidigt skulle omsättningen av
lagren underlättas och därmed också riskerna för inkurans elimineras.
Riksdagen godkände en omstrukturering av de statliga oljelagren enligt
dessa riktlinjer, varvid det dock förutsattes att frågan om utformningen av
det nya systemet borde närmare övervägas.

Vidare bemyndigade riksdagen regeringen att utförsälja olja från krigs-
lagren till en lägre säkerhetspolitiskt motiverad nivå. Medel som frigörs
vid utförsäljningen får enligt riksdagens beslut användas för investeringar
i lagringsanläggningar. Influtna medel får också användas för att finansiera
uppbyggnaden av ett statligt fredskrislager och för att stärka andra funk-
tioner inom den civila delen av totalförsvaret. Jag återkommer strax här-
till.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

NUTEK:s nu föreliggande förslag till ny lagringsstruktur bygger på de
av riksdagen godkända riktlinjerna. NUTEK bedömer att den föreslagna
decentraliserade strukturen uppfyller kravet på tillgänglighet och att den
också är ekonomiskt fördelaktig, bl.a. genom att driftskostnaderna min-
skar. Enligt NUTEK kan omstruktureringen genomföras under en period
av åtta till tio år. Erforderliga investeringar antas kunna finansieras helt
genom utförsäljning av delar av de nuvarande krigslagren.

RRV:s granskning av oljelagringsverksamheten omfattar såväl den stat-
liga lagringen för krig som lagringen hos oljeföretag och storförbrukare
m.fl. för fredskriser. Beträffande krigslagringen redovisas ett antal brister
avseende bl.a. affärsverksamhetens bedrivande, beräkningen av lagrings-
behoven och beredskapsläget. Förslag läggs fram till åtgärder för att kom-
ma till rätta med problemen. Också beträffande fredskrislagringen har
RRV funnit brister som bör åtgärdas. RRV:s granskningsrapport utmynnar
i att regeringen bör överväga att tillsätta en särskild utredning för att se
över såväl drift- och depåverksamheten för krigslagringen som bered-
skapen för fredskris.

NUTEK: s plan för ny lagerstruktur har remissbehandlats. överbefäl-
havaren (ÖB) anser det angeläget att planen genomförs. Enligt ÖB kom-
mer den nya lagringsprincipen att väl tillgodose försvarsmaktens krav på
hög tillgänglighet för drivmedel. ÖCB ställer sig också positiv till en
omstrukturering enligt NUTEK:s förslag. RRV intar en mer kritisk stånd-
punkt till förslaget. RRV finner att de frågor som RRV ställde i sin revi-
sionsrapport i stort sett lämnas obesvarade. RRV står därför fast vid sin
uppfattning att ytterligare beslutsunderlag bör tas fram av en särskild
utredning. Enligt RRV bör därvid alternativa system för oljelagringen
utvärderas.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Slutsatser

Enligt min mening bör minskningen av de statliga krigslagren av olja
kunna fullföljas i huvudsaklig överenstämmelse med de riktlinjer som
riksdagen har fastställt. Den plan för omstrukturering av lagren som har
lagts fram av NUTEK stämmer också väl överens med dessa riktlinjer.

RRV:s granskning av den statliga lagringen har pekat på brister i den
nuvarande verksamheten. Till en del kan dessa brister avhjälpas genom
myndighetens egna åtgärder. Jag har erfarit att NUTEK har vidtagit eller
förbereder ett antal sådana åtgärder. Ett genomförande av lagringsplanen
skulle också komma att väsentligt förbättra tillgängligheten i systemet.

Emellertid har också mer grundläggande problem med verksamheten
kommit i dagen genom RRV:s granskning. Ett sådant problem är den
rådande oklarheten om gränsdragningen mellan lagring för civila och
militära behov. Också frågan om grunderna för beräkning av lagerbehoven
kan behöva omprövas i ljuset av den nya inriktning av totalförsvarets
planering som fastställdes genom 1992 års försvarsbeslut. Jag avser att
inom kort begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild ut-
redare med uppdrag att se över dessa och andra frågor om beredskapslag-

6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13

ringen av olja. I avvaktan på resultatet av en sådan översyn är jag inte Prop. 1992/93:100
beredd att förorda ett godkännande av NUTEKrs plan. Bil. 13

Enligt min mening utgör ett uppskov med ställningstagandet till frågan
om den framtida lagerstrukturen inget hinder för en fortsatt utförsäljning
av olja från de statliga krigslagren. Det är av besparingsskäl angeläget att
utförsäljningen genomförs i en något snabbare takt än vad NUTEK har
förutsatt i sin anslagsframställning. Jag avser att återkomma till regeringen
med förslag om uppdrag till NUTEK. En given utgångspunkt är att lager-
nivån även efter en utförsäljning skall vara tillräcklig med hänsyn till de
aktuella beredskapskraven.

Också av besparingsskäl bör den uppbyggnad av ett statligt fredskris-
lager som ingick i 1992 års försvarsbeslut inte genomföras i den omfatt-
ning som förutsattes vid beslutet, dvs. 200 000-300 000 m5 olja i form
främst av flygdrivmedel och dieselbrännolja. Även om fredskrislagret hålls
på en lägre nivå räknar jag med att Sverige vid framtida störningar på olje-
marknaden kommer att kunna medverka aktivt till samordnade insatser
inom ramen för det internationella energiorganet (IEA). Riksdagen bör
beredas tillfälle att ta del av vad jag här anfört.

Som ÖCB påpekar i sin programplan har energifunktionen en högre
uthållighet än vissa andra funktioner inom det civila försvaret. Medel som
frigörs genom utförsäljning av olja ur de statliga krigslagren bör liksom nu
få användas för att stärka sådana funktioner. Därtill bör regeringen ha
möjlighet att använda medlen för ändamål också inom den militära delen
av totalförsvaret. Härför krävs riksdagens bemyndigande.

I övrigt avser NUTEK:s verksamhet med energiberedskapsfrågoma
huvudsakligen elförsörjningen. Därtill kommer åtgärder för att förbättra
handlingsberedskapen. Jag konstaterar att NUTEK:s anslagsframställning
såvitt gäller dessa områden nära ansluter till programplanen för det civila
försvaret. Emellertid bör enligt min mening NUTEK kunna genomföra
sina uppgifter inom en något minskad resursram. Jag återkommer härtill
vid min anmälan av respektive anslag. I denna fråga har jag samrått med
chefen för Försvarsdepartementet.

5 Verksamheten vid Trollhätte kanalverk

Riksdagen beslutade år 1991 att överföra verksamheten i Statens vatten-
fallsverk till ett av staten ägt aktiebolag. År 1992 beslutade riksdagen att
den kanalrörelse som tidigare bedrivits inom Vattenfall skall drivas vidare
som ett affärsverk med ansvar för drift och förvaltning av kanalverksam-
heten i Trollhätte och Säffle kanaler (prop. 1991/92:49, bet.
1991/92:NU10, rskr. 1991/92:92). Ansvaret i regeringen för verksamheten
i Trollhätte kanalverk har åvilat chefen för Näringsdepartementet. För att
möjliggöra fullständig kostnadstäckning utgår statsanslag från sjätte huvud-
titelns anslag Ersättning för viss kanaltrafik. Chefen för Kommunikations-
departementet har ansvaret för kanalverkets anslag.

Ansvaret i regeringen för verksamheten vid Trollhätte kanalverk överförs
den 1 januari 1993 till Kommunikationsdepartementet. Chefen för Kommu-

nikationsdepartementet har tidigare denna dag redogjort för skälen för Prop. 1992/93:100
detta. Bil. 13

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat om en förlängning av program-
met för en effektivare användning av energi (avsnitt 1.3.2),

2. godkänna vad jag har förordat om inriktningen av stöd till vissa
solvärmeanläggningar (avsnitt 1.3.3),

3. godkänna den föreslagna investerings- och finansieringsplanen
för Affärsverket svenska kraftnät som en ram for perioden 1993 -
1995 (avsnitt 2),

4. godkänna att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för
rörlig kredit under budgetåret 1993/94 får uppta riksgäldslån om
högst 100 000 000 kr (avsnitt 2),

5. bemyndiga regeringen att teckna borgen till bolag i vilka Affärs-
verket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt
belopp om 175 000 000 kr (avsnitt 2),

6. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1993/94 besluta

i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Af-
färsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av
135 000 000 kr (avsnitt 2),

7. bemyndiga regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt
att självt besluta om förvärv och avyttring av aktier inom en
sammanlagd ram av 10 000 000 kr (avsnitt 2),

8. bemyndiga regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt
att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad jag har
anfört (avsnitt 2),

9. bemyndiga regeringen att disponera influtna medel från utför-
säljning av olja från statliga krigslager i enlighet med vad jag har an-
fört (avsnitt 4).

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del
av vad jag har anfört om

10. utvecklingen av energisystemet och de energipolitiska pro-
grammen (avsnitt 1.3),

11. förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall Naturgas
AB (avsnitt 3),

12. fredskrislagring av olja (avsnitt 4).

E 1. Drift av beredskapslager

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

384 639 295

366 888 000

330 551 000

Från anslaget betalas drifts- och förvaltningskostnader för den statliga
beredskapslagringen av bränslen och drivmedel för kriser och krig. An-

slaget omfattar även kapitalkostnader, huvudsakligen i form av räntekost-
nader på lagrade produkter. Också kostnader för räntor och avskrivningar
för anläggningar ingår i de totala kapitalkostnaderna.

För budgetåret 1992/93 har regeringen fastställt följande stat för anslaget.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Personalkostnader

Övriga driftskostnader
Kapitalkostnader

Summa

13 382 000

60 514 000

292 992 000

366 888 000

Personalkostnaderna för den regionala depåorganisationen har beräknats
utifrån högst 38 tjänster.

Närings- och teknikutvecklingsverket

I den fördjupade anslagframställningen begär NUTEK oförändrat anslag
för budgetåret 1993/94. För de två följande budgetåren beräknas samma
belopp. Förslaget förutsätter att NUTEK:s förslag om en omstrukturering
av de statliga krigslagren av olja genomförs.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning bl.a. till vad jag nyss har anfört om utförsäljningen av
olja från de statliga krigslagren bedömer jag att anslaget för nästa budgetår
kan minskas med ca 36 miljoner kronor, varav ca 6 miljoner kronor avser
driftskostnader och återstoden kapitalkostnader.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Drift av beredskapslager för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 330 551 000 kr.

E 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

133 487 177

11 076 000

10 054 000

Reservation

18 471 979

Anslaget är avsett för investeringar i produkter och anläggningar, för
industriella åtgärder samt för åtgärder för att vidmakthålla och vidare-
utveckla handlingsberedskapen.

Närings- och teknikutvecklingsverket

NUTEK begär 11,4 miljoner kronor under anslaget för beredskaps-
planering och för stöd till industriella åtgärder i syfte att stärka försörj-
ningssäkerheten med inhemska alternativ.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Föredragandens överväganden

De begärda medlen stämmer i princip överens med programplanen för
totalförsvarets civila del för perioden 1993/94-1997/98. Behov av medel
från anslaget beräknas enligt planen inte uppkomma för investeringar i
produkter och anläggningar under programperioden.

Enligt min mening bör anslaget för budgetåret 1993/94 minskas med 2
miljoner kronor i förhållande till planeringsramen. Jag beräknar anslaget
till 10 054 000 kr inkl, pris- och löneomräkning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budget-
året 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 10 054 000 kr.

E 3. Särskilda kostnader for lagring av olja, motorbensin
m.m.

1991/92 Utgift 279 890 366

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Anslaget är avsett för att täcka sådana oförutsedda kostnader för bered-
skapslagring och industriella åtgärder som inte kan täckas från reserva-
tionsanslaget E 2. Beredskapslagring och industriella åtgärder. Anslaget
används även för kostnader i anslutning till omstrukturering av de statliga
beredskapslagren. Dessa kostnader finansieras med medel från utför-
säljning av olja ur lagren. Medlen tillförs statsbudgetens inkomstsida.

Anslaget bör liksom tidigare tas upp med ett formellt belopp på 1 000
kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.
för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

E 4. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

9 898 976
61 665 OOO
63 946 OOO

Reservation

63 041 023

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Anslaget används för beredskapsåtgärder på elområdet. Bland annat
lämnas bidrag till investeringar för att minska känsligheten för störningar
i produktions-, överförings- och distributionssystemen.

Närings- och teknikutvecklingsverket

NUTEK begär 63,5 miljoner kronor under anslaget, som ingår i totalför-
svarsramen.

I den särskilda programplanen för funktionen Energiförsörjning fram-
håller NUTEK att avregleringen på elmarknaden kommer att påverka de
ekonomiska och organisatoriska förutsättningarna för planeringen. Del-
funktionen Elkraft planerades och finansierades till stora delar av
Vattenfall före bolagiseringen den 1 januari 1992.

Fram till denna tidpunkt svarade Vattenfall bl.a. för kostnaderna för
utbildning av vapenfria tjänstepliktiga (VTP) till driftbiträden. Dessa kost-
nader, jämte vissa kostnader för utrustning, ingick med ca 15 miljoner
kronor om året i Vattenfalls driftsbudget. Under budgetåret 1992/93 har
medel från anslaget använts för VTP-utbildningen, trots att verksamheten
inte ryms inom totalförsvarsramen. NUTEK anser att en långsiktig finan-
sieringslösning utanför nuvarande ram eller inom en utökad ram bör åstad-
kommas. Också för vissa andra uppgifter som Vattenfall tidigare svarade
för saknas det för närvarande finansiering.

Föredragandens överväganden

De begärda medlen stämmer i princip överens med programplanen för
totalförsvarets civila del för perioden 1993/94-1997/98. Jag räknar med att
vissa kostnader för VTP-utbildningen kommer att få belasta anslaget även
under budgetåret 1993/94.

En särskild utredare har tillkallats för översyn av lagstiftningen på elom-
rådet m.m. (N 1992:04). Enligt direktiven (dir. 1992:39) ingår i uppdraget
att bedöma hur förslag till ändrade bestämmelser skulle påverka bered-
skapsverksamheten på elområdet. Utredaren skall lämna de förslag till
förändringar av elberedskapens organisation som kan föranledas därav.

Anslaget för budgetåret 1993/94 bör minskas med 3 miljoner kronor i
förhållande till planeringsramen. Jag har beräknat anslaget till 63 946 000
kr inkl, pris- och löneomräkning.

Åtgärder för att stimulera kraft- och distributionsföretag m.fl. till be-
redskapsinsatser bör kunna planeras långsiktigt. Regeringen bör därför
inhämta riksdagens bemyndigande att låta NUTEK under budgetåret
1993/94 besluta om sådana åtgärder som innebär åtaganden under en fem-
årsperiod. För budgetåret 1993/94 bör åtagandena uppgå till högst anslags-

beloppet för detta år, minskat med det belopp som avdelas för VTP-ut- Prop. 1992/93:100
bildning. För budgetåren 1994/95-1997/98 bör åtagandena begränsas till Bil. 13
halva det i programplanen angivna anslagsbeloppet för respektive år, efter
avdrag för eventuella kostnader för VTP-utbildning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att för budgetåren 1993/94 - 1997/98
låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med plan-
ering av stimulansåtgärder för kraft- och distributionsföretag m.fl.
med syfte att öka säkerheten i elsystemen i enlighet med vad jag
har anfört,

2. att till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 63 946 000 kr.

E 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Från detta anslag betalas utgifter för förluster i samband med lånegaran-
tier som har lämnats enligt förordningen (1981:717) om statlig garanti för
utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol, förordningen (1983:1107) om
statligt stöd för att ersätta olja, förordningen (1986:191) om statligt stöd
för utveckling och introduktion av ny energiteknik, m.m. samt förordning-
en (1988:805) om statligt stöd ur energiteknikfonden, m.m.

Föredragandens överväganden

Lånegarantier enligt förordningen (1988:805) om statligt stöd ur energitek-
nikfonden, m.m. får lämnas intill ett vid vaije tidpunkt sammanlagt belopp
av 300 miljoner kronor, inräknat lämnade garantier inom programmet för
utveckling och introduktion av ny energiteknik samt minskat med ett be-
lopp som motsvarar infriade garantier i systemet under föregående år
(prop. 1987/88:90, bet. 1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). Vid halvårs-
skiftet 1992 fanns inga utestående garantier enligt förordningen (1988:805)
om statligt stöd ur energiteknikfonden, m.m.

Förordningen (1983:1107) om statligt stöd för att ersätta olja, m.m. och
förordningen (1986:191) om statligt stöd för utveckling och introduktion
av ny energiteknik, m.m. har upphört att gälla.

Den 30 juni 1992 var summan av utestående garantier inom oljeersätt-
ningsprogrammet ca 132,8 miljoner kronor och inom teknikutveck-
lingsprogrammet 900 000 kr.

Ställda garantier enligt förordningen (1981:717) om statliga garantier for
utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol har avvecklats successivt och
avser numera enbart verksamhet inom naturgasområdet, huvudsakligen for
Sydgas AB.s lån. Dessa garantier är bundna genom avtal (prop.
1987/88:72).

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil. 13, bet.
1991/92:NU25, rskr. 1991/92:271) minskades garantiramen från 2 000
miljoner kronor till 1 000 miljoner kronor fr.o.m. budgetåret 1992/93.
Den 30 juni 1992 uppgick summan av utestående garantier till 510 miljo-
ner kronor.

Det har inte uppkommit några förluster till följd av infriade garantier
inom något av de nämnda programmen under budgetåret 1991/92. Det
ligger i sakens natur att förluster kan komma att uppstå under följande
budgetår. Anslaget bör därför foras upp med ett formellt belopp på 1 000
kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsan-
slag på 1 000 kr.

E 6. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

40 472 966

150 000 000

100 000 000

Över anslaget betalas utgifter för stöd enligt förordningen (1988:806) om
statligt stöd till utveckling, teknikupphandling och introduktion av energi-
effektiv teknik. Stöd kan lämnas i form av bidrag och lån.
Teknikupphandlingsstödet tillkom år 1988 (prop. 1987/88:90, bet.
1987/88:NU40, rskr. 1987/88:375). Det ursprungliga stödet avsåg tek-
nikupphandling av eleffektiva och elersättande produkter, processer och
system. 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet.
1990/9 l:NU40, rskr. 1990/91:373) innebar att stödet utvidgades till att
omfatta all energieffektiv teknik. Detta stödsystem infördes den 1 juli
1991 och skall gälla under en femårsperiod. Medelsramen är 750 miljoner
kronor. NUTEK får inom denna ram fritt fördela sina åtaganden över
femårsperioden. För budgetåret 1991/92 anvisades 150 miljoner kronor.
Över anslaget anvisades vidare 10 miljoner kronor för budgetåret 1991/92
till NUTEK för samordning och utveckling av information rörande effektiv
energianvändning till mindre och medelstor industri. NUTEK disponerar
dessa medel under en femårsperiod. Likaså anvisades 5 miljoner kronor

över anslaget till Konsumentverket som ett engångsbelopp över en femårs-
period för det fortsatta arbetet med energideklarationer m.m.

Föredragandens överväganden

Jag har nyss redovisat mina överväganden om de energipolitiska program-
men för omställning och utveckling av energisystemet. Programmet för
effektivare energianvändning bör förlängas med två år, dvs. t.o.m. bud-
getåret 1997/98, inom en oförändrad anslagsram för teknikupphandlings-
stödet på 750 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 bör anvisas 100
miljoner kronor.

Kostnaderna för Sveriges deltagande i EG:s program för effektivare
energianvändning bör finansieras över detta anslag. Möjligheterna att
ansluta Sverige till detta program utreds för närvarande. Kostnaderna för
Sveriges deltagande i programmet kan därför inte anges med säkerhet. För
riksdagens information är min bedömning att 5 miljoner kronor kan kom-
ma att behövas för detta ändamål.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 100 000 000
kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

E 7. Insatser för ny energiteknik

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

126 906 000

170 000 000

222 000 000

Över anslaget betalas utgifter för stöd enligt förordningen (1991:1099)
om bidrag till vissa investeringar inom energiområdet, m.m. Vidare förs
över anslaget medel till Energiteknikfonden. Föreskrifter för användningen
av medel ur Energiteknikfonden har meddelats i förordningen (1988:805)
om statligt stöd ur energiteknikfonden, m.m.

Enligt 1991 års energipolitiska beslut (prop. 1990/91:88, bet.
1990/91:NU40, rskr. 1990/91:373) skall investeringsbidrag lämnas för
kraftvärmeproduktion med biobränslen, vindkraftverk och solvärmeanlägg-
ningar. Detta stödsystem infördes den 1 juli 1991 och skall gälla under en
femårsperiod. Medelsramen är 1 300 miljoner kronor. Medel anvisas i
form av årliga anslag på 260 miljoner kronor. Anslagsposterna behandlas
som särskilda reservationsanslag och anvisades under budgetåret 1992/93
enligt följande.

För bidrag till investeringar i vindkraftverk anvisades 50 miljoner kro- Prop. 1992/93:100
nor. Medelsramen för perioden är 250 miljoner kronor. Medlen disponeras Bil. 13
av NUTEK.

För bidrag till investeringar i solvärmeanläggningar anvisades 10 miljo-
ner kronor. Medelsramen för perioden är 50 miljoner kronor, varav hälf-
ten disponeras av Boverket, som ansvarar för bidrag till investeringar i
solvärmeanläggningar i bostäder, och hälften av NUTEK, som ansvarar
för bidrag till investeringar i solvärmeanläggningar inom övriga områden.

För bidrag till investeringar i biobränsleeldade kraftvärmeverk anvisades
200 miljoner kronor under nionde huvudtitelns anslag J 2. Bidrag till ny
energiteknik. Medelsramen för femårsperioden är 1 000 miljoner kronor.
Medlen disponeras av NUTEK.

Myndigheterna får inom här angivna ramar fritt fördela sina åtaganden
över femårsperioden. Utbetalningarna får dock inte överstiga det belopp
som finns tillgängligt på resp, anslagspost.

Vidare skall, enligt riksdagens beslut om riktlinjer för energipolitiken,
550 miljoner kronor från anslaget tillföras Energiteknikfonden under fem-
årsperioden. Medlen tillförs fonden i form av årliga betalningar på 110
miljoner kronor. Vid ingången av vaije budgetår skall dessa medel över-
föras till Riksgäldskontoret för fondering i Energiteknikfonden.

Riksdagen har nyligen antagit regeringens förslag i proposition
(1992/93:99, bet. 1992/93:NU20, rskr. 1992/93:137) om vissa åtgärder
inom klimatområdet och i Östersjöregionen (bil. 2) att 16 miljoner kronor
anvisas till anslaget på tilläggsbudget. Av detta belopp har 12,5 miljoner
kronor beräknats för att finansiera vissa kostnader för Sveriges deltagande
i EG:s program för utveckling av energisystemet. Vidare har 3,5 miljoner
kronor beräknats för stöd till investeringar i solvärmeanläggningar i bostä-
der. I propositionen anmäldes att regeringen avsåg återkomma i budgetpro-
positionen med förslag om medel för dessa ändamål avseende budgetåret
1993/94.

Föredragandens överväganden

Jag har nyss redovisat mina överväganden om de energipolitiska program-
men för omställning och utveckling av energisystemet.

För stöd till investeringar i vindkraftverk räknar jag med ett oförändrat
belopp som bör anvisas under detta anslag.

Medel avseende överföring till Energiteknikfonden bör föras upp med ett
belopp på 160 miljoner kronor och anvisas under detta anslag.
Energiteknikfonden skall successivt tillföras medel så att totalbeloppet
uppfyller energiöverenskommelsen som låg till grund för 1991 års energi-
politiska beslut. Därvid kommer de 80 miljoner kronor som avsattes för
deltagande i EG:s forskningsprogram (prop. 1992/93:79, bet.
1992/93:NU14, rskr. 1992/93:111) under åren 1992 och 1993 att återfö-
ras.

Kostnaderna för Sveriges deltagande i EG:s program för utveckling av
energisystemet bör finansieras över Energiteknikfonden. Möjligheterna att
ansluta Sverige till dessa program utreds för närvarande. Kostnaderna för
Sveriges deltagande i programmen kan därför inte anges med säkerhet. För

riksdagens information är min bedömning att 60 miljoner kronor kan Prop. 1992/93:100
komma att behövas för detta ändamål. Bil. 13

Medel for stöd till investeringar i solvärmeanläggningar i bostäder bör
föras upp med ett belopp på 12 miljoner kronor och anvisas under detta
anslag. De medel som tidigare anvisades för stöd till investeringar i solvär-
meanläggningar inom övriga områden bör fr.o.m. budgeråret 1993/94
överföras till Energiteknikfonden för utvecklingsinsatser avseende storska-
lig solvärmeteknik.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 anvisa

ett reservationsanslag på 222 000 000 kr.

E 8. Bidrag till energiteknikfonden

Nytt anslag (förslag) 72 000 000

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1989/90:111, bet. 1989/90:SkU31,
rskr. 1989/90:357) tillförs Energiteknikfonden i dag medel som motsvarar
10 kronor per kubikmeter olja av den allmänna energiskatten på oljepro-
dukter. Härutöver har fonden tillförts medel från anslaget Insatser för ny
energiteknik. Under åren 1991/92-1992/93 avsattes, i enlighet med 1991
års energipolitiska beslut, 110 miljoner kronor per år under anslaget för
detta ändamål. Jag har nyss föreslagit att 160 miljoner kronor bör anvisas
under anslaget Insatser för ny energiteknik under budgetåret 1993/94 för
överföring till Energiteknikfonden. Föreskrifter för användningen av medel
ur Energiteknikfonden har meddelats i förordningen (1988:805) om statligt
stöd ur energiteknikfonden, m.m.

Genom riksdagens beslut våren 1992 om en omläggning av energibe-
skattningen (1991/92:150 bil. 1:5, 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350)
slopas den allmänna energiskatten på bränslen och elektrisk kraft för in-
dustrin (SNI 2 och 3) och växthusnäringen fr.o.m. den 1 januari 1993.
Statens inkomster från den allmänna energiskatten kommer således att
minska. Härigenom skulle också tillförseln av medel till Energiteknikfon-
den minska.

Jag föreslår därför att Energiteknikfonden fr.o.m. budgetåret 1993/94
finansieras via statsbudgeten med ett belopp som motsvarar 10 kronor per
kubikmeter olja av koldioxidskatten på oljeprodukter. Medel bör anvisas
under ett nytt anslag, Bidrag till energiteknikfonden.

Jag vill framhålla att det förhållandet att medlen skall redovisas över
statsbudgeten inte innebär någon förändring i beräkningen av det belopp
som tillförs Energiteknikfonden. Anslaget bör föras upp förslagsvis med
ett belopp på 72 miljoner kronor.

Hemställan Prop. 1992/93:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till energiteknikfonden for budgetåret anvisa ett

förslagsanslag på 72 000 000 kr.

F. Teknisk forskning och utveckling Prop. 1992/93:100

Bil. 13

F 1. Teknisk forskning och utveckling

F 2. Materialteknisk forskning

F 4. Teknikvetenskapliga forskningsrådet

F 5. Europeiskt rymdsamarbete m.m.

F 6. Nationell rymdverksamhet

F 7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete

F 9. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad
produktutveckl ing

F 10. Energiforskning

F 11. Byggnadsforskning

F 12. Stöd till experimentbyggande

F 13. Statens institut för byggnadsforskning

F 14. Bidrag till Statens institut för byggnadsforskning

F 15. Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning

F 16. Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer

I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen
av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en
proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.

I avvaktan på att beredningen slutfors föreslår jag att anslagen inom
området fors upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild forskningsproposition for budget-
året 1993/94, beräkna

1. till Teknisk forskning och utveckling ett reservationsanslag på

753 348 000 kr,

2. till Materialteknisk forskning ett reservationsanslag på

36 150 000 kr,

3. till Teknikvetenskapliga forskningsrådet ett reservationsanslag
på 184 966 000 kr,

4. till Europeiskt rymdsamarbete m.m. ett förslagsanslag på

447 439 000 kr,

5. till Nationell rymdverksamhet ett reservationsanslag på

58 287 000 kr,

6. till Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete ett reser-
vationsanslag på 211 000 000 kr,

7. till Forskning för ett avfalls snålt samhälle: Milföanpassad
produktutveckling ett reservationsanslag på 24 607 000 kr,

8. till Energiforskning ett reservationsanslag pA 280 764 000 kr,

9. till Byggnadsforskning ett reservationsanslag pA 178 200 000
kr,

10. till Stöd till experimentbyggande ett reservationsanslag pA
10 000 000 kr,

11. till Statens institut för byggnadsforskning ett förslagsanslag
pA 1 000 kr,

12. till Bidrag till Statens institut för byggnadsforskning ett
reservationsanslag pA 53 625 000 kr,

13. till Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning ett
reservationsanslag pA 810 000 kr,

14. till Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer ett
förslagsanslag pA 544 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

34 261 000

35 630 000

30 630 000

Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet, STATT,
är en offentlig stiftelse med svenska staten och Ingenjörsvetenskapsaka-
demien som huvudmän. STATT har till uppgift att följa den tekniska
utvecklingen inom olika industrinationer och att rapportera till svenska
foretag, myndigheter och forskningsorganisationer om denna utveckling.

Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet

STATT har i sin anslagsframställning angivit en strategi inför budget-
Aret 1993/94. Av denna strategi framgAr att STATT skall renodla och
profilera verksamheten ytterligare och att insatserna skall koncentreras.

I strategin anges även att STATT skall etablera en starkare målstyr-
ning och resultatuppföljning, i syfte att bl.a. kunna redovisa produktivi-
tets- och konkurrenshöjande Åtgärder som företag vidtagit som direkt
effekt av den tekniska attachéverksamheten. Pä samma sätt skall nytto-
effekterna kunna påvisas av den kunskap som STATT förmedlar till
regeringskansliet och ifrågavarande myndigheter.

Den under budgetåret 1992/93 påböijade särskilda satsningen för att
bättre bistå svenska mindre och medelstora företag skall prioriteras även
under budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Det är väsentligt för en liten industrination som Sverige att hålla sig in-
formerad om den teknisk-vetenskapliga utvecklingen i andra och större
industriländer. Det gäller framför allt bevakning och inrapportering av
sådana framsteg som på olika sätt kan nyttiggöras i Sverige. Det är de
teknikinnovativa delarna av världen, främst de ledande länderna i Väst-
europa samt USA och Japan, som för närvarande är mest intressanta att
bevaka från svenska utgångspunkter.

I regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 anmodades STATT att
under perioden böija utveckla och införa starkare mål- och resultatstyr-
ning for verksamheten. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 förutses dessa
styrmedel kunna träda i praktisk funktion.

Det övergripande målet för STATT: s verksamhet är att genom att be-
vaka och rapportera om den tekniska utvecklingen i omvärlden bidra till
att öka produktiviteten och konkurrenskraften hos svensk industri samt
att därutöver löpande lämna såväl allmän som efterfrågestyrd teknisk-
vetenskaplig information till regeringskansliet och ifrågavarande myn-
digheter.

Verksamheten bör totalt sett vara självfinansierande till minst 30 %.
För budgetåret 1993/94 beräknar jag en sänkning av anslaget med 5
miljoner kronor, en besparing föranledd av det statsfinansiella läget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga at-
tachéverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsan-
slag på 30 630 000 kr.

F 8. Bidrag till Ingenjörs vetenskapsakademien

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

6 750 000

7 020 000

5 520 000

Ingenjörsvetenskapsakademien (TVA) är ett samfund av invalda leda-
möter som är verksamma inom teknik, vetenskap, industriell produktion
och ekonomi. IVA:s huvuduppgift är, såsom det uttrycks i dess stadgar,
att till samhällets gagn främja ingenjörsvetenskap och näringsliv. Verk-
samheten inriktas på att följa, analysera och informera om den tekniska
och industriellt-ekonomiska utvecklingen samt att skapa och initiera
samverkan inom och mellan olika teknikområden. Bidraget, som i sin
nuvarande form lämnats sedan budgetåret 1968/69 (jfr prop. 1968/69 s.
57, bet. 1968/69:SUl31, rskr. 1968/69:304), utgör statens stöd till
IVA:s grundläggande verksamhet. Denna omfattar IVA:s ledningsfunk-
tion, kontakt- och rådgivningsverksamhet och bibliotek, delar av TVA:s

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

utredningsverksamhet, IVA:s utlandssekretariat, dess ekonomisekretariat Prop. 1992/93:100

samt informationsverksamhet. Bil. 13

Ingenjörsvetenskapsakademien

För budgetåret 1993/94 har IVA begärt en uppräkning av bidraget till
10 200 000 kr för att bättre balansera industrins bidrag och kompensera
for bl.a. lönekostnadsstegringar utanför akademiens kontroll.

Föredragandens överväganden

För budgetåret 1993/94 beräknar jag en sänkning av anslaget med
1 500 000 kr, en besparing föranledd av det statsfinansiella läget. Det
innebär att anslaget bör föras upp med 5 520 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 5 520 000 kr.

G. Teknologisk infrastruktur m.m.

G 1. Sprängämnesinspektionen

1991/92 Utgift 13 131 000

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 15 275 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Sprängämnesinspektionen (SÄI) är central förvaltningsmyndighet för
ärenden som rör brandfarliga och explosiva varor. Det övergripande
målet för inspektionens verksamhet är att förebygga att personer och
egendom kommer till skada vid hantering av brandfarliga och explosiva
varor.

Inspektionens verksamhet är avgifitsfinansierad. Avgift tas i huvudsak
ut enligt lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor, bl.a. från
den som tillverkar eller importerar brandfarlig eller explosiv vara.

SÄI har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser resultatredo-
visningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena regelarbete,
tillsyn, tillståndsfrågor, utredningsarbete samt utbildning och informa-
tion. Strukturen överensstämmer i huvudsak med den som redovisades i
den fördjupade anslagsframställningen inför den treåriga budgetperioden
1991/92 - 1993/94. Verksamhetsmål och resultatkrav har lagts fast.

Resultatredovisningen indikerar att dessa mål och resultatkrav med
vissa avvikelser har uppnåtts resp, har uppfyllts. De avvikelser som
finns är enligt inspektionen inte av den arten och omfattningen att sär-
skilda åtgärder måste vidtas. SÄI påpekar dock att viss styrning kom-
mer att ske för att uppställda verksamhetsomfattningar skall kunna nås.
Områden som nämns är regelarbetet och vissa delar av den föranmälda
tillsynen.

SÄI menar att det ekonomiska resultatet i verksamheten är tillfreds-
ställande. Inspektionen påpekar att under budgetåret 1991/92 har genom
anpassning av avgiftstaxoma och övergång till räntekontorutinen en
positiv förändring av likviditetsutvecklingen åstadkommits.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

I sin förenklade anslagsframställning menar inspektionen att de över-
gripande mål som gäller för sektorn och de mål och resultatkrav som
lades fast for verksamheten i regeringens fördjupade prövning har kun-
nat nås, eller är på väg att kunna nås. Utan att hänvisa till resultaten i
sin årsredovisning menar ändå SÄI att inriktningen på verksamheten bör
ligga fast eftersom resultaten är sådana att korrigeringar ej ter sig nöd-
vändiga.

SÄI föreslår i sin förenklade anslagsframställning att budgeten fast-
ställs i enlighet med fastlagd resursram. Därutöver begär inspektionen
att extra resurser tillförs for gasolverksamheten (+ 25 000 kr) samt för
att kunna upprätthålla begärd tillsyn och delta i inspektionsverksamhet,
avsyningar m.m. (+ 150 000 kr).

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92 - 1993/94
bör ligga fast. Regeringen har den 11 juni 1992 beslutat att de över-
gripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1991/92 -
1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95.

Resurser: Ramanslag 1993/94 15 275 000 kr

Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1994/95 har beräknats till
30 550 000 kr.

Övrigt

Avgifterna som tas ut för Sprängämnesinspektionens verksamhet skall
redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten. Motsvarande utgifter
täcks från ramanslaget.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Resultatbedömning

Inspektionens årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten
bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås och de
uppställda kraven kan uppfyllas. Emellertid finns det inte tillräckligt under-
lag för att göra en fullgod bedömning av verksamhetens effekter samt dess
effektivitetsutveckling. Jag är medveten om att resultatredovisning inom
den typ av verksamhet som SÄI bedriver är förenad med vissa svårigheter,
bl.a. metodologiska. Vidare är SÄI en liten myndighet med förhållandevis
små resurser för ekonomi-administration. Även detta förhållande påverkar
inspektionens möjligheter att ta fram en resultatredovisning som svarar mot
alla de krav som anges i budgetförordningen vad gäller bl.a. innehåll.

SÄI: s ekonomiska resultat visar att inspektionen genomfört verksamheten
inom ramen för de ekonomiska förutsättningar som gavs för budgetåret
1991/92. SÄI har infört en rutin för avgiftsdebiteringen som ger ränteneut-
ralitet. Räntenettot var positivt mot att det under tidigare budgetår har varit
negativt. Jag finner detta tillfredsställande.

Jag kan konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i
revisionsberättelsen avseende inspektionen.

Slutsatser

Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991
års budgetproposition bör gälla även budgetåren 1993/94 och 1994/95.

Jag förutsätter att resultatredovisningen i årsredovisningen för budgetåret Prop. 1992/93:100
1992/93 skall innehålla sådan resultatinformation att bl.a. nyckeltal för Bil. 13
produktivitetsmått, styckkostnader och effekter ingår i underlaget.

övrigt

Jag föreslår att medel för SÄI:s verksamhet anvisas över ett ramanslag.
Jag föreslår vidare att de avgifter som tas ut för inspektionens verksamhet
redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten och att motsvarande utgifter
täcks från ramanslaget.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. SÄI kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att
tillämpa denna modell. Inspektionen kommer därför att tilldelas ett ränte-
konto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 1.
Sprängämnesinspektionen förs till detta konto.

För finansiering av investeringar i anläggningstillgångar för förvaltnings-
ändamål beräknar SÄI för budgetåret 1993/94 ta upp lån i Riksgäldskonto-
ret på högst 300 000 kr.

Jag anser att rationaliseringskravet på inspektionens verksamhet bör
sättas till en real minskning av utgifterna med ca 2 % för budgetåret
1993/94 i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets budget-
förslag. I underlaget härför har jag räknat in avvecklingen av de extra
resurser som inspektionen fick i samband med ökad export från explosiv-
ämnesindustrin.

Jag beräknar anslaget för SÄI:s verksamhet till 15 275 000 kr för bud-
getåret 1993/94. Jag har i mitt förslag beräknat sammanlagt 175 000 kr i
extra medel för viss ökad verksamhet, i enlighet med inspektionens för-
slag, inom områdena gasol, tillsyn och inspektioner. Planeringsramen för
perioden 1993/94 - 1994/95 har jag beräknat till 30 550 000 kr.

Anslaget för SÄI har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar
som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget,
den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i
Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda
frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till inspektionens
disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och
kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att avgifterna som tas ut för Sprängämnesinspektio-
nens verksamhet redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten och
att motsvarande utgifter täcks från ramanslaget,

2. till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 15 275 000 kr.

G 2. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet Prop. 1992/93:100

G 3. Bidrag till Statens provningsanstalt

I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken samt om riktlinjer för bolagisering av
Statens provningsanstalt. Arbetet bedrivs med sikte på att propositioner i
dessa ämnen skall föreläggas riksdagen våren 1993.

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen för Sta-
tens provningsanstalt förs upp med oförändrade belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskilda propositioner för budgetåret

1993/94, beräkna

1. till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett för-
slagsanslag på 1 000 kr,

2. till Bidrag till Statens provningsanstalt ett reservationsanslag
på 51 722 000 kr.

Verksamheten vid styrelsen för teknisk ackreditering

Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) är central förvaltnings-
myndighet för teknisk kontroll och mätteknik. SWEDAC skall enligt sin
instruktion verka för att obligatorisk kontroll organiseras på ett effektivt
och ändamålsenligt sätt. I detta ligger att lämna råd till föreskrivande
myndigheter inom sitt ansvarsområde samt att vara ett nationellt forum för
samverkan i frågor om teknisk kontroll.

Enligt instruktionen skall styrelsen utveckla sitt ackrediteringssystem.

Detta skall ske med särskild hänsyn till den internationella utvecklingen.
Även i övrigt skall SWEDAC bevaka och delta efter behov i internationellt
samarbete inom sitt ansvarsområde.

I rollen som förvaltningsmyndighet för mättekniska frågor ligger att
främja och utveckla en effektiv organisation för mätning. SWEDAC för-
delar det s.k. riksmätplatsanslaget mellan riksmätplatsema samt utövar
tillsyn över dessa.

Verksamheten vid SWEDAC finansieras dels av anslag, dels av intäkter
från uppdrag. Kostnader och intäkter framgår av följande tabell.

100

tkr	1991/92 Utfall	1992/93 Budget	1993/94 Beräknar SWEDAC
Intäkter
Anslag för myndighetsverksamhet	11 330	11 870	11 000
Anslag till riksmätplatser	8 833	8 788	8 788
Uppdragsverksamhet	13 377	23 480	31 625
Övrig ersättning	300	0	0
Summa	33 840	44 138	51 413
Kostnader
Personal	11 339	17 015	17 892
Konsulter	8 283	10 015	17 466
Riksmätplatser	8 833	8 788	8 788
Övrigt	5 643	8 515	7 270
Summa	34 098	44 333	51 416
RESULTAT	-258	-195	-3

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Medel för verksamheten anvisas under innevarande budgetår under
följande anslag.

G 4. Myndighetsverksamhet

G 5. Uppdragsverksamhet

G 6. Bidrag till riksmätplatsverksamhet

G 4. Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksam-
het

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag3

1993/94 Förslag

1 252 944*

11 870 000

11 150 000

Reservation

2 359 2822

'Nettoutgift

2Anslaget Statens mät- och provstyrelse: Myndighetsverksamhet

3Nytt anslag

Styrelsen för teknisk ackreditering

Det övergripande målet för SWEDAC är att verka för att den omställning
som det svenska systemet för teknisk kontroll står inför genomförs så kost-
nadseffektivt som möjligt utan att eftersträvade säkerhetsnivåer efterges
samtidigt som de krav som Europaintegrationen ställer tillgodoses.

SWEDAC har inkommit med en förenklad anslagsframställning. Sty-
relsen anser att inriktningen av verksamheten bör ligga fast eftersom de
hittillsvarande resultaten kan bedömas vara sådana att korrigeringar ej ter

101

sig nödvändiga. SWEDAC ges däremot ingen treårig budgetram. Skälet är
att styrelsens verksamhet starkt kommer att påverkas av den takt i vilken
Europaintegrationen kommer att ske.

För budgetåret 1993/94 begär SWEDAC ett anslag på 11 miljoner kro-
nor, vilket innebär en minskning med 870 000 kr i förhållande till inneva-
rande budgetår.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som
gäller for treårsperioden 1992/93 - 1994/95.

Resurser: Ramanslag 1993/94 11 150 000 kr

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Resultatbedömning

Jag delar SWEDAC :s bedömningar vad gäller de hittillsvarande erfaren-
heterna av verksamheten.

Slutsats

Min bedömning är att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetpropo-
sition bör gälla även för budgetåret 1993/94. Vad gäller resurser för verk-
samheten vill jag erinra om att regeringen i proposition (prop. 1992/93:47)
om ny lagstiftning om måttenheter, mätningar och mätdon samt ny lag om
elektromagnetisk kompatibilitet föreslagit att SWEDAC skall vara sam-
ordnande myndighet för föreskrifter om legal metrologi. Detta kräver, som
framhölls i nämnda proposition, särskilda resurser. Jag har beräknat
400 000 kr för detta ändamål.

SWEDAC har endast beviljats medel för ett budgetår i taget, medan
gällande riktlinjer avser en treårsperiod. Konsekvenserna av Europainte-
grationen på detta område är ännu ej helt klarlagda. SWEDAC bör därför
ges en förnyad ettårig budgetram. Regeringen gör bedömningen att medel
bör anvisas över ett ramanslag. SWEDAC bör infor budgetåret 1995/96
inkomma med fördjupad anslagsframställning, som ger förutsättningar att
fastställa budget för en treårsperiod.

Ett rationaliseringskrav om ca 2 % bör ställas på styrelsen enligt den
princip som gäller generellt i årets budgetförslag.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. SWEDAC kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94
att tillämpa denna modell. SWEDAC kommer därför att tilldelas ett ränte-
konto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 4.

102

Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet förs till detta
konto.

Anslaget för SWEDAC har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången
till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av
anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redo-
visats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och
särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till styrel-
sens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna
och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet
for budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 11 150 000 kr.

G 5. Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Under detta anslag redovisas intäkter och kostnader i SWEDAC:s upp-
dragsverksamhet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet
for budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.

G 6. Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmät-
platsverksamhet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

8 832 953

8 788 000

8 800 000

Reservation

338 229

Från anslaget lämnas bidrag till verksamheten vid riksmätplatsema.

Styrelsen för teknisk ackreditering

SWEDAC har i sin förenklade anslagsframställning hemställt om att det
för kommande budgetår anvisas ett reservationsanslag om 8 788 000 kr,
vilket innebär oförändrat anslag jämfört med innevarande budgetår.

103

Vidare har SWEDAC hemställt att det anvisas medel för extraordinära Prop. 1992/93:100
investeringar i en trekoordinatmätmaskin vid riksmätplatsen för längd vid Bil. 13
Statens provningsanstalt genom ett engångsanslag om 7 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Jag är med hänsyn till det statsfinansiella läget inte beredd att tillstyrka
medel för investering i en trekoordinatmätmaskin. Medel bör anvisas på en
jämfört med innevarande budgetår oförändrad nivå.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmät-
platsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsan-
slag på 8 800 000 kr.

G 7. Bidrag till Standardiseringskommissionen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

41 184 000

43 356 000

39 328 000

Från anslaget utgår bidrag till standardiseringen för att med Standardise-
ringskommissionen i Sverige (SIS) som centralorgan verka för svensk
standardisering nationellt, europeiskt och globalt.

Fr.o.m. budgetåret 1990/91 har följande modell tillämpats för anslaget
(jfr prop. 1989/90:88 avsnitt 5.6.1):

- Allmänt bidrag motsvarande 50 % av vad näringslivet, kommuner,
landsting, affärsverk och statliga myndigheter med uppdragsfinansierad
verksamhet beräknas satsa på standardiseringen samma år som bidraget
utgår, dock högst 30 miljoner kronor per år i 1989 års penningvärde.
Bidraget justeras i efterhand beroende på skillnader mellan budgeterat
och faktiskt intressentbidrag.

- Målrelaterat bidrag för standardiseringsprojekt som rör säkerhet, arbets-
miljö, konsumentskydd och miljöskydd, vilka bidrar till att uppnå ett
Västeuropa utan gränser.

Standardiseringskommissionen

SIS föreslår att bidraget höjs med 10,9 miljoner kronor samt att taket för
det allmänna bidraget tas bort dels för att inte verka hämmande och be-
gränsande på näringslivets satsningar, dels för att ökade belopp kan be-
hövas for det europeiska standardiseringsarbetet.

Den föreslagna höjningen fördelar sig enligt följande:

104

- Allmänna bidraget höjs till 39,3 miljoner kronor beroende på att intres-
senternas prognosticerade bidrag uppgår till 72,3 miljoner kronor samt
en justeringspost på 3,1 miljoner kronor.

- Målrelaterade bidraget höjs till 14,9 miljoner kronor beroende på nya
uppgifter och projekt i det europeiska standardiseringsarbetet inom säker-
het, arbetsmiljö, konsumentskydd, miljöskydd och yttre miljö samt till
vissa grundläggande standardiseringsuppgifter av allmän betydelse för
samhället.

Utvärdering av det målrelaterade bidraget

När den nya finansieringsmodellen för bidraget till standardiseringen in-
troducerades budgetåret 1990/91 gjordes bedömningen att konstruktionen
med ett målrelaterat stöd till standardiseringen för att bl.a. stärka konsu-
menternas, arbetstagarnas och miljöskyddsintressenas deltagande i standar-
diseringsverksamheten borde utvärderas efter två år.

Statskontoret har nyligen, på regeringens uppdrag, utvärderat effekterna
av det målrelaterade bidraget till SIS. (Det målrelaterade bidraget till
Standardiseringskommissionen - en utvärdering, Statskontoret 1992:26)

Utvärderingen leder till följande slutsatser:

- Det målrelaterade bidraget har inneburit att många standardiseringspro-
jekt har kunnat drivas, som annars inte kommit till stånd.

- Effektiviteten i tilldelningsprocessen har varit otillräcklig. Processen har,
i synnerhet med tanke på att bidraget endast omfattar 10 miljoner kronor
per år, varit alltför omständlig. En alltför stor del av bidraget har också
tilldelats standardiseringsprojekt som egentligen inte hade behövt det.

- Nya aktörer har i hög grad ökat sitt deltagande i standardiseringsarbetet
under senare år. Attityderna har också förändrats. Förståelsen för stan-
dardiseringens nya villkor, liksom förståelsen för olika intressenters olika
drivkrafter, har gradvis ökat bland såväl gamla som nya intressenter.
Beteendeförändringarna hade dock sannolikt skett även utan det målrela-
terade bidraget. Att standardisering, genom utvecklingen i Europa, i sig
fått ökad betydelse har nämligen inneburit att berörda myndigheter och
intresseorganisationer tvingats öka sitt deltagande. Det målrelaterade
bidraget har emellertid fungerat som en katalysator och skyndat på ut-
vecklingen.

Landsorganisationen i Sverige och SIS, m.fl. intressenter har inkommit
med synpunkter på utvärderingen.

Föredragandens överväganden

Sverige har genom EFTA/EG-samarbetet och EES-avtalet förbundit sig att
harmonisera tekniska regler och standarder inom Europa-samarbetet. Ut-
arbetande och harmonisering av standarder både globalt och europeiskt
sker genom standardiseringsorganen, i Sverige via SIS med fackorgan. SIS
har skyldighet att behandla, rösta på och fastställa all Europa-standard som
svensk standard samt hålla den tillgänglig. Denna skyldighet gäller obe-
roende av finansieringsformer och finansieringsbidrag.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

105

I propositionen (1989/90:88) om vissa näringspolitiska frågor redovisades
grunderna för statens bidrag till standardiseringen.

Bidraget ges mot bakgrund av

- standardiseringens betydelse för näringslivets effektivitet och internatio-
nella konkurrenskraft,

- standardiseringens roll i det globala och europeiska harmoniseringsarbe-
tet,

- statens specifika ansvar när det gäller medborgarnas skydd för liv, hälsa,
miljö och egendom och tillkomsten av standard inom dessa och allmänt
övergripande och grundläggande områden,

- standardiseringens betydelse för minskat behov av myndighetsreglering,

- standardiseringens betydelse for tillämpningen av forskningsresultat och
teknisk utveckling,

- standardiseringens besparingseffekter for förvaltning och produktion.

För bidraget lades fast den finansieringsmodell som använts sedan dess
och som redovisats ovan.

Standardiseringsverksamheten i Europa har under de senaste åren ökat i
betydelse och därmed har standardiseringen i Sverige fått ökad arbetsbe-
lastning. Detta har bl.a. lett till att förståelsen för det globala standardise-
ringsarbetets betydelse ökat, vilket inneburit utökat samarbete mellan de
globala och de europeiska standardiseringsorganen i det tekniska arbetet.
Standardiseringsarbetets strategiska betydelse i det europeiska ekonomiska
samarbetet har aktiverat och stimulerat till debatt, deltagande och praktiska
åtgärder på olika nivåer för att ytterligare öppna och effektivisera standar-
diseringsprocessen.

I Sverige har intressenterna ökat sitt bidrag till standardiseringsorga-
nisationen vilket också resulterat i att det statliga allmänna bidraget ökat.
Näringslivet och myndigheterna har ökat sitt deltagande i det tekniska
standardiseringsarbetet. Mer än 90 % av det arbete som bedrivs via stand-
ardiseringen i Sverige, dvs. SIS med fackorgan, är inriktat på globalt och
europeiskt standardiseringsarbete och mer än 80 % gäller områden som
har en industriell tillämpning. Genom att EG använder standardiseringen
som ett verktyg i genomförandet av den inre marknaden har standardise-
ringen fått en ny och utvidgad roll. EG utformar således numera produkt-
direktiven enligt en ny metod, som innebär att direktiven bara innehåller
grundläggande krav vilka sedan preciseras i form av Europa-standarder.
Standardiseringen får på detta sätt ökad betydelse för svenska myndigheter
och myndighetsregler.

Det målrelaterade bidragets syfte har varit att stärka arbetet med har-
monisering av standarderna i Europa inom de utpekade områdena säkerhet,
arbetsmiljö, konsumentskydd och miljöskydd. Inom SIS upprättades på
regeringens rekommendation ett konsumentråd och ett arbetsmiljöråd för
att stärka konsumenternas och arbetstagarnas deltagande samt höja med-
vetenheten om dessa frågors betydelse i det tekniska standardiseringsarbe-
tet.

Mot bakgrund av utvecklingen inom framför allt europeiskt standardise-
ringsarbete, ökat deltagande och förståelse för standardiseringens strategis-
ka betydelse hos intressenterna samt slutsatserna från utvärderingen före-
slås nu en avveckling av det målrelaterade bidraget till standardiseringen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

106

Detta innebär inte att statens ansvar for säkerhet, arbetsmiljö, konsu- Prop. 1992/93:100
mentskydd och miljöskydd minskas. Ett mer effektivt sätt att välja ut vilka Bil. 13
standardiseringsprojekt som bör vara föremål för statligt bidrag synes vara
att sektorsmyndighetema inom sina respektive ansvarsområden och ramar
prioriterar ekonomiskt bidrag och teknisk expertmedverkan i standardise-
ringsarbetet. Näringslivet måste också ta ett ansvar för att dess produkter
inte orsakar skada på hälsa och miljö. En standard får betydelse för många
tillverkares produkter. Genom standardiseringens nya roll i Europa blir
standarderna också mer bindande. Det blir därför särskilt viktigt att pro-
duktstandarder utformas så att hänsyn tas till säkerhet, arbetsmiljö, konsu-
mentskydd och miljöskydd.

SIS anger som övergripande mål för standardiseringsverksamheten att
den skall bidra till att höja produktiviteten och konkurrenskraften hos
svenskt näringsliv samt bidra till bättre säkerhet, arbetsmiljö, konsuments-
kydd och miljöskydd. De båda råden för konsumentfrågor och arbetsmiljö
inom SIS bör på olika sätt kunna bidra till måluppfyllelsen inom dessa
områden. Inom området yttre miljö har arbete påböljats inom både det
globala standardiseringsorganet ISO och det europeiska CEN. Jag har
noterat att SIS tillsammans med intressenter från näringslivet, myndigheter
och organisationer beslutat bilda en referensgrupp for policyfrågor inom
miljöområdet. Detta bör vara en god bas för möjligheterna till förstärkning
av miljöfrågornas betydelse inom standardiseringen. Det ligger i statens
intresse att det finns ett permanent organ inom detta område.

Standardiseringsorganisationema i Sverige är svenska intressenters enda
kanal till globalt och europeiskt standardiseringsarbete. SIS med fackorgan
består av 10 enskilda organ vars verksamhet styrs av intressenterna. Det
tekniska standardiseringsarbetet bygger på frivilligt deltagande från in-
tressenterna och konsensusbeslut vilket bl.a. ställer stora krav på saklighet,
objektivitet och öppenhet.

Det är angeläget att SIS med fackorganen erbjuder de svenska intres-
senterna en effektiv organisation att verka genom. Detta ställer stora krav
på förmågan till rationalisering, prioritering, flexibilitet och inte minst
omprövning av verksamheten.

Det allmänna bidragets fördelning på olika standardiseringsprojekt har
hittills helt styrts av näringslivets och de övriga angivna intressenternas
prioriteringar. I och med att det målrelaterade bidraget avvecklas avser jag
att senare föreslå nya fördelningsprinciper för det allmänna bidraget som
innebär att statens totala roll i standardiseringen - bl.a. vad gäller medbor-
garnas skydd för liv, hälsa, miljö och egendom - kan tillgodoses.

Det ankommer på regeringen att besluta om fördelningen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Standardiseringskommissionen for budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 39 328 000 kr.

107

G 8. Patent- och registreringsverket

Nytt anslag (forslag) 1 000

Anslaget är sammanslaget av föregående budgetårs två skilda 1 000-kro-
norsanslag för Patent- och registreringsverket, nämligen Patent- och regist-
reringsverket: Immaterialrätt m.m. och Patent- och registreringsverket:
Bolagsärenden.

Patent- och registreringsverket (PRV) är central förvaltningsmyndighet
för ärenden om patent, varumärken, mönster, efternamn och förnamn samt
för aktiebolags- och filialregisterärenden. PRV handlägger vidare ärenden
om registrering av kommunala vapen och om utgivning av periodisk skrift.
PRV tar emot anmälningar om vem som utsetts till utgivare av vissa radio-
program i trådsändningar m.m. PRV är slutligen internationell myndighet
enligt konventionen om patentsamarbete.

Mot kostnadsersättning ger PRV Patentbesvärsrätten service i bl.a. löne-,
personal- och ekonomiadministrativa frågor.

Riksdagen har den 10 december 1992 (prop. 1992/93:27, bet.
1992/93:LU10, rskr. 1992/93:75) beslutat att PRV som ny huvudman efter
länsstyrelserna successivt under perioden mellan den 1 januari 1993 och
den 31 december 1994 skall överta ansvaret för handels- och förenings-
registren. Intill dess att tidpunkten för överföringen från en viss länsstyrel-
se till PRV infaller, skall ansvaret för och det faktiska arbetet med regist-
reringsverksamheten ligga kvar hos respektive länsstyrelse.

Överföringen kommer att medföra att länsstyrelsernas förvaltningsanslag
under Civildepartementets huvudtitel skall minskas med sammanlagt 40
miljoner kronor. Av beloppet utgör 15 miljoner kronor en ren besparing.
Anslagsminskningen skall ske med hänsyn tagen till länsstyrelsernas perso-
nalawecklingskostnader och den takt i vilken registerverksamheten förs
över till PRV. Detta innebär att anslagsnivån för länsstyrelserna sänks med
21 miljoner kronor budgetåret 1993/94 och med ytterligare 19 miljoner
kronor budgetåret 1994/95.

Avsikten är att PRV skall uppbära registreringsavgiftema för handels-
och föreningsärendena vid respektive länsstyrelse fr.o.m. det datum, då en
länsstyrelses register övertas av PRV. Medelsbehovet som kommer att
uppstå hos PRV, innan registreringsavgiftema beräknas täcka kostnaderna,
skall finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.

PRV räknar med att med oförändrade avgifter uppnå full kostnadstäck-
ning i denna registreringsverksamhet under budgetåret 1994/95.

De övergripande målen för PRV är följande.

Patentavdelningen skall erbjuda näringslivet en ändamålsenlig, konkur-
renskraftig och kvalitativt högtstående service i patentfrågor.

Varumärkes-, mönster- och namnenhetema skall handlägga ärenden och
tillhandahålla tjänster utifrån kundernas krav på snabb handläggning och
hög kvalitet.

Uppdragsavdelningen skall erbjuda näringsliv och övriga intressenter en
heltäckande informations- och konsultservice särskilt inom de immaterial-
rättsliga områdena patent, varumärken och mönster.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

108

Bolagsavdelningen skall inom sitt verksamhetsområde handlägga ärenden
och tillhandahålla tjänster utifrån kundernas berättigade krav på och önske-
mål om snabbhet och kvalitet i handläggningen.

PRV skall på sina ansvarsområden aktivt hävda Sveriges roll i det in-
ternationella samarbetet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

PRV:s verksamhet skall ha full kostnadstäckning.

I sin förenklade anslagsframställning menar PRV att de övergripande mål
som Iades fast för verksamheten i regeringens fördjupade prövning är på
väg att uppnås. PRV anser att verksamhetens inriktning bör ligga fast,
eftersom de hittillsvarande resultaten kan bedömas vara sådana att korrige-
ringar ej ter sig nödvändiga. PRV bedömer att ett övertagande av handels-
och föreningsregistren inte kommer att påverka planeringen och målupp-
fyllelsen beträffande PRV:s övriga verksamhet.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål
som gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95.

Resurser: Anslag 1993/94 1 000 kr

Resultatbedömning

Jag delar PRV:s bedömningar vad gäller de hittillsvarande erfarenheterna
av verksamheten.

Slutsats

Min bedömning innebär att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budget-
proposition bör gälla även för budgetåret 1993/94. Medel bör anvisas över
ett obetecknat anslag.

För verksamheten med handels- och föreningsregistren skall gälla mot-
svarande övergripande mål som för verksamheten med aktiebolagsre-
gistrering.

109

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Patent- och registreringsverket för budgetåret 1993/94
anvisa ett anslag på 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

G 9. Patentbesvärsrätten

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

9 282 617

10 213 000

10 500 000

Patentbesvärsrätten (PBR) är en självständig förvaltningsdomstol och
utgör sedan den 1 juli 1987 en egen myndighet. Verksamheten regleras
genom lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten.

PBR prövar som förvaltningsdomstol överklaganden av beslut av Patent-
och registreringsverket enligt vad som föreskrivs i patentlagen eller med
stöd därav utfärdade bestämmelser, samt i mönsterskyddslagen, varumär-
keslagen, namnlagen och lagen med vissa bestämmelser på tryckfrihetsför-
ordningens område.

Patent- och registreringsverket skall mot kostnadsersättning ge PBR
erforderlig administrativ service vad gäller bl.a. löne-, personal- och eko-
nomiadministrativa frågor.

Det övergripande målet är att patentmål avgörs inom en genomsnittlig
handläggningstid på 1,5 år och att samtliga övriga mål avgörs i sådan
omfattning att målbalansen inte tillåts öka.

I sin förenklade anslagsframställning menar PBR att det övergripande
mål som gäller för verksamheten är på väg att uppnås.

PBR anser att målet för verksamheten bör ligga fast, eftersom de hittills-
varande resultaten kan bedömas vara sådana att korrigeringar ej ter sig
nödvändiga.

PBR föreslår att medel för verksamheten anvisas över ett ramanslag med
en tvåårig budgetram för budgetperioden 1993/94 - 1994/95 om samman-
lagt 21 miljoner kronor före pris- och löneomräkning. Syftet är att ge PBR
den flexibilitet som är önskvärd bl.a. med hänsyn till variationer i måltill-
strömningen.

110

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Övergripande mål

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål
som gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95.

Resurser: Ramanslag 1993/94 10 500 000 kr

Planeringsram:

1993/94 1994/95

10 500 000 kr 10 500 000 kr

Resultatbedömning

Jag delar PBR:s bedömningar vad gäller de hittillsvarande erfarenheterna
av verksamheten.

Slutsats

Min bedömning är att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetpropo-
sition bör gälla även för budgetåret 1993/94.

Jag biträder PBR:s förslag att medel anvisas över ett ramanslag med en
tvåårig budgetram.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. PBR kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att
tillämpa denna modell. PBR kommer därför att tilldelas ett räntekonto med
kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 9. Patentbesvärs-
rätten förs till detta konto.

Ett rationaliseringskrav om ca 2 % bör ställas på myndigheten enligt den
princip som gäller generellt i årets budgetförslag. Jag beräknar kostnaderna
för PBR:s verksamhet till 10 500 000 kr för budgetåret 1993/94. Jag har i
mitt förslag räknat in en pris- och löneomräkning med 491 000 kr. Plane-
ringsramen för perioden 1993/94 - 1994/95 har jag beräknat till
21 000 000 kr.

Anslaget för PBR har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar
som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget,
den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i
Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda
frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens
disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och
kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

111

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Patentbesvärsrätten för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 10 500 000 kr.

G 10. Elsäkerhetsverket

Nytt anslag (förslag) 45 000 000

I enlighet med riksdagens beslut hösten 1992 (prop. 1992/93:21, bet.
1992/93:NU5, rskr. 1992/93:34) inrättades en ny myndighet - Elsäkerhets-
verket - på elsäkerhetsområdet den 1 januari 1993. I Elsäkerhetsverket
ingår de delar av den verksamhet som NUTEK tidigare haft ansvar för.
Den tidigare regionala tillsynsorganisationen, Statens elektriska inspektion,
utgör vidare en del av den nya elsäkerhetsmyndigheten som har bibehållit
en decentraliserad organisation.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Övergripande mål

Det övergripande målet för elsäkerhetsarbetet är att förebygga skada
på person och egendom orsakad av elektricitet. Verket skall därvid i
enlighet med sin instruktion (1992:1139) svara för statliga insatser för
att bygga upp, upprätthålla och utveckla en god säkerhetsnivå för
elektriska anläggningar och elektrisk materiel.

Resurser Ramanslag 1993/94 45 000 000 kr

Verksamheten inom den nya myndigheten bedrivs enligt de riktlinjer som
har angetts i propositionen (1992/93:21) om det svenska elsäkerhetsarbetet.

I anslutning till insatserna skall verket följa den internationella utveck-
lingen samt främja svenskt deltagande i internationellt samarbete inom sitt
verksamhetsområde.

För genomförande av nämnda insatser skall verket samverka med be-
rörda myndigheter samt med näringslivs-, arbetstagar- och intresseorgani-
sationer. Elsäkerhetsverket fullgör de uppgifter som tillsynsmän över
elektriska starkström sanläggningar och elektrisk materiel har enligt lag
eller annan författning.

Inom Elsäkerhetsverket är verksamheten indelad i en central del - med
ansvar för föreskrifter, elanläggningssäkerhet och elmaterielsäkerhet - och
en distriktsorganisation med ansvar för den lokala tillsynsverksamheten.

I propositionen 1992/93:21 om det svenska elsäkerhetsarbetet behandla-
des finansieringen av elsäkerhetsarbetet. EES-avtalet medför att Sverige
måste frångå obligatorisk förhandskontroll av ett utomstående organ innan
elektrisk materiel får marknadsföras. Som en följd av detta (se prop.
1992/93:21 s.5 0) anpassas den svenska kontrollordningen för elektrisk
materiel till EG:s lågspänningsdirektiv den 1 juli 1993.

112

En viss anpassning till detta har redan tidigare skett, se prop.
1987/88:82, bet. 1987/88:NU30, rskr. 1987/88:219, SFS 1989:420. Där-
vid upphävdes den tidigare obligatoriska statliga förhandskontrollen av
elektrisk materiel utom beträffande vissa produkter. I stället infördes en
obligatorisk avgiftsbelagd registrering - som förutsätter viss medverkan av
ett utomstående organ - samt en sanktionsavgift vid underlåten registre-
ring. Registreringsavgiftema finansierar viss del av elsäkerhetsarbetet. Vid
riksdagsbeslutet om den nya kontrollordningen infördes en rad nya para-
grafer i den s.k. ellagen lag (1988:218) om ändring i lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar. De nya be-
stämmelserna gällde bl.a. registreringen och avgifterna. I 19 och 31 §§
omnämns NUTEK. Redan av det skälet behöver ellagen ändras.

Den återstående anpassningen till EG:s lågspänningsdirektiv sker nu
genom att kvarvarande krav på statligt förhandsgodkännande for vissa
produkter liksom den statliga registreringen med anknytande avgifter slo-
pas den 1 juli 1993. Detta bör föranleda att de bestämmelser i ellagen
(däribland 19 och 31 §§) som direkt anknyter till registreringen och av-
gifterna ändras eller upphävs. Förslag om ändring i ellagen läggs därför
fram här.

Avskaffandet av registreringsavgiftema gör det nödvändigt att finna
andra vägar för finansiering av verksamheten. I enlighet med riksdagens
beslut hösten 1992 finansieras verksamheten till den 1 juli 1993 med medel
som har anvisats till NUTEK. För tiden därefter avses verksamheten bli
avgiftsfinansierad.

För budgetåret 1993/94 bör en avgiftsfinansiering i form av en elabon-
nentavgift gälla. En finansiering av el säkerhets verksamheten med en el-
abonnentavgift skulle innebära att elabonnenten betalar en avgift - motsva-
rande ca 10 kr per hushåll och år - for verksamheten. Jag avser att åter-
komma till regeringen i denna fråga. Intäkterna från elabonnentavgiftema
bör tillföras inkomsttitel. Medel för elsäkerhetsmyndighetens verksamhet
bör anvisas under ramanslag.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag medelsbehovet för Elsäkerhetsver-
ket till 45 000 000 kr.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. Elsäkerhetsverket kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. Verket kommer därför att tilldelas ett
räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget
G 10. Elsäkerhetsverket förs till detta konto.

Anslaget for Elsäkerhetsverket har budgeterats utan hänsyn till de teknis-
ka justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på löne-
kostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgete-
ringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna
dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

113

8 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 100. Bilaga 13

Upprättat lagforslag

Inom Näringsdepartementet har med anledning av det anförda upprättats
förslag till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa be-
stämmelser om elektriska anläggningar. Förslaget bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 13.1. Det är av sådan beskaffenhet att Lagrådets
yttrande skulle sakna betydelse.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. anta förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), in-
nefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

2. till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 45 000 000 kr.

G 11. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk under-
sökningsverksamhet m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

106 431 142

136 085 000

131 245 000

Reservation1

5 947 705

‘Reservationsanslaget Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering
m.m. från budgetåret 1990/91

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är den centrala förvaltnings-
myndigheten för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineral-
hantering.

Det övergripande målet for SGU:s verksamhet är att undersöka, doku-
mentera och beskriva Sveriges geologi för att tillhandahålla geologisk
information som motsvarar behoven inom särskilt områdena miljö och
hälsa, fysisk planering, naturresursförsöijning, jord- och skogsbruk samt
totalförsvar.

SGU är chefsmyndighet for Bergsstaten, som är regional förvaltnings-
myndighet för frågor om landets mineralhantering.

Målet för Bergsstatens verksamhet är att möjliggöra eftersökande och ut-
vinning av främst malmer, att förhindra misshushållning med våra mineral-
resurser samt att förebygga att personer och egendom kommer till skada
vid gruvdrift.

Inkomster vid SGU och Bergsstaten, som redovisas på statsbudgetens in-
komstsida under rubriken 2528 Avgifter vid Bergsstaten, beräknas till 4,3
miljoner kronor för nästa budgetår (innevarande budgetår 4,4 miljoner
kronor).

SGU har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser resultatredovis-
ningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena regional systema-
tisk undersökningsverksamhet, dokumentationsverksamhet, arkiv, tidserier,
mineralpolitiska myndighetsuppgifter, geologiska myndighetsuppgifter,
intäktsfinansierad verksamhet och Bergsstaten. Strukturen överensstämmer

114

med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställningen inför
den treåriga budgetperioden 1991/92 - 1993/94.

Som verksamhetsmål för den anslagsfinansierade verksamheten har föl-
jande lagts fast.

För den landbaserade systematiska undersökningsverksamheten gäller att
år 2020 skall Sverige ha undersökts på ett sådant sätt att geologisk infor-
mation finns tillgänglig för de 75 % av landets yta där behoven är störst.

Den maringeologiska undersökningen av vår kontinentalsockels lösa av-
lagringar skall vara slutförd år 2050.

Som mål för den intäktsfinansierade verksamheten gäller att den skall
ökas med 15 % under treårsperioden. Denna verksamhet skall bedrivas
med full kostnadstäckning.

I fråga om Bergsstatens verksamhet gäller att införandet av den nya
minerallagstiftningen skall prioriteras. Tillsynsverksamheten skall hållas på
en fortsatt hög nivå.

SGU framhåller i resultatredovisningen att de mål som statsmakterna lagt
fast för verksamheten och de resurser som anvisats för budgetåret 1991/92
för att uppnå målen har ställt höga krav på anpassning av verksamheten.
Det har gällt såväl verksamhetens inriktning, innehåll och organisation som
bemanningen med avseende på antal, inriktning och kompetens. Anpass-
ningen, som bl.a. inneburit att 26 personer sagts upp på grund av arbets-
brist, har framtvingat en kraftig begränsning av fältarbetet under budget-
året 1991/92. Produktionen blev till följd av de givna förutsättningarna
lägre än i fortvarighetstillstånd. SGU framhåller därför att prestationerna
under budgetåret inte ger representativa ingångsvärden för beräkning av
produktiviteten.

För att säkerställa att uppställda verksamhetsmål kan uppnås inom an-
given tid och anvisade ekonomiska ramar samt enligt statsmakternas fast-
lagda riktlinjer har ett omfattande planeringsprojekt, strategiprojektet,
drivits. SGU framhåller att den regionala systematiska undersökningsverk-
samhetens resultat fr.o.m. budgetåret 1992/93 kommer att knytas till de
planer som läggs fast med stöd av strategiprojektet. Undersökningsverk-
samhetens resultat kommer att uttryckas i termer av ökad täckningsgrad
och måluppfyllelse.

SGU menar att det ekonomiska resultatet i verksamheten är tillfredsstäl-
lande. Den under året vidtagna kostnadsanpassningen kommer tillsammans
med övriga anpassningsåtgärder att säkerställa att verksamhetsmålen kan
uppnås. Anslagssparandet uppgår till 1,8 miljoner kronor, vilket utgör 1,7
% av de under ramanslaget disponibla medlen. Därutöver finns under ett
s.k. äldreanslag en reservation på 5,9 miljoner kronor, avseende ännu ej
ianspråktagna engångsanvisade medel för två särskilda ändamål. Vidare
har den intäktsfinansierade verksamhetens omsättning ökat till 10,8 miljo-
ner kronor och överskottet efter finansnetto uppgår till 0,5 miljoner kro-
nor. SGU har vidare med finansiering från utrustningsanslaget investerat
6,9 miljoner kronor i anläggningstillgångar. Av investeringarna har 4,5
miljoner kronor använts för ombyggnad av och utrustning för
undersökningsfartyget Ocean Surveyor.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

115

Riksdagen beslutade våren 1992 komplettera verksamhetsmålen för den
landbaserade systematiska undersökningsverksamheten enligt följande.

- År 2002 skall landet ha undersökts på ett sådant sätt att flyggeofysisk
information finns tillgänglig för de 75 % av landets yta där behoven är
störst.

- År 2010 skall de från mineralsynpunkt mest intressanta områdena i Väs-
terbottens och Norrbottens län ha undersökts på ett sådant sätt att för
prospektering modernt och heltäckande geologiskt material finns tillgäng-
ligt.

Vidare beslutades att SGU skall inrätta ett mineralkontor i Malå, Väster-
bottens län, med uppgift att bl.a. tillhandahålla geologisk information av
relevans för prospektering.

I sin förenklade anslagsframställning anför SGU att de verksamhetsmål
som lades fast i regeringens fördjupade prövning och som kompletterades
av riksdagen våren 1992 bör kunna nås genom vidtagna anpassningsåtgär-
der och de beslut riksdagen fattade våren 1992 rörande ökade medel för
verksamheten.

SGU begär i sin förenklade anslagsframställning en resursförstärkning på
totalt 629 000 kr för att dels täcka vissa kostnader som SGU får som en
följd av Nämnden för statens gruvegendoms avveckling, dels genomföra en
s.k. funktionsövning inom ramen för gällande beredskapsplanering. SGU
föreslår vidare att myndighetens och Bergsstatens verksamhetsår skall
ändras till att omfatta kalenderår i stället för som nu budgetår.

För Bergsstatens verksamhet föreslår SGU att medel anvisas i enlighet
med den av riksdagen år 1991 antagna treårsplanen.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Övergripande mål

Resurser: Ramanslag 1993/94 131 245 000 kr

Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1994/95 har beräknats till
262 490 000 kr.

Resultatbedömning

Jag vill inledningsvis framhålla att SGU:s årsredovisning är bra och väl
uppfyller de krav som i olika avseenden ställs på denna typ av redovis-

116

ning. Resultatredovisningen innehåller eller kommer fr.o.m. budgetåret
1992/93 innehålla relevant resultatinformation för statsmakternas bedöm-
ning och styrning av verksamheten.

SGU:s årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten bedrivs
med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Jag har med hän-
syn till de anpassningsåtgärder som vidtagits under budgetåret förståelse
för att några produktivitetsmått inte redovisats för verksamheten och dess
olika delområden.

SGU:s ekonomiska resultat visar att myndigheten har klarat att rationa-
lisera sin verksamhet för att uppställda långsiktiga verksamhetsmål skall
kunna nås. Jag konstaterar att den intäktsfinansierade verksamheten trots
vikande marknad ökat i volym och gett ett visst överskott.

Jag kan också konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invänd-
ningar i sin revisionsberättelse.

Slutsatser

Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991
års budgetproposition och som kompletterades av riksdagen våren 1992
bör gälla även för budgetåret 1993/94.

Jag förordar att 131 245 000 kr anvisas för budgetåret 1993/94 för
SGU:s och Bergsstatens verksamhet. Mitt förslag har beräknats med ut-
gångspunkt i ett besparingskrav på ca 2 %, enligt den princip som tilläm-
pas generellt i årets budgetförslag, utöver det årliga produktivitetskravet på

1,5 %. Vidare innehåller förslaget inte någon kompensation för pris- och
löneökningar. Jag är medveten om att detta får konsekvenser för SGU:s
möjligheter att kunna nå upp till de långsiktiga mål som statsmakterna lagt
fast för verksamheten. Mitt förslag kommer att skapa en viss obalans
mellan uppställda mål och resurstilldelning. Obalansen bör enligt min
mening lösas genom en anpassning av de långsiktiga verksamhetsmålen.
Jag är emellertid inte nu beredd att ta ställning till hur anpassningen bör
göras. Jag avser att återkomma till regeringen i 1994 års budgetproposition
med förslag i denna fråga. Jag vill dock redan nu framhålla betydelsen av
att det verksamhetsmål som lagts fast för undersökningsverksamheten i de
från mineralsynpunkt mest intressanta områdena i Västerbottens och Norr-
bottens län kan fullföljas. Detta gäller även uppbyggnaden av mineralkon-
toret i Malå.

Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1994/95 har jag beräknat till
262 490 000 kr.

Anslaget för SGU har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar
som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget,
den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna
för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1,
Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer
att ställas till SGU:s disposition kommer slutligt att fastställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

117

9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 13

redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. SGU kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att
tillämpa denna modell. SGU kommer därför att tilldelas ett räntekonto med
kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 11. Sveriges geo-
logiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. förs till
detta konto.

Vad gäller frågan att ändra SGU:s och Bergsstatens verksamhetsår till att
omfatta kalenderår i stället för budgetår anser jag att det för närvarande
inte finns tillräckliga skäl för en sådan övergång.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersök-
ningsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 131 245 000 kr.

G 12. Sveriges geologiska undersökning: Geovetenskaplig
forskning

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik
anvisats ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.

I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en
proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993.

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp
med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition, till Sveriges geologiska
undersökning: Geovetenskaplig forskning för budgetåret 1993/94
beräkna ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.

G 13. Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

92 500 000

100 000 000

70 000 000

Från anslaget betalas ut bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador.
Fonden förvaltas av Kammarkollegiet som, efter beslut av fondens styrel-
se, ombesöijer utbetalning av medel från fonden.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

118

för avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus, m.m. samt för bidrag Prop. 1992/93:100
för vissa forskningsändamål. Ur fonden får också bestridas kostnader för Bil. 13
kansli- och utredningskostnader.

Beslut om bidrag får under budgetåren 1985/86 - 1992/93 meddelas
inom en ram av 405 miljoner kronor.

Med stöd av lagen (1985:1040) om rätt för en skadenämnd att besluta i
vissa frågor om avhjälpande av fukt- och mögelskador, har regeringen
överlämnat till en särskild partsammansatt nämnd - småhusskadenämnden -
att i vissa fall besluta om avhjälpande av fukt- och mögelskador i småhus.

Med stöd av riksdagens beslut den 13 juni 1991 kommer nämnden att
avvecklas (prop. 1990/91:150 bil. 11:10, bet. 1990/91:FiU 37, rskr.
1990/91:390). Beslutet innebär att de skadefall som kommit in till nämn-
den från och med den 1 juli 1991 behandlas av fondstyrelsen inom ramen
för det statliga stödet till fukt- och mögelskador. Inga nya ärenden finns att
behandla hos nämnden, som dock finns kvar för att hantera klagomål i
tidigare beslutade ärenden. Hos nämnden finns ett kansli som också be-
reder och föredrar ärenden hos den statliga fonden. Nämndens kansli avses
organisatoriskt tillhöra Kammarkollegiet.

Fonden för fökt- och mögelskador

Den 31 juli 1992 hade totalt 3 658 ärenden kommit in för att beslutas av
fonden. För avgörande i småhusskadenämnden har totalt 605 ärenden
inkommit och avslutats. Av de inkomna ärendena till fonden har 2 875
avgjorts slutligt och lett till positivt beslut om bidrag i 1 595 ärenden till
en kostnad av 268 miljoner kronor inklusive mervärdeskatt. Beslutsramen
bedöms beträffande delvis avgjorda ärenden, dvs. sådana där anbud ännu
inte kommit in, belastas med 28 miljoner kronor. Antalet ärenden där
beslut ännu inte meddelats uppgår till ca 600. Ärendetillströmningen torde
komma att ligga på en högre nivå år 1992 än år 1991.

Fondstyrelsen bedömer att under budgetåret 1992/93 kommer besluts-
volymen att uppgå till ca 75 miljoner kronor. Med hänsyn till bl.a. att de
nya bidragsreglerna, som gäller fr.o.m. den 1 februari 1991, kommer att
tillämpas fullt ut under budgetåret 1993/94 uppskattas att beslut kommer
att fattas till ett belopp om ca 70 miljoner kronor. Sammantaget innebär
detta att beslutsramen bör vidgas med 50 miljoner kronor till 455 miljoner
kronor.

Behovet av medel för utbetalning av beslutade bidrag, tekniska utred-
ningar, besiktingar, kanslikostnader m.m. bedömer fondstyrelsen till sam-
manlagt 100 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.

Redovisning av uppdrag

Riksdagen har begärt (bet. 1991/92:BoU14, rskr. 1991/92:155) bl. a. att
regeringen redovisar en utvärdering av effekterna av de självriskregler som
riksdagen beslutade om år 1990 (prop. 1990/91:61, bet. 1990/91:BoU8,
rskr. 1990/91:111) och som tillämpas fr.o.m. den 1 februari 1991. Fonden

119

för fukt- och mögelskador har på regeringens uppdrag utfört den begärda
utvärderingen.

Beräkningen av självrisken skall göras på följande sätt.

Metod 1. Självrisken är beroende av hur stor del av reparationskost-
naden som huset kan bära i reparerat skick. Avgörande för beräkningen är
fastighetens värde efter reparationen och hur stora lån som belastar fastig-
heten. Endast lån som använts till att förvärva eller förbättra fastigheten
beaktas.

Metod 2. Självrisken bestäms utifrån husets ålder och motsvarar en tret-
tiondel av reparationskostnaderna multiplicerat med husets ålder.

Den högsta självrisken enligt de båda metoderna skall väljas. Lägsta
självrisk är aktuellt basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring.

Fondstyrelsen redovisar bl.a. följande. En enkät har skickats till alla
fastighetsägare vilkas ansökningar inkommit efter den 1 februari 1991 och
som fått ett beslut före den 1 augusti 1992. Sammanlagt har 279 fastig-
hetsägare tillfrågats och 272 har svarat.

Situationen har varit följande för de fastighetsägare som tillfrågats.

1. 84 har erhållit beslut om bidrag för att reparera fastigheten. Själv-
risken är minst 50 000 kr. Den genomsnittliga självrisken uppgår till ca
100 000 kr och det genomsnittliga bidraget till ca 115 000 kr.

2. 13 har erhållit beslut om rätt till bidrag för att reparera fastigheten
men inte accepterat beslutet inom föreskriven tid, vilket fastighetsägaren
har förklarat med att självrisken ansetts som alltför hög. Ätgärdskostnaden
varierar mellan 2 000 kr och 300 000 kr.

3. 73 ansökningar har avslagits av fondstyrelsen med hänvisning till att
självrisken varit högre än ätgärdskostnaden, som uppgår till mellan 3 000
och 330 000 kr.

4. 19 ärenden har avskrivits då ansökan inte kompletterats med för
beslut nödvändiga uppgifter. Kostnaden för reparationerna anges till mellan
40 000 kr och 140 000 kr.

5. 90 ärenden har avskrivits då sökanden tagit tillbaka sin ansökan,
också här ofta beroende på hög självrisk.

Fondstyrelsen har sökt klarlägga vad som hänt i de aktuella husen samt
hur eventuella reparationsåtgärder finansierats. Beträffande de olika kate-
gorierna 1-5 kan följande konstateras.

1. I merparten av husen genomförs åtgärder som finansieras antingen
med enbart banklån eller med en kombination av banklån, privata lån, eget
arbete, eget kapital, ersättning från säljaren m.m.

2. Nästan alla hus har reparerats med en kombination av olika lån.

3. Drygt hälften av husen har reparerats med en kombination av olika
lån.

4. och 5. Hälften av husen har reparerats med en kombination av olika
lån.

Sammanfattningsvis kan konstateras följande

- en hög självrisk har inte utgjort hinder för att reparationerna genomförs
i husen, speciellt i de ärenden där fondstyrelsen fattat beslut om erfor-
derliga reparationsåtgärder,

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

120

- fondstyrelsens åtgärdsprogram används påfallande ofta och beställda Prop. 1992/93:100

skadeutredningar har varit till stor nytta för fastighetsägarna, Bil. 13

- en hög självrisk är den främsta anledningen till att en ansökan inte full-
följs, och att antalet processer är stort.

Föredragandens överväganden

Möjlighet att få statlig ekonomisk hjälp till kostnader för att avhjälpa fukt-
och mögelskador i småhus har funnits sedan år 1983. Till att bölja med
kunde stödet lämnas som ett ränte- och amorteringsfritt tilläggslån, som
dock befanns mindre ändamålsenligt. År 1986 infördes möjligheten att få
ett statligt bidrag för ändamålet. Som framgått i det föregående har totalt
ca 3 700 ansökningar om bidrag kommit in till fonden. Dessutom har ca
600 ansökningar behandlats av den partssammansatta Skadenämnden.
Tyngdpunkten i verksamheten ligger för närvarande på hus som är uppför-
da under slutet av 1970-talet.

Fondstyrelsen har i den ovan nämnda redovisningen av reglerna för be-
räkning av självrisken påpekat att de ytterligare möjligheter till jämkning
av självrisken som infördes den 1 februari 1991 är svårhanterliga och
tidsödande. Den nya jämkningsmöjligheten innebär att fondstyrelsen kan
medge jämkning i de fall tillgängligt låneutrymme är mycket litet och
kostnaderna för de reparationer som är oundgängligen nödvändiga är så
stora att boendekostnaden skulle bli oskäligt hög. Fondstyrelsen anför att
en rättvis bedömning kräver en omfattande utredning av den enskilda
familjens ekonomi, som utmynnar i uppgifter att jämföras med socialbi-
dragsnormen, för att styrelsen skall ha tillräckligt underlag för att bedöma
om jämkning skall medges eller ej. Fondstyrelsen anser att det totalt sett
skulle vara att föredra om denna jämkningsmöjlighet togs bort. I de fall
styrelsen beslutat om jämkning har den enskilde fastighetsägarens ekono-
mi, trots jämkning, varit så ansträngd att det är rimligt att anta att andra
insatser från samhällets sida ändå är nödvändiga. Jag delar fondstyrelsens
bedömning och förordar således att självrisken inte - i ärenden som kom-
mer in efter den 1 juli 1993 - skall kunna jämkas av det angivna skälet.
Jag är inte beredd att i övrigt föreslå ändringar i gällande stödregler.

Riksdagen har medgett att sammanlagt 405 miljoner kronor tas i anspråk
för bidrag till fonden. Jag bedömer, med hänsyn till förväntad nivå på
bidragsbeloppen, att ramen för beslut om bidrag bör vidgas med 30 miljo-
ner kronor.

Behovet av medel för utbetalning under budgetåret 1993/94 beräknar jag
till 70 miljoner kronor. Anslaget för budgetåret 1993/94 bör således föras
upp med ett belopp av 70 miljoner kronor.

121

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna ändringen i det statliga stödet till fukt- och mögel-
skadade småhus,

2. medge att ramen för bidrag till fonden för fukt- och mögel-
skador vidgas till 435 000 000 kr,

3. till Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador för budget-
året 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 70 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

G 14. Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

11 947 000

20 000 000

Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder beviljas enligt förordningen
(1988:372) om bidrag till åtgärder mot radon i egnahem. Bidrag lämnas
om radondotterhalten i huset överstiger det gränsvärde som socialstyrelsen
anger som godtagbart ur hälsoskyddssynpunkt. Bidrag lämnas med 50 %
av skälig kostnad för de åtgärder kommunen finner nödvändiga. Bidraget
är maximerat till 15 000 kr per hus.

Gränsvärdena är satta för radondöttrar. Vanligen mäter man dock radon-
gashalten beroende på att detta som regel är enklare, billigare och säkrare.
Radongashalten räknas om till radondotterhalt med hjälp av en F-faktor,
som varierar beroende på hur bra ventilationen är i det aktuella huset.
Statens strålskyddsinstitut bedömer att den genomsnittliga F-faktom i
Sverige är 0,5. Det innebär att radondotterhalten antas vara hälften av
radongashalten. EG:s rekommendationer på området anges som radon-
gashalt.

Boverket

Bidragsgivningen i dess nuvarande form infördes den 1 juli 1988. T.o.m.
den 30 juni 1992 har bidrag lämnats till totalt 2 800 egnahem till ett sam-
manlagt bidragsbelopp om ca 30,4 miljoner kronor. Fördelningen av be-
slutade bidrag på åtgärder samt kostnader m.m. framgår av sammanställ-
ningen i det följande.

122

Åtgärd

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Antal Genomsnittlig Genomsnittligt
beslut kostnad kr bidrag kr

Radonsug	235	14 330	7 760
Radonventil	138	17 160'	11 310
Fläkt	102	18 780	10 430
Ventilation	1 496	36 800	14 520
Tätning	16	17 560	9 680
Kombination
av nämnda
åtgärder	288	31 160	12 430
Övrigt	519	2	4 832

'Underlag saknas i flera ärenden varför uppgiften är osäker.

2 Underlaget otillförlitligt.

I mer än hälften av bidragsärendena har beviljats maximalt bidragsbe-
lopp, dvs. 15 000 kr. Som framgår av sammanställningen vidtas oftast
olika slag av ventilationsåtgärder.

Under kalenderåret 1991 beviljades 1 224 bidrag till ett belopp av 13,5
miljoner kronor. Under första halvåret 1992 beviljades bidrag i 433 ären-
den till ett belopp om 4,8 miljoner kronor. Boverket föreslår med hänsyn
till ökningen av antalet bidragsbeslut sedan år 1991, att anslaget för bud-
getåret 1993/94 förs upp med 25 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Statens Strålskyddsinstitut (SSI) samt de övriga ansvariga myndigheterna -
Boverket, Socialstyrelsen och Arbetarskyddsstyrelsenr abetar för närvaran-
de med en lägesrapport om radon.

Det finns i landet totalt ca 1,9 miljoner lägenheter i småhus och ca 2,2
miljoner lägenheter i flerbostadshus. SSI bedömer att totalt 130 000 lägen-
heter har eller har haft en radondotterhalt över 200 Bq/m} varav 90 000
lägenheter återfinns i småhus. Sedan flera år identifieras de radonhaltiga
husen genom mätning. Enligt enkäter till kommuner, fastighetsägare och
förvaltare uppskattas att i uppemot en kvarts miljon bostäder och arbets-
platser har radondotterhalten mätts.

Det kan nämnas att vissa kommuner har utfört mätningar i så gott som
alla småhus i sin kommun. Flera kommuner utför systematiska mätningar
på eget initiativ i hus uppförda av s.k. blåbetong samt i högriskområden.
Med högriskområde avses mark med högre radonhalter än 50 000 Bq/m3.
Enligt en översiktlig kartläggning av mark med utgångspunkt från radonin-
nehåll bedöms ca 10 % av landets yta som högriskområde. Kommunerna
arbetar med att ta fram radonriskkartor som bl.a. visar vilka områden som
är aktuella för spåming av befintliga radonhus. För närvarande finns ra-

123

donriskkartor i 187 kommuner. Totalt bedöms att i ca 15 000 lägenheter
har åtgärder vidtagits för att sänka radondotterhalten, varav i ca 2 800 har
detta skett med hjälp av det nuvarande radonbidraget. Av min redovisning
kan utläsas att många egnahem är identifierade som hus med radondotter-
halter överstigande gränsvärdet för sanitär olägenhet, dvs. 200 Bq/m5, men
är ännu inte åtgärdade. Enligt vad jag erfarit föreligger svårigheter för
husägare, speciellt utanför storstadsområdena, att finna entreprenörer som
är villiga och har kunskap att genomfora radonåtgärder. Detta kan vara en
av orsakerna till att förhållandevis få fastighetsägare vidtar åtgärder.

Förbättring av ventilationen, som är den åtgärd som oftast vidtas för att
sänka radondotterhalten från byggmaterial, ingår också som komponent för
att förbättra inomhusklimatet i övrigt. Man kommer således till rätta med
radonproblemen vid åtgärder som vidtas av andra skäl, såsom vid vanliga
om- och tillbyggnader, underhåll samt reparationer för att avhjälpa fukt-
och mögelskador. Antalet åtgärdade bostäder med avseende på radon är
därmed troligen större än som nämnts nyligen. Det är dock väsentligt att
fastighetsägarna skaffar uppgifter om radondotterhalterna innan ingrepp
vidtas i husen.

Källan till radonavgången måste påverka de tekniska lösningarna. Det
finns således flera skäl till att aktörerna i byggprocessen förbättrar sin
kunskap om radonförhållandena. Uppskattningar av hälsorisker vid ex-
ponering för radondöttrar är behäftade med viss osäkerhet. Osäkerheten
bedöms dock vara mindre än vad fallet är med de flesta andra luftföro-
reningar. För närvarande pågår en radonepidemiologisk undersökning vid
Institutet för miljömedicin. Syftet är bl.a. att söka klarlägga sambanden
mellan radonexponering och lungcancer. Resultatet avses redovisas under
år 1993.

Jag bedömer behovet av medel för radonbidrag under budgetåret
1993/94 till oförändrat 20 miljoner kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 20 000 000 kr.

124

Propositionens lagförslag Bilaga 13.1

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1902:71 s.l), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

dels att 17-20 och 22 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 27, 29, 31 och 32 §§ skall ha följande lydelse.

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

27 §*

Nuvarande lydelse

Till böter eller fängelse i högst

ett år döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 § 1 mom. första
eller tredje stycket,

2. bryter mot villkor som med-
delats med stöd av 2 § 3 mom.
andra stycket,

3. bryter mot föreskrift som
meddelats med stöd av 15 eller 17
§•

I ringa fall döms inte till ansvar.

Föreslagen lydelse

Till böter eller fängelse i högst
ett år döms den som med uppsåt
eller av oaktsamhet

1. bryter mot 2 § 1 mom. första
eller tredje stycket,

2. bryter mot villkor som med-
delats med stöd av 2 § 3 mom.
andra stycket,

3. bryter mot föreskrift som
meddelats med stöd av 15 §.

I ringa fall döms inte till ansvar.

29 §2

Den som har åsidosatt ett vitesföreläggande eller överträtt ett vitesför-
bud döms inte till ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av
föreläggandet eller förbudet.

Till ansvar för brott mot regis-
treringsskyldighet enligt 17 § döms
inte, om avgift skall betalas enligt
18 § för underlåten registrering.

31 §3

Beslut enligt 2 § 7 mom. får inte överklagas.

Beslut av Närings- och teknik-
utvecklingsverket enligt 18 § får
överklagas hos kammarrätten.

'Senaste lydelse 1988:218.

2Senaste lydelse 1988:218.

’Senaste lydelse 1991:2020,

125

Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt 23 §, 24 Prop. 1992/93:100
§ första eller andra stycket, 25 § eller 26 § eller med stöd av ett bemyn- Bil. 13
digande enligt lagen meddelas av regeringen.

Föreskrifter om överklagande av ett beslut av en riksprovplats medde-
las av regeringen.

32 §4

Beslut som meddelats enligt denna lag eller med stöd av föreskrifter
som meddelats med stöd av lagen skall gälla omedelbart, om inte annat
bestäms.

Beslut om avgift enligt 18 § får
verkställas genast, om inte annat
förordnas eller säkerhet ställs för
avgiftsskyldighetens fullgörande.
För verkställighet gäller i övrigt
vad som föreskrivs i utsöknings-
balken om allmänna mål.

För verkställighet gäller i övrigt
vad som föreskrivs i utsöknings-
balken om allmänna mål.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

126

'Senaste lydelse 1988:218.

Ändrad disposition av huvudtiteln Bilaga 13.2

Föreslagna anslags motsvarigheter i statsbudgeten for budgetåret
1992/93

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

Budgetprop. 1993	Budgetprop. 1992	Budgetprop. 1993	Budgetprop. 1992
A 1	A 1	F 1	F 1
A 2	A2	F2	F 2
A 3	A 3	F 3	F3
A 4	F 13, del av	F 4	F 4
	III ht B 6	F5	F5
		F 6	F 6
B 1	Del av G 1	F 7	F7
B 2	G 2	F 8	F 14
B 3	E 1	F 9	F 19
B 4	H9	F 10	H4
B 5	B 5, del av F 1	F 11	J 1
B 6	B 3	F 12	J2
B 7	B 6	F 13	J 3
B 8	E 2	F 14	J 4
B 9	Nytt anslag	F 15	J 5
B 10	Nytt anslag	F 16	F 20
C 1	C 1	G 1	B 1
C 2	C 2	G2	F 8
C 3	C 3	G 3	F 9
		G 4	F 10
D 1	I 1	G5	F 11
D 2	I 2	G 6	F 12
D 3	I 4	G7	F 15
		G 8	F 16, F 17
E 1	H5	G 9	F 18
E 2	H 6	G 10	Hl, H2,
E 3	H7		del av G 1
E 4	H 8	G 11	D 1
E5	H3	G 12	D 2
E 6	H 10	G 13	J 6
E 7	H 11	G 14	J7
E 8	Nytt anslag

127

Sid.
3	Inledning
3	Näringspolitiken
15	Sammanfattning av budgetförslagen
	A. Näringsdepartementet m.m.
17	1. Näringsdepartementet	51 711 000
17	2. Industriråd/industriattaché	1 335 000
18	3. Utredningar m.m.	18 000 000
19	4. Avgifter till vissa internationella organisationer	4 638 000 75 684 000
	B. Näringspolitik m.m.
	Närings- och teknikutvecklingsverket:
33	1. Förvaltningskostnader	172 200 000
35	2. Utredningar	7 500 000
36	3. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt
	ägda företag, m.m.	1 000
36	4. Täckande av eventuella förluster i anledning av
	Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.	1 000
37	5. Småföretagsutveckling	170 000 000
39	6. Styrelsen för Sverigebilden	100 000 000
42	7. Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m.	5 000 000
43	8. Räntestöd m.m. till varvsindustrin	100 000 000
44	9. Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och
	drift av kanalen	15 000 000
45	10. Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsut- veckling	1 000
		569 703 000
	C. Exportkrediter m.m.
46	1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom
	AB Svensk Exportkredit	1 000
47	2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
	export av fartyg m.m.	1 000
48	3. Ersättning för extra kostnader för förmånlig kredit-
	givning till u-länder	55 000 000 55 002 000
	D. Marknads- och konkurrensfrågor
50	1. Marknadsdomstolen	6 080 000
52	2. Konkurrensverket	62 000 000
56	3. Särskilda awecklingskostnader för Näringsfrihetsom-
	budsmannen och Statens pris- och konkurrensverk	1 000
		68 081 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 13

	E. Energi
57	1	Redovisning av de energipolitiska programmens resultat, m.m.
73	2	Affärsverket svenska kraftnät
76	3	Verksamheten i Vattenfall Naturgas AB (Swedegas AB)
76	4	Försörjningsberedskap
82	5	Verksamheten vid Trollhätte kanalverk
83	6	Hemställan

128

Sid.	Prop. 1992/93:100
83	1. Drift av beredskapslager	330 551 000	Bil. 13
84	2. Beredskapslagring och industriella åtgärder	10 054 000
85	3. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.	1 000
86 87	4. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet	63 946 000 1 000
88	6. Vissa åtgärder för effektivare användning av energi	100 000 000
89	7. Insatser för ny energiteknik	222 000 000
91	8. Bidrag till Energiteknikfonden F. Teknisk forskning och utveckling	72 000 000 798 553 000
93	1. Teknisk forskning och utveckling	*753 348 000
93 94	2. Materialteknisk forskning 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet	*36 150 000 30 630 000
93	4. Teknikvetenskapliga forskningsrådet	♦184 966 000
93	5. Europeiskt rymdsamarbete m.m.	♦447 439 000
93	6. Nationell rymdverksamhet	*58 287 000
93	7. Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete	*211 000 000
95 93	8. Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 9. Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling	5 520 000 *24 607 000
93	10. Energiforskning	*280 764 000
93	11. Byggnadsforskning	*178 200 000
93	12. Stöd till experimentbyggande	♦10 000 000
93	13. Statens institut för byggnadsforskning	♦1 000
93	14. Bidrag till Statens institut för byggnadsforskning	*53 625 000
93	15. Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning	*810 000
93	16. Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer G. Teknologisk infrastruktur m.m.	*544 000 2 275 891 000
97	1. Sprängämnesinspektionen	15 275 000
100	2. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet	*1 000
100	3. Bidrag till Statens provningsanstalt Styrelsen för teknisk ackreditering:	*51 722 000
101	4. Myndighetsverksamhet	11 150 000
103	5. Uppdragsverksamhet	1 000
103	6. Bidrag till riksmätplatsverksamhet	8 800 000
104	7. Bidrag till Standardiseringskommissionen	39 328 000
108	8. Patent- och registreringsverket	1 000
110	9. Patentbesvärsrätten	10 500 000
112	10. Elsäkerhetsverket Sveriges geologiska undersökning:	45 000 000
114	11. Geologisk undersökningsverksamhet m.m.	131 245 000
118	12. Geovetenskaplig forskning	*5 000 000
118	13. Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador	70 000 000
122	14. Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder Totalt för Näringsdepartementet	20 000 000 408 023 000 4 250 937 000

125 Bilaga 13.1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

127 Bilaga 13.2 Ändrad disposition av huvudtiteln

129

Beräknat belopp

gotab 42644, Stockholm 1992

Regeringens proposition

1992/93:100 Bilaga 14

Civildepartementet

(trettonde huvudtiteln)

1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 14

Bilaga 14 till budgetpropositionen 1993

Civildepartementet

(trettonde huvudtiteln)

Prop.

1992/93:100

Bil. 14

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992

Föredragande: statsrådet Davidson

Anmälan till budgetpropositionen 1993

Inledning

1 Allmänt

Det är angeläget att arbeta för ett mjukt samhälle, där vaije människa
får utvecklas till en individ med personlig värdighet i gemenskap med
andra människor. En viktig del av den utvecklingen sker i små naturtiga
gemenskaper. Insikten om att varje människa är ansvarig för sina
handlingar inför medmänniskor och kommande generationer är den
bästa utgångspunkten for ett hållbart samhällsbygge.

En grund för gemenskapstänkandet är den s.k. subsidiaritetsprincipen,
vilken innebär att beslut skall fattas på lägsta möjliga effektiva nivå. En
uppgift skall i första hand skötas av den person eller gemenskap som
befinner sig närmast uppgiften. De överordnade gemenskapernas uppgift
är subsidiär, det vill säga stödjande. Fördelningen av ansvar och be-
fogenheter mellan statliga myndigheter, kommuner, landsting, organisa-
tioner, familjer och enskilda individer bör vara sådan att besluten läggs
på den nivå som bäst garanterar medborgarna valfrihet och trygghet.

Regeringens politik har som målsättning att alla bam och ungdomar
skall få växa upp under trygga förhållanden och med god omsorg.
Huvudansvaret för vård och fostran ligger på familjen. Statens och
kommunernas insatser för bam och ungdomar skall ses som ett komple-
ment till hemmets vård och fostran och bygga på ett nära samarbete
med föräldrarna. En överföring av sunda normer från vuxna till bam
och ungdomar bör genomsyra allt ungdomsarbete. Grundläggande vär-
deringar om humanism och alla människors lika värde måste värnas.

Vi har av olika skäl fått ett allt mer generationsuppdelat samhälle. För Prop. 1992/93:100
ett starkt och mjukt samhälle behövs generationsövergripande aktiviteter Bil. 14
och åtgärder för att stärka familjen och de små nära sociala nätverken.
Det frivilliga och ideella arbete som utförs av folkrörelser och andra
sammanslutningar är därvid en omistlig resurs i samhället oavsett kon-
junktur.

Ett omfattande förnyelse- och förändringsarbete pågår i dag inom
såväl statliga myndigheter som kommuner och landsting. Syftet är att
stärka den lokala demokratin, förbättra servicen till medborgarna och
göra verksamheten mer effektiv.

En viktig utgångspunkt för förnyelsen av den offentliga sektorn bör
vara att låta andra aktörer i samhället ta ett större ansvar. Det gäller
privata entreprenörer som inte sällan är personalkooperativ. Det kan
också gälla folkrörelser, trossamfund och föreningar av olika slag.
Denna utveckling med allt fler nya alternativ för drift av offentlig verk-
samhet leder till ökad konkurrens och därmed också till ökad effektivitet
inom hela den offentliga sektorn. Att skilja på offentlig kontroll och
finansiering å ena sidan och en fri produktion med enskilda, kooperativa
och offentliga producenter å den andra blir därför en grundläggande
princip för förnyelsen av de olika välfärdssystemen. Det finns ingen
anledning att själva produktionen av offentlig verksamhet alltid skall ske
i offentlig regi.

Det finns ett stort behov av ökad kunskap om de områden där de
ideella rörelserna kan komplettera den offentliga sektorns arbete. Sam-
spelet mellan den offentliga och den ideella sektorn måste förbättras.
Rollfördelningen behöver göras tydligare. Ett samlat utvecklingsarbete
kommer att startas som rör föreningars arbete inom områden som i dag
traditionellt sköts av den offentliga sektorn.

Samspelet mellan stat och kommun intar också en central plats när
förändringar i samhällsförvaltningen övervägs. För att uppnå målen med
verksamheten i den offentliga sektom krävs bl.a. en väl fungerande
samverkan mellan statlig och kommunal verksamhet. En särskild be-
redning (C 1990: B) har därför inrättats för att samordna kontakterna
mellan regeringen och företrädarna för kommunerna och landstingen
(Stat-kommunberedningen). Beredningen skall särskilt uppmärksamma
behovet av samordning och prioritering mellan olika samhällsområden.
En annan uppgift för beredningen är att stimulera till förnyelse och
utveckling inom departementets område.

Utbyte av erfarenheter och kunskap mellan företrädare för olika sam-
hällsområden är av stor betydelse. Olika initiativ bör därför tas för att
skapa former för information och diskussion om aktuella förnyelse-
frågor inom Civildepartementets verksamhetsområden.

Civildepartementets verksamhet omfattar Kammarkollegiet, länsstyrel-
serna, kommunerna och landstingen, Svenska kyrkan och andra tros-
samfund, konsumentpolitik, ungdomsfrågor, folkrörelserna och koopera-
tionen samt frågor om allmänna samlingslokaler. Verksamheten om-
fattar även de kungliga hov- och slottsstatema.

Till Civildepartementet hör revisionskontoret vid regeringskansliet.

2 Regional samhällsförvaltning Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Den offentliga förvaltningen på regional nivå består av både statliga och
kommunala organ. Länsstyrelserna och länsnämndema är statens huvud-
sakliga företrädare i länen medan landstingens beslutande församlingar
utses i allmänna val. En nära samverkan i frågor som rör länets ut-
veckling behövs mellan de statliga länsorganen, kommunerna och lands-
tinget.

Länsstyrelserna

Länsstyrelsen skall utifrån ett samlat regionalt perspektiv följa upp den
nationella politiken inom ett stort antal verksamhetsområden inom länet.
Inom dessa områden skall länsstyrelsen svara för uppföljning och ut-
värdering av hur de nationella målen nås samtidigt som länsstyrelsen
utifrån dessa utvecklar regionala mål inom olika områden.

En annan betydelsefull uppgift för länsstyrelsen är att främja länets ut-
veckling och på regional nivå ta ansvar för samordning av statens regio-
nala utvecklingsinsatser. Länsstyrelsen skall också verka för att statlig
och kommunal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de
övergripande miljö- och regionalpolitiska målen.

Länsstyrelsernas verksamhet spänner över många sektorer. Länsstyrel-
sen svarar bl.a. för frågor om regionala utvecklingsinsatser, näringslivs-
utveckling, kommunikationer, utbildning, lantbruk, rennäring, fiske,
livsmedelskontroll och djurskydd, miljö- och kulturmiljövård, plan-
väsende och hushållning med naturresurserna, social omvårdnad, civil
försvarsberedskap och räddningstjänst samt polisverksamhet. Även
utanför dessa sektorer svarar länsstyrelserna för åtskilliga statliga för-
valtningsuppgifter på regional nivå. Möjligheterna att till länsstyrelserna
sammanföra ytterligare regionala statliga myndighetsuppgifter kommer
att övervägas.

Fördjupad verksamhetsprövning

Länsstyrelserna har under hösten 1992 varit föremål för fördjupad verk-
samhetsprövning i enlighet med den nya budgetprocessen. Som grund
för prövningen har funnits en särskild rapport och en fördjupad anslags-
framställning från vaije länsstyrelse. I enlighet med sina direktiv har
länsstyrelserna gjort vissa generella beskrivningar samt beskrivit tre
tvärsektoriella ansvarsområden. Dessa är näringsliv och infrastruktur,
en god livsmiljö samt civil beredskap och räddningstjänst.

Slutsatsen av den fördjupade prövningen är att de övergripande målen
för länsstyrelsernas verksamhet bör ligga fast. Under den kommande
tvåårsperioden skall länsstyrelserna inom sina verksamhetsområden
särskilt utveckla formerna för uppföljning och utvärdering av den na-
tionella politikens genomslag, ytterligare utveckla sitt tvärsektoriella

arbetssätt samt fortsätta att effektivisera sin verksamhet med fbrvalt- Prop. 1992/93:100
ningsärenden med beaktande av kravet på rättssäkerhet och god service. Bil. 14

Mål- och resultatstyrning

Övergången till en mera mål- och resultatorienterad styrning av läns-
styrelsernas verksamhet ökar kravet på samverkan inom regeringskans-
liet. Länsstyrelserna är sektorsövergripande regionala statliga organ som
lyder direkt under regeringen. Länsstyrelseverksamheten berör därför
många departement och centrala verk.

En utvecklingsgrupp (C 1991: C) inom Civildepartementet har tillsatts
för att arbeta med frågor om ledning, uppföljning och utveckling av
länsstyrelsernas verksamhet. En viktig uppgift for gruppen är att ut-
veckla formerna för en mål- och resultatdialog mellan regeringen och
länsstyrelserna. I detta syfte genomförs besök vid länsstyrelserna varvid
företrädare för berörda departement deltar. Hittills har 15 sådana läns-
besök genomförts. Materialet och erfarenheterna från länsbesöken tigger
till grund för samtal mellan mig och respektive landshövding om mål
och resultat i länsstyrelsens verksamhet.

Även i övrigt arbetar utvecklingsgruppen med åtgärder för att under-
lätta och påskynda utvecklingsprocessen. Insatser pågår och initieras
fortlöpande för att successivt ge bättre underlag och metodik för mål-
och resultatstyrningen. Underlagen tas fram i en dialog med departe-
ment och centrala verk. En grundstruktur för en årsredovisning för
länsstyrelserna utarbetas liksom en grundläggande redovisningsstruktur.

Rapporten (Ds 1992:67) Länsstyrelserna och socialtjänsten - tillsyn
och uppföljning under utveckling är exempel på övergripande projekt
med syfte att ge underlag för en metod- och kompetensutveckling när
det gäller länsstyrelsernas arbete med tillsyn och uppföljning. En
rapport har också utarbetats om handlingslinjer för samverkan över
länsgränsema.

Översyn av den regionala nivåns uppbyggnad och indelning

Den regionala nivåns uppbyggnad och indelning ägnas i dag stor upp-
märksamhet.

Regionutredningen överlämnade i juni 1992 betänkandet (SOU
1992:63) Regionala roller - en perspektivstudie. För det fortsatta utred-
ningsarbetet beslutade regeringen den 27 augusti 1992 att tillkalla en
parlamentarisk beredning (C 1992:06) med uppgift att utforma förslag
om den offentliga verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional
nivå. För beredningens arbete bör enligt direktiven (dir. 1992:86) vissa
grundläggande utgångspunkter gälla. Beredningen skall sålunda utgå
från den tidigare nämnda subsidiaritetsprincipen och att offentlig verk-
samhet skall vara styrd i demokratiska former. En annan utgångspunkt
är att verka för en långsiktigt hållbar utveckling som kan säkerställa en
hälsosam miljö, livskraftiga ekosystem och biologisk mångfald. Bered- 6

ningen skall vidare i sitt arbete tillmäta den internationella utvecklingen

och kraven på hushållning med de ekonomiska resurserna stor betydel- Prop. 1992/93:100
se. Bil. 14

Beredningen skall inleda sitt arbete med att överväga ansvarsfördel-
ningen i stort mellan den statliga och den kommunala sektorn. Därefter
skall uppgiftsfördelningen inom de båda sektorerna behandlas. Det
gäller såväl ansvarsfördelningen mellan olika nivåer som mellan olika
organ på samma nivå. Den administrativa indelningen på regional nivå
skall också övervägas. Beredningen skall i det sammanhanget ta upp
frågan om hur statliga myndigheters regionala organisation kan anpassas
till en eventuellt ny indelning. Beredningen bör bedriva sitt arbete så,
att problem, önskemål och synpunkter i olika delar av landet fångas
upp. Resultatet av arbetet skall redovisas senast den 1 mars 1994.

Förhållandena i västra Sverige har motiverat en särskild översyn av
länsindelningen i denna del av landet. Västsverigeutredningen över-
lämnade i juni 1992 betänkandet (SOU 1992:66) Västsverige - region i
utveckling. Utredaren föreslår i betänkandet att som ett första steg ett
regionförbund enligt kommunalförbundsmodell bildas där kommuner
och landsting i Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skara-
borgs län får samverka i övergripande utvecklingsfrågor. Länsstyrelsens
ansvar för regionala utvecklingsfrågor flyttas till förbundet. I betän-
kandet diskuterar utredaren också möjligheten att på sikt slå samman de
fyra västsvenska länen till ett.

Västsverigeutredningens betänkande har remissbehandlats. Regeringen
kommer inom kort att ta ställning till om det finns förutsättningar för att
genomföra en temporär lösning i Västsverige eller om frågan bör be-
redas vidare i den parlamentariska regionberedningen.

3 Kommunal självstyrelse och demokrati

Den kommunala verksamheten har väsentlig betydelse för samhällseko-
nomin, sysselsättningen och de enskilda människomas välfärd. De
kommunala organen skall tillgodose de behov av service, trygghet och
omsorg som inte enskilda individer och familjer klarar själva.

Decentralisering av ansvar och befogenheter till kommunerna har
skett i en ökande takt under de senaste decennierna. Denna utveckling
är naturlig och bör fortsätta.

Kommuner och landsting står i dag inför nya problem och utmaning-
ar. Den ekonomiska situationen kräver att olika verksamheter omprövas
och att mer långtgående prioriteringar görs. Arbetet med att utveckla
och pröva nya verksamhetsformer kommer att intensifieras. Medborgar-
nas önskemål om service och omsorg är därvid också en viktig utgångs-
punkt.

Stärkt lokal demokrati

Kommunallagen (1991:900), som trädde i kraft den 1 januari 1992, ger
kommunerna och landstingen ökad frihet att utforma sin organisation 7

och att välja former för ekonomisk styrning och förvaltning. Med den
nya lagstiftningen som grund pågår ett omfattande förändringsarbete i
kommuner och landsting. Dessa förändringar kan komma att få stora
effekter för den kommunala demokratin. Det finns därför ett särskilt in-
tresse for statsmakterna att noga följa utvecklingen.

Den nya kommunallagen följs därför upp bl.a. i fråga om konse-
kvenserna för den kommunala demokratin. Uppföljningen har anför-
trotts åt den parlamentariskt sammansatta Lokaldemokratikommittén
(C 1992:01, dir. 1992:12). Kommittén har under hösten 1992 över-
lämnat delbetänkandet (SOU 1992:72) Kommunmedlemskapet. Be-
tänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i Civilde-
partementet. Kommittén beräknas inom kort redovisa betänkanden om
handlingars offentlighet hos kommunala bolag, sekretessen i en fri
kommunal nämndorganisation och de förtroendevaldas ansvar.

I det fortsatta utredningsarbetet skall även andra frågor som syftar till
att stärka medborgarnas inflytande behandlas. Exempel på sådana aktu-
ella frågor är en vidgad användning av kommunala folkomröstningar,
offentliga utfrågningar av förtroendevalda och öppna nämndsamman-
träden. Kommittén följer förändringar av antalet förtroendevalda och
deras representativitet i fråga om kön, ålder, yrkestillhörighet m.m.

Ett sätt på vilket den lokala demokratin kan stärkas är att dela kom-
muner där det finns förutsättningar för detta och ett starkt önskemål hos
befolkningen. Regeringen ser positivt på lokala initiativ till kommundel-
ningar. Beslut har fattats om delning av Örebro kommun så att Leke-
berg åter blir en egen kommun fr.o.m. den 1 januari 1995. Regeringen
har också beslutat att indelningen av Södertälje och Torsby kommuner
skall utredas.

Regeringen anser det angeläget att medborgarnas kontakter med den
offentliga förvaltningen underlättas. Ett led i detta arbete är att inrätta
s.k. medborgarkontor där kommuninvånarna kan komma i kontakt med
såväl kommunala som statliga myndigheter. Det finns i dag medborgar-
kontor på ett tiotal orter i landet och i många kommuner övervägs att
starta sådan verksamhet.

Inom Civildepartementet har en särskild arbetsgrupp (C 1992:B)
inrättats med uppgift att stödja tillkomsten av fler medborgarkontor.
Arbetsgruppen skall bl.a. analysera de rättsliga frågor som kan uppstå
när olika myndigheter samverkar på detta sätt. Gruppen skall också
stimulera användningen av informationsteknologi vid medborgarkon-
toren och genom försöksverksamhet pröva olika modeller för att organi-
sera arbetet. Resultatet av arbetsgruppens arbete skall redovisas senast
den 31 oktober 1993.

Avreglering

En fortsatt avreglering av den kommunala verksamheten är nödvändig
för att kommunerna och landstingen skall kunna anpassa sin verksamhet
till rådande ekonomiska förhållanden och lokala förutsättningar. Genom
den omläggning av statsbidragssystemet och systemet för utbetalning av

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

kommunalskattemedel som riksdagen har beslutat om kommer kommu-
nerna och landstingen att få bättre förutsättningar att bedriva en effektiv
verksamhet.

Försöksverksamhet kan vara ett bra sätt for att finna nya vägar till
effektivisering och avreglering av den offentliga sektorn. Även i fort-
sättningen bör därför försöksverksamhet bedrivas inom olika områden i
kommuner och landsting som ett medel för att praktiskt pröva föränd-
ringar och föra en diskussion om den fortsatta utvecklingen.

Utvecklingen mot en minskad statlig reglering av den kommunala
verksamheten gör det nödvändigt för riksdagen och regeringen att mera
samlat kunna följa och utvärdera hur verksamheten i landets kommuner
och landsting utvecklas i förhållande till de nationella målen. Inom Stat-
kommunberedningen har ett arbete inletts för att utveckla formerna för
statens uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet. Olika
möjligheter bör prövas for att få fram kunskap och erfarenheter om hur
en samverkan mellan stat och kommun kan utformas i dessa frågor.
Särskild uppmärksamhet skall ägnas frågor om den kommunala verk-
samhetens kvalitet.

Begränsningsförordningen (1987:1347) innebär att statliga myndig-
heter skall utreda kostnadsmässiga och andra konsekvenser av de regler
som man avser att utfärda. Regler som medför mer än oväsentligt ökade
kostnader skall underställas regeringen. Det finns exempel som visar att
begränsningsförordningen inte fungerar på avsett sätt. Riksrevisionsver-
ket har fått regeringens uppdrag att föreslå åtgärder för att förbättra
tillämpningen av begränsningsförordningen.

Det är angeläget att regelreformeringsarbetet i fråga om kommunernas
och landstingens egna regler drivs vidare. I promemorian (Ds 1991:32)
Regelreformering har en arbetsgrupp redovisat hur ett arbete med att
reformera reglerna i kommuner och landsting kan bidra till att verksam-
heten blir effektivare och bättre anpassad till tidens krav och människor-
nas behov.

Frågan om den kommunala regelgivningen har också behandlats av
Riksdagens revisorer (förslag 1991/92:19). Med anledning härav har
riksdagen gett regeringen till känna att frågan om skyldighet for kom-
muner och landsting att publicera sina författningar bör bli föremål för
närmare överväganden (bet. 1992/93:KU1, rskr. 1992/93:6). Mot denna
bakgrund har det inletts ett arbete i Civildepartementet.

Konkurrens och marknadsorientering

Kommuner och landsting möter i allt större utsträckning den nya ekono-
miska situationen genom att utsätta verksamheter för konkurrens och
genom ett ökat inslag av marknadsorientering. Skilda lösningar prövas,
t.ex. överförande av verksamhet till bolag eller till privata och koopera-
tiva entreprenörer. Inom den kommunala verksamheten blir det allt
vanligare att verksamheten delas upp enligt en s.k. beställar-utförarmo-
dell.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Regeringen kommer pä olika sätt att stödja och underlätta den utveck- Prop. 1992/93:100
ling som sker mot nya verksamhetsformer för att rationalisera och Bil. 14
effektivisera driften av verksamheter inom de kommunala ansvarsom-
rådena oavsett om de bedrivs i egen eller annans regi.

Riksdagen har nyligen (bet. 1992/93:SoU9, rskr. 1992/93:105) fattat
beslut om vissa lagändringar med anledning av regeringens förslag
(prop. 1992/93:43) om ökad konkurrens i kommunal verksamhet. Be-
slutet innebär ett klarläggande av de rättsliga förutsättningarna för entre-
prenadverksamhet i kommuner och landsting.

Framväxten av alternativ inom den kommunala verksamheten kräver
särskild uppmärksamhet för att medborgarnas berättigade krav på insyn,
sekretess och demokratisk styrning skall tillgodoses. Därför har Lokal-
demokratikommittén fått i uppdrag att lägga fram förslag till regler som
säkerställer insyn och kontroll för kommuninvånarna när kommunens
verksamhet bedrivs genom hel- eller delägda bolag eller i privat eller
kooperativ regi. Kommittén kommer också som jag tidigare nämnt att
lämna förslag till vilka förändringar som bör ske i sekretesslag-
stiftningen för att denna skall kunna anpassas till avregleringen av den
kommunala nämndorganisationen. Av betydelse i sammanhanget är
vidare regeringens beslut om en lagrådsremiss med förslag om tyst-
nadsplikt för den som är eller som varit verksam inom yrkesmässigt
bedriven enskild verksamhet enligt socialtjänstlagen.

Regeringen har genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:88) gett Lokalde-
mokratikommittén i uppdrag att utreda förutsättningarna för kommuner
och landsting att bedriva uppdragsverksamhet. Kommittén har i betän-
kandet (SOU 1992:128) Kommunal uppdragsverksamhet föreslagit att
en treårig försöksverksamhet inleds där kommuner och landsting ges
möjlighet att sälja tjänster till andra kommuner och landsting, privata
företag och organisationer eller statliga myndigheter. Betänkandet re-
missbehandlas för närvarande.

Avgiftsutredningen har överlämnat sitt slutbetänkande Effektiva av-
gifter - resursstyming och finansiering (SOU 1991:110). I betänkandet
föreslås nya principer för avgiftssättning inom kommunernas tekniska
verksamhetsområden. Förslaget som syftar till ett samhällsekonomiskt
effektivt resursutnyttjande bereds för närvarande av en särskild arbets-
grupp (C 1992:A) inom Civildepartementet. Inriktningen av arbetet är
att ett förslag skall kunna föreligga för remissbehandling i böijan av år
1993.

Kommunal tjänsteexport och biståndsverksamhet

I ett öppet Europa är det viktigt att kommuner och landsting har möjlig-
het att verka på det internationella planet. Samhällsförändringarna i
Central- och Östeuropa har medfört ett ökat intresse hos de svenska
kommunerna och landstingen att bidra med både kunnande och direkt
hjälp.

Lokaldemokratikommittén har i uppdrag att göra en översyn av lagen
(1986:753) om kommunal tjänsteexport och lagen (1991:901) om rätt

för kommuner, landsting och kyrkliga kommuner att lämna intematio- Prop. 1992/93:100
nell katastrofhjälp och annat humanitärt bistånd. Bil. 14

Frågor som skall belysas i utredningsarbetet är bl.a. gränsen mellan
nationell utrikespolitik och kommunernas och landstingens internationel-
la intressen samt deras roll i exporten av tjänster i förhållande till det
privata näringslivet. Inriktningen på utredningsarbetet är att kommuner
och landsting skall ges ökade befogenheter att utifrån egna förutsätt-
ningar besluta om åtgärder på de nämnda områdena.

4 Kyrkopolitiska frågor

Reformarbetet i fråga om Svenska kyrkan

Under de senaste åren har det bedrivits ett mycket omfattande reform-
arbete på det kyrkliga området.

Formerna för den kyrkliga lagstiftningen har ändrats bl.a. på så sätt,
att kyrkomötet har fått normgivningskompetens i en rad inomkyrkliga
ämnen. Omfattande organisatoriska reformer har genomförts. Kyrkomö-
tet och dess myndigheter har i stor utsträckning hand om de offentlig-
rättsligt reglerade rikskyrkliga uppgifterna. Svenska kyrkans central-
styrelse och Kyrkomötets besvärsnämnd har tillskapats som myndigheter
under kyrkomötet.

Även organisationen på stifts- och lokalplanen har ändrats. Försam-
lingarna utgör de grundläggande enheterna for verksamheten inom
Svenska kyrkan, men pastoraten har fått ett större ansvar när det gäller
att sköta gemensamma ekonomiska angelägenheter. Störst förändringar
har dock skett på stiftsplanet. Sedan den 1 januari 1989 finns det obliga-
toriska kyrkliga samfalligheter på stiftsplanet. Förvaltning och verkstäl-
lighet handhas av stiftsstyrelsen och andra nämnder. Domkapitlen, som
är statliga myndigheter under regeringen, svarar främst för frågor som
rör Svenska kyrkans lära och gudstjänster samt för frågor som rör
prästerna. Den statliga regleringen av den prästerliga tjänsteorganisa-
tionen har minskat i betydande mån.

I fråga om finansieringen av Svenska kyrkans verksamhet har det
också genomförts stora förändringar. Det har införts ett nytt system för
ekonomisk utjämning mellan kyrkokommunerna. Kyrkofondens styrelse
beslutar bl.a. om stiftsbidrag till stiftssamfällighetema och om kyrko-
byggnadsbidrag för underhåll av kulturhistoriskt värdefulla försam-
lingskyrkor.

Frågorna om den kyrkliga finansförmögenheten - förvaltningen av
kyrklig jord - har utretts särskilt. Kyrkofondens styrelse avlämnade i
oktober 1990 betänkandet "Jorden, skogen och fondema" som remissbe-
handlades. Förslagen har överarbetats inom Civildepartementet i syfte
att åstadkomma ytterligare förenklingar i regelsystemet. Ett förslag har
presenterats i betänkandet (Ds 1992:2) Svenska kyrkans finansför-
mögenhet. Förslaget har remissbehandlats.

Regelsystemet för Svenska kyrkan har sedan länge varit både svår-
överskådligt och svårtillgängligt. Ett särskilt utredningsarbete har därför 11

bedrivits i syfte att forenkla systemet och att rensa i det. I prop. Prop. 1992/93:100
1991/92:85 presenterade regeringen våren 1992 ett förslag till ny kyrko- Bil. 14
lag. Det antogs av riksdagen (bet. 1991/92:KU32, rskr. 1991/92:222)
och den nya kyrkolagen (1992:300) träder i kraft den 1 januari 1993.

Lagen ersätter 1686 års kyrkolag och ytterligare drygt 30 författningar
på kyrkans område.

Kyrka-statfrågan

Frågan om förhållandet mellan Svenska kyrkan och staten har utretts i
olika sammanhang sedan år 1958. År 1979 fördes det fram ett förslag
om ändrade relationer, men det avvisades av kyrkomötet. När fyrparti-
regeringen tillträdde efter valet år 1991 uttalades i regeringsförklaringen
att en öppen dialog mellan alla berörda parter om Svenska kyrkans
framtid borde inledas. Ett underlag för en sådan dialog finns numera i
ERK-utredningens betänkande (SOU 1992:9) Ekonomi och rätt i kyr-
kan. Utredningen har redovisat ett underlag för en bedömning av vilka
ekonomiska och rättsliga betingelser som kyrkan lever under i dag och
hur dessa låter sig anpassas till olika förändringar av relationerna mel-
lan kyrkan och staten. Utredningen har också presenterat olika alternati-
va modeller för det framtida förhållandet mellan Svenska kyrkan och
staten.

ERK-utredningens betänkande är föremål för ett omfattande remiss-
förfarande. I fråga om inomkyrkliga instanser har Svenska kyrkans
centralstyrelse fått i uppdrag att i samråd med Svenska kyrkans för-
samlings- och pastoratsförbund avge ett samlat yttrande senast den 1
februari 1993. Ett stort antal andra myndigheter och organisationer har
också beretts tillfälle att yttra sig.

Arbetet kommer att bedrivas vidare i parlamentariska former och i
samverkan med företrädare för kyrkan. I det syftet har Kyrkobe-
redningen (C 1992:02) tillkallats. Kyrkoberedningen skall utvärdera det
reformarbete på det kyrkliga området som har genomförts under 1980-
talet och föreslå de förändringar i lagstiftningen som utvärderingen ger
anledning till. Men beredningen skall också arbeta vidare med den mer
övergripande kyrka-statfrågan. ERK-utredningens betänkande och re-
missyttrandena kommer därför att lämnas över till beredningen. Ut-
redningsarbetet skall vara avslutat senast den 1 december 1993. I det
läge som då är får det avgöras vilka frågor som kan föras vidare till
1994 års kyrkomöte.

De fria trossamfunden

De svenska frikyrkosamfunden och vissa andra fria trossamfund får
statligt stöd i form av statsbidrag till sin religiösa verksamhet (verksam-
hetsbidrag), till gudstjänstlokaler (lokalbidrag) och till utbildning av
pastorer m.m. i samfundens egen regi (utbildningsbidrag). Antalet
medlemmar i de samfund som betjänar invandrare har ökat kraftigt 12

under senare år och är nu lika stort som antalet medlemmar i de svens-

ka frikyrkosamfunden. Av de fria trossamfunden redovisar Katolska Prop. 1992/93:100
kyrkan, Pingströrelsen, de ortodoxa kyrkorna och de islamiska försam- Bil. 14
lingama störst antal medlemmar. Om man i stället ser på antalet perso-
ner som deltar i verksamheten är Pingströrelsen och Svenska Missions-
förbundet störst. På grund av medlemsökningen i de trossamfund som
är verksamma bland invandrare och ändrade principer för fördelningen
av statsbidrag har vaije år en allt större andel av bidraget till de fria
trossamfunden tillfallit sådana samfund. Fördelningen av bidrag mellan
olika trossamfund görs av representanter för de bidragsberättigade sam-
funden. Samma beräkningsprinciper tillämpas därvid för alla trossam-
fund.

I samband med diskussionerna om Svenska kyrkans framtida ställning
har de fria trossamfunden fört fram önskemål om en komplettering av
statsbidragen med uppbördshjälp för de trossamfund som så önskar. I
Kyrkoberedningens utredningsarbete ligger också att pröva frågan om
en sådan uppbördshjälp.

5 Konsumentpolitik

På många områden som är av betydelse för konsumenterna har det skett
eller förestår viktiga förändringar. Nya varor och tjänster, nya mark-
nadsföringsmetoder och ny teknik tillkommer ständigt. Konkurrensen
kommer också att öka i takt med avregleringen av sektorer som tidigare
inte varit konkurrensutsatta samt genom den skärpta konkurrenslagstift-
ning som träder i kraft den 1 juli 1993. Den svenska ekonomins
utveckling påverkar naturligtvis också de enskilda hushållens ekonomi.
Även internationaliseringen och i synnerhet den västeuropeiska in-
tegrationen får stor betydelse för konsumenterna. Mycket av detta är
positivt, men förändringarna inrymmer också problem.

Konsumentpolitiken måste återspegla de förändringar som äger rum.
Det är också en bakgrund till att konsumentpolitiken för närvarande ses
över av en särskild kommitté. En annan utredning överväger vilka
ändringar som bör göras av marknadsföringslagen.

Närmandet till EG

Närmandet till EG genom EES-avtalet får stora återverkningar på det
konsumentpolitiska området. Förutsättningarna för näringsidkamas och
konsumenternas handlande kommer att förändras. Konkurrensen och
konsumenternas valfrihet kommer att öka. Konsumentskyddet kommer
också att stärkas på olika sätt.

EES-avtalet omfattar flera EG-direktiv om konsumentskydd och
konsumentprodukter. Produktdirektiv inom EG ställer upp grundläggan-
de krav som skall uppfyllas för att varor skall få föras ut på marknaden.
Varor som uppfyller kraven skall fritt få föras mellan olika länder inom
EES-området. Genom direktiv av annat slag skyddas konsumenternas
ekonomiska intressen. På Civildepartementets ansvarsområde har riks-

dagen under hösten 1992 förelagts flera propositioner med förslag till Prop. 1992/93:100
lagstiftning som har sin bakgrund i EES-avtalet. Det gäller konsument- Bil. 14
skyddsregler om bl.a. leksakers säkerhet, farliga livsmedelsimitationer,
personlig skyddsutrustning för privat bruk samt märkning av hushålls-
apparater och av textilier.

Vid sidan om dessa förändrade förutsättningar för rätten att föra ut
varor på marknaden ligger också i EES-avtalet att detta kommer att
medföra ett större utbud av varor och tjänster samt en skärpt konkur-
rens med lägre priser som följd. För att den enskilde konsumenten skall
kunna göra det rätta valet i flödet av varor och tjänster måste han kunna
överblicka och värdera utbudet. Detta förutsätter att han är aktiv och
välinformerad och att det finns ett effektivt konsumentskydd.

Den gränsöverskridande handeln med varor och tjänster kommer med
all sannolikhet att öka när gränshindren avlägsnas och handeln uppmunt-
ras genom nya distributionsmetoder. Detta kan förutses resa nya frågor
som måste lösas såväl nationellt som genom internationellt samarbete
bl.a. i fråga om marknadsövervakningen.

Lokal konsumentverksamhet

Den lokala konsumentverksamheten spelar en viktig roll. Genom denna
kan konsumenterna få råd och vägledning och hjälp att klara av problem
av olika slag. De kommunala konsumentvägledama bidrar också med
att medla i tvister som uppkommer mellan konsumenter och närings-
idkare. Den lokala verksamheten innebär att konsumenterna kan få stöd
på nära håll på ett informellt sätt, vilket har särskilt stor betydelse för
svaga och utsatta grupper.

I cirka 250 kommuner bedrivs det någon form av lokal konsument-
verksamhet. Genom den verksamheten får uppskattningsvis 300 000
enskilda konsumenter årligen något slags stöd och 30 000 hushåll eko-
nomiska råd. Flertalet kommuner bedömer det som viktigt att bibehålla
och utveckla verksamheten.

Konsumentverket har i en rapport till regeringen föreslagit vissa
förändringar med syfte att stärka den lokala konsumentverksamheten.

Budgetrådgivning och skuldsanering

Många hushåll har i dag stora ekonomiska problem. Budgetrådgiv-
ningen på kommunal nivå har visat sig vara en värdefull verksamhet för
att bemästra problemen. Frågor om skuldsanering för att hjälpa de över-
skuldsatta hushållen övervägs för närvarande inom regeringskansliet.
Chefen för Justitiedepartementet har tidigare i dag berört detta.

I syfte att finna nya och effektivare former för att möta enskilda
hushålls behov av budgetrådgivning och skuldsanering har regeringen
också gett Konsumentverket i uppdrag att bedriva en tvåårig försöks-
verksamhet. I uppdraget ingår bl.a. att utveckla samarbetet mellan de
lokala konsumentrådgivama och ackordcentralemas juridiska ombud och 14

att bilda en central rådgivande nämnd för övergripande frågor som rör

skuldsanering. Projektet skall bedrivas i två kommuner. Erfarenheterna Prop. 1992/93:100
från försöksverksamheten skall fortlöpande avrapporteras till regering- Bil. 14
en.

Miljömärkningen

Det blir allt viktigare att lägga miljöaspekter på den privata konsum-
tionen. Miljömärkning ger konsumenten möjlighet att välja produkter
med mindre negativ miljöpåverkan och härigenom också påverka pro-
duktutvecklingen.

År 1989 beslutade riksdagen att en positiv frivillig miljömärkning
skulle införas. Verksamheten skulle ledas av en miljömärkningsstyrelse
inom SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige. Miljömärknings-
systemet innebär att en produkt som uppfyller vissa miljö- och kvali-
tetskrav skall kunna få märkas med en särskild symbol (en stiliserad
svan).

Arbetet med att ta fram kriterier för miljömärkningen är mer
komplicerat och har tagit längre tid än som ursprungligen förutsågs. Det
är viktigt att kriterierna är väl underbyggda och motiverade. Vid val av
produktgrupper har Miljömärkningsstyrelsen prioriterat grupper med
väsentliga miljöproblem.

Under år 1992 har omkring 150 produkter blivit märkta med svanen.
Hittills har kriterier fastställts för elva produktgrupper. Målet är att
under budgetåret 1993/94 fastställa ytterligare nitton kriteriedokument.

Det finns ett fast organiserat nordiskt samarbete kring miljömärkning
med den nordiska svanen. Bl.a. är kriterierna för märkningen gemen-
samma. Naturskyddsföreningen har i samarbete med handeln utvecklat
ett eget miljömärkningssystem (Bra Miljöval). Miljömärkningen måste
vara både trovärdig och begriplig. Det kan bli förvirrande för konsu-
menterna med flera märken. Därför är det viktigt att den nordiska
svanmärkningen och Bra Miljöval finner former för en samexistens och
en marknadsföring som underlättar för konsumenterna att handla miljö-
värdigt.

Inom EG gäller sedan den 1 maj 1992 en förordning om miljö-
märkning. Den återspeglar i stort de principer som gäller for den nor-
diska mfljömärkningen. An så länge saknas i EG kriterier för olika
produkter.

De nordiska och svenska regelverken och kriterierna kan tjäna som
förebfld på de områden där EG ännu inte har festställt sin ordning. Ett
praktiskt samarbete med EG:s expertgrupper har redan startat. Det är
av stor vikt att kriteriearbetet fullföljs och att det sker ett aktivt sam-
arbete med EG-kommissionen.

Av denna anledning samt för att påskynda arbetet med att ta fram
ytterligare kriterier bör Miljömärkningsstyrelsen engångsvis tillföras
extra resurser i budgeten for budgetåret 1993/94.

Reformering av konsumentpolitiken Prop. 1992/93:100

Konsumentpolitiken ses for närvarande över av en parlamentarisk kom-
mitté, Konsumentpolitiska kommittén (C 1992:04, dir. 1992:63).

Det statliga engagemanget på det konsumentpolitiska området måste
fortlöpande anpassas till förändringar som sker i det svenska samhället
och i vår omvärld.

Konkurrenspolitiken syftar ytterst till att ta till vara konsumenternas
intressen. För att konsumenternas ställning skall stärkas och för att de
skall kunna tillgodogöra sig fördelarna av en fri konkurrens och ökad
avreglering krävs att de är både aktiva och välinformerade. Vidare
krävs effektiva rättsliga spelregler. Kommittén skall närmare belysa
vilka återverkningar dessa förhållanden bör få på konsumentpolitiken.

Kommittén skall också uppmärksamma regler inom det konsument-
rättsliga området som lägger omotiverade hinder i vägen för en fri
marknad och konkurrens och som därmed i själva verket motverkar
konsumenternas intressen.

En stor förändring som påverkar såväl konsumenternas situation som
det statliga myndighetsutövandet är tillämpningen av EES-avtalet. Den
fria rörligheten för varor bör leda till ett bredare varusortiment, ett
större utbud, en effektivare konkurrens samt pressade priser. Den fria
rörligheten på tjänsteområdet kommer också att få stor betydelse för
konsumenterna, inte minst på bank- och försäkringsområdena.

De nya lagar som införs som en följd av EES-avtalet innebär både att
konsumentverkets tillsynsansvar utvidgas och att kravet på tillsynsin-
satser ökar. En viktig fråga för kommittén är vilka konsekvenser EG-
anpassningen får. Ett angeläget område är här hur marknadsövervak-
ningen skall ordnas på ett effektivt och likartat sätt.

Kommittén skall pröva de möjligheter som kan stå till buds för att
minska Konsumentverkets anslagsbehov. Kommittén skall därför under-
söka möjligheterna och lämpligheten av att delar av verksamheten fi-
nansieras på annat sätt än över statsbudgeten. Ett viktigt inslag är tan-
ken att frivilliga konsumentorganisationer skall spela en större roll i
konsumentarbetet. Fristående konsumentorganisationer som kan fånga
upp konsumenters behov och driva deras frågor kan spela en viktig roll
på marknaden.

6 Ungdomsfrågor

Ungdomspolitiken

Ungdomspolitiken bör syfta till att sätta den enskildes behov i centrum.
Det är viktigt att olika samhällsinsatser harmonierar och kompletterar
varandra. Därmed berörs flera olika politikområden. Av särskild be-
tydelse är t.ex. utbildning, arbete och socialpolitik men även frågor om
ungdomars fritid. Ungdomspolitiken handlar om att se politiken dels
tvärs över traditionella sektorsgränser, dels utifrån ungdomars perspek-
tiv.

Statens insatser på bam- och ungdomsområdet har utretts. Den s.k. Prop. 1992/93:100
STUNS-kommittén har överlämnat betänkandet (SOU 1992:54) Mer för Bil. 14
mindre - nya styrformer för bam- och ungdomspolitiken. I betänkandet
understryks behovet av tydligare målformuleringar och gemensamma
strategier. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande
i Civildepartementet.

På ungdomsområdet arbetar en rad myndigheter utifrån olika mål och
instruktioner etc. En helhetssyn på ungdomars situation förutsätter
samordning över sektorsgränsema. Vidare är det viktigt att målen för
ungdomspolitiken blir tydligare. Avsikten är att en proposition skall
föreläggas riksdagen under våren 1994.

Ungdomars uppväxtvillkor

Ungdomstiden är en tid då man ställs inför en rad vägval inför fram-
tiden och samtidigt skapar sig en egen identitet.

De snabba förändringar som sker i samhället innebär att livsvillkoren
för den yngre generationen skiljer sig avsevärt i förhållande till de som
gällt för tidigare generationer. Det finns en risk att generationerna
fjärmar sig från varandra. Det finns därför anledning att i högre grad
uppmärksamma det generationsövergripande arbetet. Insatser som kan
bidra till att minska ålderssegregationen och öka vuxennärvaron i ung-
domsmiljöer bör understödjas. Syftet bör vara att öka förståelsen och
stärka solidariteten mellan generationerna.

Det saknas i dag återkommande undersökningar om attityd- och vär-
deringsförändringar i ungdomsgenerationen som också belyser hur för-
äldrar och andra vuxna lyckas med att rusta unga människor inför vux-
enlivet. Regeringens Bam- och ungdomsdelegation (Ju 1983:01) har fått
i uppdrag att genomföra en undersökning som belyser ungdomars attity-
der och känslor för kulturarvet och de demokratiska värdena. Syftet är
att få kunskap om hur normöverföring sker och om grundläggande
värderingar har förändrats.

Under ungdomstiden förbereder man sig inför och tar steget in i
vuxenvärlden. För det stora flertalet ungdomar innebär detta inte några
större svårigheter. Hinder som ökad arbetslöshet och sämre möjligheter
att skaffa sig en egen bostad blir dock ett allt större problem för dagens
ungdomsgeneration. Regeringen har därför beslutat tillkalla en särskild
utredare om ungdomars levnadsvillkor och framtidsutsikter (C 1992:07,
dir. 1992:107). Utredaren, som skall studera ungdomars etablerings-
möjligheter på arbets- och bostadsmarknaderna, skall även belysa unga
hushålls ekonomiska situation och ungdomars konsumtionsmönster.
Syftet är att få fram konkreta förslag till effektivare åtgärder samt tek-
niker för hur ungdomsperspektivet skall kunna beaktas i större utsträck-
ning i den politiska beslutsprocessen. Vidare skall utredaren studera
vilka konsekvenser som lagar och avtal på arbetsmarknadsområdet har
för ungdomars möjligheter att etablera sig på den reguljära arbetsmark-
naden.

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 14

Den ökande ungdomsarbetslösheten kräver insatser på flera områden. Prop. 1992/93:100
Regeringen har vidtagit en rad åtgärder. Ungdomspraktikplatsema har Bil. 14
hittills gett närmare 80 000 ungdomar sysselsättning. Effekterna av det
systemet kommer att utvärderas.

De sociala nätverken kring arbetslösa ungdomar behöver förstärkas.

Stöd till okonventionella insatser och spridande av kunskap, inspiration
och idéer är angeläget.

Den satsning på att stärka samarbetet mellan arbetsförmedling och
socialtjänst som Arbetsmarknadsstyrelsen och Socialstyrelsen genomför
bör nu kompletteras med ett uppsökande arbete för att sprida goda
exempel och stimulera ökad samverkan på lokal nivå.

Ungdomars eget engagemang

Ungdomars eget engagemang är en viktig resurs som bör utnyttjas i
större utsträckning. Det handlar om att se ungdomarna som en positiv
resurs. På det sättet skedde arbetet när det gällde insatserna mot läktar-
våld och särskilt arbetet inför fotbolls-EM i juni 1992. Supporterklub-
bamas engagemang kanaliserades till ett arbete mot det idrottsrelaterade
våldet. Ett annat exempel är arbetet mot främlingsfientlighet där ung-
domar gått ut i skolorna och diskuterat dessa frågor med sina jämn-
åriga.

Denna metod bör kunna användas på fler områden. Föreningslivet,
kulturlivet och trossamfunden är en stor resurs i ett sådant förändrings-
arbete. Ungdomarnas egna organisationer är särskilt viktiga för att
stimulera ungdomars aktiva ansvarstagande.

För att ungdomar skall känna engagemang krävs att de också får in-
flytande och känner sig delaktiga. Det arbete som Statens ungdomsråd
inlett när det gäller att utveckla metoder för ungdomars möjligheter till
ökat inflytande kommer att utvärderas under hösten 1993. De erfaren-
heter som gjorts i projekten som nu pågår ute i kommunerna skall ligga
till grund för förslag till ytterligare insatser.

Ungdomars fritid

Många ungdomar engagerar sig i föreningar av olika slag. Det är ange-
läget att föreningslivet ges goda möjligheter att utveckla sitt arbete och
nå fler ungdomar. Det är därför viktigt att på olika sätt stödja det förny-
elsearbete som pågår inom föreningslivet.

Bidragen till bam- och ungdomsorganisationerna har flera syften. Det
handlar dels om att ge föreningslivet möjligheter att bedriva och ut-
veckla sin verksamhet, dels om att stimulera till för samhället särskilt
angelägen verksamhet. Målen för det statliga stödet har utretts av
Statens ungdomsråd och konkretiseringar av dessa övervägs för när-
varande inom regeringskansliet. Syftet är att kunna få fram ett mer
målstyrt system och tekniker för en bättre uppföljning och utvärdering.

Det ideella engagemanget och den idébuma verksamheten har en 18

väsentlig roll då det gäller att utveckla flera av de insatser som i dag

bedrivs i offentlig regi. Flera av de idébuma organisationerna har dock
fått allt svårare att intressera och engagera ungdomar. Det är angeläget
att försöka bryta denna utveckling och finna nya former för att stärka
ungdomars intresse för politik och samhällsarbete.

Särskilt angelägna ungdomsfrågor

Ungdomar i Sverige växer i dag upp under goda förhållanden. Hälsotill-
ståndet har kraftigt förbättrats under de senaste femtio åren.

Den psykiska ohälsan har dock framträtt som ett allt större problem.
Det är social otrygghet och därmed sammanhängande förändringar i
levnadsförhållanden och livsstil som utgör hoten mot hälsan. Problem
som mobbning uppmärksammas inte tillräckligt. Företeelser som
anorexia och bulimi hos flickor och användningen av dopingpreparat
hos pojkar är andra allvarliga problem som kräver åtgärder. Det stora
antalet självmord bland ungdomar visar också på behovet av insatser.

Videovåldet påverkar särskilt ungdomar med dåliga vuxna förebilder
och insatser behövs for att motverka skadliga effekter av våldsskildring-
ar i olika typer av medier.

Den psykiska ohälsan och de livsstilsideal som vissa ungdomar för-
söker uppnå kan vara tecken på rotlöshet och ensamhet, bristande vux-
enkontakter och otrygghet. För att komma till rätta med detta räcker det
inte med statliga åtgärder. Det handlar framför allt om att underlätta för
föräldrar, andra vuxna, föreningsliv och kamrater, dvs. de människor
som finns i ungdomarnas omgivning, att ta sitt ansvar. Det är också
nödvändigt med en nära samverkan mellan de offentliga och de fri-
villiga insatserna när det gäller att nå ungdomar med svårigheter eller
som av olika anledningar hamnat snett i tillvaron.

Ett omfattande projekt som bygger på en sådan samverkan pågår i
tolv stadsdelar i storstäderna. Plus-projektet, som består av såväl all-
mänt förebyggande som individuellt inriktade insatser, bedrivs i mycket
nära samverkan mellan skolan, föräldrarna, socialtjänsten, den kom-
munala fritidsverksamheten, polisen samt det lokala föreningslivet.
Avsikten är nu att sprida erfarenheterna av dessa samverkansformer till
andra områden och kommuner.

Insatser för att ge ungdomar i glesbygd möjligheter att forma attrak-
tiva livsmiljöer samt för att stärka deras delaktighet i samhällsut-
vecklingen bör uppmuntras. En utvärdering av Glesbygdsmyndighetens
projekt "Ung på landet" pågår för närvarande. Erfarenheterna från
denna bör tas till vara och spridas.

När det gäller ungdomars hälsa är trafiksäkerhetsfrågoma av stor be-
tydelse. Vaije år skadas eller dödas 9 000 bam och ungdomar under 25
år i trafiken. Initiativ kommer att tas för att förbättra trafiksäkerheten
för bam och ungdomar.

Det finns en växande grupp ungdomar som av olika anledningar är
eller känner sig övergivna av vuxenvärlden. Bland dessa finns en liten
grupp utsatta ungdomar som inte har någon fest punkt i tillvaron. Dessa
s.k. hemlösa ungdomar har samhället inte lyckats ta hand om och det

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

föranledde Bam- och ungdomsdelegationen att anordna en särskild Prop. 1992/93:100
hearing med berörda frivilligorganisationer och myndigheter i augusti Bil. 14
1992. De där redovisade erfarenheterna visar på behovet av samverkan
mellan myndigheter, frivilliga organisationer, enskilda vuxna och ung-
domar. Det ideella engagemanget måste tillvaratas bättre så att man kan
bygga stabila nätverk kring dessa utsatta ungdomar.

Hösten 1991 presenterades Ungdomskommitténs betänkande (SOU
1991:60) Olika men ändå lika. Betänkandet som behandlar invandrar-
ungdomarnas situation har remissbehandlats och åtgärdsförslagen bereds
for närvarande inom regeringskansliet.

Riksdagen har under budgetåret 1992/93 avsatt 10 miljoner kronor för
insatser mot främlingsfientlighet, rasism och antisemitism. Inriktningen
är bl.a. att långsiktigt påverka normer, attityder och förhållningssätt hos
ungdomar. Dessutom har regeringen och Bam- och ungdomsdelega-
tionen initierat en riksrepresentativ undersökning kring invandrare och
invandring vilken skall utföras av Statistiska centralbyrån och Centrum
för invandringsforskning vid Stockholms universitet.

Vidare har Bam- och ungdomsdelegationen fördelat drygt 5 miljoner
kronor ur Allmänna arvsfonden till projekt som syftar till insatser mot
främlingsfientlighet bland ungdomar. Delegationen har även producerat
och distribuerat material om främlingsfientlighet till elever och lärare på
högstadiet.

Ungdomar med olika typer av funktionshinder behöver uppmärksam-
mas i större utsträckning. I ekonomiskt svåra tider är det viktigt att inte
vissa människors möjlighet att leva ett rikt liv sätts på undantag. Denna
grupp av ungdomar behöver särskilt stöd för att kunna delta i aktiviteter
på lika villkor som andra ungdomar, bl.a. inom föreningslivet. Särskilt
betydelsefullt är att ungdomar med funktionshinder ges vägledning och
stöd i övergången mellan skola och arbetsliv samt hjälp att etablera sig
på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut
ägnar dessa ungdomar särskild uppmärksamhet. Chefen for Arbetsmark-
nadsdepartementet har tidigare i dag redovisat Arbetsmarknadsverkets
insatser for ungdomar med funktionshinder.

Forskning om ungdom m.m.

Stöd till forskning om ungdom sker bl.a. genom Forskningsråds-
nämnden. Avsikten är att omfattningen och inriktningen av ungdoms-
forskningen skall behandlas i en proposition om forskningspolitiken
våren 1993.

Det är också viktigt att stödja dialogen mellan forskare och praktiker.
Statens ungdomsråd bör i större utsträckning fungera som kontaktforum
mellan forskare, praktiker och politiker på ungdomsområdet. Jag avser
också själv att ta initiativ i denna fråga.

Ungdomsforskningen har fått en allt viktigare roll i det internationella
ungdomssamarbetet. Gemensamma nordiska aktiviteter inom ramen for
Nordiska ministerrådet har utvecklats och inom såväl EG som Europa-

20
rådet planeras internationella program for ungdomsforskning.

I dag finns det luckor i kunskaperna om ungdomars villkor. En anled- Prop. 1992/93:100
ning är att statistiken på vissa områden inte är nedbruten i olika ål- Bil. 14
derskategorier. Vidare är det ett stort antal myndigheter och institu-
tioner som producerar statistik inom ungdomsområdet och en samord-
ning och överblick över vad som produceras saknas i dag. För att få
fram ett konkret underlag för att på sikt skapa en effektivare uppföljning
av ungdomars uppväxtvillkor kommer Statens ungdomsråd att få i upp-
drag att under året utreda statistikproduktionen och initiera ett samar-
bete mellan de statistikproducenter som finns på ungdomsområdet.

Internationella ungdomsfrågor

Det internationella ungdomsutbytet bidrar till en ökad förståelse mellan
människor från olika länder. Det innebär också en personlig och social
utveckling av de unga människorna som också kommer hela samhället
till del.

Svenska ungdomar kan i och med EES-avtalets ikraftträdande delta i
EG:s ungdomsutbytesprogram Ungdom för Europa. Stiftelsen för In-
ternationellt Ungdomsutbyte har genomfört ett förberedelsearbete inför
programstarten och bör få fortsätta att utveckla programmet med syfte
att nå andra grupper av ungdomar än de som traditionellt deltar i in-
ternationellt ungdomsutbyte.

Särskilda insatser kommer att göras när det gäller information till
ungdomar om EG och EES inför den förestående folkomröstningen om
ett svenskt medlemskap i EG.

Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte har fått i uppdrag att
bygga upp en central databas med information om ungdomsutbyte m.m.
Detta underlättar för ungdomar som vill skaffa sig internationell er-
farenhet. Stiftelsen har också fått ansvar för att ett utbytesprogram med
tredje världen förbereds, det s.k. World Youth of Sweden. Detta pro-
gram innebär att ungdomar från Sverige och tredje världen deltar i
projektarbete dels i Sverige, dels i utvecklingsländerna. Syftet är för-
utom en aktiv biståndsinsats att stärka förståelsen for förhållandena i U-
ländema och därmed höja biståndsviljan inom ungdomsgruppen. Model-
len för programmet hämtas från Canada.

Ungdomsorganisationernas egna internationella kontakter och utbyten
bör stimuleras. I detta sammanhang spelar Landsrådet för Sveriges
Ungdomsorganisationer (LSU) en viktig roll. Det gäller inte minst deras
kontakter med Öst- och Centraleuropa.

Det nordiska samarbetet på ungdomsområdet kommer att få en ökad
betydelse genom den utveckling som nu sker inom Nordiska minister-
rådet. Barnkulturen och ungdomssamarbetet har särskilt framhållits i
detta sammanhang. Det är vidare väsentligt att säkerställa en nordisk
koordinering inför det ökade europeiska samarbetet.

Arbetet i Europarådets ungdomsorgan ges fortsatt hög prioritet. Den 1
januari 1993 inrättas ett särskilt ungdomsdirektorat. Av särskilt intresse
är insatserna i Öst- och Centraleuropa, bl.a. för att utbilda ungdoms-
ledare. Vidare fortsätter arbetet med att underlätta för ungdomar att resa

i Europa samt att delta i ungdomsutbyte. Genom Europarådet har Sveri- Prop. 1992/93:100
ge också understrukit vikten av att behålla Interrailkortet. Bil. 14

7 Folkrörelse- och föreningsfrågor

I Sverige finns sedan länge ett omfattande folkrörelsearbete. I en mängd
föreningar och andra sammanslutningar engagerar sig hundratusentals
människor kring en gemensam idé och verksamhet. Föreningsengage-
manget spänner över många områden. Det kan gälla miljöfrågor,
nykterhet, fred och nedrustning, internationell solidaritet, scouting eller
idrottsverksamhet, men också en angelägen lokal fråga. Det kan även
gälla engagemang kring en trosuppfåttning eller en gemensam politisk
idé.

Det rika föreningslivet fyller en viktig funktion i många människors
liv. Fritiden fylls med en meningsfull verksamhet och samtidigt ges
möjligheter för enskilda och grupper att påverka samhällsutvecklingen.
Arbetet i folkrörelser och andra frivilliga organisationer innebär också
en skola i demokrati, där man lär sig att i samverkan fatta beslut och att
ta ansvar.

Det traditionella föreningsarbetet är dock inte utan bekymmer. Många
organisationer brottas i dag med vikande medlemstal och har svårt att
attrahera nya grupper. Samhällsutvecklingen, inte minst den nya media-
situationen och förändrade konsumtionsvanor, har bidragit till detta.

För folkrörelserna är det angeläget att anpassa sig till dagens situation
och morgondagens behov. Omfattande förändringar sker för närvarande
inom det svenska organisationslivet. Nya typer av ideella organisatio-
ner, kooperativ, grupper och nätverk av olika slag håller på att växa
fram. På landsbygden utvecklar man med gemensamma krafter byns
angelägenheter. I tätorterna sker samma sak i människors närområden.
Samtidigt pågår det en omfattande förnyelse i de traditionella organisa-
tionerna.

Förnyelsen i föreningslivet utmärks bl.a. av att människor är mer
självständiga än tidigare och har högre utbildningsnivå. Härigenom är
de också mer benägna och kompetenta att ta ett större ansvar. Det går
även att skönja en utveckling där dels den lokala, dels den internationel-
la nivån allt mer står i centrum för föreningslivets förnyelse.

Folkrörelser, föreningar, kooperativ och enskilda - det vi i Sverige
allt oftare brukar kalla den ideella sektorn - deltar i allt högre grad i
förnyelsen av samhällslivet. För att förnyelsearbetet skall fungera bra
behöver samspelet mellan den offentliga och den ideella sektom för-
bättras.

Ett utvecklingsarbete kommer därför att inledas om den ideella sek-
torns roll i samhället. Det sker bl.a. mot bakgrund av att gränszonen
mellan offentlig, privat och ideell verksamhet hittills blivit alltför lite
uppmärksammad. Kunskapen om de områden där de ideella rörelserna
kan komplettera statens och kommunernas arbete behöver förbättras.

Det tidigare anslag som utgått till folkrörelsernas bam- och ungdoms-
verksamhet för ökade kostnader i samband med skattereformen av-

vecklas. De medel som därmed frigjorts har möjliggjort en satsning på Prop. 1992/93:100
utvecklingsarbete för och stöd till den ideella sektorn samt stöd till Bil. 14

bam- och ungdomsverksamhet. Vid beräkning av anslagen till folkrörel-
sernas bam- och ungdomsverksamhet har hänsyn tagits till skatterefor-
mens effekter.

Forsknings- och utvecklingsarbete

Det är även nödvändigt att öka kunskapen om hela den ideella sektom
där individer och föreningar är viktiga aktörer. Den internationella
forskningen inriktas allt mer på frågan om vad den ideella sektom be-
tyder bl.a. för samhällsekonomin.

Forskningen om den offentliga sektom har inte tillräckligt uppmärk-
sammat gränszonen mellan offentlig, privat och ideell verksamhet.
Detta framhålls också i finansutskottets betänkande 1991/92:FiU4 med
anledning av prop. 1991/92:16 Forskning om den offentliga sektom.

Det finns därför skäl att starta ett forsknings- och utvecklingsarbete
kring ideella föreningar och kooperation som bl.a. motsvarar den in-
ternationella forskningen om den ideella sektom. Någon direkt mot-
svarighet till denna forskning finns inte i Sverige.

Forsknings- och utvecklingsarbete som rör den ideella sektom är av
mångvetenskaplig karaktär. Ett handlingsprogram om forskning om den
ideella sektom kommer att utarbetas. Avsikten är att frågan skall tas
upp i en proposition om forskningspolitiken våren 1993.

Lokalt utvecklingsarbete kan utveckla och stärka individernas och
familjens roll i närmiljön. Det gäller också att förtydliga myndigheters,
organisationers och föreningars samt privata företags roll och samar-
betsmöjligheter. Initiativ som syftar till att finna en dialog och sam-
arbetsformer mellan aktörer inom den offentliga sektom, den privata
sektom och den ideella sektom är därför angeläget att stödja. Projekt
som rör ett vidgat ansvarstagande bland medborgare och föreningar
särskilt inom områden som i dag sköts av statliga och kommunala organ
bör också stödjas. I utvecklingsarbetet bör internationella erfarenheter
tas till vara.

Översyn av statligt stöd till föreningslivet

Staten och kommunerna stöder föreningslivets verksamhet med eko-
nomiska bidrag men också på annat sätt, t.ex. genom att upplåta lo-
kaler. Det statliga stödet finns under flera huvudtitlar i statsbudgeten.
Exempel är stöd till idrott, ungdom, handikappade, humanitära ändamål
och fria trossamfund.

En särskild utredare (C 1992:05) har tillkallats med uppgift att se
över och lämna förslag till de framtida principer som bör gälla för
statens bidrag till folkrörelser och andra ideella organisationer (dir.
1992:81). Utredaren skall börja med att kartlägga föreningslivets eko-
nomiska situation. En viktig utgångspunkt för arbetet är att bidragen 23

skall förenklas och att tyngdpunkten läggs på uppföljning och utvär-

dering. Ett viktigt mål är att åstadkomma en större grad av självfi- Prop. 1992/93:100
nansiering för föreningslivet. Utredningens arbete skall vara slutfört den Bil. 14
30 juni 1993.

En utvärdering har gjorts av stödet till kvinnoorganisationernas cen-
trala verksamhet (Ds 1992:114). Utvärderingen har överlämnats för
övervägande till utredningen om bidrag till ideella organisationer.

Föreningslotterier

Vid sidan av frivilliga insatser och statsbidrag är folkrörelserna bero-
ende av inkomster från lotterier och spel av olika slag för sin verksam-
het.

Lotterilagen (1982:1011) reglerar föreningslotteriema. Lagen har setts
över av en parlamentariskt sammansatt kommitté, Lotteriutredningen
(C 1991:01). Kommittén har bl.a. haft i uppgift att undersöka om före-
ningarna i högre grad än hittills skall kunna finansiera sin verksamhet
genom inkomster från lotterier. Översynen skall också leda till att lagen
blir lättare att förstå, överblicka och tillämpa.

Lotteriutredningen har i december 1992 överlämnat sitt slutbetänkande
(SOU 1992:130) Vinna eller försvinna - Folkrörelsernas lotterier och
spel i framtiden. I betänkandet föreslås bl.a. att nya spelformer tillåts
inom ramen för ett folkrörelsedominerat spelföretag, att folkrörelserna
ges möjlighet att anordna lotterier med en större andel penningvinster,
att bingoskatten tas bort, att vissa onödiga regler tas bort för att göra
befintliga lotterier attraktivare och minska kostnaderna samt att Lotteri-
nämnden får en starkare kontroll- och tillsynsfunktion och byter namn
till Lotteriinspektionen. Betänkandet kommer att remissbehandlas under
våren 1993.

Allmänna samlingslokaler

En förutsättning för de flesta föreningsaktiviteter är att man har en lokal
att vara i. De allmänna samlingslokalerna spelar en central roll i detta
sammanhang. Det gäller inte minst i fråga om aktiviteter som sker både
i föreningsregi och i offentlig regi, t.ex. äldrevård, bibliotek och barn-
omsorg.

Det statliga stödet till allmänna samlingslokaler har funnits i många
år. Effekterna av stödet har kartlagts av Boverket (Rapport 1992-08-
31). Flera faktorer som påverkar stödet har ändrats. Det gäller t.ex.
både statens och kommunernas ekonomi samt kraven på bättre samut-
nyttjande av och mindre storlek på lokaler. En särskild utredare bör
därför tillkallas för att göra en översyn av principerna för den statliga
stödgivningen till allmänna samlingslokaler. Utredningsarbetet bör
bedrivas skyndsamt. Inriktningen skall vara att de nya reglerna skall
gälla fr.o.m. den 1 juli 1994.

Kooperativa frågor

Enskilda småföretag och konsumenter bör genom samverkan i eko-
nomiska föreningar och andra typer av kooperativa företag kunna be-
driva ekonomisk verksamhet på likvärdiga villkor med andra aktörer på
marknaden. Nya kooperativa företag har kommit att spela en stor roll i
samband med omstruktureringen i kommuner och landsting samt i det
regionala utvecklingsarbetet. Staten främjar genom särskilt stöd utveck-
lingen av kooperationen i landet bl.a. för att det skall finnas en mång-
fald av konkurrerande företagsformer. Arbetet bygger i hög grad på
utvecklingen av kooperationen inom EG.

Stödet till kooperativ utveckling kommer att utvärderas. Under in-
nevarande budgetår har fördjupande kontakter inletts mellan Koopera-
tiva rådet och andra myndigheter och organisationer som på olika sätt
har kontakter med småföretagarutbildning och arbetsmarknad. Sam-
finansierade projekt har kommit till stånd med t.ex. Glesbygdsmyndig-
heten.

Lokala kooperativa utvecklingscentrum fungerar i många fall som
spjutspetsar för kooperativt utvecklingsarbete på det regionala och
lokala planet. Statens stöd ges i huvudsak som ett kontraktsbundet stöd
för gratis information och rådgivning till dem som vill starta nya ko-
operativ. De lokala utvecklingscentrumens verksamhet finansieras för-
utom av det statliga stödet genom medlemsavgifter från de etablerade
kooperativa företagen och ofta också från kommuner, landsting, länssty-
relser, enskilda människor och genom olika typer av uppdragsersätt-
ning.

8 Forskningsfrågor

Förtroendevalda och anställda i både stat och kommun måste i större
utsträckning än tidigare ta till vara forskningsresultat som underlag för
beslut i olika samhällsfrågor. Det gäller således att genom ökad forsk-
ning få fram ny kunskap om den offentliga verksamheten. Detta är
särskilt betydelsefullt i tider med kärv ekonomi. Genom riksdagens
beslut i november 1991 har arbetet inletts med ett nytt forsknings-
program om förändringsprocessen i den offentliga sektorn (prop.
1991/92:16, bet. 1991/92:FiU4, rskr. 1991/92:14).

För att få till stånd en samverkan om forskningsfrågor inom hela den
offentliga sektorn har en arbetsgrupp (C 1991:A) för samverkan mellan
stat och kommun om forskningsfrågor inrättats i Civildepartementet. I
arbetsgruppens uppdrag ingår bl.a. att följa upp de forskningsprojekt
som fått ekonomiskt stöd från den tidigare delegationen (C 1984:A) för
forskning om den offentliga sektom. En fråga som skall ägnas särskild
uppmärksamhet är hur forskningsresultaten skall göras mer tillgängliga
för dem som är verksamma inom olika samhällsområden. I detta syfte
har arbetsgruppen publicerat antologin "Forskning om den offentliga
sektom". En särskild forskningskonferens har också arrangerats med

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

forskare och praktiker som deltagare. En referensgrupp med forskare Prop. 1992/93:100

från olika ämnesområden har knutits till Civildepartementet. Bil. 14

9 Internationella frågor

De internationella frågorna har fått ökad betydelse. Vid EES-avtalets
ikraftträdande kommer långtgående krav att ställas inte bara på statliga
myndigheter utan också på kommuner och landsting. Det gäller till-
lämpningen av EES-avtalet på en rad områden t.ex. i fråga om offentlig
upphandling. Även när det gäller konsumentskydd och ungdomsfrågor
ställer avtalet nya krav på Sverige. Dessa krav kommer att gå ännu
längre om Sverige blir medlem i EG. En fråga som i detta sammanhang
bör uppmärksammas gäller tjänstemännens kompetens i Europafrågor.
En arbetsgrupp har övervägt detta och avlämnat rapporten (Ds 1992:96)
Statsförvaltningens Europakompetens.

Sveriges närmande till EG innebär också att analyser behöver göras
av EG-lagstiftningens effekter för den kommunala sektom. I samband
med utarbetandet av kommunallagen (1991:900) gjordes den allmänna
bedömningen att en EG-integration inte påverkar de inre arbetsformerna
i kommunerna och landstingen (prop. 1991/92:117 s. 141). EG:s be-
tydelse for den kommunala självstyrelsen och demokratin kommer dock
att behöva belysas ytterligare. Detta ingår i Lokaldemokratikommitténs
uppdrag.

På det kommunala området deltar Sverige i samarbete inom Europa-
rådet och mellan de nordiska länderna.

En europeisk konvention finns om de grundläggande principerna for
kommunal självstyrelse. Konventionen bör utgöra en viktig grund för
diskussionen om den kommunala självstyrelsens roll i ett internationellt
perspektiv. Mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige finns en
särskild överenskommelse om kommunalt samarbete över nordiska
riksgränser. Sverige har också godkänt en europeisk ramkonvention för
att främja samarbetet över riksgränsema mellan lokala och regionala
samhällsorgan.

En arbetsgrupp (C 1991 :D) har tillsatts inom Civildepartementet om
länsstyrelsers, kommuners och landstings samarbete över riksgränser.
Gruppen skall bl.a. göra en kartläggning av pågående och planerat sam-
arbete. Arbetsgruppen skall vidare överväga om det finns behov av för-
ändringar i olika regler eller om andra åtgärder bör vidtas för att under-
lätta det gränskommunala samarbetet. Avsikten är att en avrapportering
i dessa delar skall göras vid halvårsskiftet 1993.

Inom Europarådet har en konvention utarbetats om invandrarnas delta-
gande i offentlig verksamhet på lokal nivå. Den berör bl.a. frågan om
den kommunala rösträtten. Riksdagen har beslutat godkänna konven-
tionen (prop. 1992/93:104, bet. 1992/93:KU13, rskr. 1992/93:64).

I länsstyrelsernas verksamhet ägnas de internationella frågorna ökad
uppmärksamhet. Länsstyrelserna förbereder sig i dag på olika sätt för
det vidgade europeiska samarbetet. För att underlätta detta arbete har

inom Civildepartementet en rapport utarbetats som översiktligt belyser
konsekvenserna av europasamarbetet för länsstyrelserna.

Möjligheten att ta till vara länsstyrelsernas kompetens för bistånd till
Östersjöländer har övervägts inom regeringskansliet. Regeringen har
nyligen beslutat att avsätta medel för en försöksverksamhet om regionalt
samarbete genom länsstyrelserna med regionala organ i Östersjöregi-
onen.

OECD:s arbete med att effektivisera den offentliga styrningen i med-
lemsstaterna drivs vidare. Civildepartementet medverkar främst i fråga
om regional och lokal administration. På uppdrag av EG-kommissionen
verkställer OECD en plan för rationalisering av de offentliga förvalt-
ningarna i fem länder i Central- och Östeuropa.

På grundval främst av överenskommelser med Sverige ges de tre
baltiska republikerna i Justitiedepartementets regi praktiskt bistånd med
att bygga upp en adekvat lagstiftning och ett fungerande rättsväsende.
Civildepartementet medverkar i detta arbete.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

10 Jämställdhetsfrågor

Inom Civildepartementets verksamhetsområden ägnas jämställdhetsffå-
goma uppmärksamhet på olika sätt. Utvecklingen av andelen kvinnliga
ledamöter i beslutande församlingar visar att kvinnors kunskaper och
erfarenheter tas till vara på ett bättre sätt i samhället i dag än tidigare.
Detta framgår av nedanstående sammanställning som redovisar andelen
kvinnor i procent av antalet ledamöter i landstings- respektive kom-
munfullmäktige.

År

Andelen kvinnor i

landstings-
fullmäktige

kommun-
fullmäktige

1976	24	23
1979	31	29
1982	33	29
1985	37	30
1988	42	34
1991	43	34

Under de senaste 15 åren har andelen kvinnor i landstingsfullmäktige
ökat med nästan 20 procent, dvs. från 24 till 43 procent. När det gäller
sammansättningen av landets kommunfullmäktige uppgår ökningen till
elva procent för den nämnda tidsperioden. Som jag tidigare framhållit
följer Lokaldemokratikommittén förändringar av antalet förtroendevalda
och deras representativitet i fråga om bl.a. kön.

En ökning av kvinnorepresentationen i styrelserna for Civildeparte-
mentets myndigheter kan också noteras. Under det senste året har an-
delen kvinnor i centrala och regionala styrelser ökat med fem procent.

Statligt stöd utgår till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet.
För närvarande ges statsbidrag till sjutton kvinnoorganisationer. En
utvärdering (Ds 1992:14) har gjorts av stödets betydelse. Av denna
framgår att stödet leder till "trygghet och status" och ett erkännande av
att kvinnoorganisationerna utför ett viktigt arbete. Utvärderingen visar
också att statens stöd är en avgörande forutsättning for att mindre orga-
nisationer ska kunna bedriva verksamhet på riksnivå. Det statliga stödet
till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet kommer nu att följas
upp av den tidigare nämnda utredningen om bidrag till ideella organisa-
tioner.

Det är viktigt att engagera fler flickor i föreningslivet. Aktiviteter som
syftar till att motivera flickor att ta ett större ansvar i organisationerna
kommer därför att stödjas. Frågan om flickors och unga kvinnors situa-
tion kommer att uppmärksammas även på andra områden, bl.a. i den
tidigare nämnda utredningen om ungdomars levnadsvillkor och fram-
tidsutsikter.

En ökad kunskap behövs om frågor som rör jämställdhet mellan
kvinnor och män. Av intresse i detta sammanhang är därför det forsk-
ningsprogram om demokrati i förändring som nyligen inletts vid landets
statsvetenskapliga institutioner. Kvinnors makt och inflytande i lokal-
samhället är sålunda en av de frågeställningar som särskilt skall belysas.
I samarbete med Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet
(HSFR) kommer arbetsgruppen för forskningsfrågor i Civildepartemen-
tet att följa forskningsprogrammet och medverka till att resultaten förs
ut till dem som är praktiskt verksamma inom olika samhällsområden.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

11 Sammanfattning av huvudtiteln

Förändringarna inom Civildepartementets område i förhållande till bud-
getåret 1992/93 framgår av följande sammanställning (beloppen i mil-
joner kronor).

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Anvisat Förslag Förändring

1992/93 1993/94

A. Civildepartementet m.m.	55,2	62,5	+ 7,3
B. Länsstyrelserna m.m.	1 700,0	1 713,0	+ 13,0
C. Trossamfund m.m.	107,0	70,0	- 37,0
D. Konsumentfrågor	92,8	97,5	+ 4,7
E. Ungdomsfrågor	114,8	124,1	+ 9,3
F. Folkrörelsefrågor, koope-
rativa frågor m.m.	180,4	112,5	- 67,9
Totalt för Civildepartementet	2 250,2	2 179,6	- 70,6

1 Genom omfördelning av medel inom XIII ht har littera A tillförts dels 5,5 mkr
för utvecklingsarbete om den ideella sektorn, dels 2,5 mkr för integrering av
vissa länsstyrelsefrågor i Civildepartementets ordinarie verksamhet.

2 Därav 20 mkr bortfall av engångsanvisning till lokaler för trossamfund och
15 mkr bortfall av engångsanvisning till återuppbyggnad av Katarina kyrka.

3 Minskningen föranleds av, förutom det allmänna besparingskravet, trans-
fereringar inom huvudtiteln. Bl.a. har till littera A förts 5,5 mkr för
utvecklingsarbete om den ideella sektorn och till littera E ca 14 mkr som
verksamhetsbidrag till ungdomsorganisationer. 30 mkr avser bortfall av
engångsanvisning till bidrag till allmänna samlingslokaler.

A. Civildepartementet m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

A 1. Civildepartementet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

46 145 241

36 243 OOO

39 910 000

Jag beräknar anslaget för nästa budgetär till 39 910 000 kr. Medelsbe-
hovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna
om två procent i enlighet med den princip som tillämpas generellt i
årets budgetförslag.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presente-
rat den modell som bör tillämpas. Civildepartementet kommer fr.o.m.
budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Departementet kommer
därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Med-
len under anslaget A 1. fors till detta konto.

Till anslaget har förts 2 500 000 kr från anslaget B 1. Länsstyrelserna
m.m. för Utvecklingsgruppens for länsstyrelsefrågor integrering i Civil-
departementets ordinarie verksamhet.

Under anslaget har 2 179 000 kr beräknats för särkostnader vid revi-
sionskontoret.

Anslaget för Civildepartementet har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för bud-
geteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen for Finansdepartementet (bilaga 1,
Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kom-
mer att ställas till Civildepartementets disposition kommer slutligt fast-
ställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det
nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Civildepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 39 910 000 kr.

A 2. Utredningar m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

20 314 155

18 950 000

22 600 000

Reservation

10 145 229

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget uppgå till 22 600 000 kr under nästa budgetår.

För utvecklingsarbete och framtagande av ett handlingsprogram om
forskning om den ideella sektorn har beräknats 5 500 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. for budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 22 600 000 kr.

B. Länsstyrelserna m.m.

B 1. Länsstyrelserna m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 632 906 716

1 680 320 000

1 693 900 000

Länsstyrelserna har till uppgift att

1. noga följa länets tillstånd och behov,

2. främja länets utveckling och befolkningens bästa,

3. verka för att de fastställda nationella målen inom olika samhällssek-
torer får genomslag i länet,

4. svara for den statliga förvaltningen i länet, i den mån inte någon
annan myndighet har ansvaret för särskilda förvaltningsuppgifter. I
frågor som har betydelse också för angränsande län skall länsstyrelsen
främja länens gemensamma intressen.

Länsstyrelsen skall särskilt

- med beaktande av fastställda nationella mål verka för att statlig, kom-
munal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas och an-
passas efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen samt
kravet på en långsiktig, god hushållning med naturresurserna,

- samordna de olika sektorerna inom länsstyrelsens ansvarsområde och
därvid beakta de aspekter som är av betydelse för den regionala utveck-
lingen,

- följa upp och utvärdera insatser inom olika samhällssektorer med
såväl ett nationellt som ett samlat regionalt perspektiv,

- genomföra eller hos regeringen eller dess myndigheter föreslå sådana
åtgärder som är nödvändiga eller lämpliga för länets utveckling,

- underrätta regeringen om vad som är särskilt viktigt för regeringen att
få veta om länet och händelser som inträffat där.

Länsstyrelsen svarar för bland annat frågor om

- den civila försvarsberedskapen,

- räddningstjänsten och saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen
från en kärnteknisk anläggning,

- den sociala omvårdnaden,

- hälsoskyddet,

- kommunikationerna,

- samordningen av trafiksäkerhetsarbetet,

- utbildningen,

- kulturmiljön,

- djurskyddet,

- livsmedelskontrollen,

- lantbruket,

- rennäringen i förekommande fall,

- fisket,

- plan- och byggnadsväsendet,

- den kommunala bostadsförsöijningsplaneringen,

- regionala utvecklingsinsatser,

- näringslivsutvecklingen,

- främjandet av konkurrensen,

- glesbygdsutvecklingen,

- de allmänna valen,

- polisverksamheten,

- naturvården,

- miljöskyddet,

- hushållningen med naturresurser.

Ansvaret vilar dock inte på länsstyrelsen om det finns särskilt
föreskrivet att någon annan statlig myndighet skall svara för sådana
uppgifter.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Särskilda rapporter och fördjupade anslagsframställningar

Länsstyrelserna har under hösten 1992 varit föremål för fördjupad verk-
samhetsprövning i enlighet med den nya budgetprocessen. För länssty-
relsernas del har förslagen till verksamhetsinriktning avsett endast två
budgetår - budgetåren 1993/94 och 1994/95.

Länsstyrelserna har under våren 1992 lämnat en särskild rapport och
under hösten en fördjupad anslagsframställning.

Länsstyrelserna har i sina fördjupade anslagsframställningar belyst
verksamheten ur tre synvinklar, nämligen

- uppföljning av de gemensamma nationella målen,

- främjande av länets utveckling,

- effektivisering av den egna verksamheten.

Länsstyrelserna har enligt direktiven till den fördjupade prövningen
gjort vissa generella beskrivningar samt även beskrivit verksamheten i
tre tvärsektoriella ansvarsområden. Dessa är

- näringsliv och infrastruktur,

- en god livsmiljö,

- civil beredskap och fredsräddningstjänst.

Länsstyrelserna lämnar förslag på ett antal områden rörande bl.a. an-
svarsfördelning inom olika sektorsområden med centrala verk och kom-
munerna. Särskilt framhålls att samordningen av den statliga verksam-
heten på länsnivå bör fullföljas och fortsatt decentralisering från stat till
kommun bör prövas. Flera länsstyrelser framför, beträffande rationali-
sering av den egna verksamheten, att nya former för finansiering av
verksamheten bör prövas och att länsstyrelserna därvid bör få större
möjlighet att fritt disponera medel som ställs till myndighetens förfogan-
de. Det gäller bl.a. att reglerna för medelstilldelning bör ändras
beträffande minimibeloppet för lantbruks verksamheten. Det bör också
göras möjligt att länsstyrelserna själva i större utsträckning får tillgodo-
göra sig avgifter för utförd verksamhet. Även en översyn av fördel-
ningen av resurser mellan länsstyrelserna anses av vissa länsstyrelser
som angelägen. Några länsstyrelser anser att länsstyrelsernas roll i
förhållande till utvecklingsfonderna bör ses över. En länsstyrelse lyfter
fram att sakanslag till miljöförbättrande åtgärder bör samordnas. Fler-
talet länsstyrelser hemställer att få undantas från besparingskrav på tre

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 14

procent under två år. Om förvaltningsanslaget reduceras bör enligt Prop. 1992/93:100
länsstyrelsernas mening regeringen ange de delar av verksamheten där Bil. 14
neddragningar skall ske.

Länsstyrelserna har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat
hur verksamheten finansieras och hur kostnaderna fördelar sig på olika
sakområden budgetåret 1991/92. Det är första gången en sådan total
redovisning har gjorts och den innehåller därför en del brister. Dessa
brister beror bl.a. på att direktiven för resursredovisningen inte upp-
fattats helt likartat på samtliga länsstyrelser. Detta har lett till att in-
nehållet i redovisningarna inte är fullständigt enhetligt. Även skillnader
i det redovisningstekniska stödet mellan länsstyrelserna återspeglar sig i
redovisningarna. Jag bedömer dock att materialet trots svagheterna ger
en intressant bild.

Jag vill därför här redovisa två sammanställningar av materialet.
Sammanställningarna baseras på samtliga länsstyrelsers resursredovis-
ningar och avser budgetåret 1991/92.

Den första visar länsstyrelsernas förvaltningskostnader samt bidrag
och transfereringar som hanteras av länsstyrelserna. Dessa uppgifter och
antal årsarbetskrafter visas för länsstyrelsernas olika verksamhetsom-
råden. De flesta länsstyrelser har här redovisat hur mycket resurser som
funnits tillgängliga inom olika verksamhetsområden, oftast med utgångs-
punkt i organisation och bemanning. Det bör påpekas att det under
bidrag och transfereringar for området Övrig förvaltning ingår utbe-
talning av lönegarantimedel på ca 3,5 miljarder kronor. Det bidrar till
att verksamhetsområdet Övrig förvaltning står för mer än hälften av
länsstyrelsernas totala omslutning på ca 10 miljarder kronor.

Den andra sammanställningen visar samma uppgifter fördelade per
länsstyrelse.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Länsstyrelsernas förvaltningskostnader saint utbetalade bidrag och transfereringar 1991/92

OO	o4~	un	oo~	VO_			VO~
en	o"		04"	r-"	cn	vo"	vo"
•—t	TT	04		un	vo	un	cn
en			VO				vo

ov	en	cn^	OO
cn	vo~	un	3
cn	3	04	3
O	3	vo	un
T—<	T—«		un
Ov	vo		s
	xj"	OV	s
Ov	un	VO	Tt
Tt	vo	xt	_(
T—M	OV	un	v—4
04	VO	04	Ov
un			Ov
VO	04	Tt
VO	Ov	04
en	VO	OO	O
r-	_i	en	VO
cn			00
Ov			un
Tt			r-
cn	xf	0-	Ov
un	un	vo	vo
un	oo	oo
r-	Tt	o	a
r*	Ov	un	a
04	VO	04	en
			04
un	oo	un	O
00	t—<	VO	00
04	en	O	Tt
OO	04	O*	0*
04	Tt	04	0*
		04	VO
00	VD	04	Ov
VO	en	O	00
04	un	oo	Ov
Ov	04	en	o*
tT 04	un VO	04	3

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

VO~

CN~

xt^

av"

vo"

r-"

—T

,—7

un"

av"

un"

cn"

c-""

oo"

vo"

C-"

oo"

•—<

T—'

un
un

Länsstyrelsernas förvaltningskostnader samt utbetalade bidrag och transfereringar 1991/92

-C
o
o

t-.

ce
w
a
*E

<Z)

T—<

C-

—•

—<

r»

N-

r*
VO

”t

1 <

Föredragandens överväganden

Fördjupad prövning av länsstyrelserna

Sammanfattning av slutsatser

- Den fördjupade prövningen avser planering sperioden 1993/94 -
1994/95 när det gäller de övergripande målen och inriktningsangivel-
sema för verksamheten. När det gäller verksamheten inom de olika
sakområdena gäller inriktningsangivelsema tills vidare och förnyad
prövning får ske i samband med att sådan sker för respektive sektor.

- Resurstilldelning sker i ett ettårsperspektiv.

Länsstyrelserna är regionala statliga myndigheter som är direkt under-
ställda regeringen. Deras verksamhet berör de flesta departement. Jag
har därför vid mina överväganden samrått med övriga berörda statsråd.

Som framgått av det föregående är länsstyrelserna den ansvariga
regionala stadiga myndigheten inom en rad olika samhällssektorer. Den
fördjupade prövning som jag nu redovisar, avser inte innehållet i de
olika sakverksamheter som länsstyrelserna svarar för. Sådana genom-
gångar görs i regel i anslutning till att det berörda centrala verket inom
sakområdet genomgår fördjupad prövning inom ramen för den nya
budgetprocessen. Jag begränsar således mina bedömningar och förslag
till länsstyrelsernas uppgifter och verksamhet inom de olika sektorerna
samt till de övergripande uppgifterna för länsstyrelserna att samordna de
olika sektorerna och därvid göra regionala anpassningar.

I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 1 s. 43) angavs
beträffande den nya budgetprocessen, att inriktningen varit alltför starkt
fokuserad på treårsindelningen. På sikt borde cykelindelningen göras
mer flexibel. De verksamhetsmässiga förutsättningarna borde vara av-
görande för den planeringsperiod som myndigheterna skall verka inom.
När det gäller länsstyrelserna drar jag i detta avseende följande slutsat-
ser.

Förändringar och tyngdpunktsförskjutningar sker ständigt i länsstyrel-
sernas verksamhet. Arbetsuppgifter försvinner och nya tillkommer som
ett resultat av de omprövningar som löpande och i samtliga budgetcyk-
ler sker av den statliga verksamheten inom olika samhällssektorer. Nu
aktuella exempel är den pågående beredningen av länsstyrelsernas över-
tagande av länsbostadsnämndernas arbete med statens stöd till bostads-
finansiering, lönegarantiadministrationen, veterinärorganisationen m.m.
Länsstyrelserna ingår med ett års förslgutning i budgetcykel två och den
nu aktuella planeringsperioden är avsedd att omfatta budgetåren 1993/94
och 1994/95. Av vad jag nyss sagt framgår, att förändringar av arbets-
uppgifter med stor sannolikhet kommer att ske under planeringsperio-
den, men att omfattningen av dessa inte nu kan överblickas. Det är
därför i första hand de övergripande målen och inriktningsangivelsema
för verksamheten som nu kan läggas fast för en tvåårsperiod och där-
efter på nytt prövas. När det gäller verksamheterna inom de olika sak-

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

områdena gäller inriktningsangivelsema tills vidare och förnyad pröv-
ning får göras i samband med att sådan sker för respektive sektor.

När det så gäller frågan om ekonomisk planeringsram för tvåårsperio-
den, gör jag den bedömningen, att det skulle vara mindre lämpligt att
nu lägga fast en sådan ram. Jag kan redan nu konstatera, att förändring-
ar i arbetsuppgifter blir aktuella under perioden, även om de resurs-
mässiga konsekvenserna inte nu kan fastställas. Länsstyrelserna bör
därför tilldelas resurser i ett ettårsperspektiv. Jag vill i detta samman-
hang erinra om att länsstyrelserna sedan budgetåret 1991/92 har anvisats
medel för sina förvaltningskostnader över ett ramanslag. Detta innebär
att länsstyrelserna inom vissa ramar kan förskjuta över- och underskott
på anslaget till följande budgetår.

Mitt anförande är i det följande disponerat så att jag inledningsvis tar
upp de övergripande frågorna om länsstyrelsernas verksamhet. Därefter
gör jag en genomgång områdesvis för de tolv sakområden som särskilt
finns angivna i länsstyrelseinstruktionen som s.k. länsexpertområden.
Jag grupperar därvid expertområdena under följande rubriker:

- Näringsliv och infrastruktur

- Areella näringar och veterinära frågor

- En god livsmiljö

- Social omvårdnad

- Civil beredskap och räddningstjänst.

Sedan tar jag upp den regionala polisverksamheten samt de övriga
förvaltningsuppgifter som inte ingår i länsexpertområdena. Vidare be-
handlar jag vissa organisationsfrågor samt administrativ samverkan med
andra myndigheter. Slutligen redovisar jag mina resursbedömningar och
min anslagsberäkning.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Övergripande frågor

Sammanfattning av slutsatser

De övergripande målen för länsstyrelserna ligger fast.

Under den kommande tvåårsperioden skall länsstyrelserna särskilt

- inom sina verksamhetsområden utveckla formerna för uppföljning
och utvärdering av den nationella politikens genomslag

- ytterligare utveckla sitt tvärsektoriella arbetssätt

- ytterligare utveckla sitt arbete med förvaltningsärenden så att det
sker på ett rättssäkert, effektivt och serviceinriktat sätt samt med en
tydlig koppling till de nationella målen inom olika samhällssektorer.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Sammantaget redovisar länsstyrelserna ett omfattande material i budgetdo-
kumenten.

När det gäller resultatredovisningar m.m. på de olika sakområdena åter-
kommer jag i det följande. Jag tar i detta avsnitt upp allmänna frågor som
rör de övergripande målen för länsstyrelserna och deras uppgifter och
arbetssätt i stort.

Länsstyrelsens första huvuduppgift är att fullfölja de nationella målen.

I detta sammanhang skall länsstyrelsen dels fungera som regionalt statligt
organ inom en rad olika sektorer, dels göra nödvändiga sammanvägningar
mellan sektorerna. Som ett led i detta arbete skall länsstyrelsen följa upp
och utvärdera insatser inom olika samhällssektorer med såväl ett nationellt
som ett samlat regionalt perspektiv.

Länsstyrelsens andra huvuduppgift är att främja länets utveckling. Läns-
styrelsen har i detta sammanhang ansvaret på regional nivå för samord-
ningen av statens regionala utvecklingsinsatser. Länsstyrelsens roll som
sektorssamordnare är härvid viktig. Länsstyrelsen skall också verka för att
statlig, kommunal och landstingskommunal verksamhet i länet samordnas
och anpassas efter de övergripande miljö- och regionalpolitiska målen och
till kravet på en långsiktig, god hushållning med naturresurserna.

Länsstyrelsens tredje huvuduppgift är att bedriva en effektiv förvaltning.
Genom att samla statliga verksamheter i en organisation uppnås admini-
strativa vinster i jämförelse med att ha separata organ för varje sektor.

Dessa huvuduppgifter för länsstyrelsen är inte fristående i förhållande till
varandra, utan skall ses som skilda aspekter på den verksamhet som skall
bedrivas. Arbetet präglas ofta av alla tre aspektema på en gång.

Länsstyrelsens uppgifter och arbetssätt består sammanfattningsvis i att

- bygga upp och förmedla kunskaper,

- samordna, inrikta, utveckla,

- besluta i enskilda ärenden, utöva tillsyn,

- följa upp, utvärdera.

Av det redovisade materialet från länsstyrelserna framgår att man gör
betydelsefulla insatser på de angivna områdena. Det är dock svårt för
länsstyrelserna att på ett enkelt sätt ge en samlad bild av verksamhetens
innehåll. Det är också svårt att ge sammanfattande målbeskrivningar för
hela verksamheten.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Slutsatser

Mitt intryck, som stöds av iakttagelser vid sidan av budgetdokumenten, är
att länsstyrelserna har kommit olika långt i det eftersträvade arbetssättet
och att det finns anledning att under den kommande tvåårsperioden kon-
centrera utvecklingsinsatserna till några områden.

Efter hand som beslutsansvaret i många frågor flyttas från stat till kom-
mun krävs nya former för att säkerställa att besluten ligger i linje med den
nationellt beslutade politiken. Länsstyrelsens uppgift blir då alltmer att
följa upp och utvärdera politikens genomslag. I samspelet med 39

kommunerna förskjuts därmed länsstyrelsens roll från en traditionell myn-

dighetsroll med detalj kontroll till mera av en stödjande roll baserad på Prop. 1992/93:100
kunskap. Denna utveckling är särskilt tydlig inom områdena social om- Bil. 14
vårdnad, civil beredskap och räddningstjänst, planväsende, miljövård samt
livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära frågor. Det gäller
alltså områden där länsstyrelsen utövar tillsyn gentemot kommunerna.
Verksamheten bör enligt min mening här alltmer inriktas på rådgivning
och utvecklingsinsatser kopplade till myndighetsutövningen och de natio-
nella målen.

Arbetet med uppföljning och utvärdering tjänar det dubbla syftet att dels
ge information till den centrala nivån om vilket genomslag den nationella
politiken har, dels återföra till kommunerna en information om deras egen
roll i ett regionalt sammanhang. På så sätt fungerar uppföljningen som
rådgivning och erfarenhetsförmedling i förebyggande och framåtsyftande
mening. Ett sådant arbetssätt ligger enligt min mening väl i linje med
subsidiaritetsprincipen att politiska beslut skall fattas och verksamheter
hanteras på den nivå närmast människorna där de kan skötas effektivt.
Samtidigt skall närmast högre nivå ge sådant stöd att den lägre nivån får
goda förutsättningar att fullgöra sina uppgifter.

Ett annat område där ytterligare utvecklingsinsatser bör göras är att
främja ett tvärsektoriellt arbetssätt inom länsstyrelserna. Länsstyrelsens
styrka ligger i bredden avseende ansvar och kompetens. Av budgetdoku-
menten framgår att arbetet med regionala sammanställningar, analyser och
strategier utvecklas efter hand inom många länsstyrelser. Som exempel kan
nämnas regionala miljöanalyser, transportvisioner, länsöverblickar avseen-
de sociala förhållanden, markanvändning och naturresurshushållning, m.m.
Många gånger är emellertid sådana regionala analyser framtagna med
utgångspunkt i ett expertområde även om ett formellt samarbete skett med
andra berörda sakområden. Även de tvärsektoriella avsnitten i de särskilda
rapporterna präglas ofta av ett sådant arbetssätt.

Enligt min mening bör länsstyrelserna under den kommande tvåårsperio-
den ytterligare utveckla det sektorsövergripande arbetet. Detta underlättas
om alla som arbetar på länsstyrelsen ser sin uppgift som en del av länssty-
relsens samlade verksamhet och är medvetna om att den egna sektorns
intresse ibland måste stå tillbaka för helheten i en samlad bedömning.

Länsstyrelsens myndighetsutövning i form av beslut i enskilda ärenden är
ett viktigt medel för att ge de nationella målen genomslag i länet och att
främja länets utveckling. En systematisk genomgång bör göras för att klart
definiera hur de olika myndighetsuppgifterna utgör medel att uppnå natio-
nella mål. Under den kommande tvåårsperioden bör länsstyrelserna fortsät-
ta att effektivisera sin verksamhet med förvaltningsärenden med beaktande
av kravet på rättssäkerhet och god service.

Näringsliv och infrastruktur

Under denna rubrik redovisas samlat verksamhetsområdena regional eko-
nomi och näringslivsutveckling, kommunikationer, utbildning samt konkur-
rensfrämjande åtgärder. De tre förstnämnda hör samman i ett övergripande
regionalpolitiskt perspektiv. Länsstyrelsens ansvar på det regionalpolitiska

området är inte enbart begränsat till länsexpertfunktionen på det regional-
ekonomiska området. Länsstyrelsen har ett instruktionsenligt ansvar för
samordningen av statens regionala utvecklingsinsatser. Länsstyrelsen har
också till uppgift att verka för att statlig, kommunal och landstingskommu-
nal verksamhet i länet samordnas och anpassas efter de övergripande mil-
jö- och regionalpolitiska målen och till kravet på en långsiktig, god hus-
hållning med naturresurserna. Det finns även andra länsexpertområden
som skulle kunna redovisas under denna rubrik t.ex. lantbruk, fiske och
rennäring. Jag har dock valt att samla dessa under rubriken Areella nä-
ringar och veterinära frågor.

I arbetet för goda näringslivsbetingelser utgör konkurrenspolitiken ett
viktigt medel för att öka tillväxten i ekonomin och därigenom välfärden.
Länsstyrelsens ansvar för konkurrensfrågorna är att verka för att fastställda
nationella mål inom detta politikområde får genomslag i länet. Konkur-
rensfrämjandet är inte ett länsexpertområde, men är både en ny uppgift
och av sådan betydelse att det motiverar en relativt omfattande redogörelse
i detta sammanhang.

I samband med den fördjupade prövningen lämnar länsstyrelserna syn-
punkter och förslag om bl.a. de regionala utvecklingsfondernas roll i för-
hållande till länsstyrelserna. Regeringen avser tillsätta en utredning för att
överväga utvecklingsfondernas framtida ställning och roll som statens stöd-
organ för små och medelstora företag i landet. Därvid bör prövas vilka
verksamhetsuppgifter fondema skall ha liksom frågan om lämpliga huvud-
män.

1. Regional ekonomi och näringslivsutveckling

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelserna är på regional nivå huvudansvariga för samordning
av statens regionala utvecklingsinsatser. Med utgångspunkt i stats-
makternas beslut om regionalpolitiken skall länsstyrelserna precisera
och lägga fast mål och riktlinjer för det egna länet. Häri ingår att
ange regionalpolitiska riktlinjer for såväl länsstyrelsens egna verk-
samheter som för verksamheten hos andra statliga länsorgan och
andra statliga myndigheter i länet.

Det är viktigt att länsstyrelserna särskilt beaktar behovet av in-
satser i stödområdena, glesbygderna och skärgården samt av läns-
övergripande samarbete.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Regeringen fördelar medel för regionala utvecklingsinsatser till länssty-
relserna som får använda dessa för lokaliserings- och utvecklingsbidrag
enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd och för

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

stöd till glesbygder enligt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd.
Vidare får länsstyrelserna använda medlen för regional projektverksamhet
och skall därvid beakta vad som sagts om inriktningen av medelsanvänd-
ningen i prop. 1989/90:76 och tidigare propositioner samt särskilt vad som
sagts i prop. 1991/92:100 bil. 11. I den senare understryks bl.a. att pro-
jekten skall ha ett tydligt regionalpolitiskt syfte och att den geografiska
fördelningen bör avspegla den regionalpolitiska prioriteringen i länet.
Länsstyrelserna får använda vissa medel för uppföljning av enskilda stöd-
ärenden. Regleringsbrevet innehåller närmare föreskrifter för medelsan-
vändningen. De flesta länsstyrelser får även bevilja statlig kreditgaranti till
företag i glesbygder enligt nämnda glesbygdsstödsförordning.

Enligt regeringens särskilda direktiv till länsstyrelserna i den fördjupade
prövningen skall länsstyrelserna i en tvärsektoriell analys redovisa området
näringsliv och infrastruktur.

Länsstyrelserna redovisar i de särskilda rapporterna och i den fördjupade
anslagsframställningen ett omfattande material om förhållandena i sina re-
spektive län och om sitt arbete med näringsliv och infrastruktur. Vidare
har länsstyrelserna i särskild ordning också lämnat underlag i anslagsfram-
ställningarna om de regionala utvecklingsmedlen. Glesbygdsmyndigheten
har kartlagt och analyserat länsstyrelsemas glesbygdsstödsområden. Nä-
rings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har gjort en sammanställning
av länsstyrelsernas fördjupade anslagsframställningar med avseende på den
regionala utvecklingsverksamheten.

Länsstyrelserna har lämnat omfettande redovisningar av den regionala
utvecklingsverksamheten. Vad gäller de av länsstyrelserna formulerade
verksamhetsmålen är dessa mer eller mindre preciserade. En del länssty-
relser, t.ex. Länsstyrelsen i Västerbottens län, tar upp behovet av precise-
ringar och säger att verksamhetsidé, mål och strategisk planering behöver
preciseras och läggas fast för att man skall få en grund för uppföljning och
resultatanalys. Länsstyrelsen i Västmanlands län har utarbetat en särskild
mätmetod för länsstyrelsens verksamhetsmål i vilken detaljerade mål an-
givits.

I detta sammanhang tar länsstyrelserna också upp viktiga utvecklings-
frågor för framtiden. De flesta betonar betydelsen av satsning på infra-
strukturen för att skapa goda förutsättningar for såväl näringsliv som in-
vånare i regionerna. Särskilt betonas kommunikations- och utbildnings-
frågorna.

Betydelsen av de senare frågorna kan också utläsas när det gäller vilka
sektorer länsstyrelserna prioriterar i sitt utvecklingsarbete. Så gott som
samtliga län har då angett dessa båda sektorer som prioriterade. Samtidigt
måste konstateras att bredden i utvecklingsarbetet är stor, och antalet
prioriterade sektorer så stort att det i vissa fell kan vara svårt att avgöra
var den verkliga tyngdpunkten ligger. Exempel på andra viktiga områden
är landsbygdsutveckling, kvinnornas situation och möjligheter på arbets-
marknaden samt industri- och näringslivsutveckling. Mot bakgrund av
utvecklingen på arbetsmarknaden sedan anslagsframställningarna skrevs
kan det senare området väntas få än större tyngd i länsstyrelsernas arbete.
Många län har för övrigt rent allmänt påpekat svårigheten att bedöma den
regionala utvecklingen de närmaste åren. Så gott som alla län har också

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

tagit upp internationaliseringen och ett närmande till EG som en av de
viktigaste framtidsfrågorna.

Den nämnda svårigheten att i många fall urskilja verkliga prioriteringar
pekar på behovet av ett mera konsekvent bedrivet programarbete som
skulle kunna effektivisera det regionala utvecklingsarbetet. Några länssty-
relser påpekar också att inriktningen successivt har förändrats i denna
riktning. Vid en del andra länsstyrelser, t.ex. Länsstyrelsen i Kronobergs
län, pågår ett arbete med att se över utvecklingsstrategin för länet.

De flesta länsstyrelser gör geografiska prioriteringar av sina åtgärder.
Det kan gälla stödområdeskommuner, glesbygdsområden eller på annat sätt
utpekade länsdelar. Endast några länsstyrelser i södra delen av landet har
avstått från en medveten geografisk prioritering.

Så gott som samtliga länsstyrelser redovisar hur de bedriver uppfölj-
nings- och utvärderingsarbetet av de regionalpolitiska insatserna. Flera
länsstyrelser betonar betydelsen härav och att utvecklingsarbete på området
pågår. Några län framhåller behovet av programarbete. Med klarare
och operationaliserbara mål ges bättre möjligheter till uppföljning och
utvärdering, vilket effektiviserar arbetet. I flera fall efterlyses mera
vägledning och metodutveckling från centralt håll. I detta sammanhang
vill jag erinra om det utvärderingsarbete på det regional- och glesbygds-
politiska området som bedrivs av NUTEK och Glesbygdsmyndigheten.

Vad gäller företagsamheten betonar de länsstyrelser som berörts av
tjänsteföretagslokaliseringar hur effektivt detta sätt har varit för att
åstadkomma regional utveckling. Vikten av tillgång till regionalpolitiska
stödinsatser på företagssidan understryks också. Förslag till förändringar
av de regionalpolitiska stödformerna m.m. är få och kommer att be-
redas inom Arbetsmarknadsdepartementet.

Slutligen har jag noterat av länsstyrelsernas resursredovisningar i de
fördjupade anslagsframställningarna, vilka sammanställts av Statskonto-
ret, att sakanslag till viss del används för att finansiera löner och övriga
förvaltningskostnader. Av sammanställningarna framgår att detta före-
kommer i störst omfattning inom området Regionalekonomi.

Med anledning av dessa uppgifter finns det anledning att erinra om att
regeringen i bestämmelserna för användningen av anslaget Regionala ut-
vecklingsinsatser bl.a. angett att medlen inte får användas för tillsvida-
reanställningar hos länsstyrelserna. Medlen får inte heller användas för
administration eller på annat sätt finansiera verksamhet inom länsstyrel-
sen som bör belasta förvaltningsanslaget.

Att en del länsstyrelser ändå använt sina medel för regionala utveck-
lingsinsatser på icke avsett sätt torde delvis kunna förklaras av att sak-
anslaget och därmed ärendemängden växte kraftigt under 1980-talet,
utan att någon motsvarande ökning skedde av personalresurserna. Inte
minst i de s.k. skogslänen med stora sakanslag har det då ibland blivit
svårt att använda de regionalpolitiska medlen på effektivast möjliga sätt.

Regeringen har under de senaste åren i särskild ordning medgett att
länsstyrelserna får använda ett visst mindre belopp för att förbättra
uppföljningen av enskilda beslut, men har i övrigt föreskrivet att medel
inte får användas för administration eller på annat sätt finansiera tjänster
inom länsstyrelsen som bör belasta förvaltningsanslaget. Någon ändring

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

av denna inställning är inte aktuell. Tvärtom vill jag understryka be-
tydelsen av att länsstyrelserna följer gällande riktlinjer. Om en länssty-
relse anser att de regionalpolitiska insatserna av resursbrist på förvalt-
ningsanslaget inte kan genomföras på ett tillfredsställande sätt får detta
inte lösas genom tänj ning av reglerna for sakanslaget.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Slutsatser

Sammanfattningsvis vill jag framhålla att länsstyrelsernas arbete med
regional utveckling bör ha en klar strategisk inriktning, baserat på ett
väl förankrat programarbete. Strategin bör utarbetas så att den får ge-
nomslag på såväl de områden som länsstyrelsen själv svarar för som på
andra aktörer i länet.

Samarbete med olika sektorer är av grundläggande betydelse, både
när det t.ex. gäller att få till stånd samarbete mellan olika organ som
svarar för service i glesbygd och när det gäller inriktningen av verk-
samheter som har stor betydelse för utvecklingen av infrastrukturen i
vid mening.

Många strategiska frågor rör flera län. Behovet av länsövergripande
samarbete bör därför framhållas.

Geografiska prioriteringar och inriktningen av åtgärderna bör baseras
på en ingående kunskap om situationen och förutsättningarna i länets
olika delar.

Användningen av medlen för regionala utvecklingsinsatser, det s.k.
länsanslaget, bör så långt möjligt styras av initiativ och vara förankrad
i strategin. Behovet av uppföljning bör starkt understrykas.

2. Kommunikationer

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelsens uppgifter på kommunikationsområdet är främst att

- verka för att de nationella målen får genomslag på den regionala
nivån utifrån en helhetssyn om framtida strategiska behov

- göra avvägning mellan regionala och lokala intressen samt avväg-
ning mellan trafikslag

- delta i planering av infrastruktur samt svara för beredning och
beslut som rör investeringar i länstrafikanläggningar (LTA)

- ansvara for och regionalt samordna olika organs insatser för tra-
fiksäkerhetens främjande

- ägna ökad uppmärksamhet åt tillståndsgivningen inom den yrkes-
mässiga trafiken samt åt uppföljningen av lämpligheten hos dem som
fått trafiktillstånd.

Resultatbedömning och fördjupad prövning Prop. 1992/93:100

Enligt reformen om samordnad länsförvaltning fick de nya länsstyrelserna
ett vidgat ansvar inom kommunikationsområdet i vid mening. De skall ha
ett sammanhållet ansvar för såväl beredning som beslut som rör investe-
ringar i regionala trafikanläggningar. Länsstyrelserna fick också ett vidgat
ansvar inom trafiksäkerhetens område. Länsstyrelserna har även ansvar for
bil- och körkortsregister och frågor rörande den yrkesmässiga trafiken.
Dessa frågor behandlas under avsnittet Övriga förvaltningsuppgifter.

Enligt de särskilda direktiven till den fördjupade prövningen av länssty-
relserna skall det göras en samlad analys av området näringsliv och infra-
struktur. Arbetet med infrastrukturfrågoma inom kommunikationsområdet
utgör en viktig del härav. I den särskilda rapporten och den fördjupade
anslagsframställningen skulle länsstyrelsen ange lämpliga resultatmått samt
göra kvalitativa bedömningar av insatserna inom området.

De flesta länsstyrelser har dock haft svårt att finna lämpliga resultatmått
inom kommunikationsområdet. Resultatredovisningarna innehåller snarare
verbala beskrivningar av projekt, utredningar etc. som genomförts än kon-
kreta och jämförbara mått. En förklaring till svårigheterna med att kvanti-
fiera resultaten är att kommunikationsområdet är ett område av samver-
kansnatur. Länsstyrelsen är oftast bara en part bland flera i ett projekt.
Sådant utvecklingsarbete rymmer i sig problematiken med att lyfta ut och
beskriva värdet av den egna insatsen.

Flertalet länsstyrelser anger kommunikationsområdet som en central
sektor i det strategiska och framtidsinriktade arbetet. Man framhåller dock
de bristande resurserna som ett hinder för önskvärda infrastrukturredovis-
ningar. När det gäller länstrafikanläggningama måste förändringsarbetet,
med hänsyn till de tillgängliga investeringsmedlen, ses på mycket lång
sikt.

Slutsatser

Verksamhetsinriktningen på detta område ligger fast. Länsstyrelsens upp-
gift att verka för att de nationella målen får genomslag på den regionala
nivån innefattar på kommunikationsområdet såväl övergripande planerings-
och utvecklingsuppgifter som trafiksäkerhetsarbete.

Ur regeringens synvinkel har länsstyrelserna en viktig roll att spela
genom att göra regionala avvägningar mellan frågor som gäller fysisk
planering, miljö, försvar/beredskap etc. Länsstyrelsernas kompetens och
delaktighet i beslutsprocessen skall garantera att de regionala aspekterna
blir belysta.

Tendensen att skapa större regionala organisationer bland övriga myn-
digheter på det infrastrukturella området ställer krav på länsstyrelserna att
utveckla samarbetet över länsgränsema inom kommunikationsområdet.

Arbetet med mål- och resultatstyrning bör fortgå även inom kommuni-
kationsområdet. En viktig del därvid är att formulera mål för det regionala
arbetet samt att utveckla metoder för uppföljning och utvärdering.

Även yrkestrafikfrågor är en viktig uppgift på kommunikationsområdet. Prop. 1992/93:100

Under rubriken Övriga förvaltningsuppgifter behandlar jag vikten av en Bil. 14
ökad tillsyn från länsstyrelsens sida.

3. Utbildning

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelserna skall anlägga en helhetssyn på utbildningssystemet i
ett regionalt utvecklingsperspektiv. Länsstyrelserna har en viktig roll
i dialogen med bl.a. näringsliv och kommuner i en utbildningsplane-
ring som främjar regional utveckling.

Länsstyrelserna skall särskilt

- förse universitet och högskolor med planeringsunderlag

- medverka till att kommunernas ställningstagande vid dimensio-
nering och lokalisering av gymnasieutbildning sätts in i ett övergri-
pande regionalt perspektiv

- samverka över länsgränsema

- initiera samverkansprojekt med regionalpolitisk inriktning.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Länsstyrelsens ställning på utbildningsområdet har i och med reformen om
samordnad länsförvaltning stärkts med en länsexpert.

De utbildningspolitiska målen för den högre utbildningen har av stats-
makterna slagits fast i propositionen Universitet och högskolor - Frihet för
kvalitet (prop. 1992/93:1, bet. 1992/93:UbU3, rskr. 1992/93:103). På
högskoleområdet har länsstyrelserna till uppgift att bidra med planerings-
underlag som kan användas av högskolemyndigheterna i deras arbete. På
arbetsmarknadsutbildningens område har länsstyrelsemas roll vidgats och
förtydligats genom ett reglerat och utvecklat samrådsförfarande vid beslut
om arbetsmarknadsutbildning som är av längre varaktighet och betydande
omfattning.

Länsstyrelsernas uppgifter på skolområdet har i proposition Ansvaret för
skolan (prop. 1990/91:18, bet. 1991/92:UbU4, rskr. 1991/92:76) pekats ut
att gälla utbildningsplanering för regional utveckling där samtliga länssty-
relser får viktiga uppgifter. Länsstyrelserna skall anlägga en helhetssyn på
utbildningssystemet i ett regionalt utvecklingsperspektiv.

I proposition 1991/92:100 bil. 9 framhålls behovet av förändringsarbete
i utbildningsväsendet i samband med den snabba förvandlingen från in-
dustrisamhälle till kunskapssamhälle. Kvalitetskravet främjas genom en
ökad mångfald av lösningar. Regeringen slår fast att regering och riksdag
har det övergripande ansvaret för att det finns tillgång till utbildning på
likvärdiga villkor i alla delar av landet.

Den statliga regleringen av nuvarande gymnasieorter upphör den 1 juli
1993 (prop. 1990/91:85, bet. 1990/91:UbU16, rskr. 1990/91:356). Ett

beslut om nyetablering av en ny gymnasieskola måste föregås av en nog- Prop. 1992/93:100
grann analys av utbildningsbehovet utifrån ungdomarnas intresse, arbets- Bil. 14
marknadens struktur och regionens totala utbildningsbehov. Regeringen
framhåller att länsstyrelserna har en viktig uppgift när det gäller utbild-
ningsplanering for regional utveckling. Detta arbete kräver en fortlöpande
dialog med kommunerna. Länsstyrelserna kan därigenom medverka till att
kommunernas ställningstagande sätts in i ett övergripande regionalt pers-
pektiv.

Enligt de särskilda direktiven till länsstyrelserna för fördjupad prövning
skall länsstyrelserna bl.a. redovisa insatser och resultat inom området
utbildning samt åtgärder för att bygga upp den egna kompetensen.

Länsstyrelserna redogör i många fall för läget i länet och de nationella
mål som är styrande för länsstyrelsens verksamhet. Bl.a. i propositionen
Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) framhålls satsningar på
infrastruktur däribland forskning och utbildning. Regionala mål för länets
utveckling finns i flertalet fall återgivna. Länsstyrelserna visar ett stort
engagemang för utveckling av länets och regionens universitet och hög-
skolor. I verksamhet som syftar till att främja och påverka utvecklingen
inom en viss samhällssektor är det svårt att utveckla tillfredsställande
resultatmått. Ofta är effektkedjoma långa och osäkra. Flera samhällsaktör-
er är också involverade såsom det i hög grad är på utbildningsområdet.
Länsstyrelserna redovisar framför allt sådan verksamhet genom verbala
beskrivningar.

Slutsatser

Länsstyrelsens verksamhetsinriktning inom utbildningsområdet ligger fast.
Det bör dock särskilt framhållas att länsstyrelsens roll är att anlägga en
helhetssyn på utbildningssystemet i ett regionalt utvecklingsperspektiv.
Länsstyrelsen kan bidra till högskolans planeringsarbete genom att ta fram
underlag för högskolans ställningstagande i lokaliserings- och inriktnings-
frågor. Länsstyrelsen kan medverka till att kommunernas ställningstagande
vid dimensionering och lokalisering av gymnasieutbildning sätts in i ett
övergripande regionalt perspektiv. Beträffande beslut om arbetsmarknads-
utbildning kan det nämnas i detta sammanhang att länsarbetsnämnden skall
samråda med länsstyrelsen om beslut som rör arbetsmarknadsutbildningens
inriktning, lokalisering och dimensionering. För att länsstyrelsen skall
kunna fylla rollen som dialogpartner med olika utbildningsaktörer är det
viktigt att länsstyrelsen besitter egen och god kompetens på utbildningsom-
rådet. För att utbildningsresurserna skall nyttjas så effektivt som möjligt är
det angeläget att länsstyrelserna samverkar över länsgränsema.

4. Konkurrensfrämjande åtgärder

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelserna skall särskilt

- uppmärksamma förhållanden som tyder på överträdelser av kon-
kurrensbestämmelsema

- lämna förslag till och följa upp avregleringsåtgärder

- uppmärksamma olika typer av hinder för effektiv konkurrens i
offentlig förvaltning och lämna förslag till åtgärder för att undanröja
dessa

- se till att ett konkurrensinriktat synsätt får genomslag vid regel-
tillämpningen inom länsstyrelsen samt hos regionala och lokala organ

- informera om nya regler på konkurrensområdet.

Ett näringsliv som är grundat på fri företagsamhet, sund konkurrens och
enskilda ägarformer ger de bästa förutsättningarna för fortsatta ekonomiska
framsteg. Det statliga engagemanget och det selektiva bransch- och före-
tagsstödet på vissa områden har avvecklats eller minskats. Näringspolitiken
skall ange ramarna och fasta spelregler för näringsverksamheten. Den
koncentreras till fem huvudområden, nämligen småföretagspolitik, privati-
sering, konkurrenspolitik, forskning och utveckling samt energipolitik.
Chefen för Näringsdepartementet har tidigare i dag närmare redogjort för
näringspolitikens innehåll.

Konkurrensen är ett viktigt medel för att öka tillväxten i ekonomin och
därigenom välfärden. Konkurrensen är otillräcklig inom viktiga delar av
den svenska ekonomin. En offensiv konkurrenspolitik som ökar konkur-
renstrycket i såväl privat som offentlig verksamhet är därför mycket an-
gelägen. Frihandel, avreglering, ökad konkurrens inom offentlig sektor,
tydliga och fasta regler för aktörerna på marknaden samt en effektiv kon-
kurrenspolitik är viktiga inslag i regeringens politik för ökad och effektiva-
re konkurrens. Chefen för Näringsdepartementet har tidigare i dag utveck-
lat vilka åtgärder regeringen har vidtagit på konkurrensområdet (bilaga
13).

Regeringen tog i 1992 års budgetproposition initiativ till den förändring
av myndighetsorganisationer på konkurrensområdet, som trädde i kraft den
1 juli 1992. Då bildades det nya Konkurrensverket med uppgift att verka
för effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för
konsumenterna. Arbetet omfattar tillämpningen av EES-avtalets konkur-
rensbestämmelser och tillämpningen av den svenska konkurrenslagen,
avregleringsförslag, förslag till åtgärder för ökad konkurrens inom offent-
lig sektor, uppföljande utredningar om genomförda avregleringar m.m.
samt information och opinionsbildning. Länsstyrelserna fick från och med
den 1 juli 1992 uppgifter inom konkurrensområdet. Redovisningen av
länsstyrelsernas verksamhet omfattar inte perioden efter den 1 juli 1992.
Underlag för en fördjupad prövning och resultatbedömning saknas därför.

Det finns dock förutsättningar att nu göra vissa preciseringar av länsstyrel- Prop. 1992/93:100
semas uppgifter på konkurrensområdet. Bil. 14

Slutsatser

Med utgångspunkt i sina övergripande uppgifter bör länsstyrelserna verka
för effektiv konkurrens i privat och offentlig verksamhet till nytta för
konsumenterna. Den breda ansats som regeringen har på konkurrensområ-
det, och som varit styrande vid precisering av uppgifterna för den centrala
nivån, bör också återspeglas i länsstyrelsernas konkurrensfrämjande arbete
för att de nationella målen skall få genomslag i länet. Förekomsten av
effektiva konkurrensförhållanden är generellt sett en väsentlig forutsättning
för den regionala ekonomiska utvecklingen vilket är naturligt för länssty-
relserna att beakta i sitt arbete med konkurrensfrågor.

Länsstyrelsernas ändrade uppgifter på konkurrensområdet har inneburit
att priskontorsverksamheten upphört och att länsstyrelserna i stället fått
konkurrensfrämjande uppgifter. Ekonomiska resurser för den tidigare
priskontorsverksamheten ligger i huvudsak kvar hos länsstyrelserna och
bör kunna användas för de nya konkurrensfrämjande uppgifter man nu
tilldelats. Dessa är dock av sådant slag att de ställer krav på kvalificerad
juridisk och ekonomisk kunskap.

En höjd ambitionsnivå inom konkurrensområdet bör vara möjlig också
med hänsyn till att länsstyrelserna fått minskade uppgifter i fråga om ut-
ländska förvärv av företag och näringstillstånd för utländska medborgare.

Av stor betydelse för att de konkurrenspolitiska målsättningarna skall
kunna nås är att marknadens aktörer känner till syftena med politiken och
innebörden av regelverket på området. Information om konkurrensfrågor
är därför mycket angelägen särskilt under den omdaningsperiod vi för
närvarande befinner oss i till följd av främst ett EES-avtal, den nya natio-
nella konkurrenslagen och ansträngningarna att öka den konkurrensutsatta
sektorn genom avreglering och konkurrens inom offentlig sektor.

En mycket viktig uppgift för länsstyrelserna är därför att genom infor-
mation och opinionsbildning verka för ett konkurrensinriktat synsätt. Sådan
information kan riktas såväl inåt som utåt. Näringslivet och näringslivets
organisationer i länet, kommunala förvaltningar, landstingen och regionala
statliga myndigheter är viktiga målgrupper. Genom ett regeringsuppdrag
har länsstyrelserna fått uppgiften att informera om EES-avtalets kon-
kurrensregler. Informationsuppgiften framdeles kommer att bli bred och
bl.a. omfatta konkurrenspolitiken i allmänhet, regelverket på konkurrens-
området, utvecklingen av rättspraxis såväl i Sverige som EG och EES,
frågor om tillämpningen av offentliga regler samt hur inslaget av kon-
kurrens skall kunna öka i offentlig verksamhet.

Länsstyrelserna kommer med hänsyn till sina kunskaper om rådande
marknadsförhållanden regionalt och nära kontakter med aktörerna på mark-
naden att kunna göra värdefulla insatser inom ramen för den nya kon-
kurrenslagen som avses träda i kraft den 1 juli 1993. Viktiga uppgifter för
länsstyrelserna bör vara att systematiskt uppmärksamma förhållanden som
tyder på överträdelser av konkurrensbestämmelsema, undersökningar inom

4 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 14

ramen för enskilda ärenden och uppföljning av beslut som fattats med stöd
av lagen.

Länsstyrelserna har i sin verksamhet beröring med och stor kunskap om
många offentliga regelverk, både sådana som tillämpas av länsstyrelserna
själva och regler som tillämpas av annan myndighet, exempelvis statliga
förvaltningsmyndigheter och kommunala myndigheter. Länsstyrelserna har
därför en viktig uppgift att fylla på avregleringsomrädet. Länsstyrelserna
har till uppgift att årligen till regeringen redovisa vilka regleringar som bör
modifieras eller avskaffas. En motsvarande uppgift att uppmärksamma
regeringen på regleringar som hämmar en effektiv konkurrens är naturlig
för länsstyrelserna som ett led i det konkurrensfrämjande arbetet. Avregle-
ring och regelreformering pågår vidare på områden som har en nära an-
knytning till länsstyrelsernas verksamhet. Det är därför naturligt att läns-
styrelserna har en roll när det gäller uppföljningen av genomförda regle-
ringar. Detta är också en uppgift för Konkurrensverket centralt och det
torde i vissa fall kunna bli aktuellt att verket lägger ut utredningsuppdrag
på länsstyrelserna.

Länsstyrelserna tillämpar i egenskap av statligt förvaltningsorgan själva
ett antal regleringar. En uppgift för länsstyrelserna blir givetvis att se till
att ett konkurrensinriktat synsätt får genomslag vid den egna regeltillämp-
ningen.

Den offentliga sektorns expansion måste begränsas och krympande resur-
ser användas effektivare. Genom att i ökad utsträckning utsätta offentlig
verksamhet för konkurrens kan en bättre resurshushållning uppnås. En
viktig uppgift för länsstyrelserna är att uppmärksamma olika former av
hinder för en effektiv konkurrens i offentlig verksamhet. Länsstyrelserna
har goda möjligheter att identifiera förekommande effektivitetsproblem.
Som exempel kan nämnas att länsstyrelserna har tillsynsuppgifter av vari-
erande omfattning gentemot kommunerna och därmed särskilt goda förut-
sättningar att identifiera konkurrensbegränsande regler och verka för ett
konkurrensinriktat synsätt i kommunernas verksamhet. Även när det gäller
landstingens verksamhet har länsstyrelserna en god inblick i sättet att
organisera offenliga tjänster av olika slag och kan därmed värdera den
rådande ordningen i ett konkurrensinriktat perspektiv. Frågor om kommu-
nal upphandling och privata alternativ kommer att bli allt viktigare och ger
länsstyrelserna tillsynsuppgifter som även innefattar kunskaps- och erfaren-
hetsförmedling.

Min beskrivning visar att länsstyrelsernas uppgifter för att främja kon-
kurrensen i stor utsträckning kommer att motsvaras av de uppgifter som
centralt handhas av Konkurrensverket med ett undantag. Rättstillämpande
uppgifter inom ramen för EES-lagen och konkurrenslagen samlas till den
centrala nivån. Tungt vägande skäl talar mot en decentraliserad ordning.

Länsstyrelserna bör ha en rapporteringsskyldighet till regeringen och
Konkurrensverket. Det ankommer på regeringen att ange formerna för
denna.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Areella näringar och veterinära frågor

1. Lantbruk

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelserna skall

- medverka till en positiv utveckling av jordbruket och trädgårdsnä-
ringen

- fullgöra statens uppgifter på länsnivå när det gäller genomförandet
av den nya livsmedelspolitiken

- medverka i åtgärdsprogrammen rörande miljöfrågorna inom jord-
bruket

- medverka i förberedelser och genomförande av en anslutning till
EG.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Länsstyrelsernas verksamhet rörande marknadsanpassning, omställning
m.m. av jordbruksnäringen och åtgärder m.m. inom trädgårds- och rennä-
ringen styrs av den reformering av livsmedelspolitiken, som riksdagen
beslutade om i 1990 års beslut om en ny livsmedelspolitik (prop. 1989/90
: 146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). Utgångspunkten i beslutet
är att jordbruket i princip skall vara underkastat samma villkor som andra
näringar. Beslutet innebär att prisstödets roll som livsmedelspolitiskt medel
starkt tonats ner medan medel för att nå målen angående miljö, landskaps-
vård, regional fördelning och beredskap förstärkts.

Omställningsperioden sträcker sig fram till och med budgetåret 1995/96.
Under denna tid utgår särskilda medel för att underlätta anpassningen till
de nya förutsättningarna. Verksamheten omfattar olika stödformer med
åtföljande kontroller, rådgivning, utbildning och projektverksamhet.

Särskilda riktlinjer till länsstyrelserna för genomförandet av den nya
livsmedelspolitiken har utfärdats inom områden for stödverksamhet, om-
ställningsrådgivning etc. Praktiskt taget samtliga mätbara aktiviteter inom
alla målområden har redovisats till Jordbruksverket, som samlat redovisar
effekter av genomförda övergångsåtgäder i värderingsrapporten om den
livsmedelspolitiska reformen.

Vid sidan av omställningsarbetet av svenskt jordbruk, enligt det livsme-
delspolitiska beslutet, har arbetsuppgifter enligt åtgärdsprogrammen för
miljöfrågorna inom lantbruket varit dominerande: miljöinriktad växtnä-
ringsrådgivning, åtgärder för minskad bekämpningsmedelsanvändning,
effektivisering av tillsynen enligt skötsellagen och förbättring av landskaps-
vården. I rådgivningen betonas skötsellagens och miljöskyddslagens höjda
miljökrav.

Som ett led i arbetet med att öka omsättningshastigheten för fastigheter
som förvärvas med hjälp av jordfonden har länsstyrelserna tagit fram en
plan för avvecklingen av äldre innehav som skall vara genomförd inom en
treårsperiod.

Länsstyrelserna söker integrera olika verksamhetsområden i arbetet för
landsbygden. Stödet till jordbrukets omställning, glesbygdsstöd och land-
skapsvårdsersättningar ger stora möjligheter till tvärsektoriellt arbete.

Slutsatser

Sveriges ansökan om medlemskap i EG ställer nya kav på livsmedelspoli-
tiken, krav som inte ryms inom ramen for 1990 års beslut. Regeringens
målsättning är att omställningen av jordbruket skall fullföljas och att Sveri-
ge skall bli medlem i EG fr.o.m. den 1 januari 1995.

En särskild kommission (Jo 1991:07) tillsattes i december 1991 for att
förbereda en avstämning av 1990 års beslut om en ny livsmedelspolitik.
Omställningskommissionen har avlämnat två delbetänkanden (SOU 1992:
87) förslag om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten och den ekologiska
produktionen samt (SOU 1992:125) förslag om animaliesektom.

Kommissionens förslag innebär att åtgärder vidtas för att svensk livsme-
delssektor skall närma sig de pris-, stöd- och kostnadsnivåer som gäller
inom EG.

Att behålla en fortsatt hög ambitionsnivå på det regionalpolitiska om-
rådet är ett centralt mål för förhandlingarna infor ett EG-medlemskap.
Sverige vill också behålla den höga ambitionsivå som vi har på bl.a. miljö,
djurskydds- och hälsoområdet.

Det varierande natur- och kulturlandskapet bör kunna bevaras genom att
jordbrukets miljöbelastning minimeras. Det kan ske bl.a. genom att växt-
näringsläckaget och användningen av bekämpningsmedel minskas. Åker-
mark som inte används för produktion av livsmedel bör användas för pro-
duktion av andra miljövänliga råvaror. Förutom biobränsle är råvaror för
industriell produktion av olika slag av intresse.

Följande tre utvecklingstendenser kommer således att dominera:

- Omställningsarbetet av svenskt jordbruk.

- Jordbrukets anpassning till EG-marknaden.

- Miljöfrågorna inom jordbruket.

2. Rennäring

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelser med rennäring inom länet skall särskilt

- utöva tillsyn beträffande antalet renar

- utöva tillsyn så att naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen
skyddas vid renskötseln

- medge upplåtelse av jakt och fiske på statens mark ovanför od-
lingsgränsen och på renbetesfjället samt av rätt att ta slöjdvirke på ett
effektivt sätt.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Renskötseln bedrivs i Sverige i stort sett i hela Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län samt delar av Kopparbergs och Västemorrlands län.

Samerättsutredningen har belyst frågan om renskötselns rättsliga ställning
m.fl. frågor i betänkandena Samerätt och sameting (SOU 1989:41) och
Samerätt och samiskt språk (SOU 1990:91). Naturvårdshänsyn vid rensköt-
sel har behandlats av Naturvårdsutredningen (SOU 1990:38).

Slutsatser

Länsstyrelsens verksamhet på rennäringsområdet ligger för närvarande fast
med bl.a. vissa tillsynsuppgifter.

Regeringens bedömning av den nuvarande ordningen och länsstyrelsens
uppgifter inom det nuvarande regelsystemet samt förslag till vissa ändring-
ar framgår av propositionen Samema och samisk kultur m.m. (prop.
1992/93:32).

3. Fiske

Sammanfattning av slutsatser

Viktiga uppgifter för länsstyrelserna på fiskets område är att

- genom olika åtgärder medverka till att fiskeförutsättningama för-
bättras till gagn för både yrkesfisket och fritidsfisket

- följa yrkesfiskets och vattenbrukets tillstånd och utveckling samt
vidta eller föreslå de åtgärder som behövs för att åstadkomma en
ändamålsenlig utveckling på dessa områden

- främja en ändamålsenlig utveckling av fritidsfisket

- verka för en god fiske- och miljövård.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Det övergripande målet för fiskepolitiken är att vi skall utnyttja våra vat-
ten- och fisketillgångar på sådant sätt att de långsiktigt kan medverka till
vår livsmedelsförsörjning och vårt välstånd i övrigt.

EES-avtalet behandlar en rad väsentliga områden inom fiskerisektom
även om EFTA-statema inte tar över EG:s regelverk på fiskets område
och således inte heller ansluts till EG:s gemensamma fiskeripolitik. I av-
talet återfinns bl.a. tullättnader för fiskprodukter samt bestämmelser om
statsstöd, gränsskydd, marknadsreglering och om direktlandningar av
fiskefångst.

Jordbruksdepartementet har i en promemoria (Ds 1992:70) om enklare
fiskebestämmelser bl.a. föreslagit att rätten att bedriva yrkesfiske görs
beroende av innehav av yrkesfiskelicens. Bakgrunden till det förslaget är
bedömningen att det inte är förenligt med EES-avtalet att behålla nuvaran-
de särregler för utländska medborgare när det gäller rätten att yrkesfiska

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

och rätten att registrera fiskebåtar här. Det föreslås också att länsstyrelser- Prop. 1992/93:100
nas befogenhet att meddela föreskrifter på fiskets område upphör. Prome- Bil. 14
morian har remissbehandlats. Arbetet i Jordbruksdepartementet bedrivs
med sikte på att en proposition i ämnena skall kunna föreläggas riksdagen
under våren 1993.

Arbetet på länsstyrelserna kännetecknas av varierande ärenden inom
huvudgrupperna yrkesfiske, vattenbruk, fiskevård och fritidsfiske. Kontak-
terna med avnämarna är omfettande, varför stora krav ställs på en ända-
målsenlig rådgivning.

Slutsatser

För närvarande är inte någon förändring aktuell av länsstyrelsens inrikt-
ning på fiskets område. Länsstyrelsen har att genom olika åtgärder med-
verka till att fiskeförutsättningama förbättras till gagn för både yrkesfisket
och fritidsfisket.

Länsstyrelsernas framtida uppgifter på fiskets område är delvis beroende
av regeringens ställningstagande i frågor som behandlas i Jordbruksdepar-
tementets promemoria om enklare fiskebestämmelser.

4. Livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinära
frågor

Sammanfattning av slutsatser

Viktiga uppgifter för länsstyrelserna är att inom länet

- stödja den lokala livsmedelskontrollen och den närmare tillsynen
på området

- leda och samordna åtgärder mot vissa djursjukdomar samt utföra
tillsyn enligt djurskyddslagen

- svara för distriktsveterinärorganisationen och tillsynen av veteri-
närverksamhet.

Resultatbedömning och slutsatser

Samhällets mål för den veterinära verksamheten har bl.a. kommit till
uttryck i besluten om organisation och finansiering av djurens hälso- och
sjukvård m.m. (prop. 1981/82:122), om djurskyddslag (prop. 1987/88:93)
och om livsmedelskontroll (prop. 1988/89:68). I betänkandet SOU 1992:88
har länsstyrelsens uppgifter utförligt redovisats.

Information och utbildning är viktiga delar av verksamheten liksom
tillsyn, rådgivning och service. Nya bestämmelser beträffande tillsynen
enligt såväl djurskyddslagen som livsmedelslagen har krävt särskilda in-
formationsinsatser till allmänhet och myndigheter.

Som regional tillsynsmyndighet har länsstyrelsen omfettande kontakter
med kommunerna som är lokala tillsynsmyndigheter. Att stödja kommu-

nemas uppföljning av foretagens egenkontrollprogram har också blivit en
allt viktigare uppgift.

Veterinärutredningens betänkande (SOU 1992:88) innehåller förslag som
för den regionala organisationen kan innebära minskade arbetsuppgifter
samtidigt som nya uppgifter tillkommer. Betänkandet är föremål för fort-
satt beredning inom regeringskansliet.

Av de särskilda rapporterna framgår att länsstyrelserna uppnått mer
samordnade insatser inom djurskyddstillsyn, livsmedelskontroll och sjuk-
domsbekämpning och att man nått väsentliga målgrupper med information
inom respektive område.

En god livsmiljö

1. Planering för en god livsmiljö

Övergripande mål

Länsstyrelserna skall verka för att de nationella miljömålen får ge-
nomslag i länet samt vara pådrivande och samordnande för en hållbar
samhällsutveckling i länet.

Sammanfattning av slutsatserna

Länsstyrelserna skall

- föra ut innehållet i den nationella miljöpolitiken, samordna insat-
serna samt successivt följa upp och utvärdera resultatet

- arbeta förebyggande och sektorsövergripande i miljövårdsarbetet

- verka för att olika miljöpolitiska instrument utvecklas hos kommu-
ner och myndigheter

- utveckla dialogen med statliga myndigheter och kommuner

- i samverkan med övriga aktörer utveckla de regionala miljöanaly-
serna till ett regionalt handlingsprogram för miljövården

medverka i en utveckling inom länet av arbetet med miljökonse-
kvensbeskrivningar

- samordna arbetet med fysisk planering och naturresurshushållning
med övriga frågor av betydelse för samhällsplaneringen.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

En god livsmiljö är ett av de teman som valts ut for fördjupad analys i
länsstyrelsernas särskilda rapporter för budgetåren 1993/94 - 1994/95. Jag
finner att rapporterna visar att länsstyrelserna gör betydande insatser för
att nationella miljömål skall få genomslag i arbetet för länets utveckling
och på ett kompetent sätt bidrar till målet om en god livsmiljö. Tyngd-
punkten i arbetet ligger i stor utsträckning i myndighetsutövning, dvs.
beslut, tillsyn och kontroll med stöd av lagstiftning. Till följd av fortgåen-

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

de decentralisering av bl.a. beslutsansvar till kommunerna redovisar flerta- Prop. 1992/93:100

let länsstyrelser en successiv förändring av arbetet med ökad inriktning Bil. 14

mot aktiv rådgivning och kunskapsförmedling. Den samlade bedömningen
är att omställningen av arbetet kommit olika långt på länsstyrelserna och
att miljöfrågor i vid mening inte tillräckligt tydligt fått genomslag i läns-
styrelsernas samlade verksamhet.

Länsstyrelsernas resultatredovisningar inom området En god livsmiljö är
omfattande och ett stort antal resultatmått har redovisats. De olika resul-
tatmåtten ger en heterogen bild.

Slutsatser

De fortgående förändringarna av den nationella miljöpolitikens inriktning,
som chefen för Miljö- och naturresursdepartementet senare i dag kommer
att redogöra för, ger ramarna för inriktning och arbetsformer för länssty-
relsernas miljöarbete. I arbetet för en hållbar samhällsutveckling fokuseras
intresset alltmer på framåtsyftande och långsiktiga åtgärder, som förut-
sätter såväl ökad samverkan mellan aktörer på olika nivåer som sektors-
övergripande helhetslösningar. Viktiga inslag i de kommande årens miljö-
arbete är att förebygga miljöproblem, utveckla kretsloppsprincipen, för-
bättra miljön i tätorterna, bevara den biologiska mångfalden samt att främ-
ja en god hushållning med naturresurser. Miljöns kulturvärden bör ägnas
särskild uppmärksamhet. Miljöproblemens karaktär förutsätter ett ökat in-
ternationellt samarbete samtidigt som det lokala och regionala miljöarbetet
kommer alltmer i fokus. Det internationella samarbetet, bl.a. uppföljningen
av besluten vid Rio-konferensen (FN:s konferens om miljö och utveckling,
juni 1992), kommer att prägla miljöarbetet lokalt, regionalt och centralt.

Länsstyrelsen bör känna ett stort ansvar for att olika miljöpolitiska in-
strument samordnas i de kommande årens miljöarbete. Särskild tyngd bör
läggas vid miljökonsekvensbeskrivningar, förebyggande samhällsplanering
och regionala miljöanalyser. Länsstyrelsen bör särskilt medverka till att
den pågående planeringen för investeringar i trafikanläggningar sker med
hänsyn till kraven på en god livsmiljö.

Ett framgångsrikt arbete för en god miljö förutsätter emellertid att miljö-
frågor i vid mening integreras i länsstyrelsens arbete, så att deras betydelse
för länets utveckling tydliggörs. En annan förutsättning är att länsstyrel-
sens samlade resurser inom olika verksamhetsområden tas till vara och
utvecklas i ett sektorsövergripande arbete i dialog med kommuner, myn-
digheter, företag och organisationer. De regionala miljöanalyserna bör
kunna utgöra en utgångspunkt för detta i syfte att ta fram regionalt hand-
lingsprogram för en hållbar utveckling av länet.

Jag finner vidare att arbetet med att införa resultatstyrning nu behöver
ges en tydligare inriktning när det gäller länsstyrelsernas verksamhet på
miljöområdet. Ett utvecklingsarbete med det syftet bör därför påböijas. I
detta bör några länsstyrelser, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet,
Boverket och Statskontoret delta.

2. Miljöskydd

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelserna ansvarar for det regionala miljöskyddsarbetet i länet.
I detta ingår bl.a. att

- ansvara för att miljöskyddsarbetet integreras i övriga sektorer,
bl.a. jordbruk, trafik, kulturmiljövård och regionalekonomisk utveck-
ling

- svara för en effektiv prövning och tillsyn enligt miljöskyddslag-
stiftningen

- länsstyrelserna kan överlåta tillsynsansvar till kommunerna

- upprätta tillsynsprogram för tillsynsaktivitetema i länet

- ansvara för kalkningsverksamheten i länet

- tillsammans med övriga berörda organ svara för övervakningen av
tillståndet i miljön.

Resultatbedömning och slutsatser

Betydande insatser har gjorts när det gäller tillståndsprövningen enligt
miljöskyddsförordningens B-lista. Fortfarande kvarstår prövning av många
anläggningar. Detta gäller dock framfor allt anläggningar med mindre
miljöpåverkan. Ytterligare delegering av miljöskyddsförordningens tillsyns-
ansvar, framför allt avseende anläggningar på B-listan, bör övervägas.
Beträffande kontrollprogram krävs ytterligare insatser av betydande om-
fattning. Frågor angående ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter
avseende tillståndsprövning och tillsyn är för närvarande under utredning.
Både Miljöskyddskommittén (dir. 1989:04) och Utredningen om kommu-
nernas arbete för en god livsmiljö (dir. 1991:01) behandlar dessa frågor.
Regeringen avser att återkomma i denna fråga när utredningarna har avgett
sina slutrapporter.

Miljöproblemen orsakas inte bara av industrier och andra fasta anlägg-
ningar utan också av diffusa utsläpp från t.ex. trafiken och jordbruket.
Länsstyrelserna har en uppgift att sammanväga miljöproblem från olika
samhällssektorer för att nå kostnadseffektiva lösningar. Här kan de regio-
nala miljöanalyserna fylla en viktig uppgift. Recipientkontroll och olika
samverkansorgan t.ex. vatten- och luftvårdsförbund bör också utnyttjas
effektivt i detta arbete.

3. Naturvård

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelsernas verksamhet på naturvårdsområdet är inriktad på att
verka pådrivande och samordnande för att bevara den biologiska
mångfalden och upprätthålla ekosystemens långsiktiga funktion.

Länsstyrelserna skall

- verka för en anpassning av jordbrukets och fiskets verksamheter
till de ekologiska förutsättningarna

- planera och besluta om naturreservat, naturvårdsområden och
andra skyddsformer enligt naturvårdslagen för att bevara särskilt
störning skänsliga ekosystem

- i samverkan med den regionala skogsbruksmyndigheten verka för
en anpassning av skogsbruket till de ekologiska förutsättningarna

- svara för tillämpning av samhällets ekonomiska styrmedel i syfte
att bevara biologisk mångfald

- i sin verksamhet lägga särskild vikt vid utbildning och kunskaps-
spridning till brukarna inom de areella näringarna och till samhälls-
planerarna

- utveckla och fördjupa samarbetet med kommunerna.

Resultatbedömning och slutsatser

Decentraliseringen inom naturvårdsområdet har påbörjats och bör drivas
vidare. När det gäller skötseln av naturvårdsobjekt har Naturvårdsverket
börjat inrikta sig på ett policyskapande, stödjande och utvärderande arbets-
sätt. Naturvårdsverket bör fortsätta detta arbete och utveckla det ytterliga-
re. Beträffande förvaltningen av fastigheter på naturvårdsfonden pågår en
decentralisering från Naturvårdsverket till länsstyrelserna.

För att det skall vara möjligt att tillämpa ett mål- och resultatorienterat
arbetssätt som medger decentralisering från central till regional nivå är det
samtidigt viktigt att länsstyrelserna genomför uppföljningsprogram på läns-
nivå. Länsstyrelserna bör även ges ett ökat ansvar för planering och upp-
följning av naturvårdsarbetet i stort. De bör mer aktivt delta i arbetet med
att utforma ett miljöanpassat skogs- och jordbruk samt fiske i kombination
med ett större ansvar för planering av insatser för att bevara hotade arter
och naturtyper. Ett kommunalt engagemang i naturvårdsarbetet bör efter-
strävas.

4. Planväsende, hushållning med naturresurser och
bostadsförsörjning

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelserna har ett grundläggande ansvar att verka for att natur-
resurslagens hushållningsbestämmelser får genomslag vid beslut som
rör mark- och vattenanvändningen.

Länsstyrelserna skall särskilt

- verka för att ett allsidigt beslutsunderlag samt planerings- och be-
slutsprocesser utvecklas

- utveckla miljökonsekvensbeskrivningar i det förebyggande miljö-
arbetet

- aktivt företräda och samordna statens intressen och därvid utveck-
la samverkan och dialog med berörda statliga myndigheter

- utveckla arbetsformerna för samverkan med kommunerna i den
fysiska planeringen

- medverka till att kommunernas fysiska planering utnyttjas i det
förebyggande miljöarbetet och i arbetet för en god livsmiljö.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Länsstyrelserna har i enlighet med direktiven bl.a. redovisat initiativ av
betydelse för natur- och kulturmiljön och hushållningen med naturresurser
i länet, insatser i fråga om kunskapsförsörjning till den kommunala över-
siktsplaneringen samt erfarenheter av tillämpningen av naturresurslagen,
NRL.

Boverket har i sin rapport Erfarenheter av översiktsplanearbetet (juni
1992) redovisat sin syn på resultatet av de första översiktsplanerna och
därvid särskilt behandlat länsstyrelsens medverkan i kunskapsförsörjning
m.m. Riksrevisionsverket har i rapporten (F 1992:32) Staten och den
fysiska planeringen bl.a. granskat länsstyrelsens förutsättningar att före-
träda statens intressen i den fysiska planeringen.

Jag bedömer att länsstyrelserna genom tillämpning av lagstiftning och
övriga instrument medverkat till att främja en långsiktigt god hushållning
med naturresurser och att säkerställa natur- och kulturvärden av betydelse
i ett nationellt perspektiv. Länsstyrelserna har vidare genom samverkan
med statliga myndigheter och rådgivning till kommunerna bidragit till
kunskapsuppbyggnaden i kommunernas översiktsplanering. Flera länssty-
relser har emellertid pekat på svårigheter och hinder i arbetet att på ett
lämpligt och effektivt sätt bidra i kunskapsförsörjningen och företräda
statens intressen i den kommunala planeringen. Även Boverket har i sin
rapport tagit upp oklarheter i ansvarsfördelningen mellan länsstyrelserna,
centrala statliga myndigheter och kommunerna.

Slutsatser

Länsstyrelserna har ett grundläggande ansvar att verka för att den fysiska
planeringen utnyttjas i det förebyggande miljöarbetet. De närmaste åren
kommer inriktningen att gälla bl.a. att främja en förnuftig lokalisering av
bebyggelse och infrastruktur samt hänsynstagande till naturens kretslopp.
Stor vikt kommer att behöva läggas vid en planering för livsmiljön i tätor-
terna.

I frågor som rör mark- och vattenanvändning är det angeläget att länssty-
relserna lägger ökad tyngd vid ansvaret att företräda och samordna statens
intressen. Ansvaret förutsätter en utvecklad samverkan och dialog med
berörda statliga myndigheter såväl i uppbyggnadsskedet av kunskap som
inför ställningstaganden och beslut. Av särskild betydelse är formerna för
förankring av de anspråk som myndigheterna hävdar som riksintresse eller
av ställningstaganden som berör dessa. Dessa frågor liksom länsstyrelsens
ansvar att hålla en aktuell förteckning över berörda riksintressen kommer
inom kort att regleras i en särskild förordning.

Kommunernas översiktsplanering kan i hög grad bidra till att förebygga
miljöproblem och säkerställa en långsiktigt god hushållning med naturre-
surserna. Översiktsplaneringen kan även fungera som ett led i lokal hållbar
utveckling av tätorter och landsbygd. Länsstyrelserna bör aktivt stödja
kommunerna i arbetet och verka for att översiktsplaneringen utvecklas som
ett miljöpolitiskt instrument. Tyngdpunkten i länsstyrelsernas medverkan i
kommunernas fysiska planering bör även fortsättningsvis inriktas mot
rådgivning i övergripande frågor och medverkan i översiktsplaneringen.
Länsstyrelserna bör även i samverkan med kommunerna verka för en ökad
miljöhänsyn vid planläggning och beslut.

Länsstyrelserna har ett grundläggande ansvar att verka for att natur-
resurslagens hushållningsbestämmelser får genomslag vid beslut som rör
mark- och vattenanvändningen. Detta innebär bl.a. att verka för att ett
allsidigt beslutsunderlag som belyser olika intressen och anspråk samt att
ändamålsenliga planerings- och beslutsprocesser utvecklas som medger
avvägningar. Arbetet med att utveckla miljökonsekvensbeskrivningar som
metod att ge en samlad bild av konsekvenser för miljön, naturresurserna
och hälsa bör drivas vidare. I detta sammanhang vill jag särskilt betona
länsstyrelsens medverkan i att utveckla underlag för beslut infor de när-
maste årens investeringar i vägar och järnvägar.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

5. Kulturmiljövård

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelserna skall särskilt

- svara för den statliga kulturmiljövårdens direkta medverkan i
markanvändningsplaneringen

- göra kulturmiljövårdens intressen kända, förstådda och respektera-
de av dem som deltar i planeringen av den byggda miljön

- arbeta med kulturlandskapets långsiktiga förvaltningsfrågor och
stöd till de svenska jordbruksföretagens möjligheter att upprätthålla
landskapets traditionsinnehåll

- ansvara för frågor om enskilda kulturmiljöer och kulturminnen

- göra sådana avvägningar att intressena för infrastrukturinveste-
ringar kan förenas med värnet av en god kulturmiljö

- utveckla det egna sektorsövergripande arbetet för att åstadkomma
en god livsmiljö

- ge kulturmiljöområdet sådan tyngd i organisationen att uppgifterna
kan bedrivas i enlighet med det vidgade ansvar länsstyrelserna ges på
området.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Kulturmiljövårdens övergripande mål sammanfattas i regeringens proposi-
tion (1987/88:104, bet. 1987/88:KrU21, rskr. 1987/88:390) med att den
skall bevara och levandegöra kulturarvet, syfta till kontinuitet i utveck-
lingen av den yttre miljön, främja den lokala kulturella identiteten, möta
hoten mot kulturmiljön samt bidra till att öka medvetenheten om estetiska
värden och historiska sammanhang.

Dessa formuleringar sammanfattar de krav som generellt ställs på en god
kulturmiljövård. Chefen för Kulturdepartementet har emellertid tidigare i
dag i sin anmälan av frågor om kulturmiljövård och av Riksantikvarieäm-
betets fördjupade anslagsframställning valt att sammanfatta de kulturmiljö-
vårdande huvuduppgifterna för den kommande treårsperioden under tre
rubriker, nämligen att

- väma om kulturarvet och utveckla den kulturella identiteten,

- utveckla formerna för förvaltningen av kulturmiljöer och

- medverka i arbetet med en god livsmiljö.

I korthet svarar dessa uppgifter mot behovet att i samhällets olika delar
öka kunskaperna om och förståelsen for kulturarvet. De understryker också
betydelsen av att det nu byggs upp stabila system för förvaltningen av
olika typer av kulturmiljöer och kulturegendomar. För länsstyrelsernas del
kan här särskilt nämnas kulturlandskapets långsiktiga förvaltningsfrågor
och stöd till de svenska jordbruksföretagens möjligheter att upprätthålla
landskapets traditionsinnehåll.

Uppgifterna syftar slutligen på arbetet med att göra kulturmiljövårdens
intressen kända, förstådda och respekterade av dem som deltar i planering-

en av den byggda miljön. Länsstyrelserna svarar för den statliga kultur- Prop. 1992/93:100
miljövårdens direkta medverkan i markanvändningsplaneringen. Det behov Bil. 14
som nu finns av att göra kraftfulla investeringar i infrastruktur runt om i
landet ökar kraven också på en god kulturmiljöplanering. Länsstyrelserna
skall göra sådana sammanvägningar att exploateringsintressena kan förenas
med värnet om en god kulturmiljö.

I samband med den fördjupade prövningen framförs av flera länsstyrel-
ser att det finns ärenden som lämpar sig att decentralisera från centrala
verk till länsstyrelserna. Som exempel nämns uppgifter från Riksantikva-
rieämbetet. Detta förslag ligger väl i linje med vad chefen för Kulturdepar-
tementet tidigare i dag har föredragit om att utveckla kulturmiljövårdens
organisation.

Slutsatser

Även denna mycket kortfattade redovisning av kulturmiljövårdens huvud-
uppgifter illustrerar ansvarsområdets bredd och mångfald. Verksamheten
på detta område har tidigare i dag redovisats i sin helhet av chefen för
Kulturdepartementet. Uppgifterna måste samtidigt lösas med stöd av en
förhållandevis smal resursbas.

Denna svårighet kan bara bemästras genom en effektiv roll- och ansvars-
fördelning mellan kulturmiljövårdens olika parter som i sin tur gör det
möjligt att göra de rätta prioriteringarna mellan olika uppgifter.

Regeringens förslag i årets budgetproposition innebär att kulturmiljövår-
dens organisation utvecklas i denna riktning. Riksantikvarieämbetet skall
utveckla de centrala myndighetsfunktionerna och leda arbetet med att
bygga upp kulturmiljövårdens kunskapsunderlag.

Ansvaret för att ta ställning i frågor om enskilda kulturmiljöer och kul-
turminnen skall koncentreras till länsstyrelserna. Riksantikvarieämbetet ges
därför bemyndigande att till länsstyrelserna delegera sådana beslut om
bidrag till vård av byggnader, fomlämningar och landskap som Riksanti-
kvarieämbetet hittills har fattat. Länsstyrelserna bör också vara den myn-
dighet som fattar beslut om det nya kulturstöd vid ombyggnad som enligt
kulturministerns förslag bör ersätta de nuvarande tilläggslånen till kultur-
historiskt värdefulla byggnader.

Frågorna om kulturmiljövårdens organisationsutveckling kommer att
drivas vidare. Bl.a. skall en särskild utredning se över statens insatser
inom museiväsendet. I det sammanhanget kommer också ansvarsfördel-
ningen mellan länsmuséema och länsstyrelserna för kulturmiljövården att
tas upp till behandling. En särskild utredare har nyligen presenterat sina
förslag om förändrade former för hur den som skall utföra en arkeologisk
undersökning skall utses. Förslagen innebär att länsstyrelsens ansvar i detta
avseende utvecklas avsevärt.

För egen del är jag medveten om de stora förväntningar som ställs på
länsstyrelserna att de skall arbeta framsynt och långsiktigt inom
kulturmiljövården. Det gäller både det sektorsövergripande arbetet med att
åstadkomma en god livsmiljö och insatserna för vård av byggnader och
fomlämningar. Länsstyrelserna är emellertid som regel mycket stramt

bemannade inom uppgiftsområdet. Det är därför angeläget att länsstyrelser-
na, när de nu tillförs nya uppgifter, noga tar tillvara de möjligheter som
finns för att göra prioriteringar av arbetsinsatser till sakområdets fördel.
Denna bedömning gäller även med beaktande av de rationaliseringskrav
som ställs på länsstyrelserna i årets budgetförslag.

Social omvårdnad

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelsernas verksamhet på det sociala området är inriktad på att
främja goda sociala förhållanden i länet.

Målet för arbetsområdet är främst att

- medverka i uppföljningen på nationell nivå liksom att initiera
särskilda uppföljningsinsatser i länet mot bakgrund av de pågående
förändringarna i kommunerna och därvid verka för att kommunernas
socialtjänst lever upp till lagstiftningens bestämmelser och intentioner

- bidra till utvecklingen av metoder för att mäta kvalitet och effek-
ter av socialtjänstens insatser och utvecklingen av metoder för
konsekvensbeskrivningar

- bevaka den enskildes rättssäkerhet och rätt till bistånd

- särskilt uppmärksamma verksamheter som riktar sig till de grup-
per som är i behov av samhällets stöd

- inom ramen för länsstyrelsens tillstånds- och tillsynsansvar enligt
lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD) verka för att de av
riksdagen uppställda alkoholpolitiska målen uppfylls.

Resultatbedömning och slutsatser

Länsstyrelsen är socialtjänstens regionala tillsyns- och uppföljningsorgan
och bidrar därvid till att uppfylla statens yttersta ansvar för att alla med-
borgare ges en grundläggande trygghet vid arbetslöshet, sjukdom, ålder-
dom och handikapp. Tillsynen omfattar även olika institutioner inom so-
cialtjänsten och enskilda vårdhem.

Vidare ansvarar länsstyrelsen för utredning, ansökan och processföring i
förvaltningsdomstol i mål om tvångsvård av vuxna missbrukare.

Länsstyrelsen är också tillstånds- och tillsynsmyndighet beträffande
alkoholförsäljning enligt lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).

Ett utvecklingsarbete har påböljats inom länsstyrelserna både vad gäller
inriktningen mot ökad uppföljning och utvärdering samt utveckling av
metoder och kompetens. I arbetet med metod- och kompetensutveckling
söker sig länsstyrelserna fram på olika sätt.

Många kommuner genomför nu omfattande förändringar i sin organisa-
tion. De privata alternativen inom vård och omsorg blir också allt flera.
Mot denna bakgrund har länsstyrelsens tillsyns- och uppföljningsarbete

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

blivit allt viktigare, liksom information och rådgivning till kommuner och
enskilda.

Enskilda tillsynsärenden, rådgivning, tillståndsprövning för enskilt drivna
hem för vård eller boende inklusive enskilt driven barnomsorg samt till-
ståndsgivning enligt LHD har också ökat. Detta lämnar ett krympande
utrymme för att initiera uppföljning och utvärdering. Det finns dock en
påtaglig viljeinriktning på länsstyrelserna att lägga större tonvikt vid upp-
följning och utvärdering samt medverka i sektorsövergripande utvecklings-
arbete i länen.

För att göra det möjligt för länsstyrelserna att prioritera detta arbete
krävs dock åtgärder för att frigöra resurser. Regeringen beslutade därför i
maj 1992 att tillkalla en särskild utredare (dir. 1992:68) för att göra en
analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillståndsgiv-
ningen enligt LHD överförs till kommunerna. Utredaren skall även utreda
om socialnämnderna (eller motsvarande) skall få det fulla ansvaret för
utredning och ansökan om vård enligt lagen (1988:870) om vård av miss-
brukare i vissa fall (LVM). Utredningen bör avsluta sitt arbete senast den
1 mars 1993.

Utvecklingen mot den sociala tillsynens ökade tyngd inom länsstyrelsen
tar sig bl.a. uttryck i de förändringar som följer av det nya statsbidragssys-
temet. Inom ramen för sitt tillsynsansvar bör länsstyrelsen ges en aktiv roll
vid fördelningen av statsbidrag till kommunerna för missbrukarvård och
ungdomsvård samt uppföljning av dess effekter. Vidare har regeringen i en
remiss till lagrådet rörande ny lag om stöd och service till vissa funktions-
hindrade föreslagit att länsstyrelserna bör ges en aktiv tillsynsroll inom
området. Länsstyrelserna bör också enligt förslaget ha vissa servicefunktio-
ner gentemot kommuner, landsting och allmänhet såsom att biträda med
råd och information samt främja samverkan i planering mellan kommuner-
na, landstingen och andra samhällsorgan. För detta fordras att länsstyrel-
serna tillförs utökade personella resurser. Regeringen får anledning att i
samband med proposition i ärendet återkomma till resursfrågan.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Civil beredskap och räddningstjänst

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelsen är högsta civila totalförsvarsmyndighet på lägre regio-
nal nivå.

Följande uppgifter bör ges hög prioritet av länsstyrelserna

- inrikta och samordna det civila försvaret i länet

- främja arbetet med kommunala riskanalyser

- verka för beredskapshänsyn i samhällsplaneringen

- ge kommunerna och andra stöd och underlag för deras bered-
skapsförberedelser

- planläggning inom försörjningsområdet

- utöva tillsyn över den kommunala räddningstjänsten

- svara för räddningstjänst och sanering vid utsläpp av radioaktiva
ämnen.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

I de särskilda rapporterna, till grund för arbetet med den fördjupade an-
slagsframställningen för 1993/94 - 1994/95, har länsstyrelserna bl.a. redo-
visat det tvärsektoriella området civil försvarsberedskap och räddnings-
tjänst. Avsikten var att länsstyrelserna i en resultatanalys dels skulle ange
de resultatmått som ansågs ge den bästa beskrivningen av länsstyrelsernas
insatser inom området, dels göra en kvalitativ bedömning i syfte att
beskriva effekten av gjorda insatser i relation till insatta resurser och de
mål som länsstyrelserna satt upp för verksamheten.

I de resultatanalyser som inkommit till regeringen har ett genomgående
problem för länsstyrelserna varit svårigheten att identifiera lämpliga resul-
tatmått inom området civil försvarsberedskap och räddningstjänst.

Huvuddelen av länsstyrelserna har i sina resultatanalyser därför valt att
fokusera intresset kring ett antal kvantitativa uppgifter samt utifrån dessa
göra en allmän bedömning av länets läge vad gäller gäller civil försvarsbe-
redskap och räddningstjänst. I allmänhet kan de av länsstyrelserna gjorda
bedömningarna sammanfattas med att man finner uppnådda resultatet som
godtagbara ställt mot formulerade nationella mål.

De brister som påtalas, både i de särskilda rapporterna och i de fördju-
pade anslagsframställningarna, är främst av två slag, dels den rådande
obalansen mellan uppgifter och resurser, dels kompetensbrister inom om-
rådet.

Flertalet länsstyrelser konstaterar att det råder obalans mellan uppgifter
och tillgängliga resurser. Detta förhållande har för flertalet länsstyrelser
inneburit att man tvingats till nedprioriteringar av vissa traditionella verk-
samheter i syfte att lösa uppgifter som ålagts dem under senare år och som
prioriterats av statsmakterna. Mycket förenklat kan man uttrycka det som
att länsstyrelserna inom den civila beredskapen prioriterat uppgifter som
har att göra med beredskapshänsyn i samhällsplaneringen framför olika

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

5 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 100. Bilaga 14

planläggningsåtgärder som företagsplanläggning m.m. Inom räddnings- Prop. 1992/93:100
tjänstområdet har den fredsinriktade verksamheten prioriterats. Bil. 14

De nya och utökade uppgifter som åvilar länsstyrelserna inom bl.a.
fredsräddningstjänstens område gör att några länsstyrelser även tar upp
behovet av åtgärder för att förbättra kompetensen.

Länsstyrelserna redovisar därutöver ett flertal olika förslag i syfte att
dels föra över uppgifter från central till regional nivå, dels föra över upp-
gifter som i dag åvilar länsstyrelserna till kommunerna.

Slutsatser

Den nationella inriktningen av området har behandlats i 1992 års försvars-
beslut (prop. 1991/92:102, bet. 1991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) om
totalförsvarets utveckling t.o.m. budgetåret 1996/97. Där framgår bl.a. att
strävan skall vara att risk- och beredskapshänsyn tas på ett tidigt stadium i
planering och samhällsutveckling. Vidare att det är av väsentlig betydelse
att medvetenhet om risk- och beredskapsaspekter sprids i samhället.

Den alltmer uttalade betoningen på att redan i planeringsstadiet vidta åt-
gärder i syfte att uppnå ett mer robust samhälle får till följd att de civila
beredskapsaspektema och räddningstjänstintressena i allt större utsträck-
ning bör behandlas i samma sammanhang som länsstyrelserna behandlar
frågor om hälsa och säkerhet, försörjning och miljö.

Försvarsbeslutet år 1992 betonar vidare att totalförsvarets civila del skall
kunna bidra till en betryggande förmåga att motstå ett överraskande inlett
angrepp som kraftsamlas mot vitala funktioner, s.k. strategiskt överfall.
Befolkningen skall vid ett väpnat angrepp värnas mot konsekvenserna av
krigshandlingar genom åtgärder för i första hand skydd, räddning, vård
samt livsnödvändig försörjning.

Uppgifterna för försvarsmakten skall vara styrande också för planeringen
inom den civila delen av totalförsvaret. Stödet till försvarsmakten skall i
första hand inriktas mot ett snabbt och säkert genomförande av mobilise-
ring och krigsorganisering.

I det sammanhanget är det viktigt att också påminna om den ambition
som 1992 års försvarsbeslut anger - vid sidan av förmågan att motstå ett
s.k. strategiskt överfall - avseende kravet om att efter en högst ettårig
återtagningsperiod skall alla väsentliga delar av totalförsvaret kunna ut-
nyttjas med full effekt omedelbart efter en snabb mobilisering. Planlägg-
ningen för en sådan forcerad återtagning kräver ett ökat stöd för bl.a. det
militära försvarets planering på försöijningsområdet.

Riksdagens beslut om totalförsvarets utveckling fram till och med bud-
getåret 1996/97 innebar bl.a. att man godkände regeringens inriktning vad
avser den fortsatta utvecklingen av den kommunala beredskapen, dvs. att
ett antal uppgifter främst inom befolkningsskyddet och räddningstjänsten
skall föras över till kommunerna. Avsikten är bl.a. att ansvaret för perso-
nalförsörjningen av kommunens krigsorganisation i sin helhet skall åvila
kommunerna. Det innebär att de uppgifter som i dag åvilar länsstyrelserna
inom personalförsöijningsområdet på sikt skall övertas av kommunerna.

Regeringens förslag om ett samlat ansvar hos kommunerna for genom-
förandet av befolkningsskyddet och räddningstjänsten kommer att påverka
länsstyrelsens framtida uppgifter och roll. På den regionala nivån blir
uppgifterna i större utsträckning att utöva tillsyn och uppföljning samt ge
stöd till den lokala nivån och svara för den allmänna inriktningen och
samordningen av beredskapsförberedelsema.

Överföringen av uppgifter och ansvar till kommunerna kommer att före-
gås av överläggningar med kommunerna om den statliga ersättningen för
kommunernas nya uppgifter och om tidpunkten för överföringen.

I avvaktan på att dessa överläggningar har genomförts och förändringen
har lagreglerats åvilar ansvaret för den lokala civilförsvarsorganisationens
rekrytering, krig splacering m.m. alltjämt länsstyrelserna.

Genom riksdagens beslut (prop. 1991/92:41, bet. 1991/92:FöU5, rskr.
1991/92:79) om samhällets åtgärder mot allvarliga olyckor har länsstyrel-
sens roll inom räddningstjänsten förstärkts.

Länsstyrelserna har därutöver fr.o.m. den 1 juli 1992 även fått till
uppgift att svara för saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en
kärnteknisk anläggning.

Det är vidare väsentligt att det vidtas åtgärder för fortsatt metodutveck-
ling av riskhanteringen och dess tillämpning på regional och lokal nivå.
Riskhanteringen byggs upp genom inventering och analys av befintliga och
planerade riskkällor i kommunerna. Den skall i högre grad än för närva-
rande kunna ligga till grund för utformningen och dimensioneringen av
räddningstjänsten. En målsättning bör vara att riskhanteringen samlat skall
kunna omfatta risker i såväl fred som krig.

Vad avser de förslag länsstyrelserna har lämnat när det gäller överföring
av uppgifter från central till regional nivå ses den möjligheten över i sam-
band med att en särskild utredare gör en översyn av totalförsvarets led-
ningsorganisation och myndighetsstrukturen inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde, den s.k. LEMO-utredningen (dir. 1991:44).

Länsstyrelsernas krigsorganisationer skall övas regelbundet. Jag avser att
senare föreslå regeringen att fördela medel för detta i stort i enlighet med
de av länsstyrelserna redovisade behoven av medel för genomförande av
ledningsövningar.

Det är av väsentlig betydelse att arbetet med att ta fram lämpliga resul-
tatmått m.m. inom expertområdet bedrivs skyndsamt och i dialog med
berörda centrala myndigheter.

Till stöd för det arbetet kan nämnas några viktiga resultatkrav som bör
ställas på länsstyrelserna

- verka för att samtliga kommuner i länet genomför riskanalyser,

- tillse att totalförsvarsaspektema beaktas på ett tidigt stadium i
samhällsplaneringen,

- ha en fungerande beredskap for övertagandet av ledningen av rädd-
ningstjänsten vid allvarliga olyckor samt

- kunna krigsorganisera länsstyrelsen inom ett dygn.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Den regionala polisverksamheten

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Sammanfattning av slutsatser

- Länsstyrelsernas roll som högsta polisorgan enligt polislagen
(1984:387) och enligt polisens nya budgetsystem ligger fast.

- Ytterligare befogenheter i fråga om polisens administration m.m.
delegeras till länsstyrelserna.

Förslagen redovisas under andra huvudtiteln.

Slutsatser

Länsstyrelsen är enligt polislagen (1984:387) högsta polisorgan i länet.
Den ansvarar för polisverksamheten i länet och har tillsyn över den verk-
samhet som bedrivs av de lokala polismyndigheterna.

Närmare föreskrifter om länsstyrelsens uppgifter som högsta polisorgan
finns i polisförordningen (1984:730).

Regional polischef är en länspolismästare, som tillika är chef för en av
polismyndigheterna i länet. Denna modell för den regionala ledningsorga-
nisationen (länspolismästarmodellen) infördes efter hand under 1980-talet
inom ett antal län. Från och med den 1 juli 1992 tillämpas länspolismästar-
modellen i alla län. Länspolismästaren ingår organisatoriskt i den polis-
myndighet för vilken han eller hon är chef.

Polisverksamheten var inför förra budgetåret föremål för fördjupad
prövning. I och med budgetåret 1992/93 tillämpas inom polisen ett nytt
budgetsystem som bygger på mål- och resultatstyrning samt ramanslag.
Huvuddelen av medlen for polisverksamheten anvisas av regeringen över
24 s.k. länsramar, som disponeras av länsstyrelserna (prop. 1991/92:100
bil. 3, bet. 1991/92:JuU23, rskr. 1991/92:230). Polisverksamheten i länet
finansieras i sin helhet över andra huvudtitelns anslag.

Som framgår av vad chefen för Justitiedepartementet tidigare i dag har
anfört, följer av det nya budgetsystemet för polisen att länsstyrelserna har
huvudansvaret för att genomföra de rationaliseringar som måste göras på
polisens område med anledning av de besparingar som redovisats i rege-
ringens proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska
ekonomin. För att göra länsstyrelserna ännu bättre rustade i detta avseende
kommer vissa ytterligare befogenheter i fråga om polisens organisation och
administration att delegeras till länsstyrelserna.

Övriga förvaltningsuppgifter

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelserna svarar för att verksamheten med förvaltningsuppgifter
bedrivs på ett effektivt, rättssäkert och serviceinriktat sätt.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

I en redovisningsstruktur i anslutning till regeringens direktiv till länssty-
relserna inför den fördjupade prövningen angavs att begreppet övriga
förvaltningsuppgifter omfattar följande uppgifter

- handels- och föreningsregister,

- bilregister,

- körkortsfunktionen,

- vissa ärenden om tillstånd och tillsyn (bingo, roulettspel, TV-övervak-
ning, mäklare, väktare, stiftelser, elanläggningar, exproprieringar, gravrätt
m.m.),

- yrkesmässig trafik,

- medborgarskap,

- förvaltning och fördelning av vissa medel,

- lönegaranti,

- allmänna val,

- jakt- och viltvård.

Enligt länsstyrelsernas resursredovisningar är drygt 1000 årsarbetskrafter
sysselsatta med övriga förvaltningsuppgifter såsom de här har definierats.
Därav arbetar ca 320 med bilregistret, ca 145 inom körkortsfunktionen och
ca 105 med handels- och föreningsregistret.

Översyn av många regelsystem som är av betydelse för länsstyrelseverk-
samheten pågår.

Utbetalning av familjebidrag och ersättning för flyktingmottagning sköts
inte längre av länsstyrelsen. Beslut finns om en avveckling av kilometer-
skatt och fritidsbåtsregistret. Handels- och föreningsregistret förs succes-
sivt över till Patent- och registreringsverket. Överföringen skall vara ge-
nomförd före utgången av år 1994. Förenklade eller minskade arbetsupp-
gifter har beslutats eller kan förväntas i fråga om jakt- och viltvårdsären-
den, förvärvsprövning vid köp av fastighet, fastighetsförsäljning för All-
männa arvsfondens räkning, fastighetsmäklare, intyg för vigselförrättare,
lotteri- och ordningslag m.fl. Nya eller utökade uppgifter har föreslagits
beträffande tillsyn av överförmyndare och stiftelser.

EES-avtalet innebär också att nuvarande regelsystem ses över och änd-
ras.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Slutsatser

Även frågan om huvudmannaskapet för bil- och körkortsregistret har nyli-
gen utretts (SOU 1991:14). Någon förändring av den nuvarande organisa-
tionen är för närvarande inte aktuell.

Länsstyrelserna bör ägna ökad uppmärksamhet åt tillståndsgivningen
inom den yrkesmässiga trafiken samt åt uppföljningen av lämpligheten hos
dem som fått trafiktillstånd.

Riksdagen har beslutat att Patent- och registreringsverket (PRV) som ny
huvudman successivt övertar registreringen av handels- och föreningsregi-
stren under perioden den 1 januari 1993 - den 31 december 1994. Intill
dess att tidpunkten för överföringen från en viss länsstyrelse till PRV har

inträffat, skall ansvaret för och det faktiska arbetet med registreringsverk-
samheten ligga kvar hos respektive länsstyrelse.

Från och med år 1995 kommer registreringsverksamheten vid samtliga
länsstyrelser att ha övertagits av PRV. Uppgifter som inte är av registre-
ringskaraktär men ansluter till handels- och föreningsregistren, såsom
beträffande lagen om ekonomiska föreningar, väglagen, anläggningslagen
m.fl., berörs inte av att registren fors över till PRV. Uppgiften kan klaras
genom att länsstyrelserna är direkt uppkopplade till PRV:s register.

Målet för övriga förvaltningsuppgifter hos länsstyrelserna är att upp-
gifterna skall skötas på ett effektivt sätt. Det innebär att arbetet skall präg-
las av kostnadseffektivitet, rättssäkerhet och vara serviceinriktat. Genom
ett utvecklat teknikstöd bl.a. inom ADB-området kan effektivitetsvinster
uppnås. I vissa fall kan myndighetsspecifika systemlösningar vara lämpli-
ga, men i flertalet fall bör ett gemensamt utvecklings- och upphandlings-
system för hela länsstyrelseorganisationen vara att föredra. Länsstyrel-
sernas måluppfyllelse inom området effektiv förvaltning kommer ständigt
att prövas i förhållande till vad andra myndigheter, organisationer m.fl.
kan erbjuda i fråga om effektivitet. För att länsstyrelserna på bästa sätt
skall klara ändrade eller nya uppgifter bör generalistkompetensen stärkas
och arbetsrotationen utvecklas.

Det är vidare av väsentlig betydelse att jämförbarheten mellan de olika
länsstyrelsernas resurs- och resultatredovisningar utvecklas. Resultatmått
på detta område bör bl.a. vara handläggningstider och tillgänglighet.

Arbetet med reformering av länsstyrelsemas regler har medfört en be-
gränsning av antalet regler. Mycket återstår dock att göra både beträffande
antalet men också i fråga om presentationen och utformningen av reglerna.

Många regler riktade till allmänheten kan avvaras. De som verkligen
behövs skall utformas kortfattat, korrekt och begripligt. Regeringen har
uppdragit åt Länsstyrelsen i Gotlands län att genom särskilda åtgärder
stödja länsstyrelsernas arbete med regelreformeringen.

Organisation m.m.

Sammanfattning av slutsatser

- Det ankommer på respektive länsstyrelse att avgöra på vilket sätt
den inre organisationen skall utformas för att tillgodose kravet både
på tyngd i organisationen för länsexpertema och en effektiv organisa-
tion som främjar ett tvärsektoriellt arbetssätt.

- Det bör ankomma på regeringen att besluta om vilka länsexpert-
funktioner som skall finnas.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Beslutet om den samordnade länsförvaltningen, som trädde i kraft den 1
juli 1991, innebar att länsstyrelserna i likhet med andra myndigheter skulle

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

ha stor frihet att själva organisera sin verksamhet. Regeringens inflytande Prop. 1992/93:100
över den inre organisationen begränsades till att avse de s.k. länsexpert- Bil. 14
funktionerna. Motivet för dessa är att länsstyrelsen skall ges goda förut-
sättningar att fullgöra sina uppgifter att se till att nationellt fastställda mäl
genomförs och att - då utrymme och behov finns - göra regionalt betingade
avvägningar. För att länsstyrelsen skall kunna fullgöra dessa uppgifter och
samtidigt vara ett effektivt organ för uppföljning, utvärdering och tillsyn
krävs en god och allsidig kompetens. Regeringen har därför i länsstyrel-
seinstruktionen angett att det för tolv särskilt angivna sakområden skall
finnas särskilt utsedda ledande tjänstemän, s.k. länsexperter. Det är viktigt
att länsexpertema har erforderlig sakkunskap och goda personliga egenska-
per för att på ett bra sätt företräda sitt sakområde inom länsstyrelsen och i
länet. Tillsättning av länsexperter sker därför enligt föreskrift i länsstyrel-
seinstruktionen i samverkan mellan länsstyrelsen och berört centralt verk.

När det gäller den inre organisationen angavs i propositionen (prop.
1988/89:154 sid. 36) att en länsexpert bör ha ett odelat ansvar för sitt
sakområde. En organisation där en länsexpert gavs ett chefsansvar för en
annan länsexpert var därför inte lämplig.

En genomgång av vilken inre organisation länsstyrelserna har valt, visar
att de flesta har behållit en platt organisation med ett stort antal organisato-
riska enheter, de flesta med en länsexpert som chef. Ganska många läns-
styrelser har valt att gruppera enheterna i block med olika grader av främst
administrativ samverkan. I några fall finns en organisation med större
avdelningar, som innehåller flera expertfunktioner. En länsstyrelse, den i
Södermanlands län, har valt att bilda fyra tvärsektoriella enheter, med
enhetschefer som inte samtidigt är länsexperter. Varje enhet har ett huvud-
uppdrag och en primär kund- eller målgrupp. Tvärs över enhetsstrukturen
verkar länsexpertfunktionema.

Slutsatser

De motiv som låg bakom konstruktionen av modellen med länsexperter är
enligt min mening alltjämt giltiga. Det är mycket viktigt att de olika sak-
områdena är företrädda med tillräcklig tyngd inom länsstyrelserna. Samti-
digt är, som jag tidigare har framhållit, det tvärsektoriella arbetssättet
grundläggande för länsstyrelseorganisationen.

Propositionsuttalandena om länsexpertemas ställning har ibland uppfat-
tats som en betydande restriktion av den organisatoriska friheten. Jag vill
därför klargöra, att det inte finns några hinder för t.ex. en sådan organisa-
tion som den hos Länsstyrelsen i Södermanlands län. Enligt min bedöm-
ning främjar en sådan organisation länsstyrelsens tvärsektoriella arbetssätt
under förutsättning att länsexpertema ges erforderlig tyngd i organisatio-
nen. Den ger t.ex. goda möjligheter för flera expertfunktioner att delta i
beredningen av olika frågor på ett tidigt stadium. Jag vill heller inte uteslu-
ta sådana organisatoriska lösningar som innebär att en länsexpert i linjeor-
ganisationen ges ett chefsansvar för ett block eller en avdelning där även
andra länsexperter ingår. Även sådana modeller förutsätter dock att samt-
liga länsexperter när det gäller sakfrågorna på respektive område har ett

ansvar direkt under länsstyrelsens ledning. Det ankommer således på Prop. 1992/93:100
respektive länsstyrelse att avgöra på vilket sätt den inre organisationen Bil. 14
skall utformas för att både tillgodose kravet på tyngd i organisationen för
länsexpertema och en effektiv organisation som främjar ett tvärsektoriellt
arbetssätt.

Frågan har väckts om ytterligare länsexpertfunktioner skall inrättas, när
nya arbetsuppgifter tillförs länsstyrelserna. Exempelvis finns ett förslag om
länsexpert for konkurrensfrämjandet. Även i samband med att länsstyrel-
serna skall överta de kvarvarande uppgifterna på bostadsflnansieringsområ-
det från länsbostadsnämnderna, kan frågan om ytterligare länsexperter
komma upp. Det finns enligt min mening inga hinder mot att ytterligare
länsexpertfunktioner inrättas, eftersom detta inte innebär onödiga låsningar
för den inre organisationen. Det bör i fortsättningen ankomma på reger-
ingen att besluta om detta.

Administrativ samverkan

Sammanfattning av slutsatser

Länsstyrelserna bör

- när de själva bedömer det vara ändamålsenligt delta i administra-
tiv samverkan med statliga myndigheter, kommuner, landsting m.fl.

- samverka med varandra för att klara rationaliseringskraven och
ändå bibehålla och utveckla tillgången till specialistkompetens inom
olika sakområden.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Av Statskontorets sammanställning av samtliga länsstyrelsers resursredo-
visningar framgår att drygt 600 årsarbetskrafter har i uppgift att arbeta
med administrativ samverkan. Enligt länsstyrelseinstruktionen svarar läns-
styrelsen för administrativ samverkan inom statsförvaltningen.

Begreppet administrativ samverkan omfattar skilda funktioner. Exem-
pelvis säljer flera länsstyrelser lokalvårdstjänster till annan offentlig verk-
samhet. Andra exempel är att länsstyrelsen är huvudman för telefonväxel
som också betjänar andra myndigheter eller att länsstyrelser erbjuder
repro- och vaktmästeritjänster. Ett exempel på samarbete över sektors-
gränsema är det s.k. Sambruksprojektet. Det innebär att stat, kommuner
och landsting samarbetar inom verksamheter som hittills skötts av vaije
enskild sektor för sig. Samarbetet avser i huvudsak gemensam upphandling
av varor och tjänster. Länsstyrelserna är också huvudmän för samordnad
personalutbildning i länet (SAMPU).

På många håll har länsstyrelserna avvecklat lokalvård i egen regi. Andra
har påböijat en sådan avveckling. I vissa län har SAMPU-verksamheten
avvecklats medan den på andra håll drivs aktivt och fungerar väl. Sam-
bruksprojekten bedrivs med växlande intensitet i länen. Regeringen har

uppdragit åt Statskontoret och samtliga länsstyrelser att stödja de lokala Prop. 1992/93:100
sambruksaktörema så att dessa fr.o.m. den 1 juli 1992 skulle finna en väl Bil. 14
fungerande form för samverkan såväl lokalt och regionalt som på riksnivå.

Statskontoret har redovisat uppdraget i en promemoria. Målet att sam-
bruksmodellen skulle finna sin form i samtliga län bedömdes då vara upp-
nått.

Slutsatser

En gemensam upphandling i konkurrens om varor och tjänster minskar
kostnaderna för den enskilda organisationen. Vid EES-avtalets ikraftträdan-
de kan en sådan upphandling, främst i gränsregioner, medföra betydande
kostnadsminskningar. Det är därför angeläget att länsstyrelserna noga
överväger vilka vinster som kan göras vid deltagande i projekt som Sam-
bruk. På samma sätt bör gemensamma kompetensutvecklingsinsatser väljas
när så är lämpligt. Ett exempel på detta är Europakompetensen. Länssty-
relserna har också ett särskilt ansvar för att föra ut information i länet om
innebörden av ett EG-medlemskap.

Någon skyldighet för länsstyrelserna att svara för att projekt som Sam-
bruk och SAMPU vidmakthålls i sin nuvarande form finns dock inte. Hur
en administrativ samverkan bäst skall ordnas måste bedömas utifrån lokala
förhållanden och myndighetens behov. Verksamheten skall bära sina egna
kostnader. Om den varken är av tillfällig natur eller av mindre omfattning
får den endast bedrivas av myndigheten med stöd av ett bemyndigande.

Överskottskapacitet på det adminsitrativa området (lokalvård, telefon-
växel, repro- och vaktmästeri, m.m.) kan säljas till andra myndigheter
inom ramen för avgiftsförordningen (1992:191).

Vad jag nu har sagt innebär att den särskilda föreskriften om att länssty-
relsen skall svara för administrativ samverkan inom statsförvaltningen
slopas.

En ökad samverkan över länsgränsema behövs också. En sådan sam-
verkan är viktig i enskilda frågor men det kan också vara ett sätt för läns-
styrelserna att klara rationaliseringskravet och ändå bibehålla och utveckla
tillgången till specialistkompetens inom olika sakområden. Genom sam-
verkan kan tjänster köpas och säljas mellan länsstyrelserna. Det innebär att
det slutliga beslutet och ansvaret för verksamheten behålls av den enskilda
länsstyrelsen. Samtidigt kan den erforderliga kompetensen på ett särskilt
område upprätthållas genom att tjänstemän placerade vid några få länssty-
relser anlitas av övriga länsstyrelser.

Resurs- och anslagsfrågor

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Resurser:

Ramanslag budgetåret 1993/94 1 693 900 000 kr

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. Länsstyrelserna kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. Varje länsstyrelse kommer därför att
tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under
respektive rampost under detta anslag förs till dessa konton.

Chefen för Finansdepartementet har också redovisat att samtliga för-
valtningsmyndigheter fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall finansiera sina
investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål genom lån i
Riksgäldskontoret. Detta innebär att varje länsstyrelse i regleringsbrev
kommer att tilldelas en låneram, som avser den totala skulden som länssty-
relsen får ikläda sig. I samband med övergången till den nya lånemodellen,
kommer tidigare lämnade engångsanvisningar med återbetalningsskyldighet
(t.ex. för finansiering av telefonväxlar och ADB-utrustning) och lån hos
Statskontoret för ADB-investeringar att konverteras till lån i Riksgäldskon-
toret.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som
måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riks-
gäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda
frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till länsstyrelsernas
disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och
kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Jag går nu över till att behandla mina anslagsberäkningar i övrigt för
länsstyrelserna.

För verksamheten vid länsstyrelserna har jag utgått från det nuvarande
anslagsbeloppet exklusive engångsanvisningar och gjort en pris- och löne-
omräkning av detta belopp. Därefter har jag beräknat en besparing på
anslaget med 83 miljoner kronor. Besparingsbeloppet består av följande
delar.

Riksdagen har nyligen (prop. 1992/93:27, bet. 1992/93:LU10, rskr.
1992/93:75) beslutat att ansvaret för handels- och föreningsregistren skall
föras över från länsstyrelserna till Patent- och registreringsverket. Överför-
ingen kommer att ske successivt enligt en plan som regeringen har beslutat
om. För budgetåret 1993/94 innebär överföringen att anslagsnivån för
länsstyrelserna minskas med 21 miljoner kronor. Planen innebär vidare en
ytterligare minskning av anslagsnivån med 19 miljoner kronor för budget-
året 1994/95.

Riksdagen har också nyligen (prop. 1992/93:124, bet. 1992/93:SkU13,
rskr. 1992/93:147) beslutat om ändringar i beskattningen av dieseldrivna
fordon. Ändringarna innebär minskade arbetsuppgifter för länsstyrelserna.
Detta medför att anslagsnivån kan minskas med 14 miljoner kronor.

Inom lantbruksfunktionen medför förändringar på rådgivningsområdet
att anslagsnivån kan minskas med 8 miljoner kronor. Rådgivningsutred-
ningens betänkande (SOU 1992:99) Rådgivning inom jordbruket och träd-
gårdsnäringen bereds för närvarande inom regeringskansliet. Regeringen
avser att återkomma till frågan under våren 1993. Åtskilliga länsstyrelser
har fört fram förslag om att den särskilda delramen för lantbruksverksam-
heten skall slopas. Jag är inte beredd att nu biträda dessa förslag.

Liksom för övriga förvaltningsmyndigheter bör ett allmänt
rationaliseringskrav ställas på länsstyrelserna. Anslagsnivån bör därför
minskas med 2 procent. Detta innnebär en anslagsminskning med 31 mil-
joner kronor.

För innevarande budgetår finns under anslaget 32,8 miljoner kronor
uppförda på en särskild rampost för utvecklingsåtgärder och gemensamma
ändamål. Större delen av beloppet, 17,5 miljoner kronor, har använts för
utvecklingsåtgärder inom det ekonomiadministrativa området. Jag förväntar
mig att länsstyrelserna inom ramen for sina ordinarie resurser fortsätter
detta utvecklingsarbete under budgetåret 1993/94. Jag räknar med att åter-
stående 9 miljoner kronor av besparingsbeloppet får täckas genom en
nedräkning av denna rampost. I övrigt räknar jag med att större delen av
denna rampost under budgetåret 1993/94 måste användas för att finansiera
engångsanvisningar som bidrag till att täcka awecklingskostnader hos
länsstyrelserna. Jag gör nämligen den bedömningen att de nyss redovisade
minskningarna av arbetsuppgifter och anslag kan leda till uppsägning av
personal inom länsstyrelserna.

För innevarande budgetår finns under anslaget 2,1 miljoner kronor upp-
förda på en särskild rampost for att täcka kostnader for avvecklingen av
Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON). Jag har tidigare redovisat
verksamheten inom Utvecklingsgruppen för länsstyrelsefrågor. Motsvaran-
de verksamhet bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 bedrivas inom ramen för
Civildepartementets verksamhet. För att finansiera denna verksamhet har
jag tidigare beräknat en ökning av anslaget A 1. Civildepartementet med

2,5 miljoner kronor. Denna ökning motsvaras av en minskning av länssty-
relseanslaget med 2,5 miljoner kronor, dvs. i huvudsak bortfallet av den
särskilda ramposten för LON.

Länsstyrelsen är utbetalningsmyndighet i ärenden om statlig lönegaranti
vid konkurs. Antalet konkurser ligger fortfarande på en hög nivå. För
innevarande budgetår har 6 miljoner kronor ställts till länsstyrelsernas
förfogande ur lönegarantifonden för att de skall upprätthålla en god service
mot enskilda i dessa ärenden. Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet
har tidigare i dag föreslagit att 12 miljoner kronor ställs till länsstyrelser-
nas förfogande ur lönegarantifonden för budgetåret 1993/94.

Det ankommer på regeringen att besluta om anslagets fördelning mellan
länsstyrelserna. För riksdagens kännedom och för att underlätta länsstyrel-
sernas verksamhetsplanering redovisar jag i det följande den fördelning
som jag - om riksdagen godtar medelsberäkningen under anslaget - senare

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

avser föreslå regeringen att besluta om. Jag har engångsvis inom ramen
för anslaget beräknat medel för ledningsövningar och awecklingskost-
nader. De ytterligare awecklingskostnader som kan bli aktuella får läns-
styrelserna täcka inom sina egna ramar. Genom anslagskrediten har de
möjlighet att fördela finansieringen över flera budgetår. Eventuella av-
vecklingskostnader på lantbruksområdet får täckas inom delramen för
lantbruk.

Jag vill slutligen erinra om att regeringen senare får anledning att åter-
komma till resursfrågorna i samband med behandlingen av frågan om
överföring av uppgifter på bostadsfinansieringsområdet från länsbostads-
nämnderna till länsstyrelserna.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

T—|

T—1

T—<

T~“<

V©

T-H

V—i

V©

N-

V—<

—'

—

T—<

T—-<

un
cn

V©

”t

»—«

K©

»—<

V©

K©

N-

x©

N-

»—-<

r»

K©

T—<

x©

Ramanslagets fördelning på ram poster 1993/94 (1 000-tal kronor)

<Z)

N-

»—H

*—1

x©

N-

''fr

”fr

x©

”fr

■fr-

«—<

x©

”fr

T—<

X©

”fr

■fr-

T--*

fr-

X©

”fr

K©

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna den inriktning av länsstyrelsemas verksamhet som
jag förordat under rubriken Slutsatser i respektive avsnitt,

2. till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 1 693 900 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Kammarkollegiet

Kammarkollegiet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att hand-
lägga frågor om statlig och kyrklig egendom samt rikets indelning. Vi-
dare har kollegiet till uppgift att i vissa ärenden bevaka statens rätt och
allmänna intressen, svara för medels- och fondförvaltning samt ge
administrativ service till små och medelstora myndigheter. Kollegiet
fullgör kansligöromål för Kyrkofondens styrelse, Fideikommissnämn-
den, Ansvarsnämnden för biskopar, Resegarantinämnden samt Statens
fond för fukt- och mögelskador.

Kammarkollegiets verksamhet finansieras dels med anslag, dels med
avgifter. Den anslagsfinansierade verksamheten består av handläggning
av mål och ärenden som myndigheten volymmässigt inte kan påverka.
Den avgiftsfinansierade verksamheten omfattar bl.a. fondförvaltning och
administrativ service till olika myndigheter och är efterfrågestyrd. Kam-
markollegiets inkomster var budgetåret 1991/92 ca 37 miljoner kronor.

Kammarkollegiet har lämnat en fördjupad anslagsframställning för
perioden 1993/94 - 1995/96. Mot bakgrund av slutsatserna i resultatana-
lysen och de bedömningar som kollegiet kunnat göra i sin omvärlds-
orienterade framtid sanalys har Kammarkollegiet redovisat en strategi för
myndigheten med sikte på framtida arbetsuppgifter samt verksamhetsidé
och verksamhetsmål. Enligt kollegiet bör myndigheten svara for myn-
dighetsutövning inom specifika områden, företräda staten och andra
allmänna intressen i mål och ärenden, svara för fondförvaltning samt
statlig aktie- och lånehantering och bistå andra myndigheter med service
inom det juridiska samt ekonomi- och personaladministrativa området.
Kollegiet har föreslagit bl.a. en ny anslagskonstruktion. Enligt kollegiet
bör verksamhet som avser myndighetsuppgifter finansieras över ett
ramanslag. Den avgiftsfinansierade verksamheten med fondförvaltning,
administrativ service, bevakning av Allmänna arvsfondens rätt etc. bör
redovisas över ett 1 000-kronorsanslag. Jag tillstyrker kollegiets förslag
om ny anslagskonstruktion och disponerar mitt anförande i det följande
enligt den strukturen.

B 2. Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

18 408 605

19 689 000

19 100 000

Från anslaget finansieras Kammarkollegiets myndighetsuppgifter, som
avser bl.a. frågor om statlig och kyrklig egendom, rikets indelning samt
i vissa fall bevakning av statens rätt och andra allmänna intressen.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Övergripande mål

För den kommande treårsperioden skall de övergripande målen för
verksamheten med myndighetsuppgifter vara konsekvent rättstillämp-
ning, snabb och korrekt handläggning samt en lämplig avvägning av
resursinsatser.

Under verksamhetsperioden skall kollegiet - i de ärendegrupper
där kollegiet själv kan styra verksamhetens omfattning - inrikta insat-
serna på ärenden som har särskild betydelse från allmän synpunkt
eller är av principiell betydelse. Ärenden där kollegiet inte själv kan
styra tillströmningen skall handläggas snabbt och omloppstiden till
den del den är beroende av kollegiets åtgärder bör normalt inte över-
stiga tre månader.

Resurser: Ramanslag 1993/94 19 100 000 kr

Planeringsram:

1993/94

19 100 000 kr

1994/95

19 100 000 kr

1995/96

19 100 000 kr

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Kammarkollegiet har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat ett
genomgripande förändringsarbete inom verksamhetsområdet myndighets-
utövning och visar, enligt min mening, att verksamheten numera bedrivs
med en sådan inriktning att de verksamhetsmål som funnits uppsatta har
nåtts. Kammarkollegiet har redovisat kostnader för olika delområden och
föreslagit skilda åtgärder såsom förenklade administrativa rutiner, teknisk
utveckling och utveckling av ekonomiadministrativa system som bör leda
till en ökad produktivitet. Jag bedömer att de redovisade åtgärderna kom-
mer att leda till ett bättre resursutnyttjande.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen som jag har gjort av verk-
samheten drar jag följande slutsatser.

De övergripande målen för Kammarkollegiets verksamhet med myn-
dighetsuppgifter skall vara konsekvent rättstillämpning, snabb och korrekt
handläggning samt en lämplig avvägning av resursinsatser. Det är viktigt
att Kammarkollegiet fullföljer sitt reform- och utvecklingsarbete som kolle-
giet redovisat i den fördjupade anslagsframställningen.

Kammarkollegiets roll på det vattenrättsliga området förändras fr.o.m.
den 1 januari 1994. Möjligheten att ompröva villkoren för äldre vatten-

företag till förmän för allmänna intressen vidgas avsevärt. Ansökan om Prop. 1992/93:100
omprövning skall göras av Kammarkollegiet som också har att föra talan. Bil. 14
Enligt min bedömning är det angeläget att Kammarkollegiet i första hand
ägnar uppmärksamhet åt vattenföretag som har särskild betydelse från
allmän synpunkt eller är av principiellt intresse. Kollegiet bör vidare dis-
ponera sina resurser så att korta handläggningstider uppnås inom de verk-
samhetsgrenar där kollegiet inte själv kan påverka volymerna. Till den del
kollegiet kan påverka omloppstiden bör denna normalt inte överstiga tre
månader. I de fall kollegiet i sin prövning är beroende av andra myndig-
heter, institutioner eller enskilda rättssubjekt skall kollegiet genom en aktiv
ärendehandläggning och bevakning minimera handläggningstidema.

Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 har mot denna bak-
grund beräknats till 19,1 miljoner kronor per budgetår. Under anslaget har
jag även beräknat kostnader för Ansvarsnämnden för biskopar och Resega-
rantinämnden (50 000 kr). Vidare har jag beräknat 300 000 kr för utred-
ningar i indelningsärenden.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. Kammarkollegiet kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. Kammarkollegiet kommer därför att
tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret (RGK) och medlen
under anslaget Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter förs till detta konto.

Anslaget för Kammarkollegiets myndighetsuppgifter har budgeterats utan
hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen
av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansiereringsformen för
Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för bud-
geteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Stats-
budgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att
ställas till Kammarkollegiets disposition kommer slutligt fastställas enligt
de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det budgeterade
beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam-
heten inom Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter skall vara i
enlighet med vad jag har förordat i avsnittet Slutsatser,

2. till Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter for budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 19 100 000 kr.

6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 14

B 3. Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet

Nytt anslag (förslag) 1 OOO

Under anslaget redovisas kostnader för medels- och fondförvaltning, ad-
ministrativ service till andra myndigheter, bevakning av Allmänna arvs-
fondens rätt m.m. Kostnaderna för verksamheten betalas med avgifter
enligt principen om full kostnadstäckning.

Kammarkollegiet, som har kvalificerad juridisk kompetens, har föreslagit
att myndighetens stödverksamhet inom det administrativa området skall
utökas till att avse även det juridiska området. Vidare har kollegiet fö-
reslagit att vissa serviceuppgifter, som Kammarkollegiet har utfört åt andra
myndigheter, avgiftsbeläggs. Det gäller t.ex. bevakning och inkasso av
andra myndigheters fordringar samt utredningar på begäran av statlig eller
kyrklig myndighet om fastighetsrättsliga förhållanden.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

Kapitalförvaltningen skall bedrivas med inriktning på att tillgodose
kundens krav på god avkastning och värdebeständighet samt god
redovisning och information.

Serviceverksamheten skall bedrivas så att den ger främst små och
medelstora myndigheter tillgång till god kompetens i administrativa
och juridiska frågor.

Avveckling av dödsbon, som har tillfallit Allmänna arvsfonden,
skall ske i syfte att tillföra fonden så stort kapital som möjligt.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Under de senaste åren har inom verksamhetsområdet kapitalförvaltning
bedrivits ett genomgripande förnyelsearbete. Placerings- och redovisnings-
funktionerna har förstärkts och blivit mer professionella. ADB-system som
avsevärt förbättrar möjligheterna till uppföljning och analys har införts.
Kostnaderna för förstärkningen av förvaltningen och den utökade servicen
till kunderna har hållits inom principen oförändrad taxenivå. Vid en mark-
nadsjämförelse framstår förvaltningens prissättning som mycket attraktiv.

Kammarkollegiet har sedan flera år tillbaka en väl utbyggd funktion som
bistår små och medelstora myndigheter med administrativt stöd. Dessa
myndigheter saknar ofta resurser för att bygga upp egna specialistfunk-
tioner inom det administrativa området och kan också ha svårt att effektivt
nyttja det utbud som finns på den privata marknaden. Efterfrågan på denna
typ av service bedöms som fortsatt god.

Slutsatser

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag (bilaga 8) anmält prin-
ciperna for stöd till myndigheter. Som jag tidigare nämnt har kollegiet en
väl fungerande administrativ stödverksamhet till små och medelstora myn-
digheter som inte har specialistkompetens inom den egna organisationen.
Denna myndighetsgrupp har i vissa fall även behov av juridiskt stöd. Kam-
markollegiet kan erbjuda stöd rörande bl.a. fordringsbevakning, allmän
kontraktsrätt och förvaltningsrätt. Enligt min bedömning har Kammarkolle-
giets administrativa stöd till små och medelstora myndigheter en lämplig
inriktning och bör kompletteras med stöd på det juridiska området. En ut-
byggd stödverksamhet inom det rättsliga området bör ges en sådan profil
att avgränsningsproblem gentemot andra myndigheters verksamhet inte
uppkommer.

Chefen för Försvarsdepartementet har denna dag (bilaga 5) anmält att
Försvarets civilförvaltning (FCF) skall läggas ned den 30 juni 1994 och att
delar av FCF:s juridiska enhet senast nämnda dag skall inordnas i Kam-
markollegiet. Det gäller främst den skaderegleringsverksamhet som bedrivs
enligt förordningen (FFS 1991:10) om skadereglering inom försvarsmakten
m.m. och trafikskadelagen (1975:1410). Chefen för Finansdepartementet
har tidigare i dag (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.6)
redovisat sina förslag rörande risk- och skadehanteringen i statlig verksam-
het och därvid föreslagit att varje myndighet själv skall få välja system för
sin riskfinansiering. Varje myndighet skall dessutom vara skyldig att ge-
nomföra riskanalyser. Ansvaret för stöd i myndigheternas arbete med risk-
och skadehantering föreslås läggas på Kammarkollegiet. Det bör därvid
ankomma på Kammarkollegiet att utarbeta allmänna råd för myndigheterna
i detta arbete. Kollegiets stödjande arbete bör påbörjas under budgetåret
1993/94. Vidare föreslås att alla anställda och uppdragstagare hos staten
skall få ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor.
Cheferna för Försvars- och Finansdepartementen har samrått med mig
beträffande den föreslagna organisatoriska lösningen. Jag anser att den
försäkringsliknande verksamheten har åtskilliga beröringspunkter med den
ekonomisk/juridiska verksamhet som Kammarkollegiet bedriver. I prop.
1991/92:100 bil.l anges att en effektivisering av statliga myndigheters
fordringsbevakning bör genomföras. Avsikten är att myndigheterna skall
ges ett ökat ansvar att själva bevaka och driva in fordringar. Regeringen
förbereder för närvarande en förordning rörande fordringsbevakning som
bl.a. kommer att reglera myndigheternas möjlighet att anlita Kammarkolle-
giet för stöd i detta avseende. I den juridiska verksamheten vid FCF ingår
bl.a. bevakning och indrivning av fordringar för vissa försvarsmyndig-
heter. Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare i dag förslagit att
myndigheten Försvarsmakten inte i egen regi behöver bedriva verksamhet
med bevakning och indrivning av sina fordringar. Tjänsten bör i stället på
grundval av ett långsiktigt avtal kunna köpas av Kammarkollegiet. Enligt
min bedömning kan Kammarkollegiet erbjuda en god miljö för den verk-
samhet som FCF bedriver på skadereglerings- och fordringsbevakningsom-
rådet. Jag instämmer i chefernas för Försvars- och Finansdepartementen
förslag att FCF:s verksamhet i de delar jag berört senast den 30 juni 1994

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

skall inordnas i Kammarkollegiet. Verksamheten bör även i fortsättningen Prop. 1992/93:100
vara lokaliserad i Karlstad. Beträffande vissa organisatoriska frågor åter- Bil. 14
kommer jag till regeringen.

Kammarkollegiet har föreslagit att vissa tjänster som myndigheten utför
åt andra myndigheter och som är av servicekaraktär får avgiftsbeläggas.
Det gäller till exempel bevakning av andra myndigheters fordringar och
fastighetsrättsliga utredningar. Antalet ärenden rörande fastighetsrättsliga
utredningar förväntas under budgetåret 1992/93 bli relativt stort som en
följd av bl.a. bolagiseringen av Domänverket. Efterfrågad information om
fastighetsrättsliga förhållanden kan i många fall hämtas ur material som
finns på Kammarkollegiet men räcker inte detta måste informationen nu-
mera hämtas ur arkiv som förvaras i Riksarkivet. Tjänsten har varit en
myndighetsuppgift på Kammarkollegiet och den har därmed utförts utan
kostnad för den som begärt utredningen. I och med att de äldre delarna av
Kammarkollegiets arkiv numera flyttats över till Riksarkivet är det inte
lika naturligt att uppgiften är en myndighetsuppgift för kollegiet. Kammar-
kollegiets kostnader för dessa arkivutredningar kan komma att bli oskäligt
stora och leda till att annan angelägen verksamhet vid myndigheten måste
prioriteras ned. Jag anser därför att uppgiften att utföra fastighetsrättsliga
arkivutredningar bör avgiftsbeläggas. Grunderna för förslaget att ta ut
avgifter är i övrigt att den som beslutar om en åtgärd också skall svara för
kostnaderna för den. Jag föreslår att Kammarkollegiet bemyndigas att
besluta om avgiftens storlek och att Kammarkollegiet får disponera in-
komsterna från verksamheten. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyn-
digande att avgiftsbelägga servicetjänster som Kammarkollegiet utför åt
andra och meddela föreskrifter om detta i enlighet med vad jag nu anfört.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att besluta föreskrifter om avgifter for
servicetjänster i enlighet med vad jag förordat i det föregående
samt medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet att
meddela bestämmelser om sådana avgifter,

2. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam-
heten inom Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet skall vara i
enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,

3. till Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.

C. Trossamfund m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Statsbidrag till trossamfund, till ekumenisk verksamhet och till restaure-
ring av äldre domkyrkor m.m. anvisas budgetåret 1992/93 under an-
slagen C 1. Stöd till trossamfund m.m. och C 2. Bidrag till återupp-
byggnaden av Katarina kyrka. Sistnämnda anslag är ett engångsanslag
för budgetåret 1992/93.

C 1. Stöd till trossamfund m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

71 122 0001

92 007 OOO2

70 000 000

Reservation

745 5291

1 Anslagen G 1. Bidrag till trossamfund, G 2. Bidrag till ekumenisk verksamhet
och G 3. Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m.

2 Varav 20 000 000 kr engångsanvisning för att stimulera sysselsättningen.

	1992/93	Beräknad ändring 1993/94
	1992/93	Föredraganden
Verksamhetsbidrag	52 260 000
Lokalbidrag	34 486 000	- 22 006 000 1
Utbildningsbidrag	2 080 000
Till regeringens disposition	3 181 000	1 000
Summa	92 007 000	-22 007 000

1 Varav 20 000 000 kr bortfall av engångsanvisning.

Från anslaget betalas statsbidrag till andra trossamfund än Svenska
kyrkan för religiös verksamhet (verksamhetsbidrag), lokaler för sådan
verksamhet (lokalbidrag) och teologiska seminarier m.m. (utbildnings-
bidrag). Föreskrifter om dessa statsbidrag finns i förordningen
(1989:271, ändrad 1989:688 och 786) om statsbidrag till andra trossam-
fund än Svenska kyrkan. I förordningen anges vilka trossamfund som
har bedömts vara berättigade till statsbidrag enligt de grunder som
riksdagen har beslutat (prop. 1988/89:100 bil. 15, bet. 1988/89:KrU10,
rskr. 1988/89:111) och till vilka utbildningar bidrag får beviljas. Ur-
sprungligen betalades statsbidrag endast till församlingar som var an-
slutna till Sveriges firikyrkoråd. Bidrag betalas numera också till

Anglikanska kyrkan, Estniska evangelisk-lutherska kyrkan, de islamiska Prop. 1992/93:100
församlingarna i Sverige, de judiska församlingarna i Sverige, de orto- Bil. 14
doxa och österländska kyrkorna, Katolska kyrkan i Sverige och Ungers-
ka protestantiska kyrkan.

Frågor om bidrag till de i förordningen angivna samfunden prövas av
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Nämnden består av
företrädare för alla dessa samfund. Ledamöterna i samarbetsnämnden
utses av regeringen efter förslag från samfunden.

Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund yrkar att anslaget

räknas upp enligt följande.
Verksamhetsbidrag	+ 11 540 000
Lokalbidrag	+ 11 514000
Utbildningsbidrag	+ 920 000

Samarbetsnämnden framhåller att tillkomsten av nya bidragsberättiga-
de samfund och ökat antal betjänade personer samt kostnaderna för att
genomföra full paritet mellan samfunden kräver en reell uppräkning av
verksamhetsbidraget. Samarbetsnämnden erinrar också om att riksda-
gens kulturutskott (bet. 1991/92:KrU13) uttalat att den anslagsuppräk-
ning som påbörjades budgetåret 1991/92 bör fortsätta under kommande
budgetår. Riksdagen har som sin mening givit regeringen till känna vad
utskottet anfört (rskr. 1991/92:148).

I fråga om lokalbidraget redovisar samarbetsnämnden att den för
budgetåret 1992/93 har att behandla 150 ansökningar motsvarande en
sammanlagd byggkostnad på 513 miljoner kronor. Nämnden räknar
vidare med ett preliminärt bidragsbehov om 10,2 miljoner kronor for
inventarier. Dessutom finns ett medelsbehov på ca 8 miljoner kronor för
tidigare preliminärt beslutade bidrag. För budgetåret 1993/94 räknar
samarbetsnämnden med en byggnadsvolym motsvarande genomsnittet
för de senaste två åren och ett medelsbehov på 46 miljoner kronor.

Den begärda uppräkningen av utbildningsbidraget motiveras bl.a. med
att Örebro missionsskola anhållit att åter bli statsbidragsberättigad.

Ur anslagsposten Till regeringens disposition betalas statsbidrag till de
norska och danska församlingarna i Sverige, till ekumenisk verksamhet
och till restaurering av äldre domkyrkor m.m. Innevarande budgetår har
statsbidrag anvisats till arbeten på Strängnäs domkyrka och Vadstena
klosterkyrka. För budgetåret 1993/94 har domkapitlet i Strängnäs an-
hållit om statsbidrag med 5 680 000 kr for restaureringsarbeten på
Strängnäs domkyrka. Vidare har Växjö kyrkliga samfällighet anhållit
om statsbidrag till arbeten för 18 800 000 kr på Växjö domkyrka.

Föredragandens överväganden

På grund av det ansträngda statsfinansiella läget finner jag det inte
möjligt att i budgetförslaget för nästa budgetår tillgodose riksdagens
önskemål om en fortsatt uppräkning av bidragen till trossamfund. De
besparingskrav som ställts på Civildepartementet har gjort det nödvän-

digt att begränsa kostnaderna även i fråga om stödet till trossamfund.
Beträffande verksamhetsbidraget föreslår jag ett oförändrat anslag. Jag
vill därvid erinra om att trossamfundens kostnader minskar genom den
sänkta arbetsgivaravgiften. Bidrag till de fria trossamfunden betalas
förutom ur förevarande anslag bl.a. ur Allmänna arvsfonden samt ur de
statliga anslagen till bam- och ungdomsverksamhet, folkrörelser och
folkbildning. I samband med utredningsarbetet rörande Svenska kyrkans
framtida ställning kommer möjligheterna att stödja trossamfunden även
på andra sätt än genom direkta ekonomiska bidrag att prövas.

I innevarande års anslag till lokalbidrag ingår ett engångsanslag på 20
miljoner kronor som anvisats av arbetsmarknadspolitiska skäl. Detta
anslag har gjort det möjligt att tidigarelägga 46 byggnadsprojekt med en
beräknad sammanlagd produktionskostnad på ca 176 miljoner kronor
och en sysselsättningseffekt motsvarande ca 150 årsarbeten. Tidigareläg-
gandet av dessa projekt gör att medelsbehovet for lokalbidrag minskar
nästa budgetår.

Med hänvisning till sammanställningen föreslår jag att anslaget förs
upp med 70 000 000 kr.

Inom ramen för lokalbidraget bör minst 3 miljoner kronor reserveras
för handikappanpassning.

Från utbildningsbidraget bör enligt regeringens bestämmande medel
kunna få anvisas också för enstaka utbildnings- och fortbildningsinsatser
för funktionärer inom invandrarsamfund som saknar egna utbildnings-
institutioner i Sverige.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 70 000 000 kr.

D. Konsumentfrågor

D 1. Konsumentverket

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

75 166 000

73 319 000

75 100 000

Konsumentverket är central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor
med uppgift att stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina
resurser samt att stärka konsumenternas ställning på marknaden. I an-
slutning till detta fullgörs de uppgifter som ankommer på Konsument-
ombudsmannen (KO) enligt lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsu-
mentförhållanden, marknadsföringslagen (1975:1418) och produktsäker-
hetslagen (1988:1604). Verket fullgör vidare uppgifter enligt lagen
(1971:1081) om bestämning av volym och vikt, konsumentkreditlagen
(1977:981), konsumentförsäkringslagen (1980:38), prisinformations-
lagen (1991:601) samt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd.

Verkets organisation m.m. framgår av förordningen (1990:1179) med
instruktion för Konsumentverket.

Konsumentverket leds av en generaldirektör som dessutom är Konsu-
mentombudsman. Generaldirektören är ordförande i Konsumentverkets
styrelse. En konsumentteknisk nämnd är knuten till verket med uppgift
att verka för att brukarkrav beaktas vid utveckling och upphandling av
produkter.

Konsumentverket

Konsumentverket anför i sin förenklade anslagsframställning för bud-
getåret 1993/94 bl.a. följande.

1. Verket anser att det inte funnits anledning att på ett mera genom-
gripande sätt ompröva verksamheten. Motivet är att statsmakterna inte
uttalat invändningar mot den fördjupade anslagsframställning som verket
lämnade i augusti 1991. Ett annat skäl har varit att den konsumentpo-
litiska verksamheten är föremål for översyn.

2. Verket hänvisar också till de särskilda skrivelser/rapporter
som lämnats till regeringen beträffande handikappområdet, energi-
området och marknadsövervakningen. Konsumentverkets skrivelse
(C92/263/FOK) redogör för följderna av ett EES-avtal för verkets
marknadsbevakning. Kostnaderna för marknadsbevakningen av leksaker,
personlig skyddsutrustning för privat bruk, textilier och hushållsapparter
beräknas per år uppgå till sammantaget ca 3,5 miljoner kronor. Verket
gör samtidigt bedömningen att det för närvarande inte är möjligt att
göra någon definitiv resurs- och kostnadsberäkning för marknadsbe-
vakningen.

På handikappområdet har Konsumentverket och Handikappinstitutet
gemensamt lämnat förslag (C92/664/FOK) om hur funktionshindrades
och äldres intressen kan tillvaratas i samband med att teknikstyrda
serviceanläggningar införs och används.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

På energiområdet har Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) Prop. 1992/93:100
och Konsumentverket gemensamt föreslagit att en obligatorisk energide- Bil. 14
klaration för hushållsapparater skall införas. En särskild energideklara-
tion för småhus föreslås också.

3. Kravet på kraftfulla insatser för den lokala konsumentverksamheten
framhålls. Verket anför att stödet till kommunerna i deras löpande verk-
samhet måste upprätthållas. Osäkerheten om den långsiktiga utveck-
lingen i kommunerna är fortfarande stor.

4. Under budgetåret 1991/92 startade verket ett försöksprojekt med att
utbilda budgetrådgivare för att ge kommunerna möjlighet att snabbt ut-
veckla budgetrådgivningen. Erfarenheterna av projektet är goda och
kommunernas efterfrågan beräknas vara hög under hela projekttiden.

5. Det finns skäl att understryka det stora behovet av insatser på det
konsumentpolitiska området, inte minst mot bakgrund av den utveckling
av en gemensam europeisk marknad som kräver särskilda tillsynsinsat-
ser och de ekonomiska svårigheter som många hushåll har. Verket bör
mot denna bakgrund och med hänsyn till den pågående översynen av
den konsumentpolitiska verksamheten tilldelas realt oförändrade anslag
för budgetåret 1993/94. Förslaget för budgetåret 1993/94 är 73 319 000
kr.

Föredragandens överväganden

I enlighet med EES-anpassningen har en rad EG-direktiv förts över till
svensk lagstiftning. Den nya lagstiftningen ställer krav på ökade till-
synsinsatser från Konsumentverkets sida. Verkets tillsynsansvar utvidgas
bl.a. till nya områden. Konsumentverket kommer således att bli till-
synsmyndighet för lagar om leksakers säkerhet, farliga livsmedelsimita-
tioner, personlig skyddsutrustning for privat bruk, märkning av textilier
och hushållsapparater samt paketresor.

Inte endast EES-anpassningen medför förändringar i tillsynsverksam-
heten. Nya marknadsförings- och distributionsformer ställer också krav
på insatser från verkets sida. Den gränsöverskridande handeln kan
förväntas skapa situationer där konsumenterna behöver hjälp i frågor
som gäller marknadsföring, köpvillkor och reklamationer. För att kunna
bemöta och tillgodose konsumenternas krav och önskemål kommer det
i många fall att krävas samordnade insatser från tillsynsmyndigheter i
olika länder inom EES-området.

De EG-direktiv som nu överförs till svensk rätt förutsätter föränd-
ringar inte bara i gällande svenska bestämmelser utan även i arbets-
metoderna för marknadsbevakningen. I många av EG-direktiven åläggs
medlemsländerna således att vidta alla nödvändiga åtgärder för att
säkerställa att reglerna följs.

EG-kommissionen har i flera dokument uppmärksammat behovet av
en enhetlig marknadsbevakning som ett led i att garantera produkters
säkerhet och därmed även konsumenternas förtroende för marknaden.
Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) har av regeringen fått i
uppdrag att utreda frågor om marknadsövervakning av produkter. Vilka

slutsatser som SWEDAC :s utredning bör ge upphov till bl.a. i kost-
nadshänseende är ännu oklart. Jag bedömer att vissa av de nya tillsyns-
uppgifter som läggs på Konsumentverket kan finansieras genom om-
prioriteringar. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört och med hän-
visning till utredningen om konsumentpolitikens inriktning, finner jag
for närvarande inte skäl att här föreslå att särskilda medel anslås till
marknadsövervakning på grund av en EES-anslutning.

De hushållsekonomiska frågorna är fortfarande av stor betydelse.
Hushållens ekonomiska situation kommer även i fortsättningen att präg-
las av förändringar. Den kursändring som nu genomförs i svensk politik
och som bygger på marknadsekonomins grunder kommer att påverka
enskilda hushåll. Avregleringen och en ökad konkurrens inom såväl den
privata som den offentliga sektorn är andra faktorer som påverkar hus-
hållens situation. Som jag tidigare har redovisat har Konsumentverket
fått i uppdrag att bedriva en försöksverksamhet med budgetrådgivning
och skuldsanering.

Den lokala verksamheten är viktig. Denna verksamhet ger en bred
kontaktyta med konsumenterna och möjlighet att snabbt, enkelt och
obyråkratiskt hjälpa och stödja konsumenter i olika situationer. Konsu-
mentverket har i ett antal rapporter, i enlighet med regeringens uppdrag
den 27 mars 1991 (C91/676/MA), redovisat hur stödet till den lokala
konsumentverksamheten m.m. kan utvecklas. Jag delar verkets bedöm-
ning att den lokala verksamheten måste få allt tänkbart stöd. Det är
också betydelsefullt att det lämnas information om de positiva effekterna
av verksamheten.

Tidskriften Råd och Rön beräknas att inför budgetåret 1994/95 bli
avgiftsfinansierad.

Många av de frågor som jag nu har berört kommer att behandlas av
den konsumentpolitiska utredningen. I avvaktan på resultatet av utred-
ningen föreslår jag att anslaget till Konsumentverket i stort sett förs upp
med oförändrat belopp. En mindre besparing har tagits ut på verksam-
heten.

Jag konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen avseende Konsumentverket.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av stadiga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Konsumentverket kommer fr.o.m. bud-
getåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Konsumentverket kommer
därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och
medlen under anslaget D 1. förs till detta konto.

Anslaget för Konsumentverket har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen for Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna for
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen for Finansdepartementet (bilaga
1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som
kommer att ställas till Konsumentverkets disposition kommer slutligt

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från Prop. 1992/93:100
det nu budgeterade beloppet. Bil. 14

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Konsumentverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 75 100 000 kr.

D 2. Allmänna reklamationsnämnden

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

12 831 000

12 489 000

13 400 000

Allmänna reklamationsnämnden (ARN) har till uppgift att pröva tvister
mellan konsumenter och näringsidkare rörande varor, tjänster och andra
nyttigheter som tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk, s.k. kon-
sumenttvister, samt att ge rekommendationer om hur tvisterna bör lösas.
Nämnden skall dessutom på begäran av domstol yttra sig i konsument-
tvister. Vidare skall nämnden stödja kommunernas medling i sådana
tvister genom bl.a. utbildning och rådgivning till konsumentvägledare
på lokal nivå. ARN skall också informera konsumenter och närings-
idkare om nämndens praxis.

Nämndens organisation och uppgifter framgår av förordningen
(1988:1583) med instruktion för Allmänna reklamationsnämnden och
förordningen (1991:194) om försöksverksamhet med grupptalan vid
nämnden.

Chef för myndigheten, som har tolv avdelningar, är nämndens ord-
förande. Till nämnden har knutits ett råd med uppgift att bistå ordföran-
den i viktigare frågor om verksamhetens omfattning och inriktning. I
rådet ingår företrädare för konsumenter, näringsidkare och kommuner.

Allmänna reklamationsnämnden

Nämndens resurser är ansträngda och väntetiderna för parterna är fort-
farande långa. Nämndens verksamhet är efterfrågestyrd. Bristande
resurser måste mötas med antingen en begränsning av ärendetillström-
ningen eller en ökning av det finansiella utrymmet. Trots knappa ekono-
miska resurser har nämnden hittills valt att inte inskränka sin verksam-
het på för konsumenterna betydelsefulla områden.

ARN anför i sin förenklade anslagsframställning for budgetåret
1993/94 bl.a. följande. Mot bakgrund av regeringens åtgärd att tillsätta
en kommitté för att göra en översyn av den statliga konsumentpolitiken
föreslås att verksamhetens inriktning och omfattning tills vidare blir
oförändrad. Eftersom nämndens arbete är efterfrågestyrt gör nämnden

den reservationen att en påtaglig ökning av antalet anmälda tvister under Prop. 1992/93:100

perioden kan komma att kräva ett resurstillskott. Bil. 14

Föredragandens överväganden

Nämndens verksamhet utgör en viktig del av konsumentskyddet. Förut-
sättningarna för nämndens verksamhet prövas i den översyn av den
stadiga konsumentpolitiken som görs. Jag anser därför att nämnden bör
ges ett ettårigt ramanslag. En eventuell ökning av antalet anmälda tvis-
ter får finansieras inom ramen för befintligt anslag.

Jag konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen avseende ARN.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
en modell som bör tillämpas. ARN kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94
att tillämpa denna modell. ARN kommer därför att tilldelas ett ränte-
konto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget D 2.
förs till detta konto.

Anslaget för ARN har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnads-
pålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången
till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen
av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till
ARN:s disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade rikt-
linjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 13 400 000 kr.

D 3. Stöd till konsumentorganisationer

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 342 000

2 080 000

2 100 000

Reservation

782 000

Riksdagens beslut om livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, bet.
1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327), innebar att ett särskilt stöd till
ideella konsumentorganisationer inrättades. Syftet med stödet är att
stimulera och stärka konsumenternas möjligheter att utöva inflytande på
livsmedelskedjans olika led i frågor som rör livsmedelspolitiken.

Konsumentverket

Konsumentverket hemställer i sin anslagsframställning om oförändrat
anslag för budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Som jag tidigare har anfört anser jag att konsumentorganisationerna
måste få en större plats i konsumentpolitiken. Det innebär att fler
människor engageras i verksamheten och att de som direkt berörs får
möjlighet att påverka den. Detta bör gälla även andra områden än livs-
medelssektorn. Mot den bakgrunden föreslår jag att medel avsätts for
stöd till såväl sådana ideella konsumentorganisationer som främst är
engagerade på det livsmedelspolitiska området som organisationer med
verksamhet på andra konsumentområden. Medlen skall också kunna
användas för att i ett initialskede stödja och stimulera uppbyggandet av
nya organisationer.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till konsumentorganisationer för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 2 100 000 kr.

D 4. Konsumentforskning

Genom riksdagens forskningspolitiska beslut våren 1990 (prop.
1989/90:90, bet. 1989/90:LU22, rskr. 1989/90:331) anvisades 2 miljo-
ner kronor for konsumentpolitisk forskning under budgetåret 1990/91.
Medel har därefter anvisats även för budgetåren 1991/92 och 1992/93.
Medlen disponeras av Konsumentverket.

Konsumentforskning bedrivs inom ett brett område. Den är bl.a.
inriktad på studier av hushållsekonomi, konsumentteknik, varudistribu-
tion och marknadsrättsliga frågor.

Konsumentverket

Verket menar att det finns stort behov av en ökad konsumentforskning.
Med hänsyn till översynen av det konsumentpolitiska området föreslår
verket inte någon ökning av anslaget nu. Verket förutsätter att frågan
aktualiseras i arbetet med den forskningspolitiska propositionen.

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom Prop. 1992/93:100
området förs upp med oförändrat belopp. Bil. 14

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition om inriktningen av den
framtida forskningspolitiken, till Konsumentforskning for budget-
året 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 1 939 000 kr.

D 5. Bidrag till miljömärkning av produkter

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

2 700 000

3 000 000

5 000 000

Ett harmoniserat nordiskt system för miljömärkning av produkter inför-
des under hösten 1989. Den frivilliga miljömärkningen i Sverige, inom
ramen för detta system, organiseras och drivs av SlS-Standardiserings-
kommissionen i Sverige och leds av Miljömärkningsstyrelsen.

Miljömärkningen skall på sikt i huvudsak finansieras genom avgifter
och ersättningar från de företag som får sina produkter miljömärkta.
Verksamheten befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede som
kräver att medel tillhandahålls över statsbudgeten. T.o.m. budgetåret
1992/93 har sammanlagt 8,6 miljoner kronor anslagits. Statsbidraget är
förenat med återbetalningsskyldighet när verksamheten ger överskott.

SIS-Standardiseringskommissionen i Sverige

Miljömärkningsarbetet har hittills resulterat i att kriterier har fastställts
for 11 produktgrupper, t.ex. pappersprodukter, textila tvättmedel, båt-
motorer samt oljepannor och brännare. Under 1992 har ca 150 svan-
märkta produkter introducerats på den svenska marknaden.

Miljömärkningsstyrelsen beräknar att kriterier för ytterligare 19 pro-
duktgrupper kommer att fastställas under budgetåret 1993/94.

Styrelsen anför att förutsättningen för att en officiell miljömärkning
skall få hög trovärdighet är att kriteriearbetet präglas av hög kvalitet
och höga miljökrav. En bred lansering av miljömärkta produkter krävs
for att konsumenterna skall uppfatta dessa som ett verkligt alternativ.
För att uppnå detta krävs större satsning på både kriterieutveckling och
marknadsföring än vad som sker i dag.

Utgångspunkten för den ursprungliga överenskommelsen mellan staten
och SIS var att miljömärkningen efter en igångsättningsperiod om fem
år och ett villkorligt återbetalningsskyldigt statsbidrag skulle vara själv-
bärande. Denna förutsättning har visat sig orealistisk. Miljömärknings-
styrelsen konstaterar att staten även i fortsättningen måste stå för huvud-
delen av kostnaderna för kriterieutveckling och informationsverksamhet.

För budgetåret 1993/94 bedömer Miljömärkningsstyrelsen behovet av
statsbidrag för sin verksamhet till 7 463 000 kr.

I verksamhetsplanen för 1993 anges att personalen behöver förstärkas
både på handläggar- och expertsidan. Förstärkningen krävs för att
genomföra ökade insatser både i fråga om marknadsföring och utveck-
ling av det nordiska systemet samt för att delta i EG:s expertgrupper.

Samarbete med EG

Ett informellt samarbete med EG:s miljömärkningsverksamhet har
inletts och en överenskommelse om samarbete på expertnivå mellan
EG:s och Nordens kriteriegrupper har träffats.

Miljömärkningsstyrelsen framhåller att en kraftfull svensk miljömärk-
ningsverksamhet kan innebära att positiva svenska bidrag tillförs EG:s
arbete på området.

SIS och Miljömärkningsstyrelsen föreslår att initiativ tas till förhand-
lingar inom ramen för ett EES-avtal om en så snar anslutning till EG:s
miljömärkningssystem som möjligt. Målsättningen bör vara att SIS
miljömärkning utses till s.k. godkännandeorgan ("competent body”)
inom EG:s miljömärkningssystem.

Föredragandens överväganden

De beslut om en frivillig, enhetlig och positiv miljömärkning som riks-
dagen fattade hösten 1989 har nu böljat ge resultat. I dag finns ett stort
antal svanmärkta produkter på marknaden. Syftet med svanmärkningen
är att skapa en officiell och trovärdig miljömärkning av produkter.

SIS bedömer behovet av medel för budgetåret 1993/94 till 7 463 000
kr, en ökning med 4 463 000 kr. Den ursprungliga utgångspunkten var
att verksamheten efter en uppbyggnadsperiod ska bli självbärande. Detta
har visat sig ännu inte kunnat infrias. Främst beror det på att utarbetan-
de av trovärdiga kriterier har visat sig vara mer komplicerat och tids-
krävande än som ursprungligen förutsågs.

En enhetlig officiell miljömärkning är av ett så stort allmänintresse att
verksamheten tills vidare bör få statligt stöd. Jag är därför beredd att
engångsvis anslå extra medel för budgetåret 1993/94 så att insatserna
for marknadsföring och kriteriearbete kan utökas.

EG:s förordning, (EEG) nr 880/92, om miljömärkning kommer att
omfattas av förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett utvidgat EES-
avtal.

Jag ser positivt på att ett samarbete mellan EG och det nordiska sam-
ordningsorganet för miljömärkning har inletts. Det är viktigt att de
nordiska erfarenheterna och ståndpunkterna på kriterieområdet förs in i
EG:s kriteriearbete. Därför bör Miljömärkningsstyrelsen inom ramen
för sitt anslag avsätta särskilda resurser för ett sådant samarbete.

Jag föreslår därför att SIS under budgetåret 1993/94 får ett engångs-
bidrag på 5 000 000 kr för miljömärkning av produkter.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Hemställan

Prop. 1992/93:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till miljömärkning av produkter för budgetåret

Bil. 14

1993/94 anvisa ett anslag på 5 OOO OOO kr.

E. Ungdomsfrågor

E 1. Statens ungdomsråd

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

5 522 000

5 590 000

6 066 000

Statens ungdomsråd har till uppgift att främja fritidsverksamhet och
kulturell verksamhet bland bam och ungdomar samt redovisa utveck-
lingen när det gäller ungdomars villkor i samhället. Rådet handlägger
frågor om stöd till ungdomsorganisationer och skall verka for en
samordning av statliga insatser för ungdomar. Rådet skall också bedriva
utrednings- och informationsverksamhet som rör ungdomars villkor och
föreningslivets utveckling samt följa resultaten av forskning, utveck-
lingsarbete och försöksverksamhet som rör ungdomar.

Ungdomsrådets uppgifter och organisation m.m. framgår av förord-
ningen (1988:1136) med instruktion för Statens ungdomsråd.

Statens ungdomsråds verksamhet skall inriktas på att

- främja fritids- och kulturverksamhet,

- redovisa ungdomars levnadsvillkor och utifrån detta föreslå åtgärder
inom ungdomspolitiken,

- inom sitt ansvarsområde samarbeta med kommunerna,

- hålla goda kontakter med bam- och ungdomsorganisationerna samt
nya ungdomsrörelser,

- bidra till att samordna de statliga insatserna på ungdomsområdet,

- följa upp och utvärdera statliga insatser för ungdomar.

Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena
kultur- och fritidsverksamhet för bam och ungdom, ungdomars upp-
växtvillkor, samarbete med kommunerna, bam- och ungdomsorganisa-
tioner och nya ungdomsrörelser, samordning av statliga insatser för
ungdomar, utvärdering och uppföljning av statliga insatser för ung-
domar samt genomförande av ett reformerat bidragssystem. Uppdel-
ningen stämmer överens med de uppdrag som myndigheten fått i regle-
ringsbrev.

Alla uppdrag som getts till myndigheten har redovisats, men Statens
ungdomsråd påpekar att uppföljningssystemet ännu inte är sådant att
insatta resurser kan relateras till prestationer. Statens ungdomsråd fram-
håller att ett sådant uppföljningssystem är under utarbetande i samråd
med Riksrevisionsverket.

Av resultatredovisningen framgår att Statens ungdomsråd har haft en
ökande ärendetillströmning, bl.a. har antalet ansökningar om särskilt bi-
drag fördubblats. Antalet telefonförfrågningar har också stigit markant.
Genom förbättrade rutiner och vissa rationaliseringar avseende bidrags-

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 14

hanteringen har myndigheten klarat det ökade antalet ansökningar på ett
tillfredsställande sätt.

Rådets utrednings- och informationsenhet har också genomgått en
förändring. Kontakterna med massmedia har ökat och publikationerna
om ungdomars uppväxtvillkor har fått en större spridning.

Ungdomsrådets kunskap har varit efterfrågad av kommunerna och
rådet har lyckats bygga upp ett brett kontaktnät, bl.a. har 70 kommun-
besök genomförts. Detta arbete har finansierats genom projektmedel,
vilket av ungdomsrådet anses som otillfredsställande eftersom dessa
uppgifter ses som ett betydande arbetsområde inom myndigheten.

Statens ungdomsråd har bidragit till en samordning av statliga insatser
för ungdomar genom att ta fram en samlad kunskap om ungdomars vill-
kor inom olika samhällssektorer samt initierat ett samarbete mellan
olika statliga myndigheter i form av konkreta projekt. Det rör sig om
sju samverkansprojekt med sammanlagt tolv andra statliga myndigheter.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

Statens ungdomsråd har varit föremål for översyn. Utredningen om
översyn av statens insatser inom bam- och ungdomsområdet, den s.k.
STUNS-kommittén (C 1991:06) har i sitt betänkande (SOU 1992:54)
Mer for mindre - nya styrformer för bam- och ungdomspolitiken lagt
ett förslag om en tydligare inriktning på uppföljning, utvärdering och
erfarenhetsspridning.

I sin förenklade anslagsframställning anför Statens ungdomsråd att
verksamheten bör inriktas på det sätt som STUNS-kommittén föreslagit.
Vidare föreslår ungdomsrådet att den statliga administrationen av stödet
ur Allmänna arvsfonden till ungdomsorganisationerna bör föras över till
myndigheten. Statens ungdomsråd pekar vidare på behovet av nyinköp
av datorer och fasta tjänster för myndighetens kommunkontakter.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94
bör ligga fast.

Resurser: Ramanslag 1993/94 6 066 000 kr

Övrigt: Särskilda direktiv med anledning av betänkandet
(SOU 1992:54) Mer för mindre - nya styrformer för bam- och ung-
domspolitiken kommer att utfärdas för myndigheten.

Resultatbedömning

Statens ungdomsråds årsredovisning visar enligt min mening att verk-
samheten bedrivs effektivt och att de uppsatta målen har uppnåtts.
Statens ungdomsråd är en liten och flexibel myndighet som har kunnat
hantera de arbetsuppgifter som förändringarna i omvärlden medfört.

Jag kan också konstatera att Riksrevisionsverket inte har haft några
invändningar i revisionsberättelsen avseende Statens ungdomsråd. Pröv-
ningen har dock begränsats till en bedömning av fullständighet och
dokumentation. Genom att Statens ungdomsråd får ett ramanslag och att
myndigheten inför ett nytt redovisningssystem blir det möjligt att göra
en mer tydlig bedömning av kostnadseffektiviteten.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Statens ungdomsråd kommer fr.o.m.
budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Statens ungdomsråd
kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret
och medlen under anslaget E 1. tillförs detta konto.

Anslaget för Statens ungdomsråd har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga
1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som
kommer att ställas till Statens ungdomsråds disposition kommer slutligt
fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från
det nu budgeterade beloppet.

Statens ungdomsråds arbete gentemot kommunerna har utförts för-
tjänstfullt och jag avser att inom kort återkomma till regeringen med
förslag om att ge ungdomsrådet ett särskilt uppdrag avseende det ar-
betet. När det gäller behovet av nyinvestering i datorer kommer Statens
ungdomsråd att tilldelas en låneram hos Riksgäldskontoret.

Hanteringen av stödet ur Allmänna arvsfonden övervägs i samband
med beredningen av 1991 års arvsfondsutrednings betänkande (SOU
1992:120) Allmänna arvsfonden.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Slutsatser

Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i
1991 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94.

Jag bedömer att myndighetens arbete varit framgångsrikt och att goda
förutsättningar finns för att verksamheten skall kunna bedrivas i nuva-
rande omfattning med de resurser jag beräknat för budgetåret 1993/94.

Särskilt är arbetet med att inspirera till insatser genom kunskaps- och
erfarenhetsspridning till kommuner och föreningsliv av stor betydelse.

Med anledning av STUNS-kommitténs betänkande (SOU 1992:54)

Mer for mindre - nya styrformer för bam- och ungdomspolitiken avser 99

jag att inom kort föreslå regeringen att utfärda särskilda direktiv för

myndigheten. Direktiven skall avse en utvärdering med avrapportering
under loppet av år 1993 som underlag för en fördjupad prövning från
regeringens sida i 1994 års budgetproposition.

Jag förutsätter också att resultatredovisningen i årsredovisningen för
budgetåret 1992/93 skall innehålla sådan resultatinformation att t.ex.
nyckeltal som produktivitetsmått och styckkostnader ingår i underlaget.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens ungdomsråd för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 6 066 000 kr.

E 2. Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

101 423 000

102 008 000

110 084 000

Reservation

1 419 817

Från anslaget utbetalas bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet
enligt förordningen (1991:370) om statsbidrag till ungdomsorganisa-
tioner.

Statens ungdomsråd

Statens ungdomsråd svarar för fördelningen av statsbidrag till bam- och
ungdomsorganisationerna. Ungdomsrådet har av regeringen fått i upp-
drag att se över målen för statsbidragen samt att kartlägga bam- och
ungdomsorganisationernas arbetsvillkor och föreslå åtgärder som även
på andra sätt än genom det ekonomiska stödet stärker deras möjlighet
att bedriva och utveckla sin verksamhet. Uppdragen redovisades till
regeringen i december 1992.

I sin anslagsframställning föreslår Statens ungdomsråd en höjning av
anslaget med 23 542 000 kr.

Föredragandens överväganden

Bam- och ungdomsorganisationerna fyller en viktig funktion i vårt
samhälle. Syftet med det statliga stödet är att främja en demokratisk
fostran genom barns och ungdomars engagemang i föreningslivet samt
att medverka till en meningsfull fritid för bam och ungdomar. Stödet
skall också främja jämställdhet och jämlikhet mellan olika ungdoms-
grupper samt uppmuntra fler bam och ungdomar att delta i föreningsliv.

Den 1 juli 1991 trädde ett nytt bidragssystem i kraft (1991:370). Detta
utgjorde det första steget mot ett mer målrelaterat bidragssystem. Över-
väganden sker för närvarande om hur målen för det statliga stödet
ytterligare skall kunna konkretiseras. Särskild vikt läggs vid metoder för

100

att förbättra utvärdering och uppföljning av stödet. Vidare sker en
samlad översyn av bidragen till ideella organisationer av en särskild
utredare (C 1992:05). Med anledning av detta pågående arbete föreslås
inte i år någon förändring av bidragssystemet.

Det är enligt min mening mycket viktigt att stödja ungdomars eget
engagemang och ansvarstagande. Jag föreslår därför att ungdomars egna
organisationer bör prioriteras. Dessutom bör nya ungdomsrörelser
stödjas.

Det är vidare enligt min uppfattning angeläget att särskilt stödja
generationsövergripande verksamhet. Jag återkommer med förslag i
denna fråga under anslaget F 4. Stöd till ideell verksamhet.

Mot bakgrund av många ungdomars allt svårare situation i samhället
ökar betydelsen av stöd till positiva sysselsättningar. Jag ser det som en
viktig signal från vuxensamhället att stödja ungdomars egna initiativ,
varför jag föreslår en ökning av anslaget.

Särskilt unga flickor behöver stöd och uppmuntran för att engagera
sig i föreningslivet. Jag föreslår därför att 3 000 000 kr särskilt skall
riktas till insatser för flickor.

Särskilda insatser behöver också göras för att stimulera en utveckling
av kommunernas ungdomsverksamhet och jag föreslår att 1 000 000 kr
anvisas för detta ändamål. Vidare bör utrednings- och utvecklingsarbetet
när det gäller ungdomars villkor i samhället intensifieras. Detta är
angeläget bl.a. mot bakgrund av tendenser till ökade generationsskill-
nader i samhället. Medel för denna verksamhet uppskattas till
2 000 000 kr. Härutöver anvisas 1 000 000 kr för aktiviteter inom ung-
domsområdet. Dessa medel bör disponeras av regeringen.

För budgetåret 1992/93 innefattar anslaget en engångsanvisning på
4 700 000 kr för att reglera ett tidigare förslagsanslag, det s.k. lokala
aktivitetsstödet. Den reella ökningen av anslaget i årets budget föreslås
därmed bli 12 776 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.
för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
110 084 000 kr.

E 3. Stöd till internationellt ungdomssamarbete

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

4 050 000

7 212 000

7 950 000

Reservation

Från anslaget utbetalas stöd till Landsrådet for Sveriges ungdomsorga-
nisationer (LSU) och Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte samt
kostnader i samband med Sveriges medverkan i EG:s ungdomsutbytes-
program Ungdom för Europa.

101

8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 14

Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer

Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) samlar ett 70-tal
medlems- och observatörsorganisationer. Landsrådets verksamhet rör
ungdomssamarbete inom Norden, Europa och med tredje världen.

De senaste årens omvälvande händelser i Europa gör att LSU arbetar
mycket med att skapa och förmedla kontakter mellan ungdomar och
deras organisationer i Europa. LSU vill vidare utveckla kunskapen om
och kontakterna med Asien, aktivt stödja bildandet av demokratiska
ungdomsorganisationer i Afrika samt utveckla arbetet och kontakterna
med Latinamerika och Mellanöstern.

Under år 1992 har LSU:s ändamålsparagraf ändrats till att även gälla
nationellt arbete. Syftet med detta är bl.a. att utveckla relationerna med
riksdag, regering och myndigheter samt sprida en positiv bild till
allmänheten om ideella och demokratiskt uppbyggda ungdomsorganisa-
tioners betydelse för bam och ungdomar.

LSU har äskat 2 002 000 kr for budgetåret 1993/94, varav 300 000 kr
för nationell verksamhet och 200 000 kr som kompensation för skatte-
reformen. Detta innebär en ökning med 598 000 kr.

Föredragandens överväganden

Ungdomsorganisationernas internationella verksamhet är av stor be-
tydelse. Den ökande internationaliseringen bör avspeglas också i organi-
sationernas arbete. Det är viktigt att det ges möjligheter för svenska
ungdomar att knyta kontakter med de nya ungdomsorganisationer som
bildats i Ost- och Centraleuropa. Vidare är det väsentligt att LSU
genom de svenska ungdomsorganisationerna kan stimulera till diskussio-
ner om Europa, både genom kunskapsförmedling och deltagande i olika
europeiska ungdomsaktiviteter. Jag lägger också särskild vikt vid att
intresset för och kunskapen om tredje världen vidmakthålls och upp-
muntras. Jag har i anslaget också beräknat medel för att möjliggöra
LSU:s expertmedverkan vid Europarådets styrkommittémöten.

Jag har förståelse for LSU:s medlemsorganisationers vilja att sam-
arbeta också i nationella frågor, men avser inte att under anslaget före-
slå medel för detta ändamål.

Jag föreslår att medel till den verksamhet med internationell anknyt-
ning som bedrivs av Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer
anvisas med ett belopp av 1 450 000 kr.

Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte

Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte bildades i februari 1990 av
staten, Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer och Riksidrotts-
förbundet. Stiftelsens uppgift är att främja internationellt ungdomsut-
byte. Stiftelsen skall därvid bl.a. svara för utvecklingen av det svenska
ungdomskortet, vilket nu sker genom ett helägt aktiebolag.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

102

Ett nationellt informationssystem kring ungdomsutbyte är under upp-
rättande. Inom ramen för detta har stiftelsen fått i uppdrag att upprätta
en central informationsdatabas. Arbetet bedrivs i samarbete med Sikeå
SK i Robertsfors och Eskilstuna kommun.

Stiftelsen ansvarar för genomförandet av den svenska medverkan i
EG:s ungdomsutbytesprogram Ungdom för Europa. Detta inkluderar
både informationsinsatser till ungdomsorganisationerna och administra-
tionen av programmet.

Stiftelsen har vidtagit förberedelser för att införa ett utbytesprogram
med tredje världen, kallat World Youth of Sweden. Programmet är
inspirerat av ett kanadensiskt utbytesprogram och går ut på att ung-
domar från Sverige och tredje världen skall samarbeta i volontärprojekt
i de respektive länderna.

Stiftelsen har äskat medel uppgående till 10 000 000 kr för budgetåret
1993/94, inklusive programkostnader för World Youth of Sweden och
administrationskostnader för Ungdom för Europa-programmet.

Föredragandens överväganden

Det databaserade informationssystemet bör få fortsätta att utvecklas.
Stiftelsen skall under hösten 1993 till regeringen komma in med en
utvärdering av hur uppbyggnaden och användningen av systemet går.
Av särskild vikt är att systemet sprids över hela landet.

Jag ser med tillfredsställelse på att det nu finns förslag om att ut-
veckla kontakterna med tredje världen, genom World Youth of Sweden-
programmet. Medel för försöksverksamhet har tidigare beräknats under
tredje huvudtiteln. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet
Svensson.

När det gäller Ungdom för Europa-programmet återkommer jag till
detta senare.

Jag föreslår att medel till Stiftelsen för Internationellt Ungdomsutbyte
anvisas med ett belopp på 2 500 000 kr.

Ungdom för Europa

EG:s ungdomsutbytesprogram Ungdom för Europa går ut på att stimule-
ra kontakter och resande för ungdomar vid sidan av skol- och universi-
tetsutbytet. Syftet är att stimulera till ökat ungdomsutbyte och att ge
ungdomar en europeisk identitet. Detta nås genom att ungdomar får
förstahandsinformation om den ekonomiska, sociala och kulturella
situationen i ett annat land. Samtidigt grundläggs goda möjligheter till
samarbete mellan ungdomsgrupper i olika länder.

Programmet riktar sig till ungdomar mellan 15 och 25 år. Det slås
fast att ungdomarna själva ska vara aktiva i såväl planering som genom-
förande. Företräde ges till ungdomar som av sociala, ekonomiska eller
geografiska skäl har små möjligheter att delta i andra ungdomsutbytes-
program.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

103

Föredragandens överväganden

Ett EES-avtal (prop. 1992/93:170 bil. 12 s. 6, bet. 1992/93:EU1, rskr.
1992/93:18) ger Sverige möjlighet att bli medlem i Ungdom för Europa
fr.o.m. ikraftträdandet av avtalet. Det är glädjande att kunna erbjuda
svenska ungdomar möjlighet att delta i utbytet. Jag har försäkrat mig
om att utbyte med länderna i EES-området kan påbötjas redan från och
med 1993. Även andra delar av ungdomssamarbetet kommer att påver-
kas av EG:s initiativ på ungdomsområdet. Nya förslag väntas bli klara
under våren 1993 i samband med att de utvärderingar av ungdoms-
programmen som EG nu genomför blir färdiga. Jag avser att under
budgetåret 1993/94 ta initiativ till insatser när det gäller information till
ungdomar om EG och EES-avtalet inför den kommande folkomröst-
ningen om svenskt EG-medlemskap.

För ungdomsutbyte med EES-ländema, medlemsavgift och handlägg-
ning av programmet samt för nationella informationsinsatser krävs
särskilda medel. Jag har för detta beräknat ett medelsbehov om
4 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till internationellt ungdomssamarbete för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 7 950 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

104

F. Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor m.m.

F 1. Lotterinämnden

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

4 197 715

2 129 000

2 200 000

Lotterinämnden är central förvaltningsmyndighet för frågor om tillämp-
ning av lotterilagen (1982:1011, ändrad senast 1989:274).

Nämnden har bl.a. till uppgift att som sista instans pröva överklagan-
de av beslut i lotteriärenden av kommuner och länsstyrelser, pröva
ärenden om tillstånd till riksomfattande lotterier samt meddela föreskrif-
ter och rekommendationer för tillämpningen av lagstiftningen.

Vidare skall nämnden i övrigt verka för en ändamålsenlig tillsyn över
och kontroll av efterlevnaden av lotteribestämmelsema, bl.a. genom
utbildning.

Lotterinämndens organisation m.m. framgår av förordningen
(1988:1135) med instruktion för Lotterinämnden.

Lotterinämnden

Lotterinämnden har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser
resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena
utbildning, typgodkännande, spelkontroll, förvaltningskostnader och
kompetensutveckling. Verksamhetsindelningen är ny fr.o.m. budgetåret
1991/92 varför jämförelsesiffror från tidigare år inte har varit möjliga
att ta fram.

Nämnden har under verksamhetsåret 1991/92 genomfört ett stort antal
utbildningar för bl.a. kommunala tjänstemän i enlighet med de mål som
har uppställts.

Under verksamhetsåret har nämnden utfärdat 63 bevis om typgod-
kännanden av förslutna lotter, bingobrickor och kontrollutrustning för
bingospel.

Lotterinämnden har under verksamhetsåret tagit över kontrollen av
kasinospelen frånsett ett mindre antal som enligt gamla tillstånd fort-
farande kontrolleras av länsstyrelser. Verksamheten har i inlednings-
skedet huvudsakligen inneburit rekrytering och utbildning av kontrollan-
ter.

Lotterinämnden menar att den inte med tillgängliga resurser kunnat
sköta tillsynsverksamheten på ett tillfredsställande sätt varför denna har
fått stå tillbaka för annan mindre kostnadskrävande verksamhet. Vidare
menar nämnden att vissa ärenden tar förhållandevis stora resurser i an-
språk och att nämnden därför behöver se över handläggningsrutinema
ytterligare.

Den totala ärendemängden har fördubblats i förhållande till tidigare
år. Ökningen beror på att spelkontrollverksamheten är en ny uppgift för
nämnden fr.o.m. budgetåret 1991/92.

105

Resultatredovisningen pekar på att nämndens mål i stort sett har upp-
nåtts.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Övergripande mål De övergripande mål som gäller for treårsperioden 1991/92-1993/94 bör ligga fast. Regeringen har den 10 september 1992 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för perioden 1991/92-1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95.
Resurser: Ramanslag 1993/94	2 200 000 kr
Planeringsram:
1993/94 2 200 000 kr	1994/95 2 200 000 kr

Resultatbedömning

Lotterinämndens årsredovisning visar, enligt min mening, att verksam-
heten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås.
Emellertid finns det, bl.a. beroende på den nya indelningen i verksam-
hetsgrenar, ännu inte underlag for att göra en bedömning av effektivite-
ten och kvaliteten inom de olika verksamhetsgrenarna över en längre
tid.

Nämnden menar att den med tillgängliga resurser inte kan sköta till-
synsverksamheten på ett tillfredsställande sätt. Lotteriutredningen över-
lämnar inom kort sitt slutbetänkande (SOU 1992:130) Vinna eller för-
svinna? Folkrörelsernas lotterier och spel i framtiden. Utredningen
föreslår bl.a. att Lotterinämndens tillsynsroll skall förstärkas. Betänkan-
det kommer att remissbehandlas.

Jag delar nämndens bedömning att handläggningsrutinema bör ses
över för särskilt tidskrävande ärenden.

Jag konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen avseende Lotterinämnden.

106

Slutsatser

Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fest i
1991 års budgetproposition bör gälla även budgetåret 1993/94. Lotteri-
nämndens verksamhet följer på ett tillfredsställande sätt de riktlinjer
som är festlagda. En prolongering av gällande riktlinjer som omfattar
ytterligare ett budgetår utöver slutåret 1993/94 har gjorts. Jag anser
även att det finns skäl att avvakta regeringens beslut avseende Lotteriut-
redningens betänkande (SOU 1992:130) som bl.a. rör nämndens fram-
tida verksamhet.

Jag förutsätter att årsredovisningen för budgetåret 1992/93 skall inne-
hålla sådan information som gör det möjligt att dels mäta resultaten
över tid inom de olika verksamhetsgrenarna dels mäta kvaliteten över
tid i utfört arbete.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
en modell som bör tillämpas. Lotterinämnden kommer fr.o.m. bud-
getåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Lotterinämnden kommer
därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och
medlen under anslaget F 1. förs till detta konto.

Anslaget för Lotterinämnden har budgeterats utan hänsyn till de tekni-
ska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidig-
are denna dag redovisats av chefen for Finansdepartementet (bilaga 1,
Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som
kommer att ställas till Lotterinämndens disposition kommer slutligt
fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från
det nu budgeterade beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lotterinämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 2 200 000 kr.

F 2. Stöd till kooperativ utveckling

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

5 000 000

5 200 000

4 500 000

Reservation

Från anslaget betalas kostnader för stöd till kooperativ utveckling.
Kooperativa rådet beslutar enligt regeringens föreskrifter om stöd från
anslaget.

Sedan 1986 har ett nätverk av kooperativa utvecklingscentrum byggts
ut runt om i landet. Dessa sprider information om kooperativa idéer och

107

verksamhetsformer samt ger stöd och råd till dem som vill starta koope-
rativ.

De lokala kooperativa utvecklingscentrumen (LKU) fungerar i många
fall som spjutspetsar för kooperativt utvecklingsarbete. Ännu finns inte
ett LKU i varje län men antalet ökar varje år. Varje LKU arbetar uti-
från sina speciella förutsättningar. Statens ekonomiska stöd som sedan
år 1991 i huvudsak utgår som ett kontraktsbundet stöd för gratis infor-
mation och rådgivning till allmänheten förutsätter finansiering på annat
sätt med minst lika mycket. Finansieringen klaras med medlemsavgifter
från de etablerade kooperativa företagen och ofta också från kommuner,
landsting, länsstyrelser och enskilda medlemmar samt från uppdrag av
konsultkaraktär. I vissa fall tillkommer också rena bidrag från främst
kommuner och landsting. Uppdragsdelen har med åren i allmänhet blivit
större. Erfarenheterna visar, som man kan förvänta, att där det finns ett
livaktigt och väl fungerande LKU, där blomstrar också den kooperativa
utvecklingen.

Även om inte statens ekonomiska stöd är helt avgörande för utveck-
lingscentrumens fortbestånd utgör det ändå en väsentlig del av finan-
sieringen. Statens totala anslag för kooperativ utveckling har de senaste
två åren ökat obetydligt samtidigt som antalet utvecklingscentrum ökat.
Detta innebär att flera skall dela på samma medel vilket i sin tur på sikt
ger en urholkad ekonomi. Lösningen på problemet kan vara samverkan
mellan olika aktörer på rådgivarplanet, t.ex. utvecklingsfond, kommunal
näringslivssekreterare och nyföretagscentrum.

Under budgetåret har fördjupade kontakter inletts mellan Kooperativa
rådet och andra myndigheter som på olika sätt har kontakter med små-
företagsbildning och arbetsmarknad. Samfinansierade projekt har kom-
mit till stånd med Glesbygdsmyndigheten och rådet. Ytterligare försök
till samprojekt med även andra myndigheter har initierats.

Enligt regeringens beslut i regleringsbrevet för innevarande budgetår
skall stödet till kooperativ utveckling utvärderas i så god tid att rege-
ringen kan ta ställning till resultatet inför 1994/95 års budgetarbete.
Behovet av utvärdering är främst föranlett av den omläggning av stödet
till kooperativ utveckling som skedde fr.o.m. 1991/92 års budget. Om-
läggningen innebär att stödet till de kooperativa utvecklingscentrumen
mer är att betrakta som ett kontraktsbundet uppdrag än ett traditionellt
statsbidrag. Enligt avtalen skall de lokala kooperativa utvecklingscent-
rumen bedriva gratis rådgivning och upplysning till allmänheten om den
kooperativa företagsformen. Rådgivningen skall ha en viss omfattning
och kvalitet. Det stadiga stödet motiveras främst av att det skall mot-
svara den kostnadsfria rådgivning som utvecklingsfonderna ger om
andra företagsformer.

Föredragandens överväganden

Jag anser det mycket värdefullt om människorna själva tar ett större
ansvar för sin välfärd genom att organisera sig i kooperativa företag.
Det är också positivt att många som inte tidigare haft en tanke på att

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

108

starta egna foretag genom samarbete med andra för att tillgodose ge- Prop. 1992/93:100
mensamma behov finner det attraktivt att bilda kooperativa småföretag. Bil. 14
Den utvecklingen är inte minst glädjande i fråga om kvinnligt företagan-
de. Det samarbete som under det senaste året inletts på flera håll mellan
LKU, utvecklingsfond, nyföretagarcentrum, länsstyrelse m.fl. organ för
företagsutveckling finner jag också mycket glädjande.

Trots denna principiella inställning tvingas jag konstatera att den sam-
hällsekonomiska utvecklingen är sådan att även stödet till de lokala ut-
vecklingscentrumen minskar något under budgetåret 1993/94.

De positiva effekterna av kooperativt småföretagande har också i stor
utsträckning gjort sig gällande i det regionala utvecklingsarbetet. Lik-
som for budgetåret 1991/92 kommer jag i samråd med chefen för
Arbetsmarknadsdepartementet föreslå regeringen att medge att vissa
medel ur anslagen för regionalpolitik får användas för stöd till koopera-
tiv utveckling.

Det är min avsikt att de medel som, under anslaget A 2. Utredningar
m.m., beräknas för utveckling av den ideella sektorn också skall kunna
användas för lokala kooperativa utvecklingsprojekt.

Samarbetet kring kooperativa frågor mellan Sverige och EG-ländema
har under året utvecklats främst inom den europeiska organisationen
Club Européen De 1’Economic Sociale (C.E.D.E.S) med säte i Bryssel.
EG-kommissionen har under året arbetat vidare med bl.a. förslaget till
en stadga for europeiska kooperativa företag. Tidsplanen med beräknat
ikraftträdande av stadgan den 1 januari 1993 har dock av olika skäl inte
kunnat hållas.

Kooperativt företagande har i många av EG-ländema hög prioritet och
betonas också av EG-kommissionen som en företagsform likställd med
andra. Jag anser det väsentligt att utveckla samarbetet med EG-ländema
kring de kooperativa företagsformerna och även fortsättningsvis noga
bevaka det utvecklingsarbete som bedrivs av EG-kommissionen och
andra internationella organ.

Jag beräknar anslagsbehovet för stöd till kooperativ utveckling under
budgetåret 1993/94 till 4 500 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1993/94

anvisa ett reservationsanslag på 4 500 000 kr.

F 3. Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

94 490 643

135 000 000 *

85 000 000

Varav engångsanvisning 30 000 000 kr.

109

Från anslaget betalas dels bidrag till allmänna samlingslokaler och efter- Prop. 1992/93:100
gifter av statslån för allmänna samlingslokaler enligt forordningen Bil. 14
(1989:288) om stöd till allmänna samlingslokaler och motsvarande äldre
bestämmelser, dels bidrag till riksorganisationerna för samlingslokaler.
Från anslaget betalas även bidrag enligt förordningen (1987:317) om bi-
drag till handikappanpassning av folkparksteatrar.

Enligt förordningen om stöd till allmänna samlingslokaler lämnas
statligt stöd till sådana allmänna samlingslokaler som behövs för det
offentliga livet och de kulturella strävandena inom orten. Stödet lämnas
i form av bidrag eller eftergift av äldre statslån.

Bidrag till allmänna samlingslokaler kan lämnas till aktiebolag, stiftel-
ser eller föreningar som är fristående från kommuner och kommunala
företag. Bidrag lämnas för ny- och ombyggnad av samlingslokaler samt
för köp av samlingslokaler. Vid nybyggnad lämnas bidrag med 50
procent av den godkända kostnaden för ytor upp till 1 000 m2. För ytor
därutöver upp till 2 000 m2 lämnas bidrag med 30 procent. För bidrag
krävs det att kommunen lämnar bidrag med minst 30 procent av kost-
naderna. För köp samt för ombyggnad och andra upprustningsåtgärder
lämnas bidrag efter samma grunder och med samma bidragsandelar som
för nybyggnad. För handikappanpassning som utförs utan samband med
andra bidragsberättigade åtgärder lämnas bidrag med högst 165 000
kronor.

Enligt förordningen om bidrag till handikappanpassning av folkparks-
teatrar lämnas bidrag för teatrar som uppförts eller byggts om med stöd
av bygglov som beviljats före den 1 juli 1977. Bidrag lämnas till skäliga
kostnader för åtgärderna, normalt dock högst med 100 000 kr.

Stödet enligt de båda förordningarna handläggs inom Boverket av en
av regeringen utsedd Samlingslokaldelegation.

För vaije budgetår fastställer riksdagen en ram för beslut om bidrag
för ny- och ombyggnad av allmänna samlingslokaler eller för köp av
sådan lokal samt en ram för beslut om bidrag för handikappanpassning
av folkparksteatrar. Ramen för beslut om bidrag för allmänna samlings-
lokaler under budgetåret 1992/93 uppgår till 46 miljoner kronor. Bidrag
för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler får lämnas utan
rambegränsning. Ramen for beslut om bidrag for handikappanpassning
av folkparksteatrar under budgetåret 1992/93 uppgår till 1,5 miljoner
kronor.

Riksdagen har av sysselsättningsskäl anvisat en engångsanvisning för
1992/93 om 30 miljoner kronor för bidrag för åtgärder som kan få stöd
redan enligt dagens regler samt för underhålls- och reparationsarbeten
av annat slag på allmänna samlingslokaler.

Boverket

Anslagsframställning

Samlingslokaldelegationen hade den 1 juli 1992 inneliggande 182 ansök-
ningar om bidrag till köp, nybyggnad och ombyggnad av allmänna sam-
lingslokaler till en sammanlagd kostnad av ca 1 000 miljoner kronor.

110

Dessutom hade delegationen vid förhandsgranskning godtagit 22 projekt
till en total kostnad av ca 70 miljoner kronor. Under budgetåret
1991/92 har nya beslut om bidrag meddelats för 14 samlingslokaler.
Mot ramarna har avräknats bidrag i nya ärenden med totalt 38 miljoner
kronor. Resterande ramutrymme har disponerats för utökningar i sam-
band med slutliga beslut. När det gäller den anvisade engångsanvisning-
en om 30 miljoner kronor kan sysselsättningseffekten på arbetsmarkna-
den uppskattas till 5 - 6 årsarbeten per statlig bidragsmiljon. Under de
första höstmånaderna har hela bidragsbeloppet fördelats och gett upphov
till ca 170 årsarbeten. Vidare har Arbetsmarknadsstyrelsen för bud-
getåret 1992/93 anvisats 50 miljoner kronor vilka får användas av Bo-
verket. Dessa medel har fördelats under hösten.

Boverket föreslår att ramen för beslut om bidrag för ny- och ombygg-
nad m.m. av samlingslokaler under budgetåret 1993/94 utökas till 52
miljoner kronor för att uppnå den tidigare beslutsramens nivå. Boverket
anmäler att det finns beredskap i ansökningskön för att av sysselsätt-
ningsskäl erbjuda byggmarknaden ytterligare objekt, om medel ställs till
förfogande.

I fråga om bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrama
föreslår verket att ramen sänks från 1,5 miljoner kronor till 0,8 miljo-
ner kronor med hänsyn till att endast en mindre del av ramen har ut-
nyttjats. Vidare föreslår verket att högsta bidragsbelopp per teater höjs
från 100 000 kr till 165 000 kr, vilket kan ske antingen genom en änd-
ring i förordningen om bidrag till handikappanpassning av folkparks-
teatrar eller genom att denna förordning upphävs och reglerna om bi-
drag till folkparksteatrar förs in i förordningen avseende samlingsloka-
ler.

Boverket föreslår vidare att bidrag till riksorganisationerna lämnas
med oförändrade 3,5 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.

Slutligen föreslår Boverket att förordningen om stöd till allmänna
samlingslokaler ändras så att återbetalning av bidrag kan krävas helt
eller delvis, om samlingslokalen övergår till annan användning inom 25
år från utbetalningen av stödet.

Kartläggning av effekterna av stödet

Regeringen gav i beslut den 27 februari 1992 (C92/178/FOK) Boverket
i uppdrag att kartlägga effekterna av det statliga stödet till allmänna
samlingslokaler.

Enligt en till beslutet fogad promemoria skulle Boverket besvara
frågor om hur lokalförsörjningen ser ut fördelad på regioner, vilken
ålder och standard lokalerna har, hur investeringar och drift finansieras,
hur lokalerna utnyttjas samt hur det avgörs om det finns behov av nya
lokaler. I beslutet uttalades att regeringen med utgångspunkt i Boverkets
redovisning skulle komma att pröva behovet av en fördjupad studie i
fråga om stödets effektivitet och måluppfyllelse.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

111

Boverket presenterade resultatet av kartläggningen i en rapport som
avlämnades till Civildepartementet den 31 augusti 1992. Sammanfatt-
ningsvis har kartläggningen gett följande resultat.

Det finns i dag drygt 3 400 foreningsägda allmänna samlingslokaler i
landet. Den genomsnittliga storleken på lokalerna är mindre än 500 m2.
De ca 1 600 lokaler som är belägna i landsbygdsmiljö har en genom-
snittlig storlek på 250 m2. De ca 1 350 lokaler som är belägna i små-
tätorts- och förortsmiljö har en genomsnittlig storlek på drygt 600 m2
och de ca 450 lokaler som är belägna i stadsmiljö har en genomsnittlig
storlek på drygt 1 100 m2. En tredjedel av lokalbeståndet är i gott
skick, en tredjedel är i acceptabelt skick och en tredjedel är i mindre
gott skick. Ca 60 procent av lokalerna behöver handikappanpassas.
Flertalet lokaler är beroende av stöd från samhället. Med få undantag
förekommer inte någon lokalförsöijningsplanering i kommunerna.

Rapporten avslutas med bl.a. följande reflexioner. I den s.k. sam-
lingslokalkön för bidrag ligger medelstorleken på de lokaler för vilka
bidrag söks på mellan 400 och 500 m2. När de 183 ansökningar om
bidrag som finns i Boverkets kö har realiserats har de 50 största lokal-
erna med en sammanlagd totalkostnad om 750 miljoner kronor för-
brukat 1,5 gånger mer av stödet än de återstående 133 lokalerna i kön.
Det kan enligt Boverkets uppfattning finnas skäl att särskilt prioritera
stödet till den normala samlingslokalen på upp till 500 m2.

Föredragandens överväganden

Vad beträffar ramen för beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler
har Boverket föreslagit en återgång till tidigare nivå, 52 miljoner kro-
nor. Jag kan inte biträda verkets förslag i detta avseende. Mot bakgrund
av det statsfinansiella läget förordar jag att ramen för budgetåret
1993/94 fastställs till 45 miljoner kronor.

Det statsfinansiella läget kommer sannolikt att medföra att stödet till
allmänna samlingslokaler måste bli begränsat även under kommande år.
Det är därför angeläget att stödet får en sådan utformning att effektivite-
ten och måluppfyllelsen förbättras. Resultatet av Boverkets kartläggning
visar att det t.ex. kan finnas anledning att se över metoderna att priori-
tera mellan olika projekt. En översyn kan emellertid inte begränsas till
denna fråga utan bör innefatta en analys av stödet och efter vilka prin-
ciper det i framtiden bör kunna ges.

Jag avser därför att föreslå regeringen att en utredare tillkallas som
skall se över stödet till allmänna samlingslokaler, inbegripet stödet till
handikappanpassning av folkparksteatrar.

Den begränsade tillgången på medel för stöd gör det angeläget att
stödet går till sådana projekt som är mest angelägna med hänsyn till
syftet med stödet. Det bör t.ex. undersökas om det kan vara lämpligt att
införa en viss prioritering mellan å ena sidan om- och tillbyggnad och å
andra sidan nybyggnad samt mellan stora och små lokaler. Vidare kan
det visa sig ändamålsenligt att det uppställs andra mera preciserade

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

112

förutsättningar för stöd. I dag har tidpunkten för ansökan en alltför Prop. 1992/93:100
avgörande betydelse. Bil. 14

Utredningsarbetet bör bedrivas skyndsamt. Inriktningen skall vara att
de nya reglerna skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1994. Därför anser jag att
det för närvarande inte finns anledning att företa de av Boverket före-
slagna ändringarna i förordningen om stöd till allmänna samlingsloka-
ler. Däremot biträder jag verkets förslag att höja maximibeloppet for
bidrag till handikappanpassning av folkparksteatrar från 100 000 kr till
165 000 kr. Överensstämmelse uppnås då med vad som gäller för han-
dikappanpassning av samlingslokaler.

Boverket har föreslagit att ramen för beslut om bidrag för handi-
kappanpassning av folkparksteatrar för budgetåret 1993/94 skall mins-
kas från 1,5 miljoner kronor till 800 000 kr med hänsyn till den låga
utnyttjandegraden. Jag förordar att ramen fastställs i enlighet med ver-
kets förslag.

Bidrag för handikappanpassning av allmänna samlingslokaler bör

liksom tidigare få lämnas utan rambegränsning.

Med hänsyn till den tid som normalt förflyter mellan beslut om och
utbetalning av bidrag beräknar jag medelsbehovet för nästa budgetår till
85 000 000 kr. Jag har därvid beräknat medel även för bidrag till riks-
organisationerna för samlingslokaler med sammanlagt 3 750 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de ändringar jag förordar i fråga om maximibe-
loppet för handikappanpassning av folkparksteatrar,

2. medge att beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler
under budgetåret 1993/94 meddelas inom en ram om 45 000 000
kr,

3. medge att beslut om bidrag för handikappanpassning av
folkparksteatrar under budgetåret 1993/94 meddelas inom en ram
om 800 000 kr,

4. till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 85 000 000 kr.

F 4. Stöd till ideell verksamhet

Nytt anslag (förslag) 17 800 000

Medel från anslaget föreslås bli inriktat på att stimulera, underlätta och
stödja nyskapande bam- och ungdomsverksamhet inom den ideella
sektom. Utvecklingsarbetet skall främst avse verksamhet inom sektorer
som tidigare varit eller är en kommunal angelägenhet. Syftet är att
utveckla generationsövergripande verksamheter i nya former.

113

Föredragandens överväganden

Folkrörelser, nya typer av ideella organisationer och kooperativ växer
fram utifrån olika behov i vårt samhälle. Dessa föreningar tar allt aktiv-
are del i verksamhet som tidigare har skötts av den offentliga sektorn.
Denna utveckling är viktig att stimulera. Som jag har redovisat tidigare
är det min avsikt att ta initiativ till ett samlat utvecklingsarbete inom
den ideella sektorn. Som en följd härav föreslår jag ett särskilt bidrag
för att stimulera organisationer som bedriver bam- och ungdomsverk-
samhet att starta eller ta över verksamhet som vanligtvis bedrivs i
offentlig regi.

Medlen bör användas i form av ett utvecklingsstöd med speciell in-
riktning på bam- och ungdomsverksamhet. Utvecklingsarbetet bör
omfatta olika sektorer där organisationer har möjlighet att bedriva sådan
verksamhet. Exempel på sådana sektorer kan vara kultur, folkbildning,
fritid, omsorg och förebyggande arbete inom det sociala området.
Stödet kan även gälla organisationer som vill utveckla nya former av
verksamheter, liksom organisationer som vill utveckla en verksamhet
utifrån sin speciella inriktning. Som exempel kan nämnas miljö-, handi-
kapp- och invandrarfrågor. Av särskilt intresse är att stärka solidariteten
mellan generationerna bl.a. genom insatser som ökar vuxennärvaron i
ungdomsmiljöer och genom att stärka bam- och ungdomsverksamhet i
vuxenorganisationema.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till ideell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 17 800 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

F 5. Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

3 235 470

3 432 000

3 000 000

Reservation

136 047

Från anslaget fördelas bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verk-
samhet. Medlen disponeras av Civildepartementet efter särskilda beslut
av regeringen enligt de riktlinjer som anges i prop. 1981/82:155. Före-
skrifter om bidragen finns i förordningen (1982:865, omtryckt
1987:1053, ändrad senast 1992:661) om statsbidrag till kvinnoorganisa-
tionernas centrala verksamhet.

Statsbidraget består av ett grundbidrag och för organisationer med fler
än 3 000 medlemmar ett rörligt bidrag.

Bidraget anvisas sedan budgetåret 1992/93 som ett reservationsanslag
och fördelas i mån av tillgång på medel för ett år i sänder.

114

Föredragandens överväganden

Det statliga stödet till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
infördes budgetåret 1982/83. En utvärdering av stödets betydelse under
tioårsperioden har gjorts (Ds 1992:114) Statens bidrag till kvinnoorgani-
sationernas centrala verksamhet.

Utvärderingen visar bl.a. att stödet inneburit "trygghet och status" ge-
nom ett erkännande av att kvinnoorganisationerna gör ett viktigt arbete.
För vissa av organisationerna är statens stöd en avgörande förutsättning
för att kunna ha någon form av verksamhet över huvud taget på riks-
nivå. Många kvinnoorganisationer är dock beroende av större intäkter,
exempelvis från partistöd och medlemsavgifter. Även projektmedel har
betydelse för möjligheterna att bedriva nya verksamheter.

Ökade kunskaper behövs enligt utvärderingen om kvinnoorganisa-
tionernas betydelse när det gällt att uppfylla målet med bidraget, näm-
ligen att förbättra kvinnans ställning i samhället och aktivt arbeta för
jämställdhet mellan kvinnor och män.

Uppföljning av utvärderingen sker genom utredningen om bidrag till
ideella organisationer (C 1992:05, dir. 1992:81).

På grund av det statsfinansiella läget görs en mindre besparing på an-
slaget under budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet
för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 3 000 000
kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

115

Register

3 Inledning

Prop. 1992/93:100

Bil. 14

30	A. Civildepartementet m.m.
30	1 Civildepartementet	39 910 000
31	2 Utredningar m.m.	22 600 000 62 510 000
32	B. Länsstyrelserna m.m.
32	1 Länsstyrelserna m.m.	1 693 900 000
79	Kammarkollegiet:
79	2 Myndighetsuppgifter	19 100 000
82	3 Uppdragsverksamhet	1 000 1 713 001 000
85	C. Trossamfund m.m.
85	1 Stöd till trossamfund m.m.	70 000 000 70 000 000
88	D. Konsumentfrågor
88	1 Konsumentverket	75 100 000
91	2 Allmänna reklamationsnämnden	13 400 000
92	3 Stöd till konsumentorganisationer	2 100 000
93	4 Konsumentforskning	*1 939 000
94	5 Bidrag till miljömärkning av produkter	5 000 000 97 539 000
97	E. Ungdomsfrågor
97	1 Statens ungdomsråd	6 066 000
100	2 Bidrag till central och lokal ungdoms-
	verksamhet m.m.	110 084 000
101	3 Stöd till internationellt ungdomssamarbete	7 950 000 124 100 000
105	F. Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor m.m.
105	1 Lotterinämnden	2 200 000
107	2 Stöd till kooperativ utveckling	4 500 000
109	3 Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m.	85 000 000
113	4 Stöd till ideell verksamhet	17 800 000
114	5 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala
	verksamhet	3 000 000 112 500 000

Totalt för Civildepartementet

2 179 650 000

' Beräknat belopp

gotab 42648, Stockholm 1992

116

Regeringens proposition

1992/93:100 Bilaga 15

Miljö- och
naturresursdepartementet
(fjortonde huvudtiteln)

1 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 15

Bilaga 15 till budgetpropositionen 1993

Miljö- och naturresursdepartementet

(fjortonde huvudtiteln)

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Miljö- och naturresursdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992

Föredragande: statsrådet Johansson såvitt avser Inledning, littera A, B
och C

Statsrådet Thurdin såvitt avser littera D, E och F

Anmälan till budgetpropositionen 1993

Inledning

1 Den miljöpolitiska strategin

En av regeringens viktigaste uppgifter är att forma en långsiktig och
hållbar utveckling mot ett samhälle med frisk luft och rent vatten, levande
hav, sjöar och skogar.

Alla har rätt att få leva i en god miljö. Därför ligger det i allas intresse
att vi tar oss an framtidsutmaningen att skydda och förbättra miljön. Alla
har också del i ansvaret för att vi klarar denna utmaning.

Sveriges höga tekniska och ekonomiska nivå ger oss goda möjligheter att
kretsloppsanpassa både tillverkning och konsumtion. Syftet med kretslopp-
sanpassningen är att utnyttja naturresurserna på effektivaste sätt genom att
återanvända och återvinna.

Miljöhänsynen måste påverka beslutsfattandet på alla nivåer och inom Prop. 1992/93:100
alla delar av samhället. Det innebär att miljökonsekvenserna måste redo-
visas före varje beslut som kan ge en större påverkan på miljön. Det in-
nebär också att försiktighetsprincipen måste tillämpas mer, dvs. brist på
vetenskaplig säkerhet får inte skjuta upp åtgärder som hindrar miljöförstö-
ring.

Sambandet mellan ekonomi och ekologi behöver därför bli tydligt.
Tanken är att den som förorenar miljön också skall betala kostnaderna för
miljöförstöringen. Den ekonomiska tillväxten får inte hota livsvillkoren for
människor, växter och djur. Samtidigt är en god ekonomi en förutsättning
för en god livsmiljö. På samma sätt som Sveriges skuld på det ekonomiska
området behöver minskas, måste också Sveriges miljöskuld begränsas.
Med miljöskuld menas kostnaden för att återställa uppkomna miljöskador.
Därigenom garanteras även framtida generationer rätten till en god miljö.

Genom en förutseende fysisk planering kan vi bättre hushålla med de
resurser som mark och vatten utgör. Då kan vi se till att det finns mark
för t.ex. bostäder, kontor och vägar samtidigt som vi kan skydda värdefull
natur och sällsynta djur och växter. Målet är att bevara den biologiska
mångfalden, dvs. alla djur- och växtarter som finns i vårt land. Utveck-
lingen av biotekniken skall också ske på ett ansvarsfullt sätt.

Miljön i tätorterna behöver förbättras. Bullerproblemen och halten av
luftföroreningar i städerna bör därför minskas. Samtidigt krävs åtgärder
för att se till att städerna har tillräckligt med gröna ytor och att kultur-
miljön i städerna är stimulerande. Kommunerna bör dessutom använda
kretsloppsperspektivet för att hitta nya lösningar på sina miljöproblem.

Miljöarbetet blir alltmer internationellt. Sverige deltar aktivt i det inter-
nationella miljöarbetet och är också pådrivande. Miljöproblemen i vårt
land är i många fall av likartad karaktär som i andra länder. Utsläpp i luft,
hav och vattendrag kan också spridas långa sträckor och flera av våra
miljöstörningar beror på utsläpp i andra länder. Många miljöproblem
måste därför lösas gemensamt med andra länder. Detta gäller särskilt de
globala miljöproblemen som t.ex. växthuseffekten och uttunningen av
ozonskiktet: Försurningen är ett annat stort problem som vi måste vidta
åtgärder mot såväl inom landet som i samverkan med andra länder. Sve-
rige strävar därför efter att på ett europeiskt plan bedriva en aktiv miljöpo-
litik.

I nästa avsnitt redovisar jag utvecklingen inom miljöområdet. Där fram-
går det att de nationella miljömål som riksdagen har ställt upp i många fall
uppfyllts eller kommer att uppfyllas. På några områden krävs det dock
ytterligare åtgärder för att nå målen. Jag anser att det är särskilt viktigt att
vidta åtgärder för att minska försurningen, säkerställa den biologiska
mångfalden och återställa miljön i Östersjöområdet.

1.1 Effektiva styrmedel och organisationer

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Ett framgångsrikt miljöarbete baseras på effektiva styrmedel och organisa-
tioner inom miljövårdsområdet.

Effektiva styrmedel

Den som förorenar skall i princip bära kostnaderna för detta. Ekonomiska
styrmedel kan därvid stimulera till minskad miljöbelastning och ökad
hushållning med naturresurser genom att bättre utnyttja marknadsmekanis-
merna.

Inom Miljö- och naturresursdepartementet utvärderas för närvarande be-
fintliga ekonomiska styrmedel på miljöområdet. Utvärderingen omfottar
bl.a. styreffekt, administrativa kostnader och internationella aspekter.
Utvärderingen är avsedd att utgöra beslutsunderlag inför den ökade an-
vändningen av ekonomiska styrmedel som riksdagen beslutade om enligt
prop. 1991/92:150 bil. 1:12 En samlad strategi för ökad användning av
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, (bet. 1991/92:FiU20, rskr.
1991/92:128). Ökad uppmärksamhet måste vidare ges åt frågan om in-
ternationellt samarbete om ekonomiska styrmedel.

Under år 1992 har de miljörelaterade skatterna och avgifterna förändrats
enligt följande.

- Energibeskattningen läggs om fr.o.m. den 1 januari 1993 så att den
generella koldioxidskatten ökar från 25 öre/kg till 32 öre/kg, samtidigt
som koldioxidskatten för industrin och växthusuppvärmning vid yrkes-
mässig växthusodling sänks till 8 öre/kg. Vidare slopas den allmänna
energiskatten på bränslen och el för industrin och yrkesmässig växthus-
näring, samtidigt som den generella energiskatten för övriga höjs med

1,3 öre/kWh. Totalt sett innebär omläggningen att energibeskattningen
ökar med ca 600 miljoner kronor.

- I samband med omläggningen av energibeskattningen aviserades att 500
miljoner kronor skulle avsättas för att finansiera insatser vad gäller för-
nybar energi, hushållning samt vissa stödåtgärder i Baltikum och Öst-
europa.

- Bensinskatten höjs från den 1 januari 1993 med 77 öre per liter för o-
blyad bensin och med 97 öre för blyad. Mervärdesskatt tillkommer på
dessa höjningar. Sammanlagt ökar beskattningen på bensin med ca
5 miljarder kronor.

- Avgiften på startbatterier av bly ökas från 32 kronor per batteri till 40
kronor per batteri den 1 januari 1993.

Pågående arbete med ekonomiska styrmedel inom olika områden redovisar
jag i följande avsnitt.

Principen om att förorenaren skall betala måste också tillämpas genom
ett successivt införande av producentansvar för återtagande och slutligt
omhändertagande av använda varor. Jag återkommer längre fram till frå-
gan om producentansvar.

Miljökonsekvenser som följer av olika beslutsaltemativ skall redovisas Prop. 1992/93:100
innan beslut fattas i frågor som rör miljöpåverkan. Bestämmelser om Bil. 15
miljökonsekvensbeskrivningar har förts in i bl.a. naturresurslagen
(1987:12) och därtill anknutna lagar.

Den fysiska planeringen spelar en viktig roll i arbetet för en hållbar sam-
hällsutveckling. Det gäller att säkerställa en långsiktigt god hushållning
med mark- och vattenresurser och att främja en förnuftig lokalisering av
bebyggelse, anläggningar och infrastruktur samt att utveckla en rik och
levande stads- och kulturmiljö. Samhällsplaneringen måste också ske med
hänsyn till kretsloppen i naturen.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att se över plan- och
bygglagen (dir. 1992:104). Översynens syfte är att föreslå åtgärder för att
tillgodose kraven på större miljöhänsyn och ett stärkt medborgarinflytande
i frågor som rör vår gemensamma miljö. Vidare skall möjligheterna till
förenkling av lagstiftningen tas till vara.

Miljölagstiftningen kommer att bli lättare att överblicka och tillämpa,
genom att olika lagar som berör miljön samlas i en ny miljöbalk. Den
kommer också att göras effektivare. Miljöskyddskommitténs (ME 1989:04)
förslag om detta kommer att redovisas till regeringen under våren. Av
direktiven till kommittén framgår att bl.a. följande lagar kan komma att
ingå i en samlad miljöbalk: miljöskyddslagen (1969:387), hälsoskyddslagen
(1982:1080), lagen (1985:426) om kemiska produkter, renhållningslagen
(1979:596), naturvårdslagen (1964:882) och lagen (1987:12) om hushåll-
ning med naturresurser. EES-avtalet och samordningen av lagarna i miljö-
balken kommer att medföra ett ökat inslag av generella föreskrifter för att
minska utsläppen från industrin och andra verksamheter. Berörda myndig-
heters arbete måste därför inriktas mot att utarbeta sådana föreskrifter i
ökad utsträckning.

Den individuella prövningen av miljöfarlig verksamhet vid industrier och
andra anläggningar går delvis in i ett nytt skede med färre nyprövningar
och en ökad andel omprövningar. Naturvårdsverket har utarbetat en om-
prövningsplan i form av ett tioårigt program för översyn av utsläppsvill-
koren. Nivån på miljöskyddet kommer därmed att höjas. Målsättningen är
att till sekelskiftet begränsa industrins utsläpp till sådana nivåer att miljön
inte tar skada och att människors hälsa inte påverkas negativt.

Effektivt miljövårdsarbete

Jag kommer att verka för att myndigheter samverkar i planeringen för ett
kretsloppssamhälle. Kommunerna har en nyckelroll i det samlade miljö-
arbetet och det blir en viktig politisk uppgift för dem att under de närmaste
åren lokalt omsätta och konkretisera Riokonferensens (FN:s konferens för
miljö och utveckling år 1992) handlingsprogram, Agenda 21, för en
hållbar utveckling. I Agenda 21 förutsätts kommunerna senast år 1996 i
samverkan med medborgare, företag och organisationer upprätta lokala
handlingsprogram för en hållbar utveckling. Jag kommer att bjuda in
företrädare för kommunerna till överläggningar om kommunernas roll och

ansvar i genomförandet av lokala Agenda 21. Utredningen om kommuner- Prop. 1992/93:100
nas arbete för en god livsmiljö (M 1991:01) utarbetar också visst underlag Bil. 15
för lokala handlingsprogram.

På den regionala nivån skall länsstyrelsen som regeringens företrädare
svara för att de nationella miljömålen uppfylls och att insatser inom olika
samhällssektorer på det regionala planet samordnas. Genom den ökade
decentraliseringen av miljöarbetet kommer länsstyrelserna att i ökad ut-
sträckning också behöva arbeta med att samordna och följa upp de kom-
munala myndigheternas verksamheter. Länsstyrelsernas regionala miljöana-
lyser skall användas som ett verktyg för att på ett kostnadseffektivt sätt,
när det är möjligt, omforma de nationella miljömålen till regionala miljö-
mål. De centrala myndigheternas roll blir i allt högre grad att ge riktlinjer
och stöd till kommuner och länsstyrelser samt att följa upp utvecklingen på
miljöområdet. Vissa centrala sektorsmyndigheter såsom t.ex. trafikverken
har en viktig roll i övergången mot ett hållbart samhälle.

När den nya miljöbalken träder i kraft måste myndighetsorganisationen
på miljöområdet vara anpassad så att arbetsuppgifterna kan utföras effek-
tivt och så att också samordningsvinster kan uppnås genom den nya lag-
stiftningen.

Forskning och utveckling

Miljöforskningens framtida prioriteringar kommer att framläggas i den
forskningspolitiska proposition som föreläggs riksdagen i februari 1993.

Uppföljning och utvärdering

Metoderna för uppföljning och utvärdering av miljövårdsarbetet bör enligt
min mening vidareutvecklas. Miljöövervakningssystemet byggs därför ut
på såväl regional som lokal nivå. Regeringen har också uppdragit åt
Statens naturvårdsverk att ta fram ett system av miljöindex som skall
kunna ge en samlad bild av tillståndet i de svenska ekosystemen. Regering-
en har vidare uppdragit åt Statistiska centralbyrån att utveckla fysiska
miljöräkenskaper. Vidare har Konjunkturinstitutet fått i uppdrag att ut-
veckla monetära miljöräkenskaper. Dessa räkenskaper kommer i framtiden
tillsammans med data ur nationalräkenskaperna att kunna användas for att
bättre redovisa och analysera sambanden mellan ekonomi och miljö.

Långtidsutredningen 1992 (SOU 1992:19) behandlade bl.a. miljöpoli-
tikens medel och effektivitet. I dess bilaga 11 analyserades de principiella
och praktiska problem som uppstår när den ekonomiska politiken skall
inriktas på en långsiktigt hållbar utveckling, dvs. att förvalta ett lands
samlade resurser så att nuvarande och kommande generationer erhåller
maximal välfärd.

1.2 Visst internationellt arbete

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Miljöarbetet blir alltmer internationellt. Internationellt samarbete ger oss
möjlighet att föra ut vår miljöpolitik samt att ha fortsatt höga ambitioner
på miljöområdet.

UNCED

Regeringen verkar för en bred uppföljning av FN:s konferens om miljö
och utveckling som ägde rum i Rio de Janeiro i juni 1992 (UNCED).
Regeringen har i skrivelse till riksdagen i oktober 1992 (1992/93:13)
lämnat en detaljerad redogörelse för konferensbesluten och inriktningen av
det nationella arbetet för att förverkliga dessa. En bred remiss av kon-
ferensens handlingsprogram, Agenda 21, genomförs och läggs till grund
för uppföljningsarbetet. Regeringen avser återkomma till 1993/94 års
riksdag om hur det svenska uppföljningsarbetet fortskrider och med förslag
till erforderliga åtgärder.

Regeringen planerar redan nu att genomföra en rad åtgärder som ett led
i detta uppföljningsarbete. Följande exempel kan nämnas.

Kretsloppsanpassning ger effektivare resurshushållning - En närmare
redogörelse följer i avsnitt 1.3 Mot kretsloppsanpassning genom förändra-
de produktions- och konsumtionsmönster.

Kemikaliekontroll - Arbetet med att begränsa riskerna med och använd-
ningen av vissa hälso- och miljöfarliga ämnen fortgår. Jag återkommer
också till denna fråga under avsnitt 1.3.

Klimatproposition - Regeringen kommer under våren att lägga fram en
proposition med riktlinjer för det fortsatta nationella klimatarbetet samt
med förslag om ratifikation av klimatkonventionen. En närmare redogörel-
se följer i avsnitt 1.4.

Biologisk mångfald m.m. - Regeringen kommer under år 1993 att lägga
fram en proposition om biologisk mångfald. I propositionen kommer ratifi-
ceringen av konventionen om biologisk mångfald att tas upp liksom frågor
i anslutning till den nationella tillämpningen av densamma. Jag återkom-
mer till denna fråga under avsnitt 1.6.

Fysisk planering - Ett gemensamt svenskt/holländskt initiativ till hur man
globalt skall angripa tätortsproblemen tas genom ett expertmöte år 1993.
Mötet, som organiseras inom ramen för FN:s boende- och bebyggelsecen-
ter - UNCHS (Habitat) - utgör en förberedelse inför världskonferensen om
bygg- och boendefrågor 1996. En närmare redogörelse följer i avsnitt 1.7
och 1.8.

Bistånd - Miljö och hållbar utveckling prioriteras i biståndspolitiken,
vilket reflekteras såväl inom det multilaterala som bilaterala samarbetet.
Sverige är här aktivt både inom OECD/FN-systemet och när det gäller den
Globala miljöfaciliteten, GEF.

Internationell uppföljning - Sverige deltar aktivt i uppföljningen av
UNCED inom FN-systemet, inbegripet fackorganen och den nya kommis-
sionen för hållbar utveckling. Sverige kommer också att driva en aktiv
linje i förhandlingarna om en konvention för att hejda effekterna av öken-

spridning. Den svenska miljöambassadören har utsetts till ordförande i den Prop. 1992/93:100
internationella förhandlingskommittén för konventionen. Bil. 15

Miljö och handel

Sedan våren 1990 pågår ett analysarbete inom OECD om förhållandet
mellan handels- och miljöpolitik. Syftet är att finna vägar som gör det
möjligt att förena en fortsatt liberalisering av världshandeln med målsätt-
ningen om en långsiktigt hållbar utveckling. Resultatet av arbetet förutsätts
mynna ut i allmänna riktlinjer från OECD till medlemsländerna så snart
som möjligt. Även i GATT arbetar en särskild grupp med frågor om
handels- och miljöpolitik. I första hand syftar arbetet till att klargöra hur
miljöåtgärder med inverkan på den internationella handeln täcks av
nuvarande regler. Sverige tar aktiv del i detta arbete.

EES

EES-avtalet förväntas träda i kraft under år 1993. Avtalet ger Sverige och
övriga EFTA-länder tillgång till EG:s inre marknad genom anslutning till
de s.k. fyra friheterna.

Genom avtalet antar Sverige ca 50 av EG:s rättsakter inom miljöom-
rådet. De flesta av dessa är så kallade minimidirektiv för vilka enskilda
länder har möjlighet att införa strängare krav. Beträffande de harmonisera-
de direktiven, som måste följas, finns i EES-avtalet på miljöområdet,
främst avseende bilavgaser och kemikalier, särlösningar i de fall där Sveri-
ge har mer långtgående bestämmelser än EG. Avsikten är att vi inte skall
behöva sänka våra krav utan att EG successivt skall nå vår nivå och att vi
gemensamt skall utarbeta nya regler med en hög ambitionsnivå.

Genom EES-avtalet kommer Sverige vidare att delta i EG:s miljöforsk-
ningsprogram. I övrigt innehåller avtalet en allmän samarbetsförpliktelse.
Områden som kan bli aktuella är ekonomiska styrmedel och uppföljning av
det nyligen antagna femte miljöhandlingsprogrammet i EG.

EG bedriver ett allt aktivare arbete inom miljöområdet med en stegvis
höjd ambitionsnivå. För närvarande finns omkring 80 olika förslag under
utarbetande inom miljöområdet, varav ca 30 är under behandling i Mini-
sterrådet.

Genom EES-avtalet knyts Sverige betydligt närmare EG:s miljöarbete.
EG kommer här liksom på andra områden att vara huvudaktör men vi
kommer tillsammans med övriga EFTA-länder att fä ett icke obetydligt
inflytande. Vi kan därigenom påverka den gemensamma miljöpolitiken i
ambitiös riktning.

Inför förhandlingarna om EG-medlemskap är utgångspunkten regerings-
förklaringens uttalanden om att högsta tillämpade ambitionsnivå skall gälla
på miljöområdet och att Sverige skall ha en pådrivande roll i det europeis-
ka miljövårdsarbetet.

Det nordiska arbetet

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Arbetet inom Nordiska ministerrådet genomgår stora förändringar. Miljö-
området framhålls som ett prioriterat område i det framtida samarbetet,
och inom detta område genomförs en omorganisation baserad på de nordis-
ka ländernas prioriteringar av miljöfrågorna.

Arbetet syftar till att öka Nordens internationella genomslagskraft,
främst i förhållande till EG och EES. Insatserna görs framför allt på föl-
jande områden: Luft- och havsfÖroreningar, renare teknologi och avfall,
kemikalier, naturvård och miljöövervakning.

Sverige övertar ordförandeskapet i Ministerrådet i mars 1993, vilket ger
möjlighet till ytterligare svenska initiativ i det nordiska miljöarbetet under
en ettårsperiod. Sveriges ambition kommer att vara att genom det nordiska
samarbetet bidra till att minska de baltiska ländernas miljöproblem och att
möjliggöra deras deltagande i det internationella miljösamarbetet. Sverige
deltar tillsammans med övriga nordiska länder, samt Kanada, Ryssland och
USA i arbetet inom den arktiska miljöskyddsstrategin, den s.k. Rovaniemi-
processen för att värna om den särskilt känsliga arktiska miljön. Även det
nyligen påbörjade samarbetet i Barentsregionen berör miljöaspekter.

Internationellt arbete inom olika områden redovisas också i det följande
i anslutning till sakfrågorna i övrigt.

1.3 Mot kretsloppssamhället genom ändrade konsumtions-
och produktionsmönster

En långsiktigt hållbar utveckling kräver ett resurshushållande samhälle och
en renare och mindre resurskrävande varuproduktion än vi har i dag.
Produktionen måste miljöanpassas och inriktas så att återanvändning,
återvinning eller återföring till naturens eget kretslopp underlättas och
såväl avfallsmängderna som avfallets innehåll av hälso- och miljöfarliga
ämnen minskas. En ökad användning av biologiska råvaror till varupro-
duktion måste också eftersträvas. Inriktningen skall vara att material och
varor skall återanvändas eller återvinnas. I vissa fall då förutsättningar för
rationell återanvändning och återvinning saknas kan dock energiutvinning
ur sorterade avfallsfraktioner vara ett bättre alternativ.

Jag avser inom kort återkomma till regeringen med förslag om vissa
riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling.

Ansvaret för att utveckla miljöanpassade varor ligger på dem som pro-
ducerar varorna. Även det ekonomiska och det fysiska ansvaret för att
avfall skall tas om hand på ett från miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt
skall i framtiden i betydligt större utsträckning än för närvarande åvila
producenten. På så sätt ges producenterna motiv till att minska avfalls-
mängderna genom att från böijan anpassa varorna for att ingå i ett krets-
lopp. Producentens ekonomiska ansvar motsvarar principen om förorena-
rens kostnadsansvar och en ökad användning av ekonomiska styrmedel
inom miljöområdet. Genom att hävda producentens ansvar ökar möjlig-
heterna för återanvändning och återvinning.

Det finns en betydande potential för en bättre resurshushållning, återan- Prop. 1992/93:100
vändning och återvinning av material och varor. Denna utvecklingspoten- Bil. 15
tial kan utnyttjas dels genom att producentens ansvar hävdas genom krav
på återtagning av uttjänta varor och produkter samt avfall från produk-
tionsledet, dels genom att avfallet sorteras i högre utsträckning än tidigare,
så att större volymer av relativt homogent material ställs till förfogande för
kommersiell användning eller för ändamålsenlig avfallshantering.

En kretsloppsanpassad utveckling med ökad återanvändning och återvin-
ning av ämnen i kemiska produkter och varor kan förhindra spridning i
miljön av skadliga kemikalier. Vissa varor är emellertid i stort sett omöj-
liga att återvinna. Det är därför nödvändigt att också minska flödena och
användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier. En väl fungerande
kemikaliekontroll är en förutsättning för ett kretsloppssamhälle. Arbete
med att avveckla eller begränsa förekomsten av, i första hand, tretton
särskilt hälso- eller miljöfarliga ämnen eller ämnesgrupper har inletts av
Kemikalieinspektionen och Statens naturvårdsverk.

Den omfattande gränsöverskridande varuhandeln och den spridning som
sker via luft och vatten av stabila hälso- och miljöfarliga ämnen gör att det
krävs internationellt samarbete för att avvecklings- och begränsningsåt-
gärder skall få full effekt. Sverige bör fortsätta att ha en aktivt drivande
roll i denna fråga. Det pågående internationella arbetet där Sverige drivit
och fått gehör för en harmonisering av klassificering och märkning av
kemiska produkter är också av stor vikt från handels- och resursbe-
sparing ssy npu nkt.

För den fortsatta kretsloppsanpassningen, utöver de förslag som jag
tidigare nämnt att jag avser återkomma till, gäller det att gå vidare och
utforma en strategi med konkreta mål och tidsramar. Detta är en uppgift
för statsmakterna, medan näringslivet skall ha en frihet att självt utarbeta
och välja metod för att nå dessa mål inom angivna tidsramar.

Sverige ratificerade år 1991 konventionen om kontroll av gränsöver-
skridande transporter av miljöfarligt avfall, den s.k. Baselkonventionen.
Konventionen trädde i kraft år 1992 och tillämpas nu. För import och
export av avfall krävs liksom tidigare tillstånd av Statens naturvårdsverk.
Tillstånd lämnas inte för export till en stat som saknar förmåga att behand-
la avfallet på ett från hälso- och miljösynpunkt godtagbart sätt. Sverige
deltog aktivt i parternas första konferens i Uruguay hösten 1992.

1.4 Klimatpåverkan och luftföroreningar

Klimatpåverkan

Den samlade vetenskapliga bedömningen av klimatproblemen som har
gjorts av IPCC (Intergovemmental Panel on Climate Change) innebär att
fortsatta utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser kommer att höja den
globala medeltemperaturen. Utifrån nuvarande trender vad gäller energian-
vändning och åtgärder bedömer IPCC att den genomsnittliga temperatur-
höjningen globalt kan beräknas till 0,2-0,5 °C per decennium. En sådan

temperaturhöjning förväntas leda till förändringar av ekosystemen och till
att vattenståndet i havet höjs. IPCC bedömer att det krävs en reduktion av
koldioxidutsläppen med 50-80 % för att uppnå en stabilisering av kol-
dioxidhalten i atmosfären.

Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992
undertecknades en ramkonvention om klimatförändringar. Hittills har 158
stater undertecknat och tio stater ratificerat konventionen. Många fler
länder, däribland Sverige, planerar att ratificera konventionen under år
1993. Vid femtio ratifikationer träder konventionen i kraft. Konventionens
målsättning är bl.a. att uppnå en stabilisering av halterna av växthusgaser-
na i atmosfären på en sådan nivå att skadliga störningar i miljön undviks.
Enligt konventionen bör en sådan nivå uppnås inom en tidsram som är
tillräcklig för att ekosystemen naturligt skall kunna anpassa sig till klimat-
förändringen. Konventionen innehåller också åtaganden för industriländer-
na att anta program och vidta åtgärder for att begränsa utsläppen av alla
växthusgaser. Till detta är kopplat en rapporteringsskyldighet som skall
läggas till grund för utvärdering och successiva förändringar av åtgärder-
na.

FN:s generalförsamling har beslutat att den internationella förhandlings-
kommittén för klimatfrågor skall fortsätta sitt arbete med syfte att förbe-
reda den första partskonferensen, vilken beräknas äga rum år 1995. En ny
vetenskaplig bedömning av framtida klimatförändringar beräknas vara
färdig under år 1995. Den kommer att vara av väsentlig betydelse för
inriktningen av det fortsatta klimatarbetet.

Regeringen avser att förelägga riksdagen en proposition i klimatfrågan
under våren 1993. Propositionen kommer att behandla fortsatta nationella
åtgärder mot klimatförändringar liksom förslag till godkännande av klimat-
konventionen.

Åtgärder med anledning av Biobränslekommissionens slutbetänkade
(SOU 1992:90), Naturvårdsverkets regeringsuppdrag om åtgärder mot
klimatförändringar och uppföljning av energiöverenskommelsen kommer
att bli viktiga komponenter i det fortsatta arbetet med att begränsa utsläp-
pen av växthusgaser. Jag vill också erinra om att regeringen i samband
med kompletteringspropositionen 1992 (prop. 1991/92:150) aviserade att
500 miljoner kronor skall avsättas för att finansiera insatser vad gäller
fömybar energi, hushållning samt vissa åtgärder i Östersjöregionen inkl,
kärnsäkerhet. Bl.a. skall dessa medel användas för att ytterligare stimulera
övergången till biobränslen och andra fömybara energiformer. Regeringen
har i prop. 1992/93:99 om vissa åtgärder inom klimatområdet och i Öster-
sjöregionen föreslagit att 45 miljoner kronor anvisas för att bidra till upp-
byggnaden av ett miljöanpassat energisystem i Baltikum. Riksdagen har
beslutat i enlighet med förslaget (bet. 1992/93:JoUll, rskr. 1992/93:138).

Skydd av ozonskiktet

Det skyddande ozonskiktet i stratosfären bryts ner av vissa ämnen som
innehåller klor och andra halogener.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Klor- och bromhalten i ozonskiktet kommer att öka under det närmaste Prop. 1992/93:100
decenniet även om utsläppen skulle upphöra på grund av långa nedbryt- Bil. 15
ningstider. Klorbelastningen beräknas nå sitt maximum strax efter sekel-
skiftet. Fortsatta utsläpp av metylbromid och HCFC (ofullständigt haloge-
nerade klorfluorkarboner) som har kortare livslängd än CFC (klorfluorkar-
boner) påverkar ozonskiktet just under det tidsintervall när stratosfären är
maximalt klorbelastad.

Den svenska avvecklingen av CFC och andra ozonnedbrytande ämnen
följer den ursprungliga planen som har antagits av riksdagen och senare
kompletterats av regeringen. Ytterligare åtgärder krävs enligt min bedöm-
ning för att begränsa övergången till HCFC till endast sådana områden där
detta är nödvändigt för att avveckla CFC-användningen.

Sverige driver också denna fråga i internationella förhandlingar. Åtgär-
der för att globalt minska användning och utsläpp av dessa ämnen är myc-
ket angelägna. För att erhålla den nödvändiga minskningen, måste även u-
ländema snarast möjligt begränsa sin användning och sina utsläpp. Här
spelar överenskommelserna om tekniköverföring och finansiering en strate-
gisk roll. Det s.k. Montrealprotokollet, som reglerar avvecklingen av
ozonnedbrytande ämnen, skärptes i november 1992. Jag avser att i en
proposition om klimatpolitiken under våren 1993 ta upp dels ändringar och
tillägg till Montrealprotokollet, dels förslag till ytterligare åtgärder i Sve-
rige.

Gränsöverskridande luftföroreningar

Under år 1992 har Sverige anslutit sig till protokollet som reglerar utsläpp
av flyktiga organiska ämnen inom Genévekonventionen för långväga
gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP). Inom LRTAP pågår vidare
förhandlingar om ett nytt svavelprotokoll. Detta förhandlingsarbete har hög
prioritet från svensk sida. Sverige verkar för att ett nytt protokoll skall
baseras på s.k. kritiska belastningsgränser och att protokollet på sikt skall
innebära att nedfallet i Sverige kan hållas inom dessa gränser. Detta
förutsätter kraftiga utsläppsminskningar i vissa länder i Central- och
Östeuropa, företrädesvis i Storbritannien, Tyskland Polen och Danmark.
Möjligheterna att få dessa länder att göra långtgående utfästelser om
utsläppsbegränsningar är i hög grad beroende av den framtida ekonomiska
utvecklingen. Parallellt med förhandlingen om ett nytt svavelprotokoll
pågår också ett arbete med att kartlägga möjligheterna att finansiera
utsläppsbegränsningar i dessa länder. Utsläppen är i hög grad kopplade till
energiproduktionen. Därmed är det viktigt att hitta finansieringslösningar
som gynnar begränsningen av utsläpp av såväl koldioxid som av försuran-
de ämnen. Sverige verkar också aktivt för att stödja förhandlingsprocessen,
t.ex. genom att ge bidrag till deltagande från de östeuropeiska ländernas
sida.

Försurningen är ett av landets allvarligaste miljöproblem. Allvarliga
skogsskador, som delvis orsakas av nedfall av försurande ämnen, har
påvisats i flera undersökningar. Försurningen utgör också ett allvarligt hot

mot markens och vattnets produktionsförmåga. Sverige arbetar därför, som
jag nyss har redovisat, både nationellt och internationellt för att begränsa
utsläppen av svavel- och kväveoxider. Dessutom krävs omfattande insatser
genom kalkning av sjöar och vattendrag. Jag anser därför att kalknings-
programmet bör fortsätta i minst oförminskad omfattning. Jag återkommer
längre fram till frågan om att fr.o.m. den 1 januari 1994 finansiera kalk-
ningen genom ökad omföring från den allmänna energiskatten till den
särskilda skatten mot försurning eller genom införande av en särskild
skatt/avgift på mängden utsläppta kväveoxider.

Trafik

Arbetet med att skapa ett miljöanpassat transportsystem fortsätter. Trans-
portsektorn svarar för en stor andel av utsläppen av klimatpåverkande och
försurande ämnen. Trafiken är också en dominerande orsak till tätorternas
miljöproblem.

Trafikverken har på regeringens uppdrag lämnat de första årliga miljö-
rapporterna till regeringen. I miljörapportema redovisas trafikens påverkan
på miljön och föreslås åtgärder som minskar miljöstörningarna. Trafik-
verken redovisar också förslag till mål för resp, transportslag. Rapporterna
visar att det kommer att krävas omfattande insatser inom transportsektorn
för att denna sektor skall kunna bidra med en skälig andel till att de av
riksdagen fastställda utsläppsmålen skall kunna uppnås. Inom Kommunika-
tionsdepartementet utreds möjligheterna att öka användningen av ekono-
miska styrmedel inom transportsektorn. Chefen för Kommunikationsde-
partementet kommer, enligt vad jag erfarit, att i början av år 1993 initiera
ett fördjupat arbete, bl.a. genom att föreslå uppdrag till trafikverken att ta
fram underlag till konkreta förslag inom de olika trafikgrenama.

Statens naturvårdsverk kommer i början av år 1993 att redovisa sitt upp-
drag om hur ett miljöklassystem för bensin kan utformas och hur ett sådant
system kan kombineras med ekonomiska styrmedel.

I enlighet med tidigare beslut har nya obligatoriska avgaskrav trätt i
kraft för tunga fordon från och med 1993 års modeller. Samtidigt har en
miljöklassindelning för både lätta och tunga fordon trätt i kraft, kombinerat
med differentierade försäljningsskatter. För tunga fordon träder dock den
differentierade försäljningsskatten i kraft först ett år senare. En översyn av
systemet med ekonomiska styrmedel kopplade till miljöklasserna har på-
bötjats inom regeringskansliet.

När det gäller bilavgaskrav i övrigt är arbetet för närvarande inriktat på
att i olika samrådsgrupper delta i utarbetandet av förslag till nya EG-direk-
tiv så att en samordning med de svenska reglerna kan ske. Därutöver
kommer olika möjligheter att stimulera en snabb introduktion av el- och
hybridfordon och biobaserade motoralkoholer att övervägas. Här kan en
vidareutveckling av miljöklassystemet vara ett av flera möjliga styrmedel.
Vidare bör utökad demonstrationsverksamhet ingå i övervägandena för att
pröva olika fordon i syfte att begränsa utsläppen av klimatpåverkande
gaser och hälsopåverkande ämnen. Inom detta område pågår och planeras

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

omfattande forsknings- och demonstrationsverksamhet inom främst Prop. 1992/93:100
Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK, och Transportforsknings-
beredningen, TFB.

Statens naturvårdsverk arbetar med ett förslag till avgaskrav för arbets-
fordon. Förutsättningarna för att nå en harmonisering med andra länder
förefaller vara goda.

Efter ett möte mellan transportministrarna för staterna runt Östersjön har
ett samarbete inletts inom trafikområdet. Syftet är bl.a. att ta fram ett
handlingsprogram, som skall redovisas under år 1993.

Vid Riokonferensen i juni 1992 föreslogs att konferenser om trafik och
miljö bör genomföras i de olika världsdelarna. ECE - FN:s regionala
utvecklingsorgan för Europa - bör ansvara för genomförandet av en kon-
ferens i Europa. Den svenska regeringen kommer att verka för att kon-
ferensen kan genomföras år 1995.

Energisektorn

Arbetet med att miljöanpassa energisektorn fortsätter. Uppföljningen av
energiöverenskommelsen har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Näringsdepartementet. Regeringen har beslutat att höja investeringsbidraget
för vindkraftverk och solvärmeanläggningar från 25 till 35 %. Ytterligare
medel har också anvisats till EG:s program för att främja effektiva och
miljöacceptabla energisystemen. Vidare kommer förslag till ytterligare
satsningar på fömybara energislag och förbättrad hushållning m.m. att
redovisas i den kommande klimatpropositionen. Skärpta regler för utsläpp
av svavel från förbränningsanläggningar har trätt i kraft från den 1 januari
1993.

Riksdagen anvisade (prop. 1991/92:97, bet. 1991/92:NU25, rskr.
1991/92:271), i enlighet med Biobränslekommissionens förslag, 625 mil-
joner kronor för särskilda insatser i syfte att främja en ökad kommersiell
användning av biobränslen. Av dessa medel har regeringen hittills avsatt
400 miljoner kronor för utveckling av effektivare teknik för elproduktion
med biobränslen.

1.5 Hav och vatten

Samarbete i Östersjöregionen

Jag anser att en av huvuduppgifterna på miljöområdet är att i internatio-
nellt samarbete verka för att återställa Östersjöområdets miljö och att
utveckla Östersjöregionen i positiv riktning.

De insatser i och samarbete med Öst- och Centraleuropa som har inletts
på miljöområdet kommer att utvecklas och intensifieras. Samarbetet avser
främst åtgärder för att begränsa utsläppen till Östersjön.

I Östersjöregionen bor 80 miljoner människor i tretton olika länder. På
polskt-svenskt initiativ sammanträdde statministrama i dessa länder i Ron-

neby hösten 1990 för att utarbeta ett åtgärdsprogram för Östersjön med
syfte att återställa dess ekologiska balans. Länderna runt Östersjön har nu
inom ramen för Helsingforskommissionens verksamhet utarbetat ett ge-
mensamt åtgärdsprogram. Miljöministrarna antog i april 1992 huvudele-
menten i detta åtgärdsprogram. Programmet som omfattar en tjugoårspe-
riod, har kostnadsberäknats till ca 135 miljarder kronor.

I programmet finns redovisat ca 140 objekt, belägna i alla de deltagande
länderna, som måste åtgärdas om miljön i Östersjöregionen skall förbätt-
ras. Av dessa har ett femtiotal objekt valts ut som särskilt angelägna att
åtgärda under den närmaste femårsperioden. Kostnaderna för de mest
angelägna åtgärderna har uppskattats till drygt 45 miljarder kronor. Finan-
sieringen av åtgärdsprogrammet kommer att diskuteras vid en konferens i
Polen i slutet av mars 1993 och jag har med anledning härav tagit initiativ
till diskussioner om miljöavgifter.

Arbetet med att genomföra åtgärdsprogrammet samt att finna finansie-
ringslösningar kommer att bli en viktig uppgift under de närmaste åren.

Som ett första steg har riksdagen beslutat att avsätta 250 miljoner kronor
för miljöinriktade stödinsatser i Baltikum och Östeuropa (prop.
1992/93:99, bet. 1992/93:JoUU, rskr. 1992/93:138). Av detta har 45
miljoner kronor avsatts för miljöanpassade energisystem, 43,1 miljoner
kronor till kärnsäkerhets- och strålskyddsarbete, 1,5 miljoner kronor för en
vision för Östersjöområdet samt 141,9 miljoner kronor för åtgärdspro-
grammet för Östersjön. För åtgärdsprogrammet har 8,9 miljoner kronor
avsatts till kunskapsuppbyggnad och förvaltningsstöd, 25 miljoner kronor
till miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket i Baltikum, Polen och
Ryssland samt resterande 108 miljoner kronor för uppbyggnad av ett eller
flera avloppsreningsverk i Baltikum.

På svenskt initiativ hölls en konferens i Karlskrona i augusti 1992 där de
deltagande ministrarna från staterna runt Östersjön enades om att gemen-
samt utarbeta ett dokument, Vision and strategies for the Baltic Sea region
2010. Syftet med samarbetet är att arbeta fram ett gemensamt planerings-
underlag för utnyttjandet av naturresurserna i området runt Östersjön.
Arbetet kommer att ske i samarbete med bl.a. EG-kommissionen för att
knyta an till motsvarande planering inom EG genom projektet Europé
2000, vilket bildar underlag för framtida beslut om trafikleder, energian-
vändning, utnyttjandet av markresurser m.m.

Boverket har fått regeringens uppdrag att ta fram det svenska kunskaps-
underlaget i samråd med andra myndigheter. Sverige har åtagit sig att
bidra med nödvändiga sekretariatsresurser genom Östersjöinstitutet i Karls-
krona och en särskild kontaktgrupp har upprättats. Kontaktgruppen skall
hösten 1993 avge en första rapport vid en ny ministerkonferens som denna
gång skall äga rum i Polen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Övergödning

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Arbete pågår för att nå de uppsatta miljömålen för att begränsa närsal tsut-
släppen. Det långsiktiga målet är att förhindra att en övergödning upp-
kommer i våra vattenområden.

Statens naturvårdsverk har på sitt ansvar att följa upp och redovisa kon-
kreta åtgärdsförslag och behov av miljöhänsyn fördelade på samhällets
olika sektorer. Ett kontinuerligt arbete sker också med att begränsa direkt-
utsläppen av närsalter som orsakas av människans verksamhet. För kust-
baserade industrier med närsaltsutsläpp ställs ofta krav på användning av
bästa möjliga teknik och för kommunala avloppsreningsverk sker en om-
prövning av villkoren för kväveutsläpp. I prop. 1990/91:90 fastslogs att
för avloppsreningsverk längs med hela väst- och sydkusten upp till och
med Stockholms skärgård skall som riktvärde vid prövning enligt miljö-
skyddslagen gälla 50 % kväverening.

Beträffande de diffusa utsläppen från jordbruket har Jordbruksverket be-
dömt att det ännu är för tidigt att avläsa de slutliga effekterna av beslutade
åtgärder. En kontinuerlig utveckling sker av det s.k. åtgärdsprogrammet
för att minska näringsläckaget. Jordbrukets recipientkontroll har föreslagits
bli uppföljningsinstrument för växtnäringsläckaget från jordbruket. Bättre
mätstrategier och beräkningsgrunder behöver utvecklas för att noggrannare
kunna faställa storleken av tillförseln från mänskliga verksamheter.

Regeringen har vidare gett Naturvårdsverket i uppdrag att utreda möjlig-
heten att tillämpa ett system med utsläppsramar och överlåtbara kvoter för
att minska utsläppen av närsalter, i första hand kväve. En väsentlig del av
uppdraget är att utreda om ett system med överlåtbara utsläppskvoter bör
införas och i så fall vilka regeländringar som behövs. Uppdraget skall
redovisas senast den 1 mars 1993 och innehålla ett principiellt ställnings-
tagande till möjligheten att tillämpa utsläppsramar och överlåtbara kvoter
för närsalter. Vidare skall Naturvårdsverket bedöma behovet av fortsatt
lagstiftnings- och utredningsarbete liksom om det finns skäl att genomföra
någon form av försöksverksamhet för att pröva nya styrsystem.

Klorerade organiska ämnen

Stabila organiska miljögifter skall på sikt inte få förekomma i miljön.
Utsläppen av stabila organiska ämnen skall till sekelskiftet begränsas till en
nivå där miljön inte tar skada.

Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen tagit fram ett förslag till
miljöavgift/skatt på utsläppen av klorerade organiska ämnen från skogs-
industrin. Av Naturvårdsverkets rapport framgår dock att en sådan avgift
inte kan ses som det mest ändamålsenliga styrmedlet. Frågan prövas dock
för närvarande även i internationella sammanhang. En anledning till detta
är den redan inträffade stora reduktionen av de aktuella utsläppen (se
avsnitt 2.11), en reduktion som i inte oväsentlig utsträckning framtvingats

2 Riksdagen 1992/93. / saml. Nr 100. Bilaga 15

genom krav från konsumenterna på produkter gjorda av icke klorblekt
papper.

Sverige genomför även tillsammans med Norge, Finland och Danmark
en utredning om vad som är bästa miljövänliga teknik inom skogsindustrin
och vilka nivåer utsläppen, inkl, utsläppen av klorerade organiska ämnen,
kan beräknas minska till. Avrapportering beräknas ske i februari 1993.

I den tidigare nämnda omprövningsplanen som Naturvårdsverket utarbe-
tat prioriteras skogsindustrins utsläppsvillkor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Marina konventioner

Under det gångna året har det skett en betydande utveckling när det gäller
de multilaterala, regionala, avtal som reglerar skyddet av miljön i de
havsområden som omger Sverige. Såväl Helsingfors- som Paris- och
Oslokonventionema har reviderats och moderniserats. Den nya Helsing-
forskonventionen kommer t.ex. att utvidgas till att även omfatta inre
farvatten. Den nya Pariskonventionen, som kommer att ersätta de exis-
terande Oslo- och Pariskonventionema, kommer att reglera all påverkan på
den marina miljön. Detta öppnar möjligheten att i framtiden även behandla
påverkan från t.ex. sand- och grussugning.

Vid det senaste konsultativa mötet med Londonkonventionen beslöts att
även denna globala konvention skall revideras, bl.a. i syfte att nuvarande
resolutioner, som förbjuder såväl dumpning av industriellt avfall som
förbränning till havs, skall inarbetas i konventionstexten och därmed ges
en klart bindande karaktär. Även andra skärpningar kommer att övervägas.
Man planerar att anta en reviderad konvention hösten 1994.

Under hösten har regeringen lagt en proposition om införande av en eko-
nomisk zon (prop. 1992/93:54). En sådan zon innebär att Sverige har
möjlighet att utöka sin bestämmanderätt till att i vissa avseenden gälla även
utanför territorialvattengränsen. Detta ökar Sveriges möjlighet att tillämpa
vissa miljölagar utanför territorialvattengränsen. I zonen kan därför t.ex.
lagen om förbud mot dumpning tillämpas på alla fartyg.

1.6 Aktiv naturvård och bevarande av biologisk mångfald

För att bevara den biologiska mångfalden krävs ytterligare åtgärder. Jag
anser att detta är ett av de viktigaste miljöområdena under de kommande
åren.

En proposition om biologisk mångfald m.m. avses presenteras för riks-
dagen under år 1993. Där avses redovisas underlag för svensk ratifikation
av konventionen om biologisk mångfald samt regeringens förslag om hur
Sverige skall följa upp konventionen om biologisk mångfald som antogs
vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992
genom t.ex. genomförande av en landstudie om biologisk mångfald.

Jag avser även att i propositionen redovisa hur bestämmelserna om
biotopskydd i naturvårdslagen skall tillämpas. Vidare kommer att redovisas
de områden i landet där det, för att skydda de kvarvarande och biologiskt
viktiga våtmarkerna inom jord- och skogsbrukslandskapet, bör vara för-
bjudet att genomföra markawattningar.

Frågor angående forskning om arters biotopkrav och utveckling av eko-
logiskt anpassade brukningsmetoder inom jord- och skogsbruk kommer att
behandlas i den forskningspolitiska propositionen.

Skogspolitiska kommittén föreslår i sitt betänkande (SOU 1992:76) bl.a.
att miljömålet jämställs med produktionsmålet samt att arealen skogsmark
i form av större områden som har undantagits från skogsbruk behöver
fördubblas. Kommittén föreslår att kraftigt utökade arealer bör säkerställas
i form av naturreservat och nationalparker för att bevara särskilt känsliga
naturtyper. Naturvårdsverket prioriterar i sitt säkerställandearbete bl.a.
skyddet av kvarvarande urskogar och framtagande av en plan för att skyd-
da myrmarker. Chefen för Jordbruksdepartementet kommer att ta upp
denna fråga i en proposition om skogspolitiken våren 1993.

Vid bolagiseringen av Domänverket undantogs stora arealer mark med
högt naturvårdsvärde samt praktiskt taget alla fjällnära marker från mark-
överföringen. Bl.a. skall befintliga eller blivande naturreservat överföras
till naturvårdsfonden. Tidigare har för övrigt skyddet av den fjällnära
skogen förstärkts genom att skärpta regler för skogsbruket har införts i
denna region.

Sektorsansvaret inom jord- och skogsbruket följs upp. Enligt 1991 års
miljöpolitiska riksdagsbeslut skall varje sektor ta sitt miljö- och naturvårds-
ansvar inom ramen för sin verksamhet. I enlighet med denna princip skall
de areella näringarna ta sitt naturvårdsansvar såväl i sin normala verksam-
het som vid säkerställande av känsliga områden. De har ett ansvar för att
naturresurserna brukas på ett långsiktigt hållbart sätt. Insikten har ökat om
behovet av att i t.ex. det praktiska brukandet av skogen ta hänsyn till
behovet av en bibehållen biologisk mångfald och till naturvårdsintressen i
övrigt.

Den skogspolitiska kommittén konstaterar i sitt slutbetänkande att den
nuvarande skogsvårdslagstiftningen motarbetat sina syften avseende främst
naturvården. Skälet är att lagstiftningen begränsat möjligheterna att an-
vända andra brukningsformer än trakthyggesbruk och i viss utsträckning
naturlig föryngring. Kommitténs slutsats är att skogsnäringen inte till fullo
kan anses ha verkat i överensstämmelse med de miljövårds- och natur-
vårdspolitiska mål som ställdes upp år 1979. Under 1980-talet har dess-
utom en mål förskjutning skett mot ökade krav på naturvårdshänsyn till
skydd för den biologiska mångfalden. Miljö- och naturvården i skogen har
inte utvecklats i takt med samhällets förväntningar och de nya miljö- och
naturvårdsmål som formulerats under 1980-talet.

Kommitténs förslag om en förstärkning av miljövårdens intressen i
skogsbruket kommer att behandlas i den särskilda propositionen om skogs-
politiken.

Genomgången av hur Sverige uppfyller naturvårdskonventionema bör
påskyndas. Behovet av en samlad svensk lagstiftning för hotade arter samt

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

skyddet av de våtmarker som är utpekade som särskilt skyddsvärda inom Prop. 1992/93:100
våtmarkskonventionen bör utredas. Aktionsprogram för hotade arter bör Bil. 15
också följas upp och förbättras.

För introduktionen av genetiskt modifierade organismer i miljön krävs
tillstånd. Beträffande genetiskt modifierade växter och mikroorganismer
skall vid tillståndsprövningen särskilt beaktas att odlingen inte får innebära
risker för omgivningen eller för miljön eller risk för utarmning av den
genetiska mångfalden.

Genteknikberedningen lämnade i sitt slutbetänkande (SOU 1992:82
Genteknik- en utmaning) förslag till en utveckling av lagstiftningen för
reglering och kontroll av utsättning av genetiskt modifierade organismer.
Beredningens betänkande remissbehandlas för närvarande. Beredningens
förslag samt andra frågor inom bioteknikens område som aktualiserar
reglering, myndighetsorganisation och ansvarsfördelning kommer att be-
redas i regeringskansliet under våren 1993.

Sverige deltar aktivt i det internationella arbetet på området. Inom
OECD har miljöministrarna tagit initiativ till särskilda projekt rörande
miljöaspekter i anslutning till biotekniken. Även inom EG pågår arbete
rörande sambandet mellan miljö och beioteknologi.

1.7 Förbättring av miljön i tätorterna

Sveriges befolkning är urban både vad gäller livsform och bosättning.
Närmare 9 av 10 personer bor i tätorter. Ca en fjärdedel av tätortsbe-
folkningen bor i de tre största städerna Stockholm, Göteborg och Malmö.

Städernas miljömässiga problem är en fråga av både nationellt och glo-
balt intresse. Sveriges undertecknande av Riodeklarationen innebär ett ökat
engagemang för att lösa också städernas miljöproblem.

Miljön i de tre storstadsområdena är särskilt hårt belastad. Det är också
i dessa områden - förutom i de små tätorterna - som förutsättningarna är
bäst för kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra miljön. För att komma
till rätta med miljöproblemen och förebygga framtida problem i städer och
tätorter krävs ett stort antal samverkande åtgärder. Åtgärderna bör utgå
från ett långsiktigt handlingsprogram för utveckling av en god livsmiljö i
staden och stadsregionen. En god livsmiljö kan med sociala, ekonomiska
och miljömässiga utgångspunkter konkretiseras på följande sätt:

- En tätt bebyggd, men samtidigt grönskande stad, där natur- och kultur
värden i bebyggelsen tas till vara och där parkområden och allmänna
platser ger goda möjligheter till kontakter, upplevelser och livsglädje.

- En stad i ekologisk balans med sin omgivning, med ren luft, rent vatten

och med hälsosamma bebyggelsemiljöer.

- En stad med möjlighet till ekonomisk utveckling bl.a. genom goda res
möjligheter.

För att nå dit är det framför allt tre styrmedel som är särskilt viktiga.

- Effektiva ekonomiska styrmedel t.ex. skatter och avgifter, för att minska
föroreningarna och avfallsvolymen samt för att främja kollektivtrafiken.

18

- Samhällsplanering som bör utgå från naturens begränsningar och ge stöd Prop. 1992/93:100
för utvecklingen av ett kretsloppsanpassat samhälle samt en långsiktigt ^11. 15

god hushållning med naturresurser.

- Informationsinsatser görs för att öka medvetenheten om vilka åtgärder

som behöver vidtas för att förbättra stadsmiljön.

Detta förutsätter att arbetssätt och metoder utvecklas på alla nivåer i sam-
hällsplaneringen. Kommunerna har huvudansvaret för utformningen av den
byggda miljön. Nya former av mellankommunal samverkan behövs emel-
lertid för att skapa starka och bärkraftiga stadsregioner. Investeringar i
vägar och järnvägar bör ske med stor hänsyn till natur- och kulturvärden
och samordnas med bebyggelseplaneringen. När särskilt viktiga markan-
vändnings- och miljöintressen står på spel kan regeringen ta aktiv del i
processen med stöd av bestämmelser i plan- och bygglagen och natur-
resurslagen.

Storstadsområdenas miljö

Storstädernas miljöproblem har uppmärksammats i flera utredningar under
senare år. Flertalet av utredningarna har koncentrerats till trafikfrågorna,
som utgör en viktig del i arbetet med att förbättra livsmiljön i tätorterna.
Åtgärder behövs även på andra områden för att bl.a. förbättra luftkvalite-
ten och dagvattenhanteringen. I den långsiktiga utvecklingen av de större
tätorterna måste ändamålsenliga transportlösningar kombineras med en god
planering av områden för bl.a. bostäder och arbetsplatser. Riskerna med
miljöfarliga transporter måste särskilt uppmärksammas. Också behovet av
natur- och grönområden behöver tillgodoses. Vidare bör kretsloppsprin-
cipen utvecklas på avfallsområdet och behovet av nya avfallsanläggningar
och deponier begränsas. Anläggningar för vatten och avlopp behöver
förbättras för att säkerställa en framtida god vattenkvalitet.

Statens naturvårdsverk och Boverket har på regeringens uppdrag genom-
fört särskilda förstudier där miljösituationen i storstadsområdena har analy-
serats. För närvarande bereds dessa rapporter inför regeringens fortsatta
överväganden.

Storstadsområdenas trafiksystem

Regeringen tillkallade år 1990 särskilda förhandlare, en för vardera Stock-
holms-, Göteborgs- och Malmöregionen. Förhandlarna fick i uppdrag att
utarbeta överenskommelser med berörda parter om åtgärder i det samlade
trafiksystemet som skall syfta till att åstadkomma en bättre miljö, ökad
tillgänglighet och förbättrade förutsättningar för regionens utveckling.
Förhandlingarna är avslutade i Stockholms- och Malmöregionen och
kommer att avslutas inom kort i Göteborgsregionen. Överenskommelserna,
som i sin första etapp, har redovisats till riksdagen i prop. (1990/91:87)
om regeringspolitik för tillväxt och i prop. (1990/91:90) om en god
livsmiljö omfattar bl.a. åtgärder för kollektivtrafik och vägtrafik samt

19

särskilda miljöförbättrande åtgärder. Framför allt den första propositionen Prop. 1992/93:100
byggde på ett omfattande utredningsmaterial rörande storstadsområdenas Bil. 15
trafikfrågor, redovisat i Storstadstrafikkommitténs betänkanden (SOU
1988:15, SOU 1989:15, SOU 1989:43, SOU 1989:79) samt i slutbetänkan-
det (SOU 1990:16) Storstadstrafik 5, ett samlat underlag. Riksdagen har
avsatt 5,5 miljarder kronor för att genomföra överenskommelserna. En
mer utförlig redovisning av innehållet i uppgörelserna har tidigare denna
dag redovisats av chefen för Kommunikationsdepartementet.

Åtgärderna skall i den fortsatta planeringen prövas på sedvanligt sätt
med tillämpning av gällande lagstiftning, bl.a. inom ramen för kommuner-
nas fysiska planering.

För att få en samlad bild av hur hushållningsfrågoma enligt naturresurs-
lagen behandlas i överenskommelsernas genomförandeskede samt av vad
överenskommelserna innebär för miljön i regionerna, har regeringen med
stöd av 6 kap. 2 § naturresurslagen begärt redovisning av berörda kommu-
ner i Stockholms- och Malmöregionerna hur de i sin planering enligt plan-
och bygglagen avser att tillgodose intressen som rör hushållningen med
naturresurser i de områden som berörs av överenskommelserna. Redovis-
ningarna skall lämnas till regeringen under våren 1993. Regeringen över-
väger att begära motsvarande redovisning för Göteborgsregionen.

Buller

Regeringen beslutade år 1992 att en särskild utredare skulle tillsättas med
uppgift att utarbeta en samlad aktionsplan mot buller (M 1992:02). Enligt
direktiven till utredaren bör handlingsplanen vara åtgärdsinriktad och
utmynna i konkreta åtgärder med realistiska möjligheter att genomföras.
Planen bör också omfatta åtgärder av förebyggande art. Utredaren bör
analysera de åtgärder som trafikverken har föreslagit i sina miljöanalyser
och se hur de kan hanteras i en samlad handlingsplan. Kommunerna bör
involveras i arbetet. Utredningen skall vara slutförd till den 1 juli 1993.

I dessa frågor har jag samrått med statsrådet Thurdin.

1.8 Hushållning med mark och vatten genom fysisk
planering

Med en genomtänkt fysisk planering kan kommunerna lägga grunden för
en positiv samhällsutveckling. Olika intressen i fråga om markanvändning
skall vägas samman för att säkra en långsiktigt hållbar utveckling genom
en ekonomisk tillväxt som är förenlig med kraven på en god livsmiljö och
en långsiktig hushållning med naturresurserna.

Miljövårdsprogram, kulturmiljöprogram, översiktsplaner och väl genom-
arbetade detaljplaner bör utnyttjas som hjälpmedel i arbetet. Tillsammans
med andra styrmedel i miljöpolitiken kan samhällsplaneringen medverka
till att myndigheter, företag och enskilda medborgare tar ökad hänsyn till
miljön i sina beslut.

20 Översiktsplaner

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Boverket har till regeringen redovisat sin utvärdering av kommunernas
översiktsplaner enligt plan- och bygglagen. Rapporten har remitterats.
Erfarenheterna visar att det behövs ytterligare utvecklingsarbete i sam-
verkan med kommuner, länsstyrelser och centrala verk för att översiktspla-
nerna skall få den funktion som underlag för markanvändningsbeslut som
är lagstiftningens syfte.

Framför allt behöver möjligheterna att förebygga miljöproblem stärkas
genom att den fysiska planeringen utvecklas. Ytterligare metodutveckling
behövs för att kommunernas översiktsplaner skall kunna ligga till grund
för ett kretsloppsanpassat samhälle. Det behövs t.ex. mer utvecklade for-
mer för medborgarinflytande. Kommunernas planer behöver vidare ses i
ett regionalt sammanhang för att de skall kunna leda till en hållbar utveck-
ling.

Som jag tidigare nämnt har regeringen tillkallat en särskild utredare för
att se över plan- och bygglagen.

Planering för trafikanläggningar

Ett medel för att åstadkomma en miljöriktig infrastruktur för transporter är
den samordnade investeringsplaneringen. Arbetet med att utarbeta nya
långsiktiga investeringsplaner för infrastrukturen pågår inom regerings-
kansliet. De olika trafikverken arbetar tillsammans med länsstyrelserna och
Boverket med att ta fram konsekvensbeskrivningar av alternativa inrikt-
ningar av investeringarna. Nya planer kommer att föreligga våren 1994
och avse perioden 1994-2003. Chefen för Kommunikationsdepartementet
har gjort en mer utförlig genomgång av den nya planeringsprocessen.

Redan våren 1993 kommer regeringen att presentera ett underlag som
gör det möjligt för riksdagen att överblicka hur infrastrukturen och trans-
portsystemet som helhet påverkas av en föreslagen investeringsinriktning.
Av underlaget skall också framgå hur olika inriktning av investeringarna
påverkar de olika trafikpolitiska delmålen som effektivt resursutnyttjande,
hänsyn till natur- och kulturmiljön och hushållningen med naturresurserna,
regional balans och hög trafiksäkerhet.

Omfattande utbyggnader av trafikanläggningar förbereds i olika delar av
landet. Jag anser att tillkomsten av nya trafikanläggningar i ett tidigt skede
skall bli föremål för en omsorgsfull prövning från miljö- och naturresurs-
hushållningssynpunkt. Miljökonsekvenserna behöver klarläggas såväl vad
gäller trafiksystemens huvuddrag som vad avser lokalisering och utform-
ning av enskilda delar av systemen. Övergripande riktlinjer för utbyggnad
av enskilda stråk kan behöva utfärdas. Stöd för projektering av nya vägar
och jämvägssträckningar behövs för ställningstaganden i tidigare skeden än
vid beslut om arbetsplan eller motsvarande. Chefen för Kommunikations-
departementet har tidigare redovisat att regeringen avser att utreda frågan.
Vidare framhåller han att regeringen avser att till riksdagen överlämna en
proposition om lag om införande av en med vågrätten jämförbar rätt att ta

21

mark i anspråk för järnväg, vilket samtidigt innebär krav på miljökon-
sekvensbeskrivningar och hänsynstaganden till naturresurslagens hushåll-
ningsbestämmelser.

Under det närmaste året prövas Öresundsbron och Karlstads flygplats
enligt 4 kap. naturresurslagen. Prövning av flera trafikprojekt kan bli
aktuell.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Miljökonsekvensbeskrivningar

Vid prövningen av frågor om markanvändning har miljökonsekvensbe-
skrivningar fått en ökad betydelse. Bestämmelser om miljökonsekvensbe-
skrivningar i naturresurslagen trädde i kraft den 1 juli 1991. En miljökon-
sekvensbeskrivning skall möjliggöra en samlad bedömning av en planerad
anläggnings, verksamhets eller åtgärds inverkan på miljön, hälsan och
hushållningen med naturresurser.

I regeringens proposition 1992/93:60 om ändring i miljöskyddslagen
m.m., föreslås vissa ändringar i den svenska lagstiftningen för att uppfylla
EG:s direktiv på miljöområdet. I propositionen föreslås bl.a. att en miljö-
konsekvensbeskrivning i vissa fall skall ingå i underlaget för detaljplan
enligt plan- och bygglagen.

Regeringen har avsatt 2 miljoner kronor för Boverkets arbete med intro-
duktion av miljökonsekvensbeskrivningar m.m. Verket arbetar i samråd
med Statens naturvårdsverk, Riksantikvarieämbetet och Svenska Kommun-
förbundet med utbildning, kunskapsöversikt och utvecklingsarbete beträf-
fande miljökonsekvensbeskrivningar i den fysiska planeringen. Arbetet
inriktas bl.a. mot att utveckla miljökonsekvensbeskrivningar som ett stöd
för en bred miljöprövning, som inbegriper såväl effekter på miljön i form
av utsläpp och avfall som konsekvenser för markanvändningen och hus-
hållningen med naturresurser.

Jag har tidigare redogjort för behovet av lokal uppföljning av Riokonferen-
sens s.k. Agenda 21. De svenska kommunerna är enligt min mening väl
rustade att ta ett sådant samlat och strategiskt grepp om miljöfrågorna som
krävs i det arbetet. I detta sammanhang bör det pågående utvecklingsarbe-
tet i de s.k. eko-kommunerna särskilt framhållas. Regeringen har under
innevarande budgetår anslagit 6,4 miljoner kronor till det s.k. eko-kom-
munprojektet för en utbildnings- och informationskampanj för kretslopps-
tänkande i kommunalt utvecklingsarbete. Boverket och Glesbygdsmyndig-
heten, som fått i uppdrag att samordna arbetet, skall lämna en lägesrap-
port den 30 juni 1993 och en slutrapport två år senare.

22 Älvskydd

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Regeringen har i december 1992 till riksdagen överlämnat en proposition
om skydd av ytterligare älvar och älvsträckor enligt 3 kap. 6 § naturresurs-
lagen (prop. 1992/93:80). En utökning av antalet älvar och älvsträckor
som skyddas mot vattenkraftsutbyggnad är ett viktigt led i arbetet att slå
vakt om den biologiska mångfalden och den genetiska variationen. Vidare
har kvarvarande outbyggda älvar och älvsträckor fått ett relativt sett ökat
värde för framför allt natur- och kulturmiljövård, friluftsliv och fiske. I ett
europeiskt perspektiv har Sverige ett särskilt ansvar att förvalta de enda
återstående orörda älvarna. De älvar som föreslås föras in i naturresurs-
lagen är Åbyälven, Malån i Skellefteälven, Sävarån, Nedre Hårkan i
Indalsälven, Gimån uppströms Holmsjön i Ljungan, Voxnan uppströms
Vallhaga i Ljusnan, Bräkneån, Mörrumsån, Fylleån och Enningdalsälven i
vilken Kynne älv är en del. En motsvarande föreskrift föreslås för följande
älvsträckor, nämligen Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön i Ångerma-
nälven, Ljungan nedströms Viforsen och Dalälven nedströms Gysinge.
Vidare föreslås att Tomeälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven
fortsättningsvis bör benämnas nationalälvar.

Minskat buller i naturen

Regeringen har i december 1992 till riksdagen överlämnat en proposition
om reglering av vattenskoteranvändning (prop. 1992/93:97). Syftet med
regleringen är att minska störningarna från användningen av vattenskotrar
genom att hänvisa vatten skotrarna till särskilt angivna vattenområden där
det inte föreligger någon konflikt med boende, friluftsliv eller naturvård.
Utredningen om åtgärder mot buller i fjäll- och skärgårdsområden (M
1991:02) arbetar vidare och skall redovisa resultatet av sitt arbete under
våren 1993.

I dessa frågor har jag samrått med statsrådet Thurdin.

1.9 Kärnsäkerhet och strålskydd

Regeringen uttalade i regeringsdeklarationen att energiöverenskommelsen
från år 1991 ligger fast. Omställningen av energisystemet måste, vid sidan
av säkerhetskraven, ske med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för
upprätthållande av sysselsättning och välfärd. När kämkraftsawecklingen
kan inledas och i vilken takt den kan ske avgörs av resultaten av hushåll-
ningen med el, tillförseln av el från milj oacceptabel kraftproduktion och
möjligheterna att bibehålla konkurrenskraftiga elpriser. Till grund för
överenskommelsen ligger riksdagens uttalande år 1980 (prop.
1979/80:170, bet. 1979/80:NU70, rskr. 1979/80:410) att kärnkraften skall
avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk
kraft för att upprätthålla sysselsättning och välfärd. Vidare har riksdagen

23

angett att det bör slås fast att den sista reaktorn i Sverige skall stängas
senast år 2010.

En incident vid reaktorn Barsebäck 2 under sommaren ledde till att
Statens kämkraftinspektion (SKI) ställde krav på ägarna till de fem äldsta
kokvattenreaktorema att förbättra delar av nödkylsystemen innan reaktorer-
na fick tas i drift igen. Händelsen i Barsebäck och de åtgärder som SKI
vidtog till följd av denna föranledde frågor kring kärnkraftens säkerhet och
elsystemets sårbarhet. Miljövårdsberedningen, som är regeringens råd för
miljöfrågor, genomförde i december 1992 en utfrågning av berörda foretag
och myndigheter i syfte att belysa dessa frågor.

Det inträffade visar hur viktigt det är med en noggrann incidentanalys
och beredskap att ompröva tidigare säkerhetsanalyser. Man kan givetvis
inte utesluta existensen av ytterligare dolda svagheter i någon av de sven-
ska reaktorerna. Med de program för återkommande säkerhetsgranskning
som nu pågår i Sverige och allt fler länder och det omfattande internatio-
nella utbyte som sker av både analysresultat och drifterfarenheter bör det
dock finnas allt bättre förutsättningar för att eventuella kvarstående svag-
heter uppmärksammans och åtgärdas innan de lett längre än till tillbud.
Det är viktigt att notera att systemet för att uppmärksamma och åtgärda en
tidigare förbisedd svaghet har fungerat

i det aktuella fallet, även om ytterligare förbättringar i kraftföretagens och
SKI:s rutiner kan visa sig motiverade. Utredningar om detta pågår också.
Det är också viktigt att notera att den grundläggande säkerhetsstrategin -
ett djupförsvar i flera led mot allvarliga olyckor - är utformad utifrån
förutsättningen att dolda fel och brister kan finnas, men att de inte skall
leda längre än till tillbud utan allvarligare konsekvenser utanför anlägg-
ningen.

Erfarenheterna från driftåret 1991/92 pekar också på att fortsatt hög upp-
märksamhet måste ägnas frågor kring ledning, organisation och säkerhets-
kultur vid verken. Därvid måste även beaktas det ökade ekonomiska tryck
som kämkraftföretagen kan utsättas för i samband med pågående avregle-
ring av elmarknaden i Sverige och på sikt även i Europa. Organisatoriska
åtgärder och andra initiativ för att effektivisera och sätta mål för säker-
hetsarbetet, stärka den interna säkerhetsgranskningen och förbättra rutiner-
na bl.a. inom erfarenhetsåterföring har också under perioden företagits vid
flera av verken.

Såväl de radioaktiva utsläppen från kärnkraftverken till omgivningen som
stråldoserna till personalen har, enligt Statens strålskyddsinstituts (SSI)
bedömning, under perioden legat på en godtagbart låg nivå. Dock har
personaldosema ökat något i förhållande till tidigare år på grund av ut-
ökade kontroll- och reparationsarbeten.

Under hösten har lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet ändrats.
Lagen innehåller numera bl.a. förbud mot slutförvaring i Sverige av kärn-
avfall från andra länder.

Det samarbete med Östeuropa och de baltiska staterna kring kärnsäker-
het och strålskydd som inleddes under det förra budgetåret har intensifie-
rats. Riksdagen har anvisat sammanlagt 68,1 miljoner kronor för detta
samarbete under innevarande budgetår. Vid G-7 ländernas möte i Munchen

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

24

i juli 1992 inleddes arbetet med att skapa en multilateral mekanism för att
komplettera de bilaterala insatser som görs för att förbättra kärnsäkerheten.
Mekanismen skall enligt deklarationen från mötet syfta till att åtgärda
omedelbara behov av insatser för att förbättra säkerheten vid kärnkraftver-
ken i Central-och Östeuropa. Fonden förutses koordineras av G-24, som är
OECD-ländemas samordningsorgan för Östeuropasamarbete, och den
Europeiska utvecklingsbanken (EBRD). Jag anser det angeläget att en
multilateral fond för detta ändamål snarast kommer till stånd. Genom en
sådan fond kan akuta säkerhetsbehov som faller utanför existerande bilate-
rala stödprogram finansieras. Jag avser att återkomma till denna fråga i
samband med förslag till den långsiktiga användningen av de medel som
aviserades i samband med omläggningen av energibeskattningen.

De investeringar som bedöms nödvändiga för att snabbt höja säkerhets-
nivån vid de central- och östeuropeiska kärnkraftverken till en acceptabel
nivå är mycket stora. Samlade internationella insatser är nödvändiga för att
täcka dessa behov.

Regeringen har uppdragit åt SKI och SSI att samordna och administrera
den svenska projektverksamheten. På kämsäkerhetsområdet har samarbetet
huvudsakligen koncentrerats till Ignalinareaktorema i Litauen medan strål-
skyddssamarbetet också inkluderar projekt i Estland, Lettland och Ryss-
land.

Kämsäkerhetssamarbetet avser

1. Myndighetssamarbete

2. Industri- och kraftverkssamarbete

3. Anläggningsrelaterade projekt

Myndighetssamarbetet syftar bl.a. till att bygga upp en oberoende myn-
dighets- och kontrollstruktur, inkl, nödvändig lagstiftning, i Litauen för att
möjliggöra en granskning och prövning av säkerhets- och strålskyddsför-
hållandena vid Ignalinaverket, frikopplad från produktionstekniska och
ekonomiska överväganden. SKI samarbetar också med myndigheter i
Ryssland, Ukraina, Kazakstan och Kirgistan för att bygga upp nationella
kontroll- och redovisningssystem för klyvbart material.

Industri- och kraftverkssamarbete samt de anläggningsrelaterade projek-
ten syftar framför allt till att höja säkerheten vid Ignalinareaktorema och
vid liknande reaktorer i Ryssland och Ukraina. Projekten koncentrerar sig
på högprioriterade områden ur risksynpunkt, bl.a. brandskydd, härdkyl-
ning och inneslutningsfunktion. För Ignalinareaktorema finns också projekt
planerade för direkta tekniska insatser inom dessa områden, bl.a. beträf-
fande montering av branddörrar, kabelseparation och införande av för-
bättrad tryckavlastning för reaktorutrymmet.

Strålskyddssamarbetet omfattar

1. Uppbyggnad av strålskyddsmyndigheter och beredskapsorganisation
mot olyckor med radioaktiva ämnen

2. Uppbyggnad av mätkompetens och hjälp med mätutrustning

3. Miljöprojekt - bl.a. sanering av dumpningsplatser för radioaktiva äm
nen (Sillamäedammen och Paldiskibasen i Estland m.fl.), kartläggning
av och åtgärder mot radon m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

25

Det svenska Östeuropasamarbetet kring kärnsäkerhet och strålskydd sam- Prop. 1992/93:100
ordnas med andra länders program bl.a. inom ramen för samarbete i G-24 Bil. 15
och det Internationella atomenergiorganet, IAEA, och följer de priorite-
ringar och rekommendationer som arbetas fram i internationellt samför-
stånd.

1.10 Kalkning mot försurningsskador

Den fortsatta försurningen i Sverige utgör ett ökande hot mot vattnet,
marken och skogen. Skogsmarken i delar av Sverige närmar sig s.k. kvä-
vemättnad med markförsurning, kväveläckage till den marina miljön och
näringsobalans hos skogsmarken som följd. Forskarrapporter visar att med
den nuvarande belastningen av försurande ämnen kommer tillväxten i
skogen att minska. Försumingssituationen i sjöarna är fortsatt allvarlig.
Kalkning av sjöar och vattendrag måste därför drivas i samma eller ökad
omfattning. Försöksverksamheten för skogsmarkskalkning bör också
fortsätta.

Principen om att förorenaren skall betala

En grundprincip i regeringens miljöarbete är att använda ekonomiska
styrmedel. Ett sätt är att låta förorenaren i princip bära kostnaden för föro-
reningar, en princip som också lades fast på den FN-konferens om miljö
och utveckling som hölls i Rio de Janeiro i juni 1992.

Fr.o.m. den 1 januari 1991 omförs bokföringstekniskt inkomster från
den allmänna energiskatten till inkomsttiteln 1435 Särskild skatt mot för-
surning. Omföringen motsvarar 9 kronor per m3 olja.

Lagen (1990:613) om miljöavgifter på utsläpp av kväveoxider från ener-
giproduktionsanläggningar trädde i kraft den 1 januari 1992. Miljöavgiften
uppgår till 40 kr/kg utsläppta mängder kväveoxider, räknat som NO2.
Lagstiftningen omfattar pannor med en effekt större än 10 MW och betalas
när energiproduktionen överstiger 50 GWh/år. Dessa pannor återfinns
huvudsakligen inom fjärrvärmesektom eller inom industrin. Utsläpp från
skogsindustrins sodapannor är dock undantagna.

Inkomsterna återförs till de avgiftsskyldiga i proportion till företagets
produktion av nyttiggjord energi. Naturvårdsverkets kostnader för admini-
strationen dras dock av.

De totala utsläppen av kväveoxider från förbränning av bränslen uppgick
år 1990 till ca 60 000 ton. Utsläppen från de pannor som kommer att bli
avgiftspliktiga bedömdes då uppgå till 20 000 ton. Uppgifterna för år 1991
är ännu inte sammanställda. Svenska Värmeverksföreningen har bedömt att
det genomsnittliga kväveoxidutsläppet för de avgiftspliktiga pannorna har
sjunkit från 112 mg/MJ år 1991 till 97 mg/MJ år 1992. Naturvårdsverket
har dragit motsvarande slutsatser från sina inspektioner. De totala utsläp-

pen beräknas nu uppgå till 15 OOO ton för de avgiftspliktiga pannorna. Prop. 1992/93:100
Lagen har således på kort tid haft en påtaglig effekt.

Riksdagen har satt upp som mål att utsläppen av kvävoxider skall minska
med 30 % mellan åren 1980 och 1995. Sverige har också förbundit sig
internationellt att minska utsläppen med 30 % fram till år 1998 från sam-
ma tidpunkt. För att dessa målsättningar skall uppnås krävs fortsatta åt-
gärder, bl.a. inom energisektorn.

Förändring av befintligt avgiftssystem

Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna som redan nu vunnits av det
befintliga avgiftssystemet för kväveoxider och behovet av ytterligare åt-
gärder finner jag också att det finns skäl att utöka avgiftsplikten i det
nuvarande systemet. Jag anser därför att man bör utreda förutsättningarna
för att bredda det befintliga miljöavgiftssystemet med återbetalning till de
avgiftspliktiga.

Regeringen har därför för avsikt att ge Naturvårdsverket, i samråd med
Riksskatteverket och NUTEK, i uppdrag att utreda förutsättningarna för en
breddning av det befintliga avgiftssystemet.

Fortsatt utveckling av skatter/avgifter

Jag anser det nödvändigt att kalkningsprogrammet bör fortsätta i minst
oförminskad omfattning. I överensstämmelse med principen om att förore-
naren skall betala har regeringen för avsikt att ge Riksskatteverket, i sam-
råd med Naturvårdsverket och NUTEK, i uppdrag att lämna förslag till
införandet av miljöskatter/avgifter från och med den 1 januari 1994 vars
intäkter ungefär motsvarar statens utgifter för kalkningsverksamheten om
ca 200 miljoner kronor per år.

Det bör därvid prövas om detta lämpligen sker genom att den redan
nämnda omföringen från allmänna energiskatten till den särskilda skatten
mot försurning höjs eller genom införande av en särskild skatt/avgift på
mängden utsläppt kväveoxid, räknat som NO2. Denna skatt/avgift bör i så
fall enligt min mening omfatta nuvarande avgiftspliktiga pannor liksom de
förbränningsprocesser inom industrin som inte ingår, dvs. cementugnar,
ugnar för raffinering av råolja, skogsindustrins sodapannor och mesaugnar
samt järn- och stålverkens sinterugnar. Skattesystemet bör även omfatta
pannor med en effekt större än 5 MW men med en nyttig energiproduktion
större än 20 GWh per år. Eftersom skatten för industrins förbrännings-
processer i så fall kommer att bygga på mätningar bör industrin ges skälig
tid till installation och intrimning av mätutrustning.

Regeringen avser att återkomma under våren med ett lagförslag.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2 Miljöredovisning av
miljösituationen

2.1 Inledning

De övergripande målen för miljöpolitiken som riksdagen
tidigare har beslutat är att skydda människors hälsa, bevara
den biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av natur-
resurser sä att de kan utnyttjas långsiktigt samt att skydda
natur- och kulturlandskap. Riksdagen har vidare antagit en
rad delmål inom olika områden. I detta avsnitt redovisas de
mål som riksdagen har antagit och hur långt man har kom-
mit i arbetet med att uppnå målen. Redovisningen har tagits
fram gemensamt av Miljö- och naturresursdepartementet,
Boverket, Kemikalieinspektionen, Statens naturvårdsverk
och Statistiska centralbyrån.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.2 Användningen av mark och vatten

2.2.1 Markanvändningen i Sverige

Sveriges totala areal innanför kustlinjen är 450 000
km2, varav 411 000 km2 är land och 39 000 km2 är
vatten. Mer än hälften är skogsmark och mindre än
10 procent är jordbruksmark (se figur 2.1).

Figur 2.1 Markanvändningen i Sverige

Bebyggd mark och

Jordbruks- tillhörande mark

Myr

5,0

Berg, fjäll
och övrig
bl.a. takter

Vatten

3,9 (9 %)

mark

3,5(8

1,1(2%)

Skogmark
och mark
med fjällbarr-
skog
25,0 (56 %)

6,5 (14 %)

Totalt 45 miljoner hektar

Källa: SCB.

2.2.2 Bebyggelse och anläggningar

Av Sveriges totala mark- och vattenareal utgör
den bebyggda arealen 1,1 miljoner hektar år
1990, dvs. ca 2 procent, och av den bebyggda
arealen ligger ca 30 procent inom tätorter. Inom

tätorterna uppgår den obebyggda marken till ca

40 procent. Bebyggelsens fördelning på olika ty-
per framgår av figur 2.2.

Figur 2.2 Markanvändning för bebyggelse och anläggningar 1990.
1000-tal hektar, procentuell fördelning

Typ av bebyggelse/ anläggning	Tätort		Övrigt		Totalt
Typ av bebyggelse/ anläggning	1000-tal hektar	%	1000-tal hektar	%	1000-tal hektar	%
Permanentbostäder	170	55	220	28	390	35
Industri	48	15	27	3	75	7
Kommunikationer	60	29	165	21	225	21
Övrigt1	33	11	187	24	220	20
Fritidshus	-		190	24	190	17
Totalt	311	100	789	100	1 100	100

1) Bl.a. handel, offentlig service, lantbruksbyggnader, skogsbilvägar.
Källa-, Enheten för naturresursstatistik, SCB.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.2.3 Jordbruk och skogsbruk

Jord- och skogsbruket har bidragit till ett va-
rierat kulturlandskap och en variationsrike-
dom hos växt-och djurarter. Under de senas-
te årtiondena har kraven på effektivisering
och ökad produktion medfört negativa miljö-
effekter.

Jordbruket bidrar till ett varierat och levande kul-
turlandskap och till variationsrikedom hos växt-
och djurarter. Det har givit upphov till kulturvär-
den som visar sig i landskapets utformning, i ve-
getation, bebyggelse- och fomlämningar. Jord-
brukets mångformiga markanvändning har vidare
skapat förutsättningar för ett stort antal arter,
framförallt sådana som är knutna till olika former
av hävd.

Hoten mot natur- och kulturvärden i odlings-
landskapet har hittills varit förbundna med såväl
mekanisering som specialisering av driften bero-
ende på vilken del av landet som avses. Kravet på

effektivisering och ökad produktion har bl.a.
inneburit att viktiga landskapselement har tagits
bort såsom öppna diken och åkerholmar. Föränd-
rade brukningsmetoder med ökad intensitet har
medfört negativa miljöeffekter i form av närings-
läckage och bekämpningsmedelsrester i yt- och
grundvatten. De naturliga ängs- och betesmarker-
na har ungefär halverats sedan 1940-talet. De för
flora och fauna viktiga betesmarkerna har mins-
kat kraftigt. Riksdagen har anslagit medel för
vård av ett öppet landskap och för natur- och kul-
turvårdande insatser i odlingslandskapet (se av-
snitt 2.16).

Figur 2.3 Åker-, betes- och skogsmark, 1000 hektar

Område	Åkermark			Betesmark			Skogsmark
Område	1976	1981	1991	1976	1981	1989	1976	1981	1988
Slättbyggden	1 800	1 800	1 800	240	240	210	2 400	2 500	2 500
Skogsbyggden	1 200	1 200	1 100	500	350	340	20 200	20 300	20 100
Riket	3 000	3 000	2 900	730	580	550	22 600	22 700	22 500

Avrundade siffror. Summorna stämmer inte alltid.
Källa: SCB, Na 36 SM 9001.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Omställningsarealen motsvarar ca 12 procent
av landets totala åkerareal. Figur 2.4 visar den
procentuella fördelningen av olika åtgärder på
den areal jordbruksmark som anmälts för omställ-
ning. Bidrag till omställningsarealer har utbeta-
lats för åren 1991 och 1992.

Den procentuella fördelningen av omställ-
ningsarealer på arealer i vänteläge och åtgärdade
arealer samt de sistnämnda arealernas fördelning

på olika åtgärder har beräknats. Främst på grund
av ett visst bortfall av data har i redovisningen
inte tagits fram några uppgifter om totala omställ-
da arealer. Underlaget ger dock trots bortfallet en
god bild av fördelningen och vilken typ av mark-
användning som de arealer som åtgärdats ställts
om till. Den dominerande andelen har hittills
ställts om till extensivt bete.

Figur 2.4 Omställningsarealer 1992

Ädellövskog (1 %)

Annat (nischgrödor m.m.

(7%;

Energiskog, salix

(3 %)

Industri- och
energigrödor
(6 %)

Annan lövskog

(2 %)

Barrskog

Våtmark (1 %)

Extensivt
bete (74 °/o)

Källa: SCB, J 61 SM 9201.

Redovisningen av uppgifter om omställda arealer avser
samtliga företag i lantbruksregistreringen, dvs. även
företag med mindre än 2,1 hektar åkermark eller
mindre än 0,3 hektar utnyttjad åkermark.

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Arealen skogsmark har under 1900-talet ökat
endast obetydligt. Trots att avverkningarna har
ökat väsentligt under denna tid har virkesförrådet
i skogen ökat kraftigt eller med ca 60 procent.
Barrträdens andel av virkesförrådet har ökat. Vir-
kesförrådet av lövträd har, mätt i absoluta tal,
varit i stort sett oförändrat.

Den aktuella bilden av skogen och skogsbru-
ket visas nedan.

Fyra län hyser tillsammans 95 procent av all
totalskyddad skogsmark i Sverige (se figur 2.6).
Andelen totalskyddad skogsmark är högst i Norr-
botten, ca 9 procent, och lägst i Östergötland, ca
0,1 procent. Den produktiva skogsmark som
skyddas uppgår till ca 2,5 procent av landets to-
tala produktiva skogsmarksareal. Endast 0,4 pro-
cent av den produktiva skogsmarksarealen nedan-
för skogsodlingsgränsen är dock skyddad.

Figur 2.5 Den svenska skogen i siffror 1991

Lövträd

Yta:

Volym (m3sk):

Årlig tillväxt (m3sk):

Årlig avverkning (m3sk):
Areal ovan SO-gränsen:
Urskog nedanför SO-gräns:
Ädellövskog:

Skärgårds- och
kustnära skogar:

Tätortsnära skogar:

23,5 miljoner hektar
(58 % av landytan)

2 776 miljoner

ca 97 miljoner

60-65 miljoner
ca 1,6 miljoner hektar

85 000 hektar

ca 150 000 hektar

ca 450 000 hektar

ca 300 000 hektar

m3sk = skogskubikmeter dvs. stamvolym ovan stubb-
skäret inkl, topp och bark.

SO-gräns = skogsodlingsgräns

Källa-, Riksskogstaxeringen 1987-1991.

Figur 2.6 Den totalskyddade skogsmarksarea-
len fördelad på län, 1000 hektar

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.2.4 Uttag av ändliga resurser

Ett mycket snabbt och oplanerat uttag av
ändliga naturresurser såsom grus, torv, mine-
raler etc. äventyrar möjligheterna till en
långsiktigt hållbar utveckling. Hushållningen
med grus är bristfällig i dag och brist råder
i vissa regioner. Torvutvinningen är för dagen
inget stort problem från rikssynpunkt. Lokalt
hotas emellertid viktiga skyddsvärda områ-
den.

Av riksdagen antagen inriktning:

Användning av icke förnybara naturre-
surser skall, i än högre grad än använd-
ningen av förnybara resurser, präglas av
en ansvarsfull hushållning (prop. 1990/
91:90,JoU 30, rskr. 343).

Grus

Landets totala tillgångar av naturgrus/sand är
minst 75 miljarder ton. Tillgången på berg som
kan krossas till grus är avsevärt mycket större.
Produktionen av grusmaterial steg kraftigt under
1950- och 1960-talen, höll sig på en hög nivå
under 1970-talet för att därefter sjunka något (se
figur 2.7).

Produktionens tyngdpunkt i landet ligger i
Syd- och Mellansverige. År 1990 producerades
drygt 70 procent av grusmaterialet i Götaland och
Svealand med undantag för Dalarna.

För att uppnå en god hushållning erfordras
kunskaper om tillgången på såväl naturgrus som
på alternativa material. Därför inventeras i dag
landets resurser av naturgrus i 24 län, bergkross
i 22 län och grovmorän i 17 län.

Andelen bergkrossmaterial av den totala års-
produktionen av grus har ökat från 13 procent i
mitten av åttiotalet till nuvarande 25 procent.
Antalet täkter har minskat från drygt 8 000 år
1982 till knappt 6 000 år 1990 dvs. en minskning
på knappt 30 procent. Antalet naturgrustäkter har
minskat något mer än andra täkttyper.

Torv

Ca 3 miljoner m3 energitorv bryts årligen (se fi-
gur 2.8). Dessutom utvinns ca 0,8 miljoner m3
torv för andra ändamål. Torv nybildas ständigt,
dock bara på torvmarker som inte blivit exploa-
terade. Tillväxttakten är ungefär 1 mm per år.
Beräknat på den utvinningsbara torvmarksarealen
nybildas årligen ca 3,5 miljoner m3.

Figur 2.7 Produktion av grusmaterial 1930-1990

Miljoner ton

Källa: Grus, sand och industrimaterial, SGU PM 1991:6.

1 II

ill H

o m o
l- oo
CD CD CD

Källa: NUTEK (1980-1985), SGU (1986-), SCB, NA 25
SM 9201.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.2.5 Strandområden

Landet har långa kuststräckor och många sjöar.
Linder tidigare decennier har betydande delar av
kusten bebyggts och stränderna blivit alltmer
otillgängliga för allmänheten.

Exploateringen av stränderna har avtagit efter-
hand som följd av det generella strandskyddet
som infördes i mitten av 1970-talet. Samtidigt
som vi kan se en förändring i strändernas nyttjan-
de finns det stora regionala variationer. Strandzo-

nen på delar av fastlandet och på vissa öar i
Stockholms skärgård har bebyggts i stor omfatt-
ning inom 100-meterszonen närmast vattnet.
Denna bebyggelse tar i anspråk mark som är vär-
defull både från rekreationssynpunkt och i ett
ekologiskt perspektiv. Genom sin vattenförbruk-
ning kan den innebära en risk för saltvattenin-
trängning i markens sötvattenmagasin.

2.2.6 Vattenförbrukningen

Sammantaget för hela landet är vattenförbruk-
ningen 3 600 miljoner m3 per år och den förde-
lar sig på användarkategorier enligt följande:

Dessutom använder kärnkraftverken ca 9 000
miljoner m3 havsvatten för kylning.

Figur 2.9 Vattenanvändarkategorier,
miljoner m3

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.3 Tätorter

De senaste decenniernas befolkningsutveck-
ling i tätorterna har lett till en alltmer spridd
bostadsbebyggelse med ett ökat resande och
en ökad biltrafik som följd. Samtidigt har ex-
pansionen under 1980-talet främst skett ge-
nom att obebyggd mark tagits i anspråk i de
mer centrala delarna av tätorterna vilket har
medfört en minskning av tillgänglig öppen
mark, bl.a. parkmark.

I svenska tätorter uppkommer tidvis föro-
reningshalter och bullernivåer som är skad-
liga för hälsan och miljön. Trafiken, förbrän-
ning för energiändamål och i vissa fall indu-
striprocesser är de dominerande källorna till
luftföroreningarna i våra tätorter. Trafiken är
också den största orsaken till bullerstörning-
ar. Halterna av svaveldioxid och sot i tätorts-
miljön har minskat kraftigt sedan 1970-talet
och ligger i dag i genomsnitt klart under de
riktvärden som har satts upp av hälsoskäl.
Overskridanden förekommer dock under kor-

ta perioder. Koloxidhalterna har också min-
skat och riktvärdena överskrids endast på
mycket starkt trafikerade gator. För kväveoxi-
der är trenden mer osäker men fortfarande
utsätts alltför många människor tidvis för
halter över riktvärdet.

Många av de luftföroreningar som före-
kommer i våra tätortsmiljöer kan påverka
luftvägarna hos känsliga personer som t.ex.
astmatiker. Luftföroreningar i höga halter kan
också ge upphov till andra typer av luftvägs-
sjukdomar än allergiska såsom t.ex. kronisk
bronkit och cancer.

Luftföroreningarna, särskilt svavel- och
kväveföreningar, fortsätter också att påverka
såväl grönytorna som sten- och metallmate-
rialet i byggnader och andra konstruktioner,
skulpturer m.m. och värdefulla kulturminnen
förstörs. Bullret har minskat i boendemiljön
på många håll.

2.3.1 Tätorternas struktur

Tätorternas utveckling under 1960- och 1970-ta-
let kännetecknades av att en allt större areal per
invånare togs i anspråk. Den utglesning av be-
byggelse och bosättning som skett under denna
tid har i princip gällt alla tätorter även om det
finns skillnader mellan de minsta och de största
orterna. Däremot har expansionen under 1980-
talet i större utsträckning skett genom förtätning,
varigenom obebyggd mark har tagits i anspråk
inom tätorterna, inte minst grönytor och annan
öppen mark. Samtidigt sker det ett tillskott av

öppen mark i tätorternas utkanter. Andelen obe-
byggd mark av den totala tätortsytan har dock
minskat totalt sett sedan år 1970 med 6 procent-
enheter från 44 till 38 procent. I figur 3.1 på nästa
sida visas hur förändringen varit inom tätorter av
olika storlek. Störst har minskningen varit i tät-
orter med mer än 10 000 invånare.

Den expansion som ägt rum i städernas ytter-
områden har för det mesta skett på skogsmark.
Byggande på jordbruksmark har drastiskt avtagit
under 1980-talet.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Figur 3.1 Den obebyggda1 markens andel av tätortsytan 1970,1980 och
1990 storleksgruppsvis. Procent

	Tätorter med mindre än 10 000 in- vånare	Tätorter med mer än 10 000 in- vånare exkl. storstäderna	Storstäderna: Stockholm, Göteborg och Malmö	Samtliga tätorter
1970	50	40	31	44
1980	46	34	29	40
1990	45	32	28	38

1) Skogsmark och annan trädbeväxt mark, parkmark, öppen gräsmark, impediment osv.
Källa: SCB, SM Na 14 8601 och SM Na 14 9201.

Tätorterna karaktäriseras av att en stor andel av
arbetsplatserna ligger i centrum och en stor andel
av bostäderna ligger i städernas utkant. Det leder
till omfattande trafikrörelser främst på morgonen
och kvällen. Det leder också till växlande belast-
ning på ledningsnät, el- och vattenförbrukning,
behovet av vattenmagasin etc.

Miljösituationen har förändrats under 1980-ta-
let i många av våra tätorter. Eftersom grönytor-
na har minskat i omfång har deras förutsättning-
ar för att utgöra viktiga delar i det ekologiska sys-
temet (stadens lungor) försämrats. En annan följd
av utvecklingen är att den lägre intensiteten i

markanvändningen resulterat i ökad biltrafik som
gör att föroreningssituationen i vissa fall blivit på-
tagligt försämrad. 1 ett av storstadstrafikutred-
ningens betänkande, (SOU 1989:15) Storstadstra-
fik 2, bakgrundsmaterial, visas att de medelstora
städerna (25 000-250 000 invånare) förefaller
mest transporteffektiva. Hur transportarbetet i
övrigt varierar mellan olika tätortstyper redovisas
i nedanstående figur.

Tätortsexpansionen har många gånger lett till
begränsningar av kommunens eller regionens sam-
lade tillgångar av naturresurser såsom sand, grus,
ytvatten och grundvatten.

Figur 3.2 Fördelning av befolkning och resande på regiontyper vid mitten av 1980-talet

Region	Andel av befolkning 15-84 år (%)	Andel av resandet i person km (%)	Resandet per invånare och dag (km)
Stockholms tätort	17	18	47
Göteborgs tätort	R	7	46
Större tätorter
(25 000-250 000 invånare)	24	20	35
Mindre tätorter
(5 000-25 000 invånare)	19	19	44
Landsbygd i södra Sverige	24	25	45
Landsbygd i norra Sverige	10	11	50
Totalt	100	100	43

Källa: SOU 1989:15, Storstadstrafik 2, Bakgrundsmaterial.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.3.2 Luftföroreningar och buller

Trafiken, förbränning för energiändamål och i
vissa fall industriprocesser är de dominerande
källorna till luftföroreningarna i våra tätorter. De
föroreningstyper som är viktigast när det gäller
tätorternas luftproblem är svavel- och kvävedi-
oxider, koloxid, sot och partiklar, cancerframkal-
lande ämnen, marknära ozon och bly.

Halterna av svaveldioxid har minskat kraftigt
sedan 1970-talet och ligger i dag klart under de
genomsnittliga riktvärdena även på trafikerade
gator. Det förekommer emellertid att halterna un-
der en kort tid är avsevärt förhöjda. Minskning-
en beror främst på installation av fjärrvärme, an-
vändning av nya bränslen med lägre svavelhalt
och minskade utsläpp från processindustrin.

Kvävedioxidhalterna kan ha minskat något
under senare år, men trenden är mycket osäker.
Oftast ligger halterna under riktvärdena men det
förekommer tidvis att halterna är kraftigt förhöj-
da under kort tid. Ca 250 000 personer utsätts

Av riksdagen antagna mål:

Riksdagen har ställt sig bakom Natur-
vårdsverkets riktvärden för halter i tätor-
ter av svaveldioxid, kvävedioxid, koloxid,
sot och partiklar. Riktvärdena syftar till
att undanröja akuta hälsoeffekter. Riksda-
gen har också antagit kravet att utsläppen
av cancerframkallande ämnen skall halv-
eras till år 2005 (prop. 1990/91:90,JoU
30, rskr. 343).

någon gång under ett år för alltför höga halter av
kvävedioxid. Biltrafiken är den dominerande käl-
lan, speciellt på starkt trafikerade gator.

En jämförelse mellan lantluft (”bakgrunds-
luft”) och stadsluft visar att haltema av såväl sva-
veldioxid som kvävedioxid är högre i stadsluften
(se figur 3.3).

Figur 3.3 Halter av svaveldioxid och kvävedioxid i tre tätorter
och i tre glesbygdsområden. Vinterhalvårsmedelvär-
den, 1986/87-1990/91, pg/m3

Svaveldioxid

Stockholm, Aspvreten

Göteborg och Rörvik Sundsvall och Bredkälen

Kvävedioxid

Aspvreten

Stockholm, Aspvreten

Stockholm^.
T. Knutssonsg

1986 87 88 89 90

Göteborg och Rörvik Sundsvall och Bredkälen

Källa: SCB, Na 24 SM 9201 (tätort), IVL-Rapport L91/255 (bakgrunds-
stationer)

Karta över mätstationerna
i figur 3.3

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Halterna av sot har minskat kraftigt sedan 1970-
talet. Mätningar av partiklar i Göteborg och Mal-
mö visar ingen tydlig trend för om haltema mins-
kar eller ökar. Halterna av cancerframkallande
ämnen tycks ha minskat mellan år 1980 och år
1990.

Marknära ozon utgör problem såväl i tätorter
som på landsbygden (se avsnitt 2.8). Haltema i de
centrala delarna av tätorterna är lägre än på lands-
bygden men även i vissa tätorter överskrids
WHO:s (Världshälsoorganisationen) riktvärden
varje sommar.

Blyhalterna i luft på trafikerade gator var rela-
tivt höga under 1970-talet. Genom en successiv
sänkning av blyhalten i bensin och av utsläppen
från industrin ligger halterna av bly i luft under
WHO:s riktvärden även på vissa mycket trafike-
rade gator i Stockholm.

Buller

Bullret ökar i samhället genom bl.a. intensivare
trafik, bullrande arbetsredskap, ökad ventilation
och ökad användning av eldrivna verktyg, musik-
anläggningar och hushållsmaskiner.

Vad gäller trafikbullret i de svenska tätorterna,
har städernas struktur och människors boendefor-
mer under den senaste tjugoårsperioden föränd-
rats, så att det trafikbuller som når in i bostäder-
na minskat, trots att trafiken ökat. Direkta buller-
skyddsåtgärder så som installation av treglasföns-
ter, uppsättning av bullerplank och hastighetsbe-
gränsningar har också bidragit till att färre män-
niskor nu anser sig bullerstörda av trafiken, inne
i sina bostäder.

Genom en förutseende fysisk planering kan
många bullerstörningar från vägtrafik, tågtrafik,
flygplatser, industrier, motorsport- och skjutba-
nor minskas.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.4 Avfall, återanvändning och återvinning

Vårt moderna samhälle ger upphov till stora
mängder avfall. Ateranvändningen och åter-
vinningen har ökat på vissa områden under
senare år. Totalt sett är emellertid andelen
återanvändning och återvinning låg. Merpar-
ten av allt avfall deponeras.

Av riksdagen antagna mål:

Det övergripande målet som har antagits
av riksdagen är att avfallets volym och
farlighet måste begränsas och att behand-
lingen av det avfall som ändå uppkommer
måste förbättras. Avfall skall återanvän-
das och återvinnas i största möjliga ut-
sträckning. Förbränning och deponering
av osorterat avfall skall i allt väsentligt ha
upphört vid slutet av år 1993 (prop. 1989/
90:100,Joll 23, rskr. 373 och prop. 1990/
91:90,JoU30,rskr.343).

Vårt moderna produktions- och konsumtionssam-
hälle ger upphov till stora mängder avfall. Avfall
bildas i alla led när vi tar ut råvaror, framställer,
använder, transporterar och slutligen kasserar
varor. Vilka föroreningsproblem som avfallet
orsakar beror på dess sammansättning och inne-
håll, hur avfallet omhändertas och på tidsperspek-
tivet. Det miljöfarliga avfallet utgör ett särskilt
problem.

Avfall som inte återanvänds eller återvinns
deponeras eller förbränns vanligen. När regnvat-
ten finner sin väg ner genom avfallsdeponiema
följer en mängd ämnen med i det bildade lakvatt-
net. Från t.ex. gruvindustrins avfallsupplag riske-
rar stora mängder metaller lakas ut. Även metal-
ler i avfall från hushåll och industrier och i slam
från reningsverk kan lakas ut på motsvarande
sätt. Från det organiska materialet i t.ex. matres-
ter och reningsverkslam tillförs lakvattnet nä-
ringsämnen som kan leda till övergödning av
kringliggande vattendrag och sjöar. I många fall
tas lakvattnet om hand på ett kontrollerat sätt.

När det organiska materialet i en avfallsdepo-
ni bryts ned bildas gas, där en av huvudkompo-

nenterna är metan som bidrar till växthuseffekten.
Metan är också en energirik gas vilket medför
risk för spontana bränder i avfallsdeponiema. Vid
dessa bränder kan giftiga organiska föreningar
bildas. För att minska de negativa effekterna på
miljön utvinns metangas i dag på allt fler depo-
nier och omhändertas för energiutvinning.

Förbränning av osorterat avfall för energiutvin-
ning sker i dag i förbränningsanläggningar med
långtgående rening. Trots det ger förbränningen
utsläpp av luftföroreningar av olika slag. Förbrän-
ning av osorterat avfall ger dessutom upphov till
filterrester och askor som på grund av sin miljö-
farlighet måste omhändertas på ett särskilt sätt.
Förbränningen av vissa sorterade avfallsfraktio-
ner har visat sig ge högre värmevärde än osorte-
rat avfall, vilket underlättar en effektiv förbrän-
ning. Detta har i sin tur betydelse för möjlighe-
ten att begränsa luftföroreningarna. Halten av
tungmetaller m.m. kan halveras om avfallet sor-
teras innan det förbränns. Bl.a. därför har riksda-
gen angett att inriktningen skall vara att förbrän-
ning och deponering av osorterat avfall i allt vä-
sentligt skall upphöra.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Industrins avfall kan delas in i branschspecifikt
resp, icke-branschspecifikt där branschspecifikt
avfall är sådant som faller i stora mängder med
någorlunda likartad sammansättning i industrins
processer. Exempelvis svarar gruvindustrins

bergmassor och slaggrester för över hälften av
allt avfall. Graden av återanvändning är olika hög
för olika typer av branschspecifikt avfall (se figur

4.1). Stora delar av skogsindustrin och livsme-
delsindustrins avfall återanvänds eller återvinns.

Figur 4.1 Branschspecifikt avfall, uppskattade värden

Bransch	Avfallsmängd 1000 ton/år	Deponering eller annat omhändertagande 1000 ton/år	Återanvändning
Bransch	Avfallsmängd 1000 ton/år	Deponering eller annat omhändertagande 1000 ton/år	1000 ton/år	%
Järn- och stål	1 300	800	500	38
Gruvindustri	26 000	21 000	7 000	25
Skogsindustri	8 100	2 600	5 500	68
Livsmedelsind	3 100	200	2 900	94
Övriga	500	500	-	-
Summa	41 000	25 100	15 900	39

Källa: Avfallet och miljön, SNV 1988.

Mängden avfall som omhändertas i kommunal
regi har inte förändrats nämnvärt mellan år 1985
och år 1990 (se figur 4.2). Den årliga mängden
hushållsavfall har ökat något och det icke-
branschspecifika industriavfallet minskat. Ater-
vinningsgraden är låg i de flesta fall. Merparten

av industriavfallet deponeras i osorterat skick
och utan gasutvinning.

Hushållsavfallet deponeras eller förbränns i
hög utsträckning, till ca 40 procent i vardera fallet.
Endast en ringa andel, ca 2 procent, av hushållsav-
fallet komposteras i dagsläget.

Figur 4.2 I kommunal regi omhändertagen mängd avfall är 1985 och år 1990, fördelat efter avfallsslag
samt procentuell fördelning pä typ av behandling. Hela riket.

Avfallsslag	Omhändertaget		Omhändertaget 1990 - typ av behandling
Avfallsslag	1985 1000 ton	1990 1000 ton	Depo- nering	Förbrän- ning	Kompo- stering	Återvin- ning
			Procentuell fördelning
Hushållsavfall	2 861	3 191	44	41	2	13
Parkavfall	-	107	64	14	19	3
Avfall från energiutvinning	702	625	98			2
Slam från:
kommunala reningsverk	-	1 089	75		2	23
(torrsubstanshalt 20 %) enskilda brunnar1		117	100
(torrsubstanshalt 5 %)
Industriavfall	5 427	4 856	89	6		5
Därav bygg- och rivningsavfall	1 579	1 194	91	5		4
Därav schaktmassor	2 431	1 711	89			11
Miljöfarligt avfall	-	216

1) Endast mängd som går direkt till deponering.
Källa: SCB, Na 28 SM 9201.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Återvinningen av glas, aluminiumburkar, papper turburkar, tidningspapper och vissa typer av bat-
och batterier har ökat mellan år 1985 och år 1991 terier.

(se figur 4.3). Återvinningsgraden är hög för re-

Figur 4.3 Återvunna mängder och återvinningsgrad av glas, returburkar, papper och batterier

Material	Sort	1985	1990	1991	Återvinningsgrad 1991 %
Glas
- Krossglas från industrin	ton	26 300	66 900	73 000
därav från kommunal insamling	ton	9 200	49 700	57 000	44
Returburkar, aluminium	milj. st.	418	700	724	85
Papper
-Insamling av returpapper	ton	750 000	909 000	870 000	46
därav tidningar och tidskrifter	ton		368 000	370 000	63
Batterier
- Alkaliska	ton	ca 17	224	217	29’
- Kvicksilveroxid	ton		13	12	89'
- Nickel-kadmium2	ton		35	46	49
- Bly (startbatterier)	ton		23 135	25 160	100

1) Insamlingsgrad. Batterierna lagras i väntan på teknik för återvinning eller deponering.

2) Nickel-kadmium som finns fastmonterade i elektriska apparater är inte medräknade.

Källa: Svensk Glasåtervinning AB, Svenska Renhåliningsverksföreningen, AB Svenska Returpack, Skogsindustrin.

Miljöfarligt avfall uppkommer främst inom in-
dustrin. Av den totala mängden miljöfarligt avfall
tas en stor del omhand vid den anläggning där det
har uppkommit. Det som industrin inte tar hand
om själv har kommunerna ett lagstadgat insam-
lings- och transportansvar för. Något kommunalt

ansvar för slutligt omhändertagande finns det
dock inte. På senare år har ett ökat inslag av mil-
jöskadliga ämnen konstaterats i såväl hushållsav-
fallet som i avloppsvatten från hushållen.

Oljeavfall svarar för en stor andel av det mil-
jöfarliga avfallet (se figur 4.4).

Figur 4.4 Insamlad mängd miljöfarligt avfall som kommunerna ansvarar för. Fördelat på 12 huvud-
grupper’ 1990. Hela riket. 1000 ton.

Miljöfarligt	Insamlad	Miljöfarligt	Insamlad
avfall	mängd	avfall	mängd
Oljeavfall	145,1	Cyanidhaltigt avfall3	8,2
Lösningsmedelsavfall	8,6	PCB-haltigt avfall	0,7
Färg- och lackavfall	8,5	Bekämpningsmedelsavfall	0,2
Limavfall	0,5	Laboratorieavfall	1,0
Surt eller alkaliskt avfall	5,4	Övrigt kan ej fördelas	24,0
Kadmiumhaltigt avfall2	0,1
Kvicksilverhaltigt avfall	0,2	Totalt	216,2
Avfall innehållande föreningar
av vissa metaller	13,8

1) Huvudgrupper enligt Förordningen om miljöfarligt avfall (SFS 1985:841).

2) Här ingår vissa mängder Hg-haltigt avfall. Minst 20 ton är samredovisat.

3) Drygt 8 000 ton kommer från ett och samma företag och kan anses vara en engångsföreteelse.
Källa: SCB, NA 28 SM 9201.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Återanvändningen av slam från kommunala re-
ningsverk har varierat kraftigt genom åren. Den
ökade under 1970-talet och var i mitten av 1980-
talet ca 60 procent varav 45 procent användes
inom jordbruk och 15 procent på gröna ytor m.m.
Återstoden deponerades. 1990 återanvändes slam-
met till ca 25 procent inom jordbruket. I dag är åter-
användningen ca 30 procent. Figur 4.5 visar upp-
kommen mängd slam i olika län år 1990 och hur
slammet omhändertogs.

Vad gäller de uppsatta målen så kan slutsatsen
dras att andelen avfall som återanvänds och åter-
vinns har ökat i begränsad omfattning. Avfalls-
mängderna har därmed inte minskat utan har hål-
lit sig på ungefär samma nivå mellan åren 1985
och 1991. Nuvarande utveckling tyder på att
målet om att förbränning och deponering av osor-
terat avfall i allt väsentligt skall ha upphört vid
slutet av år 1993 inte kommer att uppnås.

Figur 4.5 Uppkommen mängd slam från kommunala reningsverk (torr-
substanshalt = 20%), som kommunerna mottog, och detta
avfalls omhändertagande, efter län 1990.1000 ton

Län	Upp- kommet	Omhändertaget
Län	Upp- kommet	Depo- nering	Kompo- stering	Jordbruk
Stockholms	146,9	106,6	-	39,9
Uppsala	27,9	21,1	-	6,8
Södermanlands	35,4	35,4	-	-
Östergötlands	39,7	38,1	-	1,5
Jönköpings	31,7	29,7	-	2,1
Kronobergs	23,5	23,5	-	-
Kalmar	21,3	20,3	-	1,0
Gotlands	6,7	6,0	-	0,6
Blekinge	26,9	22,8	4,0	-
Kristianstads	32,4	19,8	-	12,6
Malmöhus	90,1	23,0	0,3	66,8
Hallands	48,1	15,5	7,4	24,7
Göteborgs- och Bohus	166,1	114,0	4.0	48,1
Älvsborgs	56,8	55,8	-	1,0
Skaraborgs	28,3	21,7	-	6,6
Värmlands	35,5	34,3	0,2	0,9
Örebro	38,8	33,7	-	5,1
Västmanlands	32,0	31,2	-	0,8
Kopparbergs	54,8	49,1	4,0	1,7
Gävleborgs	32,2	25,6	-	6,6
Västemorrlands	31,5	30,3	-	1,2
Jämtlands	11,9	10,3	0,9	0,7
Västerbottens	25,2	22,2	-	1,1
Norrbottens	45,1	26,2	-	18,8
Hela riket	1 088,5	816,2	20,9	248,5

Källa: SCB, Na 28 SM 9201.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.5 Klimatpåverkande gaser

Utsläppen av klimatpåverkande gaser är ett
globalt miljöproblem. Koldioxidhalten i at-
mosfären har ökat beroende på förbränning
av fossila bränslen och på avverkning av
regnskogarna. Koldioxidutsläppen i Sverige
har minskat med ca 30 procent under 1980-
talet.

Av riksdagen antagen inriktning:

Utsläppen av samtliga klimatpåverkande
gaser begränsas inom alla samhällssekto-
rer. Sverige skall verka för att de totala
koldioxidutsläppen i Västeuropa år 2000
inte överstiger 1990 års nivå. Därefter
skall de minskas (prop. 1990/91:90, JoU
30, rskr. 343).

Utsläppen av klimatpåverkande gaser är ett glo-
balt miljöproblem som ger samma verkan oavsett
var på jordklotet de sker. Pågående utsläpp till-
sammans med att mängden skog minskar i värl-
den verkar emellertid för närvarande leda till en
global uppvärmning som ökar mer än så (se figur

5.1).

Koldioxid är den gas som bidrar mest till på-
verkan av klimatet men det finns även andra kli-
matpåverkande gaser såsom t.ex. metan och di-
kväveoxid.

Utsläppen av koldioxid i Sverige har minskat
med ca 30 procent under 1980-talet (se figur 5.2).
År 1990 var utsläppen också något lägre än un-
der åren 1988 och 1989. Om år 1990 inte hade

varit ett varmt år hade koldioxidutsläppen troli-
gen varit ca 5 procent högre än vad de faktiskt
var. Utsläppen från förbränning för energiända-
mål minskar medan transportsektorns, dvs. biltra-
fikens, flygets och sjöfartens bidrag ökar. Koldi-
oxidutsläppen från industrisektorn svarar för to-
talt 30 procent av de totala koldioxidutsläppen
(10 procent står industriprocesserna för). Trans-
portsektorn svarar för ca 43 procent och bostäder
och service för 16 procent. Resterande 11 procent
härrör från el- och värmeproduktion, där elpro-
duktionen bidrar med en mycket liten del.

Figur 5.2 Utsläpp till luft i Sverige 1980-1990 av
koldioxid (CO2) från olika utsläppskäl-
lor, miljoner ton

America, ECE, 1992. Källa: SCB, Na 18 SM 9202 samt SNV Rapport 4011.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.6 Uttunning av ozonskiktet

Uttunningen av ozonskiktet är ett globalt mil-
jöproblem. Både i Sverige och i andra länder
bedrivs därför ett intensivt arbete med att
begränsa användningen av ämnen som ska-
dar ozonskiktet. I Sverige har det hittills ock-
så gått snabbare än förväntat att minska an-
vändningen av CFC och andra ozonnedbry-
tande ämnen.

För närvarande sker en viss successiv nedbryt-
ning av ozonskiktet på grund av utsläpp av CFC,
klorfluorkarboner, och andra halogenerade kolvä-
ten. Det nordiska området är särskilt hotat efter-
som nedbrytningen förväntas gå snabbast i polar-
områdena. Ozonskiktet skyddar jorden mot skad-
lig ultraviolett strålning som vid ökande doser
kan ge upphov till fler fall av hudcancer och ska-
dor på växter och djur.

Riksdagen har beslutat att användningen av
ozonnedbrytande ämnen skall begränsas kraftigt.
De svenska målen är mer långtgående än de in-
ternationella överenskommelserna inom det s.k.
Montrealprotokollet. Avvecklingen har gått snab-
bare och har inneburit mindre problem än väntat.

Av riksdagen antagna mål:

Användningen av ozonnedbrytande ämnen
såsom CFC och 1,1,1-trikloretan skall i hu-
vudsak upphöra i slutet av år 1994. Använd-
ningen av koltetraklorid skall upphöra helt
till början av 1998. Den begränsade an-
vändning av haloner som fortfarande fö-
rekommer i brandsläckare skall ha upp-
hört senast vid årsskiftet 1997198. Vidare
begränsas användningen av HCFC till de
områden där HCFC behövs för att ersätta
CFC och avvecklas även inom dessa om-
råden så snart som möjligt (prop. 1987/
88:85, JoU 23, rskr. 373 och prop. 1990/
91:90, JoU 30, rskr. 343).

År 1991 hade förbrukningen av CFC minskat till
ca 25 procent av 1986 års förbrukning (se figur

6.1).

Användningen av andra ozonnedbrytande ke-
mikalier som t.ex. 1,1,1-trikloretan har också
kunnat begränsas kraftigt. Den minskade använd-
ningen har på flera områden möjliggjorts genom
att utnyttja andra ämnen och annat produktions-
tänkande.

Figur 6.1 Förbrukningen av klorfluorkarboner (CFC) i Sverige 1986-1991 samt fördelning på
användningsområden 1991, ton

* Uppgift saknas.

Aerosoler

Källa- Erfarenheter av CFC-avvecklingen, SNV 1991 samt Samhällstekniska avdelningen SNV.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.7 Försurning

Försurningen leder till skador på skogsmark,
sjöar och vattendrag samt kulturföremål. Ca
80-90 procent av nedfallet av försurande
ämnen förs hit från andra länder. Svavelut-
släppen i Sverige har minskat utöver det mål
som satts uppför 1995.

Av riksdagen antagna mål:

Utsläppen av svavel skall minska med
65 procent till år 1995 och med 80 pro-
cent till år 2000 jämfört med utsläppsni-
våer år 1980. Utsläppen av kväveoxider
skall minska med 30 procent till år 1995
jämfört med utsläppsnivån år 1980. Utsläp-
pen av ammoniak skall minska med 25 pro-
cent mellan år 1990 och år 1995 (prop.
1990/91:90, JoU 30, rskr. 343).

De senaste årtiondenas utveckling mot en tillta-
gande försurning av mark och vatten har inte kun-
nat brytas. Ca 20 procent av skogsmarkerna och
en lika stor andel av alla sjöar och vattendrag är
så sura, att skogen har skadats och att det skett
kraftiga förändringar av flora och fauna. Skador-
na är värst i sydöstra Sverige, men förekommer
ända upp i mellersta Lappland (se figur 7.1). På

senare år har även stora skador upptäckts på häll-
ristningar, runstenar och forntida lämningar un-
der jord. Sverige utgör också ett av de mest för-
surningskänsliga områdena i Europa. Sura luft-
föroreningar i tätorter påverkar hälsan hos den
som har känsliga luftvägar och ger långtgående
skador på statyer och kulturbyggnader (se avsnitt
2.3 Tätorter).

Figur 7.1 Områden i Sverige där försurningen är så kraftig att skador finns
eller kan uppkomma inom det kommande årtiondet

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Försurningen i Europa beror framför allt pä
luftutsläpp av svaveloxider och kväveoxider. Den
påverkas emellertid också av hur jord- och skogs-
bruket bedrivs.

Försurningen i Sverige orsakas till mycket stor
del av luftföroreningar som transporteras hit från

andra länder (se figur 7.2). Bidraget är störst från
Tyskland och Storbritannien. En del av de sven-
ska utsläppen förs i sin tur över gränserna och bi-
drar till försurningen i andra länder.

Figur 7.2 Svenska luftutsläpp till andra länder samt nedfall på Sverige frän andra länder 1991,
1000 ton

SVAVEL

Frän Sverige till

''X

Hav och obestämt
Tyskland
Sverige
Storbritannien
Polen

F.d. Sovjet

0,7 Danmark

1,1 I Övriga

0,3

5.2 Ml

2,8 ■

0,2

Till Sverige från

Tjeckoslovakien
Finland

Norge

Frankrike

50 40 30 20 10 0

1000 ton

KVÄVE

Från Sverige till

40,51
	29,7			1,8 ■
	29,7			0,61 1,0 1
		23,0B
			8,5	4,3 M 0,91

50 40 30 20 10 0

1000 ton

Till Sverige frän

X X

Källa: EMEP, Det norske meteorologiske institutt. Technical Report 97, 1992.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Industrin svarar, genom utsläpp från olika pro-
cesser, för ca 45 procent av de totala svenska ut-
släppen av svaveldioxid (se figur 7.3). Förbrän-
ning av olja, gas, kol och torv för energiändamål
inom industrin, bostäder och service svarar för ca
33 procent. Därav utgör utsläppen från elproduk-
tionen en mycket ringa del. Samfärdselns andel,
från vägtrafik, flyg och sjöfart är ca 22 procent.

För utsläppen av kväveoxider är vägtrafiken,
flyget och sjöfarten däremot av helt domineran-
de betydelse (se figur 7-3). Energiproduktionens
andel är ca 10-15 procent och industriprocesser-
nas andel är låg, ca 5 procent.

Riksdagen har beslutat att utsläppen av svavel,
kväveoxid och ammoniak skall minska. Sverige
har därmed i likhet med några andra länder utfäst
sig att minska utsläppen med mer än vad vi har
förbundit oss till i internationella avtal. Utsläpps-
målen för kväveoxider och ammoniak syftar till

att begränsa skador av såväl försurning som av
övergödning och marknära ozon.

För svavel är den nationella målsättningen för år
1995 redan uppnådd, då utsläppen hittills minskat
med 65 procent sedan år 1980. Kraftiga minskning-
ar av utsläppen från förbränning och industriproces-
ser har bidragit till detta (se figur 7.3). Ytterligare
åtgärder måste dock till för att säkerställa 80 pro-
cents-målet till år 2000.

Kalkning av sjöar och vattendrag har medfört
att skadorna minskat betydligt i ca 5 000 sjöar.

Kväveoxidmålet blir däremot svårare att upp-
nå eftersom utsläppen endast minskat med 1-3
procent under perioden 1980-1990. Utsläppen
från förbränning och industriprocesser har mins-
kat under perioden medan utsläppen från vägtra-
fiken, flyget och sjöfarten ökat i motsvarande
grad. Det nationella målet för ammoniak torde
däremot kunna infrias.

Figur 7.3 Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider från olika utsläppskällor 1980-1990,1000 ton

Källa: SCB, Na 18 SM 9202 samt SNV Rapport 3995.

500 -

400-

300

200-

100

1000 ton

600 -|—

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15

Kväveoxider

Samfärdsel

Totalt

A

Mål för NOX-
utsläpp 1995

Förbränning

Industriprocesser

—i--------1--------1--------1--------1---------1--------1--------

87 88 89 90

1980 81 82 83 84 85 86

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.8 Fotokemiska oxidanter/marknära ozon

Höga halter av fotokemiska oxidanter kan
skada grödor och skog och påverka männi-
skors hälsa. Halten i luft av en av de viktigas-
te oxidanterna, marknära ozon, ökar årligen
under sommarhalvåret i vissa delar av
Sverige.

Av riksdagen antagna mål:

Utsläppen av flyktiga organiska ämnen
skall reduceras med 50 procent till år
2000 jämfört med utsläppsnivån år 1988
(prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr. 343).

Utsläppen av flyktiga organiska ämnen (VOC)
och kväveoxider bidrar till bildningen av marknä-
ra ozon och andra så kallade fotokemiska oxidan-
ter. Höga halter av fotokemiska oxidanter kan
skada grödor och skog och påverkar människors
hälsa. Problemen är mer framträdande på konti-
nenten men också Sverige berörs. De förhöjda
halterna av marknära ozon uppskattas ge skador
enbart på jordbruksgrödor i Sverige som motsva-
rar drygt en miljard kronor årligen. Förorening-
arna förs med vindarna in över våra gränser men
vi släpper också själva ut ämnen som gör att det
bildas oxidanter, framför allt i lä av större tätor-
ter. Under sommarhalvåret ökar halterna av
marknära ozon i mellersta Sverige med 4-5 pro-
cent årligen. I södra Sverige är motsvarande hal-
ter stabila eller minskar något.

Vägtrafik är en stor utsläppskälla för VOC, (se
figur 8.1). Användningen av lösningsmedel ger
också ett kraftigt bidrag.

Riksdagen har, förutom för utsläpp av kväve-
oxider (se avsnitt 7 Försurning), även antagit mål
för utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC).
Utsläppen av VOC verkar också minska men det
finns för närvarande inte tillräckliga uppgifter om
VOC-utsläppen för att säkert bedöma detta.

Figur 8.1 Utsläpp av flyktiga organiska ämnen
(VOC) 1988, 1000 ton

Bensindistri-
bution

Industri- 20 (5 %)

Lösningsmedels-
användning
110 (25 %)

Källa: SNV Rapport 3763.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.9 Kemikalieanvändningen

Användningen av kemikalier är omfattande
och spridd inom de flesta områden av vårt
samhälle. De begränsningsplaner som har
antagits för vissa skadliga kemikalier har i
allmänhet kunnat följas.

Av riksdagen antagna mål:

Riksdagen har beslutat om avvecklings-
planerför ett antal miljö- och hälsofarli-
ga ämnen (prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr.
343).

Användningen av kemikalier kan ge upphov till
problem för såväl hälsa som miljö. Risken för
skador är beroende av var och i vilken mängd
kemikalierna används och hur de hanteras i kom-
bination med vilka inneboende egenskaper de
har. Ansträngningar har gjorts och görs för att
minska exponeringen i hemmen och i arbetslivet
liksom med att begränsa spridningen till den ytt-
re miljön i samband med hanteringen. Trots det
är det uppenbart att vissa av de kemikalier som
används i dag medför risk för skada.

I dag finns uppskattningsvis 20 000 kemiska
ämnen som marknadsförs för praktiskt bruk i
Sverige. De förekommer i ca 50 000 kemiska
produkter och i en stor mängd varor och materi-
al. Kemikalier används i hela samhället, i indu-
strin, jord- och skogsbruk, i trafiken, inom ener-
giproduktionen och i hushållen. Vissa kemikalier
som släpps ut i andra länder kan transporteras till
vårt land liksom vissa av våra utsläpp kan påver-
ka andra länders miljö.

Avvecklingsplanema, som syftar till total eller
partiell reduktion, innebär i vissa fall förbud ge-
nom reglering och i andra fall att avvecklingen
skall ske på frivillig väg genom egna åtgärder
inom berörda branscher. Klorerade lösningsme-
del avvecklas t.ex. genom förbud. Nedåtgående
trender vad gäller såväl antal produkter som an-
vänd volym rent ämne kan redan noteras för
dessa lösningsmedel (exempel redovisas i figur
9.1 och 9.2).

Som exempel på ämnesgrupper som är under
avveckling genom egna åtgärder inom berörda
branscher kan nämnas bly i hagel och i färg samt
glykoletrar i färg och lack. Den minskade an-
vändningen av etylglykolacetat framgår i figur
9.1 och 9.2

Mycket arbete ägnas också åt att driva fram en
ökad tillämpning av substitutionsprincipen, dvs.
skyldigheten att byta ut farliga kemikalier mot
mindre farliga.

Figur 9.1 Antal produkter i produktregistret in-
nehållande vissa miljö- och hälsopå-
verkande kemiska ämnen 1988-1991

Figur 9.2 Maximala mängder av vissa miljö-
och hälsopåverkande kemiska äm-
nen 1988-1991, ton

Ton

Produktregistrets mängduppgifter är givna som intervall,
vilket betyder att uppgifterna i figur 9.2 inte får ses som
direkta mått på tonmängder. Däremot speglar de utveck-
lingen under perioden.

Källa till båda figurerna: Kemikalieinspektionen.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Bekämpningsmedel

Användningen av bekämpningsmedel kan inne-
bära risker för den yttre miljön, i arbetsmiljön och
för allmänhetens hälsa vid exponering genom
resthalter i födan. Störst mängd bekämpningsme-
del används inom industrin och där i första hand
för tryck- eller vakuumimpregnering av virke. Den
totala användningen har minskat betydligt under
1980-talet (se figur 9.3 och 9.5), och den största
minskningen har skett inom jordbruket. Det för-
sta målet, om en halvering av bekämpningsme-
delsan vändningen inom jordbruket, har uppnåtts.
Åtgärder som vidtagits och som kommer att vid-
tas för att nå också nästa mål omfattar bl.a. an-
vändning av medel med mindre risker, typprov-
ning av spridningsutrustning, försök och utveck-
ling, utbildning och information m.m.

Av riksdagen antagna mål

Användningen av kemiska bekämpnings-
medel inom jordbruk, räknat i aktiv sub-
stans, skulle halveras till år 1990 med ut-
gångspunkt från den genomsnittliga an-
vändningen 1981-1985. Användningen skall
halveras ytterligare en gång till strax efter
mitten av 1990-talet (prop.1990/91:90, JoU
30, rskr. 343).

Figur 9.3 Fördelning av bekämpningsmedel på olika användarkategorier

Genomsnitt år 1981-1985

Jordbruk

(33%)

Hushålls-
konsum-
tion (6 %)

Totalt 13 500 ton

Frukt- och
trädgård (1 %)

Genomsnitt år 1991

Totalt 8 000 ton

\ / Hushålls-

konsum- Frukt- och
'lon (3%) trädgård (t1

/ \ Jordbruk

/ (23%)/

\ Industri I

(60%)

Industri
(73 %)

Skogsbruket använder knappt 0,2 % av bekämpningsmedlen.

Källa: Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel 1991, Kemikalieinspektionen.

Prop. 1992/93:100 B i laga 15

Antalet godkända bekämpningsmedel har också
minskat kraftigt (se figur 9.4). Riskerna har kun-
nat minskas genom att godkännande har dragits
in för de farligaste medlen liksom för medel med
bristfälligt dokumenterade egenskaper. Vissa nya
godkännanden har tillkommit.

Figur 9.4 Antal godkända bekämpningsmedel
1986-1991

Källa: Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel 1991,
Kemikalieinspektionen.

Figur 9.5 Försålda mängder bekämpningsmedel inom olika användarkategorier 1986-1991.
Aktiv substans. Index: medelvärde för perioden 1981-1985=100

Index

Källa: Försålda kvantiteter av bekämpningsmedel 1991, Kemikalieinspektionen.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.10 Metaller

Utsläppen av metaller till luft och vatten har
minskat kraftigt under 1970- och 1980-talen.
Trots detta ökar halterna av metaller i mark
fortfarande.

Av riksdagen antagen inriktning:

All användning av kvicksilver och kadmi-
um som kan medföra att metallerna sprids
till naturen bör på sikt upphöra. Likaså
bör användningen av bly upphöra på sikt
(prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr. 343).

Tungmetaller såsom kvicksilver, kadmium och
bly kan i förhöjda halter ge upphov till skador på
växter och djur och innebära en risk också för
människor eftersom de ackumuleras i närings-
kedjorna. Mikroorganismer i marken kan slås ut
med påföljd att nedbrytningen av organiskt ma-
terial försämras. Den tilltagande försurningen kan
också leda till att metaller som nu binds i naturen
löses ut och blir tillgängliga i födan för djur och
människor.

Metaller sprids i miljön genom utsläpp från
industriprocesser, energiproduktion, trafiken, av-
fallsförbränning, kommunala reningsverk etc.
Naturen tillförs också metaller genom fördröjda
utsläpp från de många varor och material i värt
samhälle som innehåller metaller. Nedfallet av
metaller från luften består dels av inhemska ut-
släpp, dels av luftföroreningar som transporteras
hit från andra länder. Svenska utsläpp transpor-
teras i sin tur till viss del till andra länder.

Användningen av kvicksilver, kadmium och
bly har minskat på senare år. Kvicksilver före-
kommer i mycket liten omfattning i nya batterier,
kvicksilvertermometrar ersätts och användning-
en av amalgam inom tandvården minskar. I Sverige
svarar batterier för den övervägande delen av kad-
miumanvändningen i varor. Det är i övrigt i dag
i princip förbjudet att använda kadmium inom de
flesta områden.

Den mängd kadmium som tillförs åkermarken
via fosforgödselmedel har minskat från mitten av
1970-talet på grund av att både kadmiumhalten

och användningen har minskat. Försäljningen av
blyad bensin minskar. Användningen av bly i
halvkristall och som färgpigment är redan av-
vecklad till 90-95 procent. Det finns däremot för
närvarande ingen tydlig nedåtgående trend i an-
vändningen av blyhagel även om mängden bly
per patron minskas stegvis (se figur 10.1).

Figur 10.1 Bly, årligen använd mängd

Användnings- område	Mängd bly ton
Blyförening
Halvkristall	20
Helkristall	1 000
Färg	50
Rostskydd	100
Plast	2 000
Bensin	300
Övrigt (elektroder m.m.)	5 000
Metalliskt bly
Ammunition	1 000
Fiske (inkl, yrkesfiske)	1 000
Konservburkar	25
Ackumulatorer	22 000
Kabel	3 000
Övrigt	?
Summa	Ca 35 000

Tabellvärdena är skattningar gjorda av Kemikalieinspek-
tionen. De bygger på uppgifter ur produktregistret, upp-
gifter direkt från företag, produktions- och importsiffror
och grova skattningar om blyinnehåll i främst varor.
Avrundningar gör att summan inte stämmer exakt.

Källa: Kemikalieinspektionen.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Riksdagen har beslutat att utsläppen av kvicksil-
ver, kadmium och bly skall begränsas. Målen är
i överensstämmelse med internationella överens-
kommelser med framför allt staterna runt Nord-
sjön. Utsläppen av metaller till luft och vatten har
också minskat kraftigt under 1970- och 1980-ta-
len (se figur 10.2).

Målet för utsläpp till luft kommer troligen att
nås till år 1995. Utsläppen av metaller till vatten
ligger i de flesta fall på relativt låga nivåer.

Storleken på nedfallet av metaller som släpps
ut till luft kan bedömas genom mätning av metall-
halter i mossa (se figur 10.3 på nästa sida). Ned-
fallet av metaller har minskat mellan åren 1985
och 1990 som ett resultat av minskade utsläpp i
Sverige och andra länder. Nedfallet är störst i
södra Sverige beroende på att södra Sverige får
ta emot mer långväga transporterade luftförore-
ningar än andra landsdelar.

Av riksdagen antagna mål:

Utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly
begränsas med 70 procent mellan åren
1985 och 1995. Utsläppen av övriga vik-
tiga metaller halveras under samma tids-
period (prop. 1990191:90, JoU 30, rskr.
343).

Beträffande metalltillförseln till havsområdena
runt Sverige är det på grund av bristande tillgång
till tillförlitliga data från tidigare är svårt att be-
döma trenden. Depositionen av bly verkar emel-
lertid klart ha minskat under slutet av 1980-talet.
En mycket stor del av tillförseln till haven kom-
mer via luften som deposition av långväga tran-
sporterade föroreningar.

Figur 10.2 Utsläpp av bly, kadmium och kvicksilver till luft resp, vatten, ton

Källa: Monitor 1987, SNV samt SNV Rapport 4135.

Prop, 1992/93:100 Bilaga 15

Figur 10.3 Bly och kadmium i mossa 1990

Bly i mossa

■ Över 40 pg/g

■ 20-40

' I under 10

ZZ Inga data

torrvikt

Kadmium i mossa

Mossvävnad saknar yttre skyddande cellager
varför ämnen tas upp av växter och blir kvar
där. Näringsupptaget från marken är ringa
eftersom mossorna saknar rötter. Halten
tungmetaller i mossor är därför ett indirekt
mått på luftföroreningar.

Källa: Nordiska ministerrådet.

Flora och Fauna

■I Över 0,7 pg/g torrvikt

■ 0,5-0,7

■I 0,2-0,5

□ under 0,2

□ Inga data

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.11 Stabila organiska ämnen

Svämedbrytbara ämnen som lagras upp i växter,
djur och människor utgör på lång sikt ett allvar-
ligt miljöhot. Denna typ av ämnen används på
många håll i vårt modema samhälle och de kan
också bildas som oönskade biprodukter i teknis-
ka processer.

Blekning av pappersmassa är den absolut stör-
sta källan för utsläpp av stabila klorerade organis-
ka ämnen. Utsläppen av klorerade ämnen från
skogsindustrins blekeriavloppsvatten har minskat
mycket kraftigt de senaste åren (se figur 11.1). I
stor utsträckning beror detta på att åtgärder för
övergång till klorgasfri blekning har genomförts
vid flera anläggningar och håller på att genomför-
as eller planeras vid alla anläggningar. Vid ensta-
ka anläggningar bleks massa med helt klorfria ke-
mikalier, främst ozon.

Av riksdagen antagen Inriktning:

Det långsiktiga målet är att stabila orga-
niska ämnen inte skall få förekomma i mil-
jön. Utsläppen av stabila organiska äm-
nen skall begränsas så att de till sekelskif-
tet nått en sådan nivå att miljön inte tar
skada (prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr. 343).

Ett annat exempel är att åtgärder har genom-
förts vid alla avfallsförbränningsanläggningar för
att begränsa dioxinutsläppen. Begränsning av an-
vändningen av vissa kemikalier beskrivs vidare i
avsnitt 2.9 Kemikalieanvändningen.

Figur 11.1 Utsläpp av klorerade organiska ämnen, AOX, till vatten frän massablekerier
samt produktion av blekt massa.

Utsläppen av klorerade organiska ämnen från blekerierna
har minskat. År 1988 var utsläppen från produktion av 1
ton klorblekt massa 3 kg AOX, år 1991 ca 1 kg.

Källa: SNV Rapport 3765, 3876, 3925 och 4086.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.12 Övergödning av hav, sjöar och
vattendrag

Övergödning av hav, sjöar och vattendrag
kan ge allvarliga miljöeffekter såsom bl.a.
kraftiga algblomningar och igenväxning.
Jordbruket, industrin och reningsverken står
för de största utsläppen. Det är ännu för ti-
digt att uttala sig om möjligheterna att upp-
nå de mål som satts upp för begränsningar av
utsläppen av närsalter.

Av riksdagen antagna mål:

De vattenburna utsläppen av kväve från
mänskliga verksamheter skall halveras
mellan år 1985 och år 1995. Åt gärdena
skall avse utsläpp som sker längs med
hela väst- och sydkusten upp till och med
Stockholms skärgård. Åtgärder som be-
gränsar utsläppen till Östersjön priorite-
ras (prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr. 343).

Övergödningen av hav, sjöar och vattendrag är en
följd av alltför hög tillförsel av kväve och fosfor,
s.k. närsalter. Den kan leda till kraftiga algblom-
ningar och igenväxning, syrebrist i vissa sjö- och
havsbottnar, förändrad vegetation vid kuster och
stränder och i vissa fall även artfattigare miljöer.
Tillförseln av kväve kommer till betydande del
frän luftburet kväve som deponeras på havs- och
andra vattenytor. I övrigt står jordbruket, indu-
strin och reningsverken för de största bidragen av
närsalter.

Det övergripande målet för hav, sjöar och vat-
tendrag är att naturligt förekommande arter i
havs- och vattenområden skall kunna bevaras i
livskraftiga balanserade populationer. Förore-
ningar skall inte begränsa användningen av sjö-
ar och vattendrag som vattentäkter.

Ett omfattande åtgärdsarbete pågår för närva-
rande med att nå de uppsatta målen. För flertalet
sektorer är det för tidigt att uttala sig om möjlig-
heterna att uppnå målen men för bl.a. avloppssek-
torn förväntas målen i allt väsentligt kunna nås.

Figur 12.1 visar de svenska kväveutsläppen i
förhållande till de totala utsläppen av kväve till
Östersjön. Ett omfattande arbete med att begränsa
kväveutsläppen till Östersjön sker inom ramen
för Helsingforskommissionens arbete.

En av de stora källorna till kvävebelastningen
på våra omgivande hav är jordbruket. Det svens-
ka jordbrukets kväveutsläpp till havet har upp-
skattats till 25 000-40 000 ton per år. Jordbruks-
näringen anses komma kunna uppfylla målet om
en halvering av kväveutsläppen till år 1995. Detta
är baserat på beräkningar om effekter av vidtag-
na åtgärder inom jordbruket. Figur 12.2 ger en
uppfattning om hur stora kvävereduktioner som
har uppnåtts t.o.m. år 1991. Ytterligare en åtgärd
som har visat sig ha god effekt på kväveutlak-
ningen är krav på viss andel höst- och vinterbe-
vuxen mark s.k. grön mark.

När det gäller fosfortillförseln bidrar de kom-
munala avloppsutsläppen med 45 procent i Öst-
ersjön, 55 procent i Kattegatt och 50 procent i
Skagerack. Jordbrukets andel är 25—40 procent,
medan industrierna står för 10-30 procent.

Under 1970-talet byggdes de kommunala re-
ningsverken om och har en ur internationell syn-
vinkel mycket hög standard vad gäller fosfor-
rening. Denna satsning har bl.a. kraftigt minskat
övergödningsproblemen i framför allt sötvatten.
I dag är avloppen från tre till fyra hushåll anslut-
na till reningsverk som tar bort nästan all fosfor
i avloppsvattnet.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Figur 12.1 Fördelningen av kvävebelastningen1 pä Östersjön 1990

Finland
(11 %)

Estland
(10%)

Ryssland
(21 %)

Litauen

Danmark (3 %)

Polen
(21 %)

Lettland
(12%)

Sverige
(13 %)

Totalt 659 000 ton

1) Med belastning avses summan av älvtransporter (antropogena och natur-
liga) och direkta utsläpp från kommunala avloppsreningsverk och industrier.

Källa: PLC 90 (Pollution Load Compilation), First Draft (HELCOM) samt
Riverine Input 80 (PARCOM). Referens: SNV/Sv.

Figur 12.2 Bedömning av kvävereduktion uppnådd t.o.m. 1991

Åtgärd	Minskad kväveutlakning, ton/år
Anpassad djurtäthet, enskild växtnäringsrådgivning, samt lagrings- och spridningsrestriktioner	3 500
Teknisk utveckling, typprovning avspridare samt bättre teknik	1 000
Minskad användning av handelsgödsel	2 500
Den nya livsmedelspolitiken	4 000
Summa	11 000
Källa: LIM-projektet, 1992.

I jordbruksintensiva områden har höga halter av nitrat uppmätts i
grundvattnet. Av personer med enskild vattenförsörjning beräknas ca
100 000 ha dricksvatten där nitrathalten är högre än 50 mg/1.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.13 Introduktion och spridning av
främmande organismer

Ert främmande organism, t.ex. en växt eller en
mikroorganism med ett eller flera förändra-
de arvsanlag, kan i värsta fall allvarligt på-
verka viktiga ekosystem eller hota existensen
för visst annat liv.

Av riksdagen antagen inriktning:

Införande av främmande arter eller gene-
tiskt modifierade organismer skall ske
med stor restriktivitet och under betryg-
gande kontroll så att förutsättningarna för
den inhemska floran och faunan inte även-
tyras (prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr. 343).

Forskning där man använder organismer, vilkas
arvsanlag förändrats med hjälp av modem biotek-
nik, bedrivs i dag vid ett sjuttiotal institutioner i
landet vartill kommer några få företag. Viss indu-
striell produktion förekommer också med hjälp
av genetiskt modifierade mikroorganismer inom
läkemedelsindustrin.

Avsiktlig utsättning i miljön av genetiskt mo-
difierade organismer är ovanlig. Jordbruksverket
har att avgöra dessa frågor efter bedömning av
miljö- och hälsoaspekter. Under året har Verket
lämnat två tillstånd till utsättning av genetisk för-
ändrade växter, ett för raps och ett för potatis.

Prop, 1992/93:100 Bilaga 15

2.14 Naturtyper, biotoper, arter

5-10 procent av landets växt- och djurarter
är hotade i varierande grad. Antalet arter,
den biologiska mångfalden, minskar över ti-
den och minskningstakten har ökat under se-
nare år.

Av riksdagen antagen inriktning:

Nyttjandet av marken och vattnet skall ske
på ett sätt som möjliggör att en rik varia-
tion av naturtyper, biotoper och arter kan
bibehållas och att naturligt förekomman-
de arter kan bevaras i livskraftiga balan-
serade bestånd och ge alla möjligheter till
rekreation och friluftsliv i ett varierat
landskap (prop. 1990/91:90, JoU 30, rskr.
343).

5-10 procent av landets vilda växt- och djurarter
är hotade i det avseendet att deras långsiktiga
överlevnad inte kan anses vara säkrad. Hotbilden
för Sveriges växt- och djurliv avviker således inte
i positiv riktning jämfört med den globala situa-
tionen. Mångfalden minskar över tiden och
minskningstakten har ökat under senare år. De
största förlusterna av biologisk mångfald på art-
nivå beror på modem markanvändning inom
jord- och skogsbruk. Våtmarkerna är exempel på
en naturtyp som har minskat kraftigt under de
senaste 100 åren.

Skyddet av värdefulla naturområden lagstad-
gas genom inrättande av nationalparker, naturre-
servat, naturvårdsområden och djurskyddsområ-
den. Totalt skyddas ca 2,6 miljoner hektar land på
detta sätt vilket motsvarar ca 6 procent av Sveri-
ges landyta (se figur 14.1). Naturreservat är den
vanligaste skyddsformen. Skyddet har på senare
år inriktats på främst urskogar, våtmarker och vis-
sa odlingslandskap. Dessutom tillkommer de
marker, domänreservat, som dåvarande Domän-
verket frivilligt åtog sig att skydda. Det framtida
skyddet av dessa markområden fastlades vid bo-
lagiseringen av Domänverket.

Figur 14.1 Lagstadgat skydd av natur fördelat på skyddsformer

	Antal	Totalyta hektar	Därav landyta hektar
Nationalparker	22	631 300	579 200
Naturreservat	1 409	2 286 200	1 855 700
Naturvårdsområden	96	177 000	109 600
Djurskyddsområden	928	113 300	61 100
Summa	2 455	3 207 800	2 605 600

Källa: Skyddad natur, SNV.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Ca en tredjedel av samtliga däggdjur och få-
gelarter är mer eller mindre hotade eller kräver
särskild hänsyn för att överleva (se figur 14.2).
Bland kräldjur och groddjur är andelen hotade
arter betydligt större. Sedan mitten av 1800-talet
har t.ex. följande ryggradsdjur försvunnit; svart

kråka, vildren, stork, vaktel, tornuggla, blåkråka,
härfågel, mellanspett och stör. Bland hotade in-
sektsarter dominerar skalbaggar och fjärilar.

Av växterna är ca 20 procent av kärlväxtema,
mossorna och lavarna hotade i varierande ut-
sträckning (se figur 14.3).

Figur 14.2 Hotade, sällsynta och hänsynskrävande djur i Sverige; hotorsaker

	Däggdjur	Fåglar	Kräldjur, groddjur	Fiskar	Ryggrads- lösa djur
Totalt i Sverige	66	242	20	150	35 000
HOTORSAK:
Skogsbruk	6	23	9	1	336
Jordbruk och boskapsskötsel
(även nedläggning, igenväxning)	6	29	10	0	264
Hot mot vatten och våtmarker	1	16		6	40
Exploatering, bebyggelse	0	9	3	2	45
Störning, jakt (även utomlands)	7	28	0	0	-
Luftföroreningar, kemikalier, övergödning	5	8	2	13	6
Klimat	0	5	0	0	10
Predation, konkurrens, sjukdom	3	8		0	-
Fiskemetoder, överfiskning	4	9	3	0	-
Vasstäkt	0	3		0	-
Försurning	0	3	0	2	-
Torvtäkt	0	3		0	0
Insamling	0	0		0	3
Händelser i övervintringsområden	-	5	-
Övrig eller okänd	2	5	1	0	65
Hotade arter, totalt	23	91	13	19	768
	35%	35%	65%	15%	2-20 %
En del arter förs till flera hotorsaker. Källa: Artfakta, Databanken för hotade arter, 1992 samt Ingelög T. och Lennartsson

T. 1991. Åtgärder för att stärka biologisk mångfald i odlings- och skogslandskap (uppgifter om ryggradslösa djur).

Figur 14.3 Hotade, sällsynta och hänsynskrävande växter i Sverige; fördelning på huvudbiotoper

	Kärlväxter	Mossor	Lavar	Svampar	Totalt
Totalt i Sverige	2 000	1 000	2 000	3 000
HUVUDBIOTOPER:
Skog	59	64	136	436	695
Jordbrukslandskapet	287	53	49	172	561
Vatten/våtmarker	50	39	11	8	108
Fjäll	27	48	2	2	79
Berg/bergsbranter	13	46	75	4	138
Hav/havsstränder	36	0	0	0	36
Hotade arter totalt	419 (36)	216 (16)	212 (16)	515(16)	1 362 (84)

En del arter förs till flera huvudbiotoper resp, hotorsaker. Siffrorna inom parentes anger antalet försvunna arter.
Källa: Artfakta, Databanken för hotade arter, 1992.

Prop, 1992/93:100 Bilaga 15

2.15 Kärnsäkerhet och strålskydd

Säkerhets- och strålskyddsläget vid de
svenska kärnkraftverken 1991-1992

Säkerheten i de svenska kärnkraftverken överva-
kas av statens kämkraftinspektion (SKI). Statens
strålskyddsinstitut (SSI) övervakar strålskyddet
vid anläggningarna och kontrollerar att radioak-
tiva utsläpp till luft och vatten vid normaldrift
hålls inom fastställda gränser. SKI och SSI redo-
visar årligen till regeringen säkerhets- och strål-
skyddsläget vid de svenska kärnkraftverken.

Bland de slutsatser SKI och SSI drog i rappor-
ten Säkerhets- och strålskyddsläget vid de svens-
ka kärnkraftverken (januari 1990) var att inga
skillnader förelåg mellan verken när det gäller
risken för eller konsekvenserna av en allvarlig
reaktorolycka. SKI fann också att det inte fanns
något som talade mot att samtliga reaktorer, om
de underhålls väl, kan ges en teknisk livslängd
som sträcker sig till år 2010 och även längre. SKI
påpekade emellertid att en del större renoveringar
och underhållsarbeten skulle kunna bli nödvändi-
ga. Sammanfattningsvis konstaterade myndighe-
terna att inga förändringar förelåg i den riskbild
och de säkerhets- och strålskyddsbedömningar
som gjorts under senare år.

I sin rapport från november 1991 konstaterade
SKI att ingenting hade framkommit som ändrat
den övergripande bedömningen av säkerheten vid
de svenska kärnkraftverken. SKI pekade samti-
digt på behov av vissa ytterligare säkerhetsför-
bättringar som uppmärksammats under perioden,
bl.a. rörande frågor om säkerhetskultur samt sä-
kerheten vid andra drifttillstånd än normaldrift. I
1991 års rapport fann SKI heller inte anledning
att ändra sin övergripande bedömning av åldran-
de- och livslängdsfrågoma.

Den viktigaste händelsen under driftåret 1991/
92 var tillbudet i Barsebäck den 28 juli 1992. I
samband med avslutande prov av reaktorn inför
igångkörning efter revisionsavställningen släpp-
te en säkerhetsventil ut ånga från reaktorns pri-
märsystem och rev med sig isoleringsmaterial -

mineralull. Reaktorn snabbstoppades automatiskt
och reaktorns inneslutning isolerades från omgi-
vande utrymmen. Vid händelsen fungerade alla
säkerhetssystem utan anmärkning så länge de
behövdes i det aktuella förloppet. Driftpersonalen
uppmärksammade dock att efter drygt en timme
pumparna till inneslutningsstrilama fick problem
med att suga vatten från kondensationsbassäng-
en i inneslutningen. Vid denna tidpunkt stod man
i begrepp att ändå stänga dessa pumpar eftersom
de inte längre behövdes. Kontrollrumspersonalen
hade full kontroll över situationen och förde inom
några timmar reaktorn till kallt, avställt läge.
Härdkylningen var aldrig äventyrad. Den inträf-
fade händelsen påvisade dock brister i funktionen
hos reaktorns nödkylsystem som föranledde sär-
skild utredning.

SKI:s bedömning i tidigare rapporter om säker-
hetslaget, nämligen att inga väsentliga skillnader
i säkerhetsnivå förelåg mellan verken, visade sig
ha varit felaktig i ljuset av den nya kunskap som
Barsebäckshändelsen givit. De fem äldre kokar-
reaktorerna visade sig i efterhand ha haft påtag-
ligt sämre tillförlitlighet hos nödkylningssyste-
men om ett större rörbrott innanför inneslutning-
en hade inträffat. Detta föranledde indragning av
drifttillstånden för fem berörda reaktorer (Barse-
bäck 1 och 2, Oskarshamn 1 och 2 och Ringhals
1) enligt beslut som SKI fattade den 17 septem-
ber 1992. Som villkor för återupptagen drift gäl-
ler att tillförlitligheten hos dessa system skall vara
återställd till den nivå som förutsatts i gällande
säkerhetsredovisningar.

Funktionssäkerheten hos nödkylsystemen vid
övriga reaktorer, nämligen fyra kokvattenreakto-
rer av nyare konstruktion samt tre tryckvattenre-
aktorer, har SKI bedömt vara i huvudsak opåver-
kad av de förhållanden som kom i dagen genom
händelsen i Barsebäck 2. Bedömningen bekräftas
av erhållna, särskilda säkerhetsredovisningar som

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

med anledning av händelsen begärdes från ver-
ken även för dessa reaktorer.

Flera händelser under driftåret har visat på be-
tydelsen av återkommande provning och har kon-
troll och har också understrukit SKI:s bedömning
att omfattande reparationsinsatser kan behövas
för att möta åldersbetingade förändringar som an-
nars skulle kunna bli livslängdsbegränsande för
reaktorerna. Här bör nämnas de sprickor som
konstaterats i styrstavsgenomföringama i reaktor-
tanklocket hos många tryckvattenreaktorer, i
Sverige hittills i Ringhals 2; de termiska utmatt-
ningssprickor som konstaterats i de s.k. matarvat-
tenstudsama i reaktortanken i Ringhals 1; samt
problemen med olika typer av sprickbildning i
ånggeneratortuberna i tryckvattenreaktorema,
som nu lett till att Vattenfall AB beslutat byta
ånggeneratorer även i Ringhals 3. Säkerhetsmäs-
sigt kan dessa problem hållas under tillfredsstäl-

lande kontroll, bl.a. baserad på en fortlöpande
utveckling av provnings- och kontrollmetoder.
Ringhalsverket har här svarat för internationellt
uppmärksammade insatser under året.

Erfarenheterna från driftåret pekar också på att
fortsatt hög uppmärksamhet måste ägnas frågor
kring ledning, organisation och säkerhetskultur
vid verken. Därvid måste även beaktas det öka-
de ekonomiska tryck som kämkraftföretagen kan
utsättas för i samband med pågående avreglering
av elmarknaden i Sverige och på sikt även i Eu-
ropa.

En sammanvägning av de erfarenheter som
gjorts och de åtgärder som vidtagits under peri-
oden leder för SKI:s del fram till att inga väsent-
liga förändringar föreligger vad gäller helhetsbe-
dömningen av riskbild och säkerhetsläge jämfört
med tidigare år.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.16 Kostnader för miljövård

Under detta delavsnitt redovisas vissa kostnads-
beräkningar för miljövård inom industrin, staten
och kommunerna. Beräkningarna är i flera avse-
enden ofullständiga och visar på behovet av ut-
vecklingsinsatser. Vid investeringar i t.ex. infra-
struktur tas miljöhänsyn som kan fördyra, men
som ej syns i statistiken över kostnaderna för
miljövård.

Industrins kostnader

Enligt av SCB:s senast utförda undersökning, av-
seende år 1988, uppgick industrins investeringar
i miljöskyddsåtgärder til! 2,6 miljarder kronor.

De löpande kostnaderna var 1,8 miljarder och fö-
retagens direkta intäkter av miljöskyddsåtgärder-
na (försäljning av avfallsprodukter, värdet av rå-
varor som återvinns i processer m.m.) uppgick till
256 miljoner kr.

En jämförelse med motsvarande undersökning
år 1985 visas i figur 16.1 nedan.

Företagen uppger att ungefär 70 procent av
antalet investeringar och hälften av investerings-
beloppen gjordes frivilligt, dvs. oberoende av lag-
stiftning eller ekonomiska styrmedel. Miljöinves-
teringarna uppgick till 6,5 procent av industrins
totala investeringar (se figur 16.2).

Figur 16.1 Investeringar och löpande kostna-
der för miljöskyddsåtgärder inom
industrin, 1988 års priser

Miljoner kr

Figur 16.2 Miljöinvesteringarnas andel av
industrins totala investeringar 1988

Källa: SCB, Na 23 SM 9001.

5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Statens kostnader

Mängden statliga medel som används för miljö-
vårdsverksamhet framgår av figur 16.3. Dess an-
del av statsbudgeten är knappt 5 promille (se fi-
gur 16.4).

Medlen till den internationella miljöverksam-
heten har mer än tredubblats, i fast penningvär-
de, under perioden 1988/89 till 1992/93. Under
samma period har anslag och bidrag till miljö-
skyddsåtgärder minskat medan naturvårdens
medel ökat. Bidrag om 163 miljoner kronor per
år gavs under åren 1989/90 och 1990/91 till re-
ningsutrustning till nya lastbilar, bussar och äld-
re personbilar, men har nu upphört.

På naturvårdsområdet har två nya anslag in-
förts sedan budgetåret 1986/87. Det första gäller
naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA)
för vilka 5 miljoner kronor avsattes budgetåret
1986/87. Anslaget har därefter successivt ökat till
närmare 40 miljoner kronor för budgetåret 1992/
93. Budgetåret 1991/92 introducerades i samband
med det livsmedelspolitiska beslutet det andra
nya anslaget, denna gång för landskapsvård. An-
slaget ökade från 100 miljoner kronor för budget-
året 1990/91 till 200 miljoner kronor för budget-
året 1991/92. För budgetåret 1992/93 uppgår an-
slaget till 247 miljoner kronor.

Figur 16.3 Statliga medel till miljövärdsverk-
samhet 1988/89-1992/93, miljoner
kr. Löpande och fast penningvärde

Figur 16.4 Statliga miljövårdsanslag i promille
av statsbudgeten

Miljoner kr

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

Kalkning

Sedan budgetåret 1976/77 har kalkningen av
svenska sjöar och vattendrag fått statligt stöd.
Figur 16.5 redovisar de anslag som utgått till
länsstyrelserna för kalkningsbidrag, planerings-
och uppföljningsarbete samt biologiskt återställ-
ningsarbete. Utöver detta har försöksverksamhet
med kalkning av skogsmark påbörjats de senaste
åren.

Kommunernas kostnader

I det kommunala räkenskapssystemet redovisa-
des år 1985 totalt 88 miljoner kronor på särskil-
da miljövårdsåtgärder, men detta är endast en del
av de totala kostnaderna för miljöskydd och na-
turvård inom kommunerna. I de kommunala bud-
geterna för avloppsledningsverk och reningsverk
har de samlade kostnaderna för år 1991 beräknats
till 5,1 miljarder kronor (inkl, kapitalkostnader).
Motsvarande kostnader för den kommunala av-
fallshanteringen är inte kända men torde uppgå
till minst 3 miljarder kronor.

Figur 16.5 Statlliga anslag för kalkning, 1991
års penningvärde, miljoner kr

Miljoner kr

Källa: Försurning och kalkning av svenska vatten, Monitor
12, SNV 1991.

Prop. 1992/93:100 Bilaga 15

2.17 Skattesystemet

Sverige har infört fler miljöskatter och avgifter än
något annat land. Framförallt rör detta energiom-
rådet. Dessa har haft som syfte att bidra till lång-
siktiga förändringar för att förbättra miljön.

Genom skattereformen lades grunden till en
mer miljöanpassad inriktning av skattesystemet.
Skatteuttaget baserades därigenom i högre grad
på aktiviteter med skadliga miljöeffekter för att
möjliggöra minskad beskattning av aktiviteter
som bör främjas, t.ex. arbete och sparande.

Nedan ges en redovisning av de viktigare eko-
nomiska styrmedel som finns i kraft i dag (se fi-
gur I7.l).

Koldioxidskatten har ej medräknats i figuren
nedan. Om så sker kommer miljöskatternas sum-
ma att bli ca 5 gånger större än statsbudgetens an-
slag till miljövård som dessa anslag definierats i
figuren över statliga medel för miljövård.

Det bör även noteras att t.ex. vindkraft och eta-
nol har vissa skattelättnader.

Utöver de i figuren redovisade avgifterna och
skatterna tillkommer även de allmänna energi-
skatterna som i viss utsträckning får anses vara
miljörelaterade. Av dessa avsätts 10 kronor per
kubikmeter olja för teknikutveckling inom ener-
gi-och miljöskyddsområdet. Budgetåret 1991/92
avsattes 67 miljoner kronor för detta ändamål.

Figur 17.1 Existerande miljöskatter/avgifter: Inkomster och användning

Beteckning	Inkomst 1991/92	Användning
Beteckning	Inkomst 1991/92	Allm. skatt	Miljövård
Koldioxidskatt	9 108	X
Svavelskatt	289	X
Flygskatt	165	X
Kvävedioxidavgift (ny)	åter- betalas	-	-
Skatt på handelsgödsel och bekämpningsmedel	137	(delvis)	(delvis)
Skattedifferentieringar - blyad/oblyad bensin	±0	X
- miljöklassade oljor	±0	X
- miljöklassade nya bilar och bussar	-	X
Batteriavgift	30		X
Skatt pä dryckesförpackningar	145	X
Administrativa avgifter	119	X

Summa exkl. koldioxid: 952 mkr.

Summa inkl, koldioxid: 10 060 mkr.

Källa: RRV utom Batteriavgiften (SNV).

3 Sammanfattning av budgetförslaget Propj^i 992/93: i oo

Förändringarna inom Miljö- och naturresursdepartementets verksamhets-
område för budgetåret 1993/94 i förhållande till motsvarande utgiftsända-
mål på statsbudgeten för budgetåret 1992/93 framgår av följande samman-
ställning (miljoner kronor).

	Anvisat 1992/93	Förslag 1993/94	Förändring
A. Miljö- och naturresursdeparte-
mentet m.m.	66,4	76,6	10,2
B. Miljövård	1 292,9	1 234,8	-58,1
C. Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.	215,4	228,0	12,6
D. Fastighetsdataverksamheten	95,2	103,0	7,8
E. Lantmäteriet	403,7	415,5	11,8
F. Övriga ändamål	6,4	6,4	-
Totalt för Miljö- och naturresurs-
departementet	2 080,0	2 064,3	-15,7

A. Miljö- och naturresursdepartementet m.m.

A 1. Miljö- och naturresursdepartementet

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

33 428 000

48 994 000

53 975 000

För nästa budgetår beräknar jag anslaget till 53 975 000 kronor. Jag har
därvid tagit hänsyn till bl.a. behovet av resurser för vidgat internationellt
samarbete. Jag har vidare beräknat medel for telekostnader som fr.o.m.
den 1 juli 1993 överförs från anslaget Regeringskansliets förvaltningskon-
tor till anslaget Miljö- och naturresursdepartementet.

Från anslaget bekostas även en tjänst som miljöråd i Bonn samt en tjänst
som miljöattaché i Bryssel.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. Miljö- och naturresursdepartementet kommer
fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell och tilldelas ett
räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.

Anslaget för Miljö- och naturresursdepartementet har budgeterats utan
hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen
av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för
Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principer-
na för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen for Finansdepartementet (bil. 1
Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer
att ställas till departementets disposition kommer slutligt fastställas enligt
de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Miljö- och naturresursdepartementet för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 53 975 000 kronor.

A 2. Utredningar m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

17 170 541

17 393 OOO1

22 643 000

Reservation

3 353 571

'Härtill kommer på tilläggsbudget 2 500 000 kronor (prop. 1992/93:99, bet. 1992/93:JoUll,

rskr. 1992/93:138) och 5 250 000 kronor (prop. 1992/93:125 bil. 9).

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget uppgå till 22 643 000 kronor under nästa budgetår. Jag har
därvid även beräknat medel bl.a. för extra kostnader för ett svenskt
värdskap för det internationella kemikalieforum som beslutades vid FN:s
konferens för miljö- och utveckling i Rio de Janeiro år 1992.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 22 643 000 kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

B. Miljövård

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Statens naturvårdsverk

Det övergripande målet för Statens naturvårdsverk är att vara samlande
och pådrivande i miljövårdsarbetet - nationellt och internationellt. Verkets
arbete skall syfta till att säkerställa en god miljö och biologisk mångfald.
Verket skall i ökad utsträckning arbeta för att förebygga nya miljöproblem
och för att åstadkomma ett kretsloppstänkande.

Verket skall i sitt arbete i förhållande till sektorsmyndigheter samt
regionala och lokala myndigheter särskilt arbeta med mål, vägledning,
samordning och uppföljning som rör miljöarbetet. Verket skall vidare
verka för att miljöforskning genomförs med god kvalitet och på områden
som är relevanta för samhället samt for att resultaten sprids och används.
Verket skall genom miljöövervakning följa tillståndet i miljön, bedöma
hotbild, lämna underlag för åtgärder och formulering av miljömål, följa
upp och lämna underlag för analys av miljötillståndet. Verket skall även
bidra med underlag för svenska ställningstaganden i det internationella
miljöarbetet och medverka med expertkunskaper samt analysera och väga
in ekonomiska, juridiska och internationella aspekter på åtgärder inom
miljöområdet, bevaka miljöskydds- och naturvårdsintressena vid tillämp-
ningen av plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12) om hus-
hållning med naturresurser m.m. samt tillhandahålla underlag för tillämp-
ningen av dessa lagar. Det är vidare verkets uppgift att verka pådrivande
och samordnande i arbetet för ett kretsloppsinriktat avfallssnålt samhälle.

Årsredovisning

Naturvårdsverket har erhållit dispens av Riksrevisionsverket från att följa
bokföringsförordningen i dess nya lydelse för budgetåret 1991/92 med
innebörden att myndigheten ännu inte övergått till en kostnadsmässig redo-
visning och att myndighetens tillgångar inte heller redovisas. Skälet till
denna dispens är att ett fungerande redovisningssystem inte hade tagits i
bruk för budgetåret 1991/92. För budgetåret 1992/93 har dock Naturvårds-
verket ett adekvat redovisningssystem i funktion.

Naturvårdsverket har i sin årsredovisning, i de delar som avser resul-
tatredovisning mot bakgrund av de krav som återfinns i regleringsbrevet
för budgetåret 1991/92, redovisat verksamheten fördelat på anslag.

Fr.o.m. budgetåret 1992/93 bedriver Naturvårdsverket sin verksamhet
baserad på en särskild verksamhetsplanering. Som en bas för verkets in-
satser enligt denna planering har en lista över tretton olika miljöhot upp-
rättats. Verket har därför också i årsredovisningen för 1991/92 valt att
redovisa verksamheten och resultatet av denna efter denna lista. De tretton
miljöhoten är följande.

1. Klimatpåverkande gaser Prop. 1992/93:100

2. Uttunning av ozonskiktet 15

3. Försurning av mark och vatten m.m. på grund av nedfall av för-

surande luftföroreningar

4. Fotokemiska oxidanter/marknära ozon

5. Tätorternas luftföroreningar och buller

6. Övergödning av våra hav, sjöar och vattendrag

7. Påverkan genom metaller

8. Påverkan av organiska miljögifter

9. Introduktion och spridning av främmande organismer

10. Nyttjandet av förnybara naturresurser - jord- och skogsbruksmark,
vatten - samt utarmning av naturtyper, biotoper och arter

11. Nyttjandet av ändliga naturresurser - berg, grus, torv och mine-
raler

12. Exploatering av mark och vatten för bebyggelse, anläggningar och
infrastruktur

13. Avfall och miljöfarliga restprodukter

Naturvårdsverket redovisar i resultatredovisningen dels läget beträffande
uppfyllelsen av de mål som verket satt upp för att awäija dessa hot, dels
en sammanfattande bedömning av verkets bidrag till måluppfyllelsen.
Under resp, mål anger verket att man i varierande utsträckning är på väg
mot måluppfyllelse. Verket menar vidare det är mycket svårt att göra en
sammanvägd bedömning av uppnådda resultat och genomförda insatser för
samtliga miljöhot. Naturvårdsverket framhåller att det också är svårt att
utläsa i vilken utsträckning verkets eget arbete bidragit till det samlade
resultatet.

Riksrevisionsverket redovisar inga invändningar i sin revisionsberättelse.
Vad avser resultatredovisningen har verket i år avstått från att bedöma
huruvida redovisningen är rättvisande.

Riksrevisionsverkets bedömning är, under ovan angivna förutsättningar,

att årsredovisningen är rättvisande.

Förenklad anslagsframställning

I sin förenklade anslagsframställning redovisar Naturvårdsverket att verket
arbetar med utgångspunkt från de nationella mål som är fastlagda för
miljövården och som verket i sin verksamhetsplanering har fördelat under
de tretton olika miljöhot som angetts tidigare. Arbetet avses prioriteras
med avseende på den miljönytta aktiviteten beräknas ge.

Naturvårdsverket planerar att i samarbete med sektorsmyndigheter, län
och kommuner m.fl. utveckla resultatmått som på ett adekvat sätt beskri-
ver genomförda insatser och vad verket och andra aktörer på central,
regional och lokal nivå uppnår i form av miljöförbättringar.

Naturvårdsverket menar att inriktningen på verksamheten bör ligga fast
under budgetåret 1993/94.

Naturvårdsverket redovisar ett visst utökat resursbehov vad gäller medel Prop. 1992/93:100
för kalkning, vård och förvaltning av naturreservat samt projektet för Bil. 15
Homborgasjöns restaurering.

För att ge en helhetsbild av Naturvårdsverkets anslag redovisas närmast
verkets hemställan för samtliga anslag under Miljö- och natur-
resursdepartementets huvudtitel. Behandlingen av dessa anslag sker sedan
under resp, anslagsrubrik.

Naturvårdsverket hemställer i sin förenklade anslagsframställning för
budgetåret 1993/94 att följande medel anvisas fördelat på olika anslag.

Statens naturvårdsverk, ramanslag

Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag
Investeringar inom miljöområdet, reservations-
anslag

Sanering och återställning av miljöskadade
områden, reservationsanslag

442 901 000 kronor

243 641 000 kronor

135 445 000 kronor

19 880 000 kronor

För genomförande av kalkning av sjöar, vattendrag och mark yrkar verket
på utökade resurser med 34 miljoner kronor.

När det gäller vård och förvaltning av naturreservat bedömer Natur-
vårdsverket att det krävs en ökning med 25 miljoner kronor bl.a. till följd
av den överföring av mark till naturvårdsfonden från Domänverket som
planeras ske.

Verket redovisar vidare ett utökat medelsbehov på sammanlagt 6,5 mil-
joner kronor för Homborgasjöns restaurering. Bakgrunden till anslags-
behovet är bl.a. fördyrande kostnader på grund av säkerhets- och under-
hållskrav i samband med Vattendomstolens beslut i ärendet.

Verket har lämnat fördjupad anslagsframställning för landskapsvårdande
åtgärder samt för miljöforskning enligt följande.

Landskapsvårdande
åtgärder, reservations-
anslag

1993/94 1994/95

350 000 000 425 000 000

1995/96

500 000 000

Miljöforskning, reserva-

tionsanslag 152 000 000 152 000 000 152 000 000

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

övergripande mål

Det övergripande målet gällande två årsperioden 1992/93-1993/94
bör ligga fast.

Resurser m.m. för budgetåret 1993/94
B 1. Statens naturvårdsverk, ramanslag
B 2. Bidrag till miljöarbete,

reservationsanslag

B 3. Investeringar inom miljöområdet,
reservationsanslag

B 4. Miljöforskning, reservations-
anslag

B 5. Landskapsvårdande åtgärder,
reservationsanslag

B 6. Sanering och återställning
av milj oskadade områden,
reservationsanslag

424 305 000 kronor

143 584 000 kronor

135 445 000 kronor

151 783 000* kronor

250 000 000 kronor

19 880 000 kronor

övrigt

Regeringen bemyndigas att under budgetåret 1993/94 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med förvärv av eller intrångsersätt-
ning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst
60 000 000 kronor för budgetåret 1994/95.

•Beräknat belopp

Resultatbedömning

Naturvårdsverkets årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten
bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen i de flesta fall kan
nås. Det är emellertid ännu inte möjligt att göra en bedömning av effekti-
viteten av verksamheten, eftersom underlag för sådan prövning saknas.

Jag konstaterar i detta sammanhang att Riksrevisionsverket inte anfört
några invändningar i revisionsberättelsen avseende Naturvårdsverket.

Slutsatser

Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1992
års budgetproposition bör gälla även for budgetåret 1993/94.

Under budgetåret 1992/93 har Naturvårdsverket tagit ett nytt redovis-
ningssystem i bruk. Detta ger förutsättningar för verket att i årsredovis-
ningen för 1992/93 års verksamhet redovisa effektiviteten i sitt interna
arbete genom att relatera prestationer till kostnader, som t.ex. kan anges i
form av nyckeltal som produktivitetsmått och styckkostnader.

Jag anser att resultatuppföljningen bör utvecklas så att åtgärder och
insatser på olika områden så långt möjligt kan kopplas till de olika mål
som har angivits. Endast härigenom kan man på sikt erhålla en effektiv
och korrekt prioriterad miljöinsats.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Anslag

B 1. Statens naturvårdsverk

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

380 894 297

416 301 000

424 305 000

Reservation

46 591 508

Under anslaget anvisas medel för nationell miljöövervakning, miljö-
utvecklingar och vård av naturreservat. Anslaget används också till
informationsinsatser, löner och lokalkostnader.

Fr.o.m. budgetåret 1993/94 bör anslaget till inredning och utrustning av
lokaler vid vissa myndigheter upphöra. Naturvårdsverkets låneram i
Riksgäldskontoret för finansiering av investeringar i ADB- och kommu-
nikationsutrustning samt anläggningstillgångar föreslås i stället höjas med
5 000 000 kronor till 28 346 000 kronor för budgetåret 1993/94.
Naturvårdsverkets ramanslag bör samtidigt höjas med 500 000 kronor,
vilket motsvarar den tillkommande kapitalkostnaden for lån i Riksgälds-
kontoret.

I enlighet med vad som anförts i kompletteringspropositionen
1990/91:150 (bil. 11:13) och budgetpropositionen 1992 (prop. 1991/92:100
bil. 15) skall Naturvårdsverket redovisa rationaliseringseffekter på 10
miljoner kronor. Rationaliseringen skall vara genomförd vid utgången av
budgetåret 1993/94. Verket har i skrivelser den 11 mars 1992 och den 17
juni 1992 redovisat hur man bedriver sitt rationaliseringsarbete. Be-
sparingen sker genom en fördelad minskning av avdelningsbudgetama.
Minskningen görs i förhållande till avdelningarnas storlek och särskild
hänsyn tas till undantagna områden såsom miljöövervakning, natur-
vårdsåtgärder i odlingslandskapet, vård av naturreservat samt gemensamma
kostnader. Naturvårdsverket redovisar att besparingen kommer att vara
genomförd vid utgången av budgetåret 1993/94.

Med hänvisning till bl.a. den förestående överföringen av domänreservat
till naturvårdsfonden i samband med bolagiseringen av Domänverket har

Naturvårdsverket begärt en förstärkning av resurserna för vård och
förvaltning av naturreservat med 25 miljoner kronor. Då skötseln av
domänreservaten skett med resurser som genererats ur Domänverkets
afiärsdrivande verksamhet och inte bekostats över statsbudgeten finns
emellertid inga statsbudgetära medel att tillgå. Med hänsyn till detta och
till att domänreservaten utgörs av skogsmark, vilken huvudsakligen skall
lämnas för utveckling, anser jag att de eventuella kostnader som
överföringen medför får klaras inom ramen för verkets tillgängHga
resurser.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. Naturvårdsverket kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell och tilldelas ett räntekonto med kredit i
Riksgäldskontoret.

Naturvårdsverkets B 1 anslag har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1
Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer
att ställas till verkets disposition kommer att fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 424 305 000 kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

B 2. Bidrag till miljöarbete

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

192 203 831

205 684 000

143 584 000

Reservation

148 281 050

Under detta anslag anvisas medel för miljöåtgärder som bedrivs av andra
myndigheter än Statens naturvårdsverk samt till organisationer för arbete
inom verkets ansvarsområde. Det gäller i stor utsträckning medel till läns-
styrelserna för återställning av skador förorsakade av försurande luftföro-
reningar. Det gäller också medel till länsstyrelserna för regional
miljöövervakning. Över detta anslag anvisas vidare medel till Statistiska
centralbyrån för viss miljöstatistik och utveckling av miljöräkenskaper
samt bidrag till ideella organisationer inom miljövårdens område.

Statens naturvårdsverk

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Naturvårdsverket föreslår att 210 miljoner kronor anslås för kalkning av
sjöar och vattendrag och biologiskt återställningsarbete för budgetåret
1993/94. Det innebär en ökning med 34 miljoner kronor jämfört med
innevarande budgetår. För att inte behöva lägga ned redan påbörjade kalk-
ningsprojekt krävs enligt verket minst 180 miljoner kronor.

I Sverige beräknas ca 14 000 sjöar och 120 000 km rinnande vatten ha
biologiska skador orsakade av luftföroreningar. Utan kalkning skulle
ytterligare ca 3 600 sjöar vara skadade. Kalkning i stor skala av sjöar och
vattendrag har pågått sedan mitten av 1970-talet. Resultaten är positiva och
visar att det går att reparera försurningsskador med kalkning.

Riksdagen fattade med anledning av propositionen om en god livsmiljö
beslut våren 1991 (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr.
1990/91:338) att införa ett nytt program för övervakning av tillståndet av
miljön. Resurser motsvarande 75 miljoner kronor utöver tillgängliga medel
avsattes för en treårsperiod. Naturvårdsverket har det övergripande an-
svaret för miljöövervakningen. Verket har utarbetat ett förslag till natio-
nellt miljöövervakningsprogram som har remissbehandlats under hösten
1992. Programmet planeras genomföras under år 1993. Medel för det
nationella miljöövervakningsprogrammet har jag beräknat under anslaget
B 1. Enligt riksdagsbeslutet från år 1991 skall Naturvårdsverket fortsätta
utbyggnaden av miljöövervakningen med att utarbeta riktlinjer för regional
miljöövervakning som ett stöd för länsstyrelserna i deras arbete med
miljöövervakning. Naturvårdsverket beräknar den totala kostnaden för
utbyggnaden av den regionala miljöövervakningen till 75 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Försurningen av mark och vatten är ett av våra allvarligaste miljöproblem.

Nedfallet av försurande ämnen är alltjämt av betydande omfattning.
Nästan 90% av nedfallet kommer från utlandet.

Att fortsätta kalkningsverksamheten är nödvändig for att minska försur-
ningens effekter. Omkalkningar bör ha fortsatt hög prioritet, bl.a. för att
inte onyttiggöra tidigare insatser. Jag förordar också en viss uppbyggnad
av kalkningsinsatsema i Norrlands inland och fjälltrakter. Tidigare i denna
proposition har jag tagit upp frågan om att fr.o.m. 1 januari 1994 finansie-
ra kalkningen genom omföring från den allmänna energiskatten till den
särskilda skatten mot försurning eller genom införande av en särskild
skatt/avgift mängden utsläppta kväveoxider. För kalkningsverksamheten
fram till dess den nämnda finansieringen från kväveoxidutsläppen planeras
träda i kraft den 1 januari 1994 bör 100 miljoner kronor anvisas under
detta anslag. Stödet till det internationella försumingssekretariatet finan-
sieras inom ramen för kalkningsverksamheten.

Mot bakgrund av de bedömningar som 1990 års skogspolitiska kommitté
har gjort kommer behovet av medel för skogsmarkskalkning att vara jäm-
förelsevis begränsat de närmaste åren. Om kommitténs förslag skall följas

fullt ut kan det på några års sikt bli aktuellt med större omfattning på Prop. 1992/93:100
verksamheten. Jag har erfarit att chefen för Jordbruksdepartementet har för
avsikt att i annat sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga.
För budgetåret 1993/94 kan dock vissa begränsade medel under detta
anslag användas även för skogsmarkskalkning.

Arbetet med utbyggnaden av miljöövervakningsprogrammet bör enligt
min mening fortsätta enligt tidigare riktlinjer. Miljöövervakningen är ett
grundläggande instrument för ett framgångsrikt miljövårdsarbete i landet.
Programmet skall beskriva tillståndet i miljön, bedöma hotbilder, lämna
underlag för åtgärder och formulering av miljömål samt följa upp besluta-
de åtgärder och lämna underlag för analys av olika verksamheters och
utsläppskällors nationella och internationella påverkan på miljön.

Resurserna för miljöövervakningen bör i enlighet med den nämnda
miljöpropositionen från år 1991 för nästa budgetår ökas med 3,9 miljoner
kronor. Härutöver beräknar jag ytterligare 10 miljoner kronor för utbygg-
naden av det regionala miljöövervakningsprogrammet. Mot bakgrund av
det nationella miljöövervakningsprogram som arbetats fram är det nu
angeläget att på regional nivå få fram operativa program med mätdata från
det nationella programmet i tillämpliga delar. Dessa program bör motsvara
det statliga intresset på den regionala nivån och länsstyrelserna har ansvar
för denna miljöövervakning. Den miljöövervakning som hittills bedrivits
på regional nivå genom t.ex. den samordnade recipientkontrollen och vatten-
och luftvårdsförbunden bör samordnas med uppbyggnaden av det nya
programmet.

Chefen för Kommunikationsdepartementet har förordat att 3 600 000
kronor överförs från Fiskeriverket till Sveriges meteorologiska och hy-
drologiska institut (SMHI) för havsmätningar m.m. Dessa medel bör för-
delas mellan SMHI, som utför mätningarna för egen och annans räkning,
och Naturvårdsverket, som är beställare av vissa av dessa mätningar.
Regeringen bör ge myndigheterna i uppdrag att redovisa förslag till hur
fördelningen av medlen skall ske. Fördelningen bör sedan anges i myndig-
heternas regleringsbrev för budgetåret 1993/94. Jag har i denna fråga
samrått med chefen för Kommunikationsdepartementet.

Svenska naturskyddsföreningen tillförs ytterligare 500 000 kronor för
informationsinsatser genom en omfördelning inom anslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 143 584 000 kronor.

B 3. Investeringar inom miljöområdet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

108 503 796

135 445 000

Reservation

10 040 742

Från anslaget betalas statens förvärv av värdefulla naturområden. De
naturvårdsobjekt i statens ägo som förvärvas med medel från anslaget
redovisas på naturvårdsfonden. Naturvårdsfonden förvaltas av Statens
naturvårdsverk.

Från anslaget betalas vidare ersättningar enligt naturvårdslagen
(1964:822) samt 86 och 122 §§ byggnadslagen (1947:385) i lydelse intill
den 1 januari 1965. Från anslaget kan lämnas bidrag till kommuner eller
kommunala stiftelser för skydd av mark för naturvårdsändamål. Dessutom
får anslaget användas för utrednings-, förhandlings- och
värderingskostnader i samband med säkerställande av mark för
naturvårdsändamål.

Statens naturvårdsverk

Myndigheten har inte funnit anledning att ompröva resursbehoven inom
ramen för den planeringsram som fastställdes i samband med förra årets
budget. Behovet anges till 135 445 000 kronor för budgetåret 1993/94.

Verket har i särskild ordning redovisat ett ökat resursbehov för att slut-
föra projektet Homborgasjöns restaurering. Behovet bedöms uppgå till 6
500 000 kronor och orsakas bl.a. av fördyrade kostnader på grund av
säkerhetskrav.

Föredragandens överväganden

Jag delar Naturvårdsverkets bedömning att arbetet med att säkerställa mark
för naturvård även fortsättningsvis behöver bedrivas med en hög ambi-
tionsnivå. Så är t.ex. omfattningen av den skyddade skogsarealen i form
av naturreservat och nationalparker m.m. endast 0,3-0,5 % av den produk-
tiva skogen nedanför fjällområdet. Det är enligt min bedömning en allt för
liten areal för att klara skyddet av de arter och naturtyper som kräver en
lång skoglig kontinuitet och inte klarar mänsklig påverkan i form av in-
tensivt skogsbruk.

Frågan om behovet av en ökad areal skyddad skogsmark har behandlats
av den skogspolitiska kommittén i dess betänkande (SOU 1992:76) Skogs-
politiken inför 2000-talet. Kommitténs förslag kommer att behandlas i en
proposition om skogspolitiken som regeringen avser förelägga riksdagen
under våren 1993.

De enligt Naturvårdsverket uppkomna oförutsedda kostnaderna för Hom-
borgasjöns restaurering anser jag bör klaras inom ramen för tillgängliga
resurser.

Jag anser vidare att det är viktigt att Naturvårdsverket får goda möj-
ligheter att teckna avtal om markförvärv. Vid särskilda behov bör därför
verket kunna hemställa hos regeringen att utöver anslaget för budgetåret
1993/94 få ikläda staten ekonomiska förpliktelser på högst 60 miljoner
kronor för budgetåret 1994/95.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1993/94 ikläda
staten ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller
intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden
om högst 60 OOO OOO kronor för budgetåret 1994/95,

2. till Investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 135 445 000 kronor.

B 4. Miljöforskning

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik
anvisats ett reservationsanslag på 151 783 000 kronor. Anslaget bör be-
handlas i den forskningspolitiska propositionen som kommer att föreläggas
riksdagen i februari 1993. I avvaktan på denna proposition om forskning
föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Miljöforskning
för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 151 783 000
kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

B 5. Landskapsvårdande åtgärder

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

78 682 301

247 250 000

250 000 000

Reservation

210 599 876

Anslaget används för bevarande av jordbruksmark av riksintresse för
natur- och kulturmiljövården. Anslaget har sin bakgrund i riksdagens
beslut om en ny Hvsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, bet.
1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327) där miljömål fastställdes för jordbruket
som bl.a. innebär att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap, att
bevara odlingslandskapets natur- och kulturvärden och den biologiska
mångfalden. Som en central del i reformen infördes en särskild land-
skapsvårdsersättning. Den centrala administrationen av medlen sköts av
Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet. Medlen
fördelas som ersättning genom civilrättsliga avtal mellan staten (länssty-
relserna) och enskilda jordbrukare för upprätthållen hävd av aktuella
marker. Syftet är dels att bevara natur- och kulturvärden, dels att upp-
rätthålla ett öppet landskap om detta är nedläggningshotat. Riksdagens
beslut om livsmedelspolitiken innebar att ersättningen till landskapsvård
skulle avsättas inom ramen för de 13,6 miljarder kronor som beräknades

6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15

för hela reformen. Beslut om anslagsnivåer har fattats av riksdagen (prop.
1990/91:90, bet. 1990/9 l:JoU30, rskr. 1990/91:338) för perioden 1990/91
- 1992/93 om totalt 550 miljoner kronor fördelat på de tre åren med 100,
200, resp. 250 miljoner kronor inkl, mervärdesskatt. Jordbruksutskottet
anförde att stödet till viss del skulle betraktas som försöksverksamhet
vilken skulle utvärderas. Storleken på anslaget under kommande år fick
bedömas när närmare erfarenhet vunnits.

Innevarande budgetår utgör det sista året av de tre första åren av syste-
met. Den 20 december 1990 gav regeringen Naturvårdsverket i uppdrag att
i samråd med Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet fortlöpande följa
effekterna på miljön av den nya livsmedelspolitiken. I uppdraget ingick att
utvärdera formerna för och omfattningen av systemet med
landskapsvårdsersättning.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Myndigheterna

Naturvårdsverket har inkommit med en fördjupad anslagsframställning för
anslaget B 5. Landskapsvårdande åtgärder. Myndigheterna har också in-
kommit med den första rapporten med anledning av regeringsuppdraget om
utvärdering av den nya livsmedelspolitikens miljöeffekter.

Underlagsarbete

Länsvisa bevarandeprogram för odlingslandskapets natur- och kulturvärden
har upprättats för att identifiera värdefulla områden, hur värdefulla dessa
är och motiven bakom värderingen. Programmens primära syfte är att
utgöra underlag för den fysiska planeringen, för samordning och styrning
av statens olika former av ersättning och stöd för information till lantbru-
kare och allmänhet samt för att tjäna som underlag vid prövning av om-
ställningsärenden (omställningsstöd, anläggningsstöd, anmälan om att ta
jordbruksmark ur produktion etc.). På basis av dessa program utarbetas ett
kortsiktigt (tre år) åtgärdsprogram för direkta insatser, främst med land-
skapsvårdsersättning och s.k. NOLA-stöd, dvs. stöd till områden med
särskilt höga naturvärden. Arbetet med dessa program är slutfört på de
flesta länsstyrelser.

Administration

I regeringens proposition om den nya livsmedelspolitiken bedömdes att,
när lantbruksnämnderna från den 1 juli 1991 skulle komma att ingå i
länsstyrelserna, lantbruksnämndernas kompetens skulle komma att utnyttjas
i verksamheten med landskapsvård. De resurser som länssty-relsema kan
använda för administration m.m. inom ramen för anslaget blev av den an-
ledningen små. Naturvårdsverket konstaterar att lantbruksenheternas perso-
nal inte kunnat frigöras för att arbeta med landskapsvård på det sätt som
förutsattes. Detta kan i sin tur till stor del bero på den stora arbetsbelast-

ning som administrationen av omställnings- och anläggningsstöden har Prop. 1992/93:100
inneburit. Bil.

Naturvårdsverket menar att erfarenheterna av verksamheten hittills visar
att länsstyrelserna i ett uppbyggnadsskede behöver få använda 7-10% av
tilldelade medel för administration, information och utbildning, dvs. under
de tre närmaste budgetåren. Därefter blir behovet av administrativa medel
mindre.

Uppföljning

Det uppföljningsuppdrag som de centrala myndigheterna fått när det gäller
att följa miljöeffekterna av den livsmedelspolitiska reformen har finansie-
rats dels genom ett engångsanslag i samband med uppdraget, dels genom
resurser som tillställts de centrala myndigheterna från anslaget for land-
skapsvård. Naturvårdsverket hemställer att resurser för den centrala upp-
följningen tilldelas i samma omfattning som tidigare, dvs. 2,65 miljoner
kronor till Naturvårdsverket, 1,75 miljoner kronor till Riksantikvarieäm-
betet och 0,6 miljoner kronor till Jordbruksverket årligen ur anslaget till
landskapsvårdande åtgärder. Därutöver kommer att krävas ca 1,5 miljoner
kronor ur anslaget B 1 för budgetåret
1993/94.

Resultat

Den 30 juni 1992 hade ca 5 400 avtal med årliga åtaganden om 97 miljo-
ner kronor för landskapsvård ingåtts. Om man antar att majoriteten av
dessa avtal har en löptid på fem år skulle detta motsvara ca 485 miljoner
kronor under en femårsperiod. Avtalen omfattar en total areal på ca
147 000 ha med en ungefärligt jämn fördelning mellan åker och naturlig
betesmark.

De lantbrukare som tecknat avtal är vanligen heltidsjordbrukare med
lämplig driftsinriktning (betesdjur) i sin verksamhet. Ersättningarna i
avtalen varierar med markslag och del av landet. För åker ligger nivåerna
på 300-700 kronor per hektar och för naturbetesmark 900-1 500 kronor
per hektar. Genomsnittskostnaden är ca 700 kronor per hektar. I de flesta
fall har gården besökts vid avtalstecknandet och villkoren förhandlats
mellan köpare och säljare, dvs. länsstyrelsen och lantbrukaren.

Övriga förslag

Ett ökat samarbete med kommunerna förespråkas för större effektivitet i
arbetet med landskapsvård och NOLA-stöd.

Information om bevarandevärden ges direkt till brukaren för att hänsyn
skall tas till natur- och kulturvärden. Jordbruksverket har tilldelats resurser
för detta och inlett arbetet.

Myndigheterna bedömer att det samlade ersättningsbehovet för land-
skapsvård omfattar i storleksordningen 500 000-600 000 hektar betesmark
och åker. Till grund för bedömningen ligger en mycket kraftig prioritering

mot de mest värdefulla områdena av nationellt intresse. För att skydda Prop. 1992/93:100

värden av regional och lokal karaktär krävs enligt verket ett engagemang ^il. 15

från kommunernas sida. Naturvårdsverket äskar en höjning av anslaget till
350 miljoner kronor for budgetåret 1993/94, 420 miljoner kronor för
budgetåret 1994/95 och 500 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.

Föredragandens överväganden

Inriktning

Landskapsvården är en integrerad del av den livsmedelspolitiska reformen.
Ersättningen för landskapsvård syftar till att bevara nationella natur- och
kulturvärden som omställningen kan ge.

Systemet med landskapsvårdsersättning är ett väl fungerande sätt att med
en relativt begränsad ekonomisk insats från staten genom ersättning till
aktiva brukare bevara de för samhället betydande natur- och kulturvärden
som det svenska odlingslandskapet hyser. Det svenska odlingslandskapet är
ett exempel på kollektiva värden som staten bör söka bevara genom inköp
av tjänster.

Systemet är så utformat och riktas mot sådana värden att jag bedömer
det vara förenligt med EG:s regelverk genom att det uppvisar betydande
likheter med det obligatoriska system som för närvarande byggs upp inom
EG.

De direkta avtalen ger förutsättningar för en positiv atmosfär mellan
myndighet och brukare. De ger därmed en direkt möjlighet till en dialog
om de natur- och kulturvärden som de intresserade brukarna kan vidmakt-
hålla.

Administration

Större landskapselement med hela byar eller sammanhängande områden är
föremål för ersättning genom ett samlat informations- och avtalsarbete.
Därmed kan de administrativa kostnaderna hållas nere. Under uppbygg-
nadsskedet krävs dock en viss administrativ insats.

Uppbyggnadsskedet har varit mer arbetskrävande än som först kunde
bedömas. Det har visat sig att de av riksdagen beslutade anslagsnivåerna
inte kunde följas upp tillräckligt kraftfullt beroende på att de resursbehov
som förutsattes för administration av systemets uppbyggnad underskatta-
des. Behovet av att ta fram samlade regionala underlag för att långsiktigt
prioritera insatserna försenade det konkreta avtalstecknandet under de
första ett till två åren. Länsstyrelserna kunde inledningsvis endast teckna
avtal inom områden där kunskaper om betydande natur- och kulturvärden
redan fanns tillgängliga. Sammantaget har det inneburit att arbetet med
avtalstecknandet har gått långsamt inledningsvis, men att det nu, efter att
bevarandeprogrammen ligger färdiga i de flesta län, skjuter fart. Enligt
vad jag har erfarit uppgick antalet avtal i september 1992 till ca 9 000,
dvs. nästan en fördubbling sedan redovisningsdllfället den 30 juni 1992.

För det närmast kommande budgetåret bör medel för administrativa
insatser utgå i samma omfattning som tidigare. För de centrala verken
bedömer jag att samma resurser som tidigare är nödvändiga för att genom-
föra fortsatta insatser och den fortlöpande uppföljning som regeringen givit
dem i uppdrag att göra samt för fortsatta informationsinsatser och särskilt
stöd till vissa länsstyrelser.

När anslagna medel är intecknade bör administrativa medel för uppfölj-
ning och omsättning av avtal på länsstyrelserna inte kräva särskilda resur-
ser i samma omfattning som nu.

Framtida behov

Jag gör följande bedömningar av de framtida insatserna för landskapsvård.
Jag har i dessa frågor samrått med cheferna för Jordbruks-, Kultur- och
Civildepartementen.

Jag delar myndigheternas bedömning att en fortsättning av systemet med
landskapsvård är nödvändig från både odlingslandskaps-, kultur- miljö- och
naturvårdssynpunkt. Riksdagens och regeringens nationella mål och in-
ternationella åtaganden att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap
och dess natur- och kulturmiljövärden liksom den biologiska mångfalden
förutsätter att dessa marker fortsatt nyttjas i jordbruket i så stor utsträck-
ning som möjligt.

Regeringen har för att förbereda Sveriges inträde i EG tillsatt en om-
ställningskommission (Jo 1991:07) med uppdrag att utreda förutsättningar-
na för det svenska jordbrukets inträde i EG. I uppdraget ingår att pröva
olika former av ersättningar och stöd till jordbruket, bl.a. ett arealstöd,
och i det sammanhanget bedöma hur systemet med landskapsvård skall
ingå i den svenska jordbrukspolitiken.

Som statsmakterna angivit i samband med beslutet den livsmedelspoli-
tiska reformen är systemet med ersättning för landskapsvårdande insatser
att ses som ett permanent inslag i den svenska jordbrukspolitiken bl.a. för
att säkra ett långsiktigt engagemang och förtroende från brukarsidan.

Som jag redogjort för uppvisar det nuvarande systemet stora likheter
med det system som byggs upp inom EG. Vid ett eventuellt inträde i EG
bedömer jag att denna typ av system måste bibehållas. Eventuellt kan for-
merna komma att behöva förändras till viss del. Detta får bl.a. Omställ-
ningskommissionens analys utvisa.

Mot bakgrund av ovanstående anser jag att det nu endast bör anvisas
medel för ett budgetår. Med hänsyn till att avtalstecknandet först under det
senaste året kommit i gång på allvar bedömer jag det också befogat att inte
nu höja anslagsnivån.

I fråga om administrativa resurser bör en oförändrad nivå gälla for
budgetåret 1993/94. Det innebär 8,4 miljoner kronor till länsstyrelserna
och 5 miljoner kronor till de berörda centrala verken motiverat av länsstyr-
elsernas uttalade behov samt av behovet av en fortsatt uppföljningsverk-
samhet centralt, informations- och utbildningsinsatser och behovet av riktat
stöd till vissa länsstyrelser. Jag bedömer att ytterligare insatser på natur-
vårdsområdet också kan komma till stånd med arbetsmarknadspolitiska

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

medel. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Arbetsmarknadsde-
partementet.

Behovet av medel för budgetåret 1993/94 beräknar jag mot denna bak-
grund till 250 miljoner kronor. Den fortsatta anslagsnivån och finansiering-
en får bedömas på grundval av berörda myndigheters erfarenheter och
Omställningskommissionens förslag.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Landskapsvårdande åtgärder för budgetårdet 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 250 000 000 kronor.

B 6. Sanering och återställning av miljöskadade områden

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

19 770 821

19 880 000

Reservation

41 595 720

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91: JoU30,
rskr. 1990/91:338) skall anslaget i huvudsak användas till genomförande
av ett femårigt program för sanering och återställning av miljöskadade om-
råden. En fortsättning av programmet efter budgetåret 1995/96 skall
föregås av en utvärdering mot slutet av femårsperioden.

Statens naturvårdsverk

Statens naturvårdsverk begär i sin förenklade anslagsframställning för
budgetåret 1993/94 att 19 880 000 kronor anvisas till anslaget Sanering
och återställning av miljöskadade områden.

Föredragandens överväganden

Naturvårdsverkets inledda arbete for sanering och återställning av miljö-
skadade områden bör fortsätta i enlighet med den inriktning och det pro-
gram som riksdagen har lagt fast.

Anslaget bör därför tillföras medel för budgetåret 1993/94 i enlighet med
Naturvårdsverkets framställning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sanering och återställning av miljöskadade områden för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
19 880 000 kronor.

B 7. Koncessionsnämnden för miljöskydd

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

16 982 000

18 155 000

18 460 000

Koncessionsnämnden for miljöskydd är en central förvaltningsmyndig-het
med huvudsaklig uppgift att pröva frågor rörande miljöfarlig verksamhet
enligt miljöskyddslagen (1969:387). Nämnden bereder vidare vissa frågor
åt regeringen enligt naturresurslagen (1987:12) och har vissa uppgifter som
besvärsinstans enligt bilavgaslagen (1986:1386).

Koncessionsnämnden har fr.o.m. budgetåret 1991/92 ramanslag med
treårig budgetram för perioden 1991/92-1993/94. Budgetramen för denna
treårsperiod har fastställts till 51 735 000 kronor i 1990 års prisläge.

Koncessionsnämnden hemställer i sin förenklade anslagsframställning om
ett ramanslag om 18 460 000 kronor för budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

övergripande mål

Målet för Koncessionsnämndens verksamhet är att ärenden inom
nämndens verksamhetsområde skall hanteras rätt, snabbt och ända-
målsenligt samt med hänsyn till rättssäkerhetens krav.

Resurser

Ramanslag 1993/94 18 460 000 kronor.

Resultatbedömning

Nämnden har i sin årsredovisning för budgetåret 1991/92 lämnat en resul-
tatredovisning. Nämnden har i denna redovisat hur de interna arbetsfor-
merna kan utvecklas. Förslagen förutsätter att regeringen föreskriver om
ändringar i nämndens instruktion.

Nämnden har under budgetåret 1992/93 även påböljat försök med ett
nytt system för prestationsuppföljning. Min bedömning är att systemet på
sikt kan ge tillfredsställande information om nämndens resultat. Jag förut-
sätter därför att nämnden fullföljer utvecklingen av det nya systemet.

Slutsatser

Den pågående översynen av miljölagstiftningen kan på sikt leda till för-
ändringar av Koncessionsnämndens verksamhet.

Vid beräkningen av ramanslaget för budgetåret 1993/94 har jag i övrigt Prop. 1992/93:100
utgått från att verksamheten skall kunna bedrivas med i princip oförändra-
de resurser.

Regeringen bör under våren 1993 ta ställning till förslaget om föränd-
ringar i Koncessionsnämndens instruktion.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den
modell som bör tillämpas. Nämnden kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94
att tillämpa denna modell och tilldelas ett räntekonto med kredit i Riks-
gäldskontoret.

Anslaget för Koncessionsnämnden har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för bud-
geteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1 Statsbud-
geten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas
till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisa-
de riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 18 460 000 kronor.

Kemikalieinspektionen

Kemikalieinspektionen är enligt sin instruktion central förvaltningsmyndig-
het för ärenden om hälso- och miljörisker med kemiska produkter i den
mån frågorna inte handläggs av någon annan myndighet.

Kemikalieinspektionens verksamhet finansieras genom de avgifter som
betalas enligt förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel och enligt
förordningen (1989:216) om kemikalieavgifter. Dessutom finansieras viss
verksamhet vid inspektionen genom miljöavgifter på bekämpningsmedel
och handelsgödsel.

Kemikalieinspektionen har för budgetåret 1993/94 lämnat en förenklad
anslagsframställning. Kemikalieinspektionens verksamhetsplanering utgår
från vad riksdag och regering har angett om verksamhetens inriktning och
resursram för treårsperioden 1991/92-1993/94. Inspektionen begär därför
inga ytterligare medel för budgetåret 1993/94 än de som redan angivits i
beslutet inför treårsperioden. Treårsbeslutet innebär att inspektionen för
budgetåret 1993/94 skall utöka sin budget med 500 000 kronor.

Kemikalieinspektionen anmäler frågan om svenskt värdskap för det vid
FN:s konferens om miljö- och utveckling i Rio de Janeiro beslutade "Inter-
govemmental Chemicals Safety Forum". Detta forum skall hålla ett första

möte under år 1993. En förfrågan har ställts från Världshälsoorganisa- Prop. 1992/93:100
tionen (WHO) om den svenska regeringen vill åta sig värdskapet vid denna
konferens. Syftet är att upprätta en handHngsplan för att uppnå de mål för
kemikaliekontrollen som formulerats i Agenda 21. Det gäller bl.a. att
fördela ansvaret och arbetet mellan olika berörda internationella organisa-
tioner och olika länder. Kemikalieinspektionen saknar i sin budget medel
för att bekosta en sådan konferens men är beredd att med personella resur-
ser delta i den vidare utvecklingen och planeringen av konferensen.

Kemikalieinspektionen har vidare, enligt regeringens direktiv, överläm-
nat en rapport om forskning på kemikalieområdet. I rapporten pekas på ut-
ökade behov av forskning och utbildning på vissa områden.

Föredragandens överväganden

övergripande mål

Det finns inte skäl att förändra de övergripande mål som har angetts
för treårsperioden 1991/92-1993/94.

Resurser

Anslag 1993/94

B 8. Kemikalieinspektionen, anslag 1 000 kronor

B 9. Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen,
reservationsanslag 10 426 000 kronor.

Slutsatser

Kemikalieinspektionens resultat för budgetåret 1991/92 har inte gett mig
anledning att föreslå någon förändring av den redan fastställda inriktningen
av verksamheten.

Vidare anser jag att ett svenskt värdskap för det första internationella
kemikalieforum (Intergovemmental Chemicals Safety Forum) innebär att
Sveriges möjligheter att påverka utvecklingen och inriktningen av det
internationella kemikaliesäkerhetsarbetet ökar. Jag har beräknat vissa
medel för ett svenskt värdskap under budgetåret 1993/94 för denna kon-
ferens under anslaget A 2.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Resultatbudget (1 OOO-tal kronor)

	1992/93	1993/94
KOSTNADER Produktkontroll 1. Tillsyn m.m. 2. Särskilda	33 846	35 956
undersökningar	8 976	9 404
Bekämpningsmedelskontroll 3. Förhandsgranskning 4. Särskilda	8 493	8 895
undersökningar	1 679	1 754
5. Särskilda projekt	10 426	10 426
Summa	63 420	66 435
INTÄKTER Kemikalieavgifter	42 822	45 360
Bekämpningsmedelsavgifter Från miljöavgifter på bekämpningsmedel och	10 172	10 649
handelsgödsel (anslaget B 9)	10 426	10 426
Summa	63 420	66 435

Anslag

B 8. Kemikalieinspektionen

1991/92 Utgift 61 294 503

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Anslaget används till Kemikalieinspektionens verksamhet. Medel for in-
spektionens arbete med särskilda projekt inom bekämpningsmedelskon-
trollen anvisas under anslaget B 9.

Jag har vid min beräkning av Kemikalieinspektionens kostnader utgått
från den ram för treårsperioden 1991/92-1993/94 som redovisades i den
miljöpolitiska propositionen våren 1991 (prop. 1990/91:90, bet.
1990/91 :JoU30, rskr. 1991/92:338).

budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell och tilldelas ett räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret.

Anslaget för Kemikalieinspektionen har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för bud-
geteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1 Statsbud-
geten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas
till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisa-
de riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisa ett an
slag på 1 000 kr.

B 9. Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen

1992/93 Anslag 10 426 000

1993/94 Förslag 10 426 000

Under detta anslag anvisas medel till Kemikalieinspektionen för särskilda
projekt inom bekämpningsmedelskontrollen. Med hänvisning till treårsbe-
slut för Kemikalieinspektionen och till vad jag just anfört beräknar jag
anslaget till 10 426 000 kronor, vilket innebär oförändrade resurser.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 10 426 000 kronor.

B 10. Visst internationellt miljösamarbete

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

39 408 497*

38 507 0001

1993/94 Förslag

38 687 000

'Anslagen Bidrag till Förenta nationernas miljöfond och Visst internationellt miljösamarbete

Anslaget disponeras för utgifter för Sveriges deltagande i vissa internatio-
nella organisationer och för internationellt samarbete inom miljöområdet.

Det internationella miljöarbetet har stor betydelse för att åstadkomma en
förbättrad miljö i vår omvärld och i vårt land.

Förenta nationernas miljöfond inrättades genom beslut av 1972 års
generalförsamling för att inom ramen för FN:s miljöprogram (UNEP)
helt eller delvis finansiera kostnaderna för nya miljövårdsinitiativ inom
FN:s olika organ. Fondens användning står under överinseende av FN:s
miljöstyrelse. Bidraget till miljöfonden bör för nästa budgetår uppgå till
oförändrat belopp på 22 miljoner kronor.

En fortsatt intensiv aktivitet förväntas inom UNEP. FN:s konferens om
miljö och utveckling i Rio de Janeiro gav UNEP en förstärkt roll för att
främja miljöarbetet i hela FN-systemet.

Det internationella marina miljöskyddsarbetet fortsätter med stor akti-
vitet. Ett ökat maritimt miljösamarbete förväntas för att genomföra åt-
gärdsprogrammet för Östersjön som behandlades vid ett miljöminister-
möte i april 1992. År 1994 kommer Sverige att anordna Oslo- och
Pariskommissionemas årliga möten. Medlemsavgifterna till Helsingfors-,
Paris- och Oslo-kommissionema betalas från detta anslag.

Från anslaget bekostas medlemsavgiften till den internationella natur-
vårdsunionen (IUCN) samt kostnader för deltagande vid möten inom
unionen. I slutet av november 1993 kommer den 19:e generalförsam-
lingen att sammanträda i Argentina.

Arbetet med konventionen om långväga gränsöverskridande luftförore-
ningar fortsätter. Ett nytt svavelprotokoll, som skall vara fardigförhandlat
1993, är av speciell vikt för att motverka det försurande nedfallet i
Sverige. Sverige har nyligen ratificierat protokollet om flyktiga organiska
ämnen.

För tillämpningen av den svensk-finska gränsälvsöverenskommelsen
från år 1971 finns en ständig kommission. Sveriges bidrag till kom-
missionens verksamhet belastar anslaget.

Miljösamarbetet inom ramen för Nordiska ministerrådet har intensifie-
rats under de senaste åren. Sverige kommer att inneha ordförandeskapet i
ministerrådskretsen under perioden mars 1993 - mars 1994.

Ökade insatser förutses för deltagande inom ramen för EES-samarbetet.
Sveriges har gjort framställning om deltagande i Europeiska miljöbyrån.

Medelsbehoven för klimatsamarbetet kommer att öka under budgetåret
1993/94. Kostnader kommer att uppkomma för att driva det tillfälliga
sekretariatet inom ramen för klimatkonventionen samt bidrag till UNEP:s
program för information i klimatfrågan och bidrag till den mellanstatliga
panelen om klimatförändringar (IPCC).

Parterna till Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och
Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet har etablerat
en fond för att finansiera den fortsatta verksamheten. Det svenska bidra-
get till denna fond liksom kostnader för deltagande i möten betalas från
anslaget.

Arbetet med konventionen om biologisk mångfald inleds redan nu med
att bygga upp samarbetet mellan de stater som signerat konventionen.
Kostnader för resor och för det interimistiska arbetet, bl.a. bidrag till
upprättande av ett sekretariat, betalas från anslaget.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Kostnader för resor till möten med anledning av konventionen om Prop. 1992/93:100
gränsöverskridande transporter av miljöfarligt avfall och det svenska
bidraget till konventionens sekretariat betalas från anslaget.

Vidare bekostas från anslaget deltagande och medlemsavgifter till
följande konventioner: handel med utrotningshotade djur och växter,
skydd av vandrande arter av vilda djur, skydd av Europas vilda djur och
växter samt naturliga boplatser, skydd av våtmarker, internationella
valfångstkommissionen, den s.k. krillkonventionen om Antarktis,
miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget samt konventionen om
miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang.

Från anslaget lämnas bidrag till vissa ideella miljöorganisationers
internationella verksamhet.

Under anslaget betalas vissa kostnader för bilateralt miljösamarbete.

Under anslaget föreslås ett bidrag till vissa kostnader för Sveriges
deltagande i internationellt standardisering sarbete inom miljöområdet.

Sammanfattningsvis föreslås att anslaget Bidrag till Förenta nationernas
miljöfond och anslaget Visst internationellt samarbete slås samman.
Vidare överförs 180 000 kronor från anslaget Bidrag till internationellt
samarbete kring den byggda miljön m.m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Visst internationellt miljösamarbete för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 38 687 000 kronor.

Bil. Stockholms internationella miljöinstitut

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik
anvisats ett reservationsanslag på 25 miljoner kronor. Anslaget kommer
att behandlas i den forskningspolitiska proposition som kommer att
föreläggas riksdagen i februari 1993. I avvaktan på denna proposition bör
anslaget föras upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Stockholms in-
ternationella miljöinstitut för budgetåret 1993/94 beräkna ett reser-
vationsanslag på 25 000 000 kronor.

B 12. Forskning för ett avfallssnålt samhälle:
Avfallshantering

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik
anvisats ett reservationsanslag på 17 199 000 kronor.

Inom regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inrikt-
ningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på
att en proposition i ämnet skall kunna föreläggas riksdagen under februari
1993.

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp
med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Forskning för
ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering för budgetåret 1993/94 be-
räkna ett reservationsanslag av 17 199 000 kronor.

C. Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

C 1. Statens strålskyddsinstitut

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

71 968 000

74 204 000

80 392 000

Statens strålskyddsinstitut har för budgetåret 1993/94 lämnat en för-
enklad anslagsframställning.

Strålskyddsinstitutet begär 3 miljoner kronor för att bibehålla ambi-
tionsnivån på beredskapsforskningen. Samma belopp har för innevarande
budgetår tilldelats institutet via tolfte huvudtiteln, anslaget F 10.
Energiforskning.

Strålskyddsinstitutet är för närvarande lokaliserade i två skilda byggna-
der och planerar att genomföra en ombyggnad för att samla verksam-
heten. För att finansiera ombyggnaden i samband därmed begär institutet
att låneramen för budgetåret 1993/94 höjs med 8 miljoner kronor.

Vidare begär Strålskyddsinstitutet 700 000 kronor som engångsan-
visning för att under en övergångsperiod bidra till finansieringen av en
expert vid IAEA i Wien för frågor om omhändertagande av förbrukade
strålkällor i utvecklingsländer.

I en kompletterande anslagsframställning (den 8 maj 1992) avseende
forskningsverksamheten har Strålskyddsinstitutet beskrivit bl.a. de
problem som är förknippade med strålskyddsforskningen i landet. För att
skapa bättre förutsättningar för strålskyddsforskningen föreslår institutet
att ansvaret för all strålskyddsforskning i landet läggs på institutet och att
institutet för detta ändamål för budgetåret 1993/94 tilldelas 1 miljon
kronor.

Föredragandens överväganden

övergripande mål

Det finns inte skäl att förändra de övergripande mål för verksam-
heten som gäller för treårsperioden 1992/93-1994/95.

Resurser

1993/94

C 1. Statens strålskyddsinstitut, ramanslag 80 392 000 kronor.

Slutsatser

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Jag anser att det är viktigt att den satsning på forskningskompetensen
inom kämkraftsberedskapen som påbörjades budgetåret 1992/93 fullföljs.
Strålskyddsinstitutet bör därför via anslaget C 1 tillföras 3 miljoner kro-
nor för vardera budgetåren 1993/94 och 1994/95 för beredskapsrelaterad
forskning. Satsningen finansieras genom höjda avgifter som betalas av
kämkraftsföretagen enligt förordningen (1976:247) om vissa avgifter till
Statens strålskyddsinstitut.

Strålskyddsinstitutet har för innevarande år fått sin låneram i Riksgälds-
kontoret höjd med 2 miljoner kronor för att kunna finansiera ombyggna-
den av institutets lokaler. Jag anser att denna utökade låneram bör vara
kvar även budgetåret 1993/94.

För att garantera kontinuitet i arbetet med att omhänderta strålkällor i
utvecklingsländer anser jag att institutet bör tillföras 700 000 kronor som
engångsbelopp för att bidra till kostnaderna för en tjänst i IAEA.

Med det underlag som finns i dag kan jag inte tillstyrka att ansvaret för
all strålskyddsforskning i landet läggs på Strålskyddsinstitutet. Frågan är
angelägen och jag har därför för avsikt att senare i samråd med chefen
för Socialdepartementet föreslå regeringen att en utredning tillsätts med
syfte att bedöma var huvudansvaret för strålskyddsforskningen skall
ligga.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Institutet kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell och tilldelas ett räntekonto med kredit
i Riksgäldskontoret.

Anslaget för Statens strålskyddsinstitut har budgeterats utan hänsyn till
de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån
på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshäl-
san, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1 Statsbud-
geten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt
de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 80 392 000 kronor.

Statens kämkraftinspektion

Statens kämkraftinspektion (SKI) är central förvaltningsmyndighet med
uppgift att övervaka dels säkerheten vid kärnteknisk verksamhet, dels
genomförandet av den forskning och utveckling och det program för bl.a.
sådana frågor som avses i 11 och 12 §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet. Dessutom skall SKI handlägga vissa finansieringsfrågor på
kämavfallsområdet.

SKI:s verksamhet skall inriktas på att

- hög säkerhet uppnås i svensk kärnteknisk verksamhet och att i detta
syfte ta initiativ till säkerhetshöjande åtgärder,

- Sveriges internationella åtaganden på det kärntekniska området uppfylls,

- kärnavfall slutförvaras på ett säkert sätt,

- tillräcklig bredd uppnås i industrins forsknings- och utvecklingsverk
samhet avseende slutförvaring av använt kärnbränsle,

- beslutsfattare och allmänhet är väl informerade om kärnteknisk risk och
säkerhet samt om omhändertagande och slutförvaring av använt kärn-
bränsle.

I prioriteringen av myndighetens uppgifter skall den säkerhetsmässiga
betydelsen vara avgörande. Även de uppgifter som följer av Sveriges
internationella åtaganden skall beaktas.

I sin förenklade anslagsframställning framför SKI att sedan SKI inläm-
nat sin fördjupade anslagsframställning i augusti 1991 har riksdagen
beslutat om förändringar i den statliga organisationen inom kämavfalls-
området. Riksdagens beslut (prop. 1991/92:99, bet. 1991/92:NU22, rskr.
1991/92:226) innebär att Statens kämbränslenämnd har upphört och att
dess uppgifter i allt väsentligt överförts till SKI. De nya uppgifterna
tillsammans med den resursram SKI tilldelats medför att SKI ser sig
föranledd att föreslå vissa förändringar i verksamhetens inriktning in-
nebärande nedprioriteringar på några områden.

Inom huvudprogrammet Reaktor- och kämämnessäkerhet föreslår SKI
bl.a. beträffande programmet för Återkommande säkerhetsgranskning
(ASAR) att SKI:s granskning av kraftföretagens underlag till ASAR görs
något mera selektivt och att rapporteringen till regeringen görs enklare
och mindre tekniskt detaljerad.

SKI föreslår också en fortsatt medverkan i OECD:s Haldenprojekt men
med ett tyngre ekonomiskt ansvar för kraftindustrin.

Inom huvudprogrammet Kämavfallssäkerhet föreslår SKI att stödet till
oberoende inhemsk kompetens för studier och granskning av allsidigheten
i Svensk Kämbränslehantering AB:s (SKB) forskningsprogram vad gäller
alternativa slutförvarsmetoder minskas i förhållande till tidigare ambi-
tionsnivå.

Inom huvudprogrammet Information föreslås att ett tidigare planerat
informationspaket avsett för skolorna genomförs med betydligt sänkt
ambitionsnivå.

SKI redovisar även behov av nedprioritering av vissa internationella
engagemang som en följd av det uppdrag SKI fått att samordna de sven-

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

ska insatserna till stöd för ökad säkerhet vid kärnkraftverken i Östeuropa Prop. 1992/93:100
och det forna Sovjetunionen. Bil. 15

Finansieringsfrågor

SKI har sedan den 1 juli 1992 från förutvarande Statens kärnbränsle-
nämnd övertagit nämndens verksamhet avseende förvaltning av inbetalade
avgifter m.m. enligt lagen (1981:669) om finansiering av framtida ut-
gifter för använt kärnbränsle m.m. (finansieringslagen).

Av redovisningen för år 1991 framgår att inbetalade avgifter uppgick
till sammanlagt 1 391 miljoner kronor (1 236 miljoner kronor 1990).
Utbetalade ersättningar uppgick till 310 miljoner kronor (481 miljoner
kronor). Ränteintäkterna uppgick till 878 miljoner kronor (829 miljoner
kronor) och överskottet av förvaltningen 1 950 miljoner kronor (1 572
miljoner kronor). Behållningen den 31 december 1991 var 9 707 miljoner
kronor (7 757 miljoner kronor).

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

övergripande mål

Det har inte funnits skäl till att förändra den övergripande verksam-
hetsinriktning som gäller för treårsperioden 1992/93-1994/95.

Resurser

Ramanslag 1993/94

Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader 59 929 000 kro-
nor

Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning 68 360 000
kronor

Resultatbedömning

Jag delar i stort SKI:s bedömningar vad gäller de hittillsvarande erfar-
enheterna av verksamheten.

Slutsats

De av SKI föreslagna nedprioriteringama bör enligt min bedömning
kunna genomföras inom ramen för de riktlinjer för SKI:s verksamhet
som lades fast i proposition 1991/92:99 om vissa anslagsfrågor för bud-
getåret 1992/93 samt om ändringar i den statliga organisationen på käm-
avfallsområdet. Dessa riktlinjer bör därför gälla även för budgetåret
1993/94.

Anslag

C 2. Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

1991/92	Utgift	45	208
1992/93	Anslag	56	128
1993/94	Förslag	59	929

C 3. Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

51 272 000

65 105 000

68 360 000

Jag har vid min beräkning av Kämkraftinspektionens kostnader utgått
från den ram för treårsperioden 1992/93-1994/95 som redovisades i
propositionen om vissa anslagsfrågor för budgetåret 1992/93 samt om
ändringar i den statliga organisationen på kämavfallsområdet våren 1991
(prop. 1991/92:99, bet. 1991/92:NU22, rskr. 1991/92:226).

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Inspektionen kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell och tilldelas ett räntekonto med kredit
i Riksgäldskontoret.

Anslaget för Statens kämkraftinspektion har budgeterats utan hänsyn till
de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån
på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen for Statshäl-
san, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidiga-
re denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1 Stats-
budgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att
ställas till Kämkraftinspektionens disposition kommer slutligt att faststäl-
las enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu
budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 59 929 000 kronor,

2. till Statens kämkraftinspektion: Kämsäkerhetsforskning för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 68 360 000 kronor.

C 4. Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet
m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1992/93 Förslag

17 583 000

20 015 000

19 360 000

Från anslaget betalas kostnader för deltagande i internationellt samarbete
på kämenergiområdet, såsom Sveriges reguljära medlemsavgift i Interna-
tionella Atomenergiorganet (IAEA), bidraget till LAEA:s Technical Assis-
tance and Cooperation Fund samt kostnader i samband med övrigt in-
ternationellt kämsäkerhetssamarbete.

Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår under detta anslag till
19 360 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m.
för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 19 360 000
kronor.

D. Fastighetsdataverksamheten

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Allmänt

Genom den pågående fastighetsdatareformen byggs ett nytt, för land och
stad enhetligt, ADB-baserat fastighetsdatasystem upp. Systemet ersätter
de manuella fastighets- och inskrivningsregistren. En försöksverksamhet i
Uppsala län påbörjades år 1971. Systemet togs där i bruk med rättsver-
kan den 1 januari 1976. Reformarbetet har sedan genomförts i femåriga
etapper. Reformen beräknas kunna avslutas under hösten 1995.

Hittills har ca 3,7 miljoner fastigheter anslutits till fastighetsdatasyste-
met, vilket motsvarar ca 85 % av landets fastighetsbestånd. Systemet
återstår att föra in i Jönköpings, Kronobergs, Gotlands och Blekinge län
samt i delar av Kopparbergs, Västerbottens och Norrbottens län. Upp-
gifter om planer och bestämmelser, koordinater samt taxeringsuppgifter
finns dock redan i dag tillgängliga via terminal för hela landet.

Organisation m.m.

Centralnämnden för fastighetsdata (CFD) har ansvaret för genomförandet
av fastighetsdatareformen i samverkan med främst Domstolsverket och
Statens lantmäteriverk.

CFD skall, förutom att genomföra reformen, också svara för driften av
fastighetsdatasystemet. Vidare har CFD till uppgift att utveckla system
och metoder som gör det möjligt att utnyttja fastighetsdatasystemet inom
olika verksamhetsområden. CFD bedriver också en omfattande uppdrags-
verksamhet.

Verksamheten är i huvudsak förlagd till Gävle och sysselsätter där ca
180 personer. I Kiruna och Ronneby finns enheter för utvecklingsverk-
samhet m.m. med tillsammans ca 20 anställda.

Under år 1992 inrättades vid CFD ett utvecklingsråd för behandling av
utvecklingsfrågor av betydelse för kommunerna.

Treårsbudgetperioden 1993/94-1995/96

CFD har kommit in med en fördjupad anslagsframställning. Framställ-
ningen med budgetförslag avser budgetåren 1993/94-1995/96. Inför
denna treårsperiod erhöll nämnden myndighetsspecifika direktiv. Enligt
direktiven skulle CFD i en rapport särskilt redovisa hur arbetet med
fastighetsdatareformen bör avvecklas. CFD skulle även analysera möjlig-
heterna att avveckla systemet med kostnadsfria terminaler för registe-
rmyndigheterna. Vidare fick CFD i uppdrag att utreda om i första hand
driften av fastighetsdatasystemet kan finansieras direkt genom intäkter
från utlämnandet av information från systemet. CFD skulle slutligen ge
en sammanfattande bild av aktuella utvecklingsprojekt rörande fastighets-

datasystemet och vilka effekter de kan få för CFD och samhället i övrigt
under den här aktuella treårsperioden.

CFD lämnade sin rapport till regeringen i mars 1992. Rapporten har av
regeringen remitterats till närmast berörda myndigheter och organisatio-
ner. Rapporten med remissvar har därefter legat till grund för nämndens
fördjupade anslagsframställning. När det i det följande hänvisas till
CFD:s förslag avses rapporten och den fördjupade anslagsframställningen
sammantagna.

Utöver vad som föranleds av CFD:s rapport och fördjupade anslags-
framställning behandlas i det följande också frågor om komplettering av
fastighetsdatasystemet med byggnadsidentiteter och om fastighetsdata-
systemets datorstruktur.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Centralnämnden för fastighetsdata

CFD ser som sin viktigaste uppgift att på ett effektivt sätt betjäna alla
som med CFD:s och fastighetsdatasystemets hjälp kan modernisera,
förenkla och förbilliga sin verksamhet. Det är utifrån denna utgångspunkt
som nämnden anser att målen för CFD:s verksamhet skall formuleras.
CFD föreslår att fastighetsdatareformen skall fullföljas i enlighet med
tidigare fattade beslut samt att de internationella frågorna skall ges hög
prioritet.

Resultatanalysen visar enligt CFD att resultatet väl svarar mot uppsatta
mål. Kostnadsbesparingar och effektivitetsförbättringar är stora i använ-
darnas verksamheter. CFD hänvisar vidare till en under åren 1985 och
1986 av Domstolsverket, CFD och Lantmäteriverket genomförd kart-
läggning av de ekonomiska effekterna av fastighetsdatareformen och en
senare av Statskontoret genomförd utvärdering av fastighetsdatasystemet.
I dessa genomlysningar konstaterades enligt CFD stora besparingar i
personalkostnader inom delar av domstolarnas och lantmäteriets verksam-
heter. I övrigt konstaterades andra effekter i form av räntevinster i skat-
teuppbörden samt hos användarna bl. a. bättre tillgång till aktuell och
korrekt information samt kortare handläggningstider vid inskrivnings-
myndigheterna. Antalet användare har under den senaste femårsperioden
tiodubblats och tillgängligheten och servicenivån mot användarna har i
huvudsak varit bra. Kostnaden för registeröverföringen har minskat kraf-
tigt och verksamheten har följt fastställd tidsplan. Drift- och underhålls-
kostnaderna har också minskat.

CFD lämnar följande redovisning av de särskilda uppdragen.

Enligt CFD berörs 35 personer av avvecklingen av reformarbetet. Av-
vecklingen beräknas kunna ske utan att personal friställs. CFD beräknar
att nya uppgifter kommer att sysselsätta berörd personal. Vissa omskol-
ningsinsatser för den dataregistrerande personalen kan dock bli nödvän-
diga.

CFD föreslår att nämnden även fortsättningsvis i normalfallet tillhanda-
håller terminaler åt registermyndigheterna. CFD avvisar dock inte andra
lösningar som uppfyller de funktionskrav som måste ställas.

100

CFD förordar att den nuvarande finansieringsprincipen för nämndens
verksamhet behälls tills vidare. Finansiering sker i dag med anslagsmedel
som motsvarar en del av expeditionsavgifterna vid de allmänna domsto-
larna. CFD anser att flera faktorer motiverar detta ställningstagande.
Osäkerhet råder bl.a. om utvecklingen av intäkterna från gravationsbe-
visen liksom om priskänsligheten hos fastighetsdatasystemets kunder. Det
är också enligt CFD viktigt att finansieringsprinciperna ligger fast under
långa tidsperioder.

CFD bedömer att en utvidgad användning av fastighetsdatasystemet ger
förutsättningar för stora rationaliseringsmöjligheter inom såväl offentlig
som privat verksamhet. Störst betydelse framöver har enligt CFD etable-
ringen av ett basregister över byggnader, ökad samordning mellan fastig-
hetsdatasystemet och fastighetstaxeringen samt rationaliseringar på pant-
rättsområdet och inom inskrivningen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

För den kommande treårsperioden skall följande övergripande mål
gälla för den verksamhet som CFD ansvarar för.

CFD skall medverka till att rationalisera och minska kostnaderna
för hanteringen och användningen av fastighetsdata inom olika verk-
samhetsområden.

Resurser
1993/94

D 1. Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata,
ramanslag, 103 012 000 kronor.

D 2. Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata,
anslag, 1 000 kronor.

Planeringsram

	1993/94	1994/95	1995/96
D 1	103 012 000	106 010 000	95 615 000
D 2	1 000	1 000	1 000

Resultatbedömning

CFD:s redovisning visar att nämnden i sin verksamhet har uppnått ett
resultat som väl svarar mot uppsatta mål. Emellertid kan underlaget för
resultatredovisningen ytterligare utvecklas, bl. a. med syftet att i fram-

101

resultatredovisningen ytterligare utvecklas, bl. a. med syftet att i fram- Prop. 1992/93:100
tiden förbättra underlaget för bedömningar av kostnadsutvecklingen och
av kvaliteten inom de olika verksamhetsdelarna.

Reformen följer den av regering och riksdag fastställda planen. Kost-
nadsutvecklingen är tillfredsställande. Som exempel kan nämnas att kost-
naden för överföring av en fastighet från det manuella registret till fastig-
hetsdatasystemet under den senaste femårsperioden har minskat med ca
25 %.

Driften och underhållet av fastighetsdatasystemet har ökat kraftigt i
volym genom ökningen av antalet inlagda fastigheter i systemet. CFD:s
kostnader för driften hos varje registermyndighet har dock minskat betyd-
ligt under den redovisade femårsperioden. Även CFD:s kostnader för
uppbörd av stämpelskatt och expeditionsavgifter har reducerats genom
införandet av autogirobetalning för banker m. fl. kunder. Tillgängligheten
till systemet är hög.

Effekterna av CFD:s verksamhet uppträder i stor utsträckning som
vinster i andra verksamheter. Detta faktum komplicerar förutsättningarna
för resultatanalysen för utvecklingsverksamheten. CFD redovisar 11
utvecklingsprojekt utan att i detta sammanhang närmare analysera effek-
terna av dessa projekt. Jag har dock erhållit kännedom om de externa
effekterna från flera av dessa projekt på annat sätt och dragit den slutsat-
sen att utvecklingsinsatser inom fastighetsdatasystemet möjliggör stora
vinster för samhället.

Uppdragsverksamheten har ökat kraftigt under den senaste femårsperio-
den. I stor utsträckning rör det sig om anslutningar av presentationstermi-
naler m.m. för att hämta uppgifter ur systemet. I dag kan systemet nås
från närmare 20 000 arbetsplatser. Ökningen är glädjande eftersom det
inte minst är genom rationellt uppgiftshämtande som vinsterna av fastig-
hetsdatasystemet uppstår för samhället.

Fördjupad prövning

Reformverksamheten har följt uppgjorda planer. Det är inte meningsfullt
att nu satsa ytterligare resurser att rationalisera denna del av verksam-
heten med hänsyn till den korta tid som återstår av reformarbetet. Det är
dock av stor vikt att reformarbetet även i slutfasen följer fastlagda riktlin-
jer, dvs. att systemet blir rikstäckande under hösten 1995.

Driften och underhållet av fastighetsdatasystemet har bedrivits på ett
tillfredsställande sätt. Fortsatta ansträngningar bör göras för att ytterliga-
re förbättra kostnadseffektiviteten. Användarvänligheten bör ökas.

Den av CFD gjorda redovisningen av utvecklingsverksamheten visar att
nämnden i enlighet med tidigare uppsatta mål bedrivit en omfattande ut-
vecklingsverksamhet. Min slutsats är, trots vissa brister i underlaget för
resultatanalysen, att måluppfyllelsen är tillfredsställande.

102

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövning som jag gjort av verksamheten
drar jag följande slutsatser.

Övergripande mål för CFD:s verksamhet skall vara att medverka till att
rationalisera och minska kostnaderna för hanteringen och användningen
av fastighetsdata inom olika verksamhetsområden.

Förslaget betyder att CFD i samarbete med berörda statliga myndig-
heter, kommuner och andra intressenter skall utveckla och tillhandahålla
system som snabbt och enkelt ger tillförlitliga uppgifter om rättsliga
förhållanden om mark och fastigheter, såsom äganderätt och olika slag av
dispositions- och nyttjanderätter, inteckningar och andra inskrivningar
samt planer och bestämmelser för markens nyttjande och utveckling.
Systemen skall i sin tur betjäna fastighetsägare, statliga myndigheter,
kommuner, banker och kreditinstitut m.fl. Systemen skall möjliggöra
rationaliseringar, effektiviseringar och kvalitetsförbättringar i användar-
nas verksamheter.

För reformverksamheten bör verksamhetsmålet vara oförändrat, dvs.
formuleras som ett krav att fastighetsdatareformen skall vara avslutad
under hösten 1995.

CFD bör undersöka om kostnaden för drift och underhåll kan minskas
ytterligare. Möjligheterna att nyttja servicebyrå bör bl.a. undersökas.

Bolagisering av utlandsverksamheten

CFD:s uppdragsverksamhet utomlands, s.k. tjänsteexport, har varit fram-
gångsrik. Inte minst gäller det verksamheten i Singapore och Malaysia.
Betydande möjligheter att öka verksamheten ytterligare torde finnas, bl.a.
i Östeuropa. Det är därför angeläget att verksamheten bedrivs i ända-
målsenliga former. Jag kommer senare att närmare behandla den utom-
lands bedrivna uppdragsverksamheten vid Lantmäteriverket och föreslå
att den bedrivs i aktiebolagsform. Eftersom CFD:s och Lantmäteriverkets
uppdragsverksamheter utomlands kompletterar varandra, anser jag det
lämpligt att CFD:s uppdragsverksamhet utomlands bedrivs i samma bolag
som Lantmäteriverkets. Bolaget bör alltså marknadsföra såväl CFD:s
som Lantmäteriverkets tjänster utomlands. Riksdagens bemyndigande bör
därför inhämtas att låta CFD:s uppdragsverksamhet utomlands bedrivas i
ett statligt ägt aktiebolag på de villkor som chefen för Finansdepartemen-
tet tidigare redovisat i Finansplanen (bil. 1, avsnitt 2.1.4 Renodling av
verksamhetsformer inom statsförvaltningen). I bemyndigandet bör ingå
befogenhet för regeringen att vidta de åtgärder som fordras för att om-
bilda verksamheten.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

103

Komplettering av fastighetsdatasystemet med byggnadsidentiteter

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Mitt förslag: Fastighetsdatasystemet bör kompletteras med unika
identiteter för landets byggnader.

Utredningsförslag: CFD har i en rapport till regeringen föreslagit att
fastighetsdatasystemet kompletteras med ett basregister över byggnader.
Förslaget är resultatet av ett mångårigt utvecklingsarbete i samarbete med
statliga verk och kommuner.

Förslaget innebär att landets byggnader åsätts unika identiteter vilket
saknas i dag. Identitetema avses bli kopplade till fastighetsbeteckningen.
Identitetema läggs in i ett särskilt byggnadsregister. På detta sätt kan
olika uppgifter av betydelse främst för kommunal och statlig verksamhet
knytas till rätt byggnad.

Nämnda typ av identitet skall enligt förslaget åsättas sådana bostads-
byggnader vilka utnyttjas som helårs- eller fritidsbostad samt andra bygg-
nader som används för industri, handel, sociala och kulturella ändamål
eller för allmän förvaltning. Däremot omfattar förslaget inte ekonomi-
byggnader på jordbruksfastigheter eller byggnader som utgör komplette-
ring till annan bebyggelse t.ex. lager, uthus eller lekstugor. De byggna-
der som identitetsmärks erhåller koordinater i enlighet med vad som
redan gäller för fastigheter i fastighetsdatasystemet. Därigenom erhålls en
koppling till den allmänna kartläggningen. Uppläggningen av registret
föreslås ske i samarbete mellan CFD och resp, kommun.

Av utredningsmaterialet framgår bl.a. följande. Stockholms och
Malmö kommuner, som bedriver försöksverksamhet med byggnadsregis-
ter, anser att det finns ett stort behov av fastighets- och byggnadsinfor-
mation som grund för det kommunala ADB-stödet och kartverksamheten.
Vidare utgör byggnader objekt i kommunala register och objekt i plane-
ring, t.ex. skyddsrumsplanering.

Statliga myndigheter och affärsverk har enligt CFD uttryckt ett stort
intresse för ett register över byggnader. Det gäller bl.a. Riksskatteverket,
Statistiska centralbyrån, Boverket, Riksantikvarieämbetet, Lantmäteriver-
ket, Byggnadsstyrelsen, Televerket och Postverket.

Inom den privata sektorn ger registret enligt CFD rationaliseringsmöj-
ligheter bl. a. när det gäller fastighetsvärdering, fastighetsförmedling,
fastighetsförsäkring och fastighetsförvaltning.

Enligt rapporten har ett flertal länder skapat register med grundläggan-
de byggnadsuppgifter, t.ex. Danmark och Norge.

Det danska byggnadsregistret har existerat sedan år 1979. Genom
registret har taxeringsprocessen kunnat automatiserats med stora rationa-
liseringsvinster som följd. Därutöver har registret fått stor användning i
en lång rad planeringssammanhang både på lokal och central nivå. En
sådan användning är den grundläggande redovisningen av befolkningens
fördelning och hushållsbildning motsvarande folk- och bostadsräkningen i
Sverige.

104

I Norge finns sedan slutet av 1970-talet det s.k. GAB-systemet med
uppgifter om fastigheter, adresser och byggnader. Systemet har fått en
stor användning i den kommunala förvaltningen. Även statliga myndig-
heter som Statistiska centralbyrån, departement samt banker och försäkri-
ngsbolag är stora användare av GAB.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva. Remissytt-
randena speglar behovet av ett för landet enhetligt system för att identifi-
era byggnader. Flera remissinstanser har påtalat angelägenheten av ett
genomförande inom en snar framtid. Av ett 70-tal remissinstanser fram-
för endast Riksrevisionsverket och Datainspektionen samt några kommu-
ner mera väsentliga invändningar. Riksrevisionsverket ifrågasätter i sitt
yttrande inte behovet av ett register över byggnader men anser att ett
kommunalt huvudmannaskap bör övervägas. Datainspektionen framhåller
i sitt yttrande att den författningsmässiga regleringen av fastighetsdata-
systemet är bristfällig. I avvaktan på en ny registerlag bör det enligt in-
spektionen inte komma i fråga att utvidga fastighetsdatasystemet med
ytterligare delregister.

Skälen för mitt förslag: Det presenterade utredningsmaterialet och re-
missyttrandena visar att ett införande av identiteter på byggnader skulle
kunna innebära stora rationaliseringsvinster och möjligheter till effekti-
visering inom statliga myndigheter, kommuner och företag m.m. Genom
medverkan från kommunerna i ajourhållningen av registret förenklas
dessutom deras rapportering av byggnadsuppgifter till statliga myndig-
heter.

Redan i CFD:s rapport visas att projektet har god ekonomi. Ett helt
utbyggt system bör kunna bygga på principen om att täcka sina kostnader
genom avgifter fullt ut. Ett eventuellt utnyttjande av ett byggnadsregister
som underlag för en förenklad registerbaserad fastighetstaxering skulle
därutöver kunna ge besparingar i taxeringsarbetet.

Slutlig ställning till formerna för 1996 års allmänna fastighetstaxering
och till i vilken mån ett byggnadsregister kan komma att utnyttjas som
underlag har ännu inte tagits. Om ett register över byggnader skall kunna
användas vid 1996 års taxering måste arbetet med uppläggningen starta
redan i böljan av år 1993. När det gäller vissa för taxeringen grundläg-
gande frågor om att skapa korrekta register och identifiera taxeringsen-
heter skulle under alla omständigheter ett register över byggnader vara av
värde.

Kommunala önskemål om CFD:s medverkan i uppbyggnad av kommu-
nala byggnadsregister och deras inordning i ett gemensamt system blir
alltmera frekventa. Det stora kommunala intresset att delta i försöksverk-
samheten är ett uttryck för detta. Omfattningen av dessa försök kan dock
inte sträckas så långt att försöken de facto innebär inledning till ett gen-
omförande. Om inte en generell identitetsbeteckning införs är risken upp-
enbar för uppbyggnad av otillräckligt samordnade register.

Kommunernas behov av byggnadsidentiteter är ofta en följd av statliga
krav. Exempel är funktionskontroll m.m. i samband med brandsyn, sot-
ning, skyddsrumsplanering osv. I dessa sammanhang behövs tillförlitliga
register över de byggnader som omfattas av åtgärderna.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

105

Riksantikvarieämbetet har i sin fördjupade anslagsframställning pekat på Prop. 1992/93:100
möjligheten att ansluta de kulturhistoriska byggnadsinventeringama till
uppbyggnaden av registret. Om vissa av Riksantikvarieämbetet precisera-
de förutsättningar uppfylls kan registret komma att bli ett viktigt arbets-
redskap för kulturmiljövården.

Jag vill allmänt understryka att satsningar på samhällets infrastruktur i
den form som här är i fråga - lätt tillgängliga grundläggande och korrekta
data - är lika angelägna som insatser för den fysiska infrastrukturen i
form av t.ex. vägar och järnvägar. De bidrar till att effektiviteten höjs i
grundläggande register- och informationssystem samt till snabbare och
bättre funktioner i många verksamheter.

Mot denna bakgrund är det min bedömning att CFD i samverkan med
kommunerna nu bör kunna inleda genomförandet av ett register över
byggnader. Annorlunda uttryckt, för att inte skapa en bild av ett nytt
stort register, innebär detta att CFD bör inleda arbetet med att åsätta
byggnader unika identiteter i anslutning till fastighetsdatasystemet.

Vid remissbehandlingen har inte framkommit några särskilda farhågor
från integritets- eller säkerhetssynpunkt. Datainspektionen har emellertid
framhållit att den författningsmässiga regleringen av fastighetsdatasyste-
met är bristfällig. I avvaktan på en ny registerlag bör det enligt inspektio-
nen inte komma i fråga att utvidga fastighetsdatasystemet med ytterligare
delregister. Ett arbete med att utarbeta en registerlag för fas-
tighetsdatasystemet har under hösten inletts inom Justitiedepartementet.
Detta arbete kan inte slutföras förrän Datalagsutredningen (Ju 1989:02)
har lämnat sitt slutbetänkande. Det beräknas ske vid utgången av februari
1993. En ny reglering av fastighetsdatasystemet bör därefter kunna träda
i kraft den 1 juli 1994. Regleringen kan således föreligga i god tid innan
ett byggnadsregister är fullt utbyggt och också ange hur byggnadsregistret
bör integreras med fastighetsdatasystemet.

Med anledning av de synpunkter som Datainspektionen, har lämnat bör
något byggnadsregister inte tas i full drift förrän fastighetsdatasystemet
har erhållit en ny författningsmässig reglering. Det finns emellertid an-
ledning att redan nu påbörja arbetet med att bygga upp registret. Detta
skulle kunna ske om CFD genom ändringar i fastighetsdatakungörelsen
(1974:1058) ges möjlighet att åsätta landets byggnader identiteter i hu-
vudsaklig överensstämmelse med utredningsförslaget. En sådan författ-
ningsändring torde, efter Datainspektionens hörande, kunna komma till
stånd under år 1993.

Mot bakgrund av det statsfinansiella läget finns inte utrymme för att
tillföra särskilda anslagsmedel för denna verksamhet. Jag bedömer ändå
att det bör finnas förutsättningar för att påbörja uppläggningen av ett
byggnadsregister under innevarande budgetår. En temporär ompriori-
tering bör kunna ske inom utvecklingsverksamheten vid CFD. Vidare bör
insatserna för koordinatregistrering kunna avvägas mot behovet av bygg-
nadsregistret. På grund av konjunkturnedgången och utvecklingen på
fastighetsmarknaden sker en allmän nedgång i transaktionsvolymer och
förändringstakt inom hela fastighetsdatasystemet. Detta friställer vissa
resurser som också bör kunna utnyttjas i den nu föreslagna verksamhe-

106

ten. Jag bedömer att det på dessa sätt bör gå att reservera 10 miljoner
kronor under budgetåret 1993/94 för verksamheten.

CFD bör undersöka möjligheten att använda sysselsättnings- och regio-
nalpolitiska medel vid registeruppläggningen. En gynnsam faktor i dessa
sammanhang är att CFD har verksamhet i Gävle, Kiruna och Ronneby.
Även en ytterligare regional spridning bör kunna övervägas. Sysselsätt-
ningsstimulerande åtgärder på detta område kräver inga stora investering-
ar och kan riktas mot bl.a. ungdomar och kvinnlig arbetskraft.

Verksamheten bör bedrivas med sikte på att uppgifter beträffande små-
hus skall kunna utnyttjas vid 1996 års fastighetstaxering om den lämpli-
gaste lösningen visa sig vara att utnyttja fastighetsdatasystemet vid taxe-
ringen. Väljs en sådan lösning får det särskilt bedömas om ett utnyttjande
av byggnadsregistret kräver speciella resurser.

Denna inriktning talar för att staten, i varje fall under den inledande
etapp som nu avses, måste ta huvudansvaret för finansieringen av verk-
samheten. Riksrevisionsverket har i sitt remissyttrande aktualiserat frågan
om ett kommunalt huvudmannaskap. Enligt min bedömning talar emeller-
tid det kommunala stödet för ett byggnadsregister i anslutning till fastig-
hetsdatasystemet samt det krav på enhetlighet som måste förutsättas bl.a.
vid en eventuell användning i taxeringssammanhang för att någon ytter-
ligare utredning i huvudmannaskapsfrågan inte bör göras.

Arbetet bör i ett inledande skede underlättas av att CFD samarbetar
med de kommuner som av eget intresse är mest angelägna om att få re-
gistret till stånd. Den nu förutsatta verksamheten bör bedrivas i nära sam-
arbete med Riksskatteverket och kommunerna. Kommunerna förutsätts
ansvara för ajourhållningen av såväl byggnadsidentiteter som lägesupp-
gifter för byggnaderna på det sätt CFD föreslagit. CFD bör ges i uppdrag
att komma överens med kommunerna om villkoren för detta arbete.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Fastighetsdatasystemets datorstruktur

Min bedömning: Fastighetsdatasystemet bör även i fortsättningen
bygga på den datorlösning med en central dator och terminaler hos
de registrerande myndigheterna som används i dag.

Utredningens förslag: Utredningen om översyn av fastighetsdatasyste-
mets datorstruktur (Dir. 1991:8) har haft i uppdrag att undersöka om
fastighetsdatasystemets nuvarande datorstruktur är ändamålsenlig. Utred-
ningen konstaterar i sitt betänkande (SOU 1992:34) Fastighetsdatasyste-
mets datorstruktur att ingen ändring bör ske av datorstrukturen med de
förutsättningar som nu råder. Det bör enligt utredningen krävas mycket
starka skäl för en förändring i datorstrukturen. Skälen för en decentralise-
rad lösning är inte tillräckligt starka. Däremot bör CFD pröva möjlig-
heten att lägga ut driften hos en servicebyrå i avsikt att sänka driftkost-
naderna. Utredningen pekar vidare på angelägenheten av att författnings-
regleringen av fastighetsdatasystemet moderniseras.

107

Remissinstanserna: Remissinstanserna delar i allt väsentligt utredning- Prop. 1992/93:100
ens slutsatser. Framför allt understryks att inga förändringar i datorstruk- ^11. 15
turen bör ske innan reformen är avslutad. Vidare framhåller flera remiss-
instanser att systemet bör utvecklas så att det blir mer användarvänligt
och flexibelt.

Skälen för min bedömning: Fastighetsdatareformen tillhör de största
ADB-reformema i landet. Arbetet har pågått sedan slutet av 1960-talet.
Om tre år beräknas reformen vara avslutad. Samhället har då fått ett
lättillgängligt, snabbt och effektivt rikstäckande system för att dels regist-
rera uppgifter om fastigheter, dels ta del av sådana uppgifter. Syftet med
den redovisade utredningen har varit att analysera om lösningen med en
central dator som nu används har några väsentliga nackdelar eller om den
kan behållas även tills vidare. Utredaren skulle bl.a. pröva om ett system
med en dator vid varje registermyndighet är att föredra framför systemet
med en central dator.

Jag delar den slutsats som utredaren kommit fram till och som fått ett
starkt stöd av remissmyndighetema. Den centrala lösningen bör alltså
behållas tills vidare. CFD bör dock undersöka möjligheterna att minska
driftkostnaderna genom att t.ex. lägga driften på servicebyrå. Självfallet
är det i detta sammanhang viktigt att beakta de höga kraven på driftsäker-
het som gäller för systemet. Eventuell användning av servicebyrå får
alltså inte leda till att exempelvis tillgängligheten till systemet sänks
nämnvärt.

Författningsregleringen av fastighetsdatasystemet är inte tidsenlig.
Som jag redovisat tidigare har det nu påböljats ett arbete i Justitiedepar-
tementet med att utarbeta en registerlag för fastighetsdatasystemet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam-
heten inom Centralnämndens för fastighetsdata ansvarsområde skall
vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,

2. godkänna vad jag har förordat om bolagisering av Central-
nämndens för fastighetsdata uppdragsverksamhet utomlands,

3. godkänna vad jag har förordat om komplettering av fastig-
hetsdatasystemet med byggnadsidentiteter.

108

Anslag

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

D 1. Förvaltningskostnader för Centralnämnden för
fastighetsdata

1991/92 Utgift1

1992/93 Anslag2

1993/94 Förslag

81 625 076

95 155 000

103 012 000

‘Anslaget XI Cl. Centralnämnden för fastighetsdata

2 Anslaget XIV D1. Centralnämnden för fastighetsdata

Anslaget skall främst finansiera genomförandet av fastighetsdatareformen
och driften av fastighetsdatasystemet.

Centralnämnden för fastighetsdata

CFD föreslår att 98 600 000 kronor anvisas för verksamheten budgetåret
1993/94.

Reformarbetet kommer under budgetåret 1993/94 att avslutas i Blekin-
ge och Norrbottens län. Efter budgetårets slut återstår att föra in fastig-
hetsdatasystemet i Kronobergs och Gotlands län samt delar av Jönköpings
och Kopparbergs län.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar med hänvisning till vad jag framfört i det inledande avsnit-
tet anslaget för nästa budgetår till 103 012 000 kronor.

Jag räknar med att CFD står för sina egna kostnader i den bered-
skapsövning inom funktionen Landskaps- och fastighetsinformation som
Lantmäteriverket planerar att genomföra under budgetåret 1993/94.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. CFD kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94
att tillämpa denna modell och tilldelas ett räntekonto med kredit i Riks-
gäldskontoret. Medlen under anslaget D 1. Förvaltningskostnader för
Centralnämnden för fastighetsdata kommer att föras till detta konto.

109

chefen för Finansdepartementet (bil. 1 Statsbudgeten och särskilda frågor, Prop. 1992/93:100
avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens dis- Bil. 15
position kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna

och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighets-

data för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 103 012 000
kronor.

D 2. Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för
fastighetsdata

Nytt anslag (förslag) 1 000

CFD bedriver en omfattande uppdragsverksamhet, såväl inom som utom
landet. Verksamheten beräknas innevarande budgetår omsätta ca 40
miljoner kronor. Uppdragsverksamheten under budgetåren 1991/92-
1993/94 framgår av följande sammanställning.

Resultat av uppdragsverksamheten (1000-tal kronor)

	1991/92 Utfall	1992/93 Beräknat	1993/94 Beräknat
Intäkter1	36 982	40 000	50 000
Kostnader1	36 151	40 000	50 000
Resultat	831	0	0
Balanserat resultat	563	563	563

‘Som intäkter redovisas fakturerade belopp och värdet av utförda men ännu inte
fakturerade tjänster. I kostnaderna ingår avsättningar för osäkra fordringar och
avskrivningar.

110

Föredragandens överväganden

Jag bedömer, mot bakgrund av bl.a. omfattningen av CFD:s uppdrags-
verksamhet, att CFD bör tilldelas ett särskilt anslag för uppdragsverk-
samheten. Under detta anslag bör samtliga in- och utbetalningar för
CFD:s uppdragsverksamhet redovisas. Anslaget bör tas upp med ett for-
mellt belopp om 1 000 kronor och får normalt inte belastas.

Som framgår av vad jag tidigare framfört, bör den utomlands bedrivna
uppdragsverksamheten ske i aktiebolagsform fr.o.m. budgetåret 1993/94
och därför inte redovisas över förevarande anslag.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsfiöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. CFD kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94
att tillämpa denna modell och tilldelas ett räntekonto med kredit i Riks-
gäldskontoret.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighets-
data för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kronor.

8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

111

E. Lantmäteriet

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Allmänt

Det statliga lantmäteriets huvudsakliga myndighetsuppgifter är att svara
för fastighetsbildning, fastighetsregistrering och framställning av
allmänna kartor och annan landskapsinformation. Lantmäteriet bedriver
också uppdragsverksamhet i form av fastighetsvärdering, kartproduktion,
flygfotografering, mätningar m.m.

Verksamheten omsatte budgetåret 1991/92 totalt ca 1 265 miljoner
kronor. Härav svarade den avgiftsfinansierade verksamheten, främst upp-
drag och fastighetsbildningsåtgärder, för ca 870 miljoner kronor vilket
motsvarar ca 70 % av den totala omsättningen. Återstoden finansieras
genom anslag som huvudsakligen används för bidrag till fastighetsbild-
ningsverksamheten, fastighetsregistrering, framställning av allmänna
kartor och annan landskapsinformation samt utvecklings- och rådgivning-
sverksamhet.

Produktionen av allmänna kartor m.m. bedrivs enligt den tioåriga plan
som riksdagen beslutade om våren 1984 och kompletterade våren 1991.

Organisation m.m.

Det statliga lantmäteriet omfattar Statens lantmäteriverk, en överlantmä-
tarmyndighet i vaije län, de statliga fastighetsbildningsmyndighetema och
en statlig fastighetsregistermyndighet i vaije län.

Lantmäteriverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om fastig-
hetsbildning, fastighetsbestämning, fastighetsvärdering, fastighetssamver-
kan, fastighetsregistrering, mätningsverksamhet och allmän kartläggning.
Lantmäteriverket har också samordnande uppgifter beträffande ortnamns-
frågor och geografiska databaser.

För att ge Lantmäteriverket råd i frågor om de allmänna kartorna finns
ett kartråd. Vidare finns ett ortnamnsräd som har till uppgift att stödja
verket i arbetet med att främja ett ändamålsenligt och vårdat ortnamns-
skick.

Verksamheten vid Lantmäteriverket är i huvudsak förlagd till Gävle.
En del av verksamheten är dock lokaliserad till andra orter. Produktion
av den ekonomiska kartan sker också i Karlskrona, Luleå och Lycksele. I
Ånge har byggts upp en kartvårdscentral. I Kiruna finns dels en enhet för
upprustning av storskaliga registerkartor, dels en enhet för produktion av
tematiska kartor. I Lindesberg finns en enhet för uppbyggnad av digitala
databaser med geografisk information. I Stockholm finns en enhet för
uppdragsfinansierad produktion av kartor och en kartbutik.

Överlantmätarmyndigheten har som uppgift att inom länet leda den
verksamhet som skall skötas av de statliga fastighetsbildningsmyndig-
hetema, utöva tillsyn över mätningsverksamheten samt verka för samord-
ning av grundläggande mätning och kartläggning. Överlantmätarmyndig-
heten tillhandahåller också lantmäteritjänster inom länsstyrelsen.

112

Fastighetsbildningsmyndigheten svarar för fastighetsbildningsverksam- Prop. 1992/93:100
heten. Lantmäteridistriktet är fastighetsbildningsmyndighetens verksam- Bil. 15
hetsområde. Landet är indelat i 69 lantmäteridistrikt. För särskilda fastig-
hetsbildningsuppgifter finns ytterligare 11 statliga fastighetsbildningsmyn-
digheter, s.k. specialenheter, vilka arbetar främst med frågor med an-
knytning till jord- och skogsbruk och infrastruktur.

Fastighetsregistermyndigheten skall registrera förändringar i fastighets-
förhållandena. Det finns en statlig fastighetsregistermyndighet i varje län.

Det statliga lantmäteriet sysselsatte den 1 juli 1992 ca 3 300 personer,
varav ca 950 vid Lantmäteriverket.

Utanför den nu beskrivna statliga lantmäteriorganisationen, men under-
ordnad denna i tillsynshänseende, finns 41 kommunala fastighetsbildni-
ngsmyndigheter och 29 kommunala fastighetsregistermyndigheter.

Lantmäteriets verksamhet är för närvarande indelad i fyra program,
nämligen (1) Uppdragsverksamhet, (2) Plangenomförande, (3) Land-
skapsinformation och (4) Försvarsberedskap. Medel tas upp under anslag
E 1. Lantmäteriet, E 2. Förvaltningskostnader för lantmäteriet och E 3.
Bidrag enligt lantmäteritaxan. Dessutom tillförs programmet
Landskapsinformation innevarande budgetår medel från nionde
huvudtitelns anslag C 4. Bidrag till skogsvård m.m.

Uppdragsverksamheten bedrivs på affärsmässiga grunder.

Verksamheten omsatte budgetåret 1991/92 ca 415 miljoner kronor.

I programmet Plangenomförande ingår bl.a. fastighetsbildningen,
vilken så gott som helt finansieras med avgifter som tas ut enligt
lantmäteritaxan (1971:1101). Avgifterna skall täcka lantmäteriets
kostnader för verksamheten. Denna verksamhet omsatte budgetåret
1991/92 ca 415 miljoner kronor. I programmet ingår vidare lantmäteriets
medverkan i fastighetsdatareformen, utveckling och rådgivning,
fastighetsregistrering och lantmäteritjänster inom länsstyrelserna.

Programmet Landskapsinformation omfattar framställning av grundläg-
gande landskapsinformation i både analog och digital form som skall
täcka behov inom olika samhällssektorer. Huvudprodukterna utgörs av de
allmänna kartorna, grundmaterial till dessa samt databaser med
geografisk och kartografisk information. Verksamheten inom programmet
omspänner hela kartläggningsprocessen. Här ingår bl.a. geodetiska,
fotogrammetriska, kartografiska och datatekniska arbeten samt utvecklings-
och rådgivningsverksamhet. I verksamheten ingår också
flygfotografering och bildframställning såväl för den allmänna
kartläggningens behov som för att tillgodose efterfrågan på flygbilder,
ortofoton m.m. inom olika samhällssektorer. Vidare ingår s.k. geodetiska
riksnätsarbeten och särskilda geodetiska projekt, bl.a. i form av
internationellt forskningssamarbete.

Programmet Försvarsberedskap omfattar främst sekretessåtgärder i
form av granskning av kartor och flygbilder. Programmet omfattar
dessutom sådana uppgifter som det åligger lantmäteriet för att tillgodose
totalförsvarets behov av landskaps- och fastighetsinformation.
Uppgifterna gäller främst beredskapsplanläggning och förberedelser för
tryckning av kartor för totalförsvaret under beredskap och i krig.

113

Statens lantmäteriverk

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Lantmäteriverkets anslagsframställning innebär i huvudsak att verksam-
heten föreslås drivas vidare i enlighet med beslutade mål för den
pågående treårsperioden. Verket tar dock upp några förslag till
kompletteringar, vilka närmare behandlas under anslaget E 2.

I fråga om fastighetsbeteckningsreformen på Gotland redovisar Lant-
mäteriverket ett förslag till särskild lösning.

I en särskild skrivelse begär verket att få bilda bolag för
utlandsverksamheten och verksamheten med uppdragsfinansierad kartpro-
duktion m.m.

Årsredovisningen

Lantmäteriverket har kommit in med en fullständig årsredovisning.
Verket har i de delar som avser resultatredovisningen redovisat verksam-
heten i överensstämmelse med den ovan redovisade verksamhetsindel-
ningen och mot bakgrund av regeringens fastställda mål.

Regeringens fastlagda mål innebär att fastighetsdatareformen skall vara
avslutad under hösten 1995. För fastighetsbildningen och fastighets-
registreringen har regeringen angett målet att handläggningstiden skall
minska med 15 % under den innevarande treårsperioden. Den digitala
tekniken skall införas inom kartproduktionen så snabbt som det är
ekonomiskt och praktiskt möjligt. Lantmäteriet bör självt eller i
samarbete med intressenter bygga upp databaser med grundläggande
geografisk information. Vidare skall upprustningen av de konventionella
registerkartorna avvecklas och resurserna utnyttjas för produktion av
digitala registerkartor. För produktionen av de allmänna kartorna och
annan landskapsinformation gäller under treårsperioden den år 1984
beslutade tioåriga planen.

Resultatredovisningen visar att målen i huvudsak kan uppnås under tre-
årsperioden. Kravet att handläggningstiden för fastighetsbildning och fas-
tighetsregistrering skall minska med 15 % kan dock enligt verket bli
svårt att tillgodose.

Verket redovisar följande resultat för de avgiftsfinansierade uppdrags-
och fastighetsbildningsverksamhetema under budgetåren 1991/92-
1993/94.

114

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Resultat av uppdragsverksamheten (1 OOO-tal kronor)

	1991/92 Utfall	1992/93 Beräknat	1993/94 Beräknat
Intäkter1	414 600	390 000	370 000
Kostnader1	402 315	390 000	370 000
Resultat	12 285	0	0
varav inrikes uppdrag	12 122	0	0
varav utlandsuppdrag	836	0	0
varav fastighetstaxering	- 673	0	0
Balanserat resultat	36 930	36 930	36 930

' Som intäkter redovisas fakturerade belopp och värdet av utförda men ännu inte
fakturerade uppdrag. I kostnaderna ingår beräknat behov av avsättningar för osäkra
fordringar, för realiserade prisförändringar i anläggningstillgångar och för att tillgodose
avkastningskravet på statskapitalet. I intäkter och kostnader ingår inte transaktioner som
görs vid köp och försäljning av tjänster m.m. internt inom lantmäteriet.

Resultat av fastighetsbildningsverksamheten (1 OOO-tal kronor)

	1991/92 Utfall	1992/93 Beräknat	1993/94 Beräknat
Intäkter1	412 600	362 000	310 000
varav anslag	14 254	12 600	6 900
Kostnader1	398 019	362 000	310 000
Resultat	14 581	0	0
Balanserat resultat	32 133	32 133	32 133

1 Som intäkter redovisas fakturerade belopp och värdet av utförda men ännu inte
fakturerade ärenden. I kostnaderna ingår beräknade avsättningar för osäkra fordringar,
för realiserade prisförändringar i anläggningstillgångar och för att tillgodose
avkastningskravet på statskapitalet.

Verket redovisar även följande sammandrag ur balans- och resultaträk-
ningen samt finansieringsanalysen för budgetären 1990/91 och 1991/92
(1 OOO-tal kronor).

115

9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 15

Balansräkning

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Tillgångar

1991/92

1990/91

Omsättningstillgångar1	366 515	346 246
Anläggningstillgångar	124 849	129 037
Summa	491 364	475 283

'Exkl. anslagskredit 1991/92 = 10 836 800 kr.
Skulder och kapital	1991/92	1990/91
Kortfristiga skulder	115 384	162 085
Långfristiga skulder	53 994	47 157
Verks kapital	321 986	266 041
Summa	491 364	475 283

Resultaträkning	1991/92	1990/91
Intäkter från anslag1	394 913	402 683
Övriga intäkter	869 588	795 557
Verksamhetens kostnader	1 169 349	1 115 104
Avskrivningar	40 474	36 539
Finansiellt netto	2 301	- 337
Verksamhetsresultat	56 979	46 260
Realiserade prisför-
ändringar	- 8 303	- 10 959
Ränta statskapitalet	- 19 887	- 16 744
Resultat efter kapital-
disposition	28 789	18 557

'Anvisade anslagsmedel 1991/92 inkl, vissa intäkter från den kommunala fastighets-
bildningsverksa mheten.

116

Finansieringsanalys	1991/92	1990/91
Internt tillförda medel	56 979	46 260
Ökning av skulder	12 774	25 567
Minskning av rörelsekapital	0	21 988
Övriga tillförda medel	40 473	36 539
Summa tillförda medel	110 226	130 354
Investeringar	37 342	47 392
Amorteringar	5 936	7 038
Ökning av rörelsekapital	55 116	0
Övriga använda medel	1 035	1 430
Summa använda medel	99 429	55 860
Förändringar av saldo hos Riksgäldskontoret	10 797	74 494

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Lantmäteriets omsättning budgetåret 1991/92 ökade med 5,6 %. Den
största ökningen finns inom den avgiftsfinansierade verksamheten som
utgör 69 % av den totala omsättningen. Den rådande konjunkturen har
för den inrikes uppdragsverksamheten gett både positiva och negativa
följdverkningar. Efterfrågan på fastighetsbildningsåtgärder har minskat
med 19 %. Konjunkturläget har även tvingat lantmäteriet till personal-
reduceringar. Totalt har drygt 50 personer sagts upp. Därutöver har 29
personer lämnat organisationen med stöd av trygghetsavtalets regler om
pen sion sersättning.

Den ianspråktagna anslagskrediten budgetåret 1991/92 uppgår till
10 836 800 kronor, vilket utgör ca 2,8 % av tilldelade ramanslag. Verket
har tillgång till räntekonto med kredit på 50 miljoner kronor i Riksgälds-
kontoret. Verket har vidare utestående lån i Riksgäldskontoret för finan-
siering av datautrustning till ett sammanlagt belopp av 23 771 000 kro-
nor. Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga
invändningar.

117

föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

övergripande mål

Det finns inte skäl att förändra de mål för lantmäteriets olika
verksamheter som lagts fast för treårsperioden 1991/92-1993/94.

Resurser

E 1. Lantmäteriet, anslag 1993/94 1 000 kronor.

E 2. Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag 1993/94

408 631 000 kronor.

E 3. Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag 1993/94

6 900 000 kronor.

Slutsatser

Lantmäteriverkets årsredovisning visar enligt min mening att verksam-
heten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Det
är tillfredsställande att konstatera att de avgiftsfinansierade verksamheter-
na täcker sina kostnader. Jag föreslår ingen förändring av den fastställda
inriktningen för verksamheten.

Bolagisering av utlandsverksamheten

Lantmäteriverket bedriver framgångsrikt en omfettande uppdragsverksam-
het utomlands, s.k. tjänsteexport, under marknadsföringsnamnet Swed-
survey. Verksamheten innebär att personal från lantmäteriet rekryteras
för uppdrag utomlands inom främst kartläggnings- och fastighetsområdet.
Verksamheten omsatte budgetåret 1991/92 ca 35 miljoner kronor och
engagerade ett 50-tal personer. Verksamheten bedöms öka i omfettning
ytterligare de närmaste åren. Önskemål om insatser från lantmäteriet är
stora i bl.a. Östeuropa.

Riksrevisionsverket har i en rapport till regeringen konstaterat att den
affärsmässiga utvecklingen av Swedsurvey skulle gagnas av en bolagise-
ring genom ökad affärsmässig frihetsgrad. Verkets bedömning är att en
bolagisering skulle vara till stor fördel för verksamheten och dess utveck-
ling, vilket också gagnar myndigheten och de syften man ställt upp för
verksamheten.

Jag delar den bedömning som Riksrevisionsverket gjort. Den uppdrags-
verksamhet som Lantmäteriverket bedriver utomlands bör därför fr.o.m.
den 1 juli 1993 bedrivas i aktiebolagsform. Detta bolag bör emellertid
även omfetta den uppdragsverksamhet som Centralnämnden för fastig-
hetsdata (CFD) bedriver utomlands. Skälet är att de båda myndigheternas
utlandsverksamheter har nära anknytning till och kompletterar varandra.
Redan i dag rekryterar Swedsurvey viss personal från CFD for utlands-
verksamheten. CFD:s utlandsverksamhet har varit framgångsrik, inte

118

minst i Sydostasien, men är av mindre omfattning än lantmäteriets. Den Prop. 1992/93:100
omsatte förra budgetåret 2,2 miljoner kronor. Riksdagens bemyndigande
bör därför inhämtas att låta Lantmäteriverkets uppdragsverksamhet be-
drivas i ett statligt ägt aktiebolag på de villkor som chefen för Finans-
departementet tidigare redovisat i Finansplanen (bil. 1 avsnitt 2.1.4 Ren-
odling av verksamhetsformer inom statsförvaltningen). I bemyndigandet
bör ingå befogenhet för regeringen att vidta de åtgärder som fordras för
att ombilda verksamheten.

Fastighetsbeteckningsreformen på Gotland

Fastighetsdatareformen beräknas kunna avslutas hösten 1995. Det sista
länet som förs in i fastighetsdatasystemet är Gotland. Den beteckningsre-
form som är ett led i fastighetsdatareformen kommer inom kort att påbör-
jas för Gotlands vidkommande. Riksdagen har uttalat (bet.
1983/84:BoU16, rskr. 1983/84:190) att konsekvenserna av ett genom-
förande för Gotlands del av beteckningsreformen enligt gällande riktlinjer
borde prövas. Om det därvid skulle visa sig att en särlösning var lämplig,
utgick riksdagen från att överväganden om detta skulle göras.
Bakgrunden till de särskilda övervägandena för Gotlands del är främst de
många socknarna (91 stycken) och att många gårdsnamn förekommer i
flera socknar. Sockennamnet används vidare mer regelmässigt i språk-
bruket på Gotland än annars i landet. Beteckningsreformen skulle därför
för Gotlands del bli mer ingripande än för landet i övrigt.

Lantmäteriverket har i sin anslagsframställning redovisat sina ställnings-
taganden i frågan. Lantmäteriverket förordar att en särlösning väljs för
beteckningsreformen på Gotland. Förslaget innebär i korthet att kommu-
nen, liksom i landet i övrigt, blir registerområde och att socknen som
registerområde avvecklas. Det nya i förslaget är att nya traktnamn bildas
genom att sockennamnen regelmässigt fogas till de gamla traktnamnen.
En fastighet med den gamla beteckningen Bringsarve 1:19 i Ardre socken
kan då i det nya registret komma att heta Bringsarve 1:19 i Ardre, Got-
lands kommun. Registerkartan föreslås anpassas så att namnsättningen
klart framgår. Förslaget innebär att enhetligheten på riksnivå bibehålls
samtidigt som ortnamnstraditionen på Gotland bevaras. Lantmäteriverket
bedömer att gällande regelverk inte behöver ändras. Lantmäteriverket har
samrått med bl.a. Ortnamnsarkivet i Uppsala, Riksantikvarieämbetet,
Gotlands kommun och Ortnamnsrådet om förslaget och samtliga tillstyr-
ker.

Sveriges nationalatlas

Riksdagen beslutade år 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 13, bet.
1986/87:BoU 12, rskr. 1986/87:188) om att en ny svensk ADB-baserad
nationalatlas skulle utarbetas. För arbetet svarar Lantmäteriverket,
Statistiska centralbyrån och Svenska Sällskapet för Antropologi och Geo-

119

grafi. Kostnaderna beräknades i dåvarande penningvärde till 75 miljoner Prop. 1992/93:100
kronor. Av kostnaderna beräknades 20 miljoner kronor täckas av försälj-
ningsintäkter och 15 miljoner kronor av bidrag från intressenter.

Arbetet har i de flesta avseenden förlöpt enligt planerna. Av de plane-
rade 17 bokbanden har sju hittills kommit ut, nämligen Sveriges kartor,
Skogen, Befolkningen, Jordbruket, Miljön, Infrastrukturen samt Hav och
kust. Banden finns tillgängliga också i engelska versioner. Informationen
i atlasen finns vidare att tillgå i en version för persondator. Tidsplanen
har hållits. Kostnaderna följer kalkylerna. Försäljningen är väsentligt
större än ursprungligen beräknades. I ett avseende har projektet emeller-
tid inte lyckats, nämligen i fråga om ekonomisk medverkan från bidrags-
givare (sponsorer). De intressenter som ursprungligen beräknades med-
verka med bidrag har inte fullföljt sina avsikter, och nya bidragsgivare
har inte stått att finna. Jag avser därför att i annat sammanhang föreslå
regeringen att, i syfte att garantera att projektet kan fullföljas, besluta om
lättnader i kraven på uppskrivning av det av Lantmäteriverket disponera-
de statskapitalet, innebärande att 16,4 miljoner kronor ställs till Lant-
mäteriverkets förfogande för att fullfölja atlasprojektet. De ytterligare
medel som kan erfordras för att fullfölja projektet i planerad omfattning
ankommer det på Lantmäteriverket, Statistiska centralbyrån och Svenska
Sällskapet för Antropologi och Geografi att söija för. Upplysningsvis kan
nämnas att kostnaderna för att nu avbryta projektet beräknas bli avsevärt
större än kostnaderna för att fullfölja projektet.

Lantmäteriutbildningar

Som information till riksdagen vill jag här sammanfatta de insatser som
gjorts för att tillgodose behovet av utbildad personal inom lantmäterisek-
tom. Utredningen om lantmäteriutbildningarna (Dir. 1991:73) föreslog i
betänkandet (SOU 1991:96) Lantmäteriutbildningar i Lund och Luleå att
en lantmäterilinje skulle inrättas vid Universitetet i Lund med 30 platser
fr.o.m. budgetåret 1992/93. Förslaget motiveras främst av ett ökande
behov av civilingenjörer med lantmäteriutbildning och särskilt stor brist
på civilingenjörer med sådan utbildning i södra och västra Sverige. Vi-
dare föreslogs att en civilingenjörsutbildning med inriktning mot geogra-
fisk informationsteknologi skulle inrättas vid Högskolan i Luleå fr.o.m.
budgetåret 1993/94.

I utredningens betänkande (SOU 1992:35) Kart- och mätningsutbild-
ningar i nya skolformer, som behandlar övriga utbildningar inom lantmä-
teriområdet, föreslås att kart- och mätningsutbildning i framtiden anord-
nas dels som högskoleutbildning, dels som utbildning på gymnasie- och
teknikemivå. Behovet bedöms till omkring 75 personer årligen på hög-
skolenivå och till sammanlagt omkring 75 personer årligen på gymnasie-
och kommunal vuxenutbildningsnivå. Även här understryks behovet av
utbildning i södra och västra Sverige.

Betänkandet om lantmäteriutbildningar i Lund och Luleå har inte re-
missbehandlats. Utredaren samrådde dock med alla väsentliga intressenter

120

inom ramen för utredningsarbetet. De flesta intressenter stödde utreda- Prop. 1992/93:100
rens förslag.

Förslaget om kart- och mätningsutbildningar i nya skolformer har
remitterats till berörda större arbetsgivare, skolor, länsstyrelser, kommu-
ner, fackliga organisationer, yrkesorganisationer m.fl. I huvudsak till-
styrks utredarens förslag. Förslaget att det bör kunna bedrivas utbildning
på skilda nivåer och med olika inriktningar får stöd av de flesta remissin-
stanser. Många understryker behovet av utbildning i framför allt västra
Sverige. Flera framhåller tveksamhet till att bedriva utbildning på alltför
många platser med hänsyn till den relativt dyra utrustning som erfordras
och det begränsade antalet elever.

Riksdagen har redan, på regeringens förslag, beslutat om att inrätta en
civilingenjörsutbildning inom lantmäteriområdet i Lund som komplette-
ring till den befintliga utbildningen i Stockholm (prop. 1991/92:75, bet.
1991/92:UbU20, rskr. 1991/92:282). Utbildningen startade hösten 1992
med 30 platser. Intresset för utbildningen var mycket stort. Högskolan i
Luleå har börjat uppbyggnad av en civilingenjörsutbildning i geografisk
informationsteknik, som en variant på samhällsbyggnadstekniska linjen.

Vad beträffar de utbildningar som behandlas i betänkandet om kart- och
mätningsutbildningar i nya skolformer, kan jag konstatera att utredningen
med tillhörande remissvar ger en god bild av hur utbildningen kan utfor-
mas i fortsättningen. Det är emellertid, med de principer för ansvarsför-
delning som nu råder inom gymnasie- och högskoleområdet, inte längre
en fråga för regering och riksdag att besluta om var och hur utbildning
på dessa nivåer bör anordnas. Ansvaret ligger i stället på skolorna. Ut-
redningen med tillhörande remissvar kommer därför att lämnas över till
de skolor som har eller överväger att starta utbildning inom området.
Med detta material som grund bör skolorna ha goda möjligheter att ta
ställning till frågor om utbildning inom lantmäterisektom.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat i fråga om bolagisering av Lantmäteri-

verkets uppdragsverksamhet utomlands,

dels bereder riksdagen tillfälle att

2. ta del av vad jag anfört om fastighetsbeteckningsreformen på Got-
land.

121

Anslag

E 1. Lantmäteriet

1991/92 Utgift' 0

1992/93 Anslag 1 OOO

1993/94 Förslag 1 OOO

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

1 Anslaget XI D 1. Lantmäteriet

Under anslaget redovisas samtliga in- och utbetalningar för lantmäteriets
olika verksamheter. Anslaget tas upp med ett formellt belopp och får nor-
malt inte belastas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lantmäteriet för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
1 000 kronor.

E 2. Förvaltningskostnader för lantmäteriet

1992/93 Anslag 391 060 000

1993/94 Förslag 408 631 000

Under anslaget redovisas kostnader för program 2 Plangenomförande till
de delar verksamheten finansieras över statsbudgeten samt kostnader för
programmen 3 Landskapsinformation och 4 Försvarsberedskap.

Lantmäteriverket

Inom området geografiska informationsystem föreslår verket att samman-
lagt 3 600 000 kronor anslås för fortsatt standardiseringsarbete och för
stöd till regionala samverkansorganisationer. Vidare föreslås 10 miljoner
kronor för forskning och utveckling inom området.

Verket föreslår även att 1 020 000 kronor anslås till en beredskapsöv-
ning.

För underhåll av riksgränsen mot Norge begär verket 570 000 kronor.

Verket anmäler behov av ytterligare ekonomiska resurser for insatser
för samordning av fastighetsbildning och fastighetsregistrering samt för
arbetet med omläggning till digital registerkarta. För omläggningen inom
landsbygdsområden föreslår verket att 30 miljoner kronor per år und^r
fem år anslås.

I en särskild framställning föreslås att medel anslås för att förverkliga
ett centrum för svenska kartor - det s.k. Karteumprojektet.

122

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

För budgetåret 1993/94 beräknar jag anslaget till 408 631 000 kronor,
vilket i huvudsak motsvarar det pris- och löneomräknade anvisade an-
slaget innevarande budgetår. Av besparingsskäl föreslår jag dock att
anslaget minskas med 5 000 000 kronor.

Den sammanlagda utbetalningen av bidrag enligt lantmäteritaxan under
perioden 1987/88-1991/92 översteg vid utgången av budgetåret 1991/92
anvisade medel med 5 707 000 kronor. Behovet av medel styrs av mark-
nadens efterfrågan och reglerna i lantmäteritaxan. Lantmäteriverket kan
inte påverka utbetalningen. Verket bör därför kompenseras med ett engå-
ngsbelopp på 5 700 000 kronor.

Jag har inte beräknat några särskilda medel för den av verket planerade
beredskapsövningen inom funktionen Landskaps- och fastighetsinforma-
tion. Jag förutsätter att Lantmäteriverket finansierar sin medverkan inom
ramen för tillgängliga resurser. Övriga medverkande myndigheter får ta
sin del av kostnaderna.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som
måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riks-
gäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bil. 1 Statsbudgeten och särskilda frågor,
avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposi-
tion kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och
kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Vid sidan av medel från förevarande anslag har Lantmäteriverket årli-
gen tillförts 3 miljoner kronor for landskapsinformationsverksamhet från
nionde huvudtiteln. Chefen för Jordbruksdepartementet kommer senare i
år att ta upp frågan om Lantmäteriverket under budgetåret 1993/94 skall
tillföras medel för landskapsinformationsverksamheten från nionde hu-
vudtiteln.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Förvaltningskostnader för lantmäteriet för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 408 631 000 kronor.

E 3. Bidrag enligt lantmäteritaxan

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

12 600 000

6 900 000

123

Från anslaget betalas utgifter för de s.k. nedsättningsbeloppen enligt lant- Prop. 1992/93:100
mäteritaxan. Avgiften för en förrättning skall sättas ned i sådana fall då
beslut i ett fastighetsbildningsärende medför att fastigheter m.m. av
mindre betydelse inte längre behöver redovisas i fastighetsregistret. Taxe-
beloppen skall också sättas ned för sådana äganderättsutredningar som
länsstyrelsen förordnar om. Kostnaderna för nedsättningama uppgick
budgetåret 1991/92 till 14 254 000 kronor.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar att kostnaderna kommer att minska under budgetåret
1993/94 med hänsyn till den minskande omfattningen av arbetet med
fastighetsrationalisering i Kopparbergs län. Jag beräknar därför anslaget
till 6 900 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag enligt lantmäteritaxan för budgetåret 1993/94

anvisa ett förslagsanslag på 6 900 000 kronor.

124

F. Övriga ändamål

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

F 1. Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda
miljön m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 530 117n

1 380 0002)

1 200 000

Reservation 494 081

”Anslaget bidrag till vissa internationella organisationer m.m. under elfte huvudtiteln

8 Härtill kommer på tilläggsbudget 1 500 000 kronor (prop. 1992/93:99, bet.
1992/93:JoUU, rskr. 1992/93:138)

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges bidrag till och deltagande i
det internationella samarbetet kring den byggda miljön och den fysiska
planeringen inom organisationer såsom t.ex. Nordiska ministerrådet,
OECD, ECE, Europarådet samt FN:s boende- och bebyggelsecenter
UNCHS (Habitat). Från anslaget betalas även kostnader för arbetet för
att åstadkomma en god planering av utnyttjandet av naturresurserna i om-
rådet kring Östersjön (prop. 1992/93:99, bet. 1992/93:JoUll, rskr.
1992/93:138).

Under året har initiativ tagits till en mer aktiv medverkan i det sam-
arbete om planeringen för en bättre tätortsmiljö och en mer milj ovänlig
hushållning med naturresurser som redan pågår i flera västeuropeiska
länder och inom EG.

Med övriga stater runt Östersjön har arbete inletts for att utarbeta ett
för regionen gemensamt planunderlag -"Visions and strategies for the
Baltic Sea region 2010".

Sverige kommer att stå värd för ett Europarådsseminarium år 1994 om
integration av kvinnors erfarenheter och kvinnors deltagande i regional
och urban planering för en uthållig utveckling.

Som ett led i uppföljningen av FN-konferensen om miljö och utveck-
ling, planerar Sverige tillsammans med Nederländerna att inbjuda till ett
expertmöte om tätorter, miljö och energi under 1993. Mötet skall bl.a.
bidra till förberedelserna for den andra världskonferensen om boende-
och byggfrågor som skall äga rum i Turkiet år 1996.

Under budgetåret 1992/93 har på tilläggsbudget anvisats 1,5 miljoner
kronor för arbetet med en Östersjövision år 2010. Jag avser återkomma i
annat sammanhang till de ytterligare medel som detta arbete aktualiserar.

Från anslaget har överförts 180 000 kronor till anslaget Visst interna-
tionellt miljösamarbete.

125

Hemställan

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda
miljön m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag
på 1 200 000 kronor.

Statens va-nämnd

Statens va-nämnd handlägger med hela landet som verksamhetsområde
mål enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar
samt mål enligt lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem. Nämnden
är lokaliserad till Stockholm. I nämnden finns en ordförande, två ersätta-
re för ordföranden - varav en anställd - samt fem ledamöter med två
ersättare för var och en. Vid nämndens kansli finns sex anställda.

Statens va-nämnd

Va-nämnden har lämnat en förenklad anslagsframställning för budgetåret
1993/94.

Föredragandens överväganden

övergripande mål

Det finns inte skäl att ändra det övergripande mål för verksamheten
som gäller för treårsperioden 1992/93-1994/95.

Resurser

F2. Statens va-nämnd, ramanslag 1993/94 5 197 000 kronor

Anslag

F 2. Statens va-nämnd

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

4 163 920

4 994 000

5 197 000

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat

126

den modell som bör tillämpas. Va-nämnden kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell och tilldelas ett räntekonto med kredit
i Riksgäldskontoret.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som
måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i
Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bil. Statsbudgeten och särskilda frågor,
avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens
disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna
och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens va-nämnd för budgetåret 1993/94 anvisa ett raman
slag på 5 197 000 kronor.

127

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

1 Den miljöpolitiska strategin ........................ 1

1.1 Effektiva styrmedel och organisationer .............. 3

1.2 Visst internationellt arbete...................... 6

1.3 Mot kretsloppssamhället genom ändrade konsumtions- och

produktionsmönster.......................... 8

1.4 Klimatpåverkan och luftföroreningar ............... 9

1.5 Hav och vatten............................. 13

1.6 Aktiv naturvård och bevarande av biologisk mångfald..... 16

1.7 Förbättring av miljön i tätorterna ................. 18

1.8 Hushållning med mark och vatten genom fysisk

planering................................ 20

1.9 Kärnsäkerhet och strålskydd .................... 23

1.10 Kalkning mot försurningsskador.................. 26

2 Redovisning av miljösituationen...................... 28

2.1 Inledning................................ 28

2.2 Användning av mark och vatten...................29

2.2.1 Markanvändning i Sverige................... 29

2.2.2 Bebyggelse och anläggningar................. 29

2.2.3 Jordbruk och skogsbruk.................... 30

2.2.4 Uttag av ändliga resurser................... 33

2.2.5 Strandområden......................... 34

2.2.6 Vattenförbrukningen...................... 34

2.3 Tätorter................................. 35

2.3.1 Tätorternas struktur....................... 35

2.3.2 Luftföroreningar och buller.................. 37

2.4 Avfall, återanvändning och återvinning............... 39

2.5 Klimatpåverkande gaser........................ 43

2.6 Uttunning av ozonskiktet....................... 44

2.7 Försurning............................... 45

2.8 Fotokemiska oxidanter/marknära ozon............... 48

2.9 Kemikalieanvändningen....................... 49

2.10 Metaller................................ 52

2.11 Stabila organiska ämnen....................... 55

2.12 Övergödning av hav, sjöar och vattendrag............. 56

2.13 Introduktion och spridning av främmande organismer...... 58

2.14 Naturtyper, biotoper, arter..................... 59

2.15 Kärnsäkerhet och strålskydd.................... 61

2.16 Kostnader för miljövård....................... 63

2.17 Skattesystemet............................. 66

3 Sammanfattning av budgetförslaget ................... 67

128

A. 1.	Miljö- och naturresursdepartementet m.m. Miljö- och naturresursdepartementet, ram- anslag	53 975 000	68 68
2.	Utredningar m.m., reservationsanslag	22 643 000 76 618 000	69
B.	Miljövård		70
1	Statens naturvårdsverk, ramanslag	424 305 000	74
2	Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag	143 584 000	75
3	Investeringar inom miljöområdet, reserva- tionsanslag	135 445 000	77
4	Miljöforskning, reservationsanslag	151 783 000*	79
5	Landskapsvårdande åtgärder, reservations- anslag	250 000 000	79
6	Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag	19 880 000	84
7	Koncessionsnämnden för miljöskydd, ram- anslag	18 460 000	85
8	Kemikalieinspektionen	1 000	86
9	Särskilda projekt inom bekämpningsmedels- kontrollen, reservationsanslag	10 426 000	89
10	Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag	38 687 000	89
11	Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag	25 000 000*	91
12	Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Avfallshantering, reservationsanslag	17 199 000* 1 234 770 000	92
C.	Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.		93
1	Statens stsrålskyddsinstitut, ramanslag Statens kämkraftinspektion:	80 392 000	93 95
2	Förvaltningskostnader, ramanslag	59 929 000	97
3	Kämsäkerhetsforskning: ramanslag	68 360 000	97
4	Visst internationellt samarbete i fråga förslagsanslag	19 360 000 228 041 000	98

Prop. 1992/93:100

Bil. 15

D.	Fastighetsdataverksamheten		99
1	Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata, ramanslag	103 012 000	109
2	Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata	1 000	110
		103 013 000

129

E. Lantmäteriet		112	Prop. 1992/93:100
1 Lantmäteriet	1 000	122	Bil. 15
2 Förvaltningskostnader för lantmäteriet,	408 631 000	122
ramanslag 3 Bidrag enligt lantmäteritaxan, förslagsanslag	6 900 000 415 532 000	123
F. Övriga ändamål		125
1 Bidrag till internationellt samarbete kring	1 200 000	125
den byggda miljön, reservationsanslag 2 Statens va-nämnd, ramanslag	5 197 000 6 397 000	126
Totalt för Miljö- och naturresurs- departementet	2 064 371

♦ Beräknat belopp

gotab 42642, Stockholm 1992

130

Bilaga 16 till budgetpropositionen 1993

Riksdagen och dess myndigheter

m.m.

(femtonde huvudtiteln)

Prop.

1992/93:100

Bilaga 16

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992.

Föredragande: statsrådet Wibble

Anmälan till statsbudgeten för budgetåret 1993/94
såvitt avser riksdagen och dess myndigheter m.m.

Riksdagens förvaltningskontor har den 9 december 1992 överlämnat
förslag till de anslag som bör redovisas under huvudtiteln Riksdagen
och dess myndigheter m.m. för budgetåret 1993/94. Riksdagens förvalt-
ningskontor har upprättat en sammanställning över förslagen, vilken
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 16.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att pröva de förslag till anslag som har avgetts av riksdagens
förvaltningskontor.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 16

Riksdagen och dess myndigheter m.m.

Sammanfattning

Riksdagens budget omfattar dels den inre förvaltningen med ersätt-
ningar till ledamöterna och deras resor, partibidrag, förlagsverksamhet,
byggnader och övrig förvaltning, dels riksdagens myndigheter utom
Riksbanken.

Anslagen för den inre riksdagsförvaltningen har fr.o.m. nästa bud-
getår lagts om. Antalet anslag har reducerats till fem.

Under anslaget A 1 Riksdagens ledamöter och partier m.m. har
samtliga kostnader för riksdagsledamöternas ersättningar, pensioner,
resor etc. liksom bidragen till partigrupperna och vissa organisationer
samlats. Anslaget A 2 avser liksom tidigare riksdagsutskottens resor
utom Sverige. Under anslaget A 3 Riksdagens förlagsverksamhet har
samlats alla kostnader för de publikationer och publika databaser som
riksdagen svarar för. Huvuddelen av anslaget avser riksdagstrycket.
Anslaget A 4 Riksdagens byggnader m.m. avser samtliga kostnader för
den numera omfattande fastighetsförvaltningen. Anslaget A 5 Förvalt-
ningskostnader ändras från att ha varit ett förslagsanslag till ett raman-
slag. Förslaget beträffande anslaget A 5 Förvaltningskostnader avser en
ettårsram.

Budgeten för den inre riksdagsförvaltningen uppgår för 1993/94
enligt förslaget till 801 miljoner kronor vilket är en ökning med drygt
145 miljoner kronor. Driftskostnaderna beräknas till 617 miljoner
kronor, en ökning med ca 10 miljoner kronor. Investeringarna beräk-
nas uppgå till 184 miljoner kronor vilket är 134 miljoner kronor mer
än innevarande budgetår.

Medel till riksdagens ledamöter och partier m.m. (arvoden, pensio-
ner, inkomstgaranti, resor, partibidrag m.m.) beräknas öka med ca 20
miljoner kronor.

Kostnaderna för förlagsverksamheten beräknas minska med ca 2
miljoner kronor trots att antalet trycksidor i riksdagstrycket antas ligga
på en fortsatt hög nivå.

Förvaltningen av riksdagens byggnader har fatt en ny inriktning
sedan riksdagen den 1 juli 1992 från Byggnadsstyrelsen övertog förvalt-
ningen av fastigheterna i kvarteren Cephalus (Förvaltningshuset), Nep-
tunus (nuvarande Utbildningsdepartementet) och Mercurius (med bl.a
Riksdagens revisorer, Nordiska rådets kansli och del av RFK) samt
Villa Bonnier. Övertagandet innebär att riksdagens hyreskostnader
minskar och att hyresintäkter erhålls från de externa hyresgästerna.
Genom att man inrymmer riksdagens tidigare utflyttade enheter i de
egna lokalerna bortfaller jämväl kostnaderna för dessa förhyrningar.
Samtidigt övergår dock kostnadsansvaret för fastighetsdrift och fastig-
hetsunderhåll till riksdagen. Nuvarande Utbildningsdepartementets lo-
kaler är hårt slitna varför en genomgripande renovering är nödvändig.
I budgeten för 1993/94 finns därför 80 miljoner kronor avsatta för

Prop. 1992/93:100

Bilaga 16

renovering av lokalerna i Neptunus. Vidare innehåller budgetförslaget
medel för åtgärder i anledning av Lokalkommitténs överväganden till
ett sammanlagt belopp av 60 miljoner kronor.

Förvaltningskostnaderna beräknas minska med drygt 5 miljoner
kronor. I förvaltningskostnaderna ingår en reinvestering som medger
en fortsatt satsning på ADB-tekniken, vilket är en förutsättning för
fortsatt rationalisering av verksamheten. Löneanslaget för riksdagens
personal förutsätts bli oförändrat.

För riksdagens myndigheter har anslagen uppräknats enligt de rikt-
linjer som gäller statliga myndigheter.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 16

	Anvisat	Förslag	Förändring
		1992/93	1993/94
A. Riksdagen	655 465 000*	801 614 000*	+	146 149 000
B. Riksdagens myndigheter	61 377 000	65 164 000	4-	3 787 000
Summa	716 842 000	866 778 000	+	149 936 000

* Varav kostnader för investeringar utgör 50 miljoner kronor för budgetåret
1992/93 och 184 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Anslagen

A. Riksdagen

Anslag A 1. Riksdagens ledamöter och partier m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

310 010 000*

333 814 000*

354 926 000

*Tidigare Anslag A 1 Ersättningar till riksdagens ledamöter m.m., A 3 Bidrag
till studieresor, A 4 Bidrag till 1PU, RIFO m.m., A 5 Bidrag till partigrupper,
A 10 Bidrag till internationella konferenser samt del av A 6 Förvaltningskost-
nader.

Från anslaget finansieras arvoden, kostnadsersättningar och traktamen-
ten till riksdagens ledamöter, arbetsgivaravgifter samt pensioner och
inkomstgarantibelopp åt f.d. riksdagsledamöter m.fl. Vidare finansieras
reseersättningar vid resor inom Sverige, sjukvårdskostnader och utbild-
ning för riksdagens ledamöter. Kostnader för ledamöternas deltagande
i internationella organisationer såsom Europarådet, EFTA, IPU m.m.
liksom bidragen till ledamöternas enskilda studieresor finansieras även
från anslaget. Särskilda medel har avsatts för den nyinrättade EG-
delegationens verksamhet. I detta anslag ingår slutligen även bidrag till
riksdagsledamöternas föreningar/organisationer (bl.a. RIFO) liksom bi-
draget till partigrupperna.

Riksdagens förvaltningskontor föreslår

att till Riksdagens ledamöter och partier m.m. för budgetåret
1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 354 926 000 kronor.

1* Riksdagen 1992/03. 1 saml. Nr 100. Bilaga 16

A 2. Riksdagsutskottens resor utom Sverige

1991/92 Utgift 847 041 Ingående reservation 17 351 328

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 800 000

Från anslaget finansieras utskottens utrikes resor. Förutom nordiska
resor beräknas varje utskott företa en utlandsresa under valperioden.
Riksdagen har tidigare beslutat om en ram för valperioden
1991/92—1993/94 på 16 200 000 kronor. Medlen disponeras under en
treårsperiod som reservationsanslag. Nu föreslås att även kostnaderna
för de tjänstemän som medföljer utskotten på deras utrikes resor
belastar detta anslag. Medelsbehovet för detta kan med tillämpning av
samma regler som gäller för riksdagsledamöterna för budgetåret
1993/94 beräknas uppgå till 800 000 kronor.

Riksdagens förvaltningskontor föreslår

att till Riksdagsutskottens resor utom Sverige för budgetåret
1993/94 anvisas ett reservationsanslag på 800 000 kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 16

A 3. Riksdagens förlagsverksamhet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

30 137 000*

41 655 000*

39 600 000

*Tidigare anslag A 7 Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, A 9 Riksdags-
tryck samt del av A 6 Förvaltningskostnader

Under detta anslag har samlats alla kostnader och intäkter för de
publikationer och trycksaker i övrigt som Riksdagen ger ut liksom
information i elektronisk form, bl.a. riksdagens publika databaser.
Huvuddelen av kostnaderna avser riksdagstrycket som har budgeterats
för en fortsatt hög volym (72 000 trycksidor). Anslaget beräknas
minska med ca 2 miljoner kronor bl.a. till följd av rationaliseringar
och ökad försäljning.

Produktionskostnaderna för tidningen Från Riksdag & Departement
beräknas få en positiv utveckling genom datorisering av vissa arbets-
moment samt genom en tryckeriupphandling. En höjning av prenu-
merationspriset på tidningen planeras under budgetåret.

Bland övriga publikationer som planeras under budgetåret 1993/94
kan nämnas en pedagogiskt upplagd version av grundlagarna.

Genom att samla alla kostnader och intäkter för riksdagens publika-
tioner och publika databaser i ett anslag görs samordningsvinster
beträffande marknadsföringen.

Riksdagens förvaltningskontor föreslår

att till Riksdagens förlagsverksamhet anvisas ett förslagsanslag
på 39 600 000 kronor.

A 4. Riksdagens byggnader m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

31 145 OOO*

44 435 000*

175 400 000

Ingående reservation 15 049 252

Prop. 1992/93:100

Bilaga 16

*Tidigare del av anslag A8 Riksdagens byggnader samt del av A6 Förvaltnings-
kostnader

Ombyggnad av riksdagens hus

Bakgrund

Den nuvarande lokalsituationen kännetecknas av stor rumsbrist. Det
går inte att ställa lokaler till förfogande så att det redan fattade beslutet
om ett ökat personligt stöd till ledamöterna kan genomföras. Inte
heller finns extra kanslilokaler till de utskott och andra organ som
bereder frågor om riksdagens ökade internationella engagemang. För
att lösa de mest akuta behoven måste ett antal statsrådsrum nu tas i
anspråk för annan verksamhet.

Förändringar och ökningar inom riksdagens organisation har hittills
skett genom successiv utflyttning av ett antal enheter till olika lokaler i
Gamla stan vilket har medverkat till en olycklig spridning av organisa-
tionen med försvårade samband och långa kommunikationer som
följd.

I riksdagens beslut om återflyttning till Helgeandsholmen (Förs.
1977/78:5) gjordes bedömningen att riksdagens framtida expansionsbe-
hov skulle tillgodoses genom ianspråktagande av lokaler i kv. Neptu-
nus och kv. Mercurius på grund av att lokalerna dels var närbelägna,
dels ingick i det statliga fastighetsbeståndet.

Härvid kan erinras om att riksdagen den 22 juni 1988 överlämnade
en skrivelse till regeringen med hemställan om regeringens medverkan
till att Utbildningsdepartementets lokaler i kv. Neptunus i Gamla stan
skulle ställas till riksdagens förfogande för den expansion som då var
aktuell främst för att klara ett utökat assistentstöd till ledamöterna.
Framställningen ledde till att Utbildningsdepartementets planerade
flyttning till lokaler i södra Klara tidigarelades och nu kommer att ske
under sommaren 1993. Från den 1 juli 1992 har ifrågavarande lokaler
dessutom förts över från Byggnadsstyrelsen till riksdagen. Detta har
även skett beträffande fastigheterna i kv. Mercurius. I dessa fastigheter
inryms bl.a. Nordiska rådet, Riksdagens revisorer och del av riksdags-
förvaltningen.

Riksdagens förvaltningsstyrelse tillsatte i februari 1989 en kommitté
(Lokalkommittén) med uppdrag att utreda frågan om riksdagens lo-
kalfrågor och lokalernas disposition på längre sikt.

Styrelsens utredningsdirektiv till kommittén har i sammanfattning
varit följande:

-en lokalmässigt central placering av ledamöter och assistenter
-lokaler för ett ökat antal assistenter till ledamöterna

- förbättrade sociala utrymmen och träffpunkter
-förenklade och förbättrade invändiga kommunikationer

-åtskillnad mellan arbete och boende för ledamöter.

Lokalkommittén har i sin redovisning den 4 oktober 1992 Förslag om
riksdagens framtida lokalanvändning framlagt förslag till lösning dels
genom att omdisponera lokalerna i riksdagens hus på Helgeandshol-
men och i Gamla stan, dels genom att genomföra ombyggnads-,
ändrings- och kompletteringsåtgärder så att byggnaderna blir anpassade
till riksdagens verksamhet.

Förslaget innebär

-att riksdagens lokalbehov säkerställs under lång tid framöver

-att en önskad organisatorisk struktur erhålls med den politiska
verksamheten placerad i centrum, utskotten i anslutning därtill och
förvaltningsorganen i periferin

-att en samlad lösning med goda inre kommunikationer erhålls

-att utflyttade organisationsenheter återflyttar till riksdagens hus var-
vid förhyrda lokaler i Gamla stan och i Brandkontoret kan lämnas.

Förvaltningsstyrelsen beslutade vid sitt sammanträde den 2 december
1992 att ställa sig bakom Lokalkommitténs förslag.

Tidsplan

Byggstart planeras till den 1 oktober 1993. De stora byggåtgärderna
sker under 1994. Återstående åtgärder skall vara avslutade senast
maj—juni 1995. Alla omflyttningar sker successivt under 1995 och
skall vara avslutade före den 1 oktober samma år.

Kostnader

Den största kostnadsposten utgörs av ombyggnader av lokalerna i kv.
Neptunus. Kostnaderna beräknas till ca 111 miljoner kronor, innefat-
tande byggnadsåtgärder, inredning och utrustning. Denna kostnad upp-
står oberoende av vem som skall ta lokalerna i anspråk. Lokalerna är
hårt slitna, interiört förvanskade och är beträffande de tekniska instal-
lationerna i undermåligt skick. T.o.m. 1992/93 har 11 miljoner kronor
erhållits för projektering av denna ombyggnad. Kvarstående behov är
således ca 100 miljoner kronor.

Åtgärderna i kv. Mercurius innefattar ombyggnad för Riksdagsbib-
lioteket samt i övrigt renovering, upprustning samt kanalisation och
nätverk för ADB-verksamhet och säkerhet. Kostnaden, ca 70 miljoner
kronor, omfattar byggnadsåtgärder, inredning och utrustning.

För att skapa goda interna kommunikationer mellan riksdagens
olika byggnader har föreslagits två kulvertförbindelser, en under Mynt-
torget och en under Storkyrkobrinken. Kostnaden för dessa har be-
dömts till ca 41 miljoner kronor.

Åtgärderna i kv. Cephalus (Förvaltningshuset), Mars/Vulcanus (Le-
damotshuset) och Riksdagshusets östra del avser tillkomst av sessionssa-
lar m.m. och ny reprocentral samt ombyggnader för omplacering av
ledamöter och utskottskanslier. Kostnad tillsammans ca 34 miljoner
kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 16

Beträffande åtgärderna i Riksdagshusets västra del avser dessa i Prop. 1992/93:100

huvudsak utökningar och ändringar av restaurang- och kafélokalerna Bilaga 16

samt intilliggande utrymmen i syfte att skapa bättre sociala miljöer.
Särskilt kan konstateras att restauranglokalerna är otillräckliga och
orationellt utformade. Då ytterligare utredningar och överväganden
erfordras innan förslag kan läggas fram föreslås att ett belopp om 5
miljoner kronor reserveras för projektering av åtgärder i denna bygg-
nad.

Sammanfattningsvis bedöms ett medelsbehov om ca 250 miljoner
kronor bli erforderligt för att genomföra det redovisade förslaget exkl.
åtgärder i Riksdagshusets västra del. Härav utgör 130 miljoner kronor
åtgärder i kvarteret Neptunus jämte kulvert och 120 miljoner kronor
åtgärder hänförliga till kvarteren Mercurius, Cephalus och
Mars/Vulcanus samt Riksdagshusets östra del. Kostnader för inredning
och utrustning bedöms ingå i den angivna summan. Kostnader för
eventuell arkeologisk utgrävning har inte medtagits i bedömningen.
Inte heller kostnader för evakuering m.m. av berörda butiker under
ombyggnadstiden. Bedömningarna utgår från prisläget i januari 1992.
De föreslagna åtgärderna beräknas ge sysselsättning motsvarande minst
150 manår under en tvåårsperiod.

Det periodiserade medelsbehovet (utom RV) bedöms uppgå till:

1993/94: 140 miljoner kronor
1994/95: 100 miljoner kronor
1995/96: 10 miljoner kronor

Övrigt

Fastighetsunderhåll och hyror

Kostnader för fastighetsdrift, fastighetsunderhåll, reparationer m.m.
avseende riksdagens egna fastigheter och bostadshus uppgår till ca 13,8
miljoner kronor. Kostnader för inhyrda lokaler uppgår till ca 5,2
miljoner kronor.

Slusströskeln i Stallkanalen

Utredningen om flyttning av Stallkanalens slusströskel för att säkra
Riksdagshusets grundläggning fortsätter under 1993/94. Inriktningen är
att framställa bygghandlingar för att klarlägga vilka åtgärder och kost-
nader som erfordras för att genomföra flyttningen. Erforderliga medel
för projektering under 1993/94 uppgår till 4 400 000 kronor.

Kanalisation och nätverk

Riksdagens centraliserade minidator- och terminalbaserade ADB-sy-
stem skall successivt ersättas med ett PC-baserat system. Installations-
kostnaderna för kanalisation och nätverk i riksdagens nuvarande bygg-
nader uppgår till 12 000 000 kronor. Motsvarande kostnader i nytill-
kommande lokaler i kv. Neptunus och kv. Mercurius har inräknats
under avsnittet Ombyggnad av riksdagens hus.

Riksdagens förvaltningskontor föreslår

att till Riksdagens byggnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvi-
sas ett reservationsanslag på 175 400 000 kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 16

A 5. Förvaltningskostnader

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

208 459 000*

236 444 000*

230 888 000

*Tidigare del av anslag A 6 Förvaltningskostnader, del av anslag A 8 Riksda-
gens byggnader samt anslag A 9 Publika databaser

Från anslaget utgår medel för riksdagsförvaltningen exkl. kostnaderna
för förlagsverksamheten. Kostnaderna avser bl.a. löner, resor, intern
service, säkerhet, ADB, bibliotek och informationsverksamhet.

Budgetförslaget syftar till att det parlamentariska arbetet kan bedri-
vas effektivt och rationellt samt till att skapa goda arbetsförhållanden
för riksdagens ledamöter. Dessutom skall information ges om riksda-
gens arbete och dess arbetsformer.

Inom administrationen fortsätter arbetet med utveckling av de admi-
nistrativa rutinerna i syfte att rationalisera verksamheten. Inom utbild-
ningsområdet avsätts medel för en fortsatt språkutbildning och kompe-
tensutveckling.

Lönekostnaderna beräknas uppgå till samma belopp som 1992/93,
dvs. 142 085 000 kronor. Redan i samband med behandlingen av
föregående års budgetförslag ställde sig förvaltningsstyrelsen bakom att
det bör ankomma på förvaltningskontorets ledning att pröva förutsätt-
ningarna för en omfördelning av personalresurserna så att uppkom-
mande behov kan tillgodoses inom ramen för befintlig personalstyrka.
Förslaget för 1993/94 års budget innebär således ingen utökning av
antalet tjänster vid förvaltningskontoret.

Önskemål om nya permanenta föredragandetjänster i utskottsorgani-
sationen bör anstå i avvaktan på de överväganden beträffande resurser-
na vid utskotten som den av talmanskonferensen tillsatta Riksdagsut-
redningen kommer att presentera. Medel avsätts för en försöksverk-
samhet inom utskottsorganisationen med utvärdering av riksdagsbeslut.

Utvecklingen inom dataområdet har under senare år gått mot ökad
användning av persondatorsystem som baseras på grafiska gränssnitt.
Samtidigt har utvecklingen på nätverkssidan inneburit att man nu kan
koppla ihop persondatorer och centrala datorer, t.ex. VAX-datorer.

I budgetförslaget ingår medel för reinvesteringar i det nuvarande
ADB-systemet som medger en successiv övergång till ett PC-baserat
datorsystem. Målsättningen är att inom en treårsperiod ersätta det nu
centraliserade minidator- och terminaibaserade ADB-stödet inom riks-
dagen med ett system där datorkraften flyttas ut till användarna, dvs.
terminalerna ersätts med persondatorer. De nya investeringarna i
ADB-systemet skapar förutsättningar för en fortsatt rationalisering av
riksdagens verksamhet. Dessutom läggs grunden till en kostnadsbespa-
rande omläggning av dokumenthantering och tryckeriprocess under
efterföljande budgetår.

I budgetförslaget ingår även medel för förbättringar av riksdagens
datasäkerhet, bl.a. byggande av en alternativ datahall samt medel för
fortsatt utveckling av voteringsanläggningen i kammaren. Dessutom
planeras länköverföring av ljud och bild till Kaknästornet från kam-
marens debatter.

Den tidigare beslutade reinvesteringen i säkerhetssystemet kommer
att slutföras under budgetåret.

Efterfrågan på information har ökat kraftigt. I budgetförslaget finns
därför medel för aktiviteter som syftar till en förbättrad information
om riksdagen.

För riksdagsbiblioteket och utredningstjänsten har beräknats medel
för en i stort sett oförändrad omfattning. Verksamheten kommer dock
inom denna ram att få en ökad internationell inriktning.

Riksdagens förvaltningskontor föreslår

att till Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisas ett
ramanslag på 230 888 000 kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 16

B. Riksdagens myndigheter

B 1. Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

26 983 605

27 595 000

30 008 000

Riksdagens ombudsmän övervakar att de som utövar offentlig verksam-
het efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina
åligganden. Ombudsmännen skall vidare verka för att brister i lagstift-
ningen avhjälps.

	Anslag 1992/93	Förslag 1993/94
Lönekostnader	20 868 000	20 808 000
Övriga förvaltningskostnader	3 460 000	4 300 000
Lokalkostnader	3 267 000	4 900 000
Summa	27 595 000	30 008 000

Ämbetet har i anslagsframställningen redovisat ett ettårigt budgetför-
slag för 1993/94 och planering för åren 1994/95 och 1995/96 men
framfört starka skäl för att inte det med 3 % minskade budgetförslaget
skall tillämpas vid beviljande av anslag för budgetåret 1993/94. Ämbe-
tet har yrkat detta för att få disponera medel för att ytterligare
intensifiera verksamheten i olika hänseenden. Detta gäller för att
JO-ämbetet lika effektivt som tidigare skall kunna handlägga inkom-
mande klagomål från enskilda trots att antalet klagomål för tredje året
i följd ökat markant och under innevarande och närmast kommande
verksamhetsår beräknas överstiga 4 200. Det är även av synnerlig vikt
att JO:s inspektionsverksamhet, som har en klar rättssäkerhetsbefräm-
jande effekt, Sr fortgå kontinuerligt. Vidare framhålls att JO måste ha

tillräckliga resurser för att kunna ta de initiativ som föranleds av
sådana särskilda händelser i samhället som naturligen bör bli föremål
för JO:s uppmärksamhet. För att ytterligare effektivisera JO:s ärende-
handläggning har JO i samarbete med riksdagens förvaltningskontors
ADB-enhet beslutat att successivt byta ut ordbehandlare mot personda-
torer fr.o.m. 1993/94. JO räknar med att — som en effekt på grund av
datoriseringen — fr.o.m. budgetåret 1993/94 ha minskat personalstyr-
kan på ärendekanslierna med 2 personer.

Riksdagens förvaltningskontor

Riksdagens förvaltningskontor har inte något att erinra mot Justitieom-
budsmännens medelsberäkning och föreslår

att till Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, för bud-
getåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 30 008 000 kronor.

B 2. Riksdagens revisorer och deras kansli

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

10 965 754

11 413 000

11 651 000

Riksdagens revisorer har till uppgift att på riksdagens vägnar granska
den statliga verksamheten. Dessutom granskar Revisorerna som extern-
revisorer Riksbanken, den inre riksdagsförvaltningen, Riksdagens om-
budsmän och Nordiska rådets svenska delegation samt Stiftelsen Riks-
bankens jubileumsfond.

	Ramanslag 1992/93	Förslag 1993/94
Förvaltningskostnader	11 413 000	11 651 000
(därav lönekostnader)		(7 512 000)
Summa	11 413 000	11 651 000

Riksdagens revisorer anser att en betydande förstärkning bör genomfö-
ras av revisionens resurser under de närmaste åren. Med hänvisning
till den pågående Riksdagsutredningen vill emellertid Revisorerna i
anslagsframställningen för 1993/94 inte lämna något preciserat förslag
till en sådan förstärkning. I framställningen begärs endast kompensa-
tion för prisomräkning och vissa andra automatiska kostnadsökningar
med ett totalt belopp på 238 000 kronor. Revisorerna är beredda att
komplettera den ingivna anslagsframställningen med ett förslag om
resursförstärkning, när Riksdagsutredningen redovisat sitt principiella
ställningstagande till Riksdagens revisorers verksamhet.

Riksdagens förvaltningskontor

Riksdagens förvaltningskontor har inte något att erinra mot Riksda-
gens revisorers medelsberäkning och föreslår

att till Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret
1993/94 anvisas ett ramanslag på 11 651 00 kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 16

B 3. Nordiska rådets svenska delegation och dess
kansli

Prop. 1992/93:100

Bilaga 16

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

6 777 000

8 759 000

9 330 000

Nordiska rådet, vars verksamhet regleras i samarbetsöverenskommelsen
mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige (Helsingforsavta-
let) 1962 med ändringar 1971, 1974, 1983, 1985 och 1991 är ett
samarbetsorgan för de nordiska ländernas parlament och regeringar.
Rådet tar initiativ i nordiska samarbetsfrågor och är ett rådgivande och
kontrollerande organ i frågor som rör samverkan mellan några eller
alla de fem nordiska länderna inkl, de självstyrande områdena Färöar-
na, Grönland och Åland. Rådet avger rekommendationer och yttran-
den till Nordiska ministerrådet och till de nordiska ländernas regering-
ar.

Anslag

1992/93

Förslag

1993/94

(Förslagsanslag)

Löner

Övriga förvaltningskostnader

Lokalkostnader

3 998 000

3 439 000

1 322 000

4 099 000

3 369 000

1 362 000

Summa

(Engångsanslag)

8 759 000

8 830 000

500 000

Summa

8 759 000

9 330 000

Nordiska rådets medelsbehov har, med hänsyn till pågående utredning
om Nordiska rådets framtida verksamhet, beräknats efter ett ettårigt
förslag som innebär att medelstilldelningen under 1993/94 minskats
med 2,4 %. Engångsanslaget får endast användas för att täcka kostna-
derna för Nordiska rådets 44:e session.

Riksdagens förvaltningskontor

Som framgår i Nordiska rådets anslagsframställning pågår diskussioner
beträffande Nordiska rådets framtida organisation. Styrelsen förutsätter
att de organisatoriska förändringar som dessa överväganden kan resul-
tera i kan innebära administrativa besparingar i riksdagens samlade
internationella verksamhet.

Riksdagens förvaltningskontor föreslår

att till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli för
budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 9 330 000 kro-
nor.

B 4. Nordiska rådets svenska delegation och dess
kansli:

Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet

Prop. 1992/93:100

Bilaga 16

1990/91 Utgift

1991/92 Anslag

1992/93 Förslag

12 882 000

13 610 000

14 175 000

Nordiska rådets presidium har för 1992 antagit en preliminär budget
om 37 500 000 kronor. Sveriges andel av rådets budget är 37,8 % från
den 1 januari 1993.

Riksdagens förvaltningskontor

Riksdagens förvaltningsstyrelse är medveten om de diskussioner som
pågår beträffande Nordiska rådets framtida verksamhet. Styrelsen för-
utsätter att de förändringar som genomförs inte föranleder ökade
kostnader för verksamheten.

Riksdagens förvaltningskontor föreslår

att till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel
i gemensamma kostnader för Nordiska rådet för budgetåret
1993/94 anvisas ett förslagsanslag på 14 175 000 kronor.

gotab 42652, Stockholm 1992

Bilaga 17 till budgetpropositionen 1993

Räntor på statsskulden, m.m.

(sextonde huvudtiteln)

Prop.

1992/93:100

Bilaga 17

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992

Föredragande: statsrådet Wibble

Anmälan till budgetpropositionen 1993 såvitt avser
Räntor på statsskulden, m.m.

Utgifterna för räntorna på statsskulden, m.m. under det kommande
budgetåret och det anslag som förs upp i statsbudgeten för att täcka
underskottet i den inkomst- och utgiftsstat rörande statsskuldräntoma som
riksdagen godkänner, är av naturliga skäl svåra att beräkna. Utvecklingen
av bl.a. ränteläge och valutakurser påverkar beräkningarna och det
återstår ett halvt år innan utbetalningen börjar.

Jag vill erinra om att under senare år har förslagen i budgetproposi-
tionerna reviderats i kompletteringspropositionema. Jag förordar att även
i år endast ett preliminärt belopp förs upp i förslaget till statsbudget för
nästa budgetår. Regeringen bör i stället, på grundval av förnyade beräk-
ningar från riksgäldskontoret, återkomma till riksdagen i kompletterings-
propositionen med förslag till beräkning av anslag för räntor på stats-
skulden. I avvaktan härpå föreslår jag, mot bakgrund av statsbudget-
förslaget i övrigt, att anslaget Räntor på statsskulden, m.m. preliminärt
förs upp med 95 miljarder kronor i det nu aktuella statsbudgetförslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att i avvaktan på slutligt förslag i ämnet, till Räntor på stats-
skulden, m.m. för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på
95 000 000 000 kr.

1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 17

gotab 42655, Stockholm 1992

Bilaga 18 till budgetpropositionen 1993

Oförutsedda utgifter

(sjuttonde huvudtiteln)

Prop.

1992/93:100

Bilaga 18

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992

Föredragande: statsrådet Wibble

Anmälan till budgetpropositionen 1993 såvitt avser

Oförutsedda utgifter

För täckande av oförutsedda utgifter finns i statsbudgeten, vid sidan av
de utgiftsanslag som finns uppförda under de olika huvudtitlarna, ett
särskilt förslagsanslag uppfört. Anslaget är i statsbudgeten för inne-
varande budgetår uppfört med 1 miljon kronor. Det tas i anspråk efter
beslut av regeringen för vaije särskilt fall.

Ianspråktaganden av anslaget under år 1992

Jag vill först redovisa de utgifter som under år 1992 har täckts genom
medel som enligt regeringsbeslut har anvisats från detta anslag. Redovis-
ningen är uppställd departementsvis efter de departement i vilka ärendena
har beretts:

1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 18

Utrikesdepartementet

Utbetalning av medel enligt dom av den europeiska
domstolen för de mänskliga rättigheterna,
regeringsbeslut 1992-03-05 ..................................... 100 000

Utbetalning av medel efter förlikning enligt den
europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna m.m.,
regeringsbeslut 1992-04-15 ..................................... 10 000

Utbetalning av medel på grund av resolution antagen av
Europarådets ministerkommitté,
regeringsbeslut 1992-04-15 ..................................... 10 000

Utbetalning av medel på grund av resolution antagen av
Europarådets ministerkommitté,
regeringsbeslut 1992-06-04 ..................................... 10 000

Ersättningar för förlust av egendom,
regeringsbeslut 1992-06-11 ..................................... 15 000

regeringsbeslut 1992-06-11...................................... 10 600

regeringsbeslut 1992-06-11 ..................................... 56 235

Utbetalning av medel på grund av skadegörelse vid
utländska ambassader,

regeringsbeslut 1992-06-25 ..................................... 966 318

Utbetalning av medel efter förlikning enligt den
europeiska konventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna m.m.,

regeringsbeslut 1992-08-20 ..................................... 70 000

Gåva till Stiftelsen Finlands Hus i Stockholm,
regeringsbeslut 1992-12-03 ..................................... 3 000 000

Socialdepartementet

Ersättning för inkomstförlust på grund av skada som uppkom
i samband med operation vid Karolinska sjukhuset,
regeringsbeslut 1992-03-19 ..................................... 34 973

Kommunikationsdepartementet

Täckande av kostnader för förlikningsavtal vad avser
grundstötning av det fmska fartyget Karelia,
regeringsbeslut 1992-06-11 .................................... 8 000 000

Jordbruksdepartementet
Ersättning till Lars Lorenius,
regeringsbeslut 1992-07-08 ..................................... 900 000

Ersättning för förlust på grund av skada på grönsaksodling,
regeringsbeslut 1992-11-05 ..................................... 500 000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 18

Prop. 1992/93:100

Bilaga 18

Civildepartementet

Utbetalning av medel efter bombexplosion,
regeringsbeslut 1992-01-16 ..................................... 500 000

Ersättning för täckande av kostnader på grund av datorstöld,
regeringsbeslut 1992-01-16 ..................................... 280 000

Utbetalning av medel till Länsstyrelsen i Västmanland län,
regeringsbeslut 1992-09-17 ..................................... 1 805 978

Summa kr 16 269 104

Föredragandens överväganden

Regeringen bör även i fortsättningen kunna disponera medel för täckande
av utgiftsbehov som inte kan överblickas vid statsbudgetens fastställande.
Jag förordar därför att det i förslaget till statsbudget för nästa budgetår
förs upp ett anslag för ändamålet. Anslaget bör i princip få disponeras
endast för utgifter som är av så brådskande art att respektive ärende inte
hinner underställas riksdagen och att utgifterna inte lämpligen kan täckas
av andra medel som står till regeringens förfogande. Härmed avses även
att anslaget inte får tillgodose behov som omtalas i 9 kap. 3 § tredje
stycket regeringsformen, dvs. behov av medel för rikets försvar under
krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden.

Vissa speciella ändamål bör vidare få tillgodoses med medel från
anslaget till oförutsedda utgifter.

Under en lång följd av år har riksdagen bemyndigat regeringen att,
under förutsättning att andra medel inte står till förfogande för ändamålet,
från detta anslag utbetala belopp, som staten genom lagakraftvunnen dom
har ålagts att betala. Detta bemyndigande har med verkan fr.o.m.
budgetåret 1961/62 utvidgats till att omfatta också belopp som staten till
följd av skada i samband med statlig verksamhet efter uppgörelse har
åtagit sig att ersätta. Motsvarande bemyndigande, som innefattar bl.a.
ersättningar på grund av dom meddelad av den europeiska domstolen för
mänskliga rättigheter i mål som handläggs enligt den europeiska
konventionen angående mänskliga rättigheter m.m., liksom förliknings-
ersättningar i sådana mål, bör inhämtas för nästa budgetår.

Med anledning av prop. 1948:282 medgav riksdagen (bet. 1948:SU207,
rskr. 1948:406) att från anslaget till oförutsedda utgifter skulle tills vidare
under budgetåret 1948/49 få utgå ersättning för förlust av eller skada på
egendom utom riket till personer, som uppehöll sig utomlands och som
var i rikets tjänst, liksom till deras familjemedlemmar och personliga
tjänare. Ersättning skulle utgå efter samma grunder som under budgetåren
1943/44-1946/47 hade tillämpats i fråga om motsvarande ersättningar för
förluster som hade uppkommit på grund av krigsförhållandena (prop.
1944:183, bet. 1944:SU147, rskr. 1944:329). Förbudgetåren 1949/50-

(prop. 1944:183, bet. 1944:SU147, rskr. 1944:329). För budgetåren Prop. 1992/93:100
1949/50-1992/93 har riksdagen lämnat motsvarande bemyndiganden. Be- Bilaga 18
myndigande att på samma villkor betala ut ersättning för skador av
ifrågavarande natur bör inhämtas för nästa budgetår.

Med anledning av prop. 1951:38 medgav riksdagen (bet. 1951:SU42,
rskr. 1951:63) att från anslaget till oförutsedda utgifter skulle tills vidare
under budgetåren 1950/51 och 1951/52 utgå ersättning för skador på
egendom inom landet, vilka hade uppkommit genom de tidigare
krigsförhållandena. För budgetåren 1952/53-1992/93 har riksdagen
lämnat motsvarande bemyndiganden. Med hänsyn till att krigsskador,
exempelvis genom minsprängning, fortfarande kan tänkas förekomma,
bör riksdagens bemyndigande inhämtas till att även under nästa budgetår
på oförändrade villkor betala ut krigsskadeersättningar.

Jag anser att anslaget till oförutsedda utgifter, i likhet med innevarande
budgetår, bör tas upp med 1 miljon kronor.

Det bör ankomma på regeringen att i efterhand anmäla till riksdagen
vilka utgifter som täckts genom att medel anvisats från anslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 1 000 000 kronor att stå till regeringens förfogande
för de ändamål och på de villkor jag har förordat i det föregående.

gotab 42660, Stockholm 1992

Bilaga 19 till budgetpropositionen 1993

Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln)

Prop.

1992/93:100

Bd. 19

Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992

Föredragande: statsrådet Björck

Anmälan till statsbudgeten för budgetåret 1993/94
såvitt avser beredskapsbudget för totalförsvarets
civila del.

Enligt 9 kap. 3 § regeringsformen skall riksdagen företa budgetreglering
för närmast följande budgetår eller, om särskilda skäl föranleder det, for
annan budgetperiod. Vid denna budgetreglering skall riksdagen beakta
behovet under krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden av
medel för rikets försvar.

Utgifter för förstärkning av försvarsberedskapen kan täckas på prin-
cipiellt fyra olika sätt.

Utgifterna kan täckas genom att förslagsanslag på statsbudgeten
överskrids. Detta gäller dock inte utgifter för åtgärder som skall belasta
sådana anslagsposter som riksdagen har maximerat. Vad gäller totalför-
svarets civila resp, militära del fordras vidare att regeringen får
riksdagens bemyndigande att av beredskapsskäl överskrida de utgifts- och
bemyndiganderamar som riksdagen har fastställt.

Regeringen kan vidare i proposition hemställa att riksdagen beviljar
särskilda medel på tilläggsbudget. Detta förutsätter att riksmöte pågår och
att regeringen bedömer att det finns tid for en normal budgetbehandling.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 19

Regeringen kan också ta i anspråk medel som har anvisats på beredskaps- Prop. 1992/93:100
budgeten, om förutsättningarna härför - krig, krigsfara eller andra Bil. 19
utomordentliga förhållanden - föreligger. Regeringen beslutar om detta.

Slutligen kan utgifter för beredskapsforstärkningar täckas på annat sätt än
från anslag på beredskapsbudgeten eller förslagsanslag på statsbudgeten.
Regeringen har sålunda bemyndigats att vid krig, krigsfara eller annan
omständighet av synnerlig vikt för rikets försvarsberedskap disponera
rörliga krediter i Riksgäldskontoret om högst 60 miljoner kronor för
Jordbruksdepartementets och högst 1 200 miljoner kronor for dåvarande
Handelsdepartementets verksamhetsområde (prop. 1970:1, bil. ll,JoU3,
rskr. 125, prop. 1970:1 bil. 12, SU10, rskr. 10, prop. 1973:1 bil. 12,
FöU 9, rskr. 63, prop. 1974:8, FöU8, rskr. 34, prop. 1987/88:100 bil.
20, FöU6, rskr. 128 och prop. 1991/92:100 bil. 19, FöU8 rskr. 126).

Det åligger regeringen att anvisa hur utgifter för höjningar av försvarsbe-
redskapen skall täckas. Avgörande för vilka medel som skall tas i
anspråk är omfattningen och arten av de åtgärder som man avser att vidta
och hur snabbt åtgärderna måste genomföras.

Beredskapsbudgeten skall säkerställa att nödvändiga beredskapshöjningar
inte förhindras eller fördröjs därför att regeringen inte disponerar
erforderliga betalningsmedel.

Den beredskapsbudget för totalförsvarets civila del som gäller för
innevarande budgetår (prop. 1991/92:100 bil. 19, bet. 1991/92 FöU8,
rskr. 1991/92:126) tar upp anslag om sammanlagt 28 020 miljoner
kronor.

Anslagen på beredskapsbudgeten är beräknade för de utgifter för civila
ändamål som omedelbart föranleds av beslut om förstärkningar av
forsvarsberedskapen med undantag för sådana utgifter som inte skall
belasta av riksdagen maximerad anslagspost. Anslagen är beräknade för
en tid av trettio dagar av högsta försvarsberedskap.

För budgetåret 1993/94 bör på beredskapsbudgeten föras upp anslag om
sammanlagt 27 600 miljoner kronor. Anslagen bör fördelas på huvudtitlar
enligt bilaga 19.1.

Jag anser att den rörliga krediten i riksgäldskontoret bör föras upp med
oförändrat belopp, dvs. 1 260 miljoner kronor. Krediten bör disponeras
av regeringen, varvid högst 500 miljoner kronor bör få disponeras inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde, högst 60 miljoner kronor för
Jordbruksdepartementets och högst 700 miljoner kronor för Närings-
departementets verksamhetsområde.

Alla anslag på beredskapsbudgeten bör vara förslagsanslag.

Prop. 1992/93:100

Bil. 19

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna förslaget till beredskapsbudget för totalförsvarets
civila del för budgetåret 1993/94 (bilaga 19.1).

Förslag till beredskapsbudget för totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94. II. Justitiedepartementet		Prop. 1992/93:100 Bil. 19.1
Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis	460 000 000	Prop. 1992/93:100 Bil. 19.1
IV. Försvarsdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis	12 420 000 000
V. Socialdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis	8 620 000 000
VI. Kommunikationsdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslags vis	2 330 000 000
VII. Finansdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis	1 890 000 000
IX. Jordbruksdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis	380 000 000
X. Arbetsmarknadsdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis	590 000 000
XII. Näringsdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis	840 000 000
XTV. Miljö- och naturresursdepartementet Utgifter för totalförsvarets civila del, förslagsvis	70 000 000
Summa	27 600 000 000

gotab 42643, Stockholm 1992

Proposition 1992/93:100

Kulturdepartementet

Inledning

Sammanfattning

EES-anpassning

A 1. Kulturdepartementet

A 2. Utredningar m.m.

A 3. Internationellt samarbete m.m.

Allmänna utgångspunkter

Vissa frågor om kultur- och arbetsmarknadspolitik

Vissa internationella kulturfrågor

Särskilda lotterimedel

Vidgat deltagande i kulturlivet

Statens kulturråd

Budgetförslag

B 1. Statens kulturråd

B 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdetm.m.

B 3. Bidrag till samisk kultur

B 4. Stöd till icke-statliga kulturlokaler

B 5. Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer

B 6. Bidrag till konstnärer

B 7. Inkomstgarantier för konstnärer m.m.

B 8. Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av derasverk genom bibliotek m.m.

B 9. Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

BIO. Bidrag till Svenska riksteatem, Operan ochDramatiska teatern

Bli. Bidrag till Svenska rikskonserter

B 12. Täckning av vissa kostnader vid Svenskarikskonserter

B 13. Bidrag till regional musikverksamhet

B 14. Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- ochmusikinstitutioner

B 15. Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m.

B 16. Bidrag till Musikaliska akademien

B 17. Bidrag till regional biblioteksverksamhet

B 18. Statens konstråd

B 19. Förvärv av konst för statens byggnader m.m.

B 20. Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden

B 21. Utställningar av nutida svensk konst i utlandet

B 22. Bidrag till Akademien för de fria konsterna

B 23. Främjande av hemslöjden

Utbyggnad av arkivdepåer

B 24. Riksarkivet och landsarkiven

B 25. Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv

B 27. Riksantikvarieämbetet

B 28. Kulturmiljövård

B 29. Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet

B 30. Kulturstöd vid ombyggnad m.m.

Utredningen om kulturstöd vid ombyggnad och underhållav bostäder

Centrala museer

B 31. Centrala museer: Myndigheter

B 32. Centrala museer: Stiftelser

B 33. Bidrag till vissa museer m.m.

B 34. Bidrag till regionala museer

B 35. Riksutställningar

B 36. Inköp av vissa kulturföremål

B 37. Forsknings- och utvecklingsinsatser inomkulturområdet

B 38. Inredning och utrustning av lokaler förkulturändamål

Inledning

Cl. Statens biografbyrå

C 2. Stöd till svensk filmproduktion m.m.

C 3. Stöd till filmkulturell verksamhet

C 4. Stöd till fonogram och musikalier

Presstöd

C 5. Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden

C 6. Driftsstöd till dagspressen

C 7. Utvecklingsstöd till dagspressen

C 8. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti tilldagspressen

C 9. Distributionsstöd till dagspressen

C 10. Stöd till radio- och kassettidningar

C 11. Litteraturstöd

C 14. Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformationoch litteratur

C 15. Talboks- och punktskriftsbiblioteket

C 16. Bidrag till Svenska språknämnden och

Sverigefinska språknämnden

Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten

C 17. Kabelnämnden

C 18. Närradi onämnden

C 19. Utbyte av TV-sändningar mellan Sverigeoch Finland

C 20. Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen ochtill europeiskt mediesamarbete

Asylprövning och flyktingmottagande

Invandrarpolitiken

Anslagsfrågor

B 2. Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m.m.

B 8. Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras
verk genom bibliotek m.m.

BIO. Bidrag till Svenska riksteatem, Operan och
Dramatiska teatern

B 12. Täckning av vissa kostnader vid Svenska
rikskonserter

B 14. Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner

Utredningen om kulturstöd vid ombyggnad och underhåll
av bostäder

B 37. Forsknings- och utvecklingsinsatser inom
kulturområdet

B 38. Inredning och utrustning av lokaler för
kulturändamål

C 8. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen

C 14. Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
och litteratur

C 19. Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige
och Finland

C 20. Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och
till europeiskt mediesamarbete

D 4. Överföring av och andra åtgärder för flyktingar
m.m.1

D 10. Internationell samverkan inom ramen för flykting-
och migrationspolitiken m.m.

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1991:31) Statens
arkivdepåer, en utvecklingsplan till år 2000

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av
remissyttranden över betänkandet (SOU 1991:31) Statens
arkivdepåer, en utvecklingsplan till år 2000

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:107)
Kulturstöd vid ombyggnad

Förteckning över remissinstanser och sammanställning av
remissyttranden över betänkandet (SOU 1992:107)
Kulturstöd vid ombyggnad

Fördelning av ekonomiska resurser mellan
kvinnor och män

Bilaga 12.13 Prop. 1992/93:100
Bil. 12
Könsfördelningen i statliga lekmannastyrelser

Fördjupad prövning av verksamheten vid Närings- och
teknikutvecklingsverket

B 1. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskost-
nader

B 3. Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda
företag m.m.

B 4. Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens
vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m.

B 9. Medel till AB Göta kanalbolag for upprustning och drift
av kanalen

B 10. Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveck-
ling

C 1. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB
Svensk Exportkredit

C 2. Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m.

C 3. Ersättning for extra kostnader för förmånlig kreditgiv-
ning till u-länder

D 3. Särskilda avvecklingskostnader för Näringsfrihetsom-
budsmannen och Statens pris- och konkurrensverk

1 Redovisning av de energipolitiska programmens resultat,
m.m.

E 3. Särskilda kostnader for lagring av olja, motorbensin
m.m.

E 5. Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet