Bilaga 8 till budgetpropositionen 1993

Finansdepartementet

(sjunde huvudtiteln)

Prop.

1992/93:100

Bilaga 8

Huvudsakligt innehåll

De viktigaste förändringarna som föreslås i årets budgetförslag inom
Finansdepartementets verksamhetsområde kan sammanfattas på följande
sätt.

Utrymmet för den inkomstbaserade avsättningen till skatteutjäm-
ningsreserv höjs för beskattningsåret 1993 från 20 till 25 %. Be-
skattningen av uppskovsbeloppet enligt lagen om återföring av obeskat-
tade reserver skjuts upp och fördelas med hälften var på 1994 och 1995
års taxeringar.

Frågan om organisation och finansiering m.m. av det administrativa
stödet till myndigheterna har övervägts. I avsnittet om Organisation och
finansiering av administrativt stöd till myndigheterna redovisas övervä-
gandena och förslag till principer.

Behovet av kompetensutveckling hos myndigheterna inför Europa-
integrationen har utretts. I avsnittet om Statsförvaltningens Europa-
kompetens redogörs för regeringens arbete med och syn på dessa frågor.

Resultaten av de organisationsförändringar m.m. som har genomförts
och pågår inom statsförvaltningen bör följas upp bättre och mer
systematiskt än vad som för närvarande sker. Statskontoret bör få i
uppdrag att ta fram underlag som tillgodoser behovet av en sådan
uppföljning.

Ett nytt deklarationsförfarande är avsett att tillämpas fr.o.m. 1995 års
taxering. Det nya förfarandet leder bl.a. till en minskning av administra-
tionskostnaderna fr.o.m. budgetåret 1994/95.

Den översyn av taxesättningen inom kronofogdemyndigheternas område
som utförts av RRV och som redogjordes för i 1992 års komplette-
ringsproposition har nyligen lett fram till nya avgiftsbestämmelser som
tillämpas fr.o.m. 1 januari 1993.

En särskild myndighet, Bankstödsnämnden, under regeringen skall
inrättas för att hantera de stödfrågor som regeringen föreslår i prop.
1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet. En or-
ganisationsutredning har fått i uppdrag att komma med förslag till
organisation och instruktion för Bankstödsnämnden. Utredningen skall
också lämna förslag på budget för nämndens förvaltningskostnader för
budgetåret 1993/94.

Statens arbetsgivarverk (SAV) föreslås bli ombildat till en upp-
dragsmyndighet som fr.o.m. budgetåret 1994/95 finansieras av avgifter.

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

Den nya statliga arbetsgivarorganisationen bör få en från regeringen mer Prop. 1992/93:100
fristående ställning. De myndigheter som ansluts till organisationen bör Bilaga 8
bestämma dess finansiering och ledning. Den nya organisationen bör
förberedas av SAV under budgetåret 1993/94.

Inom bostadsfinansieringens område föreslås av främst statsfinansiella
skäl ett omedelbart slopande av, dels räntebidrag för nya underhålls- och
reparationsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus (det s.k. RBF-stödet),
dels räntebidrag för ombyggnader av småhus.

Den kommunala sektorns utgifter för konsumtion och investeringar
uppgår till ca 300 miljarder kronor. Det motsvarar ca 21 procent av
BNP. Ungefär 90% av de totala utgifterna finansieras med skatter, dvs.
kommunalskatt eller statsbidrag. Statsbidragen uppgår budgetåret 1992/93
till ca 91 miljarder kronor. Ett av de största enskilda bidragen är
utjämningsbidraget till kommunerna.

Riksdagen beslutade den 9 juni 1992 om ett nytt statligt utjämningsbi-
drag till kommuner. Riksdagen beslutade samtidigt om vissa förändringar
när det gäller statsbidrag till landstingen. Vidare godkännes inriktningen
av ett nytt system för utbetalning av kommunalskattemedel till kommuner
och landsting. I ett senare beslut (prop. 1992/93:36, bet. 1992/93:FiU2,
rskr 1992/93:100) har riksdagen lagreglerat hur övergången till de nya
systemen skall ske. Samtliga förändringar träder i kraft den 1 januari
1993.

Målsättningen för jämställdhetsarbetet inom Finansdepartementets
verksamhetsområde är att leva upp till de mål som anges i prop.
1987/88:105 för ökad kvinnorepresentation i myndighetsstyrelser,
nämnder och kommittéer samt att ge kvinnorna en adekvat utbildning
för fullgörande av de olika uppdragen. Under året kommer en uppfölj-
ning att göras av hur kvinnorna upplever sina arbetsförutsättningar i
styrelserna. Kulturministern kommer senare idag att redogöra för
regeringens arbete för att öka kvinnorepresentationen.

Förändringarna inom Finansdepartementets verksamhetsområde för
budgetåret 1993/94 i förhållande till motsvarande utgiftsändamål på
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 framgår av följande samman-
ställning.

	Anvisat 1992/93 miljoner kr.		Förslag 1993/94 miljoner kr.	Förändring miljoner kr.
A.	Finansdepartementet m.m.	194,8	263,2	68,4
B.	Skatteförvaltningen och exekutionsväsen- det	5 084,7	5 705,7	621,01
C.	Statlig lokalförsörj- ning och fastighets- förvaltning	105,0	175,0	70,0
D.	Riksgäldskontoret och kostnader för stats- skuldens förvaltning	627,2	594,8	-32,4
E.	Vissa centrala myndig- heter m.m.	2 447,1	2 450,0	2,9
F.	Statliga arbetsgivar- frågor	1 993,7	3 189,9	1 196,22
G.	Bostadsväsendet	36 429,9	34 746,9	-1 683,03
H.	Bidrag och ersätt- ningar till kommu- nerna	36 349,0	48 912,5	12 563,54
I.	Övriga ändamål	829,7	833,2	3,5
Totalt för Finansdeparte- mentet		84 061,2	96 871,2	12 810,0

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

1 Ökningen av det totala anslagsbeloppet under littera B förklaras till större delen
genom en övergång till bruttobudgetering av anslaget Kronofogdemyndigheterna.

2 Ökningen beror på att anslaget Tjänstepensioner för skolledare och lärare flyttats
från åttonde till sjunde huvudtiteln.

3 Minskningen beror främst på minskade kostnader på anslaget Investeringsbidrag.

4 Den stora ökningen beror främst på att det nya statliga utjämningsbidraget och
förändringarna när det gäller statsbidrag till landstingen träder i kraft den 1 januari
1993 dvs. helårseffekten av systemomläggningarna träder i kraft först bå 93/94.

Finansdepartementet ProP- 1992/93:100

Bilaga 8

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992

Föredragande: statsrådet Wibble såvitt avser avsnitten 2-7 och frågorna
under littera A, C, F, H samt anslagen E2, E4-E8, E10, Gli, 13, 16-
18, 110; statsrådet Lundgren såvitt avser avsnitt 1 och littera B, D, G
(utom anslaget Gli) samt anslagen El, E3, E9, 11-12, 14-15 och 19

Anmälan till budgetpropositionen 1993

1. Tillfälliga skattelättnader för egenföretagare

Mitt förslag: Utrymmet för den inkomstbaserade avsättningen till
skatteutjämningsreserv höjs för beskattningsåret 1993 från 20 till
25 %. Beskattningen av uppskovsbeloppet enligt lagen (1990:655)
om återföring av obeskattade reserver skjuts upp och fördelas med
hälften var på 1994 och 1995 års taxeringar.

Skälen för mitt förslag: Med hänsyn till vad som anförts tidigare idag
om skattesituationen för fysiska personer som driver näringsverksamhet
som enskilda näringsidkare eller genom handelsbolag bör ett par åtgärder
vidtas för att förbättra deras likviditetssituation och samtidigt lindra
skatteuttaget. En sådan åtgärd är att tillfälligt höja utrymmet för den
inkomstbaserade avsättningen till skatteutjämningsreserv, s.k. I-surv, från
20 till 25 %. Det förhöjda avdragsutrymmet bör gälla under beskatt-
ningsåret 1993 (1994 års taxering), alltså intill dess ett förslag på grund-
val av betänkandet (SOU 1991:100) Neutral företagsbeskattning kan
träda i kraft.

En arman åtgärd är att modifiera avskattningen av det gamla skatte-
systemets obeskattade reserver, dvs. lagerreserv och resultatutjämnings-
fond. Gällande regler för fysiska personer innebär att uppskovsbeloppet
- skillnaden mellan de obeskattade reserverna och survavsättningen vid
1992 års taxering - skall intäktsföras med sammanlagt minst 50 % vid
1992 och 1993 års taxering, 75 % vid 1994 års taxering och 100 % vid
1995 års taxering. Vid 1992 års taxering är intäktsföringen frivillig.
Motsvarande gäller för den del av uppskovsbeloppet i ett handelsbolag
som hänförs till andel som ägs av fysisk person.

Enligt min mening bör intäktsföringen göras frivillig även vid 1993
års taxering. Avskattningsprofilen bör vidare justeras så att sammanlagt
minst 50 % av uppskovsbeloppet skall tas upp vid 1994 eller tidigare års
taxeringar och sammanlagt minst 100 % vid 1995 och tidigare års

taxeringar.

Förslagen föranleder ändringar i 10 § lagen (1990:654) om skatte-
utjämningsreserv och 5 § lagen (1990:655) om återföring av obeskatta-
de reserver.

Under hösten 1992 beslutades att investeringsreserv får återföras till
beskattning utan särskilt tillägg (prop. 1992/93:131, bet. 1992/93:SkU15,
SFS 1992:1352). Mina nu redovisade förslag i förening med den redan
beslutade ändringen innebär en påtaglig förbättring av likviditetssitua-
tionen för berörda företagare samtidigt som skatteuttaget lindras. Här-
igenom skapas bättre förutsättningar för en positiv utveckling för mindre
företag i avvaktan på att nya regler för beskattning av enskilda närings-
idkare och handelsbolag kan träda i kraft den 1 januari 1994. Som en
följd bör utrymmet och intresset för investeringar ökas.

På några års sikt blir de statsfinansiella konsekvenserna av förslagen
försumbara då de innebär en omperiodisering av skatteuttaget. För
budgetåret 1993/94 kan förslagen beräknas medföra en minskning av
skatteintäkterna med 430 miljoner kronor.

1.1 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom Finansdepartementet upprättats
förslag till

1. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,

2. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver.

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8.1

Förslagen, som faller inom Lagrådets granskningsområde, är av sådan
beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från
Lagrådet behöver därför inte inhämtas.

1.2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,

2. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

2. Organisation och finansiering av administrativt ProP- 1992/93:100
stöd till myndigheterna Bllaga 8

I 1992 års budgetproposition (bil. 8 s. 16 f) redogjorde jag för myn-
digheternas behov av stöd och angav skälen till varför frågan om stödet
till myndigheterna borde övervägas vidare. Myndigheterna ges en stor
handlingsfrihet genom den delegering av finansiellt ansvar och den
förändrade styrning som nu införs i statsförvaltningen. Denna nya
situation för myndigheterna påverkar myndigheternas stödbehov och
efterfrågan. I betänkandet (SOU 1991:40 och 41) marknadsanpassade
service- och stabsfunktioner - ny organisation av stödet till myndigheter
och regeringskansli lämnades förslag om det framtida stödets inriktning,
omfattning, oiganisation och finansiering. Enligt min uppfattning gav inte
denna utredning då ett tillräckligt underlag för att fatta beslut om
utformningen av stödorganisationerna till myndigheterna. Bl.a. tog inte
utredningens förslag hänsyn till de gemensamma behov som föreligger
för den samlade statsförvaltningen och inte heller till de särskilda behov
som finns under den omställningsfas som statsförvaltningen nu genomgår.
Frågan borde därför övervägas ytterligare och jag anmälde att jag hade
för avsikt att återkomma till riksdagen i 1993 års budgetproposition med
förslag om hur myndigheternas behov av administrativt stöd framgent
borde oiganiseras och finansieras.

Problembilden

Den befintliga stödverksamheten fungerar i stora delar väl. Det finns
emellertid problem som jag anser vara angelägna att redovisa och där
åtgärder bör vidtas för att effektivisera och förbättra stödverksamheten.

Det gäller bristande behovsanpassning, outnyttjade samordningsvinster,
otydliga regler och ansvarsfördelning mellan de myndigheter som
tillhandahåller administrativt stöd.

Befintliga behov av stöd inom vissa områden tillgodoses å ena sidan
enligt min bedömning inte fullt ut. Det ekonomiadministrativa stödet är
ett sådant område.

Det finns å andra sidan anledning att anta att totalutbudet av ad-
ministrativt stöd är överdimensionerat. En behovsanpassning av det
administrativa stödet bör åstadkommas i en rad avseenden.

Det finns samordningsvinster inom det administrativa stödet som enligt
min mening inte tas tillvara fullt ut. Samordningen av det ekonomi- och
personaladministrativa stödet bör kunna förbättras. En bättre samordning
skulle bl.a. ge användarna större möjligheter att i sina lokala infor-
mationssystem integrera information från EA- och PA-systemen.

De ekonomiadministrativa reglerna för stödverksamheten bör utvecklas.

Osäkerhet råder om hur långt en stödmyndighet kan gå då det gäller att
ta på sig uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare osv.

I takt med att myndigheterna kommersialiserar sina tjänster inom
stödområdet kommer problemen att öka. Försäljning av tjänster till
utomstående kan ha nackdelar. Bl.a. kan de åtaganden som staten gör

genom denna försäljning i ogynnsamma fall minska handlingsfriheten vid
strukturförändringar. Staten tar också en ekonomisk risk som kan bli
besvärande om verksamheten skulle visa sig olönsam. A andra sidan
medför extern försäljning ofta en kompetenstillväxt samt att kostnaderna
för statens egen produktion sjunker. Detta kommer de statliga användarna
tillgodo.

Det finns enligt min mening ett behov att precisera de ekonomiska
spelregler som skall gälla för det administrativa stödet. Bl.a. fmns det
anledning att ta fram tydligare regler för försäljning av stödtjänster till
brukare utanför statsförvaltningen.

Ansvarsfördelningen mellan de myndigheter som tillhandahåller
administrativt stöd är långt ifrån entydig.

Verksamhetsinriktningen bör därför förtydligas för vissa av stödmyn-
dighetema. Bl.a. bör klaigöras vilken typ av stöd som skall tillhanda-
hållas och hur detta stöd skall avgränsas från det stöd som lämnas av
andra s.k. stabsmyndigheter. Sådana behov av avgränsning fmns bl.a.
vad gäller SPV, Statskontoret och Kammarkollegiet.

Stöd som bör tillhandahållas i statlig regi

Stöd bör tillhandahållas på myndigheternas villkor samt styras av
myndigheternas behov och efterfrågan. Stöd som finns att köpa på
marknaden bör normalt inte tillhandahållas av staten. Min uppfattning är
emellertid att det finns administrativt stöd som av olika skäl inte kan eller
bör tillhandahållas av den privata marknaden. Det står också klart att
nyttoaspekter till slut måste avgöra om en viss verksamhet skall bedrivas
i statlig eller privat regi. Utgångspunkten måste således vara en
bedömning av om en given lösning är förmånlig eller inte för statsförvalt-
ningen som koncern.

Ett skäl till att bedriva en stödverksamhet i statlig regi kan vara ett
missnöje med det sätt på vilket den privata marknaden inom ett visst
område fungerar. Bristande konkurrens kan t. ex. driva upp prisnivån på
en marknad på ett sådant sätt att det blir förmånligare för en stor
avnämare som staten att organisera produktionen i egen regi. Enligt min
mening bör administrativt stöd i statlig regi tillhandahållas om en privat
marknad saknas eller om det finns sådana konkurrensbegränsningar på
en befintlig marknad att det är oförmånligt för staten att utnyttja den.

Ett annat skäl till att i vissa fäll inte utnyttja den privata marknaden är
att en koncern som statsförvaltningen har ett behov av vissa gemensamma
system som måste vara anpassade till den rollfördelning och de regler
som gäller inom statsverksamheten. Att tillhandahålla dessa system i
statlig regi kan vara ett sätt att försäkra sig om att koncemgemensamma
krav av detta slag tillgodoses. En viss enhetlighet i detta avseende torde
vara en förutsättning för att verksamheterna inom statsförvaltningen skall
kunna följas upp, analyseras och styras effektivt. Men det kan också
betraktas som en serviceåtgärd åt myndigheterna att se till att det finns
system som är anpassade till den speciella miljö som statsförvaltningen
utgör.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Behov av detta slag finns bl.a. inom EA- och PA-området samt inom
det informationsteknologiska området. Inte minst EA-systemen har stor
betydelse för styrningen av statsförvaltningen. Inom dessa områden kan
det därför vara lämpligt att i statlig regi tillhandahålla bassystem som är
anpassade till flertalet myndigheters behov och den speciella miljö som
statsförvaltningen utgör. Däremot finns det åtskilliga kringtjänster inom
EA- och PA-området som med fördel kan tillhandahållas av privata
leverantörer. De myndigheter som har krav som inte tillgodses av
bassystemen bör ha möjlighet att använda sig av något av de standardsys-
tem som finns på marknaden under förutsättning att de koncemgemen-
samma kraven tillgodoses.

Ibland kan eller bör den privata marknaden av olika skäl inte utnyttjas.
En sådan situation är då det inte finns någon privat marknad och då
någon sådan knappast kan tänkas uppstå. Det rör sig således om
situationer då den aktuella stödmyndigheten i praktiken har monopol på
den berörda tjänsten. Det rör sig då vanligen om uppgifter som kräver
en kompetens som är specifik för statsförvaltningen. Denna situation är
inte särskilt vanlig men förekommer bl.a. inom det rättsliga området.

Enligt min mening bör den stödverksamhet, som till sin karaktär är
unik för statsförvaltningen och den stödverksamhet, som har stor
betydelse för styrningen av statsförvaltningen och där krav ställs på
enhetlighet, bedrivas i statlig regi.

Statsförvaltningen består av ett stort antal myndigheter som har mycket
olika förutsättningar och behov för sin verksamhet. Bl.a. har de små och
medelstora myndigheterna ofta speciella krav på det administrativa stödet.
Dessa myndigheter har också sämre möjligheter att överblicka och
rationellt utnyttja den privata marknad som kan finnas inom olika
områden eller att tillgodose behovet i egen regi. Jag anser därför att det
kan finnas anledning att i statlig regi tillhandahålla ett stöd som är
särskilt anpassat till dessa myndigheters behov.

Verksamhetsform och generella krav på stödet till myndigheterna

Som jag nyss har utvecklat finns det situationer då det administrativa
stödet bör tillhandahållas i statlig regi. Det rör sig om stöd som är
specifikt statligt till sin karaktär eller har en sådan betydelse för
statsförvaltningen som koncern att det inte kan eller bör överlåtas till den
privata marknaden. I regel har regeringen i egenskap av koncernledning
då också anledning att utförda riktlinjer för verksamheten.

Dessa omständigheter medför att verksamhetsformen myndighet bör
väljas för det administrativa stöd som skall tillhandahållas i statlig regi.
Därigenom får regeringen möjlighet att styra verksamhetens organisation,
finansiering m.m. Samtidigt har berörda myndigheter stor handlingsfrihet
inom ramen för myndighetsformen genom den delegering av finansiellt
ansvar och den förändrade styrningen av statsförvaltningen som införs.

När det gäller generella krav på stödet till myndigheterna i statlig regi
bör enligt min uppfattning den grundläggande principen vara att
stödverksamheten är efterfrågestyrd och bygger på principen om en klar

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

och entydig uppdelning mellan beställar- och producentroller. Prop. 1992/93:100

Efterfrågestyming bör således vara styrande vid utformningen av den Bilaga 8
nya stödorganisationen. Denna princip garanterar dock i sig inte att
stödorganisationen blir effektiv. Enligt min mening finns det därför
anledning att ställa ytterligare ett antal krav på denna stödoiganisation.
De kan betraktas som generella principer för hur den aktuella verksam-
heten bör fungera.

Stödverksamhet som är fullt konkurrensutsatt bör normalt inte
tillhandahållas i statlig regi. Denna princip får dock inte förhindra att den
stödproduktion som bedrivs i statlig regi i största möjliga utsträckning
konkurrensutsätts. Det bör därför så långt möjligt inte finnas några
formella eller andra hinder för myndigheterna att välja icke-statliga
leverantörer vid upphandling av administrativa stödtjänster. Konkur-
rensprincipen får heller inte medföra att statlig stödproduktion som blir
tillräckligt framgångsrik automatiskt avvecklas då en marknad med
privata producenter har vuxit fram. Om så sker bortfaller väsentliga
incitament för de ansvariga inom stödmyndighetema att utveckla
verksamheten.

Enligt min uppfattning är det inte lämpligt att stödmyndighetema
konkurrerar med varandra. Konkurrensen bör i stället ske mellan ett
statligt produktionsaltemativ och en eller flera privata producenter.
Grundregeln bör därför vara att en viss stödtjänst endast produceras på
ett ställe i stödorganisationen.

Stödverksamheten bör täcka sina kostnader. Det rör sig om en
verksamhet som i princip inte har något egenvärde utan endast är
berättigad om den möjliggör annan statlig produktion som är till direkt
nytta för medborgarna och samhället. Normalt finns det därför ingen
anledning att subventionera det administrativa stödet.

Det är också väsentligt att den stödverksamhet som tillhandahålls av
en myndighet som har andra uppgifter än stödverksamhet går att
särredovisa eller särskilja från de övriga uppgifter som myndigheten har.
Avgiftsbelagd stödverksamhet bör därför utgöra ett särskilt resul-
tatområde inom myndigheten med fullkostnadstäckning som ekonomiskt
mål. Om myndigheten bedriver en omfattande stödverksamhet kan det
finnas anledning att dela upp stödverksamheten i flera resultatområden.
Eventuell försäljning av stödtjänster till kunder utanför statsförvaltningen
bör redovisas särskilt.

Organisationen av stödet

Administrativt stöd till myndigheterna lämnas för närvarande av bl.a.
Försvarets civilförvaltning (FCF), Kammarkollegiet, Statens arbetsgivar-
verk (SAV), Statskontoret, Statens löne- och pensionsverk (SPV) och
Riksrevisionsverket (RRV). Enligt min mening finns det inga avgörande
skäl för att all administrativ stödverksamhet skall koncentreras till en
enda myndighet.

Stöd bör därför tillhandahållas av flera myndigheter som i vissa fäll
även kan ha andra uppgifter än ren stödproduktion. Detta betyder inte att

de myndigheter som för närvarande tillhandahåller stöd till myndigheter-
na skall göra det även i framtiden. Olika omständigheter kan medföra att
vissa av dessa myndigheter bör avveckla eller samordna sin stödproduk-
tion.

Skärpta resultatkrav och ökad konkurrens kan på några års sikt
medföra betydande förändringar av stödproduktionen. Dessutom är det
för närvarande svårt att bedöma vilken efterfrågan som faktiskt finns på
olika typer av stöd. Det finns därför anledning att noga följa utvecklingen
och att vid behov återkomma till riksdagen med förslag till de struk-
turförändringar som kan vara påkallade.

Finansiering och styrning av myndighetsstödet

I 1992 års budgetproposition (bil. 8 s. 11 f) redogjorde jag för principer-
na för styrning av avgiftsfinansierad verksamhet.

Avgiftsförordningen (1992:191) baseras på dessa principer. I av-
giftsförordningen finns således de riktlinjer och regelverk som gäller för
avgiftsfinansierad verksamhet.

Inriktningen av myndigheternas stöd

Försvarets civilförvaltning (FCF)

Försvarets civilförvaltning (FCF) har uppgifter av myndighetsstödjande
karaktär. FCF:s verksamhet har utretts i särskild ordning inom ramen för
utredningen (Fö 1991:04) om lednings- och myndighetsoiganisationen för
försvaret (LEMO). Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare idag
föreslagit att FCF läggs ned den 30 juni 1994 och att verksamheten
överförs till försvarsmakten och andra myndigheter eller avvecklas senast
den 1 juli 1994.

FCF utvecklar och förvaltar ett antal ekonomi- och personaladmi-
nistrativa system, bl.a. ekonomisystemen F/S Lokal och F/S Koncern och
de personaladministrativa systemen F-SLÖR, VAS, HvFri, m.fl. FCF:s
systemverksamhet har en speciell profil såtillvida att verksamheten i stor
utsträckning är inriktad på att utveckla egna systemlösningar. FCF:s
system innebär till viss del en integrering av ekonomiadministrativ och
personaladministrativ information. Detta gör det bl.a. möjligt att koppla
ihop personaladministrativ och ekonomisk information vilket möjliggör
en mer heltäckande koncerninformation och bättre möjligheter till
uppföljning.

Inom övriga delar av statsförvaltningen är tendensen en stegvis
öveigång från egenutvecklade system till köp av standardsystem med
smärre kompletteringar som anpassning till statliga särkrav. Ett exempel
på detta är ekonomisystemet AGRESSO, som erbjuds av RRV. Orsaken
till denna förändring är att egenutveckling av system inom det ekonomi-
och personaladministrativa området är resurskrävande och kräver ett
mycket stort kundunderlag för att vara ekonomiskt försvarbart.

Den dåvarande regeringen uppdrog den 18 oktober 1990 åt RRV att
fortsätta utvecklingen av systemlösningar för den statliga, såväl den civila

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

som den militära, ekonomiadministrationen.

Utgångspunkterna för det fortsatta arbetet var att tillgodose de krav
som utvecklingen av styrningen av den statliga verksamheten och den nya
budgetprocessen ställer på ekonomisystem och de behov som riksredovis-
ningen har av sådana system. RRV skall enligt regeringsuppdraget
ansvara för att system tillhandahålls och kontinuerligt vidareutvecklas för
hela statsförvaltningen.

SPV fick den 21 mars 1991 den dåvarande regeringens uppdrag att
vidareutveckla systemlösningar för personaladministrationen.

RRV:s och SPV:s utvecklingsarbeten skulle samordnas.

Jag delar denna grundsyn. För att skapa förutsättningar för ett effektivt
informationsutbyte mellan EA- och PA-området skall RRV i samråd med
SPV gå vidare med att samordna informationens form och innehåll.
Som jag tidigare har redovisat finns det dessutom outnyttjade samord-
ningsvinster inom bl.a. EA- och PA-området. Om försvaret upphör med
att utveckla egna system inom EA- och PA-området och i stället öveigår
till att använda sig av något av de standardsystem som fmns att köpa på
marknaden kan icke oväsentliga besparingar göras. Detta bör därför vara
den långsiktiga lösningen vad gäller försvarets EA- och PA-verksamhet.
Försvaret bör således ansluta sig till de grundprinciper som gäller för
EA- och PA-verksamhet inom den övriga statsförvaltningen.

Några särlösningar bör alltså inte finnas för försvarets område.
Samtidigt är det nödvändigt att uppnå en större samordning av det EA-
och PA-stöd som idag ges av SPV och RRV.

Resultatorienterade styrsystem kräver att data om verksamhet, ekonomi
och personal kan kopplas samman. Enligt min uppfattning är det
nödvändigt att RRV och SPV fäster stor uppmärksamhet vid en sådan
samordning. Jag avser därför att noga följa det arbete som RRV och SPV
tillsammans bedriver i syfte att uppnå en ökad integration av EA- och
PA-informationen hos användarna.

FCF:s EA- och PA-system är till viss del integrerade. Det är viktigt
att den kompetens och erfarenhet som FCF har av integrerad information
till användarna tas till vara när FCF läggs ned. Chefen för Försvarsde-
partementet har i samråd med mig tidigare i dag föreslagit följande
principer för ansvarsfördelningen mellan RRV och myndigheterna inom
Försvarsdepartementets område.

Försvarsmakten och övriga myndigheter som för närvarande utnyttjar
FCF:s system skall ansvara för användningen av egna ekonomi- och
personaladministrativa system. I detta ingår att anskaffa system till en
rimlig kostnad, att gentemot leverantören ställa krav på systemens
funktion, kvalitet och användarvänlighet m.m. Vidare ingår ansvar för
att systemen utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Myndigheterna inom
Försvarsdepartementets område skall ha ansvar för att anpassa systemen
till inre förutsättningar i fråga om bl.a. ekonomistyrning, organisation,
verksamhet och ADB-struktur samt internt kunna ge användarstöd i detta
avseende.

RRV ansvarar idag för regler, system och metoder för resultat- och
ekonomistyrning samt för uppföljning. RRV bör ha samma relationer till

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

försvarsmakten och övriga myndigheter under Försvarsdepartementet som
till andra myndigheter inom statsförvaltningen. Det innebär, att de
generella regler, metoder och system som är giltiga för den civila
sektorn, också bör tillämpas för försvaret. RRV skall därför svara för de
ekonomi- och personaladministratriva systemens anpassning till yttre
förutsättningar och i detta avseende ge användarstöd till de myndigheter
som utnyttjar systemen. Vidare bör RRV svara för normering beträffande
redovisning och medelshantering. Slutligen bör RRV svara för systemut-
vecklingsverksamheten .

FCF:s ansvar för bl.a. systemutvecklingsverksamheten bör således
överföras till RRV.

De organisatoriska och resursmässiga konsekvenserna av denna
ansvars- och uppgiftsfördelning bör bli föremål för överväganden i den
organisationskommitté. Chefen för Försvarsdepartementet återkommer till
regeringen i samråd med mig till denna fråga.

Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan RRV och SPV påverkas
inte av den föreslagna förändringen.

Jag återkommer till denna fråga vid min anmälan av anslaget E 4.
Riksrevisionsverket.

Kammarkollegiet

Det fmns åtskilliga beröringspunkter mellan delar av den juridiska
verksamhet som bedrivs vid FCF och den rättsliga verksamhet som
Kammarkollegiet bedriver. Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare
i dag föreslagit att FCF skall läggas ned och att delar av FCF:s juridiska
verksamhet skall övertas av Kammarkollegiet.

Utredningen om försäkring av statens egendom (SOU 1992:40) har
bl.a. föreslagit att den försäkringsliknande verksamhet som FCF bedriver
inom trafikskadeområdet skall utvidgas till att omfatta samtliga statliga
motorfordon. Försäkringsskyddsutredningen (C 1990:06) har övervägt
behovet av en tjänstereseförsäkring för statligt anställda. Utredningen
föreslår att ett försäkringsskydd vid tjänsteresor skapas och att det bl.a.
kan organiseras vid FCF.

Jag har tidigare i dag (bil. 1) redovisat mitt ställningstagande till de
båda utredningarna.

Den försäkringsliknande verksamhet som nu är knuten till FCF och de
uppgifter som de båda utredningarna föreslår skall kunna knytas till
FCF:s verksamhet om inte den allmänna försäkringsmarknaden anlitas,
bör mot bakgrund av att FCF föreslås läggas ned övertas av Kammarkol-
legiet.

Små och medelstora myndigheter har speciella stödbehov och dessa
stödbehov kan endast delvis tillgodoses av den privata konsultmarknaden.
Det fmns därför anledning att organisera ett särskilt stöd till denna
kategori av myndigheter.

Kammarkollegiet tillhandahåller i dag ekonomi- och personalad-
ministrativt stöd till små och medelstora myndigheter. Verksamheten är
helt avgiftsfinansierad. Detta stöd har i stort en lämplig inriktning. Det

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

finns emellertid också ett behov av juridiskt stöd till små och medelstora
myndigheter. Kammarkollegiet bör ges möjlighet att utveckla ett sådant
stöd.

Chefen för Civildepartementet återkommer till de frågor som rör
Kammarkollegiet vid sin anmälan av anslagen B 2. Kammarkol-
legiet: Myndighetsutövning och B 3. Kammarkollegiet:Uppdragsverk-
samhet under trettonde huvudtiteln.

Riksrevisionsverket

Riksdagen har under våren 1992 beslutat om RRV:s inriktning för
treårsperioden 1992/93 - 1994/95.

Beslutet innebär att RRV även i fortsättningen skall vara den centrala
förvaltningsmyndigheten för statlig revision och redovisning. Den
ekonomiadministrativa stödverksamheten skall ligga kvar vid RRV. Mot
bakgrund av de riktlinjer som formulerades i 1992 års budgetproposition
och som riksdagen har beslutat om har RRV genomfört en organisations-
förändring. Den nya oiganistionen trädde i kraft den 1 juli 1992.

Jag har nyss konstaterat att det ekonomiadministrativa stödet till
myndigheterna inte tillgodoses fullt ut. RRV bör därför bygga ut stödet
till en sådan nivå att det motsvarar efterfrågan. Det är också angeläget
att RRV tydligare än nu markerar att stödet är avgiftsbelagt och
tillhandahålls på myndigheternas villkor.

Jag har också uttalat att det finns outnyttjade samordningsvinster inom
EA- och PA-området. Samarbetet mellan RRV och SPV bör därför
utvecklas ytterligare i syfte att tillgodose myndigheternas efterfrågan på
integrerad information från de ekonomi- och personaladministrativa
systemen.

Jag har nyss redogjort för den ansvarsfördelning som bör gälla mellan
RRV och myndigheterna inom Försvarsdepartementets område. Den
föreslagna ansvarsfördelningn innebär bl.a. att FCF:s nuvarande ansvar
för systemutvecklingsverksamhet överförs till RRV.

Jag återkommer till dessa frågor vid min anmälan av anslagen E 4.
Riksrevisionsverket och F 2. Statens löne- och pensionsverk.

Statens löne- och pensionsverk

Den statliga tjänstepensioneringen innehåller en mindre del, komplet-
terande ålderspension, som handhas av en särskild förening, Försäkrings-
föreningen för det statliga området. Eftersom det är föreningen som fattar
beslut om administration av den kompletterande ålderspensionen, kommer
jag i fortsättningen endast att tala om de övriga delarna av de statliga
tjänstepensionerna.

Huvudelen av pensionerna inklusive administrationen finansieras med
fördelningssystem. Systemet för administrationen liksom finansieringen
måste vara sådana att de fungerar även vid förändringar i myn-
dighetsstrukturen. Det måste t. ex. finnas någon instans som är ansvarig
för att en pension betalas ut även om den myndighet där pensionären var
anställd lagts ned. Det är därför inte lämpligt att administrationen av den

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

statliga tjänstepensioneringen delegeras till myndigheterna så länge som
finansieringen sker med ett fördelningssystem. Dessa överväganden leder
till att administrationen bör ske samlat för hela statsförvaltningen. Vid val
av hur pensionsadministrationen för staten bör ske har jag tagit hänsyn
till att staten har en effektiv administration i form av SPV. Enligt min
uppfattning är det därför för närvarande en lämplig lösning att SPV
fortsätter att handha den statliga tjänstepensioneringen. Läget blir dock
ett annat om man skulle gå över till ett premiereservsystem. I en sådan
situation kommer privata pensionsinstitut att kunna konkurrera om
administrationen av den statliga tjänstepensioneringen. Jag utesluter inte
att en sådan utveckling kan bli aktuell på längre sikt. I nuläget finns det
således enligt min bedömning inga möjligheter att överlåta SPV:s
uppgifter inom det pensionsadministrativa området till aktörer på den
privata marknaden.

SPV:s verksamhet inom det personaladministrativa området är och bör
vara konkurrensutsatt. De statliga myndigheterna är därför inte tvungna
att välja det lönesystem som tillhandahålls av SPV. Som jag tidigare har
konstaterat är det väsentligt att det inom en koncern som statsförvaltnigen
finns ett standardsystem för löneadministration som är anpassat till den
speciella miljö som statsförvaltningen utgör och som härigenom bör
kunna användas av flertalet myndigheter. SPV:s verksamhet inom det
personaladministrativa området bör därför fortsätta enligt nuvarande
riktlinjer.

SPV:s huvuduppgifter bör alltså även i fortsättningen vara pensions-
och grupplivadministration samt produktion av personaladministrativa
systemtjänster. SPV:s verksamhet har beröringspunkter med flera andra
stabsmyndigheter, främst RRV och FCF. Jag har tidigare understrukit
vikten av att samarbetet utvecklas ytterligare i syfte att tillgodose
myndigheternas efterfrågan på integrerad information från de ekonomi-
och personaladministrativa systemen.

SPV bör vidare ha rätt att sälja tjänster till organ utanför statsförvalt-
ningen om detta bidrar till att sänka kostnaderna för myndighetens
primärproduktion åt statliga kunder och om försäljningen avser tjänster
som ligger inom den huvudinriktning som regeringen har fastställt för
SPV.

Statens arbetsgivarverk

Arbetsgivarkommittén (dir. 1992:31) har lämnat förslag om den statliga
arbetsgivarorganisationens utformning.

Jag kommer att under anslaget F 1. Statens arbetsgivarverk redogöra
för mitt ställningstagande till utredningens förslag om arbetsgivarorganets
organisation, uppgifter och finansiering.

Enligt min mening bör det stöd som den nya arbetsgivarorganisationen
skall lämna ha en tydlig koppling till organisationens förhandlande,
avtalsslutande och policyskapande uppgifter. Det generella stödet bör
täckas av de årliga avgifter som myndigheterna framöver skall betala till
arbetsgivarorganisationen. Därutöver bör organisationen mot avgift kunna

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

lämna särskilt stöd i den mån detta efterfrågas av enskilda myndigheter. Prop. 1992/93:100

En sådan inriktning av stödet underlättar gränsdragningen mot andra Bilaga 8

stödmyndigheter. Också gränsdragningen mot den privata kon-
sultmarknaden underlättas. Det finns inga skäl att anta att denna marknad
spontant skall tillhandahålla stöd som är anpassat till det statliga
arbetsgivarorganets policy i olika frågor.

Statskontoret

I 1992 års budgetproposition klargjordes att Statskontoret skall vara en
stabsfunktion åt regeringen och att verksamhetens huvudinriktning skall
vara att ge regeringen stöd i genomförandet av de nya styrformerna. Den
förändrade inriktningen innebär att Statskontoret inte skall stödja enskilda
myndigheter på deras egna villkor.

Inom det informationsteknologiska området har emellertid regeringen
gett Statskontoret vissa samordnande och rådgivande uppgifter. Bakgrun-
den är att vissa koncemgemensamma krav behöver ställas på de statliga
myndigheternas användning av informationsteknologi.

Vad gäller säkerhets- och sekretessfrågor i anslutning till ADB-
användningen har Statskontoret således enligt sin instruktion vissa
rådgivnings- och samordningsuppgifter. Statskontoret har vidare fått i
uppdrag att medverka i den statliga inköpssamordningen genom att
utforma kravspecifikationer och tillhandahålla avrops- och ramavtal för
utrustning, programvaror och tjänster med stor spridning.

Statskontoret kommer således även fortsättningsvis bedriva arbete på
det informationsteknologiska området som kommer de statliga myn-
digheterna till godo. Dessa insatser är emellertid av generell karaktär
och baserade på de krav som statsförvaltningen som koncern ställer på
användningen av informationsteknologi. Några omfettande konsultinsatser
riktade till enskilda myndigheter ligger inte inom ramen för Statskon-
torets uppgifter. Sådana insatser bör myndigheterna tillgodose på den
privata marknaden.

Jag återkommer under anslaget E 5. Statskontoret beträffande
inriktning och finansiering av Statskontorets verksamhet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag

att regeringen föreslår riksdagen att godkänna riktlinjerna för
organisation och finansiering av administrativt stöd till myndigheter-
na.

3. Statsförvaltningens Europakompetens Pr°P- 1992/93:100

Bilaga 100
Behovet av kompetensutveckling inom statsförvaltningen och vid
domstolarna inför Europaintegrationen har utretts av en arbetsgrupp inom
regeringskansliet. Arbetsgruppen har i september 1992 överlämnat
rapporten Statsförvaltningens Europakompetens (Ds 1992:96). En
sammanfattning av utredningens förslag bör fogas som bilaga 8.2 till
denna proposition.

Som framgår av bilagan föreslår arbetsgruppen en rad åtgärder för att
stärka statsförvaltningens kompetens inför Europaintegrationen. Vikten
av en fungerande dialog mellan departementen och myndigheterna om
Europaintegrationens konsekvenser betonas särskilt av arbetsgruppen.
Särskilda inventerings- och utbildningsinsatser föreslås på olika områden.
För strategiska kompetensutvecklingsinsatser föreslår utredningen att en
begränsad samordnings- och stödfunktion inrättas.

Rapporten har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
fmns i bilaga 8.3. Remissvaren fmns tillgängliga i ärendet (dnr 4585/92).

Remissinstanserna delar genomgående utredningens bedömningar av
kompetensutvecklingsbehoven och ställer sig bakom de allmänna
principer som bör vara vägledande för arbetet med kompetensutveckling.

Regeringen har tidigare (prop. 1991/92:100 bilaga 4) anmält att
behovet av åtgärder i form av kompetensutveckling, utbildning och
information i anslutning till EES-avtalet och ett eventuellt EG-med-
lemskap kommer att öka. I det sammanhanget underströks också att
myndigheterna själva måste ta ansvaret för utvecklingen av sin kompetens
och att detta måste ske inom ramen för tillgängliga medel.

Jag delar utredningens allmänna syn på kompetensutvecklingsbehoven
i ljuset av Europaintegrationen och finner många av utredningens förslag
väl ägnade att förstärka myndigheternas förutsättningar att bedriva en
framgångsrik kompetensutveckling. Jag kan också konstatera att förslagen
i allt väsentligt kan genomföras inom ramen för myndigheternas eget
ansvar för sin kompetensutveckling eller genom en dialog mellan
departement och myndigheter. Jag vill särskilt betona vikten av att
myndigheterna tillsammans med respektive fackdepartement gör en
kartläggning av Europaintegrationens konsekvenser för verksamheten och
kompetensbehoven.

Åtgärder planeras eller genomförs redan beträffande vissa av utred-
ningens förslag. Det gäller bl.a. förslaget att Finansdepartementet skulle
anordna särskilda seminarier för verksledningar om Europaintegrationen
och dess konsekvenser för statsförvaltningen. Andra frågor behöver
ytterligare beredas inom regeringskansliet.

När det gäller behoven av särskilda samordnings- och stödinsatser vill
jag anföra följande.

Utredningen föreslår att en begränsad samordnings- och stödfunktion
för statsförvaltningen inrättas med uppgift att på ett strategiskt sätt verka
för en uppbyggnad av kompetensutvecklingen. Utredningen föreslår
vidare att Statens arbetsgivarverk (SAV) får i uppdrag att utgöra denna
samordnings- och stödfunktion och att bedriva arbetet i nära samarbete

med Statens fömyelsefond.

Flera av de remissinstanser som har yttrat sig om förslaget är
tveksamma till om SAV skall ges detta uppdrag, bl.a. mot bakgrund av
den nya roll som SAV väntas få. De förordar istället Statens förnyelse-
fond eller att en stödfunktion inrättas som knyts närmare regeringskans-
liet. Till dem som förordar Statens fömyelsefond hör TCO och SACO.
Några avstyrker att Statens fömyelsefond får denna uppgift på grund av
fondens partsammansatta ledningsform. Kommerskollegium avstyrker
utredningens förslag om en central funktion av detta slag.

Som jag nyss har understrukit och som också ett stort antal remis-
sinstanser har betonat, ligger ansvaret för kompetensutvecklingen på
myndigheterna. Myndigheterna skall också finansiera sina kompetensut-
vecklingsinsatser inom sina ekonomiska ramar. Myndigheternas behov av
kompetensutveckling varierar starkt beroende på verksamhetens
inriktning, omfattning och karaktär. Myndigheterna måste enligt min
mening själva klargöra vilken utbildning, såväl av allmän som speciali-
serad eller sakinriktad karaktär, som behöver genomföras. Mot denna
bakgrund anser jag inte att regeringen bör inrätta någon central samord-
nings- och stödfunktion vid någon bestämd myndighet. Regeringskansliets
ordinarie organisation bör normalt klara denna uppgift. Om det uppstår
särskilda behov av samordning eller stöd kan regeringen ge uppdrag till
den myndighet eller organisation som i den konkreta situationen bedöms
mest lämpad.

Om enskilda myndigheter eller grupper av myndigheter bedömer att
de har behov av att samordna sitt stöd när det gäller Europakompetensen
bör det ske på myndigheternas villkor. Myndigheterna bör själva kunna
välja vilken myndighet eller organisation som skall anlitas. I den mån en
statlig myndighet erbjuder ett sådant stöd vill jag understryka vad jag
tidigare i dag har anfört om organisation och finansiering av stödet till
myndigheterna. Stödet skall bl.a. vara efterfrågestyrt och täcka sina
kostnader. Jag vill dock i sammanhanget erinra om det arbete som
Statens fömyelsefond bedriver för att stödja och stimulera myndigheterna
i deras förändringsarbete bl.a. genom att förmedla kunskap om föränd-
ringsarbetet och genom att fördela ekonomiska bidrag till förändrings-
projekt.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag

att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört om statsförvaltningens Europakompetens.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 100

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

4. Uppföljning av organisations- och ProP- 1992/93:100

strukturförändringar inom statsförvaltningen Bllaga 8

I samband med riksdagens ställningstagande till det program för
omställning och minskning av den statliga administrationen som
presenterades i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150
del II, bet. 1991/92 FiU 37, rskr. 1991/91:390) uttalade finansutskottet
att riksdagen borde ges möjlighet till en kontinuerlig och samlad
uppföljning. En sådan uppföljning borde innehålla en närmare precisering
av de besparingseffekter som kommer att uppnås. Vidare borde de
verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvenserna analyseras.

I 1992 års kompletteringsproposition (1991/92:150 bil. 1:5, bet.
1991/92 FiU30, rskr. 1991/92:350) redovisades regeringskansliets
bedömningar av personalkonsekvenserna av de strukturförändringar som
pågår i statsförvaltningen inte bara till följd av det s.k. ad-
ministrationsprogrammet utan också till följd av andra riksdagsbeslut.
Däremot har ingen bedömning gjorts av andra effekter av struk-
turförändringarna. Det är särskilt viktigt att följa upp de ekonomiska
effekter som de av riksdag och regering fastlagda riktlinjerna för
förändringsarbetet har fått.

Ändrade verksamhetsformer och en klar åtskillnad mellan beställar- och
producentrollen eftersträvas. Inom förvaltningen genomförs ett stort antal
förändringar av myndighetsstrukturen på central och regional nivå i syfte
att öka effektiviteten. Resultaten av de organisationsförändringar m.m.
som har genomförts och som pågår bör följas upp bättre och mer
systematiskt än vad som för närvarande sker. Vidare bör det klarläggas
om de förändringar som har genomförts av statsförvaltningens organisa-
tion har fått de effekter som legat till grund för statsmakternas beslut.
Riksdagens och regeringens samlade överblick över statsförvaltningens
organisationsutveckling bör bli bättre än vad den för närvarande är.

Enligt min mening bör Statskontoret - som en stabsmyndighet åt
regeringen - ha en viktig roll i ett sådant uppföljnings- och analysarbete.
Jag föreslår därför att regeringen ger Statskontoret i uppdrag att ta fram
underlag som tillgodoser behovet av en sådan uppföjning. Statskontorets
uppföljning bör kunna ge regeringen underlag för att bättre kunna
bedöma effekterna av olika inslag i den förändring av organisations- och
verksamhetsformer som sker och därmed också för hur statsförvaltningen
bör förändras och effektiviseras.

Jag avser att i nästa års budgetproposition återkomma med en redogör-
else för uppföljningsarbetet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag

att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har
anfört om uppföljning av organisations- och strukturförändringar
inom statsförvaltningen.

5. Statliga myndigheters telekommunikationer

I det program för omställning och minskning av den statliga admini-
strationen som jag nyss behandlat anmäldes att regeringen skulle inrätta
en delegation med företrädare för statliga myndigheter för att genomföra
åtgärder som effektiviserar statliga myndigheters telekommunikationer.
I arbetet skulle också ingå att genomföra åtgärder för att förbättra statliga
myndigheters telefonservice åt allmänheten, vilket riksdagen uttalat sig
för (bet. 1988/89: FiU30, rskr. 1988/89:327, bet. 1991/92:KU30, rskr.
1991/92:273, bet. 1991/92:FiU17). Jag har tidigare i dag redovisat
frågan om statliga myndigheters telefonservice och användningen av s.k.
020-nummer. Regeringen skulle enligt omställningsprogrammet senare
återkomma till riksdagen med en redogörelse för de kostnadsminskningar
som kan göras genom en bättre samordning av telekommunikations-
tjänsterna. Jag får med anledning därav anföra följande.

En delegation för statliga myndigheters telekommunikationer
(STATTEL) tillsattes i april 1991 (dir. 1991:29). STA1'1 EL-delegationen
beräknar att statsförvaltningens tele- och datakommunikationskostnader
för närvarande uppgår till ca 1,5 miljarder kronor per år. Målet för
delegationens arbete är att minska kostnaderna med 25 % eller ca 400
miljoner kronor.

Som ett led i arbetet har delegationen påböljat upphandling av en
grundtjänst för datakommunikation. Syftet är att genom att utnyttja den
begynnande konkurrensen på området få till stånd avtal som gör det
förmånligare för myndigheter att köpa teletjänster än att bygga och driva
nät i egen regi.

Det är viktigt att statliga myndigheter noga värderar de fördelar som
en anslutning till gemensamt upphandlade teletjänster kan ge i form av
minskade kostnader och förbättrade kommunikationsmöjligheter myndig-
heterna emellan och mellan myndigheter och allmänheten. STATTEL-
delegationens upphandlingar befrämjar också en ökad konkurrens inom
teleområdet och därmed en effektivisering av samhällets telekommuni-
kationslösningar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om statliga myndigheters telekom-
munikationer.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

6. Statliga löneavtal 1991-1993

Ramavtal om löner 1991-1993

I ramavtalet om löner m.m. 1991-1993 för statstjänstemän m.fl. (RALS
1991-93) regleras löner m.m. under avtalsperioden den 1 januari 1991-
den 31 mars 1993. Jag vill i det följande - utöver vad jag sagt i prop.
1990/91:150 bil. 1:8 s. 1 ff - redogöra för vad avtalet om 1992 års löner
innebär.

Fr.o.m. den 1 april 1992 fördelas lokalt ett löneutrymme motsvarande
2,6 % av den genomsnittliga lönesumman, dock lägst 369 kr per månad.
Utöver detta tillkommer det icke nivåhöjande utrymmet (INU) på drygt
1 %. I avtalet har vidare avsatts 0,4 % av lönesumman, dock lägst 57 kr
för finansiering av Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den 1 juli 1992 (se avsnitt
F 8. Trygghetsåtgärder för statsanställda). Motsvarande utrymme (0,4 %
dock lägst 57 kr) avsattes till Statshälsan för tiden den 1 april-den 30 juni
1992.

Löneökningarna fr.o.m. den 1 april 1992 medför en nivåökning på
3,3 % och en kostnadsökning på 2,4 %, vartill kommer 0,5 % från år
1991. Till år 1993 överförs en kostnadsökning på 0,8 %.

Övriga avtal

Arbetsgivarinträdet beträffande sjukpenning enligt lagen om allmän
försäkring har upphört fr.o.m. den 1 juli 1992. Därefter skall ar-
betstagare i förmånsgrupp A ha sjuklön enligt de regler som nu gäller
vid undantag från arbetsgivarinträde. Detta innebär att arbetstagare
fr.o.m. den 15:e dagen i en sjukperiod själv skall lyfta sin sjukpenning
hos försäkringskassan.

De nu redovisade avtalen har godkänts av regeringen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag nu har anfört om de statliga löneavtalen för
1991-1993.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

7. Regelreformering, språkvård och
samhällsinformation

7.1 Tidigare beslut i regering och riksdag

Inom olika områden använder regeringen och riksdagen regleringar för
att uppnå övergripande samhälleliga mål som skydd för medboigamas
hälsa och säkerhet, skydd för miljön, finansiering av offentlig verksam-
het m.m. Reglerna medför kostnader och intäkter i olika delar av
samhället. Intäkterna utgörs i regel av uppfyllelsen av det eller de mål
som reglerna skall garantera. Kostnaderna uppstår dels genom att de som
reglerna riktar sig till måste agera på ett sätt som avviker från det som
företagsekonomiskt eller privatekonomiskt sett är mest lönsamt, dels i
myndigheternas tillsyn och enskildas uppgiftslämnande för tillsynsverk-
samheten.

Regelreformeringsarbetet syftar till att åstadkomma regelsystem som
tillgodoser de övergripande samhälleliga målen till en så låg samhälls-
ekonomisk kostnad som möjligt. Regelreformering omfattar därför såväl
avreglering som förändringar av befintliga regler och noggrann utvärde-
ring av förslag till nya regleringar.

I regeringsförklaringen den 6 oktober 1992 anges att en av regerin-
gens huvuduppgifter under mandatperioden är att bryta den ekonomiska
stagnationen och lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagande
och utveckling i Sverige. En stor del av regelreformeringsarbetet måste
ses i detta perspektiv. Regelreformeringen ingår därför som en del av
regeringens näringspolitiska strategi.

Med hänsyn till behovet av att effektivisera den svenska ekonomin
måste arbetet med att förbättra reglers kvalitet som under en längre tid
bedrivits bl.a. av regeringen och dess myndigheter och som också
riksdagen har ställt sig bakom (förs. 1991/92:19, bet. 1992/93:KU1,
rskr. 1992/93:6) - nu fortsätta och utvecklas. Arbetet bör dock enligt
min bedömning leda till regler som också i en vidare mening än vad
som nyss sagts håller en god kvalitet. De skall styra framtidens sam-
hälle i många olika avseenden. Av konstitutionsutskottets nyss nämnda
betänkande framgår att riksdagen delar denna bedömning.

I 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 bil. 1:1 s.

25-28, bet. 1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350) redogör regeringen för
arbetet med att avreglera och privatiséra. Som exempel på reform-
områden räknar regeringen upp näringspolitiken, statligt ägda bolag,
arbetsmarknaden, kommunikationssektorn, jord- och skogsbruket, de
finansiella marknaderna, bostadsbyggandet och flyktingmottagandet.

I propositionen med förslag till ny konkurrenslag (prop. 1992/93:56,
bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144) betonar regeringen att avregle-
ring, ökad konkurrens inom offentlig sektor, tydliga och fästa spelregler
för aktörerna på marknaden samt en effektiv konkurrenstillsyn är viktiga
inslag i en offensiv konkurrenspolitik.

I propositionen om kapital för nya företag, m.m. (prop. 1992/93:82,
bet. 1992/93:NU19, rskr. 1992/93:145) tar regeringen åter upp regel-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

reformeringsarbetet, nu i syfte att stärka konkurrensen i samhället och att
begränsa företagens skyldigheter att lämna uppgifter till myndigheter.

I regeringens skrivelse till riksdagen med redogörelse för behandlingen
av riksdagens skrivelser till regeringen (skr. 1992/93:15) lämnar rege-
ringen vissa uppgifter om antalet gällande lagar, förordningar och myn-
dighetsförfattningar, m.m. under senare år. Det sjunkande antalet får ses
som ett resultat bl.a. av regelreformeringsarbetet.

Mot bakgrund av vad jag nyss har sagt om betydelsen av att i en vidare
mening reformera regelsystemen och de resultat av reformarbetet som
kan utläsas av regeringens nämnda skrivelse vill jag här något redogöra
för min syn på arbetet med att reformera regler.

I anslutning till detta tar jag upp två sakområden som i flera väsentliga
avseenden har nära beröring med detta arbete, nämligen språkvården i
den offentliga sektorn och samhällsinformationen.

7.2 Reformområden

I 1992 års regeringsförklaring anförs att viktiga mål för den framtida
politiken bl.a. är att minska det strukturella underskottet i de offentliga
finanserna, säkerställa stabiliteten i det finansiella systemet och stärka
företagens konkurrenskraft.

Det strukturella underskottet i de offentliga finanserna kräver grund-
läggande genomgångar av olika offentliga insatsers syfte och utform-
ning. Som exempel på regelområden som det är angeläget att reforme-
ra nämns skatteområdet, kapital- och investeringsområdet, konkur-
rensområdet, reglerna på arbetsmarknaden, förvärvslagstiftningen,
avreglering och privatisering av offentlig verksamhet, avreglering i
infrastrukturen, m.fl.

Sådana genomgångar kommer, enligt min bedömning, ofrånkomligen
att leda till genomgripande ändringar i regelsystemen. De måste ut-
formas så att de styr verksamheterna mot förändrade mål.

Också sådana regler som styr den kommunala och landstingskom-
munala verksamheten måste fortsätta att reformeras.

Betydande omställningar krävs för att anpassa det svenska samhället
till nya ekonomiska förutsättningar och till utvecklingen i vår omvärld,
i första hand EG. Kraven på regler som styrmedel och på reglers kvalitet
i övrigt kommer att öka.

De särskilda krav på regelreformer som hänger samman med Europa-
integrationen syftar till att EG:s regler allmänt skall kunna tillämpas i
ett samhälle präglat av fri företagsamhet och fri konkurrens.

Beslut om regler fattas på många olika nivåer. Lagar kompletteras
sålunda ofta med förordningar och myndigheter beslutar egna författnin-
gar i den omfattning som regeringen delegerat sin regelgivningsrätt. För
att regelgivningen skall ske med urskillning och återhållsamhet anser jag
att det är viktigt att regeringens delegeringsbeslut är väl avgränsade och
preciserade. Detta gäller särskilt regler om uppgiftslämnande för tillsyn
och kontroll som direkt leder till kostnader för uppgiftslämnaren. Här
kommer därför regeringen framöver att ägna ökad uppmärksamhet åt

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

frågor om delegering. Myndigheterna bör dessutom oftare än nu redo-
visa sina informationsbehov och konsekvensanalyser.

En fråga som ofta kräver sin lösning regelvägen och som blir aktuell
inom många reformområden är förekomsten av monopol eller monopol-
liknande situationer. Som jag ser det är monopol kostnadsdrivande och
dessutom oförenliga med den europeiska integrationen. Jag förutsätter
därför att särskilda ansträngningar görs av alla som har ansvar för regler
som skapar eller upprätthåller monopol, att ompröva och reformera dessa
regler, så att de skadliga verkningarna elimineras.

Ett exempel på sådana ansträngningar är det arbete som bedrivs i syfte
att reformera regler som är grunden för en del av de offentliga monopol
som kännetecknar både statlig och kommunal verksamhet. Sådana regler
är i många fäll oförenliga med EG:s regler. Men också monopol utanför
den offentliga sektorn får räkna med avregleringar för att vi skall kunna
tillmötesgå kraven på skärpt konkurrens.

Europaintegrationen kommer också att leda till att man i Sverige i
större utsträckning kommer att använda standarder i stället för regler,
exempelvis i frågor om kvalitets- eller säkerhetsnormer.

7.3 En god regelkvalitet

Regelreformeringsarbetet kännetecknas både av en strävan efter ändrade
styreffekter av reglerna och av en strävan att sanera i regelbestånden för
att minska dem och få bort föråldrade eller onödiga regler.

De ansträngningar som under åren har gjorts för att få färre, ända-
målsenligare, enklare, tydligare och begripligare regler har sammanfatt-
ningsvis drivits som ett program för en god regelkvalitet (se prop.
1990/91:100 bil. 2 s. 50).

Programmets åtgärder är att regelgivaren skall

tillämpa en s.k. checklista för att pröva alternativ till regelstyr-
ning,(se Statsrådsberedningens PM 1990:2 Att styra genom regler?
Checklista för regelgivare),

göra konsekvensutredningar för att bedöma ekonomiska konse-
kvenser av olika styraltemativ,

i budgetarbetet följa upp sina regler för att få till stånd en löpande
bevakning av effekterna av regelsystemen,
registrera sina regler för att hålla ordning på dem,

följa handböcker och annan vägledning för att förenkla och förtyd-
liga reglerna.

Dessa åtgärder stämmer väl överens med min bedömning av vilka
insatser som i första hand bör prövas för att höja kvaliteten när regel-
system ses över. Jag vill dock framhålla att checklistan är särskilt viktig
när det gäller styreffekterna mot bakgrund av de allmänna strävandena
att avmonopolisera och liberalisera det svenska samhället.

Riksdagen har i sitt nyss anförda beslut särskilt tagit upp frågan om en
bättre ordning och reda i regelsystemen (förs. 1991/92:19, bet.
1992/93: KU 1, rskr. 1992/93:6). Enligt riksdagen fmns det brister, främst

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

på det kommunala området, som måste rättas till. Riksdagen har därvid
begärt att regeringen närmare skall överväga frågan om en skyldighet för
kommuner och landsting att publicera sina författningar. Frågan bereds
för närvarande av en arbetsgrupp inom regeringskansliet. Ett förslag
beräknas kunna redovisas under våren 1993.

Vad gäller det arbete med att utveckla den databaserade regelregistre-
ring som samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI)
bedriver, delar jag riksdagens uppfattning att ett databaserat infor-
mationssystem är basen för den kontinuerliga grundservice som staten
skall lämna. Utbyggnaden av denna service bör dock ske i en sådan takt
att den finner avnämare och kan finansieras.

Handböcker, utbildning och annan vägledning är enligt min bedöm-
ning nödvändiga i regelreformeringsarbetet. Reviderade utgåvor av
Kommittéhandboken (Ds 1992:89) och handboken Myndigheternas
föreskrifter (Ds 1992:112) finns nu tillgänglig. Det är angeläget att se
till att den sistnämnda handboken sprids inom hela den offentliga
förvaltningen. Jag vill också understryka värdet av språkvårdsinsatser
och informativa insatser. Ett klart och begripligt språk bör alltid vara
stommen i enklare och ändamålsenligare regler.

Jag återkommer strax till min syn på språkvårds- och infor-
mationsfrågorna.

7.4 Metoder i regelreformeringsarbetet

Erfarenheter av olika metoder för att nå ändrade styreffekter finns i dag
att hämta framförallt från privatiseringsarbete i Storbritannien och i USA.
Sammanfattningsvis kan om dessa metoder sägas att de avser att komma
till rätta med i olika avseenden diskriminerande regler och regler som
skapar monopol.

I Sverige har stupsto cksmetoden och solnedgångsmetoden med fram-
gång använts för att sanera och begränsa regelbeståndet.

Stupstocksmetoden innebär att regeringen upphäver myndighetsregler
om de inte finns förtecknade vid en viss tidpunkt i en myndighets
regel förteckning (se övergångsbestämmelserna till SFS 1984:212).

Solnedgångsmetoden innebär att regeringen upphäver myndighetsregler
vid en viss framtida tidpunkt. Under tiden till dess reglerna upphör att
gälla kan myndigheten besluta nya regler, om den finner att regler
fortfarande behövs.

Enligt min bedömning är det två bra metoder för att komma till rätta
med föråldrade och onödiga regler. De är enkla att använda och lägger
bevisbördan huruvida en regel behövs eller inte på myndigheten.

På det kommunala området bör bl.a. stupstocksmetoden kunna över-
vägas i arbetet med de kommunala författningssamlingarna.

7.5 Regelreformering internationellt

Regelreformeringsfrågoma har under senare år fått en ökande betydelse
i industriländerna. Det beror framför allt på en växande insikt om de
ekonomiska effekter som regleringar av olika slag kan ha.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Regelreformeringsfrågor behandlas av OECD. Inom dess permanenta
utskott för offentlig styrning (Public Management Committee, PUMA)
pågår bl.a. aktiviteter med syfte att få en bättre regelkvalitet.

Enligt vad jag har inhämtat kommer PUMA inom kort att ge ut en
sammanställning över regelreformeringsarbetet och arbetets organisation
och syften i medlemsländerna. Sverige har varit drivande i detta arbete.

Också internt inom EG drivs krav på regelreformering. Både EG-
kommissionen och EG:s råd har beslutat att förenkla utformningen av
EG:s rättsakter. Avsikten är att göra EG:s regler enklare och klarare för
att öka öppenheten och göra regelsystemen inom EG mera tillgängliga.
Det framgår av Maastrichtöverenskommelsen.

I en rapport som nyligen lämnats till kommissionen - den s.k. Suther-
landrapporten The intemal market after 1992, Meeting the Challenge
från den 28 oktober 1992 - understryks ytterligare betydelsen av att skapa
öppenhet i regelverken inom EG, alltså även nationella sådana, och att
hålla ordning i dem.

Inom de nordiska länderna har olika projekt bedrivits, bl.a. i Danmark
kring frågor om reglering och styrning och i Noige har en särskild
kommitté gjort en genomgång av lagstiftningen för att få en bättre
regelstruktur.

Enligt min bedömning är det angeläget att för svensk del ha tillgång
till så breda erfarenheter som möjligt. De erfarenheter av regelreforme-
ring som finns utanför Sveriges gränser bör tas till vara och utnyttjas
också här hemma.

Bidrag till ett sådant arbete bör kunna hämtas bl.a. från PUMA:s
sammanställning över regelreformeringsarbetet i olika länder.

7.6 Språkvård

Både i 7 § förvaltningslagen (1986:223) och i 7 § verksförordningen
(1987:1100) ställs krav på ett bra och begripligt språk i myndigheternas
verksamhet. Enligt förvaltningslagen skall myndigheten sålunda sträva
efter att uttiycka sig lättbegripligt. Enligt verksförordningen är det
myndighetens chef som ansvarar för att språket är klart och begripligt i
skrivelser och beslut.

Som jag ser det måste ett bra och begripligt språk ses som ett medel
att nå de resultat som krävs i myndighetens verksamhet. De verksam-
hetsansvariga måste betrakta språkvårdsarbete som ett av flera medel
som står till ledningens förfogande för att verksamhetens resultat skall
bli så bra som möjligt. Kompetens att bedriva språkvårdsarbete måste
finnas hos myndigheterna.

Enligt vad jag har inhämtat kommer resultaten av ett språkvårdsprojekt
att presenteras i en departementspromemoria i böljan av år 1993.
Projektet har bland annat lett till effektivare texter hos polismyndigheter
och hos kronofogdemyndigheter. Genom rapporten kan erfarenheterna
från projektet spridas, vilket säkerligen ökar medvetenheten om de
effektivitetsvinster och andra bidrag till verksamhetsresultatet som finns
att hämta i ett aktivt språkvårdsarbete.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

På marknaden finns det en god tillgång på språkvårdande expertis. Prop. 1992/93:100
Bland annat finns sedan år 1980 särskilda, universitetsutbildade språk- Bilaga 8
konsulter.

Det nyss nämnda språkvårdsprojektet liksom det mångåriga språk-
vårdsarbete som bedrivits i regeringskansliet visar att det är av stor vikt
att språkarbetet bedrivs fortlöpande och systematiskt och med god
kännedom om myndighetens verksamhet. Det fmns därför ett behov av
att samordna språkvårdsarbetet på myndigheterna så att erfarenheter från
olika håll kan utnyttjas.

Inte minst viktigt är att arbetet i regeringskansliet med att göra t.ex.
nya lagar så överskådliga och lättlästa som möjligt förmedlas till myn-
digheterna inför deras regelarbete. De speciella krav, konstitutionella
och formella, som ställs på författningar gör att det behövs utbildning
inte bara för regelskrivare utan också för språkkonsulter som anlitas i
regelarbetet. Språkexpertema i Justitiedepartementet är en viktig resurs
i sådan utbildning.

Jag anser alltså att det behövs en samordning av den offentliga språk-
vården. Enligt min bedömning kan Svenska språknämnden vara ett lämp-
ligt organ för uppgiften att särskilt uppmärksamma behovet av att
förbättra de offentliga texterna och att utveckla och så långt det är
möjligt samordna språkvårdsinsatser på myndigheterna.

Svenska språknämnden är ett förhållandevis litet, icke-statligt organ
med begränsade resurser. Dess uppgift är att följa svenska språkets
utveckling i tal och skrift och att bedriva språkvård. Det innebär att
nämnden verkar för ett ändamålsenligt språkbruk på i stort sett alla
områden i vårt samhälle.

För att särskilt kunna ta sig an den uppgift jag nyss beskrivit kommer
nämnden att behöva stöd.

Enligt min uppfattning bör ett sådant stöd i första hand ges nämnden i
form av en arbetsgrupp med företrädare för departement, myndigheter
och offentliga språkvårdare. Gruppen bör hjälpa nämnden att marknads-
föra, utveckla och samordna språkvårdande insatser på det offentligas
verksamhetsfält. En förutsättning för verksamheten är också att myn-
digheterna betalar för de konsulttjänster som språknämnden förmedlar
med de medel som de förfogar över för att nå sina verksamhetsmål. Ett
liknande system finns i Finland, där Finska språkbyrån genom sin
"avdelning för avgiftsbelagda tjänster" granskar texter åt myndigheter,
håller kurser där eller deltar i olika projekt.

Jag räknar med att återkomma till regeringen med förslag om att det
skall träffas ett avtal med nämnden om dess roll i språkvårdsarbetet inom
statsförvaltningen.

Jag har i frågan om Svenska språknämnden samrått med chefen för
Kulturdepartementet.

7.7 Samhällsinformation

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Enligt min bedömning kommer det program för arbetet med att höja
regelkvaliteten som jag nyss har redogjort för att på sikt väsentligt
underlätta förståelsen och förbilliga tillämpningen av regleringarna. Men
hur mycket man än satsar på att höja kvaliteten och hur bra man än
lyckas med detta kommer det alltid att behövas information kring
regelsystemen. Sådana behov kan vara generella eller gälla enskilda
frågor eller grupper av medborgare. Ett grundläggande krav måste vara
att samhällsinformationen är korrekt, lättillgänglig, lättförståelig och
aktuell.

Jag delar således riksdagen uppfattning om betydelsen av en god och
allsidig samhällsinformation (se bet. 1991/92:KU17).

Jag vill emellertid framhålla att informationen enligt min bedömning
sker bäst som en del av den verksamhet som den skall informera om.
Informationen bör sålunda av de verksamhetsansvariga ses som ett av
flera medel att nå ett så bra resultat i verksamheten som möjligt. De
resurser som en verksamhet förfogar över skall användas till infor-
mationsinsatser om de kan förbättra verksamhetsresultatet. Och i verk-
samhetsresultatet skall självfallet vägas in att man når sådana grupper
eller andra i samhället som har rätt till myndighetens service eller är i
behov av den. Det följer av 7 § verksförordningen (1987:1100) där det
bl.a. sägs att myndighetens chef skall se till att allmänhetens,
organisationers, företags och offentliga myndigheters kontakter med
myndigheten underlättas genom en god service och tillgänglighet, genom
information och genom ett klart och begripligt språk.

Av vad jag nu sagt följer att behov av att utvärdera hur informationen
om reglerna når fram till medboigarna ständigt måste uppmärksammas.

Det kan hos de verksamhetsansvariga uppstå behov av stöd utifrån för
att informationen skall bli så bra som möjligt.

Riksdagen tar i sitt nyssnämnda betänkande upp publikationen Sam-
hällsguiden. Den är en publikation som beskriver våra viktigaste lagar
och andra regleringar, anpassade efter allmänhetens behov av en sam-
manhållen, lättillgänglig samhällsinformation. Att riksdag och regering
har ett gemensamt ansvar för guiden utgår riksdagen från. Jag har inte
någon annan uppfattning än riksdagen och är angelägen om att den
intagning av Samhällsguidens text i riksdagens datasystem, Rixlex, som
regeringen nu har ombesörjt, kan leda till att texten löpande kan hållas
aktuell och att Samhällsguiden ges ut i reviderade upplagor så ofta som
möjligt. Regeringens ansvar bör dock begränsas till dess verksam-
hetsområde.

Vad gäller finansieringen av det fortsatta arbetet med Samhällsguiden
anser jag att den bäst sker på marknadsmässiga grunder. Det finns enligt
min bedömning en så pass kraftig efterfrågan på i första hand själva
publikationen att en både frekventare och mer kvalitativ utgivning kan
säkerställas. Men också vad gäller den datorbaserade informationen finns
enligt vad jag har inhämtat ekonomiska förutsättningar på marknaden för

att kraftigt öka och förbättra den informationskällan.

Efter bemyndigande av regeringen har avtal träffats med Riksdagens
förvaltningskontor resp. CE Fritzes AB om det fortsatta arbetet med och
utgivningen av Samhällsguiden, m.m.

Av avtalen följer också att parterna är överens om att behandla frågor
om Samhällsguiden i den redaktionskommitté som skall lämna råd m.m.
till CE Fritzes AB i fråga om en annan publikation på området, nämli-
gen Sveriges statskalender.

Jag anser mig med dessa åtgärder ha säkerställt att Samhällsguiden kan
fortsätta att komma ut och att goda förutsättningar har skapats för att en
god kvalitet kan känneteckna samhällsinformationen.

7.8 Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag nu har anfört om Regelreformering, språk-
vård och samhällsinformation.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

A. Finansdepartementet m.m.

A 1. Finansdepartementet

1991/92 Utgift 111 120 496

1992/93 Anslag 121 037 000

1993/94 Förslag 125 914 000

Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 125 914 000 kr vilket
innebär en besparing med 5 808 tkr avseende den reguljära verksamheten
i departementet.

Jag har tidigare idag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning
av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas.
Finansdepartementet kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa
denna modell. Finansdepartementet kommer därför att tilldelas ett
räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget
A 1. förs till detta konto.

Som en följd av departementets utökade verksamhetsområde har jag
beräknat medel för vissa förstärkningar till den politiska ledningen.

För det fortsatta arbetet med statsbidragssystem till kommunerna har
jag beräknat medelsbehovet till 2000 tkr.

Utöver detta har jag beräknat medel för kapitalkostnader för lån i
Riksgäldskontoret. Låneramen beräknas till 1 500 tkr.

Genom omfördelning av medel inom regeringskansliet tillförs dep-
artementet 341 tkr för vissa telefonkostnader.

Anslaget för Finansdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av
anslagen. Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjerna för dessa
förändringar (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2).
Det belopp som kommer att ställas till Finansdepartementets disposition
kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan
därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Finansdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 125 914 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

A 2. Ekonomiska råd

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

3 867 689

4 302 000

Från anslaget bestrids kostnaderna för ekonomiska råd. De ekonomiska
råden är stationerade i Bryssel, Paris och Washington.

Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1992/93 till 4 302 000 kr.

Anslaget för ekonomiska råd har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget. Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjerna
för denna förändring (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt
2.2). Det belopp som kommer att ställas till Ekonomiska råds disposition
kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan
därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ekonomiska råd för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 4 302 000 kr.

A 3. Utredningar m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

39 073 933 Reservation 12 071 984

29 500 000

40 000 000

Från anslaget bestrids kostnaderna för kommittéer och arbetsgrupper, de
ekonomiska långtidsutredningarna samt för vissa konsulter bl.a. inom
finansmarknadsområdet.

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksam-
heten bör anslaget uppgå till 40 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 40 000 000 kr.

A 4. Utvecklingsarbete Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

1992/93 Anslag 40 000 000

1993/94 Förslag 38 000 000

Från anslaget bestrids kostnader för riktade insatser i det fortsatta
arbetet med utveckling av de förändrade styrformerna i statsförvaltningen
samt utvecklingsarbetet rörande styrning av de finansiella förutsättning-
arna för statsförvaltningen (prop. 1991/92:100, bil. 8, s. 21-22).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utvecklingsarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett reser-
vationsanslag på 38 000 000 kr.

A 5. Uppdrag till Statskontoret

1993/94 Nytt anslag (ramanslag) 55 000 000

Jag kommer senare under anslaget E 5. Statskontoret: Uppdragsverk-
samhet att föreslå ett nytt finansieringssystem för Statskontoret, som
innebär att Statskontoret ombildas till en uppdragsmyndighet och att
uppdrag åt regeringen skall avgiftsfinansieras.

Ett nytt ramanslag bör anvisas för finansisering av stabsuppgifter och
uppdrag som regeringen ger Statskontoret. Jag har för budgetåret
1993/94 beräknat detta anslag till 55 miljoner kronor, varav 20 miljoner
kronor bör disponeras av Statskontoret för stabsuppgifter och 35 miljoner
kronor bör användas för att finansiera särskilda uppdrag till Statskon-
toret. Jag återkommer under anslaget E 5. med ytterligare preciseringar
beträffande användningen av anslaget.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som
måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringsformen för Statshälsan, öveigången till lån i
Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjerna för dessa förändringar
(bilaga 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp
som kommer att ställas till Statskontorets disposition kommer slutligt att
fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det
nu budgeterade beloppet.

Den modell för räntebeläggning av statliga medelsflöden som jag
tidigare redovisat skall tillämpas på detta anslag. Statskontoret kommer
därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och
medlen under anslaget förs till detta konto.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Uppdrag till Statskontoret för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 55 000 000 kr.

B. Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet ProP- 1992/93:100
Bilaga 8
Riksskatteverket (RSV) svarar för den centrala ledningen av skatteför-
valtningen och exekutionsväsendet. RSV har också uppgifter som central
förvaltningsmyndighet för frågor om allmänna val.

Skatteförvaltningen

Inom skatteförvaltningen finns på regional nivå 24 skattemyndigheter
med sammanlagt 131 lokala skattekontor.

Det övergripande målet för skatteförvaltningens verksamhet är att skatt
skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och
ordning som åsyftas med gällande skattelagstiftning.

RSV har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat skatteför-
valtningens verksamhet inom områdena beskattning och folkbokföring.
Vad gäller beskattning har redovisning lämnats för följande delområden:
s.k. grundhantering, skrivbordskontroll, revision, processverksamhet och
fastighetstaxering. Med grundhantering avses bl.a. sortering, maskinell
granskning och registrering av uppgifter, löpande service, handläggning
av jämkningsansökningar etc., samt hantering av likvidströmmar.

Verksamheten på beskattningsområdet följer en kalenderårscykel. Den
resultatredovisning som RSV lämnat omfattar perioden 1987-1991. Det
totala antalet skattskyldiga har under perioden ökat måttligt. Det har
däremot skett en kraftig ökning av främst antalet juridiska personer.
Perioden har vidare präglats av ett omfattande arbete med att genomföra
såväl materiella reformer som förfärande- och oiganisationsförändringar.
Särskilt i slutet av perioden har genomförandeaktiviteter av detta slag
krävt inte obetydliga resurser.

Under perioden har vidare arbete pågått med att utveckla uppfölj-
ningssystem för verksamheten. RSV har deltagit i den försöksverksamhet
som under några år bedrevs med årliga resultatredovisningar.

I grundhanteringen har kostnaden per prestation kunnat sänkas under
perioden, bl.a. tack vare ett förbättrat ADB-stöd. Totalt sett gör RSV
bedömningen att produktiviteten i skatteförvaltningen trots detta varit i
stort sett oförändrad mellan 1987 och 1991. Att den totala produktiviteten
inte förbättrats nämnvärt förklaras av de begränsningar i kontrollverksam-
het och s.k. offensiv processföring som myndigheterna tvingats till på
grund av det omfattande förändringsarbetet i slutet av perioden.

Under perioden har i det nya systemet med uppdelad fastighetstaxering
genomförts allmän fastighetstaxering 1988 i fråga om hyres- och industri-
fastigheter och 1990 i fråga om småhus. Systemet har inneburit en jäm-
nare belastning och höjd kompetens inom skatteförvaltningen.

RSV föreslår inför perioden 1993/94-1995/96 inte någon förändring
vad gäller det övergripande målet för skatteförvaltningen. Som verksam-
hetsmål föreslår RSV att grundhanteringen även fortsättningsvis skall
rationaliseras för att ge utrymme för ökade satsningar på riktad service
och kontroll. Åtgärder bör i detta syfte bl.a. vidtas för att främja
lämnande av uppgifter på ADB-medium. All kontrollverksamhet skall

inriktas på väsentligheter och på efterlevnaden av nya materiella regler. Prop. 1992/93:100
Omfattningen av den planmässiga revisionsverksamheten vad gäller Bilaga 8
företag skall upprätthållas. Den riktade servicen och informations-
verksamheten skall inriktas på information om materiella regler och
förfäranderegler.

Exekutionsväsendet

Inom exekutionsväsendet finns under RSV 24 kronofogdemyndigheter.
Inom dessa bedrivs det operativa arbetet på kronokontor med verksamhet
på sammanlagt 113 orter.

Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter är
att på uppdrag av borgenärer och andra sökande reglera rättsanspråk som
inte kan regleras på frivillig väg. Ansökningar om verkställighet skall
handläggas skyndsamt och med hög kvalitet. Kronofogdemyndigheterna
skall även i övrigt verka för att betalningsförpliktelser som kan bli före-
mål för verkställighet fullgörs i rätt tid och ordning.

Även på exekutionsväsendets område har arbete under perioden pågått
med att utveckla uppföljningssystem. RSV:s medverkan i försöksverk-
samheten med årliga resultatredovisningar har också gällt kronofog-
demyndigheterna.

RSV har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheten
inom områdena indrivning och övriga ärenden.

Under perioden 1987-1991 har antalet inkomna ärenden ökat kraftigt
inom kronofogdemyndigheternas alla verksamhetsområden. Det gäller
särskilt den senare delen av perioden. Även antalet avslutade mål har
ökat. RSV anser emellertid att uppgifterna om hanterade volymer inte är
av den arten att de kan läggas till grund för en beräkning av den totala
prestationsvolymen. Enligt verket kan man dock konstatera att krono-
fogdemyndigheterna lyckats hantera allt större ärendevolymer inom
ramen för i stort sett oförändrade resurser. Endast under det sista året i
perioden har antalet oavslutade ärenden ökat. Man har inte uppnått
verksamhetsmålet att minska antalet gäldenärer eller de totala skuld-
beloppen. Detta beror emellertid på en rad förhållanden, varav många
ligger utanför kronofogdemyndigheternas kontroll.

RSV föreslår för den kommande perioden inte någon förändring i sak
vad gäller övergripande mål för exekutionsväsendet. Som verksamhetsmål
föreslås att föreläggande i mål om betalningsföreläggande och hand-
räckning skall utfärdas inom fem arbetsdagar, att gäldenärens betal-
ningsförmåga i enskilda utsökningsmål skall vara utredd inom tre måna-
der, att första försäljningsförsök i fråga om fastigheter om möjligt skall
genomföras inom fyra månader, och normalt inte senare än efter sex
månader, att arbetet med konkurstillsyn skall inriktas på en regelbunden
och planmässig tillsyn med koncentration på väsentlighet och risk samt
att kronofogdemyndigheterna i den förebyggande verksamheten skall nå
huvuddelen av eleverna i gymnasieskolans avgångsklasser med den
information som RSV bestämmer.

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

Föredragandens överväganden

Sammanfattn ing

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Övergripande mål

För den kommande treårsperioden skall följande övergripande mål
gälla för den verksamhet som RSV ansvarar för.

Skatteförvaltningen

Det övergripande målet för skatteförvaltningens verksamhet skall
vara att skatt skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och
i den tid och ordning som åsyftas med gällande skattelagstiftning.

Exekutionsväsendet

Kronofogdemyndigheternas uppgift som verkställande myndigheter
skall vara att på uppdrag av borgenärer och andra sökande reglera
rättsanspråk som inte kan regleras på frivillig väg. Ansökningar om
verkställighet skall handläggas skyndsamt och med hög kvalitet.
Kronofogdemyndigheterna skall genom information och liknande
förebyggande åtgärder verka för att betalningsförpliktelser och andra
förpliktelser som kan bli föremål för verkställighet fullgörs frivilligt
i rätt tid och ordning.

Resurser

Riksskatteverket

Ramanslag 1993/94: 351 miljoner kronor

Planeringsram:

1993/94 1994/95 1995/96

351 000 000 kr 337 000 000 kr 325 000 000 kr

Skattemyndigheterna

Ramanslag 1993/94: 4 237 miljoner kronor

Planeringsram:

1993/94 1994/95 1995/96

4 237 311000 kr 4 162 000 000 kr 4 087 000 000 kr

Kronofogdemyndigheterna

Ramanslag 1993/94: 1 117 miljoner kronor

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Planeringsram:

Mot bakgrund av den osäkerhet som råder om den framtida
tillströmningen av mål och ärenden finns det inte förutsättningar för
att fastställa någon flerårig planeringsram i fråga om kronofog-
demyndigheterna.

Resultatbedömning

Skatteförvaltningen

Som framgår av den resultatanalys som RSV redovisat har arbetsmäng-
den, uttryckt i termer av antal skattskyldiga, antal lämnade och granskade
deklarationer eller på liknande sätt, ökat måttligt under de senaste åren.
Samtidigt har antalet skattskyldiga juridiska personer och andra skattskyl-
diga med mera komplicerade ekonomiska förhållanden ökat markant. Ett
skäl till detta är den finansiella sektorns tillväxt under 1980-talet.

Under perioden har ytterligare resurser ställts till skatteförvaltningens
disposition för nya arbetsuppgifter avseende folkbokföringen och förvalt-
ningens nya roll i taxeringsförfarandet. Tillfälliga resurstillskott har också
getts för genomförandet av större reformer, bland vilka främst bör
nämnas folkbokföringsreformen och 1989-1990 års skattereform.

Det intensiva förändringsarbetet under de senaste åren har förutom
tillfälliga resurstillskott krävt betydande omprioriteringar vad gäller
befintliga resurser. Som ett resultat av detta har beslutade reformer
kunnat genomföras på ett tillfredsställande sätt. Samtidigt har den löpande
verksamheten på det hela taget kunnat bedrivas utan några allvarliga
störningar. Det har emellertid inte kunnat undvikas att intensiteten i
viktiga delar av kontrollverksamheten och den offensiva processverk-
samheten gått ned under den mest reformtäta perioden.

Den 1 juli 1991 övertog skatteförvaltningen folkbokföringsverksam-
heten från svenska kyrkan. I samband med omorganisationen togs ett
datorsystem för registerföringen i bruk. Samtidigt trädde en ny folkbok-
föringslag i kraft som innebar vissa materiella förändringar. På grund av
balanser som fanns vid övertagandet och andra initialsvårigheter blev
handläggningstidema till en böljan långa. De förkortades dock betydligt
under fjärde kvartalet 1991.

Exekutionsväsendet

Den period som redovisas i RSV:s resultatanalys präglas av en kraftig
ökning av antalet mål och ärenden inom samtliga kronofogdemyndig-
heternas verksamhetsområden. På vissa delområden har volymökning-

ama de senaste åren varit drastiska. Jag tänker då främst på antalet
inträffade konkurser och antalet löneborgenärer i ärenden om statlig
lönegaranti vid konkurs, men också på antalet ärenden om exekutiv för-
säljning av fast egendom m.m. Denna utveckling har vid ett par tillfallen
föranlett viss förstärkning av kronofogdemyndigheternas medelsresurser.

I likhet med RSV gör jag bedömningen att myndigheterna i det stora
hela har lyckats väl med att hantera den växande ärendemängden. Vissa
uppsatta verksamhetsmål, som t.ex. att minska antalet gäldenärer, har
inte gått att uppnå. Handläggningstidema har särskilt inom vissa områden
blivit oroväckande långa. Som RSV framhåller beror dessa svårigheter
på en rad omständigheter utanför kronofogdemyndigheternas kontroll.
Jag anser det mot den här bakgrunden inte vara möjligt att ange i vilken
utsträckning det övergripande målet för verksamheten har nåtts under
perioden. Min bedömning är dock att arbetet haft rätt inriktning och att
de prioriteringar som gjorts har varit riktiga.

Den 1 januari 1992 övertog kronofogdemyndigheterna från tingsrätterna
arbetet med att handlägga mål om betalningsföreläggande och handräck-
ning. Samtidigt trädde nya bestämmelser om förfarandet m.m. i sådana
mål i kraft och ett ADB-system för handläggningen togs i bruk. Till de
initialsvårigheter som normalt uppkommer vid en omläggning av detta
slag har kommit en kraftigt ökad målmängd. Den nya organisationen
hade ursprungligen dimensionerats för ca 560 000 mål per år. De senaste
prognoserna tyder på att antalet mål 1992 blir ca 825 000. Svårigheterna
i samband med omläggningen har lett till att det på kort tid uppstått
betydande målbalanser hos myndigheterna. Enligt vad jag har erfarit har
dock läget förbättrats under senare hälften av 1992, och det bör finnas
utsikter att inom en nära framtid komma ned till mera normala hand-
läggningstider.

Fördjupad prövning

Skatteförvaltningen

I likhet med RSV anser jag att man inom skatteförvaltningen under den
kommande treårsperioden bör bedriva ett långsiktigt förändringsarbete
som syftar till att minska resursåtgången för grundhantering och på så
sätt frigöra ytterligare resurser för främst kontroll och riktad service. En
effektiv kontrollverksamhet är inte bara nödvändig för att i ett längre
perspektiv upprätthålla tilltron till och respekten för skattesystemet. Den
har också mera omedelbar statsfinansiell betydelse. Som exempel på
detta kan nämnas att de beräknade höjningarna av debiterade skatter och
avgifter på grund av s.k. utökad kontroll (dvs. annat än grundkontroll)
1991 sammanlagt uppgick till ca 6,1 mrd kr vad gäller skrivbordskontroll
och ca 8,4 mrd kr vad gäller revision.

När det gäller kontrollverksamheten anser jag det således angeläget att
den av RSV redovisade utbyggnaden kommer till stånd. I verkets
anslagsframställning anges att detta - av kompetensskäl - kommer att
kräva viss nyrekrytering av personal. För egen del vill jag understryka
nödvändigheten av att kompetensen hos personal, som utför sådana för

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

de skattskyldiga särskilt känsliga arbetsuppgifter som skatterevisioner, Prop. 1992/93:100
hålls på en hög nivå. Bilaga 8

Jag anser vidare att det nu finns skäl att intensifiera arbetet med
förberedelser för de omställningar, främst på mervärdeskattens område,
som följer med ett svenskt inträde i EG.

Liksom RSV gör jag emellertid bedömningen att förändringsarbetet på
sikt också ger utrymme för inte obetydliga besparingar. Jag vill i det
sammanhanget understryka vikten av att RSV konsekvent tar till vara de
möjligheter som finns att minska resursåtgången genom vidareutveckling
av teknikstödet och andra liknande åtgärder. Sedan riksdagen nu tagit
ställning till ytterligare förenklingar av deklarationsförfarandet, och mot
bakgrund av de uttalanden som jag gjort i det föregående, anser jag
sammanfattningsvis att det finns förutsättningar för att nu påbörja ett
långsiktigt arbete som leder till såväl kostnadsminskningar som kom-
petensuppbyggnad och förbättrad skattekontroll.

Vissa besparingar är möjliga redan på kort sikt. Det hänger dock
främst samman med att genomförandet av de stora reformerna på
skatteområdet - skattereformen, folkbokföringsreformen, det nya
taxeringsförfarandet och den nya organisationen för skatteförvaltningen
i länen - nu i huvudsak är avslutat. Jag räknar sålunda med att de
merkostnader som uppkommer övergångsvis på grund av viss dubblering
av funktioner och andra initialsvårigheter skall minska avsevärt fr.o.m.
1993/94. Samtidigt leder den nya organisationen i sig till minskad
resursåtgång.

RSV har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat ett ökat
resursbehov för skatteförvaltningens ADB-stöd under 1993/94. Därefter
minskar enligt verkets beräkningar resursbehovet. Vad gäller det totala
resursbehovet vill jag för egen del framhålla att jag anser att det inom en
verksamhet av den omfattning som det här är fråga om bör finnas större
möjligheter än vad RSV utgått från att göra omprioriteringar inom
verksamheten. Beträffande ADB-verksamheten vid RSV vill jag erinra
om att ett av syftena med den nya organisation och finansieringsform
som valts för denna (ADB 90) är att verksamheten skall bedrivas
affärsmässigt och med full kostnadstäckning genom de avgifter som tas
ut av användarna. RSV bör enligt min mening särskilt redovisa vilka
effekter ADB 90 har fått och vilka ytterligare åtgärder som planeras för
att förbättra kostnadseffektiviteten i ADB-verksamheten.

Anslagsstrukturen inom skatteförvaltningens område är komplicerad.
Medel anvisas f.n. över fyra olika anslag. Förutom förvaltningsanslagen
till Riksskatteverket och Skattemyndigheterna anvisas nämligen medel
även över anslagen Fastighetstaxering och Ersättning till postverket m.fl.
för bestyret med skatteuppbörd m.m.

Beträffande fastighetstaxering gäller att huvuddelen av kostnaderna
betalas från anslaget till skattemyndigheterna och avser arbete som utförs
inom dessa myndigheter. Den mindre del av kostnaderna som hittills
belastat det särskilda anslaget Fastighetstaxering avser huvudsakligen
extern medverkan, t.ex. från myndigheterna på lantmäteri- och skogs-
vårdsområdet samt verksamheten i fästighetstaxeringsnämndema. Jag

anser det mest lämpligt att medel för sådana utgifter fortsättningsvis
anvisas på anslaget till Skattemyndigheterna. Det bör ankomma på RSV
att upphandla tjänster från de nämnda myndigheterna eller andra myn-
digheter eller företag som kan tillhandahålla kompetens av det slag som
erfordras. Medel för Postverkets och andra betalningsförmedlares
medverkan i skatteuppbörden bör i fortsättningen anvisas på anslaget till
Riksskatteverket. Jag avser att senare återkomma till regeringen med
förslag om att uppdra åt RSV att upphandla de tjänster på detta område
som behövs för att uppbördssystemet skall fungera.

Under anslaget till Riksskatteverket har jag för budgetåret 1993/94 och
i planeringsramen för budgetåret 1994/95 beräknat medel för visst
utvecklingsarbete vad gäller ADB-stödet för valadministrationen.

Den ersättning som betalas av allmänna pensionsfonden för arbetet med
bestämmande och uppbörd m.m. av ATP-avgifter bör liksom för närva-
rande redovisas under anslaget till Skattemyndigheterna. För budgetåret
1993/94 beräknar jag denna ersättning till 223,6 mkr.

Beträffande skatteförvaltningen vill jag avslutningsvis nämna att
regeringen under 1992 beslutat att inte genomföra ett planerat bygg-
projekt i Östersund avseende lokaler för Skattemyndigheten i Jämtlands
län.

Exekutionsväsendet

Beträffande de yttre förutsättningarna för kronofogdemyndigheternas
arbete under den kommande treårsperioden ansluter jag mig till den
bedömning som RSV gjort. Effekterna av det konjunkturläge som råder
för närvarande, och som är den främsta orsaken till den nuvarande höga
arbetsbelastningen, kan väntas påverka även de närmast följande åren i
hög grad. Att närmare beräkna hur arbetsmängden kommer att utvecklas
under perioden är emellertid knappast möjligt. Till saken hör att det inte
bara är konjunkturläge och andra yttre omständigheter som inverkar på
arbetsbelastningen hos kronofogdemyndigheterna. Till övriga faktorer
som kan få betydelse i sammanhanget hör de förändringar i avgiftssyste-
met och uppbördsreglema som statsmakterna beslutat om, och som träder
i kraft under 1993.

Jag anser det mot den här bakgrunden inte vara meningsfullt eller ens
möjligt att nu lägga fest någon planeringsram för treårsperioden. För
budgetåret 1993/94 gör jag bedömningen att kronofogdemyndigheterna
behöver visst resurstillskott för att klara den besvärliga arbetssituation
som man nu befinner sig i. Storleken på detta bör bestämmas så att det
motsvarar det tillfälliga resurstillskott för innevarande budgetår som
regeringen nyligen beslutat om, uppräknat så att det motsvarar helt års
förbrukning. Även inom kronofogdemyndigheterna bör dock samtidigt
vissa besparingar kunna göras genom allmän rationalisering, ökad
samverkan mellan myndigheterna i fråga om administrativa funktioner
m.m.

I detta sammanhang vill jag erinra om sambandet mellan den förebygg-
ande verksamhet som kronofogdemyndigheterna bedriver och andra

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

åtgärder som vidtas för att på sikt minska antalet gäldenärer samt mål Prop. 1992/93:100
och ärenden hos kronofogdemyndigheterna. Vad jag tänker på är bl.a. de Bilaga 8
nyligen beslutade ändringarna i avgiftssystemet. För att det långsiktiga
målet för verksamheten skall uppnås är det enligt min mening av vikt att
de förebyggande insatserna inte väsentligt eftersätts när arbetsbelast-
ningen är hög i den löpande verksamheten.

Flera slag av avgiftsinkomster i verksamheten redovisas för närvarande
under anslaget till krononfogdemyndighetema. Det stämmer emellertid
bäst överens med de principer som slagits fast i fråga om redovisningen
av sådana inkomster att dessa i fortsättningen i stället redovisas på en
inkomsttitel på statsbudgeten. Jag föreslår därför att anslaget till krono-
fogdemyndigheterna budgeteras brutto, dvs. utan att anslagsbeloppet
minskas med beräknade avgiftsinkomster. Influtna avgifter bör redovisas
på statsbudgetens inkomsttitel 2512, Avgifter vid kronofogdemyndigheter-
na. Med utgångspunkt i väntad måltillströmning och den taxesättning som
regeringen nyligen beslutat om (förordning, 1992:1094, om avgifter vid
kronofogdemyndigheterna), kan inkomsterna för budgetåret 1993/94
grovt beräknas till 900 miljoner kronor.

Kronofogdemyndigheternas ersättning från allmänna pensionsfonden för
arbetet med indrivning av ATP-avgifter bör även i fortsättningen redo-
visas mot anslaget. För budgetåret 1993/94 beräknar jag denna ersättning
till 2 miljoner kronor.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövning som jag gjort av verksamheten
drar jag följande slutsatser.

Skatteförvaltningen

Det öveigripande målet för skatteförvaltningens verksamhet bör vara att
skatt skall tas ut i den omfattning, med den fördelning och i den tid och
ordning som åsyftas med gällande skattelagstiftning. Någon grundläggan-
de förändring av verksamhetens inriktning föreslås alltså inte. Jag vill i
likhet med RSV betona vikten av att rationalisera grundhanteringen för
att trots krav på besparingar skapa utrymme för ökade insatser vad gäller
kontroll och riktad service. Inom ramen för de resurser som ställs till
förvaltningens disposition bör arbetet i än högre grad än vad som hittills
skett inriktas mot det väsentliga skatteundandragandet. Omfattningen av
den planmässiga kontrollen av stora företag bör upprätthållas. Samtidigt
bör urvalskontrollen byggas ut och arbetet med att förfina metoderna för
urval av kontrollobjekt fortsätta.

Exekutionsväsendet

Inte heller i fråga om exekutionsväsendet föreslår jag någon förändring
i sak vad gäller det öveigripande målet för verksamheten. Som framgått
av det föregående anser jag dock i likhet med RSV att ett förtydligande
bör göras i fråga om den förebyggande verksamheten. Jag anser också

att kravet på skyndsam handläggning och hög kvalitet i utredningsarbetet
bör betonas. Detta gäller alla typer av mål och ärenden som handläggs
av kronofogdemyndigheterna.

Nya principer för budgeteringen av anslag

Anslagen till Riksskatteverket, Skattemyndigheterna och Kronofogde-
myndigheterna har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar
som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget,
den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i
Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare i dag redovisats av chefen
för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor,
avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndigheternas
disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna
och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Räntebeläggning av statliga medelsflöden

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. RSV, skattemyndigheterna och kronofog-
demyndigheterna kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna
modell. Dessa myndigheter kommer därför att tilldelas räntekonton med
kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslagen B 1. Riksskat-
teverket, B 2. Skattemyndigheterna och B 3. Kronofogdemyndigheterna
förs till dessa konton.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den öveigripande målsättningen för verksamheterna
inom Riksskatteverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad
jag förordat i avsnittet Slutsatser,

2. till Riksskatteverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 351 000 000 kr,

3. till Skattemyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 4 237 311 000 kr,

4. till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 1 117 367 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

C. Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning ProP- 1992/93:100
Bilaga 8
Investeringar m.m.

Investeringar inom Byggnadsstyrelsens lokalhållningsområde har tidigare
redovisats i form av en rullande treårsplan (prop. 1989/90:100, bet.
1989/90:FiU26, rskr. 1989/90:266). Planen omfattade medel både för
byggnadsarbeten och fastighetsförvärv.

Den gällande treårsplanen för budgetåren 1992/93 - 1994/95 omfattar
investeringar på 2 200 miljoner kronor per år i prisläget den 1 januari
1991. Beloppen för de två sista åren är preliminära. Inom ramen för
treårsplanen beslutar regeringen om genomförande av enskilda bygg-
nadsobjekt. För innevarande år får Byggnadsstyrelsen ta upp lån i
Riksgäldskontoret intill ett belopp av 3 000 miljoner kronor för investe-
ringar m.m. Lånen tillhandahålls på marknadsmässiga villkor. Av
praktiska skäl har ramen för upplåningen satts något högre än det
beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt kan inträffa
förändringar i de olika byggnadsprojekten. Regeringen har även haft
möjlighet att kunna justera låneramen i erforderlig omfattning vid
oförutsedda händelser eller större förändringar.

Ombildningen av Byggnadsstyrelsen och bildandet av två nya fas-
tighetskoncemer och en fastighetsförvaltande myndighet Statens
fastighetsverk innebär att någon redovisning av investeringarna för de
nya fastighetskoncemema inte längre kommer att ske till riksdagen.
Däremot kommer årskostnadskonsekvensema av lokalförsörjningen för
respektive verksamhet att redovisas under verksamhetsdelarna på vaije
huvudtitel.

Från och med denna budgetproposition kommer regeringen årligen att
redovisa en treårig investeringsplan för den nya fastighetsförvaltande
myndigheten som böljar verka den 1 januari 1993. Investeringsverksam-
heten berör huvudsakligen Utrikes-, Försvars-, Finans- och Kulturdepar-
tementens verksamhetsområden.

Investeringsbehovet för den nya fastighetsförvaltande myndigheten
Statens fastighetsverk under treårsperioden 1993/94 till 1995/96 beräknar
jag till ca 375 miljoner kronor. En bedömning av investeringarnas
fördelning på respektive budgetår framgår av följande tabell. Min
bedömning baseras bl.a. på de lokalförsöijningsplaner som har utarbetats
av Byggnadsstyrelsen och berörda myndigheter och jag har i dessa frågor
samrått med berörda statsråd. Det bör noteras att byggnadsobjekten
befinner sig i skilda planeringsstadier. Erfarenhetsmässigt innebär det att
kostnaderna för de enskilda projekten kan komma att ändras. Jag anser
att det bör ankomma på regeringen att besluta om mindre justeringar av
aktuella kostnadsramar.

Investeringar miljoner kronor i prisläget 1992-01-01

Treårsplan	1992/93	1993/94	1994/95
Pågående/besl utade	264	190	112
Nya investeringar m. m.	111	185	263
Summa investeringar	375	375	375

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Treårsplanen är rullande. Inom ramen för treårsplanen bör följande
byggnadsobjekt över 50 miljoner kronor kunna påböijas under perioden
1993-1995. Objekten redovisas i prioriteringsordning inom respektive
huvudtitel. Nya objekt, som inte tidigare redovisats för riksdagen
markeras med kursiv stil i sammanställningen.

Dep	Byggnadsprojekt	Kostnad (mifjoner kronor)
Fi	Stockholm. Sagerska huset.	55
	Byggnadsvården vid de kungliga slotten och för rikets fästningar.	630
Ku	Stockholm. Moderna museet och Arkitektur- museet.	350

I den nya treårsplanen finns ett större upprustningsprojekt med som
avser upprustningen av de kungliga slotten och rikets fästningar. Jag
räknar med att arbetena bör utföras under en tjugoårsperiod. Jag föreslår
att en kostnadsram om 630 miljoner kronor förs upp i investeringsplanen.

Vidare föreslår jag att en kostnadsram om 350 miljoner kronor förs
upp i investeringsplanen för nybyggnad för Moderna museet och Arkitek-
turmuseet på Skeppsholmen i Stockholm.

Den föreslagna treårsplanen uppgår till 375 000 000 kronor per år och
avser planeringsläget i prisläget den 1 januari 1992. Investeringarna
kommer att betalas ut i det prisläge som gäller vid genomförandetid-
punkten. Medelsbehovet för nästa budgetår för färdigställda, pågående
och beslutade byggnadsobjekt, tillkommande byggnadsobjekt, medel för
större ombyggnader och planerade fastighetsförvärv beräknar jag till
400 000 000 kronor i aktuellt genomförandeprisläge.

Som jag nyss nämnde bör ramen för upplåningen sättas något högre än
det i dagsläget beräknade medelsbehovet, eftersom det erfarenhetsmässigt
kan inträffa förändringar i de olika byggnadsprojekten. Jag föreslår
därför att Statens fastighetsverks ram för upplåning fastställs till
500 000 000 kronor. Det bör få ankomma på regeringen att vid oförut-
sedda händelser eller större förändringar kunna justera ramen i erforder-
lig omfattning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna den nya treårsplanen för Investeringar m.m. för
Statens fastighetsverk i enlighet med vad jag förordat,

2. bemyndiga regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk
får ta upp lån i Riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet
med vad jag förordat.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

C 1. Statens lokalförsöijningsverk

1992/93 Anslag 35 000 000

1993/94 Förslag 60 000 000

Riksdagen har antagit de förslag som regeringen lagt fram i prop.
1991/92:44 om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och
ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m. Riksdagens beslut innebär
bl.a. att ombilda delar av Byggnadsstyrelsen till en efterfrågestyrd stabs-
och servicemyndighet, Statens lokalförsöijningsverk. Denna myndighet
skall bl.a. lämna råd och stöd till regeringen och de statliga myndigheter-
na i fråga om lokalförsöijning. Inrättandet av den nya myndigheten skall
enligt förslaget ske 1 januari 1993.

Regeringens behov av stabsfunktioner och myndigheternas behov av
service i lokal försöijningsfrågor bör enligt förslaget i propositionen ges
en samlad organisatorisk lösning. En statlig stabs- och servicemyndighet
bör därför få i uppdrag att svara för dessa uppgifter. Enligt förslaget bör
servicefunktionen hållas avskild från förvaltningsuppgiften. Den nya
myndigheten - Statens lokalförsöijningsverk - skall därför inte ha
fastighetsförvaltningsuppgi fter.

Det övergripande målet för Statens lokalförsöijningsverk bör vara att,
utifrån målet för den statliga lokalförsöijningen att den skall skötas på ett
för staten som helhet effektivt och ekonomiskt sätt, tillhandahålla de
statliga myndigheterna och regeringen ett professionellt och oberoende
stöd på lokal försöijningsområdet.

Verksamhetsmålet för stabsfunktionen bör vara att på uppdrag från
regeringen tillhandahålla ett objektivt och professionellt stöd på lokalför-
söij ningsområdet.

Verksamhetsmålet för servicefunktionen bör vara att tillhandahålla i
första hand de statliga förvaltningsmyndigheterna de tjänster dessa
efterfrågar på lokalförsöijningsområdet, där verket med sin professionella
och oberoende ställning kan vara konkurrenskraftig.

Jag har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning
av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas.
Statens lokalförsöijningsverk kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att
tillämpa denna modell. Verket kommer därför att tilldelas ett räntekonto
med kredit och medlen under anslaget C 1. Statens lokalförsöijningsverk.

Anslaget för Statens lokalförsöijningsverk har budgeterats utan hänsyn
till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av

nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för
Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya
principerna för budgeteringen av anslagen. Jag har tidigare denna dag
redovisat riktlinjerna för dessa förändringar (bilaga 1, Statsbudgeten och
särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till
verkets disposition kommer slutligt fästställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Det är inte möjligt att nu bedöma hur stor servicefunktionen behöver
vara i framtiden, eftersom denna funktion förslås bli efterfrågestyrd och
finansierad med avgifter. För lokalförsöijningsverksamheten föreslås att
ett ramanslag om 60 miljoner kronor uppförs. I dagsläget finns inget
underlag för att göra någon annan bedömning.

Enligt min bedömning bör ett ramanslag föras upp på statsbudgeten för
budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens lokalförsöijningsverk för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 60 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

C 2. Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m.

1992/93 Anslag 70 000 000

1993/94 Förslag 95 000 000

Som en direkt följd av Byggnadsstyrelsens avveckling kommer den nya
stabs- och servicemyndigheten, Statens lokalförsöijningsverk, att svara
för avvecklingen av förhyrda lokaler som myndigheter lämnat tillbaka
enligt SFS 1980:598 och där avveckling ännu inte skett eller alternativ
hyresgäst anskaffats. Vidare kommer verket att hantera inhymings-
kontrakt där överenskommelse inte träffats om överföring till statlig
lokalbrukare med ramanslag. Detta kan bl.a. gälla lokaler med mer än
en statlig lokalbrukare. Under anslaget bör även medel beräknas för
eventuella lokalkostnader som inte kunnat budgeterats på vissa myn-
digheters anslag inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde (se
prop. 1991/92:102, s. 118-119). Jag har tidigare denna dag (bil. 1
Särskilda frågor avsnitt 2.1.4.) föreslagit en modell som under en över-
gångsperiod möjliggör för de lokalbrukande myndigheterna att göra
lokalbesparingar inom ramen för de upplåtelsehandlingar som gäller
mellan myndigheterna och de nya fastighetskoncemema. Eventuella
utgifter till följd av detta bör belasta detta anslag. Jag räknar med att ett
belopp om 95 miljoner kronor bör vara tillräckligt för att täcka dessa
kostnader.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 95 000 000 kr.

C 3. Statens fastighetsverk

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 000

Riksdagen har antagit de förslag som regeringen har lagt fram i prop.
1991/92:44 om riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och
ombildningen av Byggnadsstyrelsen, m.m. Riksdagens beslut innebär
bl.a. inrätta en ny statlig myndighet för fastighetsförvaltning, Statens
Fastighetsverk, fr.o.m. den 1 januari 1993.

Utgångspunkterna för inrättandet av Statens fastighetsverk och övriga
oiganisationer enligt propositionerna 1992/93:37 och 1991/92:44 är att
man bör skilja förvaltningen av fastigheterna från nyttjandet av lokaler
samt stabs- och servicefunktionen. Statens fastighetsverk skall ha som
uppgift bl.a. att förvalta viss civil del av statens fasta egendom som inte
kan eller bör föras över till aktiebolag.

I propositionen har också angetts att samtliga nuvarande fastig-
hetsförvaltande myndigheters uppgifter kommer att ses över. Dessa
översyner kan medföra att den nya förvaltningsmyndigheten kommer att
tillföras fastigheter från ett flertal andra myndigheter. Den nya myn-
digheten föreslås också överta vissa andra uppgifter från nuvarande
Byggnadssty rel sen.

Arbetet med att fördela det fastighetsbestånd, som f.n. förvaltas av
Byggnadsstyrelsen, på de olika organisationerna pågår och beräknas bli
klart under våren 1993. Jag återkommer senare till regeringen i denna
fråga.

Statens fastighetsverk bedöms ansvara för ett fastighetsbestånd om ca
1,3 miljoner m2. Därtill kommer markområden om ca 6 miljoner hektar.
Den totala omsättningen beräknas bli ca 1 miljard kronor. Per-
sonalstyrkan bedöms bli ca 170 personer.

Jag förordar därför att ett anslag förs upp i statsbudgeten för nästa
budgetår med 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens fastighetsverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett
anslag på 1 000 kr.

C 4. Kapitalkostnader

Nytt anslag (förslag) 20 000 000 kr

Den nya fastighetsförvaltande myndigheten, Statens fastighetsverk,
kommer att ha till uppgift att förvalta vissa fastigheter såsom de kungliga
slotten, rikets fästningar m.m. där omfettande restaureringsarbeten
kommer att ske under den kommande tjugoårsperioden. Kostnaderna för
dessa arbeten kommer att lånefmansieras. Dessa festigheter är inte
hyressatta vilket innebär att Statens fastighetsverk inte kommer att erhålla
några intäkter för fastighetsförvaltningen av dessa tillgångar.

Jag anser att kapitalkostnaderna för att finansiera dessa byggnads-
arbeten m.m. bör belasta ett särskilt anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 20 000 000 kr.

C 5. Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader

1993/94 Nytt anslag (förslag) 1 000

Byggnadsstyrelsen är föremål för en ombildning till nya oiganisa-
tionsformer. Dels skall delar av Byggnadsstyrelsen ombildas till en stabs-
och servicemyndighet (Statens lokalförsöijningsverk), dels skall två
bolag bildas, en fastighetskoncem, till vilken huvuddelen av Byggnads-
styrelsens fastighetsinnehav skall föras, en högskolekoncem som skall
förvalta universitet- och högskolefastigheter, och dels skall en ny
fastighetsförvaltningsmyndighet (Statens fastighetsverk) bildas för att
förvalta viss av de fastighetsbestånd som bedöms olämpligt att föra över
till aktiebolag.

Ombildningen av Byggnadsstyrelsen skall enligt förslaget påböijas den
den 1 januari 1993. Överföringen av Byggnadsstyrelsens fastighetsbestånd
och en del övrig verksamhet till de nya organisationerna kommer att ske
under våren 1993. En viss övertalighet av personal kommer att uppstå i
Byggnadsstyrelsen. I dag fmns ännu inte tillräckligt stabilt underlag som
medger att det sammanlagda personalbehovet för de nya organisationerna
kan beräknas närmare. Det ankommer på regeringen att besluta om
tidpunkt då Byggnadsstyrelsen skall upphöra och att förordna om en
särskild avvecklingsorganisation.

Riksdagen har antagit de förslag som regeringen lagt fram i proposition
1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och
lokaler, m.m. Beslutet innebar bl.a. att riksdagen godkänt att Byggnads-
styrelsen som myndighet fmns kvar under en övergångsperiod. Jag
föreslår därför att ett förslagsanslag för Byggnadsstyrelsen; Avvecklings-
kostnader förs upp i statsbudgeten för nästa budgetår med 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

D. Riksgäldskontoret och kostnader för
statsskuldens förvaltning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Övergripande mål

Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de övergripande mål
och verksamhetsmål som gäller för perioden 1991/92 -
1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95. Jag
anser att det inte fmns skäl att nu ändra dessa mål.

Resurser:

Anslag

Dl Riksgäldskontoret:

Förvaltningskostnader ramanslag 71 655 000 kr.

D2 Riksgäldskontoret:

Kostnader för upplåning och låneförvalt-
ning förslagsanslag 523 180 000 kr.

D3 Riksgäldskontoret:

Garantiverksamhet förslagsanslag 1 000 kr.

D4 Riksgäldskontoret:

In- och utlåningsverksamhet obetecknat anslag 1 000 kr.

Riksgäldskontorets huvuduppgift är att handha statens upplåning och
förvaltningen av statsskulden. Riksgäldskontoret har vidare bl.a. till
uppgift att ge krediter till och mottaga inlåning från statliga myndigheter
och affärsverk samt att sköta viss garantigivning. Kontoret skall också
verka för en god kassahållning i staten.

Riksgäldskontoret har till regeringen inkommit med en förenklad
anslagsframställan för budgetåret 1993/94 och årsredovisning avseende
budgetåret 1991/92. Kontoret har dispens under budgetåret 1991/92 från
bokföringsförordningen (1991:1026) vad avser att redovisa enligt kost-
nadsmässiga principer. Årsredovisningen innehåller inte resultaträkning,
finansieringsanalys eller fullständig balansräkning.

Huvuddelen av kostnaderna för statens skuld är räntekostnader. Dessa
redovisas på anslaget Räntor på statsskulden, m.m. under sextonde
huvudtiteln. Övriga kostnader för statsskulden redovisas under anslagen
Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader och Riksgäldskontoret: Kostna-
der för upplåning och låneförvaltning under sjunde huvudtiteln. Vid
analys av de totala kostnaderna för statsskulden bör dessa kostnads-
komponenter betraktas i ett sammanhang. Jag redovisar därför i de tre
följande avsnitten upplåningsverksamheten och de totala kostnaderna för
statsskulden samt berörda anslag. I de efterföljande avsnitten redovisar

jag garantiverksamheten respektive in- och utlåningsverksamheten med Prop. 1992/93:100
därtill hörande anslagsfrågor. Bilaga 8

Upplåningsverksamheten och kostnaderna för statens skuld

Målet för Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet är att, inom ramen
för de krav som penningpolitiken ställer, minimera kostnaderna för
upplåningen.

Statsskulden och dess fördelning har sedan 1988 utvecklats enligt
följande:

Statsskuldens fordelning på olika låneinstrument per den 30 juni resp, år

Procentuell andel	1988	1989	1990	1991	1992	1992 mdkr
Statsobligationslån	43	41	41	39	40	287
Statsskuldväxlar	12	13	15	21	32	228
Summa penning- och
obligationsmarknaden	55	54	56	60	72	515
Premieobligationslån	9	10	8	8	7	48
Sparobligationslån/
Riksgäldskonto	6	5	4	3	2	16
Allemansspar	8	10	9	9	9	67
Summa hushålls-
marknaden	23	25	21	20	18	131
Övrig upplåning i
svenska kronor, netto	4	3	9	8	1	9
Lån i utländsk valuta	18	18	14	12	8	57
Total statsskuld,
miljarder kronor	598	590	582	627	711	711

Tabellen visar att statsskulden ökar kraftigt. Skulden i svenska kronor
ökade under budgetåret 1991/92 med 100,7 miljarder kronor medan va-
lutaskulden minskade med 16,4 miljarder kronor. Ökningen av stats-
skulden beror främst på ett ökat budgetunderskott, men också på att utlå-
ningen från Riksgäldskontoret har fått en allt större omfattning. Ökningen
har främst finansierats genom upplåning på penning- och obligations-
marknaden.

Upplåningen på penning- och obligationsmarknaden utgjorde 72 % av
den totala statsskulden vid slutet av budgetåret 1991/92. Statsskuldväxel-
upplåningen har ökat kraftigt, dels beroende på av penningpolitiska skäl
betingade rekvisitioner från Riksbanken, dels beroende på kontorets strä-
van att hålla nere räntebindningstiden för kronskulden samtidigt som
obligationsemissionerna varit förhållandevis långfristiga och lånebehovet
ökat snabbt.

4 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 8

Upplåningen från hushållsmarknaden ökade med 5,8 miljarder kronor Prop. 1992/93:100
under budgetåret. Ökningen var främst en följd av en gynnsam utveckling Bilaga 8
av allemansspar.

Utgifterna för statsskulden under budgetåren 1988/89-1991/92 framgår

av följande sammanställning.

Utgifter för statsskulden budgetåren 1988/89-1991/92

Miljarder kronor	88/89	89/90	90/91	91/92
Räntor på statsskulden m.m.,brutto	59,06	65,27	63,34	63,65
Kostnader för upplåning och låneförvaltning	0,59	0,52	0,53	0,49
Riksgäldskontorets förvaltningskostnader	0,05	0,05	0,06	0,06
Summa utgifter	59,70	65,85	63,93	64,21
Utgifter i relation till statsskuldens storlek, procent	9,95	11,14	10,51	9,50

- Utgifter i procent av genomsnittet av statsskuldens storlek under budgetåret

- Räntor på statsskulden m.m. före avdrag av inkomsträntor från utlåningsverk-
samheten och efter justering för förändrad redovisningsprincip för statsskuldväxlar

Utgifterna för statsskulden var under budgetåret 1991/92 i det närmaste
oförändrade, jämfört med föregående år, trots att statsskulden ökade
snabbt. Detta kan, enligt kontoret, förklaras av flera faktorer:

- Ett ökat lånebehov under ett år får inte full effekt på utgifterna för
statsskuldräntor förrän året därpå.

- Riksgäldskontoret har av tekniska skäl haft stora inkomster i sam-
band med emissioner.

- Ränteläget föll jämfört med 1990/91.

- Rekvisitioner av statsskuldväxlar från Riksbanken i december 1991
medförde en omperiodisering av ränteutgifter netto från budgetåret
1991/92 till budgetåret 1992/93.

Styrningen av statsskulden sker för närvarande med hjälp av två så
kallade riktmärkesportföljer, en för skulden i svenska kronor och en för
skulden i utländsk valuta. Genom att jämföra kostnaderna för den fak-
tiska upplåningen med de beräknade kostnaderna för en riktmärkesport-
följ kan förvaltningen av statsskulden utvärderas utifrån de övergripande
riktlinjerna (jämför prop. 1991/92:100, bil. 8, sid. 48).

Det resultatmål som av regeringen ställts på verksamheten under perio-
den 1 juli 1991-30 juni 1995 är att kostnaderna för den faktiska skulden
skall understiga kostnaderna för riktmärkesportföljema.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Den faktiska statsskuldens kostnader och en riktmärkesportfö^s
kostnader under budgetåren 1989/90-1991/92

Procentuell kostnad	89/90	90/91	91/92
Upplåning i svenska kronor Penning- och obligationsmarknad Hushållsmarknad	8,40 7,22	15,88 12,38	11,11 9,71
Total upplåning i svenska kronor netto	7,97	14,96	10,76
Riktmärkesportföljen i svenska kronor	8,17	16,01	10,64
Upplåning i utländsk valuta
Lån i utländsk valuta Riktmärkesportföljen i utländsk valuta	5,82 6,07	10,72 11,66	9,24 9,89

- Totala kostnader inkl, orealiserade kursdifferenser i förhållande till genomsnittlig
marknadsvärderad skuld.

- Vid upplåning på hushållsmarknaden adderas till de totala kostnaderna det
skattebortfall som uppkommer genom att vissa låneinstruments avkastning beskattas
enligt särskilda regler.

Tabellen visar att upplåningen på hushållsmarknaden och upplåning i
utländsk valuta under budgetåret 1991/92 skett till lägre kostnader än
motsvarande riktmärkesportföljer, medan upplåningen på penning- och
obligationsmarknaden skett till högre kostnader. Riksgäldskontorets totala
kostnader för statsskulden översteg dem för riktmärkesportföljema med
0,32 miljarder kronor under budgetåret 1991/92. Privatmarknadsupp-
låningen och valutaupplåningen visar en besparing jämfört med rikt-
märket på ca 1,8 miljarder kronor respektive 0,44 miljarder kronor,
medan penning- och obligationsmarknadsupplåningen visar en kostnad
som är ca 2,6 mdkr högre än riktmärkesportföljen. Den högre kostnaden
i den faktiska skulden beror, enligt kontoret, på avkastningskurvans
kraftiga förändring under budgetåret; från att ha varit horisontell i början
av budgetåret till att bli kraftigt negativt lutande i slutet av budgetåret.
Riksgäldskontorets upplåning har koncentrerats till kortfristiga och lång-
fristiga lån, medan riktmärkesportföljen har haft tyngdpunkten på den
medelfristiga upplåningen, vilken varit den mest fördelaktiga under året.

Penningpolitiska åtgärder, i form av rekvisitioner av statsskuldväxlar
från Riksbanken, har under budgetåret inneburit kostnader för kronskul-
den på 240 miljoner kronor.

Riksgäldskontoret har fortsatt sitt arbete med olika marknadsvårdande
insatser i syfte att öka likviditeten (omsättningsbarheten) i statsobliga-
tionerna. Med en ökad likviditet blir marknadens avkastningskrav lägre
vilket innebär minskade upplåningskostnader för Riksgäldskontoret.
Exempel på sådana likviditetshöjande åtgärder är användandet av det s.k.
benchmarksystemet, vilket innebär att emissioner av obligationer koncen-
treras till ett fåtal stora lån. Därigenom har, enligt kontoret, en besparing
på ca 40 miljoner kronor uppnåtts under budgetåret. Ett annat exempel

på marknadsvårdande åtgärder är att obligationslån, som tenderar att vara
illikvida, köps upp och ersätts med likvida statsskuldväxlar respektive
statsobligationer. Enligt kontorets beräkningar har denna verksamhet,
sedan dess start i juli 1989, lett till besparingar på 40 miljoner kronor.

Riksgäldskontorets andel av den totala hushållsmarknaden i Sverige har
minskat med en procentenhet till 18 procent. Resultatet för hushålls-
upplåningen minskade under budgetåret med 50 procent till 1,8 miljarder
kronor. Villkoren för hushållsupplåningen sätts på sådant sätt att räntan
(efter skatt) understiger den på penning- och obligationsmarknaden för
motsvarande löptid, samtidigt som räntan skall vara konkurrenskraftig
mot övrig privatmarknadsupplåning.

Statens skuld i utländsk valuta minskade under budgetåret med drygt
10 miljarder kr. Den uppnådda besparingen för valutamarknadsupplå-
ningen blev 435 miljoner kronor vilket skall jämföras med 690 miljoner
kronor budgetåret 1990/91. Besparingen består dels av ett mycket gott
resultat för de räntepositioner som kontoret tagit, dels av ett mindre bra
resultat för valutapositionerna. Nya instrument för att hantera ränte- och
valutarisker har introducerats. Instrumenten kommer, enligt kontoret, att
minska kostnaderna för förvaltningen av valutaskulden.

Riksgäldskontoret skall spela en aktiv roll i effektiviseringsarbetet av
den statliga kassahållningen. Kontoret har under budgetåret vidtagit eller
medverkat till räntebesparande åtgärder för statsverket som om de helt
genomförs kommer att medföra besparingar på ca 120-130 miljoner
kronor. Kontoret följer vidare dagligen de större in- och utbetalningarna
över statsverkets checkräkning och noterar eventuella felaktigheter eller
förseningar. När en sådan händelse inträffar utreder Riksgäldskontoret
orsakerna och kräver räntekompensation om så är nödvändigt. Under
budgetåret 1991/92 har statskassan tillförts räntekompensation till ett
värde av ca 3,6 miljoner kronor.

RRVs revisionsberättelse innehåller inga invändningar. RRV påpekar
dock att vissa avstämningsrutiner bör förbättras. RRV påpekar också att
det nya ekonomisystem som kommer att tas i bruk successivt under
1992/93, ställer stora krav på Riksgäldskontorets datakompetens.

Föredragandens överväganden

Riksgäldskontorets resultat för budgetåret 1991/92 är svagt negativt i
den bemärkelsen att kostnaden för den faktiska skulden överstiger den för
riktmärkesportföljema med 315 miljoner kronor. Merkostnaden var
endast 0,05 procentenheter, mätt som andel av statsskulden, så resultatet
av upplåningsverksamheten överensstämmer i stort med riktmärket för
det gångna budgetåret. Målet att kostnaden för den faktiska skulden skall
understiga den för riktmärkesportföljema skall dock utvärderas under en
period av flera år.

Jag ser mycket positivt på det arbete som Riksgäldskontoret gör för att
långsiktigt sänka kostnaderna för upplåningen genom marknadsvårdande
insatser. De är betydelsefulla i strävan att minimera kostnaderna för
statsskulden.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Riksgäldskontorets användande av alternativa resultatanalyser, exempel-
vis den utvärdering av emissionerna som gjorts, ser jag som värdefulla.
Jag ser gärna att liknande avgränsade resultatanalyser utvecklas på fler
områden.

Jag kan konstatera att Riksrevisionsverket inte har haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen avseende Riksgäldskontoret. Jag finner det
angeläget att Riksgäldskontoret följer upp de påpekanden Riksrevisions-
verket gör.

För att få ett bättre underlag för nya direktiv till Riksgäldskontoret,
ville jag invänta Riksgäldskontorets årsredovisning. Av denna anledning
har jag gjort en prolongering av gällande riktlinjer så att dessa omfattar
ytterligare ett budgetår utöver 1993/94 i nuvarande budgetcykel.

Riksgäldskontoret har för första gången inlämnat en årsredovisning till
regeringen. Jag kan konstatera att årsredovisningen i stort uppfyller de
krav som ställs i budgetförordningen (1989:400, senast ändrad
1991:1029) om hänsyn tages till att Riksgäldskontoret har dispens från
bokföringsförordningen (1991:1026) under budgetåret 1991/92. Jag anser
att årsredovisningen innehåller ett rikligt material av relevans för
regeringens bedömning av verksamheten. Sammanfattningen av resul-
tatanalysen bör dock utvecklas så att huvudsakliga resultat och Riks-
gäldskontorets egna värderingar av dessa resultat tydligare lyfts fram.

Slutsats

Stora krav kommer nu att ställas på Riksgäldskontorets upplåningsverk-
samhet då staten står inför ett stort upplåningsbehov. Jag anser dock att
Riksgäldskontorets årsredovisning visar att verksamheten bedrivs med
en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Sammantaget innebär
min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991 års budgetpropo-
sition bör gälla även för budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om upplåningsverksamheten och kost-
naderna för statens skuld.

D 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

1991/92	Utgift	64 600 000
1992/93	Anslag	72 355 000
1993/94	Förslag	71 655 000

Anslaget belastas med Riksgäldskontorets lönekostnader, systemutveck-
lingskostnader och andra förvaltningskostnader. Lönekostnader och andra
förvaltningskostnader som uppkommer i garantiverksamheten och in- och
utlåningsverksamheten har förts bort från anslaget fr.o.m. budgetåret
1991/92.

I 1990/91 års budgetproposition föreslogs den treåriga budgetramen för
budgetåren 1991/92-1993/94 under anslaget till 210,9 miljoner kronor
inkl, mervärdeskatt. Detta innebär en oförändrad real nivå jämfört med
budgetåret 1990/91.

Den reala resursförbrukningen vad gäller personal, lokaler och hyror
och investeringar har under de tre senaste åren fellit med fem, sju
respektive tjugo procent.

Kontoret har under budgetåret 1991/92 gjort kontanta ADB-investe-
ringar uppgående till 4,7 miljoner kronor, varav 3,2 miljoner kronor
kommer att betalas under budgetåret 1992/93. Kontorets totala skulder
avseende ADB-investeringar kommer enligt kontorets planering att uppgå
till 3,2 miljoner kronor vid slutet av budgetåret 1992/93. Riksgälds-
kontoret har inför budgetåret 1993/94 hemställt om ytterligare 2 miljoner
kronor i låneram för ADB-investeringar.

Anslagssparandet uppgår vid slutet av budgetåret 1991/92 till 2,1 miljo-
ner kronor, vilket motsvarar tre procent av tilldelade medel.

Riksgäldskontoret yrkar i sin anslagsframställning att till förvaltnings-
kostnader ett belopp på 72 355 000 kronor skall anslås. Detta motsvarar
realt vad som anvisats för budgetåret 1992/93.

Föredragandens överväganden

Ett allmänt besparingskrav är ställt Finansdepartementets huvudtitel. Jag
bedömer att besparingsutrymmet under Riksgäldskontorets förvaltnings-
kostnadsanslag uppgår till 3,5 miljoner kronor eller 5 procent av den
totala anslagssumman. Av den totala besparingen på 3,5 miljoner kronor
härrör 2,8 miljoner från att kontoret ej kommer att kompenseras för
konstaterade pris- och löneökningar.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare idag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Riksgäldskontoret kommer fr.o.m. budget-
året 1993/94 att tillämpa denna modell. Riksgäldskontoret kommer därför
att tilldelas ett räntekonto med kredit och medlen under anslaget Riks-
gäldskontoret: Förvaltningskostnader förs till detta konto.

Anslaget för Riksgäldskontorets förvaltningskostnader har budgeterats
utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av
ändringen av nivån på lönekostnadspålägget och den ändrade finansie-
ringsformen för Statshälsan. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga
1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som
kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligen att
fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det
nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 71 655 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

D 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och Prop. 1992/93:100

låneförvaltning			Bilaga 8
1991/92	Utgift	492 500 000
1992/93	Anslag	554 880 000
1993/94	Förslag	523 180 000

Anslaget avser andra kostnader för upplåning och låneförvaltning än
finansiella utgifter och Riksgäldskontorets egna förvaltningskostnader.
Anslaget belastas huvudsakligen med kostnader för inköp av externa
tjänster för upplåning och låneförvaltning.

Kostnaderna för upplåning och låneförvaltning har utvecklats på
följande vis under budgetåren 1988/89-1991/92.

Kostnader för upplåning och låneförvaltning budgetåren 1988/89-1991/92

Miljoner kronor	88/89	89/90	90/91	91/92
Upplåning i svenska kronor	482	488	480	459
Upplåning i utländsk valuta	111	31	52	33
Totalt	593	519	532	492

Utvecklingen av kostnaderna under anslaget är mycket starkt beroende
av hur upplåningsaktiviteten förändrar sig. Den största delen av ned-
gången i upplåningskostnadema i tabellen ovan förklaras av att bruttoupp-
låningen i utländska valutor har minskat kraftigt under perioden. Minsk-
ningen av upplåningen i utländsk valuta är en följd av tillämpningen av
valutalånenormen. Kostnaderna har dock minskat även av åtgärder som
initierats av Riksgäldskontoret.

Riksgäldskontorets anslagsframställan bygger på antagandena i 1992 års
kompletteringsproposition vad gäller statens lånebehov, dvs att perioden
kommer att karaktäriseras av hög upplåningsaktivitet. Förändringar i
lånebehovet kommer främst att pareras genom upplåning på penning- och
obligationsmarknaden. Därigenom slår en ökning av upplåningsbehovet
ej i så stor utsträckning på anslaget för Kostnader för upplåning och
låneförvaltning. Provisionerna på penningmarknaden är ringa jämfört
med provisionerna på hushållsmarknaden.

Riksgäldskontoret redogör i sin anslagsframställan för ett behov att
erhålla utökade resurser till marknadsföring uppgående till sammanlagt
6,1 miljoner kronor. Riksgäldskontoret har genomfört en studie som visar
att kontorets marknadsföringskostnader i förhållande till upplånings-
volymen är låg, jämfört med vissa andra låntagare på hushållsmarknaden.
Analysen visar att en ökad marknadsföring bör leda till en reduktion av
de totala upplåningskostnadema.

Riksgäldskontoret hemställer vidare att få fortsätta ge stöd till Obliga-
tionsfrämjandet. Obligationsfrämjandets mål är att öka intresset för och
kunskapen om räntebärande instrument bland den svenska allmänheten.
Riksgäldskontorets medverkan i Obligationsfrämjandet sker, enligt

kontoret, i syfte att få till stånd aktiviteter som kompletterar kontorets
övriga marknadsföringsinsatser.

Riksgäldskontoret hemställer att det till Riksgäldskontoret: Kostnader
för upplåning och låneförvaltning anslås 523 180 000 kronor.

Föredragandens överväganden

Det förslag till anslagsbelopp som lämnats av Riksgäldskontoret anser
jag vara välavvägt i relation till målet att minimera kostnaderna för stats-
skulden. Kostnadsutvecklingen under anslaget är stabil och redovisningen
av kostnaderna har förbättras.

Den utvärdering som lämnats i årsredovisningen av Riksgäldskontorets
medverkan i Obligationsfrämjandet visar inte helt entydigt på att kontoret
bör fortsätta med finansiellt stöd till främjandet. Det är dock viktigt att
Riksgäldskontoret, i ljuset av det stora lånebehovet, närmar sig så många
marknader som möjligt. Av denna anledning bör Riksgäldskontoret få ge
fortsatt stöd till Obligationsfrämjandet.

Riksgäldskontoret bör få utökade resurser för marknadsföring för
budgetåret 1993/94. Detta grundar jag dels på Riksgäldskontorets bedöm-
ning, dels på att kontoret står inför ett stort upplåningsbehov och att
kontoret minskat sin marknadsandel på hushållsmarknaden.

Jag vill informera riksdagen om att Riksgäldskontoret har erhållit
tillstånd av regeringen till att under innevarande budgetår disponera
anslaget Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning
till förvärv av aktier i PenningMarknadsInformation (PMI) AB från Riks-
banken till ett belopp av 0,5 miljoner kronor. Kostnaden skall finansieras
genom omprioriteringar under anslaget.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksgäldskontoret:Kostnader för upplåning och låneförvalt-
ning för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
523 180 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

D 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift

Anslag

Förslag

1 000

Under detta anslag redovisas delar av den statliga garantiverksamheten.
Anslaget får användas för att täcka eventuella förluster dels till följd av
statliga garantier till svensk varvsindustri och beställare av fartyg, dels
till följd av statliga garantier som inte belastar annat anslag på statsbud-
geten. Lönekostnader och andra förvaltningskostnader som uppkommer
i verksamheten belastar anslaget. Influtna avgifter och återvunna medel
skall användas till att bestrida verksamhetens kostnader. Eventuella över-

skott, netto, redovisas på inkomsttiteln Inlevererat överskott av Riks- Prop. 1992/93:100
gäldskontorets garantiverksamhet. För budgetåret 1991/92 uppkom ett Bilaga 8
överskott i verksamheten.

Riksgäldskontoret har till uppgift att utfärda och förvalta en betydande
andel av samtliga statliga garantier. Målet för denna verksamhet är, sett
över en längre tidsperiod, att kostnaderna för verksamheten skall täckas
av dess intäkter. Kontoret skall vidare samordna samt meddela före-
skrifter och allmänna råd för andra myndigheters verksamhet med statliga
garantier och statliga lån till näringslivet. Kontoret skall även följa
kostnaderna för och omfattningen av dessa verksamheter. Målet för
denna verksamhet skall vara att bidra till att andra myndigheters garanti-
givning och låneverksamhet bedrivs på ett effektivt sätt.

Riksgäldskontorets garantiåtagande har under budgetåret ökat med nära
10 miljarder kronor. Per den 30 juni 1992 uppgick åtagandet till
50,5 miljarder kronor. Riksgäldskontorets nettointäkt från garantiverk-
samheten under budgetåret 1991/92 uppgick till 143,6 miljoner kronor.

Riksgäldskontoret har under budgetåret 1991/92 övergått till att
redovisa garantiverksamheten i kostnadsmässiga termer. Reserveringar
görs för befarade förluster från garantiåtaganden. En sådan reservering
har i år gjorts för befarade förluster inom eneigiområdet på 90 miljoner
kronor.

Riksgäldskontorets garantiverksamhet budgetåren 1989/90-1991/92

Miljoner kronor	89/90	90/91	91/92
- Inkomster/Intäkter	Inkomster	Inkomster	Intäkter
Garantiavgifter	125	148	144
Uppskrivning infriade
garantier	-	-	96
Övriga inkomster/intäkter	7	4	1
Summa	132	152	241
- Utgifter/Kostnader	Utgifter	Utgifter	Kostnader
Avsätting för framtida
förlustrisker	-	-	90
Löner och övr. förvalt.kostn.	5	6	5
Övriga utgifter/kostnader	3	4	2
Summa	8	10	97
- Netto	124	142	144

Riksgäldskontorets arbete med garantier har under budgetåret inriktats
på olika former av kvalitetshöjningar. Ett exempel på en sådan kvalitets-
höjning är att kontoret nu självt sköter indrivningen av regressfordringar.
Detta leder till snabbare ställningstaganden och effektivare bevakning av
kontorets intressen.

Under budgetåret 1991/92 skedde slutreglering av kontorets mellan-
havanden med Götaverken Arendal AB. Resultatet av denna slutreglering
blev ett återvinningsbelopp på 165 miljoner kronor.

Riksgäldskontoret uppskattar subventionselementet i verksamheten, dvs
att staten betingar sig lägre avgifter för garantierna än vad som kan upp-
skattas vara marknadsmässigt, till ca 30 miljoner kronor.

Vid sidan av den egna garantiverksamheten har kontoret i uppdrag att
samordna och följa upp kostnaderna för andra statliga myndigheters verk-
samhet med statliga garantier och med statliga lån till näringslivet. Någon
redovisning av denna verksamhet görs ännu ej.

En förutsättning för att resultatkravet skall bli meningsfullt är att
kontoret har möjlighet att påverka intäkter och kostnader. Kontoret
genomför därför för närvarande en undersökning som bl.a. skall visa
huruvida garantiavgifter bör differentieras. För närvarande uppgår, enligt
kontoret, den genomsnittliga garantiavgiften till 0,34 procent av det
garanterade beloppet.

Föredragandens överväganden

Riksgäldskontorets resultat av garantiverksamheten är i år positivt. Resul-
tatet måste dock utvärderas över en period av flera år. Jag ser mycket
positivt på att Riksgäldskontorets har övergått till att redovisa garanti-
verksamheten i kostnadsmässiga termer.

Det är tillfredsställande att kontoret i de förhandlingar som gjorts för
att återvinna redan infriade garantibelopp har säkerställt en betydande
återbetalning till staten.

Beslastningen på anslaget Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet kan
ske på initiativ av annan än Riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret har för
vissa garantier möjlighet att utnyttja andra anslag under annan huvudtitel.
Jag avser ge Riksgäldskontoret i uppdrag att utreda om principerna för
anslagsbelastning bör ändras. Det är önskvärt bl.a. i syfte att kunna
införa modellen för räntebeläggning av statliga medelsflöden.

I Riksgäldskontorets uppgift att samordna och följa upp kostnaderna för
andra statliga myndigheters verksamheter med statliga garantier bör även
ingå att i årsredovisningen redovisa statens totala verksamheter med
garantier. För närvarande görs denna redovisning av finansministern i
finansplanen varje år.

I likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp med
ett belopp om 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret
1992/93 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

D 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet

1991/92 Utgift1

1992/93 Anslag1 1 000

1993/94 Förslag 1 000

1 Anslaget Riksgäldskontoret: Uppdragsverksamhet

Under detta anslag redovisas den inlåning och utlåning Riksgälds-
kontoret bedriver. På anslaget redovisas avgifter för in- och utlåningen
samt Riksgäldskontorets kostnader för personal m.m. Ränteinkomster
från utlåningen och ränteutgifter redovisas på anslaget Räntor på stats-
skulden, m.m. På här aktuellt anslag redovisas också avgifter för god-
kännande av handlingar för andra statliga myndigheters låneavtal och
därtill anslutande finansiella avtal samt garantiåtagande på utländska
marknader.

Riksgäldskontoret bedriver in- och utlåningsverksamhet i uppdrags-
form. Målet för denna verksamhet är att ge andra statliga myndigheter
lån och placeringsmöjligheter till så goda villkor som möjligt utan att
myndigheternas verksamheter subventioneras. Verksamheten s kostnader
skall täckas av dess intäkter.

Riksgäldskontoret har en central roll i regeringens utvecklingsarbete
vad gäller myndigheternas medelshantering. Chefen för finansdeparte-
mentet har tidigare idag redovisat en modell för generell räntebeläggning
av statliga medelsflöden där myndigheter skall få tillgång till räntekonto
med kredit. Vidare kommer utlåningsverksamheten till myndigheter för
investering i ADB- och kommunikationsutrustning utvidgas till att även
omfatta lån till investeringar för anläggningstillgångar i allmänhet.

För första gången är nu utlåningen större än inlåningen. Detta beror
på att utlåningen har ökat, men också på att inlåningen har minskat.
Arbetsmarknadsfondens behållning har minskat dramatiskt och det till-
fälliga obligatoriska sparandet har betalats tillbaka.

En översyn har gjorts av räntesättningen i verksamheten. De villkor
som Riksgäldskontoret har rätt att besluta om har gjorts marknads-
mässiga. Kontoret har i sin anslagsframställan inkommit med förslag om
ändring i villkor för viss övrig inlåning och utlåning.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet budgetåren 1989/90-1991/92

Miljoner kronor	89/90	90/91	91/92	p92/93	p93/94
Avgifter	8,7	10,6	27,1	10,0	5,0
Adm. kostnader	2.4	2,3	2,3	4,5	2,7
Netto	6,3	8,3	24,8	5,5	2,3

Resultatet för budgetåret 1991/92 uppgick till 24,8 miljoner kronor.

Riksgäldskontoret har fr.o.m. den 1 juli 1992 sänkt avgifterna.

Riksrevisionsverket påpekar i sin revisionsberättelse vikten av att
Riksgäldskontoret prioriterar arbetet med ett nytt ADB-baserat in- och
utlåningssystem. Detta är väsentligt då en kraftig ökning av antalet
låntagare och lånetransaktioner kan förutses.

Riksgäldskontoret hemställer att det till in- och utlåningsverksamheten
anvisas ett förslagsanslag om 1 000 kr.

Föredragandens överväganden

Riksgäldskontorets in- och utlåningsverksamhet kommer att få allt större
betydelse i takt med att arbetet med att effektivisera myndigheternas
medelsflöden framskrider. För att detta arbete skall fungera, som RRV
påpekar, är det väsentligt att Riksgäldskontoret prioriterar utvecklingen
av ändamålsenliga ekonomisystem för in- och utlåningsverksamheten och
förstärker kundstödet gentemot myndigheterna.

Det resulatkrav som ställs på in- och utlåningsverksamheten är att full
kostnadstäckning skall uppnås. Full kostnadstäckning är dock ett relativt
dåligt mått på hur effektivt kontoret är i sin in- och utlåningsverksamhet,
då kontoret till stor del har monopol på sin verksamhet. Jag avser därför
att ge kontoret i uppdrag att analysera hur verksamheten kan utvärderas
i effektivitetstermer. I uppdraget bör kontoret även se över hur Kapital-
försöijningsförordningen kan tillämpas på in- och utlåningsverksamheten,
bl.a. i syfte att införa den modell som chefen för Finansdepartementet
tidigare idag redovisat angående generell räntebeläggning av statliga
medelsflöden.

Kravet på full kostnadstäckning av verksamheten har uppnåtts med
alltför stor marginal. Det är angeläget att avgifterna sänks så långt det är
möjligt utan att kravet på full kostnadstäckning hotas.

I likhet med föregående år bör anslaget i statsbudgeten föras upp med
ett belopp om 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förelår riksdagen att

till Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

E. Vissa centrala myndigheter m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 8

E 1. TUllverket

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 290 065 000

1 173 912 000

1 255 717 000

Tiillverkets uppgifter är att sköta uppbörden av tullar, andra skatter och
avgifter som tas ut vid införsel av varor samt att samla in och bearbeta
uppgifter för utrikeshandelsstatistiken. Till huvuduppgifterna hör också
att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlandet så att
bestämmelserna om införsel och utförsel av varor efterlevs.

Som särskilt angelägna uppgifter har i regleringsbrevet för budgetåret
1992/93 angetts att inom tullkontrollen ge högsta prioritet åt bekämpning-
en av narkotikasmugglingen, att genomföra datoriseringen av tullverk-
samheten på ett effektivt och rationellt sätt enligt planerna samt att
förbättra möjligheterna till ökade klarerings- och kontrollinsatser för att
tillgodose näringslivets och samhällets behov av nya flyg- och färjelinjer
m.m.

En ny organisation inom Tiillverket har genomförts per den 1 januari
1992. Tilliens omfattande datasystem har tagits i full drift den 1
november 1992 med undantag för delsystemen uppbörd och efterkontroll.
En modell för ledning och styrning av tullverksamheten som bygger på
en kedja av verksamhetsöverenskommelser har införts i hela organisa-
tionen.

TUIlverkets verksamhet styrs i praktiken till stor del av trafiken dvs
flödet av gods och trafikanter över gränserna. Verksamheten är mycket
personalintensiv. Tullverkets utgifter är till 70 % löner och sociala
avgifter.

EES-avtalet kommer inte att ha några mer omfattande konsekvenser för
Tiillverket. Däremot påverkas Tiillverkets framtida roll i mycket stor
utsträckning av om och när Sverige blir medlem i EG. Ett omfattande
arbete bedrivs bl.a. inom Tiillverket för att klargöra effekterna av en EG-
anslutning. Ett annat förhållande som starkt påverkar verkets uppgifter
är utvecklingen i Östeuropa.

En särskild utredare har tillkallats för att se över frågor om framtida
gränsformaliteter och gränskontroll. Vidare har Riksskatteverket fått i
uppdrag att i samråd med Generaltullstyrelsen utreda hur mervärdeskatten
skall hanteras när Sverige blir medlem i EG.

I den fördjupade anslagsframställningen har General tullstyrelsen för
budgetåret 1993/94 utöver baskraven begärt särskilda resurser för arbetet
med förberedelser inför ett svenskt EG-medlemskap (3,5 mkr) och för att
fullfölja datoriseringen (8,35 mkr). För tekniska hjälpmedel i kontrollar-
betet begär styrelsen 25 mkr för en treårsperiod och för utbyggnad av
SPADI och för investeringar i ADB-utrustning knappt 5 mkr. För nya
trafiklinjer, som redan kommit igång, begärs 8 mkr och som en reserv
för kommande behov 10 mkr.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bil. 8

Övergripande mål

Det övergripande målet för den verksamhet som Tullverket ansva-
rar för skall för budgetåret 1993/94 vara

att effektivt sköta uppbörden av tullar, andra skatter och av-
gifter som tas ut vid införsel så att en riktig uppbörd kan säker-
ställas,

att samla in och bearbeta uppgifter för utrikeshandelsstati-
stiken så att ett underlag av god kvalitet kan inges,

samt att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlan-
det så att bestämmelser om in- och utförsel av varor efterlevs,
varvid bekämpningen av narkotikasmuggling ges högsta prioritet.
Resurser: Ramanslag 1993/94 1 255 717 000 kr.

Övrigt: I avvaktan på att bilden beträffande Tullverkets roll i ett
EG-perspektiv klarnar bör Tullverket endast prövas i ett ett-års
perspektiv.

Resultatbedömning

Efter en försöksverksamhet har för hela myndigheten införts en modell
för ledning och styrning av tullverksamheten som bygger på en kedja av
verksamhetsöverenskommelser. Dessa går från verkschef till regionchef
och vidare ut i organisationen. Syftet med dessa överenskommelser är att
man skall vara överens om vad som är möjligt att åstadkomma med de
resurser som tilldelas. Överenskommelserna skall bl.a. innehålla
prestationsmål som ligger i linje med de öveigripande mål som angetts
av statsmakterna. Verksamhetsöverenskommelsema är ett effektivt medel
för styrning av verksamheten. Varje individ i organisationen kan lättare
identifiera sin roll och därmed möjliggörs också ett större inflytande och
ansvar för envar. En viktig del av verksamhetsöverenskommelsema är att
se till att alla också blir delaktiga i den interna budgetprocessen. I arbetet
med verksamhetsöverenskommelsema har ett antal kvantitativa mått tagits
fram både vad gäller fysisk kontroll och dokumentkontroll. Som exempel
härpå kan nämnas "att x% av inkommande personbilar skall kontrollvisi-
teras". Införandet av verksamhetsöverenskommelser i hela organisationen
kommer att ge bättre möjligheter till uppföljning av verksamheten.
Tullverket har redan kommit långt i detta arbete men systemet bör
ytterligare förbättras genom att de kvantitativa målen kompletteras med
kvalitativa mål som på ett än bättre sätt kan ge informationer om effekter
av insatta resurser. Målet med överenskommelserna är också att se till
att verksamheten skall kunna effektiviseras.

Tullverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat en

resultatanalys i enlighet med de direktiv som lämnats till verket.
Verksamheten delas upp i sex olika verksamhetsområden som svarar mot
tullens huvudarbetsuppgifter. Resursernas fördelning på dessa verksam-
hetsområden redovisas liksom uppgifter om olika mätbara händelser
exempelvis antalet brottmålsrapporter, tullbeslag, tillsynsrapporter och på
skattesidan uppgifter om uppbörd, avvikelser, efterdebiteringar m.m.
Dessa uppgifter ger emellertid inte direkt kunskaper om effektiviten inom
verksamhetsområdena. En fortsatt utveckling av Tullverkets uppfölj-
ningssystemet är därför nödvändig. De svårigheter som finns att skapa
adekvata resultatmått för den omfattande verksamhet som Tullverket
bedriver leder också till stora svårigheter att bedöma om verksamheten
bedrivits på effektivaste sätt. Dessa svårigheter liksom den oklara
framtiden bör dock inte innebära att arbetet med utformningen av
adekvata resultatmått uppskjuts. Tvärtom bör stora ansträngningar göras
för att skapa metoder som gör det lättare att kunna följa resursförbruk-
ningen inom olika områden och också kunna mäta effekterna av insatta
resurser. Det fortsatta EG-arbetet får naturligtvis vägas in och visa på
vad som kan vara både sakmässigt och organisatoriskt riktigt och vad
som i framtiden kan leda till en än större effektivitet. Rent generellt kan
dock sägas att verksamheten, enligt min mening, bedrivs med en sådan
inriktning att de verksamhetsmål som hitintills funnits uppsatta i stort har
kunnat uppnås.

Fördjupad prövning

Trafiken har under senare tid åter ökat något. Detta gäller inte minst
Östeuropatrafiken. Utvecklingen ställer krav på utökade insatser mot den
illegala narkotikahanteringen och annan gränsöverskridande brottslig
verksamhet. Detta innebär att kraven på förstärkta tullinsatser ökar.
Förberedelser för ett framtida medlemskap i EG tar också i anspråk
kvalificerade utredningsresurser och kommer i ett något längre perspektiv
också att ställa krav på anpassning och utbyggnad av Tillverkets olika
datasystem. I framtidsanalysen har Tillverket betonat den stora osäkerhet
som finns om vad som verkligen kommer att hända vid ett svenskt
medlemskap. Detta sammantaget med befarade ökade problem i samband
med utvecklingen beträffande Östeuropatrafiken gör att framtids-
bedömningen blir mycket svår. Givet är dock att vissa arbetsuppgifter
försvinner eftersom handeln inom EG inte kräver någon gränskontroll.
Gentemot tredjeland torde man dock få räkna med att få ett väsentligt
annorlunda och måhända mer komplicerat regelverk som styr handeln än
för närvarande och därmed också ökade kompetenskrav på i varje fall en
del av tulltjänstemännen. Många tulltjänstemän får också mer kvalificera-
de uppgifter än för närvarande. En del av den nuvarande osäkerheten
beträffande det framtida regelsystemets praktiska tillämpning kommer att
klarna när den inre marknadens regelsystem böljar tillämpas den
1 januari 1993. Det är mot nu beskriven bakgrund inte meningsfullt att
nu besluta om annat än en ett-årig budgetram för Tillverket.

När det gäller resurser så har Tillverket redan i utgångsläget ett

Prop. 1992/93:100

Bil. 8

besparingsbeting som för budgetåret 1993/94 ökar med 31 miljoner kr. Prop. 1992/93:100
Det för finansieringen av datasystemet fastställda besparingskravet på Bil. 8
totalt 300 miljoner kr under en femårsperiod påböljades under föregående
budgetår och är inlagd i tullens långsiktiga planering. Eftersom verksam-
heten hos Tiillverket i stor utsträckning styrs av trafiken och då
TUllverket har en central roll i bekämpningen av narkotika och annan
illegal verksamhet som sker över gränserna är det inte acceptabelt att nu
ytterligare minska på resurserna. För detta talar också osäkerheten om
tullens framtida arbetsuppgifter. Trots det mycket stora besparingar som
skall göras inom den offentliga sektorn är jag därför beredd att förorda
att TUllverket även ges de medel som behövs för att kunna fullfölja
datoriseringen enligt tidigare planer. De begärda medlen uppgår till 8,25
miljoner kr. För fortsatta förberedelser för EG-medlemskapet har jag
också räknat med 3,5 miljoner kr i enlighet med Generaltullstyrelsens
önskemål. I övrigt har jag inte funnit det möjligt att nu bevilja de
ytterligare medel som begärts för teknisk utrustning m.m. Det får
ankomma på Generaltullstyrelsen att inom sin totalram bedöma behovet
och möjligheterna av satsningar på dessa områden. Jag anser det inte
heller vara möjligt att nu tillföra nya medel för att ge ökade tullresurser
för nya fätje- och flyglinjer men utgår från att Generaltullstyrelsen
uttömmer de möjligheter som ändå kan finnas att disponera tullresursema
så att önskvärda nyetableringar kan genomföras. Jag tillstyrker vidare
Generaltullstyrelsens önskemål att tullförrättningsavgiftema och räntein-
komsterna i framtiden helt redovisas mot inkomsttitel.

Trots det nu anförda bör man från verkets sida, sett inte minst i ett
längre perspektiv, ta tillvara alla till buds stående rationaliseringsmöjlig-
heter men också göra en omsorgsfull prioritering. Myndigheten får inte
väja för nödvändiga strukturella förändringar. Enligt min mening bör
dessa kunna utgå från att TUllverket redan nu börjar inrikta sig mot ett
svenskt medlemskap i EG och vad det kräver av tullen. Det utrednings-
arbete som redan nu bedrivs inom Tiillverket är mycket värdefullt. Detta
arbete bör ytterligare intensifieras. Beträffande tulldatasystemet vill jag
erinra om vad som anförts i de senaste årens budgetpropositioner om
vikten av att få en stor anslutning från företagens sida att lämna
meddelanden elektroniskt. Tiillverket har också kunnat peka på fram-
gångar härvidlag. Denna utveckling bör ytterligare påskyndas, vilket i ett
vidare perspektiv är till gagn också för näringslivet. Ett mål bör
därvidlag vara att de som enligt 134 § tullagen godkänts att som ombud
avge tulldeklarationer snarast övergår till att lämna deklarationerna i
elektronisk form. Tullverket bör vidta de åtgärder som erfordras för att
få till stånd en sådan ordning. Jag är däremot inte beredd att tillmötesgå
önskemålet från Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk
Handel och Sveriges Speditörförbund att för dem som lämnar elektro-
niska meddelanden återgå till en förlängd kredittid. Jag vill erinra om den
översyn av in- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar som på
regeringens uppdrag genomförts av Riksgäldskontoret och Riksrevisions-
verket och vad chefen för Finansdepartementet tidigare anfört om den
statliga kassahållningen.

Nya principer för budgetering av anslag

Anslaget för Tiillverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, öveigång-
en till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda
frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens
disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna
och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Räntebeläggning av statliga medelsflöden

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Tullverket kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. Tullverket kommer därför att tilldelas
ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget
E 1. förs till detta konto.

Slutsatser

Mot bakgrund av den mycket oklara framtid som Tiillverket står inför
sett inte minst mot bakgrund av ett eventuellt framtida svenskt med-
lemskap i EG drar jag slutsatsen att det inte nu är möjligt att besluta om
annat än en ett-årig budgetram. De övergripande mål för den verksamhet
som Tiillverket ansvarar för skall för budgetåret 1993/94 vara i stort sett
samma som gäller för budgetåret 1992/93.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Tullverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på
1 255 717 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 8

E 2. Konjunkturinstitutet

Konjunkturinstitutet (Kl) är ett vetenskapligt forsknings- och utred-
ningsorgan med uppgift att följa och analysera den ekonomiska utveck-
lingen inom och utom landet, att utarbeta prognoser för den svenska
ekonomin och att bedriva forskning i anslutning därtill. Institutet skall
också aktivt bidra till att förbättra den ekonomiska statistiken.

För innevarande år har ett ramanslag på 24 733 000 kr. anvisats för
Kl. I avvaktan på den forskningsproposition som regeringen avser att
återkomma med under våren föreslår jag att anslaget förs upp med
oförändrat belopp.

5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Konjunk-
turinstitutet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på
24 733 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 8

E 3. Finansinspektionen

1991/92 Utgift 104 064 000

1992/93 Anslag 88 275 000

1993/94 Förslag 94 510 000

Finansinspektionen är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att
utöva tillsyn över finansiella institutioner och marknader.

Det övergripande målet för Finansinspektionen är att bidra till att skapa
stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet, att upprätthålla förtroen-
det för och effektiviteten hos de finansiella instituten och marknaderna
samt att ge ett gott konsumentskydd.

Verksamheten finansieras genom obligatoriska avgifter från de institut
som står under tillsyn av inspektionen. Avgifterna tas upp på statsbud-
getens inkomstsida under inkomsttitel.

Finansinspektionen

Finansinspektionen har lämnat en fördjupad anslagsframställning till
regeringen för perioden 1993/94-1995/96.

Drivkrafter som påverkar organisationen

Inspektionen har i framtidsanalysen redovisat ett antal drivkrafter som
påverkar såväl risker och skyddsintressen som tillsynens organisation och
verksamhet. Huvudeffektema av utvecklingen har redan gjort sig
gällande. De förändrade förutsättningarna har haft inverkan på or-
ganisationen genom att bl.a. behovet av att överblicka helheter och
systemrisker har ökat och väntas öka. Samtidigt ökar kraven på analys
av finansiella koncerner samt kraven att i tid motverka en utveckling som
hotar stabiliteten i det finansiella systemet och i enskilda finansinstitut.
Utvecklingen ställer i olika avseenden krav på inspektionen vad gäller
tillsynsmetoder och informationsinhämtning. Den pågående inter-
nationaliseringen och närmandet till EG ställer vidare krav på inspek-
tionen att samverka med utländska tillsynsmyndigheter och att påskynda
arbetet med EG-harmonisering av de svenska finansiella regelsystemen.
Inspektionens organisation och arbetsformer har anpassats och anpassas
kontinuerligt till utvecklingen. Tillsynen har gjorts funktionsinriktad i
stället för institutinriktad, rapporteringen har inriktats mot nyckeltal och
risksituationer, närvaron i internationella organ har ökat, klagomålshante-
ringen har förenklats och arbetssättet inriktas mer på kvalitetskontroll
än på formaliakontroll. Sammanslagningen av Bank- och Försäkrings-

inspektionerna har medfört synergieffekter, möjliggjort insatser i Prop. 1992/93:100
finansiella koncerner och underlättat en enhetlig normgivning. Bil. 8

Finanskrisen har bl.a. inneburit att inspektionen ökat den konsultativa
verksamheten. Regelbundna möten hålls med företrädare för flertalet
branschorganisationer för att diskutera problem, normgivning och
underlätta självreglering. På det internationella området har nära
kontakter med EG och tillsynsmyndigheter inom EFTA-området
etablerats. Vidare utvecklas löpande ett bilateralt samarbete med
tillsynsmyndigheter inom andra länder. Inspektionen har även påböljat en
genomgripande ADB-satsning och genomfört en minskning av administra-
tionen. Inspektionen har redovisat hur dess arbetsmetoder förändrats och
anpassats efter utvecklingen. Arbetsmetoderna inom tillsynsverksamheten
har förändrats genom betoning av vikten av strategisk informations-
inhämtning, analys och planering.

Resursbehov

Finansinspektionen anser att dess nuvarande kompetensstruktur och
kapacitet ställda i relation till verksamhetens mål och krav samt förväntad
utveckling inte motsvarar behoven. Trots målmedvetna satsningar
redovisas brister i både kompetens och kapacitet på ett antal vitala
områden. Dessa brister måste enligt inspektionen avhjälpas genom
resurstillskott under den kommande treårsperioden. Inspektionen finner
mot denna bakgrund att en oförändrad medelstilldelning i reala termer
inte framstår som realistisk. I stället redovisas ett alternativt budgetför-
slag för treårsperioden 1993/94-1995/96. Sammanfattningsvis redovisar
inspektionen en verksamhetsinriktning och verksamhetsnivå för perioden
som efter pris- och löneomräkning skulle kräva en resurstilldelning på
296 825 000 kr. Detta motsvarar en real ökning med 8,4 % i förhållande
till huvudförslaget. För budgetåret 1993/94 föreslås, efter kompensation
för pris- och löneomräkning, en förstärkning av resurserna med 8
miljoner kronor. Förstärkningen avser kostnader för nyrekrytering
motsvarande tio heltidstjänster.

Finansiering av insiderbevakning

Finansinspektionen föreslår även att kostnaderna för insiderbevakningen
finansieras med särskilt anslag över statsbudgeten i stället för som nu
med avgifter. Skälet är att insiderbevakningen utgör ett led i samhällets
bekämpande av ekonomisk brottslighet. Kostnaderna för insiderbevak-
ningen beräknas för budgetåret 1993/94 uppgå till 5,1 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

För den kommande treårsperioden skall det övergripande målet för
den verksamhet som Finansinspektionen ansvarar för vara att bidra
till att skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet, att upp-
rätthålla förtroendet för och effektiviteten hos de finansiella instituten
och marknaderna samt att ge ett gott konsumentskydd.

Resurser: Ramanslag 1993/94 94 510 000 kr.

Planeringsram: 286 964 000 kr.

1993/94 1994/95 1995/96

94 510 000 kr. 95 427 000 kr. 97 027 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 8

Resultatbedömning

Finansinspektionen konstaterar att det inte är möjligt att mäta effekterna
av inspektionens totala verksamhet. I stället mäts produktionen inom
myndigheten och därvid anges mått på handläggningstider och ärende-
balanser för olika typer av ärenden. Samtidigt konstaterar inspektionen
att dessa resultatmått inte är bra då de inte tar hänsyn till kvalitetsaspek-
ten. Finansinspektionens resultatanalys beträffande handläggningstidema
för tillståndsgivning visar en tillfredsställande effektivitet i verksamheten.
Få klagomål har kommit till inspektionens kännedom vilket indikerar god
kvalitet i handläggningen. Beträffande registerärenden noteras en
förhållandevis lång handläggningstid som främst förklaras av att många
ärenden måste kompletteras. Jag bedömer att resultatet kan förbättras
genom tydligare anvisningar och ytterligare rationalisering. Beträffande
inspektionens rapportinsamling och rapportgranskning bedömer jag, i
likhet med inspektionen, att verksamheten kan effektiviseras ytterligare
genom bl.a. förenkling och förbättring av rapportblanketter och
föreskrifter. Vad gäller klagomålsärenden anser jag i likhet med
inspektionen att resursinsatsen inte står i proportion till resultatet.
Beträffande insiderärenden konstaterar jag att det är en komplex
ärendetyp som kräver kvalitativa resultatmått. Arbete med att ta fram
sådana bör därför inledas.

Den inspektionsverksamhet och konsultativa verksamhet som bedrivits
har fått en förändrad utformning och inriktning på grund av ändrat infor-
mationsbehov. Inspektionsverksamheten har inriktats mot framtagande
och analys av nyckeltal varefter resursinsatserna kurmat prioriteras mot
instituten. Den förändrade inriktningen innebär att de traditionella
platsundersökningarna minskar till förmån för riktade undersökningar på

riskområden. I huvudsak anser jag att den inriktningen är tillfredsställan- Prop. 1992/93:100
de. Finansinspektionens konsultativa verksamhet har ökat. Jag bedömer Bil. 8
att den konsultativa verksamheten i huvudsak varit framgångsrik och
respekterad av marknaden och anser att resultatet visar att inspektionen
nu på ett tillfredsställande sätt funnit sin roll. Finansinspektionen har
dock ej analyserat effekterna av normgivningen vilket jag finner vara
otillfredsställande.

Sammantaget finner jag att resultatanalysen måste förbättras och
vidareutvecklas såväl till innehåll och omfattning som teknisk kvalitet.
Inspektionen måste intensifiera arbetet med att utveckla såväl verksam-
hetsmål och analysmetoder som resultatmått och resultatredovisning. En
strävan bör härvidlag vara att målen för verksamheten skall vara
uppföljningsbara - kvantitativt såväl som kvalitativt - samt att relevanta
resultatmått utvecklas under treårsperioden och tas i bruk för samtliga
områden. Resultatmåtten bör vara såväl verksamhets- som kostnads-
relaterade.

Fördjupad prövning

Det har framgått att klagomålshanteringen splittrar den övriga tillsyns-
verksamheten, tar relativt sett stora resurser i anspråk och involverar
stora delar av personalen. Av resultatanalysen framgår att resursinsatsen
beträffande klagomålsärenden inte står i proportion till effekterna från
tillsynssynpunkt. Finansinspektionens verksamhet beträffande klagomåls-
hanteringen bör därför effektiviseras och som ett led i detta renodlas mot
instituten. Huvudinriktningen bör med anledning av detta vara att under
treårsperioden minska inspektionens insatser i detta avseende genom dels
ökad information till allmänheten, dels överläggningar med branschen
med syfte att inrätta en ny klagomålsinstans utanför inspektionen. De
resurser som därmed frigörs bör användas för att möta krav som ställs
på verksamheten och som redovisats i framtidsanalysen.

De resultat som redovisats för inspektionsverksamheten och för den
konsultativa verksamheten visar att verksamheten effektiviserats. Vad
gäller den konsultativa verksamheten gör jag bedömningen att inspek-
tionen funnit effektiva former för denna och att den bör åsättas fortsatt
hög prioritet under treårsperioden som ett medel att uppnå stabilitets-
målet. Dock bör kontinuerlig uppmärksamhet ägnas åt gränsdragningen
mellan konsultativ verksamhet och myndighetsutövning.

Utvärdering av normgivning

Mot bakgrund av normgivningens centrala betydelse för stabilitet,
effektivitet och sundhet på de finansiella marknaderna och mot bakgrund
av att inspektionen ej utvärderat effekterna av normgivningen finner jag
det angeläget att nu initiera en utvärdering av en avgränsad del av
inspektionens normgivning. En utvärdering bör klarlägga och analysera
normgivningens funktion och effektivitet dels för tillsynens mål och
syften, dels för inspektionens operativa verksamhet. En sådan utvärdering
bör genomföras under det kommande budgetåret och är värdefull i det

fortsatta arbetet med att vidareutveckla mål och resultatmått för Prop. 1992/93:100
verksamheten. Bil. 8

Resursbehov m.m.

Finansinspektionen har i sin framtidsanalys redogjort för de drivkrafter
som förväntas påverka såväl oiganisation som verksamhet. Slutsatsen är
att nya och ändrade krav ställs på verksamheten samt att ny kompetens
krävs för att hantera dessa. Förutsättningen för att uppfylla målen och
utveckla det nödvändiga arbetssättet är en tillräcklig kompetens- och
resursbas. Av inspektionens resursanalys framgår emellertid att inspek-
tionen på väsentliga områden saknar tillräckliga resurser och nödvändig
kompetens i förhållande till de krav som ställs och kommer att ställas på
verksamheten. Mot denna bakgrund föreslår jag att inspektionen tilldelas
ökade resurser kommande treårsperiod.

Anslaget för budgetåret 1993/94 har beräknats med utgångspunkt från
innevarande års anslag och en pris- och löneomräkning på drygt
3 miljoner kronor. Därutöver har medel tillförts anslaget med samman-
lagt 3,2 miljoner kronor för nyrekrytering motsvarande minst fyra hel-
tidstjänster. Under treårsperioden beräknar jag att anslaget bör tillföras
ytterligare resurser för nyrekrytering. Därutöver har ett rationaliserings-
krav motsvarande knappt 4,6 miljoner kronor tillämpats på inspektionens
planeringsram.

Anslaget för Finansinspektionen har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga
1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som
kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt
fästställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det
nu budgeterade beloppet.

Finansiering av insiderbevakning

Beträffande kostnaderna för insiderbevakningen finner jag inte anledning
att nu göra någon annan bedömning än den som hittills gällt.

Räntebeläggning av statliga medelsflöden

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Finansinspektionen kommer fr.o.m.
budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Finansinspektionen
kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret
och medlen under anslaget E 3. Finansinspektionen förs till detta konto.

investeringar Prop. 1992/93:100

Bil. 8

Inspektionen har f.n. en låneram i Riksgäldskontoret som uppgår till
6 miljoner kronor. Av detta har 2,5 miljoner kronor utnyttjats under
innevarande budgetår för investeringar i ADB-utrustning. För budgetåret
1993/94 har ett tillkommande investeringsbehov om 1,6 miljoner kronor
beräknats och för budgetåret 1994/95 ytterligare 1,5 miljoner kronor.
Mot bakgrund av detta och ev. ytterligare investeringsbehov under
perioden bör inspektionens låneram justeras uppåt till 7 miljoner kronor.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövning som jag gjort av Finansinspek-
tionens verksamhet drar jag följande slutsatser. Öveigripande mål för den
verksamhet som Finansinspektionen ansvarar för skall vara att bidra till
att skapa stabilitet och säkerhet i det finansiella systemet, att upprätthålla
förtroendet för och effektiviteten hos de finansiella instituten och
marknaderna samt att ge ett gott konsumentskydd. För Finansinspek-
tionens verksamhet bör verksamhetsmålen för perioden formuleras enligt
följande. Tillståndsgivningen skall vara korrekt och effektiv med korta
handläggningstider. Handläggningen av ärenden om auktorisation,
koncession m.m. skall även syfta till att upprätthålla allmänhetens
förtroende för det finansiella systemet genom att bidra till stabilitet och
en ändamålsenlig struktur på den finansiella marknaden. Uppföljnings-
och tillsynsverksamheten skall inriktas på att främja stabilitet och
effektivitet inom tillsynsområdet och på att i tid upptäcka och motverka
en utveckling som hotar stabiliteten i det finansiella systemet och enskilda
institut. Stabsarbetet skall syfta till att främja de övergripande målen
genom ett aktivt remiss- och kommittéarbete. Analysarbetet skall inriktas
på att ge inspektionen förutsättningar att överblicka risker i det finansiella
systemet, att förstå och förutse utvecklingen inom den finansiella sektorn
samt att följa och medverka i det internationella samarbetet inom
tillsynsområdet. På det internationella planet skall inriktningen vara att
harmonisera regelsystem och tillämpningen av dessa. Normgivningen
skall bidra till stabilitet och säkerhet inom tillsynsområdet samt främja
konkurrensen mellan finansinstituten så att kunderna får gynnsamma
villkor för finansiella tjänster. Normgivningen skall också bidra till en
sund utveckling inom institutens verksamhet och öka allmänhetens
möjligheter till insyn i och överblick över förhållandena i det finansiella
systemet. Finansinspektionens administrativa funktion skall stödja
sakverksamheten genom en rationell och kostnadseffektiv intern service.

För inspektionens handläggning av vissa förvaltningsärenden bör
resultatkrav formuleras i regleringsbrevet för Finansinspektionen. En
restriktion för dessa resultatkrav är att kvaliteten i besluten inte får
minska. För inspektionens insiderärenden bör underlag tas fram som
möjliggör formulering av uppföljningsbara resultatkrav inför budgetåret
1994/95. Vad gäller klagomålsärenden bör resultatkravet vara att antalet
inkomna klagomålsärenden skall minskas genom ökad information till
allmänheten om Finansinspektionens roll inom konsumentområdet.

Mot denna bakgrund är målet för Finansinspektionen som ansvarig Prop. 1992/93:100
myndighet för dessa verksamheter att under perioden nå de mål och Bil. 8
resultatkrav jag formulerat och i övrigt genomföra de förändringar som
jag utpekat i min fördjupade prövning.

Planeringsramen för perioden 1993/94-1995/96 har mot denna
bakgrund beräknats till 286 964 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att godkänna att den öveigripande målsättningen för verksam-
heten inom Finansinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet
med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,

2. att till Finansinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 94 510 000 kr.

E 4. Riksrevisionsverket

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

159 089 429

165 640 000

170 590 000

Riksrevisionsverket (RRV) är enligt sin instruktion (1988:80, ändrad
senast 1992:921) central förvaltningsmyndighet för statlig redovisning
och revision.

De öveigripande målen för verket är att verka för effektivitet i
statsverksamheten och en god ekonomiadministrativ standard. Revisions-
verksamheten skall bedrivas oberoende i förhållande till den normerande
verksamheten vid verket.

Inkomster vid RRV, som redovisas på statsbudgetens inkomstsida
under rubriken 26 00 Försäljningsinkomster beräknas till 110 mkr för
nästa budgetår.

RRV har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser resultat-
redovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena Redovis-
ningsrevision, Förvaltningsrevision och Ekonomi. Strukturen överens-
stämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsfram-
ställningen inför den treåriga budgetperioden 1991/92 - 1993/94. För
vardera av dessa tre verksamhetsområden formulerades målen i 1992 års
budgetproposition. Mot bakgrund av riksdagens beslut till följd av
uttalandena i budgetpropositionen har RRV fattat beslut om en ny
organisation fr.o.m. den 1 juli 1992.

Verket har med utnyttjande av den samlade kompetensen inom verket
till regeringen redovisat en samlad bedömning av det ekonomiad-
ministrativa läget i statsförvaltningen och resultatet av revisionen.

Stödet från redovisningsrevisionen till regeringskansliet har breddats
och fördjupats. Metodutveckling och program för granskning av
årsredovisningar från myndigheter i den första budgetcykeln har

genomförts. Redovisningsrevisionen har granskat och avgivit revisionsbe- Prop. 1992/93:100
rättelser för samtliga 335 revisionsobjekt enligt god revisionssed. Bil. 8
Förvaltningsrevisionens verksamhet har i stort utvecklats enligt uppsatta
produktionsmål utom vad gäller volymen revisioner. Utbildning och stöd
för etablering av den finansiella styrningen inklusive den nya redovis-
ningsmodellen pågår framgångsrikt men har tagit i anspråk betydligt mer
resurser än som planlagts vid årets böljan. Den egeninitierade utveck-
lingsverksamheten har inom områdena information, normering och
avgifter ökat i omfattning. Trots detta återstår fortfarande stora behov att
täcka enligt RRV.

Anslagssparandet under budgetåret uppgår till 0,5 mkr vilket medför
att ingående anslagssparande från 1990/91 om 3,2 mkr har ökat till ett
utgående anslagssparande för budgetåret 1991/92 om 3,7 mkr. Den
ekonomiska avdelningen har en anslagskredit medan övriga avdelningar
och gemensamt (verkets gemensamma ledning och administration) har ett
anslagssparande. De avgiftsbelagda verksamheterna exkl. regerings-
uppdrag redovisar ett sammanlagt överskott på 1,1 mkr. Överskottet
gäller främst resultatet från redovisningssystem som härigenom täcker
tidigare års underskott. RRV har invärderat anläggningstillgångar till ett
värde av 13,6 mkr. Efter avskrivningar uppgår värdet till 10,2 mkr. Av
detta skall 4,6 mkr hänföras till 1991/92 års förändring av RRV:s
verkskapital.

I sin förenklade anslagsframställning menar RRV att utgångspunkten
för beräkning av anslagsbeloppet för budgetåret 1993/94 i stort är
inriktning och resultatmål enligt verkets fördjupade anslagsframställning
för perioden 1991/92 - 1993/94. RRV har tidigare tilldelats resurser för
granskning av årsredovisningar från myndigheter i budgetcyklama 1 och
2. Ytterligare medel behöver tillföras för att RRV skall klara gransk-
ningen av försvarsmyndighetemas årsredovisningar. Medelstillskott
behövs också enligt RRV för att täcka merkostnader för nya lokaler
fr.o.m. den 1 mars 1994. Prisnivån på de nya lokalerna är lägre än vad
hyresnivån skulle ha blivit i de gamla lokalerna efter nödvändiga
reparationer.

Föredragandens överväganden

Sammanfattn ing

Prop. 1992/93:100

Bil. 8

Övergripande mål

De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/92 -
1993/94 bör ligga fast. Regeringen har i regleringsbrevet för
1992/93 beslutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som
har gällt för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks att omfatta även
budgetåret 1994/95.

Resurser: Ramanslag 1993/94 170 590 mkr

Resultatbedömning

Riksrevisionsverkets årsredovisning visar enligt min mening att verksam-
heten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Det
ekonomiadministrativa stödet till myndigheterna har byggts ut väsentligt.
Trots detta motsvarar det inte fullt ut den efterfrågan som fmns. RRV har
emellertid ambitionen att bygga ut det ekonomiadministrativa stödet.

RRV har sedan några år tillbaka kontinuerligt låtit göra en professionell
bedömning av kvaliteten i redovisningsrevisionens arbete med hjälp av
en extern expert. Däremot saknas en bedömning från klienter-
nas/uppdragsgivarnas sida. Jag kan dock konstatera att revisionsarbetet
fr.o.m. budgetåret 1992/93 skall kompletteras med en sådan bedömning.

Förvaltningsrevisionen redovisar årligen en samlad bedömning av
effekterna av de senaste tre årens arbete. Granskningarna har i många
fall lett till påvisbara resultat. Jag gör också den bedömningen att
uppföljningen och utvärderingen av förvaltningesrevisionen har förbättrats
bl.a. genom seminarier med företrädare för regeringskansli och revidera-
de myndigheter m.fl.

Riksrevisionsverkets ekonomiska resultat visar att verket på ett fullgott
sätt har använt resurserna enligt de förutsättningar som gavs för
budgetåret 1991/92.

Jag kan också konstatera att revisorerna som har granskat RRV:s
årsredovisning inte har haft några invändningar.

Räntebeläggning av statliga medelsflöden

Jag har tidigare denna dag redovisat ett förslag om generell räntebelägg-
ning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör
tillämpas. RRV kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna
modell. RRV kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i
Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 4. förs till detta konto.

Slutsatser

Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer för verksamheten
som formulerades i 1992 års budgetproposition och som riksdagen har
beslutat om bör gälla även för budgetåret 1993/94.

Jag har under avsnittet 2. Organisation och finansiering av admi-
nistrativt stöd till myndigheterna redogjort för den inriktning som bör
gälla när det gäller det stöd som RRV tillhandahåller.

Det ekonomiadministrativa stödet till myndigheterna måste enligt min
mening byggas ut till en sådan nivå att det motsvarar efterfrågan. RRV
bör tydligare än nu markera att stödet tillhandahålls mot avgift.

Systemlösningar för ekonomiadministration i staten skall utvecklas och
tillhandahållas i enlighet med regeringsbeslut den 18 oktober 1990. Vid
utgången av budgetåret 1993/94 skall system som uppfyller kraven vara
utprovade och modifierade samt finnas tillgängliga för myndigheterna.
Genom anskaffningen av ekonomisystemet AGRESSO och vidareutveck-
lingen av COSMOS kan emellertid RRV redan nu tillhandahålla
ändamålsenliga systemlösningar. Regeringsbeslutet innebar också att
RRV:s utvecklingsarbete på det ekonomiadministrativa området skulle
samordnas med det utvecklingsarbete som SPV bedriver på det per-
sonaladministrativa området. Som jag redogjort för under avsnittet 2.
Oiganisation och finansiering av administrativt stöd till myndigheterna
är det angeläget att detta arbete bedrivs så att det tillgodoser myn-
digheternas efterfrågan på integrerad information från EA- och PA-
systemen. Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 bör detta mål
vara uppfyllt vid utgången av budgetåret 1993/94.

Även Försvarets civilförvaltning (FCF) bedriver systemutveck-
lingsverksamhet. Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare idag
föreslagit att FCF skall läggas ned och att verksamheten överförs till
Försvarsmakten och andra myndigheter eller avvecklas senast den 1 juli
1994. Jag har under avsnittet 2. Oiganisation och finansiering av
administrativt stöd till myndigheterna redogjort för det förslag till
principer för ansvarsfördelning när det gäller systemverksamheten som
bör gälla mellan RRV och myndigheterna inom Försvarsdepartementets
område. RRV bör bl.a. ansvara för systemutvecklingsverksamheten. En
organisationskommitté bör tillsättas med uppgift att bl.a. överväga de
organisatoriska och resursmässiga konsekvenserna av den ansvarsför-
delning som föreslås.

RRV:s verksamhet avseende ekonomisystem samt utbildning och råd-
givning inom området ekonomistyrning bör vara ett eget resultatområde
inom RRV:s ekonomiska avdelning och ha full kostnadstäckning som
ekonomiskt mål.

Jag har tidigare idag (bil. 1 avsnitt 2.1.2) uttalat att en utökad
delegering av finansiella befogenheter till myndigheterna innebär att
verifieringen av myndigheternas resultatinformation ökar i vikt. Det kan
därför bli aktuellt att volymmässigt öka utrymmet för redovisningsrevi-
sionen. Jag återkommer till denna fråga i 1994 års budgetproposition.

Vid beräkningen av ramanslaget för budgetåret 1993/94 har 6,76 mkr

Prop. 1992/93:100

Bil. 8

tillförts verksamheten för arbetet med granskning av årsredovisningar Prop. 1992/93:100
från myndigheter i budgetcykel 3 och försvarets myndigheter. Jag avser Bil. 8
att efter en treårsperiod när arbetet med granskningarna av årsredovis-
ningarna har funnit sin form och myndigheternas kompetens har ökat
göra en förnyad analys av RRV:s resursbehov.

Resurser motsvarande två helårsarbetskrafter har överförts till

Nämnden för offentlig upphandling.

Vidare har jag beräknat en besparing på 7,018 mkr vilket motsvarar
pris- och löneomräkningen för budgetåret 1993/94.

Anslaget för RRV har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgete-
ringen av anslagen. Jag har tidigare denna dag redovisat riktlinjerna för
dessa förändringar (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt
2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition
kommer slutligt att lastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan
därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksrevisionsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 170 590 000 kr.

E 5. Statskontoret: Uppdragsverksamhet

(Nytt anslag. Ersätter tidigare E 5. Statskontoret ramanslag)

1993/94 Nytt anslag 1 000

Statskontorets uppgift är att på regeringens uppdrag biträda med
underlag för omprövning, effektivisering och styrning av statlig och
statligt finansierad verksamhet samt att i övrigt på uppdrag biträda
departement, kommittéer och arbetsgrupper inom regeringskansliet.

Statskontoret har i sin årsredovisning för budgetåret 1991/92 i de delar
som avser resultatredovisningen redovisat verksamheten i verksam-
hetsområdena Utrednings- och utvecklingsverksamhet och Upphandling
av ADB-utrustning.

Utrednings- och utvecklingsverksamheten bedrivs huvudsakligen i form
av projekt. Uppdrag från regeringen svarade för drygt sextio procent av
projektkostnaderna. Projekt med inriktning på informationsteknologi ska
frågor svarade för 55 % och projekt med inriktning på förvaltningsekono-
miska frågor för 45 % av projektkostnaderna. Regeringskansliets
efterfrågan på insatser har enligt Statskontoret i allt väsentligt kunnat
tillgodoses.

Utrednings- och utvecklingsverksamheten bedrevs under budgetåret
1991/92 huvudsakligen inom områdena styrning och styrsystem,

effektivitetsstudier samt frågor om förvaltningsstruktur, ansvarsfördelning Prop. 1992/93:100
och verksamhetsformer, bl.a. som direkt stöd till regeringens treårspro- Bil. 8
gram för omställning och minskning av den statliga administrationen.

Upphandling av ADB-utrustning bedrevs under budgetåret 1991/92 i
form av myndighetsinriktade och generella upphandlingar. Upphand-
lingarna åt enskilda myndigheter har dock fortsatt att minska. Verksam-
heten inriktas nu på avrops- och ramavtal för utrustning, programvara
och tjänster inom ADB-området. Statskontoret bedömer att verkets
samordnade upphandlingsinsatser för ADB-utrustning och programvaror
lett till besparingar på ca 100 miljoner kronor per år. En samordning av
utvecklings- och inköpsinsatser för tjänster kan enligt Statskontoret leda
till ytterligare 100 miljoner kronor i besparingar per år.

Av den ekonomiska redovisningen framgår att de totala utgifterna
minskat under budgetåret 1991/92. Huvuduppgifternas andel av den totala
omslutningen har också minskat. Den minskade resursförbrukningen
beror bl.a. på det anställningsstopp som rått under den tid verksamheten
varit föremål för utredning. Statskontoret redovisar ett anslagssparande
1991/92 på 9,4 miljoner kronor, vilket motsvarar 7 % av anvisade anslag
och övriga inkomster.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

Enligt regeringens direktiv skulle Statskontoret i anslagsframställningen
för budgetåret 1993/94 lämna förslag till en ny finansieringsmodell och
anslagskonstruktion baserad på en successiv övergång till avgiftsfinansie-
ring. Statskontoret skulle också lämna förslag till budgetram för
budgetåret 1993/94 om högst 50 miljoner kronor samt förslag till
verksamhetens finansiering i övrigt.

Statskontorets förslag till ny finansieringsmodell innebär en kombina-
tion av avgifts- och anslagsfinansiering. Uppdragsverksamhet åt
regeringen avgiftsfinansieras i ett system med ett förslagsanslag på
Finansdepartementet för uppdrag till Statskontoret kombinerat med ett
1000-kronors-anslag på Statskontoret. Permanenta stabsuppgifter (stabs-
biträde till regeringskansliet, vissa instruktionsenliga uppgifter samt
egeninitierad verksamhet) finansieras med ett ramanslag på Statskontoret.

Statskontoret föreslår att ramanslaget för Statskontoret beräknas till

26.5 mkr. I beloppet ingår ersättning för kansligöromål åt Statens person-
och adressregistemämnd och Statens centrala förslagsnämnd med

1.5 mkr samt särskilda medel för omställningsåtgärder med 5 mkr.
Uppdragsintäkter från det föreslagna anslaget på Finansdepartementet har
Statskontoret beräknat till 50 mkr. Övriga intäker har beräknats till
4 mkr. Statskontoret hemställer därutöver om att tilldelas 6 mkr för att
slutföra stödet till STATTEL-delegationen. För uppdragsverksamheten
föreslår Statskontoret att besparingen i sin helhet tas ut på den infor-
mationsteknologiska verksamheten medan minskningen för de permanenta
stabsuppgifterna bör avse egeninitierad verksamhet även på det förvalt-
ningsekonomiska området.

Statskontoret har i särskild skrivelse den 15 oktober 1992 redovisat en
bedömning av regeringskansliets samlade efterfrågan på stöd från Stats-
kontoret under budgetåret 1993/94. Av redovisningen framgår att det

under 1993/94 enligt verkets bedömning kommer att riktas anspråk på Prop. 1992/93:100
Statskontoret från departementen motsvarande en resursinsats i stor- Bil. 8
leksordningen 100 personår. Dessutom måste man enligt verket erfaren-
hetsmässigt räkna med att de faktiska anspråken blir större än vad som
beräknats utifrån departementens nu redovisade planer. De samlade
anspråken innebär enligt Statskontoret en större efterfrågan jämfört med
utfallet för budgetåret 1991/92 och har en omfattning som inte kan
tillgodoses inom den ram för uppdragsverksamheten som Statskontoret
anmält i anslagsframställningen för budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

De övergripande mål för verksamheten som angavs inför budgetå-
ret 1992/93 bör ligga fast även under 1993/94. Statskontoret skall
ge regeringen stöd i arbetet med att ompröva, effektivisera och styra
statlig och statligt finansierad verksamhet.

Resurser

Resursbehoven minskar väsentligt genom att i första hand insatserna
på det informationsteknologiska området begränsas samt genom att
verksamheten i övrigt koncentreras till uppdrag av större vikt.

Anslag

1 000

Medel som Statskontoret
disponerar på anslaget
A 5. för stabsuppgifter

20 000 000

Beräknade intäkter för
uppdragsverksamhet från
anslaget A 5.

35 000 000

Planeringsram

Mot bakgrund av det nya finansieringssystem som föreslås för
Statskontoret finns det inte underlag för att fastställa någon flerårig
planeringsram.

Resultatbedömning

Statskontorets årsredovisning visar, enligt min mening, att verksamheten
under budgetåret 1991/92 bedrivits i enlighet med de riktlinjer som
regeringen angivit och att Statskontoret på ett tillfredsställande sätt
genomfört sina uppdrag.

Statskontorets ekonomiska resultat visar att verket i avvaktan på beslut
om den framtida verksamhetsinriktningen genom anslagssparande ökat
beredskapen inför den väntade omställningsperioden.

Jag kan också konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några
invändningar i revisionsberättelsen avseende Statskontoret.

Sammantaget innebär min bedömning att Statskontoret för budgetåret
1991/92 uppvisar ett tillfredställande resultat.

Slutsatser

Verksamhetsinriktning och finansiering

I förra årets budgetproposition föreslog jag en förändrad verksamhets-
inriktning för Statskontoret innebärande att verket knyts närmare till
regeringskansliet och får en mera renodlad roll som stabsorgan åt rege-
ringen. Den nya rollen har ytterligare preciserats i Statskontorets nya
instruktion och i det regleringsbrev som utfärdats för budgetåret 1992/93.

För att kunna bedriva ett framgångsrikt förändringsarbete när det gäller
att ompröva omfattning och inriktning av statlig och statligt finansierad
verksamhet samt att minska resursåtgången eller nå bättre resultat genom
ökad effektivitet behöver regeringen stöd av ett särskilt stabsorgan.

Genom ett sådant stabsorgan kan regeringskansliets storlek begränsas
samtidigt som stabsorganets resurser kan användas på ett flexibelt sätt för
olika ändamål. Genom en sammanhållen organisation är det möjligt att
upprätthålla en hög beredskap för tidsbegränsade uppdrag som kräver
både specialist- och sakområdeskunskap. Den kan vidare utveckla och
tillämpa metoder och tekniker som behövs för att fullgöra stödet till
regeringen. Regeringen har också ett behov av ett stabsoigan för att följa
upp effekterna och bidra till utvecklingen av styrformerna i statsförvalt-
ningen.

Arbetet med att stödja regeringen i genomförandet av nya styrformer
skall ges fortsatt hög prioritet. En viktig uppgift är att bistå i arbetet med
att anpassa mål- och resultatstyrningen till de olika verksamhetsförut-
sättningar som gäller inom olika fackdepartements ansvarsområden. Stats-
kontoret bör också kunna bistå med sektorövergripande analyser för om-
prövning och effektivisering av statliga åtaganden.

Arbete som syftar till att ge underlag för strukturförändringar och
förändringar i verksamhetsformer är ett annat område där regeringen
behöver stöd från Statskontoret. Som jag tidigare anfört avser jag att
föreslå regeringen att uppdra åt Statskontoret att göra en uppföljning av
organisations- och strukturförändringar inom statsförvaltningen som
underlag för fortsatta effektiviseringsinsatsatser och strukturomvand-
lingar.

Prop. 1992/93:100

Bil. 8

Verksamheten inom det informationsteknologiska området skall begrän-
sas och koncentreras till vissa för statsförvaltningen "koncemgemen-
samma” uppgifter inom området standardisering, säkerhet och inköpssam-
ordning.

Statskontoret har i sin anslagsframställning begärt särskilda medel för
stödet till STATTEL-delegationen. Som jag tidigare anmält pågår bl.a.
upphandling av en grundtjänst för datakommunikation. Statskontoret bör
ha beredskap för fortsatt stöd till STATTEL-delegationen. Omfettningen
av dessa insatser får bedömas under våren med hänsyn till den fortsatta
utvecklingen av STATTEL-delegationens arbete och Statskontorets sam-
lade resurser på det informationsteknologiska området.

Jag anmälde också i förra årets budgetproposition att jag avsåg att
återkomma i frågan om en ökad avgiftsfinansiering av Statskontorets
verksamhet. Jag kan i stort sett ansluta mig till de principer som
Statskontoret föreslår för den fortsatta finansieringen. Jag har emellertid
funnit det möjligt att ytterligare förenkla anslagssystemet genom att
tillämpa uppdragsmodellen fullt ut. För Statskontorets verksamhet
föreslår jag därför att nuvarande ramanslag ersätts av ett nytt anslag för
uppdragsverksamhet. Jag föreslår vidare att ett nytt ramanslag Uppdrag
till Statskontoret förs upp under sjunde huvudtiteln. Anslaget skall
användas för finansiering av de stabsuppgifter och särskilda uppdrag som
regeringen lägger på Statskontoret.

Som jag tidigare redovisat har jag för budgetåret 1993/94 beräknat det
nya ramanslaget A 5. Uppdrag till Statskontoret till 55 mkr, varav 20
mkr bör disponeras av Statskontoret för stabsuppgifter och 35 mkr bör
användas för att finansiera särskilda uppdrag till Statskontoret. I stabs-
uppgifterna ingår att tillhandahålla kansliresurser åt statens person- och
adressregistemämnd. I uppdragsdelen har jag beräknat 2,5 mkr för att
organisera svenskt deltagande i samarbete avseende informationstjänster
inom ramen för EES-avtalet. Som jag senare under anslaget I 10. åter-
kommer till avser jag att föreslå regeringen att ge Statskontoret i uppdrag
att under budgetåret 1993/94 ha ett sammanhållande ansvar för detta ar-
bete.

För finansiering av ADB- och kommunikationsutrustning genom lån i
Riksgäldskontoret har jag beräknat en låneram på 4 miljoner kronor.

Mitt förslag innebär en väsentlig minskning av verksamhetens omfatt-
ning. Som jag tidigare anfört bör verksamheten inom det informationstek-
nologiska området begränsas till vissa för statsförvaltningen "koncern-
gemensamma" uppgifter inom området standardisering, säkerhet och in-
köpssamordning. Även i övrigt räknar jag med att besparingar är möjliga
genom att uppdragen från regeringen koncentreras till frågor av större
vikt i enlighet med de riktlinjer för prioritering av uppdrag jag tidigare
angivit.

De avvecklingskostnader som uppstår till följd av minskad verksam-
hetsomfattning får i första hand finansieras inom ramen för tillgängliga
medel för budgetåret 1992/93 och sparade anslagsmedel. Utgående
anslagssparande på Statskontorets ramanslag för innevarande budgetår
bör därför disponeras av Statskontoret för avvecklingskostnader.

Prop. 1992/93:100

Bil. 8

Eftersom det är svårt att exakt beräkna hur stora kostnader som kommer
att belasta statsbudgeten är jag inte nu beredd att föreslå några ytterligare
medel för omställnings- och avvecklingsåtgärder. Statskontoret får om det
visar sig nödvändigt återkomma till regeringen med en sådan framställan.

Prop. 1992/93:100

Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94
anvisa ett anslag på 1 000 kr.

E 6. Regeringskansliets förvaltningskontor

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

386 183 718

420 437 000

463 271 000

Regeringskansliets förvaltningskontor (FK) är enligt sin instruktion
(1988:1147, ändrad senast 1992:1001) ett gemensamt förvaltnings- och
arbetsgivarorgan för frågor som rör Statsrådsberedningen, departementen,
utrikesrepresentationen eller kommittéerna.

Förvaltningskontoret skall fastställa riktlinjer i gemensamma frågor om
personal och personaladministration i regeringskansliet. FK skall också
besluta i gemensamma frågor om service, administration, rationalisering
samt ADB-frågor, dock ej för utrikesrepresentationen.

Förvaltningskontoret

Förvaltningskontoret föreslår i sin anslagsframställning bl.a. följande:

- Till förvaltningskontoret överförs vissa resurser från Byggnadsstyrelsen
avseende driften av Haga slott och Harpsund.

- Investeringar bör göras i regeringskansliet avseende telefonväxeln och
ADB-utrustningen. Funktionsförbättringar genom ombyggnad bör
genomföras i delar av lokalerna.

- Till departementen och statsrådsberedningen överförs medel för
samtal savgifter.

- För viss intemutbildning och för konferensservice föreslår FK att i det
fall medel inte kan ställas till förfogande, detta finansieras genom
uttagande av avgifter av departementen.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 463 271 000 kr.

Jag har i tidigare sammanhang framfört att intemadministrationen i
regeringskansliet bör rationaliseras och göras effektivare. En utredning
har under hösten arbetat med dessa frågor och i sitt betänkande (SOU
1992:112) föreslagit förändringar bl.a. inom förvaltningskontoret.
Betänkandet är för närvarande under remissbehandling. Den fortsatta
beredningen får visa vilka åtgärder som behöver vidtas.

6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

För utrustning av utbildningsdepartementets nya lokaler i kvarteret Prop. 1992/93:100
Brunkhalsen har jag beräknat en engångsanvisning på 1 130 tkr. Bil. 8

De föreslagna ombyggnaderna av regeringskansliets lokaler föreslås
finansieras genom en höjning av hyran med 1 119 tkr per år. Medel har
beräknats för detta.

Genom omfördelning tillförs förvaltningskontoret medel för ser-
vicefunktioner på Haga slott och Harpsund.

Förvaltningskontoret har föreslagit att kostnaden för samtalsmarke-
ringar fr.o.m. den 1 juli 1993 skall belasta departementen. FK har vidare
föreslagit att konferensservicen och delar av intemutbildningen skall av-
giftsbeläggas. Jag biträder dessa förslag och avser att återkomma till
regeringen under våren i fråga om avgiftsbeläggningen.

För en modernisering av departementens telefonväxel och intem-TV-
nät och för övrig inredning och utrustning i regeringskansliets lokaler
föreslår jag att förvaltningskontoret få ta upp lån i Riksgäldskontoret med
högst 46 400 000 kr.

Anslaget för Regeringskansliets förvaltningskontor har budgeterats utan
hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen
av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för
Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Jag har tidigare denna dag redovisat
riktlinjerna för dessa förändringar (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda
frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Regerings-
kansliets förvaltningskontors disposition kommer slutligt att fastställas
enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu
budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Regeringskansliets förvaltningskontor för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 463 271 000 kr.

E 7. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och
prognoser

Statistiska centralbyrån (SCB) är central förvaltningsmyndighet för den
statliga statistikproduktionen och ansvarar för huvuddelen av denna.
Förutom under anslaget E 8. Statistiska centralbyrån: Statistik, register
och prognoser anvisas SCB också medel under anslaget E 8. Statistiska
centralbyrån: Uppdragsverksamhet.

För innevarande år har ett ramanslag på 435 033 000 kr. anvisats för
SCB. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades den 8 november
1990 en särskild utredare med uppdrag att se över den statliga statistikens
styrning, finansiering och samordning. Utredningen har i maj 1992
avlämnat sitt betänkande Effektivare statistikstyming (SOU 1992:48).
Regeringen har därefter i en proposition om den statliga statistikens

finansiering och samordning (1992/93:101) lagt fram principer och Prop. 1992/93:100
förslag som syftar till att göra styrningen av den statliga statistikproduk- Bil. 8
tionen effektivare. Riksdagen har beslutat (FiU7, rskr. 122) i enlighet
med propositionen. I avvaktan på den ytterligare beredning detta föran-
leder föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp i förslaget
till statsbudget för nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Statistiska
centralbyrån för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på
435 033 000 kr.

E 8. Statistiska centralbyrån: Uppdragsverksamhet

Under anslaget redovisas inkomster och utgifter för Statistiska central-
byråns uppdragsverksamhet.

För innevarande budgetår har ett formellt belopp av 1 000 kr. förts upp
i statsbudgeten. Med hänvisning till vad jag sagt under E 7. Statistiska
centralbyrån: Statistik, register och prognoser föreslår jag att anslaget
förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Statistiska
centralbyrån för budgetåret 1993/94 beräkna ett anslag på 1 000 kr.

E 9. Bankstödsnämnden

Nytt anslag (förslag) 1 000

Enligt propositionen om åtgärder för att stärka det finansiella systemet
(prop. 1992/93:135) skall en särskild myndighet, Bankstödsnämnden,
inrättas för att hantera frågor om statligt stöd till banker och vissa andra
kreditinstitut. Den nya myndigheten skall enligt propositionen finansieras
med avgifter. Näringsutskottet har hemställt att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen (1992/93: NU 16). Riksdagen skall be-
handla ärendet den 18 december 1992.

För innevarande budgetår har i nyss nämnda proposition ett reser-
vationsanslag på 2 000 000 kr beräknats för Bankstödsnämnden. Det
finns ännu inte något beslut om när nämndens verksamhet skall påböijas.

Regeringen har den 3 december 1992 beslutat att en särskild utredare
skall lämna förslag till organisation av Bankstödsnämndens verksamhet.
Utredaren skall också lämna förslag på budget för nämndens förvalt-
ningskostnader för budgetåret 1993/94. Enligt utredningens direktiv bör
utredaren utgå från att myndigheten skall anvisas ett ramanslag. I

avvaktan på att ställning kan tas till utredningens förslag föreslår jag att Prop. 1992/93:100
anslaget förs upp med 1 000 kr. i statsbudgetförslaget. Bil. 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bankstödsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 1 000 kr.

E 10. Nämnden för offentlig upphandling

Nytt anslag (ram) 6 100 000

Nämnden skall förbereda den tillsyn som den skall bedriva med
anledning av den nya lagen om offentlig upphandling när lagen träder
ikraft. Nämnden skall vidare utöva tillsyn enligt upphandlingsförord-
ningen (1986:366). Nämnden skall också bl.a. fullgöra uppgifter enligt
förordningen (1988:101) om tillämpning av GATT-överenskommelsen om
statlig upphandling. Övriga uppgifter som ankommer på nämnden
framgår av vad jag anfört i prop. 1992/93:88 om offentlig upphandling
(s. 42 f).

Lagen om offentlig upphandling kommer inte att träda ikraft vid
årsskiftet 1992/93 på grund av den situation som har uppkommit ifråga
om EES-avtalet. Nämnden har ändå en viktig uppgift att fylla genom det
förberedelsarbete den kan bedriva till dess att lagen träder ikraft och
därmed underlätta en övergång till det nya systemet (jfr prop. 1992/93:88
s. 56).

Resurser motsvarande två helårsarbetskrafter har överförts från

Riksrevisionsverket till nämnden.

Jag har beräknat medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 6 100 000

kr. Jag har då utgått ifrån att administrativt stöd tillhandahålls av
Riksrevisionsverket på uppdragsbasis.

Jag kommer senare denna dag vid min anmälan till tilläggsbudget 1 till
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 att ta upp frågan om anslag till
nämnden för innevarande bugetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Nämnden för offentlig upphandling för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 6 100 000 kr.

F. Statliga arbetsgivarfrågor

F 1. Statens arbetsgivarverk

1991/92 Utgift 46 899 918

1992/93 Anslag 60 448 000

1993/94 Förslag 47 848 000

Statens arbetsgivarverk (SAV) är enligt sin instruktion (1989:517,
ändrad senast 1992:776) central förvaltningsmyndighet för dels för-
handlingar i och samordning av frågor som rör reglering av förhållandet
mellan offentliga arbetsgivare och deras arbetstagare, när det gäller
anställnings- och arbetsvillkor som fastställs under medverkan av rege-
ringen eller myndighet som regeringen bestämmer, dels arbetsgivarpoli-
tiken och arbetsmarknadsfrågor inom statsförvaltningen. SAV skall också
inom sitt verksamhetsområde följa upp och utvärdera effekterna av
kollektivavtal som verket har slutit.

SAV har för budgetåret 1993/94 lämnat en förenklad anslagsframställ-
ning. SAV hänvisar till den tidigare inlämnade treårsplanen för perioden
1991/92-1993/94 och den redovisning som gjordes i anslagsframställ-
ningen för budgetåret 1992/93. SAV föreslår att

- i första hand 79 531 000 kr överförs i enlighet med av SAV skisserad,
till lönesumman relaterad, avgiftsmodell till myndigheter och andra
organisationer som SAV skall företräda, för att bekosta deras avgifter
till en avgiftsfinansierad arbetsgivarorganisation

- regeringen i andra hand beviljar ett ramanslag på 79 531 000 kr

- om regeringen även fortsättningsvis beslutar sig för att endast delvis
finansiera SAV:s verksamhet via avgifter från vissa verk, myndigheter
eller andra organisationer, även dessa avgifter beräknas enligt den
skisserade modellen.

SAV har erhållit dispens av RRV att följa bokföringsförordningen i dess
nya lydelse för budgetåret 1991/92. Motivet är att myndigheten ännu inte
övergått till en kostnadsmässig redovisning och att myndighetens till-
gångar inte heller redovisas. Den revisionsberättelse som RRV lämnat
avser därför en granskning av årsbokslut upprättat efter den gamla
ordningen. RRV understryker dock vikten av att uppföljningssystemet för
resultatredovisningen fullföljs under innevarande budgetår.

SAV har i sin årsredovisning hänvisat till de mål som i treårsplanen för
1991/92-1993/94 satts upp inom SAV:s olika verksamhetsområden.
Dessa mål är delmål på vägen mot att nå det övergripande målet en god
personalförsörjning för att möjliggöra en effektiv verksamhet i stats-
förvaltningen. I resultatredovisningen har uppföljningen koncentrerats
mot dessa delmål och SAV menar att inriktningen på verksamheten bör
ligga fast eftersom resultaten är sådana att korrigeringar inte ter sig
nödvändiga.

Årets resultat innebär ett överskott om 9 794 000 kr. Detta tillsammans
med ingående anslagssparande från 1990/91 om 3 582 000 kr har ökat
behållningen till 13 376 000 kr. SAV disponerar en anslagskredit på
högst 1 813 400 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100

Den framtida utformningen av den statliga arbetsgivarorganisationen

Mitt förslag: SAV ombildas till en uppdragsmyndighet som från och
med budgetåret 1994/95 finansieras av avgifter. Den nya statliga ar-
betsgivarorganisationen bör få en från regeringen mer fristående
ställning. De myndigheter som ansluts till organisationen bör be-
stämma dess finansiering och ledning. Den nya organisationen bör
förberedas av SAV under budgetåret 1993/94.

Bakgrund

Genom beslut den 19 mars 1992 bemyndigade regeringen chefen för
Finansdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att lämna
förslag till den framtida utformningen av statens centrala arbetsgivarfunk-
tion (dir. 1992:31).

Kommittén, som antog namnet Arbetsgivarkommittén, har nyligen lagt
fram sitt betänkande (SOU 1992:100) Staten och arbetsgivaroiganisa-
tionema. En sammanfattning av betänkandet finns i Bilaga 8.4.

Betänkandet har remissbehandlats i vanlig ordning. En förteckning över
remissinstanserna finns i Bilaga 8.5. En sammanställning av remissyttran-
dena finns tillgänglig i ärendet (dnr 4734/92).

Arbetsgivarkommitténs förslag

Arbetsgivarkommittén föreslår bl.a. att den statliga arbetsgivaroiga-
nisationen utvecklas mot en mer fristående ställning i förhållande till
regeringen. Organisationen bör ges formen av en uppdragsmyndighet som
finansieras av obligatoriska avgifter från myndigheter som ålagts ett
uttalat ekonomiskt ansvar för sin verksamhet. Organisationens styrelse
föreslås bli tillsatt av ett årsmöte där myndigheterna är representerade.
Styrelsen skall i sin tur utse organisationens ledning.

En förutsättning för den föreslagna verksamhetsformen är införande av
s.k utgiftsramar, vilket innebär att myndigheterna tilldelas anslagsmed-
len i sin helhet inför varje budgetår med ett ansvar för kostnadsutveck-
lingen bl.a. för löner. Regeringen behöver enligt den föreslagna
ordningen normalt inte godkänna de kollektivavtal som arbetsgivaror-
ganisationen sluter - med undantag av de s.k. huvudavtalen samt avtal
om medbestämmande vid beredningen av regeringsärenden (MBA-R).

Kommittén föreslår också att lagen (1965:576) om ställföreträdare för
kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. skall ersättas av en ny lag,
kallad ställ företrädarlagen, som omfattar endast de försäkringskasse-
anställda och prästerna i Svenska kyrkan.

Kommitténs förslag överenstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna

Den övervägande delen av remissinstanserna bifaller i huvudsak kom-
mitténs förslag. Några har invändningar mot vissa delar av förslagen och
anser t.ex. att organisationens ledning bör tillsättas av regeringen eller
att ett bättre system för beräkning av röstetal vid årsmötet måste tas fram
för att värna om små och medelstora myndigheters inflytande. Flera
anser att formen ideell förening i stället för uppdragsmyndighet bör
övervägas.

Några remissinstanser, i huvudsak rättsliga, avstyrker ett genomförande
nu av förslaget till ny arbetsgivaroiganisation med hänvisning till att
ytterligare utredning av de juridiska aspekterna behövs. Det gäller
framför allt i förhållande till vad som sägs i 9 kap. 11 § regeringsformen
(RF) om finansutskottet och dess rätt att på riksdagens vägnar godkänna
avtal i frågor rörande anställningsvillkor för statens arbetstagare men
också om den föreslagna organisationens ställning som myndighet under
regeringen enligt 11 kap. 6 § första stycket RF. Detsamma gäller i
förhållande till vad som sägs i 11 kap. 9 § RF första stycket om tjänst
som tillsätts av regeringen under hänvisning till den föreslagna ordningen
att organisationens ledning inte skall tillsättas av regeringen.

En ändring av den nuvarande s.k. ställföreträdarlagen ifrågasätts av
några remissinstanser bl.a. med hänvisning till aviserade förändringar på
socialförsäkringens område samt till att en kyrkoberedning för närvarande
behandlar prästernas framtida tjänsteorganisation.

Skälen för mitt förslag

Arbetsgivarkommittén har satt in frågan om den statliga arbetsgivar-
oiganisationens utformning i ett större sammanhang och framhållit vikten
av ökad samverkan mellan arbetsgivarorganisationerna på hela arbets-
marknaden. Jag instämmer i detta och vill stryka under att arbetsgivarna
måste på ett annat sätt än hittills - inte minst med tanke på det eko-
nomiska krisläget - ta ansvar för en lönebildning som främjar samhälls-
ekonomisk balans och ökad konkurrenskraft, det som kommittén kallar
"första linjens ansvar". En förutsättning för detta är att arbetsgivarsidan
uppträder så enigt och kraftfullt som möjligt.

Arbetsgivarkommittén har lämnat förslag om hur arbetsgivarfunktionen
bör utformas för av staten ägda företag, för statliga stiftelser och för
statliga myndigheter.

Jag delar kommitténs uppfattning att riksdagens riktlinjer från böijan
av 1980-talet att statsägda företag inte bör tillhöra SAF bör upphöra att
gälla. Det bör inte vara ägarförhållandet som avgör vilken arbetsgivaror-
ganisation olika företag bör tillhöra, utan i stället hur deras kommersiella
intressen bäst tillgodoses. Statliga företag bör således kunna anslutas till
samma arbetsgivaroiganisationer som det privata näringslivet och där
samverka inom olika branchförbund.

I fråga om stiftelser anser jag i likhet med kommittén att frågan om
arbetsgivartillhörighet får bestämmas från fall till fall beroende på verk-
samhetens art.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Jag övergår nu till att närmare behandla den framtida arbetsgivaror- Prop. 1992/93:100
ganisationen för statliga myndigheter. Bilaga 8

Den statliga arbetsgivarorganisationen för myndigheterna bör ingå som
en naturlig del i den samverkan mellan arbetsgivarorganisationerna som
jag inledningsvis betonade vikten av. Den bör så långt möjligt ges
likartade förutsättningar att verka som övriga arbetsgivaroiganisationer.

Enligt Arbetsgivarkommittén är införandet av tydliga s.k. utgiftsramar
en viktig förutsättning för den förändring av den statliga arbetsgivaror-
ganisationen som man föreslår. Jag har tidigare under avsnittet Principer
för beräkning av anslagen i bilaga 1 till Finansplanen föreslagit att ramar
för myndigheternas förvaltningskostnader införs från och med budgetåret
1993/94. Det är också enligt min mening lämpligt att samtidigt göra för-
ändringar i den statliga arbetsgivarorganisationen i linje med vad jag
nyss har sagt.

Jag anser att SAV bör omvandlas till en avgiftsfinansierad arbets-
givarorganisation som verkar för myndigheternas och verkens räkning i
enlighet med de grundläggande utgångspunkterna i kommitténs betänkan-
de. En sådan förändring utgör en konsekvens av statsmakternas strävan
att utveckla en resultatorienterad styrning av myndigheternas verksamhet.
Myndigheterna bör ha en långt gående frihet att bestämma hur tillgäng-
liga medel skall användas för att uppnå de mål som statsmakterna har
bestämt. Hit hör inte minst ansvaret för lönebildningen och personal-
kostnaderna.

Gränsen mellan regeringens och de statliga myndigheternas uppgifter
bör göras klarare än vad fallet är i dag. Riksdagen och regeringen skall
ange förutsättningarna och de ekonomiska ramarna. Regeringen skall
också ha överblick och kunna följa verksamheten och utvecklingen på
den statliga arbetsmarknaden. Myndigheternas uppgift bör entydigt vara
att bedriva sin verksamhet under utövande av en ändamålsenlig arbets-
givarpolitik.

Denna gränsdragning bör enligt min mening också ge utslag i hur den
statliga arbetsgivarorganisationen utformas. Myndigheterna bör ha till-
gång till en stark och sammanhållen statlig arbetsgivarorganisation som
kan företräda deras intressen i centrala arbetsgivarpolitiska frågor särskilt
i förhandlingar om kollektivavtal inom löne- och personalpolitikens om-
råde.

Av förordningen (1976:1021) om statliga kollektivavtal, m.m. (ändrad
senast 1990:1172) framgår att det i princip är SAV som sluter kollek-
tivavtal på statens vägnar. SAV kan dock delegera denna avtalsrätt till
andra statliga myndigheter. Jag föreslår här i sak ingen ändring nu.
Däremot föreslår jag att myndigheterna ges ett mer direkt inflytande över
sin arbetsgivarorganisation genom att de får utse organisationens styrelse.
Styrelsen får i sin tur tillsätta arbetsgivarorganisationens ledning.
Styrelsen bör också ges möjlighet att vid behov kunna skilja organisa-
tionens chef från sin tjänst. Detta bör gälla även i det fallet att denne är
förordnad för en bestämd tid. Det senare förutsätter ändringar i 7 kap.
9 § och i 15 kap. 1 § lagen (1976:600) om offentlig anställning (omtryckt
1991:600, ändrad senast 1992:346).

På detta sätt skapas förutsättningar för en självständig statlig arbets- Prop. 1992/93:100
givarorganisation som på ett mer jämbördigt sätt kan samverka med Bilaga 8
andra arbetsgivarorganisationer på arbetsmarknaden. De statsanställdas
huvudorganisationer får då också en enda tydlig motpart.

Arbetsgivarkommittén menar att de avtal som arbetsgivarorganisationen
sluter inte längre skall behöva godkännas av riksdagen och regeringen,
bortsett från att regeringen bör ta ställning till de s.k. huvudavtalen och
MBA-R, vilka bl.a. rör frågor av betydelse för skyddet mot samhällsfar-
iiga konflikter och skydd för den politiska demokratin. Jag ansluter mig
här till kommitténs uppfattning. Om systemet med tydliga ramar för
myndigheternas förvaltningskostnader införs, behöver avtalen inte längre
träffas med förbehåll om regeringens godkännande. Jag anser att detta
bör gälla även i fråga om avtal av mer långsiktig karaktär, som t.ex.
pensionsavtal och trygghetsavtal. Det är enligt min mening viktigt att
myndigheterna och arbetsgivaroiganisationen tar på sig ett fullt ansvar för
alla typer av kostnader som följer av kollektivavtal.

Det kan ifrågasättas om ett sådant förfärande är helt förenligt med
9 kap. 11 § RF som reglerar den särskilda aspekt av riksdagens finans-
makt som avser förhandlingar av här avsett slag. Finansmakten kan med
den föreslagna ordningen utövas på ett annat och, enligt min mening,
bättre sätt än i dag, nämligen genom i förväg fastställda ramar för
förvaltningskostnaderna och ett direkt ställningstagande till myndigheter-
nas anslag i statsbudgeten, utan att dessa i efterhand räknas upp på
grundval av träffade avtal. Om riksdagen bifaller mitt förslag bör nämnda
grundlagsbestämmelse tas bort. Jag avser i så fall att lämna förslag
härom till regeringen, som i sin tur lämnar förslag till riksdagen senast
i december 1993, så att ändringen kan träda i kraft den 1 januari 1995.

Mot bakgrund av vad jag här har sagt föreslår jag att SAV omvandlas
till en uppdragsmyndighet som finansieras av avgifter från myndigheter-
na.

Förändringen bör enligt min mening genomföras på följande sätt.

För budgetåret 1993/94 tilldelas SAV ett anslag utifrån sedvanlig
anslagsberäkning. Samtidigt utfärdar regeringen en instruktion för den
nya arbetsgivaroiganisationen som bl.a. ger de obligatoriskt anslutna
myndigheterna rätt att genom årsmötesbeslut välja styrelse och fastställa
myndigheternas avgifter till organisationen för nästkommande budgetår.
Efter ett övergångs- och förberedelseår, med en regeringstillsatt styrelse
och chef enligt nuvarande ordning, kan således den nya arbetsgivaror-
ganisationen träda i kraft den 1 juli 1994. Regleringen av finansut-
skottets särskilda medverkan i kollektivavtalsfrågan kan bortfalla vid
utgången av år 1994.

Vad gäller den tveksamhet som några remissinstanser anmält i fråga
om ledningsformerna för oiganisationen vill jag anföra följande. Den
föreslagna ledningsformen är något helt nytt i verksledningssammanhang.
Det normala är givetvis att regeringen tillsätter styrelse och chef för de
statliga myndigheterna. Regeringsformen ger dock regeringen möjlighet
att delegera denna sin rätt till myndighet som regeringen bestämmer
(11 kap. 9 § första stycket). Det innebär för SAV:s del att befogenheten

delegeras till de anslutna myndigheterna. Det föreslagna förfärandet Prop. 1992/93:100
hindras således inte av grundlagen. Jag anser att den centrala statliga Bilaga 8
arbetsgivarfunktionen till sin karaktär markant skiljer sig från andra
myndigheter, och att det därför finns skäl för en särlösning i detta fall.

Mot den bakgrunden anser jag också, till skillnad från kommittén, att
man inte behöver avvakta resultatet av den pågående utredningen (Fi
1992:03) om förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m.

Det ombildade SAV, som jag här föreslår, bör ha i uppgift att före-
träda de statliga myndigheternas och verkens intressen i centrala
arbetsgivarpolitiska frågor och i förhandlingar om kollektivavtal som
reglerar löner och övriga anställningsvillkor samt att samordna den
statliga arbetsgivarpolitiken. Därutöver bör den nya arbetsgivaror-
ganisationen erbjuda service och rådgivning i den utsträckning som
myndigheterna och verken efterfrågar. Detta stöd bör ha en tydlig
koppling till SAV:s uppgifter. Jag hänvisar här till vad tidigare har sagt
under avsnittet Oiganisation och finansiering av administrativt stöd till
myndigheterna.

Arbetsgivarkommittén har föreslagit att de myndigheter under rege-
ringen, affärsverken inräknade, som ålagts ett uttalat ekonomiskt ansvar
för sin verksamhet skall vara medlemmar i organisationen med rösträtt
vid dess årsmöten. Detsamma skall gälla även för icke statliga ar-
betsgivare som omfattas av ställföreträdarlagen. I fråga om medverkan
vid förhandlingar för vissa andra icke statliga organisationer bör enligt
kommittén sådant bistånd även i fortsättningen kunna lämnas av SAV.
Detta bör dock ske mot särskild ersättning och utan att dessa orga-
nisationer ansluts som medlemmar. Jag delar kommitténs uppfattning.
Vad gäller arbetsgivare som omfattas av ställföreträdarlagen krävs dock
med hänsyn till bestämmelsen i 11 kap. 6 § tredje stycket RF ett
bemyndigande i lag, vilket jag avser att återkomma till riksdagen med
förslag om. SAV föreslår i sitt remissvar att även andra skall medges rätt
att ansöka om medlemskap i den nya arbetsgivaroiganisationen. Jag är
inte beredd att nu överväga den möjligheten. Rätten att delta i årsmötes-
beslut och skyldighet att erlägga avgifter bör enligt min mening gälla de
myndigheter som har tilldelats ett uttalat ansvar för kostnadsutvecklingen
inom sin verksamhet, dvs. sådana myndigheter som finansieras över
anslag eller anslagspost på statsbudgeten eller genom avgifter.

För att undvika att de större myndigheterna får en alltför dominerande
ställning vid årsmötesbesluten har kommittén föreslagit en ordning som
begränsar röstvärdet över en viss nivå. Jag anser också att någon form
av differentierat röstvärde bör tillämpas för att värna om de mindre myn-
digheternas inflytande. Det bör ankomma på regeringen att närmare ut-
forma bestämmelser härom.

I fråga om förslaget till en ny, förenklad ställföreträdarlag, instämmer
jag i vad ett par remissinstanser anfört om att man bör avvakta ett
genomförande nu med anledning av bl.a. pågående överväganden om
ändrat huvudmannaskap inom socialförsäkringens område. Vidare bör
resultatet av utredningen om prästernas framtida tjänsteoiganisation

avvaktas. Jag föreslår därför att den nuvarande ställföreträdarlagen Prop. 1992/93:100
behålls ytterligare en tid. Bilaga 8

Flera remissinstanser har ansett att den av kommittén föreslagna
modellen med den statliga arbetsgivaroiganisationen som uppdragsmyn-
dighet inte ger den önskvärda självständigheten i förhållande till den
politiska nivån, utan att formen ideell förening vore att föredra. Där-
igenom skulle arbetsgivaroiganisationen kunna verka på i det närmaste
samma villkor som näringslivets arbetsgivaroiganisationer. Jag kan hålla
med om att den senare verksamhetsformen bättre skulle kunna förverk-
liga grundprinciperna i Arbetsgivarkommitténs betänkande. Kommittén
har själv inte närmare behandlat frågan om ideell förening.

Jag avser därför inom kort att föreslå att jag får ett bemyndigande från
regeringen att tillsätta en särskild utredare med uppgift att undersöka
möjligheterna även till andra associationsformer för den statliga arbets-
givaroiganisationen. En ordning där myndigheterna tillsammans bildar en
förening kan möta betydande rättsliga problem. Utredaren bör belysa
dessa och även analysera vilka konsekvenser - inte minst på förhand-
lingsrättens område - modellen ideell förening kan få för staten och
arbetsmarknaden. Visar det sig att fördelarna med en annan verksam-
hetsform överväger, avser jag att i 1994 års budgetproposition åter-
komma med förslag i denna fråga.

Sammanfattning

Övergripande mål:

De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-
1993/94 bör ligga fast.

Resurser: Ramanslag 1993/94 47 848 000 miljoner kronor.

Övrigt:

De totala utgifter som ligger till grund för beräkningen av anslaget
hänför sig till SAV:s förhandlande, avtalsslutande och policy-
skapande uppgifter. Utöver dessa uppgifter bör SAV mot avgift
kunna lämna särskilt stöd som efterfrågas av enskilda myndigheter.

Resultatbedömn ing

SAV:s resultatredovisning innehåller ännu inte den fullständiga
information som svarar mot budgetförordningens krav, vilket innebär att
det inte finns underlag för att göra en bedömning av effektiviteten för
någon av verksamhetsgrenarna.

Jag kan konstatera att RRV inte haft några invändningar i revisions-
berättelsen avseende SAV. Jag avstår dock från att kommentera det
ekonomiska resultatet ytterligare då de redovisningsprinciper som ligger

till grund för årsbokslutet innebär att en fullständig bild av det Prop. 1992/93:100
ekonomiska resultatet inte kan erhållas för budgetåret 1991/92. Jag Bilaga 8
instämmer i RRV:s påpekande att uppföljningssystemet snabbt måste
utvecklas så att en tydlig bedömning av effektiviteten blir möjlig att göra.

Slutsatser

Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fest i
1991 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94. När
det gäller beräkningssätt för budgetering av ersättningar för medverkan
i förhandlingsarbete för de affärsdrivande verken och för vissa icke
statliga institutioner har utgångspunkten varit affärsverkens andel av den
totala lönesumman inom förhandlingsområdet enligt SAV:s lönestatistik.

Jag har tidigare erferit SAV:s svårighet att utarbeta ett mer omfettande
uppföljningssystem. Jag instämmer i RRV:s bedömning att en modernise-
ring av redovisningssystemen bör vara en högprioriterad fråga för SAV
i det fortsatta arbetet med resultatredovisningen och utvecklingen av
lämpliga resultatmått. Jag förutsätter att resultatredovisningen i års-
redovisningen för budgetåret 1992/93 skall innehålla sådan resultat-
information att t.ex. nyckeltal som produktivitetsmått och styckkostnader
ingår i underlaget.

Inkomster vid SAV beräknas uppgå till 19 990 000 kr under budgetåret
1993/94. Inkomsterna består av ersättningar för medverkan i förhand-
lingsarbete för de affärsdrivande verken och för vissa icke statliga
institutioner. Ramanslaget och de beräknade inkomsterna uppgår sam-
manlagt till 67 838 000 kr. De utgifter som ligger till grund för
beräkningen av anslaget hänför sig till SAV:s förhandlande, avtals-
slutande och policyskapande uppgifter. Utöver dessa uppgifter bör SAV
mot avgift kunna lämna särskilt stöd som efterfrågas av enskilda
myndigheter. Denna del har jag beräknat uppgå till 10-15 procent av
nuvarande budgetomslutning.

Anslaget för SAV har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnads-
pålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya
principerna för budgeteringen av anslagen. Jag har tidigare denna dag
redovisat riktlinjerna för dessa förändringar (bilaga 1, Statsbudgeten och
särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer slutligt festställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Jag har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning
av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas.
SAV kommer från och med budgetåret 1993/94 att tillämpa denna mo-
dell. SAV kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i
Riksgäldskontoret och medlen under anslaget F 1. Statens arbetsgivarverk
förs till detta konto.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den statliga arbetsgivarorganisationen ombildas
med den inriktning som jag förordar

2. till Statens arbetsgivarverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 47 848 000 kr.

F 2. Statens löne- och pensionsverk

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Statens löne- och pensionsverk (SPV) är central förvaltningsmyndighet
för frågor som rör pensions- och grupplivadministration samt produktion
av personaladministrativa systemtjänster.

Det öveigripande målet för SPV är att verka för att verksamheten
bedrivs på ett kostnadseffektivt sätt med beaktande av kravet att
utbetalning av löner och pensioner m.fl. förmåner skall vara korrekta.

Statens löne- och pensionsverk

SPV har i enlighet med en förskrift i regleringsbrevet för budgetåret
1991/92 avlämnat en årsredovisning. RRV:s revisionsberättelse över
denna innehåller inga invändningar. Vissa uppgifter om SPV:s resultat
m.m. framgår av följande tabell. (Belopp i tusen kr.)

Balansräkning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Tillgångar

1991/92

1990/91

Skulder och Kapital

1991/92

1990/91

Omsättningstillgångar

Anläggningstillgångar

1 472 854

3 037

737 950

Kortfristiga skulder

Verkskap ital

1 446 841

29 050

722 725

15 225

Surruna

1 475 891

737 950

Summa

1 475 891

737 950

Resultaträkning	1991/92	1990/91	Finansieringsanalys	1991/92	1990/91
Intäkter	183 351	159 717	Internt tillförda medel	183 351	159 717
Verksamhetens kostnader	165 373	153 163	Övrigt tillförda medel	4 847	1 707
Finansiellt netto	4 847	1 707	Övrigt tillförda medel
			Summa tillförda medel	188 198	161 424
Verksamhetsresultat	22 825	8 261	Investeringar	3 037	0
Extraordinära kostnader	6 030	0	Semesterskuld	6 030	0
			Ökning av rörelsekap.	16 795	8 261
			Övrigt använda medel	162 336	153 163
Årets kapitalförändring	16 795	8 261	Summa använda medel	188 198	161 424

SPV har i sm fördjupade anslagsframställning och sin årsredovisning
redovisat verksamheten inom verksamhetsområdena Pension- och
grupplivverkamhet respektive Löne- och personaladminstrativ verksam-

het. Produktivitetsresultaten har redovisats för den senaste treårsperioden. Prop. 1992/93:100
Detta beror på att SPV lagt om sin interna redovisning så att jämförbara Bilaga 8
värden inte kunnat beräknas för hela den senaste femårsperioden. SPV:s
verksamhet är helt avgiftsfinansierad. Inom verksamhetsområdet Löne-

och personaladminstrativ verksamhet tillhandahåller SPV sys-
temlösningar i konkurrens med andra leverantörer. Ett viktigt kriterium
på om SPV uppnått sina mål är därför om övriga myndigheter och andra
"kunder" vill använda SPV:s system.

Resultatanalysen tyder på att de öveigripande målen uppnåtts för de
båda resultatområdena. Ett antal projekt, som SPV planerade att utföra
under den gågna treårsperioden, har slutförts.

Enligt det pensionsavtal som ingicks under 1991 skall det finnas en
förmån, kompletterande ålderspension, som närmast motsvarar ITP-
planens förmån ITP-K. Denna förmån finansieras genom avsättningar
som löpande tillgodoräknas de anställda. För förvaltning av denna förmån
har det bildats en särskild försäkringsförening, Försäkringsföreningen för
det statliga området, som genom ett upphandlingsförfarande sökt en
adminstratör för pensionsförmånen. SPV har erhållit detta uppdrag.

SPV har i en särskild promemoria tagit upp vissa frågor om inrikt-
ningen av den framtida verksamheten inom sitt område. Bland annat
diskuteras frågan om lämplig verksamhetsform, om verksamheten bör
inriktas även på andra "kunder" än inom staten och i vad mån den skall
konkurrensutsättas.

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

För den kommande treårsperioden skall som övergripande mål gälla
att verksamheten skall bedrivas på ett kostnadseffektivt sätt med
beaktande av kravet att utbetalning av löner och pensioner m.fl.
förmåner skall vara korrekta. SPV skall handha pensionsutbetalning
för staten och tillhandahålla löne- och personaladministration som är
anpassad efter de behov som den statliga verksamheten ställer.

Resurser

SPV skall vara en uppdragsfinansierad myndighet och ha ett formellt
1 000-kronorsanslag.

Resultatbedömning

SPV:s fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att de
uppställda verksamhetsmålen för den gångna treårsperioden i huvudsak
uppnåtts. Verkets resultatanalys är knapphändig i fråga om hur de insatta
resurserna bidragit till att nå syftet med verksamheten. Jag kan emellertid
konstatera att SPV under perioden framgångsrikt har anpassat sin

verksamhet till förändrade marknadsförutsättningar. I min bedömning att
SPV bedrivit sin verksamhet på ett kostnadseffektivt sätt har jag vägt in
den jämförelse mellan kostnader för pensionsadminstration som Utred-
ningen om stabsmyndigheternas verksamhet lämnat i bilaga 8 till sitt
betänkande Marknadsanpasssade service och stabsfunktioner - ny
organisation av stödet till myndigheter och regeringskansli (SOU 1991:40
- 41). Enligt denna jämförelse torde SPV:s kostnader för pensionsad-
ministration kunna hävda sig väl i jämförelse med vad som gäller för
andra pensionsanstalter.

Fördjupad prövning

För delområdet pensions- och grupplivadministration har resultaten under
den gångna treårsperioden varit tillfredställande. Bolagiseringen av statlig
verksamhet kommer att krympa SPV:s kärnområde dvs. den del av
arbetsmarknaden för vilken gäller statliga pensionsavtal. SPV:s förmåga
att även fortsättningsvis bedriva denna verksamhet på ett effektivt sätt
blir därför i hög grad beroende av verkets möjlighet att anpassa sig till
förändringarna i dess omvärld.

Inom delområdet löne- och personaladministration står SPV inför en
förändring. Det nuvarande SLOR-systemet kommer att kompletteras med
ett lokalt system. Detta medför en förskjutning från att SPV utför
bearbetningar till att SPV tillhandahåller system för myndigheternas egna
bearbetningar. Detta medför i sin tur att SPV under den kommande
treårsperioden måste anpassa sin personalstyrka inom detta delområde till
de nya förhållandena.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövning som jag gjort anser jag att
inriktningen av SPV:s verksamhet i huvudsak kan bibehållas. Som jag
utvecklat i avsnittet Organisation och finansiering av administrativt stöd
till myndigheterna bör SPV tills vidare handha pensionsutbetalningar för
staten. Utifrån min principiella ståndpunkt att stödmyndighetemas
verksamhet i största möjliga utsträckning bör konkurrensutsättas kommer
jag att noga följa utvecklingen på detta område i syfte att, om det kan
finnas anledning, ompröva mitt ställningstagande.

För det andra delområdet av SPV:s verksamhet, löne- och personalad-
ministrativ verksamhet, gäller att SPV skall utföra verksamheten på
uppdrag av andra myndigheter. Jag vill i detta sammanhang erinra om
vad jag i avsnittet Organisation och finansiering av administrativt stöd till
myndigheterna framhöll om vikten av att det finns system, som är
anpassade till den speciella miljö som statsförvaltningen utgör, och om
de små och medelstora myndighetmas särskilda behov. Där framhöll jag
även vikten av att myndigheternas efterfrågan av integrerad information
från de ekonomi- och personaladministrativa systemen tillgodoses. Jag
fäster således stor vikt vid att SPV:s utveckling av löne- och personalad-
ministrativa system samordnas med utvecklingen av de ekonomiadmini-
strativa system som Riksrevisionsverket utvecklar.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

De riktlinjer för reglering av pensionsåtagande i samband med Prop. 1992/93:100
överföring av statlig verksamhet till annan associationsform som Bilaga 8
riksdagen godkänt (prop. 1991/92:150 bil. 1:1 s.54, FiU 30, rskr. 350)
medför att icke-statliga arbetsgivare i vissa fall i avtal med staten åtagit
sig att svara för pensionsförmåner, som bestämts enligt statliga pensions-
avtal eller andra statliga pensionsvillkor.

Det är enligt min uppfattning naturligt att SPV kan få i uppdrag att
administrera pensioner, som bestäms enligt statliga pensionsvillkor, även
om pensionen inte skall bekostas av staten. Jag anser att SPV även i
övrigt bör få åta sig uppdrag från andra uppdragsgivare än statliga
myndigheter under förutsättning att det är fråga om uppgifter som ligger
nära SPV:s huvuduppgifter. Syftet med att SPV åtar sig sådana uppdrag
skall vara att uppnå stordriftsfördelar och att tillvarata den kapacitet som
SPV har på t.ex. ADB-området. En förutsättning skall vidare vara att
uppdrag från icke-statliga uppdragsgivare särskiljs som ett eller flera egna
resultatområden, som skall bära sina egna kostnader. Vidare måste
naturligtvis beaktas vad jag tidigare har framhållit om att de olika
stödmyndighetema inte bör konkurrera med varandra.

För finansiering av investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning
beräknas SPV för budgetåret 1993/94 ta upp lån i Riksgäldskontoret med
högst 550 000 kr.

Jag föreslår att SPV även under den kommande treårsperioden skall
vara en uppdragsfinansierad myndighet och att det därför för budgetåret
1993/94 bör anvisas ett formellt anslag på 1 000 kr. till SPV:s verksam-
het.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna den öveigripande målsättningen för verksamheten
inom SPV:s ansvarsområde i enlighet med vad jag förordat i avsnittet
Slutsatser,

2. till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1993/94 anvisa
ett anslag på 1 000 kr.

F 3. Statens institut för personalutveckling:

Avvecklingskostnader

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Statens institut för personalutveckling (SIPU) upphörde som statlig
myndighet fr.o.m. den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:100, bil. 8, bet.
1991/92 AU9, rskr. 1991/92:134). En särskild utredare har tillkallats för
att ansvara för avvecklingen av SIPU. Uppdraget skall vara avslutat
senast den 30 oktober 1993.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskostnader
för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

F 4. Vissa avtalsstyrda anslag

1992/93 Anslag 23 274 000

1993/94 Förslag 14 501 000

Anslaget har tre anslagsposter, Avgångsbidrag på grund av vilande rätt,
Viss förslagsverksamhet m.m. och Administration av statens person-
skadeförsäkring m.m.

Avgångsbidrag på grund av vilande rätt

Till avtalet om trygghetsfrågor den 10 november 1989 slöts den 30 mars
1990 ett avtal om vissa övergångsregler till tiygghetsavtalet. Overgångs-
avtalet reglerar bl.a. en arbetstagares vilande rätt till avgångsbidrag enligt
tidigare avtal om avgångsförmåner den 23 mars 1987. Enligt avtalet har
en arbetstagare, som senast den 31 mars 1990 öveigick till annan icke-
statlig anställning, rätt till avgångsbidrag enligt det tidigare avtalet om
han inom fem år sägs upp på grund av arbetsbrist och blir arbetslös.

Medlen disponeras av Statens arbetsgivarverk (SAV) för utbetalning
efter beslut av Statens trygghetsnämnd.

Föredragandens överväganden

I likhet med föregående budgetår har jag beräknat medelsbehovet till
500 000 kr för budgetåret 1993/94.

Viss förslagsverksamhet m.m.

Från anslagsposten betalas ersättningar i förslagsverksamheten i den
utsträckning som Statsförvaltningens centrala förslagsnämnd beslutar om
sådana ersättningar. Statens arbetsgivarverk (SAV) och de statsanställdas
huvudorganisationer har den 29 april 1981 slutit avtal om förslagsverk-
samhet hos statliga myndigheter.

Verksamheten regleras i förordningen (1981:606) om förslags- och
trivselverksamheten vid statliga myndigheter (ändrad senast 1987:1223).

Nämndens uppgifter och oiganisation m.m. framgår av förordningen
(1988:1103) med instruktion för nämnden.

Statsförvaltningen centrala förslagsnämnd

Nämnden beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 1 050 000
kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

7 Riksdagen 1992/93. / saml. Nr 100. Bilaga 8

Föredragandens överväganden

Den dåvarande regeringen gav 18 juni 1986 SAV ett förhandlingsuppdrag
med innebörd att föra de förhandlingar som behövdes för att reglerna för
förslagsverksamheten skulle ändras. Senast i 1992 års budgetproposition
(prop. 1991/92:100 bil. 8, bet. 1991/92 AU9, rskr. 1991/92 134)
aviserades ett nytt avtal om ändring av reglerna för förslagsverksamhet-
en. Inriktningen bör enligt min uppfattning vara att beslut i förslagsärend-
en i sin helhet skall ligga på myndighetsnivå.

I avvaktan på att avtal sluts om nya regler har jag endast beräknat ett
formellt belopp på 1 000 kr för budgetåret 1993/94.

Administration av statens personskadeförsäkring m.m.

Statens trygghetsnämnd prövar bl.a. ärenden, som gäller den statliga
personskadeförsäkringen. Anslaget täcker kostnader för Arbetsmarknads-
försäkringars (AMF-trygghetsförsäkring) medverkan i administrationen
av statens personskadeförsäkring m.m. AMF:s medverkan är reglerad i
ett av regeringen godkänt avtal den 11 december 1987 mellan dåvarande
statens förhandlingsnämnd och AMF.

Statens arbetsgivarverk (SAV) har i en skrivelse till konsistoriet för
AMF-trygghetsförsäkring sagt upp avtalet att gälla vid utgången av
uppsägningstiden. Avtalet löper kontinuerligt med tre års uppsägnings-
tid.

Kostnaderna fastställs för kalenderår eftersom AMF har helårsredovisn-
ing. För år 1992 fastställdes kostnaderna i en överenskommelse mellan
SAV och AMF till 14,5 mkr exkl. mervärdesskatt. Förhandlingarna för
år 1993 är ännu inte slutförda.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Föredragandens överväganden

I avvaktan på förhandlingsresultet har jag beräknat kostnaderna utifrån
innevarande budgetårs anslag till 14 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 14 501 000 kr.

F 5. Bidrag till Statshälsan

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

392 000 000

345 280 000

258 600 000

Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen Statshälsan i enlighet med
kollektivavtal mellan Statens arbetsgivarverk (SAV) och de statliga
huvudorganisationerna.

Statshälsan är stiftad av de avtalsslutande parterna.

Finansieringssystemet för Statshälsan ändras den 1 januari 1993 (prop.
1991/92:100 bil. 8, bet. 1991/92 AU9, rskr. 1991/92:134). Myndigheter-
na svarar i fortsättningen för finansieringen av företagshälsovården inom
ramen för tilldelade medel. Jag har i Finansplanen avsnitt 2.8 redogjort
för de budgetmässiga konsekvenserna av övergången till det nya
systemet. Myndigheterna kommer att kompenseras med hänsyn till
avtalsnivån för budgetåret 1993/94 och till antalet anställda. Avtalsnivån
för kompensationen till myndigheterna är beräknad till 217 mkr.
Anslagsbaserna föreslås justeras med hänsyn till den beräknade kompen-
sationen i samband med att regleringsbreven för budgetåret 1993/94
beslutas.

Affärsverk och myndigheter med en intäktsfinansierng på minst 75 %
kommer inte att kompenseras.

Ett mindre centralt anslag till Statshälsan finns kvar under budgetåret
1993/94 för att bl.a. täcka merkostnader vid centraler med svagt
underlag, central kompetensutveckling, viss FoU-verksamhet samt vissa
stabsuppgifter. Jag har beräknat detta anslag till 41 600 000 kr.

Riksdagen har godkänt de allmänna riktlinjerna för omställning och
minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 del 11,
bet. 1990/91 FiU37, rskr. 1990/91:390) som bl.a. innebär en översyn av
vissa små nämnder och myndigheter. Den dåvarande regeringen gav
därför Statens arbetsgivarverk (SAV) i uppdrag att förhandla om en ny
form för central samverkan i arbetsmiljöfrågor. Syftet var bl.a. att denna
samverkan skulle organiseras och finansieras på ett annat sätt av parterna
och att Statens arbetsmiljönämnd (SAN) därmed skulle upphöra som
myndighet.

I 1992 års budgetproposition (bil. 8 s. 84) konstaterade jag att jag inte
hade funnit några skäl att föreslå någon förändring av den redan
fastställda inriktningen för att förnya samverkansformema för ar-
betsmiljöfrågoma. SAV och de statliga huvudorganisationerna har den
26 oktober 1992 enats om att frågan om hur SAN:s nuvarande verksam-
het skall överföras till Statshälsan skall bli föremål för parternas fortsatta
överläggningar. SAV har hos regeringen hemställt att SAN avvecklas den
1 juli 1993. Mot denna bakgrund avser jag att återkomma till regeringen
med förslag om att SAN skall upphöra som statlig myndighet fr.o.m. den
1 juli 1993.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Statshälsan för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 258 600 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

F 6. m.m.	Täckning	av merkostnader för löner och pensioner
1991/92	Utgift	1 482 584 502
1992/93	Anslag	1 500 000 000
1993/94	Förslag	100 000 000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Jag har tidigare redogjort för de nya riktlinjerna för budgetering av
myndigheternas anslag för förvaltningskostnader (bil. 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Vid beräkningen av anslagsmedlen till
avlöningar och pensioner under budgetåret 1993/94 har de nya riktlinjer-
na tillämpats. För ramanslagsmyndigheter har ett utrymme för kostnads-
ökningar under budgetåret budgeterats under resp, anslag. För de myn-
digheter som även under 1993/94 kommer att ha reservationsanslag,
förslagsanslag eller obetecknade anslag, samt för täckning av kostnader
för personliga tjänster enligt gällande regler, har jag beräknat en
medelsförbrukning om 100 000 000 kr under detta anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckning av merkostnader för löner och pensioner
m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
100 000 000 kr.

F 7. Trygghetsåtgärder för statsanställda

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

89 175 000

61 738 000

324 438 000

I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 15, AU18 rskr.
213) lämnades en redovisning av innehållet i det statliga trygghetsavtal,
som gäller från den 1 april 1990. 1 olika ramavtal om löner för m.fl.
(RALS) har de centrala parterna avsatt medel till en partsgemensam
stiftelse, Trygghetsstiftelsen, som ger råd och stöd i övertalighetsfrågor
och som ansvarar för användningen av de medel som har avsatts. F.n.
fmns ca 500 miljoner kronor i fonderade medel. Av dessa är en stor del
redan beslutade trygghetsåtgärder.

I kompletteringspropositionen 1991/92 gjorde jag den bedömningen
att mellan 24 000 och 25 000 personer riskerar att bli övertaliga under
de närmaste tre budgetåren. Jag avser att återkomma till riksdagen med
en samlad bild av de personalpolitiska konsekvenserna som blir en följd
av förslagen i årets budgetproposition.

Parterna har i RALS 1991-93 avsatt 0,1 % av lönesumman fr.o.m.
den 1 juli 1991. I avtalet om 1992 års löner har avsatts 0,4 % av

100

lönesumman, dock lägst 57 kr, fr.o.m. den 1 juli 1992. Jag har med Prop. 1992/93:100
ledning av avtalet beräknat medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till Bilaga 8
324 438 000 miljoner kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Trygghetsåtgärder för statsanställda för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 324 438 000 kr.

F 8. Tjänstepensioner för skolledare och lärare

Nytt anslag (förslag) 2 444 492 000

Medel till detta ändamål är för innevarande budgetår beräknat under
åttonde huvudtiteln som anslagspunkter för lönekostnadspålägg under
anslagen B 8. Bidrag till driften av det kommunala offentliga
skolväsendet och B 9. Bidrag till driften av särskolor m.m. med
2 362 539 000 kr. resp 81 953 000 kr. Till följd av omläggningen av
bidragen till kommunerna förordar jag, efter samråd med statsrådet Ask,
att dessa medel i fortsättningen skall beräknas under ett anslag på sjunde
huvudtiteln. I likhet med vad som gäller för innevarande år för
motsvarande anslagspunkter skall medlen på detta anslag tillföras
inkomsttiteln 5211 Statliga pensionsavgifter, netto på statsbudgetens
inkomstsida. Statens kostnader för tjänstepensionsförmåner till bland
andra skolledare och lärare belastar nämnda inkomsttitel. Anslaget bör
uppföras med samma belopp som motsvarande anslagspunkter är
uppförda med för innevarande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Tjänstepensioner för skolledare och lärare för budgetåret

1993/94 anvisa ett anslag på 2 444 492 000 kr.

101

G. Bostadsväsendet

Allmänt

Bostadspolitikens inriktning

Bostadspolitiken måste inordnas i de allmänna ekonomiska förutsätt-
ningar som gäller för den ekonomiska politiken. Även bostadspolitiken
skall medverka till att hålla inflationen på en låg nivå och minska statens
utgifter så att det skapas förutsättningar för ett markant lägre ränteläge.
Endast på detta sätt är det möjligt att mera varaktigt uppnå målet för
bostadspolitiken, dvs. att alla skall ha möjlighet till en bra bostad till
rimligt pris. En politik med denna inriktning kommer efter hand att ge
hushållen ökade möjligheter att själva bära de verkliga kostnaderna för
boendet. Med sådana förhållanden kan också målet att var och en skall
ha inflytande över sin egen bostadssituation uppnås.

Det bostadspolitiska handlandet måste alltså nu inriktas på att angripa
alla de faktorer som fram till nu mer eller mindre automatiskt har
genererat prisökningar för de boende. Det gäller framför allt att genom
allmän ekonomisk politik, i vilken bostadspolitiska åtgärder måste
inordnas, tvinga ner räntorna. Det gäller samtidigt att slå vakt om den
låga inflationstakt vi nu har uppnått. Det gäller att stabilisera kredit-
marknaden. Det gäller att sätta press på produktionskostnaden bl.a.
genom att skärpa konkurrensen och bryta monopolen i produktion och
förvaltning och se till att vinsterna av detta når fram till de enskilda
människorna. Det gäller att skapa ett klimat där bostadsföretagen möter
risken för kostnadsökningar med ökad effektivitet och produktivitet i
stället för med ökade hyreskrav. Statens ekonomiska ansvar för fas-
tighetsförvaltning och bostadsbyggande måste minska för att i motsvaran-
de mån öka för fastighetsägare och byggherrar. Det gäller att röja undan
det som hindrar rörlighet och motverkar en fungerande bostadsmarknad
inom det ansenliga och väl utrustade bostadsbestånd som Sverige faktiskt
har.

Utan dessa åtgärder kvarstår de problem som sammanhänger med höga
boendekostnader, låg kostnadseffektivitet och begränsad rörlighet på
bostadsmarknaden.

Det bostadspolitiska förändringsarbetet

Under hösten 1991 inleddes ett omfattande förändrings- och förenk-
lingsarbete med ovannämnda inriktning inom det bostadspolitiska
området. Arbetet har hittills resulterat i bl.a. följande åtgärder i korthet.

En rad av de tidigare kraven för statligt stöd vid ny- och ombyggnad
har slopats redan den 1 januari 1992. Det gäller bl.a. de s.k. mark- och
konkurrensvillkoren, kommunal bostadsanvisningsrätt och den s.k.
produktionskostnadsprövningen. Vidare har den statligt reglerade
bostadslånegivningen upphört och ersatts av ett system med statliga
kreditgarantier för lån på kreditmarknaden i ett mot bostadslånet svarande
säkerhetsläge. Samtidigt har kopplingen mellan statliga räntesubventioner

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

102

och lånefinansieringen slopats. Räntebidrag lämnas i princip från och
med husets färdigställande och oberoende av husets faktiska finansiering.

Riksdagen har vidare beslutat om en ny ordning för statliga räntesub-
ventioner för ny- och ombyggnad av bostäder från och med år 1993.
Beslutet innebär en radikal omläggning och förenkling av det sätt på
vilket den statliga räntesubventionen skall beräknas. I stället för den
komplicerade metoden med s.k. produktionskostnadsanpassad belåning
för att fastställa bidragsunderlaget vid nybyggnad införs en enkel
schablonmetod där underlaget bestäms med ledning av två schablon-
belopp - ett för de första 35 m2/lägenhet och ett för yta därutöver upp till
maximalt 120 m2/lägenhet. Vid ombyggnad bestäms bidragsunderlaget
med ledning av ombyggnadskostnaden, dock högst 80 % av ny-
byggnadsschablonen, minskad med värdet av byggnaden före om-
byggnaden. Den årliga räntesubventionen lämnas med en viss procentuell
andel av ett beräknat räntebelopp. Räntebeloppet utgörs av bidragsunder-
laget multiplicerat med den s.k. subventionsräntan, som motsvarar
marknadsräntan för bostadsobligationer. Subventionens procentuella andel
av räntebeloppet minskar årligen med ett visst antal procentenheter, både
i det enskilda bidragsärendet och för varje ny årgång som byggs.

Vissa ändringar har också beslutats i fråga om statliga kreditgarantier
för ny- och ombyggnad av bostäder.

Det fortsatta förändringsarbetet

Genom riksdagens beslut om ändrade villkor för statens stöd till ny- och
ombyggnad har ett stort steg tagits i riktning mot en ordning med bättre
förutsättningar för lägre boendekostnader i framtiden och därmed större
valfrihet och inflytande för de enskilda hushållen över sitt boende. Det
ekonomiska ansvaret för bostadsbyggande överförs i högre grad från
staten till fastighetsägaren. Förändringsarbetet är dock långt ifrån
avslutat. De generella bostadssubventionerna påverkar boendekostnaderna
i ny- och ombyggda fastigheter. Boendekostnaderna i hela fas-
tighetsbeståndet påverkas av beskattningen av boende och fås-
tighetsägande. Därutöver finns det ett antal andra statliga regelsystem
som påverkar ekonomiska och andra villkor för boendet och bostadsbyg-
gandet. Ett omfattande beredningsarbete har påbörjats i regeringskansliet
i syfte att se över beskattningen av boende och fastighetsägande samt att
genomföra ytterligare avregleringar och förenklingar i regelsystemen. En
interdepartemental delegation för bostadsfrågor m.m. har nyligen
inrättats. Delegationen skall samordna förändringsarbetet som rör
byggande, bostadsförsöijning och boendekostnader. I delegationens
uppgifter ingår också att fortlöpande följa utvecklingen på bygg- och
bostadsmarknaden och ta initiativ till sådana förändringar som kan
behövas med hänsyn till regeringens bostadspolitiska mål.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

103

G 1. Boverket: Förvaltningskostnader

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

137 303 952

144 787 000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Boverket handlägger frågor som rör boende, byggande och stadsmiljö
samt fysisk planering och hushållning med naturresurser. Verket svarar
också för den centrala administrationen av statens stöd till bostads-
försörjningen.

De övergripande målen för Boverket är att arbeta för en effektiv
hantering av de statliga stöden för bostadsfinansiering. Boverket skall
vidare arbeta för ett effektivt, säkert och hälsosamt byggande samt inom
ramen för ökad valfrihet och stärkt inflytande för de boende verka för att
bra bostäder kan erbjudas till rimligt pris och för att den fysiska plane-
ringen främjar en god hushållning med naturresurser och en god
bebyggelsemiljö.

Regeringen beslutade den 11 juni 1992 om direktiv till en utredning
med uppdrag att se över Boverkets arbetsuppgifter och resursbehov. Med
stöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag den 18 juni 1992 en
särskild utredare (Bengt K.Å. Johansson). Utredaren har nyligen
avlämnat betänkandet (SOU 1992:127). Betänkandet remissbehandlas för
närvarande.

Jag avser att under våren 1993 återkomma till regeringen med förslag
till en särskild proposition till riksdagen i frågan om Boverkets framtida
arbetsuppgifter och resursbehov. Jag kommer i detta sammanhang även
att lämna förslag om Boverkets anslag för förvaltningskostnader.

Vad gäller den av riksdagen under förra riksmötet aktualiserade frågan
om det s.k. nettoaviseringssystemet (bet. 1991/92:BoU23 s. 31-32, rskr.
1991/92:343) vill jag i sammanhanget anmäla att beredningen av frågan
inte har kunnat slutföras ännu. Jag räknar dock med att kunna lämna den
begärda redovisningen i anslutning till den aviserade propositionen om
Boverket.

Anslaget för Boverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgete-
ringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna
dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer slutligt fästställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Boverket:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag
på 144 787 000 kr.

104

G 2. Boverket: Uppdragsverksamhet

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Verksamheterna inom Boverkets uppdragsfinansierade verksamhet
omfattar typgodkännande och tjänsteexport. Uppdragsverksamheten är
helt självfinansierad genom avgifter.

Vad gäller Boverkets uppdragsverksamhet hänvisar jag till vad som
nyss anförts under verkets förvaltningsanslag beträffande utredningen om
Boverkets framtida arbetsuppgifter och resursbehov. I detta sammanhang
görs även överväganden beträffande uppdragsverksamheten.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Boverket:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 beräkna ett obetecknat
anslag på 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

G 3. Länsbostadsnämnderna

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

63 200 046

126 066 000

Länsbostadsnämnder finns i alla län utom Gotlands län. Nämnden är
länsmyndighet för frågor om statens stöd till bostadsförsörjningen. I
Gotlands län fullgörs motsvarande uppgifter av länsstyrelsen.

I samband med behandlingen av vissa förslag i 1992 års komplette-
ringsproposition (prop. 1991/92:150, bil. 1:5) uttalade sig bostadsutskottet
(bet. 1991/92:BoU23) för att övervägandena i fråga om länsbostadsnämn-
derna bör göras med utgångspunkt i att ansvaret för de kvarvarande
uppgifterna på regional nivå anförtros länsstyrelserna. Vad utskottet
anförde har riksdagen gett regeringen till känna.

Med anledning av riksdagsbeslutet uppdrog regeringen den 11 juni
1992 åt Statskontoret att utreda överföringen av vissa uppgifter i samband
med statens stöd för bostadsfinansieringen till länsstyrelserna.

Statskontoret har nyligen redovisat sina förslag i frågan. Förslagen
remissbehandlas för närvarande. Jag avser att återkomma i frågan så
snart remissbehandlingen är avslutad.

Anslaget för Länsbostadsnämnderna har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga
1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som
kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt
fästställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det
nu budgeterade beloppet.

105

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen Prop. 1992/93:100

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Länsbostads- Bilaga 8
nämnderna för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på

126 066 000 kr.

G 4. Räntebidrag m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

29 074 700 000

29 310 000 000

31 180 000 000

Från anslaget betalas räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder.
Enligt gällande regler lämnas ett årligt räntebidrag för detta ändamål, till
den del den beräknade räntekostnaden för investeringen överstiger en s.k.
garanterad ränta. Till grund för ränteberäkningama ligger ett i varje
ärende fastställt bidragsunderlag som skall motsvara en skälig produk-
tionskostnad för det aktuella huset. Den beräknade räntekostnaden för
investeringen bestäms schablonmässigt genom att bidragsunderlaget mul-
tipliceras med den s.k. subventionsräntan, som motsvarar räntan på
bostadsobligationer med en återstående löptid av fem år. Den garanterade
räntan beräknas genom att bidragsunderlaget multipliceras med en av
riksdagen fastställd räntesats - den garanterade räntesatsen. Denna
räntesats höjs årligen med ett visst antal procentenheter. Denna s.k.
upptrappning av den garanterade räntan medför att räntebidraget uttryckt
som en andel av den beräknade räntekostnaden minskar över tiden. I
absoluta tal kan räntebidraget dock öka om räntorna på bostadsobligatio-
ner stiger. Omvänt minskar räntebidraget i absoluta tal om obligations-
räntorna sjunker. För hyres- och bostadsrättshus färdigställda år 1986 och
senare lämnas dessutom ett räntebidrag motsvarande en viss andel av
räntekostnaden på den del av investeringen som överstiger 110 % av
den för huset schablonmässigt beräknade produktionskostnaden (s.k.
reducerat räntebidrag). Fr.o.m. den 1 januari 1993 är andelen 25 %. Det
reducerade räntebidraget lämnas endast så länge räntebidrag enligt
huvudregeln lämnas. Närmare bestämmelser om beräkning och utbetal-
ning av nu nämnda räntebidrag finns i dels förordningen (1991:1933) om
statliga räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder, dels den numera
upphävda nybyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:692), resp,
ombyggnadslåneförordningen för bostäder (1986:693), dels ock i
bostadsfinansieringsförordningen (1974:946) och motsvarande äldre
bestämmelser.

Från anslaget betalas vidare räntebidrag för vissa underhålls- och för-
bättringsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus. Bidrag för detta ändamål
lämnas med en viss andel av den beräknade räntekostnaden för bidrags-
berättigade underhålls-, reparations- och eneigisparåtgärder i sådana hus.
Fr.o.m. den 1 januari 1993 är andelen 25 %. Till grund för ränteberäk-
ningen ligger en i huvudsak schablonmässigt beräknad kostnad för
utförda åtgärder. Räntekostnaden beräknas sedan genom att den beräk-
nade kostnaden multipliceras med en räntesats som bestäms efter samma

106

grunder som nyssnämnda subventionsränta. Bidragstiden är 10 eller 20 Prop. 1992/93:100
år beroende på hur lång tid åtgärderna kan nyttiggöras. Närmare Bilaga 8
bestämmelser fmns i förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid
förbättring av bostadshus.

Från anslaget betalas också s.k. 33 ^-ersättning till kommuner. Enligt
en del låneavtal ingångna på 1950- och 1960-talen är staten under vissa
förutsättningar skyldig att i efterhand ersätta kommunen för dess
kostnader att täcka förvaltningsförluster för hus som uppfördes med stöd
av statliga lån under denna tid. Kommunen har rätt till ersättning med
80 % av kostnaden. Grundläggande bestämmelser om 33 §-ersättning
fmns i bostadslånekungörelsen (1962:537) och motsvarande äldre
lånebestämmelser.

Från anslaget betalas dessutom vad som återstår i fråga om statliga
bidragsåtaganden enligt en rad stödsystem som är under avveckling. Det
gäller räntebidrag enligt förordning (1977:332) om statligt stöd till
energibesparande åtgärder i bostadshus m.m. (upphävd 1980:334),
förordning (1982:644) om lån för byggnadstekniska åtgärder i bostadshus
(upphävd 1991:1929), förordning (1983:40) om räntebidrag för underhåll
i vissa fall (upphävd 1992:1050), förordning (1984:614) om lån för
förvärv av vissa bostadshus som har förköpts enligt förköpslagen
(upphävd 1992:411) samt förordning (1987:258) om stöd till fler-
barnsfamiljer för köp av egnahem (upphävd 1991:410). Det gäller vidare
bidrag enligt förordning (1982:1285) om statsbidrag till hyresrabatter i
bostadshus (upphävd 1992:413), förordning (1986:1399) om bidrag vid
nybyggnad av vissa bostäder (upphävd 1992:414), förordning (1985:352)
om lån m.m. för gatukostnadsersättning i vissa fäll (upphävd 1990:648)
och förordning (1986:1398) om bidrag till bostadskostnader efter
ombyggnad (upphävd 1992:415).

Från anslaget skall slutligen även betalas de nya räntesubventioner som
enligt riksdagens beslut (prop. 1991/92:150 bil. 1:5, bet. 1991/92:
BoU23, rskr. 1991/92:343) tillämpas i fråga om ny- och ombyggnad av
bostäder fr.o.m. den 1 januari 1993. Grundläggande bestämmelser för
dessa räntesubventioner finns i förordning (1992:986) om statlig bostads-
byggnadssubvention. Bestämmelserna innebär i korthet följande. För ny-
och ombyggnad som påbörjas fr.o.m. den 1 januari 1993 lämnas ett
årligt bidrag med ett belopp som motsvarar en viss andel av ett för året
beräknat räntebelopp. Detta räntebelopp fästställs på i princip samma sätt
som den beräknade räntekostnaden för räntebidrag enligt gällande regler,
dvs. genom att ett bidragsunderlag multipliceras med den s.k. subven-
tionsräntan. Nuvarande metod för beräkning av bidragsunderlag har
dock, såvitt gäller nybyggnad, ersatts av ett enkelt schablonsystem. Det
består av två schablonbelopp, ett på 13 000 kr. per m2 för ytor upp
t.o.m. 35 m2 per lägenhet och ett på 6 000 kr. per m2 för återstående
ytor inom 120 m2 per lägenhet. För ombyggnad gäller att
bidragsunderlaget i princip skall motsvara skälig faktisk
ombyggnadskostnad, dock högst 80 % av nybyggnadsschablonen,
minskad med byggnadens värde före ombyggnaden. Bidragsandelen är
högst för projekt som påböijas år 1993 - 57 % för hyres- och

107

bostadsrättshus och 42 2/3 % för egnahem. Bidragsandelen minskar Prop. 1992/93:100
därefter såväl inför varje nytt bidragsår i det enskilda bidragsärendet som Bilaga 8
för vaije nytillkommande årgång. Den årliga sänkningen i bidragsärendet
är bestämd till 4 resp. 5 1/3 procentenheter. Sänkningen för ny årgång
är bestämd till 5 resp. 6 2/3 procentenheter.

Boverket

Boverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 redovisat
omfettande beräkningar av utgiftsbehovet för räntebidrag för ny- och om-
byggnad de närmaste åren under olika antaganden i fråga om de fektorer
som påverkar storleken på utgifterna. Verkets beräkningar innebär
sammanfattningsvis att statens utgifter för i första hand räntebidrag enligt
1992 års bestämmelser och motsvarande äldre regler förväntas komma
att öka ytterligare de närmaste åren. För budgetåret 1993/94 beräknar
verket utgifterna under anslaget till sammanlagt 34 150 miljoner kronor.
Av beloppet avser 33 240 miljoner kronor räntebidrag för ny- och om-
byggnad av bostäder, 810 miljoner kronor räntestöd för underhåll och
förbättring av hyres- och bostadsrättshus samt 100 miljoner kronor övriga
ränte- och bidragsstöd under avveckling.

Föredragandens överväganden

Räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder svarar för huvuddelen
av statens utgifter under ifrågavarande anslag. För närvarande utgör
97 % av de totala utgifterna under anslaget utgifter för dessa ränte-
bidrag.

Tabell 1. Utvecklingen av statens utgifter för räntebidrag m.m. åren 1985/86-
1992/93

Budgetår	Räntebidrag m.m. enligt stats- budgeten (miljarder kr., löpande priser)
1985/86 (utfall)	11,0
1986/87 (utfall)	14,5
1987/88 (utfall)	13,3
1988/89 (utfall)	15,2
1989/90 (utfall)	20,5
1990/91 (utfall)	23,1
1991/92 (utfall)	29,1
1992/93 (prognos)	32,3

De totala räntebidragen för ny- och ombyggnad av bostäder för år 1992
fördelar sig med 85 % på hyres- och bostadsrättshus och 15 % på
egnahem. Av räntebidragen till hyres- och bostadsrättshus avser 70 %
nybyggnad och 30 % ombyggnad. Motsvarande fördelning mellan ny-
och ombyggnad är för egnahemmen 90 % till nybyggnad och 10 % till

108

ombyggnad. Hela 66 % av de totala räntebidragen för ny och ombyggnad Prop. 1992/93:100
av bostäder avser hus som färdigställts under åren 1987 - 1991. Bilaga 8

Tabell 2. Räntebidragens fördelning på årgångar m.m.

Färdig- ställande år	Antal lägenheter1 Ny- och om- byggnad	Produktionskostn.2 Ombyggnadskostnad2		Subventions-1 ränta år 1992	Räntebidrag1 år 1992 Helår milj, kr.
Färdig- ställande år	Antal lägenheter1 Ny- och om- byggnad	Nybyggnad fler- bostadshus kr/m2 lägenhetsyta	Flerbostadshus kr/lägenhet	Subventions-1 ränta år 1992	Räntebidrag1 år 1992 Helår milj, kr.
1980	37 250	4 060	164 400	11,90	440
1981	49 990	4 740	202 200	11,80	560
1982	69 140	5 040	224 000	11,75	860
1983	70 025	5 630	244 600	11,85	1 040
1984	68 070	6 160	262 100	12,50	1 280
1985	76 690	6 460	280 200	12,15	1 290
1986	82 590	6 990	310 300	11,70	1 410
1987	75 390	7 940	354 900	11,80	1 690
1988	88 960	9 090	346 700	11,90	2 680
1989	80 330	9 830	406 400	13,75	4 040
1990	79 400	11 330	448 900	13,70	4 610
1991’	95 400	11 920	438 000	11,80	4 490
1992*	81 700	11 900	452 000	12,00	4 820

*Preliminära värden

{Källa Boverkets aviseringsstatistik

1 Källa SCB:s låneobjektstatistik

Som framgår av tabell 2 beror statens utgifter för räntebidrag enligt
hittills gällande regler väsentligen på tre faktorer, nämligen antalet bostä-
der som byggs eller byggs om, till vilken kostnad det sker och till vilka
räntor investeringen kan lånefinansieras. Den okontrollerade utvecklingen
av statens kostnader för bostadssubventioner är hänförlig till grundläggan-
de brister i det hittillsvarande subventionssystemet. Ett system som
innebär att räntebidraget blir större ju dyrare man bygger kan aldrig
tillräckligt väl motverka produktionskostnadsökningar. Inga eller låga
krav på egen kapitalinsats tillsammans med sättet att beräkna räntebidra-
get har inneburit att fastighetsägaren blivit okänslig för högt ränteläge.
Dessa grundläggande brister tillsammans med den politiska styrningen
mot ett omfattande bostadsbyggande under slutet av 1980-talet i en
konjunktur med kraftigt ökade produktionskostnader och stigande räntor
har ökat statens utgifter dramatiskt under de senaste åren.

En rad åtgärder har satts in för att begränsa utgiftsökningen i systemet.
Sedan ingången av år 1990 har räntesubventionerna på helårsbasis
härigenom skurits ner med sammanlagt ca 6,6 miljarder kronor. Med de
nya reglerna för statens stöd för ny- och ombyggnad av bostäder, som
gäller för bostadsbyggande efter år 1992, undanröjs många av det hit-
tillsvarande systemets brister. Förutom en betydande förenkling innebär
de nya reglerna en stark press nedåt på produktionskostnaderna och
större ansvar för fastighetsägarna. Genom de nya reglerna skapas bättre
förutsättningar för boendekostnader som de boende kan acceptera i
framtiden, även med minskade bidrag. De förändringar som genomförts
år 1992 och beslutats att genomföras år 1993 har redan lett till en arman

109

utveckling av produktionskostnaderna.

Ökningstakten när det gäller produktionskostnaden för bostäder är idag
ungefär densamma som inflationen. Detta innebär ett kraftigt trendbrott
jämfört med de senaste åren då produktionskostnaderna har stigit ungefär
dubbelt så snabbt som inflationen.

Trots vidtagna åtgärder fortsätter utgifterna att öka. Enligt Riksrevi-
sionsverkets senaste budgetprognos, som bygger på beräkningar av
Boverket, kommer utgifterna under räntebidragsanslaget att uppgå till
sammanlagt 32 300 miljoner kronor innevarande budgetår. Det är en
ökning med 10 % jämfört med anvisat anslag. Ökningen beror huvudsak-
ligen på förändrade marknadsräntor och att utgiftsbegränsningen till följd
av den beslutade subventionsminskningen per den 1 januari 1992
tidsmässigt kommer något senare än beräknat.

Riksdagen har nyligen (prop. 1992/93:50, bet. 1991/92:SkU18, rskr.
1991/92:158) beslutat att bostadssubventionerna från den 1 januari 1994
reduceras med 3 miljarder kronor netto, dvs. sedan hänsyn tagits till en
trolig ökning av bostadsbidragen. Effekterna på hyran skall fördelas så
rättvist som möjligt. Det innebär att en kostnadsutjämning bör eftersträ-
vas mellan yngre och äldre årgångar i bestånden av bostäder. Minskni-
ngen av räntesubventionerna är en nödvändig åtgärd för att minska
underskottet i statsbudgeten. Genom att minska budgetunderskottet skapas
förutsättningar för ett lägre ränteläge och på så sätt kommer boen-
dekostnaden att kunna minskas i framtiden. Det är enligt min mening
nödvändigt med hänsyn till den förväntade anslagsutvecklingen att vidta
ytterligare utgiftsbegränsande åtgärder inom räntebidragsanslaget. De
ytterligare åtgärder som nu bör komma ifråga bör emellertid avse att
förhindra kraftiga utgiftsökningar på sikt. De förslag jag nu vill ta upp
är, dels ett förslag att omedelbart slopa räntebidrag för nya underhålls-
och reparationsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus, dels ett förslag att
omedelbart slopa räntebidrag för nya ombyggnader av småhus.

Ett förslag om att slopa räntebidrag för reparation och underhåll av
hyres- och bostadsrättshus, det s.k. RBF-stödet, har förts fram av
utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen i betänkandet (SOU
1992:47) Avreglerad bostadsmarknad Del II. Förslaget förs fram i
anslutning till vissa förslag om ändrad beskattning av boende och
fastighetsägande. Utredningens förslag i avseende på reparation och
underhåll av bostadshus bygger sammanfattningsvis på tanken att ägare
av hyreshus genom inkomstbeskattning av husen enligt konventionell
metod och med realistiska avskrivningsplaner för ursprungsinvesteringar
generellt sett ges förmåga att själv finansiera nödvändiga reinvesteringar.

Jag delar uppfattningen att det kapital som behövs för att företagen
skall kunna genomföra reparations- och underhållsarbeten, dvs. kostnader
i fastighetsförvaltningen, bör genereras inom företagen. En nödvändig
förutsättning för detta är att de företag som nu schablonbeskattas övergår
till konventionell beskattning. Det ingår också i de förslag som har lagts
fram av utredningen. En sådan omläggning kräver emellertid ytterligare
överväganden om vilka regler som skall gälla vid övergången till
konventionell beskattning. Frågorna bereds för närvarande inom

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

110

regeringskansliet.

En övergång till konventionell beskattning av alla bostadsföretag kan
således inte genomföras redan vid årsskiftet 1992/93. Kravet på en stram
finanspolitik gör det emellertid ytterst angeläget att snabbt begränsa
statens utgiftsåtaganden inom skilda områden. Av statsfinansiella skäl bör
därför inga nya statliga åtaganden göras i fråga om räntestöd för
reparation och underhåll. Jag förordar att räntebidragsgivningen för
sådana ändamål nu begränsas så att stöd inte lämnas för åtgärder som
ännu inte har påbörjats. Som framgår av det föregående avser jag att i
annat sammanhang återkomma med förslag om en övergång till konven-
tionell beskattning av alla bostadsföretag. I anslutning till en sådan
omläggning bör de företag som nu schablonbeskattas ges rätt att göra
direktavdrag även för kostnaderna för sådana reparations- och under-
hållsåtgärder som utförts före omläggningen men för vilka räntebidrag
inte har lämnats. Jag avser att återkomma även i denna senare del i
samband med att jag redovisar förslag om omläggningen av beskatt-
ningen.

Vad sedan gäller frågan om räntebidrag för nya ombyggnader av
småhus bör beaktas att den svenska bostadsstandarden generellt sett nu
är mycket hög. Knappt 2 % av hushållen är i dag trångbodda. Hela 35 %
av hushållen disponerar över mer än ett rum per person, utöver kök och
vardagsrum. I nära hälften av alla bostäder som har fyra eller fler rum
bor det en eller högst två personer. De stora bostäderna finns framför allt
i småhusen. Över 1,3 miljoner av dem är på fyra rum och kök eller
större. Statens räntestöd för ombyggnad av småhus kan efter de senast
beslutade ändringarna huvudsakligen användas för tillbyggnad. Det är
uppenbart att de hushåll som anser sig behöva större bostadsutrymme än
vad de har i det småhus där de bor, i dag kan finna detta i det småhus-
bestånd som redan finns. I det nu mycket allvarliga statsfinansiella läget
kan fortsatta statliga åtaganden för att bygga om mindre småhus till större
knappast försvaras. Jag förordar således att möjligheterna att få ränte-
bidrag för ombyggnad av småhus nu slopas såvitt gäller nya om-
byggnader av sådana hus.

Det bör ankomma på regeringen att utforma de närmare bestämmelser
som mina förslag i det föregående föranleder. För sammanhangets skull
vill jag dock anmäla att jag avser att föreslå regler som medför att stöd
för de angivna ändamålen endast lämnas för sådana åtgärder eller - i
fråga om ombyggnad av småhus - sådana projekt som har påbörjats före
den 11 januari 1993, dvs. den dag då förslagen avlämnas till riksdagen,
eller för vilka då har träffats bindande upphandlingsavtal. I fråga om
ombyggnad av småhus innebär det sistnämnda att ändringen endast
kommer att beröra de subventionsregler som träder i kraft den 1 januari
1993. Äldre subventionsregler berörs inte. I fråga om ombyggnad av
småhus avser jag också att, i avvaktan på riksdagens ställningstagande,
föreslå en ändring av nämnda subventionsregler så att bidrag enligt dessa
regler tills vidare endast kan beviljas för projekt som är påbörjade eller
upphandlade före den 11 januari 1993.

Vad slutligen gäller den minskning av bostadssubventionerna fr.o.m.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

111

år 1994 med netto 3 miljarder kronor som har överenskommits mellan
regeringen och socialdemokraterna och sedermera godkänts av riksdagen
vill jag anmäla att jag senare under detta riksmöte återkommer med
förslag om hur minskningen skall genomföras.

Den nuvarande djupa lågkonjunkturen innebär att det finns mycket
outnyttjade resurser i form av arbetskraft och produktionskapacitet. Detta
leder till kostnader på kort sikt i form av arbetslöshet och produk-
tionsbortfall och riskerar även att leda till kostnader på lång sikt.
Nedgången av aktivitetsnivån är särskilt stor inom byggnadsverksam-
heten. Det är till stor del en följd av den politiska styrningen av
bostadsbyggandet under slutet av 1980-talet. Därmed drevs bygg-
kostnaderna upp till en sådan nivå att hushållen, trots generösa statliga
räntesubventioner, inte efterfrågar ny- eller ombyggda bostäder. En följd
av den tidigare politiken är att det finns en stor risk för att kapacitet slås
ut i så stor utsträckning under de närmaste åren att byggsektorn blir en
löne- och inflationsdrivande trång sektor under nästa högkonjunktur. En
alltför liten byggkapacitet riskerar också att begränsa expansions-
möjligheterna för den konkurrensutsatta sektorn.

Mot denna bakgrund bör vissa åtgärder vidtas för att motverka fallet
i byggsektorn. Åtgärderna måste vara riktiga ur långsiktig strukturell
synvinkel och får inte öka budgetunderskottet. För att stimulera
ombyggnader inkl. s.k. genomgripande underhåll under åren 1993 och

1994 bör avvecklingen av räntebidragen för framtida ombyggnadsåtgärder
inkl. s.k. genomgripande underhåll tidigareläggas. Från och med den 1
januari 1993 lämnas, som framgått, räntesubventioner för bl.a. nya
ombyggnader av flerbostadshus med en viss procentuell andel av ett
räntebelopp som motsvarar ett bidragsunderlag multiplicerat med en
räntesats (subventionsräntan). Andelen är 57 % för projekt som påbörjas
år 1993. För projekt som påbötjas senare minskas andelen med 5
procentenheter för varje år som gått sedan år 1993. Jag förordar att
räntebidragsandelen begränsas till 36 % för de ombyggnadsarbeten på
flerbostadshus som påbörjas under år 1995 och till 25 % för de
ombyggnadsåtgärder på sådana hus som påbörjas under 1996. Det
innebär att den del av räntesubventionen som inte utgör kompensation för
egnahemsägarens underskottsavdrag vid inkomstbeskattning halveras år

1995 och tas bort helt år 1996.

Genom att ändra subventionsreglema på det sätt jag nu har redovisat
blir det ekonomiskt fördelaktigare att tidigarelägga ombyggnadsåtgärder
i fråga om bostäder i första hand till åren 1993 och 1994 och i andra
hand till år 1995. Genom förslaget om borttagande av RBF-stödet
klargörs också att statliga räntesubventioner inte kommer att lämnas till
underhålls- och reparationsåtgärder på hyres- och bostadsrättshus i
framtiden. Det bör stimulera till att i större utsträckning genomföra
erforderliga underhålls- och reparationsarbeten löpande.

De ekonomiska förutsättningarna för om- och tillbyggnad påverkas
även av reglerna för uttag av fastighetsskatt efter om- och tillbyggnad av
bostäder. Jag är medveten om att den nuvarande regelutformningen
diskriminerar om- och tillbyggnad jämfört med nybyggnad. Vid

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

112

nybyggnad tas det nämligen inte ut någon fastighetsskatt under de första
fem åren och endast halv fastighetsskatt under följande fem år. Ombygg-
nad leder däremot ofta till en höjning av fastighetsskatten på ett sådant
sätt att intresset av att genomföra om- och tillbyggnadsåtgärder mot-
verkas. Det är därför önskvärt att undanröja detta hinder för om- och
tillbyggnadsåtgärder så att reduktionen av fastighetsskatten vid om- och
tillbyggnadsåtgärder blir mer likvärdig med vad som gäller vid nybygg-
nad. En sådan förändring får självfallet avvägas mot den statsfinansiella
situationen. Frågan kräver därför ytterligare överväganden av de
ekonomiska effekterna innan förslag om förändringar kan läggas fram.

Långsiktigt rimliga förutsättningar för byggverksamhet och för boende
skapas dessutom genom de olika avregleringar inom bygg- och bostads-
marknaden som regeringen har igångsatt. Det ankommer emellertid även
på byggsektorns alla förädlingsled att anpassa sitt kostnadsläge till en
sådan nivå att de boende och fastighetsägarna kan efterfråga olika
byggnadsåtgärder. Om så sker bör nu redovisade regeländringar leda till
att resurserna inom byggnadsområdet kommer att kunna utnyttjas något
bättre i år och nästa år. En tidigarelagd avveckling av räntesubventionen
för ombyggnad av bostäder är strukturellt riktig även genom att den
underlättar expansionen av den konkurrensutsatta sektorns kapacitet under
nästa högkonjunktur. En tidigarelagd avveckling av räntesubventionen är
dessutom högst önskvärd från budgetsynpunkt, eftersom den bidrar till
trendmässigt sjunkande i stället för trendmässigt stigande offentliga
utgifter.

Jag övergår nu till anslagsberäkningen.

Statens utgifter för räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostadshus
under budgetåret 1993/94 beräknar jag till 30 400 miljoner kronor. Jag
har i mina beräkningar utgått från Boverkets aviseringsstatistik
beträffande räntebidrag för budgetåret 1991/92 och lagt till räntebidrag
för tillkommande projekt 1992/93 och 1993/94. De volymantaganden i
fråga om nytillkommande projekt som jag därvid gjort bygger på
Boverkets statistik över påbörjade ny- och ombyggnader. Bidragsunderlag
för räntebidrag för nybyggnad kan med dessa antaganden beräknas uppgå
till ca 370 miljarder kronor budgetåret 1993/94 och för ombyggnad till
ca 140 miljarder kronor. Mina beräkningar baseras vidare på en antagen
räntenivå för år 1993 på 10 % och för år 1994 på 9,7 %. Vidare har
jag i mina beräkningar tagit hänsyn till den i proposition 1992/93:50
föreslagna minskningen av bostadssubventionerna fr.o.m. den 1 januari
1994 samt till den utgiftsminskning som följer av mitt förslag i det
föregående om att slopa räntesubventioner för nya ombyggnader av
småhus. Med utgångspunkt från antagna räntenivåer och de garanterade
räntor som kommer att gälla beräknar jag att räntebidrag för nybyggnad
kommer att ges till ca 680 000 lägenheter och räntebidrag för ombyggnad
till ca 650 000 lägenheter under budgetåret 1993/94.

Statens utgifter för räntestöd för förbättring av bostadshus under
budgetåret 1993/94 beräknas till 675 miljoner kronor. Jag har även här
utgått från Boverkets aviseringsstatistik för budgetåret 1991/92 och lagt
till räntebidrag för nytillkommande ärenden under budgetåret 1992/93

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

113

8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 8

med beaktande av mitt förslag i det föregående att slopa räntestöd för nya
reparations- och underhållsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus.

Statens utgifter för övriga stödformer som belastar anslaget beräknar
jag till 100 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Den avveckling av
olika stödformer som riksdagen beslutade i förra budgetpropositionen får
på grund av eftersläpningen i systemen inte full effekt förrän budgetåret
1994/95.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat i fråga om räntestöd för reparation
och underhåll av hyres- och bostadsrättshus,

2. godkänna vad jag har förordat i fråga om räntesubventioner för
ombyggnad av småhus,

3. godkänna de ändringar i fråga om räntesubventioner för ombyggnad
av flerbostadshus som jag har förordat,

4. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 31 180 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

G 5. Investeringsbidrag för bostadsbyggande

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

3 859 970 000

6 600 000 000

3 100 000 000

Bestämmelser om investeringsbidrag fmns i två numera upphävda
förordningar, nämligen förordning (1990:1369) om investeringsbidrag för
bostadsbyggande (upphävd 1991:1923) och förordning (1991:1923) om
statligt investeringsbidrag för ny- och ombyggnad av bostäder (upphävd
1992:991). Bidragsgivningen avsåg ursprungligen (prop. 1990/91:34) att
i princip kompensera bostadsbyggandet för de ökade kostnader som följer
av att mervärdesskatten för byggnads- och anläggningsarbeten sedan den
1 januari 1991 tas ut utan reduktion.

Boverket

Under budgetåret 1991/92 uppgick det totala utbetalade bidragsbeloppet
till 3 860 miljoner kronor.

För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknar Boverket utgifterna för
investeringsbidrag till 6 600, resp. 3 100 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har med anledning av regeringens förslag nyligen beslutat
(prop. 1992/93:50, bet. 1991/92:SkU18, rskr. 1991/92:158) att inte
genomföra den tidigare beslutade sänkningen av generella mervär-
desskatten från 25 till 22 %. Detta har under hösten föranlett krav från
skilda håll om att även beslutet om avveckling av investeringsbidraget

114

skall återtas. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen Prop. 1992/93:100
med förslag om att gjorda framställningar i frågan lämnas utan åtgärd. Bilaga 8

Jag vill dock för sammanhangets skull erinra om att den uteblivna
sänkningen av mervärdesskatten ingår i en skatteväxling från ar-
betsgivaravgift till mervärdesskatt. Den sänkta arbetsgivaravgiften
kommer även bostadsbyggandet tillgodo. Förutsatt att hela sänkningen av
arbetsgivaravgiften slår igenom på priset för material, byggmästeri och
allmänna byggherrekostnader torde kostnadsökningen till följd av
utebliven sänkning av mervärdesskatten begränsa sig till uppskattningsvis
0,8 % av den totala produktionskostnaden.

Jag biträder Boverkets förslag till anslagsberäkning för budgetåret
1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 100 000 000 kr.

G 6. Tilläggslån för vissa reparations- och
ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

170 134 000

220 000 000

175 000 000

Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och
bostadsrättshus är ett ränte- och amorteringsfritt lån. Det lämnas under
vissa förutsättningar och med vissa begränsningar för den del av den
godkända kostnaden för låneberättigade åtgärder som inte kan förräntas
av fastigheten på normala villkor. Ränte- och amorteringsfriheten
omprövas vart femte år under lånetiden. Vid omprövningen avskrivs
under perioden upplupen amortering. Lånetiden är sammanlagt högst
20 år. Lån eller delar av lån som vid utgången av lånetiden alltjämt är
ränte- och amorteringsfria efterges.

Tilläggslånegivningen är under avveckling. Efter utgången av juni 1992
beviljas nya tilläggslån endast om åtgärderna ingår i ett ombyggnads-
projekt som pågick den 1 juli 1992 och om projektet beviljats tilläggslån
så sent som ur den ram för beslut om tilläggslån som riksdagen medgett
för budgetåret 1991/92.

Närmare bestämmelser om långivningen fmns i förordningen
(1983:1021) om tilläggslån för ombyggnad av bostadshus.

Riksdagen fastställer årligen ramar för beslut om tilläggslån. Tilläggs-
lån för reparations- och ombyggnadsåtgärder i hus som är yngre än 30
år får under budgetåret 1992/93 beviljas intill sammanlagt 175 miljoner
kronor.

115

Boverket

Hela ramen för beslut om tilläggslån för reparations- och ombygg-
nadsåtgärder i hus som är yngre än 30 år för budgetåret 1991/92 - 220
miljoner kronor - har tagits i anspråk. Samtliga ansökningar som i sin
helhet avsåg åtgärder mot hälsorisker beviljades.

Boverket föreslår en oförändrad ram för budgetåret 1993/94.

Behovet av medel för utbetalning av beviljade tilläggslån beräknas av
Boverket till 175 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har beslutat (prop. 1991/92:100 bil.8 s. 113, bet.
1991/92:BoU16, rskr. 1991/92:203) att stödet i form av tilläggslån för
åtgärder i bostadshus som är yngre än 30 år skall avvecklas. Avveck-
lingen skall dock ske med särskilt hänsynstagande till de ombyggnads-
projekt som har påbörjats med utgångspunkt från att stöd i form av
tilläggslån skulle komma att lämnas för projektet.

Riksdagens beslut innebär att den aktuella långivningen fr.o.m.
budgetåret 1992/93 begänsas till ett antal etappindelade projekt som
huvudsakligen avser åtgärder för att avhjälpa brister som medför
hälsorisker för de boende. Jag uppskattade vid min anmälan till förra
årets budgetproposition behovet av tilläggslån för dessa projekt till totalt
ca 300 miljoner kronor, varav 175 miljoner kronor antogs behövas
budgetåret 1992/93 och återstoden budgetåret 1993/94. Enligt vad jag har
erfarit gör Boverket numera bedömningen att efterfrågan på medel under
1992/93 kommer att bli ca 255 miljoner kronor, vilket skulle innebära att
behovet av medel under budgetåret 1993/94 skulle bli bara 80 miljoner
kronor.

Den grupp som kan komma ifråga för tilläggslån under den tid som
stödformen avvecklas är avgränsad genom de regler som jag nyss
beskrivit. Enligt min bedömning finns därför inte motiv för att fortsätt-
ningsvis rambegränsa långivningen på sätt som hittills skett. Jag föreslår
således att långivningen under budgetåret 1993/94 får ske utan ram-
begränsning.

Jag biträder Boverkets förslag till anslagsberäkning för budgetåret
1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Tdläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder
i hyres- och bostadsrättshus för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 175 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

116

G 7. Vissa lån till bostadsbyggande

1991/92 Utgift 4 106 000

1992/93 Anslag 1 000 000

1993/94 Förslag 1 000 000

Från anslaget betalas återstående räntebärande förbättringslån enligt
förbättringslåneförordningen (1980:261). Förbättringslån kunde beviljas
fram till utgången av juni 1987.

Dessutom har anslaget belastats med låneutbetalningar avseende
bostadslån som sammanhänger med vissa beslut av regering och riksdag.

Boverket

Enligt Boverket utbetalades under budgetåret 1991/92 förbättringslån till
ett belopp av 135 900 kronor. Övriga utbetalningar på anslaget för
budgetåret hänför sig till största delen till anslagsfinansierade lån enligt
andra förordningar.

Enligt Boverket återstår inga ytterligare förbättringslån att betala ut.
Boverket föreslår att regeringen föreskriver att några förbättringslån inte
skall utbetalas efter den 1 juli 1993 samt att förbättringslåneförordningen
upphör.

När det gäller kommande utbetalningar enligt andra förordningar gör
Boverket bedömningen att anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 uppgår
till 2 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Jag förordar att ett anslag om 1 miljon kronor anvisas för budgetåret
1993/94 för återstående utbetalningar som belastar anslaget. Frågan om
avslutning av förbättringslånestödet är en fråga för regeringen. Jag avser
att återkomma i denna fråga i annat sammanhang.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa lån för bostadsbyggande för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 1 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

G 8. Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

5 260 066

1 000

16 000 000

Statens bostadskreditnämnd (BKN) har till uppgift att bevaka att
kreditförsöijningen vid ny- och ombyggnad av bostäder sker i erforderlig
omfattning och ta de initiativ som krävs i detta syfte och att lämna
kreditgarantier till kreditinstituten. Bostadskreditnämnden skall även
förvalta och redovisa lämnade garantier.

117

Det övergripande målet för BKN är att arbeta för en effektiv och Prop. 1992/93:100
fungerande garantigivning för finansiering av bostadsbyggande. Bilaga 8

Bakgrund

Vid utgången av år 1991 upphörde den statligt reglerade
bostadslånegivningen för ny- och ombyggnad av bostäder. I stället svarar
staten genom kreditgarantier fr.o.m. den 1 januari 1992 för samma
kreditrisker som tidigare var förenade med de statligt reglerade lånen.

BKN är en uppdragsmyndighet vilket innebär att verksamheten,
administrationen av kreditgarantisystemet, finansieras genom avgifter från
garantitagama. Föregående budgetår anvisades nämnden ett reservations-
anslag på 5 miljoner kronor för att täcka kostnader i inledningsskedet.
Innevarande budgetår har nämnden ett förslagsanslag på 1 000 kronor.
Nämnden har för likviditetshanteringen ett räntekonto med kredit hos
Riksgäldskontoret. Krediten uppgår till 50 miljoner kronor och är avsedd
för skadefall som inte kan täckas av garantiavgiften. För att minimera de
administrativa kostnaderna för garantisystemet har nämnden byggt upp
ett i princip papperslöst system för registrering och förvaring av
garantier. Långivaren köper garantin genom en enkel registrering i
nämndens datorsystem, BKN-systemet. Genom avtal mellan nämnden och
kreditinstituten har instituten i normalfallet påtagit sig att själva pröva om
förutsättningarna för kreditgaranti är uppfyllda. Först om kreditinstitutet
begär ersättning ur garantin prövar nämnden om institutet uppfyllt sina
åtaganden enligt avtalet och således även om garantin är giltig. Garan-
tiärenden kan dock prövas av nämnden. För kreditgarantin skall långi-
varen i förskott betala en årlig avgift som fastställs av regeringen.
Avgiften är tills vidare 0,5 % av det garanterade beloppet. Nämnden
skall bevaka att garantiavgiften ligger på en sådan nivå att förluster inom
garantisystemet samt administrationskostnader kan täckas. Nämnden skall
vidare vid behov lämna förslag om justering av garantiavgiftens nivå.

Verksamheten befinner sig i ett uppbyggnadsskede, samtidigt som
arbetsbelastningen är hög. Innevarande och kommande budgetår kommer
att inriktas på en fortsatt uppbyggnad och stabilisering av verksamheten.
Antalet anställda har successivt utökats. Vid utgången av budgetåret
1991/92 hade nämnden åtta heltidsanställda. Nämndens bemanning bör
långsiktigt anpassas till de garantivolymer som kan förväntas. Samtidigt
bör nämnden ha en hög beredskap för en ökande skadefrekvens.
Sammanlagt beräknas nämnden ha en bemanning på tretton heltidstjänster
vid utgången av innevarande budgetår.

BKN

Under budgetåret 1993/94 förväntas antalet skador öka, samtidigt som
antalet garantiärenden är fortsatt högt. BKN anser att det för närvarande
är svårt att bedöma vilken omfattning verksamheten kommer att få. Det
nya kreditgarantisystemet fr.o.m. år 1993 förväntas kräva en utökning av
antalet anställda vid garanti- och skadeenheten. Den förväntade minsk-
ningen av bostadsbyggandet förutsätts inte påverka verksamheten i någon

118

nämnvärd grad budgetåret 1993/94. Mot denna bakgrund gör nämnden
bedömningen att bemanningen på garanti- och skadeenheten kommer att
öka från sex till åtta heltidstjänster under budgetåret 1993/94. Den totala
bemanningen vid utgången av budgetåret 1993/94 beräknas därmed uppgå
till totalt 15 heltidstjänster. Fullt utbyggd kommer verksamheten så långt
det nu går att bedöma att omfatta högst 20 heltidstjänster.

Investeringsbehovet har inte närmare angivits i avvaktan på att
nämndens långsiktiga ADB-strategi färdigställs. Detta beräknas ske den
1 mars 1993. Nämnden har preliminärt angivit investeringsbehovet för
budgetåret 1993/94 till 4 miljoner kronor. De beräknade investerings-
kostnaderna avser främst BKN-systemet och debiteringssystemet. Även
investeringar för komplettering av nätverk, viss ADB-utveckling, lokala
program och för inredning och maskiner har medräknats.

Föredragandens överväganden

Xkrksamhetens inriktning

BKN förväntas under kommande budgetår inrikta sina insatser på en
fortsatt uppbyggnad och stabilisering av verksamheten. Inriktningen av
nämndens verksamhet under budgetåret 1993/94 påverkas i hög grad av
de genomgripande förändringar som beslutats (prop. 1991/92:150 bil.
1:5, bet. 1991/92:BoU23, rskr. 1991/92:343) i fråga om kreditgaranti-
systemet för hus som påbörjas fr.o.m. år 1993. Den administrativa
hanteringen av kreditgarantierna påverkas även av de förändringar som
länsbostadsnämnder och kommunala förmedlingsorgan står inför. Andelen
ärenden som kräver beslut av nämnden väntas öka som en följd av dessa
förändringar. På sikt kommer antalet garantiärenden att vara en funktion
av bostadsbyggandets omfattning.

Antalet skadeärenden kan förväntas öka. Skadeverksamheten är i stort
beroende av utvecklingen av den svenska ekonomin i allmänhet och
utvecklingen på kredit- och bostadsmarknaden i synnerhet. Olika
omvärldsförändringar har emellertid medfört att förlustriskerna i fråga
om lån för bostäder är större än vad som varit vanligt tidigare. Riskbil-
den för lån som garanteras av nämnden varierar beroende på perspektiv
i tiden. Nämnden förväntas därför följa utvecklingen noggrant och
utveckla system och modeller för att löpande utvärdera avgiftssättningen.

Den resultatorienterade styrningen ställer stora krav på bl.a. resul-
tatmätning och resultatanalys för uppföljning av såväl den externa som
den interna verksamheten. Arbetet med att utveckla verksamhetsmål och
resultatmått för verksamheten bör därför intensifieras.

Jag bedömer att inriktningen av nämndens administration bör vara att
den vid utgången av budgetåret 1993/94 får omfatta högst 15 hel-
tidstjänster och att verksamheten fullt utbyggd bör omfatta högst 20
heltidstjänster.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

119

Investeringar

BKN har i sin anslagsframställning redovisat behov av ytterligare
investeringar. Nämnden arbetar för närvarande med framtagande av en
långsiktig ADB-strategi som skall ligga till grund för bedömningen av
innehållet i och omfattningen av nämndens investeringsbehov. I avvaktan
på denna har nämnden bedömt att investeringsbehovet för budgetåret
1993/94 uppgår till högst 4 miljoner kronor. Beloppet avser främst
investeringar i BKN-systemet, en automatisering av debiteringssystemet
samt vissa kompletteringar i nämndens lokala PC-nätverk. Med anledning
av detta bedömer jag att nämnden bör tilldelas en låneram på högst
4 miljoner kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstill-
gångar för förvaltningsändamål.

Ändrad anslagsform

Jag har i det föregående erinrat om att BKN:s verksamhet finansieras
genom avgifter från garantitagama. Nämnden har för innevarande
budgetår anvisats ett förslagsanslag uppfört med ett formellt belopp om
1 000 kronor på statsbudgeten för hela verksamheten. Denna regleras
finansiellt till fullo över ett räntebärande konto med kredit i Riksgälds-
kontoret, och redovisas således inte mot anslaget på statsbudgeten. I
regleringsbrevet anger regeringen verksamhetens inriktning för det
kommande budgetåret. Regeringen har i 1992 års budgetproposition angi-
vit som inriktning bl.a. att statliga myndigheters förvaltningskostnader i
normallället bör finansieras över ramanslag. Enligt min mening bör även
nämndens förvaltningskostnader fortsättningsvis finansieras med
anslagsformen ramanslag. Garantiverksamheten bör därvid bruttoredo-
visas genom att garantiavgifterna förs till särskild inkomsttitel i statsbud-
geten. Ersättningen bör föras mot inkomsttiteln Avgifter för statliga
garantier. Som följd härav bör ett förslagsanslag för utbetalning av
ersättning för skador föras upp på statsbudgeten med ett formellt belopp
om 1 000 kronor.

Anslaget för BKN har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgete-
ringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna
dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). De belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 16 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

120

G 9. Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Nytt anslag (förslag) 1 000

Som framgått av vad jag anfört under föregående anslag bör garan-
tiverksamheten föras upp på statsbudgeten under ett särskilt anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens Bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet för bud-

getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

G 10. Bonusränta för ungdomsbosparande

1991/92 Utgift 78 000

1992/93 Anslag 2 000 000

1993/94 Förslag 4 000 000

Under år 1988 beslutade statsmakterna att ett speciellt ungdoms-
bosparande skulle inrättas (prop. 1987/88:150 bil. 3, bet.
1987/88:FiU21, 1987/88 rskr. 395). Lagen (1988:846) om ungdomsbo-
sparande trädde i kraft i december 1988. Lagen innebär att ungdomar
mellan 16 och 25 år kan påbölja ett sparande i vissa banker eller
sparkassor som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år.
Riksgäldskontoret fastställer en minimiränta. Efter det att konto-
innehavaren har sparat under tre år och det sparade kapitalet uppgår till
minst 5 000 kronor, blir kontoinnehavaren berättigad till en årlig
bonusränta på 3 %. Bonusräntan bekostas av staten. Bonusräntan betalas
ut då kontoinnehavaren begär det eller när lån erhålles. När bonusräntan
betalas ut upphör kontots anslutning till ungdomsbosparandet.

Behovet av anslagsmedel är svårt att bedöma eftersom bonusränta ut-
betalas först då kontot avslutas. Riksgäldskontoret har beräknat behovet
till 4 000 000 kronor under budgetåret 1993/94. Jag ser ingen anledning
att avvika från denna analys.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 4 000 000 kr.

121

G 11. Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Enligt förordningen (1973:499) om bostadsanskaffningslån med statlig
garanti till statstjänstemän m.fl. har under vissa förutsättningar lån med
statlig garanti kunnat medges för förvärv av bostadsrätt eller för kon-
tantinsats vid villaköp. Lån har medgivits den som i samband med änd-
ring av tjänstgöringsort har fått eller kunnat få anstånd med omstatio-
nering. Högsta lånebelopp har varit 30 000 kr och längsta amorteringstid
10 år.

Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att
den statliga garantin behöver tas i anspråk. Anslaget disponeras av
Kammarkollegiet.

Enligt uppgift från Nordbanken och Kammarkollegiet fanns det 344
lån med statlig kreditgaranti i mars 1992. Den sammanlagda lånesumman
var 2,9 mkr. År 1986 var antalet lån 2 964 och lånesumman 38,7 mkr.
Den statliga garantin har inte behövts tas i anspråk under budgetåret
1991/92.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Föredraganden

I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15, bet. 1990/91
AU18, rskr. 1990/91:167) aviserades en avveckling av den statliga
garantin för bostadsanskaffningslån. Det successivt minskade utnyttjandet
visar att kreditgarantin numera inte i någon högre grad gör det lättare att
lösa bostadsfrågan på den nya tjänstgöringsorten. Regeringen har därför
upphävt förordningen om bostadsanskaffningslån. Fr.o.m. den 1 januari
1992 beviljas inga nya lån. Förordningen gäller dock för lån som har
beviljats dessförinnan.

Med hänsyn härtill bör anslaget för nästa budgetår föras upp med
endast ett formellt belopp på 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budget-
året 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

122

H. Bidrag och ersättningar till kommunerna ProP- 1992/93:100

Bilaga 8

Av min tidigare redovisning framgår att den svenska ekonomin nu
befinner sig i en djup recession. Den samlade produktionen av varor och
tjänster föll drygt 1,5 procent både åren 1991 och 1992. Nedgången
väntas fortsätta i ungefär samma takt också år 1993.

Den kommunala sektorn har, sett som en helhet och i jämförelse med
andra sektorer i samhället, acceptabla ekonomiska förhållanden under
innevarande år och år 1993. Förhållandena kan dock variera kraftigt
mellan enskilda kommuner och landsting. År 1994 försämras situationen.
Det fmns inte förutsättningar att sanera de offentliga finanserna enbart
genom reduktion av statens konsumtion eller statens transfereringar till
hushåll och företag. Detta innebär att tilldelningen av resurser till
kommuner och landsting måste utvecklas mycket restriktivt. Ett mycket
stort ansvar vilar på statsmakterna vad gäller att fastställa stabila
finansiella ramar. Handlingsutrymmet för kommuner och landsting
kommer till stor del att bestämmas av möjligheterna att effektivisera och
avgiftsfinansiera.

Jag avser att i vårens kompletteringsproposition återkomma med förslag
beträffande det finansiella utrymmet för kommunsektorn i samband med
att jag redovisar mitt förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
på medellång sikt.

Jag kommer även i det sammanhanget att ta upp frågan om regeringens
syn på den kommunala utdebiteringen för år 1994.

Riksdagen beslutade den 9 juni 1992 om ett nytt statligt utjämnings-
bidrag till kommuner (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29,
rskr. 1991/92:345). Riksdagen beslutade samtidigt om vissa förändringar
när det gäller statsbidrag till landstingen. Vidare godkände riksdagen
inriktningen av ett nytt system för utbetalning av kommunalskattemedel
till kommuner och landsting. I ett senare beslut (prop. 1992/93:36, bet.
1992/93:FiU2, rskr. 1992/93:119) har riksdagen lagreglerat hur
övergången till de nya systemen skall ske. Samtliga förändringar träder
i kraft den 1 januari 1993.

Utjämningsbidrag till kommuner

Bestämmelser om statligt utjämningsbidrag till kommunerna finns i lagen
(1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och förordningar-
na (1992:1591) om statligt utjämningsbidrag till kommuner och
(1992:678) om skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och
statligt utjämningsbidrag. Ett viktigt syfte med utjämningsbidraget är att
skapa mer likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna.
Bidraget är ett komplement till kommunernas skatteinkomster och är inte
kopplat till den verksamhet som den enskilda kommunen bedriver. Det
nya utjämningsbidraget består av tre delar:

ett bidrag för utjämning av kommunernas skatteinkomster upp till en
generell garantinivå, uttryckt i procent av en uppräknad medel-
skattekraft för bidragsåret,

123

tillägg till respektive avdrag från bidraget på grund av opåverkbara Prop. 1992/93:100
skillnader i strukturella förhållanden samt Bilaga 8

tillägg för befolkningsminskning.

Särskilda övergångsregler gäller för utjämningsbidraget åren 1993 och
1994. Oveigångsreglema innebär att ingen kommun skall år 1993, till
följd av det nya statsbidragssystemet, vinna eller förlora bidrag över-
stigande 1,5 procent av kommunens beräknade sammantagna inkomster
av skatt och bidrag enligt det s.k. referensaltemativet. För år 1994 får
skillnaden mellan bidraget för år 1994 och utbetalade utjämningsbidrag
år 1993 uppgå till högst 3 procent av summan av de beräknade skatte-
inkomsterna år 1994 och utbetalat utjämningsbidrag år 1993. De
huvudsakliga motiven för övergångsreglerna är dels att undvika alltför
stora förändringar i enskilda kommuners bidrag, dels att åstadkomma en
successiv infäsning av det nya bidragssystemet.

Skatteutjämningsbidrag till landsting

Bestämmelser om skatteutjämningsbidrag till landsting finns i lagen
(1992:671) om skatteutjämningsbidrag till landsting och förordningarna
(1992:677) om skatteutjämningsbidrag till landsting och (1992:678) om
skattesatser vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjäm-
ningsbidrag.

Skatteutjämningsbidrag ges till landsting i syfte att utjämna skattekraft
och garantera medborgarna likvärdig service oavsett i vilket landsting
man bor. Vaije landstings skattekraft anges i procent av medelskatte-
kraften och omfattar följande delar:

- grundgaranti,

- tillägg eller avdrag för åldersstrukturens inverkan på landstingets
kostnader för sjukvård,

- tillägg för befolkningsminskning.

En maximering av den skattesats som läggs till grund för bidrags-
beräkningen har införts i syfte att begränsa det enskilda landstingets
möjligheter att påverka bidragets storlek. Den var ursprungligen satt till
13:50 kr/skr för alla landsting, men som en konsekvens av skatteväx-
lingar till följd av huvudmannaskapsförändringar tillämpas numera läns-
visa högsta tillåtna skattetak. Dessa varierar år 1993 mellan 9:57 kr/skr
och 11:70 kr/skr.

Skatteutjämningsavgift

Bestämmelser om skatteutjämningsavgift för landsting finns i lagen
(1987:560) om skatteutjämningsavgift och förordningen (1992:679) om
skatteutj ämningsavgift.

Skatteutjämningsavgiften uppgick år 1992 till 1:15 kr/skr för
kommuner och 0:92 kr/skr för landsting. För kommuner avskaffas skatte-
utjämningsavgiften år 1993 och för landstingen sänks den till 0:40 kr/skr.
Som chefen för Socialdepartementet och jag anförde i 1992 års komplet-

124

teringsproposition (prop. 1991/92:150 del II måste nuvarande system för Prop. 1992/93:100
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen göras om för att skatteutjämnings- Bilaga 8
avgiften för landstingen skall kunna tas bort fr.o.m. år 1994. Erforder-
liga förändringar måste kunna träda i kraft senast den 1 januari 1994.

Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Finansiering av skatteutjämningsbidrag

Skatteutjämningsbidragen följer automatiskt skatteunderlagets förändring-

ar, eftersom de är knutna till medelskattekraften.

Mellan åren 1993 och 1994 beräknas ökningen till ca 175 miljoner
kronor. Liksom tidigare år bör denna ökning finansieras av sjukvårds-
huvudmännen själva. Som jag anförde i 1992 års kompletteringspropo-
sition bör detta ske antingen genom att ersättningarna till sjukvårds-
huvudmännen minskas eller att nivån på grundgarantiema i skatteutjäm-
ningssystemet sänks. Även denna fråga är föremål för beredning inom
regeringskansliet.

Anslagsberäkningar

H 1. Statligt utjämningsbidrag till kommuner

1992/93 Anslag 19 844 500 000

1993/94 Förslag 40 200 500 000

Från anslaget betalas statligt utjämningsbidrag till kommunerna enligt
lagen (1992:670) om statligt utjämningsbidrag till kommuner. Ytterligare
föreskrifter för bidragsgivningen finns i förordningarna (1992:1591) om
statligt utjämningsbidrag till kommuner och (1992:678) om skattesatser
vid beräkning av skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag.

Utjämningsbidraget till kommuner fastställs för ett kalenderår i sänder.

I 1992 års kompletteringsproposition angavs den totala bidragsramen för
år 1993 till 39 699 miljoner kronor. Efter vissa justeringar till följd av
senare beslut uppgår bidragsramen till 39 808 miljoner kronor, varav
hälften faller på budgetåret 1992/93 och hälften på 1993/94.

Jag kommer i det följande att redovisa redan beslutade förändringar
eller förslag till förändringar som avses genomföras under budgetåret
1993/94 och som i enlighet med finansieringsprincipen bör påverka
bidragsramen. Ytterligare förändringar kan tillkomma.

Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen Växa med
kunskaper - om gymnasieskolans och vuxenutbildningens reformering
(prop. 1990/91:85, bet. 1990/91 :UbU16, rskr. 1990/91:356) skall
gymnasieskolans reformering inledas fr.o.m. budgetåret 1992/93. Med
anledning av förslag i 1992 års budgetproposition beslöt riksdagen att
någon höjning av sektorsbidraget för gymnasiereformens finansiering
inte skulle ske budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet.
1991/92:UbU10, rskr. 1991/92:190). Riksdagen utgick därvid från att
regeringen skulle återkomma till frågan i 1993 års budgetproposition. För
budgetåret 1993/94 beräknar jag att 483 miljoner kronor bör tillföras

125

den kommunala sektorn för gymnasieskolans reformering.

Riksdagen beslutade år 1989 om en ny, tvåårig ingenjörsutbildning.
Den byggs upp successivt som försöksverksamhet inom högskolan och
skall vara fullt genomförd budgetåret 1993/94 samtidigt som den
fyraåriga tekniska utbildningen inom gymnasieskolan avskaffas (prop.
1988/89:90, bet. 1988/89:UbU30, rskr. 1988/89:280). Reformen har
hittills finansierats genom en successiv överföring av bidragsmedel
avsedda för kommunerna till högskolans anslag för utbildning i tekniska
yrken. Det beräknade tillkommande beloppet för budgetåret 1993/94
utgör 38 miljoner kronor.

I enlighet med vad som anfördes i 1992 års budgetproposition (prop.
1991/92:100 bil. 9 s. 117) skall tandteknikerutbildningen föras över från
gymnasieskolan till högskolan. Reformen har hittills finansierats genom
en successiv överföring av bidragsmedel avsedda för kommunerna till
högskolans anslag för tandtekniker. Det beräknade tillkommande beloppet
för budgetåret 1993/94 utgör 5 miljoner kronor.

Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet kommer senare idag att
föreslå att kommunerna får ett ökat ansvar för praktikplatsanskaffning.
Kommunerna bör under budgetåret 1993/94 tillföras ytterligare 25
miljoner kronor till följd av deras ökade ansvar för praktikplatsanskaff-
ning. Hälften av dessa medel avser andra halvåret 1993.

De förändringar jag nu har redovisat och eventuellt några ytterligare
bör alltså medföra att bidragsramen justeras. Av tekniska och praktiska
skäl är det dock inte lämpligt att ändra ramen för utjämningsbidraget
under löpande budgetår. Jag avser därför att återkomma till regeringen
med förslag om hur regleringen avseende andra halvåret 1993 bör göras.
Jag beräknar därför inte nu några medel på anslaget för den tiden.

I 1992 års kompletteringsproposition angavs att 1 900 miljoner kronor
under åren 1993 och 1994 i första hand bör återbetalas till kommunerna
i syfte dels att underlätta övergången från dagens statsbidragssystem till
ett nytt system, dels att övergångsvis neutralisera vissa effekter av
skattereformen. För budgetåret 1992/93 har i samband med kompletter-
ingspropositionen anvisats ett förslagsanslag på 950 miljoner kronor.
Kostnaderna för övergångsreglerna år 1993 bedöms uppgå till ca
320 miljoner kronor. Halva kostnaden, dvs. ca 160 miljoner kronor,
belastar budgetåret 1992/93. Resterande 790 miljoner kronor avses
användas till bidrag år 1993 för skattereformseffekter.

Kostnaderna för övergångsreglerna år 1994 beräknas uppgå till
700-800 miljoner kronor. Om dessa kostnader jämte kostnaderna för
övergångsreglerna andra halvåret 1993, 160 miljoner kronor, skall räknas
av från de 950 miljoner kronor som ytterligare skall återbetalas till
kommunerna, skulle det inte återstå några medel att fördela år 1994 i
bidrag för att mildra effekterna av skattereformen. I enlighet med vad jag
anförde i prop. 1992/93:36 föreslår jag därför att kostnaderna för över-
gångsreglerna avseende år 1994 finansieras inom den ordinarie bidragsra-
men. Det kan ske genom att garantinivån sänks, vilket innebär att
övergångsreglerna finansieras genom en omfördelning inom kommun-
kollektivet. Med utgångspunkt i bidragsramen 39 808 miljoner kronor för

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

126

år 1993 och vad jag i övrigt har redovisat beräknar jag preliminärt
bidragsramen för år 1994 inkl, kostnader för övergångsregler till
40 273,0 miljoner kronor.

Anslaget för budgetåret 1993/94 innefattar kostnaden för utjämnings-
bidrag jämte övergångsregler för andra halvåret 1993 och första halvåret
1994. Kostnaderna för år 1993 beräknas till 40 128 miljoner kronor och
för år 1994 till 40 273,0 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94
beräknar jag preliminärt kostnaderna för bidrag från detta anslag till
40 200 500 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag anfört angående finansiering av kostnaderna
för övergångsreglerna år 1994,

att till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 40 200 500 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

H 2. Skatteutjämningsbidrag till landsting

1992/93 Anslag 3 960 500 000

1993/94 Förslag 7 922 000 000

Från anslaget betalas skatteutjämningsbidrag till landstingen och de
landstingfria kommunerna enligt lagen (1992:671) om skatteutjämnings-
bidrag till landsting och förordningarna (1992:677) om skatteutjämnings-
bidrag till landsting och (1992:678) om skattesatser vid beräkning av
skatteutjämningsbidrag och statligt utjämningsbidrag.

Med utgångspunkt i 1993 års skattesatser och en viss antagen höjning
av skatteunderlaget mellan åren 1993 och 1994 bedöms skatteutjämnings-
bidraget för år 1994 uppgå till 8 010 miljoner kronor.

Medelsbehovet under budgetåret 1993/94 avser bidrag som utbetalas
under andra halvåret 1993 och första halvåret 1994. Bidraget under år

1993 uppgår preliminärt till 7 834 miljoner kronor och beräknas för år

1994 till 8 010 miljoner kronor enligt dagens regelsystem. Hälften av
beloppen för kalenderåren 1993 respektive 1994, sammanlagt 7 922
miljoner kronor, betalas ut under budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 7 922 000 000 kr.

127

H 3. Bidrag med anledning av införandet av ett nytt
statsbidragssystem, m.m.

1992/93 Anslag 950 000 000

1993/94 Förslag 790 000 000

I syfte att minska den tillfälliga likviditetsförbättringen i kommuner och
landsting höjdes år 1992 den allmänna skatteutjämningsavgiften tillfälligt
med 25 öre per skattekrona (prop. 1990/91:100 bil. 9, bet.
1990/91 :FiU29, rskr. 1990/91:248). Riksdagen delade regeringens
uppfattning att de indragna medlen bör återföras till kommunerna för att
underlätta skiftet av statligt transfereringssystem till den kommunala
sektorn.

I 1992 års kompletteringsproposition angavs att 1 900 miljoner kronor
under åren 1993 och 1994 i första hand bör återbetalas till kommunerna
i syfte dels att underlätta övergången från dagens bidragssystem till ett
nytt system, dels att övergångsvis reglera vissa effekter av skatterefor-
men. För budgetåret 1992/93 har ett förslagsanslag på 950 miljoner
kronor anvisats. Regeringen har fått riksdagens bemyndigande att efter
generella principer utge bidrag med anledning av införandet av ett nytt
statsbidragsystem. Bidraget avses fördelas med hänsyn tagen till vaije
kommuns skattekraftsutveckling före och efter skattereformens genom-
förande. Kommuner som har en så hög egen skattekraft att den faller
utanför det nya statsbidragssystemet bör inte få något bidrag.

Regeringen bör bemyndigas att fördela ytterligare bidrag för att
övergångsvis mildra effekterna för de kommuner vars skatteunderlag
relativt sett påverkats mest negativt av skattereformen. För budgetåret
1993/94 bör 790 miljoner kronor anvisas för att finansiera ytterligare
bidrag med anledning av skattereformen. Bidraget bör fördelas efter i
huvudsak samma principer som avses tillämpas för år 1993. Vid
bedömningen av anslagsbehovet har jag tagit hänsyn till att de beräknade
kostnaderna för övergångsreglerna andra halvåret 1993 belastar anslaget
för Statligt utjämningsbidrag till kommuner.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag med anledning av införandet av ett nytt
statsbidragsystem m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 790 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

128

I. Övriga ändamål Prop. 1992/93:100

I 1. Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon Bilaga 8

1991/92 Utgift 12 343 000

1992/93 Anslag 10 000 000

1993/94 Förslag 6 000 000

Enligt lagen (1960:603) om bidrag till vissa handikappade ägare av
motorfordon, som upphävts vid utgången av september 1988 men som
tillämpas öveigångsvis i vissa fåll, utgår bidrag till sådana handikappade
motorfordonsägare som har ett gällande beslut om befrielse från årlig
vägtrafikskatt. Bidragen motsvarar skattekostnaderna för viss mängd
bensin som för ägare av bil uppgår till 700 liter och för ägare av
motorcykel till 250 liter för helt år. Bidragen betalas i efterskott för
budgetår.

Ärenden om bidrag handläggs för närvarande av Riksskatteverket. De
arbetsuppgifter som sköts av verkets beskattningsavdelning i Ludvika förs
fr.o.m. den 1 juli 1993 över till Skattemyndigheten i Kopparbergs län.
Det bör gälla även frågor om bidrag som betalas från detta anslag. Jag
avser att senare lägga fram förslag till de ändringar i lagen om bidrag till
vissa handikappade ägare av motorfordon som detta föranleder.

En ny form av bilstöd för handikappade som börjat tillämpas den 1
oktober 1988 medför att utbetalningarna på detta anslag minskar
successivt. För budgetåret 1993/94 beräknar jag kostnaderna för bidrag
som betalas från detta anslag till 6 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.

I 2. Exportkreditbidrag

1991/92 Utgift 1 199 000

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Från detta anslag bekostas exportkreditbidrag enligt lagen (1978:401)
om exportkreditstöd.

En förutsättning för att exportkreditstöd skall komma i fråga är bl.a.
att exportkreditavtalet ingåtts före utgången av år 1981. Ansökan om stöd
görs i första hand hos Exportkreditnämnden. Nämnden prövar om de
allmänna förutsättningarna för stöd föreligger. Stödet kan ges i form av
antingen ett avdrag vid inkomsttaxeringen eller ett skattefritt bidrag.
Bidrag ges bara om avdraget inte kan utnyttjas skattemässigt. Ansökan
om utbetalning av bidrag skall göras hos Riksskatteverket senast en
månad efter det att exportföretagets taxeringar för beskattningsåret har
vunnit laga kraft. Någon tillförlitlig beräkning av kostnaderna för denna

129

9 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 8

bidragaform kan inte göras. Ett av skälen till detta är att yrkandena om
bidrag är beroende av taxeringsutfallet. Med hänsyn till osäkerheten om
vilket medelsbehov som kan bli aktuellt förordar jag att anslaget förs
upp med ett formellt belopp av 1 000 kr också i statsbudgeten för
budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Exportkreditbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 000 kr.

I 3. Kostnader för vissa nämnder m.m.

Från anslaget betalas kostnader - i regel arvoden till ledamöter och
ersättare m.m. - för Statstjänstenämnden (såvitt avser statsverket), Statens
tjänstebostadsnämnd, Statens tiygghetsnämnd, Skiljenämnden i vissa
trygghetsfrågor, Skiljenämnden för arbetsmiljöfrågor, Statens ansvarsnä-
mnd, Offentliga sektorns särskilda nämnd, Statsförvaltningens centrala
förslagsnämnd, Offentliga arbetsgivares samarbetsnämnd (såvitt avser
statsverket), Statens tjänstepensions- och grupplivnämnd, Nämnden för
vissa pensionsfrågor, Statens utlandslönenämnd, Nämnden för lokalanstäl-
lda, Statens chefslönenämnd, Ekonomiska rådet, Statens krigsförsäkrings-
nämnd och Statens krigsskadenämnd. Från anslaget betalas även Sveriges
bidrag till Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet.

För innevarande budgetår har ett förslagsanslag på 3 187 000 kr.
anvisats. I avvaktan på den forskningsproposition som regeringen avser
att återkomma med under våren föreslår jag att anslaget förs upp med
oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att i avvaktan på särskild forskningsproposition till Kostnader för
vissa nämnder m.m. för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsan-
slag på 3 187 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

I 4. Bokföringsnämnden

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

3 841 000

4 377 000

4 364 000

Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god
redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning.

Nämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Nämndens
kanslifunktion fullgörs av Finansinspektionen.

130

Bokföringsnämnden

Bokföringsnämndens (BFN) kanslifunktion fullgörs av Finansinspek-
tionen. Vissa besparingar har kunnat göras genom denna samordning.
Även när det gäller nämndens funktion att utveckla god redovisningssed
kan samordningsvinster på sikt uppnås.

Det finns ett stort behov av normgivning på redovisningsområdet.
Särskilt under perioder med ekonomiska svårigheter för företagen är det
viktigt att dessa har en välordnad bokföring som underlag för beslut.

BFN har ett särskilt ansvar för att utveckla redovisningsstandarden
hos de små företagen. Nämnden har lagt ned betydande resurser på att
utarbeta en redovisningshandledning för nyblivna företagare.

I frågor avseende löpande bokföring, ADB och arkivering har nämnden
initierat projekt för att utarbeta rekommendationer avseende löpande
bokföring med ADB-hjälpmedel, elektroniskt överfört räkenskapsmate-
rial och telefax samt nya lagringsmedia. Arbetet kommer att fortsätta
med ytterligare kompletterande rekommendationer och uttalanden. Ett
annat angeläget område där det finns ett stort behov av vägledning är
enskilda näringsidkares löpande bokföring och bokslut, särskilt med
inriktning på gränsdragningen mellan företagarens näringsverksamhet
och privatekonomi. Liknande behov finns beträffande handelsbolagens
bokföring samt generellt för de mindre företagen.

BFN:s verksamhet som remissorgan kan inte planeras långsiktigt men
det kan förväntas att det behövs betydande insatser för denna verksamhet.

Den verksamhet som planeras kommer enligt nämndens bedömning
att medföra ungefär samma personalbehov som för närvarande. Vissa
rationaliseringsvinster uppkommer på gund av sammanslagningen av
kanslifunktionen med Finansinspektionen. Rationaliseringsvinsterna kan
beräknas till 200 000 kr. för budgetåret 1993/94, varav 150 000 kr. avser
löner. De frigjorda resurserna bör användas för särskilda projekt.

Föredragandens överväganden

En kommitté med uppgift att göra en översyn av redovisningslagstift-
ningen tillkallades under år 1991 (dir. 1991:71). Kommittén skall bl.a.
överväga vilka principer som bör gälla för sådan kompletterande norm-
givning som sker genom rekommendationer av olika expertorgan på
redovisningsområdet. Genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) har kom-
mittén fått i uppdrag att också utreda frågan om bokföringsnämndens
ställning. Jag gör därför bedömningen att den öveigripande inriktningen
av BFN:s verksamhet i avvaktan på kommitténs ställningstagande bör
vara oförändrad.

Anslaget för BFN har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, öveigång-
en till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda
frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

131

disposition kommer slutligt fästställas enligt de redovisade riktlinjerna Prop. 1992/93:100
och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. Bilaga 8

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen

att till Bokföringsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 4 364 000 kr.

I 5. Stöd till idrotten

1991/92 Utgift	411 128 000	Reservation	11 945
1992/93 Anslag	511 173 000'
1993/94 Förslag	511 173 000

'Därtill föreslås 1 mkr över Tilläggsbudget I (prop. 1992/93:105).

Anslaget används för bidrag till Sveriges riksidrottsförbund (RF) för
den verksamhet som bedrivs av förbundet och till förbundet anslutna
organisationer. Från anslaget lämnas också bidrag till vissa utanför RF
stående organisationer och till motionsverksamhet för studerande vid
kårortema. För anslagets användning gäller de av 1970 års riksdag
beslutade riktlinjerna för organisationsstöd till idrotten (prop. 1970:79,
bet. 1970:SU122, rskr. 1970:291). Från anslaget lämnas vidare bidrag
till riksanläggningar för den samlade idrottsrörelsens behov samt bidrag
till mindre föreningsanläggningar för idrott och friluftsliv. Därutöver
lämnas bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens område (prop.
1989/90:100 bil. 13, s. 80, bet. 1989/90:KrU 15, rskr. 1989/90:161) och
bidrag till RF som stöd för den forskning och utveckling m.m. som
bedrivs av förbundet.

Sveriges riksidrottsförbund (RF)

Svensk idrottsrörelse med sina ca 2,5 miljoner medlemmar skapar
tillsammans verksamhet som förutom det idrottsliga fostrar hundratusen-
tals ungdomar i samarbete, ledarskap och demokratiska spelregler.
Uppskattningsvis lägger idrottens ca 500 000 ideella ledare tillsammans
ner 140 miljoner timmar per år på att leda ungdomar i lokala idrotts-
föreningar runt om i landet.

Vid 1991 års riksidrottsmöte (RIM) antogs en prioritering av tre
huvudområden för idrottsrörelsen under den kommande tvåårsperioden.
Dessa var stärk idrottens trovärdighet, förbättra idrottens förutsättningar
och stärk idrottens internationella agerande. RF avser att arbeta med
detta inom följande områden.

Idrottens trovärdighet skall utvecklas genom ett intensivt arbete med att
pröva hur idrottens ekonomiska resurser används, en fortsatt kamp mot
dopning - för en god etik inom idrotten, underlätta och förbättra en
integration av invandrare genom idrottslig samhörighet, ett aktivt arbete

132

med att stärka kvinnans roll i idrotten och att förbättra friskvårdsarbetet
samt att tillgängliggöra läkta genom att initiera undersökningar om
idrotten.

RF vill förbättra idrottens förutsättningar genom att stärka det ideella
ledarskapet, värna det allmännas stöd till idrotten och förenkla onödig
administration både inom idrotten och gentemot omvärlden. Vidare vill
idrottsrörelsen genom bl.a. idrottens utvecklingscentra genomföra en
strategisk satsning för att utveckla prestationsidrotten.

Idrottsrörelsen vill stärka idrottens internationella agerande genom ett
aktivt deltagande i diskussionerna inför beslutet om ett svenskt med-
lemskap i EG. Vidare vill man sprida kunskap om den svenska demo-
kratiska idrottsmodellen i andra länder samt stärka specialförbundens
internationella inflytande.

Ett par viktiga uttalanden från RIM 1991 var dels att det är idrottens
vilja att regeringen inte har ombudsplatser i riksidrottsstyrelsen, dels en
önskan att statens stöd till idrottens forskning i ökad utsträckning bör
tillföras Centrum för idrottsforskning.

För idrottens mer än 27 000 föreningar har traditionellt lotterier och
spel utgjort en viktig inkomstkälla. RF menar dock att idrottens
möjligheter att finansiera sin verksamhet på detta sätt har försämrats
under en längre tid. Ett undantag har bingospel utgjort. Enligt RF medför
den av riksdagen beslutade skattereformen även fortsättningsvis en
belastning på föreningarnas och förbundens ekonomi. Här pekar man på
det orättvisa i att vissa idrotter drabbats särskilt hårt genom att hyra och
tillhandahållande av vissa anläggningar belagts med mervärdesskatt.

RF:s anslagsframställning uppgår sammanlagt till 767,9 mkr och
innefattar stödet från AB Tipstjänst. Framställningen omfattar i huvudsak
fyra utgiftsområden. RF begär 409 mkr för stöd till gemensam verksam-
het och idrottens organisationer, 100 mkr för stöd till utveckling av
riksanläggningen Bosön samt 13,9 mkr för stöd till Sveriges deltagande
i vinter-OS och paralympics i Noige samt de dövas världsspel i Bulgarien
och dessutom 245 mkr för stöd till lokala oiganisationer. Sammantaget
innebär anslagsframställningen ett ökat anslag, inberäknat stödet från AB
Tipstjänst, med 201,7 mkr.

RF pekar på flera för idrottsrörelsen gemensamma uppgifter. En sådan
är att vidta flera åtgärder i en nödvändig strukturrationalisering av
distriktsorganisationema för att erhålla lägre kostnader och ökad
effektivitet. Här utvecklar man behovet av en effektivisering av idrottens
egen organisation och pekar på en ökad kostnadsmedvetenhet och krav
på en modernare oiganisationsstruktur inom idrotten. Ett led i detta är
utbyggnaden av ett gemensamt datanätverk inom idrotten.

RF pekar vidare på vikten av att samla landets resurser för idrotts-
forskning och bidrar därför till det av regeringen inrättade Centrum för
idrottsforskning, där man offensivt kan utveckla idrottens och samhällets
möjlighet att initiera, inspirera och underlätta forskning kring för idrotten
vitala frågor. Vikten av ett kraftfullt anti-dopningsarbete betonas också.

För de 63 specialidrottsförbunden (SF) inriktas den planerade
verksamheten under budgetåret 1993/94 främst på att stärka idrottens

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

133

tävlingsverksamhet och friskvårdsarbete med basen i det ideella
ledarskapet, syftande till att utveckla barn- och ungdomsidrotten. SF vill
möta idrottens internationella beroende genom en ökad representation i
olika internationella oigan, vilket även aktivt kan bidra till att öka
förutsättningarna att få stora internationella idrottsarrangemang till
Sverige.

RF har vidare begärt medel för en kraftfull utveckling av idrottens
riksanläggning Bosön. Alla idrotter skall ha tillgång till en idrottshall,
vistelse, träning och utbildning på Bosön. Här planeras också ett nytt
hotell och Idrottens hus, där RF och intresserade SF ska hålla till.

För de utanför RF stående organisationerna begär RF samma utveck-
ling av bidraget som för SF. RF har valt att redovisa dessa organisa-
tioners anslagsframställningar inom ramen för gemensam verksamhet.

För uppförande, tillbyggnad eller upprustning av mindre idrotts-
anläggningar som ägs av idrottsförening kan bidrag lämnas av RF.
Bidragen skall vara av betydelse för anläggningarnas tillkomst.

Föredragandens överväganden

Inledning

Idrottsrörelsen är vårt lands största ideella folkrörelse och aktiverar fler
ungdomar än någon annan föreningsverksamhet. Den gemenskap som
uppnås inom idrottsföreningarna är av stor vikt för många människor
över hela landet. Idrottsrörelsens förmåga att engagera medborgare i
idrottsaktiviteter, social verksamhet och i demokratiska beslutsprocesser
spelar en viktig roll i utvecklingen av det svenska samhället. Enligt min
mening innebär bl.a. dessa förhållanden att det är angeläget för det
allmänna att på olika sätt stödja idrottsrörelsens verksamhet.

Idrottsrörelsens frihet och oberoende utgör en väsentlig del för dess
funktion som en ideell och demokratisk folkrörelse. Mot denna bakgrund
bör regeringen inte utse representanter i riksidrottsstyrelsen.

Jag har tidigare meddelat min principiella uppfattning och välkomnat
det uttalande som riksidrottsmötet gjort i denna fråga. Jag föreslår nu att
regeringens ombud i riksidrottsstyrelsen avskaffas fr.o.m. den 1 juli
1993. Jag kommer nedan att beskriva vilka konsekvenser jag föreslår bör
följa av detta.

Som jag framhållit tidigare är det angeläget för det allmänna att stödja
idrottsrörelsens verksamhet. Statens stöd till idrotten och dess organisa-
tion utgör en nödvändig grund för idrottsrörelsen som med bas i detta
stöd själv prioriterar och utvecklar sin verksamhet. I den samhällseko-
nomiska situation som nu råder är det emellertid svårt att skapa utrymme
för att öka det allmännas ekonomiska stöd till idrotten. Enligt min
mening bör dock, så långt som möjligt, de ideellt verkande ledarnas ad-
ministrativa uppgifter begränsas, då dessa uppgifter ofta upplevs som
byråkratiska och krångliga. Inte minst kan skatter och avgifter som
minskar utbytet av aktiviteter syftande till att stärka idrottsrörelsens
ekonomi omprövas, ett exempel är spelskatten på Bingo. Jag har kallat
en expert från idrottsrörelsen på idrottsskatteområdet till Utredningen om

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

134

vissa mervärdesskattefrågor, Fi 1992:02. På detta vis kan idrottsrörelsens Prop. 1992/93:100
egna förslag få en direkt prövning i utredningens arbete. Min avsikt är Bilaga 8
att, i avvaktan på utredningens förslag, redan under våren i viss
utsträckning rätta till den ifrågasatta gränsdragningen för mervärdesskatt
vid tillhandahållande av vissa idrottsanläggningar.

För att stärka idrottsrörelsens frihet och oberoende är det viktigt att
stärka dess möjligheter till egenfinansiering. De ideella organisationernas
andel av spelmarknaden har under flera år sjunkit, även om ett positivt
trendbrott har inträffat på senare tid. Nettointäkterna efter olika skatter
och kostnader har inte utvecklats på ett önskvärt sätt. I samband med
ställningstagande till betänkanden från de utredningar som berör
folkrörelserna och dess finansieringsmöjligheter, främst Lotteriut-
redningen (C 1991:01) och Utredningen av statens bidrag till ideella
organisationer (C 1992:05), bör möjligheterna av att öka utrymmet för
de ideella organisationernas egenfinansiering uppmärksammas. Delvis bör
detta ske genom att de ideella folkrörelsernas önskemål om ett ökat
utrymme på spelmarknaden beaktas. Det är också naturligt att en viss del
av AB Tipstjänsts överskott överförs till idrotten med tanke på att AB
Tipstjänsts spel till stor del baseras på idrottsevenemang. Jag återkommer
längre fram till denna fråga.

Avskaffande av regeringens ombud i riksidrottsstyrelsen

Det förhållandet att regeringen haft ombud i riksidrottsstyrelsen har
motiverat att riksidrottsförbundet anförtrotts myndighetsliknande funktion.
Med detta avser jag främst RF:s relation till olika utanförstående
organisationer som får bidrag från detta anslag. Denna reform stärker,
som jag tidigare anfört, idrottsrörelsens oberoende gentemot statsmakten.

Under innevarande budgetår får nio utanförstående organisationer
bidrag över detta anslag. Tre av dessa, De Svenska Lantliga
Ryttarföreningarnas Centralförbund, Svenska Ponnyryttarförbundet och
Ridfrämjandet har beslutat gå samman med Svenska Ridsportens
Centralförbund (SRC) i det nybildade Svenska Ridsportförbundet. Då
SRC sedan tidigare är medlem i RF har riksidrottsstyrelsen beslutat att
det nya Ridsportförbundet skall upptas som medlemsförbund. Med
bakgrund i detta föreslår jag att bidraget till Svenska Ridsportförbundet
fördelas inom ramen för bidrag till specialförbunden inom RF.

Jag föreslår vidare att bidraget till de återstående sex utanförstående
organisationerna; Friluftsfrämjandet, Sveriges Sportfiske- och
fiskevårdsförbund, Svenska Livräddningssällskapet-Simfrämjandet,
Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Båtunionen och Cykelfrämjandet,
beräknas på sådant sätt att bidraget inkluderar nuvarande organi-
sationsbidrag samt respektive organisations del av det gemensamma
statliga stödet för bidrag till lokal ungdomsverksamhet på idrottens
område. Det ankommer då på respektive organisation att bedriva lokal
ungdomsverksamhet med stöd av detta bidrag. Anslagsframställningarna
bör inlämnas till RF som sammanställer och vidarebefordrar dem utan
prioritering till regeringen för ställningstagande.

135

Vad gäller de f.n. 23 olika studentkårer vid universitet och högskolor Prop. 1992/93:100
som uppbär statligt stöd för studenternas motionsverksamhet föreslår jag Bilaga 8
att ansökan om bidrag inlämnas till RF som bör sammanställa och
vidarebefordra dem med ett särskilt yttrande till regeringen för ställnings-
tagande.

Det bör ankomma på RF att, efter utbetalning från Kammarkollegiet,
administrera fördelningen av samtliga bidrag som lämnas över idrotts-
anslaget. De utanförstående organisationerna och studentkårerna skall ge
in de handlingar som RF behöver för att årligen i samband med
anslagsframställningen till regeringen kunna redovisa hur medlen
disponerats utifrån de riktlinjer som angetts för användandet av bidraget.

Jag föreslår att de sammanslutningar av organisationer med nära
knytning till RF:s medlemsoiganisationer som får medel genom riks-
idrottsstyrelsens beslut även fortsättningsvis får detta stöd på samma sätt
som tidigare. De organisationer som jag främst avser är idrottsrörelsens
studieförbund SISU och Sveriges Olympiska Kommitté.

Anslagets fördelning

Den roll som RF har i fördelningen av statens stöd till idrotten förutsätter
att nödvändiga prioriteringar redovisas. RF har i årets anslagsframställ-
ning fäst uppmärksamhet på denna uppgift, men överlämnat till rege-
ringen att göra erforderliga prioriteringar.

En fråga som får allt större vikt är folkhälsoarbetet. Idrottens
betydelse för människors allsidiga rekreation är stor. RF har vid
riksidrottsmötet prioriterat detta arbete. Idrotten har stor betydelse i
rehabiliteringen av handikappade liksom vid integrering av handikappade
i de ickehandikappades värld. Arbetet med att integrera invandrare sker
naturligt inom idrotten och tjänar som förebild i det svenska samhället.
Jag vill uttrycka mitt starka stöd för riksidrottsmötets beslut att öka
ansträngningarna för att rekrytera ungdomar till idrottens beslutande
församlingar. Idrottens utveckling och möjlighet att rekrytera ledare
bygger på att idrotten ger utrymme i olika positioner för människor som
är representativa för medlemmarna. Jag delar också RF:s uppfattning att
det är angeläget att engagera fler kvinnor som ledare på olika nivåer. Det
handlar såväl om ett aktivt rekryteringsarbete som stödjande insatser för
kvinnor som ledare. De olika specialförbundens ansvar är här stort.
Under anslaget har medel beräknats för dessa ändamål.

Jag noterar med tillfredsställelse att RF under året har minskat sina
administrationskostnader och att man är beredd att gå vidare med att se
över idrottsrörelsens oiganisation i syfte att frigöra nya resurser genom
lägre kostnader och högre effektivitet. Det är en angelägen fråga för
varje oiganisation och jag utgår ifrån att idrottens oiganisationer med
närliggande verksamhet, såväl inom som utanför RF, prövar former för
ett mer effektivt användande av resurserna.

Elitidrotten är en liten men betydelsefull del av det totala idrottsut-
budet. Den bidrar i betydande omfattning till medboigamas positiva
upplevelser och känsla av samhörighet på olika nivåer. Genom medias

136

bevakning når elitidrotten också ut till alla människor. Idrottens etiska
hållning och avståndstagande från dopning och det idrottsanknutna våldet
är viktig inte minst då elitidrottsmän ofta utgör förebilder för många barn
och ungdomar. Det är en fråga för RF och dess specialförbund att med
stöd av anslaget och i erforderlig omfattning tillsammans med Sveriges
Olympiska Kommitté söija för att erforderligt stöd till elitidrotten ges.
Jag ser i detta sammanhang med intresse på skapandet av Centrum för
prestationsutveckling samt framväxten av idrottens utvecklingscentra vilka
syftar till att utveckla prestationsidrotten. RF bör vid fördelningen av
anslaget prioritera specialförbundens verksamhet.

Jag vill liksom RF framhålla den stora vikten av de ideellt arbetande
ledarnas insatser för idrotten och samhället i stort. Det är därför
angeläget att ledarna ges bra utbildningsmöjligheter. Jag vill här särskilt
peka på det arbete som utförs inom ramen för idrottens eget studieför-
bund (SISU).

Insatser för barn och ungdomar är en viktig del av idrottsrörelsens
verksamhet. Idrottsrörelsen aktiverar ett stort antal barn och ungdomar.
Det lokala aktivitetsstödet är av stor betydelse för den lokala idrotten och
dess möjlighet att aktivera ungdomar. I detta sammanhang är det viktigt
att peka på idrottsrörelsens ansvar att se till så att flickor och pojkar ges
samma villkor för att delta i all form av idrott. Jag har därför gett RF
i uppdrag att komma in till regeringen med en första redovisning av den
könsmässiga fördelningen av det statliga bidraget till lokal ungdoms-
verksamhet avseende innevarande budgetår.

Under budgetåret 1991/92 genomfördes mer än 6,8 miljoner bidrags-
berättigade aktiviteter med mer än 51 miljoner deltagare av föreningar
som erhåller bidrag under detta anslag. För innevarande budgetår har 196
miljoner kr anvisats under denna del av anslaget. Det ankommer på RF
att prioritera förstärkning av detta bidrag.

Riksidrottsmötet beslutade att stärka idrottens internationella agerande
och att verka för ett enat idrotts-Europa och för en utveckling av idrotten
på dess egna villkor och på demokratiska grunder. Jag välkomnar det
angelägna arbete som idrottsrörelsen bedriver i relationerna till de nya
demokratierna i Baltikum och andra delar av Central- och Östeuropa.

RF pekar på betydelsen av att svenskar ges förutsättningar att åta sig
internationella förtroendeuppdrag på idrottens område. Jag delar RF:s
uppfattning att detta är av stor betydelse för den svenska idrottsrörelsen.
Jag ser positivt på att idrottsrörelsen arbetar för att stärka Sveriges
möjligheter att erhålla värdskap för internationella idrottsevenemang. I
samband med förberedelserna för ett svenskt medlemskap i EG vill jag
understryka vikten av att den svenska idrottsrörelsen även fortsättningsvis
nära följer utvecklingen i de frågor som är av betydelse för idrotten.

I enlighet med vad jag ovan anfört har jag beräknat medel för de sex
utanförstående organisationerna samt till studentkårernas motionsverksam-
het för studenter vid universitet och högskolor.

Jag har även beräknat medel för Sveriges deltagande vid vinter-OS och
paralympics i Norge 1994.

Det är av stort värde att de lokala föreningarna ges möjlighet att

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

137

uppföra anläggningar av olika slag. För att stimulera till och möjliggöra Prop. 1992/93:100
detta finns under detta anslag stödet till s.k. mindre anläggningar. Jag Bilaga 8
anser att det bör ankomma på RF att fördela medlen på ett för idrotten
lämpligt sätt.

Forsknings- och utvecklingsarbetet är av stor betydelse för att idrotten
skall kunna fortsätta att utvecklas på ett positivt sätt. Det gäller såväl från
folkhälsosynpunkt som från rent idrottslig synpunkt. Jag ser förstärkta
insatser på idrottsutbildningens område och en mera långsiktig kun-
skapsuppbyggnad inom idrottsforskningen som betydelsefulla förutsätt-
ningar för utvecklingen av svensk idrott. RF:s beslut att av årets anslag
fördela 5 miljoner kr till verksamheten inom Centrum för idrottsforskning
finner jag vara en angelägen prioritering. I övrigt ber jag att få hänvisa
till den kommande forskningspropositionen.

Lagen mot dopning är nu i kraft. Jag konstaterar med tillfredsställelse
att idrottsrörelsen konsekvent och målmedvetet ökat ansträngningarna för
att motverka användningen av olika dopningmedel och andra droger inom
idrotten. Samhället har genom lagstiftningen tagit ett ansvar för att hindra
tillgängligheten av olika dopningpreparat som riskerar att skada brukare
och indirekt andra människor. Jag noterar med tillfredsställelse de
initiativ som RF tagit gentemot myndigheter och institutioner vilka inom
ramen för sitt arbete berörs av lagstiftningen på detta område. Jag
instämmer mot denna bakgrund i RF:s vilja att prioritera idrottens arbete
på detta område.

I den mån RF finner skäl att bedriva någon ytterligare verksamhet än
vad jag berört i denna föredragning så ankommer det på RS att inom
ramen för anslaget genomföra erforderliga omprioriteringar för att
möjliggöra detta.

Sammanfattningsvis föreslås anslaget uppgå till totalt ca 511 miljoner

kr.

AB Tipstjänst

AB Tipstjänst har och har alltid haft ett nära samarbete med idrotten.
Bolagets idrottsanknutna spel står för ca hälften av bolagets omsättning
och för ca 1/3 av bolagets vinst. En stor målgrupp för Tipstjänsts
produkter är idrottspublik varför det också är naturligt att en del av
bolagets strikt kommersiella marknadsföringsinsatser styrs mot
idrottsevenemang och idrottsföreningar. Om dessa strikt kommersiella
insatser beslutar naturligtvis bolaget. Då AB Tipstjänst använder
idrottsevenemang som spelobjekt är det enligt min mening rimligt att en
del av det statliga idrottsstödet kanaliseras via Tipstjänst.

Riksdagen biföll (bet. 1990/91 :FiU19, rskr. 1990/91:210) regeringens
förslag i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 8) att AB
Tipstjänst skulle vara oförhindrat att stödja idrotten med upp till 50
miljoner kr årligen.

I 1992 års budgetproposition anförde jag att Tipstjänst inte bör besluta
om fördelningen av detta stöd utan att regering och riksdag bör ta
ställning till stödets storlek och idrotten inom sig fördela medlen. För

138

budgetåret 1992/93 fastställdes genom riksdagens beslut (prop.
1991/92:100 bil. 8, bet. 1991/92:KrU15, rskr. 1991/92:150) att
Tipstjänsts bolagsstämma skulle ges möjlighet att inom en ram om 55
miljoner kr besluta om stöd till idrotten i form av ett samlat bidrag till
Riksidrottsförbundet.

På ordinarie bolagsstämma i Tipstjänst den 2 juni 1992 beslutades att
55 miljoner kr skulle tillföras idrotten i enlighet med riksdagens beslut.

Av samma skäl som tidigare anser jag att Tipstjänsts bolagsstämma bör
ges fortsatt möjlighet att besluta om ett sådant bidrag till riks-
idrottsförbundet att användas påföljande budgetår. Även om en utvidg-
ning av ramen har övervägts anser jag att den bör uppgå till 55 miljoner
kr för budgetåret 1993/94.

Övriga huvudtitlar m. m.

Jag vill slutligen ge en samlad redovisning av hela det statliga stödet till
idrotten. Sammanlagt kan de statliga anslagen till idrotten beräknas uppgå
till nära 1 000 miljoner kr. Utöver det stöd som redovisas under detta
anslag har idrotten erhållit medel under följande huvudtitlar.

Under tredje huvudtiteln har anvisats medel för idrottsrörelsens
internationella deltagande, t.ex. i samarbetet inom idrottens område i
Norden och i Europarådet samt för vissa biståndsinriktade insatser och
demokratiutvecklande verksamhet i Baltikum.

Under fjärde huvudtiteln har anvisats ca 2 mkr för de idrottsplutoner
som för närvarande finns upprättade vid tretton förband i olika delar av
landet. Kostnaderna avser vämpliktskostnader för den del av utbild-
ningstiden som ägnas åt idrottsverksamhet. Därtill kommer bidrag på ca
1,2 mkr till Sveriges Militäridrotts- och Mångkampsförbund och Svenska
Sportskytteförbundet samt medel till Försvarets civila idrottsförbund och
Svenska Pistolskytteförbundet. Under femte huvudtiteln har utgått vissa
projektmedel för idrottsrörelsens deltagande i samhällsarbetet mot droger
och missbruk.

Under åttonde huvudtiteln har anvisats drygt 7 mkr för professurer med
anknytning till idrott samt för verksamheten vid Centrum för
idrottsforskning m.m. Inom ramen för statens stöd till folkbildningsrådet
har idrottens studieförbund SISU, folkhögskolorna i Lillsved och Bosön
samt Hästsportens folkhögskola i Kolbäck erhållit medel. Regeringen har
inget direkt inflytande över storleken av de medel som fördelas till vaije
speciell typ av utbildning.

Av medel som anvisats under tionde huvudtiteln till lönebidrag för
arbetshandikappade ingår bidrag till uppskattningsvis ca 3 000 löne-
bidragsanställda som huvudsakligen är verksamma i idrottsföreningar.
Statens bidrag kan här beräknas till ca 450 mkr.

Utöver detta bidrog under förra året Allmänna arvsfonden med ca 2,2
miljoner kr till lokala idrottsföreningars ungdomslokaler, klubbstugor
och dylikt. Allmänna arvsfonden har under året varit föremål för
utredning, och förslag till ny lagstiftning bereds för närvarande i
regeringskansliet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

139

Sammanfattning

Sammanfattningsvis föreslås anslaget Stöd till idrotten uppgå till ca
511 miljoner kr. Det bör ankomma på regeringen att efter förslag från
RF besluta om närmare fördelning av anslaget. Till detta kommer att AB
Tipstjänsts bolagsstämma ges möjlighet att besluta om stöd till idrotten
i form av ett samlat bidrag till RF inom en ram om 55 miljoner kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

1. föreslår riksdagen att till Stöd till idrotten för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 511 173 000 kr,

2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det
föregående om stöd till idrotten från AB Tipstjänsts överskott.

I 6. Höjning av grundkapitalet i Nordiska
investeringsbanken

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag 31 000 000

1993/94 Förslag 31 000 000

Riksdagen godkände i enlighet med regeringens förslag, genom beslut
den 9 april 1992 (prop. 1991/92:100 bil 8, bet. 1991/92:FiU12, rskr.
1991/92:198) att svenska staten åtar sig betalningsansvaret för Sveriges
andel, uppgående till 300 miljoner särskilda dragningsrätter (SDR) av en
mellan medlemsländerna överenskommen höjning av Nordiska investe-
ringsbankens grundkapital (en SDR motsvarade 8,309 svenska kronor den
18 november 1992). Beslutet innebär att 11,25 miljoner SDR skall ställas
till bankens förfogande inom överenskomna tidsfrister. Riksdagen beslöt
samtidigt att i enlighet med överenskommelsen anvisa ett förslagsanslag
på 31 000 000 kr. avseende 1993 års inbetalning.

Medlemsländernas överenskommelse om höjning av Nordiska investe-
ringsbankens grundkapital innebär att medlemsländerna förutom
inbetalningen 1993 även skall göra inbetalningar 1994 och 1995.

Enligt beslut av Nordiska ministerrådet (samarbetsministrama) den 14
maj 1992 kommer Nordiska investeringsbanken den 1 mars 1993 att
övergå till ECU som räkenskapsvaluta. Inbetalningarna från medlems-
länderna i samband med grundkapitalförhöjningen skall enligt beslutet ske
i ECU. De exakta beloppen för medlemsländernas åtaganden kommer att
fastställas enligt den kurs som gäller den 1 mars 1993.

Föredragandens överväganden

Årets inbetalning är en konsekvens av riksdagens beslut den 9 april 1992.
Jag föreslår därför att svenska staten, i enlighet med medlemsländernas
överenskommelse om höjning av Nordiska investeringsbankens grundka-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

140

pital, ställer medel till förfogande genom ett förslagsanslag om 31 milj. Prop. 1992/93:100
kr. för att finansiera den svenska inbetalningen för år 1994. Bilaga 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken
för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 31 000 000 kr.

I 7. Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och

social utjämning

1992/93 Anslag 270 000 000

1993/94 Förslag 270 000 000

Inom ramen för EES-avtalet har Sverige tillsammans med övriga
EFTA-länder utfäst sig att upprätta en fond för ekonomiskt stöd till
utveckling och strukturanpassning i vissa regioner i EG. Fonden för
ekonomisk och social utjämning (EFTA Financial Mechanism) syftar till
att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan olika regioner
inom EES. Den 30 juni 1992 ingicks ett samarbetsavtal mellan EFTA-
ländema och den Europeiska investeringsbanken, som skall administrera
fonden. Såväl EES- som samarbetsavtalet kommer att bli föremål för
översyn då det står klart att Schweiz inte kommer att ratificera EES-
avtalet.

Enligt det föreliggande EES-avtalet omlättar fonden en lånefacilitet om
1 500 miljoner ecu för utlåning på subventionerade villkor (3 procent-
enheters räntesubvention) samt 500 miljoner ecu i gåvodel. Båda
åtagandena sträcker sig över fem år. Fördelningen mellan EFTA-
ländema fastställs årligen utifrån ländernas relativa BNP-storlek. För
Sveriges del kan det årliga budgetåtagandet beräknas till ca 270 milj. kr.

En särskild kommitté inom EFTA (EFTA Financial Mechanism
Committee) skall besluta om utnyttjande av räntesubventioner och
gåvofinansiering, utifrån projektförslag från den Europeiska investe-
ringsbanken och berörda EG-länder. EG-kommissionen skall även höras
i alla ärenden.

EG-kommissionen beslutar om den regionala fördelningen av fondens
resurser. Vid projektvalet skall prioritet ges åt verksamhet inriktad på
miljö, transporter (inklusive infrastruktur) och utbildning.

Föredragandens överväganden

Åtagandet följer av EES-avtalet. Den svenska inbetalningen till fonden
regleras dels av storleken på det samlade årliga bidraget från EFTA,
angivet i ecu, dels på den relativa fördelningen av bidraget mellan
EFTA-länderna. Jag föreslår att 270 milj. kr. tas upp på budgeten för
budgetåret 1993/94 för att finansiera det svenska bidraget 1993/94 till
fonden för ekonomisk och social utjämning.

141

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen

att till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning
för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 270 000 000 kr.

I 8. Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och
Nordbanken

Nytt anslag (förslag) 1 000

I prop. 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet
har regeringen föreslagit riksdagen att bl.a. godkänna att sjunde
huvudtitelns förslagsanslag Vissa räntekostnader m.m. belastas dels med
kostnader för kapitaltillskott till AB Industrikredit, dels med kostnader
som har samband med en framtida försäljning av Nordbanken och
Förvaltningsaktiebolaget Venantius. Riksdagen har ännu inte beslutat med
anledning av propositionens förslag.

En privatisering av Nordbanken bör tillåtas ta tid. Jag anser därför att
riksdagen bör anvisa ett särskilt anslag för försälj ningsomkostnadema
under budgetåret 1993/94. Detta bör föras upp med ett formellt belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordban-
ken för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag på 1 000 kr.

I 9. Åtgärder för att stärka det finansiella systemet

Nytt anslag (förslag) 1 000

I propositionen om åtgärder för att stärka det finansiella systemet
(prop. 1992/93:135) har regeringen föreslagit bl.a. att riksdagen på
tilläggsbudget till statsbudgeten för innevarande budgetår anvisar ett
anslag med denna anslagsrubrik för kostnader för åtgärder i enlighet med
de principer som redogörs för i propositionen. Inkomster med anledning
av stödåtgärderna föreslås avräknas under anslaget. Om ett inkomst-
överkott uppkommer skall detta föras till en inkomsttitel. Anslaget bör
även få belastas med kostnader för konsultinsatser i samband med
undersökningar av stödberättigade finansiella instituts ekonomiska
situation. Näringsutskottet har hemställt att riksdagen antar de i proposi-
tionen framlagda förslagen (1992/93:NU16). Riksdagen skall behandla
ärendet den 18 december 1992.

Även för nästa år behövs ett motsvarande anslag. Anslaget föreslås
budgeterat med ett formellt belopp, 1 (XX) kr. Regeringen har för avsikt
att fortlöpande informera riksdagen om de stödåtgärder som vidtas.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

142

Regeringen skall också, med början i 1994 års budgetproposition, Prop. 1992/93:100
redovisa vidtagna stödåtgärder och deras budgeteffekter. Bilaga 8

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

I 10. Samarbete avseende informationstjänster inom
ramen för EES-avtalet

1993/94 Nytt anslag (förslagsanslag) 7 500 000

Enligt EES-avtalet och kommande tilläggsavtal skall EFTA-ländema
bl.a. bidra till finansieringen av programsamarbete inom området infor-
mationstjänster. Sverige och svenska intressenter ges härigenom
möjligheter att delta i samarbete avseende säkerheten i informations-
system (INFOSEC), elektroniska informationstjänster (IMPACT II) samt
i ett informationsprogram för främjande av innovationer och tekniksprid-
ning (SPRINT).

De utbetalningar till EGs budget som - under förutsättning att EES-
avtalet träder i kraft - skall göras via EFTA under budgetåret 1993/94
beräknas för ovan nämnda program uppgå till 7,5 miljoner kronor.

Jag avser att föreslå regeringen att ge Statskontoret i uppdrag att under
budgetåret 1993/94 ha ett sammanhållande ansvar för att organisera
svenskt deltagande. För detta ändamål har 2,5 miljoner kronor beräknats
under anslaget A 5. Uppdrag till Statskontoret.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för
EES-avtalet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
7 500 000 kr.

143

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:654) om skatteutjämnings-
reserv skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8.1

10 §*

Fysiska personer och dödsbon får i en och samma förvärvskälla avdrag
för avsättning till skatteutjämningsreserv på antingen kapitalunderlaget
och inkomstunderlaget eller löneunderlaget.

Avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får uppgå till högst 30
procent av detta underlag.

Avdrag för avsättning på löneunderlaget får uppgå till högst 15 procent

av detta underlag.

Avdrag för avsättning på in-
komstunderlaget får uppgå till
högst 20 procent av detta underlag.

Avdrag för avsättning på in-
komstunderlaget får uppgå till
högst 20 procent av detta underlag.
Vid 1994 års taxering får avdraget
uppgå till högst 25 procent.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1993.

1 Senaste lydelse 1990:1446.

144

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8.1

5 §*

Beskattning av uppskovsbeloppet skall fördelas så att

minst 25 procent av beloppet tas upp vid 1992 års taxering,
sammanlagt minst 50 procent av beloppet tas upp vid 1992 och 1993
års taxeringar,

sammanlagt minst 75 procent av beloppet tas upp vid 1992-1994 års
taxeringar,

hela beloppet tas upp vid 1992-1995 års taxeringar eller, om taxering
inte sker år 1995, vid 1992-1996 års taxeringar.

En fysisk person behöver vid
1992 års taxering inte ta upp någon
del av uppskovsbeloppet. Ett han-
delsbolag behöver vid 1992 års
taxering inte ta upp mer än 25
procent av uppskovsbeloppet multi-
plicerat med den andel av bolagets
inkomst som belöper på andra del-
ägare än fysiska personer. Vid
följande års taxeringar gäller be-
stämmelserna i första stycket.

En fysisk person behöver vid
1992 och 1993 års taxeringar inte
ta upp någon del av uppskovs-
beloppet. Vid 1992-1994 års taxe-
ringar tas sammanlagt minst 50
procent av beloppet upp. Ett han-
delsbolag behöver vid 1992 års
taxering inte ta upp mer än 25
procent och vid 1992 och 1993 års
taxeringar inte mer än sammanlagt
50 procent av uppskovsbeloppet
multiplicerat med den andel av
bolagets inkomst som belöper på
andra delägare än fysiska personer.
Vid 1992-1994 års taxeringar tas
upp dels sammanlagt minst 50
procent av uppskovsbeloppet multi-
plicerat med den andel av bolagets
inkomst som belöper på delägare
som är fysiska personer, dels sam-
manlagt minst 75 procent av upp-
skovsbeloppet multiplicerat med
den andel av bolagets inkomst som
belöper på andra delägare än
fysiska personer. Vid 1995 och
1996 års taxeringar gäller bestäm-
melserna i första stycket.

Taxeras inte företaget ett visst år skall vid taxeringen det följande året
till det uppskovsbelopp som då återförs läggas ett tillägg om tio procent

1 Senaste lydelse 1991:843.

145

10 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 8

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8.1

av det uppskovsbelopp som lägst skulle ha tagits upp till beskattning vid
taxeringen det förstnämnda året.

Har den förvärvskälla eller, i fråga om handelsbolag, den verksamhet,
till vilken de obeskattade reserverna hänför sig upphört, skall återstående
del av uppskovsbeloppet omedelbart tas upp till beskattning. Detta gäller
inte om en fysisk person överför sin näringsverksamhet eller driften av
denna till ett aktiebolag om intressegemenskap råder mellan företagen.
Återstående del av uppskovsbeloppet skall i sådana fåll tas upp till be-
skattning hos aktiebolaget enligt bestämmelserna i denna lag. Vad nu
sagts gäller även i de fall verksamhet i handelsbolag eller driften av
denna överförs till ett aktiebolag om intressegemenskap råder mellan
företagen. Med återstående del av uppskovsbeloppet avses i dessa fall så
stor andel av beloppet som motsvarar den andel av bolagets inkomst som
belöper på delägare som är fysiska personer. Vid tillämpning av detta
stycke anses intressegemenskap råda mellan företag som står under i
huvudsak gemensam ledning.

I fråga om dödsbon gäller att återstående del av uppskovsbeloppet
omedelbart skall tas upp till beskattning det beskattningsår då reglerna
om handelsbolag tillämpas första gången.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1993 och tillämpas första gången
vid 1993 års taxering.

146

Sammanfattning av Europakompetensgruppens rapport
(Ds 1992:96) Statsförvaltningens Europakompetens

Den svenska statsförvaltningens Europakompetens har under senare år
förstärkts i och med att ett EES-avtal har förhandlats fram. Denna
kompetens är dock koncentrerad till ett relativt begränsat antal hand-
läggare och experter som varit inblandade i förhandlingsarbetet.

När EES-avtalet skall börja tillämpas den 1 januari 1993, måste
kompetensen spridas till ett betydligt större antal tjänstemän inom hela
statsförvaltningen. Myndigheterna måste direkt kunna läsa in och tillämpa
internationellt beslutade regler och överlägga med organ som ger stöd
eller övervakar tillämpningen. Statsförvaltningen behöver fler tjänstemän
med goda språkkunskaper och kännedom om EES/EG-förhållanden och
- inte minst - juridisk kompetens.

Vid ett svenskt medlemskap i EG ökar behovet av kompetenta
tjänstemän markant. EG-rätten kommer då att beröra än fler sakområden
inom statsförvaltningen. Vad ett medlemskap i detta avseende kommer
att innebära får successivt analyseras redan i takt med att förhandlings-
processen fortskrider.

Kompetenskraven kan sammanfattas i tre huvudkategorier:

1. Myndighetsspecifik sakkompetens, dvs. kunskap om EES och om
EG:s regelverk och dess tillämpning inom det egna sakområdet men
också kännedom om tillämpningen i andra länder.

2. Sådan generell förvaltningskompetens som krävs till följd av in-
tegrationen, framför allt kunskap om EES/EG-institutioner och deras
beslutsprocesser. Det behövs också goda språkkunskaper, träning i
internationell förhandlingsteknik, informationsteknologisk kompetens för
att kunna kommunicera med EG:s databaser samt kännedom om andra
länders förvaltningar, rättstraditioner, sociala och kulturella mönster.

3. Kompetens för ledning och organisationsanpassning, dvs. att kunna
anpassa myndighetens ledningsfunktioner, beslutsstrukturer, arbetssätt och
kontaktnät till det vidgade internationella samarbetet.

I allmänhet förbereder myndigheterna sin kompetensutveckling i den
nyss nämnda ordningen.

Det första området, den konkreta tillämpningsuppgiften, ter sig nu mest
angelägen för berörda myndigheter. Vår undersökning visar att det i dag
fmns en utbredd osäkerhet hos många myndigheter om vad integrationen
kommer att betyda för verksamheten både i fråga om innehåll och
omfattning.

Det fmns däremot ofta en ganska klar insikt om vilken allmän
kompetens som behövs för att klara de ökade kraven i samband med
EES/EG-arbetet. Inom detta andra område konstaterar vi bl.a. att
statsförvaltningen har mycket att vinna på samordnade insatser för
kunskapsuppbyggnad, utbildningar, praktikanttjänstgöringar m.m.

Inom det tredje området behövs det också hög kompetens, men behovet
är begränsat till nyckelpersoner som ansvarar för myndighetens ledning
och för dess organisationsstruktur till följd av europeiseringen. Vi pekar
särskilt på verksledningarnas ansvar.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8.2

147

Vi har undersökt vilka möjligheter som det för närvarande finns till Prop. 1992/93:100
kompetensutveckling i form av kunsskapsstöd och utbildningsutbud. Det Bilaga 8.2
finns en rik flora av Europautbildningar, såväl inhemska som utländska.
Dessa bör utnyttjas rationellt och föregås av noggranna behovsanalyser.

Mot bakgrund av vad som kommit fram i vår undersökning föreslår vi
följande konkreta åtgärder för att intensifiera kompetensutvecklingen
inom statsförvaltningen inför närmandet till det övriga Europa.

Kartläggning av EES/EG-konsekvenser för myndigheterna

Vi föreslår att direktiv, exempelvis från statssekreterarna i Statsrådsbe-
redningen, Utrikesdepartementets handelsavdelning samt Finans- och
Justitiedepartementen, så snart som möjligt går ut till alla departement
om att ta initiativ till regelbundna dialoger med myndigheterna om
EES-avtalets konsekvenser för dem.

Vi föreslår också att regeringen redan i 1993 års budgetproposition tar
upp frågan om att ålägga myndigheterna att tillsammans med respektive
fackdepartement göra en kartläggning av på vilket sätt och i vilken
omfattning verksamheten kommer att beröras av Europa- integrationen.
Regeringen bör i det sammanhanget också ta upp frågan om att uppmana
myndigheterna att upprätta handlingsplaner för sin kompetensförsörjning.

Prioritering av verksamhet

Vi föreslår att direktiv på samma sätt som nyss beskrivits utfärdas om
vikten av att prioriteringsdiskussioner förs med anledning av in-
tegrationens konsekvenser och därav följande kompetensutvecklingsbehov
för myndigheterna. Dessa diskussioner bör föras inom ramen för
budgetprocessens dialog mellan departement och myndigheter.

Inventering och utveckling av juridisk kompetens

Vi föreslår att inom ramen för departementens löpande dialog med
myndigheterna en särskild inventering av myndigheternas behov av
jurister med god kompetens i EG-rätt görs.

I detta sammanhang kan det också utredas om undantag bör göras från
reglerna om tidsbegränsade förordnanden av rättssakkunniga inom
regeringskansliet.

Inventering av informationsteknologisk kompetens

Vi föreslår att Statskontoret får i uppdrag av regeringen att inventera
statsförvaltningens behov av informationsteknologisk kompetens för
EES/EG-arbetet och utreder möjligheterna till lämpliga utbildningar för
jurister och andra som behöver kommunicera med EG:s olika databaser.

148

Seminarier för verksledningar Prop. 1992/93:100

Vi föreslår att Finansdepartementet i samråd med Utrikesdepartementets bilaga 8.2
handelsavdelning anordnar särskilda verksledningsseminarier om ledar-
skap och Europa-integration.

Kvalificerad EG-utbildning

Vi föreslår att regeringen närmare undersöker möjligheterna till ett
samarbetsavtal om utbildning m.m. med det EG-anknutna utbildningsor-
ganet EIPA i Maastricht.

De finns framskridna planer - framtagna av bl.a. företrädare för
universitet och näringsliv - på en svensk högskola i Bryssel för
kvalificerad EES/EG-utbildning av svenska tjänstemän. Vi föreslår att
regeringen överväger någon form av stöd så att planerna kan realiseras.

Centralt samordningsorgan till stöd för myndigheterna

Vi föreslår att regeringen i enlighet med en modell som vi beskriver i
denna rapport inrättar en begränsad samordnings- och stödfunktion för
statsförvaltningen med uppgift att på ett strategisk sätt verka för en
samfälld, effektiv och kostnadsbesparande uppbyggnad av kompetensut-
vecklingen. En sådan funktion är enligt vår mening av stor betydelse för
myndigheternas utveckling av sin Europakompetens.

Vi föreslår att Statens arbetsgivarverk får i uppdrag att utgöra denna
samordnings- och stödfunktion och att bedriva arbetet i nära samarbete
med Statens fömyelsefond.

Uppföljning

Myndigheterna bör inom ramen för budgetprocessen i sin årsredovisning
redogöra för hur EES/EG-arbetet fortskrider.

Vi har noterat att Riksrevisionsverket i sin granskningsverksamhet tar
upp frågor om myndigheternas kompetensförsörjning i ett EG-perspektiv.
Resultatet härav bör användas i arbetet med att utveckla statsförvalt-
ningens Europakompetens.

Vi föreslår att regeringen överväger om Statskontoret bör få ett särskilt
uppdrag att därutöver följa upp EES/EG-arbetet hos ett lämpligt urval av
myndigheter.

Regeringskansliets arbetsorganisation

De problem och förslag som lagts fram i denna rapport berör i hög grad
också arbetet inom regeringskansliet, dvs. främst departementens
arbetsorganisation och kompetensförsörjning. Vi lägger dock inga förslag
inom detta område, eftersom det faller utanför arbetsgruppens uppgifter.

Vår rapport har dock visat att utvecklingen av statsförvaltningens
Europakompetens i vissa avseenden är starkt beroende av hur arbetet
inom regeringskansliet fungerar. Vi vill därför slutligen framhålla vikten

149

av att detta förhållande uppmärksammas vid behandlingen av arbetsor- Prop. 1992/93:100
ganisatoriska frågor inom regeringskansliet. Bilaga 8.2

Kostnader

Vi föreslår inga särskilda medel för utvecklingen av Europakompetensen
inom statsförvaltningen utöver sådant som ryms inom ramen för
tillgängliga medel i den normala budgetprocessen.

150

Förteckning över remissinstanserna över betänkandet
(Ds 1992:96) Statsförvaltningens Europakompetens

Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem, Svea hovrätt, Domstolsverket,
Rikspolisstyrelsen, Datainspektionen, Styrelsen för internationell
utveckling (SIDA), Kommerskollegium, Sveriges exportråd, Över-
styrelsen för civil beredskap, Statens räddningsverk, Riksförsäk-
ringsverket, Socialstyrelsen, Televerket, Statskontoret, Tiillverket,
Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statens arbetsgivarverk, Statens
fömyelsefond, Statens löne- och pensionsverk, Verket för högskoleser-
vice, Universitetet i Stockholm, Universitetet i Uppsala, Universitetet i
Lund, Universitetet i Göteborg, Handelshögskolan i Stockholm, Statens
jordbruksverk, Statens livsmedelsverk, Arbetsmarknadsstyrelsen,
Arbetsmiljöinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen, Statens invandrarverk,
Närings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket, Patent- och
registreringsverket, Länsstyrelsen i Västmanlands län, Konsumentverket,
Statens naturvårdsverk, Kemikalieinspektionen, Statens kämkraftinspek-
tion, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Försäkringskasse-
förbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges industriförbund, Sveriges
Utbildningsradio AB, Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Arbets-
givaralliansen SFO, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centraloiganisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation
SACO).

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8.3

151

Sammanfattning av Arbetsgivarkommitténs betänkande
(SOU 1992:100) Staten och arbetsgivarorganisationerna

I betänkandet, Staten och arbetsgivarorganisationerna, behandlar Arbets-
givarkommittén frågan om hur statens framtida centrala arbetsgivarfunk-
tion bör utformas för myndigheter samt för företag och stiftelser där
staten är huvudman.

För närvarande fmns det tre arbetsgivaroiganisationer på det statliga
området, nämligen Statens arbetsgivarverk, Arbetsgivaralliansen och
Arbetsgivarföreningen BOA. Vissa av staten ägda bolag är anslutna till
Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF). Vidare finns statligt ägda företag
som inte är medlemmar i någon arbetsgivarorganisation. Med stöd av den
s.k. ställföreträdarlagen medverkar arbetsgivarverket vid förhandlingar
om anställningsvillkor för arbetstagare hos vissa icke-statliga arbets-
givare.

Arbetsgivarkommittén anser att det inte går att lämna förslag till en
famtida utformning av statens centrala arbetsgivarfunktion utan att sätta
in frågan i ett större sammanhang för hela arbetsmarknaden.

Den svenska arbetsmarknaden uppvisar idag en splittrad bild på
arbetsgivarsidan. Det finns ett tjugotal sammanslutningar på centralor-
ganisationsnivå som företräder arbetsgivare. Arbetsgivarkommittén anser
att detta förhållande är ogynnsamt, framförallt därför att arbetsgivarnas
"första linjens ansvar" uttunnas. Detta ansvar innebär att arbeta för en
lönebildning som medverkar till samhällsekonomisk balans och ökad
konkurrenskraft för näringslivet. Av denna anledning har kommittén -
som en del av uppgiften att reformera den statliga arbetsgivarfunktionen
- ägnat betydande intresse åt arbetsgivarsidans samverkansbehov.

Kommittén presenterar en struktur som öppnar möjligheter till ökad
samverkan inom och mellan de tre största sektorerna nämligen närings-
livet, kommunal sektor och statsförvaltningen. Den struktur som linjeras
upp bygger på idén att företag med staten som huvudman på samma sätt
som andra arbetsgivare är betjänta av att samverka inom arbetsgivar-
sidans olika branschförbund (motsvarande). Arbetsgivarkommittén vill
betona att det inte bör vara ägarförhållandet som avgör hos vilken arbets-
givaroiganisation företag bör vara medlem utan i stället hur deras
kommersiella intressen bäst tillgodoses.

Kommittén noterar med tillfredsställelse att SAF och Arbetsgivarallian-
sen inlett överläggningar om att alliansens näringslivsdel kan inträda i
SAF och att man även inom Arbetsgivarföreningen BOA diskuterar fram-
tiden i liknande termer.

Arbetsgivarorganisationen för de statliga myndigheterna bör utöva sin
verksamhet på ett självständigt sätt i förhållande till den politiska nivån.
Alla arbetsgivaroiganisationer i den föreslagna strukturen kommer här-
med att i förhållande till regeringen fullgöra sina förhandlingsuppgifter
självständigt. I strukturen kan de samverka med varandra för att uppnå
arbetsfred, produktivitetsbefrämjande lokal lönesättning och en total
lönekostnadsutveckling som är förenlig med samhällsekonomisk balans
och internationell konkurrenskraft. Den statliga arbetsgivarorganisationen

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8.4

152

bör vara väl förankrad i myndigheternas intressen som arbetsgivare. Prop. 1992/93:100
Kommittén har övervägt vilken verksamhetsform som bör väljas för Bilaga 8.4
denna organisation. Med hänsyn till riksdagens och regeringens över-
gripande ansvar för statsförvaltningen har kommittén funnit att en
anpassad form av uppdragsmyndighet bör väljas.

Ramanslagsutredningen föreslår i sitt betänkande (SOU 1992:102) om
myndigheternas förvaltningskostnader att tydliga finansiella ramar införs
för myndigheternas verksamhet. Det innebär att myndigheterna bör kunna
ta ett större ansvar bl.a. som arbetsgivare. Enligt Arbetsgivarkommittén
är det naturligt att myndigheterna därvid får ett direkt inflytande på
tillsättning av den statliga arbetsgivarorganistionens styrelse, dess
finansiering m.m. I avvaktan på bl.a. ett sådant system med tydliga ut-
giftsramar lämnar dock kommittén endast förslag om vissa steg som i
dagsläget bör tas i denna riktning. Det innebär att avtal bör kunna träffas
utan förbehåll om regeringens godkännande och att verksamheten bör
finansieras med avgifter från myndigheterna. Organisationens styrelse bör
domineras av myndighetsföreträdare.

Arbetsgivarkommittén har funnit att behov även framdeles föreligger
för en särskild s.k. ställföreträdarlag. Den bör dock endast omfatta
försäkringskassorna och präster inom Svenska kyrkan. För övriga orga-
nisationer som idag omfattas av ställföreträdarlagen bör arbetsgivaror-
ganisationen kunna bistå med förhandlingsmedverkan och annan service.

Arbetsgivarkommitténs förslag bör ge förutsättningar för den sam-
verkan mellan arbetsgivare som är nödvändig för att upprätthålla "ett
första linjens ansvar" för en lönebildning som ger Sverige internationell
konkurrenskraft.

153

Förteckning över remissinstanserna som har yttrat sig
över betänkandet (SOU 1992:100) Staten och arbetsgivar-
organisationerna

Riksdagens ombudsmän, Hovrätten för Västra Sverige, Kammarrätten i
Sundsvall, Justitiekanslem, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Över-
befälhavaren, Försvarets civilförvaltning, Överstyrelsen för civil bered-
skap, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Postverket, Statens järn-
vägar, Vägverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Sveriges meteorolo-
giska och hydrologiska institut (SMHI), Statskontoret, Tiillverket,
Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statens
arbetsgivarverk, Statens löne- och pensionsverk, Verket för högskole-
service, Universitetet i Stockholm, Universitetet i Uppsala, Tekniska
högskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, Sveriges lant-
bruksuniversitet, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmiljöfonden, Arbets-
domstolen, Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer, Stiftel-
sen Nordiska museet, Konkurrensverket, Patent- och registreringsverket,
Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Svenska arbets-
givareföreningen, Arbetsgivaralliansen, Arbetsgivareföreningen BOA,
Försäkringskasseförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastorats-
förbund, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Central-
organisation (TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO).

På eget initiativ har Lantmäteriverket och Stiftelsen Riksutställningar
yttrat sig.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8.5

154

Register

Prop. 1992/93:100

Bilaga 8

Sid.
1		Huvudsakligt innehåll
4	1.	Tillfälliga skattelättnader för egenföretagare
6	2.	Organisation och finansiering av administrativt stöd till myndigheterna
16	3.	Statsförvaltningens Europakompetens
18	4.	Uppföljning av oiganisations- och strukturförändringar inom statsförvaltningen
19	5.	Statliga myndigheters telekommunikationer
20	6.	Statliga löneavtal 1991-1993
21	7.	Regelreformering, språkvård och samhällsinformation

29	A	Finansdepartementet m.m.
29	1	Finansdepartementet	125 914 000
30	2	Ekonomiska råd	4 302 000
30	3	Utredningar m.m.	40 000 000
31	4	U tveckl ingsarbete	38 000 000
31	5	Uppdrag till Statskontoret	55 000 000
		Summa	263 216 000

32 B Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

1 Riksskatteverket

2 Skattemyndigheterna

3 Kronofogdemyndigheterna

Summa

351 000 000

4 237 311 000

1 117 367 000

5 705 678 000

41	C	Statlig lokalförsörjning och fastighets- förvaltning
43	1	Statens lokalförsöijningsverk	60 000 000
44	2	Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m	95 000 000
45	3	Statens fastighetsverk	1 000
46	4	Kapitalkostnader	20 000 000
46	5	Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader	1 000
		Summa	175 002 000

155

48	D	Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning		Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
		Riksgäldskontoret:
53	1	Förvaltningskostnader	71 655 000
55	2	Kostnader för upplåning och låneförvaltning	523 180 000
56	3	Garantiverksamhet	1 000
59	4	In- och utlåningsverksamhet	1 000
		Summa	594 837 000
61	E	Vissa centrala myndigheter m.m.
61	1	Tiillverket	1 255 717 000
65	2	Konj unk turinstitutet	24 733 000*
66	3	Finansinspektionen	94 510 000
72	4	Riksrevisionsverket	170 590 000
76	5	Statskontoret; Uppdragsverksamhet	1 000
81	6	Regeringskansliets förvaltningskontor Statistiska centralbyrån;	463 271 000
82	7	Statistik, register och prognoser	435 033 000*
83	8	Uppdragsverksamhet	1 000*
83	9	Bankstödsnämnden	1 000
84	10	Nämnden för offentlig upphandling	6 100 000
		Summa	2 449 957 000

85 F Statliga arbetsgivarfrågor

85	1	Statens arbetsgivarverk	47 848 000
93	2	Statens löne- och pensionsverk	1 000
96	3	Statens institut för personalutveckling; Avvecklingskostnader	1 000
97	4	Vissa avtalsstyrda anslag	14 501 000
98	5	Bidrag till Statshälsan	258 600 000
100	6	Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.	100 000 000
100	7	Trygghetsåtgärder för statsanställda	324 438 000
101	8	Tjänstepensioner för skolledare och lärare Summa	2 444 492 000 3 189 881 000

156

G 1	Bostadsväsendet		Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
G 1	Boverket; Förvaltningskostnader	144 787 000*	Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
2	U ppdragsverksamhet	1 000*
3	Länsbostadsnämnderna	126 066 000*
4	Räntebidrag m.m.	31 180 000 000
5	Investeringsbidrag för bostadsbyggande	3 100 000 000
1	Tilläggslån för vissa reparations- och
	ombyggnadsåtgärder i hyres- och
	bostadsrättshus	175 000 000
7	Vissa lån till bostadsbyggande	1 000 000
	Statens Bostadskreditnämnd;
8	Förvaltningskostnader	16 000 000
9	Garantiverksamhet	1 000
10	Bonusränta för ungdomsbosparande	4 000 000
11	Statlig kreditgaranti för
	bostadsanskaffningslån	1 000
	Summa	34 746 856 000

H Bidrag och ersättningar till kommunerna

Statligt utjämningsbidrag till kommuner
Skatteutjämningsbidrag till landstingen
Bidrag med anledning av införandet
av ett nytt statsbidragssystem, m.m.
Summa

40 200 500 000

7 922 000 000

790 000 000

48 912 500 000

157

129	I	Övriga ändamål	Prop. 1992/93:100 Bilaga 8
129	1	Bidrag till vissa handikappade ägare
		av motorfordon	6 000 000
129	2	Exportkreditbidrag	1 000
130	3	Kostnader för vissa nämnder m.m.	3 187 000*
130	4	Bokföringsnämnden	4 364 000
132	5	Stöd till idrotten	511 173 000
140	6	Höjning av grundkapitalet i Nordiska
		investeringsbanken	31 000 000
141	7	Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk
		och social utjämning	270 000 000
142	8	Statliga ägarinsatser m.m. i
		AB Industrikredit och Nordbanken	1 000
142	9	Åtgärder för att stärka det finansiella
		systemet	1 000
143	10	Samarbete avseende informations-
		tjänster inom ramen för EES-avtalet	7 500 000
		Summa	833 227 000
	Totalt för Finansdepartementet		96 871 154 000

144	Bilaga 8.1	1. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:654) om
147	Bilaga 8.2	skatteutj ämningsreserv 2. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver Sammanfattning av Europakompetensgruppens rap-
151	Bilaga 8.3	port (Ds 1992:96) Statsförvaltningens Europakom- petens Förteckning över remissinstanserna över betänkandet
152	Bilaga 8.4	(Ds 1992:96) Statsförvaltningens Europakompetens Sammanfattning av Arbetsgivarkommitténs betän-
154	Bilaga 8.5	kande (SOU 1992:100) Staten och arbetsgivaror- ganisationerna Förteckning över remissinstanserna som har yttrat sig
		över betänkandet (SOU 1992:100) Staten och arbets- givaroiganisationema

158

gotab 42654, Stockholm 1992

Regeringens proposition

1992/93:100 Bilaga 9
Utbildningsdepartementet

(åttonde huvudtiteln)

»♦.4>A4

»A4

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9.

Bilaga 9 till budgetpropositionen 1993

Utbildningsdepartementet

(åttonde huvudtiteln)

Prop.

1992/93:100

Bil. 9

U tbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträdet den 17 december 1992.

Föredragande: Statsrådet Unckel vad avser frågorna 1, 3, 4 och littera A,
D, E och G

statsrådet Ask vad avser punkten 2, littera B och C

Anmälan till budgetpropositionen 1993

Utbildningsministern anför

1 Inledning

Min anmälan av detta avsnitt sker i samråd med statsrådet Ask.

En svag arbetsmarknad har under 1992 gjort att tillströmningen har
varit stor till samtliga utbildningsformer. Samtidigt som det förtjänar att
påpekas att utbildningsväsendet aldrig kan vara en konjunkturregulator,
utan har andra och mer långsiktiga uppgifter, har den hårda belastning-
en på utbildningsväsendet givit en påminnelse om utbildningens viktiga
roll som framtidsinvestering - för individer, för näringsliv och för sam-
hället i stort.

I de flesta länder har utbildningspolitiken under senare år hamnat i
blickpunkten för den politiska debatten som aldrig förr. Skälet till detta
är en allt mer spridd insikt om utbildningens stora betydelse för möjlig-

heterna att nå andra mål än utbildningspolitiska och framför allt det så
tydligt påvisade sambandet mellan standarden på ett lands utbildnings-
väsende och landets möjligheter att utveckla sitt ekonomiska välstånd.

Utbildning och forskning utgör ett lands intellektuella infrastruktur,
utan vilken inget välstånd är möjligt. Utbildning och forskning är där-
till samhällets kulturhärd. Bildning och kulturell vitalitet springer ur
utbildning och forskning av hög kvalitet.

Sambandet mellan utbildning och ekonomisk tillväxt stärks av den
teknologiska omvandlingen. Det som ofta kallats omvandlingen från in-
dustrisamhälle till kunskapssamhälle syftar inte på att industriproduk-
tionen spelat ut sin roll; tvärtom kommer tillverkningsindustrin även
framgent att vara en bas i Sveriges välstånd. I stället handlar det om en
förändring av förutsättningar i den meningen att råvaror och kapital får
en relativt sett mindre betydelse, medan betydelsen av människans egna
tillgångar - kunskap, forskning och kompetens - relativt sett ökar.

Insikten om utbildningens betydelse för morgondagens välstånd inne-
bär också att ökad uppmärksamhet måste riktas mot brister i utbild-
ningsväsendets förmåga att tillgodose framtidens behov.

Ett flertal undersökningar har pekat på ett växande behov av kvalifi-
cerade ingenjörer, tekniker och naturvetare. Samtidigt noterar naturve-
tenskapliga och tekniska utbildningar inom samtliga utbildningsformer
en vikande rekrytering.

Det finns skäl att se med stort allvar på den utvecklingen. Speciellt
oroande är att den redan tidigare låga andelen kvinnor på NT-
utbildningar ser ut att sjunka ytterligare. Sverige har inte råd att vara
utan kvinnors kompetens i denna viktiga sektor. Därför kommer reger-
ingen nu att initiera ett brett program för att, från grundskolan till uni-
versitet och högskolor, skapa nya möjligheter och ett nytt intresse för
utbildning inom den naturvetenskapliga och tekniska sektorn.

Kunskapssamhället kräver att perspektivet i synen på utbildning för-
ändras, från att se utbildning som en ungdomens introduktion till ett
långt yrkesliv till att se utbildning som en livslång process, där kunska-
per kompletteras, förnyas och fördjupas, i utbildningssystemet, på arbe-
tet och på fritiden.

Samtidigt leder detta synsätt till att staten måste inse sina begränsade
förutsättningar att centralt fastställa framtidens behov av olika kunska-
per och utbildningar. Allt oftare kommer det att vara de unika kombi-
nationerna som skapar de bästa möjligheterna.

Det måste därför vara en strävan för utbildningspolitiken att övervin-
na traditionella murar inom utbildningsväsendet. Denna strävan
är också påtaglig.

Det gäller gränserna mellan olika utbildningsformer. En närmare
samverkan mellan förskola och skola växer fram i de flesta kommuner.
Större utrymme för egna val i grundskolan ökar arbetsglädjen och in-
troducerar eleverna till efterföljande nivåers friare studieformer. En
mer kursutformad gymnasieskola underlättar övergången till högre ut-
bildning. Samtidigt skapas samverkansmöjligheter med universitet och

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

högskolor, av den typ som det nyligen införda tekniska basåret är
ett exempel på. Vikten av ett tydligt samband mellan forskningen och
den grundläggande högskoleutbildningen framstår allt klarare.

Uppgiften att övervinna traditionella murar handlar också i hög grad
om utbildningsväsendets roll i att åstadkomma jämställdhet mellan
kvinnor och män.

Utbildningsdepartementet har sedan en tid tillbaka en särskild utred-
ningsgrupp för frågor kring jämställdhet i högre utbildning och forsk-
ning. Gruppen har nyligen lagt fram en rapport (Ds 1992:119) och
kommer att fortsätta sitt arbete under året.

Inom kort kommer också en jämställdhetsgrupp för skolan att tillsät-
tas. Gruppen kommer att få i uppdrag att framför allt se närmare på
hur skolans inre arbete - pedagogiken, undervisningsämnen och dessas
förläggning i tiden - kan utformas så att skolan blir en plats där varje
individ oavsett kön har chansen att utveckla sin fulla potential. Statens
skolverk har också givits i uppdrag att utforma en strategi för utvärder-
ing och utveckling av jämställdheten i skolan.

Det är mot denna bakgrund som utbildningspolitikens reforminrikt-
ning skall ses.

Målet är att på varje nivå sätta kravet på kvalitet främst. I många avse-
enden håller det svenska utbildningsväsendet hög kvalitet, vilket fram-
går bl.a. av den granskning som OECD har gjort under det gångna året.
Samtidigt står det klart att de senaste decenniernas kostnadsökningar
och högre personaltäthet inte har resulterat i en motsvarande kvalitets-
höjning.

Det står också klart att kraven på utbildningsväsendet stiger med den
allt hårdare internationella konkurrensen. När det gäller arbetskraftens
utbildningsnivå ligger Sverige sämre till än många jämförbara länder.
Att höja utbildningsnivån är av avgörande betydelse framför allt i per-
spektivet av de växande krav på utbildning och kompetens i framtiden
som jag just sökt beskriva.

"Europas bästa skola", som regeringen slog fast som ambition i 1991
års regeringsdeklaration, är en skola som ger varje människa möjlighet
att utveckla sig och som ger såväl beständiga kunskaper som praktiska
och estetiska kvaliteter samt förmedlar vårt gemensamma kulturarv.
Denna ambition syftar också till att fästa uppmärksamheten på de stora
krav som utbildningsväsendet ställs inför. Det är ett sätt att uttrycka att
utbildningsväsendets prestationer i allt högre grad kommer att jämföras
och mätas i förhållande till andra länders prestationer.

Det innebär också att jag fäster stor vikt vid det växande internationel-
la utbildningssamarbete som Sverige deltar i. Inom ramen för OECD
pågår ett viktigt arbete med att utveckla internationella nyckeltal och
kvalitetsmått för utbildning. Sveriges deltagande i EG:s utbildningssam-
arbete utökas.

I perspektivet av ett vidgat europeiskt samarbete stärks också betydel-
sen av den nordiska dimensionen. I ett allt mer integrerat Europa ökar
betydelsen av ett nordiskt samarbete. Det kräver emellertid att vi identi-

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

fierar och definierar vari denna nordiska identitet och dimension be-
står. Den handlar, vilket de nordiska statsministrarna gemensamt har
slagit fast, i stor utsträckning om kultur, utbildning och forskning.

Som jag framhöll i 1992 års budgetproposition, är jag övertygad om
att kvalitetsambitionerna endast kan uppnås genom större mångfald och
variation inom utbildningsväsendet, mellan utbildningsvägar, upplåtel-
seformer och pedagogiska metoder. Detta, i sin tur, kan endast uppnås,
om kommuner, skolor, universitet och högskolor - och ytterst de när-
mast berörda; lärare, skolledare, elever och studenter - får ett större in-
flytande över utbildningsväsendet.

Reformstrategin inom utbildningsväsendet är en strategi i tre steg.

Det första steget är en avreglering och frigörelse för att skapa utrymme
för förnyelse, kreativitet och mångfald. En omfattande avreglering har
genomförts genom att de olika statsbidragen till skolväsendet har sam-
manförts till ett sektorsbidrag som från 1 januari 1993 ingår i det gene-
rella bidraget till kommunerna. Inom den högre utbildningens område
representerar propositionen "Frihet för kvalitet" (prop. 1992/93:1) ett
motsvarande synsätt. Universitet och högskolor får en friare och mer
självständig ställning.

Avregleringen och frigörelsen innebär tveklöst att statsmakternas roll
begränsas. Jag tror dock att det är viktigt att framhålla att detta inte är
samma sak som att staten avsäger sig allt ansvar. Tvärtom innebär en
förändring av statens ansvar att det ansvar som tas, blir klarare och tyd-
ligare. Dit hör att lägga fast långsiktiga mål och prioriteringar för det
samlade utbildningsväsendet, att definiera de krav på kunskaper
som alla - oavsett var de bor eller vad de väljer - skall ha i skolan samt
att fastställa kraven för examen och den övergripande dimensioneringen
i den högre utbildningen. Den förändrade styrningen syftar till att skapa
utrymme för utbildningsväsendets egen förnyelse.

Det andra steget är att skapa drivkrafter för förnyelsen. Här handlar
det framför allt om valfrihetsreformerna som ger rätt och möjlighet att
välja mellan skolor, utbildningsvägar och högskolor. Hit hör också re-
former för att ge de enskilda enheterna ekonomisk självständighet och
incitament att finna nya och mer effektiva arbetsmetoder.

Det tredje steget är att, med de nya valmöjligheterna, skapa förutsätt-
ningar för rationella val och beslut. Det handlar framför allt om att ska-
pa väl fungerande informations- och utvärderingssystem, som kan ge
beslutsunderlag både åt dem som tillhandahåller utbildning och dem
som väljer.

Den nya myndighetsstrukturen på utbildningsområdet, där Skolverket
och Sekretariatet för utvärdering av universitet och högskolor har just
utvärdering och kvalitetskontroll som viktiga uppgifter, är ett uttryck
för denna ambition.

Större krav kommer attt ställas på stat och kommun som informa-
tionsgivare. Skolors och högskolors insatser med vägledning och rådgiv-
ning i frågor om studieval blir viktigare och utbildningsväsendets avnä-
mare - arbetsmarknaden och, för skolan, även universitet och högskolor

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

- måste ta ett större ansvar för att informera om vilka krav de ställer
och vilka behov som finns.

Takten i reformarbetet har varit snabb under de senaste åren. Det har
varit nödvändigt för att utbildningsväsendet skall kunna anpassas till de
förändrade förutsättningar det verkar i. Samtidigt hänger reformerna
sinsemellan så nära samman, att de med nödvändighet måste genomfö-
ras i snabb takt, om klarhet och logik skall kunna uppnås i ansvarsför-
delningen.

Jag tror dock att det är viktigt att ha en ödmjuk attityd i reformarbe-
tet. Det måste ständigt finnas en öppenhet för att förändra och omprö-
va. Därför är det viktigt att det finns utvärderingsmekanismer och infor-
mation som kan ge tidiga signaler om utfall och erfarenheter. Det är
också viktigt att inse att det är en illusion att tro att det finns en reform
som i ett slag löser alla problem. Verkligheten förändras. En reform
bygger på förutsättningar som kan förändras, ibland även genom själva
genomförandet av reformen. Därför bör utbildningsväsendets reformar-
bete ses som en kontinuerlig förnyelseprocess byggd på erfarenheterna
som vinns, snarare än som illusionen om den perfekta ordningen.

Statsrådet Ask anför

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

2 Skolområdet samt folkbildningen

Viktiga steg har under senare år tagits i formandet av den organisatoris-
ka ramen, styrsystemet och därmed ansvarsfördelningen på skolans om-
råde.

Den nya ordningen för statens bidragsgivning till kommunerna gäller
från den 1 januari 1993.

De två centrala myndigheterna Statens skolverk och Statens institut
för handikappfrågor i skolan (SIH) har hunnit bygga upp sin organisa-
tion under det dryga år de verkat.

Nya och bättre möjligheter för fristående skolor har skapats genom
friskolereformen. Att ge familjer rätt och möjlighet att välja skola, och
att ge skolor likvärdiga villkor oavsett deras ägande, är en viktig frihets-
reform. Denna ambition, som också uttryckts av riksdagen, har tagit ett
viktigt steg närmare förverkligande i och med friskolereformen. Under
hösten 1992 har detta bidragit till att 24 nya fristående skolor har star-
tats och att antalet elever i fristående skolor, enligt Kommunförbundets
beräkningar, har ökat med ca 20 %.

Nästa steg i det reformarbetet kan tas under våren 1993. Jag har för
avsikt att föreslå en proposition som följer upp 1992 års riksdagsbeslut,
samtidigt som den skapar bättre möjligheter för fristående gymnasiesko-
lor. Jag överväger också förutsättningarna för entreprenadskolor och
andra samverkansformer mellan kommuner och andra utbildningsan-
ordnare. Ytterligare en ambition i detta arbete är att vidga rätten att väl-
ja skola även inom det offentliga skolväsendet.

Under året beslutade riksdagen också om en kommunalisering av sär-
skolan. Samtidigt gav riksdagen regeringen i uppdrag att följa utveck-
lingen särskilt vad gäller föräldrarnas inflytande i särskolan och vad gäl-
ler samverkan vid val av skolform. Jag har givit en särskild grupp, med
representanter för särskolans intressenter och Utbildningsdepartemen-
tet, i uppdrag att genomföra denna uppföljning.

Den nya gymnasieskolan, med treåriga utbildningsvägar och större
möjligheter till kursutformning och individuella lösningar, genomförs
nu. Mer än 70% av dem som började i gymnasieskolan under höstter-
minen 1992 började på en treårig utbildning. Den nya lärlingsutbild-
ning som införts möjliggör en närmare samverkan mellan skola och
näringsliv.

Den nya gymnasieskolan erbjuder möjligheter som många kommuner
och skolledare tagit fasta på. Detta är glädjande och det är också ett syfte
med reformerna.

Samtidigt bör gymnasiereformen endast ses som ett första steg i och
en grund för utvecklingen mot en allt mer kursutformad gymnasiesko-
la. Ytterligare steg kan redan nu tas av kommunerna och de enskilda
skolorna genom att eleverna erbjuds ett spektrum av valfria kurser.

Argumenten för en kursutformad gymnasieskola är starka. Kursut-
formningen skapar större flexibilitet och ger möjligheter till skräddar-
sydda utbildningar. Gamla gränser mellan yrkesförberedande och stu-
dieförberedande utbildning kan överbryggas när det blir större möjlig-
heter att kombinera en yrkesutbildning med studieförberedande kurser.
En kursutformning, som gör gymnasieskolans studieformer mer lika
den högre utbildningens, underlättar också övergång till och samverkan
med universiteten och högskolorna.

Den senaste statistiken visar att ca 30 % av de antagna till högre ut-
bildning har deltagit i den kommunala vuxenutbildningen (komvux)
och att medelåldern på studerande i gymnasial komvux nu har sjunkit
till 23 år. Att komvux ofta tenderar att bli en alternativ ungdomsutbild-
ning är naturligtvis ett gott betyg på dess attraktionskraft och den bety-
delse komvux har fått för att t.ex. komplettera för dem med tvåårig
gymnasieskola.

Men samtidigt är det ett tecken på behovet av att utveckla ungdomsut-
bildningen i en friare och mer kursutformad riktning. Därigenom kan
gymnasieskolan tillgodose de önskemål som i dag får ungdomar att söka
sig till komvux, samtidigt som nära samverkan mellan gymnasieskola
och gymnasial komvux kan åstadkommas.

Den frivilliga sexårsstarten har nu funnits i två år. Intresset för att
börja skolan vid sex års ålder är växande, om än i långsam takt. Ett skäl
till detta är den takt i vilken kommunerna bygger ut möjligheterna till
skolstart vid sex års ålder. Betydelsefullt därvidlag kan vara en osäker-
het kring vad som avses bli fortsättningen, när väl möjligheterna till sex-
årsstart är utbyggda 1996/97. Skall frivilligheten bestå eller skolpliktsål-
dern sänkas? Skall skoltiden i så fall förlängas eller förskjutas? Dessa
frågor kräver en ingående värdering av såväl pedagogiska, organisatoris-

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

ka som samhällsekonomiska aspekter. I syfte att ge underlag för en så-
dan värdering kommer jag att under våren ta initiativ till en särskild ut-
redning.

När nu viktiga steg i byggandet av skolans nya styrsystem och ansvars-
fördelning har tagits, är det naturligt att uppmärksamheten under det
kommande året framför allt kommer att riktas mot skolans innehåll.

Läroplanskommitténs betänkande (SOU 1992:94) "Skola för bild-
ning" och Betygsberedningens betänkande (SOU 1992:86) "Ett nytt be-
tygssystem" har skickats ut på en bred remiss. Målet är att under slutet
av våren lägga en proposition om läroplaner och betyg för grundskola,
gymnasieskola och komvux. Förslag kommer också att läggas om lärop-
lan för särskolan, särvux, sfi och specialskolan.

En läroplan för skolan är en angelägenhet för hela samhället med
lång varaktighet. Det är därför min avsikt att i propositionsarbetet fasta
stor vikt vid remissvar och synpunkter som kommer fram i diskussio-
nen. Några utgångspunkter för arbetet vill jag dock framhålla redan nu.

För det första är det en viktig utgångspunkt att, som Betygsberedning-
en framhåller, skolan skall ställa upp kvalitativa kunskapsmål för sitt
arbete och att resultatet av insatserna i skolan skall mätas och återrap-
porteras.

För det andra måste det vara en ambition att skolan skall innehålla ett
stort utrymme för elevernas egna val och initiativ liksom för kommu-
ners önskemål att ge sin grundskola en speciell inriktning. Den nya
gymnasieskolan ger stora sådana möjligheter, och enligt min uppfatt-
ning bör dessa öka också i grundskolan. Detta ställer ökade krav på sko-
lans förmåga att informera och ge handledning och det ställer krav på
att skolan ger eleven en ärlig bild av alternativ, krav och konsekvenser.
Eftersom de flesta utbildningsvägar i den högre utbildningen numera
ställer särskilda behörighetskrav, är det viktigt att skolan informerar om
dessa vid val av gymnasieutbildning.

För det tredje står vissa prioriteringar klara redan nu även om många
krav kommer att ställas på skolan. Baskunskaperna för livet tillhör sko-
lans mest grundläggande uppgifter. Hit hör t.ex. språkkunskaperna, inte
minst i svenska, och kunskaper i matematik. Hit hör att förmed-
la kulturarvet i vid mening, inte minst genom goda historiska kunska-
per. Och hit hör de tre perspektiv, som skall påverka undervisningen i
ett stort antal ämnen, miljöperspektivet, det internationella och det etis-
ka perspektivet.

Skolan i ett modernt samhälle måste vara öppen mot omvärlden. In-
ternationaliseringen och de vidgade internationella kontakterna måste
påverka även ungdomsutbildningen. Utredningen om skolans interna-
tionalisering har i betänkandet (SOU 1992:93) "Svensk skola i världen"
lagt förslag om utbyte av elever och lärare med andra länder, kontakt-
verksamhet och förbättrade studiemöjligheter för svenska elever i utlan-
det. Betänkandet remissbehandlas nu och jag har för avsikt att under
våren återkomma till regeringen med förslag på detta område.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

En öppen skola handlar också om kontakterna med arbetsmarknad
och näringsliv. Den teknologiska utvecklingen gör att allt större krav
ställs på inte minst industrirelaterad yrkesutbildning. Livslängden på
kunskaper förkortas, kraven på att lärare har aktuella erfarenheter ökar
och kostnaderna för utrustning stiger. Sammantaget leder allt detta till
att branscher och avnämare måste ta en större och mer aktiv del i yr-
kesutbildningen, om den skall kunna hålla hög kvalitet.

Det kommer att krävas förnyelse och utvecklingsinsatser för yrkesut-
bildningen. Ett exempel är det projekt för utveckling av kunskapscentra
som sedan ett år tillbaka drivs av Utbildningsdepartementet.

Frågan om lärarkompetens och professionalitet har hamnat i blick-
punkten genom förändringen av skolans styrsystem. En friare och mer
decentraliserad skola ställer större och delvis nya krav på lärarnas och
skolledarnas kompetens. Det är därför viktigt att det inom lärarkåren
och mellan lärarna och arbetsgivaren - kommunerna - förs en diskus-
sion, inte minst inom pedagogiken, om lärarprofessionalitet och kom-
petens. För min del avser jag att under det kommande året ta initiativ
för att ytterligare belysa frågorna om hur lärarkåren i yrkesutbildningen
i synnerhet och den nya gymnasieskolan i allmänhet skall kunna tillfö-
ras kvalificerad kompetens från universitetens forskningsutbildning och
yrkesliv. Lärarcertifikat kan vara en väg att uppnå detta. Frågan har ak-
tualiserats i propositionen om lärarutbildning (prop. 1991/92:75). Vida-
re överväganden i denna fråga sker nu inom regeringskansliet.

I 1992 års budgetproposition anmälde jag att regeringen hade för av-
sikt att tillsätta en utredning för en översyn av möjligheterna att utveck-
la distansutbildningen. Distansutbildning är i många sammanhang en
flexibel och kostnadseffektiv utbildningsform, vars möjligheter ökar
med utvecklingen inom kommunikationsteknologin. Den särskilde ut-
redare regeringen har tillkallat för detta uppdrag (dir. 1992:48) skall av-
sluta sitt arbete under våren 1993.

Folkbildningen har en fast förankring i det svenska utbildningsväsen-
det. Folkbildningen är bärare av ett kulturarv, men ställs också inför ut-
maningen att förnya sig för att möta vår tids krav. Den övergång till
målstyrning av folkbildningen som genomfördes den 1 juli 1991 inne-
bär en möjlighet för folkbildningen att svara för denna förnyelse med
frihet under ansvar.

Riksdagen beslöt därvid också att Folkbildningsrådet, i den fördjupa-
de anslagsframställningen, skall redovisa resultatet från en egen utvär-
dering. Därutöver skall staten vart tredje år göra en utvärdering som är
frikopplad från den som folkbildningen själv skall svara för. Regeringen
har utfärdat direktiv (dir. 1992:92) och tillkallat en särskild utredare för
att närmare klargöra vilka utgångspunkter och principer som skall till-
ämpas i den statliga utvärderingen av folkbildningen. Utredningens ar-
bete skall redovisas till mig under juni 1993.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Utbildningsministern anför

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

3 Den högre utbildningen och forskningen

Den högre utbildningen genomgår för närvarande en snabb förändring.
Universitet och högskolor frigörs från regeringens och riksdagens detalj-
inflytande. En genomgripande universitets- och högskolereform plane-
ras genomföras den 1 juli 1993 på grundval av regeringens förslag i pro-
positionen Frihet för kvalitet (prop. 1992/93:1).

Genom frigörelsen av universitet och högskolor skapas förutsättningar
för större variation, och hög kvalitet. Att lyckas med dessa ambitioner
är avgörande för att förse arbetsmarknaden med kvalificerad arbetskraft,
men också för att ge varje student möjlighet att tillvarata sina personliga
utvecklingsmöjligheter.

Härutöver skapar de nu fastlagda riktlinjerna för universitetens och
högskolornas förändrade förhållande till staten förutsättningar för ökad
vitalitet.

Universitetens och högskolornas bildningsuppgift har nära samband
med den högre utbildningens roll i ett öppet och skapande samhälle.
Vidsynthet och kvalitet i det offentliga samtalet förstärks genom akade-
miska institutioner med en friare och mer självständig ställning.

I en examensordning (bilaga 3 som utgör en bilaga till Högskoleför-
ordningen) avser regeringen att ange kraven för de generella examina
och de yrkesexamina som kan erbjudas.

Det angivna innehållet i dessa examina kan nås på olika sätt. Det är
betydelsefullt att universitet och högskolor utnyttjar de möjligheter till
profilering som nu öppnas.

Universitetskanslerns uppdrag är, med den nya myndighetsstrukturen
inom utbildningsväsendet, att tillse att kvalitetsambitionerna upprätt-
hålls och att stimulera till förbättringar där detta bedöms vara nödvän-
digt. Som sista åtgärd, om kvaliteten för någon utbildning underskrider
de uppsatta kvalitetskraven, kan rätten för ett lärosäte att examinera
inom ämnet eller utbildningen ifråga dras in.

Till stöd för universitetens och högskolornas arbete har ett särskilt
verk för högskoleservice upprättats. Verkets uppgift är att, på universi-
tetens och högskolornas uppdrag eller i samarbete med dem, bidra till
en rationell organisation av universitets- och högskoleväsendet och till
en god hushållning med resurser.

Särskilt betydelsefull är verkets uppgift ifråga om antagning och inter-
nationaliseringsans trängningar.

Antagning av studenter sker enligt den nya ordningen av varje univer-
sitet och högskola baserat på egna antagningskrav. Det är emellertid ra-
tionellt, och underlättar studenternas överblick, om universiteten och
högskolorna tekniskt samordnar antagningen. På detta området har
Verket för högskoleservice en central uppgift, liksom när det gäller in-

formationen till studenterna om vilka antagningskrav respektive univer-
sitet och högskola faktiskt uppställt.

Internationaliseringsarbetet ställer också krav på samordning och
samarbete. Det konkreta och slutgiltiga ansvaret för att nödvändiga in-
ternationella kontakter knyts åvilar visserligen varje universitet och
högskola.

Verket för högskoleservice är Sverigekontor för det betydelsefulla
Erasmusprogrammet. Inom dess ram studerar innevarande år ca 1 400
studenter vid utländska universitet. Samtidigt tas drygt 1 000 studenter
emot i Sverige. Totalt förlägger detta läsår ca 15 000 svenska studenter
någon del av studierna till utländska universitet.

Utvecklingen av studentutbytesprogrammen är utomordentligt gläd-
jande. Regeringen eftersträvar att ge dessa fortsatt stöd som ett praktiskt
uttryck för vad internationalisering betyder för enskilda människor.
Studentutbytet främjas om en större del av undervisningen vid universi-
teten sker också på andra språk än svenska.

I den nya universitets- och högskoleorganisationen avstår regering och
riksdag från att detaljerat ange hur många studenter som skall utbildas
på repektive område vid varje universitet och högskola. I stället skall ra-
marna för vad varje universitet eller högskola skall åstadkomma anges i
treåriga utbildningsuppdrag. Jag räknar med att i slutet av februari före-
lägga riksdagen en proposition om detta. I propositionen läggs också
förslagen till anslag till den högre utbildningen, baserade på de princi-
per som riksdagen angivit i beslutet den 15 december 1992. En särskild
utredning (dir. 1992:85) arbetar med denna fråga.

Frigörelsen av de statliga universiteten och högskolorna angavs i pro-
position om Universitet och högskolor (prop. 1992/93:1) vara en av tre
viktiga delar i den högre utbildningens förnyelse. Examensrätt för fristå-
ende högskolor respektive övergång i stiftelseform för några i dag statli-
ga högskolor är de övriga två.

Regeringen prövar för närvarande ansökan om examensrätt för vissa
fristående högskolor. Tekniska högskolan i Stockholm, Charlmers tek-
niska högskola i Göteborg och Högskolan i Jönköping har erbjudits att
övergå i stiftelseform. Jag räknar med att under våren 1993 återkomma
till riksdagen i denna fråga.

Formerna för studiefinansieringen har stor betydelse för att studier
skall kunna genomföras på rimliga villkor och av alla, oavsett egen eko-
nomisk ställning.

Frågan om studiefinansieringen hänger också samman med den eko-
nomiska avkastning i form av högre lön som följer av längre utbildning.
Olika undersökningar visar att avkastningen på studier i Sverige är låg
jämfört med andra länder.

Detta är ett problem för kompetensförsörjningen i Sverige som riske-
rar att bli större i takt med arbetsmarknadens internationalisering.

En särskild utredare överlämnade under december 1992 ett debattbe-
tänkande (Ds 1992:127). Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Jag avser att under hösten 1993 återkomma till regeringen med ett för-
slag till en proposition om ett reformerat studiefinansieringssystem.

Studenter måste för att få avlägga examen vara anslutna till student-
kår. Detta s.k. kårobligatorium har kritiserats, bl.a. av studenterna, från
principiella utgångspunkter.

En utredning överlämnade ett betänkande om kårobligatoriet år 1990.
Betänkandet har remissbehandlats och en särskild sakkunnig har däref-
ter berett ärendet för att komplettera underlaget inför regeringens slut-
giltiga ställningstagande.

Jag kan för min del inte försvara principen om att man obligatoriskt
måste tillhöra en studerandesammanslutning för att ha rätt att studera
och avlägga examen.

En avveckling av kårobligatoriet är mot denna bakgrund angeläget.
Jag vill emellertid understryka att avvecklingen bör genomföras under
en rimlig tidsperiod och så att studenternas service och inflytande inte
försämras.

Sedan hösten 1991 pågår en kraftig utbyggnad av den högre utbild-
ningens volym för att föra upp den i nivå med den i jämförbara länder.
Beklagligtvis kan inte utbyggnaden ske i den takt som vore önskvärd.
En viktig orsak till detta är 1980-talets försummelser, och den brist på
disputerade lärare som blivit följden härav.

I propositionen "Förstärkning av den grundläggande högskoleutbild-
ningen m.m." (prop. 1992/93:42) presenterade regeringen riktlinjerna
för en kvalitetsförstärkning som skall kunna bilda bas för den nödvän-
diga dimensioneringsökningen. Behovet av att förstärka sedan lång tid
ekonomiskt eftersatta områden som humaniora, samhällsvetenskap och
juridik påpekades. Möjligheter skapades för vetenskaplig utbildning för
icke disputerade lärare och för pedagogisk utbildning av alla lärare vid
universitet och högskolor.

Av speciell vikt är det att i framtiden bygga ut den tekniska utbild-
ningen. I en särskild studie publicerad under hösten har Ingenjörsve-
tenskapsakademien (IVA) visat att svensk industris tillväxt är beroende
av att civilingenjörsutbildningen utökas väsentligt. Inte minst gäller det-
ta för att tillgodose de små och medelstora företagens behov. Jag åter-
kommer till denna fråga i den proposition om den högre utbildningen
som jag nyss nämnt. Jag vill emellertid understryka att möjligheterna
att utveckla den högre utbildningen på det tekniska området är beroen-
de av en väsentligt bättre rekryteringssituation för de tekniska högsko-
lorna. Det breda program för att främja intresset för naturvetenskaplig
och teknisk utbildning som jag inledningsvis angav är därför av största
vikt.

I propositionen om den högre utbildningen avser jag också att ta upp
de möjligheter som finns att vidga distansutbildningen på högskoleom-
rådet. Under det gångna året har universiteten i Umeå och Linköping
på regeringens uppdrag utrett denna fråga.

Regering och riksdag behandlar sedan budgetåret 1979/80 forsknings-
politiska frågor vart tredje år. Denna ordning har visat sig ge stabilitet åt

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

forskningsplaneringen utan att motverka den nödvändiga kontinuerliga
förnyelsen.

Jag avser föreslå regeringen att i slutet av februari för riksdagen pre-
sentera förslag avseende forskningspolitiken för de kommande tre åren.

Ett omfattande förberedelsearbete och en öppen och intensiv diskus-
sion har föregått regeringens slutgiltiga ställningstagande till förslaget
till ny forskningspolitik.

Vid hearingar, seminarier och konferenser har forskarvärldens och
näringslivets bedömningar inhämtats. Material från dessa diskussioner
har publicerats i en särskild skriftserie.

Till sitt förfogande för vetenskapliga och forskningspolitiska bedöm-
ningar har regeringen en särskild forskningsberedning. En mindre
grupp inom beredningen har nära följt arbetet med den forskningspoli-
tiska propositionen.

Sekretariatet för forskningsberedningen har mot bakgrund av de hear-
ingar, seminarier och konferenser som jag nyss nämnt, presenterat en
forskningsstrategi "Forskningens utmaningar" (Ds 1992:97). Promemo-
rian var under hösten 1992 föremål för en informell snabbremiss.

Enligt min mening har den öppna beredningsprocessen varit värde-
full. Den har givit viktiga impulser till regeringen, och dessutom stimu-
lerat debatten inom forskarsamhället och näringslivet. Redan bered-
ningen av den nya forskningspolitiken har därmed lett till en värdefull
förnyelse.

I anslutning till beredningen av den nya forskningspolitiken fullföljs
också riksdagens beslut om användningen av löntagarfonderna för
forskningsändamål (prop. 1991/92:92). Av riksdagsbeslutet i våras fram-
går att fondernas medel skall utnyttjas på ett sådant sätt att insatser ut-
över de som kan komma till stånd inom ramen för den gängse forsk-
ningspolitiken stimuleras.

I nämnda proposition angav regeringen sin avsikt att för riksdagen
lägga fram närmare förslag om användningen av löntagarfondernas till-
gångar till den del de skall avse forskningsändamål. Medlen skall i stor
utsträckning användas för långsiktigt kunskapssökande genom grund-
forskning och forskarrekrytering inom områden som utväljs utifrån be-
dömningar av den relevans de kan ha för utvecklingen av Sveriges
framtida konkurrenskraft. Detta inkluderar den miljöstrategiska och
medicinska forskningen.

I propositionen underströks att forskningen skulle ske på högsta in-
ternationella nivå, att den skulle koncentreras till kraftfulla insatser
inom ett begränsat antal områden samt att den skulle stimulera till in-
ternationellt samarbete. Det förutsattes vidare, att insatser som görs med
löntagarfondsmedel skulle gå utöver det som kunde förväntas ske inom
ramen för den sedvanliga forskningspolitiken.

Jag avser föreslå regeringen att i samband med det forskningspolitiska
förslaget återkomma till regeringen med ett slutgiltigt förslag om an-
vändning av löntagarfondsmedel för forskningsändamål.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Den uppgift forskningen skall lösa är omfattande. Den skall ge stöd Prop. 1992/93:100
till Sveriges industriella utveckling och åt vårt lands framtid Bil. 9
som kulturnation.

4 Utgångspunkter för budgeten

Budgetpropositionen för Utbildningsdepartementets område speglar in-
sikten om utbildningens strategiska roll för att skapa långsiktiga förut-
sättningar för ekonomisk tillväxt och förnyelse.

Samtidigt är det ofrånkomligt att också utbildningsområdet måste
hushålla väl med resurserna. Utgångspunkten har varit att trots kärva
statsfinansiella omständigheter fortsätta arbetet med kvalitetsförstärk-
ningar. Detta innebär att de besparingar som genomförs i mycket liten
utsträckning berör själva verksamheten i skola, vuxenutbildning, folk-
bildning, högre utbildning och forskning.

A Utbildningsdepartementet m.m.

A 1. Utbildningsdepartementet

1991/92	Utgift	45 214 749
1992/93	Anslag	43 622 000
1993/94	Förslag	46 876 000

Fr o m budgetåret 1993/94 övergår förslagsanslaget A 1. Utbildningsde-
partementet till ramanslag.

Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 46 876 000 kr.

I anslaget har beräknats förvaltningskostnader inklusive lönekostna-
der.

Jag har vidare vid min anslagsberäkning beaktat kostnader för telefon-
samtalsavgifter som tidigare belastat anslaget till Regeringskansliets för-
valtningskontor. Dessa kostnader uppgår till 174 000 kr.

Med hänsyn till ökad internationell kontaktverksamhet riktad mot
länderna i Centraleuropa beräknar jag en förstärkning av anslaget med
1 600 000 kr. Anslagsförstärkningen har finansierats genom besparingar
under andra anslag inom Utbildningsdepartementets område.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning
av utgifterna om 691 000 kr i enlighet med den princip som tillämpats
generellt i årets budgetförslag.

Anslaget för Utbildningsdepartementet har budgeterats utan hänsyn
till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringar av ni-
vån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stats-
hälsan samt övergången till lån i Riksgäldskontoret. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Fi-
nansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det be-
lopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slut-
ligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika
från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Utbildningsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 46 876 000 kr.

A 2. Utredningar m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1991/92	Utgift	21 998 000	Reservation 66 480
1992/93	Anslag	18 962 000
1993/94	Förslag	18 284 000

Fr o m budgetåret 1993/94 övergår reservationsanslaget A 2. Utredning-
ar m.m. till ramanslag.

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksam-
heten bör anslaget uppgå till 18 284 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

2. till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 18 284 000 kr.

A 3. Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco
m.m.

1991/92	Utgift	22 054 000
1992/93	Anslag	22 320 000
1993/94	Förslag	22 370 000

År 1950 anslöt sig Sverige till Förenta Nationernas organisation för ut-
bildning, vetenskap och kultur, Unesco (Sveriges överenskommelse
med främmande makter 1950:114).

Enligt instruktion för Svenska unescorådet (SFS 1988:1462) har rådet
till uppgift att för Sveriges del vara ett sådant nationellt samarbetsorgan
enligt stadgan för Förenta Nationernas organisation för utbildning, ve-
tenskap, och kultur (Unesco) som förutsätts finnas för att samordna de
viktigaste nationella organen inom Unescos verksamhet i Sverige och
stödja svenska insatser inom ramen för organisationens program.

Medel för den upplysningsverksamhet i Sverige om Unesco, för vil-
ken svenska FN-förbundet ansvarar, anvisas över tredje huvudtiteln.

2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9.

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1. Årsbidrag till Unesco 21

2. Svenska unescorådet för
utrednings- och programverk-
samhet, inkl, möten

3. Avgift till konventionen
om världens kultur- och
naturarv

4. Medlemsavgift till
International Centre for the
Study of the Preservation
and the restoration of
Cultural Property in Rome,
ICCROM

5. Bidrag till Unescos
Internationella kulturfond

Summa 2

Föredraganden

000 000	of
800 000	+ 50 000
210 000	of
210 000	of
100 000	of
1 32 000	+ 50 000

Svenska unescorådet

Medlemsländernas bidrag till Unescos reguljära budget fastställs av ge-
neralkonferensen. Vid Unescos 26:e generalkonferens hösten 1991 fast-
ställdes organisationens budget för tvåårsperioden 1992-93 till ca USS
445 miljoner. Den svenska andelen kalenderåret 1993 kommer enligt
nu föreliggande uppgifter att utgöra 1.10%. Unescorådet uppskattar me-
delsbehovet för Sveriges årsbidrag till Unesco till 21 000 000 kr. Årsav-
giften för kalenderåret 1994 beslutas av Unescos generalkonferens hös-
ten 1993.

Avgiften till konventionen om världens natur och kulturarv uppgår
till 1% av Sveriges årsbidrag till Unesco, 210 000 kr. Bidraget till
ICCROM föreslås uppgå till 1% av årsbidraget, 210 000. Bidraget till
Unescos Internationella kulturfond föreslås uppgå till 100 000 kr.

Unescorådet begär en ökning av bidraget för utrednings- och pro-
gramverksamhet för bl a ökade sammanträdeskostnader p g a höjda ar-
voden samt höjda resekostnader.

Föredragandens överväganden

Under anslaget har jag endast företagit en prisomräkning med 50 000
kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

3. till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 22 370 000.

A 4. Sametinget

Nytt anslag

Förslag 7 500 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

I enlighet med propositionen om Samerna och samisk kultur m.m.
(prop. 1992/93:32, bet. 1992/93:KU17, rskr. 1992/93:114) skall same-
tingslagen träda i kraft den 1 januari 1993 och det första valet till Same-
tinget skall ske i maj 1993. För att förbereda och genomföra val till Sa-
metinget har en organisationskommitté tillkallats.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag 7 500 000 kr för förvaltningskost-
nader inklusive löner. Medel till inredning och utrustning avser jag att
beräkna under anslaget G 1. Inredning och utrustning av lokaler vid hög-
skoleenheterna m.m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

4. till Sametinget för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservations-
anslag på 7 500 000 kr.

A 5. Utvecklingsarbete inom

Utbildningsdepartementets område

Nytt anslag Förslag 15 700 000

Föredragandens överväganden

Jag räknar med att myndigheterna inom Utbildningsdepartementets
område i en alltmer ökad utsträckning kommer att behöva arbeta med
utvecklings- och rationaliseringsfrågor. Det kan t ex gälla utveckling av
system som skall leda till effektiviseringar och kostnadsminskningar i
myndigheternas verksamhet eller av system som ger ökad tillgång på in-
formation nationellt och internationellt. Resurser för sådana insatser
anvisas normalt under respektive myndighetsanslag. Eftersom många
insatser är sådana att de kräver en särskild resursinsats under en begrän-
sad tid anser jag dock att det totalt sett är mer rationellt att även fortlö-
pande kunna pröva var resurser för tillfället behövs bäst. Jag har därför
under förevarande anslag beräknat 15 700 000 kr som bör fördelas av
regeringen till tidsbegränsade projekt vid myndigheter inom Utbild-
ningsdepartementets område.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

5. till Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område
anvisa ett reservationsanslag på 15 700 000 kr.

B Det offentliga skolväsendet

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1 Internationaliseringen och lärarna

1.1 Inledning

1 februari 1992 slutfördes förhandlingar mellan EFTA-länderna och Eu-
ropeiska gemenskaperna (EG) om ett avtal om ett närmare och fastare
strukturerat samarbete i ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde,
EES. Avtalet - som allmänt benämns EES-avtalet - undertecknades den

2 maj 1992 och godkändes för Sveriges vidkommande den 19 november
1992. Detta avtal kommer emellertid inte att träda i kraft, eftersom det
numera står klart att det inte kommer att tillträdas av en av EFTA-
staterna, nämligen Schweiz. Avsikten är dock att detta avtal skall ersät-
tas av ett nytt, som då inte omfattar Schweiz. Ett sådant avtal beräknas
kunna förhandlas fram inom en nära framtid. Det finns därför anled-
ning att något belysa vad ett EES-avtal kan få för betydelse på skolområ-
det.

En av de grundläggande avsikterna med EES är att varor, tjänster,
personer och kapital skall kunna röra sig fritt över gränserna inom
samarbetsområdet. De delar av EG:s regelverk som är relevanta för det-
ta samarbete skall integreras i EFTA-ländernas rättsordningar, så att en-
hetliga regler skall gälla inom hela samarbetsområdet.

Ett EES-avtal har betydelse för våra bestämmelser om krav för an-
ställning som lärare i det offentliga skolväsendet. De regler i EES-
avtalet som är av särskilt intresse för det offentliga skolväsendet är arti-
klarna om arbetskraftens fria rörlighet och om ömsesidigt erkännande
av examensbevis. Av den sekundära EG-lagstiftningen är det främst ett
av EG:s ministerråd antaget direktiv (89/48/EEG), det s.k. första gene-
rella utbildningsdirektivet, som måste beaktas. Detta direktiv, som har
sin utgångspunkt i bl.a. Romfördragets artikel 49, syftar till att underlät-
ta arbetskraftens fria rörlighet och innebär att en generell ordning skall
gälla för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre
utbildning som omfattar minst tre års studier. Utbildningsdirektivet i en
engelsk och i en inofficiell svensk version har tidigare redovisats för
riksdagen (prop. 1992/93:64, bil. 1).

1 detta sammanhang bör också nämnas att EES-avtalet i artikel 4
(Romfördragets artikel 7 första stycket) innehåller ett grundläggande
allmänt diskrimineringsförbud. Regeln innebär att all diskriminering
på grund av nationalitet är förbjuden.

1 EG-domstolens praxis har diskrimineringsförbudet givits en vid
tolkning. Krav på hemvist i ett visst land och krav på kunskaper i ett
visst lands språk kan uppfattas som brott mot diskrimineringsförbudet.
Jag återkommer till detta.

Av betydelse i sammanhanget är också de överenskommelser som slu-
tits mellan de nordiska länderna, nämligen en överenskommelse

- om arbetsmarknaden för klasslärare (undertecknad den 3 mars 1982;
trädde i kraft den 29 maj 1984),

- om gemensam arbetsmarknad för ämneslärare, lärare i praktisk-
estetiska ämnen och speciallärare i grundskolan (undertecknad den 29
september 1986; trädde i kraft den 30 januari 1989),

- om gemensam nordisk arbetsmarknad för ämneslärare och lärare i
praktisk-estetiska ämnen i gymnasieskolan (undertecknad den 29 sep-
tember 1986; trädde i kraft den 30 januari 1989), och

- om nordisk arbetsmarknad för personer som genomgått en behörig-
hetsgivande högre utbildning omfattande minst tre års studier (överens-
kommelsen är undertecknad den 24 oktober 1990 men har inte trätt i
kraft, eftersom godkännande saknas från flera länder).

Enligt dessa överenskommelser skall lärare som anställs i ett annat
anslutet land ha tillräckliga kunskaper i skolans undervisningsspråk.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1.2 Innebörden av det första generella utbildningsdirektivet

Direktiv 89/48/EEG, om en generell ordning för erkännande av exa-
mensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar
minst tre års studier, är tillämpligt på personer som är medborgare i en
EG-medlemsstat och som vill utöva ett reglerat yrke i en annan med-
lemsstat, antingen som självständig yrkesutövare eller som anställd. Ge-
nom EES-avtalet skulle direktivet bli tillämpligt även i EFTA-länderna
och på dessas medborgare. Med den konstruktion direktivet fått kan
också yrkesutövare med en högre utbildning som inte är rättsligt regle-
rad i ett land få rätt att utöva yrket i ett land där yrket omfattas av en
nationell reglering. Eftersom varken högre utbildning eller regleringen
av yrkeslivet organiseras på samma sätt i medlemsländerna, inleds di-
rektivet med definitioner av vissa centrala begrepp som senare återkom-
mer i direktivet.

Ett centralt begrepp är examensbevis som definieras som varje exa-
mensbevis, intyg eller annat bevis om formella kvalifikationer som har
utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat i enlighet med lan-
dets lagar och andra författningar och som utvisar att innehavaren med
godkänt resultat avslutat en postgymnasial utbildning om minst tre år.
Utbildningen skall vidare ha ägt rum i en medlemsstat.

Med reglerad yrkesverksamhet menas sådan verksamhet där innehav
av ett examensbevis direkt eller indirekt är ett villkor för att utöva den-
na verksamhet i en medlemsstat på grund av lagar och andra författ-
ningar.

Enligt artikel 3 får den behöriga myndigheten i ett land, där det krävs
ett examensbevis för att utöva ett reglerat yrke, inte vägra medborgare i
en annan medlemsstat tillstånd att utöva yrket under hänvisning till
otillräckliga kvalifikationer, om den sökande innehar ett examensbevis
som krävs i en annan medlemsstat för att utöva yrket i fråga och detta
examensbevis har erhållits i en medlemsstat. Om yrket inte är reglerat i

det land personen kommer från, får värdlandet kräva att den sökande
utövat yrket på heltid under två år under den senaste tioårsperioden i
en medlemsstat som inte reglerar yrket. En förutsättning är att den sö-
kande har ett intyg som visar att han med godkänt resultat har slutfört
en postgymnasial utbildning om minst tre år som har förberett honom
för yrket.

Artikel 4 reglerar de fall då den utbildning som den sökande åberopar
är minst ett år kortare än den som krävs av värdlandet. I dessa fall får
värdlandet kräva av den sökande att han lägger fram bevis om yrkeserfa-
renhet som emellertid inte behöver vara mer än dubbelt så lång som
den utbildning eller praktik som fattas. Vid tillämpningen av dessa be-
stämmelser måste hänsyn tas till den yrkeserfarenhet som dessutom
krävs om yrket i hemlandet inte är reglerat enligt artikel 3. Den sam-
manlagda yrkeserfarenhet som kan krävas får inte överstiga fyra år.

Vidare behandlar artikel 4 de fall då de ämnen som omfattas av den
utbildning den sökande åberopar väsentligen skiljer sig från dem som
omfattas av de examensbevis som krävs i värdlandet. Den reglerar
också de fall då det reglerade yrket inbegriper en eller flera yrkesaktivi-
teter som inte ingår i det reglerade yrket i den sökandes ursprungsland
och denna skillnad motsvarar en särskild utbildning med ämnen som
väsentligen skiljer sig från dem som upptas i det examensbevis som den
sökande åberopar. I dessa fall får värdlandet kräva att den sökande slut-
för en prövotid som inte överstiger tre år eller genomgår ett lämplig-
hetsprov. Den sökande har själv rätten att välja mellan prövotid och
lämplighetsprov. Eör yrken som kräver en exakt kunskap om landets
lagstiftning får värdlandet besluta om prövotid eller lämplighetsprov.
Med lämplighetsprov avses endast prov av den sökandes yrkeskunnig-
het. Provet måste ta hänsyn till att den sökande är en kvalificerad yrkes-
man i sitt ursprungsland.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1.3 Gällande svensk rätt

I skollagen (1985:1100, omtryckt 1991:1111, ändrad senast 1992:886)
fmns bl.a. föreskrifter om lärare.

Varje kommun och landsting skall för undervisningen använda lärare
som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall
bedriva. Undantag får endast göras om personer med sådan utbildning
inte finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn
till eleverna (2 kap. 3 §).

För att få anställas som lärare i det offentliga skolväsendet utan tidsbe-
gränsning skall enligt 2 kap. 4 § den sökande uppfylla ett av följande
krav:

1. Sökanden har genomgått svensk eller därmed jämställd nordisk lä-
rarutbildning med huvudsaklig inriktning mot den undervisning an-
ställningen avser.

2. Sökanden har genomgått annan högskoleutbildning som av Statens
skolverk förklarats i huvudsak motsvara sådan lärarutbildning som av-
ses under 1.

Om det saknas sökande som uppfyller något av dessa krav men det
finns särskilda skäl får en sökande ändå anställas utan tidsbegränsning
om sökanden har motsvarande kompetens för den undervisning som
anställningen avser och det finns skäl anta att personen är lämpad att
sköta undervisningen.

Den som inte uppfyller kraven i 4 S får anställas som lärare för högst
ett år i sänder (2 kap. 5 §).

I samband med att det fulla arbetsgivaransvaret för lärarna överfördes
till kommunerna den 1 januari 1991 avskaffades de tidigare mycket om-
fattande och detaljerade behörighetsbestämmelserna för olika typer av
lärartjänster. Det är den kommunala arbetsgivaren som vid anställning-
en gör bedömningen av den sökandes "behörighet" utifrån skollagens
bestämmelser. 1 förordningen (1990:1476) om meritvärdering vid an-
ställning av lärare (ändrad 1992:747) finns föreskrifter som skall tilläm-
pas vid urval av sökande till en anställning som lärare. Meritvärderings-
förordningen innehåller detaljerade uppgifter om hur många meritpo-
äng som olika kurser ger.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1.4 Frågan om läraryrket är ett reglerat yrke i Sverige

Enligt det första generella utbildningsdirektivet är, som nyss nämnts, ett
reglerat yrke den reglerade yrkesverksamhet eller den samlade verksam-
het som representerar detta yrke i en medlemsstat. Reglerad yrkesverk-
samhet är en yrkesverksamhet för vilken ett examensbevis direkt eller
indirekt, på grund av lagar eller andra författningar, är ett villkor för att
utöva denna verksamhet eller en form därav.

Som framgått av min redovisning av skollagens bestämmelser är lärar-
utbildning ett krav inte för att få tjänstgöra som lärare men väl för an-
ställning som lärare utan tidsbegränsning. Den som inte uppfyller detta
krav får sålunda anställas som lärare för högst ett år i sänder. För alla
lärare i den offentliga skolan krävs att de har en utbildning avsedd för
den undervisning de i huvudsak skall bedriva. Detta sistnämnda krav
riktar sig till arbetsgivaren, dvs. kommunerna och landstingen. Lagstift-
ningen innehåller möjligheterna att i vissa angivna fall göra avsteg från
dessa krav.

Eftersom en person inte kan få en fast anställning som lärare inom
det offentliga skolväsendet utan att ha lärarutbildning måste läraryrket
anses vara ett reglerat yrke i den mening som det generella utbildnings-
direktivet avser.

1.5 Förslag till ändring i skollagen m.m.

1.5.1 Godkännande un lärarutbildning

Innebörden av bestämmelserna i 2 kap. 4 § skollagen är att en person
som har bevis över genomgången lärarutbildning från annat land än
Sverige eller de nordiska länderna har rätt att få tillsvidareanställning
som lärare i Sverige endast om Statens skolverk vid en prövning av per-

sonens utbildning finner att denna i huvudsak motsvarar en svensk el-
ler nordisk lärarutbildning. Denna ordning synes stämma mindre väl
överens med de krav som skulle följa av ett avtal med EES-avtalets in-
nehåll. Jag förutsätter att det avtal som avses bli framförhandlat i stället
för det ursprungligen tänkta kommer att få samma innehåll på denna
punkt. Jag anser emellertid inte att vi behöver invänta ett sådant avtal
för att generellt kunna godta lärarutbildningar från de berörda länder-
na. Lärarutbildningarna inom den krets av länder som EES-avtalet av-
såg får generellt anses hålla sådan kvalitet, att de i princip kan ligga till
grund för verksamhet som lärare även i vårt land. För dem som har
andra utbildningar än lärarutbildning eller lärarutbildningar från län-
der utanför nuvarande EFTA och EG bör en viss prövning kvarstå.

Skolverket inhämtar nu för sin prövning av enskilda ärenden ett utlå-
tande från Verket för högskoleservice (VHS) med en värdering av den
utländska högskoleutbildningen. VHS har som en av sina särskilda upp-
gifter att svara för bedömning av utländska högskoleutbildningar. För
överskådlig tid framöver torde fallen då utländska lärarutbildningar be-
höver bedömas särskilt bli få. Eftersom kompetens finns inom VHS, är
det då inte rimligt att bygga upp en parallell sådan hos Skolverket. Sva-
rar VHS för prövningen i sak, blir det uppenbart en onödig omgång att
gå via Skolverket. Kommuner och landsting, liksom enskilda, bör för
värdering av utländska högskoleutbildningar kunna vända sig direkt till
VHS. Det är därvid rimligt att VHS får ta ut en avgift som täcker kost-
naderna för värderingen.

Jag föreslår att 2 kap. 4 § ändras så att det för anställning som lärare i
det offentliga skolväsendet utan tidsbegränsning skall krävas att den sö-
kande har genomgått svensk eller därmed jämställd lärarutbildning i
andra nordiska länder, EFTA-länder eller EG-länder som huvudsakli-
gen är inriktad mot den undervisning anställningen avser.

Det kan självfallet vara så att lärare med utbildning i andra länder har
en annan kombination av ämnen i sin examen än vad som är vanligt i
Sverige. Direktivet 89/48/EEG kan inte innebära att lärare med utbild-
ning i andra länder, lika litet som lärare med svensk utbildning, skall
undervisa i ämnen de inte behärskar. Den övergripande regleringen i 2
kap. 3 § att kommunerna och landstingen är skyldiga att för undervis-
ningen använda lärare som har en utbildning avsedd för den undervis-
ning de i huvudsak skall bedriva, liksom regleringen i 4 § att det för
tillsvidareanställning krävs lärarutbildning med huvudsaklig inriktning
mot den undervisning anställningen avser, är enligt min mening en till-
räcklig garanti i detta avseende.

Det system som jag nu föreslagit låter sig inte förenas med den nu gäl-
lande särskilda meritvärderingsförordningen. Denna framstår f.ö. redan
under gällande förhållanden som en diskutabel reglering. Jag anser där-
för att meritvärderingsförordningen nu bör upphävas. Jag återkommer i
annat sammanhang till regeringen i denna fråga.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1.5.2 Kunskaper om svenska skolans styrdokument

En lärare i det offentliga skolväsendet i Sverige skall givetvis ha kun-
skap om och i sin undervisning utgå från de nationella styrdokumenten
för skolan, dvs. skollagens övergripande bestämmelser om likvärdig ut-
bildning, utbildningens mål och verksamhetens utformning (1 kap. 2 §)
liksom om läroplanen, programmål och kursplaner för resp, utbild-
ning. Hitintills har det emellertid inte funnits behov att i författnings-
texten särskilt beröra den saken. Kunskaper om den svenska skolans
mål och om de kursplaner m.m. som en lärare skall utgå från i sin un-
dervisning förutsätts den svenska läraren sålunda inhämta under lärar-
utbildningen. I det mer internationella perspektiv som vi nu kan se
framför oss finns det emellertid anledning att uttryckligen ställa det kra-
vet på lärare, som skall verka inom det svenska offentliga skolväsendet,
att de har kännedom om de nyssnämnda väsentliga styrdokumenten för
skolan. Detta bör komma till uttryck i 2 kap. 4 § skollagen. Kravet bör
gälla generellt oavsett lärarens bakgrund.

Kravet på kännedom om styrdokumenten bör emellertid begränsas
till att gälla för anställning tills vidare. För den som inte kan anses fylla
kravet finns därmed en möjlighet till tidsbegränsad anställning, om det
saknas sökande som uppfyller kravet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1.5.3 Kunskaper i svenska

Av min redovisning tidigare har framgått att krav på kunskaper i ett
visst lands språk kan uppfattas som brott mot det tidigare nämnda dis-
krimineringsförbudet. Vad som kan godtas i form av särbehandlande åt-
gärder är dock ytterst en rättstillämpningsfråga. EG-domstolens bedöm-
ning i sådana fall beror ofta av en intresseavvägning, där åtgärdens än-
damål och utformning vägs mot intresset av fri rörlighet. Man talar där-
vid om principerna om nödvändighet och proportionalitet.

EG-domstolen har i fallet Groener (397/87, Anita Groener v Minister
for Education and the City of Dublin Vocational Educational Commit-
tee) angett att en fast anställning som lärare vid i detta fall en offentlig
yrkesutbildning är en anställning av en sådan art att det är berättigat att
ställa krav på språkkunskaper (i detta fall gaeliska).

I de överenskommelser om gemensam nordisk arbetsmarknad för lä-
rare som jag redovisat inledningsvis finns angivet att lärare skall ha till-
räckliga kunskaper i skolans undervisningsspråk.

Det är för de allra flesta fall en självklar förutsättning att lärare som
undervisar i den svenska skolan skall kunna göra detta på landets språk.
Kunskaper i svenska ser jag som en nödvändig förutsättning inte enbart
för själva undervisningssituationen utan även för sociala kontakter med
eleverna och deras föräldrar samt för de diskussioner med kolleger och
skolledning som ingår i läraruppgiften.

Det förekommer i svenska skolor försök med undervisning på främ-
mande språk i andra ämnen. Vissa gymnasieskolor har en undervisning
med internationell inriktning. I dessa fall kan det diskuteras om lärarna

också måste kunna svenska. Det jag nyss angav om behovet av kunska-
per i svenska i andra situationer i skolan gör att jag finner det rimligt
att i princip kräva svenskkunskaper av alla lärare som skall få tillsvi-
dareanställning i svensk skola. Jag anser dock att det bör finnas ett visst
utrymme för undantag. De undantagsfall som kan komma ifråga hänger
samman med utbildning på främmande språk och liknande. Sådana
skäl får anses utgöra synnerliga skäl för avsteg.

När det gäller tidsbegränsade anställningar anser jag det emellertid in-
te nödvändigt att uppställa ett sådant direkt språkkrav. Visserligen bör
de som anställs tillfälligt, i brist på sökande som uppfyller normalkra-
ven, som regel behärska svenska språket. Huvudmännen bör dock ha
en möjlighet att för en kortare period anställa även lärare som saknar
dessa språkkunskaper, om det ändå skulle vara angeläget med hänsyn
till undervisningen t.ex. för begränsade undervisningsavsnitt.

Vad jag nu anfört medför att kravet på kunskaper i svenska skall infö-
ras i skollagens 2 kap. 4 § (se bilaga 9.1).

Mina förslag till ändring i skollagen finns samlade under anslaget B 8.
Särskilda insatser på skolområdet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1.6 Andra generella utbildningsdirektivet

Det första generella utbildningsdirektivet omfattar, som framgått, erkän-
nande av utbildningsbevis från högskoleutbildningar som är minst tre
år långa. Därmed omfattar detta direktiv utbildning till lärare i grund-
skolan, grundläggande vuxenutbildning samt lärare i teoretiska ämnen i
gymnasial utbildning. Utbildningen av lärare i yrkesämnen i gymnasial
utbildning och påbyggnadsutbildning omfattas däremot inte av det för-
sta generella direktivet.

Lärare i yrkesämnen har oftast en lika lång väg till läraryrket som lä-
rare i teoretiska ämnen. De har antingen en utbildning inom sitt yrke
följd av fem års yrkesverksamhet eller sju års yrkeserfarenhet. I båda
fallen har de ett års lärarutbildning på högskola. Eftersom det första di-
rektivet uteslutande gäller högskoleutbildningar av minst tre års längd,
faller yrkeslärarna utanför detta direktiv. Det andra generella utbild-
ningsdirektivet (92/51/EEG) omfattar dock bl.a. sådana utbildningar
som yrkeslärarna har. Det andra generella utbildningsdirektivet har
samma syfte som det första direktivet, nämligen att examensbevis i ett
medlemsland skall accepteras av andra medlemsländer.

Till skillnad från det första generella utbildningsdirektivet är det and-
ra generella utbildningsdirektivet inte med bland de direktiv som om-
fattades av EES-avtalet. Detta beror på att EG:s ministerråd antog det
andra generella utbildningsdirektivet efter det att EES-avtalet slöts.
Medlemsländerna i EG skall vidta åtgärder för att genomföra detta and-
ra direktiv före den 18 juni 1994.

Inom regeringskansliet pågår arbetet med att bedöma konsekvenserna
av det andra generella utbildningsdirektivet för Sveriges vidkommande.
1 vissa avseenden är dessa svårbedömda. Detta gäller emellertid inte yr-
keslärarna.

Jag har i det föregående föreslagit att skollagen ändras på sådant sätt
att lärare med utbildning från andra EFTA-länder och EG-länderna
kan få tillsvidareanställning i den svenska offentliga skolan. De ändring-
ar jag föreslagit gäller alla lärargrupper, dvs. även yrkeslärarna. Härige-
nom kommer lärare från andra EFTA-länder samt EG-länderna att
kunna få tillsvidareanställning i Sverige.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

2 Teknikerutbildningen

Teknikerutbildningen skall vara ett alternativ för elever som gått tek-
nisk gren inom naturvetenskapsprogrammet, men också en påbyggnad
på tekniskt-industriella yrkesprogram (prop. 1990/91:85). Årskurs fyra
vid teknisk linje (T4) anordnas för sista gången läsåret 1992/93.

Det är viktigt att säkerställa en bred rekryteringsbas för vidare teknisk
utbildning. Det krävs därför en kraftigt ökad tillgång på sökande med
lämplig förutbildning. Rekryteringsläget är emellertid problematiskt, ef-
tersom antalet elever som söker teknisk utbildning i gymnasieskolan
minskar för fjärde året i rad. En av orsakerna till det dåliga rekryte-
ringsläget synes vara att tekniskt intresserade ungdomar inte har en ga-
ranti för att de kan bygga på sin treåriga utbildning med ett mer yrkes-
inriktat fjärde år. Många väljer därför att inte söka till en tekniskt inrik-
tad gymnasieutbildning efter grundskolan

Teknikerutbildningen hör definitionsmässigt hemma under beteck-
ningen påbyggnadsutbildning inom komvux dels därför att den bygger
på avslutad treårig gymnasieskola, dels därför att den är mer direkt yr-
kesinriktad till skillnad från gymnasieskolan som är studie- eller yrkes-
förberedande. Kommunerna har inte någon absolut skyldighet att vare
sig anordna gymnasial komvuxutbildning och påbyggnadsutbildning i
den egna kommunen eller erbjuda sådan utbildning genom samver-
kansavtal med annan kommun.

Eftersom kommunerna har frihet att organisera sitt skolväsende, är
det ingenting som hindrar att teknikerutbildningen förläggs till en gym-
nasieskola, om den naturligt hör hemma där. Ett effektivt resursutnytt-
jande kan åstadkommas genom samverkan med gymnasieskolan när det
gäller lokaler, personal, administration och utrustning.

Det har på flera sätt framkommit att många kommuner inte anordnar
eller ens är beredda att betala interkommunal ersättning för elever som
önskar gå en teknikerutbildning i en annan kommun. Det har också
på vissa håll visat sig svårt att få till stånd en planering för sådan utbild-
ning över kommungränserna. Detta sammanhänger bl.a. med gällande
regler för interkommunal ersättning för kommunal vuxenutbildning.

Det är av utomordentligt stor vikt att det finns ett utbud av tekniker-
utbildning över hela landet. Det är också väsentligt att utnyttja den lä-
rarkompetens och den utrustning som redan finns inom området tek-
nik.

Kommunerna bör därför, inom sin kommunala vuxenutbildning,
prioritera anordnandet av teknikerutbildningen. Det är också nödvän-
digt att en samverkan mellan kommunerna kommer till stånd.

Kommunerna bör bli skyldiga att betala interkommunal ersättning
för en elev som önskar gå teknikerutbildningen i en annan kommun,
när hemkommunen inte själv anordnar eller erbjuder den genom sam-
verkansavtal. Detta skulle öka möjligheterna för utbildningsanordnarna
att marknadsföra teknikerutbildningen som en reguljär fortsättning på
ett gymnasieprogram.

Vad jag anfört kräver ändring i skollagen. En sådan bör dock inte ute-
slutande ta sikte på teknikerutbildningen. Den utgör visserligen det sto-
ra problemet, men därutöver ser jag risk för problem också med sådana
starkt specialiserade utbildningar som förekommer bara på en plats el-
ler på ett fåtal platser i landet. I några fall kan det gälla utbildningar där
det kan sägas finnas ett allmänt intresse av att de står öppna för elever
från hela landet. Närmare föreskrifter om interkommunal ersättning
bör ankomma på regeringen. Detta kräver ett bemyndigande i lagen för
regeringen att meddela sådana föreskrifter. Bemyndigandet bör, mot
bakgrund av vad jag här förut anfört, preciseras till att avse endast såda-
na utbildningar som anordnas på ett begränsat antal platser i landet och
för vilka det finns ett allmänt intresse att de står öppna för sökande från
hela landet.

Eftersom utbildningen skall stå öppen för sökande från hela landet,
krävs också att en kommun som anordnar sådan utbildning blir skyldig
att ta emot sökande från en annan kommun. Denna skyldighet gäller
självfallet endast behöriga sökande. Med hänsyn till förfrågningar m.m.
finns det skäl att förtydliga bestämmelsen om en kommuns skyldighet
enligt 11 kap. 20 § genom att där ange att skyldigheten endast omfattar
behöriga sökande. Skyldigheten att ta emot en sökande innebär inte att
denne garanteras en plats på den sökta utbildningen utan endast att han
har rätt att bli mottagen som sökande på samma villkor som den egna
kommunens invånare. Denna princip kan också behöva tillämpas på
vissa andra utbildningar av speciell karaktär.

Ungdomar som, i en annan kommun än hemkommunen, deltar i
gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning för vilken hem-
kommunen är skyldig att betala har, fram till och med det första kalen-
derhalvåret det år de fyller 20 år, rätt till visst ekonomiskt stöd av hem-
kommunen för sin inackordering. Denna rätt bör även omfatta de ung-
domar för vilka hemkommunen nu föreslås bli skyldig att utge inter-
kommunal ersättning.

Hemkommunen skall till en ansökan om utbildning i annan kom-
mun foga ett yttrande om man åtar sig att svara för kostnaderna för ele-
vens utbildning. Eftersom ett yttrande skulle sakna betydelse beträffan-
de utbildning som hemkommunen blir skyldig att betala ersättning för,
bör skyldigheten att avge yttrande inte omfatta sådan utbildning.

1 det hittillsvarande sektorsbidraget till kommunerna ingår beräk-
ningsgrunden kommunal vuxenutbildning. De medel som betalas ut en-

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

ligt den beräkningsgrunden motsvarar i huvudsak statens tidigare spe-
cialdestinerade bidrag till komvux och grundvux. Enligt skollagen är
kommunerna skyldiga att anordna gymnasial vuxenutbildning och på-
byggnadsutbildning. Däremot föreligger inte någon absolut rätt för den
enskilde att få genomgå sådan utbildning. Följaktligen har kommuner-
na fått ett stort utrymme för att bestämma dimensioneringen av sin
gymnasiala vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Den längre gå-
ende skyldigheten att utge s.k. interkommunal ersättning som mitt för-
slag innebär är begränsad till vissa utbildningar med en förhållandevis
ringa total volym. Mitt förslag får anses rymmas inom den med lagen
avsedda komvuxvolymen.

Mina förslag till ändring i skollagen finnas samlade under anslaget
B 8. Särskilda insatser på skolområdet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

3 Betyg i gymnasieskolan

Jag vill för riksdagens information meddela följande. I och med den re-
formerade gymnasieskolan kan kommunerna själva bestämma om ett
ämne skall koncentrationsläsas och när under gymnasietiden detta skall
ske. Med denna ordning kan en relativ betygssättning efter en normal-
fördelning för landet i sin helhet inte längre upprätthållas. En sådan
förutsätter att gemensamma centrala prov kan göras över hela landet in-
för betygssättningen. Som en temporär lösning på betygssättningsproble-
met har regeringen därför justerat bestämmelsen i gymnasieförordning-
en (1992:394) så att betygssättningen skall ske med en femgradig skala,
där 5 är högsta betyg och 3 betyget för medelgoda kunskaper. Centralt
utformade prov för linjer och specialkurser i gymnasieskolan skall fin-
nas att tillgå som hjälpmedel för lärarna att bedöma kunskapsnivån.
Denna ändring påverkar dock inte bestämmelserna för betygssättning
på linjerna och specialkurserna i gymnasieskolan.

4 Anskaffning av praktikplatser för skolans behov

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) fick den 6 december 1990 i uppdrag av
regeringen att utreda frågan om praktikplatsanskaffning för grund- och
gymnasieskolan sedan AMS i sin anslagsframställning för budgetåret
1991/92 föreslagit att ansvaret för denna verksamhet skulle överföras
från AMS till kommunerna. AMS skulle utföra regeringsuppdraget i
samråd med Svenska Kommunförbundet. Synpunkter på förslag skulle
inhämtas från dåvarande Skolöverstyrelsen (SO) och Landstingsförbun-
det samt arbetsmarknadens parter. AMS har den 6 april 1992 avlämnat
rapporten ”Redovisning och förslag i fråga om anskaffning av platser
för skolans ai betslivsorienterande praktik m.m.” och föreslår där att an-
svaret för anskaffning av platser för skolans yrkes- och arbetslivsoriente-
ring överförs till kommunerna den I juli 1993. Svenska Kommunför-
bundet har i en skrivelse den 4 september 1992 tillstyrkt förslagen i

AMS rapport under förutsättning att kommunerna kompenseras för de
ökade kostnader som ett övertagande av ansvaret innebär.

Hittills har Arbetsmarknadsverket anskaffat ca 475 000 platser per år
för skolans yrkes- och arbetslivsorientering, varav ca 400 000 utgör
prao-veckor för grundskolan och resterande platser olika former av
gymnasiepraktik.

Ett genomförande av riksdagens beslut med anledning av propositio-
nen Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen
(prop. 1990/91:85, bet. 1990/91 :UbU 16, rskr. 1990/91:356) kommer bl.a.
att innebära att skolan tar ett väsentligt steg närmare arbetslivet och ar-
betsplatserna. Av propositionen framgår att skolans arbetslivskontakter
kommer att få en mer framskjuten ställning och en fastare förankring i
själva undervisningen. Utbildningen vid de yrkesförberedande utbild-
ningsprogrammen kommer i ökad utsträckning att förläggas till arbets-
platser utanför skolan. För att kunna utöva det yrkespedagogiska ansva-
ret kommer lärarna att hålla tät kontakt med arbetsplatserna och där-
med kommer skolan att snabbt få ett omfattande och naturligt kontakt-
nät med arbetslivet.

Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet har samrått med mig och
kommer senare i dag att föreslå att ansvaret för anskaffning av platser
för skolans yrkes- och arbetslivsorientering förs över till kommunerna
den I juli 1993.

Kostnaderna för praktikplatsanskaffningen ingår i Arbetsmarknads-
verkets förvaltningsmedel. För att överföra denna verksamhet till kom-
munerna bör 25 miljoner kronor av medlen för Arbetsmarknadsverkets
förvaltning föras över till kommunerna. Chefen för Finansdepartemen-
tet har därför tidigare under sjunde huvudtitelns anslag Statligt utjäm-
ningsbidrag till kommuner föreslagit motsvarande höjning av utjäm-
ningsbidraget.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

5 Ändring av en övergångsbestämmelse i skollagen
(1985:1100)

Jag vill begagna tillfallet att här ta upp en särskild fråga av ekonomisk
art som föranleds av det ändrade huvudmannaskapet för särskolan.

Riksdagen beslöt våren 1992 att ansvaret för särskolan och särvux
skall föras över från landsting till kommuner (prop. 1991/92:94, bet.
1991/92:UbU21 och 28, rskr. 1991/92:285). Överförandet skall kunna
ske successivt men skall vara genomfört före utgången av år 1995.

Genom lagen (1992:598) om ändring i skollagen (1985:1100) ändrades
bestämmelserna i bl.a. 6 kap. i enlighet med riksdagens beslut. Enligt
punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen gäller fram till den tid-
punkt dä huvudmannaskapet överlåts vissa bestämmelser, däribland 6
kap. 5 §, i sin lydelse vid utgången av juni 1992. Den äldre bestämmel-
sen i 6 kap. 5 § medgav att ett landsting som överlåtit huvudmannaska-
pet för särskolan till en kommun fick lämna ekonomiskt bidrag till
kommunen. Hade överlåtelse skett till samtliga kommuner inom lands-

tinget fick kommunerna samverka med varandra för att anordna utbild-
ningen och lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövdes
för kostnadsutjämning mellan kommunerna.

Många kommuner har redan tagit över ansvaret för särskolan och sär-
vux från landstingen och i andra kommuner finns långt framskridna
planer på ett sådant övertagande. Enligt nu gällande regler medför över-
låtelsen att möjligheten att lämna bidrag enligt äldre föreskrifter upp-
hör. Dessa landsting och kommuner bör emellertid - enligt min mening
- åtminstone under en övergångsperiod ha fortsatt möjlighet att lämna
bidrag sinsemellan som ett alternativ till skatteväxling. Denna möjlighet
bör gälla till utgången av år 1995.

Samma möjlighet till en reglering via bidrag bör få finnas fram till ut-
gången av år 1995 när det gäller överlåtelse av huvudmannaskap för sär-
vux.

En reglering av den innebörd som jag har föreslagit bör tas in som ett
tillägg i punkten 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:598) om
ändring i skollagen (1985:1100).

Mina förslag till ändringar i skollagen finns samlade under anslaget
B 8. Särskilda insatser på skolområdet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

6 Avskaffande av vissa anslag

Bidrag till driften av särskolor och särvux samt till undervisning av
invandrare i svenska språket

Riksdagen har med anledning av 1992 års kompletteringsproposition
del II om kommunal ekonomi beslutat att bl.a. bidragen till driften av
särskolor och särvux samt till undervisning av invandrare i svenska
språket skall avvecklas och inordnas i det nya statliga utjämningsbi-
draget den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:150 del II s. 155, bet.
1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345). Anslagen för nämnda ändamål under
åttonde huvudtiteln upphör således.

Kvarvarande medel under innevarande års anslag Bidrag till driften
av särskolor m.m. fördelas enligt mina förslag till andra anslag budget-
året 1993/94 enligt följande:

- medel för bidrag till fristående särskolor har förts till anslaget B 16.
Bidrag till driften av fristående skolor,

- medel för lönekostnadspålägg har förts till Finansdepartementets hu-
vudtitel anslaget F 8. Tjänstepensioner för skolledare och lärare,

- medel för bidrag till kostnader för viss riksrekryterande utbildning
för psykiskt utvecklingsstörda har förts till anslaget B 8. Särskilda insat-
ser på skolområdet samt

- medel för datautbildning i särskolan och konferenser m.m. har förts
till anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet.

B 1. Statens skolverk

1991/92	Utgift	182 041 474
1992/93	Anslag	229 954 000
1993/94	Förslag	227 024 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Statens skolverks arbetsuppgifter och organisation framgår i stort av
förordningen (1991:1121) med instruktion för Statens skolverk.

Från anslaget bestrids även kostnader för nationell utvärdering och
prov samt statistikproduktion.

De övergripande målen för Statens skolverk är att medverka till en
nationellt likvärdig utbildning för barn, ungdomar och vuxna genom

- att vara central förvaltningsmyndighet för skolor under högskoleni-
vån (exkl. statliga specialskolor),

- uppföljning och utvärdering av skolans verksamhet,

- tillsyn av skolan med syfte att rätta till brister och förhållanden som
inte kan ge utslag i en samlad utvärdering men som kan ha stor betydel-
se för enskilda,

- att ta fram underlag och förslag för utveckling av skolan,

- vara den statliga sektorsföreträdaren på skolområdet.

Statens skolverk

Årsredovisning

Skolverket har av regeringen fått dispens från kravet att lämna årsredo-
visning. Skälet till detta är att myndigheten under budgetåret 1991/92
varit under uppbyggnad. Någon resultatinformation i egentlig mening
har därför inte kunnat lämnas. Verket har också fått dispens från att re-
dovisa anläggningstillgångar i årsbokslutet för budgetåret 1991/92.

Skolverket har, som ett led i utvecklingen av sin resultatuppföljning,
ändå kommit in med en årsredovisning. Verket har därvid redovisat
verksamheten indelad i programområden och, inom dessa, delprogram
och projekt. Den valda programstrukturen följer huvuduppgifterna; så-
ledes finns ett program för uppföljning och utvärdering, ett program för
nationell skolutveckling och ett program för forskning samt ett pro-
gram för övriga skolfrågor.

Verkets omslutning utgjorde ca 31,5 miljarder kronor (varav 31,3
mdr för transfereringar). Verksamheten finansieras genom anslag. Kost-
naderna för den egna verksamheten, dvs. exkl. transfereringar, fördelar
sig på programområden med 28 % på uppföljning och utvärdering,
34 % på utveckling, 8 % på forskning, 8 % på övriga skolfrågor och
22 % på stödfunktioner. Vid verket fanns 232,5 inrättade tjänster. Den
30 juni 1992 var 231 personer anställda (ca 219 årsarbetskrafter). Ge-
nomsnittsåldern bland de anställda var 48 år och andelen kvinnor ut-
gjorde 57 %. Tjänsterna har tillsatts successivt under året vilket medfört
att anvisade anslag inte använts fullt ut.

Skolverket har vidare under budgetåret tagit fram ett nationellt upp-
följningssystem vilket tas i bruk under innevarande budgetår. Med ut-
gångspunkt i hittillsvarande statistik har verket lämnat en redovisning
benämnd Några beskrivande och jämförande data om svensk skola.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Anslagsframställning

Skolverkets anslagsframställning innebär i huvudsak följande.

1. Skolverket svarar för kansliresurserna för Skolväsendets överkla-
gandenämnd som är en egen myndighet. I propositionen (1990/91:115)
om vissa skollagsfrågor m.m. uppskattade föredragande statsrådet att an-
talet ärenden för nämnden skulle komma att understiga 130 stycken per
år. Under 1991 inkom 19 ärenden till nämnden. Under 1992 har till
augusti månad 1 222 ärenden inkommit. Arbetet har under verksam-
hetsåret 1991/92 uppgått till 116 personveckor. Skolverket bedömer att
antalet ärenden under 1993/94 kommer att väsentligt överstiga den ur-
sprungliga uppskattningen. För att klara nämndens arbete på ett för de
överklagande acceptabelt sätt bör Skolverket tillföras resurser motsva-
rande ett personår (+ 300 000 kr).

2. Skolverket är tillsynsmyndighet för skolhälsovården (14 kap. 8 §
skollagen). I samråd med Socialstyrelsen föreslår Skolverket att tillsyns-
ansvaret för skolhälsovårdens medicinska frågor förs över till Socialsty-
relsen. Socialstyrelsen beräknar att dessa arbetsuppgifter kräver arbets-
insatser motsvarande två helårsarbetskrafter. Skolverket bedömer att So-
cialstyrelsen valt en hög ambitionsnivå.

3. Enligt 2 kap. 4 § första stycket 2. skollagen (1985:1100) skall Skol-
verket fr.o.m. den 1 juli 1992 pröva likvärdigheten mellan reguljära ut-
bildningar och andra akademiska utbildningar. För denna nya uppgift
har Skolverket inte tillförts några resurser.

Ärenden angående utländsk ekvivalering remitteras av Skolverket till
Verket för högskoleservice (VHS) för bedömning och yttrande. Det är
för närvarande inte möjligt att exakt ange ärendenas antal, behovet av
insats för varje ärende eller VHS ersättningskrav på Skolverket. Antalet
ärenden som gäller bedömning av svensk utbildning annan än lärarut-
bildning, uppskattas till 50-100 per år. Skolverket hemställer att medel
motsvarande två personår anvisas för denna nya uppgift (+ 700 000 kr).

4. Skolverket har fått i uppdrag att till den 1 december 1992 redovisa
sina planer för hur ett nytt nationellt provsystem för grund- och gymna-
sieskolan skall kunna utvecklas i anslutning till nya läroplaner och ett
nytt betygssystem. Enligt Skolverkets förslag kommer det nya provsyste-
met att innebära fördyringar jämfört med nuvarande system i flera avse-
enden. Förutom utvecklingskostnaden för det nya systemet kommer det
också att vara dyrare i drift än det nuvarande, bl.a. eftersom det skall
omfatta fler elever. Dessutom måste båda provsystemen fungera paral-
lellt för en period, vilket medför ökade kostnader för Skolverket. Skol-
verket har beräknat medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 24 miljo-
ner kronor ( + 8 mkr).

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9.

5. Önskemålen från organisationer som får bidrag ur anslagsposten Prop. 1992/93:100
Bidrag till vissa organisationer uppgår till 11 422 091 kr, vilket över- Bil. 9
skrider tilldelade medel med 6 684 091 kr. De organisationer som söker
medel för första gången är Elevkårernas Centralorganisation (ECO) och
Föräldraföreningen för Ordblinda barn.

Skolverket föreslår inga andra förändringar än att anslagsposten upp-
räknas med hänsyn till prisförändringar.

Skolverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 under det-

ta anslag till 230 954 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning).

Anslagsberäkning

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Föredraganden

Anslag

1. Förvaltningskostnader	209 388 000
(därav lönekostnader)	(122 107 000) 1	+ 1 808 000
2. Lokalkostnader	15 828 000 1
3. Bidrag till vissa organisa-
tioner m.m.	4 738 000	- 4 738 000
Summa	229 954 000	- 2 930 000

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

De övergripande målen ligger fast.

Resurser: Ramanslag för verkets egen verksamhet (förvaltnings-
kostnader) budgetåret 1993/94 227 024 000 kr.

Övrigt

Skollagen ändras så att Socialstyrelsen får ansvar för den medi-
cinska delen av tillsynen över skolhälsovården. Medel för detta
ändamål förs över till anslaget G 3. Socialstyrelsen under Social-
departementets huvudtitel (- 700 000 kr).

Medel som för innevarande budgetår anvisats för Bidrag till
vissa organisationer m.m. beräknas fr.o.m. budgetåret 1993/94
under anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet.

Resultatbedömning

Resultatredovisningen indikerar att i regleringsbrevet föreskriven verk-
samhetsinriktning och resultatmål liksom av verket uppsatta resultatmål
har uppnåtts.

Riksrevisionsverket har inte haft några invändningar i revisionsberät- Prop. 1992/93:100
telsen avseende Statens skolverk. Bil. 9

Jag finner att de programområden Skolverket valt för sin verksamhet
är ändamålsenliga. Skolverkets frivilligt lämnade årsredovisning ser jag
som ett uttryck för en förtjänstfull ambition. Redovisningen ger en god
samlad bild av verkets första verksamhetsår och innehåller en resultat-
redovisning, som med hänsyn till det uppbyggnadsskede verket befunnit
sig i kan anses tillfredsställande. Verkets arbete med att utveckla mått
som visar produktivitets- och effektivitetsutvecklingen i myndigheten
bör kunna bidra till en fylligare redovisning för budgetåret 1992/93.

Den valda strukturen för beskrivande och jämförande data om svensk
skola är informativ och ger en god bild av förhållandena. Jag ser fram
emot kommande redovisning i den fördjupade anslagsframställningen.
Verkets i särskild ordning ingivna delrapport om nationella prov bereds
för närvarande.

Slutsats

Min slutsats är att Skolverkets valda programstruktur med inriktning
på de övergripande målen i sina huvuddrag bör ligga till grund för ver-
kets arbete för budgetåret 1993/94.

Övrigt

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Statens skolverk kommer fr.o.m. budget-
året 1993/94 att tillämpa denna modell. Skolverket kommer därför att
tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret (RGK) och med-
len under anslaget B 1. Statens skolverk förs till detta konto.

Anslaget för Statens skolverk har budgeterats utan hänsyn till de tek-
niska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lö-
nekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av
anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag re-
dovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och
särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens
disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjer-
na och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 8 203 000 kr. Med
hänsyn till att Skolverkets lokalkostnader blir lägre har jag minskat an-
slaget med 2 828 000 kr. Jag har vidare beräknat ett rationaliseringskrav
motsvarande 3 574 000 kr.

Vad gäller Skolverkets förslag i anslagsframställningen vill jag anföra
följande.

Antalet ärenden för Skolväsendets överklagandenämnd har väsentligt
överstigit det som uppskattades när den inrättades. Skolverket, som sva-
rar för nämndens kansliresurser, har därför föreslagit att ytterligare re-

surser tillförs verket. Med den djupgående förändring av styrsystemet
på skolområdet som skedde fr.o.m. den I juli 1991 med nya och ej tidi-
gare tillämpade bestämmelser var antalet ärenden den första tiden svårt
att uppskatta. Jag anser det dock för tidigt att efter endast ett års verk-
samhet dra några adekvata slutsatser om resursbehovet i längden. Jag
har därför inte beräknat några ytterligare medel för detta.(l)

Jag biträder Skolverkets och Socialstyrelsens förslag om ändrad an-
svarsfördelning vad gäller den medicinska delen av tillsynsansvaret för
skol hälsovården. Jag har därför i samråd med chefen för Socialdeparte-
mentet fört över 700 000 kr till anslaget G 3. Socialstyrelsen för insatser
inom detta ansvar. Detta föranleder ändring i 14 kap. 8 § skollagen
(1985:1100). f örslag härom kommer jag att behandla under anslaget
B 8. Särskilda insatser på skolområdet.(2)

Jag vill särskilt poängtera att det tillsynsansvar som nu förs över till
Socialstyrelsen är det medicinska. Skolhälsovårdspersonalen och särskilt
skolsköterskan har en utomordentligt viktig funktion i skolans elevvår-
dande arbete. Ofta är skolsköterskan den av elevvårdspersonalen som är
lättast tillgänglig. Jag tror också att skolsköterskan har goda förutsätt-
ningar att vinna elevernas förtroende. Skolsköterskan är med sin kom-
petens och funktion viktig för samarbetet mellan hem och skola. Det
finns således från dessa aspekter all anledning för Skolverket att bevaka
utvecklingen beträffande skolhälsovårdens ställning. Det finns också all
anledning att se till att skolsköterskans kompetens tas till vara i skolans
elevvårdsarbete.

Jag har tidigare föreslagit att arbetet med utländsk ekvivalering skall
föras över till Verket för högskoleservice (VIIS). Skolverkets framställ-
ning om medel för sådant arbete är därför inte längre aktuell.(3)

Jag avser att senare återkomma med förslag till ställningstagande till
Skolverkets förslag om ett nytt nationellt provsystem.(4)

1 och med att medelsanvisningen för Skolverkets förvaltningskostna-
der fr.o.m. nästa budgetår föreslås ske under ett ramanslag bör medel
som hittills beräknats för Bidrag till vissa organisationer m.m. i stället
beräknas under anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet
(- 4 738 000 kr).

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att till Statens skolverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 227 024 000 kr.

B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan

1991/92	Utgift	86 400 211
1992/93	Anslag	90 615 000
1993/94	Förslag	99 088 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Myndighetens arbetsuppgifter och organisation framgår av förord-
ningen (1991:1081) med instruktion för Statens institut för handikapp-
frågor i skolan.

Statens institut för handikappfrågor i skolan har som övergripande
mål att underlätta skolgången för elever med handikapp samt att stödja
både dem och deras hemkommuner. Institutet skall bland annat utveck-
la, framställa och distribuera läromedel för synskadade, rörelsehindra-
de, hörselskadade/döva samt utvecklingsstörda elever.

Institutet skall dessutom vara central förvaltningsmyndighet för spe-
cialskolorna och Tomtebodaskolans resurscenter.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

Anslagsframställning

Anslagsframställningen från Statens institut för handikappfrågor i sko-
lan (SIH) innebär för budgetåret 1993/94 i huvudsak följande:

1. SIH har vid sin anslagsberäkning inte tagit hänsyn till några bespa-
ringskrav.

2. SIH föreslår att medelsanvisningen för löner utökas med 600 000 kr
som finansieras genom en motsvarande sänkning av anslaget B 3. Ut-
veckling och produktion av läromedel.

3. SIH föreslår att medel avsätts för konsulenttjänster inom den hör-
selpedagogiska verksamheten. Detta skulle enligt SIH kunna finansieras
med nuvarande medel för köp av tjänster från landstingens hörsclvård
(1 miljon kronor) och genom överföring av medel till detta anslag från
anslaget B 7. Särskilda insatser inom skolområdet (5 miljoner kronor).

4. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1993/94
till 91 215 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning).

A nslagsberäkning

	1992/93	Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
Utgifter
1. Förvaltningskostnader	81115 000
(därav lönekostnader)	(60 181 000)	+	8 473 000
2. Lokalkostnader	9 500 000	J
Summa	90 615 000	+	8 473 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

l)e övergripande målen för verksamheten ligger fast.
Resurser: Ramanslag för budgetåret 1993/94 99 088 000 kr.

Resultatbedömning

Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) har för budgetåret
1991/92 inte behövt lämna årsredovisning. Institutet har dessutom för
samma budgetår fått dispens från kraven i bokföringsförordningen
(1979:1212, omtryckt 1991:1026). Riksrevisionsverket har i sin gransk-
ning av årsbokslutet för budgetåret 1991/92 funnit att årsbokslutet för
Sill är rättvisande. Institutet har i övrigt på ett tillfredsställande sätt
återrapporterat i enlighet med kraven i regleringsbrevet för 1991/92.
För att underlätta redovisningen av verksamheten för budgetåret
1992/93 skulle dock de under 1991/92 framtagna resultatmåtten behöva
vidareutvecklas.

SIH har under budgetåret 1991/92 gjort vissa överskridanden, delvis
på grund av bokföringstekniska skäl. Jag har viss förståelse för alt nya
myndigheter kan drabbas av inkörningsproblem men räknar med att
SIH kommer till rätta med problemen.

Slutsatser

Enligt min bedömning bör SIH som planerat fortsätta enligt den inrikt-
ning jag tidigare angivit och förbereda sig inför inträdandet i det nya
budgetsystemet.

Övrigt

SIH har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 uppvisal en
stor återhållsamhet oeh inte föreslagit några reformer utan finansie-
rings förslag.

Enligt min mening kan institutet inte räkna med att i längden bli un-
dantaget från rationaliseringskravet, l ör nästa år anser jag doek att SIH
skall undantas.

Jag tillstyrker SIH:s begäran om utökade lönemedel med 600 000 kr.
Jag anser doek att medlen bör beräknas under anslaget B 3. Skolutveck-
ling och produktion av läromedel för elever med handikapp, eftersom
verksamheten egentligen hör hemma under det anslaget.

I likhet med SIH finner jag det angeläget att elevernas tillgång på hör-
sel pedagogiskt stöd upprätthålls. SIH:s organisation bör emellertid inte
utvidgas till att innefatta även hörselpedagogiska konsulenter. Enligt
min åsikt är det viktigt att ta till vara de samordningsvinster och möjlig-
heter till samlad expertis som för närvarande erbjuds inom och via
landstingen. Därför förordar jag att SIH tilldelas ytterligate 3 miljoner
kronor till stöd för landstingens verksamhet på området.

Jag föreslår vidare att de medel som SIH disponerar under anslaget
B 11. Specialskolor: Utbildning m.m. för särskilda insatser i samband
med översyn, utveckling och utvärdering av verksamheten vid resurs-
centren och i specialskolan förs över till detta anslag ( + 378 000 kr).

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 5 095 000 kr.

Chefen för l inansdepartementct har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. SIH bör enligt min bedömning til I lämpa
denna modell fr.o.m. budgetåret 1993/94. Sill bör därför tilldelas ett
räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret (RGK) så att medlen under
anslaget B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan kan föras till
detta konto.

Anslaget för Statens institut för handikappfrågor i skolan har budge-
terats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd
av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansie-
ringsformen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya
principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa för-
ändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepar-
tementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Del belopp som
kommer att ställas till myndighetens disposition kommer att slutligt
fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från
det nu budgeterade beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

2. att till Statens institut för handikappfrågor i skolan för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 99 088 000 kr.

Utveckling av skolväsendet m.m.

B 3. Skolutveckling och produktion av läromedel för
elever med handikapp1

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1991/92	Utgift	14 299 0762 Reservation 3 879 3532
1992/93	Anslag	17 454 0002
1993/94	Förslag	13 821 000

'Ny rubrik. Tidigare Utveckling och produktion av läromedel.

2Anslaget Utveckling och produktion av läromedel.

Ur anslaget betalas bidrag för produktion av läromedel i ämnen där
det är brist på lämpliga läromedel. Bidrag utgår enligt förordningen
(1991:978) om statsbidrag till produktion av vissa läromedel för produk-
tion av läromedel som är avsedda att användas vid hemspråksträning i
förskolan, inom undervisning som står under tillsyn av Skolverket, vid
arbetsmarknadsutbildning som anordnas av AMU-gruppen och för tolk-
ordlistor.

Vidare betalas kostnader för utveckling och produktion av samt infor-
mation om läromedel för elever med handikapp samt för minoritets-
och invandrarundervisningen. Från anslaget finansieras även kostnader
för arvoden till externa läromedelsproducenter och annan expertis samt
köpta tjänster för denna verksamhet.

Anslaget disponeras av Statens skolverk och Statens institut för handi-
kappfrågor i skolan (SIH).

Statens skolverk

1. Skolverket, som under budgetåret 1991/92 genomfört en översyn av
det statliga stödet till utveckling och produktion av läromedel, föreslår
att det nuvarande systemet för stöd till läromedel avvecklas.

2. Skolverket har skyldighet att föreslå eller initiera åtgärder om bris-
tande måluppfyllelse som konstateras i samband med uppföljnings- och
utvärderingsarbetet. Insatser på läromedelssidan i form av produktions-
stöd eller stipendier till läromedelsförfattare är en av flera åtgärder som
kan komma i fråga för att förbättra undervisningssituationen. Skolver-
ket bör ha möjlighet att välja vilka utvecklingsinsatser som bör komma
i fråga. Medlen för produktionsstödet till läromedel inom bristområden
under detta anslag bör därför föras över till anslaget B 4. Stöd för ut-
veckling av skolväsendet (- 7 124 000 kr). De bör där ingå i den gene-
rella post för utvecklingsarbete som Skolverket disponerar. Formen
produktionsstöd till läromedel föreslås av Skolverket även i fortsättning-
en kunna användas som ett av flera medel att utveckla undervisningen.
Skolverket skall också i framtiden kunna välja formen stipendier till lä-
romedelsförfattare för att förbättra läromedelssituationen.

3. Skolverkets uppgifter när det gäller minoritets- och invandrarun-
dervisning bör vara desamma som för annan undervisning. Ansvar för

de särskilda åtgärder på läromedelssidan som Skolverket övertagit från
Statens institut för läromedel, t.ex. att förteckna läromedel, underlätta
import av dem, anordna utställning och på annat sätt informera om lä-
romedel bör avvecklas eller överföras i annan regi.

4. Fullföljandet av Lexinprojektet, ett utvecklingsprojekt för att få
fram ordböcker för olika invandrarspråk, bör överföras till Tolk- och
översättarinstitutet. Skolverket avser att överlägga med institutet i denna
fråga. Skolverkets ansvar för tolkordlistorna bör upphöra.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Statens institut för handikappfrågor i skolan

5. SIH föreslår en överföring av 600 000 kr till medel för fasta tjänster
under anslaget B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan.

6. Ytterligare resurser behöver enligt SIH:s mening tillföras anslaget
så att elever med funktionshinder i ökad utsträckning kan få en med
andra elever likvärdig utbildning. T.ex. behövs utökade resurser till pro-
gramutveckling inom det specialpedagogiska området. Vidare saknas
möjligheter i dag att producera punktskriftsböcker och/eller talböcker
till synskadade elever i den utsträckning och vid de tidpunkter det be-
hövs. Inom en utökad resursram skulle SIH kunna ges samma rätt till
produktion och utlåning av talböcker som Talboks- och punktskriftsbi-
blioteket (TPB).

7. Sammanlagt beräknar Skolverket och SIH medelsbehovet för bud-
getåret 1993/94 för ändamål som bekostas ur anslaget till 16 854 000 kr
(exkl. pris- och löneomräkning).

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat prisomräkning med 1 265 000 kr.

Enligt förordningen (1991:978) om statsbidrag till produktion av vissa
läromedel lämnas bidrag för produktion av läromedel i ämnen där det
är brist på lämpliga läromedel. Därvid lämnas bidrag för sådana läro-
medel som bl.a. är avsedda att användas inom arbetsmarknadsutbild-
ning som anordnas av AMU-gruppen. Regeringen kommer senare att
föreslå riksdagen en ombildning av AMU-gruppen till aktiebolag. Mot
denna bakgrund finner jag det inte längre motiverat att statsbidrag utgår
för produktion av läromedel till AMU:s verksamhet. Sådan produktion
bör, enligt min mening, kunna köpas upp av bolaget på kommersiell
basis. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till ändring i
nämnda förordning.

Jag föreslår att de medel som Skolverket disponerar under detta an-
slag i stället anvisas under anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolvä-
sendet (- 7 640 000 kr inkl, pris- och löneomräkning).(2) Vad beträffar
den närmare regleringen av medelsanvändningen avser jag att återkom-
ma till regeringen när ställning skall tas till regleringsbrev för budget-
året 1993/94.

Skolverkets förslag när det gäller verkets uppgifter för minoritets- och
invandrarundervisning liksom fullföljandet av det s.k. Lexinprojektet
och ansvaret för tolkordlistorna är jag inte beredd att biträda. Skolver-
ket skall inför 1994 års budgetproposition avge en fördjupad anslags-
framställning. Ställningstagande till frågor om förändringar i verkets
framtida uppgifter på läromedelsområdet bör enligt min mening anstå
till beredningen av 1994 års budgetproposition.(3, 4)

Jag föreslår vidare att medlen under anslagsposten 5. Utvecklingsarbe-
te i skolan för elever med handikapp under anslaget B 4. Stöd för ut-
veckling av skolväsendet förs till detta anslag. Tillsammans med medel
under nuvarande anslagsposten 2 under det anslag jag nu behandlar bör
de utgöra de sammanlagda medlen under ett renodlat anslag som helt
disponeras för utvecklings- och läromedelsinsatser för elever med han-
dikapp. Anslagets rubrik bör därvid ändras till Skolutveckling och pro-
duktion av läromedel för elever med handikapp. Denna förändrade an-
slagsstruktur ligger i linje med vad både SIH och Skolverket förordat.

Vid utgången av budgetåret 1992/93 befintlig reservation under här
berörda anslagsposter bör tillgodoföras resp, anslag enligt nu gjord an-
slagsförändring.

Kostnader för avlöning av personer, som SIH med hänvisning till gäl-
lande arbetsrättslagstiftning förordnat på fasta tjänster utan ändrade ar-
betsuppgifter, bör enligt min mening bekostas ur detta anslag. Jag har
därför beräknat en ökning av medlen med 600 000 kr för detta ända-
mål.(5)

Även Sill skall hösten 1993 lämna en fördjupad anslagsframställning.
Enligt regeringens direktiv för denna skall frågeställningar om lärome-
delsproduktionen redovisas. Jag anser därför att några ytterligare åtgär-
der på detta område inte bör vidtas för närvarande.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

3. att till Skolutveckling och produktion ut’ läromedel för ele-
ver med handikapp för budgetåret 1993/94 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 13 821 000 kr.

B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet			Prop. 1992/93:100 Bil. 9
1991/92	Utgift	76 671 137 Reservation 13 968 232	Prop. 1992/93:100 Bil. 9
1992/93	Anslag	40 822 000
1993/94	Förslag	55 613 000

Ur anslaget bekostas olika utvecklingsinsatser enligt bedömning av
Statens skolverk och Statens institut för handikappfrågor i skolan (Sill).

Vidare utgår från anslaget medel för särskilda utvecklingsinsatser för
finskspråkiga elever, för bidrag till kommuner för kostnader för teknik-
kurser för flickor, för insatser inom undervisningen för internationell
förståelse, för insatser inom ANT-området samt medel för kursplanear-
bete till följd av ny struktur av gymnasieskolans utbildningar enligt
riksdagens beslut med anledning av förslag i propositionen (1990/91:85)
Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Statens skolverk

Årsredovisning

Skolverket redovisar i sin anslagsframställning, i den del som avser re-
sultatredovisning för detta anslag, att ett omfattande kursplanearbete
kring den nya gymnasieskolan och vuxenutbildningen inletts under
budgetåret och att första fasen avrapporterats. Kostnaderna för detta har
uppgått till 9 mkr.

Ca 16 mkr av anslaget har använts för stöd till kommuners arbete
med skolplaner, utvecklingsplaner o.d. Därutöver har ekonomiskt stöd
lämnats till utvecklingsprojekt som bedömts ha nationellt intresse t.ex.
projekt rörande miljöundervisningen, flexibel skolstart och internatio-
nella nätverksprojekt. Medlen för det sista läsåret av specialdestinerade
utvecklingsinsatser, senast enligt förordningen (SÖ-FS 1991:16) om för-
söksverksamhet med musik/kulturklasser i grundskolan, har fördelats i
linje med tidigare fördelning.

De medel som verket disponerat för centrala insatser kring skolans
dataundervisning har använts dels för att avsluta sådant som inletts före
läsåret 1991/92, dels uppföljning och sammanfattning av tidigare erfa-
renheter. Stöd har också getts till ett antal projekt som syftat till att prö-
va vidgad användning av datorer i skolan. Med stöd av regeringens be-
myndigande har också en strategi för en effektivare distribution av pro-
gramvara utvecklats. Det nordiska programutbyte som pågått under ett
antal år har fortsatt och ett första steg har tagits mot ett vidgat euro-
peiskt samarbete.

Bidrag har även lämnats för språkliga insatser för finskspråkiga ele-
ver.

Intresset för att anordna teknikkurser för flickor är tämligen stort och
erfarenheterna av kurserna relativt goda. Många kommuner börjar dock
söka nya vägar för att stimulera flickor till tekniskt-naturvetenskapliga
utbildningar.

För insatser inom undervisning för internationell förståelse har näs- Prop. 1992/93:100
tan 400 000 kr använts för att bekosta de svenska insatserna i internatio- Bil. 9
nella olympiader och andra internationella tävlingar.

A nslagsframställning

Skolverkets anslagsframställning innebär i huvudsak följande.

1. Under de närmaste åren genomgår skolväsendet en genomgripande
förändring. De centrala utvecklingsresurserna skall stödja implemente-
ringen av de nationella reformbesluten, inkl, de nya läroplaner som blir
resultatet av beslut med anledning av läroplanskommitténs förslag.
Skolverket understryker vikten av att medel inte bör specialdestineras
till områden som i och för sig kan vara viktiga men i detta samman-
hang kan bli alltför avgränsade.

2. Skolverket föreslår att 29,2 miljoner kronor anvisas för budgetåret
1993/94 för centralt utvecklingsarbete i anslutning till den nya gymna-
sieskolan.

3. Regeringen har nyligen gett Skolverket i uppdrag att ansvara för ge-
nomförandet av den nationella datapolitiken på skolområdet. Detta in-
nefattar såväl det nationella utvecklingsarbetet som internationellt sam-
arbete. Skolverket ansvarar för Sveriges deltagande i Nordiska minister-
rådets Dataprogramgrupp (DPG) och European Pool of Educational
Software (EPES). Detta inkluderar att tillse att lämplig programvara
finns att tillgå för utbytesverksamheten. Skolverket avser att presentera
en långsiktig plan för de statliga insatserna på datorområdet, utifrån det
uppdrag regeringen givit till Skolverket och de utvärderingar som gjorts
av tidigare statliga satsningar.

Skolverket föreslår en engångsanvisning på 2 miljoner kronor med
anledning av svenskt värdskap för en internationell dataolympiad 1994.

4. 1 enlighet med vad som anförts under anslaget B 3. Skolutveckling
och produktion av läromedel för elever med handikapp bör medlen
som Skolverket disponerar under nämnda anslag för utveckling och
produktion av läromedel föras över till detta anslag (+ 7 124 000 kr).

5. Skolverket föreslår att medlen för datautbildning och konferenser
m.m. i särskolan förs över till detta anslag (+ 437 000 kr).

Statens institut för handikappfrågor i skolan

SIH, som förutsätter att prisomräkning sker inom regeringskansliet, fö-
reslår i övrigt oförändrat belopp för utvecklingsarbete i skolan för ele-
ver med handikapp.

Skolverket och SIH beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94
för ändamål som under innevarande budgetår bekostats ur anslaget, till
70 022 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning).

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Jag finner att användningen av medlen har följt avsett mönster. Jag räk-
nar med att Skolverket kommer att redovisa en studie av de särskilda
utvecklingssatsningarna som pågått under budgetåren 1985/86—1992/93.

Jag har under resultatredovisningen för anslaget B 6. Fortbildning
m.m, noterat att vissa resurser avsatts för att utveckla modeller för fort-
bildning av lärare som undervisar elever med läs- och skrivsvårigheter.
Detta är positivt. Åtgärder mot läs- och skrivsvårigheter är ett område
där Skolverket bör utveckla olika former för stöd till pedagogisk förny-
else.

Jag vill här erinra om vad jag anförde i 1992 års budgetproposition
rörande insatser mot läs- och skrivsvårigheter. Jag redovisade bl.a. upp-
fattningen att läs- och skrivsvårigheter är primärt ett pedagogiskt pro-
blem. Bl.a. med stöd från allmänna arvsfonden pågår flera försöksverk-
samheter inom detta område. Med statligt stöd drivs också Skrivknuten
i Stockholm. Jag anser det viktigt att Skolverket kontinuerligt tar del av
de erfarenheter som dessa verksamheter ger.

Skolverket skall inför 1994 års budgetproposition avge en fördjupad
anslagsframställning. Enligt regeringens direktiv för denna skall Skol-
verket redovisa utvecklingen när det gäller elevgrupper med behov av
särskilt stöd. Läs- och skrivsvårigheter är ett av de områden jag då räk-
nar med att Skolverket kommer att redovisa.

Slutsats

Verkets resultatredovisning under viktiga verksamhetsanslag är glädjan-
de. Jag ser årets redovisning som ett första steg och räknar med fylligare
redovisningar i framtiden. Det har tidigare slagits fast att det finns an-
ledning att vara restriktiv när det gäller stimulansbidrag o.d. Den be-
dömningen ligger fast och anslaget har ju också skurits ned relativt kraf-
tigt. Därmed blir utvärderingen av projektmedlens användning än mer
betydelsefull, bl.a. för att finna de lämpligaste metoderna. Det är också
givetvis viktigt för vidarespridningen av goda erfarenheter.

Övrigt

Beträffande anslaget för budgetåret 1993/94 vill jag anföra följande.

I enlighet med vad jag redovisat under anslaget B 3. Skolutveckling
och produktion av läromedel för elever med handikapp beräknar jag
medel för Skolverkets uppgifter inom läromedelsområdet under detta
anslag (+ 7 640 000 kr inkl, prisomräkning).(4)

Medel som innevarande budgetår disponeras under detta anslag av
Statens institut för handikappfrågor i skolan för Utvecklingsarbete i
skolan för elever med handikapp bör i stället anvisas under anslaget
B 3. (-2 142 000 kr).

Jag återkommer under anslaget B 7. Genomförande av skolreformer
till Skolverkets förslag om medel för centralt utvecklingsarbete i anslut-
ning till den nya gymnasieskolan.(2)

Skolverkets förslag om en engångsanvisning för kostnader för svenskt
värdskap för en internationell dataolympiad vill jag inte biträda. Det
kan vara av intresse att svenska elever deltar i denna typ av verksamhet
som ett allmänt inslag av internationellt utbyte. Jag anser dock att stöd
för sådan verksamhet måste vägas mot andra behov och tillgodoses
inom den ordinarie medelsramen.(3)

I enlighet med Skolverkets förslag anser jag att medel för datautbild-
ning och konferenser m.m. i särskolan skall beräknas under detta an-
slag (+455 000 kr). (5)

I enlighet med vad jag redovisat under anslaget B 1. Statens skolverk
bör medel för Bidrag till vissa organisationer m.m. beräknas under det-
ta anslag (+ 4 838 000 kr inkl, prisomräkning). Jag utgår från att Skol-
verket gör en förutsättningslös prövning vid fördelningen av medlen
och på så sätt också bedömer ansökningar från ”nya” organisationer.

Vid medelsberäkningen har jag tagit hänsyn till de ökade behoven för
internationell verksamhet på skolområdet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

4. att till Slöd för utveckling av skolväsendet för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 55 613 000 kr.

B 5. Forskning inom skolväsendet

Föredragandens överväganden

Chefen för Utbildningsdepartementet avser att senare återkomma till re-
geringen med förslag till en forskningsproposition. Frågor rörande sek-
torsforskningen kommer då också att behandlas. I avvaktan på denna
proposition föreslår jag att ett preliminärt beräknat belopp förs upp un-
der anslaget B 5. Forskning inom skolväsendet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

5. att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till
Forskning inom skolväsendel för budgetåret 1993/94 beräkna ett
reservationsanslag på 24 812 000 kr.

B 6. Fortbildning m.m.

1991/92	Utgift	147 527 980
1992/93	Anslag	81 379 000
1993/94	Förslag	85 560 000

Reservation 27 454 317

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Under anslaget beräknas medel för statlig rektorsutbildning samt för
sådan fortbildning som Statens skolverk beslutar om.

Från anslaget bekostas vidare bidrag till lärarorganisationer m.fl. för
fortbildningsverksamhet och publikationer, bidrag till skolpersonal för
deltagande i internationella kurser och konferenser samt medel för lä-
rarstipendier för individuellt motiverad fortbildning. Inom anslaget dis-
ponerar Skolverket också medel för information om personalutbildning
i skolan.

Statens skolverk

Årsredovisning

Skolverket redovisar följande i sin anslagsframställning, i den del den
avser resultatredovisning för detta anslag.

För den avslutande skolledarutbildningen har använts ca 18 mkr. Ut-
bildningen har omfattat totalt 741 deltagare, varvid vid utgången av
budgetåret 1991/92 ca 250 har slutfört sin utbildning.

Fortbildning av personal inom skolan har under 1991/92 skett i hu-
vudsak enligt tidigare gällande ordning, dvs. den fortbildning som pla-
nerats enligt den gamla ordningen har fått resurser. Detta för att inte
förorsaka kommunerna avbrott i tillgången på fortbildning. Ca 70 %
(23,8 mkr) av insatserna avsåg grundskolans lärare, 30 % (9 mkr)
ämnesinriktad fortbildning av lärare i gymnasieskolan och komvux.
Drygt 4 mkr användes för särskild språkfortbildning och drygt 2 mkr
för planerings- och utvecklingsarbete samt för försöksverksamhet med
nya fortbildningsmodeller.

Inom det specialpedagogiska området har efter samråd med Statens
institut för handikappfrågor i skolan (SIH) medel fördelats för fortbild-
ning av personal vid specialskolorna och för kurser i teckenspråk. Vida-
re har medel fördelats för utveckling av fortbildningsmodeller för lärare
som undervisar elever med läs- och skrivsvårigheter.

Drygt 4 mkr har använts till introduktionsutbildning i anslutning till
reformeringen av gymnasieskolan och komvux. Därvid har ca 25 kurser
om 3-4 dagar erbjudits kommunerna och ca 2 500 lärare och skolledare
har deltagit.

A nslagsframställning

Skolverkets anslagsframställning innebär i huvudsak följande.

1. Reformeringen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen medför
ett omfattande fortbildningsbehov. I propositionen (prop. 1990/91:85)
Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen be-

räknade föredragande statsrådet medel för ämnesfortbildning och intro- Prop. 1992/93:100
duktionsfortbildning. Introduktionsfortbildningen har påbörjats budget- Bil. 9
året 1991/92 inom ramen för tillgängliga resurser. Skolverket föreslår
att för budgetåret 1993/94 anvisas 20 miljoner kronor för nu angivna
ändamål.

2. Skolverket utbetalar, efter samråd med Sameskolstyrelsen, från det-
ta anslag 200 000 kr till universitetet i Umeå för fortbildning för same-
skolans personal. Skolverket föreslår i enlighet med Sameskolstyrelsens
önskemål att dessa medel i fortsättningen anvisas under anslaget B 10.
Sameskolor.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

Jag uppskattar Skolverkets resultatredovisning av anslagets användning.
Skolverkets möjligheter att påverka inriktning och verksamhetsformer
har varit synnerligen begränsade, eftersom fortbildningen i huvudsak
följt planer uppgjorda före verkets tillkomst. Med hänsyn till verksam-
hetens art och behovet av framförhållning är detta fullt förståeligt.

Jag räknar med att kommande resultatredovisningar kommer att in-
nehålla uppgifter om medelsanvändning på mera nerbruten nivå, ut-
bildningsanordnare, utbildningarnas inriktningar och nivåer, målgrup-
per, deltagare och spridning över landet. Jag ser det också som angeläget
att samspelet mellan utbildningsanordnaren och avnämaren/skolan ges
en belysning.

Slutsats

Fortbildning är ett av de viktigaste styrmedlen i skolan. Det är därför
angeläget att de resurser staten satsar används för att förverkliga natio-
nella mål och för prioriterade fortbildningsområden.

Jag anser det vara av stot betydelse för skolans utveckling att kommu-
nen tar ett samlat grepp över skolpersonalens kompetensutveckling, gör
klara prioriteringar och fördelar sina resurser utifrån dessa prioritering-
ar. Det borde därför vara naturligt att kommunen i sin skolplan redovi-
sar sina mål för fortbildningen, dess omfattning och innehåll i stort.

Jag vill i detta sammanhang också peka på den betydelsefulla resurs
för fortbildning som studiedagar i kombination med feriearbetstid ut-
gör. Maximalt utnyttjad kan tiden räcka till 13-17 dagars fortbildning
per år. Denna resurs skulle i större utsträckning än för närvarande kun-
na slås ihop till mer sammanhängande utbildning för den enskilde lära-
ren. Detta är något som allt fler kommuner gör, vilket jag ser som en
positiv utveckling.

Planeringen av fortbildningsinsatser med anledning av gymnasiesko-
lans och vuxenutbildningens reformering har inletts under budgetåret
1991/92. Detta är givetvis ytterst angeläget. I det sammanhanget är det
viktigt att också det specialpedagogiska området innefattas.

När det gäller implementeringen av de nya läroplanerna som blir följ- Prop. 1992/93:100
den av ställningstagandet till läroplanskommitténs förslag skall Skoiver- Bil. 9
ket enligt regeringens direktiv redovisa planering i samband med den
fördjupade anslagsframställningen.

Övrigt

Beträffande anslaget för budgetåret 1993/94 vill jag anföra följande.

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 4 460 000 kr.

Jag återkommer senare under anslaget B 7. Genomförande av skolre-
former till Skolverkets förslag om medel för reformeringen av gymna-
sieskolan och vuxenutbildningen.(l)

I enlighet med Skolverkets förslag anser jag att medel som hittills ut-
gått ur detta anslag för fortbildning för sameskolans personal skall be-
räknas under anslaget B 10. Sameskolor (- 200 000 kr).(2)

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

6. att till Fortbildning m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 85 560 000 kr.

B 7. Genomförande av skolreformer

1993/94 Nytt anslag (förslag) 125 000 000

Föredragandens överväganden

Med stöd av riksdagens ställningstaganden med anledning av propositio-
nen Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen
(prop. 1990/91:85, bet. 1990/91 :UbU 16, rskr. 1990/91:356) föreslår Sta-
tens skolverk att 100 miljoner kronor anvisas under anslaget B 9. Bi-
drag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för kostna-
der i samband med genomförande av den nya gymnasieskolan. Därut-
över föreslår Skolverket att 29,2 miljoner kronor för samma ändamål
anvisas under anslaget B 4. Stöd för utveckling av skolväsendet och 20
miljoner kronor under anslaget B 6. Fortbildning m.m. Verket föreslår
att medel anvisas under fem år för att täcka reform- och genomförande-
kostnader för den nya gymnasieskolan.

För egen del vill jag anföra följande.

1 takt med att den nya gymnasieskolan införs bör också särskilda me-
del för genomförandet anvisas. Inom ramen för riksdagens ställningsta-
ganden med anledning av förslag i prop. 1990/91:85 finansierades 100
miljoner kronor som bör anvisas årligen under en period av fem år.
Medlen avsåg kostnader för kommunernas planering och information i
samband med reformen, introduktionsutbildning för lärare och skolle-

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9.

dare, ämnesfortbildning och handledarutbildning, kompletterande in-
köp av utrustning samt vissa centrala utvecklingsinsatser.

Efter förslag i 1992 års budgetproposition beslöt riksdagen att det sär-
skilda anslaget B 17. Bidrag till utrustning för gymnasier m.m. skulle
avvecklas (prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 30, bet. 1991/92:UbU 12, rskr.
1991/92:194). Regeringen upphävde således förordningen (1987:708) om
statsbidrag till anskaffning av utrustning i gymnasieskolan i och med ut-
gången av juni 1992. Förordningen skall dock tillämpas på bidrag som
beslutats dessförinnan. Vid utgången av budgetåret 1991/92 fanns för
detta ändamål en disponibel reservation på 64 102 000 kr. Som jag
nämnt beräknades i prop. 1990/91:85 medel för bl.a. inköp av utrust-
ning med anledning av gymnasiereformen. Reservationen vid utgången
av budgetåret 1992/93 bör användas för det ändamålet och tillföras detta
anslag.

Som jag inledningsvis har redovisat pågår inom regeringskansliet ett
omfattande beredningsarbete avseende nya läroplaner, timplaner, kurs-
planer och betygssystem för det offentliga skolväsendet. Min avsikt är att
förslag i dessa avseenden skall kunna föreläggas riksdagen i slutet av vå-
ren 1993. Förändringarna kommer att beröra alla lärare och skolledare
i samtliga skolformer. Jag bedömer mot denna bakgrund att särskilda
insatser för bl.a. information och fortbildning kommer att bli nödvändi-
ga. Skolledarna är i detta sammanhang en nyckelgrupp. Läroplanskom-
mittén har i betänkandet (SOU 1992:94) Skola för bildning bedömt att
en särskild resurs för genomförandet behövs under en period av tre år.

Som betygsberedningen har påpekat i sitt betänkande (SOU 1992:86)
Ett nytt betygssystem behövs introduktions- och fortbildningsinsatser i
samband med bytet av betygssystem.

Jag anser att det är lämpligt att samtliga medel för ifrågavarande ända-
mål anvisas under ett anslag som disponeras av Skolverket. Därigenom
underlättas såväl en samlad prioritering av resursinsatserna som resul-
tatuppföljningen av desamma. Det bör ankomma på regeringen att när-
mare besluta om medelsanvändningen. Jag vill emellertid redan nu an-
mäla följande när det gäller fördelningen till kommunerna.

Min företrädare beräknade 500 kr per elev i årskurs 1 för kommuner-
nas planering och information vid införandet av de nya programmen i
gymnasieskolan. För reformperioden motsvarade detta ett belopp om
133 miljoner kronor. Det är min avsikt att utbetalningen av dessa me-
del skall påbörjas budgetåret 1993/94.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att chefen för Finansdeparte-
mentet tidigare denna dag under sjunde huvudtitelns anslag Statligt ut-
jämningsbidrag till kommuner beräknat att 483 miljoner kronor bör
tillföras den kommunala sektorn för gymnasieskolans reformering.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

7. till Genomförande av skolreformer för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 125 00(1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

B 8. Särskilda insatser på skolområdet

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1991/92	Utgift	100 298 000
1992/93	Anslag	177 988 000
1993/94	Förslag	203 914 000

Från anslaget betalas kostnader dels enligt förordningen (1991:931)
om statsbidrag till särskilda insatser på skolområdet, dels för ett elevba-
serat tilläggsbidrag till Göteborgs, Stockholms och Umeå kommuner för
speciellt anpassad gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever
dels ock till Örebro kommun för utbildningar i gymnasieskolan för dö-
va och hörselskadade elever. Ur anslaget utgår därutöver ersättning till
Örebro kommun enligt avtal mellan staten och kommunen om viss
statlig ersättning avseende gymnasial utbildning i Örebro för döva och
hörselskadade elever.

Statens institut för handikappfrågor i skolan (Sill) fördelar anvisade
medel under anslagsposterna 1 och 2 mellan kommuner för sådana re-
gionala utbildningsinsatser som en kommun gör för elever med handi-
kapp eller med andra särskilda behov i grundskolan och gymnasiesko-
lan, för elever med flera handikapp i särskolan samt för elever i grund-
skolan som får särskild undervisning på sjukhus eller motsvarande.

Regeringen fastställer det elevbaserade tilläggsbidraget till Göteborgs,
Stockholms, Umeå och Örebro kommuner för anpassad gymnasieut-
bildning för svårt rörelsehindrade elever resp, för döva och hörselskada-
de elever.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

1. SIH föreslår endast pris- och löneomräkning av anslaget.

Nämnden för vårdartjänst

2. Till Nämnden för vårdartjänst finns knutet den särskilda nämnden
för Rh-anpassad utbildning, vars uppgift är att pröva frågor om intag-
ning till Rh-anpassad utbildning vid vissa gymnasieskolor och andra frå-
gor om rätt till sådan utbildning (SFS 1990:1110). Nämnden beräknar
ett ökat behov av utbildningsplatser bl.a. till följd av att alla gymnasieut-
bildningar blir treåriga. Därvid bör övervägas om Rh-anpassad utbild-
ning bör inrättas på en fjärde ort.

3. Rätt till Rh-anpassad utbildning har, enligt 5 kap. 27 § skollagen
(1985:1100), den som på grund av ett rörelsehinder eller, om även an-
nat funktionshinder föreligger, sitt samlade handikapp inte kan följa re-
guljär studiegång i gymnasieskolan och som för att kunna genomföra
gymnasiala studier behöver tillgång till en gymnasieskola med Rh-
anpassad utbildning och särskilda omvårdnadsinsatser i form av boende
i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering. Nämnden har föresla-
git att lydelsen i skollagen ändras så att rätt till Rh-anpassad utbildning
har den, som i anslutning därtill har behov av särskilda omvårdnadsin-

satser i form av habilitering samt, för de elever som behöver det, också Prop. 1992/93:100
boende i elevhem och omvårdnad i boendet. Bil. 9

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 7 209 000 kr.

Vid riksgymnasierna för döva och hörselskadade i Örebro beräknas
elevantalet läsåret 1993/94 till 460 ( + 30). Sedan 1970-talet har fyra
tjänster som hörseltekniker varit inrättade vid Birgittaskolan i Örebro
men tjänstgöringen har varit förlagd till riksgymnasierna för döva och
hörselskadade. Innehavarna av tjänsterna har fr.o.m. den 1 juli 1992
överförts till anställning, med oförändrade arbetsuppgifter, hos kommu-
nen. Medel motsvarande deras lönekostnader bör därför föras över till
detta anslag (+ 951 000 kr).

Jag beräknar antalet elever med särskild Rh-anpassad utbildning vid
gymnasieskola läsåret 1993/94 till 110 (+19). Därmed har jag beaktat
övergången till en treårig gymnasieskola. Jag vill för riksdagens känne-
dom meddela att Nämnden för vårdartjänst har fått regeringens uppdrag
att undersöka förutsättningarna för en utökad verksamhet med Rh-
anpassad gymnasieutbildning. Jag biträder Nämndens för vårdartjänst
förslag om förtydligande av bestämmelserna i 5 kap. 27 § skollagen
(1985:1100).

Jag vill ta upp ytterligare en fråga när det gäller de svårt rörelsehind-
rade ungdomar som har rätt till Rh-utbildning enligt 5 kap. 27 § skolla-
gen (1985:1100). För dessa elever är hemkommunerna skyldiga att beta-
la ersättning för utbildningen i gymnasieskolan enligt 5 kap. 24 § skol-
lagen. Däremot skall hemkommunerna givetvis inte vara skyldiga att
lämna ekonomiskt stöd till särskilda omvårdnadsinsatser i form av bo-
ende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering, eftersom staten
ansvarar för finansieringen av detta. Det statliga bidraget administreras
av Nämnden för vårdartjänst. Dessutom kan efter ansökan ett särskilt
utbildningsbidrag beviljas dessa ungdomar som bl.a. täcker kostnaderna
för två hemresor per månad. Jag föreslår därför att det görs ett tillägg
till 5 kap. 33 § skollagen så att det av lagen klart framgår att hemkom-
munernas skyldighet att lämna ekonomiskt stöd till inackordering inte
skall gälla dessa elever.

Under anslaget B 9. Bidrag till driften av särskolor m.m. anvisas inne-
varande budgetår särskilda medel för bidrag till kostnader för viss riks-
rekryterande utbildning för psykiskt utvecklingsstörda elever. Statsbi-
drag lämnas enligt särskilda avtal mellan staten och Sörmlands Lands-
ting, Västmanlands landsting och Örebro läns landsting avseende utbild-
ning vid Dammsdalskolan i Vingåker, Salbohedskolan i Sala och viss
yrkesutbildning i Örebro. Medel för dessa utbildningar bör i likhet med
vad som gäller för andra riksrekryterande utbildningar för elever med
handikapp beräknas under detta anslag ( + 17 766 000 kr inkl, pris- och
löneomräkning).

Upprättat lagförslag

De förslag som jag nu har lagi fram i inledningen till littera B under
rubriken Internationaliseringen och lärarna (1.5.1-1.5.3), rubriken Tek-
nikerutbildning och rubriken Ändring av övergångsbestämmelse till
skollagen (1985:1100) samt under anslaget B 1. Statens skolverk och un-
der detta anslag kräver i fråga om skollagen (1985:1100) dels att 2 kap. 4
§, 5 kap. 27 och 33 §§, 11 kap. 20 och 21 §§ samt 14 kap. 8 § ändras,
dels att det införs en ny paragraf, 11 kap. 24 §, samt närmast före 11
kap. 24 § en ny rubrik. Vidare krävs det en ändring av punkten 2 i
övergångsbestämmelserna till lagen (1992:598) om ändring i skollagen
(1985:1100).

I enlighet med vad jag anfört har inom Utbildningsdepartementet
utarbetats förslag till ändring i skollagen (1985:1100), inbegripet de nyss
nämnda övergångsbestämmelserna. Förslaget bör fogas till detta proto-
koll som bilaga 9.1.

Prop. 1992/9.3:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

8. anta ett inom Utbildningsdepartementet upprättat förslag
till lag om ändring i skollagen (1985:1100),

9. till Särskilda insatser på skolområdet för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 203 914 000 kr.

B 9. Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet1

1991/92	Utgift	30 169 772 692
1992/93	Anslag	21 451 906 0002
1993/94	Förslag	42 839 000

'Ny rubrik. Tidigare Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsen-
det.

2Enligt prop. 1991/92:150, del II s. 155.

Från anslaget utbetalas ett generellt finansiellt stöd till verksamheten i
skolan och vuxenutbildningen (sektorsbidrag) enligt förordningen
(1991:1123) om statsbidrag till det offentliga skolväsendet m.m.

Riksdagen har med anledning av 1992 års kompletteringsproposition
del II om kommunal ekonomi beslutat att ett nytt generellt statsbidrag,
ett statligt utjämningsbidrag, skall tillämpas fr.o.m. den I januari 1993
(prop. 1991/92:150 del II s. 155, bet. !991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345).
Beslutet innebär att sektorsbidraget under detta anslag för budgetåret
1992/93 avvecklas och inordnas i det nya statliga utjämningsbidraget till
kommunerna från den 1 januari 1993.

Under innevarande budgetår betalas från anslagsposten 1. Sektorsbi- Prop. 1992/93:100
drag också utgifter för statsbidrag bl.a. till riksrekryterande teknisk vux- Bil. 9
enutbildning vid Katrineholms Tekniska skola och kostnader för under-
visningsinsatser vid Frälsningsarméns internatskola Sundsgården, Eke-
rö.

Vid sidan av sektorsbidraget utbetalas även

- särskilt verksamhetsstöd till bl.a. vissa riksrekryterande gymnasiala
utbildningar och till vuxenutbildning som är av riksintresse,

- bidrag till kostnader för gymnasiala utbildningar som övervägs att
överföras till annan utbildningsform,

- bidrag till kostnader för Sveriges anslutning till examensorganisatio-
nen International Baccalaureate Organisation (IBO) i Geneve,

- bidrag till engelskspråkig gymnasial utbildning,

- ersättning till kommun för merkostnader för nordiska elever på
gymnasial nivå,

- ersättning för personskada till elev i viss gymnasieutbildning,

- bidrag till konsumentekonomiska utbildningar vid tre lanthushålls-
skolor,

- särskilt bidrag för anordnande av ett tredje utbildningsår i gymnasie-
skolan.

Under anslaget beräknas också medel för pensionskostnader och and-

ra trygghetsförmåner (lönekostnadspålägg).

Riksrevisionsverkets (RRV) budgetprognos I för budgetåret 1992/93
visar på en utgiftsutveckling som överstiger det belopp med vilket ansla-
get förts upp i statsbudgeten för budgetåret 1992/93. Det prognostiserade
utfallet är 21,717 miljarder kronor, vilket skulle innebära att anslaget
överskrids med 1,2 %, eller med 266 miljoner kronor.

Statens skolverk

Skolverkets anslagsframställning för budgetåret 1993/94 innebär i hu-
vudsak följande:

1. I propositionen Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och
vuxenutbildningen har särskilda medel beräknats för reform- och ge-
nomförandekostnader för den nya gymnasieskolan (prop. 1990/91:85,
bet. 1990/91: UbU16, rskr. 1990/91:356).

Skolverket föreslår att dessa medel utbetalas från detta anslag fr.o.m.
nästa budgetår ( + 100 000 000 kr).

2. Vidare föreslår Skolverket att till bidrag till dansundervisning på
grundskolenivå i Malmö kommun anvisas (+ 2 134 000 kr).

3. Skolverket föreslår även att

- bidrag till kostnader för undervisningsinsatser vid Frälsningsarméns
internatskola Sundsgården m.fl. ändamål förs till anslaget B 16. Bidrag
till driften av fristående skolor (- 1 406 000 kr),

- medel under anslagsposten 4 avseende kostnader för vissa gymnasie-
utbildningar förs över till förslagsanslaget B 15. Bidrag till svensk un-
dervisning i utlandet m.m. (- 7 302 000 kr) och medel för ersättning för

personskada till elev i viss gymnasieundervisning anvisas under Social-
departementets huvudtitel (- 100 000 kr),

- medel för pensionskostnader och andra trygghetsförmåner för skol-
ledare och lärare förs över till Finansdepartementets huvudtitel

(- 2 362 539 000 kr) samt

- att medel för bidrag för anordnande av ett tredje utbildningsår i
gymnasieskolan avräknas från anslaget inför budgetåret 1993/94
(- 266 000 000 kr).

4. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret
1993/94 till 149 884 000 kr (exkl. löne- och prisomräkning).

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Anslagsberäkning

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Föredraganden

1. Sektorsbidrag 18 798 582 000 -18 798 582 000

2. Särskilt verksamhets-

stöd till vissa utbild-

ningar 8

3. Gymnasiala utbild-
ningar planerade

att överföras till annan
utbildningsform 6

4. Kostnader för vissa gym-
nasieutbildningar m.m. 7

5. Särskilda statsbidrag till

lanthushållsskolor 2

6. Lönekostnadspålägg 2 362

7. Särskilt bidrag för

anordande av ett tredje
gymnasieår 266

692 000	+ 19 065 000
132 000	+ 248 000
402 000	+ 1 300 000
559 000 539 000	2 559 000 - 2 362 539 000
000 000	- 266 000 000

Sunima

21 451 906 000

-21 409 067 000

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92 samt RRV:s prognos för
budgetåret 1992/93 kan betecknas som tillfredsställande Differenserna
mellan beräkningar i budgetpropositioner och utfall för budgetåret
1991/92 och RRV:s prognos för budgetåret 1992/93 beror på att de elev-
antaganden som låg till grund för beräkningarna i såväl 1991 som 1992
års budgetpropositioner var preliminära, medan utfallet för 1991/92
och RRV:s budgetprognos för 1992/93 bygger på det faktiska elevantalet.

En differens på 1,2 % för budgetåret 1992/93 är, enligt min bedömning, Prop. 1992/93:100
fullt acceptabel. Bil. 9

Övrigt

Enligt riksdagens beslut med anledning av 1992 års kompletteringspro-
position del II om kommunal ekonomi skall sektorsbidraget till skolvä-
sendet avvecklas och inordnas i det nya utjämningsbidraget fr.o.m. den
1 januari 1993 (prop. 1991/92:150 del II s. 155, bet. 1991/92:FiU29, rskr.
1991/92:345). Detta medför att anslaget minskas med 18 783 717 000 kr.
Jag föreslår att de av Skolverket föreslagna medlen för genomförande av
den nya gymnasieskolan beräknas under ett särskilt reservationsanslag
benämt B 7. Genomförande av skolreformer.(l)

Enligt förordningen (SKOLFS 1991:15) om försöksverksamhet med
förberedande dansundervisning i grundskolan får sådan undervisning
anordnas på grundskolans mellan- och högstadier i Stockholm, Göte-
borg och Malmö. Sådan undervisning har hittills endast bedrivits i
Stockholm och särskilt statsbidrag utgår till Stockholms kommun för
verksamheten. Jag anser det därför rimligt att bidrag får utgå även till
Malmö kommun när undervisningen startar där. Jag beräknar bidrag
under anslagsposten 2 för en klass i årskurs 4 och en klass i årskurs 7
till sammanlagt 2 220 000 kr (inkl, löne- och prisomräkning).(2)

Frågan om statsbidrag till Frälsningsarméns internatskola i Ekerö
kommun, Sundsgården, behandlades i propositionen om valfrihet och
fristående skolor (prop. 1991/92:95). Jag framförde där att bidrag till
Sundsgården skulle tilldelas i särskild ordning också under budgetåret
1992/93 men att ambitionen borde vara att Sundsgården därefter inklu-
deras i det nya bidragssystemet för fristående skolor. Skolstyrelsen för
Sundsgården har i en särskild skrivelse anhållit att bidrag till Sundsgår-
den får utgå i särskild ordning även i fortsättningen. Bl.a. framhålls att
under många år har inte någon elev från Ekerö kommun placerats vid
Sundsgården. Med hänsyn till Sundsgårdens speciella karaktär och dess
värde för elever med sociala och emotionella problem förordar jag att
bidrag till Sundsgården får utgå i särskild ordning tills vidare. Jag be-
räknar medlen inkl, löne- och prisomräkning till 1 096 000 kr. Dessa
medel bör föras över från anslagsposten 1 under detta anslag till ansla-
get B 16. Bidrag till driften av fristående skolor (- 1 096 000 kr).

Medlen för statsbidrag till riksrekryterande teknisk vuxenutbildning
vid Katrineholms Tekniska skola har förts över från anslagsposten 1 till
anslagsposten 2 (13 292 000 kr). Till denna anslagspost har även förts
nuvarande medel under anslagsposten 5 för konsumenttekniska utbild-
ningar vid tre lanthushållsskolor (2 559 000 kr).

Skolverkets förslag till överföringar avseende anslagsposten 4 är jag
inte beredd att biträda.

Jag vill för riksdagens kännedom anmäla att av de för budgetåret
1992/93 anvisade medlen för lönekostnadspålägg under anslagsposten 6
har regeringen i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 beslutat att 17,1

miljoner kronor skall som ett engångsbelopp betalas ut till Trygghets-
fonden för kommuner och landsting för trygghetsåtgärder för lärare.

För nästa budgetår föreslår jag att medlen för lönekostnadspålägg förs
över till Finansdepartementets huvudtitel, anslaget F 8. Tjänstepensio-
ner för skolledare och lärare (- 2 362 539 000 kr).

Den svenska regeringen har godkänt en överensskommelse om nor-
disk utbildningsgemenskap på gymnasial nivå. I överenskommelsen för-
pliktigar sig parterna bl.a. att ge utbildningssökande med fast hemvist i
ett annat nordiskt land tillträde till sina i lag reglerade allmänna och yr-
keskompetensgivande utbildningar på gymnasial nivå samt att avstå från
att kräva ersättning av varandra för det. Avsikten har inte varit att ge-
nerellt betala ut kompensation till kommuner som tar emot nordiska
elever. Endast i de fall en kommun under en längre tid tar emot nordis-
ka elever utan att själv kunna skicka i väg några elever skall ersättning
kunna utgå för faktiska merkostnader till den kommunen. Under detta
anslag har för innevarande budgetår 1 miljon kronor beräknats för så-
dana ersättningar. Med hänsyn till antalet ansökningar från kommuner-
na för innevarande budgetår föreslår jag att medlen för ersättning till
kommunerna räknas upp med 1 miljon kronor.

I övrigt räknar jag endast med förändringar under anslaget av automa-
tisk natur.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

10. till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolvä-
sendet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
42 839 000 kr.

B 10. Sameskolor

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift

Anslag

Förslag

25 622 657

28 940 000

30 695 000

Verksamheten regleras i skollagen (1985:1100), i sameskolförordningen
(1967:216) och i förordningen (SKOLFS 1991:23) om försöksverksam-
het med sameskola i Kiruna.

De övergripande målen för sameskolan är att ge samers barn en ut-
bildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen
t.o.m. årskurs 6 i grundskolan.

Vid sameskolan sker undervisning på svenska och samiska. Ämnet sa-
miska förekommer i samtliga årskurser.

Sameskolor finns i Karesuando, Lannavaara, Gällivare, Jokkmokk och
Tärnaby. I Kiruna anordnas sameskola på försök.

Integrerad samisk undervisning i kommunal grundskola bedrivs vid Prop. 1992/93:100
grundskolan i Gällivare, Härjedalens, Jokkmokks, Kiruna, Krokoms, Bil. 9
Storumans, Strömsunds och Åre kommuner.

Sameskolorna leds av en styrelse, vars kansli är förlagt till Jokkmokk.

Från anslaget utgår även bidrag till Samernas folkhögskola.

Riksrevisionsverket har granskat årsbokslutet för sameskolstyrelsen
avseende verksamhetsåret 1991/92 och därvid konstaterat att årsbokslu-
tet är rättvisande.

Statens skolverk

Resultatredovisning

Av resultatredovisningen i Skolverkets anslagsframställning framgår föl-
jande.

Elevantalet vid sameskolorna beräknas läsåret 1992/93 till 132 och lä-
såret 1993/94 till 134.

Läsåret 1992/93 beräknas antalet lärartjänster till 18, övrig personal
till 13,2 tjänster och kanslipersonal till 6,5 tjänster. Kostnaderna för sa-
meskolorna och kansliet beräknas till 21,1 miljoner kronor. Häri ingår
även kostnader för skolskjutsar och elevers boende.

I den integrerade sameundervisningen deltar innevarande läsår 135
elever. Läsåret 1993/94 beräknas 144 elever delta. Kostnaderna för den-
na undervisning beräknas till 3,8 miljoner kronor.

A nslagsframställning

Skolverkets anslagsframställning för budgetåret 1993/94 innebär i hu-
vudsak följande:

1. Skolverket föreslår att sameskolstyrelsen tilldelas medel för ökade
hyreskostnader ( + 605 000 kr).

2. Vidare föreslår Skolverket att de av verket fördelade medlen för
fortbildning av personal inom sameskolan förs över från anslaget B 6.
Fortbildning m.m. till detta anslag (+ 200 000 kr).

Skolverket beräknar medelsbehovet under detta anslag för budgetåret
1993/94 till 29 996 000 kr (exkl. löne- och prisomräkning).

Anslagsberäkning

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Föredraganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Anslag Utgifter
1. Kostnader för
sameskolan	24 983 000
2. Bidrag till samernas
folkhögskola	4 208 000	+ 1 755 000
	29 191 000
3. Inkomster	251 000 y
Nettoutgift	28 940 000	+ 1 755 000

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

De övergripande målen för sameskolorna ligger fast.
Resurser: Ramanslag för budgetåret 1993/94 30 695 000 kr.

Resultatbedömning

Jag kan konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar
i revisionsberättelsen avseende sameskolorna. Det ekonomiska utfallet
för budgetåret 1991/92 visar att kostnaderna väl ryms inom anslaget.
Detta bör vara fallet även budgetåret 1992/93, eftersom det faktiska anta-
let elever minskat något i förhållande till beräknat antal vid anslagsbe-
räkningen för budgetåret 1992/93. Under hand har inhämtats att antalet
elever vid sameskolorna läsåret 1992/93 är 123. För budgetåret 1993/94
räknar dock Sameskolstyrelsen med en uppgång av elevantalet igen.

Slutsats

Med hänsyn till förväntad uppgång av elevantalet anser jag inte att nå-
gon minskning av anslaget bör ske för nästa budgetår.

Sameskolorna omfattas av Skolverkets tillsyns- och uppföljningsan-
svar. De särskilda direktiv som regeringen utfärdat för Skolverkets för-
djupade anslagsframställning för budgetåren 1994/95 - 1996/97 gäller

även sameskolorna. Jag avser därför göra en djupare analys av samesko- Prop. 1992/93:100
lomas verksamhet inför budgetåret 1994/95. Bil. 9

Övrigt

Jag vill erinra om vad jag anförde i propositionen Samerna och samisk
kultur m.m. (prop. 1992/93:32 bil. 1, bet. 1992/93:KU 17, rskr.
1992/93:114) om att sametinget borde ges ett genomförandeansvar be-
träffande utbildningen inom sameskolan. Enligt den nya sametingslagen
skall därför sametinget fortsättningsvis i stället för regeringen utse sty-
relse för sameskolan. Sametinget skall också utse sameskolchef.

Sameskolorna har hittills tilldelats medel under ett förslagsvis beteck-
nat anslag. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 föreslår jag att sameskolorna till-
delas medel under ett ramanslag.

Från ramanslaget skall Sameskolstyrelsen även i fortsättningen betala
ut bidraget till Samernas folkhögskola.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Sameskolorna kommer fr.o.m. budget-
året 1993/94 att tillämpa denna modell. Sameskolorna kommer därför
att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret (RGK) och
medlen under anslaget B 10. Sameskolor förs till detta konto.

Anslaget för Sameskolor har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av an-
slagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redo-
visats av chefen för Finansdepartementet (bil. I, Statsbudgeten och sär-
skilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens dis-
position kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna
och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

För nästa budgetår föreslår jag att anslaget räknas upp med anledning
av ökade lokalkostnader för sameskolorna för marknadsanpassning av
hyrorna samt för ökade hyreskostnader på grund av om- och tillbygg-
nad vid sameskolan i Karesuando (+ 358 000 kr). (1)

Vidare tillstyrker jag Skolverkets förslag att medel för fortbildning av
personalen förs över från anslaget B 6. Fortbildning m.m. till detta an-
slag ( + 200 000 kr). (2)

I övrigt räknar jag under anslaget endast med löne- och prisomräk-
ning (+ 1 197 000 kr).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

II. att till Sameskolor för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-

anslag på 30 695 000 kr.

B 11. Specialskolor: Utbildning m.mJ

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift

Anslag

Förslag

299 274 036

320 804 000

344 826 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

'Ny rubrik. Tidigare Specialskolor m.m.

Verksamheten regleras i skollagen (1985:1100), i specialskolförord-
ningen (1965:478) samt i förordningen (1988:1384) med instruktion för
Tomtebodaskolans resurscenter.

Bestämmelser om tilldelning av lärarresurser finns i förordningen
(1987:721) om lärarresurser i specialskolan m.m.

I förordningen (SKOLFS 1991:37) meddelas bestämmelser om utveck-
ling av verksamheten vid specialskolan m.m.

Utbildningen i specialskolan har som övergripande mål att ge barn
och ungdomar med synskada, dövhet, hörselskada eller talskada en till
varje elevs förutsättningar anpassad utbildning som så långt det är möj-
ligt motsvarar den utbildning som ges i grundskolan.

Undervisning för synskadade elever med eller utan ytterligare handi-
kapp bedrivs vid en skolenhet i Örebro (Ekeskolan). Döva och hörsel-
skadade elever undervisas antingen vid någon av de fem regionala sko-
lenheterna belägna i Stockholm (Manillaskolan). l und (Östervångssko-
lan), Vänersborg (Vänerskolan), Örebro (Birgittaskolan) och Härnö-
sand (Kristinaskolan), eller i särskilda klasser förlagda till grundskolan
(s.k. externa klasser). Skolenheten i Gnesta (Åsbackaskolan) tillhanda-
håller undervisning för döva och hörselskadade elever med ytterligare
handikapp. Vid skolenheten i Sigtuna (Ilällsboskolan) undervisas nor-
malbegåvade barn med grava språkstörningar samt hörselskadade barn
med beteendestörningar eller andra komplikationer.

Det finns specialpedagogiska resurscenter vid Tomtebodaskolan, Eke-
skolan, Åsbackaskolan och I lällsboskolan.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

Anslagsframställning

Anslagsframställningen från Statens institut för handikappfrågor i sko-
lan (SIH) innebär för budgetåret 1993/94 i huvudsak följande:

1. För utökat elevboende vid Hällsboskolan föreslår SIH att 7(10 000
kr anvisas till skötartjänster.

2. SIH föreslår att ytterligare 525 000 kr beräknas för lokalvårdskost-
nader vid Birgittaskolan i Örebro.

3. SIH föreslår även att den nu pågående satsningen på fortbildning i
teckenspråk för lärare får fortsätta under ytterligare en femårsperiod, att
ytterligare satsningar görs inom läromedelsområdet för synskadade och
döva elever samt att 500 000 kr avsätts under en treårsperiod för inves-
tering i modern teknisk utrustning vid resurscentren.

4. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1993/94 Prop. 1992/93:100
till 322 529 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning). Bil. 9

Anslagsberäkning

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Föredraganden

Anslag

Utgifter

1. Lönekostnader m.m. för

skolledare och

lärarpersonal	103 931 000	+	5114 000
2. Förvaltningskostnader	171 748 000	+	8 386 000
(därav lönekostnader)	(121 222 000)	( +	5 713 000)
3. Lokalkostnader	46 100 000	+	10 571 000
	321 779 000	+	24 071 000
4. Inkomster	975 000	+	49 000
Nettoutgift	320 804 000	+	24 022 000

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

De övergripande målen för specialskolorna ligger fast.

Resurser: Förslagsanslag för budgetåret 1993/94 344 826 000 kr.

Resultatbedömning

Specialskolorna har för budgetåret 1991/92 inte behövt lämna årsredo-
visning. Riksrevisionsverket har i sin granskning av årsboksluten för
budgetåret 1991/92 funnit att årsboksluten för specialskolorna och Tom-
tebodaskolans resurscenter är rättvisande. Specialskolorna har samman-
tagna under budgetåret 1991/92 inte överskridit anslaget belopp. Där-
emot har vissa av skolorna svårt att hålla sig inom givna ramar. Det är
därför viktigt att betona både det ansvar Statens institut för handikapp-
frågor i skolan (SIII) har att fördela medlen och ansvaret för varje en-
skild skola att inte överskrida tilldelade medel.

Slutsats

Verksamheten inom specialskolorna föranleder mig för närvarande inte
att föreslå några väsentliga förändringar. Specialskolorna bör som pla-

nerat förbereda sig inför tillämpandet av de nya budget- och redovis- Prop. 1992/93:100
ningsprinciperna. Bil. 9

Övrigt

Jag föreslår att Hällsboskolan får 700 000 kr till de skötartjänster ett
utökat elevboende kräver. En förutsättning för att pengarna skall få ut-
nyttjas är dock att den prognostiserade ökningen verkligen inträffar.

Jag beräknar vidare ytterligare 525 000 kr i ökade lokalvårdskostnader
för Birgittaskolan i Örebro.

Enligt min bedömning är det av stor vikt att fortsätta satsningen på
fortbildning i teckenspråk för lärare under ytterligare fem år. För att
kunna hålla en önskvärd hög nivå på undervisningen av döva elever
bör självfallet samtliga lärare behärska teckenspråket på ett i pedago-
giskt syfte användbart sätt.

Jag vill i detta sammanhang anmäla att jag erfarit att chefen för Ut-
bildningsdepartementet senare avser att återkomma till regeringen med
förslag om ett uppdrag till Universitetet i Stockholm, Högskolan för lä-
rarutbildning i Stockholm och Högskolan i Örebro att planera lämplig
uppläggning av grundskollärarutbildning för döva och hörselskadade.
Uppdraget skall fullgöras i samråd med företrädare för specialskolan.

1 samband med om- och tillbyggnationer vid specialskolorna kommer
den årliga kostnaden för anläggningarna att öka. Jag föreslår därför att
8,1 miljoner kronor avsätts till detta ändamål. Medlen bör fördelas efter
SlH:s prioriteringar.

Slutligen föreslår jag att de medel som SIH disponerar under detta an-
slag för särskilda insatser i samband med översyn, utveckling och utvär-
dering av verksamheten vid resurscentren och i specialskolan förs över
till anslaget B 2. Statens institut för handikappfrågor i skolan (-378 000
kr).

1 enlighet med vad jag anfört under anslaget B 8. Särskilda insatser
på skolområdet föreslår jag en överföring av 951 000 kr för hörseltekni-
ker till nämnda anslag.

Med hänsyn till pris- och löneomräkningen har jag räknat upp ansla-
get med 16 026 000 kr.

Anslaget för Specialskolor: Utbildning m.m. har budgeterats utan
hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändring-
en av nivån på lönekostnadspålägget och den ändrade finansieringsfor-
men för Statshälsan. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Stats-
budgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovi-
sade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade belop-
pet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

12. att till Specialskolor: Utbildning m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 344 826 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

B 12. Specialskolor: Utrustning m.m.'

1991/92	Utgift	6 880 429	Reservation 980 405
1992/93	Anslag	7 355 000
1993/94	Förslag	8 748 000

'Ny rubrik. Tidigare Utrustning för specialskolor m.m.

Från anslaget betalas utgifter för läromedel, undervisnings- och ar-
betsmaterial, inventarier m.m., bibliotek samt hörsel- och talteknisk ut-
rustning. Vidare bekostas från anslaget utrustning till elevbostäder och
inköp av skolbussar.

Statens institut för handikappfrågor i skolan

Anslagsframställningen från Statens institut för handikappfrågor i sko-
lan (SIH) innebär för budgetåret 1993/94 i huvudsak följande:

1. SIH föreslår en engångsanvisning för utrustning av ett nytt elevhem
vid Hällsboskolan om 125 000 kr.

2. SIH föreslår att 1 miljon kronor anvisas för utrustning av lokaler
efter till- och ombyggnationer vid vissa specialskolor.

3. SIH beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret 1993/94
till 8 480 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning).

Föredragandens överväganden

Under förutsättning att elevantalet vid Hällsboskolan ökar för budget-
året 1993/94 anser jag att 125 000 kr bör anvisas för utrustning av ett
nytt elevhem vid skolan.

Jag föreslår dessutom 900 000 kr för utrustning till om- och tillbyggda
specialskolor. Det åligger SIH att fördela medlen till specialskolorna ef-
ter behov.

Med hänsyn till prisutvecklingen har anslaget räknats upp med
368 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

13. att till Specialskolor: Utrustning m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 8 748 000 kr.

B 13. Statens skola för vuxna i Härnösand > Prop.

, Bil. 9

1992/93 Anslag 18 124 0002

1993/94 Förslag 19 288 000

'Nytt anslag

2Oel av anslagen B 14. Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader och

B 18. Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial m.m.

De grundläggande bestämmelserna om Statens skolor för vuxna (SSV)
finns i lagen (1991:1108) om statens skolor för vuxna och förordningen
(1992:601) om statens skolor för vuxna.

Det övergripande niälet för SSV är att komplettera den kommunala
vuxenutbildningen genom att erbjuda utbildning av i huvudsak samma
slag i form av distansutbildning.

Anslaget tillförs inkomster vid uppdragsutbildning enligt förordning-
en (1986:64) om uppdragsutbildning vid statens skolor för vuxna samt
avgifter för studiematerial och andra hjälpmedel samt ansökningsavgif-
ter enligt 6 § andra stycket och 7 § lagen (1991:1 108) om statens skolor
för vuxna.

Riksrevisionsverket har granskat årsbokslutet för budgetåret 1991/92
och därvid konstaterat att bokslutet är rättvisande.

Statens skolverk

Skolverket föreslår i sin anslagsframställning endast pris- och löneom-
räkning.

5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9.

1992/93:100

A nslagsberäkning

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Föredraganden

Anslag

Utgifter 1. Förvaltningskostnader	15 677 000
(därav lönekostnader)	(14 042 000)
2. Stödåtgärder för handi-
kappade studerande	93 000	+ 7 634 000
3. Lokalkostnader	426 000
4. Undervisnings-
material	1 928 000

Inkomster som SSVH får disponera

5. Uppdragsutbildning
och elevavgifter	_1	6 470 000
Anslag enligt stats-
budgeten	18 124 000	+ 1 164 000

'inkomsterna ej redovisade tidigare.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

De övergripande målen för verksamheten ligger fast för nästa
budgetår.

Resurser: Ramanslag för budgetåret 1993/94 19 288 000 kr

Resultatbedömning

Jag kan konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar
i revisionsberättelsen avseende Statens skola för vuxna i Härnösand
(SSVH).

Slutsats

SSVH omfattas av Skolverkets tillsyns- och uppföljningsansvar. De sär-
skilda direktiv som regeringen utfärdat för Skolverkets fördjupade an-
slagsframställning för budgetåren 1994/95 - 1996/97 gäller även SSVH.

Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att bl.a. utarbeta för-
slag till hur en vidgad användning av distansutbildningsmetoder kan

främjas inom olika utbildningsformer (Dir. 1992:48). Arbetet skall vara Prop. 1992/93:100
avslutat före den 1 mars 1993. Förslagen kan komma att påverka SSVH. Bil. 9

Jag anser därför att SSVH för nästa budgetår bör bedriva sin verksam-
het med samma inriktning som hittills.

Övrigt

SSVH har hittills tilldelats medel under förslagsanslaget B 14. Statens
skolor för vuxna: Utbildningskostnader och reservationsanslaget B 18.
Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial m.m. Jag föreslår att
SSVH fr.o.m. budgetåret 1993/94 anvisas medel under ett ramanslag, be-
nämnt Statens skola för vuxna i Härnösand. Inkomster som SSVH får
disponera, dvs. inkomster från uppdragsutbildning enligt förordningen
(1986:64) om uppdragsutbildning vid statens skolor för vuxna och avgif-
ter för studiematerial och andra hjälpmedel samt ansökningsavgifter en-
ligt 6 § andra stycket och 7 § lagen (1991:1 108) om statens skolor för
vuxna beräknar jag till 6 470 000 kr budgetåret 1993/94.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. SSVH kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. SSVH kommer därför att tilldelas ett
räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret (RGK) och medlen under
anslaget B 13. Statens skola för vuxna i Härnösand förs till detta konto.

Anslaget för Statens skola för vuxna i Härnösand har budgeterats utan
hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändring-
en av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen
för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidi-
gare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. I,
Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas
till myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de re-
dovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade be-
loppet.

För nästa budgetår bör anslaget räknas upp med 985 000 kr med hän-
syn till löne- och prisutvecklingen. Vidare beräknar jag ökade hyres-
kostnader på grund av ökat lokalbehov med 179 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

14. att till Statens skola för vuxna i Härnösand för budgetåret

1993/94 anvisa ett ramanslag på 19 288 000 kr.

B 14. Statens skola för vuxna i Norrköping'

1992/93 Anslag I8 002 0002

1993/94 Pörslag 19 000 000

'Nytt anslag.

2l)el av anslagen B 14. Statens skolor för vuxna: Utbildningskostnader och
B 18. Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial m.m.

De grund läggande bestämmelserna om Statens skolor för vuxna (SSV)
finns i lagen (1991:1 108) om statens skolor för vuxna och förordningen
(1992:601) om statens skolor för vuxna.

Det övergripande målet för SSV ät att komplettera den kommunala
vuxenutbildningen genom att erbjuda utbildning av i huvudsak samma
slag i form av distansutbildning.

Riksrevisionsverket har granskat årsbokslutet för budgetåret 1991/92
och därvid konstaterat att bokslutet är rättvisande.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Statens skolverk

Skolverket föreslår i sin anslagsframställning endast pris- och löneom-
räkning.

A nslagsberäkn ing

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1992/93 Beräknad ändring 1993/94

Föredraganden

Anslag

Utgifter

1. Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader)

2. Stödåtgärder för handi-
kappade studerande

3. Lokalkostnader

4. Undervisnings-
material

14 454 000

(12 456 000)

1 1 000

404 000

3 133 000

+ Il 198 000

Inkomster som SSVN får disponera

5. Uppdragsutbildning

och elevavgifter

10 200 000

Anslag enligt stats-

budgeten 18 002 000

'inkomsterna ej redovisade tidigare.

+ 998 000

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

De övergripande målen för verksamheten ligger fast för nästa
budgetår.

Resurser: Ramanslag för budgetåret 1993/94 19 000 000 kr

Resultatbedömning

Jag kan konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar
i revisionsberättelsen avseende Statens skola för vuxna i Norrköping
(SSVN).

Slutsats

SSVN omfattas av Skolverkets tillsyns- och uppföljningsansvar. De sär-
skilda direktiv som regeringen utfärdat för Skolverkets fördjupade an-
slagsframställning för budgetåren 1994/95 — 1996/97 gäller även SSVN.

Som jag redovisat under föregående anslag har regeringen tillkallat en
särskild utredare för att bl.a. utarbeta förslag till hur en vidgad använd-
ning av distansutbildningsmetoder kan främjas inom olika utbildnings-

former (Dir. 1992:48). Arbetet skall vara avslutat före den I mars 1993. Prop. 1992/9.3:100
1 orslagen kan komma att påverka SSVN. Bil. 9

Jag anser därför att SSVN för nästa budgetår bör bedriva sin verksam-
het med samma inriktning som hittills.

Övrigt

SSVN har hittills tilldelats medel under förslagsanslaget B 14. Statens
skolor för vuxna: Utbildningskostnader oeh reservationsanslaget B 18.
Statens skolor för vuxna: Undervisningsmaterial m.m. Jag föreslår att
SSVN fr.o.m. budgetåret 1993/94 anvisas medel under ett ramanslag, be-
nämnt Statens skola för vuxna i Norrköping. Inkomster som SSVN får
disponera, dvs. inkomster från uppdragsutbildning enligt förordningen
(1986:64) om uppdragsutbildning vid statens skolor för vuxna och avgif-
ter för studiematerial och andra hjälpmedel samt ansökningsavgifter en-
ligt 6 § andra stycket och 7 § lagen (1991:1108) om statens skolor för
vuxna beräknar jag till 10 200 000 kr för budgetåret 1993/94.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. SSVN kominer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. SSVN kommer därför att tilldelas ett
räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret (RGK) och medlen under
anslaget B 14. Statens skola för vuxna i Norrköping förs till detta konto.

Anslaget för Statens skola för vuxna i Norrköping har budgeterats
utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av
ändringen av nivån pä lönekostnadspålägget, den ändrade finansierings-
formen för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya princi-
perna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar
har tidigare denna dag redovisats av chefen för l-inansdepartementet
(bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt
de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgetera-
de beloppet.

För nästa budgetår bör anslaget endast räknas upp med hänsyn till
löne- och prisutveckling.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

15. att till Statens skola för vuxna i Norrköping för budgetåret

1993/94 anvisa ett ramanslag på 19 ()()() ()()() kr

B 15. Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1991/92	Utgift	51 228 157
1992/93	Anslag	53 931 000
1993/94	Förslag	56 501 000

I rån anslaget utbetalas statsbidrag enligt förordningen (1978:591) om
statsbidrag till svensk undervisning i utlandet .

Statsbidrag till utlandsskola utgår i form av bidrag till kostnader för
lärarlöner med belopp som i prineip motsvarar lönen för motsvarande
lärartjänst vid svensk grundskola (grundresurs) samt för kompletterande
undervisningstimmar (kompletteringsresurs). Bidrag till skolans lokal-
kostnader utgår med 60% av årskostnaden för nödvändiga undervis-
ningslokaler. Statsbidrag i form av särskilt driftbidrag utgår med 16 %
av lönekostnader och vissa pensionskostnader. Vidare utgår statsbidrag
till korrespondensundervisning, kompletterande svensk undervisning
och svensk undervisning vid internationell skola.

Från anslaget betalas vidare statsbidrag till kostnader för resor och
flyttning för lärare vid utlandsskolor (SKOLI S 1991:34).

Överenskommelse har den 15 september 1982 träffats mellan Finland,
Norge och Sverige om samarbete på utlandsundervisningens område
(ändrad 1991-06-20).

Statens skolverk

Resultatredovisning

Antalet elever vid svenska utlandsskolor utgjorde läsåret 1991/92 1 080.
Av dessa var 914 svenska, 79 norska och 87 finska elever.

Organisationen vid de svenska utlandsskolorna innevarande läsår
framgår av följande sammanställning.

Statsunderstödda svenska utlandsskolor läsåret 1992193

Låg- och Hög-
mellan- stadium
stadium

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Europa	Belgien (Bryssel) England (London)	X X	X X
	Frankrike (Paris)	X	X
	Italien (Milano)	X
	Portugal (Lissabon)	X
	Ryssland (Moskva)	X
	Schweiz (Geneve)	X
	Spanien (Fuengirola)	X	X
	(Maspalomas)	X
	” (Madrid)	X	X
	(Palma de Mallorca)	X
	Tyskland (Berlin)	X
	(Hamburg)	X
	Österrike (Wien)	X
Asien	Bangladesh (Dhaka)	X
	Indien (Kashmir)	X
	Saudi-Arabien (Jeddah)	X
	” (Riyadh)	X
	Vietnam (Bai Bang)	X
	(Hanoi)	X
Afrika	Angola (Luanda)	X
	Botswana (Gaborone)	X
	Burundi (Bujumbura)	X
	Etiopien (Addis Abeba)	X
	Guinea Bissau (Bissau)	X
	Kenya (Nairobi)	X	X
	Mocambique (Maputo)	X
	Tanzania (Dar es Salaam)	X
	(Nzega)	X
	Zambia (Lusaka)	X
Amerika	Argentina (Tucumän)	X
	Bolivia (Cochabamba)	X
	Brasilien (Sao Paulo)	X
	Ecuador (Ouito)	X
	Nicaragua (Managua)	X
	Peru (Lima)	X

A nslagsframslällning

Skolverkets anslagsframställning för budgetåret 1993/94 innebär i hu-
vudsak följande:

1. Skolverket föreslår att medlen för kostnader för Sveriges anslutning
till examensorganisationen International Baccalaureate Oiganisation
(IBO) i Geneve och bidrag till engelskspråkig gymnasial utbildning i
Stockholm och Göteborg m.m. förs över från anslaget B 9. Bidrag till
viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet till detta anslag
( + 7 302 000 kr).

2. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget (anslagsposterna
1-6) för budgetåret 1993/94 till 60 355 000 kr (exkl. löne- och prisom-
räkning).

Svenska institutet

Svenska institutet föreslår 730 000 kr för bidrag till Riksföreningen Sve-
rigekontakts verksamhet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

Det ekonomiska utfallet för budgetårel 1991/92 visar att utgifterna väl
ryms inom det beräknade anslaget. Någon ökning av antalet utlandssko-
lor har inte skett under budgetåret. Även för budgetåret 1992/93 bör
kostnaderna kunna rymmas inom det beräknade anslaget.

Övrigt

Internationaliseringsutredningen, som haft i uppdrag att utreda vissa
frågor om skolans internationalisering och internationella kontakter
och om undervisningen av svenska barn och ungdomar i andra länder
(Dir. 1991:62), har i september 1992 överlämnat sitt betänkande (SOU
1992:93) Svensk skola i världen. I betänkandet föreslås bl.a. ett helt nytt
statsbidragssystem för utlandsskolorna, som bl.a. innebär att skolorna
också skall kunna undervisa elever på högstadie- och gymnasienivå. Vi-
dare föreslås ändring av de bestämmelser som reglerar vilka elever som
får medräknas när bidraget skall fastställas. Förslaget remissbehandlas
för närvarande. Jag räknar med att en särskild proposition om skolans
internationalisering skall kunna föreläggas riksdagen under våren 1993.
Jag räknar inte med att några förändringar av statsbidragssystemet för
utlandsskolorna skall ske inför budgetåret 1993/94.

Vid min beräkning av anslaget för nästa budgetår räknar jag endast
med förändringar av automatisk natur (+ 2 570 000 kr).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

16. att till Utdrag till svensk undervisning i utlandet m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 56 501 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

B 16. Bidrag till driften av fristående skolor

1991/92	Utgift	256 062 495
1992/93	Anslag	189 716 000
1993/94	Förslag	222 257 000

Från anslaget utgår bidrag till driften av fristående skolor, dels sådana
som är internationella skolor, dels för elever över grundskolenivån, dels
ock för riksintet natskolor.

Anslagsberäkning

	1992/93	Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
1. f ristående skolor	142 770 000	+ 29 51 1 000
2. Riksinternatskolor	45 946 000	+ 3 030 000
3. Till regeringens
disposition	1 000 000	of.
Summa	189 716 000	+ 32 541 000

Statens skolverk

Skolverkets anslagsframställning för budgetåret 1993/94 innebär i hu-
vudsak följande.

1. Skolverket bedömer att intresset för fristående skolor över grund-
skolenivån är så stort att årselevplatsramen bör ökas med ytterligare 420
platser för budgetåret 1993/94 (+ 13 500 000 kr).

2. Skolverket föreslår att medel för bl.a. bidrag till kostnader för un-
dervisningsinsatser vid Frälsningsarméns internatskola Sundsgården.
som innevarande budgetår utbetalas från anslaget B 8. Bidrag till driften
av det kommunala offentliga skolväsendet, förs över till detta anslag
( + I 096 000 kr).

3. Skolverket beräknar medelsbehovet under anslaget för budgetåret
1993/94 till 227 329 000 kr. (exkl. pris- och löneomräkning).
Föredragandens överväganden

En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har haft till uppgift att
redovisa förslag i syfte att öka möjligheterna för barn och ungdomar

och deras föräldrar att välja skola inom det kommunala skolväsendet. I
gruppens uppdrag har ingått att överväga om principerna för valfrihet
och bidrag till fristående skolor på grundskolenivå också kan tillämpas
för fristående skolor över grundskolenivån. Gruppens arbete har resul-
terat i en promemoria (Ds 1992:115) Valfrihet i skolan som är under
remissbehandling. Jag räknar med att under mars 1993 kunna återkom-
ma till regeringen med förslag till en proposition till riksdagen.

Jag har beräknat pris- och löneomräkning med 9 436 000 kr.

Medel för bidrag till internatskolan Sundsgården som innevarande
budgetår beräknats under anslaget B 8. Bidrag till driften av det kom-
munala offentliga skolväsendet bör fr.o.m. nästa budgetår beräknas un-
der detta anslag ( + I 096 000 kr).(2)

Under innevarande budgetår beräknas medel för bidrag till de friståen-
de särskolorna under anslaget B 9. Bidrag till driften av särskolor m.m.
1 underlaget för bidraget ingår de elever som är berättigade till särskilda
omsorger enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt ut-
vecklingsstörda m.fl. Det särskilda statsbidraget till driften av landstings-
kommunala särskolor upphör med utgången av december 1992 och det
ingår därefter i det nya skatteutjämningsbidraget till landstingen (prop.
1991/92:150 bil. 11:5, bet. 1991/92:1 iU29, rskr. 1991/92:345).

Enligt beslut av riksdagen med anledning av förslag i propositionen
om ändrat huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m. (prop.
1991/92:94, bet. 1991/92:UbU21 och 28, rskr. 1991/92:285) överförs hu-
vudmannaskapet successivt till kommunerna från landstingen för att
fr.o.m. den 1 januari 1996 vara helt kommunalt.

I enlighet med förslag i den nämnda propositionen 1991/92:150, be-
slöts att bl.a. statsbidragen till de nuvarande fristående särskolorna även
fortsättningsvis skulle utbetalas direkt till skolans huvudman som sär-
skilt statsbidrag.

Statsbidrag till tle fristående särskolorna regleras i förordningen
(1988:740) om statsbidrag till fristående särskolor. Bestämmelserna
överensstämmer i stort med de som gäller för statsbidrag till landstingen
för driften av särskolor t.o.m. utgången av december 1992. För informa-
tionens skull vill jag nämna att i och med att det särskilda statsbidraget
till landstingen för särskoleverksamhet upphör behöver den nämnda
förordningen (1988:740) ändras. Regeringen har den 17 december be-
slutat att nuvarande statsbidragsbestämmelser i huvudsak skall gälla för
de fristående särskolorna även efter utgången av år 1992. Fr.o.m. den 1
juli 1993 bör däremot nya regler införas. Det bör ankomma på rege-
ringen att besluta om den närmare utformningen av bestämmelserna.
Statsbidrag till nu nämnda skolor bör utgå inom oförändrad medelsram
och beräknas under detta anslag (+ 18 209 000 kr). Jag räknar inte
med att förklara några nytillkommande fristående särskolor berättigade
till statsbidrag.

Enligt tidigare ställningstaganden skall bidraget per elev till fristående
skolor med likartade utbildningar över grundskolenivån utgå med sam-
ma belopp. I budgetpropositionerna 1989, 1991 och 1992 anvisades me-

Prop. 1992/9.3:100

Bil. 9

del för en stegvis sådan anpassning. Denna anpassning bör fortsätta un-
der budgetåret 1993/94.

Riksdagen fastställde efter förslag i 1992 års budgetproposition ramen
årselevplatser för statsbidrag under budgetåret 1992/93 till 4 754. Jag fö-
reslår att samma antal fastställs för budgetåret 1993/94. Den nya gymna-
sieskolan får enligt riksdagens beslut införas fr.o.m. innevarande bud-
getår. Det innebär att utbildningar i gymnasieskolan inom den tidigare
s.k. lilla ramen avvecklas i motsvarande takt. I vissa fall kan det vara
fördelaktigt att omvandla en viss utbildning till fristående skola över
grundskolenivån. Jag föreslår därför - i likhet med förra året - att rege-
ringen inhämtar riksdagens bemyndigande att få utöka den av riksdagen
fastställda ramen för statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående
skolor för sådana fall.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av
vad jag anfört om statsbidrag till fristående särskolor, dels föreslår riks-
dagen att

17. godkänna mitt förslag till ram för budgetåret 1993/94 för
statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående skolor över
grundskolenivå,

18. bemyndiga regeringen att, enligt vad jag anfört, i vissa fall
utöka den av riksdagen fastställda ramen för årselevplatser för
budgetåret 1993/94,

19. till Bidrag till driften av fristående skolor för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 222 257 000 kr.

C Folkbildning

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

C 1. Bidrag till folkbildningen

1991/92	Utgift	2 165 153 6(17
1992/93	Anslag	1 942 344 000
1993/94	Förslag	1 917 543 000

Statsbidraget utbetalas till Folkbildningsrådet som ett samlat finansi-
ellt stöd till folkbildning. Enligt förordningen (1991:977) om statsbidrag
till folkbildningen lämnar Folkbildningsrådet statsbidrag till folkhög-
skolor och studieförbund. Folkbildningsrådet beslutar vilka som skall
tilldelas statsbidrag och fördelar tillgängliga medel mellan dem.

I'rån detta anslag utbetalas även bidrag till Nordens folkhögskola i
Geneve.

Målet med statsbidrag till folkbildningen är att stödja en verksamhet
som syftar till att göra det möjligt för människor att påverka sin livssi-
tuation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen.

Verksamheter som syftar till att utjämna utbildningsklyftor och höja
utbildningsnivån i samhället skall prioriteras.

Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynna-
de skall särskilt prioriteras, varvid invandrare särskilt skall uppmärk-
sammas. Handikappade utgör en annan viktig målgrupp.

Folkbildningsrådet

Verksanihetsredo visning

En viktig uppgift för folkbildningsrådet har varit att för folkhögskolor
och studieförbund klargöra vilka krav på redovisning och utvärdering
som rådet kommer att ställa i framtiden. Fölkbildningsrådets styrelse
har tagit fasta på den grundläggande tanken i riksdagens beslut att stu-
dieförbund och folkhögskolor själva skall formulera målen för sin verk-
samhet.

Folkbildningsrådet har uppmanat studieförbunden och folkhögsko-
lorna att utarbeta bildningsprogram/måldokument som tydligt anger in-
riktningen av verksamheten. Det lokala arbetet håller just på att avslu-
tas och Folkbildningsrådet har genom sin FoU-delegation begärt in
måldokument och utvärderingsplaner från en tredjedel av folkhögsko-
lorna och från studieförbundens lokalavdelningar i vissa kommuner.
Studieförbunden centralt kommer därutöver att överlämna en kortfat-
tad och översiktlig redogörelse för arbetet med måldokument och pla-
ner för lokal utvärdering för resp, organisation i sin helhet. Folkbild-
ningsrådet vill genom det insamlade underlaget få en god inblick i det
lokala arbete som i fortsättningen utgör grunden för folkhögskolornas
och studieförbundens verksamhetsinriktning.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Studieförbunden

Studiecirklar:

1990/91 1991/92	cirklar 343 732 323 335	Antal deltagare 2 867 812 2 828 779	studietimmar 11 195 002 10 802 954
Kulturprogram:
		Antal
	arrangemang	deltagare	medverkande
1990/91	102 697	10 517 886	639 510
1991/92	88 486	10 053 720	591 528

Övrig folkbildningsverksamhet:
		Antal
	arrangemang	deltagare	studietimmar
1991/92	9 326	148 243	213 083

Folkhögskolorna

	1990/91	1991/92
Antal skolor	128	131*
därav landstings- och
kommunskolor	51	49
rörelse- och stöd-
föreningsskolor	77	82
Antal deltagare	236 763	ca 223 000
Antal kurser	11 207	ca 10 600
Antal deltagarveckor	722 288	ca 765 000

♦Exklusive Samernas folkhögskola

Anslagsframställning

1. Folkbildningsrådet föreslår att besparingen på 300 miljoner kronor
för budgetåret 1992/93 under anslagsposten 1 återförs till anslaget.

2. Folkbildningsrådet föreslår vidare att 100 000 kr från anslaget B 1.
Statens skolverk, anslagsposten 1. Förvaltningskostnader förs över till
folkbildningsanslaget för statistikproduktion inom folkhögskoleområ-
det.

3. Folkbildningsrådet beräknar medelsbehovet under anslaget för bud-
getåret 1993/94 till 2 142 444 kr (exkl. löne- och prisomräkning).

A nslagsberäkning

1992/93

Beräknad ändring 1993/94

Föredraganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Anslag

1. Bidrag till folkbild-

ningen 1 842 082 000

2. Bidrag till föreningen

Nordisk folkhögskola

i Geneve 262 000

3. Särskilt bidrag för

arbetsmarknadsan passad

utbildning 100 000 000

+ 75 185 900

+ 13 100

- 100 000 000

Summa

1 942 344 000

- 24 801 000

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning

Den nuvarande ordningen för resursfördelningen trädde i kraft den 1
juli 1991. Enligt Folkbildningsrådets redovisning har antalet deltagar-
veckor vid folkhögskolor ökat medan verksamheten i studieförbundens
regi minskat något för budgetåret 1991/92. Totalt tycks dock verksamhe-
ten ha minskat något.

Slutsats

Folkbildningsrådets redovisade åtgärder för att få underlag för uppfölj-
ning och utvärdering av verksamheten bör ge bättre underlag för kom-
mande års prövning av verksamheten.

Som jag tidigare redovisat i Inledningen (avsnitt 2) har en särskild ut-
redare tillkallats för att närmare klargöra vilka utgångspunkter och
principer som skall tillämpas i den statliga utvärderingen av folkbild-
ningen. Utredaren skall överväga hur resultat från folkbildningens
mångskiftande verksamheter skall värdesättas och sammanvägas.

Övrigt

Jag har efter pris- och löneomräkning beräknat anslaget till folkbild-
ningen till I 917 543 000 kr.

Till föreningen Nordisk folkhögskola i Geneve beräknar jag
275 100 kr inkl, pris-och löneomräkning.

Utbetalning av statsbidrag sker i dag halvårsvis i förskott. Jag föreslår
att utbetalningsreglerna ändras till att ske kvartalsvis i förskott.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har förordat om utbetalningsperioder av
statsbidraget till folkbildningen,

2. till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1993/94 anvisa
ett anslag på 1 917 543 000 kr.

Prop. 1992/9.3:100

Bil. 9

C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom
folkbildningen

1991/92	Utgift	43 556 349
1992/93	Anslag	44 991 000
1993/94	Förslag	45 117 000

Från anslaget utbetalas statsbidrag till Nämnden för vårdartjänst (NV)
för vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, forsknings- och ut-
vecklingsarbete samt förvaltningskostnader.

De övergripande målen för nämndens verksamhet är att förbättra för-
utsättningarna för utbildning och studier för i första hand unga och
vuxna personer med funktionshinder samt administrera och utveckla
olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.

Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) vid Stockholms universitet ansva-
rar för fördelningen av statsbidrag till tolkutbildning för döva, dövblin-
da och vuxendöva samt teckenspråkslärarutbildningen. Dessa utbild-
ningar skall planeras i samverkan med berörda handikapporganisatio-
ner.

Nämnden for vårdartjänst

1. NV föreslår att medlen till tolkkostnader och hjälpmedelskostnader
förs upp som förslagsvis betecknade anslagsposter. F.n sådan konstruk-
tion skulle göra det möjligt att svara för behoven när de uppstår och ge
döva, dövblinda och vuxendöva, rörelsehindrade m.fl. tillgång till ut-
bildning på egna villkor.

2. Vidare föreslår NV att assistansen i studiesituationen samordnas
och utvecklas. All personlig assistans i studiesituationen bör i sin helhet
fortsättningsvis finansieras från anslaget G 4. Nämnden för vårdartjänst,
anslagsposten G 4.1. NV som anser att detta kommer att innebära för-
enklade rutiner och därmed effektivitetsvinster har i bedömningarna av
den framtida vårdartjänstverksamheten vägt in effekterna av dessa för-
slag. 1,5 miljoner kronor föreslås föras över från detta anslag till Social-
departementets huvudtitel, anslaget G 4. Nämnden för vårdartjänst, an-
slagsposten I.

3. De medel, 523 000 kr, som NV disponerar under detta anslag för
forsknings- och utvecklingsarbete föreslås bli överförda till Socialdepar-

tementets huvudtitel anslaget G 4. Nämnden för vårdartjänst, anslags-
posten 4.

4. NV föreslår att 10 % av totalramen för detta anslag får användas
över budgetårsskiftet för att förenkla administrationen. Med nuvarande
system måste NV kräva in uppgifter från folkhögskolorna innan dessa
har genomfört samtliga kurser under budgetåret och kunnat slutredovi-
sa kostnaderna totalt.

5. NV anför att produktion av studiematerial för funktionshindrade
kan möjliggöras genom att vissa medel ställs till NV:s förfogande. NV
har tidigare föreslagit att hela frågan om produktion av studiematerial
för olika grupper med funktionshinder utreds.

6. NV beräknar ett medelsbehov under detta anslag för budgetåret
1993/94 till 36 250 000 kr (exkl. pris- och löneomräkning).

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Tolk- och översättarinstitutet

7. TOI föreslår att institutets synpunkter på handikapputredningens del-
betänkande (SOU 1991:97) En väg till delaktighet och inflytande - tolk
för döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade beaktas
vid beräkning av anslagsposten Bidrag för tolkutbildning samt tecken-
språkslärarutbildning m.m. för budgetåret 1993/94.

8. Vidare föreslår TOI att åtgärder vidtas för en samordning av tid-
punkten för fördjupade anslagsframställningar rörande anslag inom lit-
tera C och D som bestrider kostnader vid TOI inom angränsande verk-
sam hetso m råde n.

9. TOI föreslår att anslagsformen för anslaget C 2. Bidrag till vissa
handikappåtgärder inom folkbildningen ändras från obetecknat anslag
till reservationsanslag i likhet med vad som gäller för anslaget C 3. Bi-
drag till kontakttolkutbildning.

6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9.

A nslagsberäkning

1992/93

Beräknad ändring 1993/94
föredraganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Anslag

1. Bidrag för vissa handi-

kappåtgärder	30 248 000	-	63 000
2. Bidrag till forsknings- och utvecklingsarbete	523 000		523 000
3. Bidrag för tolkutbildning samt teckenspråkslärar- utbildning	13 801 000	+	691 000
4. Bidrag till Stockholms universitet för förvalt- ningskostnader vid tolk- och översättarinstitutet	419 000	+	21 000
Summa	44 991 000	+	126 000

Föredragandens överväganden

Nämnden för vårdartjänst (NV) disponerar sedan budgetåret 1991/92 det
särskilda statsbidrag som utgår för särskilda handikappåtgärder inom
folkbildningen. Under anslaget disponerar Tolk- och översättarinstitutet
(TOI) vid Stockholms universitet de medel som utgår för teckenspråks-
utbildning och teckenspråkslärarutbildning. I likhet med TÖI anser jag
att TÖl:s olika anslag eller anslagsposter bör redovisas i en och samma
fördjupade anslagsframställning. De anslagsposter som ingår under före-
varande anslag bör därför i fortsättningen ingå i samma budgetcykel
som universitet och högskolor.

Jag har beräknat pris- och löneomräkningen under anslaget till
2 149 000 kr.

Jag biträder NV:s förslag att de medel under anslagsposten I, som hit-
tills utgått för personlig assistans i studiesituationen bör samordnas med
det bidrag som ges för vårdartjänst. Jag föreslår därför att medlen
fr.o.m. nästa budgetår förs över till Socialdepartementets huvudtitel, an-
slaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (- 1,5 miljoner kronor exkl.
pris- och löneomräkning).(2)

Vidare anser jag att de medel under anslagsposten 2, som utgår för
forsknings- och utvecklingsarbete också bör föras över till Socialdepar-
tementets huvudtitel, anslaget G 13. Nämnden för vårdartjänst
(-523 000 kr exkl. pris- och löneomräkning).(.3)

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för Socialdepartementet.

Övriga förslag är jag inte beredd att biträda.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

3. att till Bidrag till vissa handikappåigärder inom folkbildning-
en för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 45 117 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

C 3. Bidrag till kontakttolkutbildning

1991/92	Utgift	6 844 917	Reservation 396 083
1992/93	Anslag	7 594 000
1993/94	Förslag	7 974 000

Anslaget disponeras av Stockholms universitet för kostnader vid tolk-
och översättarinstitutet för kontakttolkutbildning. lölk- och översättar-
institutet (TOI) fördelar statsbidrag för kontakttolkutbildning till studie-
förbund och folkhögskolor enligt förordningen (1991:976) om statsbi-
drag till kontakttolkutbildning.

Från anslaget betalas kostnader för kontakttolkutbildning, anordna-
rens kostnad för deltagarnas resor och inackordering samt stipendier till
deltagare. Utbildning anordnas inom huvudområdena socialtolkning,
sjukvårdstolkning, arbetsmarknadstolkning, arbetsplatstolkning och
rättstolkning. Vid fördelningen av statsbidraget skall TOI särskilt sträva
efter att kontakttolkutbildningen lokaliseras till de regioner och inriktas
på de språk där behovet av kontakttolkar är störst.

TÖI skall utöva tillsyn över kontakttolkutbildningen på folkhögskolor
och studieförbund, ansvara för att kvaliteten i kontakttolkutbildningen
upprätthålls, bl.a. genom att kontinuerligt följa upp och utvärdera ut-
bildningen. TOI ställer upp de övergripande målen för kontakttolkut-
bildningen och svarar för pedagogiskt och metodiskt utvecklingsarbete
samt för information om kontakttolkutbildningen.

TÖI har utformat bidraget som ett schablonbidrag per
undervisnings-/studietimme för utbildningskostnad och kursadministra-
tion, varvid en ökad lärartäthet förutsätts. Inackorderingsstöd, bidrag till
resekostnader samt stipendier utgår endast för folkhögskolekurser.

Tolk- och översättarinstitutet

1. TÖI begär sammanlagt 1 miljon kronor för en standardförbättring
och en kraftig volymökning av kontakttolkutbildningen.

Föredragandens överväganden

I likhet med vad jag har anfört under anslaget C 2. Bidrag till vissa han-
dikappåtgärder inom folkbildningen bör samtliga de anslag eller an-
slagsposter som TÖI disponerar ingå i samma budgetcykel som den för
universitet och högskolor.

Under anslaget har jag endast beräknat pris- och löneomräkning med
380 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

4. att till Bidrag till kontakttolkutbildning för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 7 974 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

D Grundläggande högskoleutbildning m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

D 1. Grundläggande högskoleutbildning samt vissa
andra ändamål inom högskoleområdet.

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns under Utbildningsdepar-
tementets huvudtitel uppförda följande anslag som avser grundläggande
högskoleutbildning samt vissa andra ändamål inom högskoleområdet:

Utvärdering och kvalitetskontroll i högskolan,

Verket för högskoleservice,

Överklagandenämnden för högskolan,

Kostnader för Universitets- och högskoleämbetets och Utrustnings-
nämndens för universitet och högskolor awecklingsorganisation,

Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.,

Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna,

Vissa tandvårdskostnader,

Utbildning för tekniska yrken,

Utbildning för administrativa, ekonomiska och sociala yrken,

Utbildning för vårdyrken,

Utbildning för undervisningsyrken,

Utbildning för kultur- och informationsyrken,

Lokala och individuella linjer samt fristående kurser,

Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.,

Europeisk utbildningssamverkan.

Medelsanvisningen under dessa anslag uppgår innevarande budgetår till
8 346 985 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande frågor om
grundläggande högskoleutbildning samt vissa andra ändamål inom hög-
skoleområdet. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition skall
kunna föreläggas riksdagen i början av år 1993.

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att ett anslag förs
upp med för de angivna ändamålen oförändrat belopp.

Regeringen har även förelagt riksdagen en proposition om förstärk-
ning av den grundläggande högskoleutbildningen (prop. 1992/93:42) in-
nebärande tillägg till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 till följd av
ytterligare 6 000 utbildningsplatser. Propositionen behandlas för närva-
rande av riksdagen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition, till Grundläggande
högskoleutbildning samt vissa andra ändamål inom högskoleområ-
det för budgetåret 1993/94 beräkna ett anslag på 8 346 985 000 kr.

E Forskning och forskarutbildning

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

E 1. Forskning och forskarutbildning inom högskolan
samt vissa andra forskningsändamål

I statsbudgeten för innevarande budgetår finns under Utbildningsdepar-
tementets huvudtitel uppförda följande anslag som avser forskning och
forskarutbildning inom högskolan samt vissa andra forskningsändamål:
Humanistiska fakulteterna

Teologiska fakulteterna

Juridiska fakulteterna

Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m.

Medicinska fakulteterna

Odontologiska fakulteterna
Farmaceutiska fakulteten

Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m.

Tekniska fakulteterna

Temaorienterad forskning

Konstnärligt utvecklingsarbete m.m.

Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål

Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning m.m.
Forskningsrådsnämnden

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet

Medicinska forskningsrådet

Naturvetenskapliga forskningsrådet

Rymdforskning

Europeisk forskningssamverkan

Kungl. biblioteket

Arkivet för ljud och bild: Förvaltningskostnader

Arkivet för ljud och bild: Insamlingsverksamhet m.m.

Institutet för rymdfysik

Manne Siegbahninstitutet för fysik

Polarforskning

Vissa bidrag till forskningsverksamhet

Medelsanvisningen under dessa anslag uppgår innevarande budgetår till
7 039 137 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande frågor om
forskning och forskarutbildning. Arbetet bedrivs med sikte på att en
proposition skall kunna föreläggas riksdagen i början av år 1993.

Regeringen har också lagt propositioner dels 1992/93:74 om ytterliga-
re medel till Forskningsrådsnämnden för budgetåret 1992/93 dels
1992/93:42 om förstärkning av den grundläggande högskoleutbildningen
m.m.

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att ett anslag förs
upp med för de angivna ändamålen oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition, till Forskning och
forskarutbildning inom högskolan samt vissa andra forskningsända-
mål för budgetåret 1993/94 beräkna ett anslag på 7 039 137 000
kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

F Studiestöd m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m.

1991/92	Utgift	145 700 710
1992/93	Anslag	149 977 000
1993/94	Förslag	159 610 000

Centrala studiestödsnämnden (CSN) är enligt förordningen (1992:813)
med instruktion för Centrala studiestödsnämnden (CSN) central förvalt-
ningsmyndighet för studiesociala frågor. Delegationen för utländska stu-
derande handlägger frågor rörande utländska medborgares principiella
rätt till svenskt studiestöd. Fr.o.m. den 1 januari 1991 fullgör CSN även
vissa uppgifter i samband med lån till hemutrustning för flyktingar och
vissa andra utlänningar. Kostnaderna härför betalas ur anslag under
elfte huvudtiteln.

Från anslaget betalas även kostnaderna för portoavgifter till postverket
samt avgifter till kronofogdemyndigheter och tingsrätter för inkasso-
verksamhet.

Centrala studiestödsnämndens fördjupade anslagsframställning

Resultatanalys för perioden 1987/88—1991/92

CSN visar i sin resultatanalys att ärendevolymerna har ökat kraftigt un-
der den gångna femårsperioden. Så har t.ex. ansökningarna om studie-
medel ökat med 33 %. Ansökningarna om studiemedel för utlandsstudi-
er har sexdubblats under perioden Den största volymökningen har
dock skett på återbetalningssidan. Efterfrågan på service från allmänhe-
ten har ökat drastiskt. CSN visar hur man genom personalutbildning,
utvecklande av ny teknik och decentralisering av arbetsuppgifter från
huvudkontoret till lokal/regionalkontoren (tidigare nämnderna) har
lyckats omdisponera resurser till de områden som krävt förstärkning.
Samtidigt har man klarat av sina besparingskrav.

CSN redovisar produktivitetsutvecklingen för sina olika ansvarsområ-
den för femårsperioden. Uttryckt som en produkt av sammanvägd pre-
stationsvolym och resursförbrukning i 1988 års prisnivå har en ökning
skett med 20 % under perioden eller en genomsnittlig ökning med 4 %
per år. Produktiviteten redovisas endast utifrån prestationen behandlade
ärenden. CSN är medveten om att detta är en brist och har därför un-
der budgetåret 1991/92 tagit fram kompletterande mål och mått som
även försöker mäta kvalitén i verksamheten.

CSN:s helhetsbedömning är att verksamheten i allt väsentligt kunnat
göras på avsett sätt även om mycket stora oplanerade åtgärder har tving-
ats fram till följd av regelförändringar och kundernas krav.

CSN:s resursanalys för kommande treårsperiod Prop. 1992/93:100

CSN redovisar för budgetåret 1991/92 ett överskott motsvarande ca

1 miljon kronor. Myndighetens ekonomi inför kommande planerings-
period är således i god balans. För kommande planeringsperiod förutses
dock vissa ekonomiska påfrestningar genom att kostnadsutvecklingen
inom vissa strategiska kostnadsslag är oroväckande hög. Volymökning-
arna beräknas under perioden uppgå till i genomsnitt 9 %. CSN:s ambi-
tion är att klara dessa volymer inom oförändrad medelsram, vilket in-
nebär ökade krav på produktivitet. CSN beräknar besparingskraven
från regeringens och riksdagen sida under perioden till totalt 12,5 mil-
joner kronor. Det totala effektivitetskravet på myndigheten för perioden
beräknar CSN till 78 miljoner kronor.

CSN.s framtidsanalys för kommande treårsperiod

CSN förväntar under perioden väsentliga förändringar i regelverken för
både beviljning och återbetalning av studiestöd. Den decentraliserade
högskolan och den förändrade gymnasieskolan kan antas medföra krav
på en vidgad decentralisering av CSN:s verksamhet liksom på en ökad
flexibilitet i studiestöden och dess administration. CSN prognostiserar
ett fortsatt ökat ärendeantal inom beviljningsområdet. Volymökningen
beräknas till ca 10 % årligen. Inom återbetalningsområdet tillkommer
under perioden ca 300 000 nya låntagare, vilket motsvarar en
25-procentig volymtillväxt. Utlandsverksamheten beräknas fortsätta att
öka. Även servicekraven från allmänheten torde öka.

Verksamhetens inriktning under kommande treårsperiod

Det administrativa och organisatoriska arbetet kommer att inriktas på
att klara av besparingskrav, allmänhetens servicekrav och skapa utrym-
me för erforderliga långsiktiga investeringar. Den stora förändringen
under perioden blir moderniseringen av ADB-systemet. 1 det nya syste-
met, STIS 2000, kommer man att få goda möjligheter att ta emot data
från både studerande och skolor på olika tekniska media. CSN avser
även att söka reducera olika kostnader inom områdena distribution,
samordning av massutskick, autogirorutin, system för anstånds- och av-
skrivningsärenden och upphandlingsavtal. Avsikten är även att försöka
förhandla fram långsiktiga hyresavtal på lägre nivå än nuvarande.

CSN avser att utveckla huvudkontoret till en ledningsorganisation.
All operativ verksamhet skall decentraliseras till lokalkontoren. Möjlig-
heterna till samverkan mellan CSN:s lokalkontor och högskolor på
samma ort kommer att utredas.

CSN strävar efter att ytterligare förbättra sin service gentemot allmän-
heten och höja tillgängligheten. Ändrade rutiner inom återbetalnings-
området kommer att medföra att antalet utskick till varje kund kom-
mer att begränsas. Bättre informationsmaterial kommer att utarbetas

som bör leda till att kundernas kontaktbehov med myndigheten kom- Prop. 1992/93:100
mer att minimeras. Bil. 9

Mål för verksamheten för den kommande treårsperioden

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som nämnden gjort i sin framtids- och resursanalys föreslår CSN följan-
de målsättningar för sin verksamhet för den kommande treårsperioden

- att höja kvalitén i sin verksamhet i syfte att garantera stor rättssäker-
het för den enskilde,

- att förbättra sin verksamhet så att kunderna ges en, utifrån deras ut-
gångspunkt, tillfredsställande service,

- att förbättra sin medelshantering och därigenom nedbringa statens
räntekostnader,

- att fortsätta öka produktiviteten för hela organisationen,

- att öka insatserna på det personaladministrativa området för att bl.a.
reducera korttidssjukfrånvaron,

- att förbättra jämställdheten genom att bl.a. stimulera kvinnor till att
söka chefstjänster inom organisationen,

- att förbättra kostnadseffektiviteten inom ADB-området.

Förslag

CSN begär medel för sin administration för budgetåren 1993/94-
1995/96 enligt huvudalternativet, vilket innebär att ramanslaget skall
minskas med fem procent under treårsperioden eller för CSN:s del med
12,5 miljoner kronor. Minskningen bör ske med 4,2 miljoner kronor
de första två budgetåren och med 4,1 miljoner kronor det tredje.

CSN föreslår att nuvarande aviseringsavgift ändras beteckningsmässigt
till expeditionsavgift och att nuvarande påminnelseavgift ändras beteck-
ningsmässigt till förseningsavgift. Avgifterna bör vara oförändrade, 18 kr
resp. 120 kr. CSN föreslår även att bestämmelser införs om krav efter
påminnelse och att det för sådant krav får tas ut en kravavgift med 240
kr.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

För den kommande treårsperioden skall nu gällande övergri
pande mål fortsätta att gälla.

Resurser: Ramanslag för budgetåret 1993/94 159 610 000 kr

Planeringsram:

1993/94 1994/95 1995/96

159 610 000 159 610 000 159 610 000

Övrigt: En uppläggningsavgift för studielån tas ut.

Fördjupad prövning

CSN:s fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att
verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de verksamhetsmål
som hitills funnits uppsatta har nåtts.

CSN:s resultatanalys visar att verksamheten under den gångna femårs-
perioden ökat kraftigt både på beviljnings- och återbetalningssidan. Li-
kaså har allmänheten, kunderna, ställt alltmer ökade krav på service
från CSN. Produktiviteten redovisad utifrån prestationen behandlade
ärenden visar på en genomsnittlig årlig höjning med 4 %.

Enligt min bedömning har CSN:s arbete under den gångna femårspe-
rioden varit framgångsrikt. Det ökade kravet på myndigheten har på ett
föredömligt sätt klarats av genom att organisationen anpassats till nya
förutsättningar och genom omdisponering av tillgängliga resurser.

Jag har i det föregående tämligen ingående redovisat vilken inriktning
på sin verksamhet CSN avser att ha för den kommande treårsperioden.
Jag har ingenting att erinra mot den av CSN angivna inriktningen. Den
bör således läggas fast.

Mot ytterligare ett område bör dock CSN inrikta sitt arbete. Om nå-
gon uppburit studiestöd obehörigen eller med för högt belopp och har
han insett eller bort insett detta, kan vad för mycket utgått genast åter-
krävas. Av CSN:s långtidsbedömning framgår att det finns en stor balans
på sådana fordringar, som ännu inte behandlats av CSN. Okade insatser
från CSN:s sida bör därför göras under perioden för att återkräva för
högt utbetalda studiestöd.

Slutsatser

De övergripande målen för CSN är

- att vara förvaltningsmyndighet för studiesociala frågor,

- att följa upp och utvärdera de skilda studiestödssystemen,

- att ta fram underlag och förslag för utveckling av det studiesociala
området,

- att på ett rationellt och ekonomiskt ansvarsfullt sätt svara för hante-
ringen av beviljning och återbetalning av studiestöd,

- att fullgöra uppgifter enligt förordningen (1990:1361) om lån till
hemutrustning för flyktingar och vissa andra utlänningar.

Mot bakgrund av den fördjupade prövning som jag har gjort av verk-
samheten finner jag ingen anledning att göra någon ändring av de över-
gripande mål som nu gäller för CSN:s verksamhet. De bör därför gälla
även för kommande treårsperiod.

Jag har inte någon erinran mot den verksamhetsinriktning och de
mål för verksamheten som CSN redovisat inför den kommande treårs-
perioden. Den bör dock, som tidigare redovisats, kompletteras med en
ökad satsning på återkravsverksamhet. Jag bedömer det vara ett realis-
tiskt krav att CSN under nästa budgetår minskar de utestående fordring-
arna med minst 20 miljoner kronor mer av det studiestöd som uppbu-
rits obehörigt eller med för högt belopp. Vilka krav som bör ställas på
CSN i detta avseende för de två återstående budgetåren avser jag att åter-
komma till i kommande års budgetproposition.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Övrigt

Under anslaget har jag gjort löneomräkning med hänsyn till träffade av-
tal samt sedvanlig prisomräkning med sammanlagt 12 209 000 kr.

Jag har minskat anslaget med 2 576 000 kr som motsvarar det rationa-
liseringskrav som är ställt på myndigheten.

CSN har i sin fördjupade anslagsframställning utifrån de myndighets-
specifika direktiv som regeringen meddelat lämnat en redogörelse för
vilka möjligheter som finns att ytterligare avgiftsbelägga sin verksamhet.
CSN finner det därvid vara möjligt att ta ut en uppläggningsavgift för
studielån om exempelvis 150 kr per termin eller 300 kr per läsår. CSN
bedömer dock att en sådan avgift bör införas först i samband med att ett
nytt studiestödssystem införs.

Enligt min mening bör den av CSN angivna uppläggningsavgiften in-
föras redan fr.o.m. budgetåret 1993/94. Jag föreslår därför att det i 9
kap. studiestödslagen (1973:349) tas in en föreskrift om att CSN i sam-
band med beviljande av studielån får ta ut avgifter för sina administrati-
va kostnader enligt föreskrifter som regeringen meddelar. För riksda-
gens information vill jag nämna att uppläggningsavgiften enligt min me-
ning bör sättas till 150 kr per kalenderhalvår eller 300 kr per kalender-
år. Den som endast tar ut bidragsdelen skall givetvis inte belastas med
uppläggningsavgift. Utifrån det antal studerande som beräknas lyfta stu-
dielån under nästa budgetår beräknar jag intäkterna till 47 miljoner
kronor. Intäkterna skall föras till inkomsttiteln Övriga offentligrättsliga
avgifter.

För riksdagens kännedom vill jag nämna att CSN i sin fördjupade an-
slagsframställning utifrån givna myndighetsspecifika direktiv har redovi-

sat en analys av möjliga effektivitetsvinster i kassahållningen. CSN anger
därvid följande.

Ändring av utbetalning av studiemedel från fyra gånger per år till må-
nadsvis utbetalning i förskott skulle ge en räntevinst. Antalet inbetal-
ningstillfallen vid återbetalning av studielån är fyra per år. Genom att
flytta inbetalningstillfället per den 31 mars till den 28 februari samt in-
betalningstillfället per den 30 september till den 31 augusti skulle
också en räntevinst uppstå. CSN bedömer att staten genom att minska
antalet utbetalningstillfällen av studiestöd från fem gånger per vecka till
ett enda tillfälle skulle få en kassamässig vinst. I nuvarande avtal med
sparbankerna har CSN en clearingtid uppgående till två dagar. Genom
att minska denna tid till en dag skulle ävenledes en kassamässig vinst
möjliggöras. Den sammanlagda kassamässiga vinsten genom dessa åt-
gärder är ca 55 miljoner kronor. Det ankommer på CSN att besluta i
dessa frågor. Enligt vad jag har erfarit avser CSN att genomföra dessa
förändringar redan fr.o.m. budgetåret 1993/94.

Enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349) får i samband med åter-
betalning av studielån tas ut avgifter för administrativa kostnader enligt
föreskrifter som regeringen meddelar. I 8 kap. 1 § studiestödsförord-
ningen (1973:418) föreskrivs att avgifter för administrativa kostnader
skall tas ut vid avisering av årsbelopp och vid påminnelse om förfallna
årsbelopp. Enligt samma paragraf är aviseringsavgiften 18 kr för varje
avisering och påminnelseavgiften 120 kr för varje påminnelse. Motsva-
rande avgifter tas också ut vid återbetalning av studielån tagna före den
1 januari 1989. Bestämmelser om dessa avgifter finns dels i övergångsbe-
stämmelserna till studiestödslagen, dels i 8 kap. studiestödslagen i dess
lydelse före den 1 januari 1989. Enligt 9 kap. 2 § studiestödslagen får
avgift för avisering också tas ut i samband med återkrav av studiestöd.

För att förbättra möjligheterna till en effektiv administration och ut-
veckling av rutinerna bör enligt CSN aviseringsavgiften frikopplas från
den direkta aviseringen. CSN föreslår därför att avgiften benämns expe-
ditionsavgift, att den fastställs på årsbasis och att den tas ut vid lämpligt
tillfälle med hänsyn till rutinuppbyggnaden. Jag biträder CSN:s förslag i
den delen. Förslaget medför att det i övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:877) om ändring i studiestödslagen bör tas in en bestämmelse av
innebörd att det i samband med debitering av preliminär och kvarståen-
de avgift skall utgå en expeditionsavgift med belopp som regeringen be-
stämmer. En motsvarande ändring bör göras i punkt 6 i övergångsbe-
stämmelserna till studiestödslagen. Förslaget medför också en ändring i
9 kap. 2 § studiestödslagen.

Som nämnts tidigare tar CSN ut en påminnelseavgift om 120 kr. Om
den återbetalningsskyldige inte betalar efter den första påminnelsen ut-
sänds ytterligare en påminnelse som också är belagd med en avgift om
120 kr. Sker inte betalning då överlämnas ärendet normalt till krono-
fogdemyndigheten. CSN har föreslagit att avgiften för den första påmin-
nelsen betecknas förseningsavgift samt att en ytterligare avgift benämnd
kravavgift skall införas. Kravavgiften skulle uppgå till 240 kr. Ett skäl

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

att byta beteckning till förseningsavgift är enligt CSN att det inte bör rå-
da någon oklarhet om huruvida avgiften för påminnelsen skall utgå el-
ler inte och att tjänstemännens arbete i samband med kundförfrågning-
ar därmed skulle förenklas.

Till en början kan det enligt min mening inte råda något tvivel om att
en låntagare är skyldig att betala påminnelseavgift för en påminnelse
som CSN varit berättigad att skicka ut. När det därefter gäller förslaget
att införa en kravavgift har det beröringspunkter med föreskrifterna om
inkassoverksamhet och kräver ytterligare överväganden. Mot den bak-
grunden är jag för närvarande inte beredd att biträda CSN:s förslag i
dessa delar.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. CSN kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94
att tillämpa denna modell. CSN kommer därför att tilldelas ett ränte-
konto med kredit i Riksgäldskontoret (RGK) och medlen under ansla-
get F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m. föras till detta konto.

Anslaget för Centrala studiestödsnämnden m.m. har budgeterats utan
hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändring-
en av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen
för Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidi-
gare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1,
Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas
till myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de re-
dovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade be-
loppet.

Den sammanlagda belastningen på anslaget beräknar jag till
159 610 000 kr, en ökning med 9 633 000 kr.

Mina förslag till lagändringar finns samlade under anslaget F 8. Sär-
skilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Centrala studiestödsnämnden m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 159 610 000 kr.

F 2. Centrala studiestödsnämndens
återbetalningsverksamhet

1993/94 Nytt anslag 1 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Kostnaderna för återbetalning av studiestöd skall i princip täckas ge-
nom avgifter (prop. 1988/89:100 bil. 10, bet. 1988/89:SfU15, rskr.
1988/89:173). Bestämmelserna om avgifter för administrativa kostnader
finns angivna i 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349) och i 8 kap. 1 §
studiestödsförordningen (1973:418) samt i övergångsbestämmelser till
studiestödslagen.

Under innevarande budgetår har avgifterna från återbetalningssyste-
met redovisats som inkomster under anslaget F 1. Centrala studiestöds-
nämnden m.m. CSN:s kostnader för verksamheten har tagits upp som
en utgift för förvaltningskostnader under samma anslag.

Verksamheten bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 föras upp med ett for-
mellt belopp under ett nytt obetecknat anslag F 2. Centrala studiestöds-
nämndens återbetalningsverksamhet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

2. att till Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksam-
het för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.

F 3. Studiehjälp m.m.

1991/92	Utgift	2 756 323 969
1992/93	Anslag	2 396 335 000
1993/94	Förslag	2 086 780 000

Från anslaget betalas utgifter enligt 3 kap. studiestödslagen (1973: 349)
för studiehjälp i form av studiebidrag, inackorderingstillägg och extra
tillägg samt enligt 3, 4 och 7 kap. samma lag för studiehjälp, studieme-
del och särskilt vuxenstudiestöd i form av resekostnadsersättning. Vida-
re betalas från anslaget enligt särskild förordning (CSNFS 1983:17) er-
sättning till svenska elever utomlands för dagliga resor.

Centrala studiestödsnämnden

1 förra årets anslagsframställning lämnade Centrala studiestödsnämnden
(CSN) förslag till omfattande förändringar av studiehjälpssystemet. För-
slagen byggde på den utvärdering av studiehjälpen som CSN genomfört
på regeringens uppdrag. Utvärderingen och förslagen presenterades i en
särskild rapport ”Från studiehjälp till ungdomsstudiebidrag”, som bifo-
gades anslagsframställningen för 1992/93.

Regeringen och riksdagen har i år tagit ställning till en del av CSN:s Prop. 1992/93:100
förslag, medan de flesta fortfarande bereds i regeringskansliet. CSN upp- Bil. 9
repar nu de förslag som statsmakterna ännu inte tagit ställning till.

Under anslaget Studiemedel m.m. föreslår CSN ändrade regler för
återkrav av studiestöd. Dessa förslag gäller även för studiehjälpen.

CSN beräknar utgiften under anslaget till 2 644,9 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94.

CSN har lämnat alternativa förslag om höjning av belopp och in-
komstgränser för extra tillägg samt belopp i inackorderingstillägg i hän-
delse av att inte CSN:s huvudförslag genomförs. I så fail beräknas me-
delsutflödet för studiebidrag, extra tillägg samt inackorderingstillägg till
2 754,5 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Riksrevisionsverkets budgetprognos 1

Riksrevisionsverkets (RRV) budgetprognos 1 för budgetåret 1992/93 ty-
der på att anslaget är underbudgeterat med 104 miljoner kronor. För-
klaringen till detta är främst att antalet elever i gymnasial utbildning
med rätt till studiehjälp väsentligt överstiger vad som beräknats i föregå-
ende års budgetproposition och kompletteringsproposition. Kostnader-
na för extra tillägg torde även de vara för lågt budgeterade i förhållande
till beräknat budgetutfall.

Rapporten Från studiehjälp till ungdomsstudiebidrag

Centrala studiestödsnämnden (CSN) lämnade i samband med sin an-
slagsframställning för budgetåret 1992/93 en rapport Från studiehjälp
till ungdomsstudiebidrag. I rapporten föreslogs vissa förändringar i det
nuvarande studiehjälpssystemet. Förslagen har redovisats utförligt i fö-
regående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 9 s.196-198).
Några av de förslag som lades fram i rapporten har riksdagen redan an-
tagit (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. 1991/92:SfU9, rskr. 1991/92:231).
CSN hemställer nu att studiehjälpen förändras i enlighet med framlagda
förslag i rapporten i de delar som förslagen inte redan har genomförts.

Förslaget om att det extra tillägget i studiehjälpen skall avskaffas och
att ett motsvarande stöd i stället skall föras in i bostadsbidraget kan jag
efter samråd med chefen för Socialdepartementet inte biträda. Bostads-
bidragets konstruktion möjliggör inte en sådan åtgärd utan att stora
nackdelar skulle uppstå inom detta system. Extra tillägget bör således
även fortsättningsvis hanteras av CSN och bekostas under detta anslag.

Internationaiiseringsutredningen (Dir. 1991:62) har avlämnat sitt be-
tänkande (SOU 1992:93) om Svensk skola i världen. Betänkandet re-
missbehandias för närvarande. Som tidigare anförts är avsikten att sena-
re under våren 1993 återkomma till regeringen med förslag till en pro-
position till riksdagen i de frågor som utredningen behandlat. CSN:s
förslag om att studiebidrag skall kunna utgå för ett års studier på gym-

nasial nivå utomlands kommer att behandlas i samband med beredning- Prop. 1992/93:100
en av denna proposition. Bil. 9

Vad CSN i övrigt föreslagit i sin rapport är jag inte beredd att biträda.

Studiebidrag

Studiebidragen är beloppsmässigt samordnat med det allmänna barnbi-
draget. Studiebidraget är 750 kr per månad.

Enligt nuvarande bestämmelser (3 kap. 6 § studiestödsförordningen)
lämnas studiebidrag för hela kalenderhalvåret

1. till en studerande som under första kalenderhalvåret bedrivit stu-
diehjälpsberättigade studier under minst 4 månader,

2. till en studerande som under andra kalenderhalvåret bedrivit stu-
diehjälpsberättigade studier under minst 3| månad.

Detta innebär att studiebidrag i studiehjälpen utgår under 12 månader
per år under förutsättning att villkoren under 1 oeh 2 ovan är uppfyll-
da. Det statsfinansiella läget möjliggör inte att denna höga ambitionsni-
vå längre kan upprätthållas. Jag föreslår därför att studiebidrag inom
studiehjälpen får utgå under högst 10 månader per år. Det ankommer
på regeringen att utfärda närmare bestämmelser härom.

Jag har vid mina beräkningar, i enlighet med CSN, beräknat kostna-
derna utifrån 299 800 elever. Jag beräknar utgiften för studiebidrag till
1 978 680 000 kr under kommande budgetår. Av de under anslaget upp-
tagna kostnaderna svarar således studiebidraget för ca 95 %.

Extra tillägg

Antalet elever med extra tillägg visar nu tecken på att öka. I föregående
års budgetproposition räknade jag med att 8 000 elever skulle få sådant
tillägg under innevarande budgetår. CSN bedömer att antalet elever
kommer att uppgå till ca 10 000, vilket är samma antal som faktiskt
uppburit extra tillägg under budgetåret 1991/92. CSN har som utgångs-
punkt för sina beräkningar tagit upp samma antal elever för budgetåret
1993/94. Jag gör samma bedömning.

Enligt nuvarande regler beviljas extra tillägg med 795, 530 resp.
265 kr per månad. I enlighet med CSN:s alternativa förslag föreslår jag
att extra tillägg beviljas med 825, 550 resp. 275 kr per månad. Förslaget
kräver ändring av 3 kap 11 § studiestödslagen (1973:349).

Vidare anser jag, likaså i enlighet med CSN, att det ekonomiska un-
derlaget bör höjas med 5 000 kr. Detta innebär att maximalt tillägg
kommer att beviljas om det ekonomiska underlaget är lägre än
80 000 kr, medan inget tillägg beviljas om underlaget överstiger
120 000 kr per år. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare be-
stämmelser om detta.

Enligt 3 kap. 6 § studiestödsförordningen (1973:418) kan extra tillägg
utgå för tid under vilken en elev är berättigad till studiebidrag. Jag har i
det föregående föreslagit att studiebidrag skall utgå under högst 10 må-
nader per år. Motsvarande bör även gälla för det extra tillägget. Det an-

7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 9.

kommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser under vilken Prop. 1992/93:100
tid extra tillägg skall utgå. Bil. 9

Jag beräknar utgiften för extra tillägg till 60 miljoner kronor under

budgetåret 1993/94.

Inackorderingstillägg

Riksdagen har beslutat (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. 1991/92:SfU9,
rskr. 1991/92:231) att det statliga stödet till inackorderade elever utanför
det offentliga skolväsendet även fortsättningsvis skall hanteras av CSN.
CSN återupprepar nu sitt förslag från föregående års anslagsframställ-
ning att inackorderingstillägget till elever vid folkhögskola skall betalas
ur anslaget Bidrag till folkbildningen och till elever vid fristående sko-
lor och riksinternatskolor ur anslaget Bidrag till driften av fristående
skolor. Jag anser inte att något nytt framkommit som bör föranleda en
ändring av nu fastlagd ordning.

Enligt nu gällande regler beviljas inackorderingstillägg med lägst
1 070 kr och högst 2 150 kr per månad. I likhet med CSN bedömer jag
att en uppräkning till lägst 1 150 kr och högst 2 300 kr per månad bör
ske. Det lägsta beloppet motsvarar avrundat 1/30 av basbeloppet
(34 400 kr) för kalenderåret 1993, dvs. samma belopp som enligt 5 kap.
33 § skollagen (1985:1100) lägst skall utgå till de elever i gymnasiesko-
lan som uppbär kontant stöd. Förslaget kräver ändring av 3 kap. 13 §
studiestödslagen.

Totalt beräknar jag ett medelsbehov för inackorderingstillägg på
37,4 miljoner kronor. Jag räknar med att ca 3 000 elever kommer att
uppbära inackorderingstillägg under budgetåret 1993/94.

Studiehjälp till studerande utomlands

Jag beräknar utgiften för studiehjälp till studerande utomlands till
10,7 miljoner kronor. 1 detta belopp har jag inräknat 1,3 miljoner kro-
nor till ersättning för dagliga resor till och från skolan för elever som
har minst sex kilometers avstånd till skolan.

Övrigt

Mina förslag till ändringar av studiestödslagen finns samlade under an-
slaget F 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbild-
ningar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

3. att till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 2 086 780 000 kr.

F 4. Studiemedel		m.m. 4 651 031 885	Prop. 1992/93:100 Bil. 9
1991/92	Utgift	m.m. 4 651 031 885	Prop. 1992/93:100 Bil. 9
1992/93	Anslag	4 686 000 000
1993/94	Förslag	6 130 000 000

Från anslaget betalas utgifter för studiebidrag enligt 4 kap. och ränte-
subventioner för och avskrivning av studielån enligt 3, 4 och 7 kap. stu-
diestödslagen (1973:349).

Återbetalning av studielån regleras i 8 kap. samma lag.

Från anslaget betalas dessutom kostnader för avskrivning och inlösen
av vissa studielån med statlig kreditgaranti i enlighet med kungörelsen
(1961:384) om avskrivning av lån för studier eller på grund av att lånta-
garen avlidit eller varaktig betalningsoförmåga inträtt.

Centrala studiestödsnämnden

Antalet studerande med studiemedel har ökat kraftigt under senare år.
Centrala studiestödsnämnden (CSN) utgår i beräkningarna för 1993/94
att ökningen kommer att fortsätta. Orsaker till ökningen är dels fler ut-
bildningsplatser inom högskolan, dels att studiemedelssystemet blivit
mer attraktivt efter reformeringen av systemet den 1 januari 1989. Des-
sutom har antalet studerande med studiemedel för utlandsstudier ökat
kraftigt.

I långtidsbedömningen lämnar CSN vissa synpukter på ett samordnat
och flexibelt studiestödssystem för vuxna som underlag för den översyn
av vissa frågor om studiemedel som pågår inom Utbildningsdeparte-
mentet. Med hänvisning till översynsarbetet lämnar CSN förslag till re-
geländringar enbart när det gäller återkrav av studiestöd. CSN föreslår
att reglerna skall utformas på ungefär samma sätt som i liknande för-
månssystem. Förslaget innebär bl.a. att studiestöd som uppburits på fel-
aktiga grunder skall kunna återbetalas på två sätt. Beslut om återkrav
kan fattas då en studerande har förorsakat en felaktig utbetalning. Be-
slut om direkt återbetalning kan fattas om studiestöd har uppburits fel-
aktigt av någon annan orsak.

CSN beräknar utgiften för studiemedel i form av studiebidrag till
3 454,8 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Det är en ökning i förhål-
lande till innevarande års anslag med 856,8 miljoner kronor. Ökningen
beror främst på att CSN räknar med ett ökat antal studerande med stu-
diemedel på gymnasial nivå, eftergymnasial nivå och utomlands. Den
totala utlåningen beräknas också öka även om CSN bedömer att lånebe-
nägenheten sjunker något. Utflödet av studielån kommer att uppgå till
6 154,8 miljoner kronor, vilket är 355,7 miljoner kronor mer än vad
CSN räknat med för innevarande budgetår. Denna utgift belastar inte
statsbudgeten.

Utgiften för räntesubventioner och avskrivningar ökar kraftigt under
budgetåret 1993/94 och beräknas till 3 028 miljoner kronor. Det är
940 miljoner kronor mer än vad som anvisats för innevarande budgetår.

Totalt för studiemedel beräknar således CSN utgiften under budget- Prop. 1992/93:100
året 1993/94 till 6 482,8 miljoner kronor. Bil. 9

Föredragandens överväganden

Riksrevisionsverkets budgetprognos 1

Riksrevisionsverkets (RRV) budgetprognos 1 för budgetåret 1992/93 ty-
der på att anslaget är underbudgeterat med 929 miljoner kronor, f ör-
klaringen är att finna i att antalet studerande har ökat jämfört med vad
som har beräknats i budgetpropositionen. Aven utnyttjandegraderna,
dvs. den andel av maximibeloppet för studiemedel som de studerande
faktiskt utnyttjar, har i budgetpropositionen underskattats. Underbudge-
teringen kan även förklaras med att kostnaderna för räntesubvention
och avskrivningar har ökat beroende på det ökade utflödet av lån och
räntehöjningar.

Nivån på studiemedlen

1 propositionen om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin
(prop. 1992/93:50) anmäldes att inom studiestödsområdet beräknades
ändrade studiemedelsförmåner leda till en besparingseffekt om ca
300 miljoner kronor. Hur en sådan besparing skulle tas ut skulle när-
mare presenteras i 1993 års budgetproposition. Jag återkommer nu till
denna fråga.

Enligt nu gällande bestämmelser (4 kap. 13 § studiestödslagen) utgår
studiemedel med 10,00 % av basbeloppet för varje hel, sammanhängan-
de tidsperiod för vilken den studerande har rätt till studiemedel. Tidspe-
rioden skall omfatta för heltidsstuderande 15 och för deltidsstuderande
30 dagar. Detta innebär att en heltidsstuderande uppbär studiemedel
med högst 180 % av basbeloppet för nio månaders studier. Jag anser att
den tidigare angivna besparingen inom studiemedelsområdet lämpligast
kan tas ut genom att det totala studiemedelsbeloppet för nio månaders
studier sänks från 1 80 % av basbeloppet till 170 %. Jag utgår då från
basbeloppet minskat med 2 % i enlighet med socialförsäkringsutskottets
förslag till ändring av 1 kap. 7 § studiestödslagen (1973:349) i bet.
1992/93:SfU9. Utifrån det antal studerande som jag senare kommer att
redovisa blir besparingen ca 310 miljoner kronor under budgetåret
1993/94. Förslaget kräver ändring av 4 kap. 13 och 24 §§ studiestödsla-
gen. Den minskning av studiemedlen som jag nu har förordat bör ge-
nomföras den I juli 1993. Enligt gällande bestämmelser kan emellertid
ett beslut om tilldelning av studiemedel avse en längre tid än ett kalen-
derhalvår. 1 ett sådant beslut anger CSN storleken av utgående bidrag
och lån. Det skulle därför kunna ifrågasättas om minskningen, utan en
särskild övergångsbestämmelse, skulle komma att gälla även i fråga om
ett beslut som fattas före ikraftträdandet och som avser t.ex. studiemedel
för såväl vårterminen som höstterminen 1993. Enligt min mening är
emellertid - med studiemedelssystemets uppbyggnad - storleken av utgå-

100

ende studiemedel beroende av de vid varje tidpunkt gällande reglerna
härom. Detta framgår bl.a. av det förhållandet att en ändring av basbe-
loppet direkt påverkar studiemedlens storlek. Mot bakgrund av det sag-
da anser jag att det inte bör knytas någon övergångsbestämmelse till de
ifrågavarande ändringarna i studiestödslagen.

Studiemedel beviljas för första halvåret 1993 med ett belopp på
6 742 kr per månad. Av beloppet utgörs 1 996 kr av studiebidrag. Med
nu föreslagen ändring kommer studiemedel för andra halvåret 1993 att
beviljas med 6 368 kr per månad, varav studiebidrag med 1 881 kr.

SfU har vidare i ovan nämnda betänkande anfört att den av utskottet
föreslagna minskningen av studiemedlen p.g.a. reduceringen av basbe-
loppet skulle kunna ersättas med en alternativ och större besparing
inom studiemedelssystemet fr.o.m. den 1 juli 1993. Därvid borde över-
vägas att minska bidragsdelen inom studiemedelssystemet med fyra pro-
centenheter så att det totala studiemedelsbeloppet uppgår till 176 % av
basbeloppet. Vidare borde övervägas att slopa studiemedel vid deltids-
studier.

Jag vill med anledning av vad SfU anfört anföra följande. Enligt SfU:s
förslag kommer den nuvarande relationen, ca 30 % resp, ca 70 %, mel-
lan bidragsdel och lånedel att förändras till 28 % resp. 72 %. Det inne-
bär att den studerande får låna mera och får mindre bidrag av det totala
studiemedelsbelopp som medges. Jag har vid mina kostnadsberäkningar
av SfU:s förslag kommit fram till att den studerande får ut ca 360 kr
mer per månad i studiemedel än vad han eller hon skulle få enligt mitt
förslag. Jag har vidare vid mina beräkningar kommit fram till att bi-
dragsdelen i båda förslagen blir i stort sett densamma. Det innebär att
den studerande måste låna ytterligare ca 360 kr per månad för att nå
upp till det totalbelopp som SfU angett som lämpligt.

Det har i debatten kring studiemedlen ofta framförts att de studerande
får alltför höga studieskulder, som de får svårt att kunna betala tillbaka
med ekonomiska påfrestningar som följd både för den enskilde och
samhället. 1 jämförelse med mitt förslag innebär SfU:s förslag uppenbar-
ligen att skuldbördan för den enskilde ytterligare riskerar att öka. I gen-
gäld kan den studerande under studietiden upprätthålla en något högre
standard än vad mitt förslag innebär. Jag har vid min bedömning funnit
att övervägande skäl talar för att man så långt som möjligt är bör sträva
efter att hålla låneskulden nere.

Vad gäller kostnaderna under anslaget för budgetåret 1993/94 är SfU:s
förslag och mitt förslag i stort sett kostnadsneutrala. Enligt mina beräk-
ningar skulle, om endast hänsyn togs till vad SfU föreslagit beträffande
nivån på studiemedlen, kostnaderna för SfU:s förslag bli ca 30 miljoner
kronor högre än mitt förslag. På några års sikt skulle skillnaden bli nå-
got större, eftersom räntesubventionen skulle komma att beräknas på en
högre lånestock.

Skulle på så sätt SfU föreslagit även studiemedlen för deltidsstudier
tas bort skulle de båda förslagen bli i stort sett likvärdiga sett ur kost-

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

101

nadssynpunkt. Vad gäller denna fråga anser jag dock att den bör ytterli- Prop. 1992/93:100
gare analyseras innan slutlig ställning tas. Bil. 9

Som jag tidigare nämnt i inledningen avser jag att under hösten 1993
återkomma till regeringen med förslag om en proposition till riksdagen
om ett reformerat studiefinansieringssystem. I det sammanhanget bör
frågan om studiemedel för deltidsstudier prövas.

Kostnadsberäkningar

Jag beräknar att ca 214 500 studerande kommer att uppbära studieme-
del under höstterminen 1993 och ca 212 000 under vårterminen 1994.
Jag har därvid beaktat att reglerna för polisaspiranters studieförmåner
ändrats så att deras studiefinansiering under grundkurs 1 kommer att
ske med studiemedel. Utgiften för studiebidrag beräknar jag mot denna
bakgrund till 3 457 miljoner kronor och kostnaden för avskrivningar
och räntesubventioner till 2 673 miljoner kronor. Jag har därvid beräk-
nat att studielån kommer att utbetalas med sammanlagt ca 5 961 miljo-
ner kronor. I detta belopp inkluderas studielån som del av särskilt
vuxenstudiestöd.

Övrigt

Reglerna för återkrav av studiestöd är gemensamma för de studiestöd
som regleras i studiestödslagen och har i sak varit oförändrade sedan
studiemedelssystemets tillkomst år 1964. CSN anger att de förändringar
som sedan dess ägt rum av de administrativa rutinerna inom CSN har
försvårat tillämpningen av bestämmelserna, varför CSN föreslår att reg-
lerna ändras så att de får ungefär samma utformning som i likartade
förmånssystem. Jag har tidigare anfört att studiestödssystemet för närva-
rande är föremål för översyn inom Utbildningsdepartementet. Enligt
min mening bör därför de tämligen omfattande förändringar av regler-
na för återkrav som CSN nu föreslår anstå tills vidare och tas upp till
prövning först i samband med den lagreglering som kan bli aktuell med
anledning av ett nytt studiestödssystem.

Jag vill slutligen erinra om vad jag tidigare har anfört under anslaget
F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m. beträffande uppläggningsavgif-
ter för studielån.

Mina förslag till ändring av studiestödslagen finns samlade under an-
slaget F 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbild-
ningar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

4. att till Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 6 130 000 000 kr.

102

F 5. Vuxenstudiestöd m.m.

1991/92	Utgift	1 626 472 294
1992/93	Anslag	1 341 300 000
1993/94	Förslag	1 078 600 000

Reservation 4 096 710

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Från anslaget betalas utgifter för korttidsstudiestöd, internatbidrag och
särskilt vuxenstudiestöd i form av vuxenstudiebidrag enligt 5, 6 och 7
kap. studiestödslagen (1973:349).

Från anslaget betalas också utgifter för särskilt vuxenstudiestöd i form
av vuxenstudiebidrag för arbetslösa. Bestämmelserna återfinns i lagen
(1983:1030) om särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa.

Centrala studiestödsnämnden

Den 1 juli 1992 inträffade stora förändringar på vuxenstudiestödsområ-
det. Statsbidraget till uppsökande verksamhet på arbetsplatser upphörde
liksom möjligheten till kollektiva ansökningar av korttidsstudiestöd och
internatbidrag. Anslagen till korttidsstudiestöd och internatbidrag mins-
kades. Förändringarna sker samtidigt som efterfrågan på utbildning och
studiestöd bl.a. som en följd av arbetsmarknadssituationen ökar kraftigt.
Konkurrensen om vuxenstudiestöd kommer att bli mycket hård. Cen-
trala studiestödsnämnden (CSN) anser det därför nödvändigt att mer re-
surser avsätts till vuxenstudiestöden och föreslår därför att hela utbild-
ningsavgiften används till vuxenstudiestöden och dess administration
under budgetåret 1993/94.

CSN beräknar utrymmet från utbildningsavgiften till vuxenstudiestöd
m.m. till 1 707 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Av detta belopp
föreslår CSN att 45,0 miljoner kronor reserveras för administrations-
kostnader. Efter avdrag för administrationskostnader återstår 1 662 mil-
joner kronor. CSN utgår från att kostnderna för timersättning liksom ti-
digare skall finansieras ur dessa medel. Dessa kostnader beräknas till
70,4 miljoner kronor. Efter avdrag även för kostnaderna för timersätt-
ning återstår 1 591,6 miljoner kronor till vuxenstudiestödsanslaget för
1993/94.

CSN föreslår ett återinförande av statsbidrag till uppsökande verksam-
het på arbetsplatser och att 50 miljoner kronor anvisas för detta ända-
mål. Medel skall kunna sökas för projekt som syftar till att inventera
utbildnings- och kompetensbehov i företag och där kartläggningen är
en del av den uppsökande verksamheten. Ansökan om medel föreslås
göras av lokal facklig organisation och arbetsgivare i samverkan.

CSN föreslår att möjligheten för de fackliga organisationerna att ansö-
ka kollektivt om korttidsstudiestöd och internatbidrag återinförs.

CSN föreslår i första hand att korttidsstudiestödet inkomstrelateras
och som alternativ att det höjs från 68 kr per timme till 75 kr per tim-
me. Internatbidraget föreslås höjas från 305 kr till 370 kr per dygn. För
korttidsstudiestöd och internatbidrag föreslår CSN att det anvisas 250

103

miljoner kronor, vilket är 174 miljoner kronor mer än vad som anvi- Prop. 1992/93:100
sats för 1992/93. Bil. 9

CSN föreslår att det anvisas 1 216,6 miljoner kronor för vuxenstudie-
bidrag under 1993/94. Det är 44,5 miljoner kronor mer än under
1992/93.

CSN föreslår att oförändrat belopp, 75 miljoner kronor, anvisas till
vuxenstudiebidrag för arbetslösa under 1993/94.

Under anslaget F 4. Studiemedel m.m. föreslår CSN ändrade regler
för återkrav av studiestöd. Dessa förslag gäller även för vuxenstudiestö-
den.

Föredragandens överväganden

Genom riksdagens beslut i anledning av propositionen om åtgärder för
att stabilisera den svenska ekonomin kommer utbildningsavgiften att av-
vecklas (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134). Det in-
nebär att utgifterna för vuxenstudiestöd m.m. i fortsättningen måste
skattefinansieras. Till grund för medelstilldelningen under budgetåret
1993/94 ligger en beräkning av det utrymme som skulle ha funnits om
avgiften hade varit kvar. Hänsyn har också tagits till att slutregleringen
av avgiften för budgetåret 1991/92 ger ett underskott på 38 miljoner
kronor.

Korttidsstudiestöd och internatbidrag

Jag förordar att beloppet i korttidsstudiestödet höjs från 68 till 70 kr per
timme. Internatbidraget bör räknas upp från 305 till 315 kr. per dygn.
Förslagen kräver en ändring i 5 kap. 5-6 §§ och i 6 kap. 5 § studiestöds-
lagen.

Mot bakgrund av behovet av besparingar i statens utgifter förordar jag
att resurserna för korttidsstudiestöd och internatbidrag minskas med
20%. Medlen under denna anslagspost föreslås uppgå till 61 miljoner
kronor under budgetåret 1993/94.

Särskilt vuxenstudiestöd och särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa

Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet kommer senare att redovisa
förslag som avser läggas i 1993 års kompletteringsproposition om en
sänkning av kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 90 till
80 % av den inkomst som den arbetslöse hade före arbetslöshetens in-
träde. En sådan förändring påverkar också totalbeloppet och vuxenstu-
diebidraget i vuxenstudiestödet för de studerande vars bidrag är knutet
till arbetslöshetsersättningen.

Jag förordar att resurserna för vuxenstudiestöd minskas med hänsyn
härtill. För budgetåret 1993/94 föreslår jag att 950,1 miljoner kronor an-
visas för särskilt vuxenstudiestöd och 67,5 miljoner kronor för särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa.

104

Medelsförbrukning Prop. 1992/93:100

Under anslaget för budgetåret 1993/94 bör tas upp 1 078,6 miljoner kro-

nor med följande fördelning:

Mkr

Korttidsstudiestöd och internatbidrag

Särskilt vuxenstudiestöd

Särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa

61,0

950,1

67,5

Summa

1 078,6

Förslag om ändring av studiestödslagen finns samlade under anslaget
F 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

5. till Vuxenstudieslöd m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 1 078 600 000 kr.

F 6. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar

1991/92	Utgift	156 326 810
1992/93	Anslag	68 500 000
1993/94	Förslag	71 925 000

Från anslaget betalas utgifter för timersättning till studerande som
deltar i vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller i
svenskundervisning för invandrare (sfi) enligt förordningen (1986:395)
om timersättning vid vissa vuxenutbildningar.

Från anslaget betalas även studiesocialt stöd vid vissa kurser i tecken-
språk.

Centrala studiestödsnämnden

Centrala studiestödsnämnden (CSN) föreslår i första hand att timersätt-
ningen inkomstrelateras och som alternativ att den höjs från 68 kr per
timme till 75 kr per timme.

CSN föreslår att 70,4 miljoner kronor anvisas för timersättning och
att 4 miljoner kronor anvisas för studiesocialt stöd vid vissa kurser i
teckenspråk.

Föredragandens överväganden

Jag förordar att beloppet i timersättning höjs från nuvarande 68 till
70 kr per timme.

Kostnaden för timersättning till studerande i sfi beräknas till 65,5 mil-
joner kronor och för studerande i särvux till 2,2 miljoner kronor. För

105

försöksverksamheten med studiesocialt stöd vid vissa kurser i tecken- Prop. 1992/93:100

språk har jag beräknat 4,2 miljoner kronor. Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

6. till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 71 925 000 kr.

F 7. Bidrag till vissa studiesociala ändamål

Inom regeringskansliet bereds för närvarande frågor som gäller Bidrag
till vissa studiesociala ändamål. Avsikten är att dessa frågor skall be-
handlas i en särskild proposition som skall föreläggas riksdagen under
våren 1993.

Medelsanvisningen under anslaget Bidrag till vissa studiesociala ända-
mål uppgår under innevarande budgetår till 110 235 000 kr, varav
325 000 kr anvisats som engångsanvisning till Talboks- och punktskrifts-
biblioteket för ett projekt med ny talboksteknik. För att möjliggöra fort-
satt arbete med detta projekt har jag beräknat 750 000 kr som engångs-
anvisning under nästa budgetår. 1 avvaktan på att beredningen av den
särskilda propositionen slutförs, föreslår jag att anslaget förs upp med
ett i förhållande till nuvarande budgetår oförändrat belopp, ökat med
425 000 kr, dvs. I 10 660 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

7. att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till
vissa studiesociala ändamål för budgetåret 1993/94 beräkna ett för-
slagsanslag på 1 10 660 000 kr.

106

F 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa
lärarutbildningar’

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

169 851 236

121 400 000

100 000 000

'Ny rubrik. Tidigare Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbild-
ningar.

Från anslaget betalas utgifter för utbildningsarvoden till studerande
vid handels- och kontorslärarlinjen, industri- och hantverkslärarlinjen,
vårdlärarlinjen och specialpedagogiska påbyggnadslinjen samt vid ut-
bildning av vissa forskarutbildade lärare enligt 7 a kap. studiestödslagen
(1973:349).

Centrala studiestödsnämnden

Utgiften för 1991/92 översteg kraftigt det anslagna beloppet. Centrala
studiestödsnämnden (CSN) har beräknat utgiften för budgetåret 1993/94
till 160 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

På regeringens uppdrag har CSN utvärderat reglerna om utbildningsar-
vode till studerande i vissa yrkeslärarutbildningar. I uppdraget ingick
att överväga om någon annan mer kostnadseffektiv form av studiefinan-
siering kunde införas utan att rekryteringen till utbildningarna ifråga
hotades. CSN har redovisat sin utredning i en rapport den 15 september
1992.

Av rapporten framgår att drygt 80 % av de studerande vid yrkeslärar-
linjerna är mellan 35 - 50 år. Av samtliga studerande är ca 75 % kvin-
nor. Utbildningsarvodet togs bort 1983/84 av besparingsskäl vid de då
aktuella linjerna utom speciallärarlinjen. Arvodet återinfördes emeller-
tid i två steg 1987/88 och 1988/89. Under tiden däremellan hänvisades
de studerande till studiemedelssystemet. Någon säker tendens till rekry-
teringsproblem kan inte avläsas enligt CSN:s rapport, men det finns än-
då tecken som tyder på att rekryteringen under dessa år påverkades i
negativ riktning till följd av försämringen av studiestödet. De tillgängli-
ga platserna kunde inte fyllas, vilket kan ha medfört att antagningskra-
ven sänktes. Man utgår emellertid från att även andra faktorer påverka-
de rekryteringen, bl.a. arbetsmarknadsläget.

För antagning till yrkeslärarlinjerna krävs flera års verksamhet inom
yrket ifråga. I rapporten pekar man på att krav på yrkeserfarenhet
också ställs för antagning till yrkesteknisk högskoleutbildning (YTH).
De studerande vid YTH-linjerna har rätt till särskilt vuxenstudiestöd.
CSN föreslår att studiestöd som har till uppgift att vara särskilt rekryte-
rande beräknas på samma sätt som det nuvarande särskilda vuxenstudie-

107

stödet och att regeringen beslutar om vilka utbildningar som kan ge rätt
till studiestöd med en sådan högre bidragsdel.

Jag anser att studiestödet till studerande vid de ifrågavarande lärarut-
bildningarna i fortsättningen bör beräknas enligt reglerna om särskilt
vuxenstudiestöd i 7 kap. studiestödslagen. Vuxenstudiestödet består del-
vis av lån. För den som är medlem i en arbetslöshetskassa varierar stö-
dets storlek beroende på inkomsten före studiernas början. För den som
har en låg arbetslöshetsersättning eller inte tillhör någon arbetslöshets-
kassa gäller bestämmelser om en miniminivå. Det i stödet ingående bi-
draget är hälften så stort för den som inte tillhör en arbetslöshetskassa.

I några avseenden bör emellertid undantag göras från bestämmelserna
om vuxenstudiestöd. Alla som antas till utbildningen bör t.ex. ha rätt
till stöd. Det innebär att reglerna om urval bland sökande inte blir till-
ämpliga och inte heller regeln om en övre åldersgräns. Någon minsk-
ning av bidragets andel för den som inte tillhör en arbetslöshetskassa
bör inte ske. I fråga om barntillägget i vuxenstudiestödet anser jag att
det inte bör beviljas till de studerande som här avses. Den som börjat
studierna under budgetåret 1992/93 bör få stöd enligt de tidigare regler-
na för slutförande av utbildningen.

Av följande sammanställning framgår förändringen ifråga om stödets
storlek per månad räknat på 1992 års belopp.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

	Nuvarande arvode	Vuxenstudiestöd lägsta nivå	Vuxenstudiestöd högsta nivå
Bidrag brutto	10 770	4 833	8 065
Skatt (tab.3O)	2 720	1 110	1 878
Bidrag netto	8 050	3 723	6 187
Lån	-	1 970	3 013
Totalt	8 050	5 693	9 200

Flertalet studerande som här avses har sannolikt en så hög inkomst
före studierna att den högsta beloppsnivån kommer ifråga. Som framgår
av tabellen blir i dessa fall det totalt disponibla beloppet inklusive låne-
delen högre än nettobeloppet i utbiklningsarvode enligt de nuvarande
reglerna.

Jag beräknar att utgifterna för bidrag kommer att minska med 60 mil-
joner kronor. Medelsbehovet för 1993/94 beräknas uppgå till 100 miljo-
ner kronor.

Medel för bidrag bör anvisas under ett förslagsanslag med beteckning-
en F 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbild-
ningar. För studielån har jag beräknat medel under anslaget F 4. Studie-
medel m.m.

En förändring av det slag jag nu redovisat innebär att 7a kap. i studie-
stödslagen (1973:349) om utbildningsarvode kan upphävas. Samtidigt
bör vissa konsekvensändringar göras i studiestödslagen och i övergångs-
bestämmelser till den. Däremot bör inte ändringar för närvarande göras
i lagen om allmän försäkring m.fl. författningar med hänsyn till att ut-

108

bildningsarvodet föreslås finnas kvar under ännu en tid för de studeran-
de som slutför en redan påbörjad utbildning. I övrigt bör förändringen
lagtekniskt göras så att det i 7 kap. 1 § studiestödslagen lämnas ett be-
myndigande för regeringen att meddela föreskrifter om rätt till särskilt
vuxenstudiestöd för studerande vid vissa lärarutbildningar där det finns
behov av att förbättra rekryteringen. Där bör också anges att regeringen
i sådana föreskrifter får göra undantag från bestämmelserna i samma
kapitel i bl.a. de avseenden jag har nämnt tidigare.

Slutligen föreslår jag en språklig förändring i studiestödslagen. I lagen
anges i 3, 4 och 7 kap. att studiestöd utgår till studerande vid läroanstal-
ter och utbildningslinjer som regeringen bestämmer. Med hänsyn till att
uttrycket linje efter en övergångstid försvinner inom såväl gymnasiesko-
lan som den grundläggande högskoleutbildningen, bör ordet utbild-
ningslinje bytas ut mot utbildning i berörda paragrafer i nämnda kapi-
tel.

Upprättat lagforslag

De förslag jag nu lagt fram under anslagen F 1. Centrala studiestöds-
nämnden m.m., F 3. Studiehjälp m.m. - F 5. Vuxenstudiestöd m.m.
samt F 8. Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbild-
ningar kräver i fråga om studiestödslagen (1973:349) dels att 7a kap.
skall upphöra att gälla, dels att i 3 kap. 1, 12 och 22 §§, 4 kap. 1-2, 6
och 7 §§ ordet ”utbildningslinje” i olika böjningsformer skall bytas ut
mot ”utbildning” i motsvarande form, dels ändring av 1 kap. I §, 3 kap.
11 och 13 §§, 4 kap. 13 och 24 §§, 5 kap. 5 och 6 §§, 6 kap. 5 §, 7 kap.
1 §, 8 kap. 6 §, 9 kap. 2 och 2b §§, punkten 6 i övergångsbestämmelser-
na till studiestödslagen samt punkten 2e i övergångsbestämmelserna till
lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen, dels att det införs en ny
paragraf, 9 kap. 2c § samt i övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:877) om ändring i studiestödslagen en ny punkt, 2m.

1 enlighet med vad jag anfört under detta anslag samt under anslagen
F 1. Centrala studiestödsnämnden m.m., F 3. Studiehjälp m.m., F 4.
Studiemedel m.m. samt F 5. Vuxenstudiestöd m.m. har inom Utbild-
ningsdepartementet upprättats förslag till lagom ändring i studiestödsla-
gen. Lagförslaget bör fogas till detta protokoll som bilaga 9.2.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

8. anta förslag till lag om ändring i studiestödslagen
(1973:349),

9. till Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarut-
bildningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
100 000 000 kr.

109

G Lokalförsörjning m.m.

Prop. 1992/93

Bil. 9

G 1. Inredning och utrustning av lokaler vid
högskoleenheterna m.m.

Medelsanvisningen under detta anslag uppgår innevarande budgetår
till 872,6 miljoner kronor. I regeringskansliet bereds för närvarande frå-
gor om grundläggande högskoleutbildning, forskning och forskarutbild-
ning. Arbetet bedrivs med sikte på att två propositioner skall kunna fö-
reläggas riksdagen i början av år 1993.

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs
upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskilda propositioner, till Inredning och ut-
rustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. för budgetåret
1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 872 600 000 kr.

110

Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

Bilaga 9.1 Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)*

dels att 2 kap. 4 §, 5 kap. 27 och 33 §§, 11 kap. 20 och 21 §§, 14 kap.
8 § samt punkt 2 i övergångsbestämmelserna till lagen (1992:598) om
ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 11 kap. 24 §, samt när-
mast före 11 kap. 24 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

4 §2

För att få anställas som lärare i
det offentliga skolväsendet utan
tidsbegränsning skall den sökande
uppfylla ett av följande krav:

1. Sökanden har genomgått
svensk eller därmed jämställd nor-
disk lärarutbildning med huvud-
saklig inriktning mot den under-
visning anställningen avser.

2. Sökanden har genomgått an-
nan högskoleutbildning som av
Statens skolverk förklarats i huvud-
sak motsvara sådan lärarutbildning
som avses under 1.

För att få anställas som lärare i
det offentliga skolväsendet utan
tidsbegränsning skall den sökande
dels behärska svenska språket, om
det inte finns synnerliga skäl att
medge annat, dels ha nödvändiga
insikter i de föreskrifter som gäller
beträffande det offentliga skolväsen-
det, särskilt de föreskrifter som ang-
er målen för utbildningen, dels ock-
så uppfylla ett av följande krav:

1. Sökanden har genomgått
svensk lärarutbildning med hu-
vudsaklig inriktning mot den un-
dervisning anställningen avser eller
en därmed jämställd lärarutbildning
i ett annat nordiskt land eller ett an-
nat land som tillhör Europeiska fri-
hande Issammanslutningen eller Eu-
ropeiska gemenskaperna.

2. Sökanden har genomgått an-
nan högskoleutbildning som av
Verket för högskoleservice förkla-
rats i huvudsak motsvara sådan lä-
rarutbildning som avses under 1.

1 Lagen omtryckt 1991: 1111.

2 Senaste lydelse 1992: 599.

111

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Om det saknas sökande som uppfyller kraven enligt 1 eller 2, men det
finns särskilda skäl att anställa någon av de sökande utan
tidsbegränsning, får sådan anställning ändå komma till stånd, i fall den
sökande har motsvarande kompetens för den undervisning som
anställningen avser och det dessutom finns skäl att anta att sökanden är
lämpad att sköta undervisningen.

5 kap.

27 §

I denna lag avses med svåri
rörelsehindrad den som
på grund av ett rörelsehinder eller,
om även annat funktionshinder fö-
religger, sitt samlade handikapp
inte kan följa reguljär studiegång i
gymnasieskolan och som för att
kunna genomföra gymnasiala stu-
dier behöver tillgång till en gym-
nasieskola med Rh-anpassad ut-
bildning och särskilda omvård-
nadsinsatser i form av boende i
elevhem, omvårdnad i boendet
och habilitering.

I denna lag avses med svårt
rörelsehindrad den som
på grund av ett rörelsehinder eller,
om även annat funktionshinder fö-
religger, sitt samlade handikapp
inte kan följa reguljär studiegång i
gymnasieskolan och som för att
kunna genomföra gymnasiala stu-
dier behöver tillgång till en gym-
nasieskola med Rh-anpassad ut-
bildning och särskilda omvård-
nadsinsatser i form av habilitering
samt för vissa elever också i form
av boende i elevhem och omvård-
nad i boendet.

33 §3

Till elever i gymnasieskolan som behöver inackordering till följd av
skolgången skall hemkommunen lämna ekonomiskt stöd. Skyldigheten
gäller till och med det första kalenderhalvåret det år då ungdomarna
fyller tjugo år. Stödet skall avse boende, fördyrat uppehälle och resor
till och från hemmet. Stödet skall ges kontant eller på annat lämpligt
sätt. Om stödet ges kontant, skall det utgå med lägst 1/30 av basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermå-
nad under vilken eleven bor inackorderad. Beloppet får avjämnas till
närmast lägre hela tiotal kronor

Första stycket gäller dock inte de
elever som avses i 27 § och som ge-
nom statens försorg får särskilda
omvårdnadsinsatser.

3 Senaste lydelse 1992: 232.

112

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

11 kap.

20 §4

En kommun eller ett landsting
är skyldig att till sin gymnasiala
vuxenutbildning ta emot en sökan-
de från en annan kommun, om
hemkommunen har åtagit sig att
svara för kostnaderna för elevens
utbildning.

Den som vill delta i gymnasial
vuxenutbildning skall ansöka om
detta hos styrelsen för utbildning-
en i sin hemkommun. Om ansö-
kan avser en utbildning som en
annan kommun eller ett landsting
anordnar eller låter anordna, skall
styrelsen skyndsamt sända ansökan
vidare till styrelsen för utbildning-
en där. Till ansökan skall styrelsen
foga ett yttrande av vilket det
framgår om hemkommun åtar sig
att svara för kostnaderna för ele-
vens utbildning, såvida det inte på
grund av tidigare överenskommel-
se är onödigt.

En kommun eller ett landsting
är skyldig att till sin gymnasiala
vuxenutbildning ta emot en behö-
rig sökande från en annan kom-
mun, om hemkommunen har åta-
git sig att svara för kostnaderna för
elevens utbildning eller om det är
fråga om sådan utbildning som av-
ses i 24 §.

§5

Åtagande att svara för kostnaderna skall alltid lämnas om den sökan-
de med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få
gå i en annan kommuns gymnasiala vuxenutbildning och påbyggnadsut-
bildning. I sådant fall äger 5 kap. 33 § motsvarande tilllämpning beträf-
fande ungdomar fram till och med det första kalenderhalvåret det år då
ungdomarna fyller tjugo år.

4 Senaste lydelse 1991: 1684.
s Senaste lydelse 1992:232.

113

8 Riksdagen 1992/93. 1 sand. Nr 100. Bilaga 9.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Interkommunal ersättning

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

24 §

Beträffande sådan gymnasial vux-
enutbildning som anordnas endast
på ett begränsat antal platser i lan-
det och för vilken det finns ett all-
mänt intresse av att den står öppen
för sökande från hela landet får re-
geringen meddela föreskrifter om
skyldighet för hemkommunerna att
betala ersättning till den anordnan-
de kommunen. I sådana fall skall 5
kap. 33 § tillämpas beträffande ung-
domar fram till och med det första
kalenderhalvåret det år då ungdo-
marna fyller tjugo år.

14 kap.

8 §

Statens skolverk skall ha tillsyn Skolhälsovården står i medicinskt
över skolhälsovården. hänseende under tillsyn av Social-

styrelsen och i övrigt under tillsyn
av Statens skolverk.

2.6 Landstingen får även efter ikraftträdandet vara huvudmän för
särskolan och särvux men skall före utgången av år 1995 till
kommunerna i landstinget överlåta huvudmannaskapet för särskolan
och särvux, om inte något annat följer av punkt 3.

Fram till den tidpunkt då sådant överlåtande sker gäller följande
bestämmelser i sin äldre lydelse, nämligen

1 kap. 5 och 10 §§,

3 kap. 4, 13 och 14 §§,

6 kap. 5-7 §§ samt

12 kap. 3-5, 7 och 9-11 §§.

Vid tillämpningen av 6 kap. 7 § skall 20 år gälla som åldersgräns i
stället för 21 år. Huvudmannen är skyldig att erbjuda de ungdomar som
avses där utbildning under fyra år i den frivilliga särskolan.

6 Senaste lydelse 1992:598.

114

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om det finns särskilda skäl, får i stället bestämmelsen i 7 § första
stycket i sin äldre lydelse tillämpas under läsåret 1992/93.

Föreskrifterna om ekonomiska bi-
drag i 6 kap. 5 § andra stycket i sin
äldre lydelse får tillämpas även efter
den tidpunkt då huvudmannaskapet
överlåtits, dock längst till utgången
av år 1995.

Vid överlåtelse av huvudmanna-
skapet för särvux får bidrag lämnas
mellan landsting och kommuner
och mellan kommuner inbördes en-
ligt samma grunder som avses i fem-
te stycket, dock längst till utgången
av år 1995.

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.

115

Förslag till Bilaga 9.2 Prop. 1992/93:100

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Härigenom föreskrivs i fråga om studiestödslagen (1973:349)1

dels att 7 a kap. skall upphöra att gälla,

dels att i 3 kap. 1, 12 och 22 §§ samt 4 kap. 1, 2, 6 och 7 §§ ordet "ut-
bildningslinje" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "utbildning" i
motsvarande form,

dels att 1 kap. 1 §, 3 kap. 11 och 13 §§, 4 kap. 13 och 24 §§, 5 kap. 5
och 6 §§, 6 kap. 5 §, 7 kap. 1 §, 8 kap. 6 §, 9 kap. 2 och 2 b §§, punkt 6
i övergångsbestämmelserna till lagen samt punkt 2 e i övergångsbestäm-
melserna till lagen (1988:877) om ändring i nämnda lag skall ha följan-
de lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 2 c §, samt i
övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring i nämnda
lag en ny punkt, 2 m, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §2

Staten lämnar studiestöd enligt
denna lag i form av studiehjälp,
studiemedel, korttidsstudiestöd, in-
ternatbidrag, särskilt vuxenstudie-
stöd och utbildningsarvode.

Staten lämnar studiestöd enligt
denna lag i form av studiehjälp,
studiemedel, korttidsstudiestöd, in-
ternatbidrag och särskilt vuxenstu-
diestöd.

3 kap.

11 §3

Extra tillägg utgår med 795, 530 Extra tillägg utgår med 825, 550
eller 265 kronor i månaden. eller 275 kronor i månaden.

Närmare bestämmelser om extra tillägg meddelas av regeringen.

13 §4

Inackorderingstillägg utgår med
lägst 1 070 och högst 2 150 kronor
i månaden. Närmare föreskrifter
om inackorderingstillägg meddelas
av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

Inackorderingstillägg utgår med
lägst 1 150 och högst 2 300 kronor
i månaden. Närmare föreskrifter
om inackorderingstillägg meddelas
av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer.

1 Lagen omtryckt 1987:303.
Senaste lydelse av

3 kap. 1 § 1992:400

3 kap. 12 § 1992:400

3 kap. 22 § 1990:209

4 kap. 7 § 1991:924

7 a kap. 1990:635.

2 Senaste lvdelse 1990: 635.

3 Senaste lydelse 1992: 400.

4 Senaste lydelse 1992:400.

116

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

4 kap.

13 §5

Studiemedel utgår med 10,00
procent av basbeloppet för varje
hel, sammanhängande tidsperiod
för vilken den studerande har rätt
till studiemedel. Tidsperioden
skall omfatta för heltidsstuderande
15 och för deltidsstuderande 30
dagar.

Studiemedel utgår med 9,44
procent av basbeloppet för varje
hel, sammanhängande tidsperiod
för vilken den studerande har rätt
till studiemedel. Tidsperioden
skall omfatta för heltidsstuderande
15 och för deltidsstuderande 30
dagar.

Vad som sägs i första stycket gäller endast om inte något annat följer

av 16, 19, 22 eller 25 §.

24 §6

Studiebidraget utgör 2,96 pro-
cent av basbeloppet för varje hel,
sammanhängande tidsperiod om
15 dagar för heltidsstuderande och
om 30 dagar för deltidsstuderande.
Är den studerande för denna tids-
period enligt 10, 13, 16, 19 och
21-23 §§ inte berättigad till fullt
studiemedel skall av minskningen
så stor andel falla på studiebidraget
som detta bidrag utgör av fullt stu-
diemedel.

Studiebidraget utgör 2,79 pro-
cent av basbeloppet för varje hel,
sammanhängande tidsperiod om
15 dagar för heltidsstuderande och
om 30 dagar för deltidsstuderande.
Är den studerande för denna tids-
period enligt 10, 13, 16, 19 och
21-23 §§ inte berättigad till fullt
studiemedel skall av minskningen
så stor andel falla på studiebidraget
som detta bidrag utgör av fullt stu-
diemedel.

Utgående studiemedel utgör i första hand studiebidrag. Återstoden ut-
gör studielån.

5 kap.

5 §7

Korttidsstudiestöd utgör 68 kro- Korttidsstudiestöd utgör 70 kro-
nor för varje timme. nor för varje timme.

6 §8

Korttidsstudiestöd för deltagande
i utbildning som avses i 1 § utgår
ej till studerande som uppbär stu-
diehjälp, studiemedel, särskilt vux-
enstudiestöd, utbildningsarvode el-
ler utbildningsbidrag för den tids-
period som utbildningen pågår.

Korttidsstudiestöd för deltagande
i utbildning som avses i 1 § utgår
ej till studerande som uppbär stu-
diehjälp, studiemedel, särskilt vux-
enstudiestöd eller utbildningsbi-
drag för den tidsperiod som utbild-
ningen pågår.

5 Senaste lydelse 1990:704.

6 Senaste lydelse 1990:704.

7 Senaste lydelse 1992: 400.

8 Senaste lydelse 1990: 635.

117

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

6 kap.

5 §’

Internatbidrag utgör 305 kronor Internatbidrag utgör 315 kronor
för varje dygn. för varje dygn.

7 kap.

Särskilt vuxenstudiestöd kan ut-
gå till studerande vid de läroanstal-
ter och utbildningslinjer som reger-
ingen bestämmer.

1 §

Särskilt vuxenstudiestöd kan ut-
gå till studerande vid de läroanstal-
ter och utbildningar som regering-
en bestämmer. Regeringen får med-
dela föreskrifter om rätt till särskilt
vuxenstudiestöd för studerande vid
sådana lärarutbildningar till vilka
det finns ett behov av att förbättra
rekryteringen. I sådana föreskrifter
får göras undantag från bestämmel-
serna i 3-5 a, 7, 7 c, 8, 8 a, 8 c och
14 §§.

Om verkan av att studerande har uppburit studiemedel för den tid för
vilken särskilt vuxenstudiestöd utgår finns bestämmelser i 20 §.

Särskilt vuxenstudiestöd får ej beviljas eller uppbäras för tid, för vil-
ken utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning eller utbild-
ningsbidrag för doktorander utgår, om ej annat följer av bestämmelse
som regeringen meddelar.

8 kap.

6 §10

Årsbeloppet får sättas ned

1. om den återbetalningsskyldige
uppbär studiehjälp, studiemedel,
särskilt vuxenstudiestöd, utbild-
ningsarvode, särskilt vuxenstudie-
stöd för arbetslösa, utbildningsbi-
drag under arbetsmarknadsutbild-
ning, utbildningsbidrag för dokto-
rander eller fullgör grundutbild-
ning enligt värnpliktslagen
(1941:967), lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst, lagen (1980:1021)
om militär grundutbildning för
kvinnor eller fullgör utbildning
till reservofficer,

Årsbeloppet får sättas ned

1. om den återbetalningsskyldige
uppbär studiehjälp, studiemedel,
särskilt vuxenstudiestöd, särskilt
vuxenstudiestöd för arbetslösa, ut-
bildningsbidrag undr arbetsmark-
nadsutbildning, utbildningsbidrag
för doktorander eller fullgör
grundutbildning enligt värnplikt-
slagen (1941:967), lagen (1966:413)
om vapenfri tjänst, lagen
(1980:1021) om militär grundut-
bildning för kvinnor eller fullgör
utbildning till reservofficer,

9 Senaste lydelse 1992: 400.

10 Senaste lydelse 1991: 924.

118

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

2. om den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan
beräknas bli väsentligt lägre än den inkomst efter vilken årsbeloppet
har beräknats,

3. om den återbetalningsskyldige har överklagat den taxering som lig-
ger till grund för beräkningen av årsbeloppet och det med hänsyn till
omständigheterna framstår som oskäligt att låta årsbeloppet grundas på
den taxeringen, eller

4. om det i något annat fall finns synnerliga skäl.

Om det finns skäl att sätta ned årsbeloppet och det kan antas att den
omständigheten som föranleder nedsättningen kommer att bestå längre
än ett år, får nedsättning ske tills vidare.

9 kap.

2 §n

Har någon uppburit studiestöd obehörigen eller med för högt belopp
och har han insett eller bort inse detta, kan vad för mycket utgått genast
återkrävas.

Avbryter någon sina studier
skall första stycket tillämpas be-
träffande uppburet studiestöd som
avser tiden efter avbrottet. Beror
avbrottet på sjukdom skall studie-
stöd som den studerande uppburit
enligt 3 kap. 15 och 16 §§, 4 kap.
28-35 §§ eller enligt 7 kap. 17 § el-
ler 7 a kap. 5 § och de bestämmel-
ser som anges där ej återkrävas.
Detsamma gäller vid sådan ledig-
het som avses i 3 kap. 31 §, 4 kap.
44 §, 7 kap. 17 a § och 7 a kap.
6 §.

Avbryter någon sina studier
skall första stycket tillämpas be-
träffande uppburet studiestöd som
avser tiden efter avbrottet. Beror
avbrottet på sjukdom skall studie-
stöd som den studerande uppburit
enligt 3 kap. 15 och 16 §§, 4 kap.
28-35 §§ eller enligt 7 kap. 17 §
och de bestämmelser som anges
där ej återkrävas. Detsamma gäller
vid sådan ledighet som avses i
3 kap. 31 §, 4 kap. 44 § och 7 kap.
17 a §.

Avser återkrav enligt första eller andra stycket studiehjälp enligt
3 kap. till sådan studerande, som vid utbetalningstillfället var omyndig,
åvilar betalningsskyldigheten den som då var den omyndiges förmynda-
re.

11 Senaste lydelse 1992: 400.

119

Nuvarande lydelse

På studiemedel enligt 4 kap., på
särskilt vuxenstudiestöd enligt
7 kap. och på utbildnings arvode en-
ligt 7 a kap. som återkrävs enligt
första eller andra stycket utgår
ränta från den dag när medlen
uppburits efter en räntesats som
vid varje tidpunkt med två procen-
tenheter överstiger statens utlå-
ningsränta. På andra former av
studiestöd som återkrävs enligt
denna paragraf utgår ränta enligt
samma räntesats från den dag som
infaller en månad efter det beslut
om återkrav fattats. Om det finns
särskilda skäl kan den återbetal-
ningsskyldige befrias helt eller del-
vis från sin skyldighet att betala
räntan.

I samband med återkrav får ock-
så tas ut avgift för avisering enligt
föreskrifter som regeringen med-
delar.

Till en studerande som tidigare
har uppburit studiestöd enligt 3, 4,
7 och 7 a kap. utgår nytt stöd en-
ligt dessa kapitel endast om

Föreslagen lydelse

På studiemedel enligt 4 kap. och
på särskilt vuxenstudiestöd enligt
7 kap. som återkrävs enligt första
eller andra stycket utgår ränta från
den dag när medlen uppburits ef-
ter en räntesats som vid varje tid-
punkt med två procentenheter
överstiger statens utlåningsränta.
På andra former av studiestöd som
återkrävs enligt denna paragraf ut-
går ränta enligt samma räntesats
från den dag som infaller en må-
nad efter det beslut om återkrav
fattats. Om det finns särskilda skäl
kan den återbetalningsskyldige be-
frias helt eller delvis från sin skyl-
dighet att betala räntan.

I samband med återkrav får ock-
så tas ut avgifter för administrativa
kostnader enligt föreskrifter som
regeringen meddelar.

§12

Till en studerande som tidigare
har uppburit studiestöd enligt 3, 4
eller 7 kap. utgår nytt stöd enligt
dessa kapitel endast om

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

1. fastställt årsbelopp, som förfallit till betalning före det kalenderår
som det nya studiestödet avser, har betalats, och

2. återkrav med stöd av 2 § av
studiestöd enligt 3, 4, 7 eller 7 a
kap. har reglerats av den studeran-
de så att återkrav, som avser högst
ett kalenderhalvår, kvarstår oregle-
rat.

2. återkrav med stöd av 2 § av
studiestöd enligt 3, 4 eller 7 kap.
har reglerats av den studerande så
att återkrav, som avser högst ett
kalenderhalvår, kvarstår oreglerat.

Om det finns synnerliga skäl får studiestöd dock beviljas utan hinder
av vad som anges i första stycket.

12 Senaste lydelse 1992:400.

120

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

2c §

I samband med beviljande av stu-
dielån enligt denna lag får Centrala
studiestödsnämnden ta ut avgifter
för sina administrativa kostnader
enligt föreskrifter som regeringen
meddelar.

6.13 För studielån som har beviljats enligt studiehjälpsreglementet
(1964:402) gäller bestämmelserna i 22 §, 23 § andra och tredje styckena
samt 24 § studiehjälpsreglementet fortfarande, allt i den mån annat inte
följer av andra-åttonde styckena. För återbetalning av sådant studielån
enligt studiehjälpsreglementet för vilket låntagaren har begärt att studie-
lånet skall fa återbetalas enligt lagen (1983:271) om ändrade återbetal-

ningsvillkor för vissa äldre studielån
av bestämmelserna i den lagen.

Låntagaren aviseras ränta, amor-
tering och ränteannuitet. För avi-
seringen utgår aviseringsavgift med
belopp som regeringen bestäm-
mer.

gäller dock enbart vad som följer

Låntagaren debiteras ränta,
amortering och ränteannuitet. Vid
debiteringen tas expeditionsavgift ut
med belopp som regeringen be-
stämmer.

Om låntagaren inte betalar ränta, amortering eller ränteannuitet
inom föreskriven tid, skall påminnelse om detta sändas till låntagaren.
För påminnelsen utgår påminnelseavgift med belopp som regeringen
bestämmer.

Om amorteringsplanen ändras och amorteringstiden därför utsträcks,
får amorteringstiden dock förlängas längst till och med det år då lånta-
garen fyller 65 år. En låntagare är inte skyldig att betala ränta, amorte-
ring eller ränteannuitet som förfaller till betalning efter det att låntaga-
ren har fyllt 65 år.

Om en låntagare åberopar tillfälliga svårigheter som skäl för att han
inte kan fullgöra sin betalningsskyldighet enligt amorteringsplanen, får
Centrala studiestödsnämnden besluta om anstånd med erläggande av
ränta, amortering och ränteannuitet. Sådant beslut får avse anstånd un-
der högst sex månader.

is Till 1973: 349. Senaste lydelse 1991: 924.

121

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Den, som under ett eller flera år har uppburit eller uppbär vårdbi-
drag enligt 9 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring eller mot-
svarande och på grund av vården av handikappat barn inte kan för-
värvsarbeta, får befrias från betalningsskyldighet såvitt avser ett belopp
som motsvarar summan av amortering, ränteannuitet och årsränta för
samma år. Vad som nu sagts gäller även om den återbetalningsskyldige
utöver vårdbidraget har en sammanräknad inkomst av tjänst, närings-
verksamhet och kapital för året på högst 75 procent av basbeloppet.

Föreligger synnerliga skäl får låntagaren befrias från honom åvilande
betalningsskyldighet även i annat fall än som avses i sjätte stycket eller
24 § andra stycket studiehjälpsreglementet (1964:402).

En fordran skall avskrivas om indrivningen skulle vålla mer arbete el-
ler större kostnad än vad som är skäligt och indrivningen inte är påkal-
lad från allmän synpunkt.

Vid frivillig slutreglering av studielån under perioden den 1 juli-den
31 december 1983 avskrivs tio procent av kapitalskulden, dock minst
200 kronor. Understiger kapitalskulden 200 kronor avskrivs i stället
återstående kapitalskuld.

2 e14 Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer får i fråga om den som återbe-
talar studiestöd enligt äldre före-
skrifter föreskriva att preliminär
och slutlig avgift inte skall utgå el-
ler skall sättas ned för avgiftsår un-
der vilket den återbetalningsskyldi-
ge studerar och uppbär stu-
diehjälp, studiemedel, särskilt vux-
enstudiestöd , utbildningsarvode,
särskilt vuxenstudiestöd för arbets-
lösa, utbildningsbidrag under ar-
betsmarknadsutbildning eller ut-
bildningsbidrag för doktorander
eller fullgör grundutbildning en-
ligt värnpliktslagen (1941:967), la-
gen (1966:413) om vapenfri tjänst,
lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor eller
fullgör utbildning till reservofficer.

2e14 Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer får i fråga om den som återbe-
talar studiestöd enligt äldre före-
skrifter föreskriva att preliminär
och slutlig avgift inte skall utgå el-
ler skall sättas ned för avgiftsår un-
der vilket den återbetalningsskyldi-
ge studerar och uppbär stu-
diehjälp, studiemedel, särskilt vux-
enstudiestöd, särskilt vuxenstudies-
töd för arbetslösa, utbildningsbi-
drag under arbetsmarknadsutbild-
ning eller utbildningsbidrag för
doktorander eller fullgör grundut-
bildning enligt värnpliktslagen
(1941:967), lagen (1966:413) om
vapenfri tjänst, lagen (1980:1021)
om militär grundutbildning för
kvinnor eller fullgör utbildning
till reservofficer.

14 Till 1988: 877 Senaste lydelse 1991:924.

122

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

2 m15 I stället för vad som före-
skrivs i 8 kap. 64 § andra stycket
studiestödslagen (1973:349) i dess
lydelse före den 1 januari 1989 skall
vid debitering av preliminär avgift
och kvarstående avgift utgå expedi-
tionsavgift med belopp som reger-
ingen bestämmer.

Vad som i 8 kap. 13 § andra
stycket, 76 § och 84 § tredje stycket
studiestödslagen i dess lydelse före
den 1 januari 1989 föreskrivs om
aviseringsavgift skall i stället avse
expeditionsavgift.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 9 kap. 2 § femte stycket,
punkt 6 i övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1973:349) samt
punkt 2 m i övergångsbestämmelserna till lagen (1988:877) om ändring
i studiestödslagen, den 1 januari 1994, samt i övrigt den 1 juli 1993.

2. De äldre bestämmelserna i 9 kap. 2 § om återkrav och 2 b § om
villkor för nytt studiestöd skall fortfarande gälla för den som fått utbild-
ningsarvode enligt äldre bestämmelser eller enligt punkt 3.

3. En studerande som före den 1 juli 1993 påbörjat utbildning och
uppburit utbildningsarvode enligt de upphävda bestämmelserna i 7 a
kap. har rätt att uppbära sådant arvode under den tid som den studeran-
de kan anses behöva för att slutföra studierna. I sådant fall skall bestäm-
melserna i det upphävda 7 a kap. och de äldre bestämmelserna i 8 kap.
6 § om nedsättning av årsbelopp och punkten 2 e i övergångsbestäm-
melserna till lagen (1988:877) om ändring i studiestödslagen (1973:349)
fortfarande tillämpas.

15 Till 1988: 877.

123

VIII. Utbildningsdepartementet

Sid

Prop. 1992/93:100

Bil. 9

Anmälan till budgetpropositionen 1993

1 Inledning

2 Skolområdet samt folkbildningen

3 Den högre utbildningen och forskningen

4 Utgångspunkter för budgeten

Anslag kr

A Utbildningsdepartementet

1 Utbildningsdepartementet, ramanslag

2 Utredningar m.m., ramanslag

3 Kostnader för Sveriges medlemsskap i UNESCO

m.m., förslagsanslag

4 Sametinget, reservationsanslag1

5 Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepar-
tementetsområde, reservationsanslag1

Summa littera A

B Det offentliga skolväsendet

1 Internationaliseringen och lärarna

2 Teknikerutbildningen

3 Betyg i gymnasieskolan

4 Anskaffning av praktikplatser för skolans
behov

5 Ändring av en övergångsbestämmelse i
skollagen (1985:1100)

6 Avskaffande av vissa anslag

1 Statens skolverk, ramanslag

2 Statens institut för handikappfrågor

i skolan, ramanslag

3 Skolutveckling och produktion av läromedel
för elever med handikapp, reservationsanslag

4 Stöd för utveckling av skolväsendet,
reservationsanslag

5 Forskning inom skolväsendet, reservations-
anslag

6 Fortbildning m.m., reservationsanslag

1 Genomförande av skolreformer,
reservationsanslag1

8 Särskilda insatser på skolområdet,
förslagsanslag

9 Bidrag till viss verksamhet inom det
kommunala skolväsendet, förslagsanslag

10 Sameskolor, ramanslag

46 876 000

18 284 000

22 370 000

7 500 000

15 700 000

110 730 000

227 024 000

99 088 000

13 821 000

55 613 000

*24 812 000

85 560 000

125 000 000

203 914 000

42 839 000

30 695 000

124

61	11	Specialskolor: Utbildning m.m., förslags- anslag	344 826 000	Prop. 1992/93:100 Bil. 9
64	12	Specialskolor: Utrustning m.m., reservations- anslag	8 748 000
65	13	Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag	19 288 000
68	14	Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag	19 000 000
71	15	Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
		förslagsanslag	56 501 000
74	16	Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag	222 257 000
		Summa littera B	1 578 986 000
		C Folkbildning
77	1	Bidrag till folkbildningen	1 917 543 000
80	2	Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen	45 117 000
83	3	Bidrag till kontakttolkutbildning, reservations
		anslag	7 974 000
		Summa littera C	1 970 634 000
		D Den grundläggande högskoleutbildningen
		m.m.
85	1	Grundläggande högskoleutbildning samt vissa andra ändamål inom högskoleområdet	*8 346 985 000
		Summa littera D	8 346 985 000
		E Forskning och forskarutbildning
86	1	Forskning och forskarutbildning inom hög- skolan samt vissa andra forskningsändamål	*7 039 137 000
		Summa littera E	7 039 137 000
		F Studiestöd m.m.
88	1	Centrala studiestödnämnden m.m, ramanslag	159 610 000
95	2	Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet, anslag1	1 000
95	3	Studiehjälp m.m., förslagsanslag	2 086 780 000
99	4	Studiemedel m.m., förslagsanslag	6 130 000 000
103	5	Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag	1 078 600 000
105	6	Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag	71 925 000

125

106

107

7 Bidrag till vissa studiesociala ändamål,
förslagsanslag

8 Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid
vissa lärarutbildningar, förslagsanslag
Summa littera F

Prop. 1992/93:100

*110 660 000 Bil. 9

100 000 000

9 737 576 000

110

G Lokalförsörjning m.m.

1 Inredning och utrustning av lokaler vid
högskoleenheterna m.m., reservationsanslag
Summa littera G

*872 600 000

872 600 000

SUMMA VIII - Utbildningsdepartementet

29 656 648 000

Bilagor

111 9.1 Förslag till

Lag om ändring i skollagen (1985:1100)

116 9.2 Förslag till

Lag om ändring i studiestödslagen (1973:349)

Nytt anslag

* Särpropositioner under 1993

126

gotab 42640, Stockholm 1992

Bilaga 10 till budgetpropositionen 1993

J ordbruksdepartementet

(nionde huvudtiteln)

Prop.

1992/93: 100

Bilaga 10

Jordbruksdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992

Föredragande: statsrådet Olsson

Anmälan till budgetpropositionen 1993

Inledning

1 Allmänt

Sveriges ansökan om medlemskap i EG ställer nya krav på jordbrukspoli-
tiken. 1990 års beslut om livsmedelspolitiken stäms av mot EG:s gemen-
samma jordbrukspolitik.

Sverige siktar på en fullständig integrering med EG:s gemensamma jord-
brukspolitik från den dag Sverige blir medlem. Sverige skall vid integrationen
uppnå så stora positiva samhällsekonomiska effekter som möjligt med hänsyn
tagen till både behovet av en stark konkurrenskraftig jordbruksnäring och till
konsumenternas och skattebetalarnas intressen. Ambitionen bör vara att inga
övergångsåtgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige blivit medlem samt
att övriga konkurrensbegränsande åtgärder undanröjs, i båda fallen på basis
av ömsesidighet.

Målet är att upprätthålla en fortsatt hög ambitionsnivå på det regionalpoli-
tiska området. Detta är viktigt framför allt för jordbruket i norra Sverige. Sve-
rige vill också behålla den höga ambitionsnivå som vi har på bl.a. miljö-, djur-
skydds- och djurhälsoområdena.

Omställningskommissionen har avlämnat två delbetänkanden, nämligen
förslag om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten och den ekologiska pro-
duktionen samt förslag om animaliesektom. Dessa ligger till grund för för-
slagen i det följande och innebär att vissa justeringar görs i 1990 års livsme-
delspolitiska beslut.

Tidigare analyser av bl.a. OECD har pekat på att stödnivån inom svenskt
jordbruk är betydligt högre än EG:s nivå. De förändringar i valutakurserna

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

som inträffat under år 1992 har försvårat analysen av skillnaderna i pris-,
stöd- och kostnadsnivåerna mellan Sverige och EG.

Kostnadsnivån är högre i Sverige inom samtliga produktionsgrenar. Inom
animalieproduktionen är pris- och stödnivåema högre i Sverige. Inom vegeta-
bilieområdet kommer däremot dessa nivåer att ligga under EG:s om inga änd-
ringar görs i förhållande till 1990 års livsmedelspolitiska beslut.

Även om osäkerheten rörande de framtida valutakurserna försvårar analy-
sen av skillnaderna mellan Sverige och EG torde dessa grundläggande skill-
nader fortfarande gälla. En anpassning till de förhållanden som gäller inom
EG förutsätter således ändringar av pris-, stöd- och kostnadsnivåerna i Sve-
rige.

Systemet med inlösenpriser inom spannmålsodlingen behålls för 1993 och
1994 års skördar. För år 1993 lämnas ett differentierat arealbidrag med i ge-
nomsnitt 700 kr per hektar och år. Nivåerna för inlösenpris och arealbidrag
för år 1994 beslutas senare. För att jordbrukaren skall bli berättigad till areal-
bidrag krävs att minst 15 % av stödarealen har anslutits till 1990 års omställ-
ningsprogram fr.o.m. år 1993.

Gränsskyddet för proteinfodermedel tas bort den 1 juli 1993. Det sänks i
ett första steg med 30 % den 1 januari 1993. Borttagandet är ett led i den nöd-
vändiga kostnadsanpassningen. Inom EG finns inget eller lågt gränsskydd
för proteinfoder.

Odlingen av oljeväxter kommer från 1994 års skörd att inordnas i ett sy-
stem med inlösenpris i kombination med arealbidrag. Detta system innebär att
ett närmande sker till EG:s marknadsordning för oljeväxter. Det nuvarande an-
budsförfarandet kommer att användas för 1993 års skörd men upphör där-
efter.

Den ekologiska odlingen är en pådrivande kraft i arbetet att utveckla lant-
bruket i miljövänlig riktning. Utöver nuvarande budgetmedel anvisas 10 mil-
joner kronor per år för budgetåren 1993/94 och 1994/95 till den ekologiska
odlingen. Medlen skall användas till tillämpad forskning och utveckling,
marknadsföringsinsatser och kontroll.

Ett svenskt medlemskap i EG innebär en ökad handel med livsmedel mel-
lan EG-länderna och Sverige, vilket kommer att öka konkurrenstrycket på
den svenska livsmedelssektorn.

Konsumentpriserna inom livsmedelssektorn har sjunkit under det senaste
året. Från juli 1991 till oktober 1992 sjönk priserna i konsumentledet med
7,3 %, medan KPI totalt steg med 3,5 %. För de jordbruksprisreglerade va-
rorna sjönk priserna med 6,3 %. Denna utveckling har sin grund i bl.a. den
interna avreglering som beslutades år 1990 och sänkningen av mervärdes-
skatten den 1 januari 1992.

Jordbruket är en resurs i arbetet med att skapa en god miljö. Såväl jord-
som skogsbruket har stora möjligheter att producera biobränslen. Detta skall
utnyttjas i den pågående omställningen av energisystemet i riktning mot fömy-
baraoch miljövänliga energikällor. 1991 års energipolitiska beslut skall full-
följas. Detta leder till en ökad marknad för biobränslen.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Biobränslekommissionen har under hösten 1992 lämnat sitt slutbetänkande
(SOU 1992:90) Biobränslen för framtiden med förslag bl.a. om hur tillgäng-
liga medel skall disponeras för att bäst främja en ökad biobränsleanvändning.
Förslagen har remissbehandlats. Avsikten är att presentera dessa för riksdag-
en i anslutning till en proposition om klimatfrågorna.

Åkermark som inte används för produktion av livsmedel bör användas för
produktion av andra miljövänliga råvaror. Förutom biobränslen är råvaror för
industriell produktion av olika slag av intresse.

Genom insatser för att stimulera och underlätta framför allt småföretagan-
det i landet ges jordbrukarna goda förutsättningar att utveckla sina företag. Re-
geringens ekonomiska politik syftar bl.a. till att skapa förutsättningar för en
varaktigt låg inflation och lägre räntor. En sådan utveckling är av stor betydel-
se för en positiv utveckling av småföretagen, bl.a. inom jord- och skogsbru-
ket.

I betänkandet (SOU 1992:99) Rådgivningen inom jordbruket och träd-
gårdsnäringen behandlas den framtida rådgivningsverksamhetens utveckling.
I utredningen konstateras att den statliga rådgivningen inom jordbruket och
trädgårdsnäringen bör inriktas mot information förknippad med myndighets-
utövning. Speciell hänsyn bör tas till behovet av sådan rådgivning inom stöd-
området. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

En särskild utredare har i betänkandet (SOU 1992:88) Veterinär verksam-
het lämnat förslag rörande veterinärväsendet. Utredaren har analyserat nuva-
rande behov av veterinär verksamhet och bedömt behovet för framtiden, bl.a.
mot bakgrund av Sveriges närmande till EG. Utredaren har lämnat förslag till
ansvarsfördelning, dimensionering och organisation av veterinärväsendet i
dess helhet. Förslagen remissbehandlas för närvarande. Avsikten är att pre-
sentera en proposition i frågan våren 1993.

1990 års skogspolitiska kommitté har lämnat sina förslag i betänkandena
(SOU 1992:76) Skogspolitiken inför 2000-talet och (SOU 1992:111) Den
framtida skogsvårdsorganisationen. Förslagen har remissbehandlats. Avsik-
ten är att de skall ligga till grund för en särskild proposition till riksdagen un-
der våren 1993.

En särskild utredare har tillkallats med uppgift att utreda fiskerinäringens
utvecklingsmöjligheter bl.a. mot bakgrund av EES-avtalet. Utredaren har i
december 1992 redovisat förslag till särskilda åtgärder per den 1 juli 1993. Ar-
betet bedrivs med sikte på att en proposition skall kunna föreläggas riksdag-
en under våren 1993.

Utredningen om trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter har i novem-
ber 1992 lämnat betänkandet (SOU 1992:119) Svensk trädgårdsnäring - nu-
läge och utvecklingsmöjligheter. Den behandlar bl.a. trädgårdsnäringens kost-
nads-, marknads- och konkurrenssituation samt redovisar jämförelser med
Sveriges viktigaste konkurrentländer. Betänkandet remissbehandlas för när-
varande. Regeringen avser att lämna förslag till riksdagen under våren 1993.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Riksdagen har nyligen beslutat om väsentliga förändringar i rennärings-
lagen och i fråga om upplåtelser av jakt och fiske ovanför odlingsgränsen.
Arbete pågår med uppföljning av riksdagens beslut.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har varit föremål för en grundlig ut-
värdering. Resultatet av denna och de överväganden som den har gett an-
ledning till kommer att presenteras i vårens forskningspolitiska proposition
tillsammans med andra frågor som rör forskningen på de areella näringarnas
område.

Det förslag till utgiftsram för Jordbruksdepartementets verksamhetsområde
för budgetåret 1993/94 som läggs fram i budgetpropositionen omfattar 6 966
miljoner kronor. De ökningar av anslag som föreslås finansieras genom om-
prioriteringar inom huvudtiteln.

Utöver de besparingar på direktbidrag till jordbruket för budgetåret
1992/93 som riksdagen nyligen har fattat beslut om, föreslås nu att direkt-
stödet för budgetåret 1993/94 reduceras med ytterligare 50 miljoner kronor.
Sammanlagt kommer därmed direktbidragen att uppgå till 1 550 miljoner kro-
nor för budgetåret 1993/94. Det innebär en total besparing på drygt 625 mil-
joner kronor utöver tidigare beslutade eller aviserade besparingar. Nettobespa-
ringen på statsbudgeten blir därigenom väsentligt större än den besparing på
250 miljoner kronor inom departementets område som aviserats i proposition
1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Sammanställning m.m.

Anslagsförändringar totalt inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområ-
de i förhållande till anvisat belopp för budgetåret 1992/93 framgår av följande
sammanställning uttryckt i miljoner kronor.

	Anvisat 1992/93	Förslag 1993/94	Föränd- ring
A. Jordbruksdepartementet m.m.	78,3	85,3	+	7,0
B. Jordbruk och trädgårds-
näring	3 987,4	3836,8	-	150,6
C. Skogsbruk	507,4	507,4		-
D. Fiske	114,9	107,6		7,4
E. Rennäring m.m.	61,3	61,3		-
F. Djurskydd och djurhälsovård	229,6	233,1	+	3,5
G. Växtskydd och jordbrukets
miljöfrågor	46,5	41,3	-	5,2
H. Livsmedel	602,3	616,2	+	13,9
1. Utbildning och forskning	1 228,7	1 228,7		-
J. Biobränslen	873,9	248,9	-	625,0
Totalt för Jordbruks-
departementet	7 730,4	6,966,6	-	763,8

2 Den internationella utvecklingen

2.1 Svenskt jordbruk i Europa

Riksdagen beslöt den 18 november 1992 med stor majoritet att Sverige skall
ansluta sig till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).

För jordbruket innebär EES att t.ex. livsmedelsbestämmelser, veterinär-,
fodermedels- och växtskyddsregler, med vissa undantag, blir gemensamma.
Redogörelser för detta har lämnats i prop. 1991/92:170 om Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet (EES) (bil. 8) och prop. 1992/93:119 om änd-
ringar i livsmedelslagen (1971:511) m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet.
Möjligheterna till handel med bearbetade jordbruksprodukter förbättras.

Ett bilateralt jordbruksavtal har slutits mellan Sverige och EG. Det ger möj-
lighet till tullfri handel med bl.a. nötkött, ost och frysta grönsaker inom vissa
begränsade kvoter. Andra bilaterala avtal om vissa lättnader i handeln med
jordbruks- och trädgårdsprodukter har slutits med Estland, Lettland, Litauen,
Tjeckoslovakien, Israel och Turkiet. Vissa avtal med Finland och Polen är kla-
ra för undertecknande. Förhandlingar pågår med Ungern, Rumänien och
Bulgarien.

Den svenska jordbrukspolitiken berörs dock inte av EES. Vid ett medlem-
skap måste Sverige anpassa sig till EG:s gemensamma jordbrukspolitik, inkl,
trädgårdssektom, (CAP) och fiskeripolitiken (CFP).

Mer än hälften av EG:s gemensamma budgetmedel används för CAP. Stö-
det är i produktomfång och former mer omfattande än Sveriges. Uttryckt med
OECD:s måttstock är dock den sammanvägda stödnivån högre i Sverige än i
EG.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

2.2 Samarbetet med länder i Central- och Östeuropa

Sverige har utvecklat kontakterna och samarbetet med de Central- och Östeu-
ropeiska staterna på jordbruks-, skogs- och fiskeområdena under det senaste
året. Främst har kontakterna med de baltiska staterna intensifierats. Även med
länder som Polen, Ungem, Tjeckoslovakien och Ryssland har samarbetet ut-
vecklats. Kontakter har etablerats på främst jordbruks- och skogsområdena
med Rumänien, Vitryssland m.fl. länder.

Regeringen har på olika sätt under det gångna året stött de baltiska staterna
i omvandlingen av jordbruks- och skogssektorerna till ett marknadsekono-
miskt system. Det har skett genom bilaterala handelsavtal, besöksutbyte, ut-
bildningsprogram och leveranser av livsmedel, utsäde och foder. Regeringen
stödjer också reformeringen och uppbyggnaden av en effektiv förvaltning.

Mellan myndigheter, utbildningsinstitutioner, organisationer och företag i
Sverige och våra grannländer har ett närmare samarbete inletts. Lantbrukarnas
riksförbund (LRF) har fortsatt sina insatser i form av bl.a. maskinleveranser,
praktikantprogram och andra former av utbildningsinsatser. Leveranser av
skogsmaskiner har skett på initiativ av Skogsägarnas riksförbund. Utbildnings-

och forskarkontakterna genom Sveriges lantbruksuniversitet och Skogs- och
lantbruksakademien (KSLA) har ytterligare utvecklats och fördjupats.
Forskarutbytet via KSLA omfattar även Ryssland och andra länder i Central-
och Östeuropa.

Olika former av bistånd på jordbruksområdet har genomförts med medel
från bl.a. SIDA, BITS och Svenska institutet. En rad svenska företag verk-
samma inom sektorn har också etablerat samarbete med företag i länder i
Central- och Östeuropa.

Insatser har också gjorts tillsammans med internationella organisationer,
bl.a. ett jordbrukspolitiskt seminarium i samarbete med OECD.

Verksamheten planeras fortsätta i liknande former under det kommande
budgetåret.

Svenska institutioner kommer att engageras i insatser for att angripa miljö-
problem inom jordbruket i Estland, Letdand och Litauen. På skogsområdet är
bl.a. Skogsstyrelsen engagerad i arbetet med utformningen av en ny skogspo-
litik för flera av dessa länder liksom i arbetet med nya metoder för skogsbru-
ket och i olika utbildningsprogram. På skogsområdet har även samarbete eta-
blerats med flera länder i Centraleuropa, bl.a. Polen och Tjeckoslovakien. På
liknande sätt är också Fiskeriverket engagerat i omvandlingen av fiskeadmi-
nistrationen i de baltiska staterna.

2.3 FAO

Jordbrukskommittén inom FAO kommer att följa upp besluten som togs vid
FN-konferensen om miljö och utveckling, UNCED. Fiskerikommittén kom-
mer att diskutera en uppförandekod för ansvarsfullt fiske. Ett första steg är
omedelbara åtgärder mot möjligheten att genom utflaggning undvika restrik-
tioner för fisket. I skogskommittén skall handlingsplanen för tropiska skogar
(TFAP) behandlas. Vidare kommer UNCED:s skogsprinciper att följas upp.

Vidare skall FAO följa upp den deklaration och det handlingsprogram för
ett förbättrat näringstillstånd som antogs vid FAO:s och WHO:s gemensamma
nutritionskonferens (ICN) i december 1992. Förberedelserna för 1995 års
konferens om växtgenetiska resurser blir den viktigaste punkten på dagord-
ningen för kommittén om växtgenetiska resurser. Kommittén för livsmedels-
säkerhet skall diskutera Uruguay-rundans effekter. Ett rådsmöte planeras till
början av sommaren. FAO:s konferens äger rum i november med valet av
generaldirektör och antagande av arbetsprogram och budget för 1994—1995
som viktigaste punkter på dagordningen.

2.4 OECD

Tre områden väntas få större utrymme i verksamheten i OECD:s jordbruks-
kommitté än hittills, nämligen jordbruksproblemen i Öst- och Centraleuropa

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

och deras effekter på OECD-ländema, varaktig jordbruksutveckling och jord- Prop. 1992/93:100
bruksproduktionens miljöeffekter samt landsbygdsutveckling. Bilaga 10

Den centrala uppgiften är dock att övervaka och underlätta jordbrukspolitis-
ka reformer i medlemsländerna i enlighet med 1987 års åtagande. Således fort-
sätter ansträngningarna att förbättra metoderna för att mäta jordbruksstödets
storlek, att ytterligare belysa strukturanpassnings- och sysselsättningseffek-
terna och att studera alternativ användning av jordbruksmark och varor pro-
ducerade i jordbruket.

2.5 GATT

Jordbruket är ett nyckelområde i GATT:s pågående multilaterala handelsför-
handling, den s.k. Uruguay-rundan. Förhandlingarna är nu inne i ett slutske-
de sedan en uppgörelse på jordbruksområdet träffats mellan EG och USA.
Jordbruksförhandlingarna syftar till att liberalisera handeln och stärka kon-
kurrensen genom ökad användning av GATT:s regler även i handeln med
jordbruksprodukter. Intemstöd, gränsskydd och exportsubventioner skall re-
duceras. Alla gränsskydd omvandlas till vanliga tullar. Vissa stöd med be-
gränsad effekt på produktionen undantas från neddragningsförpliktelsema.
Under förutsättning att förhandlingarna slutförs tidigt under år 1993 skulle
reformer kunna genomföras med början år 1994.

3 Miljöfrågor

Miljömålet inom 1990 års beslut om livsmedelspolitiken innebär bl.a. att vi
skall slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och minimera jordbru-
kets miljöbelastning på grund av växtnäringsläckage och användning av be-
kämpningsmedel. Riksdagen beslutade år 1988 som mål att halvera kväve-
urlakningen från jordbruket till år 2000. Till följd av internationella överens-
kommelser har detta mål tidigarelagts. Riksdagen beslutade år 1990 att en
halvering skall omfatta alla utsläpp till haven längs med hela väst- och syd-
kusten upp till Stockholms skärgård till år 1995 räknat från år 1986. Riks-
dagen lade samtidigt fast målet att ytterligare en gång halvera användningen
av bekämpningsmedel till strax efter mitten av 1990-talet

Enligt vad jag har erfarit gör Statens jordbruksverk bedömningen att de
uppsatta målen kommer att uppnås inom ramen för de olika åtgärdsprogram-
men.

Våren 1991 beslutade riksdagen om en rad åtgärder för att komma till rätta
med negativa miljöeffekter inom jordbruket. Totalt 58,1 miljoner kronor an-
visades för bl.a. framtagande av teknik för typgodkännande av handels- och
stallgödselspridare samt försöks- och utvecklingsverksamhet för att minska
jordbrukets växtnäringsläckage. Denna verksamhet syftar till att påskynda
den tekniska utvecklingen främst av odlingssystem med fånggrödor och han-
tering av stallgödsel.

På statsbudgeten har budgetåret 1992/93 anvisats ytterligare 32,9 miljoner Prop. 1992/93:100
kronor för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket under budgetåren 1992/93- Bilaga 10
1993/94. Genomförandet av dessa åtgärder fortskrider som planerat under det
kommande budgetåret. Det stöd till landskapsvård som infördes i samband
med 1990 års livsmedelspolitiska beslut, och som budgetåret 1993/94 uppgår
till 250 miljoner kronor, redovisas i Miljö- och naturresursdepartementets
bilaga till budgetpropositionen.

Ett arbete pågår i såväl OECD som GATT om handelns effekter på miljö-
området. Ytterligare intensifiering av detta arbete väntas, inte minst på jord-
bruksområdet.

De beslut som togs vid FN:s miljö- och utvecklingskonferens i Rio de
Janeiro berör i hög grad de areella näringarna. Det gäller dels konventionerna
om klimat och biologisk mångfald, dels åtgärdsprogram i Agenda 21 och de
s.k. skogsprincipema. Jordbruksdepartementet kommer att medverka i upp-
följningsåtgärdema både på nationell och internationell nivå genom bl.a. be-
rörda myndigheter och Sveriges lantbruksuniversitet. När det gäller de s.k.
skogsprincipema planeras olika insatser i aktivt samarbete med internationella
organisationer med ansvar för skogliga frågor som FAO, ECE, 11'10 för att
förankra och genomföra principerna på nationell nivå.

4 Jordbrukspolitiken

4.1 Nuvarande livsmedelspolitiska beslut

Riksdagen fattade i juni 1990 beslut om en ny livsmedelspolitik (prop.
1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). En utgångspunkt för
den nya livsmedelspolitiken är enligt riksdagens beslut att jordbruksproduktio-
nen i princip skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Produ-
centerna skall ersättas endast för efterfrågade varor och tjänster. Konsumenter-
nas val skall styra produktionen. I de fall efterfrågan gäller kollektiva varor
och nyttigheter är enligt nämnda riksdagsbeslut offentliga ingripanden befoga-
de. Dessa varor och tjänster, t.ex. beredskap, landskapsvård och regionalpoli-
tik, betalas därför med offentliga medel.

Den livsmedelspolitiska reformen innebär att de interna marknadsregle-
ringarna på jordbrukets område avskaffas. Den viktigaste förändringen i det
sammanhanget är avskaffandet av den kollektiva exportfinansieringen. Pri-
serna till jordbruket skall endast skyddas med hjälp av ett gränsskydd. Be-
slutet innebär att gränsskyddet skall behållas i avvaktan på resultatet av
GATT-förhandlingama. Frågan om såväl tekniska som nivåmässiga föränd-
ringar av gränsskyddet skall avgöras i den takt som följer av en överenskom-
melse. Våren 1991 beslutade riksdagen om en justering av gränsskyddet i
samband med att s.k. referenspriser infördes. Referenspriserna anpassades
nedåt mot de marknadspriser som förväntades efter den interna avregleringen.
Utöver prisstödet till jordbruket finns sedan år 1989, som en del av kompen-
sationsbeloppet till jordbruket, ett direktbidrag som en följd av frysningen av

gällande stödpriser till jordbruket inom ramen för de pågående GATT-för- Prop. 1992/93:100
handlingarna. Bilaga 10

Vidare innebär den nya livsmedelspolitiken att de riktade åtgärderna på be-
redskaps-, miljö- och regionalområdena förstärks. Beredskapslagringen av in-
satsvaror ökar för att motsvara beredskapskraven avseende omställningen av
livsmedelsproduktionen i kris och krigstid. Det särskilda prisstödet till jord-
bruket i norra Sverige behålls men knyts närmare till lönsamhetsutvecklingen
i dessa delar av landet Stödet har också höjts avsevärt. På miljöområdet inför-
des ett nytt stöd för att bevara ett öppet och rikt varierat kulturlandskap.

Övergången till en avreglerad marknad skall enligt riksdagsbeslutet ske
under socialt acceptabla former. Därför vidtas vissa övergångsåtgärder under
en femårig övergångsperiod. Bl.a. bibehålls exportbidraget för kött under en
övergångsperiod liksom inlösensystemet för spannmål samt ett förenklat ut-
jämningssystem för mejerivaror. Dessutom har under perioden 1990/91-
1992/93 ett temporärt inkomststöd utbetalats per hektar till jordbruket. Under
perioden 1991/92-1993/94 utbetalas också ett särskilt omställningsstöd till de
brukare som varaktigt ställer om sin areal till annan användning än livsmedels-
produktion. Därutöver lämnas ett särskilt anläggningsstöd till bl.a. de jordbru-
kare som på omställningsarealen väljer att plantera löv- eller energiskog.
Även inom animalieproduktionen har åtgärder vidtagits.

4.2 Effekter av den livsmedelspolitiska reformen

Genom olika regeringsbeslut har Statens jordbruksverk, Statens pris- och
konkurrensverk, Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES), Konsu-
mentberedningen och Statens naturvårdsverk fått i uppdrag att följa den livs-
medelspolitiska reformens effekter inom sina resp, ansvarsområden.

Uppföljningsrapporter från bl.a. Jordbruksverket och LES har lämnats till
Jordbruksdepartementet den 1 oktober 1992. I det följande redovisas några
sammanfattande bedömningar baserade i huvudsak på LES uppföljningsrap-
port.

Trots att en relativt kort tid förflutit sedan 1990 års livsmedelspolitiska
reform inleddes har den redan fått flera viktiga effekter. Anpassningen av
animalieproduktionen har gått mycket snabbt och såväl inom mjölkproduk-
tionen som övrig animalieproduktion råder på årsbasis i stort sett marknads-
balans. Antalet mjölkkor minskade från 570 000 år 1989 till ca 527 000 år
1992.

De medel som åren 1990/91-1992/93 disponeras för bidrag till mjölkpro-
ducenter som upphör med produktionen har medverkat till att skapa en bättre
marknadsbalans. Totalt har ca 2 350 producenter upphört med mjölkproduk-
tionen motsvarande 300 miljoner kg mjölk. Det förbättrade mjölkpensionssy-
stemet har påskyndat avgången från mjölkproduktionen. Även Köttproduktio-
nen har minskat snabbt. Den snabba produktionsanpassningen har gjort att
det stora prisfall som avregleringen initialt väntades medföra uteblev. Upp-
gifter om jordbrukarnas investeringsplaner indikerar dock att investeringar i

ny produktionskapacitet planeras inom hela animalieproduktionen, vilket på
något eller några års sikt kan leda till ökad produktion.

Minskningen av spannmålsöverskottet går långsammare och trots att
spannmålsarealen minskat från 1 330 000 ha år 1990 till 1 170 000 ha år
1992 kan spannmålsöverskottet under ett normalår enligt nämnda rapport
beräknas till ca 900 miljoner kg.

År 1991 anslöts drygt 350 000 ha till omställningsprogrammet, vilket inne-
bar en väsentlig reducering av spannmålsöverskottet. Anslutningen år 1992
var betydligt lägre, ca 25 000 ha, vilket ger en total omställningsareal på ca
375 000 ha. Det behövs ytterligare en betydande anslutning till omställnings-
programmet för att marknadsbalans skall uppnås. Enligt LES bedömning sy-
nes inte anslutningen till nuvarande omställningsprogram bli av sådan omfatt-
ning att den leder till resursmässig balans inom spannmålsproduktionen.

Undersökningar visar att på knappt hälften av omställningsarealen har om-
ställning genomförts eller påbörjats. Av den areal där omställningen påbörjats
svarar extensivt bete för ca 75 % medan plantering av barrskog, odling av in-
dustri- och energigrödor samt nischgrödor svarar för sammanlagt 15 %. För
den andra hälften av omställningsarealen, på vilken någon åtgärd ännu inte
vidtagits, finns planer för cirka hälften av arealen medan det för den resteran-
de delen saknas planer. Ett särskilt anläggningsstöd lämnas utöver omställ-
ningsstöd vid anläggning av energiskog, lövskog och våtmarker. Sådant stöd
har t.o.m. budgetåret 1991/92 beviljats för 26 200 ha till ett belopp av
335 miljoner kronor. Totalt finns 500 miljoner kronor till förfogande för detta
ändamål.

Vad avser reformens ekonomiska effekter konstateras i rapporten att vet-
skapen om att en avreglering skulle påbörjas den 1 juli 1991 har gjort att jord-
brukarna redan före ikraftträdandet vidtagit anpassningsåtgärder. Inköpen av
exempelvis maskiner och förnödenheter har minskat samtidigt som åtskilliga
jordbrukare skaffat sig nya inkomstkällor utanför jordbruket. Nedgången i
maskininvesteringar har varit kraftig under åren 1990 till 1992, dvs. åren när-
mast efter 1990 års livsmedelspolitiska beslut.

Enligt Jordbruksverkets s.k. sektorskalkyl, som redovisar intäkter och
kostnader i jordbruket, var driftsöverskottet år 1988 2,3 miljarder kronor, år
1989 3,9 miljarder kronor och år 1990 4,8 miljarder kronor. Preliminära
uppgifter för år 1991 indikerar ett överskott på 2,7 miljarder kronor. En pro-
gnos för år 1992 pekar på ett överskott på 1,8 miljarder kronor. I denna kal-
kyl har omställningsstödet periodiserats och därför speglar överskottet inte
det likviditetsmässiga utfallet.

Gjorda modelljordbruksberäkningar, som utnyttjas för att göra prognoser
över förväntad lönsamhet, visar att för mjölkföretagen var överskottet oför-
ändrat eller sjönk något mellan år 1990 och år 1991. Mellan år 1991 och år
1992 beräknas överskottet minska i södra Sverige men bli i stort sett oför-
ändrat i mellersta Sverige. Vid en normal vädersituation skulle lönsamheten
enligt rapporten ha förbättrats för samtliga typmjölkgårdar år 1992. För går-
dar med växtodlingsinriktning, och då speciellt spannmålsgårdar, visar be-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

räkningarna att överskottet föll relativt kraftigt mellan år 1990 och år 1991.
Resultatet för år 1992 innebär en ytterligare försämring enligt rapporten. Vid
normalskörd skulle resultatet för växtodlingsföretagen inte försämrats lika
mycket under år 1992. Påpekas bör att jämförelsen görs med år 1990, som
från ekonomisk synpunkt var ett mycket bra år för växtodlingsföretagen. I
LES rapport påpekas att det ekonomiska resultatet måste bli sämre än före
produktionsanpassningens böljan för att en anpassning skall komma till
stånd.

Indikationer på den ekonomiska utvecklingen i jordbruket kan även er-
hållas på annat sätt. Antalet ansökningar om särskilt stöd till skuldsatta jord-
brukare har varit litet. Hittills har åtta ansökningar om awecklingsbidrag
beviljats.

Av LES rapport framgår också att antalet företagskonkurser ökat kraftigt
under framför allt år 1991, såväl totalt som inom jord- och skogsbruk. Detta
torde främst vara en följd av en allmän försämring av den ekonomiska situa-
tionen i landet. Konkurser inom jord- och skogsbruk mätt som andel av totala
antalet konkurser har varit lägre efter år 1989 än under andra hälften av 1980-
talet.

Under större delen av 1980-talet steg konsumentpriserna på jordbruksregle-
rade livsmedel snabbare än för andra livsmedel och för varor totalt. Under
åren 1990 och 1991 men även under december 1991-oktober 1992 är för-
hållandet det omvända, dvs. priserna stiger långsammare för de svenska jord-
bruksreglerade livsmedlen. Faktorer som bidragit till denna förändring är en-
ligt LES bl.a. övergången till direktstöd fr.o.m. år 1989 till följd av frysning-
en av prisstödet till jordbruket, men även anpassningen av produktionen till
tillgängligt marknadsutrymme förklarar förändringen. Även för övriga livsme-
del kan ett trendbrott noteras. Det faktum att produktionen inom landet tving-
ats anpassas till vad som kan avsättas inom landet har inneburit en neddrag-
ning av kapaciteten inom såväl förädlingsföretagen som insatsvaruföretagen.

LES konstaterar också att reformen medfört en ökad inverkan av mark-
nadskrafterna, framför allt genom att avvecklingen av marknadsregleringen
har medfört att olönsamma överskott påverkar resp, producent och industri
mer direkt än tidigare.

Möjligheterna till marknadsutjämning genom lagring och export har kraf-
tigt minskat. Eventuella överskott kommer nu att i huvudsak avsättas inom
landet, vilket ger effekter på prisnivån och ökar förutsättningarna för inhemsk
konkurrens. Enligt rapporten pågår inom lantbrukskooperationen en anpass-
ning till reformens effekter och till den ökade internationella handel som vän-
tas. Detta tar sig uttryck i bl.a. en koncentration av verksamheten till allt färre
lantmanna-, mejeri- och slakteriföreningar.

En uppföljningsrapport av miljöeffekterna av den nya livsmedelspolitiken
har även lämnats gemensamt av Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet.
Chefen för Miljö- och naturresursdepartementet kommer senare att redogöra
för denna.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

4.3 EG-medlemskapets krav på jordbrukspolitiken

Sveriges ansökan om medlemskap i EG ställer nya krav på jordbrukspoliti-
ken, krav som inte ryms inom ramen för 1990 års beslut. För att förbereda en
avstämning av omställningsbeslut, som omfattas av 1990 års livsmedelspoli-
tiska beslut, tillsattes i december 1991 en särskild kommission, Omställnings-
kommissionen (Jo 1991:07). Kommissionen skall beakta effekter och fakto-
rer som inte var kända eller förutsedda vid tidpunkten för det livsmedelspo-
litiska beslutet, i första hand konsekvenserna av en anslutning till EG. Ut-
gångspunkten för arbetet är att omställningen av jordbruket skall fullföljas på
ett sådant sätt att Sverige vid inträdet i EG har en stark och konkurrenskraftig
jordbruksnäring och livsmedelsindustri. Omställningskommissionen har lagt
fram två delbetänkanden. I det första delbetänkandet (SOU 1992:87) Åtgär-
der för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG, som
behandlar vegetabiliesektoms anpassning, export av förädlade livsmedel samt
åtgärder för ekologisk produktion, föreslås bl.a. att inlösenprissystemet för
spannmål förlängs t.o.m. budgetåret 1994/95 och att ett arealbidrag lämnas
under perioden 1993/94-1994/95 under förutsättning att areal samtidigt trä-
das. Vidare föreslås att ett exportstöd införs för vissa förädlade livsmedel.
Dessutom föreslås bl.a. att stödet till ekologisk produktion ökas.

I kommissionens andra delbetänkande (SOU 1992:125) Åtgärder för att
förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG behandlas huvud-
sakligen åtgärder inom animalieområdet. I betänkandet föreslås bl.a. att gräns-
skyddet för proteinfoder tas bort i sin helhet den 1 juli 1993. Dessutom före-
slås att direktbidragen till mjölkkorna bibehålls under budgetåret 1993/94 för
att sedan avvecklas medan bidragen till ungnöt samt am- och dikoproduktio-
nen även utbetalas fortsättningsvis. Därutöver föreslås prissänkningar i parti-
ledet för nöt-, gris- och fågelkött samt för ägg under perioden den 1 juli
1993-den 1 juli 1994.

Betänkandena har remissbehandlats. Vad beträffar det andra delbetänkan-
det pågår ännu remissbehandlingen i vissa delar. Betänkandenas samman-
fattningar bör fogas till protokollet i detta ärende som underbilaga 10.1 och
70.2. Remissammanställningar vad avser betänkandena bör fogas till pro-
tokollet som underbilaga 10.3 och 10.4.

Regeringens målsättning är att omställningen av jordbruket skall fullföljas
och att Sverige skall bli medlem i EG den 1 januari 1995. Regeringen har in-
för de nära förestående medlemskapsförhandlingama fastställt förhandlings-
mål på bl.a. jordbruksområdet. Sverige siktar på en fullständig integrering
med EG:s gemensamma jordbrukspolitik från den dag Sverige blir medlem.
En målsättning är att Sverige vid integrationen skall uppnå så stora positiva
samhällsekonomiska effekter som möjligt med hänsyn tagen till både behovet
av en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och till konsumenternas
och skattebetalarnas intressen. Ambitionen bör därvid vara att inga övergångs-
åtgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige blivit medlem samt att övriga
konkurrensbegränsande åtgärder undanröjs, i båda fallen på basis av ömsesi-
dighet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Sverige vill också behålla den höga ambitionsnivå som vi har på bl.a. Prop. 1992/93:100
miljö-, djurskydds- och djurhälsoområdena. Målsättningen att upprätthålla de Bilaga 10
höga nivåer som vi nått på dessa områden har en bred förankring i vårt sam-
hälle. Sverige kommer därför såväl i förhandlingsarbetet som vid ett medlem-
skap aktivt driva dessa frågor.

Av de relativt omfattande studier som Statens jordbruksverk gjort av kon-
sekvenserna för svensk livsmedelsproduktion av ett EG-medlemskap framgår
att Sverige före valutakursförändringama hade en totalt sett högre pris-, stöd-
och kostnadsnivå än EG. Generellt gällde jämförbara pris- och stödnivåer
mellan Sverige och EG på vegetabilieområdet, medan nivåerna inom animalie-
produktionen var högre i Sverige. Kostnadsnivån är enligt studierna högre in-
om samtliga produktionsgrenar. Ett svenskt medlemskap innebär självfallet
ökad handel med livsmedel mellan EG-länder och Sverige, vilket kommer att
öka konkurrenstrycket på den svenska livsmedelssektorn.

Den nyligen beslutade reformen av CAP, genom vilken priserna på fram-
för allt spannmål sänks vilket i stället kompenseras med arealbidrag, innebär
inte att EG:s pris-och marknadsreglering eller exportbidrag avskaffats. Refor-
men innebär bara att priser och därmed exportbidrag sänkts och att den enskil-
de jordbrukaren i stället ersätts genom ett direktstöd i form av arealbidrag.

I EG-kommissionens avis om förutsättningarna för ett svenskt medlem-
skap i Gemenskapen framgår att den svenska avregleringen av jordbruket,
som följer av 1990 års reform, står i strid med delar av CAP, som t.ex. pris-
och marknadsregleringar samt exportstöd. Detta innebär enligt EG-kommissio-
nen att sådana regleringar som ännu ej avskaffats behålls eller ånyo måste in-
föras vid ett medlemskap och att det därför krävs en anpassning av den svens-
ka jordbrukspolitiken. I utlåtandet konstateras också att de svenska livsmedels-
producenterna kommer att möta både lägre priser, lägre stödnivåer och högre
grad av konkurrens.

Sveriges och EG:s jordbrukspolitik och livsmedelsmarknad skiljer sig allt-
så åt med avseende på priser, stödsystem, stödnivåer och produktionskostna-
der. Samtidigt eftersträvar Sverige en fullständig integrering med EG:s gemen-
samma jordbrukspolitik från den dag Sverige blir medlem. Sveriges ansökan
om medlemskap i EG har därmed väsentligt förändrat förutsättningarna för
1990 års livsmedelspolitiska beslut. För att Sverige vid tidpunkten för ett in-
träde i EG skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och livs-
medelsindustri krävs att en anpassning av de svenska pris-, stöd- och kost-
nadsnivåerna påbörjas redan före ett medlemskap. Det förutsätter anpassning-
ar av 1990 års livsmedelspolitiska beslut i syfte att få ett jordbruk som har för-
utsättningar att överleva och utvecklas med de nya förutsättningar och spelreg-
ler som ett medlemskap innebär. Vidtas inte vissa anpassningsåtgärder före
ett medlemskap riskerar dessutom vissa delar av primärproduktionen, som
har förutsättningar att vara konkurrenskraftiga i EG, att slås ut under perioden
fram till ett medlemskap.

Ansökan om EG-medlemskap har på ett avgörande sätt påverkat omställ-
ningen inom vegetabilieproduktionen, i första hand reduceringen av det svens-

ka spannmålsöverskottet. Positiva förväntningar på ett medlemskap och osä- Prop. 1992/93:100
kerhet kring omställningsarealens behandling och rätt till framtida EG-stöd Bilaga 10
har påverkat förutsättningarna för en fortsatt omställning. Som jag tidigare re-
dovisat var anslutningen till omställningsprogrammet 25 000 ha år 1992. En
ytterligare omställning av relativt stora arealer krävs för att balans skall upp-
nås på spannmålsmarknaden.

En stor andel av den till omställningsprogrammet anslutna arealen ligger
också i vänteläge, dvs. några åtgärder som innebär en permanent omställning
har inte vidtagits eller planerats. Det betyder att överskottsproduktionen i den
uppkomna situationen på kort sikt kommer att fortsätta trots att hela 1990 års
beslut bygger på successiv anpassning till en situation med marknadsbalans.
Om inlösenprissystemet slopas efter 1993 års skörd och inkomststödet av-
skaffas efter år 1992, allt i enlighet med 1990 års beslut, kommer det svenska
stödet till spannmålsproduktion att bli väsentligt lägre än inom EG. Svensk
produktion, som har förutsättningar att vara konkurrenskraftig i EG, riskerar
därmed att slås ut. En sådan utveckling är enligt min mening inte motiverad.
Den nya situation som uppstått motiverar därför enligt min uppfattning en prin-
cipiell anpassning av 1990 års livsmedelspolitiska beslut och jag föreslår där-
för dels att inlösenförfarandet förlängs till att omfatta även skördeåret 1994,
dels att det för budgetåren 1993/94 och 1994/95 införs ett arealbidrag för bl.a.
spannmålsodling kombinerat med vissa krav på omställning av åkermarken.
Jag återkommer senare med förslag i dessa frågor.

Omställningskommissionen har i sitt första delbetänkande föreslagit åtgär-
der för att underlätta en marknadsetablering av svenska produkter som be-
döms vara långsiktigt konkurrenskraftiga på utländska marknader. Jag delar
kommissionens uppfattning att sådana åtgärder skulle underlätta anpassningen
av svensk livsmedelssektor till de förhållanden som råder inom EG. Inom re-
geringskansliet bereds för närvarande förslag till åtgärder för att underlätta ex-
port av icke sammansatta förädlade livsmedel baserade på svenska råvaror.
Jag avser att inom kort återkomma till regeringen med förslag i denna fråga.

Sverige har generellt sett ett högre produktionskostnadsläge än EG men till
skillnad från vegetabilieområdet ligger pris- och stödnivåema inom animalie-
området över motsvarande nivåer inom EG. Det faktum att Sverige tvingats
överge den fasta växelkursen för kronan påverkar till viss del anpassningsbe-
hovet av de svenska pris-, stöd- och kostnadsnivåerna till de inom EG. Sveri-
ge har sedan november en rörlig växelkurs för kronan. Situationen präglas av
stor osäkerhet, inte minst som flera EG-länder inom EG:s växelkurssamarbete
tvingats överge sina fasta växelkurser, och det är därför svårt att i dag med be-
stämdhet säga vilka konsekvenser växelkursförändringarna får för EG-anpass-
ningen på jordbruksområdet. Det kan dock konstateras att pris- och stödnivå-
ema i Sverige, på grund av de inträffade växelkursförändringarna, nu närmat
sig motsvarande nivåer inom EG.

En anpassning av de svenska kostnads-, pris- och stödnivåema förutsätter
möjlighet att sänka gränsskyddet. En sådan anpassning av gränsskyddet och
därmed av pris- och stödnivån är inte möjlig inom ramen för gällande livsme-

delspolitiska beslut. Enligt 1990 års beslut skall ett gränsskydd i form av rör- Prop. 1992/93:100
liga införselavgifter behållas i avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingar- Bilaga 10
na.

Förhandlingarna är ännu inte avslutade och eventuella gränsskyddssänk-
ningar inom ramen för ett GATT-avtal skulle heller inte vara tillräckliga med
hänsyn till de anpassningskrav som bör vara uppfyllda före ett medlemskap
fr.o.m. år 1995. Även på denna punkt anser jag det således vara nödvändigt
med vissa principiella anpassningar av 1990 års beslut för att möta de nya
krav som ett EG-medlemskap ställer. Det totala kompensationsbeloppet till det
svenska jordbruket bör inte längre bara fastställas med hänsyn till nationella
förhållanden och med hänsyn till de pågående GATT-förhandlingama. I stäl-
let måste det totala stödet även avvägas mot behovet av anpassning av stöd-
nivån inför ett EG-medlemskap. Eftersom gränsskyddssänkningar är ett bety-
delsefullt medel för att uppnå kostnads- och stödsänkningar bör gränsskydds-
sänkningar få vidtas på såväl animalie- som vegetabilieområdet. Jag återkom-
mer i det följande med förslag i dessa delar för vegetabiliesektom. Vidare av-
ser jag att återkomma till regeringen under våren med konkreta förslag till
gränsskyddssänkningar fr.o.m. den 1 juli 1993 i syfte att uppnå en anpass-
ning till EG:s förhållanden.

5 Anpassningsåtgärder inom jordbruket inför ett
EG-medlemskap

5.1 Åtgärder inom vegetabiliesektom för budgetåret

1993/94

Mitt förslag: Systemet med inlösenpriser skall fullföljas i enlighet med
1990 års beslut samt kompletteras med ett differentierat arealbidrag med i ge-
nomsnitt 700 kr/ha och år. För att jordbrukarna skall bli berättigade till areal-
bidrag krävs att minst 15 % av stödarealen har anslutits till 1990 års omställ-
ningsprogram fr.o.m. år 1993. Ersättning lämnas med i genomsnitt 4 000
kr/ha för mark som ansluts till omställningen under år 1993. Företag med en
stödareal under 20 ha undantas från omställningskravet.

Referenspriserna för spannmål bör sänkas.

Stöd lämnas budgetåret 1993/94 i form av arealbidrag för aktuell odling av
spannmål och till produktion av grönmjöl.

Omställningskommissionens förslag: Kommissionens förslag vad av-
ser budgetåret 1993/94 överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Kom-
missionen föreslår dock att arealbidraget fastställs till 1 000 kr/ha och att de
som redan är anslutna till omställningsprogrammet bör beredas möjlighet att
lämna omställningen mot en för landet genomsnittlig avgift om 5 000 kr/ha.
Kommissionen kopplar därutöver arealersättningen till ett särskilt trädeskrav.

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna anser att det finns skäl
att anpassa jordbruket inför ett svenskt EG-medlemskap. De påpekar emeller-

tid behovet av att ta ställning till åtgärder inom vegetabilie- och animaliesekto- Prop. 1992/93:100
rema samtidigt. Merparten av remissinstanserna anser att det bästa sättet att Bilaga 10
anpassa svenskt jordbruk till EG är att förstärka konkurrenskraften för svens-
ka jordbruksprodukter. Som exempel på hur detta bör uppnås nämns bl.a.
ökad kompetens, prispress, kostnadssänkning och högre kvalitetskrav inom
samtliga produktionsled. Riksrevisionsverket och Landsorganisationen i Sve-
rige framhåller vikten av att besluten i 1990 års livsmedelspolitiska reform
kvarstår och avstyrker därmed Omställningskommissionens förslag. De anser
att anpassning skall ske utan någon förändring av reformen. Övriga remissin-
stanser anser dock att den livsmedelspolitiska reformen bör anpassas i viss ut-
sträckning.

En stor andel av remissinstanserna tillstyrker att man frångår 1990 års livs-
medelspolitiska beslut och infor ett arealbidrag. Det råder dock delade mening-
ar huruvida det bör kopplas till ett trädeskrav eller ej och hur kravet i så fall
bör utformas.

Jordbruksverket föreslår, som ett alternativ till Omställningskommissio-
nens förslag, att varaktighetskravet inom omställningsprogrammet slopas och
intresset ökas för ytterligare anslutning under år 1993. Därmed kan priset sti-
ga och stödet betalas över marknaden samt en större flexibilitet behållas. Någ-
ra instanser anser att jordbrukarna bör tillåtas producera industri- och energi-
grödor på den trädade marken. Andra förordar att det inte ställs något trädes-
krav alls. Svenska naturskyddsföreningen föreslår att arealbidraget blir värde-
differentierat så att man gynnar åkrar med största kollektiva nyttigheter och i
regel också lägst resursförbrukning och miljöförstöring. Altemativodlama
och Biodynamiska föreningen anser att det bör ställas ett motkrav på att 30 %
av åkerarealen består av vall.

Skälen för mitt förslag:

Inlösen av spannmål

Systemet med inlösenpriser för spannmål budgetåret 1993/94 bör stå fast
enligt 1990 års beslut om livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, bet.
1989/90: JoU25, rskr. 1989/90:327). Inlösenpriset för spannmål fastställdes
i beslutet till 90 öre per kg. Det är av stor vikt att priset på bl.a. foderspann-
mål är lågt för att på så sätt kunna reducera produktionskostnaderna inom
animalieproduktionen och därmed förstärka konkurrenskraften vid ett EG-
medlemskap. Prisnivån på spannmål kan hållas på en låg nivå genom att
gränsskyddet för spannmål sänks och att proteinfoderregleringen försvinner.
Jag återkommer till dessa förändringar i det följande.

Arealbidrag

Inom EG införs i samband med reformeringen av den gemensamma jord-
brukspolitiken som beslutades år 1992 ett arealbidrag som kompensation för

en samtidig sänkning av spannmålspriset. Arealbidraget skall i princip mot-
svara skillnaden mellan dagens prisnivå och det riktpris som gäller då CAP-
reformen genomförs. I EG lämnas arealbidrag för odling av spannmål, olje-
växter och proteingrödor.

I likhet med vad som kommer att gälla inom EG bör också i Sverige det
lägre produktpriset kompletteras med ett arealbidrag. För budgetåret 1993/94
bör detta uppgå till 700 kr/ha. Detta innebär att 1990 års beslut som syftade
till att vid produktionsbalans möjliggöra ett högre pris (115-120 öre/kg) mås-
te frångås. Detta bör ske genom en sänkning av referenspriset och därmed
gränsskyddet.

Det svenska arealbidraget bör betalas ut för 1993 års spannmålsodling,
dock maximalt motsvarande den areal som ingår i stödarealen för budgetåret
1993/94 minskad med den areal som har anslutits till omställningsprogram-
met. Stödarealen bör utgöras av arealen spannmål, oljeväxter, proteingrödor
och areal ansluten till Omställning 90 enligt Jordbruksverkets stödregister ba-
serat på grödfördelningen år 1990. Under budgetåret 1993/94 bör det inte
lämnas någon arealersättning för den redan kontrakterade oljeväxtodlingen.
Det kontrakterade genomsnittspriset vid 8 procents vattenhalt är 3 856 kr/ton
för en kvantitet på 300 000 ton, vilket motsvarar ca 160 000 ha åker. Den
arealbidragsberättigade arealen för budgetåret 1993/94 beräknas till ca
1 140 000 ha.

Arealbidraget bör differentieras enligt samma principer som gäller för nu-
varande inkomst- och omställningsstöd där hänsyn har tagits till bl.a. avkast-
ningsförmågan i olika områden.

För vissa inhemskt producerade fodermedel, bl.a. grönmjöl, dvs. vall-
foder som torkats genom upphettning, kommer konkurrenskraften att för-
sämras bl.a. av de sänkta kostnaderna för proteinfodermedel som blir kon-
sekvensen av mitt förslag rörande foderregleringen som tas upp i det följande
(avsnitt 5.3). Det är dock svårt att beräkna produktionseffekten av den för-
sämrade konkurrenskraften.

I samband med riksdagens behandling av statsbudgeten för budgetåret
1991/92 infördes ett selektivt och temporärt stöd till vissa valltorkningsföre-
tag för skördeåren 1990-1992. Inom EG finns ett stöd till produktionen av
grönmjöl. Som en konsekvens av att spannmåls- och fodermedelsprisema
sjunker kommer prisnivån på grönmjöl att sjunka och lönsamheten minska.
Utan kompletterande insatser finns det således en risk att de svenska före-
tagen för valltorkning slås ut under tiden före ett medlemskap, trots att de
skulle ha förutsättningar att ekonomiskt klara sig på EG:s villkor.

Mot denna bakgrund anser jag att ett temporärt stöd till valltorknings-
företag bör behållas under perioden fram till den 1 januari 1995.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Fortsatt omställning

Bedömningen av de framtida förutsättningarna för vegetabilieodlingen för-
ändrades i och med att Sverige ansökte om medlemskap i EG. För den en-

2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

skilde jordbrukaren framstår därigenom den analys som låg till grund för Prop. 1992/93:100
1990 års livsmedelspolitiska beslut och de övergångsåtgärder som då be- Bilaga 10
slutades som mindre relevanta.

Det nuvarande omställningsprogrammet inom vegetabilieproduktionen
kommer därmed inte att få den effekt som förutsågs i 1990 års beslut. Även i
perspektivet av ett svenskt medlemskap i EG krävs emellertid enligt regering-
ens bedömning en fortsatt omställning mot en mer marknadsinriktad och ba-
lanserad produktion. Det krav på produktionsbegränsning som villkor för
arealbidrag som kommer att tillämpas inom EG bör i princip kunna tillämpas
också i Sverige antingen genom en ökad anslutning till omställningen eller i
form av ett kompletterande trädesprogram. Omställningskommissionen före-
slår det sistnämnda. Jag anser dock att det fmns en rad fördelar med att i stäl-
let utnyttja det existerande omställningsprogrammet. Detta sker lämpligast ge-
nom att som motprestation för arealbidrag kräva att minst 15 % av stödarea-
len, till den del den enligt Jordbruksverkets stödregister varit ansluten till
programmet Omställning 90 eller utnyttjats för spannmåls-, oljeväxt- eller pro-
teinfoderodling, ansluts till omställningen. Genom att utnyttja det nuvarande
bidragssystemet understryks likheten mellan detta system och EG:s krav på
årlig träda samtidigt som omställningen kan fullföljas utan att något nytt pa-
rallellt system behöver införas. Genom att utnyttja det existerande bidrags-
systemet ökar också möjligheterna att behandla samtliga företag på ett likartat
sätt. Samtidigt behöver den enskilde jordbrukaren ej vara beroende av flera
bidragssystem.

Genom att anpassa kraven på det som produceras på omställd areal till de
förhållanden som gäller inom EG tydliggörs likheterna i syftet mellan de båda
systemen. Inom EG ges större möjligheter att utnyttja trädesarealer för annan
produktion än livsmedel som dock även innebär att en viss andel livsmedel
får produceras. Enligt min mening kommer utnyttjandet av åkermark för bio-
bränsleproduktion att få ökad betydelse i framtiden. En anpassning till de
villkor som gäller inom EG vad beträffar utnyttjandet av omställd areal ökar
också möjligheterna att producera bl.a. energi- och industrigrödor på dessa
arealer. Vad beträffar extensiva beten så godtas inte denna användning av trä-
desareal inom EG. Den reformerade jordbrukspolitiken inom EG omfattar
dock betydande stöd av andra slag till extensivt markutnyttjande och denna
möjlighet bör därför behållas för omställd areal i Sverige. Även i övrigt bör
villkoren för omställningsprogrammet behållas. Följaktligen kvarstår kravet
på en varaktig omställning. Jordbruksutskottet anförde i samband med 1990
års livsmedelspolitiska beslut att det är av grundläggande betydelse för att om-
ställningsarbetet skall bli framgångsrikt och för att jordbruket skall kunna
medverka i produktionen av miljövänliga energiformer att det skapas en var-
aktig marknad för bioenergiprodukter. Regeringen har också genom olika
åtgärder successivt förbättrat bioenergins konkurrenskraft.

I enlighet med 1990 års livsmedelspolitiska reform skall det lämnas en er-
sättning med 4 000 kr/ha för den mark som ansluts till omställningsprogram-
met fr.o.m. år 1993. Företag med en stödareal under 20 ha bör undantas från

omställningskravet. Jordbrukare som tidigare har anslutit sig till omställnings- Prop. 1992/93:100
programmet bör få tillgodoräkna sig denna omställningsareal vid beräkning Bilaga 10
av omställningskravet. För producenterna är det en fördel att endast behöva
konfronteras med ett bidragssystem. Dessutom missgynnas inte de företagare
som anslutit sig till omställningen på ett tidigare stadium.

Med anledning av att jag frångår Omställningskommissionens förslag och i
stället föreslår att arealbidraget knyts till omställningsprogrammet, är det rim-
ligt att nyansluten omställningsareal fixeras till en bestämd yta först fr.o.m. år
1994. Detta är angeläget eftersom en stor del av den berörda marken redan är
besådd med höstgrödor, vilket minskar handlingsutrymmet för berörda bru-
kare. I vissa fall har producenter tagit i anspråk en så stor andel av arealen att
resterande areal ej räcker för att uppfylla villkoren för arealbidrag. Det ankom-
mer på Jordbruksverket att besluta om de närmare föreskrifterna för hur kra-
vet på omställning skall tillgodoses i dessa fall.

5.2 Åtgärder inom vegetabiliesektom för budgetåret
1994/95

Mitt förslag: Systemet med inlösenpriser skall förlängas t.o.m. 1994 års
skörd samt kompletteras med ett fortsatt differentierat arealbidrag. För att
jordbrukarna skall bli berättigade till arealbidrag krävs att minst 15 % av stöd-
arealen har anslutits till omställning fr.o.m. år 1993. Företag med en stöd-
areal under 20 ha undantas från omställningskravet.

Arealbidrag lämnas budgetåret 1994/95 för den då aktuella odlingen av
spannmål och oljeväxter. Nivåerna på inlösenpriser och arealbidrag skall
beslutas senare.

Omställningskommissionens förslag: Överensstämmer med mitt vad
gäller principen om ett förlängt inlösenpris kompletterat med ett arealbidrag.

Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat vad gäller Omställningskom-
missionens förslag att förlänga systemet med inlösenpriser för spannmål. Vis-
sa remissinstanser avstyrker förslagen medan andra anser att stödformer som
inlösenpriser i kombination med arealbidrag är att föredra framför andra lös-
ningar, med hänsyn tagen till bl.a. miljö och problem med överskott. Angå-
ende instansernas synpunkter på ett införande av arealbidrag vill jag hänvisa
till det jag tidigare nämnt

Skälen för mitt förslag: Enligt 1990 års beslut om livsmedelspolitiken
skall det garanterade inlösenpriset successivt minska för att budgetåret
1993/94 uppgå till 90 öre/kg spannmål. Efter 1993 års skörd skall enligt
beslutet inte något inlösenpris finnas. Syftet med att trappa ner det garantera-
de inlösenpriset var att underlätta övergången till en marknadsinriktad produk-
tion. I beslutet antog man att vid tidpunkten för inlösenprisets avskaffande
marknadsbalans skulle ha uppnåtts. Som jag tidigare nämnt innebär en anslut-

ning till EG att förutsättningarna för vegetabilieodlingen väsentligt förändras. Prop. 1992/93:100
Svenska vegetabilieproducenter kommer att förvänta sig en högre stödnivå Bilaga 10
och därmed större utrymme för vegetabilieproduktion vid ett EG-medlem-
skap. I avvaktan på ett medlemskap kan då produktionen av överskott i Sve-
rige förväntas fortsätta.

Om inga förändringar görs i 1990 års beslut kommer därför det svenska
priset att falla till världsmarknadsprisnivå.

Inom ramen för CAP-reformen infors nya kompletterande stödformer som
är mindre produktionsdrivande än nuvarande interventionspriser. Interventions-
priserna sänks därför, men interventionssystemet behålls som en garanti mot
alltför låga världsmarknadspriser. Jag anser därför att systemet med inlösen-
priser bör förlängas så att de jordbrukare som i ett EG-perspektiv är konkur-
renskraftiga inte tvingas upphöra på grund av att det saknas inlösenpris under
ett enskilt år. En följd av anpassningen till de förhållanden som gäller inom
EG blir också att spannmålspriset under budgetåret 1994/95 hålls på en låg
nivå så att prissänkningen kommer konsumenten till del. Som jag tidigare
nämnt sker detta bl.a. genom att gränsskyddet för spannmål sänks budgetåret
1993/94.

Således bör det också budgetåret 1994/95 finnas ett garanterat inlösenpris i
kombination med fortsatt arealersättning och sänkt gränsskydd. Nivåerna bör
fastställas vid senare tillfälle, dock senast vid behandlingen av 1994 års bud-
getproposition. En förutsättning för att erhålla arealbidrag år 1994 bör vara att
jordbrukaren fr.o.m. år 1993 anslutit minst 15 % av stödarealen till omställ-
ningsprogrammet.

Angående systemet med arealbidrag i kombination med ytterligare omställ-
ning vill jag i övrigt hänvisa till det som jag tidigare anfört vad gäller införan-
det av arealbidrag budgetåret 1993/94.

5.3 Fodermedelsregleringen

Mitt förslag: Gränsskyddet för proteinfodermedel tas bort den 1 juli 1993.

Omställningskommissionens förslag: Överensstämmer med mitt för-
slag.

Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig tillstyrker fler-
talet kommissionens förslag.

Skälen för mitt förslag: Vid import till Sverige tas det ut en införselavgift
på de flesta foderråvaror. Det är detta gränsskydd som utgör den svenska fo-
derregleringen. Jag har tidigare i proposition (prop. 1992/93:130) om vissa
jordbrukspolitiska frågor redovisat min avsikt att föreslå regeringen att den
1 januari 1993 sänka införselavgiften på proteinfodermedel med 30 %. Ett
sådant beslut har nu fattats. En gränsskyddssänkning på proteinfodermedel
innebär en ökad konkurrens för inhemska fodermedel och minskade foder-

kostnader inom animalieproduktionen. Omställningskommissionen har gjort
bedömningen att om införselavgiftema på fodermedel tas bort så kommer den
ökade importen av proteinfoder att medföra minskad användning av spannmål
motsvarande ca 50 000 ha.

Inom EG finns inget eller litet gränsskydd för proteinfoder och spannmåls-
substitut, vilket innebär att de svenska foderkostnadema ligger väsendigt över
de som gäller inom EG. Spannmålssubstitut är en beteckning för stärkelserika
foder som används i stället för den inom EG hittills betydligt dyrare och regle-
rade spannmålen. Substituten kan vara råvaror som tapioka, majsglutenfoder
och kli.

Som ett led i den nödvändiga kostnadsanpassningen inför ett EG-medlem-
skap föreslår jag att införselavgiftema för proteinfodermedel tas bort den
1 juli 1993. Förändringen kommer på sikt att leda till väsentligt lägre kost-
nader inom animalieproduktionen. Det leder emellertid också till att priserna
på inhemska fodermedel måste sänkas för att dessa skall kunna konkurrera på
marknaden. Avsteget från 1990 års beslut vad gäller det framtida priset på
spannmål måste också ses mot denna bakgrund. Sammanlagt kan kostnads-
minskningen inom animalieproduktionen till följd av dessa åtgärder beräknas
till mellan 1 500 och 2 000 miljoner kronor.

Vad gäller spannmålssubstitut förekommer i dagsläget ingen större import
till Sverige. Det kan dock inte uteslutas att mer eller mindre tillfällig import av
substitut skulle kunna förekomma om gränsskyddet tas bort. Kostnader upp-
kommer då för export av spannmål som trängs undan från marknaden. Mot
denna bakgrund anser jag att gränsskyddet för spannmålssubstituten bör för-
ändras i takt med förändringarna av referenspriset på spannmål och, i den
mån proteinhalten i substituten är högre än i spannmål, även av den borttagna
införselavgiften på proteinfodermedel.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

5.4 Åtgärder inom oljeväxtodlingen efter budgetåret
1993/94

Mitt förslag: Inför 1994 års skörd skall ett särskilt system med inlösen i
kombination med arealbidrag gälla för odlingen av oljeväxter.

Odlingen bör inte understiga vad som krävs av beredskapsskäl.

Omställningskommissionens förslag: Överensstämmer i princip med
mitt förslag. Vad gäller storleken på arealbidraget föreslår kommissionen att
detta fastställs till 1 000 kr/ha fr.o.m. 1994 års skörd.

Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Statens jordbruksverk anser
att ett odlingsmål nås billigast och säkrast med ett anbudsförfarande. Om en
lägre säkerhet kan accepteras och arealen kan tillåtas sjunka under 145 000 ha
har Jordbruksverket inget att erinra mot förslaget. Grossistförbundet Svensk
handel anser att kommissionens förslag bygger på många osäkra faktorer och

är ofullständigt i vissa avseenden. Några instanser anser att fettvaruavgiften Prop. 1992/93:100
bör reduceras eller tas bort som ett led i en EG-anpassning. Bilaga 10

Skälen för mitt förslag: För 1993 års skörd administreras stödet till olje-
växtproduktionen med hjälp av ett anbudsförfarande enligt de riktlinjer som
fastställdes i 1990 års beslut om liv smedel spolitiken. Leverantörer av oljeväxt-
frö har under våren 1992 lämnat anbud till Statens jordbruksverk på en kvanti-
tet och ett pris till vilket man är intresserad av att leverera. De priser som fast-
ställdes vid kontrakteringen ligger mellan 3,30 och 4,08 kr/kg frö, vilket är
högt över EG:s intäkter per kg. Det motsvarar en bruttokostnad på 1 150 mil-
joner kronor.

Till grund för det produktionsmål som fastställdes i 1990 års beslut och
som innebar att odlingen skulle upprätthållas på oförändrad nivå ligger bl.a.
behovet av oljeväxtodling för att klara livsmedelsberedskapen. Omställnings-
kommissionen har i sitt andra delbetänkande ifrågasatt om detta beredskaps-
mål i perspektivet av ett medlemskap i EG inte kan komma att förändras. An-
budsförfarandet förutsätter att man vill uppnå en viss kvantitet, vilket inte tor-
de vara förenligt med CAP.

EG:s marknadssystem för oljeväxter bygger på ett världsmarknadspris för
frö på EG-marknaden kompletterat med ett arealbidrag. Arealbidraget för olje-
växter är regionaliserat med ledning av avkastningsnivån för varje enskild re-
gion. Genomsnittlig ersättning är 359 ECU eller ca 3 500 kr/ha. Priset i EG
uppgår till ca 1,60 kr/kg och ligger därmed nära världsmarknadspriset för olje-
växtfrö.

Jag har i det föregående föreslagit att oljeväxtodling inte skall vara berätti-
gad till arealbidrag budgetåret 1993/94. Inför 1994 års skörd däremot skall
oljeväxtodlingen omfattas av ett garanterat inlösenpris för skörden i kombina-
tion med arealbidrag. Anbudsförfarandet för att administrera stödet till olje-
växtodlingen upphör därmed. Någon förändring av beredskapsmålet bör inte
vidtas. Jordbruksverket har pekat på att om beredskapen ej behöver upprätt-
hållas med hög säkerhet så kan målet för odlingen sättas lägre med hänsyn till
möjligheterna att öka odlingen från ett år till ett annat. Odlingen bör emellertid
inte annat än enstaka år tillåtas understiga vad som krävs för att behålla en
hög säkerhet. Jag bedömer dock att produktionen med de förändringar som
nu föreslås kan upprätthållas på i stort sett oförändrad nivå.

Nivån på inlösenpriset för oljeväxtfrö bör fastställas vid samma tillfälle
som priset för spannmål, dock senast vid behandlingen av 1994 års budget-
proposition.

5.5 Åtgärder för att främja ekologisk produktion

Mitt förslag: Stödet till den ekologiska produktionens utveckling skall byg-
gas ut inom områdena tillämpad forskning och utveckling, marknadsförings-
insatser och kontroll. Sammanlagt skall 10 miljoner kronor per år anvisas för
budgetåren 1993/94 och 1994/95 utöver nuvarande budgetmedel.

Omställningskommissionens förslag: Sammanfaller med mitt förslag. Prop. 1992/93:100
Bilaga 10
Remissinstanserna: Har i stort lämnat kommissionens förslag utan erinran
med hänvisning till miljö- och naturvårdsskäl. Vidare anser de flesta att ekolo-
gisk odling har goda förutsättningar i Sverige och kan bli en väsentlig produk-
tionsgren i framtiden.

Skälen för mitt förslag: Stödet till den ekologiska produktionen bör byg-
gas ut med 5 miljoner kronor till områdena tillämpad forskning och utveck-
ling, med 3 miljoner kronor till marknadsföringsinsatser och med 2 miljoner
kronor till kontrollorganisationema. Finansiering av förslaget bör ske genom
omfördelning av medel från de nuvarande direktbidragen till jordbruket.

Ekologisk produktion bygger på en helhetssyn som omfattar de ekologis-
ka, ekonomiska och sociala sidorna av lantbruksproduktionen, både i ett lo-
kalt och globalt perspektiv. De som framställer ekologiska produkter eftersträ-
var bl.a. en produktion av högkvalitativa livsmedel, en miljö som tillgodoser
husdjurens behov, ett kulturlandskap med artrikedom och genetisk mångfald
där organismernas utvecklingsmöjligheter säkras, ett hushållande med natur-
resurser samt största möjliga recirkulation av näringsämnen. Grunden för
växtodlingen inom trädgård, jord- och skogsbruk är hänsynen till jordens
struktur och bördighet, en mångfald i valet av grödor samt en varierad växt-
följd. Ett ekologiskt lantbruk innebär dessutom balans mellan antalet djur och
areal så att djuren utfodras i så stor utsträckning som möjligt med foder från
den egna gården.

Flertalet av de för ekologisk produktion uppställda målen sammanfaller
med målsättningen inom konventionellt svenskt lantbruk. Svenskt lantbruk
utvecklas mot att bli allt miljövänligare. I denna process är ekologisk produk-
tion en viktig och pådrivande kraft.

Kontrollorganisationen för ekologisk odling (KRAV) har fastställt regler
för hur den ekologiska produktionen skall bedrivas. Till skillnad från t.ex.
förhållandena i Danmark svarar de svenska producenterna av ekologiska pro-
dukter i princip själva för kostnaderna för kontrollen, vilket motsvarade drygt
4 miljoner kronor år 1991. Detta utgör ett hinder för utveckling av ekologisk
djurhållning och framför allt för produktionen av ekologiskt framställt kött.

Ekologiskt producerade livsmedel efterfrågas av ett stigande antal kvalitets-
medvetna konsumenter. Produkternas marknadsandel är för närvarande ca
1-2 %, men marknadsandelar om ca 5 % anses rimligt om säsongvariationer-
na i produktionen kan bemästras. Marknaden för ekologiskt odlad fodersäd är
mycket begränsad, men kan komma att utvidgas betydligt om marknaden för
ekologiskt producerade kött- och mejerivaror kommer i gång. Efterfrågan på
ekologiskt odlade grönsaker är stor och priserna ligger ca 50 % över priset
för konventionellt odlade grönsaker. Marknadsandelen för grönsaker förvän-
tas bli större än för andra ekologiska produkter. Marknaden för ekologiskt
producerat kött är mycket begränsad och relativt obearbetad. Situationen för
ekologisk mjölkproduktion är något bättre med ca 1 % av marknaden. Även

inom EG är efterfrågan på ekologiskt producerade produkter stor och därmed
en tänkbar marknad för svenska producenter.

Regeringen har utfärdat en förordning (1992:1085) om utförsel av ekolo-
giskt framställda produkter m.m. Förordningen tillgodoser de krav som EG
fr.o.m. den 1 januari 1993 ställer vid import från tredje land av ekologiskt
framställda produkter. Jordbruksverket beslutar de föreskrifter som behövs
för att export skall kunna ske. Härigenom vidgas möjligheterna att marknads-
föra dessa produkter på EG-marknaden.

I reformen av EG:s gemensamma jordbrukspolitik finns stöd till ekolo-
giskt lantbruk med bland de kompletterande stöden till miljöfrämjande åtgär-
der. Dessa stöd delfinansieras av EG med 50 % eller med 75 % inom de s.k.
mindre gynnade områdena. För att erhålla ett stöd skall ett stödprogram utar-
betas av medlemsländerna. Programmet skall sedan godkännas av EG-kom-
missionen.

När det gäller att införa ett svenskt omläggningsstöd före år 1995 är det ett
problem att EG:s villkor inte är kända. Omläggningsstödet är till sin natur
långsiktigt och omläggningen sker successivt. Det blir därför bekymmersamt
för alla inblandade parter om villkoren för stöd i avtal måste ändras under
stödperioden. Jag finner det följaktligen olämpligt att införa ett dylikt stöd
innan det godkänts av EG. Jag anser dock att det bör utarbetas ett förslag till
stöd till omläggning till ekologisk produktion inom ramen för EG.s komplette-
rande miljöprogram.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

5.6 Kostnader och finansiering för åtgärder inom
vegetabiliesektom

Mitt förslag: Kostnaderna som uppkommer vid införande av arealbidrag,
stöd till produktion av grönmjöl samt stöd för främjande av ekologisk odling
skall finansieras inom ramen för tillgängliga medel för direktbidragen och pris-
regleringen.

Omställningskommissionens förslag: Överensstämmer i princip med
mitt förslag.

Skälen för mitt förslag: Genom de föreslagna åtgärderna för en anpass-
ning inom vegetabiliesektom sker en minskning av produktionen och därmed
en minskning av den kvantitet spannmål som behöver exporteras. Detta i kom-
bination med ändrade valutakurser gör att kostnaderna för exporten sannolikt
sjunker. Denna effekt reduceras dock till viss del när gränsskyddet för protein-
foder försvinner och efterfrågan på inhemsk foderspannmål minskar. Den
kvantitet med vilken efterfrågan har beräknats minska på grund av ändrad pro-
teinfoderreglering är ca 200 000 ton. Skulle detta inträffa torde exportbehovet
öka i samma omfattning med en kostnad av 106 miljoner kronor. Exportkost-
naden är beräknad till 53 öre/kg. Totalt förväntas kostnaden för export vid
normal skörd och oförändrade valutakurser bli ca 400 miljoner kronor. Med

en oförändrad förmalningsavgift bör därför tillgängliga regleringsmedel över- Prop. 1992/93:100
stiga exportkostnadema. Ej disponerade regleringsmedel tillsammans med det Bilaga 10
direktbidrag for budgetåret 1993/94, som jag i det följande föreslår skall an-
visas, bör disponeras förde åtgärder under budgetåret 1993/94 som jag nyss
föreslagit.

Kostnaden för arealbidrag kan beräknas uppgå till ca 800 miljoner kronor.
Den areal för vilken det lämnas ett arealbidrag med 700 kr/ha budgetåret
1993/94 är ca 1 140 000 ha. Arealen är beräknad utifrån 1990 års stödareal
minskad med 500 000 ha som antas vara anslutna till omställningsprogram-
met fr.o.m. år 1993 och ytterligare 260 000 ha med grödor såsom oljeväxter,
sockerbetor, konservärter etc. Till detta kommer kostnaderna för fortsatt stöd
till produktion av grönmjöl och stöd för främjande av ekologisk odling.

Dessutom tillkommer kostnaden för fortsatt omställning enligt 1990 års
livsmedelspolitiska beslut. Uppskattningsvis ansluter jordbrukarna ytterligare
ca 125 000 ha till omställningsprogrammet år 1993. Till dessa företagare läm-
nas en ersättning för den varaktiga omställningen med 4 000 kr/ha. Ersättning
för nyanslutning till omställning av mark år 1993 beräknas således till ca
500 miljoner kronor.

Konsumenteffekten av att priset för spannmål sänks beräknas bli ca
200 miljoner kronor.

5.7 Grunder för anpassningsåtgärder inom animaliesektom

Mitt förslag: Justeringar av direktstöd och gränsskydd skall kunna vidtas i
syfte att anpassa pris-, stöd- och kostnadsnivåer inom animalieproduktionen
till EG:s nivåer.

Kommissionens förslag: Principerna i kommissionens förslag överens-
stämmer med mina.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till prin-
cipen att såväl direktstöd som gränsskydd skall kunna justeras i syfte att an-
passa pris-, stöd- och kostnadsnivåer till de som råder inom EG.

Statens jordbruksverk anser att fördelarna med gränsskyddssänkningar
uppväger nackdelarna men påpekar att sänkningar av det svenska gränsskyd-
det skulle kunna medföra krav på EG att sänka sitt gränsskydd då Sverige blir
medlem. Jordbruksverket vill heller inte utesluta en möjlig utvidgning av det
bilaterala jordbruksavtalet med EG.

Jordbruksverket delar kommissionens bedömning av de anpassningar som
blir nödvändiga vid ett EG-medlemskap, men betonar att det är osäkert vilken
prisnivå som kommer att råda i Sverige vid ett medlemskap. Jordbruksverket
betonar också att det inte är det totala anpassningsbehovet vid ett medlemskap
som är den centrala frågeställningen utan de olika produktionsgrenarnas för-
måga till anpassning och beroende av anpassningstidens längd. Jordbruksver-
ket gör bedömningen att för vissa produktionsgrenar skulle en längre anpass-

ningsperiod kunna innebära bättre anpassningsmöjligheter och därmed bättre
möjlighet att utveckla en långsiktig konkurrenskraft. Behov av en längre an-
passningsperiod kan bero på behov av strukturrationaliseringar inom produk-
tionsgrenen eller på att en stor del av kostnaderna är fasta eller på att det är en
lång produktionscykel. Behovet av övergångsåtgärder kommer dock enligt
Jordbruksverket att bero på hur övriga stödinsatser - exempelvis regional-,
struktur- och miljöstöd - kommer att utvecklas efter ett EG-inträde.

Jordbruksverket har betonat att effekten av den senaste tidens valutaföränd-
ringar blir ett minskat anpassningsbehov vid ett EG-inträde jämfört med kom-
missionens beräkningar.

Flera remissinstanser påtalar att även en effektivisering inom förädlingsin-
dustrin är nödvändig för att den skall klara konkurrensen. Grossistförbundet
Svensk handel påpekar att det råder betydande skillnader i produktivitet mel-
lan förädlingsindustri i Sverige och EG och att effektiviteten i industriled i
hög grad påverkar priserna i primärproduktionen. SLU understryker att det är
angeläget att följa upp hur fördelningen blir mellan primärproduktion och för-
ädlingsled då referenspriser sänks.

Skälen för mitt förslag: Sverige har generellt sett ett högre produktions-
kostnadsläge än EG. Till skillnad från vegetabilieområdet ligger dock även
pris- och stödnivåema inom animalieområdet över motsvarande nivåer inom
EG. Det finns således trots en förändrad växelkurs fortfarande behov av en
sänkning av dessa nivåer. Skall den svenska animalieproduktionen vara kon-
kurrenskraftig vid ett EG-inträde måste de svenska nivåerna anpassas i rikt-
ning mot nivåerna i våra närmaste konkurrentländer.

Det nyligen fattade beslutet om vissa jordbrukspolitiska frågor (prop.
1992/93:130, bet. 1992/93:JoU9, rskr. 1992/93:102) innebär bl.a. att direkt-
bidragen till jordbruket reduceras. Regeringen har också fattat beslut som
innebär att gränsskyddet på fodermedel sänks. Därmed har ett första steg
tagits i den nödvändiga anpassningen av stöd- och produktionskostnader. Så
länge stödnivåema i Sverige är högre än i EG måste också kostnadssänkning-
ar vidareföras genom sänkningar av pris- och stödnivåer inom animalieområ-
det. Ytterligare anpassningar av pris- och stödnivåer, utöver de kostnadsrela-
terade sänkningarna, är nödvändiga for att åstadkomma en stark och konkur-
renskraftig jordbruksnäring inför EG-inträdet. Åtgärdernas omfattning är till
viss del beroende av valutakursförändringar men är också beroende av beho-
vet av strukturella förändringar inom livsmedelssektorn. Anpassningar måste
kunna åstadkommas såväl genom sänkning av direktbidrag som genom sänk-
ning av referenspriser och därmed sänkning av gränsskydd. Som jag tidigare
anfört förutsätter en sådan anpassning ett avsteg från 1990 års beslut. För att
möjliggöra en sänkning av pris-, stöd- och kostnadsnivåerna bör 1990 års be-
slut frångås på denna punkt och möjlighet ges att sänka såväl gränsskydd
som direktbidrag.

En anpassning av direktstöden bör ske så att dessa överensstämmer med
motsvarande direktstöd inom CAP. De direktbidrag som saknar motsvarighet

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

i EG bör, i enlighet med Omställningskommissionens förslag, fasas ut för att Prop. 1992/93:100
möjliggöra konkurrenskraftig produktion vid ett EG-inträde. Bilaga 10

Som jag tidigare nämnt avser jag att återkomma till regeringen med konkre-

ta förslag till bl.a. gränsskyddssänkningar fr.o.m. den 1 juli 1993 i syfte att
uppnå en anpassning till EG:s förhållanden. Förslagen bör föreläggas riks-
dagen under våren.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna vad jag har för-
ordat om

1. principerna för fastställandet av kompensationsbeloppet till
jordbruket (avsnitt 4.3),

2. vegetabiliesektom budgetåret 1993/94 (avsnitt 5.1),

3. vegetabiliesektom budgetåret 1994/95 (avsnitt 5.2),

4. fodermedelsregleringen (avsnitt 5.3),

5. oljeväxtodlingen efter budgetåret 1993/94 (avsnitt 5.4),

6. främjandet av ekologisk produktion (avsnitt 5.5),

7. finansieringen av åtgärder inom vegetabiliesektom (avsnitt 5.6)

samt

8. grunderna för anpassningsåtgärder inom animaliesektom (avsnitt

5.7).

A. Jordbruksdepartementet m.m.

A 1. Jordbruksdepartementet

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

27 056 243

30 482 000

32 625 000

Jordbruksdepartementets arbete i samband med förhandlingar inför ett
svenskt medlemskap i EG kommer att öka i omfattning. För detta ändamål
har jag beräknat en resursförstärkning motsvarande 1 miljon kronor.

Genom omfördelning av medel inom regeringskansliet tillförs departemen-
tet 182 000 kr för vissa telefonkostnader.

Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 32 625 000 kr. Medels-
behovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om
2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets budgetförslag.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett för-
slag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat en
modell som bör tillämpas. Jordbruksdepartementet kommer fr.o.m. budget-
året 1993/94 att tillämpa denna modell. Jordbruksdepartementet kommer där-
för att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen un-
der ifrågavarande anslag förs till detta konto.

Anslaget för Jordbruksdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på löne-
kostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergång-
en till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av
anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovi-
sats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda
frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens dis-
position kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och
kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Jordbruksdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 32 625 000 kr.

A 2. Lantbruksråd

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

6 689 196

5 521 000

7 353 000

Lantbruksråden har till uppgift att inhämta och förmedla kunskaper om
jordbruket, skogsbruket och fisket samt därmed sammanhängande näringar i
de länder eller internationella organisationer som ingår i deras verksamhetsom-

råden. För närvarande är lantbruksråden placerade i Bonn, Bryssel, Moskva,
Rom och Washington.

Under anslaget har jag beräknat medel för ytterligare en lantbruksrådstjänst
i Bryssel. Denna tjänst inrättades i september 1992 och finansieras innevaran-
de budgetår över anslaget Fiskeriverket.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av ut-
gifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets bud-
getförslag.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lantbruksrdd för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 7 353 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

A 3. Utredningar m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

17 555 163

9313000

9 313 000

Reservation

766 792

Utöver utgifterna för departementets kommittéer och arbetsgrupper betalas
från anslaget kostnaderna för den jordbruksekonomiska undersökningen. Un-
der anslaget täcks även kostnaderna för Konsumentberedningen.

Fr.o.m. budgetåret 1993/94 övergår ifrågavarande anslag till ramanslag.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett raman-
slag på 9 313 000 kr.

A 4. Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

35 106 698

33 000 000

36 000 000

Från anslaget betalas utgifter för Sveriges deltagande i vissa internationella
organisationer och för internationellt samarbete inom Jordbruksdepartemen-
tets verksamhetsområde.

För budgetåret 1993/94 har jag beräknat medelsbehovet enligt följande.

	1992/93	Beräknad ändring 1993/94
1. FAO - Världslivsmedels-
rådet	26 500 000	+ 3 000 000
2. Internationella råvaru-
organisationer	170 000	-

1992/93 Beräknad ändring

1993/94

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

3. Internationella rådet för
havsforskning	1 400 000	-
4. Internationella organisa- tioner och förhandlingar på fiskets område	700 000
5. Unionen för skydd av växt- förädlingsprodukter	400 000
6. Nordiskt samarbete	700 000	—
7. Bilateralt samarbete	920 000	—
8. Diverse internationella organisationer och kon- gresser	2210 000

33 000 000

+ 3 000 000

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen

att till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. för budget-
året 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 36 000 000 kr.

B. Jordbruk och trädgårdsnäring

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

B 1. Statens jordbruksverk

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

97 666 685

127 045 000

113 077 000

Statens jordbruksverk är central förvaltningsmyndighet med uppgift att ver-
ka för en positiv utveckling av jordbruksnäringen, trädgårdsnäringen och ren-
näringen på ett sätt som tar hänsyn till kraven på en god miljö, en god hushåll-
ning med naturresurserna, ett gott djurskydd och en regional utjämning av
sysselsättning och välfärd. Verket har i uppgift att dels handlägga frågor
kring den av riksdagen beslutade omställningen av jordbruket, dels följa ut-
vecklingen inom sitt område med anledning av denna.

Statens jordbruksverk har av regeringen fått dispens från kravet att lämna
resultatredovisning i sin årsredovisning. Skälet till denna dispens är att verk-
samheten är så ny att någon resultatinformation ännu inte är möjlig att lämna.
Den revisionsberättelse som Riksrevisionsverket (RRV) lämnat avser gransk-
ning av årsredovisning som är upprättad efter den nya ordningen med undan-
tag för resultatredovisningen.

Jordbruksverket föreslår inga förändringar i inriktningen på verksamheten
för perioden.

Statens jordbruksverks anslagssparande uppgick för budgetåret 1991/92
till 48 631 000 kr. Att anslagssparandet blev så stort berodde bl.a. på att för-
valtningskostnaderna blev lägre än beräknat eftersom nyanställning av perso-
nal till den nybildade myndigheten skedde successivt under budgetåret. Över-
skottet påverkades också av att en del beslutade åtgärder inom området Miljö-
inriktad växtodlingsrådgivning inte hann leda till utbetalningar under budget-
året.

Anslagssparandet kommer under budgetåren 1992/93 och 1993/94 att an-
vändas till ökade arbetsinsatser för EG-förberedelser och implementering av
ett EES-avtal.

För att kunna finansiera de ökade kostnader som förberedelsearbetet inför
en EG-anslutning innebär, krävs, utöver det beräknade anslagssparandet, yt-
terligare förstärkning med 10 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Jordbruksverket föreslår dessutom att 500 000 kr tillförs anslaget för finan-
siering av genbanksverksamheten samt 600 000 kr för finansiering av tilläggs-
utbildning för utländska veterinärer.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Övergripande mål:

De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94
bör ligga fast. Gällande riktlinjer förlängs till att omfatta även budget-
året 1994/95.

Resurser:

Ramanslag 1993/94 113 077 000 kr.

Planeringsram:

1993/94 1994/95

113 077 000 kr 113 077 000 kr

För tillsyn enligt 6 a och 6 b §§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruks-
mark bör 3 miljoner kronor få disponeras under detta anslag for budgetåret
1993/94. För miljöinriktad växtodlingsrådgivning har för budgetåret 1992/93
anvisats 27 109 000 kr. Motsvarande medel bör fr.o.m. budgetåret 1993/94
anvisas under anslaget Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket.

Ökade resurser inför ett EG-medlemskap

Förberedelserna inför ett EG-medlemskap och ett genomförande av ett EES-
avtal kräver en betydande insats från Jordbruksverkets sida. De ökade arbets-
uppgifterna omfattar bl.a. förstärkt bevakning av EG:s gemensamma jord-
brukspolitik, utbildning av personal, anpassningar till följd av ett EES-avtal
m.m. För dessa ändamål behövs dels omprioriteringar inom Jordbruksver-
kets anslag, dels en resursförstärkning. För budgetåret 1993/94 har kostnader-
na för Jordbruksverket uppskattats till 30 miljoner kronor. Jag har räknat med
en resursförstärkning på 8 miljoner kronor för detta ändamål. Resterande re-
sursbehov för dessa åtgärder får, liksom budgetåret 1992/93, finansieras ge-
nom omprioriteringar och ianspråktagande av anslagssparande.

Jag anser att Jordbruksverket bör kunna finansiera genbanksverksamheten
genom omprioritering inom verksamheten. Detsamma bör gälla för finansie-
ringen av tilläggsutbildningen för utländska veterinärer.

Resultatbedömning

Regeringen har lämnat Statens jordbruksverk dispens från att i årsredovisning
lämna resultatredovisning, vilket innebär att det inte finns någct underlag för
att göra en bedömning av effektiviteten för någon av verksamhetsgrenarna.

Jag kan konstatera att RRV inte haft några invändningar i revisionsberättel-
sen avseende Statens jordbruksverk. Jag avstår dock från att kommentera det

ekonomiska resultatet då en fullständig bild av detta inte kan erhållas för bud- Prop. 1992/93:100
getåret 1991/92. Bilaga 10

Slutsatser

De riktlinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition bör gälla även för
budgetåret 1993/94. Riktlinjerna for Jordbruksverket bör även omfatta bud-
getåret 1994/95. Skälet är att det på så sätt är möjligt att, med utgångspunkt i
ett underlag omfattande Jordbruksverkets årsredovisning, under våren 1993
utarbeta nya direktiv för verket inför en fördjupad prövning från regeringens
sida i 1995 års budgetproposition.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett för-
slag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Statens jordbruksverk kommer fr.o.m. budget-
året 1993/94 att tillämpa denna modell. Jordbruksverket kommer därför att till-
delas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medel under ifrågavar-
ande anslag förs till detta konto.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av ut-
gifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets bud-
getförslag.

Anslaget för Jordbruksverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnads-
pålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till
lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av ansla-
gen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor,
avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition
kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför
avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens jordbruksverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 113 077 000 kr.

B 2. Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m.

1991/92 Nettoinkomst 30533 054
1992/93 Anslag 14 842 000
1993/94 Förslag 10 000 000

Från anslaget utbetalas bidrag till yttre och inre rationalisering enligt för-
ordningen (1978:250) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering (om-
tryckt 1988:999).

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Bidrag lämnas också enligt förordningen (1987:606) om statligt regionalt Prop. 1992/93:100
stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag. Därutöver används anslaget för vis- Bilaga 10
sa speciella ändamål.

Statens jordbruksverk

Utfallet för budgetåret 1991/92 har liksom tidigare år påverkats av de över-
skott som har uppkommit i jordfondsverksamheten.

Bidragsramför inre rationalisering

Anslaget är i detta avseende aktuellt endast för utbetalning av redan tidigare
beviljade bidrag.

Bidragsramför yttre rationalisering

Den skogliga rationaliseringen är från allmän synpunkt mycket angelägen. Bi-
draget utgör en viktig förutsättning för att större omarronderingsprojekt skall
komma i gång och kunna genomföras. I anslutning till ändringarna av jordför-
värvslagen som trädde i kraft den 1 juli 1991 har ett antal omarronderingsom-
råden utpekats.

Mot denna bakgrund föreslår Jordbruksverket att bidragsramen för yttre
rationalisering höjs från 5 miljoner kronor till 12 miljoner kronor för budget-
året 1993/94 i avvaktan på vilka resultaten blir av den kommande proposition-
en med anledning av Fastighetsbildningskostnadsutredningens förslag. Till
följd av detta bör anslaget höjas till 21 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Bidragsramen för yttre rationalisering bör vara 5 miljoner kronor. För närva-
rande lämnas framför allt stöd till vissa omarronderingsprojekt i Kopparbergs
län. Stöd till dessa projekt bör lämnas i den utsträckning det är möjligt.

Däremot bör stöd till nya projekt inte beviljas från detta anslag. Anslaget
bör därför avvecklas på sikt. För budgetåret 1993/94 bör anslaget föras upp
med 10 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att under budgetåret 1993/94 statsbidrag beviljas till jord-
brukets rationalisering med sammanlagt högst 5 000 000 kr,

2. till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 10 000 000 kr.

B 3. Markförvärv för jordbrukets rationalisering

1991/92 Utgift 1000 Reservation -

1992/93 Anslag 1000

1993/94 Förslag 1 000

Jordfonden används för att betala länsstyrelsernas (lantbruksenheternas)
kostnader för fastighetsförvärv i samband med åtgärder för yttre rationalise-
ring på lantbrukets område.

Jordfondsfastighetema skall främst användas för att främja en från allmän
synpunkt lämplig utveckling av företag inom jordbruket, skogsbruket och
trädgårdsnäringen. Fastigheterna skall också användas för att främja bosätt-
ning och sysselsättning i glesbygd.

För budgetåret 1992/93 disponeras en rörlig kredit om 35 miljoner kronor
för jordfondsändamål.

Statens jordbruksverk

Jordfonden är ett effektivt medel i arbetet med att åstadkomma bättre arronde-
ring i starkt ägosplittrade områden. Att stödja omarronderingsprojekt i sådana
områden ingår bland resultatmålen för Jordbruksverket. Fonden har också be-
tydelse i arbetet för glesbygdsutvecklingen och sysselsättningen på företagen
där. Fonden används även för inlösen av fastigheter enligt 10 a och 14 §§
jordförvärvslagen (1979:230, omtryckt 1991:670) samt för inlösen av vissa
fastigheter vid hög skuldsättning hos jordbrukare. Dessutom kommer fonden
till användning för att underlätta från samhällets synpunkt viktiga arbeten som
väg- och järnvägsbyggen.

Jordfonden har inte förstärkts under 1980-talet. Under denna tid har fastig-
hetspriserna fördubblats, vilket innebär att fondens kapacitet halverats. Detta i
förening med statens skyldighet att lösa in fastigheter och en långsammare för-
säljning än väntat av vissa jordfondsfastigheter ledde till att fondens likviditet
försämrades i bötjan av år 1991. Jordbruksverket har därför beviljats en rör-
lig kredit på 35 miljoner kronor att disponeras för jordfondsändamål för bud-
getåret 1992/93.

Svårigheterna att avyttra fastigheter beror framför allt på den osäkerhet
som råder inom såväl jordbruket som skogsbruket vilket i sin tur leder till
ökad försiktighet att med nuvarande prisnivå investera i jord- och skogs-
bruksfastigheter. Ett uttalat mål är dock att omsättningshastigheten i jordfon-
den skall vara hög. För att uppnå resultatkravet på en ökad omsättningshas-
tighet på jordfonden har Jordbruksverket under året kartlagt åldersstrukturen
för fastighetsinnehavet. Samtliga länsstyrelser har treårsplaner för avveckling
av de fastigheter som förvärvades före år 1987.

Jordbruksverket anser det helt nödvändigt att den rörliga krediten på
35 miljoner kronor kan disponeras även under budgetåret 1993/94.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Föredragandens överväganden

Med tanke på jordfondens ansträngda likviditet bör en rörlig kredit på 35 mil-
joner kronor ställas till Jordbruksverkets förfogande för jordfondsändamål un-
der budgetåret 1993/94. Härigenom behålls en beredskap för inlösen av fastig-
heter enligt jordförvärvslagen samt för inlösen av fastigheter från skuldtyngda
jordbrukare.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att en rörlig kredit på 35 miljoner kronor i Riksgäldskon-
toret får disponeras för jordfondsändamål under budgetåret 1993/94,

2. till Markförvärv för jordbrukets rationalisering för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 1 000 kr.

B 4. Täckande av förluster på grund av statlig

kreditgaranti

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

39 968 558

19 928 000

Från anslaget betalas utgifter för att täcka förluster på grund av statlig ga-
ranti för lån till jordbrukets yttre och inre rationalisering, förvärv och drift av
jordbruk, maskinhållning inom jordbruket, trädgårdsnäringens rationalisering
m.m. och rennäringens rationalisering m.m. samt regionalt stöd till jordbruks-
och trädgårdsföretag i norra Sverige.

Statens jordbruksverk

Anslag m.m.

Av de redovisade förlusterna budgetåret 1991/92 hänför sig 18,2 miljoner kro-
nor till jordbruksföretag och 19,4 miljoner kronor till trädgårdsföretag.

Förlusterna kommer troligen att fortsätta att öka under de närmaste åren till
följd av påfrestningar i samband med jordbrukets omställning. Därtill kom-
mer förluster på statliga garantier för lån till trädgårdsföretag, rennäringen och
delar av det regionala stödet. Förlusterna på lån till trädgårdsföretag har varit
ovanligt stora under budgetåret 1991/92. Även kommande budgetår bedöms
förlusterna bli stora.

Jordbruksverket uppskattar därför medelsbehovet för budgetåret 1993/94
till totalt 40 miljoner kronor.

Kreditgarantiramar

Utestående kreditgarantier, miljoner kronor

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

1991/92

1992/93

1993/94

Ram

3 830

Utfall

2 111

Ram

3 791

Beräknat utfall

2 100

Ram, förslag

3 771

Efterfrågan på lånegarantier har minskat under senare år främst beroende
på låg investeringsverksamhet i jordbruket och god tillgång på medel på kre-
ditmarknaden. Efter de senaste årens kreditförluster hos de svenska bankerna
har dessa stramat åt utlåningen. Det bör leda till ökad efterfrågan på lånegaran-
tier.

Jordbruksverket bedömer att nuvarande engagemangsram kommer att vara
tillräcklig för efterfrågan under budgetåret 1993/94 under förutsättning att för-
hållandena på kreditmarknaden inte förändras radikalt.

Föredragandens överväganden

Utgifterna för att täcka förlusterna hos företag med statliga kreditgarantier upp-
går till 39 miljoner kronor för budgetåret 1991/92.1 enlighet med riksdagens
tidigare ställningstagande skall garantiramen reduceras med motsvarande be-
lopp.

Engagemangsramen uppgår under budgetåret 1992/93 till 3 791 miljoner
kronor. Jag bedömer i likhet med Jordbruksverket att ramen kommer att vara
tillräcklig för efterfrågan under nästa budgetår. Anslaget bör föras upp med
19 928 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 19 928 000 kr.

B 5. Stöd till skuldsatta jordbrukare

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

730 692

10 000 000

Från anslaget betalas stöd för räntebidrag och awecklingsbidrag enligt för-
ordningen (1990:1092) om stöd till vissa skuldsatta jordbrukare.

Statens jordbruksverk

Stödformen har ännu ringa omfattning, bl.a. beroende på de omställningsstöd
som har lämnats under de gångna budgetåren. När dessa minskar i omfatt-
ning eller upphör kan behovet av det här aktuella stödet väntas öka.

Med hänsyn till osäkerheten om medelsbehovet föreslår Jordbruksverket
oförändrat anslag på 10 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Föredragandens överväganden

Anslaget bör i enlighet med Jordbruksverkets forslag föras upp med oföränd-
rat belopp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till skuldsatta jordbrukare för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 10 000 000 kr.

B 6. Startstöd till jordbrukare

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

16 232 755

30 000 000

38 000 000

Från anslaget utbetalas stöd enligt förordningen (1990:980) om startstöd
till jordbrukare.

Statens jordbruksverk

Jordbruksverket har beräknat medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till
38 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

I förhållande till de kostnadsberäkningar för stödet som gjordes i samband
med 1990 års livsmedelspolitiska beslut innebär Jordbruksverkets förslag att
utgifterna blir 7 miljoner kronor lägre än beräknat.

Anslaget bör i enlighet med Jordbruksverkets förslag föras upp med
38 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Startstöd tillhör en av de stöd-
former som förekommer inom EG:s gemensamma jordbrukspolitik.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Startstöd till jordbrukare för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 38 000 000 kr.

B 7. Stöd till avbytarverksamhet m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

439 608 631

435 000 000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Anslaget disponeras med 265 miljoner kronor för avbytarverksamhet,
30 miljoner kronor för företagshälsovård, 65 miljoner kronor för ett social-
försäkringsskydd och 75 miljoner kronor för produktionsanpassningsåtgär-
der.

Statens jordbruksverk

I avvaktan på resultatet av utredningen av den framtida finansieringen av vis-
sa sociala åtgärder föreslår Jordbruksverket oförändrat belopp för budgetåret
1993/94.

Föredragandens överväganden

Lantbrukarnas riksförbund har i skrivelse den 9 december 1992 föreslagit föl-
jande preliminära fördelning för budgetåret 1993/94, nämligen för avbytar-
tjänst 210 miljoner kronor, företagshälsovård 30 miljoner kronor, socialför-
säkringsskydd 120 miljoner kronor och produktionsanpassningsåtgärder
75 miljoner kronor.

En särskild utredare med uppdrag att utreda den framtida finansieringen av
vissa sociala åtgärder för jordbrukare kommer inom kort att lämna förslag till
regeringen.

Anslaget bör, i avvaktan på ställningstagande till detta förslag, föras upp
med oförändrat 435 miljoner kronor. Jag avser att i annat sammanhang åter-
komma till regeringen med förslag till fördelning av medlen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till avbytarverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 an-
visa ett förslagsanslag på 435 000 000 kr.

B 8. Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra
Sverige

Regeringen gav den 18 juni 1992 Statens jordbruksverk i uppdrag att se över
stödformerna och stödberäkningama samt ge förslag till stödnivå för budget-
året 1993/94. Uppdraget redovisades i december 1992.

Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i fråga om överväganden Prop. 1992/93:100
om stödet och anslagsberäkning efter det att förslaget har remissbehandlats. Bilaga 10
Jag föreslår därför att anslaget tas upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild
proposition i ämnet,

till Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige för
budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 955 000 000 kr.

B 9. Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 064 959

1 538 000

Reservation

2 312 320

Anslaget används i huvudsak för bidrag till investeringar i byggnader och
andra fasta anläggningar på fjällägenheter, till underhåll och upprustning av
lägenheter, till awecklingsbidrag och avträdesersättning åt innehavare av fjäll-
lägenheter, till gästgiveribestyr samt till inlösen av byggnader m.m. i vissa
fall.

Statens jordbruksverk

Jordbruksverket bedömer behovet av medel för budgetåret 1993/94 till oför-
ändrat 1,7 miljoner kronor. Därvid har hänsyn tagits till såväl beräknade utgif-
ter för inlösen av byggnader på bestående fjällägenheter som de inkomster om
ca 200 000 kr på arrendeavgifter m.m. som redovisas under anslaget.

Föredragandens överväganden

Anslaget för budgetåret 1993/94 bör föras upp med 1 538 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 1 538 000 kr.

BIO. Omställningsåtgärder i jordbruket m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

7 650 798 174

2 335 502 000

2212001 000

Anslaget disponeras huvudsakligen för de olika omställningsåtgärder som
vidtas inom jordbruket, bl.a. inkomststöd, omställningsstöd och anläggnings-

stöd inom vegetabilieproduktionen samt omställningsåtgärder inom mjölk- Prop. 1992/93:100
och köttproduktionen. Bilaga 10

	1992/93	Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Anslag
Inkomststöd	1 000 000 000		1 000 000 000
Omställningsstöd	300 000 000	-	200 000 000
Anläggningsstöd	200 000 000		-
Exportkostnad för
spannmål	1 000	-
Inlösen av oljeväxter	600 000 000	-	390 000 000
Omställningsprogram
för mjölkproduktion	1 000	-	1 000
Köttexport	150 000 000	-	50 000 000
Awecklingsersättning
till mjölkproducenter	50 000 000	-	20 000 000
Pristillägg får- och lamm-
kött	12 000 000	-	12 000 000
Vallfrö stöd, m.m.	23 500 000	-	1 500 000
Direktbidrag	1-	+	1 550 000 000
Summa	2 335 502 000	-	123 501 000

1 På tiDäggsbudget har anvisats 1,6 miljarder kronor för ändamålet.

Statens jordbruksverk

Fr.o.m. budgetåret 1993/94 upphör enligt 1990 års beslut inkomststödet, om-
ställningsprogrammet för mjölkproduktionen, pristillägget på får- och lamm-
kött och stödet till valltorksföretag. Under detta anslag beräknas 100 miljoner
kronor för omställningsstöd samt 200 miljoner kronor för anläggningsstöd.
Beloppen har beräknats med utgångspunkt i de prognoser för arealstöden
som Statens jordbruksverk har gjort. Stödramen för anläggningsstödet är
maximerad till 500 miljoner kronor och är fulltecknad. Villkor m.m. för stö-
den finns i förordningen (1990:941) om inkomst-, omställnings- och anlägg-
ningsstöd till jordbrukare m.m. (omtryckt 1991:1177).

Inlösensystemet för spannmål skall enligt beslutet om en ny livsmedelspo-
litik behållas övergångsvis men med successivt sänkt inlösenpris. 1 den ut-
sträckning det uppstår spannmålsöverskott under denna period och dessa inte
kan finansieras av de interna avgifter som också behålls övergångsvis skall
kostnaderna belasta statsbudgeten. En förslagsvis anslagspost på 1 000 kr
bör tas upp för ändamålet. Från denna anslagspost bör också täckas kostna-
derna för de objektiva skördeuppskattningarna. Dessa har för budgetåret
1993/94 beräknats till 13 miljoner kronor.

Den svenska oljeväxtodlingen skall enligt riksdagens beslut bibehållas på Prop. 1992/93:100
oförändrad nivå. Staten skall under en övergångstid av fyra år fr.o.m. budget- Bilaga 10
året 1991/92 täcka kostnaderna för detta. Finansieringen av inlösen av den
svenska oljeväxtskörden sker delvis med intäkter från försäljning av och fett-
varuavgifter på inhemsk olja. Därutöver beräknas ett behov av ca 580 miljo-
ner kronor som bör anvisas under en förslagsvis anslagspost.

Riksdagen har beslutat om ett tillfälligt köttexportåtagande vilket innebär
att 100 miljoner kronor skall anvisas för detta ändamål för budgetåret
1993/94. Detta belopp skall också täcka kostnaderna för galt- och betäck-
ningsstatistiken.

Avvecklingsersättning till mjölkproducenter beräknas för budgetåret
1992/93 kosta ca 125 miljoner kronor, varav 50 miljoner kronor (vilket mot-
svarar en höjning av ersättningen från 60 öre till 75 öre per kg mjölk fr.o.m.
den 1 juli 1990) skall belasta detta anslag.

Efter höjningen av ersättningen har fler producenter anslutit sig. Detta har
lett till ökade kostnader. Totalt är kostnaden ca 115 miljoner kronor. För bud-
getåret 1993/94 bör 40 miljoner kronor anvisas förslagsvis.

Från anslagsposten Vallfrö stöd m.m. lämnas stöd till odling av bruna bö-
nor i form av arealbidrag på 2 miljoner kronor. Odlingen av konservärter er-
håller fr.o.m. budgetåret 1991/92 stöd i form av exportbidrag, vilket utgår
med 30 öre/kg, dock högst 10 miljoner kronor. Jordbruksverket föreslår oför-
ändrat belopp för budgetåret 1993/94 under förutsättning att nuvarande regler
för handeln med EG är oförändrade.

Stöd lämnas under budgetåret 1991/92 till odling av vallväxtfrö. Stödet
lämnas i form av dels ett arealbidrag, dels ett prisstöd med sammanlagt högst
10 miljoner kronor. Några större förändringar på vallfrömarknaden och av
den odlade arealen väntas inte för nästa år. Jordbruksverket föreslår oföränd-
rat belopp för budgetåret 1993/94.

Totalt beräknar Jordbruksverket 22 miljoner kronor till dessa ändamål.

Jordbruksverket disponerar under budgetåret 1992/93 en rörlig kredit på

1 600 miljoner kronor för inlösen av spannmål och oljeväxter. Jordbruksver-
ket beräknar att denna rörliga kredit kan sänkas till 700 miljoner kronor bud-
getåret 1993/94. Möjlighet bör finnas för regeringen att höja krediten om så
krävs. För finanseringen av underskottet i spannmålsregleringen för 1990 års
skörd fick Jordbruksverket disponera en rörlig kredit på 1 050 miljoner kro-
nor som amorterats delvis. Efter de ytterligare amorteringar som beräknas ske
budgetåret 1992/93 bedömer verket att en rörlig kredit på 65 miljoner kronor
behövs under budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Jag har i det föregående föreslagit vissa åtgärder för att förbered.'1 svenskt jord-
bruk för den omställning som ett svenskt medlemskap i EG innebär.

Förslagen innebär vissa justeringar i 1990 års livsmedelspolitiska beslut
som påverkar detta anslag. Således bör under detta anslag anvisas medel för
direktbidrag budgetåret 1993/94.

Riksdagen beslutade våren 1989 att 1 170 miljoner kronor skulle tillföras
jordbruket under regleringsåret 1989/90 som kompensation för kostnadsök-
ningar m.m. Till följd av en överenskommelse i GATT i april 1989, som
bl.a. innebar att stödprisema till jordbruket inte skulle höjas fram till dess för-
handlingarna avslutats, beslutades att jordbrukets ersättning i huvudsak skulle
lämnas genom direktbidrag per djur av olika slag eller per hektar av olika grö-
dor i stället för genom gränsskyddshöjning.

Som en del i 1990 års livsmedelspolitiska beslut höjdes det totala kompen-
sationsbeloppet i form av direktbidrag till 2 443,4 miljoner kronor för budget-
året 1990/91. Hur ersättning skulle utgå efter detta budgetår skulle enligt riks-
dagens beslut avgöras med hänsyn till GATT-förhandlingama.

För budgetåret 1991/92 uppgick kompensationsbeloppet i form av direkt-
bidrag efter en besparing på 50 miljoner kronor till 2 393,5 miljoner kronor,
varav 1 478 miljoner kronor avsattes som djurbidrag.

I prop. 1992/93:130 om vissa jordbrukspolitiska frågor föreslog regering-
en, mot bakgrund av det ekonomiska läget i landet, ytterligare besparingar på
direktbidragen. Bidragen för budgetåret 1992/93 föreslogs reduceras med
793,5 miljoner kronor. Eftersom besparingarna inte skulle tillåtas slå igenom
på konsumentpriserna måste kompensationsbeloppet enligt 1990 års livsme-
delspolitiska beslut sänkas med motsvarande belopp. Riksdagen beslutade i
enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:JoU9, rskr. 1992/93:102).
För budgetåret 1992/93 uppgår således direktbidragen till 1 600 miljoner kro-
nor, varav 1 305 miljoner kronor avsätts som djurbidrag.

I detta sammanhang bör för riksdagens information anmälas vilka åtgärder
som vidtagits med anledning av 1992 års torkskador på skörden. Det totala in-
täktsbortfallet för jordbruket till följd av torkan beräknas av Jordbruksverket
till drygt 1 miljard kronor. Till följd av torkskadomas relativt stora omfattning
beräknas Stiftelsen Lantbrukarnas skördeskadeskydd utbetala avsevärt större
belopp än normalt. Därför tillförs också fonden 295 miljoner kronor av direkt-
bidragen. Av detta belopp får stiftelsen använda 235 miljoner kronor för sär-
skild ersättning för skador med anledning av 1992 års torka. Utöver den ordi-
narie skördeskadersättningen kan alltså upp till 235 miljoner kronor utbetalas
till de hårdast drabbade områdena som inte erhållit ersättning inom ramen för
det ordinarie skördeskadeskyddet. Mot bakgrund av den låga vallskörden
medgav regeringen den 3 juli 1992 att vallskörd får ske på omställningsareal
under år 1992. Vidare tidigarelades utbetalningen av 1992 års inkomststöd
med anledning av torkan. Det förtjänar också att påpekas att inkomststödet
som sådant utgör en form av minimistöd till vegetabilieproducenter då det
utgår oberoende av skördeutfallet.

För budgetåret 1993/94 bör en ytterligare besparing på direktbidragen med
50 miljoner kronor göras. För ändamålet bör således 1 550 miljoner kronor
anvisas. Anvisat belopp bör disponeras för finansiering av arealbidrag till ve-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

getabiliesektom och direktbidrag till animaliesektom. Arealbidraget bör som
jag tidigare nämnt uppgå till 700 kr/ha budgetåret 1993/94. Vad gäller direkt-
bidragen inom animaliesektom återkommer jag till regeringen i denna fråga
sedan remissbehandlingen av Omställningskommissionens förslag i denna del
avslutats. Inom ramen för direktbidragen bör även finansieras det stöd till pro-
duktionen av grönmjöl som jag tidigare föreslagit. Anslagsposten Vallfrö-
stöd, m.m. kan därmed reduceras med 1,5 miljoner kronor vilket motsvarar
nuvarande bidragsbelopp.

Anslagsposterna i övrigt är förslagsvis beräknade. Belastningen av anslags-
posterna styrs antingen genom fastställda ramar eller beslutade regelsystem.
Belastningen för ett enskilt år kan därför vara svår att uppskatta. De ökade
kostnader för omställningsstödet i förhållande till tidigare plan som mina för-
slag i det föregående medför bör täckas genom att anslagsposten tillförs ej
disponerade prisregleringsmedel. De ökade kostnaderna för hela perioden
1993/94 kan beräknas till ca 150 miljoner kronor.

För att amortera den rörliga kredit som ställts till Jordbruksverkets förfo-
gande för att finansiera exportkostnader för 1990 års spannmålsöverskott får
Jordbruksverket i mån av behov liksom budgetåret 1992/93 disponera åter-
betalda medel avseende etableringsstöd.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att medge att Statens jordbruksverk för in-
lösen av oljeväxter och spannmål under budgetåret 1993/94 får dispo-
nera en rörlig kredit på 700 000 000 kr i Riksgäldskontoret,

2. bemyndiga regeringen att medge att Statens jordbruksverk för fi-
nansiering av underskottet i spannmålsregleringen för 1990 års skörd
under budgetåret 1993/94 får disponera en rörlig kredit på 50 000 000
kr i Riksgäldskontoret,

3. bemyndiga regeringen att vid behov höja de rörliga krediter som
Statens jordbruksverk disponerar för inlösen av oljeväxter och spann-
mål samt för finansiering av underskott i spannmålsregleringen,

4. till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 212 001 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

B 11. Rådgivning och utbildning
1991/92 Utgift	8 785 899
1992/93 Anslag	29 785 000
1993/94 Förslag	29 785 000

Reservation

30 999 100

Från anslaget utbetalas medel för informations-, rådgivnings-, utbildnings-
och utvecklingsinsatser för att underlätta jordbrukets omställning och för land-
skapsvård som ett led i omställningen av jordbruket.

Statens jordbruksverk

I riksdagsbeslutet om livsmedelspolitiken anförs att rådgivnings- och utbild-
ningsinsatser är av grundläggande betydelse i den kommande omställnings-
processen i jordbruket. De olika stödens utformning och tillämpning i olika
situationer har inneburit ett mycket omfattande behov av rådgivning.

Den nya livsmedelspolitiken ställer nya krav på jordbrukaren som företaga-
re. Därför har utbildningsinsatser prioriterats högt. Ett samarbete har etable-
rats mellan Statens jordbruksverk och bl.a. Sveriges lantbruksuniversitet, Sta-
tens naturvårdsverk, Riksantikvarieämbetet, Statens skola förvuxna, Skogs-
styrelsen, Arbetsmarknadsverket, lantbruksskolorna och jordbrukets organisa-
tioner. Målet är att insatserna för rådgivning och utbildning under kommande
år skall ha sin tyngdpunkt i utbildningar bl.a. i företagsledning och marknads-
föring samt i verksamhet för ny sysselsättning och ny markanvändning. Däri-
genom får programmet en långsiktig inriktning mot kunskapsutveckling på
landsbygden. Exempel på aktuella utvecklingsprojekt är bl.a.:

- ny markanvändning genom bioenergigrödor, lövskogsodlin eller land-
skapsvård - extensivt bete,

- ny sysselsättning genom småskalig vidareförädling, turism eller ökad verk-
samhet i skogen,

- omställning av ekonomi och produktion i växtodling och animalieproduk-
tion,

- särskilda insatser för kvinnor och ungdomar i jordbruket.

Även i fortsättningen bör en del av medlen för rådgivning och utbildning
disponeras för utvecklingsprojekt, som kan utnyttjas i utbildning och rådgiv-
ning under omställningsperioden.

Under det gångna verksamhetsåret har insatsbehovet för högt skuldsatta
jordbrukare varit litet.

Jordbruksverket anser att omställningen av jordbruket kommer att påver-
kas av en anpassning till EG. Det är därför av stor vikt att ge utbildning i och
information om EG-frågoma. Verket bedömer därför att programmet för råd-
givning och utbildning bör fullföljas men att inriktningen bör ändras så att
också EG-frågor tas med i programmet. Verket föreslår ett oförändrat anslag.

Föredragandens överväganden

Jag anser att de utökade rådgivnings- och utbildningsinsatser som enligt det
livsmedelspolitiska beslutet skall genomföras under omställningsperioden är
mycket angelägna. Enligt min mening är det också viktigt att utbildning i och
information om EG-frågoma lyfts fram i arbetet. Anslaget bör föras upp med
29 785 000 kr för budgetåret 1993/94.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rådgivning och utbildning för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 29 785 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

B 12. Stöd till sockerbruket på Gotland m.m.

1991/92 Utgift '24 500 000

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

'24 500 000

12 500 000

' Anslaget Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland m.m.

Under detta anslag har anvisats stöd till sockerbruken på Öland och Got-
land. Enligt riksdagens beslut skall stöd lämnas under en övergångsperiod.
Mörbylånga sockerbruk har lagts ned. Det statliga stödet till Roma socker-
bruk lämnas längst t.o.m. 1995 års kampanj. För att underlätta anpassningen
i samband med nedläggningen och finna alternativ sysselsättning för berörd
personal disponeras 3,5 miljoner kronor för att förstärka länsanslaget i resp,
län.

Statens jordbruksverk

Av innevarande års anslag disponeras 6 miljoner kronor för Mörbylånga
sockerbruk, 6 miljoner kronor av Länsstyrelsen i Kalmar och 12,5 miljoner
kronor för Roma sockerbruk. Efter överläggningar mellan Sockerbolaget,
sockerbetsodlare och anställda vid Mörbylånga sockerbruk upphörde driften
vid Mörbylånga sockerbruk efter 1991 års kampanj.

Jordbruksverket föreslår att 12,5 miljoner kronor tas upp för budgetåret
1993/94 under förutsättning att Roma sockerbruk är i drift.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör i likhet med Statens jordbruksverks förslag föras upp med
12,5 miljoner kronor som stöd för driften av Roma sockerbruk. I samband
med det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 utökades anslaget Regionala ut-
vecklingsinsatser under tionde huvudtiteln med 100 miljoner kronor (prop.
1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). Under en övergångs-
period har delar av detta belopp anvisats som stöd till sockerbruken under
detta anslag. De medel på 12 miljoner kronor som fri gjorts i samband med att
Mörbylånga sockerbruk lagts ned, bör föras till anslaget Regionala utveck-
lingsinsatser.

Anslaget bör i fortsättningen benämnas Stöd till sockerbruket på Gotland
m.m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till sockerbruket pä Gotland m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 12 500 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

C. Skogsbruk

C 1. Skogsvårdsorganisationen

C 2. Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter

C 3. Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet

C 4. Bidrag till skogsvård m.m.

C 5. Stöd till byggande av skogsvägar

C 6. Främjande av skogsvård m.m.

Inom Jordbruksdepartementet bereds för närvarande frågor rörande den fram-
tida skogspolitiken och skogsvårdsorganisationen. Arbetet bedrivs med sikte
på att en proposition i ämnet skall kunna föreläggas riksdagen under våren
1993.

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att ifrågavarande anslag
förs upp med oförändrade belopp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild
proposition i ämnet,

1. till Skogsvårdsorganisationen för budgetåret 1993/94 beräkna ett
förslagsanslag på 1 000 kr,

2. till Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter för budget-
året 1993/94 beräkna ett ramanslag på 310 080 000 kr,

3. till Skogsvårdsorganisationen: Frö- ochplantverksamhet för bud-
getåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 1 000 kr,

4. till Bidrag till skogsvård m.m. för budgetåret 1993/94 beräkna ett
förslagsanslag på 142 492 000 kr,

5. till Stöd till byggande av skogsvägar för budgetåret 1993/94 be-
räkna ett förslagsanslag på 39 962 000 kr,

6. till Främjande av skogsvård m.m. för budgetåret 1993/94 beräk-
na ett reservationsanslag på 14 868 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

D. Fiske

D 1. Fiskeriverket

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

47 508 045

55 816000

49 463 000

Riksdagen beslutade i maj 1991 att samla de centrala statliga uppgifterna
på fiskets område i en och samma myndighet (prop. 1990/91: 87, bet.
1990/91: JoU25, rskr. 1990/91:283). Fiskeriverkets uppgifter framgår av för-
ordningen (1991:827) med instruktion för Fiskeriverket. Verket har bl.a. till
uppgift att leda de statliga åtgärderna för att främja fiskenäringen, fritidsfisket
och fiskevården.

Fiskeriverket framhåller i sin fördjupade anslagsframställning att riksdag-
ens beslut år 1991 att samla de centrala statliga uppgifterna på fiskets område
till en myndighet bl.a. innebär att verkets roll som central myndighet har för-
stärkts och att undersökningsverksamhetens centrala roll betonas. Föreskrif-
terna på fiskets område förenklas och de internationella frågorna på fiskets
område har fått ökad betydelse.

Fiskeriverket bedömer att verksamheten under den kommande treårsperio-
den kommer att präglas av bl.a. följande. Utredningsarbetet i samband med
förhandlingarna om medlemskap i EG kommer att fortsätta. FoU-verksamhe-
ten kommer delvis att få ändrad inriktning bl.a. till följd av den rådande situa-
tionen för torskbeståndet i Östersjön. Prisregleringen på fisk avvecklas till
följd av EES-avtalet. För att Fiskeriverket skall kunna bevaka fiskets intress-
en vid omprövning av vattendomar behövs ytterligare medel. Det är av stor
betydelse att Fiskeriverkets biståndsverksamhet även i fortsättningen är nära
knuten till verkets övriga verksamhet.

Fiskeriverket har på regeringens uppdrag utrett vissa frågor om fisket med
anledning av EES-avtalet. Uppdraget har redovisats i en promemoria som har
remissbehandlats och som beskriver reglerna för statsstöd till fisket inom EG
och jämför dessa med motsvarande svenska bestämmelser. Vidare beskrivs
EES-avtalets bestämmelser om etablering och konsekvenserna av dessa för
svenskt fiske. Vidare beskrivs EG:s regelverk för producentorganisationer på
fiskets område. Vissa förslag till åtgärder lämnas. Slutligen lämnas förslag till
hur de för konsumentfrämjande åtgärder avsatta medlen inom prisreglerings-
kassan för fisk skall användas.

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Verksamhetens inriktning:

Fiskeriverkets övergripande mål skall vara oförändrat. Fiskeriverket
skall verka för en ansvarsfull hushållning med fisktillgångama på ett
sätt som långsiktigt medverkar till livsmedelsförsörjningen och vårt
välstånd i övrigt.

Resurser:

Ramanslag 49 463 000 kr för budgetåret 1993/94.

Planeringsram:

1993/94 1994/95 1995/96

49 463 000 kr 49 463 000 kr 49 463 000 kr

Övrigt:

Fiskeriverkets undersökningsfartyg skall fr.o.m. budgetåret 1993/94
vara helt avgiftsfinansierade. För Fiskeriverkets biståndsverksamhet,
undersökningsfartyg och övrig uppdragsverksamhet ställs ett räntekon-
to med kredit på 10 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 till Fiskeri-
verkets förfogande.

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Fiskeriverkets fördjupade anslagsframställning bygger till stora delar på upp-
gifter som hänför sig till budgetåren före riksdagens beslut år 1991 om den
statliga administrationen på fiskets område. Fiskeriverkets verksamhet har
fr.o.m. budgetåret 1991/92 förändrats i så hög grad att resultaten för denna
period knappast kan betraktas som relevanta för en utvärdering av den nuva-
rande verksamheten. Vidare finns det, enligt min mening, inte ett nöjaktigt un-
derlag för att kunna göra en bedömning av effektiviteten i verksamheten inom
de olika verksamhetsområdena eftersom de tekniska förutsättningarna för en
sådan prövning fortfarande saknas.

Fiskeriverkets resultatanalys inom verksamhetsområdet yrkesfiske visar
bl.a. att arbetet med att rationalisera fiskeflottan skulle ha resulterat i att me-
delåldern för flottan ökade något under perioden 1988-1990. Enligt min me-
ning är tidsperioden för den genomförda analysen emellertid för kort för att
man skall kunna dra några slutsatser. Delverksamheten fiskevård visar bl.a.
att arbetet med bildande av fiskevårdsområden under perioden 1981-1990 har
resulterat i att fiskevårdsområdenas andel av total sjöareal har ökat från 10 %
till 38 %. Denna utveckling hade, enligt Fiskeriverket, inte skett om inte stat-
liga medel beviljats för att stimulera bildandet av fiskevårdsområden. Delverk-

samheten forsknings- och utvecklingsarbete har sedan år 1989 successivt ut- Prop. 1992/93:100
värderats. Utvärderingen visar bl.a. att forskning rörande arter av betydelse Bilaga 10
för svenskt fiske och vattenbruk bör prioriteras.

Jordbruksdepartementet presenterade i juli 1992 ett betänkande (Ds
1992:70) Förslag om enklare fiskebestämmelser. Förslaget har remissbe-
handlats. Jag avser att under våren 1993 återkomma till regeringen i denna
fråga.

Slutsatser

Övergripande mål för Fiskeriverkets verksamhet skall vara att verka för en
ansvarsfull hushållning med fisktillgångama på ett sätt som långsiktigt med-
verkar till livsmedelsförsörjningen och vårt välstånd i övrigt.

Fiskeriverket skall i sin verksamhet särskilt

- medverka till att förutsättningar skapas för en livskraftig fiskenäring och
underlätta näringens anpassning till och utveckling på en fri marknad,

- medverka i det internationella arbetet med fiskefrågor och i förhandlingar
om sådana frågor,

- medverka till ökade och ändamålsenliga fiskemöjligheter för allmänheten,

- verka för en god balans mellan yrkesfiskets och fritidsfiskets intressen,

- främja forskning och bedriva utvecklingsverksamhet på fiskets område,

- i enlighet med myndighetens sektorsansvar för miljön verka för ett rikt och
varierat fiskbestånd och ett ansvarsfullt fiske.

För att uppnå det övergripande målet bör den redan inledda förändringen
av verksamheten fortsättas bl.a. så att verket stärker sin roll som central stat-
lig myndighet på fiskets område, att arbetet intensifieras med att förenkla och
koncentrera föreskrifterna på fiskets område och att arbetet med internationel-
la frågor på fiskets område stärks ytterligare.

Fiskeriverkets undersökningsfartyg skall fr.o.m. budgetåret 1993/94 vara
helt avgiftsfinansierade. Avgifternas storlek skall beslutas av Fiskeriverket ef-
ter samråd med de myndigheter som utnyttjar fartygen och med Riksrevisions-
verket. Avgifterna bör täcka kostnaderna för löner, drift och investeringar i be-
fintliga fartyg. Undersökningsfartygen finansieras i dag till största delen av
Fiskeriverkets förvaltningsanslag. För att möjliggöra för Sveriges meteorolo-
giska och hydrologiska institut (SMHI) och Statens naturvårdsverk att köpa
tid på fartygen bör 3,6 miljoner kronor överföras till SMHI. Naturvårdsverk-
ets behov av fartygstid för genomförande av verkets utsjöprogram inom ra-
men för programmet för övervakning av miljökvalitet (PMK) skall bekostas
av de till SMHI överförda medlen.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av ut-
gifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets bud-
getförslag.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett för-
slag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat en

modell som bör tillämpas. Fiskeriverket kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94
att tillämpa denna modell. Fiskeriverket kommer därför att tilldelas ett ränte-
konto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under ifrågavarande anslag
förs till detta konto.

Anslaget för Fiskeriverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska jus-
teringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspå-
lägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i
Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av che-
fen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, av-
snitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition
kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför
avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom
Fiskeriverkets ansvarsområde i enlighet med vad jag har förordat i av-
snittet Slutsatser,

2. till Fiskeriverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på
49 463 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

D 2. Främjande av fiskerinäringen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

8 142 553

4 541 000

4 084 000

Reservation

1 326 453

Anslaget används för bidrag till främjande av fiskerinäringen och för att
täcka kostnader för forskning, utvecklingsarbete och försöksverksamhet på
fiskets område.

Fiskeriverket

Anslaget bör tillföras 2 miljoner kronor genom överföring från anslaget Fiske-
riverket.

Föredragandens överväganden

I enlighet med vad som redovisades i prop. 1991/92:38 om inriktningen av
den ekonomiska politiken bör bidragen till fiskeorganisationer avvecklas helt

fr.o.m. budgetåret 1993/94. Anslaget bör således minskas med 457 000 kr
till 4 084 000 kr.

Sammanlagt bör anslaget föras upp med 4 084 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 4 084 000 kr.

D 3. Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen

D 4. Bidrag till fiskets rationalisering m.m.

D 5. Lån till fiskerinäringen

D 6. Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
fiske

D 7. Prisreglerande åtgärder på fiskets område

Med stöd av regeringens bemyndigande den 8 juli 1992 tillkallade jag en sär-
skild utredare med uppgift att utreda fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter.
Utredningen skall göras mot bakgrund av de internationella överenskommel-
ser som har träffats på bl.a. fiskets område. Till utredaren är knuten en parla-
mentarisk referensgrupp. Utredaren skall redovisa sina slutliga förslag senast
den 1 juli 1993. Dock skall utredaren bedöma om det finns behov av särskil-
da åtgärder per den 1 juli 1993 och i så fall lämna förslag till sådana. Utreda-
ren har i december 1992 lämnat sådana förslag. Förslaget remissbehandlas
för närvarande. Vidare har Fiskeriverket på regeringens uppdrag den 4 juni
1992 redovisat vissa frågor på fiskets område med anledning av EES-avtalet.
Arbetet i Jordbruksdepartementet bedrivs med sikte på att en proposition i äm-
nena skall kunna föreläggas riksdagen under våren 1993.

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att ifrågavarande anslag
förs upp med oförändrade belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild pro-
position i ämnet,

1. till Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen för budgetåret 1993/94 be-
räkna ett förslagsanslag på 1 000 kr,

2. till Bidrag till fiskets rationalisering m.m. för budgetåret 1993/94
beräkna ett förslagsanslag på 9 388 000 kr,

3. till Lån till fiskerinäringen för budgetåret 1993/94 beräkna ett re-
servationsanslag på 40 000 000 kr,

4. till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske for bud-
getåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 1 000 kr,

5. till Prisreglerande åtgärder på fiskets område för budgetåret
1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

D 8. Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 819 654

1 000 000

Från anslaget täcks kostnader för bl.a. ersättningar enligt lagen (1985:139)
om ersättning för intrång i enskild fiskerätt och för bidrag enligt förordningen
(1985:145) om statsbidrag till fritidsfisket inom vissa områden.

Fiskeriverket

Fiskeriverket föreslår att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Föredragandens överväganden

Regeringen uppdrog den 6 juni 1991 åt Fiskeriverket att med utgångspunkt i
vad som har anförts i jordbruksutskottets betänkande 1991/92:JoU22 utvärde-
ra konsekvenserna av det fria handredskapsfisket. Uppdraget har redovisats
och remissbehandlats. Frågan bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i frågan.

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 000 kr.

D 9. Bidrag till fiskevård m.m.

1991/92 Utgift 8 359 100

1992/93 Anslag 4 174 000

1993/94 Förslag 3 612 000

Reservation

213 017

Från anslaget lämnas bidrag till bl.a. fiskevård och till kostnader för bildan-
de av fiskevårdsområden enligt förordningen (1985:440) om statsbidrag till
fritidsfisket.

Fiskeriverket

Anslaget bör ökas med 1 326 000 kr till 5 500 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Föredragandens överväganden

Som redovisades i prop. 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska po-
litiken bör bidragen till fiskeorganisationer avvecklas helt fr.o.m. budgetåret
1993/94. Med hänsyn också till de bestämmelser som gäller för anslagets dis-
position i övrigt bedömer jag att anslaget kan minskas med 562 000 kr till
3 612 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till fiskevård m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 3 612 000 kr.

E. Rennäring m.m.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

E 1. Främjande av rennäringen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

13 052 155

11 017 000

Reservation

4 057 232

En del av anslaget fördelas på användningsområden genom beslut av Jord-
bruksverket efter årliga överläggningar mellan staten och företrädare för ren-
näringsutövama. Användningsområdena avser åtgärder till främjande av ren-
näringen såsom upplysning och rådgivning, katastrofskadeskydd vid svåra
renbetesförhållanden, konsulentverksamhet vid Svenska samernas riksför-
bund (SSR), inventering och kartläggning av vinterbetesmarker, utvecklings-
program för samebyar samt särskilda ändamål i övrigt som gagnar renskötan-
de samer. Anslaget används också för underhåll av riksgränsstängsel med an-
ledning av bl.a. 1972 års svensk-norska renbeteskonvention, för underhåll av
vissa renskötselanläggningar samt för statens del av kostnaderna för sameby-
arnas utvecklings- och markanvändningsplanering.

Statens jordbruksverk

Jordbruksverket föreslår att anslaget förs upp med 12 017 000 kr och anför
bl.a. följande.

Enligt ett till konventionen (SÖ 1972:15) mellan Sverige och Norge om
renbetning m.m. anslutande protokoll skall Sverige och Norge bekosta och
underhålla vissa stängsel. Vidare ankommer det på Sverige att underhålla riks-
gränsstängsel i Jämtlands län enligt särskilt protokoll mellan Sverige och Nor-
ge om uppförande och underhåll av dessa stängsel. Stängslen utsätts för stora
skador främst i samband med snösmältningen. Vissa sträckningar bör byggas
om. Vanliga långsiktiga beräkningar av hur länge ett stängsel skall hålla kan
därför inte tjäna som underlag för beräkning av de verkliga underhållskostna-
derna. Mot bakgrund av konventionen bör staten fortlöpande betala de verkli-
ga kostnaderna för att hålla stängslen.

Om man utgår från länsstyrelsernas yrkanden kommer kostnaderna att upp-
gå till 6,1 miljoner kronor per år för riksgränsstängslen. Jordbruksverket före-
slår att anslagsposten höjs med 1 miljon kronor för att åtagandena enligt kon-
ventionen skall kunna uppfyllas och föreslår för övriga anslagsposter oföränd-
rade belopp för nästa budgetår.

Föredragandens överväganden

Svenska staten har genom en konvention åtagit sig att uppföra och underhålla
vissa riksgränsstängsel mot Norge. Genom konventionen har vissa områden i
Sverige upplåtits för norsk renbetning. Svensk renbetning får med vissa un-

dantag inte förekomma i dessa betesområden. Överträdelse av bestämmelser- Prop. 1992/93:100
na sker i ökande omfattning. Länsstyrelserna bör därför tillföras resurser för Bilaga 10
kontroll av betesbestämmelsemas efterlevnad. För att kunna tillgodose under-
hållsbehovet för stängslen och för den nämnda kontrollen bör anslaget för un-
derhåll av riksgränsstängsel och vissa renskötselanläggningar räknas upp
med 600 000 kr till 5 113 000 kr. Motsvarande besparing får göras på andra
områden som omfattas av anslaget. I detta sammanhang vill jag särskilt beto-
na behovet av att tillräckliga resurser avsätts vid överläggningarna mellan stat-
en och företrädare för de renskötande samema för inventering av vinterbetes-
markerna.

Sammanlagt bör anslaget föras upp med 11 017 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Främjande av rennäringen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 11 017 000 kr.

E 2. Prisstöd till rennäringen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

23 803 267

38 000 000

Anslaget används för pristillägg på renkött. Bestämmelser om prisstödet
finns i förordningen (1986:255) om pristillägg på renkött. Enligt riksdagens
beslut skall reella överläggningar föras mellan staten och företrädare för ren-
näringen om nivån på prisstödet (bet. 1989/90:JoU14, rskr. 1989/90:194).
Pristillägget utgår innevarande budgetår med 379 kr för vatje slaktad ren som
godkänts vid köttbesiktning.

Statens jordbruksverk

Jordbruksverket har efter överläggningar med Svenska samemas riksförbund
beslutat att pristillägg skall utgå till renägare med 364 kr per slaktad ren som
godkänts vid köttbesiktning och att därutöver ett kollektivt marknadsstöd
skall utgå med 15 kr per slaktad ren. Antalet godkända slaktade renar under
budgetåret 1991/92 var 64 000 vilket innebär en minskning med ca 30 000
djur jämfört med föregående budgetår. Mot bakgrund av att renantalet är allt-
för högt i vissa områden är denna nedgång allvarlig. Det är därför angeläget
att de insatser som nu kan komma att ske i form av marknadsföringsåtgärder
också kan fortsätta under budgetåret 1993/94.

Riksdagen har beslutat att prisstödet till rennäringen skall frikopplas från
stödet till jordbruket i norra Sverige. I regeringens proposition 1991/92:96

om vissa jordbrukspolitiska frågor m.m. framhölls att Jordbruksverket inom
ramen för pågående projektarbete inom verket skall föreslå den tekniska ut-
formning av uppräkningsreglema som i stället bör gälla. Utformningen av ett
system för justering av prisstödsnivån är bl.a. beroende av stödets framtida
utformning och förändringarna av de ekonomiska förutsättningarna för ren-
näringen. Stor oklarhet råder för närvarande om vad som kommer att gälla för
rennäringen efter förhandlingarna med EG. Dessa förhållanden gör att det i
nuläget är svårt att föreslå någon långsiktig modell för hur stöduppräkningen
bör ske.

Jordbruksverket har haft överläggningar med SSR angående verkets an-
slagsframställning. Mot bakgrund av osäkerheten om lämpliga metoder för
stöduppräkning samt då den allmänna inflationstakten för närvarande är låg
föreslår verket att prisstödet behålls oförändrat under nästa budgetår.

Föredragandens överväganden

Regeringen föreslog i prop. 1992/93:32 om samema och samisk kultur m.m.
att prisstödet bör lämnas som ett stöd per kilo från den 1 juli 1993. Kostnader-
na beräknades bli i stort sett oförändrade. Regeringen uppdrog den 1 oktober
1992 åt Statens jordbruksverk att utarbeta ett förslag till hur ett kiloreJaterac
prisstöd bör utformas. Jag avser att återkomma till regeringen i frågan sedan
Jordbruksverket har redovisat sina förslag.

Anslaget bör föras upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 38 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

E 3. Ersättningar för viltskador m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

27 168 378

12 320 000

Från anslaget utbetalas ersättning för förluster som uppkommer till följd av
angrepp av vissa rovdjur på renar, får och andra tamdjur. Bestämmelser om
ersättning finns i förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa skador av
rovdjur. Från anslaget lämnas vidare viss ersättning enligt förordningen
(1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m.m. Dessutom bekostas från
anslaget vissa åtgärder för att förebygga skador av vilt m.m.

Riksdagen har beslutat om ändrade principer för ersättning för rovdjursriv-
na renar (prop. 1992/93:32, bet. 1992/93:BoU8, rskr. 1992/93:115). Enligt

beslutet skall det årligen avsättas en samlad ersättningssumma som motsvarar Prop. 1992/93:100
skäligt värde för de rovdjursrivna renarna. Fördelningen av ersättningen skall Bilaga 10
baseras på rovdjursförekomst. Beloppet skall användas till ersättning for rov-
djursrivna renar. Sametinget svarar för administrationen och fördelningen i
samverkan med Statens naturvårdsverk. Naturvårdsverket skall ansvara för
att det sker en sammanställning av uppgifterna om rovdjursförekomsten inom
renskötselområdet. När det gäller skador som rovdjuren orsakar andra tam-
djur skall ett fast belopp anvisas för ersättning av dessa skador. Det nya ersätt-
ningssystemet gäller från den 1 juli 1995.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1993/94 an-
visa ett förslagsanslag på 12 320 000 kr.

E 4. Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall

1991/92 Utgift 54 889 368

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Från detta anslag betalas kostnader med anledning av beslut om ersättning
enligt förordningen (1986:621) om ersättning till jordbruks-, trädgårds- och
renskötselföretag samt till vissa fiskare med anledning av Tjemobylolyckan
och förordningen (1987:64) om ersättning för merkostnader och förluster
med anledning av Tjemobylolyckan till dem som för sitt uppehälle är beroen-
de av fiske, jakt, bär- eller svampplockning.

Nedfallet av radioaktivt cesium från Tjemobyl fortsätter att påverka i första
hand rennäringen men även köttproduktionen av nöt och får i vissa delar av
norra Sverige. Problem med för höga halter av radioaktivt cesium i det naturli-
ga fodret för ren, nöt och får kan beräknas pågå i ytterligare 10-20 år.

Kostnaderna för ersättningen till rennäringen är främst beroende av den år-
liga variationen i växternas cesiumupptag, omfattningen av den totala renslak-
ten och prisstödets storlek. Andelen kasserade renar ökade under budgetåret
1991/92 till ca 22 000 djur. Detta beror på att en större andel av det totala an-
talet slaktrenar kommer från områden med stort radioaktivt nedfall. Enligt
Jordbruksverket har en av konsekvenserna av ersättningssystemet blivit att
slaktföretagen i ökad omfattning har slaktat renar från cesiumhaltiga områden.

Av det pristillägg som lämnas för varje slaktad ren avsätts under innevaran-
de budgetår 15 kr för marknadsföringsåtgärder. Genom denna åtgärd stimule-
ras slaktföretagen att köpa renar som kan bjudas ut på renköttmarknaden.

Jordbruksverket har utfärdat föreskrifter om ersättning till bl.a. rensköt-
selföretag. Om renköttet kasseras vid slakt lämnas ersättning för köttvärdet,

slaktkostnader, förlorat pristillägg samt kostnaderna för provtagning, kon- Prop. 1992/93:100
troll, cesiumanalys och destruktion av köttet. Ersättning lämnas även för and- Bilaga 10
ra ändamål. Inom vissa områden lämnas ersättning för merkostnader om vin-
terslakten tidigareläggs för att ske när köttet har låg cesiumhalt. Ersättningen
lämnas då med ett schablonbelopp per ren och som ett risktillägg till same-
byn. Tillägget avser bl.a. att ersätta fördyrade samlingskostnader för same-
byn. Inom vissa områden kan ersättning även lämnas till sameby för helut-
fodring av slaktrenar. Ersättningen, som lämnas per slaktad godkänd ren,
varierar mellan 740 kr och 950 kr beroende på utfodringstidens längd. Ersätt-
ning lämnas dessutom för de anläggningar som behövs för utfodringen. För
att vänja renarna vid det foder som används vid helutfodring kan ersättning
lämnas för plockning och transport av lav. Slutligen kan ersättning under vis-
sa förutsättningar lämnas för flyttning av renar till marker med låg cesiumhalt.

De åtgärder som vidtas för att minska cesiumhalten i renkött är ofta admi-
nistrativt betungande. Kostnaderna for åtgärderna kan i vissa fall bli högre än
slaktvärdet. Regeringen fattar mot denna bakgrund senare i dag beslut om ett
uppdrag åt Jordbruksverket att göra en översyn av utformningen av ersättning-
arna till följd av Tjemobylolyckan. Jag avser att återkomma till regeringen i
frågan sedan Jordbruksverket har redovisat sin översyn.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. godkänna vad jag nu har förordat om utformningen av ersättning-
arna på grund av Tjemobylolyckan,

2. till Ersättningar pä grund av radioaktivt nedfall för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

F. Djurskydd och djurhälsovård

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

F 1. Statens veterinärmedicinska anstalt:

Uppdragsverksamhet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 000

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr till uppdragsverk-
samhet vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA).

SVA är ett expert- och serviceorgan åt Statens jordbruksverk och andra
myndigheter samt åt enskilda organisationer och allmänheten, med uppgift att
bl.a. utreda smittsamma djursjukdomars uppkomst, orsak och spridningssätt.
SVA skall vara ett veterinärmedicinskt centrallaboratorium samt utföra viss ru-
tinmässig diagnostisk verksamhet. Vidare skall SVA aktivt medverka i djur-
sjukdomars förebyggande och bekämpande. Till stöd för dessa funktioner
skall SVA utföra forsknings- och utvecklingsarbete.

SVA:s organisation m.m. framgår av förordningen (1988:864) med in-
struktion för Statens veterinärmedicinska anstalt.

Under budgetåret 1992/93 beräknas kostnaderna för centrallaboratoriet,
m.m. till 95 737 000 kr och för övrig service till 42 285 000 kr. Verksamhe-
ten finansieras dels genom driftbidrag från staten med 65 293 000 kr, dels
med intäkter från uppdragsverksamheten med 72 729 000 kr.

SVA framhåller i sin fördjupade anslagsframställning att verksamheten un-
der budgetåren 1993/94-1995/96 främst kommer att öka till följd av Sveriges
närmande till EG. För att möta de kostnadsökningar EG-anpassningen med-
för föreslår SVA art uppdragsverksamheten utökas varvid en integrationsvinst
uppnås mellan myndighetsuppgiften och uppdragsverksamheten samtidigt
som rationaliseringar genomförs. Anslaget bör dock årligen öka med 1 miljon
kronor under treårsperioden.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Verksamhetens inriktning:

För budgetperioden 1993/94-1995/96 skall SVA främst inrikta verk-
samheten mot epizootiska och andra allvarliga infektionssjukdomar.
Därvid bör särskilt beaktas de sjukdomar som innebär ett hot mot för-
sörjningen med animaliska livsmedel, medför förluster för animalie-
produktionen, drabbar sällskapsdjur och djursjukdomar som är över-
förbara till människor. Det är angeläget att konsekvenserna av en an-
passning till EG noga följs och att SVA medverkar i utvecklingen och
genomförandet av de sjukdomskontrollprogram som föranleds av EG-
anpassningen. SVA bör aktivt verka för att de diagnostiska resurserna
används optimalt genom samverkan med andra laboratorier såväl natio-
nellt som internationellt.

Resurser:

Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet 1993/94
1 000 kr.

Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt 1993/94 67 121 000 kr
(förslagsanslag).

Planeringsram:
1993/94 1994/95 1995/96

67 121 000 kr 67 121 000 kr 67 121 000 kr

Resultatbedömning

SVA har två huvudsakliga verksamhetsområden - en myndighetsuppgift och
en uppdragsverksamhet. Myndighetsuppgiften är indelad i verksamhetsgrenar-
na epizootologisk verksamhet, centrallaboratorieuppgifter, vaccinberedskap
och djurslagsinriktad verksamhet. Uppdragsverksamheten indelas i verksam-
hetsgrenarna diagnostik och hälsokontroll, diagnosutrustning och laboratorie-
produkter, vacciner samt viss uppdragsforskning. För verksamhetsområdena
finns väl definierade mål i enlighet med de uppgifter staten ålagt SVA, men
för verksamhetsgrenarna saknas angivna mål.

De prestationer SVA utför utgör medverkan i sjukdomsförebyggande pro-
gram, hälsokontrollprogram, program för bekämpning av sjukdomar, utveck-
ling av diagnostiska metoder för att diagnostisera nya sjukdomar och för att
förkorta analystidema samt utveckling av nya och effektivare vacciner. Effek-
terna kan mätas i förändring av sjukdomsfrekvensen hos såväl människor
som hos djur, förändring av kostnadsutvecklingen för bekämpning och före-
byggande av vissa sjukdomar samt förbättrad livsmedelskvalitet. Genom sam-

verkan mellan myndighetsuppgiften och uppdragsverksamheten har SVA kun- Prop. 1992/93:100
nat visa att kostnaden för myndighetsuppgiften under den senaste tioårsperio- Bilaga 10
den minskat i fast penningvärde. Den forskningsinriktade verksamheten som
bedrivs vid SVA har medfört bl.a. att viss diagnosutrustning utvecklats, vil-
ket medför intäkter för SVA och som till en del skapar möjlighet för SVA att
ytterligare utveckla uppdragsverksamheten. Detta kommer även myndighets-
uppgiften till godo.

Kostnaderna för SVA:s verksamhet beräknar jag för budgetåret 1993/94
till 146 294 000 kr. Dessa finansieras dels genom bidrag över statsbudgeten
med 67 121 000 kr, dels med intäkter från uppdragsverksamheten med
79 173 000 kr.

Fördjupad prövning

Målet för SVA:s verksamhet är att ffämja en god djurhälsa och en god folk-
hälsa. En utökad analys av effekterna av SVA:s prestationer, särskilt i fråga
om sjukdomsbekämpning, hälsokontroll och sjukdomsförebyggande åtgär-
der, bör göras. Genom Sveriges anpassning till EG och SVA:s viktiga roll
som expertmyndighet måste verksamhetsmålen utformas så att hög beredskap
finns att möta de krav som en EG-anpassning kräver.

Slutsatser

Mot bakgund av den fördjupade prövningen av verksamheten drar jag följan-
de slutsatser.

De övergripande målen för SVA:s verksamhet bör även fortsättningsvis
vara att främja en god djurhälsa och en god folkhälsa. Under perioden kan det
förutsättas att ett EES-avtal kommer att träda i kraft i fråga om det veterinära
området och avsikten är att Sverige skall bli medlem i EG. Verksamheten bör
därför inriktas så att SVA aktivt kan medverka i detta integrationsarbete och
upprätthålla en hög beredskap mot de förändrade sjukdomshot som en EG-
anpassning kan medföra.

Samverkan mellan myndighetsuppgiften och uppdragsverksamheten bör
ytterligare effektiviseras för att uppnå en större effekt samtidigt som kostnads-
redovisningen för de olika verksamhetsområdena hålls isär. Därutöver vill jag
framhålla vikten av en fortsatt utveckling av myndighetens resultatredovis-
ning.

För förberedelsearbetet inför ett svenskt EG-medlemskap bör SVA anvisas

500 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom
Statens veterinärmedicinska anstalts ansvarsområde i enlighet med vad
jag har förordat under avsnittet Slutsatser,

2. till Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag pä 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

F 2. Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

61 198 000

65 293 000

67 121 000

Reservation

Under detta anslag anvisas medel för centrallaboratorieuppgifter m.m. vid
Statens veterinärmedicinska anstalt

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till vad jag anfört under punkten F 1 beräknar jag bidraget till
67 121 000 kr.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av ut-
gifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets bud-
getförslag.

Jag anser att anslaget bör ändras från reservationsanslag till förslagsan-
slag. Förändringen motiveras av att bidraget till verksamheten skall avse en-
dast det budgetår det tas upp på statsbudgeten.

Anslaget för SVA har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar
som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget,
den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudge-
ten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 67 121 000 kr.

F 3. Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet

1991/92 Utgift 60 316

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr till uppdragsverk-
samhet vid Statens jordbruksverk för djurens hälso- och sjukvård.

Statens jordbruksverk är chefsmyndighet för distriktsveterinärorganisatio- Prop. 1992/93:100
nen och skall bl.a. säkerställa genomförandet av skärpta djurskyddskrav och Bilaga 10
verka för ett gott hälsotillstånd bland husdjuren.

Länsstyrelsen svarar för distriktsveterinärorganisationen i länet och utövar
tillsyn över andra praktiserande veterinärers verksamhet samt leder och sam-
ordnar åtgärder mot djursjukdomar.

Antalet tjänster inom distriktsveterinärorganisationen får uppgå till högst
390.

Distriktsveterinärorganisationen är avpassad främst för att tillgodose beho-
vet av sjukvård och hälsovård hos djur inom animalieproduktionen och hos
hästar som används i jordbruket och skogsbruket. Om djurskyddsskäl före-
ligger eller där annan veterinärvård inte kan anvisas är distriktsveterinär skyl-
dig att även utöva djursjukvård för övriga husdjur. Distriktsveterinärorganisa-
tionen skall, i samarbete med främst den organiserade hälsokontrollverksam-
heten, medverka vid förebyggande åtgärder.

I veterinärtaxeförordningen (1975:539) föreskrivs att vid varje förrättning
som utförs av en distriktsveterinär betalas en särskild djursjukvårdsavgift,
vars storlek bestäms av regeringen.

Under budgetåret 1992/93 beräknas kostnaderna för distriktsveterinär-
organisationen m.m. uppgå till 114 160 000 kr och övriga kostnader till
800 000 kr. Verksamheten finansieras genom bidrag över statsbudgeten med
74 637 000 kr och beräknade intäkter från djursjukvårdsavgifter med
40 323 000 kr.

Statens jordbruksverk

Jordbruksverket hemställer att bidraget till inrättande av veterinärstationer
höjs från 500 000 kr till 1 500 000 kr.

Föredragandens överväganden

Den särskilde utredaren med uppdrag att göra en översyn av veterinärväsen-
det har avgett sitt betänkande (SOU 1992:88) Veterinär verksamhet. Jag avser
att under våren 1993 framlägga förslag till framtida organisation för veterinär-
väsendet och finansieringen av veterinärstationema.

Kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård beräknar jag för budgetåret
1993/94 till 117 314 000 kr. Mina beräkningar beträffande lönekostnaderna
för organisationen baserar sig på preliminära uppgifter. Kostnaderna finan-
sieras dels genom bidrag över statsbudgeten med 76 868 000 kr, dels med
intäkter av djursjukvårdsavgifter med 40 446 000 kr.

Djursjukvårdsavgifter har för budgetåret 1991/92 uppgått till ca 20,6 miljo-
ner kronor. Jag beräknar att djursjukvårdsavgiftema för budgetåret 1993/94
uppgår till 40,3 miljoner kronor.

5 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 100. Bilaga 10

Av det belopp som anvisas över statsbudgeten för finansiering av distrikts-
veterinärorganisationen under budgetåret 1993/94 utgör 52,7 miljoner kronor
medel som jordbruket skall tillföras i form av budgetmedel (prop.
1990/91:100 bil. 11 s. 10-12).

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.

F 4. Bidrag till distriktsveterinärorganisationen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

84 521 344

74 637 000

76 868 000

Reservation

Under anslaget anvisas medel för bidrag till distriktsveterinärorganisatio-
nen och viss veterinärutbildning samt stöd vid inrättande av flerveterinärsta-
tioner.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till vad jag anfört under punkten F 3 beräknar jag bidraget till
76 868 000 kr.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av ut-
gifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets bud-
getförslag.

Anslaget för distriktsveterinärorganisationen har budgeterats utan hänsyn
till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt
de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa för-
ändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartemen-
tet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som
kommer att ställas till myndighetens disposition kommer att slutligt fastställas
enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgetera-
de beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till distriktsveterinärorganisationen för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 76 868 000 kr.

F 5. Bidrag till avlägset boende djurägare för
veterinärvård

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

5 470 627

2 217 000

6 000 000

Under anslaget anvisas medel för att bestrida avlägset boende djurägares
kostnader för veterinärvård. Länsstyrelsen disponerar medlen i enlighet med
vad som framgår av veterinärtaxeförordningen (1975:539), m.m.

Statens jordbruksverk

Statens jordbruksverk föreslår att anslaget räknas upp till 6 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör räknas upp till 6 miljoner kronor för att anpassas till belastning-
en på anslaget under de senaste budgetåren.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvärd för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 6 000 000 kr.

F 6. Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

25 448 571

30 357 000

25 757 000

Reservation

9 064 734

Under anslaget anvisas medel för främjande av förebyggande åtgärder
samt medel för kostnader för prövning från djurskyddssynpunkt av djurhåll-
ningsmetoder, inredningsdetaljer i stallar, m.m. och utbildning i djurskydds-
tillsyn.

Under anslaget anvisas också medel för en del av den djurhälsovård som
tidigare finansierats inom ramen för jordbruksprisregleringen.

Statens jordbruksverk

För att täcka kostnader för främjande av förebyggande åtgärder, kostnader för
provning från djurskyddssynpunkt av djurhållningsmetoder, inredningsdetal-
jer i stallar m.m. och kostnader för utbildning i djurskyddstillsyn bör samman-
lagt 10 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1993/94.

Medel för en del av den djurhälsovård som tidigare finansierats inom ra-
men för jordbruksprisregleringen bör anvisas med 21 115 000 kr. Medlen

skall disponeras för arbetet med djurhälsovård hos Svensk husdjursskötsel Prop. 1992/93:100
och hos Sveriges slakteriförbund samt för djursjukdata, fårhälsovård och Bilaga 10
stöd till biodlingen.

Föredragandens överväganden

De medel som har anvisats för främjande av förebyggande åtgärder har huvud-
sakligen disponerats av länsstyrelserna och till stor del använts för obduktions-
verksamhet. Jag bedömer att denna verksamhet i fortsättningen får skötas in-
om ramen för distriktsveterinärorganisationens ordinarie verksamhet. För ob-
duktioner finns särskilda medel anvisade under anslaget Bekämpande av smitt-
samma husdjurssjukdomar.

Sammanlagt beräknar jag anslaget till 25 757 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder för budget-
året 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 25 757 000 kr.

F 7. Centrala försöksdjursnämnden

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

4 864 947

5 370 000

5 608 000

Reservation

2 097 503

Riksdagen beslutade våren 1988 (prop. 1987/88:93, bet. 1987/88:JoU22,
rskr. 1987/88:327) om Centrala försöksdjursnämndens (CFN) roll som myn-
dighet. Nämndens uppgifter framgår av förordningen (1988:541) med instruk-
tion för Centrala försöksdjursnämnden. Nämnden har bl.a. till uppgift att ver-
ka för att användningen av försöksdjur begränsas genom att främja utveckling-
en av alternativa metoder samt svara för planeringen av försöksdjursverksam-
heten och företa åtgärder för att förbättra försöksdjurssituationen, sammanstäl-
la statistik över försöksdjursförbrukningen samt följa de djurförsöksetiska
nämndernas arbete och bedömning av frågor om användning av försöksdjur.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller
för treårsperioden 1992/93-1994/95.

Resurser:

Ramanslag 1993/94 5 608 000 kr.

Planeringsram:

1993/94 1994/95

5 608 000 kr 5 608 000 kr

Jag bedömer att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetproposition
bör gälla även för budgetåret 1993/94.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av ut-
gifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets bud-
getförslag.

Anslaget för CFN har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar
som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget,
den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riks-
gäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Rikt-
linjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2).
Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer att
slutligt fastställas enligt de redovisade rikdinjema och kan därför avvika från
det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Centrala försöksdjursnämnden för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 5 608 000 kr.

F 8. Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

59 661 233

51 766 000

Anslaget finansierar kostnader och ersättningar i samband med bekämpan-
de av eller beredskap mot smittsamma husdjurssjukdomar. Från anslaget ut-

betalas också ersättning for kostnader som uppkommit genom beslut om för- Prop. 1992/93:100
intande av bisamhällen, för bitillsynsmännens arvoden m.m. Vidare anvisas Bilaga 10
under anslaget medel för bekämpande av leukos och Aujeszkys sjukdom.

Statens jordbruksverk

I sin förenklade anslagsframställning yrkar Jordbruksverket att för innevar-
ande budgetår få använda 2 miljoner kronor av anslaget för särskilda under-
sökningar, bl.a. avseende salmonella, samt för bidrag till vissa obduktioner
och bakteriologisk undersökning med avseende på salmonella i samband med
obduktion.

Jordbruksverket har hemställt om att 3,5 miljoner kronor anslås som bi-
drag till obduktionsverksamhet, bl.a. för att en anpassning skall ske till den
sjukdomsövervakning EG kräver. Bidraget är avsett att täcka viss del av ob-
duktionsverksamheten. Resterande kostnader finansieras genom avgifter från
djurägama och jordbruksnäringens organisationer.

Jordbruksverket har beräknat de årliga kostnaderna för de sjukdomskon-
troller som krävs med anledning av ett EES-avtal till 10 miljoner kronor.

För bekämpande av leukos, Aujeszkys sjukdom och meadi-visna hos får
har Svensk husdjursskötsel och Sveriges slakteriförbund, som är huvudmän
för bekämpningsprogrammen, beräknat kostnaderna för budgetåret 1993/94
till 49,6, 33,5 resp. 1,5 miljoner kronor.

Med hänsyn till att kostnaderna för programmet för bekämpning av leukos
och Aujeszkys sjukdom budgetåret 1993/94 ligger på en oförändrat hög nivå
föreslår Jordbruksverket att anslagsposten räknas upp från 35 till 42 miljoner
kronor. Inom ramen for anslagsposten får även ett eventuellt bekämpningspro-
gram för meadi-visna bekostas. Kostnaderna för bekämpningsprogrammen
för leukos och Aujeszkys sjukdom förväntas minska under budgetåret
1994/95.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar kostnaderna för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar
till 4 616 000 kr.

Bekämpningsprogrammen för leukos och Aujeszkys sjukdom löper under

5 resp. 10 år. Bekämpningen sker inom ramen för lagen (1985:342) om kon-
troll av husdjur m.m. Sjukdomarna kan orsaka betydande produktionsförlus-
ter och förekomst av sjukdomarna i landet kan leda till handelsrestriktioner
från andra länder. Under förevarande anslag bör beräknas en oförändrad post
på 35 miljoner kronor. Medlen bör disponeras för bekämpningen av leukos.

Regeringen har liksom budgetåret 1991/92, inom ramen för anvisade di-
rektbidrag för budgetåret 1992/93, anvisat 41,5 miljoner kronor för bekämp-
ningsprogrammen av leukos, Aujeszkys sjukdom och meadi-visna hos får.

Medlen avser kostnader under budgetåret 1993/94. Sammanlagt disponeras Prop. 1992/93:100
således 76,5 miljoner kronor för programmen. Bilaga 10

Sverige har i ett internationellt perspektiv ett mycket gott läge i fråga om an-
talet fall av smittsamma husdjurssjukdomar. Obduktioner av djur är ett viktigt
medel för att kontrollera och dokumentera sjukdomsläget i landet. Jag föreslår
därför att 2 150 000 kr avsätts som bidrag till obduktionsverksamheten.

Jag bedömer att 10 miljoner kronor bör anvisas för utveckling av sjuk-
domskontrollprogram och genomförande av sjukdomskontroller som krävs
för att infria de krav som förväntas med anledning av en EES-avtal.

Jag föreslår att anslaget förs upp med 51 766 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 51 766 000 kr.

G. Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

G 1. Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr till uppdragsverk-
samhet vid Statens utsädeskontroll (SUK).

SUK är centralt organ för den statliga utsädeskontrollverksamheten med
uppgift att mot fastställda avgifter verkställa analysering, provtagning och
plombering m.m. av utsädesvaror samt att bedriva forskning och försöks-
verksamhet i syfte att främja att fullgott utsäde tillhandahålls. SUK bedriver
vidare rådgivning och upplysning, utövar tillsyn av efterlevnad av lagar och
förordningar på området samt arbetar för samordning av kontrollverksamhe-
ten. SUK har hand om uppbörden av växtförädlingsavgifter.

SUK:s organisation m.m. framgår av förordningen (1988:860) med in-
struktion för Statens utsädeskontroll.

Under budgetåret 1992/93 beräknas kostnaderna för den allmännyttiga
verksamheten uppgå till 3 223 000 kr och kostnaderna för uppdragsverksam-
heten till 28 878 000 kr. Kostnaderna beräknas bli finansierade genom intäk-
ter för uppdragsverksamheten med 28 878 000 kr och genom ett bidrag över
statsbudgeten med 3 223 000 kr.

SUK har i årsredovisningen indelat verksamheten i olika verksamhetsom-
råden och efter finansieringskällor. Myndigheten använder som ett grovt mått
på effektiviteten kontrollkostnadens andel av utsädespriset. SUK avser dock
att utveckla operationella effekt- och prestationsmål.

SUK:s avgiftsfinansierade verksamhet minskar sedan ett antal år i omfatt-
ning. Sortprovningen utgör ett undantag där efterfrågan är konstant. Myndig-
heten har vidtagit vissa rationaliseringsåtgärder i syfte att förbättra det ekono-
miska resultatet. Åtgärderna har lett till minskat underskott för budgetåret
1991/92 och väntas ge större effekter under innevarande och nästföljande bud-
getår.

De ekonomiska målsättningarna om full kostnadstäckning och avkastning
på statskapitalet har inte uppnåtts.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

SUK utgår i anslagsframställningen från att förändringar till följd av över-
synen genomförs först från den 1 juli 1994 och att statsplomberingen fortgår
med oförändrade förutsättningar under budgetåret 1993/94. Kostnaderna för
implementering av ett EES-avtal väntas bortfalla under budgetåret 1993/94
och förändringar i kontrollsystemet väntas minska vilket sammantaget innebär
ett minskat anslagsbehov med 900 000 kr.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har i skrivelse (rskr. 1992/93:212) givit regeringen till känna att
vissa frågor beträffande SUK bör utredas. Regeringen har med anledning här-
av uppdragit åt Statskontoret att med utgångspunkt i riksdagens skrivelse ut-
reda och föreslå en lämplig organisation för den officiella utsädeskontrollen.
Statskontoret har i november 1992 till regeringen överlämnat rapporten Utsä-
deskontroll i nya former - förslag till organisation. Rapporten remissbehand-
las för närvarande. Sedan remissbehandlingen avslutats avser jag att återkom-
ma till riksdagen med redogörelse för hur utsädeskontrollens organisation
skall utformas.

SUK:s årsredovisning, visar enligt min mening, att verksamheten bedrivs
med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Jag finner det emeller-
tid otillfredsställande att de ekonomiska målen för verksamheten inte har upp-
nåtts.

I avvaktan på att ett ställningstagande till utredningens förslag föreligger
får de riktlinjer som angavs i budgetpropositionen avseende budgetåret
1992/93 tills vidare gälla. Anslaget kommer att minskas med de kostnadsbe-
sparingar på 900 000 kr som SUK anvisat.

Under budgetåret 1993/94 bör bidraget föras upp med 2 416 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

G 2. Bidrag till Statens utsädeskontroll

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

2 691 872

3 223 000

2416000

Reservation

Under anslaget anvisas medel för den allmännyttiga verksamheten vid Sta-
tens utsädeskontroll.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till vad jag anfört under punkten G 1 beräknar jag bidraget
till 2 416 000 kr.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av ut-
gifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets bud-
getförslag.

Jag anser att anslaget bör ändras från reservationsanslag till förslagsan- Prop. 1992/93:100
slag. Förändringen motiveras av att bidraget till verksamheten skall avse en- Bilaga 10
dast det år det tas upp på statsbudgeten.

Anslaget för SUK har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar
som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget,
den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudge-
ten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Statens utsädeskontroll för budgetåret 1993/94 an-
visa ett förslagsanslag på 2 416 000 kr.

G 3. Statens växtsortnämnd

1991/92 Utgift 271 380

1992/93 Anslag 628 000

1993/94 Förslag 646 000

Nämnden skall enligt sin instruktion handha uppgifter enligt växtförädlar-
rättslagen (1971:392) och utsädesförordningen (1980:438). Nämnden fullgör
de skyldigheter som åligger myndighet enligt konventionen den 2 december
1961 för skydd av växtförädlingsprodukter.

Växtsortnämndens inkomster härrör från den avgiftsbelagda registreringen
av nya växtsorter för växtförädlarrätt. Nämndens kostnader för godkännande
av nya växtsorter och för omprövning av godkända sorter för statsplombering
finansieras över statsbudgeten.

Under budgetåret 1992/93 beräknas förvaltningskostnaderna uppgå till
1 078 033 kr, varav 715 732 kr avser lönekostnader. Kostnaderna finansieras
dels genom beräknade avgifter med 450 033 kr, dels genom anslag över stats-
budgeten med 628 000 kr.

Växtsortnämnden föreslår inga förändringar av verksamheten i sin anslags-
framställning.

Växtsortnämnden har lämnat en kortfattad redovisning av myndighetens
verksamhet samt årsbokslut.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller för
treårsperioden 1991/92-1993/94. Gällande riktlinjer förlängs till att om-
fatta även budgetåret 1994/95.

Resurser:

Ramanslag 1993/94 646 000 kr.

Planeringsram:

1993/94 1994/95

646 000 kr 646 000 kr

Resultatbedömning

Växtsortnämndens årsredovisning visar, enligt min mening, att verksamheten
bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås.

Slutsatser

Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991
års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94. Riktlinjerna för
Växtsortnämnden bör även omfatta budgetåret 1994/95. Skälet är att det på så
sätt är möjligt att, med utgångspunkt i ett komplett underlag omfattande Växt-
sortnämndens årsredovisning, under våren 1993 utarbeta nya direktiv för
nämnden infor en fördjupad prövning från regeringens sida i 1995 års budget-
proposition.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av ut-
gifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets bud-
getförslag.

Anslaget för Växtsortnämnden har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnads-
pålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya princi-
perna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Stats-
budgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stäl-
las till myndighetens disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redo-
visade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens växtsortnämnd för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 646 000 kr.

G 4. Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet
1991/92 Utgift
1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr till uppdragsverksam-
het vid Statens maskinprovningar.

Maskinprovningama har till uppgift att åt allmänheten prova maskiner, for-
don och redskap för jordbruket, skogsbruket, trädgårdsnäringen och för vår-
den av grönytor samt publicera resultaten. Maskinprovningama skall vidare
enligt särskilda föreskrifter utföra obligatorisk kontroll som avses i lagen
(1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning. Maskin-
provningama utför också uppdragsprovning på begäran av myndighet eller
enskild. Maskinprovningama har också att tillhandagå allmänheten och berör-
da myndigheter med råd och upplysningar inom maskinprovningamas verk-
samhetsområde samt verka för upplysning om en ändamålsenlig maskinan-
vändning.

Maskinprovningarnas organisation m.m. framgår av förordningen
(1988:858) med instruktion för Statens maskinprovningar.

Under budgetåret 1992/93 beräknas kostnaderna för myndighetsuppgifter,
provningsverksamhet m.m. uppgå till 13 868 000 kr och kostnaderna för riks-
provplatsverksamheten till 20 675 000 kr. Kostnaderna beräknas bli finansie-
rade med 6,6 miljoner kronor som flyter in som inkomster från uppdragsverk-
samheten m.m., 7 268 000 kr i bidrag över statsbudgeten och 20 675 000 kr i
intäkter från riksprovplatsverksamheten.

Dispositionen av resultatredovisningen av verksamheten följer RRV:s rikt-
linjer.

I redovisningen har myndigheten tagit fasta på ett av de resultatkrav som
angavs i regleringsbrevet. Maskinprovningamas produktivitet i den obligato-
riska kontrollen bör öka med 6 % under 1991/92-1993/94. Maskinprovning-
ama har därvid valt att jämföra avgiftsutvecklingen med kostnadsindex för
maskin- och förarkostnad. Under verksamhetsåret har produktiviteten mätt på
detta sätt inte ökat. Maskinprovningamas resultat var positivt och har förbätt-
rats något jämfört med året före.

Riksrevisionsverkets revisionsberättelse innehåller inga invändningar.

Maskinprovningama föreslår ingen förändring av verksamhetens omfatt-
ning eller inriktning.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller
för treårsperioden 1991/92-1993/94.

Resurser:

Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet 1993/94 1 000 kr.

Bidrag till Statens maskinprovningar 1993/94 7 443 000 kr (förslags-
anslag).

Resultatbedömning

Maskinprovningamas årsredovisning visar, enligt min mening, att verksam-
heten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Det är
dock inte tillfredsställande att avkastningskravet på statskapitalet inte har upp-
nåtts.

Slutsatser

Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991/92
års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94.

Regeringen har låtit en särskild utredare se över möjligheterna och former-
na för en begränsning av statens engagemang inom provnings- och mätteknik
samt anslutande verksamhet inom Statens provningsanstalt och Statens ma-
skinprovningar. Förslagen redovisas i betänkandet (SOU 1992:74) Prova pri-
vat som har remissbehandlats. Med anledning av Sveriges anpassning enligt
ett EES-avtal på bl.a. detta område avser jag att under våren 1994, när närma-
re erfarenheter vunnits, ta ställning till utredningens förslag såvitt avser ma-
skinprovningama.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet för budget-
året 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.

G 5. Bidrag till Statens maskinprovningar

1991/92 Utgift 7 121 674

1992/93 Anslag 7 268 000

1993/94 Förslag 7 443 000

Reservation

- 179 884

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Under anslaget anvisas medel för den allmännyttiga verksamheten vid Stat-
ens maskinprovningar.

Föredragandens överväganden

Med hänvisning till vad jag anfört under punkten G 4 beräknar jag anslaget
till 7 443 000 kr.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av
utgifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets
budgetförslag.

Jag anser att anslaget bör ändras från reservationsanslag till förslagsan-
slag. Förändringen motiveras av att bidraget till verksamheten skall avse
endast det år det tas upp på statsbudgeten.

Anslaget för Maskinprovningama har budgeterats utan hänsyn till de tek-
niskajusteringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya
principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändring-
ar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil.
1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer
att ställas till myndighetens disposition kommer att slutligt fastställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade belop-
pet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Statens maskinprovningar för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 7 443 000 kr.

G 6. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

147 099 606

32 900 000

28 315 000

Reservation

74 385 154

Medel ur anslaget disponeras för att genom försöks-, utvecklings-, infor-
mations- och rådgivningsverksamhet styra utvecklingen inom jordbruket mot
minskat växtnäringsläckage samt säkrare och minskad användning av kemis-
ka bekämpningsmedel och till åtgärder för att bevara odlingslandskapets na-
tur- och kulturmiljövärden.

I riksdagens beslut (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. Prop. 1992/93:100
1990/91:338) om en god livsmiljö anvisades Statens jordbruksverk 20 mil- Bilaga 10
joner kronor för budgetåret 1991/92 för utveckling av teknik och metodik för
typgodkännande av gödselspridare, 15 miljoner kronor för teknikutveckling
för att minska växtnäringsläckaget och 14,8 miljoner kronor för information
samt försöks- och utvecklingsverksamhet rörande höst- och vinterbevuxen
mark. Därutöver anvisades 8,3 miljoner kronor för information om besprut-
ningsfria kantzoner, tillsyn av skötsellagen och serieprovning av gödselspri-
dare. Medlen anvisades engångsvis för perioden 1991/92-1993/94.

På statsbudgeten för budgetåret 1992/93 har ytterligare 32,9 miljoner kro-
nor anvisats för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket under budgetåren
1992/93-1993/94.

Statens jordbruksverk

Anslaget har tidigare tillförts medel för att för tiden t.o.m. budgetåret
1993/94, samt i något fall budgetåret 1994/95, bedriva forsknings- och ut-
vecklingsverksamhet, information och rådgivning för att styra utvecklingen
inom jordbruket mot minskat växtnäringsläckage samt säkrare och minskad
användning av bekämpningsmedel.

Beträffande tillsyn enligt skötsellagen och därmed förknippad information
har anslaget tillförts 6 miljoner kronor för budgetåret 1992/93. Denna verk-
samhet avser till största delen lönekostnader vid Jordbruksverket och länssty-
relserna. För budgetåret 1993/94 behövs samma resursinsats. Medlen bör
prisomräknas med 200 000 kr.

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslutade år 1988 att målet skall vara att halvera kväveutlakningen
från jordbruket till år 2000. Till följd av internationella överenskommelser har
detta mål tidigarelagts och riksdagen beslöt år 1990 att en halvering skall om-
fatta alla utsläpp till haven längs hela väst- och sydkusten upp till Stockholms
skärgård till år 1995.

Riksdagen lade år 1990 fast målet att ytterligare en gång halvera användning-
en av bekämpningsmedel till strax efter mitten av 1990-talet räknat i aktiv sub-
stans och med år 1990 som basår. Dessutom skall ammoniakavgången från
jordbruket minska med 25 % till år 1995 i södra och västra Götaland. Den
ökade insikt om de natur- och kulturmiljövärden, såsom öppna landskap och
biologisk mångfald, som jordbruket i vårt land bidrar med ser jag som myck-
et positiv. Det är väsentligt att dessa värden och de mål som har satts upp vär-
nas. Riksdagen anvisade våren 1991 58,1 miljoner kronor till miljöförbättran-
de åtgärder inom jordbruket (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr.
1990/91:338). Medlen skulle användas framför allt till åtgärder för att minska
växtnäringsläckaget.

På statsbudgeten för budgetåret 1992/93 har ytterligare 32,9 miljoner kro-
nor anvisats för miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. För tillsyn enligt 6 a
och 6 b §§ lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark anvisades 6 mil-
joner kronor för budgetåret 1992/93. Därutöver anvisades för budgetåren
1992/93-1993/94 ytterligare 3 miljoner kronor för information och utbildning
rörande de nya föreskrifterna till 6 a § skötsellagen. Jag föreslår att medel för
dessa ändamål skall anvisas under anslaget Statens jordbruksverk. För för-
söks- och utvecklingsverksamhet samt information om höst- och vinterbe-
vuxen mark som åtgärd for att minska kväveläckaget anvisades 4 miljoner
kronor för budgetåren 1992/93-1993/94. För samma period anvisades
18,4 miljoner kronor för åtgärder med syftet att minska användningen av och
reducera riskerna med användning av bekämpningsmedel. För forsknings-
och utvecklingsinsatser bl.a. rörande biförgiftningar anvisades vidare för bud-
getåren 1992/93-1994/95 totalt 1,5 miljoner kronor. Under anslaget Statens
jordbruksverk har sedan budgetåret 1988/89 anvisats medel för miljöinriktad
växtodlingsrådgivning. Jordbruksverket har hemställt att oförändrade medel
för detta ändamål bör anvisas för budgetåret 1993/94. Jag föreslår att medel
för dessa åtgärder i fortsättningen anvisas under här ifrågavarande anslag. Det
bör sammanlagt tillföras 28 315 000 kr för budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 28 315 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

G 7. Bekämpande av växtsjukdomar

1991/92 Utgift 727 476

1992/93 Anslag 2 429 000

1993/94 Förslag 2 429 000

Från anslaget utbetalas ersättningar för kostnader till följd av åtgärder mot
växtskadegörare enligt växtskyddslagen (1972:318) samt för vissa förluster
till följd av sådana åtgärder. Kostnader för beredskapsåtgärder mot karantäns-
skadegörare betalas också från detta anslag, liksom kostnader för undersök-
ningar av växtprover som av växtinspektionen överlämnas för laboratoriemäs-
sig diagnostisering.

Statens jordbruksverk

Jordbruksverket föreslår att verket bemyndigas att använda högst 400 000 kr
för brådskande undersökningar i samband med växtinspektion.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att anslaget tas upp med 2 429 000 kr. Jag har därvid räknat med
högst 400 000 kr för brådskande undersökningar i samband med växtinspek-
tion.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bekämpande av växtsjukdomar för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 2 429 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

H. Livsmedel

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Hl. Statens livsmedelsverk

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

49 829 110

88 486 000

94 305 000

Statens livsmedelsverk är central förvaltningsmyndighet med uppgift att
handlägga frågor om livsmedel, i den mån sådana frågor inte skall handläggas
av någon annan myndighet. Verket är chefsmyndighet för besiktningsveteri-
närorganisationen. Livsmedelsverkets organisation m.m. framgår av förord-
ningen (1988:857) med instruktion för Statens livsmedelsverk.

De huvudsakliga uppgifterna för verket är att bevaka konsumentintresset
inom livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt livsmedelslagen (1971:511)
samt leda och samordna livsmedelskontrollen, verkställa utredningar och prak-
tiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedel och kostvanor, medverka
till att statsmakternas riktlinjer i fråga om kost och hälsa fullföljs, informera
om sådana förhållanden på livsmedelsområdet som är viktiga för konsumen-
terna samt godkänna laboratorier för livsmedelsundersökningar.

Livsmedelsverkets inkomster består bl.a av avgifter för köttbesiktning
m.m., kontroll av läkemedelsrester och bekämpningsmedelsrester i anima-
liska och vegetabiliska livsmedel, avgiftsmedel för central tillsyn som över-
förs till verket från kommunerna, avgifter för provtagning och undersökning
vid större livsmedelsanläggningar samt avgifter för tillstånd m.m. Dessutom
erhålls inkomster för uppdragsverksamhet, publikationer och kursverksam-
het. Inkomsterna utgör ca 70 % av verkets finansiering.

Livsmedelsverket har fått dispens av Riksrevisionsverket från bokförings-
förordningen i dess nya lydelse för budgetåret 1991/92 med innebörden att
årsredovisningens bokslut inte innehåller tillgångsredovisning samt att en fi-
nansieringsanalys endast redovisas för viss del av verksamheten. I de delar
som avser resultatredovisningen redovisas verksamheten i verksamhetsområ-
dena tillsyn och kontroll, information och påverkan, normgivning, kunskaps-
uppbyggnad samt övrigt. För dessa har följande mål lagts fast. Verket skall:

- samordna den offentliga livsmedelskontrollen, samtidigt som kontrollen i
högre grad skall bygga på företagens egentillsyn,

- bedriva tillsyn av större livsmedelsanläggningar,

- utveckla nya metoder för kontroll och analys,

- förenkla reglerna och harmonisera dem med främst EG:s regelsystem så
långt detta är möjligt med hänsyn till våra egna säkerhetskrav. Normer och
nya föreskrifter skall endast fastställas om det finns tungt vägande konsu-
mentskäl eller om det krävs med hänsyn till Sveriges internationella förplik-
telser,

- stärka informationsinsatserna gentemot lokal och regional livsmedelskon-
troll, företag som producerar och hanterar livsmedel etc.

Livsmedelsverket utvecklar for närvarande resultatmått för olika prestatio-
ner, bl.a. produktivitet och styckkostnad. Avsikten är att tillföra resultatredo-
visningen sådana beräkningar kommande år.

Verket understryker att man under en följd av år fått fler uppgifter sam-
tidigt som anslagsmedel över statsbudgeten minskar. Under budgetåret
1991/92 har en neddragning av verkets personalstyrka gjorts motsvarande ca
2 % av verkets anslagsmedel samtidigt som verksamhetsområden har mins-
kats eller helt avvecklats. Inom besiktningsveterinärorganisationen har ge-
nomgripande rationaliseringsåtgärder vidtagits. Genom en förstärkt lednings-
funktion, ett nytt avgiftssystem samt en effektiviserad bemanning och ned-
dragning av verksamheten vid de olika kontrollslakteriema har en besparing
gjorts med 7 %. Livsmedelsverkets ackumulerade avgifts- och anslagsspa-
rande uppgår till 38 938 424 kr.

Av Riksrevisionsverkets revisionsberättelse framgår att man finner Livs-
medelsverkets årsredovisning rättvisande. Vad avser resultatredovisningen
har årets granskning begränsats till en bedömning av krav på fullständighet
och dokumentation.

I sin förenklade anslagsframställning finner Livsmedelsverket i huvudsak
ingen anledning att föreslå avvikelser från den inriktning av verksamheten
och den budgetram som riksdagen beslutat om för perioden 1991/92-
1993/94. Verket påpekar dock bl.a. att det i EES-avtalet ingår ett 30-tal rätts-
akter på området vin och spritdrycker och att denna nya myndighetsuppgift
naturligen bör ligga på Livsmedelsverket. Verket förutsätter att frågan om
ytterligare resurser för denna myndighetsuppgift tas upp av regeringen. Verket
tar även upp frågan om finansiering av den inhemska pesticidkontrollen av
trädgårdprodukter med anledning av Omställningskommissionens förslag att
ta bort prisregleringsavgiftema på bekämpningsmedel.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller
treårsperioden 1991/92-1993/94. Gällande riktlinjer förlängs till att om-
fatta även budgetåret 1994/95.

Resurser:

Statens livsmedelsverk 1993/94 94 305 000 kr (ramanslag).

Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning 1993/94 1 000 kr.

Planeringsram:

1993/94 1994/95

94 305 000 kr 94 305 000 kr

Resultatbedömning

Livsmedelsverkets årsredovisning visar, enligt min mening, att verksamheten
bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Emellertid
finns det fortfarande inte underlag for att göra en bedömning av effektiviteten
för någon av verksamhetsgrenarna. Jag noterar emellertid med tillfredsställel-
se att Livsmedelsverket genom olika åtgärder lyckats uppnå väsentliga bespa-
ringar inom besiktningsveterinärorganisationen. Detta leder i sin tur till att
kostnaderna för slakterierna kan hållas nere, vilket är en förutsättning för att
stärka konkurrenskraften inom den svenska livsmedelssektorn inför ett EG-
medlemskap.

Av resultatredovisningen framgår bl.a. att Livsmedelsverket har påbörjat
arbetet med att införa ca 100 rättsakter i den svenska lagstiftningen med anled-
ning av införlivandet av EES-avtalet, att egenkontrollprogram har fastställts
för i stort sett alla livsmedelsanläggningar där Livsmedelsverket har övertagit
tillsynsansvar från kommunerna samt att metoder har utarbetats för att påvisa
rester i livsmedel för ytterligare ett antal bekämpningsmedel och veterinärme-
dicinska preparat.

Jag kan konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invändningar i re-
visionsberättelsen avseende Livsmedelsverket. Jag avstår dock att kommente-
ra det ekonomiska resultatet ytterligare då de redovisningsgrunder som ligger
till grund för årsbokslutet innebär att en fullständig bild av det ekonomiska re-
sultatet inte kan erhållas för budgetåret 1991/92.

Slutsatser

De riktlinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition bör gälla även för
budgetåret 1993/94. Riktlinjerna för Livsmedelsverket bör även omfatta bud-
getåret 1994/95. Skälet är att det på så sätt är möjligt att, med utgångspunkt i
ett underlag omfattande Livsmedelsverkets årsredovisning, under våren 1993
utarbeta nya direktiv för verket inför en fördjupad prövning från regeringens
sida i 1995 års budgetproposition.

Mot bakgrund av Livsmedelsverkets anslagsframställning beräknar jag an-
slaget för budgetåret 1993/94 till 94 305 000 kr. Jag har därvid tagit hänsyn
till medelsbehovet dels för pesticidkontroll av inhemskt odlade trädgårdspro-
dukter med anledning av regeringens beslut om att avskaffa prisregleringsav-
giftema på handelsgödsel från den 2 december 1992, dels för nya uppgifter
som följer av ett EES-avtal och förberedelsearbetet inför ett EG-medlemskap.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av ut-
gifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets bud-
getförslag.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

las ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under ifrågavaran-
de anslag förs till detta konto.

Anslaget för Livsmedelsverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska
justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnads-
pålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till
lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av ansla-
gen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor,
avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition
kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför
avvika från det nu budgeterade beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 94 305 000 kr.

H 2. Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Från detta anslag avlönas personal som utför köttbesiktning vid kontroll-

slakterierna m.m. Under anslaget tas upp ett formellt belopp av 1 000 kr. Sta-

tens utgifter för ändamålet täcks enligt särskild taxa av bl.a. slakteriföretagen.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för bud-

getåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.

H 3. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

2 740 206

3 646 000

3 750 000

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämndens uppgift är att göra kalkyler
och utredningar rörande den ekonomiska utvecklingen inom lantbruket och de
senare leden i livsmedelskedjan.

Samarbetsnämndens sammansättning framgår av förordningen (1988:862)
med instruktion för Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden.

I sin förenklade anslagsframställning anför Livsmedelsekonomiska samar- Prop. 1992/93:100
betsnämnden att man nu inte kan förutse några forändringar i sin verksamhet Bilaga 10
som kan påverka anslagsberäkningen, varför samarbetsnämnden hemställer
om ett ramanslag för budgetåret 1993/94 i enlighet med den fastställda plane-
ringsramen.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål:

Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäller
för treårsperioden 1992/93-1994/95.

Resurser:

Ramanslag 1993/94 3 750 000 kr.

Planeringsram:

1993/94 1994/95

3 750 000 kr 3 750 000 kr

Slutsats

Min bedömning innebär att de riktlinjer som lades fast i 1992 års budgetpro-
position bör gälla även för budgetåret 1993/94.

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en real minskning av ut-
gifterna om 2 % i enlighet med den princip som tillämpas generellt i årets bud-
getförslag.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett för-
slag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat en
modell som bör tillämpas. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden kom-
mer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Livsmedelsekono-
miska samarbetsnämnden kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kre-
dit i Riksgäldskontoret och medlen under ifrågavarande anslag förs till detta
konto.

Anslaget för Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden har budgeterats
utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen
av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Stats-
hälsan samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna
för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finans-
departementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det
belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer att slut-

ligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det Prop. 1992/93:100
nu budgeterade beloppet. Bilaga 10

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 750 000 kr.

H 4. Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

89 671 122

83 959 000

87 398 000

Reservation

12 046 159

Under anslaget anvisas medel for bruttoinvesteringar i beredskapslager av
livsmedel och insatsvaror i jordbruket. Vidare anvisas medel för produktions-
förberedelser, skydd mot ABC-stridsmedel och ransoneringsförberedelser.

Statens jordbruksverk

För beredskapslagring av insatsvaror har Jordbruksverket beräknat ett medels-
behov om 89,1 miljoner kronor under budgetåret 1993/94, varav 11,6 miljo-
ner kronor avser medel inom den ekonomiska planeringsramen för totalförsva-
rets civila del.

Till följd av regeringens planeringsanvisningar för år 1992 har lagringsmå-
let för livsmedel kunnat sättas lägre jämfört med i fjolårets anslagsframställ-
ning och programplan. Jordbruksverket föreslår därför inga medel under an-
slaget för bruttoinvesteringar i livsmedel under budgetåret 1993/94.

Det föreligger dock fortfarande ett stort behov av att bygga upp lagren av
handelsgödselkväve och fodermedel. Jordbruksverket föreslår att 77,5 miljo-
ner kronor tilldelas verket för detta ändamål. Av de 11,6 miljoner kronor som
ingår i den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del föreslår
verket att 6,6 miljoner kronor får utnyttjas för beredskapslagring av kemikali-
er m.m. för dricksvattenberedning, 4 miljoner kronor för beredskapslagring
av veterinära läkemedel och 1 miljon kronor för åtgärder inom ABC-området.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att anslaget efter prisomräkning förs upp med 87 398 000 kr, var-
av 5,7 miljoner kronor utgör medel från den ekonomiska ramen för totalför-
svarets civila del. Av dessa bör 4 miljoner kronor användas för beredskaps-
lagring av veterinära läkemedel och 1 miljon kronor för åtgärder inom ABC-
området.

Mitt förslag innebär en neddragning med 15 203 000 kr för budgetåret Prop. 1992/93:100
1993/94 jämfört med de kostnader för lageruppbyggnad som förutsattes i det Bilaga 10
livsmedelspolitiska beslutet år 1990.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 87 398 000 kr.

H 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

217 336 071

233 250 000

247 280 000

Från anslaget betalas driftkostnaderna för beredskapslagring av livsmedel
m.m. samt kostnader för andra beredskapsåtgärder än lagring i form av plane-
ring m.m. Under anslaget Statens jordbruksverk anvisas medel för lönekost-
nader m.m. för viss personal.

Statens jordbruksverk

Statens jordbruksverk har beräknat kostnaderna för beredskapslagring till
235 517 000 kr, varav 3,8 miljoner kronor avser medel inom den ekonomis-
ka planeringsramen för totalförsvarets civila del. Räntekostnaderna beräknar
verket till 140,3 miljoner kronor. Vidare beräknas kostnaderna för ersättning
för beredskapslagring till 91 550 000 kr och för övergripande planering
m.m. till 3 667 000 kr.

Föredragandens överväganden

Anslaget bör efter prisomräkning föras upp med sammanlagt 247 280 000 kr,
varav 2,4 miljoner kronor avser medel inom den ekonomiska ramen för total-
försvarets civila del. Mitt förslag innebär en neddragning med 1 533 000 kr
för budgetåret 1993/94 jämfört med de kostnader för beredskapslagring av
livsmedel som förutsattes i det livsmedelspolitiska beslutet år 1990.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 247 280 000 kr.

H 6. Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

135 166 287

179 000 000

172 000 000

Från anslaget betalas i enlighet med förordningen (1991:914) om avgifter
på vissa jordbruksprodukter m.m. dels delar av kostnaderna för industrins rå-
varukostnadsutjämning (RÅK), dels kostnaderna för rabatteringssystemet för
svensktillverkad stärkelse för tekniskt bruk.

Statens jordbruksverk

Enligt nu aktuella planer skall EES-avtalets protokoll 3 träda i kraft den 1 juli
1993. Förhandlingarna om prisutjämningsförfarandet är dock inte helt avsluta-
de (augusti 1992). Anslagsberäkningarna har baserats på antagandet att RÅK-
protokollet träder i kraft den 1 juli 1993. För RÅK torde avtalet komma att
innebära betydande förändringar i form av nettokompensation (prisutjämning
till lägsta EES-pris i stället för till världsmarknadspris) och utvidgad varuom-
fattning. Det är för närvarande svårt att bedöma de finansiella effekterna av
dessa förändringar eftersom de nya utjämningsbeloppen kommer att faststäl-
las först sedan samtliga EES-parter notifierat sina hemmamarknadspriser och
EES-kommittén fastställt lägsta EES-priser.

Jordbruksverket har beräknat kostnaderna för industrins råvarukostnads-
utjämning till 135 miljoner kronor, en sänkning med 5 miljoner kronor. Kost-
naderna för rabatteringssystemet för stärkelse beräknas till 37 miljoner kro-
nor, en sänkning med 2 miljoner kronor. Sänkningen på 5 miljoner kronor
beror på en bedömning av konsekvenserna av ett kommande EES-avtal. Sänk-
ningen på 2 miljoner kronor beror på en bedömning av lönsamhetsutveckling-
en för fabrikspotatis satt i relation till andra grödor.

Sammanlagt hemställer Jordbruksverket om att anslaget förs upp med to-
talt 172 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Inom ramen för EES-förhandlingama har de deltagande länderna arbetat med
att utforma ett gemensamt system för utjämning av industrins kostnader för
jordbruksråvaror. Den slutgiltiga utformningen av ett sådant system påverkas
emellertid också av de pågående GATT-förhandlingama. Ett gemensamt sy-
stem kommer, förutom att det påverkar själva utformningen av det svenska
systemet för råvarukostnadsutjämning, också sannolikt att påverka kostna-
derna för detsamma. Jag beräknar kostnaderna till 135 miljoner kronor.

Vad gäller kostnaderna för rabatteringssystemet för svensktillverkad stär-
kelse för tekniskt bruk beräknar jag dessa, i likhet med Jordbruksverket, till
37 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att Statens jordbruksverk för råvarukostnadsutjämning un-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

der budgetåret 1993/94 får disponera en rörlig kredit på högst
20 000 000 kr i Riksgäldskontoret,

2. till Industrins rdvarukostnadsutjämning, m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 172 000 000 kr.

H 7. Livsmedelsstatistik

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

13 228 547

13 966 000

11 514 000

I prop. 1991/92:96 om vissa jordbrukspolitiska frågor, m.m. redovisas att
10 miljoner kronor skall sparas på jordbruksstatistikens område budgetåret
1993/94. För lantbruksregistret innebär det besparingar på 3 miljoner kronor
och för objektiva skördeuppskattningar görs en neddragning motsvarande
7 miljoner kronor under anslaget Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. De
framtida formerna för den svenska strukturstatistiken och behovet av register-
uppgifter skall utredas vidare med utgångspunkt i ett svenskt EG-medlem-
skap i mitten av 1990-talet och de förändringar av EG.s jordbrukspolitik som
kan komma att genomföras.

Föredragandens överväganden

I betänkandet (SOU 1992:48) Effektivare statistikstyming redovisas förslag
om den statliga statistikens styrning, finansiering och samordning. Regering-
en har därefter i prop. 1992/93:101 om den statliga statistikens finansiering
och samordning lagt fram principer och förslag som syftar till att göra styr-
ningen av den statliga statistikproduktionen effektivare.

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom områ-
det förs upp med 11 514 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Livsmedelsstatistik för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 11 514 000 kr.

I. Utbildning och forskning

I 1. Sveriges lantbruksuniversitet

I 2. Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet

I 3. Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges
lantbruksuniversitet m.m.

I 4. Skogs- och jordbrukets forskningsråd

I 5. Stöd till kollektiv forskning

I 6. Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien

Inom regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposi-
tion i ämnet skall kunna föreläggas riksdagen under våren 1993.

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att ifrågavarande anslag
förs upp med oförändrade belopp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild
proposition i ämnet,

1. till Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1993/94 beräkna
ett reservationsanslag på 627 975 000 kr,

2. till Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet för
budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 295 336 000 kr,

3. till Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruks-
universitet m.m. för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag
på 33 700 000 kr,

4. till Skogs- och jordbrukets forskningsråd för budgetåret 1993/94
beräkna ett reservationsanslag på 169 680 000 kr,

5. till Stöd till kollektiv forskning för budgetåret 1993/94 beräkna ett
reservationsanslag på 101 200 000 kr,

6. till Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien för budgetåret
1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 772 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

J. Biobränslen

J 1. Bioenergiforskning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att ifrågavarande anslag
förs upp med oförändrat belopp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild
proposition i ämnet,

till Bioenergiforskning för budgetåret 1993/94 beräkna ett reserva-
tionsanslag på 48 930 000 kr.

J 2. Bidrag för ny energiteknik

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

>6 000 000

200 000 000

Reservation 194 000 000

1 Tolfte huvudtitelns anslag Insatser för ny energiteknik, anslagsposten 1.

Riksdagen beslutade våren 1991 om ett stöd för att främja investeringar i
anläggningar för kraftvärmeproduktion med biobränsle och for att förbättra
konkurrenskraften för befintlig biobränslebaserad kraftvärme (prop.
1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, rskr. 1991/92:373). Detta stöd ingår som
ett led i 1991 års energipolitiska beslut.

Stödet som administreras av Närings- och teknikutvecklingsverket
(NUTEK) kan lämnas under en femårsperiod fr.o.m den 1 juli 1991. För
stödet har avsatts 1 miljard kronor for femårsperioden. Medlen anvisas i form
av årliga anslag över statsbudgeten på 200 miljoner kronor per budgetår. Den
stödgivande myndigheten får, inom den totala medelsramen 1 miljard kronor,
fritt fördela sina åtganden över femårsperioden. Utbetalningarna får dock inte
överstiga det belopp som finns tillgängligt på anslaget Reserverade medel un-
der tolfte huvudtitelns anslag Insatser för ny energiteknik, anslagsposten 1,
vid utgången av budgetåret 1991/92 bör tillföras detta anslag.

I detta sammanhang vill jag erinra om att riksdagen våren 1992 beslutade
om ett stöd för främjande av biobränsleanvändningen (prop. 1991/92:97, bet.
1991/92:NU25, rskr. 1991/92:271). Stödet uppgår till sammanlagt 625 miljo-
ner kronor och är avsett att kunna lämnas under en femårsperiod. Även detta
stöd ingår i 1991 års energipolitiska beslut. Stödet syftar till att påskynda ut-
veckling av teknik som förbättrar förutsättningarna för kommersiell elproduk-
tion med biobränslen. Jag har för avsikt att i annat sammanhang återkomma
till regeringen i fråga om de förslag till disposition av dessa medel som bio-
bränslekommissionen har lämnat i betänkandet (SOU 1992:90) Biobränslen
för framtiden.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 200 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Utredningens sammanfattning av delbetänkandet (SOU
1992:87) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och
livsmedelsindustri för EG - förslag om vegetabiliesektom,
livsmedelsexporten och den ekologiska produktionen

Omställningskommissionen erhöll i november 1991 regeringens uppdrag att
förbereda en avstämning av 1990 års livsmedelspolitiska beslut utifrån Sveri-
ges ansökan om medlemskap i EG.

I föreliggande delbetänkande redovisas resultatet av kommissionens be-
handling av vegetabiliesektoms anpassning, export av förädlade livsmedel
och åtgärder för ekologisk produktion.

I det fortsatta arbetet kommer kommissionen även att behandla animalie-
produktionens anpassning, mål och medel för att bevara ett öppet och levande
kulturlandskap, stödet till norra Sverige, m.m.

I kapitel 1 redovisas uppdraget och de avgränsningar till andra områden
som kommissionen gjort. Kapitel 2 tar upp 1990 års livsmedelspolitiska be-
slut i huvuddrag samt de effekter detta beslut förväntades få.

EG:s jordbrukspolitik

I kapitel 3 ges en översiktlig beskrivning av mål och medel i EG:s jordbruks-
politik (CAP). Den beslutade reformen av politiken samt de effekter reformen
förväntas få beskrivs. Vidare tas innehållet i det yttrande (den s.k. avin) som
EG-kommissionen lämnat över Sveriges ansökan om medlemskap upp.

EG:s ministerråd fattade den 21 maj 1992 ett beslut om att reformera den
gemensamma politiken. Syftet med denna reform är bl.a. att få en bättre ba-
lans mellan utbud och efterfrågan i EG:s jordbruksproduktion och därmed
minska överskottsproduktionen och kostnaderna för denna.

Ett av de viktigaste elementen i reformen är att jordbruksstödet delvis om-
fördelas från prisstöd till inkomststöd, t.ex. i form av arealbidrag. Produktions-
begränsningar skall ytterligare bidra till att minska överskottet.

Reformen innehåller också kompletterande åtgärder i form av stöd till miljö-
vänligare brukningsmetoder, stimulans till skogsplantering, förmånliga vill-
kor för förtidspensionering, m.m.

Jordbrukspolitikens traditionella instrument i form av gränsskydd, reglera-
de priser och exportbidrag finns kvar efter reformen, men deras betydelse
kommer att minska.

Effekterna av reformen förväntas bli störst för spannmålsodlingen där pro-
duktionen förväntas minska på grund av sänkta priser och den odlingsbegräns-
ning som trädesvillkoren för att erhålla arealbidrag innebär. Därmed minskar
också kostnaderna för överskottet på sikt.

För animaliesektorema blir inte effekterna så märkbara. För mjölkproduk-
tionen kan dock lönsamheten förväntas öka jämfört med en fortsatt tillämp-
ning av nuvarande politik.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

För EG:s konsumenter innebär reformen lägre priser. På kort sikt kan bud-
getkostnadema för kompensationsbetalningar och olika former av direkta stöd
förväntas öka över dagens nivå. På längre sikt räknar EG-kommissionen med
att reformen kommer att medföra bättre balans mellan konsumtion och produk-
tion och därmed lägre kostnader.

Effekter av ett EG-medlemskap

Kommissionens syn på de generella effekterna för livsmedelssektorn av ett
EG-medlemskap redovisas i kapitel 4. Enligt uppdraget skall en utgångspunkt
för kommissionens arbete vara att Sverige vid inträdet i EG har en stark och
konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri. Enligt kommissio-
nen innebär detta bl.a. att produktionen måste effektiviseras, samtidigt som
vissa anpassningar behöver göras så att företag som bedöms kunna bli kon-
kurrenskraftiga vid en EG-anslutning inte slås ut under tiden fram till EG-in-
trädet.

Konkurrenskraften för det svenska jordbruket och den svenska livsmedels-
industrin avgörs av hur väl man lyckas anpassa sig till EG-marknaden och till
den prisnivå som kommer att gälla där. Kostnadsanpassning samt produkt-
och marknadsutveckling är nyckelord. För att stärka konkurrenskraften inför
medlemskapet måste betydande rationaliseringar och kostnadsminskningar
äga rum i produktionen. Därutöver behöver marknadspositionerna stärkas,
t.ex. genom marknadsanalyser och produktutveckling, framför allt på om-
råden där Sverige har komparativa fördelar.

Kommissionen vill understryka att ökat konkurrenstryck och effektivise-
ringar i samtliga led från insatsledet till detaljistledet är avgörande för att Sve-
rige har en konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri vid EG-
inträdet.

De beräkningar av den totala stödnivån till jordbruket som årligen utförs in-
om OECD, s.k. PSE-beräkningar (Producer Subsidy Equivalents), visar att
Sverige har en stödnivå som totalt överstiger den som gäller inom EG. Skill-
naderna i stödnivån mellan Sverige och EG kan i stor utsträckning hänföras
till animalieproduktionen.

De stödsystem som tillämpas inom EG kommer inte att medge lika höga
priser på animalieprodukter som i dag gäller i Sverige. Det kommer därför att
bli nödvändigt att anpassa den svenska kostnadsnivån om den svenska pro-
duktionen skall kunna konkurrera med den inom EG. För den svenska vegeta-
bilieproduktionen kan det finnas förutsättningar att med de stödnivåer som gäl-
ler inom EG långsiktigt upprätthålla en åkerareal som är större än den som
skulle ha gällt om 1990 års reform skulle ha fullföljts.

För att inte jordbruksföretag som kan komma att bli konkurrenskraftiga i
EG skall slås ut före ett EG-medlemskap kan det vara befogat att särskilt be-
akta de vegetabilieinriktade företagens situation. För animalieproduktionen
krävs det däremot betydande effektiviseringar för att en produktion motsva-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

rande det inhemska avsättningsutrymmet skall kunna upprätthållas. Detta gäl-
ler särskilt för nötkötts- och mjölkproduktionen.

Det är angeläget att de ekonomiska villkoren för primärproduktionens olika
sektorer snarast tydliggörs för producenterna. I annat fall kommer onödiga
samhällsekonomiska förluster att uppstå. Oförändrade stödnivåer leder för
animalieproduktionens del till att resurser bibehålls eller förnyas som kan bli
överflödiga vid ett EG-inträde. För vegetabiliesektom innebär en oförändrad
politik att resurser förstörs eller lämnar sektom under tiden fram till ett inträ-
de. Eftersom en större åkerareal blir konkurrenskraftig i en EG-marknad än i
en isolerad svensk marknad kommer nya resurser att tillföras denna sektor ef-
ter inträdet. Till detta kan läggas att de resurser som lämnar sektom före inträ-
det i rådande konjunktur knappast har något större altematiwärde.

För att det svenska jordbruket skall ha förutsättningar att konkurrera räcker
det enligt kommissionen inte med en ökad effektivisering i jordbruket utan en
sådan är också nödvändig i samtliga övriga led i livsmedelskedjan. Ökade
FoU-insatser på livsmedelsområdet är en viktig förutsättning för detta arbete
och är därmed en betydelsefull konkurrensfaktor för svenskt jordbruk och
svensk livsmedelsindustri. Svenska företag behöver också arbeta mer aktivt
när det gäller produktutveckling och med att få tillträde till EG-marknaden.
Det är i första hand näringslivets ansvar att vidta erforderliga åtgärder för att
stärka konkurrensförmågan.

För de svenska konsumenterna innebär den ökade konkurrens på livsme-
delsmarknaden, som ett EG-medlemskap medför, lägre livsmedelspriser. På
vegetabilieområdet kommer, när EG:s reform genomförts, spannmålspriserna
att bli lägre än den prisnivå som skulle ha gällt vid ett svenskt inhemskt jäm-
viktspris om 1990 års beslut fullföljts. Samtidigt kommer också de s.k. för-
malningsavgiftema som nu utgår på främst brödspannmål att bortfalla. I dags-
läget är producentpriserna på de flesta animalier högre i Sverige än i Dan-
mark. När det svenska jordbruket tvingas konkurrera med producenterna in-
om EG kommer priserna i Sverige att sjunka,vilket medför sänkta priser ock-
så i konsumentledet. Förädlingskostnadema är också lägre inom EG och den
ökade konkurrensen i detta led bör också medföra gynnsamma effekter på
konsumentpriserna i Sverige.

Utgångspunkter

I kapitel 5 redovisar kommissionen vissa utgångspunkter för sina förslag.

Det faktum att EG nu fattat beslut om sin jordbrukspolitik för de närmaste
åren underlättar arbetet med svensk anpassning. De viktigaste skillnaderna
mellan Sverige och EG i sättet att angripa problemen med överskott, jordbru-
karinkomstemas utveckling, m.m. framgår nu med all tydlighet. Förenklat
uttryckt har Sverige valt mer marknadsmässiga lösningar medan EG valt att
försöka reglera bort problemen.

EG:s reform kan ses som ett första steg mot mer marknadsmässiga lösning-
ar. Även om en del frågetecken kvarstår, t.ex. när det gäller detaljer i CAP-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

reformen och problem som måste lösas i förhandlingarna, måste siktet nu va-
ra inställt på EG:s reformerade jordbrukspolitik. Möjligheten att påverka EG:s
politik kommer först när Sverige blir medlem i Gemenskapen. Vid förhand-
lingarna om medlemskap finns också möjligheter till övergångsvisa arrange-
mang.

Det förberedelsearbete som pågår sedan Sverige ansökte om medlemskap i
EG har siktet inställt på medlemskap fr.o.m. år 1995. Följaktligen har kom-
missionen denna tidpunkt som en utgångspunkt i sitt arbete.

När det gäller graden och takten i anpassningen anser kommissionen bl.a.
att det generellt sett är en fördel om en anpassning av regelsystemen kan gö-
ras inom något eller några produktområden före inträdet. I annat fall kan ge-
nomförandeproblem uppstå med betydande förluster av olika slag.

De förändringar av priser och villkor som görs under anpassningsperioden
måste ge rätt signaler till marknadens aktörer. Priserna måste närma sig EG:s
nivåer. Ändringar i produktpriser och villkor i övrigt för produktionen får inte
vara sådana att resurser tas i anspråk som inte klarar konkurrensen inom EG.
När det gäller anpassningen av nivån på olika priser samt på bidrag och avgif-
ter är det generellt sett inte nödvändigt med en fullständig anpassning före in-
trädet.

Kommissionen bedömer med hänsyn till gränsskyddet inom EG och pågå-
ende GATT-förhandlingar att gränsskyddsförändringar är olämpliga i nulä-
get.

Kommissionen har måst göra vissa antaganden om utfallet av de komman-
de medlemskapsförhandlingama. Ett sådant är att Sverige självt får ta det eko-
nomiska ansvaret för sin jordbruksproduktion före inträdet i EG. Det innebär
bl.a. att avsättningsvillkoren m.m. under året före inträdet måste vara sådana
att de inte ger nämnvärt utrymme för spekulation genom lagring och produk-
tionsplanering. Vidare utgår kommissionen från att den mark som ingår i det
svenska omställningsprogrammet i huvudsak kommer att få ingå i den bas-
areal som kommer att ligga till grund för beräkning av träda och arealbidrag
vid ett medlemskap.

Med hänsyn till bl.a. EG:s politik och till att marknaden för produktion av
annat än livsmedel inte förefaller att utvecklas på det sätt som förutsågs vid ti-
den för anslutningen till omställningsprogrammet anser kommissionen att en
möjlighet bör finnas att avbryta omställningen för de jordbrukare som så öns-
kar.

Förslagen får inte föranleda ökade utgifter på statsbudgeten.

Vegetabilieproduktionzn

I kapitel 6 ges inledningsvis en beskrivning av nuvarande reglering och mark-
nadssituation på vegetabilieområdet i Sverige och EG. Dessutom beskrivs
EG:s reform av regleringarna på vegetabilieområdet.

Mot bakgrund av kommissionens bedömningar i kapitel 4 och utgångs-
punkter i kapitel 5 föreslås följande om anpassning av stödet till spannmåls-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

produktionen 1993/94—1994/95. Kommissionen har även övervägt föränd-
ringar för övriga vegetabilier men inte ansett att behov föreligger att i nuläget
vidta några åtgärder för dessa.

Kommissionen föreslår att systemet med inlösenpriser förlängs till att gälla
även för 1994/95. Inlösenpriset föreslås för 1994/95 vara 90 kronor per 100
kg-

För att minska kostnaderna i växtodlingen för 1994 års odling föreslår
kommissionen att prisregleringsavgiftema på handelsgödsel och bekämp-
ningsmedel tas bort från den 1 juli 1993. Sådana avgifter finns inte i EG. De
skulle också tas bort enligt 1990 års beslut.

Inom EG finns inte heller någon förmalningsavgift. Den uppgår till 1,15
kronor per kg spannmål och tas ut av kvarnarna och används tillsammans
med ovan nämnda prisregleringsavgifter för att finansiera spannmålsexport-
en. I enlighet med 1990 års beslut föreslår kommissionen att den tas bort den
1 juli 1994.

Kommissionen föreslår att arealbidrag lämnas under perioden
1993/94-1994/95 med i genomsnitt 1 000 kronor per hektar och år. För att
bli berättigad till bidrag krävs att minst 15 % av basarealen läggs i träda. I
basarealen bör samma areal ingå som är berättigad till inkomst- och omställ-
ningsstöd (jfr. 6.1.2), dock med undantag för de grödor som inte är berättiga-
de till stöd inom EG, dvs. potatis, sockerbetor, vallfrö m.m. Bidrag utgår
även för trädesarealen. Arealbidrag och trädesersättning lämnas med samma
belopp. Bidragen differentieras på samma sätt som det nuvarande inkomst-
och omställningsstödet. Trädan får inte användas för någon produktion. Den
får ligga fast på samma areal under de båda åren. Jordbrukare som är med i
omställningsprogrammet får tillgodoräkna sig denna areal då trädeskravet fast-
ställs. Företag som har en basareal som understiger 20 ha undantas från trä-
deskravet.

Omställningsprogrammet fortsätter enligt nuvarande regler med några un-
dantag. Det ges möjlighet att gä ur programmet mot att en del av stödet åter-
betalas. Kommissionen föreslår att 5 000 kronor per hektar betalas tillbaka.
Som en följd av förslagen bedömer kommissionen att ca 100 000 ha lämnar
omställningen.

På grund av att minst 15 % av basarealen skall trädas minskar produktio-
nen av spannmål. Kommissionen bedömer att minskningen uppgår till ca
400 miljoner kg. Vid normal skörd ger det ett kvarvarande överskott på ca
600 miljoner kg.

Intäkterna i spannmålsodlingen ligger med kommissionens förslag under
den nivå som råder vid en fullständig anpassning till EG:s regler.

Kommissionens förslag innebär sänkta spannmålspriser 1994/95 jämfört
med 1990 års beslut där en marknad i jämvikt skulle ha givit ett spannmåls-
pris på ca 115 kronor per 100 kg. Lägre spannmålspriser ger förbättrad lön-
samhet i animalieproduktionen. Vid en total foderförbrukning på 3 miljoner
ton spannmål ger det en förbättring på ca 750 miljoner kronor per år för
1994/95. Kommissionen återkommer till hur dessa effekter skall få genom-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

slag i produkt- och konsumentpriser när animalieproduktionens anpassning
behandlas i ett senare betänkande.

För 1993/94 kommer konsumentpriserna vid normal skörd inte att påver-
kas av kommissionens förslag. Effekterna av förslagen för 1994/95 beror på
vilken marknadssituation som annars skulle ha rått. Om en överskottssitua-
tion skulle ha förelegat ger kommissionens förslag högre priser. Hade det där-
emot varit balans på marknaden blir priserna lägre med förslaget. Det kommer
också att leda till lägre animaliepriser. Den borttagna förmalningsavgiften ger
utrymme för en sänkning av brödpriserna med ca 5 %.

Kommissionens förslag innebär att såväl produktionsmedels- som produkt-
priser faller. Hur det kommer att påverka möjligheten att nå miljömålen skall
utredas under hösten av Jordbruksverket. Eventuella förändringar av miljöav-
gifterna på jordbrukets produktionsmedel kan därefter göras under våren
1993 så att de borttagna prisregleringsavgiftema inte leder till några negativa
miljöeffekter. Vidare bör framhållas att förslagen om arealbidrag och träda är
positiva från miljösynpunkt. En övergång till arealbidrag gynnar generellt sett
områden med sämre produktionsförutsättningar och jordbrukare som bedriver
ett mindre intensivt jordbruk.

Förslaget innebär att kostnader tillkommer för inlösen av spannmål
1994/95 och för arealbidrag/trädesersättning 1993/94—1994/95 jämfört med
1990 års beslut Totalt kan kostnaderna för inlösen beräknas till ca 0,36
miljarder kronor per år och för arealbidrag/trädesersättning till ca 1,5 miljar-
der kronor per år.

Åtgärderna föreslås finansierade på följande sätt:

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

1993/94

1994/95

Förmalningsavgifter	700	-
Återbetalning av omställ-
ningsstöd	250	250
Direktbidrag varav
spannmål som tidigare år	700	700
omfördelning från animalier	210	910
	1 860	1 860

Finansieringen medför inga ökade utgifter över statsbudgeten. Den innebär
en omfördelning av stöd från animalieområdet till vegetabilieområdet, vilket
bidrar till att anpassa stödnivån på animalieområdet till förhållandena inom
EG. Kommissionen kommer att behandla animalieproduktionens anpassning
i sitt nästa betänkande.

Export av livsmedel

I kapitel 7 behandlas behovet av åtgärder for att underlätta en marknadsetable-
ring av svenska produkter som bedöms vara långsiktigt konkurrenskraftiga
på EG-marknaden eller på marknader utanför EG. Syftet med sådana åtgärder
bör vara att ge svenska livsmedelsföretag en möjlighet att arbeta på utländska
marknader och lära sig dessa marknaders villkor.

Kommissionen förordar i första hand att regeringen verkar för att de ömse-
sidiga tull- och avgiftsfria kvoter som inrättats inom det bilaterala jordbruksav-
tal som slutits i anslutning till EES-avtalet för vissa jordbruks- och livsmedels-
produkter utvidgas - både i fråga om varuomfång och kvantiteter. Möjlighet
till detta finns i avtalets utvecklingsklausul. En sådan utvidgning skulle enligt
kommissionen vara det bästa sättet att underlätta för svensk export under peri-
oden fram till ett svenskt medlemskap. Kvoterna prioriterar EG gentemot and-
ra marknader och exporten behöver inte bekostas av subventioner. En utvidg-
ning har därutöver positiva effekter i fråga om konkurrenstryck och kostnads-
anpassning.

Kommissionens utgångspunkt har varit att det är produkternas framtida
konkurrenskraft som skall avgöra behovet av insatser. Insatserna skall utfor-
mas så att de inte verkar prishöjande på den svenska marknaden och därige-
nom motverkar en långsiktig anpassning till EG:s stödnivåer. För att uppnå
detta bör exportstödet anpassas till den nivå som gäller inom EG. Exportstö-
det kommer då inte att utjämna hela skillnaden mellan svenskt pris och världs-
marknadspris. Därmed skapas incitament för en fortsatt kostnadsanpassning
som kan göra svenska produkter konkurrenskraftiga med EG:s. Hänsyn mås-
te också tas till de begränsningar för subventionerad export som Sveriges bud
i de pågående GATT-förhandlingama innebär.

Finansiering av kommissionens förslag om exportfrämjande åtgärder bör
ske genom att medel omfördelas från de direktbidrag som sedan överenskom-
melsen i GATT år 1989 via budgetmedel lämnas som stöd till jordbruket.

Generellt sett har kommissionen inte velat peka ut enskilda produkter eller i
detalj föreslå stödnivåer och produktomfång m.m. Detta arbete bör överlåtas
till Jordbruksverket i samverkan med livsmedelsindustrin. Kommissionen har
dock i några undantagsfall funnit det angeläget att peka på behovet av insatser
för vissa produkter.

Kommissionen föreslår att ett begränsat exportstöd införs för hårdost
fr.o.m. den 1 juli 1993. För nöt- och griskött föreslår kommissionen att det
nu gällande temporära systemet förlängs med ett halvår till den 1 januari
1995. Kostnaderna för detta bör inte få överstiga 50 miljoner kronor. Inrikt-
ningen på systemet bör ändras från den 1 januari 1993 så att stödet framför
allt används för export av produkter som bedöms ha långsiktiga konkurrens-
fördelar. Nivån på stödet bör successivt anpassas till EG:s nivåer. För föräd-
lade livsmedelsindustriprodukter, s.k. RÅK-produkter, föreslår kommissio-
nen att nuvarande procentuella begränsningar vad gäller kostnadsutjämning
för vissa råvaror ses över i syfte att höjas. Därmed stimuleras användning av
svenska råvaror i högförädlade livsmedel.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

100

Ekologisk produktion

I kapitel 8 lämnas förslag till åtgärder för att främja den ekologiska produk-
tionens utveckling. Kommissionen föreslår att sammanlagt 10 miljoner kro-
nor per år anvisas för ett stöd till FoU, marknadsutveckling och kontroll ut-
över de resurser som i dag står till förfogande. Härav bör 5 miljoner kronor
avse forskning och utveckling med prioritering på tillämpad forskning. Mark-
nadsutveckling och kontroll bör få ett ökat stöd med 3 miljoner kronor resp. 2
miljoner kronor.

Kommissionen anser vidare att ett förslag till stöd till omläggning till ekolo-
gisk produktion bör utarbetas snarast. Det skall utformas så att det uppfyller
villkoren för stöd från EG inom ramen för det kompletterande miljöprogram-
met inom EG:s jordbrukspolitik. Förhandlingar med EG om ett godkännande
av ett sådant program bör ske så att det kan träda i kraft senast den 1 januari
1995.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.1

101

Utredningens sammanfattning av delbetänkandet (SOU
1992:125) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk
och livsmedelsindustri för EG - förslag om animaliesektom
Omställningskommissionen erhöll i november 1991 regeringens uppdrag att
förbereda en avstämning av 1990 års livsmedelspolitiska beslut utifrån Sve-
riges ansökan om medlemskap i EG. I början av september 1992 lämnade
kommissionen förslag om åtgärder för vegetabiliesektom, livsmedelsexporten
och den ekologiska produktionen.

I föreliggande delbetänkande redovisas resultatet av kommissionens be-
handling av animaliesektoms anpassning.

Utgångspunkter

Anpassningsåtgärdemas syfte är att få ett jordbruk som har förutsättningar att
överleva och utvecklas med de nya förutsättningar som ett medlemskap inne-
bär. En annan utgångspunkt är att bevara ett öppet och levande kulturland-
skap. De förändringar av priser och villkor som görs under anpassningsperio-
den måste ge rätt signaler till berörda parter och vara utformade på ett sådant
sätt att de miljöpolitiska målen uppnås.

I prop. 1992/93:130 om vissa jordbrukspolitiska frågor uttalas att regering-
ens målsättning är att Sverige skall bli medlem i EG fr.o.m. den 1 januari
1995. Det övergripande förhandlingsmålet på jordbruksområdet är att en full-
ständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik skall ske från
den dag Sverige blir medlem. Utgångspunkten är att Sverige vid integrationen
skall uppnå så stora positiva samhällsekonomiska effekter som möjligt med
hänsyn tagen till både behovet av en stark och konkurrenskraftig jordbruksnä-
ring och till konsumenternas och skattebetalarnas intressen. En ambition bör
därvid vara att inga övergångsåtgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige
blivit medlem samt att övriga konkurrensbegränsande åtgärder undanröjs. En
anpassning mot de totalt sett lägre pris-, stöd- och kostnadsnivåer som gäller
inom EG måste därför omedelbart påbörjas.

Som aviserats i kommissionens första delbetänkande skall effekten av för-
slagen rörande vegetabilieproduktionens anpassning på animalieproduktionen
behandlas. En utgångspunkt för kommissionen har därför varit att spannmåls-
priset i Sverige kommer att ligga i nivå med det inlösenpris som motsvarar
EG:s vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap, vilket föreslagits i kommis-
sionens första betänkande. För att säkerställa denna prissänkning komplette-
rar kommissionen nu sitt tidigare förslag med referensprissänkningar för
spannmål.

Eftersom EG har lägre pris-, kostnads- och stödnivåer på animalieområdet
anser kommissionen att det fram till ett medlemskap i EG är angeläget att suc-
cessivt sänka dessa. Statsmakterna kan bidra till en anpassning till EG:s vill-
kor genom att sänka det gränsskydd på proteinfodermedel som bidrar till att
hålla de svenska kostnaderna på en högre nivå än EG:s.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.2

102

Jordbruksministern har i prop. 1992/93:130 om vissa jordbrukspolitiska
frågor redovisat sin avsikt att föreslå regeringen att fr.o.m. den 1 januari
1993 sänka införselavgiften på proteinfodermedel med 30 %. Animalieprodu-
centema kan därmed sänka sina kostnader. Detta ger utrymme för en sänkt
pris- och stödnivå inom sektom. Den kan åstadkommas genom sänkt gräns-
skydd eller genom en sänkning av direktbidragen. Produktionsprocessen med-
för en tidsförskjutning mellan den borttagna proteinfoderregleringen och ef-
fekter i form av sänkta kostnader. Gränsskyddssänkningar kommer till viss
del även att omfatta förädlings- och uppsamlingsleden. För att möta den öka-
de konkurrens som ett EG-medlemskap innebär är det nödvändigt med en ef-
fektivisering i samtliga led i livsmedelskedjan - från insatsvaruledet till detal-
jistledet. Kommissionen utgår ifrån att dessa led, liksom även de led som lig-
ger efter prisregleringsledet, vidtar alla de åtgärder som är möjliga för att an-
passa sig till den nya situationen. Effekterna av de föreslagna åtgärderna i livs-
medelskedjans alla led bör följas upp.

Det finns utöver denna åtgärd behov av ytterligare sänkningar av priserna
inom animaliesektom för att anpassa dessa till EG:s nivåer. Motivet härför är
att tydliggöra de framtida villkoren och påskynda effektiviseringen så an kon-
kurrenskraften stärks.

Kommissionen har i sina förslag tagit hänsyn till den skillnad som finns
mellan olika kostnader när det gäller möjligheten till att sänka dessa på kortare
eller längre sikt. Eftersom kostnadsnivån först på längre sikt kan förväntas an-
passa sig till den som gäller inom EG är det därför, enligt kommissionen, inte
rimligt att sänka prisnivån så att den är i nivå med EG:s före den 1 januari
1995, vilket är det datum för medlemskap som kommissionen enligt sina di-
rektiv utgår ifrån.

Dessutom är det förmodligen så att precis som det föreligger skillnader mel-
lan olika EG-länders prisnivåer är det inte osannolikt att prisnivån i åtminsto-
ne vissa delar av Sverige kommer att avvika från EG:s. Detta kan bero på
transportkostnader. Vidare kan en viss del av den svenska produktionen på
grund av önskemål från konsumenterna betinga ett mervärde i konsumentle-
det. Detta har beaktats i samband med förslagen om takten i anpassningen.

Kommissionen vill understryka den stora betydelse som utfallet av den
ekonomiska politiken får för livsmedelssektorn i fråga om möjligheterna till
en smidig anpassning till EG. Inte minst gäller det räntenivån.

Förslagen

Jordbruksministern har, som nämnts, aviserat en sänkning av införselavgift-
en på proteinfoder med 30 % den 1 januari 1993. Kommissionen anser att
den resterande avgiften bör tas bort för dessa fodermedel den 1 juli 1993.

Utöver den sänkning av priserna på animalieprodukter som därigenom möj-
liggörs har kommissionen ansett att en ytterligare anpassning till EG:s prisni-
våer är nödvändig. Mellan en tredjedel och hälften av den återstående skillna-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.2

103

den mellan Sveriges och EG:s priser i det prisreglerade ledet bör kunna elimi-
neras fram till den 1 januari 1995.

En sänkning av spannmålspriset mot den förväntade EG-nivån efter en
fullt genomförd reform av CAP medför tillsammans med ett borttagande av
gränsskyddet för proteinfoder att kostnaderna i animalieproduktionen sänks i
följande omfattning:

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.2

Produktionsgren	kr/kg produkt*	varav effekt av borttagen protein- foderreglering
Mjölk	0,25 kr/kg	0,15
Nötkött	3,00 kT/kg	0,75
Griskött	2,00 kr/kg	1,25
Ägg	1,05 kr/kg	0,70
Slaktkyckling	1,15 kr/kg	0,80
Får- och lammkött	0,50 kr/kg	0,10

* Avser slaktad vikt för köttslagen
Källa: Statens jordbruksverk

Direktbidrag

Regeringen har för budgetåret 1992/93 föreslagit att jordbruket skall tillföras
1 600 miljoner kronor i form av direktbidrag. Det innebär totalt en minskning
med 800 miljoner kronor. Hur beloppet skall fördelas kommer inte att bestäm-
mas förrän riksdagen har fattat beslut om beloppet.

Det belopp för direktbidrag till nötköttsproduktionen som betalades ut un-
der budgetåret 1991/92 utgjorde totalt 168 miljoner kronor. Under år 1992 ut-
betalades därutöver ett djurbidrag på sammanlagt ca 100 miljoner kronor till
självrekryterande köttproduktion (am- och dikor). Kommissionen föreslår att
dessa bidrag även utbetalas fram till ett medlemskap i EG.

Eftersom riksdagen ännu inte behandlat regeringens förslag att jordbruket
för budgetåret 1992/93 bör tillföras 1 600 miljoner kronor kan kommissionen
inte ange hur stort direktbidraget för mjölkproduktionen blir för innevarande
budgetår och vilken minskning det kan innebära jämfört med föregående år.
Genom den minskning som är trolig, har en del av den prissänkning som
kommissionen föreslår, redan genomförts för mjölkproduktionen. Eftersom
det inte finns några djurbidrag för mjölkkor i EG förordar kommissionen att
även den återstående prissänkningen tas ut genom en minskning av direktbi-
dragen.

För budgetåret 1993/94 föreslår kommissionen att 800 kr/mjölkko utbeta-
las som direktbidrag. Den minskning av direktbidragen som då har genom-
förts jämfört med budgetåret 1991/92 (totalt 1 530 kr/mjölkko) motsvarar
drygt 25 öre/kg mjölk. Återstående sänkning av direktbidragen görs för bud-
getåret 1994/95 då resterande 800 kr tas bort. Referenspriserna på olika meje-
riprodukter påverkas därmed inte.

104

Utvecklingen av direktbidragen för mjölkproduktionen ser enligt kommis-
sionens förslag ut som följer (kr/mjölkko):

1991/92

2 330

1992/93

(?)

1993/94

800

1994/95

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.2

Referensprissänkningar

Kommissionen föreslår att referenspriserna för nötkött, griskött, fågelkött
och ägg successivt sänks under tiden fram till ett medlemskap i EG. Detta
skulle medföra en utveckling av referenspriserna enligt följande:

Referenspris	Nötkött	Griskött	Fågelkött	Ägg
november 1992	29,57	19,61	20,72	11,85
1 juli 1993	29,57	18,61	19,72	10,85
1 januari 1994	28,07	17,61	17,97	10,35
1 juli 1994	26,57	16,61	17,97	10,35

Oljeväxter

Kommissionen föreslår att för 1994 års skörd ges ett arealbidrag till oljeväxt-
odlingen på 1 000 kr/ha. Det motsvarar det arealbidrag som kommissionen fö-
reslagit skall utbetalas till spannmålsodlingen för samma år. Kommissionen
föreslår vidare att fröpriset sätts till 2,30 kr/kg för 1994 års produktion.

Effekter av kommissionens förslag

Kommissionens förslag på animalieområdet får stora effekter på konsument-
priserna.

Kommissionen uppskattar att effekten på konsumentpriserna av de före-
slagna gränsskyddssänkningama på animalier fram till ett medlemskap blir
mellan 1,9 och 2,6 miljarder kronor beroende på vilket genomslag handeln
låter prissänkningarna få. De sänkta spannmåls-prisema och den borttagna
förmalningsavgiften sänker därutöver konsumentpriserna med mellan 1,1 och

1,4 miljarder kronor. Sammanlagt minskar alltså kommissionens förslag kon-
sumenternas utgifter för livsmedel med mellan 3 och 4 miljarder kronor.

Förslaget innebär prissänkningar i konsumentledet på mellan 5 % och
12 % för de aktuella produkterna.

Förslaget innebär för animaliesektom att jordbrukarnas intäkter på grund
av sänkt gränsskydd och minskade direktbidrag minskar jämfört med de för-
hållanden som rådde år 1991. Samtidigt minskar kostnaderna på grund av
sänkta foderkostnader. Nettoeffekten för animaliesektom blir uppskattnings-

105

vis 900 miljoner kronor. Jordbrukets totala intäkter var år 1991 29 miljarder
kronor.

Hur stora effekter som uppstår på lönsamheten i jordbruket är svårt att ut-
tala sig om. En prissänkning på produkterna måste mötas med effektivisering-
ar for att minska produktionskostnaderna varvid de negativa effekterna på lön-
samheten kan begränsas.

Möjligheterna att minska kostnaderna bedöms vara goda i mjölkproduktion-
en men kan variera i olika delar av landet. Inom nötköttsproduktionen blir det
svårare, särskilt inom den intensiva uppfödningen. Vid ett medlemskap ökar
stödet till den extensiva nötköttsproduktionen så att denna i förhållande till nu-
varande läge i Sverige inte borde få sämre lönsamhet. Antalet betande djur be-
döms därför inte minska nämnvärt under anpassningsperioden.

Utvecklingen inom animalieproduktionen är av stor betydelse for möjlighe-
terna att bibehålla ett öppet och biologiskt rikt odlingslandskap. Kommission-
en skall, i sitt kommande betänkande, behandla frågan om hur detta miljömål
inom den nuvarande livsmedelspolitiken skall kunna tillgodoses inför ett med-
lemskap i EG. Skilda styrmedel för att bevara ett öppet och levande kultur-
landskap kommer att behandlas.

Kommissionen kommer också att behandla stödet till jordbruket i norra
Sverige och vissa andra regionalpolitiskt betingade jordbruksstöd, m.m. Be-
hovet av utvecklingsinsatser inom jordbruket och livsmedelsindustrin kom-
mer också att diskuteras.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.2

106

Sammanställning av remissyttranden över delbetänkandet
(SOU 1992:87) Åtgärder för att förbereda Sveriges
jordbruk och livsmedelsindustri för EG - förslag om
vegetabiliesektom, livsmedelsexporten och den ekologiska
produktionen

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgetts av Kommerskollegi-
um, Riksrevisionsverket (RRV), Statens jordbruksverk (SJV), Livsmedels-
ekonomiska samarbetsnämnden (LES), Konkurrensverket, Statens naturvårds-
verk (SNV), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Konsumentberedningen
(KoB), Altemativodlamas riksförbund (ARF), Biodynamiska föreningen,
Grossistförbundet Svensk handel, Kooperativa förbundet (KF), Landsorga-
nisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska natur-
skyddsföreningen, Sveriges livsmedelsindustriförbund (SLIM), Tjänstemän-
nens centralorganisation (TCO) och Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF).

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) ansluter sig till KoB:s
yttrande och Svenska livsmedelsarbetareförbundet ansluter sig till LO:s yttran-
de.

Vidare har yttranden inkommit från Agrobränsle, Kontrollföreningen för
ekologisk odling (KRAV), Skogs- och lantarbetsgivareförbundet (SLA) och
Föreningen Sveriges spannmålodlare (SpmO).

1 Allmänna utgångspunkter

1.1 Kommerskollegium avstyrker Omställningskommissionens förslag i
den del det avser en förlängning av systemet med inlösenpriser och export-
stöd.

---Kollegiet delar den grundsyn som Klas Eklund ger uttryck för i sitt
särskilda yttrande. I enlighet härmed bör man i stället genom offensiva sats-
ningar verka for att livsmedelsbranschen i sin helhet blir mer konkurrenskraf-
tig inför ett EG-medlemskap. Ökad konkurrens och produktutveckling i föräd-
lingsledet bör främjas.---

---Sverige bör enligt kollegiets uppfattning också i EG-sammanhang
och som EG-medlem verka för en frihandelsinriktad jordbrukspolitik.---

Kollegiet vill slutligen peka på att EG:s utlåtande om Sveriges medlem-
skapsansökan, den s.k. avin, inte kräver en förtida anpassning till EG:s sy-
stem. —

1.2 Riksrevisionsverket anser att ett ställningstagande till ett delbetänkan-
de av det slag som den s.k. Omställningskommissionen arbetat fram är svårt
att bedöma eftersom de här aktuella förslagen i nog så väsentliga stycken bör

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

107

ses i ett sammanhang. Detta innebär att det inte är möjligt att göra en helhetsbe-
dömning av kommissionens förslag.

RRV vill dock redan nu framhålla värdet av att hålla fast vid principen om
en avreglering av jordbrukspolitiken. Det är därför tveksamt att genomföra så-
dana förändringar som innebär avsteg från 1990 års livsmedelspolitiska be-
slut, exempelvis att förlänga systemet med inlösenpriser som kommissionen
föreslår. Det vore olämpligt att nu ändra signalerna till jordbrukarna, då detta
försvårar en framtida avreglering. Vidare kommer det, om Sveriges inträde i
EG skulle försenas, att leda till ökade utgifter i statsbudgeten.

1.3 Statens jordbruksverk:---EG:s reform av jordbrukspolitiken (ger

inte) samma samhällsekonomiska fördelar som den svenska reformen. Vid ett
EG-medlemskap kan Sverige komma att omfattas av EG:s jordbrukspolitik
(CAP). Innan Sverige blir medlem kommer kostnaden för en felaktig resurs-
fördelning emellertid att belasta landet Därför bör EG:s system inte införas ti-
digare än nödvändigt.

Den tekniska anpassningen till CAP är enligt Jordbruksverkets bedömning
relativt lätt att genomföra. Det finns därför inte några administrativa skäl att an-
passa regelsystemet före ett medlemskap.

Enligt Jordbruksverkets uppfattning har Sveriges medlemskapsansökan -
och därmed behovet av att förbereda jordbrukarna för EG-marknaden - där-
emot ändrat förutsättningarna för 1990 års livsmedelspolitiska beslut i så hög
grad att beslutet bör ändras på vissa centrala punkter.

Utgångspunkten för förändringarna bör enligt verket vara att ge jordbruks-
näringen så goda möjligheter som möjligt att anpassa sig till den marknadssi-
tuation som den om några år kan möta i EG.

Detta kräver en konkurrenskraftig jordbruksnäring, dvs. en näring som, in-
om ramen för CAP:s stödsystem, klarar konkurrensen från övriga EG:s jord-
bruk och som inom denna ram ger en bättre avkastning på använda resurser
än annan användning. I annat fall kommer resurserna inte att kunna stanna i
jordbruksnäringen på sikt.---

---Så hte statlig styrning som möjligt ger största möjliga flexibilitet och
marknadsmässighet. Detta bör vara vägledande för de svenska åtgärderna fö-
re ett svenskt medlemskap.

---Enligt Jordbruksverkets uppfattning ger en marknadsmässig över-
gångslösning större möjlighet att nå långsiktig konkurrenskraft. I detta ligger
såväl att sänka kostnaderna som att anpassa produktionen efter marknaden.

Länsstyrelsen i Blekinge län finner det svårt att nu ta definitiv ställning till
behovet av förändringar i livsmedelspolitiken på vegetabilieområdet utan att
samtidigt kunna ta ställning till åtgärder som kommer att bli aktuella på anima-
lieområdet. Länsstyrelsen föreslår alt behovet av anpassningar på animalieom-
rådet av 1990 års livsmedelspolitiska beslut skyndsamt utreds.---

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

108

Länsstyrelsen delar kommissionens uppfattning att en justering av 1990
års livsmedelspolitik är nödvändig for att effektiva spannmålsproducenter inte
skall få allvarliga ekonomiska problem före ett EG-inträde och då speciellt un-
der 1994 och tiden därefter om EG-inträdet sker vid en senare tidpunkt än
1995. Länsstyrelsen är däremot tveksam till effektiviteten i de åtgärder, som
kommissionen föreslagit.

Länsstyrelsen i Västerbottens län: Betänkandet innehåller förslag, som om
de genomförs, får konsekvenser för det norrländska jordbruket. En brist i ut-
redningen är att vegetabilieproduktionen behandlas separat. Enligt länsstyrel-
sen borde uppdragen enligt direktiven behandlas i ett sammanhang så att kon-
sekvenserna för jordbruket bedöms i ett helhetsperspektiv.

1.4 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden:---En anpassning

mot EG:s stödnivå är tills vidare att föredra. En sådan anpassning kräver sänk-
ningar av stödnivån till jordbruket, framför allt på animalieområdet.

---Det är naturligt och önskvärt att avvakta med ett beslut om förändring-
ar av livsmedelspolitiken tills dess att det är möjligt att göra en helhetsbedöm-
ning. Samtidigt har LES förståelse för att klara signaler så snart som möjligt
kan ges till spannmålssektom med tanke på de speciella åtgärder för omställ-
ning och produktionsanpassning som där gäller.

Vid ställningstagande till anpassningsåtgärdemas utformning måste också
hänsyn tas till den osäkerhet som kan finnas såväl vad gäller förändringar
utanför EG som inom EG och som kan ställa krav på förändringar av EG:s
jordbrukspolitik (och för övrigt även av den svenska jordbrukspolitiken).

---LES anser i princip att olika regelsystem borde kunna tillåtas i olika
länder förutsatt att dessa åtgärder får den effekt eller att de mål nås som man
mellan länderna är överens om att uppnå. Mot bakgrund av den bedömning
som kommissionen gjort om att marknadsekonomiska inslag i åtgärderna är
det effektivaste sättet att åstadkomma ett konkurrenskraftigt jordbruk synes
kommissionens förslag till anpassning till EG alltför långtgående när det gäl-
ler att i förväg införa nya regleringar.

Med de förutsättningar som Omställningskommissionen anger är Omställ-
ningskommissionens förslag finansierat men innebär samtidigt en överföring
av resurser från animalie- till vegetabiliesektom. Detta understryker ytterligare
behovet av en helhetsbild.

1.5 Konkurrensverket menar att kommissionen härvid i allt för hög ut-
sträckning strävat efter att uppnå likheter i de kostnader och intäkter som
jordbruks- och livsmedelsindustrin i EG-länderna och Sverige möter. Kon-
kurrensverket anser i stället, i likhet med Klas Eklund i dennes särskilda ytt-
rande, att det viktiga från konkurrenssynpunkt i en EG-anpassning är att för-
stärka kompetens, höja kvalitet och att sänka kostnader. Även i övrigt kan

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

109

Konkurrensverket ansluta sig till det konkurrensinriktade synsätt som präglar
Eklunds särskilda yttrande, och de slutsatser som detta leder till.

Fördelarna med den jordbrukspolitik som inletts i Sverige genom 1990 års
beslut när det gäller att uppnå effektivitet är uppenbara. En väl fungerande
marknad - vilket förutsätter en effektiv konkurrens - leder över tid bl.a. till
en effektiv allokering av samhällsresurserna. Därmed uppnås lägre priser för
konsumenterna, en rationellare produktion samt förbättringar av produkterna
och produktionsmetoderna. Verklig konkurrenskraft för livsmedelsföretagen
uppkommer endast om dessa i konkurrens med varandra lyckas tillfredsställa
konsumenternas behov. Konsumentintresset bör således sättas främst vid ut-
formningen av den politik som skall gälla, inte enbart av hänsyn till konsu-
menternas krav på lägre livsmedelspriser och till samhällsekonomin, utan ock-
så med hänsyn till företagens långsiktiga konkurrenskraft.

Mot ovanstående bakgrund är det Konkurrensverkets uppfattning att 1990
års beslut om avreglering bör ligga fast.

1.8 Sveriges lantbruksuniversitet:---menar dock att man ej närmare

diskuterat innebörden av begreppet konkurrenskraft. Denna är endast till en
viss del beroende av de enskilda primärföretagens kostnader. Stor betydelse
har förädlingsindustriernas och marknadsföringsföretagens kostnader och
konkurrensförmåga. Åtgärder som kan stimulera till effektivisering, organisa-
toriskt nytänkande och produktutveckling inom denna del av jordbrukssek-
torn bör ha hög prioritet. Man får också intrycket att alltför stor vikt lägges
vid jordbrukspolitiken som bestämmande för konkurrenskraften.

En bättre strategi att stödja svenskt jordbruks konkurrenskraft i en utvid-
gad marknad inom EG är enligt SLU:s mening att selektivt stödja insatser syf-
tande till produktutveckling, kostnadsrationalisering och utveckling av nya or-
ganisationsformer i primärledet samt framför allt i efterföljande förädlings-
och distributionsled.---

1.9 Konsumentberedningen:---När det gäller slutsatserna och för-

slagen till åtgärder delar emellertid KoB i stor utsträckning de åsikter som
förs fram av Klas Eklund i hans särskilda yttrande till kommissionens för-
slag. Sammanfattningsvis leder detta KoB till att i huvudsak avvisa kommis-
sionens förslag.

Huvudproblemet för aktörerna på livsmedelsmarknaden vid ett EG-inträde
är den svenska pris- och kostnadsnivån, som med fä undantag är högre, i vis-
sa fall mycket högre, än EG:s. Hur kostnadsläget skall anpassas är enligt
KoB den mest angelägna frågan.

---Enligt KoB:s mening bör omläggningar av livsmedelspolitiken inte
beslutas, vilkas genomföranden blir olämpliga eller inaktuella om tidsschemat
för EG-inträde förskjuts eller folkomröstningen resulterar i ett nej till EG.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

110

Bara av det skälet bör kommissionens förslag avvisas, åtminstone beträffande
1993/94. Ställningstagandet till åtgärder för en EG-anpassning 1994/95 kan
uppskjutas tills tidtabellen för ett EG-inträde klarnat.

1.11 Biodynamiska föreningen: Fortsatt stöd till jordbruket är viktigt.
Införande av arealbidrag och minskat prisstöd är steg i rätt riktning. Målsätt-
ningen för stödet bör, förutom en anpassning till EG, vara att få ett miljövän-
ligt jordbruk och god kvalitet på de producerade livsmedlen, skapa balans mel-
lan produktion och efterfrågan, bevara det öppna landskapet samt säkra pro-
duktion av baslivsmedel inom konsumenternas närområden.---

1.13 Grossistförbundet Svensk handel: Den främsta av dessa är att
kommissionens första delbetänkande uteslutande behandlar vegetabiliesektom
samt vissa frågor som rör svensk export. Detta förhållande gör det hart när
omöjligt att ha entydiga värderingar beträffande kommissionens förslag då det
gäller konsekvenserna inte bara för svenskt jordbruk utan också för handel
och konsumenterna vid en framtida EG-anslutning.

Därför bör enligt vår mening en remissbehandling av frågan i sin helhet
avvaktas till dess att Omställningskommissionen presenterar sitt kompletteran-
de förslag rörande eventuella åtgärder då det gäller animaliesektom.---

---Att på nytt införa olika former av regleringsekonomisk karaktär skul-
le i sammanhanget knappast gagna en framtida svensk anslutning till EG med
alla de osäkra faktorer, som i dagsläget kan noteras.

Vi anser därför att den pågående omställningen skall fortsätta till dess att
bilden av ekonomin i Europa och utformningen av CAP mera konkret kan vär-
deras.

1.14 Kooperativa förbundet:---Kommissionen har följt direktiven

och i sina utredningar och förslag primärt utgått från producentmålen, medan
omtanken om konsumenterna kommit i andra hand.

KF kan självfallet inte acceptera denna grundsyn, som i så hög grad satt
sin prägel på kommissionens arbete.

Sammanfattningvis anser KF:

att Omställningskommissionens nu framlagda förslag inte skall föranleda
några politiska beslut

att 1990 års livsmedelspolitiska beslut skall ligga fast, och

att frågan om anpassning av jordbrukspolitiken bör hänföras till de
kommande medlemsförhandlingarna med EG samt att regeringen därvid bör
påverka EG att närma sig den svenska jordbrukspolitik som fastlades av
statsmakterna i 1990 års beslut.

1.15 Landsorganisationen i Sverige:---LO anser inte att det

finns några skäl att i förväg anpassa Sveriges jordbrukspolitik till EG.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

111

Utvecklingen av EG:s jordbrukspolitik är mycket osäker. Skall man vidta
förändringar borde det vara ytterligare marknadsanpassning och inte nya
regleringar.

LO anser att Omställningskommissionens arbete fått en alltför snäv inrikt-
ning på anpassning till EG:s rådande jordbrukspolitiska regelsystem.

Vi har ännu ej beslutat om ett svenskt EG-medlemskap. Innan beslutet fat-
tas skall också en folkomröstning hållas. Enligt LO bör också utformningen
av jordbrukspolitiken och stödet till bönderna utgöra en post i det allmänna
övervägandet för ett ja eller nej till ett svenskt medlemskap i EG. Det finns
därför inga skäl att gå händelserna i förväg och särbehandla jordbruket.

1.16 Lantbrukarnas riksförbund:---vill särskilt understryka att en

EG-anpassning på jordbrukets område inte bara innebär en utveckling mot
EG:s jordbrukspolitiska system utan även en pris- och kostnadsanpassning
på livsmedelsområdet.

---Jordbrukspolitiken ligger visserligen utanför EES-avtalet men liksom
Omställningskommissionen konstaterar LRF att avtalets åtföljande bilaterala
arrangemang på jordbruksområdet indirekt ställer krav på en anpassning till
EG:s förhållanden. Kan inte denna påböijas kommer inte handeln inom de
tull- och avgiftsfria kvoterna att bli ömsesidig. LRF vill i själva verket hävda
att den pågående Europa-integrationen av konkurrensskäl kommer att ställa
krav på en långtgående harmonisering av regler och jordbrukspolitiska sy-
stem. Detta är en utveckling som kommer att vara nödvändig oberoende av
medlemskapsfrågan.

LRF instämmer således med Omställningskommissionen i att siktet nu mås-
te vara inställt på EG:s reformerade jordbrukspolitik.---

---och vill särskilt peka på att en förtida harmonisering ger stabilitet och
långsiktighet i politiken, vilket är synnerligen önskvärt - inte minst sett ur
jordbrukets synvinkel.---

I sammanhanget vill LRF även peka på att det inte bara är Sveriges med-
lemskapsansökan som påverkat förutsättningarna för 1990 års jordbrukspo-
litik. Denna politik förutsatte i hög grad att GATT-förhandlingama relativt
snabbt skulle leda till ett resultat. Så har inte skett och en tänkt positiv inter-
nationell utveckling och marknadsanpassning har följaktligen i stort sett ute-
blivit. —

---Det är i högsta grad rimligt att företag och produktionsgrenar som be-
döms kunna vara konkurrenskraftiga ges möjlighet att utvecklas under EG-
villkor. Parallellt bör en signal om fortsatt effektivisering och kostnadsanpass-
ning utgå till de delar av jordbruket som i dag bedrivs på en pris- och kost-
nadsnivå som ligger väsentligt över EG:s.---

1.20 Svenska naturskyddsföreningen ställer inte upp på det presentera-
de förslaget till arealersättning. Det styr mest pengar till de mest högavkastan-
de spannmålsjordarna, dvs. de jordar som generellt har lägst naturvärden och

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

112

högst intensitet och miljöstörning. Ofta handlar det om gärdar med kreaturs-
lös drift och hög användning av handelsgödsel och i vissa fall också slam.

1.21 Sveriges livsmedelsindustriförbund:---Problemet i samband

med medlemskapet är att den svenska pris- och kostnadsnivån i de flesta fall
är högre än EG:s, ofta mycket högre. Detta är det helt dominerande problemet
för det svenska jordbruket och den svenska livsmedelsindustrin -och det pro-
blem som Omställningskommissionen i första hand borde föreslagit åtgärder
för att lösa, enligt SLIM.

SLIM anser att vegetabilie- och animaliesektoms EG-anpassning måste
behandlas i ett sammanhang. SLEM anser därför att beslut om de föreslagna
åtgärderna i allt väsentligt bör anstå tills Omställningskommissionens slutbe-
tänkande avgivits. Frågan om avsättningsgaranti 1994/95 bör anstå tills tid-
tabellen för ett EG-inträde är närmare känd.

För att jordbruket och livsmedelsindustrin skall bli konkurrenskraftiga i ett
EG-perspektiv måste de utsättas för en yttre pris- och kostnadspress. Det en-
da verkningsfulla medlet för detta är ett selektivt sänkt gränsskydd, dvs. en
sänkning av referenspriserna. Utan en sådan sänkning finns risk att aktörerna
på marknaden inte i tid vidtar erforderliga anpassningsåtgärder.

1.22 Tjänstemännens centralorganisation:---Hur väl svensk livs-

medelssektor, framför allt jordbruket och livsmedelsindustrin kommer att kla-
ra konkurrensen i EG bestäms främst av dess förmåga att anpassa sin pris-
och kostnadsstruktur till en nivå som åtminstone är jämförbar med den dans-
ka.

Vilka medel som skall användas för jordbrukspolitikens EG-anpassning
måste bedömas utifrån deras verkan på konkurrens och kostnader. Stödnivån
i jordbrukspolitiken måste minska, kostnaderna pressas och konkurrensen
öka. Lyckas detta kommer livsmedelssektorn att stå väl rustad för ett svenskt
EG-medlemskap. Lyckas det inte blir följden förluster av marknadsandelar
och kraftigt minskad produktion.

1.26 Skogs- och lantarbetsgivareförbundet:---förutsättningen då

var Ja till GATT och Nej till EG.---

Det är således inte en fråga om att vare sig avbryta eller backa ur den för-
ändringsprocess som jordbruket för närvarande genomgår. Det handlar i stäl-
let om att lägga om kursen mot ett mål som nu är väl definierat. Innehållet i
den nuvarande jordbrukspolitiken måste följaktligen anpassas så att den i allt
väsentligt överensstämmer med EG:s CAP-reform.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

113

8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

En grundläggande målsättning måste följaktligen vara att inte slå ut produk-
tionskapacitet som kommer att visa sig vara konkurrenskraftig i ett EG-per-
spektiv. Livskraftiga företag måste få förutsättningar att arbeta vidare, ben nu-
varande svenska jordbrukspolitiken måste därför justeras på följande punkter
för att bättre harmonisera med de förhållanden som kommer att gälla efter ett
EG-inträde.

* Gränsskydd på EG-nivå

* Marknadsregleringar på samma sätt som i EG

* Exportbidrag på EG-nivå

* Omställningsareal inräknas definitionsmässigt i arealbasen för träda

* Arealersättning (0,38 kr x normskörden för området).

SLA konstaterar att huvudlinjerna i Omställningskommissionens analys
och slutsatser överensstämmer med SLA:s syn på behovet av åtgärder för att
Sverige vid inträdet i EG skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnä-
ring och livsmedelsindustri. SLA kan följaktligen i allt väsendigt instämma i
de av kommissionen framlagda förslagen. Vi tillstyrker att de lämnade förslag-
en snarast leder till beslut och genomförande.

1.27 Föreningen Sveriges spannmålsodlare:---Den svenska an-

sökan om ett medlemskap i EG, förändrar också grundförutsättningarna för
1990 års beslut, och kräver i stället en omedelbar och fullständig anpassning
till den av EG nyligen antagna Mac-Sharry-planen.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

2 Vegetabilieproduktionens anpassning

2.3 Statens jordbruksverk:---En grundläggande fråga när det gäller

överbryggningen till ett EG-medlemskap är hur långt statens ansvar bör
sträcka sig. En fråga som därvid bör ingå i beslutsunderlaget är vid vilken
prisnivå det finns stor risk att företag som väl skulle kunna hävda sig i ett
EG-perspektiv slås ut under åren fram till en EG-anslutning.

Kopplingarna är starka mellan vegetabilieproduktionen och animalieproduk-
tionen. Jordbruksverket delar kommissionens uppfattning att oförändrade
stödnivåer för animalieproduktionens del leder till att resurser bibehålls eller
förnyas som kan bli överflödiga vid ett EG-inträde. Jordbruksverket anser att
det vore en fördel om åtgärder kan vidtas för båda sektorerna samtidigt.

Med hänsyn till att de osäkra faktorerna är många, är behovet av handlings-
frihet stort. Vidare bör jordbruksnäringens långsiktiga konkurrenskraft stimu-
leras. Utifrån dessa utgångspunkter redovisar Jordbruksverket ett alternativ
till kommissionens förslag. I det nya läge som följer av Sveriges medlemsan-
sökan till EG finns det skäl att ompröva 1990 års beslut. De viktigaste föränd-

114

ringarna av detta beslut är att staten bör åta sig en fortsatt skyldighet att lösa in
spannmål och att kravet på varaktighet i omstäHningsprogrammet bör avskaf-
fas.

Därigenom styrs inte resurserna aktivt ut ur jordbruket till annan använd-
ning före ett medlemskap. Omställningsarealen utgör därmed en resurs som
kan användas på det sätt den enskilde jordbrukaren finner bäst den dagen
Sverige är medlem i EG. Ett bibehållet krav på varaktighet kan i detta nya läge
medföra såväl företagsekonomiskt som samhällsekonomiskt felaktiga investe-
ringar.

I detta alternativ bör odlingsbegränsningen kvarstå med nuvarande system
för beräkning av stödareal.

Möjligheten att ansluta sig till omställningsprogrammet bör förlängas med
ett år.

De skötselregler som bör gälla för den mark som ansluts till omställnings-
programmet bör vara att marken skall hållas bevuxen genom att marken på
lämpligt sätt besås.

Om de belopp som tidigare betalats ut för deltagande i omställningspro-
grammet bedöms vara oskäliga med hänsyn till att varaktighetskravet slopas
kan jordbrukarna ges möjlighet att köpa sig fria från detta krav.

Länsstyrelsen i Blekinge län:---Att EG fr.o.m. 1993 inför effektivitets-

dämpande moment i sin jordbrukspolitik kan inte anses vara ett skäl för att
Sverige redan nu skall införa liknande åtgärder. Åtgärden framstår som omoti-
verad framför allt mot bakgrund av att tidpunkten för en EG-anslutning är
oviss.

Länsstyrelsen föreslåratt staten även efter 1993 åtager sig att lösa in spann-
mål till ett pris av storleksordningen 90-100 kr/dt. För att begränsa spannmåls-
produktionen bör nuvarande omställningsprogram fr.o.m. 1993 kompletteras
med ett frivilligt trädessystem. Ersättning bör i princip endast utgå till träda
som leder till en minskning av spannmålsodlingen. Ersättningen bör faststäl-
las med hänsyn till lönsamheten i spannmålsodlingen vid prisnivån
90-100 kr/dt.

Enligt länsstyrelsens mening saknas skäl att införa regler som gör det möj-
ligt att lämna nuvarande omställningsprogram. Däremot bör begreppet ”varak-
tig omställning” ges en annan innebörd.

Det är i dag inte lika angeläget att varaktigt ställa om åkermarken till annan
produktion än livsmedelsproduktion som det var 1990. Osäkerheten om vad
omställningsarealen kan användas till är stor bland jordbrukarna. Kravet att
omställningsstödet skall återbetalas om marken senast den 30 juni 1996 inte
varaktigt har ställts om till annan produktion än livsmedelsproduktion utgör
ett stressmoment för jordbrukarna. Detta krav kan tillsammansmed kommis-
sionens förslag leda till att även jordbrukare med långsiktigt svaga förutsätt-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

115

ningar för spannmålsodling åtminstone delvis reducerar sin omställnings-
areal.

Enligt länsstyrelsens mening bör omställningsarealen betraktas som en
jordbank.---

Länsstyrelsen har inget att erinra mot att prisregleringsavgiftema på han-
delsgödsel och bekämpningsmedel avvecklas fr.o.m. den 1 juli 1993. En av-
veckling av prisregleringsavgiftema underlättar vegetabilieföretagens kost-
nadsanpassning inför ett EG-inträde.

Länsstyrelsen biträder kommissionens förslag att avveckla förmalningsav-
giften.---

Länsstyrelsen i Malmöhus län:---Med hänsyn till de svårigheter som

finns med att hitta lönsamma alternativ till användningen av åkermark som är
anmäld till omställning bör lantbrukarna ges möjlighet att lämna omställning-
en under förutsättning att del av omställningsersättningen återbetalas.

---Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att de svenska animalieproducen-
tema redan nu bör ges signaler om att lägre priser på animalieprodukter är att
förvänta vid en EG-anslutning.

Länsstyrelsen anser i likhet med kommissionen att ersättningen för spann-
målsproduktionen i Sverige bör ligga på ungefär samma nivå som inom EG.

---Arealersättningen bör anknytas till de skördeområden där arealerna är
belägna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län föreslår därför att den som inte lyckats
åstadkomma en godkänd omställning 1996, inte behöver betala tillbaka hela
beloppet utan att återbetalningen står i rimlig relation till föreslagen återbetal-
ning vid utträde 1993. Den som har legat i vänteläge hela omställningsperio-
den har otvivelaktigt bidragit till att minska spannmålsöverskottet.

---Länsstyrelsen anser det olämpligt att låsa fast stödarealen en gång för
alla. Vår uppfattning är att man inte har gjort så i EG utan att arealersättning
där kan utgå på den enskilda brukningsenheten för uppkörd slåttervallsareal
som besås med exempelvis spannmål eftersom man där har möjlighet att fast-
ställa basarealen regionalt.

---En del av trädan kommer att ligga på bättre jordar och någon kan trä-
da mer än 15 % på svaga jordar. Därigenom sänks produktionen något. Å
andra sidan medför slopad odlingsbegränsning att viss vallareal överförs till
spannmålsodling, (även om den blir olönsam). Sammantaget bedömer vi att
det är tveksamt om förslaget sänker spannmålsöverskottet med 400 000 ton.

Att trädan skall skötas miljömässigt korrekt bör enligt länsstyrelsen innebä-
ra att man tillämpar nuvarande regler för omställningsareal i vänteläge vilket
bl.a. innebär att trädan skall vara bevuxen men ej nödvändigtvis besådd.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

116

Länsstyrelsen i Skaraborgs län:---tillstyrker att lantbrukarna ges möj-

lighet att mot återbetalning av 5 OOO kr/ha upphöra med hela eller delar av om-
ställningen 1993.1 anslutning till ett sådant beslut måste man också precisera
återbetalningsvillkoren for lantbrukare som inte hittar något godkänt omställ-
ningsaltemativ 1996, men som ändå avhållit sig från livsmedelsproduktion
under hela omställningsprogrammet.

Enligt länsstyrelsen måste det finnas sådan flexibilitet i systemet och bas-
arealbegreppet att driftomläggningar möjliggörs. Även driftomläggning från
odling av potatis, frövall, konservärter, sockerbetor m.fl. grödor till odling
av t.ex. spannmål och oljeväxter måste på samma sätt vara möjlig och bli före-
mål för arealstöd.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Genom en fast arealersättning lika för
hela landet och som utgår för all åkerareal inkl, slätter- och betesvall skulle
man lättare uppnå de positiva effekter man efterlyser. Ekonomiskt betyder
detta, allt annat oförändrat, en ersättning i storleksordningen 550 kr/ha.

I ett EG-perspektiv finns inte en klart uttalad målsättning att all mark som
används för öppen växtodling (dvs. allt utom vallodling) varaktigt ställs om
till annat än livsmedelsproduktion. Med hänsyn härtill samt att marknaden,
främst bioenergi, i nuläget är svag föreslås att jordbrukare som är med i om-
ställningsprogrammet ges en möjlighet att avbryta omställningen.

Omställningskommissionens förslag om återbetalningspliktigt belopp är
rimligt under förutsättning att det gäller obeskattade medel. Att återbetalning-
en skall ske 1993 förutsätter att alternativen är kända både på kort och lång
sikt.---

Länsstyrelsen i Västerbottens län:---tillstyrker därför den delen i försla-

get som avser möjlighet att utträda från omställningsprogrammet mot återbetal-
ning.

Länsstyrelsen avstyrker dock den delen av förslaget som avser arealersätt-
ning med trädeskrav. Den föreslagna finansieringen drabbar mjölkproduktion-
en i norra Sverige särskilt hårt.

2.4 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden:---anser det dock

rimligt och bedömer det nödvändigt att åtgärder vidtas så att effektiva spann-
målsproducenter inte får allvarliga ekonomiska problem före ett inträde i EG
samtidigt som signaler ges om önskvärdheten av produktionsanpassning. Spe-
ciellt gäller det år 1994, då statens inlösenskyldighet för spannmål upphör
och priset i princip kan falla till världsmarknadsnivå. Staten bör därför för-
länga sitt inlösenansvar för spannmål till år 1994 och till samma nivå som för
år 1993.

Dessa åtgärder bör dock som tidigare nämnts inte innehålla sådana effekti-
vitetsdämpande moment som en tvångsträda innebär.---Dessutom torde

stora administrativa problem bli följden med tvångsträdesarealer i kombina-
tion med omställningsarealer.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

117

Vidare torde det enligt LES saknas skäl att införa regler som gör det möj-
ligt att lämna nuvarande omställningsprogram. Programmet fär i stället betrak-
tas som en jordbank där arealen inte får användas för produktion före år
1996. Uppfylls detta villkor bör krav på återbetalning inte ställas. Detta borde
uppmuntra en viss anslutning även nästa år.

En väsentlig åtgärd vid en EG-anpassning är en sänkning av kostnaderna i
produktionen. LES tillstyrker därför att de interna avgifterna avvecklas i enlig-
het med kommissionens förslag.

2.6 Statens naturvårdsverk:---Förslaget kan fungera väl utifrån må-

let att vegetabilieföretag inte skall slås ut före EG-inträdet. Från miljösyn-
punkt är det emellertid negativt med sänkta handelsgödsel- och bekämpnings-
medelsavgifter.

---Verket anser att man bör vara öppen för olika former av grön mark
på trädan (som dock ej får skördas). Flerårig vall är ett sådant alternativ, per-
manenta skyddszoner längs vattendrag ett annat.

---Vallodling på åker kan i viss mån sägas bidra till biologisk mångfald
på landskapsnivå, t.ex. i Norrland. På biotop- och artnivå och på gennivå har
odlade åkerarealer ingen positiv betydelse för den biologiska mångfalden. På
dessa nivåer är det bibehållna naturbetesmarker och ängsmarker som är grun-
den för en rik biologisk mångfald. Det är dessa nivåer som har den avgörande
betydelsen för en rikedom av arter och arvsanlag i odlingslandskapet.

Omfördelning av stöd från animalieområdet till vegetabilieområdet är nega-
tiv från landskapsvårdssynpunkt. För landskapsvården har betesdjur mycket
stor betydelse men tyvärr är lönsamheten i betesbaserad animalieproduktion
svag och den blir ännu sämre om den föreslagna omfördelningen genomförs.

Naturvårdsverket anser att man bör överväga billigare och miljövänligare
sätt att förhindra utslagning de närmaste åren av företag som kan bli konkur-
renskraftiga inom EG. Ett tänkbart åtgärdspaket kan bestå av inlösenpriser
som förhindrar alltför låga spannmålspriser samt riktat stöd till långsiktigt bär-
kraftiga företag i akut ekonomisk kris.---

2.8 Sveriges lantbruksuniversitet:---1 princip bör de samhällsekono-

miska kostnaderna för dessa åtgärder före inträdet vägas mot eventuella sam-
hällsekonomiska vinster efter inträdet av att ha kvar en något större areal i
spannmåls- och oljeväxtproduktion än vad vi eljest skulle haft. En sådan kal-
kyl är självfallet svår att göra. Med hänsyn till att osäkerheten är mycket stor
både vad gäller tidpunkten för ett svenskt medlemskap och villkoren vad gäl-
ler EG:s jordbrukspolitik vid denna framtida tidpunkt finns goda skäl att för-
moda att kostnaderna överstiger den eventuella vinsten.---

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

118

2.9 Konsumentberedningen:---En sådan sänkning [förmalningsav-

gift] borde i kommissionens forslag ha lagts in redan avseende 1993/94 i lik-
het med arealbidraget, som gynnar jordbruket.

KoB är synnerligen tveksam till kommissionens förslag om möjligheten att
avbryta omställningen mot återbetalning av endast en del av omställningsbe-
loppet. Kommissionens förslag att använda återbetalade belopp för finansie-
ring av arealbidrag, finner KoB oförenligt med andan i omställningsbeslutet.
Eventuellt återbetalade medel bör inte användas för åtgärder som leder till ute-
bliven omställning utan bör återgå till statskassan.

KoB anser för sin del att det bästa vore om omställningsprogrammet kun-
de fullföljas. Resurser bör inte bindas i jordbrukssektorn, som kan få bättre
avkastning inom andra sektorer.---

2.10 Alternativodlarnas riksförbund:---menar att det ekologiska

lantbruket skall undantas från detta trädeskrav. I det ekologiska lantbruket pro-
duceras i dag inga överskott som motiverar en produktionsneddragning.

---En koppling mellan arealbidrag och ett krav på 30 % av åkerarealen i
vall skulle förutom en extensifiering också ge en större egenförsörjning av
kväve till jordbruket och därmed en mindre användning av konstgödsel.

2.11 Biodynamiska föreningen:---

- Möjlighet till arealbidrag bör finnas för all areal åkermark. Man slipper då
problemen med att beräkna basarealen, och spannmålsodlingen gynnas in-
te framför andra grödor.

- Ett krav för att arealbidrag skall utgå bör vara vallodling på minst 30 % av
arealen i växtföljden. Vallen skall vara rörlig i växtföljden på den stödberät-
tigade arealen.

- Behåll prisregleringsavgiften på handelsgödsel och kemiska bekämpnings-
medel, och använd den som tidigare till att finansiera jordbruksstödet. Om
den ändå tas bort, är det av största vikt att den ersätts med miljöavgift, så
att priserna inte sänks på insajsmedlen.

- Inför ett omläggningsstöd till ekologiska jordbruk, under minst tre år.

2.14 Kooperativa förbundet finner att det ur miljösynpunkt är angeläget
att användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel minimeras. Om
och när prisregleringsavgiften tas bort bör den därför ersättas av en likvärdig
miljöavgift.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

119

2.15 Landsorganisationen i Sverige anser att ett avskaffande av förmal-
ningsavgiften är ett mycket enkelt sätt att något sänka de svenska brödpriser-
na, som jämfört med EG:s ligger mycket högt.

Kommissionen har arbetat utifrån den förutsättningen att det är ett själv-
ändamål att ha så stor areal som möjligt inför ett EG-inträde. Stödet från EG
till det svenska jordbruket skulle då bli så stort som möjligt.

2.16 Lantbrukarnas riksförbund---tillstyrker huvuddragen i Om-

ställningskommissionens anpassningsförslag på vegetabilieområdet. Inlösen
av spannmål, arealbidrag och trädeskrav är fundament i EG:s politik och där-
med är också en svensk anpassning till dessa åtgärder nödvändig.

LRF tillstyrker även förslaget om en avveckling av de s.k. prisreglerings-
avgiftema på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Beträffande miljöavgif-
terna förutsätter LRF att Jordbruksverkets utredning leder till en kraftig re-
duktion av dessa.---LRF vill hävda att miljömålen inom jordbruket myck-

et väl kan uppnås även om avgifterna avvecklas. Till detta bidrar den medve-
tenhet som finns inom jordbrukarkåren, sänkta produktpriser, krav på grön
mark, bättre sprututrustning, rådgivning m.m.

LRF tillstyrker med vissa reservationer borttagandet av förmalningsavgif-
ten fr.o.m. den 1 juli 1994.---

---Förslaget från kommissionen att trädan skall kunna ligga fast under
flera år tycker LRF är bra.---

---Inom EG är det tillåtet att odla energi- och industrigrödor på trädan.
Det gäller även fleråriga grödor som Salix, dvs. energiskog. Det vore orimligt
att inte denna möjlighet också erbjuds svenska lantbrukare.---

Liksom Omställningskommissionen förutsätter LRF att arealerna i det nu-
varande omställningsprogrammet tillgodoräknas i den s.k. basarealen vid fast-
ställande av areal- och trädesbidrag. För att motverka inlåsningseffekter vid
exempelvis driftsförändringar föreslår LRF att basarealen, i enlighet med
EG:s regler, kan beräknas utifrån den genomsnittliga växtodlingen 1989—
1991. Den bör också kunna fastställas på regional nivå.---För att inte od-

lingen av vallfrö och grönmjöl skall missgynnas i ett läge där den ligger utan-
för arealbasen ser LRF det som angeläget att nuvarande svenska stimulanser
till odlingen anpassas till EG:s nivå. Alternativt bör odlingen ingå i basarealen
fram till EG-inträdet. Förändringar i sockerbetsodlingen till följd av strukturåt-
gärder bland sockerbruken bör även beaktas vid fastställandet av basarealen.

---Förslaget rörande återbetalning av omställningsstöd samt slopad od-
lingsbegränsning tillstyrks. Dock bör rörande den förstnämnda frågeställning-
en klargöras att en övergång under 1993 även innebär att odling och skörd
kan ske på tidigare omställningsmark under 1993.

I nuvarande ekonomiska läge har LRF förståelse för att statsfinansiella
överväganden görs. Omfördelningen av djurbidrag förutsätter dock att ytter-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

120

ligare åtgärder vidtas som sänker kostnadsnivån i animalieproduktionen.
Sänkta spannmålspriser jämfört med 1990 års politik är inte tillräckligt i detta
avseende. LRF föreslår därför att en avveckling av importavgifterna på prote-
infodermedel påböijas redan under 1993. I detta sammanhang bör även effek-
ter för oljeväxtodlingen belysas och hanteras.

2.20 Svenska naturskyddsföreningen anser att miljöavgifterna på han-
delsgödsel och bekämpningsmedel bör höjas kraftigt. När prisregleringsavgif-
tema på handelsgödsel och bekämpningsmedel tas bort bör motsvarande be-
lopp i stället tas ut genom höjning av miljöavgifterna på handelsgödsel och be-
kämpningsmedel.

De ökade miljöavgifterna bör oavkortat användas till miljöförbättrande åt-
gärder, i vid bemärkelse, inom jordbruket.

Vi vill en gång för alla slå fast att det inte existerar något automatiskt posi-
tivt samband mellan arealen åker och den biologiska mångfalden. Det är kva-
liteten inte kvantiteten på åkermarken som är avgörande.---

Naturskyddsföreningen anser det mycket olyckligt om möjligheten ges att
bryta omställningen. Eftersom omställningsarealen bedöms gå in i basarealen
vid ett EG-inträde tycker vi att motiven är svaga. I stället borde en anpassning
ske till de möjligheter som EG:s nya jordbrukspolitik ger beträffande land-
skaps-, natur- och miljövård, på samma sätt som skett beträffande den ekolo-
giska odlingen.---

---Vid en svensk EG-anslutning kommer kreatursböndema i skogs-
och mellanbygden att missgynnas samtidigt som spannmålsbönderna kan bi-
behålla eller utöka sin åkerareal. Ur naturvårds- och miljösynpunkt innebär
detta ett mycket stort problem. Naturskyddsföreningen anser att denna situa-
tion avsevärt kan förbättras om:

* koldioxidavgiften höjs till 50 öre/kg

* föreningens förslag till generell och värdedifferentierad arealersättning ge-
nomförs

* en massiv satsning på att skapa en marknad för alternativ produktion på
åkermark genomförs.

2.21 Sveriges livsmedelsindustriförbund:---anser att det i dags-

läget med hänsyn till att totalt reformstopp införts på grund av det statsfinan-
siella läget samt med hänsyn till den osäkra tidtabellen för anslutningen till
EG inte finns anledning att nu ompröva omställningen. En omprövning av
avsättningsgarantin kan anstå till 1994/95 års skörd.

SLIM anser att en sänkning av priset på spannmål måste åtföljas av en
sänkning av gränsskyddet så att kostnadsminskningen förs vidare till samtliga

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

121

led i kedjan fram till konsument. I annat fall förstärks nuvarande överskydd
på spannmålssidan.

SLIM anser att prisregleringsavgiftema på konstgödsel och bekämpnings-
medel, som kan betraktas som produktskatter och saknar motsvarighet i EG,
skall avvecklas senast i enlighet med 1990 års beslut.

För att få till stånd en erforderlig kostnads- och prispress i samtliga led
krävs gränsskyddssänkningar, enligt SLIMrs bedömning. De gränsskydds-
sänkningar som måste vidtas för att det svenska gränsskyddet skall motsvara
EG:s finns redan angivna i vårt erbjudande i GATT-fÖrhandlingama - och
dessa gränsskyddssänkningar kan enligt SLIM vidtas i förtid.---

2.22 Tjänstemännens centralorganisation:---Naturligen reses ock-

så frågan om omställningsbidrag som inte används för omställning och därför
återbetalas skall användas för finansiering av fortsatt överskottsproduktion el-
ler återföras till statskassan. Omställningsstödets syfte var ju att tillföra jord-
bruket tillfälliga medel att användas för att permanent reducera överskotten ge-
nom att överfora åkerareal till annan användning än livsmedelsproduktion.

TCO stöder därför i princip Omställningskommissionens tanke att stödet
skall omfördelas från animalieproduktion till vegetabilieproduktion. Eftersom
den svenska stödnivån är 20 % högre än EG:s måste i så fall stödet till anima-
lieproduktionen reduceras mer än vad som tillförs vegetabilieproduktionen
om åtgärderna skall leda till EG-anpassning.

---Kommissionen föreslår nu att omställningsstöd skall kunna återbe-
talas i förtid med 5 000 kr.---

TCO anser att det föreslagna beloppet är för lågt, i synnerhet med beaktan-
de av att den som inte haft kostnader för omställning kunnat tillgodogöra sig
en betydande ränta på de utbetalda bidragen. Det finns heller inget intresse att
ekonomiskt stimulera förtida återtagande av omställd areal i vänteläge till en
spannmålsproduktion som bara skulle öka överskotten.

TCO är mot bakgrund av sitt tidigare ställningstagande i princip positiv till
Omställningskommissionens förslag i denna del. Det bästa hade visserligen
varit om omställningsprogrammet hade kunnat fullföljas mot produktionsba-
lans 1994/95, eftersom resurser inte onödigtvis bör bindas i produktion som
inte efterfrågas. Men om detta i ett EG-perspektiv inte längre bedöms möjligt
är kombinationen lågt pris och arealersättning att föredra framför andra tänk-
bara stödformer.

TCO tillstyrker att förmalningsavgiften tas bort. Det skulle leda till lägre
konsumentpriser. Eftersom kommissionen föreslår att de för jordbruket posi-
tiva åtgärderna genomförs redan 1993/94 borde förmalningsavgiften kunna
avskaffas redan då.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

122

---Enligt TCO:s mening behöver det över huvud taget inte fattas något
beslut nu om stöd för 1994/95. Ett sådant beslut kan anstå i avvaktan på att vi
vet mer både om EG:s framtida jordbrukspolitik och utfallet av de svenska
medlemskapsförhandlingama.

2.23 Trädgårdsnäringens riksförbund:---Detta gäller förslaget om

avveckling av prisregleringsavgiften på handelsgödsel- och bekämpningsme-
del från den 1 juli 1993.1 takt med att statsmakterna avvecklat många av sina
tidigare åtaganden och stöd för den yrkesmässiga trädgårdsodlingen har de
kollektivt restituerade regleringsavgiftema för trädgårdsnäringens del fått en
ökad betydelse för att bära näringens gemensamma kostnader för marknads-
föring, information och utvecklingsarbete.---Förbundet efterlyser därför

möjligheter för att framgent med statsmakternas hjälp bygga upp kollektiva
fonder via ett generellt avgiftssystem eller via ett skatterestitutionsförfarande.

Beträffande prisregleringsavgiften vill förbundet också framhålla att man
starkt motsätter sig en omläggning av denna till miljöavgifter.

2.24 Agrobränsle: När svenskt jordbruk anpassas till EG är det viktigt att
också de regler som finns för trädans användning gäller svenskt jordbruk.

En aktiv användning av trädan ger lantbrukarna möjlighet att utveckla nya
jordbruksgrödor som kan bli viktiga i framtiden. Nya lönsamma grödor mins-
kar överskottsproblemen och slår vakt om infrastruktur och sysselsättning i
glesbygden.

2.26 Skogs- och lantarbetsgivareförbundet:---En realistisk be-

dömning är att överförandet av mark till annan användning kommer att ta be-
tydligt längre tid än man bedömde 1990. Förutsättningarna för framför allt
energigrödor uppfattas av jordbruksföretagama som otillräckliga för att moti-
vera långsiktiga och seriösa satsningar. Lösningen på detta problem ligger en-
ligt SLA:s mening i att det öppnas möjligheter för de företag som så önskar
att växla över omställd areal i träda enligt EG-modell. Möjligheten bör gälla
för areal i såväl vänteläge som avbruten alternativ användning. Olika tekniska
lösningar för detta är tänkbara.

SLA konstaterar därmed att kommissionen i sak gör samma bedömning
som SLA vad avser omställningsprogrammet och dess konsekvenser för an-
passningen till CAP-reformens regler om basareal och arealbidrag. SLA har
därför inga invändningar mot de förslag som kommissionen här lägger.

En given slutsats är således att med oförändrad politik kommer de svenska
priserna redan 1993 att avvika väsentligt från de spannmålspriser som då kom-
mer att gälla i EG. Prisskillnaden kan röra sig om ca 30-40 öre per kg. Om

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

123

ingenting görs åt situationen kommer Sverige redan 1993 att ha Europas lägs-
ta spannmålspriser.

---Vi stödjer således förslaget om förlängda inlösenpriser och arealbi-
drag fr.o.m. växtodlingsåret 1993.

Omställningskommissionen föreslår att prisregleringsavgiftema på handels-
gödsel och bekämpningsmedel avskaffas från den 1 juli 1993. Vidare föreslås
att förmalningsavgiften tas bort fr.o.m. den 1 juli 1994. SLA ser avskaffan-
det av dessa avgifter som viktiga och naturliga steg i det pågående arbetet att
anpassa de svenska kostnaderna till EG-nivå.

2.27 Föreningen Sveriges spannmålsodlare:---Vad man då från

kommissionens sida inte har beaktat i det här sammanhanget är det förhållan-
det att man föreslår ett borttagande av prisregleringsavgiftema för handelsgöd-
sel och bekämpningsmedel först fr.o.m. den 1 juli 1993. För odlarna betyder
detta att de för skörden 1993 ändå belastas med ovan nämnda avgifter, då des-
sa produktionsmedel inhandlas och används före den 1 juli. Dessutom har
man ej beaktat kostnaden för miljöavgifter, vilka ej finns inom EG.

SpmO föreslår också att möjlighet införs att återgå med omställningsarea-
len även 1994 och 1995. Återbetalningsbeloppet skall räknas fram så att man
reducerar omställningsersättningen som utgick 1991 med 1/5-del för vaije år
marken varit ur produktion och med 1/4-del resp. 1/3-del for mark som anslu-
tits 1992 resp. 1993.

Vidare bör återbetalningskravet slopas om odling av omställd mark återupp-
tas efter 1995.

3 Åtgärder för att främja ekologisk produktion

3.3 Statens jordbruksverk delar kommissionens mening när det gäller åt-
gärder för att främja ekologisk produktion.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:---vill framhålla att marknadsföringen av

ekologiska produkter bör tillföras hälften av det föreslagna beloppet.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län föreslår en kraftig ökning av det föreslag-
na stödet. Ökningen bör i första hand användas till forskning och utveckling,
rådgivning, produktutveckling samt marknadsföringsinsatser.

3.4 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden har inga erinringar
mot förslagen rörande ekologisk produktion.

3.6 Statens naturvårdsverk stödjer kommissionens förslag för att främja
den ekologiska produktionens utveckling.---

Naturvårdsverket anser att ekologisk odling för avsättning på EG-markna-
den skulle ha så stora fördelar ur miljö- och landskapsvårdssynpunkt att mark-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

124

nadsförutsättningama ingående bör analyseras. Sådana studier av den potenti-
ella framtida EG-marknaden för svenska ekologiska produkter fordrar väsent-
ligt mera resurser än de belopp kommissionen föreslår för marknadsstudier.

3.8 Sveriges lantbruksuniversitet:---Ekologiskt lantbruk är en av

flera pådrivande krafter i den process mot ökad miljö- och naturresurshushåll-
ning som startat inom det konventionella jordbruket. Kommissionens förslag
till stöd av tillämpad forskning och utveckling, marknadsföringsinsatser och
kontroll stöds av SLU.

3.9 Konsumentberedningen: Ekologiskt producerade livsmedel efterfrå-
gas av ett stigande antal kvalitetsmedvetna konsumenter. KoB har inga in-
vändningar mot kommissionens förslag om stöd till forskning, marknadsfö-
ring och kontroll på detta område. Bidragen bör ses som hjälp i uppbyggnads-
skedet av en intressant produktionsgren och inte som ett permanent inslag.

3.10 Alternativodlarnas riksförbund:---Om samhället anser det

önskvärt med en ökning av dessa produkter, är det rimligt att samhället, dvs.
alla, direkt stöder ekologisk produktion och att behovet av merpriser på pro-
dukterna därmed bli mindre. Ett permanent stöd till ekologisk produktion skul-
le minska de ekologiska producenternas sårbarhet och beroende av konsumen-
ternas vilja att betala merpriser.---

---ARF välkomnar kommissionens förslag att ytterligare 10 miljoner
kronor per år anvisas för två år, 1993/94 och 1994/95.---

3.14 Kooperativa förbundet har i sin dagliga verksamhet verkat för att
ekologiskt producerade varor i allt större utsträckning kan komma konsumen-
terna tillhanda.

KF är därför positivt till att stöd till omläggning till ekologisk produktion,
forskning, utveckling och marknadsföring lämnas.---

3.16 Lantbrukarnas riksförbund: Det svenska jordbruket har enligt
LRF generellt sett unika kvalitetsegenskaper. Detta måste ses som en konkur-
rensfördel i en situation med öppna gränser gentemot EG. Ekologisk produk-
tion kan i sammanhanget ses som en särskild nisch, vars marknad är växan-
de.

LRF menar att den ekologiska odlingen bör kunna öka ytterligare i fram-
tiden. Den bör även kunna bidra till att stärka det svenska jordbrukets ställ-
ning i en hårdnande EG-konkurrens. Förbundet tillstyrker i huvudsak Om-
ställningskommissionens förslag rörande den ekologiska produktionen av-
seende 1993/94 och 1994/95.

3.20 Svenska naturskyddsföreningen delar i allt väsentligt kommissio-
nens synpunkter beträffande den ekologiska odlingen.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

125

Naturskyddsföreningen har redan tidigare framfört kravet på ett permanent
omställningsstöd för ekologisk odling och stöder därför förslaget att ett så-
dant förslag utarbetas snarast. Beträffande de 5 miljoner kronor/år under åren
1993-1999 som föreslås till forskning och utveckling anser Naturskyddsföre-
ningen att det är en blygsam summa i forskningssammanhang och speciellt i
detta fall då det gäller att snabbt ge stabilitet åt en relativt ny och sårbar verk-
samhet.

3.21 Sveriges livsmedelsindustriförbund:---har inga invändning-

ar till förslaget, men anser att bidragen ej bör vara permanenta utan endast en
hjälp i uppbyggnadsskedet av denna produktion.

3.22 Tjänstemännens centralorganisation:---kan tillstyrka kom-

missionens förslag om stöd till forskning, marknadsföring och kontroll på det-
ta område. De föreslagna bidragen bör dock ses som stöd till en intressant pro-
duktionsgren i dess uppbyggnadsskede och inte som ett permanent stöd.

3.25 Kontrollföreningen för Ekologisk odling:---De föreslagna

stöden, utöver de redan befintliga - till marknadsföring, kontroll och tilläm-
pad forskning är välbehövliga och välkomna. Utöver dessa stöd är insatser
för information riktad till lantbrukarna nödvändiga.

Om man menar allvar med att styra in jordbruket i mer miljöanpassade ba-
nor är det inte tillräckligt att förlita sig på marknadens vilja att betala merpriser
för att garantera denna utveckling. Miljömärkning av produkter är ett styrme-
del för att öka miljövänlig produktion, men är inte tillräckligt när produktion-
en betingar ett betydande merpris. Därför bör direkt produktionsstöd utgå för
den ekologiska odlingen och djurhållningen.

KRAV vill föreslå följande åtgärder utöver de som föreslagits av Omställ-
ningskommissionen:

- 2 miljoner kronor anslås årligen för informationsinsatser riktade till lant-
bruket och trädgårdsnäringen.

- Är 1993 införs ett ”permanent” stöd för ekologiskt lantbruk utformat så att
det borde tillfredsställa EG:s krav inom ramen för programmet för miljöför-
bättrande åtgärder. Stödet bör vara i den storleksordning som gäller för det-
ta program, dock differentierat avseende djurhållningen med kraftigare
stöd till de ”svårare” produktionsgrenarna, svin och fjäderfä, än till nötpro-
duktionen.

- Utöver det permanenta stödet bör en extra omläggningspremie utgå för eko-
logisk växtodling de första åren. För animalieproduktionen bör i stället ett
behovsprövat investeringsstöd införas.

- Ekologisk trädgårds- och fruktodling bör stödjas med ett investeringsstöd
för införande av ny miljöanpassad teknik och genom en intensifierad råd-
givning.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.3

126

Sammanställning av remissyttranden över delbetänkandet
(SOU 1992:125) Åtgärder för att förbereda Sveriges
jordbruk och livsmedelsindustri för EG - förslag om
animaliesektom

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgetts av Kommerskollegi-
um, Riksrevisionsverket (RRV), Statens jordbruksverk (SJV), Livsmedels-
ekonomiska samarbetsnämnden (LES), Konkurrensverket, Statens natur-
vårdsverk (SNV), Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Konsumentbered-
ningen (KoB), Grossistförbundet Svensk handel, Kooperativa förbundet
(KF), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Sveriges livsmedelsindustriförbund
(SLIM), Skogs- och lantarbetsgivareförbundet (SLA) samt Föreningen
Sveriges spannmålsodlare (SpmO).

1 Utgångspunkter för anpassningen inom
animaliesektom

1.1 Kommerskollegium kan i stort sett ställa sig bakom de analyser och
ställningstaganden som görs i betänkandets kap. 1-4.

Kollegiet delar sålunda kommissionens uppfattning att gränsskyddsföränd-
ringar kan vara ett lämpligt medel att åstadkomma en anpassning till EG:s pris-
nivå. —

Kollegiet vill understryka vikten av att anpassningsåtgärdema inte begrän-
sas till primärproduktionen. En effektivisering av livsmedelsindustrin ter sig
angelägen inför den ökade konkurrensen inom de nu skyddade delarna av den-
na. Detsamma gäller distributionen av livsmedel.

1.2 Riksrevisionsverket: En fortsatt avreglering är enligt verkets mening
av avgörande betydelse för att skapa förutsättningar för den omstrukturering
och effektivisering av jordbruksnäringen och livsmedelsindustrin som är nöd-
vändig.

Det svenska jordbrukets EG-anpassning bör enligt verkets mening därför
utgå från näringens långsiktiga konkurrenskraft och de åtgärder som är nöd-
vändiga för att förstärka denna. Dvs. sådana åtgärder som är nödvändiga för
att sänka prisnivån samt för att förbättra näringens förmåga att producera de
varor och tjänster som konsumenterna efterfrågar. Detta i motsats till kommis-
sionens förslag som i första hand syftar till att anpassa regelsystem och stöd-
nivåer till EG:s regleringssystem. RRV menar att det är angeläget att jordbruk-
ets omställning från planekonomisk styrning till marknadsanpassning full-
följs.

En återgång till en mer reglerad politik, i förhållande till 1990 års beslut, är
olycklig om man också bedömer att CAP (EG:s gemensamma jordbrukspoli-
tik) är ett första steg i riktning mot ett mer marknadsinriktat system.

1.3 Statens jordbruksverk delar i stort kommissionens bedömning av de
anpassningar som blir nödvändiga för animalieproduktionen vid en EG-med-
lemskap. Verkets analyser tyder på att pris-, stöd- och kostnadsskillnaderna
mellan Sverige och Danmark ligger i den storleksordning som kommissionen
anger. Verket vill dock poängtera att det är osäkert vilken prisnivå som kom-
mer att råda i Sverige vid ett medlemskap. Sannolikt kommer priserna att kun-
na variera över landet och för vissa produkter sannolikt ligga över den danska
prisnivån. Med den närhet och den exportinriktning som danskt jordbruk har
är det emellertid rimligt att anta att konkurrensen från Danmark kommer att bli
stark och medföra att prisnivån i de södra delarna av Sverige inte kommer att
avvika markant från den danska. Detta innebär krav på avsevärda kostnads-
sänkningar och effektiviseringar i den svenska animalieproduktionen.

Jordbruksverket delar också kommissionens bedömning att anpassningen
bör inledas redan innan Sverige blir medlem i EG.---Verket bedömer att

storleken på anpassningen före medlemskapet är rimlig, men vill samtidigt på-
peka att det är ett avsevärt rationaliseringskrav som därmed ställs på produk-
tionen. Verket vill därför betona vikten av att förädlingsindustrin snarast inle-
der den effektivisering som är nödvändig för att den skall klara EG-konkur-
rensen, vilket är en förutsättning för att ett konkurrenskraftigt jordbruk skall
kunna överleva inom EG.

---Kommissionen har avpassat sina förslag när det gäller anpassningen
före ett EG-inträde utifrån förutsättningarna för olika produktionsgrenar. Där-
emot har inte motsvarande bedömningar gjorts när det gäller det kvarvarande
steget, i samband med inträdet.

Inte heller Jordbruksverket har på den korta remisstiden analyserat inverk-
an av denna utgångspunkt på olika produktionsgrenar, men avser att senare
återkomma i denna fråga. Verket vill dock betona att den centrala frågeställ-
ningen här inte är det totala anpassningsbehovet vid ett medlemskap, utan
anpassningstidens betydelse för anpassningsförmågan för olika produktions-
grenar, dvs. om olika lång anpassningstid inverkar på den långsiktiga konkur-
renskraften. För vissa produktionsgrenar kan den korta anpassningstiden va-
ra rimlig, medan den för andra produktionsgrenar kan innebära stora påfrest-
ningar. —

---Vid dagens valutasituation, med en försvagad svensk valuta gent-
emot EG-ländemas valutor, minskar anpassningsbehovet vid ett EG-inträde
jämfört med den av kommissionen beräknade.---

Slopad proteinfoderreglering medför sänkta foderkostnader för animalie-
produktionen. Valutakursändringama medför dock att priserna på importera-
de insatsvaror stiger. Den försvagade svenska valutan minskar därmed den
kostnadssänkande effekten något jämfört med kommissionens beräkning.
Med hänsyn taget till hur foderblandningarnas sammansättning kan förväntas
förändras vid den generella prishöjningen beräknas dock effekten bli mycket
begränsad.---

Valutakursändringens huvudsakliga effekt är alltså att den minskar det to-
tala anpassningsbehovet. Det förändrar också anpassningens fördelning i ti-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

128

den, beroende på hur kommissionens förslag hanteras i det nuvarande valuta-
läget. —

Sammanfattningsvis innebär valutakursändringama att avståndet till EG:s
marknadspriser - och därmed anpassningsbehovet - minskar, samtidigt som
kostnadstrycket ökar något.

Omställningskommissionen anser att generella gränsskyddssänkningar är
att föredra före sänkningar som riktar sig mot EG, t.ex. i form av en utvidg-
ning av det bilaterala jordbruksavtal som Sverige och EG slutit i samband
med EES-avtalet. Jordbruksverket anser att möjligheten till utvidgningar av
avtalet inte bör avföras.---Jordbruksverket delar dock kommissionens be-

dömning att en avvägning av vilken kvot som skulle få avsedd effekt är myck-
et svår. Verket delar också kommissionens invändning mot kvoter och menar
att kvoter är ett tveksamt sätt att nå liberaliseringar i handeln. Kommissionen
nämner emellertid att gränsskyddssänkningar, utan kvoter, gentemot EG skul-
le kunna vara ett alternativ till avgiftsfria kvoter. Jordbruksverket anser att
denna väg är att föredra före kvoter.

Kommissionen menar att det eventuella justeringsbehov som gränsskydds-
sänkning kan resultera i för EG är försumbar. Enligt Jordbruksverkets beräk-
ningar ligger det genomsnittliga svenska gränsskyddet för jordbruksproduk-
ter i dag under EG:s nivå. Jordbruksverkets beräkningar tyder på att den före-
slagna gränsskyddssänkningen ökar avståndet till EG:s gränsskydd för jord-
bruksprodukter med ca 250 miljoner kronor, exkl. följdeffekter för beredda
produkter. Av detta belopp beror 50 miljoner kronor på den sänkning av pro-
teinfoderavgiften med 30 % som aviserats från årsskiftet. Huvuddelen av be-
loppet på 250 miljoner kronor (ca 2/3) hänför sig till slopade avgifter på pro-
teinfoder.

1.4 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden: Eftersom EG har

lägre pris-, kostnads- och stödnivåer på animalieområdet än Sverige anser
Omställningskommissionen att det fram till ett medlemskap i EG är angeläget
att successivt sänka de svenska nivåerna. LES delar denna uppfattning.---

1.5 Konkurrensverket:---Konkurrensverket finner det positivt att

kommissionen nu föreslår gränsskyddssänkningar. Det är dock verkets upp-
fattning att de föreslagna gränsskyddssänkningama visserligen leder till en
viss sänkning av svenska pris- och kostnadsnivåer men bara till en begränsad
ökning av konkurrenstrycket genom ökad importkonkurrens. Kommissio-
nens syfte med de föreslagna gränsskyddssänkningama är enbart en strävan
att uppnå likheter i kostnader och intäkter med dem som nu gäller inom EG.
Det innebär alltså en anpassning av konkurrensförhållandena utifrån produ-
centintresset. Som verket tidigare framhållit gäller att verklig konkurrenskraft
för livsmedelsföretagen, såväl inhemska som utländska, uppnås om de i kon-
kurrens med varandra lyckas tillfredsställa konsumenternas behov.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

129

9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 10

1.6 Statens naturvårdsverk:---Naturvårdsverket stöder förslagen till

sänkningar av proteinfoderpriser, spannmålspriser, direktbidrag till mjölkpro-
duktionen och referenspriser på kött och ägg. En förutsättning är emellertid
att kompletterande åtgärder vidtas för att värna om naturvårdens intressen.

Naturvårdsverket anser att det är mycket viktigt att de förändringar som nu
diskuteras och föreslås noga belyses från miljösynpunkt. Innan Omställnings-
kommissionens förslag finns i sin helhet är det emellertid svårt att göra en rätt-
visande analys av förslagens miljöeffekter.---

1.7 Sveriges lantbruksuniversitet: Huvudproblemet med ansatsen är

att den utgår från en anslutning i januari 1995.---

Förslagen synes ej strikt samhällsekonomiskt motiverade och man fram-
håller mera de budgetmässiga konsekvenserna än det samhällsekonomiska
utfallet. De priser och bidragsnivåer som föreslås kan ej härledas utifrån sam-
hällsekonomiska principer utan synes vara mer budgetmässigt och pragma-
tiskt motiverade. Även om förslagen går i en samhällsekonomiskt gynnsam
riktning innebär de inte en fullständig anpassning av svensk livsmedelssektor
till konkurrensförhållandena i EG.

Kommissionen framhåller att det är viktigt att företag som har förutsättning-
ar att ekonomiskt klara sig på EG:s villkor inte slås ut före EG-inträdet. SLU
instämmer i denna bedömning. SLU vill dessutom instämma i och ytterligare
understryka att största delen av odlingslandskapets hotade flora och fauna är
för sin överlevnad beroende av bete. Det är därför olyckligt att frågan om den
sammantagna effekten på odlingslandskapet av en anpassning av livsmedels-
politiken till EG:s förhållanden ej kunnat tas upp samtidigt med denna utred-
ning. —

1.8 Konsumentberedningen har i ett flertal sammanhang, bl.a. i sitt ytt-
rande över Omställningskommissionens första delbetänkande, yrkat på att det
svenska gränsskyddet skulle sänkas i syfte att åstadkomma en nödvändig an-
passning av prisnivån till EG:s. Det är glädjande att Omställningskommissio-
nen nu ansluter sig till denna mening. KoB tillstyrker alltså i princip kommis-
sionens ansats i fråga om gränsskyddssänkningar men återkommer, som
nämndes inledningsvis, beträffande omfattningen av sänkningarna.

1.11 Grossistförbundet Svensk handel:---Differenserna i stöd-,

pris- och kostnadshänseende mellan EG och Sverige är så pass betydande, att
en successiv anpassning mot förhållandena inom EG trots allt är att föredra
framför mera radikala åtgärder under kort tid inför den förutsatta EG-anslut-
ningen per 1/1 1995. Vi gör alltså i detta hänseende en omvärdering och stäl-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

130

ler oss principiellt bakom anpassningsåtgärder, som påbörjas snarast möjligt
och successivt genomföres.

---Samtidigt som kraven om kostnads- och prisanpassning ofrånkom-
ligen drabbar primärproduktionen måste kraven om ökad produktivitet och
kostnadsanpassning ställas på förädlingsledet inom vilket i dagsläget betyd-
ande skillnader råder mellan förhållanden i Sverige och vissa länder inom
EG.

Effektiviteten i industriledet påverkar i hög grad priseffektema i primärpro-
duktionen.

Också tillämpningen av konkurrenslagstiftningen utgör en betydande fak-
tor i sammanhanget.

---kommissionens förslag att föreslå successiva sänkningar av gräns-
skyddet för vissa produkter anser vi ofrånkomligt för att åstadkomma den
pris- och kostnadsanpassning som utgör målsättningen i anpassningshän-
seende.

1.12 Kooperativa förbundet:---Enligt betänkandet kommer kommis-

sionen senare att behandla stödet till jordbruket i norra Sverige, vissa regional-
politiska frågor, samt utvecklingsinsatser inom jordbruket och livsmedelsin-
dustrin.

Dessa frågor har stor betydelse för totalsynen på förslagen i det andra be-
tänkandet (SOU 1992:125) inte minst därför att effektiviseringen inom livs-
medelsindustrin endast i förbigående har behandlats.

KF finner därför anledning att på nytt rikta kritik mot denna uppdelning
som också på ett markant sätt bryter mot jordbruksministerns uppfattning ”att
det skall bli möjligt att på ett samlat sätt ta ställning till hela jordbrukspolitiken
vid ett och samma tillfälle”.

KF konstaterar vidare att den stora osäkerhet som vi tydligt betonade i vårt
förra remissyttrande, inte bara består utan dessutom har förstärkts genom den
senaste tidens händelser. Vi vidhåller därför att tidpunkten för anslutning till
EG är osäker och kan bli fördröjd eller t.o.m. utebli, och är fortfarande kritis-
ka mot att kommissionen inte haft i uppdrag att belysa konsekvenserna om nå-
got av detta inträffar.

KF stöder kommissionens uppfattning att i valet mellan att använda sänkt
gränsskydd eller riktade kvoter för att sänka svenska priser till EG:s nivå för-
ordas generella gränsskyddssänkningar.

Det är en brist att kommissionen vid sina beräkningar av referenspriserna
inte tagit hänsyn till kostnadsmassan inom de förädlingsled som omfattas av
referensprisnivån. KF har ovan anfört att livsmedelsindustrins effektivisering
endast mycket sporadiskt behandlats. Vi förutsätter att detta repareras i ett
kommande delbetänkande. Frågan är inte bara en viktig konsumentfråga utan
också mycket viktig ur primärproducentemas synpunkt då en ineffektiv livs-
medelsindustri kan komma att sluka merparten av de besparingar som kom-
missionen aviserat

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

131

I detta sammanhang vill KF understödja kommissionens synpunkter att de
rationaliseringar som krävs inom livsmedelsindustrin kan beröras av en ny
konkurrenslag och det är olyckligt om anpassningen därigenom försenas.

1.14 Lantbrukarnas riksförbund: Omställningskommissionen refererar
i betänkandet regeringens förhandlingsmål på jordbruksområdet och konstate-
rar att målet är en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspo-
litik från den dag Sverige blir medlem.---

LRF vill för sin del tydligt understryka att en förhandlingslinje som i prin-
cip bortser från övergångsåtgärder inte är realistisk.---Det är troligt att så-

väl vissa övergångslösningar som mer permanenta kompletteringar behövs
med hänsyn till olikheter i priser, kostnader och strukturella förhållanden.
Dock kan det generellt sett vara så att en förtida och konsekvent EG-anpass-
ning av den svenska politiken kan begränsa behovet av övergångslösningar.
LRF vill starkt markera det självklara i att en sådan anpassning innebär att
svenskt jordbruk åtminstone ges de miniminivåer som EG:s jordbruk erhåller
på olika områden, t.ex. inom växtodlingen. Ett annat fall är hantering av ex-
port som i Sverige bör ges en sådan utformning att det finns en parallell till
EG:s system.

Kronans fall gentemot andra valutor sedan den 19 november kan i dags-
läget bedömas till minst 10 %, kanske upp mot 15 %. Detta påverkar natur-
ligtvis de pris- och kostnadsdifferenser gentemot EG som Omställningskom-
missionen baserar sina förslag på. Mot bakgrund av dessa effekter ifrågasät-
ter LRF om de föreslagna anpassningsåtgärdema kan fullföljas. Även tids-
schemat för i första hand referensprisjusteringama bör övervägas ytterligare.
LRF återkommer i denna fråga i nästa yttrande.

LRF finner det självklart att EG-anpassningen sker genom parallella sänk-
ningar av kostnader och priser. Till detta kommer naturligtvis åtgärder, i enlig-
het med EG:s system, som gör att växtodlingen kompenseras för sänkta pri-
ser.

---LRF vill som kommissionen understryka vikten av att effektivisering-
ar görs i livsmedelskedjans alla led så att prispressen inte enbart läggs på jord-
bruket och förädlingsindustrin.---

1.16 Sveriges livsmedelsindustriförbund: Kommissionen ser i sitt
nya betänkande animalie- och vegetabilieproduktionen i ett gemensamt sam-
manhang. Kommissionen föreslår att en förtida anpassning mot EG:s fram-
tida pris- och kostnadsnivåer påbörjas inom animaliesektom. Förutsättningen
härför är att regleringar och avgifter, som inte har några motsvarigheter i EG
avvecklas. Det gäller regleringen av proteinfoder och prisregleringsavgiftema
på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Förslaget tar även hänsyn till effek-
terna av ändrade referenspriser på spannmål.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

132

Förslagen ligger helt i linje med de åsikter SLIM framförde i remissyttran-
det över kommissionens förra betänkande. SLIM framhöll att anpassningsåt-
gärdema för vegetabilie- och animaliesektom måste ses i ett sammanhang. Vi-
dare framhölls att en anpassning av det svenska pris- och kostnadsläget till
EG-nivå bör påbörjas innan ett svensk inträde i EG för att det svenska jord-
bruket och den svenska livsmedelsindustrin skall vara konkurrenskraftig när
medlemskapet inleds. I annat fall riskeras en omotiverad utslagning av
svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri på grund av utländsk kon-
kurrens.

SLIM gjorde i sitt yttrande över kommissionens första betänkande bedöm-
ningen att ett selektivt sänkt gränsskydd, dvs. en selektiv sänkning av refe-
renspriserna, skulle åstadkomma en nödvändig anpassning av den svenska
pris- och kostnadsnivån till EG:s. SLIM noterar att kommissionen nu ansluter
sig till SLIM:s synsätt.

SLIM noterar att de föreslagna åtgärderna först sänker kostnaderna för
jordbruket och sedan reduceras bidragen med viss tidsförskjutning. Jordbru-
ket får således räkna sig till godo den partiella sänkningen (- 30 %) av av-
gifterna på proteinfodermedel samt de borttagna prisregleringsavgiftema på
handelsgödsel och bekämpningsmedel redan från den 2 december 1992
(400 miljoner kronor). Sänkningen av priserna på jordbruksprodukter sker
dock inte förrän den 1 juli 1993, enligt kommissionens förslag. Det finns så-
ledes utrymme även för justering av referenspriserna på mejeriprodukter.

1.19 Skogs- och lantarbetsgivareförbundet konstaterar att förutsätt-
ningar och spelregler för svenskt jordbruk och dess utövare under ett antal år
kännetecknats av osäkerhet, ryckighet och därmed brist på möjligheter till nor-
mal företagsmässig långsiktig planering. Nu pågående jordbrukspolitiska pro-
cess med utgångspunkt i 1990 års jordbrukspolitiska beslut har medlemskap i
EG den 1/1 1995 som mål. Därmed borde full anslutning till EG:s jordbruks-
politik från samma datum kunna uppfattas utgöra konkreta och klarläggande
förutsättningar. Tyvärr är det i stället så att osäkerheten består om vilka förut-
sättningar och regler som kommer att gälla. Detta yttrande måste därför läm-
nas utifrån förutsättningar som tyvärr inte kan anses rimligt säkerställda.

Det är principiellt riktigt att använda den korta förberedelsetiden som åter-
står före EG-medlemskap till att skapa arbetsförhållanden för svensk livsme-
delssektor som så långt som möjligt efterliknar de som kommer att gälla i EG.

Politiken måste därför ges ett innehåll som i sina vitala delar överensstäm-
mer med och liknar de villkor, som kommer att gälla för hela livsmedelsked-
jan.

Prop. 1992/93:1 (K)

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

133

Syftet med förslaget att sänka referenspriserna är att söka skapa ett ökat
omvandlingstryck inom hela livsmedelskedjan. Det är bra. Hur framgångsrikt
detta blir kan for närvarande inte förutses.

En uthållig produktion förutsätter givetvis att även kostnaderna anpassas
till EG-nivån. Om anpassningen görs med dålig känsla eller för snabbt sjun-
ker produktpriserna snabbare än vi med gemensamma krafter förmår sänka
våra kostnader. I sämsta fall slår vi då i anpassningen ut även de företag som
på lång sikt skulle varit konkurrenskraftiga. Detta måste undvikas.

1.20 Föreningen Sveriges spannmålsodlare:---”En omedelbar

och fullständig anpassning till de jordbrukspolitiska förutsättningar, som rå-
der inom EG är en nödvändighet för att större delen av vår inhemska växtod-
ling skall överleva fram till ett svenskt EG-inträde.”

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

2 Anpassningsåtgärder inom vegetabiliesektom

2.1 Kommerskollegium tillstyrker förslaget att helt avveckla införselav-
giften på proteinfodermedel från den 1 juli 1993, detta som ett led i strävande-
na att sänka jordbrukets kostnader inför EG-inträdet.

2.3 Statens jordbruksverk:---För spannmål har kommissionen tidi-

gare föreslagit ett inlösenpris på 90 öre per kg. Jordbruksverket bedömer att
EG:s interventionspris efter en valutaändring på ca 10 % motsvarar ett avräk-
ningspris på ca 90 öre. Kommissionens förslag ansluter efter valutaändringen
således väl till ett förväntat pris vid medlemskap.

Med förutsättningen att permanenta arealbidrag skall införas har Jordbruks-
verket inga invändningar mot de referensprissänkningar som kommissionen
föreslår. Verket vill dock påpeka att sänkta referenspriser i enlighet med kom-
missionens förslag innebär ett mycket begränsat marknadsutrymme för prisva-
riationer inom landet samt att gränsskyddsnivån efter sänkningen hamnar un-
der EG:s nivå, efter CAP-reformen.

Som Jordbruksverket anförde i sitt yttrande över kommissionens förra be-
tänkande anser verket att det inte är nödvändigt att anpassa vegetabilieregle-
ringen till EG:s reglering, rent tekniskt, före ett EG-inträde. Anpassningar
bör inriktas på att jordbrukets infasning i EG blir så smidig som möjligt med
inriktningen att nå bästa möjliga konkurrenskraft för jordbruksnäringen.---

En slopad proteinfoderreglering ställer krav på arealbidrag för att spann-
målspriserna skall kunna hållas låga för att förstärka spannmålens konkurrens-
kraft. Även med arealbidrag och låga spannmålspriser beräknas spannmåls-
överskottet öka samtidigt som kostnaderna för att upprätthålla oljeväxtodling-
en i enlighet med 1990 års beslut ökar. Budgetbelastningen ökar således sam-
tidigt som flexibiliteten minskar.

134

Jordbruksverket delar kommissionens uppfattning att resterande del av reg-
leringen - utöver redan aviserad sänkning med 30 % - bör tas bort i ett steg.
Den 1 juli är också en lämplig tidpunkt på året för en sådan förändring.

Kommissionen föreslår en relativt kraftig prissänkning för oljeväxter gent-
emot spannmål, men bedömer ändå att odlingen inte kommer att minska nämn-
värt. Jordbruksverket delar inte denna bedömning.

Enligt 1990 års livsmedelspolitiska beslut skall oljeväxtodlingen övergångs-
vis behållas på en oförändrad nivå. Jordbruksverket bedömer att detta sker bil-
ligast genom ett anbudsförfarande enligt nuvarande modell. Verket kan därför
inte se motivet till kommissionens förslag som innebär att anbudsförfarandet
byts ut mot ett system med fast pris, under förutsättning att nivån på odlingen
skall behållas.---Enligt Jordbruksverkets bedömning kommer den före-

slagna prisnivån att medföra en minskad odling.

Jordbruksverkets bedömning är att det från ett år till ett annat är möjligt att
med relativt hög säkerhet öka odlingen med 25 %. I och med att det finns ett
behov av en odling under en kris om 185 000 ha, skulle odlingen under nor-
mala förhållanden behöva uppgå till ca 145 000 ha. Jordbruksverket bedömer
att odlingen riskerar att sjunka under denna nivå till följd av kommissionens
förslag. Om beredskapsmålet skall nås med hög säkerhet bör således denna
nivå upprätthållas, vilket Jordbruksverket bedömer kräver ett högre pris än
kommissionen har föreslagit. Verket bedömer att ett odlingsmål nås billigast
och säkrast med ett anbudsförfarande.

Ovanstående bedömning bygger som nämnts på att beredskapen skall upp-
rätthållas med hög säkerhet. Det torde inte finnas några odlingstekniska hin-
der mot att öka odlingen med mer än 25 % från ett år till ett annat. Ju större
ökning som krävs desto större blir emellertid osäkerheten. Om en lägre säker-
het kan accepteras kan arealen alltså tillåtas sjunka under 145 000 ha. Under
förutsättning att detta lägre säkerhetskrav kan accepteras har Jordbruksverket
inget att erinra mot Omställningskommissionens förslag om ett fast pris på
2,30 kr per kg.

2.4 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden: Enligt LES uppfatt-
ning är det angeläget att såsom kommissionen föreslagit att resterande avgifter
på proteinfodermedel tas bort redan den 1 juli 1993. Detta ger nämligen - vid
ett förutsatt inträde i EG den 1 januari 1995 - fodertillverkare och jordbruket
bättre möjligheter till anpassning till det konkurrensläge på området som kan
väntas omedelbart efter ett inträde. Det kan ur dessa synpunkter ifrågasättas
om tillräcklig anledning finns att behålla gränsskyddet för spannmålssubstitu-
tet längre än fodermedelsregleringen i övrigt.

---Med hänsyn till att det är angeläget att tillräckligt utrymme inom
gränsskyddet finns för kvalitetsbetalning av spannmål bör sänkningen av
referenspriserna minskas något.

I fråga om stödet till oljeväxtodlingen föreslår Omställningskommissionen
för 1994 års skörd en övergång till EG:s stödsystem men med avvikande are-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

135

albidrag och pris på oljeväxtfrö. LES har ej något att erinra mot detta men ifrå-
gasätter om inte odlingen bör begränsas till högst nuvarande areal eller
160 000 ha.

2.7 Sveriges lantbruksuniversitet:---Även om det tidigare referens-

priset på spannmål justerats i samhällsekonomiskt gynnsam riktning innebär
det föreslagna inlösenpriset ett under vissa omständigheter kostsamt garanti-
pris. —

---SLU vill understryka angelägenheten i att följa upp hur fördelningen
blir mellan primärproduktion och förädling av referensprissänkningen.

2.8 Konsumentberedningen har inga invändningar mot kommissionens
förslag att avveckla gränsskyddet för proteinfoder och att som en följd härav
sänka priserna på animalier. Detta är till fördel för livsmedelskonsumentema.

För 1993 års skörd av spannmål är inlösenpriset fastställt till 90 öre/kg re-
dan enligt 1990 års riksdagsbeslut. En anpassning bör ske av referenspriser-
na och gränsskyddet till denna nivå. Förutsatt Omställningskommissionens
förslag om inlösenpriser för 1994 års skörd - något som KoB i och för sig
motsatt sig - bör samma referenspriser gälla detta år.

Beredskapsskäl ligger bakom önskemålen om odlingens omfattning. Såda-
na skäl får minskad tyngd i och med en EG-anslutning, varför KoB förordar
en översyn av produktionsmålet för oljeväxter. Härför talar också att förslaget
till uppgörelse mellan USA och EG på oljeväxtområdet - om det antas - med-
för att oljeväxtodlingen i Europa reduceras.

Omställningskommissionen har inte behandlat fettvaruavgiftens höjd. Med
sänkt pris på proteinfodret framstår oljedelens andel av betalningen för olje-
växtfrö som oproportionerligt hög. I ett läge med sänkta priser på andra jord-
bruksprodukter bör också margarinpriset få sänkas.

Regeringen har i prop. 1992/92:130 föreslagit att direktbidragen minskas
med ca 800 miljoner kronor för 1992/93.---

I kommentarerna till ovannämnda proposition har regeringen aviserat sin
avsikt att föreslå införandet av arealbidrag från 1993 års skörd. Om valet står
mellan olika former för direktstöd är denna användning att föredra framför
stöd åt animalieproduktionen.

2.11 Grossistförbundet Svensk handel: Jordbruksministern föreslår i
prop. 1992/93:130 en sänkning av införselavgiften på proteinfodermedel med
30 %. Kommissionen anser nu att den resterande avgiften bör tas bort för des-
sa fodermedel fr.o.m. den 1 juli 1993.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

136

Denna åtgärd bedöms av kommissionen komma att sänka produktionskost-
naderna i animalieproduktionen betydligt. Vi har inga erinringar emot försla-
get som sådant, även om detta kan komma att medföra att åtgärden minskar
användningen av svenskt foderspannmål, som då kan komma att behöva ex-
porteras.

2.12 Kooperativa förbundet:---Mot den bakgrund som ovan teck-

nats har KF inga invändningar mot att gränsskyddsnivåema för proteinfoder
sänkes enligt regeringens och kommissionens förslag och icke heller mot att
ett nytt referenspris på spannmål införes som korresponderar mot inlösen-
priset.

---KF anser att fettvaruavgiften i likhet med proteinavgiften på ett plane-
rat sätt skall anpassas till förhållandena inom EG, dvs. borttagas helt och hål-
let.

2.14 Lantbrukarnas riksförbund tillstyrker kommissionens förslag om
en avveckling av proteinfoderavgiftema fr.o.m. den 1 juli 1993. Förslaget in-
nebär en anpassning till EG:s förhållanden och möjliggör en sänkning av fo-
derkostnadema. Samtidigt anser LRF att det är viktigt att den inhemska växt-
odling som berörs av åtgärden ges förutsättningar att upprätthållas i ett EG-
perspektiv. Detta är särskilt rimligt i de fall där dagens odling inom EG ges ett
stöd.

LRF menar att ett sänkt gränsskydd för spannmål kan accepteras om det
samtidigt införs ett arealbidrag som motsvarar gränsskyddsförändringen. För
1993 års skörd motsvarar emellertid inte det av regeringen aviserade arealbi-
draget (700 kr/ha) neddragningen av referenspriset (26 öre/kg). Därför är det
ett oavvisligt krav att arealbidraget höjs så att det motsvarar sänkningen av
den gränsskyddade nivån. Till detta kommer det i högsta grad rimliga att i öv-
rigt anpassa arealbidraget till EG:s miniminivåer.

Beträffande brödspannmål finns det särskilda skäl för en större differens
mellan inlösenpris och referenspris, dvs. lägsta och högsta pris. Detta sam-
manhänger med möjligheterna att odla kvalitetsvete och kvalitetsråg i Sverige.
Merkostnaden för sådan produktion i förhållande till normalvara kan beräknas
till ca 20 öre/kg. Vid en för liten differens mellan lägsta och högsta pris kom-
mer den kvamgilla varan att importeras. Slutsatsen är att referenspriset för ve-
te och råg bör höjas i förhållande till kommissionens förslag.

De beräkningar som kommissionen gjort rörande sänkta kostnader i ani-
malieproduktionen som en följd av lägre foderkostnader är enligt LRF i stora
drag relevanta. Dock finner vi det orimligt att man väger in borttagna prisreg-
leringsavgifter på handelsgödsel i kostnadsminskningen på foder och därefter
sänker referenspriserna eller direktbidragen för animalier motsvarande. Jord-
bruket har aldrig tillerkänts kompensation för prisregleringsavgiftema, varför
referenspriserna eller direktbidragen ej heller skall sänkas när avgifterna tas
bort.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

137

Enligt LRF:s mening innebär en EG-anpassning av jordbrukets förutsätt-
ningar och jordbrukspolitiken en delvis ny syn pä oljeväxtodlingen. Av be-
tydelse för odlingens omfattning blir konkurrenskraften gentemot andra län-
der. Detta behöver nödvändigtvis inte betyda att svensk oljeväxtodling mins-
kar i omfattning efter ett svenskt EG-medlemskap. LRF menar att ambitionen
måste vara att bibehålla totalproduktionen och den geografiska utbredning od-
lingen har i dag. Det är emellertid troligt att EG:s grundvillkor inte är helt till-
räckliga för att detta skall uppnås. Av detta skäl bör Sverige i förhandlingarna
med EG ta upp frågan om oljeväxtodlingens omfattning. Frågans vikt under-
stryks även av den aktuella diskussionen inom EG på oljeväxtområdet med
hänsyn till Gatt-förhandlingama.

LRF kan i huvudsak ansluta sig till den stegvisa förändring av oljeväxt-
regleringen som kommissionen föreslår för 1993/94 och 1994/95.---

För 1994/95 innebär kommissionens förslag an fröpriset justeras ned med
ca 1 kr/kg jämfört med tidigare år och att detta endast delvis kompenseras via
ett arealbidrag motsvarande 1 000 kr/ha. Detta innebär en betydande press på
odlingen och LRF:s ståndpunkt är att arealbidraget, liksom i spannmålsod-
lingen, måste justeras upp.

Kommissionen föreslår ingen höjning av arealbidraget för ärter med hän-
syn till den avvecklade proteinfoderregleringen. Följdriktigt antas att odlingen
kommer att minska. LRF konstaterar att arealbidraget till ärtodling skulle lig-
ga 1 000 - 1 500 kr/ha högre än bidraget för spannmål vid en fullständig EG-
anpassning. Det vore därför skäligt att justera upp ärtbidraget med t.ex.
1 000 kr/ha.---

LRF tillstyrker en förlängning av stödet till produktion av grönmjöl. Den
av kommissionen indikerade ersättningen motsvarar dock endast uppskatt-
ningsvis 15 % av EG-stödet. Skall produktionen av grönfodermjöl ha en möj-
lighet att överleva i ett EG-perspektiv måste således ersättningen ligga på EG-
nivån.

Avslutningsvis kan konstateras att det i ett EG-perspektiv är viktigt att så
långt möjligt anpassa priser och kostnader till våra konkurrentländers nivåer. I
så motto innebär kommissionens förslag steg i rätt riktning. Samtidigt är det
enligt LRF självklart att jordbruket fullt ut skall kompenseras för prissänkning-
arna på växtodlingsområdet, dvs. på samma sätt som sker inom ramen för
EG:s jordbrukspolitik. Effekterna av nedvärderingen av den svenska kronan
har ytterligare accentuerat behovet av att justera ersättningsnivåerna.

2.16 Sveriges livsmedelsindustriförbund:---SLIM har inga in-

vändningar mot att fodermedelsavgiften avvecklas. Därmed har förutsättning-
arna för animalieproduktionen i de avseenden som gäller foderkostnader till
största delen anpassats till de förhållanden som råder inom EG. När kostnads-
sänkningen förs vidare genom sänkta gränsskydd gynnas även konsumenter-
na genom sänkta priser på animalier och relaterade produkter.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

138

Fettvaruavgift och proteinfodermedelsavgift förekommer inte i EG:s olje-
växtreglering. EG:s system för oljeväxter är, trots viss osäkerhet angående
detaljutformning, fortfarande världsmarknadspris på både oljedelen och mjöl-
delen. —

SLIM anser att båda avgifterna, som saknar motsvarighet i EG, måste av-
vecklas. SLIM stöder kommissionens förslag att proteinfodermedelsavgiften
avvecklas helt och anpassas till EG:s nivå fr.o.m. den 1 juli 1993. Fettvaru-
avgiften är dock större än proteinfodermedelsavgiften och avvecklingen kan
därför ske successivt så att en fullständig anpassning skett till den 1 januari
1995.

En utgångspunkt för kommissionens förslag på animalieområdet är att
spannmålspriset i Sverige ligger i nivå med det inlösenpris som motsvarar
EG:s pris vid tidpunkten för svensk medlemskap. För 1993 års skörd av
spannmål är inlösenpriset fastställt till 90 öre/kg enligt 1990 års beslut.

SLIM stöder kommissionens kompletterande förslag att referenspriset och
därmed gränsskyddet anpassas till denna nivå. Därmed undviks att överskydd
etableras för spannmål och till spannmål kopplade fodermedel. SLIM ansluter
sig till kommissionens förslag om samma inlösenpris för 1994 års skörd.

SLIM anser att arealbidrag är att föredra framför fortsatt direktstöd till ani-
malieproduktionen. Inom nötköttsproduktionen är behovet av kostnadsanpass-
ning förmodligen störst. Arealbidrag är också en stödform som tillämpas av
EG, medan endast vissa specifika djurbidrag ges, dock icke kobidrag.

2.19 Skogs- och lantarbetsgivareförbundet: Det är bra att införselav-
giften på proteinfodermedel reduceras med 30 % den 1 januari 1993 och för-
svinner den 1 juli 1993. Detta är naturliga och nödvändiga steg i EG-förbere-
delsema.

Införselavgiftens syfte har varit att skydda efterfrågan och priset på spann-
mål och vissa inhemska proteinfoder. EG har olika former av direkta produk-
tionsstöd för detta. För att skapa symmetri med EG bör spannmåls-, oljeväxt-
och baljväxtodlingen förstärkas med ett höjt arealstöd. SLA delar kommissio-
nens uppfattning att gränsskyddet för spannmålssubstitut ej bör förändras fö-
re ett EG-inträde.

Det sänkta referenspriset för spannmål får inte rycka undan förutsättningar-
na för svensk spannmålsodling. Förslaget om sänkt referenspris kan endast
accepteras om inlösenpriset 90 öre per kg kombineras med ett EG-anpassat
arealbidrag på lägst 1 000 kr/ha för 1993, 1 400 kr/ha för 1994 och
1 700 kr/ha för 1995.

- Flytande växelkurs drabbar i första hand växtodlingsföretagen eftersom im-
portandelen i denna produktion är jämförelsevis hög, drygt 50 %. Dessa
företag är beroende av handelsgödsel, bränsle, bekämpningsmedel, maski-
ner m.m. som nu ökar i pris. Skillnaden mellan EG:s spannmålspris och

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

139

det svenska inlösenpriset är nu större än vad kommissionen kunde förutse.
Slutligen minskar nya valutarelationer även kostnaden i budgeten för att lyf-
ta ut eventuellt överskott

- SLA anser vidare att referenspriset för brödsäd måste höjas med minst
10 öre per kg jämfört med föreslagen nivå. Det är en nödvändig stimulans
för att producera vete och råg av erforderlig kvalitet. Animalieproduktio-
nen efterfrågar fodersäd och kommer inte att få nytta av att referenspriset
på brödsäd sänks.

2.20 Föreningen Sveriges spannmålsodlare:---De av kommissio-

nen föreslagna sänkningarna av referenspriser för spannmål till 1 kr/kg den
1 november är ett klart avsteg från en anpassning till de inom EG beslutade
motsvarande nivåerna. Baserat på det föreslagna referenspriset och med nu-
varande teknik för beräkning av gränsskyddet för vete i Sverige, torde detta
bli ca 1,25 kr/kg den 1 november 1993. EG:s riktpris vid samma tidpunkt
blir, med nuvarande grön ECU-kurs, 1,31 kr/kg och tröskelpriset 1,78 kr/kg.

Det kan konstateras att såväl det svenska referenspriset som gränsskyddet
kommer att ligga på orimligt låga nivåer, om kommissionens förslag genom-
förs.

Kommissionens förslag att helt avveckla införselavgiftema för proteinfo-
dermedel fr.o.m 1/7-93 är i sig en anpassning av de förhållanden som råder
inom EG.

Emellertid kräver även denna åtgärd en fullständig EG-anpassning för växt-
odlingen, då spannmålsanvändningen i Sverige kommer att minska kraftigt
och överskottet på så sätt permanentas.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

Underbilaga 10.4

140

Sid.

1 Inledning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 10

	A.	Jordbruksdepartementet m.m.
28	1	Jordbruksdepartementet, ramanslag	32 625 000
28	2	Lantbruksråd, förslagsanslag	7 353 000
29	3	Utredningar m.m., ramanslag	9313000
29	4	Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag	36 000 000
			85 291 000
	B.	Jordbruk och trädgårdsnäring
31	1	Statens jordbruksverk, ramanslag	113 077 000
33	2	Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag	10 000 000
35	3	Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag	1 000
36	4	Täckande av förluster pä grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag	19 928 000
37	5	Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag	10000 000
38	6	Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag	38 000 000
39	7	Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag	435 000 000
39	8	Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, förslagsanslag	*955 000 000
40	9	Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., reservationsanslag	1 538 000
40	10	Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag	2 212 001 000
44	11	Rådgivning och utbildning, reservationsanslag	29 785 000
46	12	Stöd till sockerbruket på Gotland m.m., förslagsanslag	12 500 000
			3 836 830 000
	C.	Skogsbruk
48	1	Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag	*1 000
48	2	Skogsvårdsorganisationen: Myndighetsuppgifter, ramanslag	*310 080 000
48	3	Skogsvårdsorganisationen: Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag	*1 000
48	4	Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag	*142 492 000

* Beräknat belopp.

141

48 48	5 6	Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag	39 962 000 14 868 000 507 404 000	Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
	D.	Fiske
49	1	Fiskeriverket, ramanslag	49 463 000
52	2	Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag	4 084 000
53	3	Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag	*1000
53	4	Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag	* 9 388 000
53	5	Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag	*40 000 000
53	6	Täckande av förluster vid statlig kredit- garanti till fiske, förslagsanslag	*1000
53	7	Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag	*1000
54	8	Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag	1 000 000
54	9	Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag	3 612 000
			107 550 000
	E.	Rennäring m.m.
56	1	Främjande av rennäringen, reservationsanslag	11 017 000
57	2	Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag	38 000 000
58	3	Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag	12 320 000
59	4	Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag	1 000
			61 338 000
	F.	Djurskydd och djurhälsovård
61	1	Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet	1 000
64	2	Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt, förslagsanslag	67 121 000
64	3	Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet	1 000
66	4	Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, förslagsanslag	76 868 000
67	5	Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvärd, förslagsanslag	6 000 000
67	6	Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag	25 757 000
68	7	Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag	5 608 000

* Beräknat belopp.

142

Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag	51 766 000 233 122 000	Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet Bidrag till Statens utsädeskontroll,	1 000
förslagsanslag	2416000
Statens växtsortnämnd, ramanslag	646 000
Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet Bidrag till Statens maskinprovningar,	1 000
förslagsanslag	7 443 000
Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag	28 315 000
Bekämpande av växtsjukdomar,/örj/agsan5/ag	2 429 000
	41 251 000
Livsmedel Statens livsmedelsverk, ramanslag Täckande av vissa kostnader för	94 305 000
köttbesiktning m.m. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden,	1 000
ramanslag	3 750 000
Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, reservationsanslag Kostnader för beredskapslagring av livsmedel	87 398 000
m.m., förslagsanslag	247 280 000
Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag	172 000 000
Livsmedelsstatistik, förslagsanslag	11 514000
	616 248 000
Utbildning och forskning Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag	*627 975 000
Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruks- universitet, förslagsanslag Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges	*295 336 000
lantbruksuniversitet m.m., reservationsanslag	*33 700 000
Skogs- och jordbrukets forskningsråd, reservationsanslag	*169 680 000

* Beräknat belopp.

143

91 91	5 6	Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag	101 200 000 772 000 1 228 663 000	Prop. 1992/93:100 Bilaga 10
	J.	Biobränslen
92	1	Bioenergiforskning, reservationsanslag	*48 930 000
92	2	Bidrag för ny energiteknik, reservationsanslag	200 000 000

248 930 000

Summa kr 6 966 627 000

94 Underbilaga 10.1

Utredningens sammanfattning av delbetänkandet (SOU 1992:87)
Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för
EG - förslag om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten och den eko-
logiska produktionen

102 Underbilaga 10.2

Utredningens sammanfattning av delbetänkandet (SOU 1992:125)
Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för
EG - förslag om animaliesektom

107 Underbilaga 10.3

Sammanställning av remissyttranden över delbetänkandet (SOU
1992:87) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedels-
industri för EG - förslag om vegetabiliesektom, livsmedelsexporten
och den ekologiska produktionen

127 Underbilaga 10.4

Sammanställning av remissyttranden över delbetänkandet (SOU
1992:125) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedels-
industri för EG - förslag om animaliesektom

* Beräknat belopp.

gotab 42669, Stockholm 1992

144

Regeringens proposition

1992/93:100 Bilaga 11

Arbetsmarknadsdepartementet
(tionde huvudtiteln)

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11

Bilaga 11 till budgetpropositionen 1993

Arbetsmarknadsdepartementet

(tionde huvudtiteln)

Prop.

1992/93:100

Bilaga 11

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992

Föredragande: statsrådet Hörnlund

Anmälan till budgetpropositionen 1993

Inledning

Den svenska ekonomin befinner sig nu i en recession - den svåraste sedan
1930-talet - med fallande bruttonationalprodukt och snabbt stigande arbets-
löshet. Under år 1992 har arbetsmarknadsläget försämrats i snabb takt. Den
öppna arbetslösheten har hittills begränsats av bl.a. en stark ökning av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna, de ökade satsningarna inom utbild-
ningsområdet och infrastruktursatsningarna. De regionala skillnaderna på
arbetsmarknaden är betydande och kan komma att skärpas ytterligare. Den
svaga arbetskraftsefterfrågan tillsammans med de mycket höga varseltalen
tyder på ett fortsatt mycket svagt arbetsmarknadsläge kommande år.

Arbetslöshet är ett slöseri med mänskliga resurser och kan leda till trage-
dier för de arbetslösa. Långtidsarbetslöshet innebär ökad utslagning bland
de arbetslösa. Störst är risken för ungdomarna. Regeringen är beredd att till
det yttersta utnyttja sina möjligheter att bekämpa arbetslösheten.

Inom arbetsmarknadspolitiken har den kraftigt stigande arbetslösheten
hittills mötts med åtgärder som underlättar anpassningen på arbetsmarkna-
den och påverkar de arbetslösas förutsättningar att klara de krav som den
framtida arbetsmarknaden ställer, främst utbildning och praktik. Politiken
kommer under budgetåret 1993/94 att inriktas på att hävda arbetslinjen,
prioritera de utsatta grupperna, öka jämställdheten och förbättra effektivite-
ten i resursutnyttjandet.

Inom arbetslivspolitiken behöver arbetsmiljöfrågorna bli föremål för fort-
satt stor uppmärksamhet. Utslagningen från arbetslivet måste bekämpas
även i fortsättningen. Tidiga insatser för att förebygga arbetsskador och
ohälsa i arbetslivet måste ges hög prioritet liksom en aktiv rehabilitering som

hjälper människor tillbaka till arbetslivet. Sådana åtgärder ökar också pro- Prop. 1992/93:100
duktiviteten och främjar tillväxten. Det är också viktigt att incitamentsstruk- Bilaga 11
turen är sådan att en återgång till arbetslivet stimuleras.

Regionalpolitiska insatser bidrar till att utveckla näringslivet och stärka
dess konkurrenskraft. De är också en förutsättning för att ”hela Sverige skall
leva”. Det är således ett viktigt inslag i tillväxtpolitikcn att tillvarata utveck-
lingsmöjligheterna i alla delar av landet. Arbeten som skapas med regional-
politiskt företagsstöd och glesbygdsstöd är varaktiga och billiga jobb.

Sammanfattning av de viktigaste förslagen

De förslag som läggs i denna budgetproposition innebär en fortsatt hög nivå
på insatserna för att vidmakthålla och stärka arbetskraftens kompetens, un-
derlätta omställningen på arbetsmarknaden, förebygga arbetsskador och ut-
slagning samt motverka de regionala obalanserna. Samtidigt föreslås kraft-
fulla besparingar inom transfereringssystemen. Bl.a. föreslås följande:

- Nivån på de konjunkturberoende åtgärderna föreslås motsvara den vo-
lym som regeringens överenskommelse med Socialdemokraterna inne-
bär för första halvåret 1993. Det innebär den högsta volymen någonsin.

- Inom arbetslöshetsförsäkringen m.m. sparas 6,8 miljarder kronor genom
att fem karensdagar återinförs samtidigt som kompensationsnivån sänks
från 90 till 80 % och det högsta ersättningsbeloppet återställs till 1992 års
nivå.

- Arbetslivsfonden avvecklas till den 1 juli 1995.

- Nivån pä de regionalpolitiska insatserna blir i stort sett oförändrad trots
det svåra budgetläget. Därmed markeras den betydelse regionalpolitiken
tillmäts, både för att den bidrar till ekonomisk tillväxt och till regional
balans.

- Norrlandsfonden behålls som ett näringslivsuppbyggande regionalpoli-
tiskt instrument. I avvaktan på kreditmarknadens utveckling minskas
kraven på inbetalning från fonden med 80 miljoner kronor.

Arbetsmarknad

Den aktuella utvecklingen

Till följd av den allt svagare ekonomiska utvecklingen, har arbetsmarknads-
läget fortsatt att försämras i snabb takt. Efterfrågan på arbetskraft har allt
sedan år 1990 minskat inom samtliga sektorer i ekonomin och ligger nu, hi-
storiskt sett, på en mycket låg nivå. Under lågkonjunkturåren 1981 och 1982
nyanmäldes i genomsnitt 49 000 respektive 41 000 nya platser till arbetsför-
medlingen varje månad. År 1992 var den genomsnittliga inströmningen av
nya platser varje månad endast 26 000. Antalet varsel om uppsägning och
permittering visar inga tecken på att minska i omfattning. Under perioden
januari till november 1992 varslades 166 000 personer om uppsägning, vilket
motsvarar 3,7 % av arbetskraften. Under samma period 1991 varslades
131 000 personer om uppsägning.

Den svaga ekonomiska aktiviteten och den minskade efterfrågan på ar-

betskraft har resulterat i en kraftig minskning i sysselsättningen sedan skitet
av år 1990. Sedan årsskiftet 1990/91 har antalet sysselsatta minskat med när-
mare 300 000 personer. Av dessa avsåg ca hälften sysselsättningstillfällen
inom industrin.

Trots betydande insatser i form av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har
den öppna arbetslösheten nått nivåer betydligt högre än någon gång tidigare
under efterkrigstiden. I november 1992 var ca 236 000 personer utan arbete
enligt SCB:s arbetskraftsundersökning (AKU), vilket motsvarar 5,4 % av
arbetskraften. Under samma månad befann sig 214 000 personer i någon
form av konjunkturberoende arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det betyder
att motsvarande 10,3 % av arbetskraften stod utanför den ordinarie arbets-
marknaden. Hittills har män i högre grad än kvinnor drabbats av arbetslös-
het. I november var arbetslösheten för män 6,4 % mot 4,3 % för kvinnor.
Detta beror på att sysselsättningsminskningar har skett i mansdominerande
sektorer som industrin och byggnadsbranschen.

Det försämrade arbetsmarknadsläget har i hög grad drabbat grupper som
i regel har en svag ställning på arbetsmarknaden, som ungdomar, arbetshan-
dikappade samt invandrare och flyktingar. Den relativa arbetslösheten bland
ungdomar i åldern 16 - 24 år är nära tre gånger så hög som för övriga ålders-
grupper. Framför allt har arbetslösheten stigit kraftigt för unga män i denna
åldersgrupp. Den kraftiga satsningen på ungdomspraktikplatser har under
hösten bromsat upp ökningen av ungdomsarbetslösheten, men den ligger
kvar på en mycket hög nivå. Arbetslösheten bland personer med utomnor-
diskt medborgarskap har likaså ökat kraftigt. Omkring 40 % av alla utom-
nordiska medborgare som ingick i arbetskraften var anmälda hos arbetsför-
medlingen som arbetssökande eller deltog i någon arbetsmarknadspolitisk
åtgärd under hösten 1992.

Antalet långtidsarbetslösa har ökat kraftigt. I november 1992 var ca 63 000
personer långtidsarbetslösa, en ökning med 37 000 personer på ett år. Det
är, förutom ungdomar, framför allt äldre personer, arbetshandikappade
samt invandrare och flyktingar som riskerar att bli långtidsarbetslösa.

Förutsättningarna

1980-talet framstår som ett årtionde då underhåll och infrastrukturinveste-
ringar hölls tillbaka och då inkomst- och förmögenhetsskillnader ökade.
Ränteläget, starka kostnadsstegringar och osäkerheten om den ekonomiska
politiken medförde att betydelsefulla investeringar förlädes utomlands.

Överhettningen förhindrade en möjlig och nödvändig sund industriell ex-
pansion. Finansiella transaktioner var mer vinstgivande än produktivt nä-
ringsidkande. Incitamenten att arbeta och investera i Sverige var för svaga.
Sviterna av 1980-talets spekulationsekonomi och den internationella lågkon-
junkturen har lett till sjunkande sysselsättning och växande arbetslöshet.

Det minskade värdet på den svenska kronan innebär ingen förändring som
i sig löser några långsiktiga problem. Det skärper kraven på uthållighet och
konsekvens i den ekonomiska politiken. 1980-talets misstag gav lärdomen
att valutakursförändringar kan leda till en tilltagande pris- och lönespiral,
vilken i sin tur verkar negativt på sysselsättningen.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Inflationstakten måste varaktigt hållas på samma nivå som eller sannolikt Prop. 1992/93:100
lägre än i vår omvärld och de nödvändiga strukturella förändringarna i sam- Bilaga 11
hällsekonomin måste genomföras. Då kan den produktivitets- och konkur-
renskraftsutveckling som är villkor för en bestående balans på arbetsmark-
naden förverkligas.

- krympande industri

Möjligheterna att få till stånd tillväxt och ökad sysselsättning begränsas av
att basen för välståndet har försvagats. Sysselsättningen inom industrin har
sedan år 1989 minskat med ca 20 %.

Det allvarliga med utvecklingen är att den i hög utsträckning bottnar i ned-
läggning av produktionskapacitet. Näringslivets och industrins potential har
krympt.

För att betala för en viss import krävs efter valutajusteringen en större
export än tidigare. Det är därmed, i ännu högre grad än tidigare, en ödes-
fråga för sysselsättningen inom både näringslivet och offentlig sektor att
skapa förutsättningar för tillväxt. Den måste bygga på att det blir gynnsamt
för svenska företag att producera i Sverige och att utländska företag finner
det intressant att investera i vårt land, men framför allt måste framtidstro
skapas som ger ett omfattande små- och nyföretagande.

- lönerna

Lönerörelsens betydelse i sammanhanget kan inte överskattas. Lönebild-
ningssystemen och de slutliga förhandlingsresultaten måste bidra till produk-
tivitets- och produktionsutveckling.

Genom det minskade värdet på den svenska kronan, sänkta arbetsgivarav-
gifter m.m. har det relativa kostnadsläget förbättrats. Det gäller nu för de
avtalsslutande parterna att snarast nå långsiktigt ansvarsfulla avtal. Därmed
kan Sverige på sikt återta positionen som ett framstående industriland med
både hög sysselsättningsgrad och låg arbetslöshet.

Arbetsgivare och arbetstagare måste utgå från de sysselsättningseffekter
förhandlingsresultaten ger och gemensamt, inför inhemska och utländska in-
vesterare, återställa förtroendet för Sverige som industrination.

- företagandet

För att fler arbetstillfällen skall skapas krävs fler arbetsgivare. Småföreta-
gande, nyskapande och entreprenörskap måste utvecklas i hela landet. Infla-
tionsdrivande regionala skillnader kan därmed undanröjas och dolda resur-
ser tillvaratas.

Nyföretagande, småföretagande och entreprenörskap har stor betydelse
för förnyelsen i ekonomin. Nya företagsaktörer kan både utmana, och bli
resurser för, de dominerande storföretagen inom näringsliv och förvaltning.
Tillväxt i unga företag förutsätter emellertid många gånger omfattande sats-

ningar på kompetensutveckling på olika nivåer såsom företagsledning, pro-
duktionsteknik och marknadsföring.

En väl fungerande infrastruktur som bl.a. uppväger avståndet till markna-
derna och som erbjuder utvecklingsmöjligheter inom utbildnings- och kul-
turområdet skapar det näringsklimat som behövs för att ett konkurrenskraf-
tigt företagande skall utvecklas.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Arbetsmarknadspolitiken våren 1993 och budgetåret 1993/94

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redogjort för de ekono-
miska utsikterna och den ekonomiska politiken under budgetperioden. Låg-
konjunkturen kommer att dominera under år 1993. Totalproduktionen för-
utses fortsätta att falla och sysselsättningen sjunka ytterligare.

Samtidigt finns det tecken som tyder på att en vändning i utvecklingen kan
komma till stånd. Kronans nya värde och en ansvarsfull lönerörelse kan göra
att exporten ökar markant. Bytesbalansen förutses, efter ett stort underskott
år 1992, vara i jämvikt år 1993 och övergå i ett betydande överskott år 1994.
Industriproduktionen väntas stiga redan nästa år och en snabb ökning beräk-
nas ske under år 1994.

Kampen mot arbetslösheten följer tre huvudlinjer. Enligt den första gäller
det att angripa de strukturella orsakerna och vårda kostnadsläget så att Sve-
rige på nytt blir attraktivt för näringslivets investeringar. Den andra huvud-
linjen är massiva satsningar på utbildning samt sysselsättningsskapande åt-
gärder bl.a. genom tidigareläggning av statliga investeringar. Den tredje lin-
jen innebär komplettering och utbyggnad av arbetsmarknadspolitiken.

Huvudproblemet är avvägningen mellan insatser mot långtidsarbetslöshet
och utslagning av arbetskraft och företag, och åtgärder mot budgetunder-
skottet, vilket bl.a. driver upp räntor och inflation - i ett läge där handlings-
friheten är begränsad. Den förbättrade konkurrenskraften, minskad från-
varo, stigande produktivitet etc. ger emellertid förutsättningar för förnyad
tillväxt, men det tar tid innan de får genomslag på arbetsmarknaden.

För en uthållig tillväxt och trygga arbeten krävs att näringslivet växer. Det
förutsätter att resurser styrs dit. Rationaliseringsmöjligheter måste tillvara-
tas inom den offentliga sektorn och en effektivisering och prövning göras av
verksamheter och ledningsfunktioner. I saneringen av de offentliga finan-
serna är de rena besparingarna endast en del - effektiviseringar och investe-
ringar är andra delar.

Regeringen avvisar arbetslöshet som ett medel i den ekonomiska politi-
ken. De både kvantitativt och kvalitativt ambitiösa målen för arbetsmark-
nadspolitiken kvarstår. Det produktiva arbetet är den grund på vilket sam-
hället och välfärden utvecklas. I den processen behövs allas medverkan.

Internationella erfarenheter visar att hög arbetslöshet kan skapa ett be-
stående motstånd mot strukturomvandling. En sådan utveckling skulle
kunna få mycket negativa konsekvenser för en liten öppen ekonomi som
Sveriges. Förmågan till flexibilitet och omställning är en av våra främsta kon-
kurrensfördelar. Den är en del av det kunskapskapital som ligger bakom all
tillväxt.

Arbetslösheten skall bekämpas. Det framgick av regeringsförklaringen

och det befästes i överenskommelsen mellan regeringen och socialdemokra-
terna. Därmed tillfördes arbetsmarknadspolitiken ytterligare resurser och
en ny åtgärd. Sysselsättnings- och arbetslöshetsnivån beror emellertid inte
huvudsakligen på arbetsmarknadspolitiken utan i första hand på den ekono-
miska politiken. Parternas ansvar är därvid utomordentligt stort.

Jag kommer att följa utvecklingen på arbetsmarknaden med största upp-
märksamhet. Det kan bli nödvändigt att återkomma i kompletteringspropo-
sitionen våren 1993 om inriktning och omfattningen av de arbetsmarknads-
politiska åtgärderna nästa budgetår.

- förändringsarbetet

För att på ett bestående sätt stärka förutsättningarna för arbete och investe-
ringar har sedan hösten 1991 gjorts stora satsningar på utbildning och infra-
strukturinvesteringar. Via omfattande utbildningsinsatser stimuleras yrkes-
kunnande, kompetens och kvalitetsmedvetande. Jag kommer strax att redo-
göra för dessa.

Därutöver har genomförts förändringar av de offentliga utgifterna, främst
de stora transfereringssystemen. Regelverk har reformerats för att både
minska utgifterna och öka motiven för arbete, sparande och investeringar.
Vissa förändringar i arbetslöshetsförsäkringen föreslås för att motverka
kostnadsutvecklingen och underfinansieringen av arbetslöshetsersättningen.

Varje åtgärd, även de som kortsiktigt minskar arbetslösheten, måste prö-
vas mot den långsiktiga effekten. Målet är att hitta den kombination av åt-
gärder som bäst leder till ökad tillväxt och sysselsättning och som utvecklar
den konkurrensutsatta sektorn.

Det är ett kvarstående viktigt mål att via konkurrens och mångfald höja
effektivitet och träffsäkerhet i arbetsmarknadspolitiken. När remissbehand-
ling fullgjorts kommer förslag att lämnas om hur, och under vilka former,
privat arbetsförmedling skall tillåtas som komplement till den offentliga.
Reglerna för starta-eget-bidraget ändrades i och med detta budgetår. Ett
samarbete pågår mellan Arbetsmarknads- och Näringsdepartementen för att
utröna möjligheterna att ytterligare uppmuntra nyföretagande. Erfarenhe-
terna visar att starta-eget-bidraget fungerat mycket bra.

Ett delbetänkande från arbetsrättskommittén under våren 1993 kan föran-
leda vissa förslag om en mer ändamålsenlig och mindre byråkratisk arbets-
rätt. Särskilt för de mindre och medelstora företagen finns det ett behov av
att underlätta möjligheterna att anställa ny personal. Ett betänkande förvän-
tas också från arbetslöshetsförsäkringsutredningen under våren. Förslag om
bolagisering av AMU-gruppen läggs inom några dagar.

- arbetsmarknadspolitiska insatser

Arbetsmarknadspolitiken har givits mycket stora uppgifter under de senaste
ett och halvt åren. De resurser som ställts till Arbetsmarknadsverkets
(AMV) förfogande och de satsningar som gjorts på infrastruktur och utbild-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

ning saknar motsvarighet. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der är betydligt fler än någonsin tidigare.

Ökningen har åstadkommits bl.a. genom en stark expansion av utbild-
ningen och genom att ungdomar upp till 25 års ålder getts möjlighet att få
erfarenhet och praktik via ungdomspraktikplatser - en internationellt sett
unik satsning. Inom loppet av några få månader har dessa nu nått en volym
av ca 80 000 platser. Alternativet hade i de allra flesta fall varit arbetslöshet
och uteblivet fotfäste på arbetsmarknaden och i vuxenvärlden. Målsätt-
ningen är att vi skall gå ur lågkonjunkturen med ungdomar som är väl rus-
tade för ett aktivt yrkesliv.

Det snabba genomslaget för ungdomspraktikplatserna har möjliggjorts av
enklare regler och av arbetsförmedlingens engagerade insatser. Vissa juste-
ringar för att förenkla ytterligare genomförs nu.

Försöksverksamheten med arbetslivsutveckling, om vilken riksdagen helt
nyligen beslutat, öppnar likartade möjligheter. Arbetslivsutvecklingsplat-
serna kommer inte att lägga hinder i vägen för ett aktivt arbetssökande. Plat-
serna ger ett betydande utrymme för lokala initiativ. Obundenheten bör
öppna vägar till meningsfull verksamhet och bevarade arbetslivskontakter
för många människor, som annars löper risken att fastna i långtidsarbetslös-
het.

Totalt har nu, efter riksdagens beslut i december 1992, anvisats 27,9 mil-
jarder kronor för konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder
under innevarande budgetår. Till detta skall läggas beslut under budgetåret
1992/93 om infrastrukturinvesteringar och utbildningssatsningar på totalt 9,8
miljarder kronor.

- utbildning

Utbildning, forskning och kompetens av hög internationell nivå är på längre
sikt förutsättningar inte bara för industrins utveckling utan för det svenska
välståndet. Det är den viktigaste strategiska faktorn för ytterligare arbetstill-
fällen och för att Sverige skall bibehålla och vidareutveckla hög och allmän
välfärd i framtiden.

Föreställningen att vår utbildningsnivå utgör en konkurrensfördel i förhål-
lande till andra industriländer saknar belägg. Snarast får den svenska arbets-
kraftens utbildningsnivå beskrivas som genomsnittlig.

Synen på lärandet måste breddas. Livslångt lärande måste engagera alla
oberoende av ålder och arbetsuppgifter. Vidareutbildningen måste i större
utsträckning införlivas i arbetet. Investeringar i kunskap, kompetens och ar-
betsorganisation är en viktig del av vägen till ökad produktivitet.

I takt med att de interna arbetsmarknaderna blir allt viktigare blir också
arbete och utbildning allt mer sammanvävt ute på arbetsplatserna. Det be-
hövs därför ett genombrott för vidareutbildning av yrkesverksamma. Par-
terna bör gemensamt verka för detta.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Inriktningen

Regeringen är beredd att till det yttersta utnyttja sina möjligheter för att be-
kämpa arbetslösheten och dess skadeverkningar för den enskilde och för
samhället.

Endast med ett näringsliv i tillväxt, med många små och medelstora före-
tag i hela landet, och med företag som är beredda att konkurrera på en stor
internationell marknad, läggs den fasta grunden för arbete och trygghet.
Förutsättningarna i landets alla delar skall tillvaratas.

Med en fortsatt aktiv arbetsmarknadspolitik kommer den processen att
underlättas. Genom de massiva satsningarna på utbildning, praktik och re-
habilitering kommer hundratusentals människor att ges arbete, erfarenhet
och nya och djupare kunskaper. De rustas för framtiden och de ges möjlighe-
ter att på nytt aktivt delta i arbetslivet.

Aktiva insatser mot arbetslösheten kommer under innevarande och nästa
budgetår att få en större omfattning än någonsin tidigare.

Den djupa lågkonjunkturen har slagit hårt mot hela landet, och med ytter-
ligare problem för redan tidigare utsatta regioner. Det krävs en medveten
regionalpolitisk samordning för att hela landet skall utvecklas och kunna till-
godogöra sig den återhämtning som kommer. Ett viktigt inslag i en politik
för tillväxt är att tillvarata och utveckla skiftande förutsättningar i landets
olika delar.

Arbetslinjen, som har bred uppslutning, är ryggraden i en socialt medve-
ten och mänskligt ansvarsfull arbetsmarknadspolitik och en viktig ingrediens
i den ekonomiska politiken. Arbetslinjen gör att vi inte löper samma risk
som andra länder att fastna i arbetslöshetsfällan.

Ur välfärdssynvinkel är det viktigaste att motverka långtidsarbetslöshet
och utslagning. Erfarenheten här och utomlands visar att det finns ett direkt
samband mellan den allmänna arbetslöshetsnivån och andelen långtidsar-
betslösa. Det är i det perspektivet som den totala volymen av åtgärder mot
arbetslöshet skall ses.

Därför gäller det att kraftfullt och selektivt inrikta de arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärderna så att risken för att de arbetssökande hamnar i långvarig
arbetslöshet motverkas. Det ställer krav på en aktiv insats från de arbetssö-
kande men också på ett målmedvetet och intensivt arbete från arbetsförmed-
lingens sida.

Under lågkonjunkturen har hittills främst unga män drabbats av arbetslös-
het. Det finns emellertid en tydlig tendens till ökade problem inom yrken
i den offentliga sektorn men också inom den privata tjänstesektorn. Dessa
områden är kvinnodominerade. Det motiverar insatser för att bryta den
könssegregerade arbetsmarknaden. Arbetet med att öka jämställdheten -
trots läget på arbetsmarknaden - måste drivas vidare.

Det finns likaså anledning att uppmärksamma arbetslösheten bland de
högskoleutbildade. Även om andelen arbetslösa bland dessa är något lägre
än för övriga grupper ökar långtidsarbetslösheten. Hög kompetens är en vik-
tig konkurrensfaktor, varför de högskoleutbildades kunskaper måste tas till
vara i både goda och svåra tider. Bland högskoleutbildade är det främst
yngre som står utanför den reguljära arbetsmarknaden. Mer utbildning till

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

personer som avslutat 17 års skolgång är inte alltid den bästa lösningen. Re- Prop. 1992/93:100
kryteringsstöd, beredskapsarbete, ungdomspraktik och arbetslivsutveck- Bilaga 11
lingen kan utgöra ett första steg in i arbetslivet.

Invandrare och flyktingar uppvisar mycket högre arbetslöshet och lägre
arbetskraftsdeltagande än övriga. Den utvecklingen är mycket oroande. Jag
vill understryka vikten av att ansträngningarna att införliva invandrare och
flyktingar på arbetsmarknaden inte förlorar i intensitet. Utan en förändring
av attityder hos arbetsgivare och arbetskamrater har insatserna emellertid
små möjligheter att lyckas fullt ut.

Det är också viktigt att betona de handikappades situation. Det är angelä-
get att arbetssökande med arbetshandikapp får del av den ökade åtgärdsvo-
lymen.

Den konkreta inriktning som bör gälla för innevarande budgetår och un-
der nästa innebär sammanfattningsvis att

- arbetslinjen skall hävdas,

- utsatta grupper skall prioriteras,

- jämställdheten skall öka och

- effektiviteten i resursutnyttjandet skall förbättras.

För att hävda den inriktningen gör jag bedömningen att resurserna för
nästa budgetår, efter pris- och löneomräkningar och några nödvändiga be-
sparingar, bör motsvara de medel som ställts till förfogande budgetåret
1992/93.

Arbetsmarknadsverkets resultat

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har upprättat en årsredovisning för bud-
getåret 1991/92. I årsredovisningen ingår en resultatredovisning för AMV.

Riksrevisionsverket (RRV) har i sin granskning av årsredovisningens re-
sultatredovisning begränsat sig till att bedöma årsredovisningens fullständig-
het och dokumentation. RRV har i detta avseende bedömt att AMV:s årsre-
dovisning är rättvisande.

Inför budgetåret 1991/92 lades ett antal övergripande mål, delmål och re-
sultatkrav fast för AMVrs verksamhet. De övergripande målen var:

- hävda arbetslinjen,

- verka för en effektiv arbetsmarknad,

- se till att prioriterade sektorer på arbetsmarknaden får den arbetskraft de
behöver,

- värna de utsatta gruppernas ställning på arbetsmarknaden,

- eftersträva ett effektivt resursutnyttjande, och

- öka jämställdheten på arbetsmarknaden.

Hävda arbetslinjen

Ett delmål under det övergripande målet att hävda arbetslinjen var att kom-
petensutveckling skulle vara huvudinslaget i arbetslinjen. Däremot skulle
beredskapsarbeten användas restriktivt. Resultat visar att arbetsmarknads-
utbildning har varit den till volymen största åtgärden och att beredskapsar-
betenas andel av de konjunkturberoende åtgärderna har minskat mellan

budgetåren 1990/91 och 1991/92. Under budgetåret 1991/92 ökade inskol-
ningsplatserna kraftigt. Detta innebar att resultatkravet att antalet särskilda
inskolningsplatser skulle minska påtagligt i förhållande till antalet sådana
platser vid utgången av maj månad 1991 inte kunde uppfyllas.

Verka för en effektiv arbetsmarknad

När det gällde målet att verka för en effektiv arbetsmarknad var tre resul-
tatkrav fastställda för AMV:s verksamhet. Ökningen av arbetslöshetsti-
derna för samtliga sökande skulle begränsas, vakanstiderna för de ledigan-
mälda platserna skulle sjunka jämfört med budgetåret 1990/91 och andelen
arbetssökande som lämnade arbetsförmedlingen på grund av att de fått ett
arbete fick inte minska jämfört med budgetåret 1990/91.

Under budgetåret 1991/92 ökade arbetslöshetstiderna med 15 dagar och
andelen arbetslösa som lämnade arbetsförmedlingen på grund av att de fått
arbete minskade. I absoluta tal ökade emellertid antalet personer som fick
arbete från 259 600 personer budgetåret 1990/91 till 295 400 personer budget-
året 1991/92. Kravet som gällde vakanstiderna uppnåddes med god marginal
då dessa sjönk från 18 till 10 dagar mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92.

Se till att prioriterade sektorer på arbetsmarknaden får den arbetskraft de
behöver

AMV skulle vidare se till att prioriterade sektorer på arbetsmarknaden fick
den arbetskraft de behövde. Detta innebar bl.a. att industrins arbetskrafts-
behov skulle tillgodoses och flaskhalsar skulle motverkas. Resultatkravet
var att vakanstiderna inom industrin skulle minska jämfört med budgetåret
1990/91. Liksom för hela arbetsmarknaden, minskade vakanstiderna inom
industrin mellan budgetåren.

Värna de utsatta gruppernas ställning på arbetsmarknaden

Målet att värna de utsatta gruppernas ställning på arbetsmarknaden konkre-
tiserades enligt följande; långtidsarbetslösheten skulle förhindras, uppmärk-
samhet skulle ges åt ungdomar och ansträngningarna för att få flyktingar och
invandrare i arbete fick inte minska. Vidare skulle insatserna för att bistå
arbetshandikappade fortsätta liksom de särskilda insatserna för unga handi-
kappade.

Ett resultatkrav var att andelen av samtliga arbetslösa som var långtidsar-
betslösa inte fick överstiga 18 %. Detta krav uppfylldes genom att andelen
långtidsarbetslösa i genomsnitt per månad under budgetåret uppgick till
17,9%.

För invandrare och flyktingar visar resultaten att antalet som fick en ut-
bildning ökade med 42 % medan antalet som fick arbete minskade med
16 %. Antalet arbetslösa invandrare och flyktingar var budgetåret 1990/91 i
genomsnitt 7 400 personer per månad. Budgetåret 1991/92 uppgick dessa till
12 100 personer, dvs. en ökning med 63 %. Kategorins andel av den totala
arbetslösheten under budgetåret 1991/92 uppgick till 6,4 %. Detta var en
minskning med 1,2 procentenheter jämfört med budgetåret 1990/91.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Resultaten visar att ungdomarnas andel av de konjunkturberoende åtgär-
derna har ökat från 36 till 44 %. Detta skall jämföras med andelen arbetslösa
ungdomar som utgjorde 32 % av det totala antalet arbetslösa personer både
under budgetåret 1990/91 och budgetåret 1991/92. Ungdomarna fick således
en större andel av åtgärderna än vad som motsvarar deras andel av de arbets-
lösa. Detta tyder på att AMV har lyckats i sin prioritering av denna mål-
grupp.

Antalet kvarstående arbetshandikappade sökande har ökat under perio-
den, men ökningen har varit mindre än för hela antalet kvarstående arbets-
lösa. I genomsnitt per månad uppgick antalet kvarstående med arbetshandi-
kapp till ca 28 000 budgetåret 1991/92.

Resultatkraven för budgetåret 1991/92 innebar vidare att antalet arbets-
handikappade som lämnade arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstitut
(Ami) och som placerades i arbete eller utbildning inte fick minska jämfört
med budgetåret innan. Resultaten visar att antalet arbetsplaceringar min-
skade med 2 300. Antalet placeringar i utbildning ökade dock från 7 700 bud-
getåret 1990/91 till 12 200 budgetåret 1991/92, vilket innebar att resultatkra-
vet har uppfyllts.

De särskilda insatserna för unga handikappade hade större omfattning
budgetåret 1991/92 än året innan. Av de 1 713 ungdomar som omfattades
gick 830 eller 48,5 % till aktiva åtgärder, främst inskolningsplatser (268), an-
ställning med lönebidrag (218) och utbildning (243). Budgetåret 1990/91 gick
693 eller 51 % av totalt 1 350 ungdomar till aktiva åtgärder. Samtidigt har
2 033 skolungdomar med handikapp omfattats av särskilda insatser budget-
året 1991/92, jämfört med 1 538 budgetåret 1990/91. Bl.a. har under budget-
åren 1990/91 och 1991/92, 300 resp. 250 handikappade ungdomar fått feriear-
beten och 238 resp. 370 inskolningsplatser.

Öka jämställdheten på arbetsmarknaden

Under budgetåret 1991/92 skulle försöksverksamheten med särskilda stödin-
satser för personer som genomgick för sitt kön otraditionell arbetsmarknads-
utbildning omfatta minst 3 000 personer. Åtgärder med anledning av detta
krav har inte redovisats i årsredovisningen och inga kommentarer har heller
lämnats om varför uppgift saknas. Däremot har AMS redovisat erfarenheter
av stödinsatserna i en särskild rapport. AMS konstaterar att de medel som
avsatts för detta ändamål har använts i en relativt liten utsträckning, men att
de projekt som har genomförts varit framgångsrika.

Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 minskade kvinnornas andel av de
arbetslösa från 45 % till 40 % medan deras andel av personer i åtgärder var
konstant 46 % under de båda budgetåren. Kvinnornas andel av personer i
konjunkturpolitiska åtgärder var således högre än deras andel av de arbets-
lösa.

Effektivt resursutnyttjande

Under budgetåret 1991/92 skulle ett utvecklingsarbete bedrivas vid AMS så
att allmänna krav på effektivt resursutnyttjande kunde ställas upp för bud-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

getåret 1992/93. Något resultat har inte redovisats av detta krav. AMS fort-
sätter dock med detta utvecklingsarbete och skall redovisa resultatet före
årsskiftet 1992/93.

Ett ytterligare krav var att införandet av ett flexibelt lönebidrag vid an-
ställning av arbetshandikappade skulle leda till genomsnittligt lägre kostnad
per bidrag jämfört med budgetåret 1990/91. Jag återkommer till kostnaderna
för anställning med lönebidrag vid min behandling av anslaget C 6. Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade.

Resultatbedömning

AMV:s verksamhet är i det närmaste helt beroende av konjunkturläget.
Årsredovisningen visar enligt min mening, att verksamheten trots det svåra
konjunkturläget har bedrivits med en sådan inriktning att de uppsatta målen
i huvudsak har nåtts.

Att göra en bedömning av effektiviteten i verksamhetsgrenarna är där-
emot svårt eftersom ett tillfredsställande underlag för sådan prövning fortfa-
rande saknas i årsredovisningen. För att en meningsfull bedömning skall
kunna göras måste utförda prestationer inom verket relateras till insatta re-
surser.

I årsredovisningen redovisas styckkostnaden för en del arbetsmarknads-
politiska åtgärder. Dessa är dock svåra att tolka eftersom inga bakomlig-
gande orsaker till variationen mellan budgetåren nämns. Verket måste ut-
vidga uppföljningen av styckkostnaden till att omfatta fler prestationer och
åtgärder. Målet måste vara att visa en så helsidig bild av verkets kostnader
för de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som möjligt och också att
visa de samhällsekonomiska kostnaderna för och vinsterna av olika åtgärder.

Jag förutsätter att resultatredovisningen i årsredovisningen för budgetåret
1992/93 innehåller sådan resultatinformation som gör det möjligt att klart
bedöma produktiviteten och effektiviteten inom organisationen.

Sysselsättningsskapande åtgärder inom andra politikområden

Den allvarliga arbetslöshetssituation som råder i Sverige ställer stora krav
på de arbetsmarknadspolitiska insatserna vad gäller såväl omfattning som
effektivitet. Traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder är emellertid
inte tillfyllest med arbetslöshetstal som de nu registrerade. Även övriga poli-
tikområden måste samverka och gemensamt bidra till att minska arbetslös-
heten och öka sysselsättningen. Vid flera tillfällen har beslut fattats om stora
insatser också utanför den traditionella arbetsmarknadspolitiken i syfte att
minska trycket på arbetsmarknadspolitiken under budgetåret 1992/93. I
många fall handlar det om insatser som primärt motiveras av andra skäl, men
som tidigarelagts av arbetsmarknadspolitiska skäl.

I det följande redovisas vissa effekter av insatser av detta slag. Effekterna
av de förslag som framfördes i stabiliseringspropositionen hösten 1992 redo-
visas inte i detta sammanhang. Propositionen innehöll bl.a. förslag om att
tilldela AMS 1 000 miljoner kronor för att initiera tidigareläggning av inve-
steringar. Effekterna av detta förslag kommer att utvärderas och redovisas
vid senare tillfälle.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Ku It urin vesteringar

Efter förslag i kompletteringspropositionen våren 1992 beslutade riksdagen
att 100 miljoner kronor skulle anslås för investeringar inom kulturområdet.
Medlen skulle användas för upprustning av kulturlokaler och för iståndsätt-
ning och vård av kulturminnen och kulturmiljöer. I propositionen angavs att
utgångspunkten för medelsfördelningen bl.a. skulle vara uppskattningen av
de sysselsättningseffekter som följer av de enskilda projekten samt möjlighe-
ten att erhålla effekter redan tidigt under budgetåret 1992/93. Vidare angavs
att möjligheten att anlita av arbetsmarknadsmyndigheterna anvisad arbets-
kraft skulle tas till vara.

Av de anslagna medlen har 20 miljoner kronor fördelats av Boverket till
icke statliga kulturlokaler och 40 miljoner kronor av Riksantikvarieämbetet
till kulturminnen. Av återstående medel har 25 miljoner kronor fördelats till
upprustnings- och ombyggnadsåtgärder på Skansen och Stockholms konsert-
hus.

Boverkets samlingslokaldelegation, som har ansvar för hanteringen av
stödet till de icke statliga kulturlokalerna, har i november 1992 fördelat de
anvisade 20 miljoner kronorna. Som villkor för beviljade medel har krävts
att det i ansökan görs troligt att byggverksamheten kan komma i gång under
vintern 1992/93. Bidrag lämnas med högst 30 % vid nybyggnad och högst 50
% vid ombyggnad. Detta medför att varje miljon som satsas på en ombygg-
nad alstrar investeringar om minst 2 miljoner kronor och att varje miljon
som beviljas för ett nybygge genererar minst 3 miljoner kronor. Boverket
har uppskattat att den sammantagna sysselsättningseffekten av de projekt
som erhållit medel uppgår till 952 personmånader.

Boverkets medelsfördelning har riktats till ett mindre antal kulturlokaler
som erhållit relativt omfattande belopp, oftast runt 1 miljon kronor och
uppåt. De medel som Riksantikvarieämbetet fördelat är däremot riktade till
väsentligt fler projekt och beloppen är normalt lägre. Bidragets andel av pro-
jektens totala kostnader har varierat. Riksantikvarieämbetet bedömer att de
40 miljoner kronor som fördelats under hösten har tidigarelagt projekt som
sammantaget skapar sysselsättning i 571 personmånader.

Utbildning

Den högre utbildningen har förstärkts väsentligt genom en rad beslut.

Så sent som i augusti 1992 fattade regeringen beslut om den största en-
skilda satsningen någonsin på kvalitet i den högre utbildningen. Kvalitets-
kravet är viktigt inte minst med tanke på att de studerande själva i hög grad
bidrar med finansiering av sina studier och staten har ett ansvar för att stu-
denterna får valuta för denna privatekonomiskt betydelsefulla investering.
Den hårdnande internationella konkurrensen ställer också stora krav på det
svenska utbildningssystemet och kompetensutvecklingen.

Beslutet att höja kvaliteten skapar också förutsättningar för att utöka an-
talet utbildningsplatser. Förstärkningen har inneburit att kapaciteten har
ökat med ca 21 000 helårsplatser från och med höstterminen 1991. Detta in-
nebär förutom en värdefull kompetenshöjning att trycket på arbetsmark-
nadspolitiken minskar.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Gymnasiereformen innebär bl.a. att yrkesförberedande gymnasial utbild-
ning förlängs från två till tre år. Reformen genomförs successivt med början
läsåret f 992/93. Våren 1992 avslutade ca 40 000 elever gymnasieskolan med
enbart en tvåårig gymnasieutbildning. För att möta den ökade ungdomsar-
betslösheten och samtidigt öka kompetensen hos ungdomarna beslutade
riksdagen efter förslag i 1992 års kompletteringsproposition att kommu-
nerna läsåret 1992/93 skulle ges förutsättningar att anordna ett tredje utbild-
ningsår för de 18 - 19-åringar som har avslutat en tvåårig gymnasieutbild-
ning.

Skolverket har i september 1992 genomfört en preliminär uppföljning av
utfallet. Resultatet tyder på att det funnits ett stort intresse bland eleverna
för att på detta sätt höja sin kompetens. Uppföljningen visar att ca 13 000
elever påbörjat det tredje studieåret. Det innebär att nästan var tredje elev
som avslutat den tvååriga utbildningen beretts plats och valt att gå ett tredje
år.

Förslag om statsbidrag för ytterligare 23 000 heltidsplatser under våren
1993 ingick i regeringens överenskommelse med socialdemokraterna hösten
1992. Av dessa platser är 5 000 i gymnasieskolan, 13 000 i Komvux och 5 000
avsedda för folkhögskolor.

Samlingslokaler

I 1992 års kompletteringsproposition föreslog regeringen att sammanlagt 80
miljoner kronor av sysselsättningsskäl skulle anslås till om-, ny- och tillbygg-
nad av allmänna samlingslokaler. Stödet skulle ges till små samlingslokaler
med en totalkostnad av högst 3 miljoner kronor och utgöra högst 50 % av
den totala kostnaden. En förutsättning för att stöd skall utgå är att kommu-
nen bidrar med minst 30 % av projektkostnaden. Medlen kanaliseras via Bo-
verkets samlingslokaldelegation som före utgången av år 1992 fördelat hela
beloppet till över 80 projekt. Så gott som alla projekt som fått bidragsbeslut
är ombyggnadsprojekt med viss tillbyggnad.

Bidragskonstruktionen gör att den totala investeringen blir minst dubbelt
så stor som det statliga bidraget. Boverket beräknar att de extra 80 miljoner
kronor som beviljats för ett stort antal samlingslokaler ger 400 - 450 årsarbe-
ten. De projekt som har beviljats medel startar senast 1-2 månader efter
beslut.

Lokaler för trossamfund

Av sysselsättningsskäl beviljades också under våren 1992 ytterligare 20 mil-
joner kronor till bidrag för att anordna eller upprusta lokaler för trossam-
fund.

De anvisade medlen har gått till bidrag till 46 projekt med en beräknad
sammanlagd produktionskostnad på ca 176 miljoner kronor. Av dessa pro-
jekt har 24 projekt med en sammanlagd produktionskostnad på 68 miljoner
kronor satts i gång under hösten 1992. Ytterligare 6 projekt beräknas starta
under år 1992 och resterande 16 projekt under första halvåret 1993.

Den sammanlagda sysselsättningseffekten har beräknats motsvara 150

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

årsarbeten. Beslut om bidrag har tagits efter samråd med arbetsmarknads- Prop. 1992/93:100
myndigheterna. Bilaga 11

Statliga byggnationer

I 1992 års kompletteringsproposition fanns förslag om utökade medel för ti-
digareläggning av byggnadsinvesteringar särskilt inom högskoleområdet,
kulturområdet, Justitiedepartementets område samt för handikappanpass-
ning av statliga lokaler. På grund av det besvärliga sysselsättningsläget före-
slogs att regeringen skulle få bemyndigande att inom en kostnadsram om
1 000 miljoner kronor igångsätta byggnadsprojekt löpande under budgetåret
1992/93 oavsett beloppsgräns.

Av de 1 000 miljoner kronorna har 896,1 miljoner kronor fördelats i no-
vember 1992. Nedanstående tabell redovisar objekten.

Projekt:	Kostnad Mkr	Beslutsläge	Byggstart
Nybyggnad för polis och häkte i Uddevalla	126,0	Bygguppdrag	hösten 1992
Ombyggnad av regementet i Gävle för högskolan	150,0	Projekterings- uppdrag	våren 1993
Ombyggnad av regemente i Kristianstad för högskolan	75,0	Planerings- uppdrag givet	våren 1993
Ombyggnad för högskolan i Karlstad	50,0	Bygguppdrag	hösten 1993
Tillbyggnad anstalten i Mariefred	40,0	Bygguppdrag	våren 1993
Tillbyggnad anstalten i Hällby	29,4	Bygguppdrag	våren 1993
Tillbyggnad anstalten i Nyköping	36,4	Bygguppdrag	våren 1993
Tillbyggnad anstalten i Borås	28,8	Bygguppdrag	våren 1993
Tillbyggnad anstalten i Kristianstad	28,8	Bygguppdrag	våren 1993
Tillbyggnad anstalten i Ystad	31,7	Bygguppdrag	våren 1993
Handikappanpassning av statliga lokaler	100,0		vintern/våren 1993
Försvarsprojekt i Sollefteå	200,0		våren 1993

Investeringar i infrastruktur

Beslut har fattats om mycket stora investeringar i infrastruktur. Investering-
arna beräknas överstiga 12 miljarder kronor under budgetåret 1992/93. Ge-
nom en övergång till lånefinansiering kan investeringsnivån hållas på en fort-
satt hög nivå under resten av 1990-talet.

Utöver de ordinarie investeringsanslagen som för närvarande omfattar ca

2 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 100. Bilaga 11

4,6 miljarder kronor har Vägverket under åren 1991 och 1992 tillförts extra Prop. 1992/93:100
anslag på över 6 miljarder kronor och Banverket extra anslag på ca 9,7 mil- Bilaga 11
jarder kronor. Av Vägverkets extra anslag beräknas ca 3 miljarder kronor
förbrukas under år 1992 och nästan 4 miljarder kronor under år 1993.

I december 1991 beslutade riksdagen att inrätta ett anslag för vissa pro-
duktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder under sjätte huvudtiteln.
Anslaget som är på 1,5 miljarder kronor har fördelats på vägar med 984 mil-
joner kronor, järnvägar med 263 miljoner kronor, Inlandsbanan med 100
miljoner kronor samt tele- och flyginvesteringar med 153 miljoner kronor.

I september 1992 hade 374 miljoner kronor av Vägverkets medel förbru-
kats. Drygt 65 000 dagsverken hade utförts vid samma tid.

I juni 1992 beslutade riksdagen att anslå 2 200 miljoner kronor för under-
hållsåtgärder på vägar och järnvägar och till reinvesteringar i främst mindre
objekt på länsvägar och på vissa järnvägar. Anslaget har fördelats av rege-
ringen på så sätt att 2 050 miljoner kronor avsatts till vägunderhåll och 150
miljoner kronor för järnvägsunderhåll. Hela anslaget beräknas komma att
förbrukas under budgetåret 1992/93. Medel ur detta anslag har nu fördelats
till mer än 1 050 projekt på länsvägar.

Sammantaget har de olika infrastruktursatsningarna på vägnätet hittills
genererat 226 000 dagsverken.

I december 1992 fattade riksdagen beslut om att anslå ytterligare 1 500
miljoner kronor för underhållsåtgärder och investeringar i objekt på länsvä-
gar.

Arbetslivsfrågor

Den aktuella utvecklingen

Arbetslivet har under de senaste decennierna genomgått en omfattande för-
ändring. Den tekniska utvecklingen går mycket snabbt och kraven på ökad
produktivitet och effektivitet ökar i såväl privat som offentlig verksamhet.
Internationaliseringen av svensk industri påverkar också förändringstakten
och kompetenskraven.

Förändringarna i arbetslivet påverkar arbetsmiljön och riskerna för olika
arbetsskador. En förskjutning har skett från relativt påtagliga samband mel-
lan arbete och ohälsa till alltmer sammansatta problem, där faktorer som
arbetsorganisation samt psykiska och sociala förhållanden kommit att upp-
märksammas i allt högre grad. I många fall är det inte möjligt att angripa
problemen med etablerade metoder och tekniker utan det behövs nytän-
kande och helt nya angreppssätt.

Dessa förändringar i arbetslivet sker samtidigt som vi i dag har en arbets-
löshet som för svenska förhållanden är mycket hög. Kravet på att ha och
behålla sitt arbete blir allt viktigare. Detta får emellertid inte hindra att kra-
vet på en god arbetsmiljö upprätthålls och att förändringen av t.ex. arbetsor-
ganisation och arbetsinnehåll fortsätter för att göra det möjligt att skapa
trygga arbeten i en god arbetsmiljö på arbetsplatserna.

För att ett förändringsarbete på arbetsplatserna skall bli framgångsrikt
måste det drivas systematiskt och effektivt med en helhetssyn på arbetsmil-
jön, som också ger möjlighet för den enskilde till inflytande, lärande och
utveckling. Arbetsmiljöarbetet måste vara en integrerad del av verksamhe-
ten med medverkan av alla på arbetsplatsen. Samtidigt har statsmakternas
krav på en effektiv tillsyn inom arbetsmiljöområdet skärpts.

En god arbetsmiljö sedd ur detta helhetsperspektiv är till gagn inte bara
för den enskilde individen utan är även en förutsättning för att skapa ett pro-
duktivt och effektivt näringsliv. Det finns i dag en ökad insikt om dessa sam-
band.

Ett mycket lovvärt arbete pågår på många arbetsplatser med att skapa
goda arbetsmiljöer, som tar tillvara människans inneboende kraft och för-
måga. Samtidigt finns det behov av att insatserna intensifieras på många håll.
Det finns fortfarande många arbetsmiljöer med stor risk för olycksfall och
ohälsa för de anställda. Förutom stora skillnader mellan olika yrkesgrupper
vad gäller risker i arbetsmiljön råder också stora skillnader mellan män och
kvinnor. De stora riskgrupperna finns alltjämt inom de traditionella indu-
striarbetaryrkena. Vissa grupper inom vård, service och transport är också
starkt utsatta. Att ytterligare minska arbetsskadorna, de långa sjukskriv-
ningarna och förtidspensioneringarna är av största vikt såväl för den enskilde
som samhället.

Arbetslivsfonden har en viktig roll i detta sammanhang. Erfarenheterna
av fondens arbete är goda. Arbetslivsfonden medverkar till förnyelsearbetet
som pågår inom arbetslivet. Fonden stöder insatser för att förbättra och för-
nya arbetsplatser genom åtgärder som stärker det förebyggande arbetsmil-
jöarbetet och förbättrar produktiviteten. Arbetslivsfonden utgör även en

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

plattform för att genom olika former av insatser stärka rehabiliteringen av Prop. 1992/93:100
arbetsskadade. Fondens insatser har därför samtidigt inneburit en viktig sti- Bilaga 11
mulans för svensk ekonomi. Intresset för att utnyttja fondens resurser även
under rådande lågkonjunktur är stort. Därigenom står många företag och
förvaltningar väl rustade när konjunkturen vänder. Jag återkommer strax till
frågan om fondens fortsatta verksamhet.

Den tilltagande komplexiteten och höga förändringstakten i arbetslivet
ökar behovet att ta fram och sprida ny kunskap inom området. Arbetslivs-
forskningen är ett viktigt medel när det gäller att följa utvecklingen inom
arbetslivsområdet och ge den kunskap som behövs för att undanröja hälso-
risker i arbetsmiljön och uppnå en bättre arbetsmiljö. Lika viktigt är det att
resultaten sprids till olika målgrupper i arbetslivet. Dessa frågor kommer att
tas upp i den forskningspolitiska proposition som inom kort kommer att
föreläggas riksdagen.

Med anledning av ett regeringsuppdrag till Centrala arbetslivsfonden på-
går i olika delar av landet försök med bildandet av lokala och regionala kun-
skapscentra. Intentionerna är att skapa viktiga länkar mellan företag,
branschorgan, myndigheter m.fl. aktörer för spridning av information och
kunskap inom arbetsmiljöområdet.

För att få en bättre samordning av statens insatser inom arbetslivsområdet
vad gäller forskning, utveckling och kunskapsspridning kommer jag inom
kort att föreslå regeringen att en särskild utredare tillsätts för att dels över-
väga hur erfarenheterna från Arbetslivsfonden skall föras vidare, dels före-
slå hur samordningen av statens insatser och kunskapsspridning inom arbets-
livsområdet bör äga rum.

Sjukfrånvaro, arbetsskador m.m.

Efter en kraftig ökning under större delen av 1980-talet har ohälsotalet - dvs.
det genomsnittliga antalet dagar per försäkrad som ersatts med sjukpenning
eller förtidspension - börjat minska fr.o.m. år 1990. Denna minskning sam-
manfaller i tiden med försämringen av arbetsmarknadsläget. Minskningen
har fortsatt även under år 1992. Ohälsotalets utveckling över tiden påverkas
förutom av regelförändringar av en rad faktorer som t.ex. ålderssamman-
sättning, förvärvsfrekvens och arbetslöshet.

Minskningen av ohälsotalet under åren 1990 och 1991 har främst skett ge-
nom en minskning av den medellånga sjukfrånvaron (6 till 90 dagar). Under
år 1991 inträffade dessutom en kraftig minskning av de korta sjukfallen, vil-
ket till stora delar kan hänföras till förändringar i kompensationsnivåerna.
Även de långa sjukfallen minskade. Endast de fleråriga sjukfallen fortsatte
att öka under år 1991.

Nedgången i ohälsotalet kan ha sin orsak i flera faktorer. En förklaring är
att de ökade insatserna från samhället för att begränsa sjukfrånvaron och
förtidspensioneringen och en ökad medvetenhet hos arbetsgivare och ar-
betstagare om betydelsen av åtgärder för att minska sjukfrånvaron kan ha
börjat ge effekt. En annan sannolik förklaring är det försämrade arbets-
marknadsläget under åren 1990 och 1991.

Trots minskning under de senaste åren är ohälsotalet emellertid alltjämt

på en hög nivå. År 1991 var ohälsotalet 49,5 dagar för kvinnor och 39,9 dagar
för män.

Under 1980-talet ökade antalet anmälda arbetsskador kraftigt, främst be-
roende på ökningen av antalet rapporterade belastningssjukdomar. Sedan
år 1988, alltså redan under den då rådande högkonjunkturen, har antalet
anmälda arbetsskador minskat. De anmälda arbetsolyckorna har minskat
med 30 % under den senaste tvåårsperioden och de anmälda arbetssjukdo-
marna med 27 %. Minskningen avser såväl män som kvinnor. Minskningen
har fortsatt även under år 1992.

För såväl arbetsolyckor som arbetssjukdomar visar även medelantalet
sjukdagar per fall efter många års ökning en nedgång de senaste åren. Detta
är i överensstämmelse med utvecklingen av den totala sjukskrivningen i
landet.

Arbetsskadeutvecklingen över tiden återspeglar såväl effekter av arbets-
miljöförbättrande åtgärder som förändringar i arbetsmarknadsstrukturen
och synen på vad som är en arbetsrelaterad sjukdom.

Under 1991 anmäldes ca 73 000 arbetsolyckor och ca 41 000 arbetssjukdo-
mar. Männen svarar för drygt 70 % av arbetsolycksfallen men kvinnnornas
andel har ökat kontinuerligt. Beträffande arbetssjukdomarna är fördel-
ningen mellan män och kvinnor numera nästan lika.

Olyckor till följd av överbelastning är den vanligaste olyckstypen för såväl
män som kvinnor. Dessa olyckor har ökat markant fram till slutet av 1980-
talet men minskar nu i likhet med övriga olyckstyper.

Av de anmälda arbetssjukdomarna är drygt 70 % belastningssjukdomar.
Bland kvinnorna är andelen så hög som 80 %. Dessa sjukdomar resulterar
vanligtvis i betydligt längre sjukfrånvaro än övriga arbetssjukdomar, i me-
deltal 105 dagar per fall år 1989. Sjukskrivningstiderna är särskilt långa för
belastningssjukdomar i nacke/halsrygg och rygg. Sjukfrånvarons längd ökar
med stigande ålder.

Arbetstid och semester

Som en följd av den ökande arbetslösheten i Sverige har det totala antalet
arbetade timmar minskat med 2,8 % från år 1990 till år 1991. Från november
1991 till november 1992 minskade antalet arbetade timmar med 2,6 %. År

1991 var det första året sedan tidigt 80-tal som den totala arbetstiden börjar
minska. Den faktiskt arbetade tiden per individ i arbete, dvs. för den som
har arbete och inte är frånvarande under mätveckan, var dock i stort sett
oförändrad. Enligt AKU var den faktiskt arbetade tiden per vecka 41,2 tim-
mar för männen och 33,6 timmar för kvinnorna år 1991.

De förändringar av semester och pensionsålder som riksdagen beslutat om
i enlighet med regeringens stabiliseringsproposition (1992/93:50) kommer
att medföra att varje arbetande individ ökar sin totala arbetstid både per år
och över åren. Den lagstadgade semestern minskas med två dagar fr.o.m.
semesteråret 1994/95. Pensionsåldern förlängs successivt från 65 år till 66 år
med ett kvartal per år till och med år 1996.

Utredningen om mer flexibla regler för arbetstid och semester lade i mars

1992 fram sitt slutbetänkande (SOU 1992:27) Årsarbetstid.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Utredaren föreslår att arbetstidslagen och semesterlagen förs samman till Prop. 1992/93:100
en gemensam lag. Han föreslår vidare att det införs ett nytt begrepp, ”årsar- Bilaga 11
betstid”, som omfattar både arbetstid och semester och som beräknas i tim-
mar. Avsikten är att detta begrepp skall ersätta 40-timmarsveckan som
norm. Årsarbetstiden föreslås beräknas till 2 007 timmar, varav 1 791 timmar
skall utgöra arbetstid (motsvarar 40 tim./vecka) och 216 timmar semester.

Utredaren föreslår vidare att det på arbetsplatser, där kollektivavta] gäl-
ler, inte skall finnas några regler som begränsar arbetstidens förläggning. La-
gen skall dock innehålla en uppmaning till parterna att vid träffande av kol-
lektivavtal eftersträva stor frihet för arbetstagaren att, där så är möjligt, själv
påverka sin arbetstid.

På arbetsplatser där det saknas kollektivavtal skall det enligt förslaget fin-
nas i stort sett samma regler som i dag. En enskild arbetstagare skall dock i
viss utsträckning kunna medge avvikelser från lagens bestämmelser.

Betänkandet har remissbehandlats. Remissopinionen är blandad. Rege-
ringen har noga följt utvecklingen av EG:s arbetstidsdirektiv som EG:s mi-
nisterråd skulle ha beslutat om under år 1992. EG har dock uppskjutit be-
handlingen av direktivet på obestämd tid. Det kan konstateras att utred-
ningsförslaget i väsentliga avseenden avviker från EG:s förslag till arbets-
tidsdirektiv. Regeringen avser senare att ta ställning till i vilken mån utred-
ningens förslag bör föranleda förslag till lagändringar.

Översyn av arbetsmiljölagen

Regeringen tillsatte i mars 1992 en särskild utredare för att göra en översyn
av vissa delar av arbetsmiljölagen. Utredningen, som har antagit namnet Ar-
betsmiljölagsutredningen (A 1991:03), skall ha avslutat sitt arbete senast den
1 september 1993. Utredaren skall enligt direktiven för översynen (dir.
1991:75 och 1992:33) utreda behovet av nya eller ändrade ansvars- och sam-
verkansregler för entreprenadanställda och liknande arbetstagargrupper,
avgränsningen av arbetsställebegreppet, behovet av kompletteringar av pro-
duktsäkerhetsreglerna, vissa frågor om sanktionssystemet, utformningen av
de grundläggande bestämmelserna i 1 - 3 kap. samt bestämmelserna om
överklagande i arbetsmiljölagen. I flera av dessa frågor, bl.a. komplette-
ringen av produktsäkerhetsreglerna, ingår att beakta konsekvenserna av en
anpassning till EG:s regler.

Den arbetsrättsliga lagstiftningen

Av förslagen i Löneförhandlingsutredningens betänkande (SOU 1991:13)
Spelreglerna på arbetsmarknaden har slopandet av den s.k. 200-kronorsre-
geln i 60 § sista stycket i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
genomförts (prop. 1991/92:155, bet. 1991/92:AU7, rskr. 1991/92:250). Som
ett ”normalskadestånd” för en olovlig stridsåtgärd föreslogs 2000 kr. Lag-
ändringen trädde i kraft den 1 juli 1992. När det gäller utredningens övriga
förslag om hur spelreglerna skall förbättras utgår regeringen från att arbets-
marknadens parter inför 1993 års avtalsrörelse tar sitt fulla ansvar för för-
handlingsresultatet och arbetsfreden. Regeringen kommer senare att ta 20

ställning till i vilken mån utredarens övriga förslag bör föranleda förslag till Prop. 1992/93:100
lagändringar. Bilaga 11

Under våren 1992 sade regeringen upp ILO-konventionen nr 96 om av-
giftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Konventionen innebär i princip ett
förbud mot privat arbetsförmedling i vinstsyfte. Uppsägningen träder i kraft
den 4 juni 1993. I början av november 1992 avgav Utredningen om avregle-
ring av arbetsförmedlingsmonopolet sitt betänkande (SOU 1992:116) Privat
arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Betänkandet remissbehand-
las för närvarande. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag i frå-
gan i sådan tid att föreslagna lagändringar skall kunna träda i kraft den 1 juli
1993.

Kommittén som skall se över medbestämmandelagen och den centrala ar-
betsrättsliga lagstiftningen i övrigt kommer i månadsskiftet mars/april 1993
med ett delbetänkande som omfattar anställningsskyddsfrågor, förslag om
förbud mot blockad av företag utan anställda samt frågan om avskaffande av
den fackliga vetorätten vid entreprenad. Kommitténs arbete syftar bl.a. till
att åstadkomma förenkling och bättre överskådlighet i regelsystemet samt
att därvid särskilt beakta de mindre företagens situation. Den enskildes
rättsliga ställning skall stärkas. Jag avser att föreslå regeringen tilläggsdirek-
tiv till kommittén i enlighet med vad som aviserats i den s.k. krisuppgörelsen
(se prop. 1992/93:50 s.16).

Översyn av ledighetslagstiftningen

I direktiven till Kommittén för översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen
har jag anmält att även iedighetslagarna borde ses över eftersom de kan ha
en hämmande inverkan på företagen och i synnerhet de små företagen, och
att den översynen borde ske i en särskild utredning.

Regeringen har nu beslutat om direktiv (dir. 1992:98) för en sådan översyn
av Iedighetslagarna. Utredarens uppgift är att föreslå enklare och mer enhet-
liga regler men utredningen skall inte begränsas till rent lagtekniska aspekter
utan även omfatta reglernas materiella innehåll. Rätten till studieledighet
bör t.ex. avgränsas. Utredaren skall också se över reglerna om rätt till semes-
terlön vid olika slags ledighet. Uppdraget skall vara slutfört före utgången
av år 1993.

Koncernfackligt samarbete

Till Arbetsmarknadsdepartementet har inkommit ett flertal framställningar,
bl.a. från Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens Centralorgani-
sation, av huvudsaklig innebörd att en lagstadgad skyldighet bör införas för
i Sverige belägna företag, som ingår i nordiskt eller internationellt ägda kon-
cerner, att ge de anställdas företrädare i koncernen rätt tiil information från
moderbolaget och rätt till konsultationer med detta.

EG-kommissionen presenterade i januari 1991 ett förslag till direktiv om
inrättande av europeiska koncernnämnder för information och samråd i
företag som är etablerade i flera EG-länder. Direktivet har ännu inte anta-
gits av ministerrådet. I avvaktan på resultatet av EG:s arbete är jag inte be- 21

redd att nu ta initiativ till en lagstiftning i ämnet.

Företagshälsovård Prop. 1992/93:100

Våren 1992 tillkallades en särskild utredare att utreda (dir. 1992:17) företags- Bilaga 11
hälsovårdens organisation och finansiering.

Utredaren har avslutat sitt arbete och överlämnade i oktober 1992 betän-
kandet (SOU 1992:103) FHU92 till regeringen. Utredningen var föranledd
av riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil. 11, bet. 1991/92:AU12, rskr.
1991/92:251) om en avveckling av det generella statsbidraget till företagshäl-
sovården fr.o.m. den 1 januari 1993.

Utredaren föreslår att den offentliga styrningen av företagshälsovården
upphör. Förslaget bygger på att arbetsmarknadens parter träffar avtal, som
stödjer en flexibel och effektiv resursanpassning för arbetet med arbetsmiljö
och rehabilitering. Utredaren föreslår en del ändringar och tillägg i arbets-
miljölagen bl.a. vad gäller krav på resurser för arbetsmiljö- och rehabilite-
ringsarbetet. Förslag läggs också vad avser Arbetarskyddsverkets roll, ut-
bildning och kompetensutveckling inom arbetsmiljöområdet samt vad avser
stöd till arbetsmiljö- och rehabiliteringsinsatser för småföretag.

Betänkandet remissbehandlas för närvarande och kommer därefter att be-
redas inom regeringskansliet.

EG-frågor

Riksdagens beslut med anledning av prop. 1991/92:170 om Europeiska eko-
nomiska samarbetsområdet innebär bl.a. att vissa ändringar görs i arbetsmil-
jölagen (prop. 1991/92:170 del III, bilaga 9, bet. 1992/1993:EU1, del I; rskr.
1992/1993:18). Ändringarna avser framför allt lagens bemyndiganden att
meddela föreskrifter. Genom ändringarna ges möjlighet för Arbetarskydds-
styrelsen att göra de förändringar i svenska föreskrifter som följer av åtagan-
dena enligt EES-avtalet.

Inom ramen för EES-processen har arbetsgruppen för arbetsmiljö- och ar-
betslivsfrågor under år 1992 analyserat och följt upp tillkommande och pla-
nerade direktiv på arbetsmiljöområdet. Arbetarskyddsstyrelsen har i arbets-
gruppen fortlöpande avrapporterat sitt uppdrag att implementera EG:s ar-
betsmiljö- och produktdirektiv.

Arbetsmarknadsdepartementet har under året regelbundet medverkat i
EFTA-regeringarnas expertgrupp på det socialpolitiska området, vilken rent
organisatoriskt sorterar under arbetsgruppen för de angränsande politikom-
rådena. I sina kontakter med EG-sidan har expertgruppen - utöver över-
läggningar om nya EG-rättsakter - även diskuterat frågor som rör EFTA:s
medverkan i EG:s kommittéer, program och nätverk på det sociala området
(inkl, arbetsmarknad och arbetsmiljö).

I anslutning till det europeiska arbetsmiljöåret har den svenska national-
kommittén beslutat anordna ett seminarium om kvinnors villkor i arbetslivet
under våren 1993. Sverige har innehaft ordförandeposten i EFTA-gruppen
för det europeiska arbetsmiljöåret.

ILO-frågor

I Arbetsmarknadsdepartementet handläggs ärenden som rör förhållandet 22

till Internationella arbetsorganisationen (ILO). För beredning av vissa ären-

den som rör samarbetet med ILO finns en trepartiskt sammansatt kommitté, Prop. 1992/93:100
ILO-kommittén. Bilaga 11

ILO:s beslutande församling - arbetskonferensen - höll sitt sjuttionionde
möte under juni månad 1992. Arbetskonferensen har bl.a. till uppgift att be-
sluta om ILO:s arbetsprogram och budget samt att anta konventioner och
rekommendationer. Budgeten för perioden 1992-1993 omfattar totalt ca 406
miljoner USD. Sveriges medlemsavgift uppgår till 1,10 % av budgeten och
utgör, efter vissa återbetalningar, ca 2,87 miljoner schweizerfranc år 1993.

Vid 1992 års arbetskonferens antogs en konvention (nr 173) och en rekom-
mendation (nr 180) om skydd av arbetstagares fordran i händelse av arbets-
givarens insolvens. Dessa instrument avses bli förelagda riksdagen våren
1993.

Riksdagen har under år 1992 godkänt en ILO-konvention, nämligen kon-
ventionen (nr 170) om säkerhet vid användning av kemiska produkter i ar-
betslivet (prop. 1991/92:98, bet. 1991/92:AU12, rskr. 1991/92:251, regerings-
beslut den 10 september 1992). Konventionen träder i kraft för Sveriges del
den 4 november 1993. Sverige har därmed tillträtt sammanlagt 84 ILO-kon-
ventioner. År 1992 hade Sverige enligt bestämmelserna i ILO:s stadga att
rapportera om tillämpningen av 26 av dessa konventioner.

Riksdagen har under år 1992 även godkänt att ILO:s konvention (nr 96)
om avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer sägs upp (prop. 1991/92:89,
bet. 1991/92:AU10, rskr. 1991/92:174, regeringsbeslut den 2 april 1992).
Uppsägningen träder i kraft den 4 juni 1993.

Nya ämnen på 1993 års arbetskonferens är dels Deltidsarbete i syfte att
år 1994 anta ett eller flera nya instrument, dels för allmän diskussion ILO:s
uppgifter och roll i biståndsverksamheten. Då skall även de nya instrumenten
om förebyggande av storolyckor inom industrin slutbehandlas.

I november 1990 företog ILO:s styrelse en översyn av medlemskapet i
ILO:s industrikommittéer. Sverige erhöll därvid plats i nio av de sammanlagt
12 industrikommittéeerna. Den nya mandatperioden för industrikommit-
téerna började den 1 januari 1992.

Vid arbetskonferensens möte i juni 1990 förrättades val till ILO:s styrelse
för perioden 1992 - 1993. Danmark invaldes därvid på den nordiska platsen
på regeringssidan. Val för en ny treårsperiod sker i juni 1993. Enligt gällande
turordningsregler bör två nordiska regeringar då kunna ta plats i styrelsen.
Nordens kandidater denna gång är Norge och Finland. Inför varje styrelse-
möte äger nordiskt samråd rum.

Under 1991 riktades två anmälningar mot Sverige beträffande tillämp-
ningen av vissa ILO-konventioner. Tjänstemännens Centralorganisation på-
talade i en, senare kompletterad, skrivelse till ILO bristande tillämpning av
ILO-konventionerna (nr 87) om föreningsfrihet och skydd för organisations-
rätten, (nr 98) om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrät-
ten, (nr 151) om offentligt anställda och (nr 154) om främjande av kollektiva
förhandlingar. Anmälan föranleddes av de ändringar i sjukförsäkringen
m.m., som trädde i kraft den 1 mars 1991 innebärande sänkt ersättning från
det statliga ersättningssystemet. Det svenska arbetsgivarombudet till ILO:s
78:e arbetskonferens ingav ett klagomål mot Sverige beträffande tillämp-
ningen av konventionerna nr 87 och 98 samt konventionen (nr 147) om mini-

minormcr i handelsfartyg. Klagomålet grundar sig på de ändringar i lagen
om medbestämmande i arbetslivet som trädde i kraft den 1 juli 1991 (”lex
Britannia”). De båda anmälningarna behandlas f.n. av ILO:s granskningsor-
gan.

Arbetslivsfonden

Mitt förslag: Arbetslivsfonden avvecklas successivt med sluttidpunkt
den 1 juli 1995.

Enligt lagen (1989:484) om arbetsmiljövgift betalade arbetsgivare, för er-
sättningar som betalades ut under perioden september 1989 - december
1990, en arbetsmiljöavgift som fördes till arbetslivsfonden. Riksdagen har
fastställt riktlinjer för användningen av fondens medel, för en organisation
för bidragsprövning och uppföljning av fondverksamheten samt för förvalt-
ning av fondmedlen (prop. 1989/90:62, bet. 1989/90:FiU30, rskr.
1989/90:327). Arbetslivsfonden tillkom i syfte att verka konjunkturpolitiskt
stabiliserande, dvs. minska den ekonomiska aktiviteten i en högkonjunktur
och öka den i en lågkonjunktur. Genom nämnda arbetsmiljöavgift tillfördes
fonden ca 11,4 miljarder kronor. Till detta kommer avkastningen på kapita-
let. De myndigheter som sattes att handlägga bidragsärendena - Centrala
arbetslivsfonden och de 24 regionala Arbetslivsfonderna - påbörjade sin
verksamhet under andra halvåret 1990. Någon bortre tidsgräns när fondens
verksamhet skulle vara avslutad fastställdes inte.

Arbetslivsfondens uppgift är att lämna bidrag till arbetsgivare för åtgärder
för en förbättrad arbetsmiljö, förändrad arbetsorganisation samt tidig och
aktiv rehabilitering. Centrala arbetslivsfonden har lämnat en berättelse och
årsredovisning om fondens verksamhet budgetåret 1991/92. Den Centrala
och de regionala Arbetslivsfonderna har t.o.m. november 1992 beviljat ca 6
miljarder kronor som bidrag till drygt 7 900 arbetsplatsprogram. Program-
men berör omkring 1,5 miljoner anställda, dvs. omkring 30 % av arbetskraf-
ten. Fördelningen mellan kvinnor och män är 54 % resp. 46 %.

Beviljade bidrag efter åtgärd
Arbetsorganisation	47 %
Fysisk arbetsmiljö	26 %
Rehabilitering	21 %
Utveckling av ny teknik	4 %
Metoder/rutiner m.m.	2%

Den privata sektorn har erhållit ca 76 % av de beviljade bidragen (ca 4,5
miljarder kronor) varav de små företagen (högst 50 anställda) har erhållit ca
19 % (drygt 900 miljoner kronor). Återstoden, ca 24 %, har gått till den
offentliga sektorn. Den största andelen bidrag har gått till verkstadsindu-
strin.

Den dåvarande regeringen uppdrog i september 1991 åt Centrala arbets-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

livsfonden att utreda förutsättningarna att inrätta lokala/regionala kunskaps-
centra. Fonden har i en delrapport den 24 juni 1992 redovisat bl.a. att den
avser att stödja och följa ett antal försök med kunskapscentra. Dessa bedrivs
i samarbete med - och i vissa fall samfinansierade av - Arbetsmiljöfonden.
Försöken kan antas ge ny kunskap om betingelserna för kunskapsinsamling
och kunskapsspridning lokalt/regionalt.

RRV har på eget initiativ genomfört en förvaltningsrevision av arbetslivs-
fondsmyndigheterna. Resultatet av granskningen har RRV redovisat i rap-
porten (F 1992:28) Arbetslivsfonden. I rapporten redovisas vissa förslag.
Rapporten har överlämnats till regeringen. RRV har vidare hemställt att Ar-
betslivsfonden, Arbetarskyddsverket, Riksförsäkringsverket och AMS se-
nast den 1 februari 1993 redovisar de åtgärder som de vidtagit eller avser att
vidta med anledning av de synpunkter och förslag som förs fram i rapporten.

RRV bedömer att den kompetens som byggs upp genom fondens verk-
samhet kan ha strategisk betydelse för förnyelsen i företag och förvaltningar
både på kort och lång sikt. RRV framhåller i detta sammanhang de samlade
erfarenheterna av direkta kontakter mellan fonden och arbetsgivare, myn-
digheternas gemensamma insatser inom arbetslivsområdet samt integre-
ringen av arbetsmiljö, arbetsorganisation och rehabilitering med verksamhe-
ten i övrigt. RRV menar att kunskap och erfarenheter av fondens verksam-
het bör tas till vara. Enligt RRV:s uppfattning är vidare en väl fungerande
utvärderingsprocess avgörande för att erfarenheter av fondens verksamhet
skall kunna spridas och leda till bestående resultat och en fortsatt utveck-
lingsinriktad process även efter det att fonden har upphört.

Med anledning av riksdagens beslut (prop. 1991/92:150 1:8, bet.
1991/92: FiU30, rskr. 1991/92:350; prop. 1992/93:50 bil. 7) disponerades ur
arbetslivsfonden dels 2 miljarder kronor för finansiering av vissa sysselsätt-
ningsskapande åtgärder budgetåret 1991/92, dels 3 miljarder kronor till en
förstärkning av statsbudgeten innevarande budgetår. Detta innebär att fon-
den i dag har ca 4 miljarder kronor till sitt förfogande för nya bidragsbeslut.

I samband härmed har regeringen - när det gäller inriktningen av Arbets-
livsfondens fortsatta verksamhet - uppdragit åt Centrala arbetslivsfonden att
dels verka för att insatser som leder till ökad produktivitet kommer till stånd
i ökad utsträckning, dels även i fortsättningen särskilt stödja småföretag och
därvid beakta dessa företags särskilda förutsättningar, dels prioritera arbets-
platser där de mest utsatta arbetena finns. I detta sammanhang skall arbets-
platser där en stor andel kvinnor är sysselsatta uppmärksammas.

Jag har från Centrala arbetslivsfonden inhämtat att återstående medel
med nuvarande takt vad gäller beslut om bidrag kan beräknas räcka fram till
omkring årsskiftet 1993/94, dock längst t.o.m. första kvartalet 1994.

Med hänsyn till att de nu återstående medlen som fonden har till sitt förfo-
gande för nya bidragsbeslut stegvis kommer att förbrukas fram till omkring
årsskiftet 1993/94 bör en sluttidpunkt vad avser beslut om bidrag sättas ut.
Jag föreslår därför att fonden avslutar sin bidragsgivning för sådana ändamål
som avser åtgärder på arbetsplatserna den 31 december 1993, dock om det
finns speciella skäl senast vid utgången av första kvartalet 1994. Fondens
verksamhet - liksom dess administration - skall därefter successivt avvecklas
och vara helt avslutad till den 1 juli 1995. Under perioden efter den 1 april

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1994 kommer fondens verksamhet därmed i huvudsak att vara inriktad på Prop. 1992/93:100
uppföljning av arbetsplatsprogram, utvärdering och kunskapsspridning. Det Bilaga 11
bör vidare ankomma på regeringen, att mot bakgrund av de förslag som jag
nu har lagt fram, ta de initiativ som behövs i fråga om avvecklingen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag har anfört om avveckling av Arbetslivsfon-
dens verksamhet.

Lönegarantifonden

Översyn av den statliga lönegarantin vid konkurs

Det är angeläget att statens kostnader för den statliga lönegarantin begrän-
sas även på sikt. Jag vill därför framhålla att regeringen nyligen har beslutat
om direktiv (dir. 1992:103) till en utredning med uppgift att se över vissa de-
lar av det statliga lönegarantisystemet vid konkurs. Översynen skall avse lö-
negarantireglernas utformning när det gäller vilka lönefordringar som skall
ersättas av garantin samt hur utbetalningsfunktionen skall vara utformad i
framtiden. Syftet med översynen skall vara att åstadkomma regeländringar
som - utan att garantins sociala syfte går förlorad - begränsar utgifterna för
garantin och effektiviserar granskningen av att garantin används på det sätt
den är avsedd för.

Utbetalningen av lönegarantimedel

Enligt lönegarantilagen har länsstyrelserna hand om utbetalningarna från lö-
negarantifonden. Länsstyrelserna prövar inte om lönefordringarna omfattas
av garantin utan handhar endast utbetalningsfunktionen. Enligt den nya lö-
negarantilagen som trädde i kraft den 1 juli 1992 är det konkursförvaltarna,
som i konkurser utan bevakning, prövar om lönefordran skall täckas av löne-
garantin.

För budgetåret 1993/94 bedömer jag att antalet konkurser kommer att
ligga på en oförändrat hög nivå och att länsstyrelserna därför även fortsätt-
ningsvis kommer att handlägga ett stort antal utbetalningsärenden. Detta
motiverar att länsstyrelserna tillförs extra resurser för hanteringen av utbe-
talningar från lönegarantifonden. Jag beräknar efter samråd med chefen för
Civildepartementet, att länsstyrelserna bör tillföras 12 miljoner kronor för
handläggning av dessa ärenden. Denna resursförstärkning bör finansieras
genom en engångsvis särskild disposition av avgifter till lönegarantifonden.

Enligt förslag från 1982 års lönegarantiutredning bör kronofogdemyndig-
heterna överta utbetalningsfunktionen från länsstyrelserna. I propositionen
om statlig lönegaranti vid konkurs (prop. 1991/92:139) framhöll jag emeller-
tid bl.a. att kronofogdemyndigheternas roll i lönegarantihanteringen föränd-
rades genom den nya lönegarantilagen och att man av denna anledning
borde utreda ytterligare hur utbetalningsfunktionen skall utformas. Som jag
nyss redogjort för har regeringen fattat beslut om direktiv till en utredning

som skall lämna förslag till hur utbetalningsfunktionen skall hanteras för att
åstadkomma en effektiv och billig administration. Med hänsyn till att utbe-
talningsfrågorna kommer att ses över vill jag betona att det nu föreslagna
medelstillskottet är en tillfällig förstärkning av länsstyrelserna.

Mitt förslag till disposition av medel ur lönegarantifonden kräver stöd i
lag. Ett förslag till tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter
har upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet. Förslaget bör fogas till
protokollet i detta ärende som underbilaga 11.1. Jag har i denna fråga sam-
rått med statsrådet Könberg.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att anta förslaget till lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691)
om socialavgifter.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Regional utveckling

Den regionala problembilden

Den svenska arbetsmarknaden präglas nu av en fallande sysselsättning och
stigande arbetslöshet inom i stort sett samtliga branscher och regioner. De
regionala skillnaderna i arbetslöshet har visserligen minskat något under se-
nare år men är alltjämt betydande.

Befolkningsmässigt hade de tre storstadslänen under de tre första kvarta-
len 1992 en nettoinflyttning från övriga län på ca 3 800 personer, vilket kan
jämföras med en nettoutflyttning till övriga län på ca 1 800 personer under
motsvarande period 1991.

Nettoinvandringen fortsatte att spela en betydelsefull roll för skogslänens
befolkningutveckling genom att denna översteg de flyttningsförluster som
skogslänen hade gentemot övriga län.

Som framgår av följande tabell var befolkningsutvecklingen under år 1991
negativ i de regionalpolitiska stödområdena, medan befolkningen ökade
utanför dessa områden. Jämfört med utvecklingen under de senaste åren
kan särskilt märkas den klara försämringen i stödområde 2.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Befolkningsutvecklingen inom regionalpolitiska stödområden, storstadsområden
och övriga landet under perioden 1988- 1991

Område	Antal inv. 1991	Andel %	Årlig förändring (%)
Område	Antal inv. 1991	Andel %	1988-1990	1991
Stödområde 1	192 029	2	-0,2	-0,1
Stödområde 2	429 935	5	0,2	-0,2
Stödområde 1 + 2	621 964	7	0,1	-0,1
Storstadsområden	2717 110	32	0,7	0,7
Övriga områden	5 305 045	61	0,8	0,7
RIKET	8 644 119	100	0,7	0,6

Den öppna arbetslösheten i stödområde 1 och 2 ligger omkring 2,5 resp
1,5 procentenheter högre än i storstadsregionerna. Skillnaderna i arbetslös-
hetsnivå mellan enstaka kommuner är dock väsentligt större. Under det 3:e
kvartalet 1992 varierade t.ex. den öppna arbetslösheten mellan som högst
9,8 % i Dorotea kommun och som lägst 2,2 % i Danderyds kommun.

Om man även räknar med andelen personer i arbetsmarknadsutbildning
och beredskapsarbete så har andelen personer utanför den reguljära arbets-
marknaden ökat med tre procentenheter i stödområde 2 medan ökningen
inom stödområde 1, storstadsregionerna och i övriga landet varit likartad
men på en något lägre nivå. Nivån är med närmare 11 % högst inom stödom-
råde 1, vilket är drygt 5 procentenheter högre än i storstadsregionerna och
omkring 4,5 procentenhet högre än i området utanför stödområdet och stor-
stadsregionerna.

En förhållandevis ny tendens när det gäller den kraftiga ökningen av anta-
let varslade om uppsägning är att dessa i större utsträckning än tidigare be-
rört andra sektorer än industrin och byggnadsverksamheten. Detta gäller
t.ex. varuhandel, privata tjänster och den offentliga sektorn. Den senare har
hittills spelat en viktig roll när det gällt att upprätthålla en sysselsättnings-
mässig balans mellan de regionalpolitiskt prioriterade områdena och övriga
landet.

Problembilden för glesbygden präglas bl.a. av den ogynnsamma befolk-
ningsstrukturen, sedan länge orsakad av utflyttning av särskilt kvinnor och
ungdomar. Pågående och förestående omvandlingar av den offentliga sek-
torn och av transfereringssystemen får betydelse för glesbygdsbornas syssel-
sättningsmöjligheter samtidigt som serviceförsörjningen kan påverkas. Av
grundläggande betydelse är också möjligheterna att upprätthålla fungerande
kommunikationer för att nå arbetsplatser, service och marknader för pro-
duktionen.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Regionalpolitikens allmänna inriktning

Regionalpolitiken skall enligt de av riksdagen fastlagda målen inriktas på att
ge människor tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var de bor i
landet. Politiken skall främja en rättvis fördelning av välfärden mellan män-
niskor i olika delar av landet och en balanserad befolkningsutveckling så att
betydande valfrihet i boendet kan åstadkommas. Regionalpolitiken skall vi-
dare underlätta tillvaratagandet av landets samlade resurser och en rationell
produktion så att ekonomisk tillväxt kan uppnås. Jag vill erinra om att ett
viktigt inslag i tillväxtpolitiken är att ta tillvara utvecklingsmöjligheterna i
alla delar av landet.

Om målen skall kunna uppnås måste förutsättningar skapas för ekono-
miskt, socialt, kulturellt och ekologiskt fungerande regioner. I regeringsför-
klaringen anges att hela Sverige skall leva. Det förutsätter en aktiv politik
för regional utveckling. Denna skall ge förutsättningar för människor att bo
och utvecklas i alla delar av landet. För att nå regional utveckling krävs ett
lokalt engagemang och en politik anpassad till människors krav på service,
kultur, utbildning, arbete, fritid osv. Eftersom det i många regioner råder en
könsmässig och åldersmässig snedfördelning måste åtgärder sättas in för att
lösa dessa problem.

Utvecklingskraften i de mindre företagen är avgörande för den regionalt
spridda sysselsättningen, liksom satsningar på bättre infrastruktur, dvs. mo-
derna järnvägar, förbättrat vägnät, förbättrade telekommunikationer, ut-
byggd högskoleutbildning m.m.

Riksdagen har fastställt en långsiktig stödområdesindelning som gäller
från den 1 juli 1990. Beslutet innebär att det regionalpolitiska företagsstödet
liksom de särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärderna koncentrerats
till två stödområden; stödområde 1 och 2. Dessa områden omfattar de kom-
muner eller delar av kommuner som långsiktigt har bedömts ha de svåraste
regionala problemen.

Till regeringen har inkommit ett antal framställningar om inplacering av
nya områden i stödområde eller uppflyttning från stödområde 2 till 1. Enligt
min mening är det viktigt att stödområdesindelningen inte ändras för ofta,
särskilt som de långsiktiga problemen förändras mycket långsamt. Jag är
därför inte nu beredd att föreslå några ändringar.

Jag vill här dock nämna att regeringen för innevarande budgetår utnyttjat
möjligheten att temporärt medge förhöjd stödnivå för vissa kommuner eller
delar av kommuner som är inplacerade i stödområde 2. Således har den
maximala stödnivån för lokaliseringsbidrag höjts från 20 till 30 % i Norsjö,

Äre och Bräcke kommuner, i Borgsjö och Haverö församlingar i Ange kom-
mun samt i Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar i Skellefteå kommun.
De fyra kommuner eller kommundelar som redan tidigare hade en sådan
förhöjning har fått förlängning t.o.m. den 30 juni 1993.

Utöver dessa långsiktiga stödområden finns s.k. tillfälliga stödområden.
Regeringen har möjlighet att i sådant område placera in kommuner eller de-
lar av kommuner med allvarliga sysselsättningsproblem till följd av exempel-
vis omfattande strukturrationaliseringar. För närvarande är 14 kommuner
eller delar av kommuner inplacerade i tillfälligt stödområde t.o.m. den 30
juni 1993. Detta innebär att regeringen beslutat att förlänga inplaceringen
för samtliga tidigare inplacerade områden med ett år. Inom Arbetsmark-
nadsdepartementet pågår för närvarande en översyn av de tillfälliga stödom-
rådesinplaceringarna och jag avser att återkomma till regeringen med even-
tuella förslag till förändringar.

I rådande lågkonjunktur har som nämnts strukturomvandlingsproblemen
på olika håll i landet accentuerats. Detta ställer ökade krav inte bara på ar-
betsmarknadspolitiska insatser utan även på långsiktigt verkande regional-
politiska åtgärder för att hävda de prioriterade regionernas möjligheter till
utveckling. I dessa områden behövs dels infrastrukturförbättringar, dels så-
väl riktade företagsinsatser i form av etableringsstöd och stöd vid expansion
som allmänt kostnadssänkande företagsstöd.

Ansvaret för en regionalt väl utvecklad infrastruktur vilar på respektive
samhällssektor. För vissa typer av åtgärder finns dock särskilda regionalpoli-
tiska medel för att förbättra förutsättningarna för utveckling av näringslivet.
I stödområde 1 pågår med stöd av dessa medel ett särskilt program som ge-
nomförs i samarbete mellan berörda länsstyrelser.

Genomförandet av de regionalpolitiska åtgärderna har successivt delege-
rats till länsstyrelserna och deras medel för regionala utvecklingsinsatser
uppgår detta budgetår till 1 miljard kronor. Länsstyrelserna kan använda
medlen för lokaliserings- och utvecklingsbidrag, glesbygdsstöd och projekt-
verksamhet. Den stora frihet i medelsanvändningen som getts länsstyrel-
serna ställer stora krav på prioritering mellan olika åtgärder och noggrann
uppföljning. I bilaga 14 redovisar civilministern, efter samråd med mig,
några allmänna riktlinjer för det regionala utvecklingsarbetet.

Mina förslag i det följande innebär sammantaget att anslagen för direkta
regionalpolitiska åtgärder under nästa budgetår ligger kvar på en i stort sett
oförändrad nivå trots det svåra budgetläget. Därigenom har regeringen mar-
kerat den betydelse den tillmäter regionalpolitiken.

Jag vill avslutningsvis beröra frågan om regionalpolitikens inriktning i re-
lation till Europaintegrationen.

Riksdagens och regeringens syn på EES-avtalets inverkan på Sveriges re-
gionalpolitik och förslag till åtgärder med anledning av avtalet har nyligen
redovisats (prop. 1991/92:170, bil. 9, s. 31-36; EU 1).

EES-avtalet berör endast de regionalpolitiska företagsstöden. I nämnda
proposition framförde jag att det inte kan uteslutas att det i vissa avseenden
kan bli nödvändigt med modifieringar av dessa stöd. Den samlade bedöm-
ningen var dock att stöden överensstämmer med EES-avtalets grundtanke
att stöd inte får snedvrida konkurrensen och handeln mellan avtalsparterna

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset. Sverige bör således Prop. 1992/93:100
även efter ett EES-avtal kunna bedriva en regionalpolitik med i stort sett Bilaga 11
samma inriktning och av minst samma omfattning som i dag.

Sverige har vidare ansökt om medlemsskap i EG. EG-kommissionen har
lämnat ett positivt yttrande över den svenska medlemskapsansökan. För
Sveriges del är målet i kommande förhandlingar bl.a. att upprätthålla en
fortsatt hög ambitionsnivå på det regionalpolitiska området.

Härvid står två frågor i förgrunden. För det första gäller det att få accep-
tans för Sveriges regionalpolitiska problem och de därav föranledda natio-
nella stödbehoven. Utvecklingsarbetet i våra regionalpolitiskt prioriterade
regioner försvåras t.ex. av låg befolkningstäthet, små lokala marknader,
långa avstånd och längst i norr också klimatförhållandena. För det andra gäl-
ler det att i största möjliga utsträckning få del av EG:s struktur- och regional-
politiska satsningar genom de s.k. strukturfonderna i Gemenskapens bud-
get.

EG-kommissionen behandlar båda dessa frågor i principiellt positiva or-
dalag i sitt yttrande, men påpekar att företagsstödet måste vara förenligt
med EG:s regelverk.

Vår delaktighet i den europeiska integrationen innebär enligt regeringens
bedömning ökade möjligheter till och nya krav på regionalpolitiska insatser.

Åtgärder inom olika samhällssektorer

För att åstadkomma en positiv utveckling i de regionalpolitiskt prioriterade
regionerna krävs betydande direkta regionalpolitiska insatser, men ännu vik-
tigare är att verksamheterna inom andra samhällssektorer utformas så att
förutsättningarna för utveckling i de prioriterade regionerna blir likvärdiga
med övriga delar av landet. I detta perspektiv är det särskilt viktigt att för-
bättra infrastrukturen och att upprätthålla en väl fungerande samhällsser-
vice.

Lokaliseringen, omfattningen och inriktningen av den högre utbildningen
och forskningen är faktorer som är av avgörande betydelse för den långsik-
tiga utvecklingen av näringslivet och sysselsättningen i olika regioner. Rege-
ringen kommer senare att förelägga riksdagen förslag på dessa områden.
Det regionala utvecklingsperspektivet kommer att beaktas vid utformningen
av förslagen.

Beträffande utbyggnaden av infrastrukturen vill jag nämna de stora sats-
ningar som görs inom främst kommunikationsområdet. Utbyggnaden sker
enligt berörda trafikverks investeringsplaner med 4,6 miljarder kronor årli-
gen, varvid regionalpolitiska hänsyn skall vägas in. Till ordinarie planering
har under 1992 av konjunkturskäl tillkommit beslut om ytterligare samman-
lagt 5,2 miljarder kronor. I dessa beslut har den regionalpolitiska priorite-
ringen vid val av objekt vägt mycket tungt.

För närvarande pågår genomgripande förändringar inom en rad samhälls-
sektorer, förändringar som kommer att få genomslag under de närmaste
åren. Det gäller inte minst inom transport- och kommunikationssektorerna,
men också inom andra områden som är viktiga delar av samhällets infra-
struktur. Avreglering, bolagisering och privatisering är inslag i de pågående 31

processerna.

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11

Ett huvudmotiv till dessa systemförändringar är att genom att stimulera
konkurrens på marknadsmässiga villkor öka effektiviteten i resursanvänd-
ningen. Det kan bl.a. innebära sänkta priser för många företag och privat-
personer på vissa tjänster. Samtidigt finns det risk för att dessa tjänster rela-
tivt sett kan komma att fördyras i t.ex. glest befolkade områden.

Det är uppenbart att denna utveckling kan komma att påverka vissa regio-
ner negativt. Regeringen har därför (prop. 1991/92:150 bil. 1:1, sid 25) slagit
fast att vid dessa förändringar skall de regionalpolitiska konsekvenserna
beaktas.

Dessa delvis nya förutsättningar för regionalpolitiken innebär bl.a. att
samhällets åtaganden för vissa verksamheter måste preciseras i form av ser-
vicenivåer, tillgänglighet etc.

Som ett led i detta arbete har regeringen utfärdat direktiv (Dir. 1992:50)
till samtliga kommittéer och särskilda utredare att belysa de regionala konse-
kvenserna av sina förslag. Det innebär att dessa konsekvenser blir belysta på
ett tidigt stadium i beredningsprocessen. Detta är nödvändigt för att bedöma
behovet av eventuella kompletterande åtgärder och för att bedöma kostna-
derna för sådana.

En fråga som följs med stor uppmärksamhet är avregleringen av inrikes-
flyget. Denna trädde i kraft den 1 juli 1992. För att staten skall kunna skapa
förutsättningar för en tillfredsställande trafikförsörjning i hela landet bör
förutsättningarna för statens ansvar utredas. Jag har erfarit att chefen för
kommunikationsdepartementet inom kort kommer att ge Luftfartsverket i
uppdrag att särskilt studera effekterna av flygtrafikens avreglering. Detta
kommer att ske med beaktande av de särskilda förhållandena i Norrlands
inland.

Under lång tid har sysselsättningen i offentlig verksamhet, främst inom
den kommunala sektorn, ökat. Detta har bidragit till att förbättra den regio-
nala balansen. Kravet på minskade offentliga utgifter kan leda till att de re-
gionala skillnaderna åter igen ökar. Detta kan särskilt komma att drabba
kvinnorna, vilket måste uppmärksammas i det lokala och regionala utveck-
lingsarbetet.

Utformningen av systemet med statsbidrag till kommunerna är ett viktigt
instrument i detta sammanhang. Det system som riksdagen nyligen beslutat
om innebär att en rad specialdestinerade bidrag försvinner och ersätts av ett
mer generellt system (prop. 1991/92:150 Del II, FiU29, rskr. 345). Det sam-
manslagna bidraget skall kompensera för såväl bristande skattekraft som
strukturella kostnadsskillnader. Den väsentliga fördelen med förändringen
är att kommunerna ges ökad frihet att välja de bästa lösningarna och avväga
olika insatser efter skiftande krav och förutsättningar. Viss kritik har riktats
mot valet av kriterier för att beräkna dessa strukturkostnader. För att få ett
bättre underlag för att bedöma hur statsbidragssystemet kan kompensera för
de strukturella skillnaderna har en särskild utredare tillsatts.

Länsstyrelserna har ett särskilt ansvar när det gäller statlig service i gles-
bygd. Vid en planerad indragning skall berörda myndigheter rapportera
denna till länsstyrelserna, som i sin tur skall ta upp överläggningar om alter-
nativa lösningar. Bakgrunden till att länsstyrelserna tilldelades denna roll var
att varje sektorsmyndighet tidigare agerade på egen hand utan att grundligt

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

pröva om verksamheten kunde bibehållas genom samordning med andra
verksamheter på orten. Enligt min mening bör länsstyrelserna också ta egna
initiativ till överläggningar med berörda myndigheter om samordnade servi-
celösningar för att bibehålla eller utveckla olika typer av lokal service till
rimlig kostnad.

Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva har i en skrivelse den 2 december
1992 föreslagit införande av samhällsservicelån för ny- och ombyggnation av
lokaler för samordnad service på landsbygden. Jag vill då erinra om att före-
draganden i den regionalpolitiska propositionen Regionalpolitik för 90-talet
konstaterade att länsstyrelserna redan i dag använder medlen för regional
projektverksamhet till projekt som rör samordnad serviceförsörjning. Enligt
hans mening fanns det inte, mot bakgrund av den då föreslagna friare an-
vändningen av medlen för Regionala utvecklingsinsatser, anledning att sär-
skilt reglera stöd till samhällelig service inom ramen för glesbygdsstödet. Det
finns således redan inom ramen för det s.k. länsanslaget möjligheter för läns-
styrelserna att stödja lokala samordnade servicelösningar av det slag Folkrö-
relserådet åsyftar med sitt förslag. Jag är därför inte beredd att föreslå infö-
randet av ett särskilt lånesystem. Däremot anser jag att Glesbygdsmyndighe-
ten inom ramen för sin utvärdering av glesbygdsinsatser bör närmare studera
hur projektmedlen i nämnt avseende har använts samt att myndigheten spri-
der vunna erfarenheter till länsstyrelserna.

Jag vill också i detta sammanhang nämna att Glesbygdsmyndigheten bör
kunna intensifiera sitt arbete med sektorssamordning, inte minst som ett
stöd för länsstyrelserna i deras arbete för att slå vakt om hotad service. Den
bör därför ha täta kontakter med berörda centrala verk och myndigheter för
att diskutera aktuella verksamhetsförändringar och eventuella möjligheter
att samordna service.

När det gäller just servicen i glesbygd är det viktigt med öppenhet för otra-
ditionella och flexibla lösningar. Det finns lyckade sådana exempel och Gles-
bygdsmyndigheten bör vid sina kontakter med länsstyrelserna kunna med-
verka till att sådana erfarenheter sprids.

I det regionala utvecklingsarbetet är Närings- och teknikutvecklingsver-
kets (NUTEK) program- och projektverksamhet viktig. NUTEK:s roll bör
vara att ta initiativ till program och projekt, följa upp och utvärdera samt
sprida erfarenheter. Syftet med verksamheten bör vara att göra det samlade
regionala och lokala utvecklingsarbetet så effektivt som möjligt. Som också
sägs i bilaga 13 till denna proposition bör verksamheten i huvudsak bedrivas
enligt den inriktning som NUTEK föreslår i sin fördjupade anslagsframställ-
ning.

Företagsinriktade åtgärder m.m.

I enlighet med riksdagens beslut om regionalpolitiken våren 1990 har en viss
förskjutning av de regionalpolitiska åtgärderna under de senaste åren skett
från direkt företagsstöd till åtgärder för att förbättra de allmänna förutsätt-
ningarna för näringslivet. De direkt företagsinriktade åtgärderna har dock
fortfarande en betydande omfattning.

De nuvarande regionalpolitiska stödmedlen som riktar sig direkt till före-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

tagen är: Lokaliseringsstöd som består av lokaliseringsbidrag och lokalise-
ringslån, som kan lämnas i samband med investeringar i byggnader och ma-
skiner, utvecklingsbidrag, som främst används för immateriella investe-
ringar, sysselsättningsbidrag i samband med utökning av antalet anställda,
lån till regionala investmentbolag, nedsatta socialavgifter samt transportstöd.

Förutom lån till privata regionala investmentbolag har staten, i samband
med att särskilda rcgionalpolitiska åtgärder vidtagits i vissa regioner, lämnat
kapitaltillskott av olika slag till regionala utvecklings- och investmentbolag.
Med anledning av regeringens proposition 1991/92:69 om privatisering av
statligt ägda företag m.m. har riksdagen givit regeringen bemyndigande att
sälja statens aktier i bl.a. dessa bolag.

Utöver nämnda direkta stöd till företag har vissa av staten inrättade organ
regionalpolitisk betydelse. Här kan särskilt nämnas Stiftelsen Norrlandsfon-
den, som har till huvudändamål att låna ut pengar till riskfyllda projekt i de
fyra nordligaste länen. Jag återkommer senare med närmare förslag om
Norrlandsfonden. Även de regionala utvecklingsfonderna bidrar till att för-
bättra den regionala balansen genom sitt arbete med småföretag. Ytterligare
instrument som används för att påverka den regionala utvecklingen är de
lokaliseringssamråd som bedrivs inom Arbetsmarknadsdepartementet med
de största industriföretagen och med företag inom den privata tjänste- och
servicesektorn.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har i uppdrag att fortlö-
pande utvärdera de regionalpolitiska stöden till företag. NUTEK kommer
att övergripande redovisa samtliga stödformer under hösten 1993. Vad i öv-
rigt gäller NUTEK:s arbete med regionalpolitiskt företagsstöd redovisar jag
bedömningar av detta i bilaga 13 till denna proposition.

Jag kommer i det följande att bl.a. redogöra för utfallet av de olika stöd-
formerna.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1 Regionalpolitiskt företagsstöd

Förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd omfattar lokali-
seringsstöd, utvecklings- och sysselsättningsbidrag samt lån till regionala in-
vestmentbolag.

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och några länsstyrelser
har lämnat förslag till vissa ändringar av företagsstödet. Enligt min mening
bör, bl.a. i avvaktan på NUTEK:s utvärdering, inte några förändringar ge-
nomföras för närvarande.

Av följande sammanställning framgår beviljat stöd (exkl. sysselsättnings-
bidrag), beräknad sysselsättningsökning samt subvention per nytt arbetstill-
fälle under de fem senaste budgetåren.

Budgetår	1987/88	1988/89	1989/90	1990/91	1991/92
Antal arbetsställen	766	709	732	654	589
Beviljat stöd (mkr)
Lokaliseringsbidrag m.m.1	1 001	870	921	774	645
Lokaliseringslån	276	244	146	94	-
Summa	1 277	1 114	1 067	868	645
Beräknad	3 904	4 645	4 494	4 239	3 386
sysselsättningsökning
varav kvinnor	1 428	1 657	1 557	1 284	1 280
Subvention per nytt	167	153	174	169	178

arbetstillfälle (tkr)2

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1 Inkl, utvecklingsbidrag och de äldre stödformerna investeringsbidrag, offertstöd och
regionalpolitiskt utvecklingskapital.

21 beloppet ingår inte stöd till lokaler för uthyrning. Inte heller lokaliseringsbidrag på
sammanlagt 314 miljoner kronor som lämnats till Boliden Mineral AB under budget-
åren 1987/88-1989/90 i syfte främst att bevara sysselsättningen vid vissa av bolagets
gruvor.

Under budgetåret 1991/92 uppgick således den beräknade sysselsättningsef-
fekten till knappt 3 400 nya arbetstillfällen.

En kvoteringsregel säger att minst 40 % av antalet nya arbetstillfällen skall
förbehållas vartdera könet. På regeringens uppdrag har länsarbetsnämn-
derna i stödområdena utarbetat handlingsplaner för att öka kvinnoandelen.
Kvinnornas andel av sysselsättningsökningen uppgick under budgetåret
1991/92 till 38 %. Det innebär en väsentlig ökning sedan föregående bud-
getår då andelen uppgick till ca 30 %.

Under budgetåret beviljades 589 företag stöd med sammanlagt 645 miljo-
ner kronor i samband med investeringar på drygt 2 miljarder kronor. Av stö-
det utgjorde 256 miljoner kronor lokaliseringsbidrag och 389 miljoner kro-
nor utvecklingsbidrag. Lokaliseringslån har återinförts som stödform den 1
juli 1992 efter att i princip ha varit avskaffad i två år.

Av följande sammanställning framgår länsvis beviljat stöd budgetåret
1991/92 fördelat på antalet arbetsställen, investeringskostnad, stödform och
beräknad sysselsättningsökning.

Län	Antal arbets- ställen	Investerings- kostnad miljoner kr	Beviljat bidrag1	Beräknad sysselsätt- ningsökning
Län
Gotland	4	59,5	7,7	33
Blekinge	36	281,2	90,1	821
Älvsborg	19	103,0	20,4	134
Värmland	56	267,6	37,4	181
Örebro	49	178,1	43,5	213
Västmanland	32	77,9	15,0	88
Kopparberg	34	129,3	23,7	174
Gävleborg	78	148,5	55,6	319
Västernorrland	77	187,0	83,6	421
Jämtland	54	94,3	74,1	224
Västerbotten	80	174,4	105,0	494
Norrbotten	70	338,1	89,0	284
SUMMA	589	2 038,9	645,1	3 386

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1 Lokaliserings- och utvecklingsbidrag

Av följande sammanställning framgår fördelningen på olika stödområden
av antalet nya arbetstillfällen, investeringskostnader, beviljat stöd, beräknad
sysselsättningsökning och subvention per nytt arbetstillfälle.

Stöd- område	Antal arbets- ställen	Investe- rings- kostn. (mkr)	Beviljat bidrag1	Beräknad syssel- sättnings ökning	Subv. arbets- tillfälle (tkr)2
1	144	434,8	224,3	790	267
2	225	878,5	184,0	1 012	174
Tillfälliga	194	416,5	171,0	1072	150
Utanför	26	309,1	65,8	512	107
SUMMA	589	2 038,9	645,1	3 386	178

1 Lokaliserings- och utvecklingsbidrag

21 beloppet ingår inte stöd till lokaler för uthyrning

Den bransch som erhållit flest stöd var även under 1991/92 verkstadsindu-
strin inom vilken 205 företag erhöll stöd.

Stödet till tjänsteföretag var det beloppsmässigt största bland bran-
scherna. Under budgetåret 1991/92 har således 100 företag som bedriver
uppdragsverksamhet beviljats sammanlagt 166 miljoner kronor i stöd.

Beslut om regionalpolitiskt stöd fattades under budgetåret 1991/92 av
länsstyrelser, NUTEK och regeringen. Länsstyrelserna svarade liksom tidi-
gare år för en stor andel av alla beslut, 80 %. Länens andel av det totalt bevil-
jade stödbeloppet uppgick till 224 miljoner kronor eller 35 %.

Antalet nyetablerade företag som erhöll stöd under budgetåret 1991/92
uppgick till 100. Ungefär vart sjätte företag som fick stöd var nyetablerat.
Stödet till nyetablerade företag uppgick totalt till 112,5 miljoner kronor. Det
motsvarar i genomsnitt 1,1 miljoner kronor per nyetablerat företag.

En fördelning av stödet under budgetåret 1991/92 på företagsstorlek visar
att 81 % av företagen hade färre än 20 anställda. Endast ett av stödföretagen
hade fler än 200 anställda.

Inom rarrien för lokaliseringssamrådet med företag inom den privata

tjänste- och servicesektorn har förfrågningar från och kontakter med ett
stort antal företag som banker, försäkringsbolag, finansbolag, data- och
mediaföretag, serviceföretag m.fl. ägt rum. Många nybildade tjänsteföretag
har visat intresse för etablering i stödområdet. Kontakterna har sedan år
1987 resulterat i att ca 4 000 arbetstillfällen successivt beräknas tillföras re-
gionalpolitiskt prioriterade områden.

Regionalpolitiskt stöd till framställning av fasta bränslen kan enligt riksda-
gens beslut (prop. 1981/82:113 s. 123-124, AU23, rskr. 388) under vissa för-
utsättningar lämnas i landets från sysselsättningssynpunkt mest utsatta om-
råden, dvs. nuvarande stödområdena 1 och 2.

För riksdagens kännedom vill jag anmäla att regeringen i ett fall beviljat
lokaliseringsbidrag till ett bolag som etablerat tillverkning av träbränslepel-
lets utanför dessa områden. Investeringen avsåg ett från energipolitisk syn-
punkt intressant pilotprojekt i Härnösand. Härnösand tillhör de orter där
regeringen beslutat att lokaliseringsstöd tillfälligt skall kunna lämnas på
grund av mycket omfattande strukturförändringar.

Lokaliseringsstöd och utvecklingsbidrag är selektiva stödformer, dvs. be-
hovet av stöd prövas i varje enskilt fall. Syftet med de selektiva stöden är
främst att uppnå effektivitet i stödgivningen genom koncentration till pro-
jekt där den har en avgörande betydelse. Stödets storlek bestäms bl.a. med
hänsyn till antalet nya arbetstillfällen och angelägenheten från samhällssyn-
punkt att investeringen genomförs. Stödet får dock inte vara högre än vad
som behövs för att investeringen skall komma till stånd. Vissa länsstyrelser
tillämpar enligt vad jag erfarit inte denna princip. Jag finner detta otillfreds-
ställande och avser att återkomma till regeringen med de förslag till åtgärder
som kan erfordras för att dessa principer i stödgivningen skall upprätthållas.

Sysselsättningsbidrag lämnas enligt gällande regler per kalenderår fö; ett
år i taget under högst fem år. För att få stöd måste företagen öka sysselsätt-
ningen och bibehålla den nya sysselsättningsnivån under hela perioden. Stöd
lämnas endast i stödområdena.

Av följande sammanställning framgår beviljat sysselsättningsstöd för åren
1987-1991 fördelat på antalet arbetsställen, årsarbetskrafter och beviljat be-
lopp.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Är	1987	1988	1989	1990	1991'
Antal arbetsställen	1 512	1 545	1 457	1 375	1 195
Antal årsarbetskrafter	10 803	9 364	8 887	8 416	6 957
Beviljat belopp (mkr)	208	200	213	255	212

1 Ytterligare beslut kommer att fattas för 1991.

Nettoeffekten av sysselsättningsstödet beräknas till närmare 1 300 arbetstill-
fällen under budgetåret 1991/92.

Sammanfattningsvis har det regionalpolitiska företagsstödet enligt min be-
dömning varit av stor betydelse för möjligheterna att skapa nya arbetstillfäl-
len i regionalpolitiskt utsatta orter och regioner. Genom dessa arbetstillfäl-
len har också resurser i form av underutnyttjad arbetskraft och samhällelig
infrastruktur kunnat tas till vara på ett sätt som bidragit till ekonomisk till-
växt i hela landet.

2 Nedsatta socialavgifter

Lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift
trädde i kraft den 1 januari 1991. Den ersatte lagen (1983:1055) om nedsätt-
ning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län. Den geogra-
fiska omfattningen utökades då, från att tidigare endast ha avsett Norrbot-
tens län, till hela stödområde 1. De näringsgrenar som omfattas av nedsätt-
ningen är bl.a. gruvverksamhet (utom malmgruvor), viss tillverkningsindu-
stri, produktionsvaruinriktad partihandel, uppdragsverksamhet samt hotell-
och campingverksamhet. Nedsättningen gäller inte verksamheter som drivs
av kommuner eller andra statliga myndigheter än statens affärsdrivande
verk.

Den 1 juli 1992 vidgades nedsättningen till att omfatta flera verksamheter
samt till att gälla även vissa branscher i delar av stödområde 2. Utvidgningen
inriktades i huvudsak till företag inom de areella näringarna, turismen och
den privata tjänstesektorn, dvs. branscher av betydelse för glesbygder och
kvinnors sysselsättning.

Nedsättningen av socialavgifterna uppgår i stödområde 1 och större delen
av stödområde 2 till tio procentenheter och gäller t.o.m. år 2000. Nedsätt-
ningen omfattar t.o.m. år 1995 även Bodens, Luleå, Älvsbyns och Piteå
kommuner. I dessa områden sätts avgifterna ned med fem procentenheter.
Hel befrielse från socialavgifter och allmän löneavgift gäller i Svappavaara
samhälle i Kiruna kommun, t.o.m. utgången av år 1993. Fr.o.m. år 1994
kommer samma regler att gälla i Svappavaara som i övriga stödområde 1.

Huvudsyftet med nedsatta socialavgifter är att - relativt sett - stärka kon-
kurrenskraften hos företagen i de regionalpolitiskt mest utsatta områdena
genom sänkta personalkostnader. Nedsättningen bör medföra att företagens
ställning på marknaden stärks, vilket på sikt bör leda till ökad produktion
och ökad sysselsättning.

3 Transportstöd

Frågor om transportstöd till företag m.m. behandlas enligt förordningen
(1980:803) om regionalpolitiskt transportstöd.

Transportstödets huvudsyfte är att kompensera för de permanenta läges-
nackdelar som industrin i norra Sverige har.

Transportstöd lämnas för transporter av gods från, till och inom ett stöd-
område, som utgörs av Norrland - utom vissa delar av Gävleborgs län - samt
delar av Kopparbergs och Värmlands län. Stödområdet är indelat i fem
transportstödzoner.

Stöd lämnas med 10-50 % av nettofraktkostnaden beroende på transport-
stödzon och transportavstånd. Stöd lämnas till transporter på sträckor som
uppgår till minst 251 km och som utförs på järn- eller landsväg i yrkesmässig
trafik.

Stöd för uttransport av gods lämnas om detta består av sådana hel- eller
halvfabrikat, som har genomgått en betydande bearbetning inom stödområ-
det.

Stöd till intransport avser råvaror och halvfabrikat som används i vissa nä-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

ringsgrenar, i vilka en transportkostnadsreduktion stimulerar produktion Prop. 1992/93:100
och sysselsättning i stödområdet. Bilaga 11

Under år 1991 utbetalades 282 miljoner kronor i transportstöd. Den bi-
dragsgrundande transportkostnaden uppgick till 1,1 miljarder kronor. För-
delningen av stödet mellan ut- och intransporter var 231 resp. 51 miljoner
kronor. Störst andel av stödet, 38 %, lämnades till verkstadsindustrin. Trä-
varuindustrin svarade för 30 % samt kemisk industri och livsmedelsindustri
för 14 resp. 10 %.

Stödets fördelning på län för utförda transporter år 1991 var följande.

Andel (%)

Län

Värmland	3
Kopparberg	4
Gävleborg	4
Västernorrland	13
Jämtland	11
Västerbotten	40
Norrbotten	25

4 Stiftelsen Norrlandsfonden

Norrlandsfonden inrättades år 1961 som ett näringspolitiskt instrument för
att främja utvecklingen av näringslivet i främst de fyra nordligaste länen.
Norrlandsfonden har en balansomslutning på ca 500 miljoner kronor. Verk-
samheten är inriktad på riskfinansiering till små och medelstora företag.

På grundval av regeringens proposition (1991/92:51) om en ny småföre-
tagspolitik har riksdagen beslutat om ändrade riktlinjer för bl.a. Stiftelsen
Norrlandsfondens finansieringsverksamhet. I enlighet med beslutet har re-
geringen tagit upp överläggningar med Norrlandsfondens styrelse om att 200
miljoner kronor av stiftelsens kapital skall betalas in till staten i lika stora
delar under tiden 1993-1997.

På Näringsdepartementets uppdrag har en analys genomförts för att ytter-
ligare belysa hur en reduktion av stiftelsens kapital, bl.a. mot bakgrund av
det nuvarande läget på kapitalmarknaderna, skulle påverka finansierings-
marknaden i norra Sverige.

Norrlandsfonden har tvingats avskriva en betydande del av låneengage-
mangen beroende på den rådande konjunkturen. Analysen visar att en stor
återbetalning av medel till staten skulle leda till stora inskränkningar i Norr-
landsfondens verksamhet.

Enligt min mening är Norrlandsfonden ett viktigt näringslivsuppbyggande
regionalpolitiskt instrument i norra Sverige. I avvaktan på att de föränd-
ringar som regeringen föreslagit på riskkapitalmarknaden fått genomslag i
norra Sverige bör Norrlandsfondens ekonomiska ställning inte förändras.
Därför bör de två första delinbetalningarna av det belopp med vilket fondens
kapital skulle reduceras inte genomföras. Den effekt på statsbudgeten som
indragningarna skulle ge upphov till uppnås i stället genom att belastningen
på anslagen för sysselsättningsbidrag och nedsatta socialavgifter beräknas bli

80 miljoner kronor lägre nästa budgetår. Regeringen får senare ta ställning
till de resterande inbetalningarna från fonden.

5 Åtgärder för att främja kvinnors företagande

I december 1991 gav regeringen Närings- och teknikutvecklingsverket (NU-
TEK) i uppdrag att upprätta ett handlingsprogram för att främja kvinnors
företagande i stödområdet. I uppdraget ingick att analysera villkoren för de
kvinnliga företagarna.

I oktober 1992 redovisade NUTEK ett förslag till handlingsprogram.

Av analysen framgår att andelen kvinnliga företagare är ca 15 %. Vidare
kan nämnas att 17 % av de som startade företag år 1991 var kvinnor. De
nystartade företagen finns främst inom tjänstenäringarna.

Analysen visar inte på några speciella skillnader mellan de kvinnliga före-
tagarna i de län som undersöktes. Slutsatsen är att kvinnor som företagare
möter likartade förutsättningar i hela landet. Skillnaderna mellan kvinnlig
och manlig företagarkultur i allmänhet bedöms ha större genomslag än de
regionala skillnaderna.

De särskilda förhållandena i det regionalpolitiska stödområdet med små
marknader och stora avstånd gör det särskilt angeläget att där göra insatser
för de kvinnliga företagarna eftersom dessa utgör en grupp med stor utveck-
lingspotential.

I NUTEK:s handlingsprogram finns ett tjugotal förslag.

Några av förslagen är av den karaktären att de tämligen omedelbart kan
beredas och genomföras.

Jag ämnar, efter samråd med näringsministern, därför senare föreslå rege-
ringen att ge NUTEK i uppdrag att genomföra främst de förslag som rör in-
frastrukturen och nätverken för kvinnors företagande i det regionalpolitiskt
prioriterade området.

Jag kommer vidare att föreslå regeringen att anvisa medel ur anslaget D 6.
Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder för nämnda ändamål.

Förslag till förändringar avseende t.ex. beskattning, forskning, förbättrad
statistik m.m. bereds vidare i respektive departement.

Glesbygds- och landsbygdsinsatser

Glesbygdsinsatserna utgör en viktig del av den samlade regionalpolitiken
och bör även fortsättningsvis inriktas på att ta till vara glesbygdens resurser
och utvecklingsmöjligheter.

Med glesbygd avses enligt förordningen (1990:643) om glesbygdsstöd
stora sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa avstånd till
sysselsättning eller service samt skärgårdar och liknande områden. Det an-
kommer på respektive länsstyrelse att utifrån dessa riktlinjer avgöra vilka
områden i länet som är att betrakta som glesbygd.

Mot bakgrund av att flera länsstyrelser under senare år gjort utvidgningar
av områdena såväl till tätortsnära glesbygd som till kommunernas centralor-
ter eller andra större tätorter framhöll regeringen i förra årets budgetpropo-
sition att en sådan utveckling inte kunde accepteras. Sedan dess har några

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

länsstyrelser gjort en omprövning av sin områdesavgränsning med upp-
stramning som följd.

Glesbygdsmyndigheten har i uppdrag att utvärdera glesbygdsinsatserna,
vilket inbegriper att noga följa hur glesbygdsstödet används. Myndigheten
lämnade våren 1992 en rapport där länsstyrelsernas avgränsningar för gles-
bygdstödet hade kartlagts. Rapporten bekräftade den bild jag givit i budget-
propositionen av att stödområdena täckte en alltför stor del av länens yta.
Myndigheten har därefter följt upp rapporten med en studie av den geogra-
fiska lokaliseringen av företag som fått glesbygsstöd. Av denna framgår bl.a.
att stöd visserligen lämnats i centralorter, men att det rör sig om ganska få
fall. Vidare konstateras att 35 % av stödföretagen finns närmare än 20 kilo-
meter från tätorter med mer än 3 000 invånare. Sammanfattningsvis menar
myndigheten att det är betydelsefullt att glesbygdsbegreppet inte är helt sta-
tiskt, varför några förslag till förändringar av gällande föreskrifter inte be-
hövs.

Glesbygdsmyndighetens rapport har gett ökad kunskap om hur länsstyrel-
serna fördelar sina glesbygdsstödsmedel geografiskt. Materialet medger
emellertid inte några långtgående slutsatser om situationen i enskilda län.
Jag utgår ifrån att myndigheten i sitt utvärderingsarbete fortsätter att studera
dessa frågor på ett sådant sätt att detta senare blir möjligt. I avvaktan härpå
föreslår jag nu ingen regelförändring utan utgår ifrån att de länsstyrelser som
inte redan påbörjat en översyn av sina glesbygdsstödsområden genomför en
sådan i syfte att tillse att den utpräglade glesbygden verkligen prioriteras.

Glesbygdsstöd lämnades under budgetåret 1991/92 med närmare 296 mil-
joner kronor, vilket var 46 miljoner mer än under budgetåret dessförinnan.

Stöd tillföretag lämnades under budgetåret 1991/92 med 254 miljoner kro-
nor, vilket innebar en ökning med 48 miljoner jämfört med föregående bud-
getår. Det var ca 2 000 småföretag som erhöll denna form av stöd med en
beräknad sysselsättningsökning på 1 800 arbetstillfällen. Dessutom trygga-
des sysselsättningen för de 4 500 personer som fanns i företagen vid ansök-
ningstillfället. En tredjedel av företagen fanns inom de areella näringarna.
En tredjedel avsåg investeringar inom industri och hantverk medan reste-
rande företag fanns inom servicenäringar och turism.

Beloppsgränserna för stöd till företag och uthyrningsstugor höjdes så sent
som den 1 juli 1992. Högsta belopp för avskrivningslån vid stöd till företag
är nu 450 000 kronor och till uthyrningsstugor 75 000 kronor.

Glesbygdsstöd i form av stöd till kommersiell service lämnades under bud-
getåret 1991/92 med 42 miljoner kronor, vilket var i stort sett samma belopp
som under föregående budgetår. Denna stödform, som funnits sedan 1973,
har enligt Konsumentverket givit mycket goda resultat.

De båda glesbygdsstödsformerna bedöms fungera i huvudsak väl för att
främja sysselsättning och service i glesbygd. Att så är fallet har bl.a. styrkts
av utvärderingar på regional nivå som genomförts av flera länsstyrelser. Nå-
gon större genomgång av glesbygdstödets användning och effektivitet på na-
tionell nivå har emellertid inte genomförts sedan mitten av 1980-talet. Jag
anser att Glesbygdsmyndigheten, inom ramen för sitt löpande uppdrag att
utvärdera glesbygdsinsatser, bör genomföra en sådan genomlysning av stö-
det till företag i glesbygder med avseende på stödets effekter, effektivitet

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

m.m. samt med beaktande av de förändringar som kan behöva göras med
hänsyn till förändrade utvecklingsförutsättningar över tiden. Även om stö-
det i stort är flexibelt kan utvecklingen över tiden ställa krav på anpassningar
som inte var förutsedda när stödet en gång infördes.

Ett exempel på förändringar i omgivningen vill jag ta upp redan nu.

Vad gäller stödberättigade verksamheter finns, till skillnad mot i de regio-
nalpolitiska företagsstödsförordningarna, i glesbygdsstödsförordningen inga
närmare bestämmelser. I princip kan alltså alla verksamheter som ger syssel-
sättning få glesbygdsstöd. Dock finns viss praxis utvecklad och vissa län har
av olika skäl gjort egna preciseringar. Under senare tid har antalet ansök-
ningar om stöd ökat till verksamheter som nära anknyter till offentlig ser-
vice. Rådande praxis har sedan länge varit att stöd inte lämnats till verksam-
heter där kommun eller landsting normalt är huvudman. Mot bakgrund av
pågående avregleringar och privatiseringar har denna gräns dock blivit
mindre skarp, varför jag finner anledning att här något beröra denna fråga.

Min grundinställning är att olika former av service, privat eller offentlig,
skall finnas så nära människorna som möjligt. Om investeringsstöd till före-
tag i glesbygder kan medverka till såväl bättre service som ökad sysselsätt-
ning är detta således positivt. Detta får emellertid inte innebära att möjlighe-
ten att lämna stöd i sig påverkar anbudsförfarandet eller på annat sätt blir en
del i en process där statliga medel inte bör användas. Stöd bör heller inte
lämnas till verksamheter, som på annat sätt är statsbidragsfinansierade. En
grundförutsättning måste dessutom vara att det gäller service som inte finns
inom rimligt avstånd. Eftersom prövningen av sådana ansökningar innehål-
ler avvägningar om servicenivåer m.m. bör länsstyrelsen samråda med lands-
ting och kommun.

Jag har tidigare redovisat min syn på behovet av sektorssamordning för att
de regionalpolitiska målen skall kunna uppnås. Vad jag där anfört är givetvis
i lika hög grad tillämpligt för glesbygden. Det gäller t.ex. satsningar på ut-
bildning, kommunikationer osv. Det är av yttersta vikt att alla myndigheter
och verk vid planering av sin verksamhet beaktar konsekvenserna för männi-
skorna i glesbygden. Det bör vara en viktig uppgift för Glesbygdsmyndighe-
ten att ha täta kontakter och överläggningar med sådana organ för att för-
söka finna lösningar på eventuella problem för glesbygden. Myndigheten
bör därigenom också kunna bli ett stöd åt länsstyrelserna i deras ansträng-
ningar att åstadkomma samordningslösningar för att bibehålla service till
hushåll eller företag i glesbygd.

Vad i övrigt gäller Glesbygdsmyndigheten har den verkat sedan den 1 ja-
nuari 1991, även om verksamheten hittills delvis präglats av en successiv
uppbyggnad. Jag återkommer under anslagsavsnittet till min syn på hur
myndigheten bör prioritera sina insatser under den närmaste tiden.

Det är på regional och lokal nivå, så nära människorna som möjligt, som
den resultatinriktade projektverksamheten måste bedrivas. De enskilda
människornas vilja att utveckla sin bygd vad gäller arbete, service, kultur,
fritid osv. bör uppmuntras.

Projekt som genomförs på central nivå t.ex. av Glesbygdsmyndigheten
bör ha en övergripande nationell inriktning och ha utpräglad pilotkaraktär.
Regeringen har anslagit särskilda medel för riktade insatser på vissa sådana

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

nyckelområden. Det har gällt t.ex. åtgärder för att förbättra förutsättning-
arna för kvinnor och ungdomar att bo och verka i glesbygden. Medel har
också anslagits till det s.k. Ekokommunprojektet som riktar sig till kommu-
ner som bedriver utvecklingsarbete med en ekologisk grundsyn. Därvid har
särskilda medel reserverats för glesbygdsinsatser i sådana kommuner inom
det regionalpolitiska stödområdet.

En grundförutsättning för att kunna utveckla glesbygden och landsbygden
är att ta till vara den mänskliga kraften och de lokala resurserna. Över hela
landet har människor gått samman i bygdekommittéer eller i annan form för
att utveckla sin bygd. Ca 2 000 aktiva bygdeutvecklingsgrupper arbetar i dag
för lokal utveckling. Många idéer har kommit fram och en del har också kun-
nat förverkligas. Mycket återstår dock att göra. Folkrörelserådet Hela Sve-
rige skall leva bedriver ett treårigt projekt under benämningen Landsbygd-
Framtidsbygd som bl.a. syftar till stöd och rådgivning till sådana lokala grup-
per samt opinionsbildning. För slutligt genomförande av verksamheten un-
der 1993 och 1994 har regeringen beviljat Folkrörelserådet 4 miljoner kro-
nor. Det lokala utvecklingsarbetet har hittills också fått stöd från länsstyrel-
ser m.fl. Det bör också fortsättningsvis vara en viktig uppgift för länsstyrel-
serna att stödja detta arbete genom att ge glesbygds- och landsbygdsinsat-
serna tillräcklig prioritet vid fördelningen av medel för regional projektverk-
samhet.

Även på kommunnivå är det viktigt att det lokala utvecklingsarbetet upp-
muntras och får stöd. Jag har tidigare nämnt behovet av sektorsövergripande
lösningar och det gäller givetvis även på den lokala nivån. I detta samman-
hang vill jag nämna projektet 90-talets Byapolitik som genomförs av Gles-
bygdsmyndigheten, Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva och Kommun-
förbundet tillsammans med ett tjugotal kommuner. I projektet har demokra-
tiaspekten lyfts fram och som övergripande mål har satts, dels att stärka den
lokala nivåns inflytande över den egna bygdens utveckling, dels utveckla en
kommunal planeringsstrategi som bygger på den lokala utvecklingskraften.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riks-
dagen att

godkänna vad jag förordat om stiftelsen Norrlandsfonden.

A. Arbetsmarknadsdepartementet m.

A 1. Arbetsmarknadsdepartementet m.m.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

48 632 000

40 985 000

42 524 000

Beloppen avser de nuvarande anslagen A 1. Arbetsmarknadsdepartementet
och A 3. Internationellt samarbete exkl. utgiften för Sveriges andel av Inter-
nationella arbetsorganisationens (ILO) kostnader.

	1992/93	Beräknad ändring 1993/94
	1992/93	Föredraganden
Personal	100	-
Anslag
Förvaltningskostnader	40 985 000	1 1 539 000

1 Beloppet avser nuvarande anslagen A 1. Arbetsmarknadsdepartementet och A 3.
Internationellt samarbete exkl. Sveriges andel av ILO:s kostnader.

Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 42 524 000 kr.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den mo-
dell som bör tillämpas. Arbetsmarknadsdepartementet kommer fr.o.m.
budgetåret 1992/94 att tillämpa denna modell. Departementet kommer där-
för att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen
under anslaget A 1. förs till detta konto.

Anslaget för Arbetsmarknadsdepartementet har budgeterats utan hänsyn
till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån
på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgete-
ringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna
dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och
särskilda frågor avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till departe-
mentets disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade rikt-
linjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 42 524 000 kr.

A 2. Utredningar m.m. Prop. 1992/93:100

1991/92 Utgift 14 297 000 Reservation 15 916 000

1992/93 Anslag 19 036 000

1993/94 Förslag 17 220 000

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
förordar jag att utredningsanslaget uppgår till 17 220 000 kr för budgetåret
1993/94. Jag räknar med 3 520 000 kr till utvärderings- och utvecklingsarbete
vad avser arbetsmarknadsfrågor m.m. För övrig utredningsverksamhet i
kommittéer och arbetsgrupper samt externa uppdragstagare räknar jag med
ett medelsbehov av 13 700 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reserva-

tionsanslag på 17 220 000 kr.

A 3. Internationella avgifter

1991/92 Utgift 15 367 000'

1992/93 Anslag 16 130 0002

1993/94 Förslag 16 130 000

1 Avser utgiften för Sveriges andel av kostnaderna för ILO.s verksamhet budgetåret
1991/92.

2 Avser beräknad utgift för Sveriges andel av ILO:s kostnader för budgetåret 1992/93.
Från anslaget betalas Sveriges andel av kostnaderna för ILO:s verksamhet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Internationella avgifter för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 16 130 000 kr.

A 4. Arbetsmarknadsråd

1991/92 Utgift 5 451 000

1992/93 Anslag 6 170 000

1993/94 Förslag 6 616 000

Av flera skäl har jag låtit kartlägga verksamheten med arbetsmarknadsråd
och arbetsmiljöråd.

Ett av syftena var att se över den nuvarande utlandsbevakningen på ar-
betsmarknadsområdet och belysa verksamheten mot bakgrund av det nya
Europasamarbetet och de nya krav som detta kan komma att ställa på bered-
nings-, utrednings-och förhandlingsinsatser.

En viktig del av kartläggningen skulle samtidigt vara att ta reda på vilken
nytta olika avnämare anser sig ha av verksamheten samt vilka synpunkter de
utsända själva har. Möjligheterna att effektivisera skulle även belysas. Kart-
läggningen avsågs ge underlag för en förutsättningslös bedömning av den nu-
varande organisationen.

Organisationen omfattar fyra tjänster som arbetsmarknadsråd och två
tjänster som arbetsmiljöråd (tidigare arbetsmiljöattachéer). Regeringen
(Arbetsmarknadsdepartementet) utser befattningshavarna att för viss tid
tjänstgöra vid svensk utlandsmyndighet. Tjänster för arbetsmarknadsråd
finns i Bonn, Bryssel, London och Washington. Tjänster för arbetsmiljöråd
finns i Bryssel och Ottawa.

En arbetsgrupp fick i mars i år i uppdrag genomföra kartläggningen. Ar-
betsgruppens förslag, Ds 1992:72, Utlandsrepresentationen inom Arbets-
marknadsdepartementets område, presenterades i juli 1992. Förslaget har
remitterats till AMU-gruppen, Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskydds-
styrelsen, Arbetslivscentrum, Arbetsmiljöfonden, Arbetsmiljöinstitutet,
Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges
Akademikers Centralorganisation, Tjänstemännens Centralorganisation
och Stiftelsen Sveriges teknisktvetenskapliga attachéverksamhet. Remiss-
yttrandena finns tillgängliga i Arbetsmarknadsdepartementet.

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till arbetsgruppens förslag.

Jag har gått igenom arbetsgruppens förslag och remissyttrandena. Jag har
kommit fram till att verksamheten med de särskilda specialattachéerna be-
hövs även i fortsättningen. Jag har också kommit fram till en rad åtgärder,
grundade på arbetsgruppens förslag, som bör genomföras eftersom de syftar
till att förbättra och ekonomisera verksamheten. Några av dessa åtgärder är
följande:

- det ämnesmässiga bevakningsområdet begränsas,

- uppgifterna för arbetsmarknadsråd och arbetsmiljöråd integreras. För-
söksverksamheten med arbetsmiljöråd upphör,

- styrningen av verksamheten förbättras,

- rapportering och rapportspridning effektiviseras,

- bevakningen genom särskilt utsända koncentreras på sikt främst till EG-
området och bör omfatta befattningar i Bryssel, i Bonn och i London
samt en befattning som bör kunna täcka USA och Kanada. Behovet av
en särskilt utsänd i London bör omprövas när nuvarande förordnande lö-
per ut och när ytterligare klarhet föreligger om utvecklingen inom EG.
Nya ansvarsområden kan bli aktuella, t.ex. Östeuropa och Sydostasien,

- regeringen tillsätter samtliga befattningar efter ett öppet ansökningsför-
farande. Nya kompetenskrav kommer att ställas.

Genomförandet av förslagen i alla delar kan på några års sikt leda till en
årlig kostnadsminskning med ca 25% av dagens kostnader som uppgår till
9,4 miljoner kronor.

För budgetåret 1993/94 förordar jag att anslaget förs upp med 6 616 000
kr.

Anslaget för arbetsmarknadsråden har budgeterats utan hänsyn till de tek-
niska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på löne-
kostnadspålägget och de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av che-
fen för Finansdepartementet. Det belopp som kommer att ställas till rådens
disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna
och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Hemställan

Prop. 1992/93:100

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsmarknadsråd för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 6 616 000 kr.

Bilaga 11

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11

B. Arbetsmarknad m.m.

Jag kommer senare att föreslå regeringen en ombildning av AMU-gruppen
till aktiebolag (prop. 1992/93:152). Jag kommer därför inte att föreslå några
anslag för AMU-gruppen för nästa budgetår.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

2 610 490 000 Anslagssparande 84 927 000

2 807 469 000

2 875 016 000

Från anslaget betalas utgifterna för AMV:s förvaltningskostnader, exkl. ut-
gifterna för den yrkesinriktade rehabiliteringen vid arbetsmarknadsinstitu-
ten (Ami). Utgifterna avser löner m.m. för verksamheten vid arbetsförmed-
lingen, länsarbetsnämnderna och AMS. I utgifterna ingår verkets kostnader
för planering av hur landets arbetskraft skall utnyttjas under beredskaps-
och krigstillstånd.

För Arbetsmarknadsverket gäller förordningen (1988:1139) med instruk-
tion för Arbetsmarknadsverket.

1992/93

Beräknad ändring 1993/94

Föredraganden

Budget

Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader)
Aske kursgård

2 807 469 000

(1 874 794 000)

2 807 469 000

+ 67 547 000

( + 50 475 000)

+ 67 547 000

Sammanställning över antalet årsarbetare och lönekostnad under budgetåret
1991/92 finansierade dels över anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader, dels över andra anslag

Placering	Antal årsar- betare	Löne- kostnad (1 OOO-tal kronor)
AMS	432	128 774
Länsarbetsnämnder	1 535	393 433
Arbetsförmedling	5 615	1 314 628
Ami	2 306	626 263
Övriga	249	40 836
SUMMA	10 137	2 503 934

Siffrorna i tabellen inkluderar 300 medarbetare inom arbetslivstjänster, som
finansieras genom uppdragsverksamhet och personal vid Aske kursgård en-
ligt AMS årsredovisning.

Fördelning av lönekostnader budgetåret 1991/92 (1 000-tal kronor)	Prop. 1992/93:100
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader (anslaget B 1)	1 714 514	Bilaga 11
Ami (anslaget C 4)	522 622
Anställda med lönebidrag	113 618
Annan finansiering	153 180
SUMMA	2 503 934

1 AMS

I sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 har AMS föreslagit att
AMV, med hänsyn till det förväntade arbetsmarknadsläget, undantas från
kravet på besparingar.

AMS föreslår vidare att AMV för budgetåret 1993/94 tillförs 300 miljoner
kronor under anslaget Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader alter-
nativt att AMS får använda 300 miljoner kronor av medlen under anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för förstärkning av arbetsförmedlingen.

AMS föreslår även att AMV tilldelas medel motsvarande de administra-
tiva kostnaderna för utbetalning av kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och
utbildningsbidrag. Regeringen föreslås uppdra åt AMV att upphandla dessa
tjänster till lägsta möjliga kostnad eller att svara för utbetalningen i egen regi
om detta skulle visa sig vara mest rationellt.

AMS redovisar enligt RRV:s generella föreskrifter för myndigheternas
anslagsframställningar budgetåret 1993/94 uppgifter om investeringsbehovet
i anläggningstillgångar.

AMS anför att den omläggning av metoderna för finansiering av investe-
ringar och redovisning av tillgångar som nu sker i statsverket ställer krav på
utveckling av system för myndigheternas investeringsplanering, kalkylering,
tillgångsredovisning m.m. Sådana system saknas för närvarande i väsentliga
delar, varför de begärda uppgifterna för AMS del utgör uppskattningar mer
än regelrätta beräkningar. AMS bedömer investeringsbehovet för budget-
året 1993/94 til) ca 115 miljoner kronor. Häri ingår investeringar som avser
arbetsmarknadsinstitutens verksamhet.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Minskningen av kostnaderna för administration

Genom beslut av riksdagen våren 1991 med anledning av förslagen i prop.
1990/91:150 bil. 11:9 rörande omställning och minskning av den statliga ad-
ministrationen (bet. 1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386) gäller ett besparings-
mål för AMV (exkl. arbetsmarknadsinstituten) på 70,6 miljoner kronor un-
der tre budgetår. För budgetåret 1993/94, som är det tredje och sista budget-
året i sparplanen, innebär beslutet en kostnadsminskning med 42,5 miljoner
kronor i förhållande till medelstilldelningen innevarande budgetår. AMS bör
inte undantas från kravet på besparing. Det bör vara möjligt att även i ett
försämrat arbetsmarknadsläge planenligt fortsätta arbetet med att effektivi-
sera och minska de administrativa funktionerna. Jag vill erinra om att kost-
nadsminskningen enligt riksdagens beslut inte får beröra arbetsförmed-
lingen.

Jag föreslår därför att lönemedlen minskas med 21 miljoner kronor, som
är den del av minskningen av administrationskostnaderna som utgör löner
vid AMS och länsarbetsnämnderna. Vidare föreslår jag av samma skäl att
övriga förvaltningskostnader minskas med 21,5 miljoner kronor.

AMS boendeservice inom arbetsmarknadsutbildningen skall vara avveck-
lad i och med innevarande budgetårs utgång. För budgetåret 1993/94 innebär
detta en minskning av lönekostnaderna med 3,6 miljoner kronor.

Jag kan inte tillstyrka AMS förslag att verket skall tillföras medel motsva-
rande kostnaderna för utbetalning av KAS och utbildningsbidrag. När det
gäller dessa utbetalningar skall utbetalaren göra en samordning med övriga
socialförsäkringar. Eftersom det är försäkringskassan som administrerar
dessa, ter det sig mest rationellt att för närvarande inte flytta över utbetal-
ningsfunktionen till någon annan instans.

2.2 Tillfällig förstärkning av personalen vid arbetsförmedlingen

Den alltjämt höga öppna arbetslösheten liksom det stora antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ställer stora krav på arbetsförmedlingens
personal. En tillfällig förstärkning av arbetsförmedlingen under nästa bud-
getår är därför ofrånkomlig. Jag återkommer till regeringen i denna fråga i
samband med kompletteringspropositionen.

De olika förstärkta förmedlingsinsatserna för invandrare och flyktingar
för vilka medel har anvisats under innevarande budgetår bör få fortsätta
även nästa budgetår i oförminskad skala. Medlen härför beräknar jag till
50,7 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Behovet av särskilda insatser
för dessa grupper är i rådande arbetsmarknadsläge minst lika stort som tidi-
gare.

2.3 Anskaffning av praktikplatser för skolans behov

AMS fick den 6 december 1990 i uppdrag att utreda frågan om praktikplats-
anskaffning för grund- och gymnasieskolan. AMS hade i sin anslagsfram-
ställning för budgetåret 1991/92 föreslagit att ansvaret för denna verksamhet
skulle föras över från AMS till kommunerna. AMS skulle utföra uppdraget
i samråd med Svenska Kommunförbundet. Synpunkter på förslag skulle in-
hämtas från dåvarande Skolöverstyrelsen och Landstingsförbundet samt ar-
betsmarknadens parter. AMS har den 6 april 1992 avlämnat rapporten ”Re-
dovisning och förslag i fråga om anskaffning av platser för skolans arbetslivs-
orienterande praktik m.m.” AMS föreslår där att ansvaret för anskaffning
av platser för skolans yrkes- och arbetslivsorientering förs över till kommu-
nerna den 1 juli 1993. Svenska Kommunförbundet har i en samrådsskrivelse
den 4 september 1992 tillstyrkt förslaget under förutsättning att kommu-
nerna kompenseras för de ökade kostnader som ett övertagande av ansvaret
innebär.

Hittills har AMV anskaffat ca 475 000 platser per år för skolans yrkes- och
arbetslivsorientering varav ca 400 000 utgör prao-veckor för grundskolan och
resterande platser olika former av gymnasiepraktik.

Den förestående läroplansreformeringen kommer sannolikt att innebära
förändringar i grundskolans behov av kontakter med arbetslivet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Ett genomförande av riksdagens beslut (bet. 1991/92:UbU16) om prop.
1990/91:85 ”Växa med kunskaper” om reformering av gymnasieskolan kom-
mer bl.a. att innebära att skolan tar ett väsentligt steg närmare arbetslivet
och arbetsplatserna. Av propositionen framgår att skolans arbetslivskontak-
ter kommer att få en mer framskjuten ställning och en fastare förankring i
själva undervisningen. Utbildningen vid de yrkesförberedande utbildnings-
programmen kommer i ökad utsträckning att förläggas till arbetsplatser
utanför skolan. För att kunna utöva det yrkespedagogiska ansvaret kommer
lärarna att hålla tät kontakt med arbetsplatserna och därmed kommer skolan
att snabbt få ett omfattande och naturligt kontaktnät med arbetslivet.

Efter samråd med statsrådet Ask föreslår jag att ansvaret för anskaffning
av platser för skolans yrkes- och arbetslivsorientering förs över till kommu-
nerna den 1 juli 1993.

Kostnaderna för praktikplatsanskaffningen ingår i AMV:s förvaltnings-
medel. För att kommunerna skall kunna ta över denna verksamhet bör 25
miljoner kronor av medlen under förevarande anslag föras över till kommu-
nerna. Chefen för Finansdepartementet har därför tidigare i dag under
sjunde huvudtitelns anslag Statligt utjämningsbidrag till kommunerna före-
slagit motsvarande höjning av utjämningsbidraget.

Det ankommer på kommunerna att svara för den närmare utformningen
av praktikplatsanskaffningen. För att övergången skall bli så smidig som
möjligt bör det finnas möjlighet för kommunerna att upphandla tjänsten av
AMV. Jag anser att AMS bör få behålla intäkterna från försäljningen av
tjänster rörande skolans praktikplatsanskaffning.

2.4 Förnyelse och effektivisering inom arbetsförmedlingen

Den centrala uppgiften för AMV är att så snabbt som möjligt se till att ar-
betssökande får lämpligt arbete och företagen den arbetskraft de behöver.
Särskild uppmärksamhet skall ägnas grupper med svag ställning på arbets-
marknaden. För att klara detta har arbetsförmedlingen börjat arbeta med
olika former av service i grupp. Sedan introduktionen av jobbklubbsmetodi-
ken i början av 1980-talet har verksamheten successivt byggts ut och under
budgetåret 1992/93 har landets samtliga arbetsförmedlingar kunnat erbjuda
någon form av jobbsökaraktiviteter.

I rapporten ”Jobbsökaraktiviteter för personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder” (F 1992:30) har RRV konstaterat att jobbsökaraktiviteterna till att
börja med på många håll stötte på motstånd men att metoden allt mer accep-
teras och uppskattas både av arbetssökande och personal. En del förmed-
lingar har ansett att extra resurser är en förutsättning för gruppinriktat ar-
betssätt. Andra har anammat metoden helt och sett den som en förutsättning
för att kunna klara av den ökade arbetsbelastningen i rådande konjunktur-
läge.

Alla utvärderingar av jobbklubbarnas resultat visar att deltagarna får ar-
bete eller annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd snabbare än kontrollgrupper
som fått traditionell service från förmedlingen. Dessutom är ungefär hälften
av de lediga platserna, som deltagarna i jobbklubben letar fram, inte an-
mälda till arbetsförmedlingen. Utgångspunkten för metoden är att det finns

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

ett jobb för alla - också för dem med en svag ställning på arbetsmarknaden.
Metoden är enligt min mening en viktig förutsättning för att i dagens arbets-
marknadsläge med en hög tillströmning av sökande kunna ge samtliga ar-
betssökande service utan att de prioriterade grupperna trängs undan.

Även i nuvarande situation med låg efterfrågan på arbetskraft kan jobb-
klubbarna redovisa goda resultat. RRV anser att det finns anledning för
AMS att i samband med sitt uppföljnings- och utvärderingsarbete noga följa
resultaten hos förmedlingarna och då särskilt uppmärksamma eventuella
skillnader i resultat mellan förmedlingar som valt olika arbetssätt och organi-
sation.

Jag delar RRV:s uppfattning att det är angeläget att AMS stödjer utveck-
lingen av nya effektiva arbetsformer både inom platsförmedlings- och väg-
ledningsområdet. Det behövs en systematisk uppföljning av de olika arbets-
sättens effekter i förhållande till kostnaderna. Det är i högsta grad en led-
ningsfråga att åstadkomma en utveckling av arbetsorganisationen som främ-
jar mer kostnadseffektiva och kvalitetshöjande metoder. De stickprovsun-
dersökningar som AMS hittills gjort visar att jobbsökaraktiviteter starkt bi-
dragit till att förkorta de arbetslösa personernas väntetider till både arbete
och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag anser att det finns anledning att
fortsätta att stimulera satsningen på ett gruppinriktat arbetssätt. Jag föreslår
därför en fortsatt tillfällig förstärkning av lönemedlen för detta ändamål med
219 miljoner kronor under nästa budgetår.

De sammanlagda lönekostnaderna under anslaget Arbetsmarknadsver-
kets förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 har jag beräknat till
1 925,3 miljoner kronor (+ 50,5 miljoner kronor). Jag har dragit av de 42,5
miljoner kronor, som utgör besparingskravet på AMS och länsarbetsnämn-
dernas administrationskostnader. Av lönemedlen bör 5 miljoner kronor av-
sättas för tillfälliga förstärkningar av arbetsförmedlingen. Dessa medel bör
få utnyttjas först efter särskilt beslut av regeringen.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

2.5 Förvaltningskostnader i övrigt

En fortsatt satsning på ett gruppinriktat arbetssätt innebär vissa kostnader
för t.ex. lokaler, telefon och kopiering m.m. Jag beräknar dessa tillfälliga
övriga kostnader till 188 miljoner kronor. Jag vill understryka att de tillfäl-
liga medlen för att introducera detta nya arbetssätt på sikt skall finansieras
utan särskilt tillskott på medel och att det gruppinriktade arbetssättet skall
ses som den naturliga och dominerande arbetsmetoden vid arbetsförmed-
lingen.

AMS investeringar i anläggningstillgångar och då främst ADB-utrustning
skall under budgetåret 1993/94 finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.
Jag har beräknat låneramen till 275 miljoner kronor. Kostnaderna för ränta
och amortering beräknar jag till 89 miljoner kronor. AMS har under budget-
året 1992/93 lån i Riksgäldskontoret på sammanlagt 160 miljoner kronor, vil-
ket avser kostnaden för investeringar i ADB-utrustning.

2.6 Övrigt

För innevarande budgetår har AMS eller, efter AMS bestämmande, länsar-
betsnämnderna bemyndigats att på vissa villkor avskriva lånefordringar upp-
komna inom AMV som uppgår till högst 75 000 kronor. Jag föreslår att mot-
svarande bemyndigande lämnas även för nästa budgetår.

Verksamheten vid Aske kursgård bekostas genom intäkter vid upplåtelse
av kurslokaler m.m. Några medel behöver därför inte anvisas för denna
verksamhet.

I likhet med vad som gäller under innevarande budgetår bör högst 50 mil-
joner kronor under detta anslag få utnyttjas för insatser inom den yrkesinrik-
tade rehabiliteringen. Förutsättningen är att detta bedöms som mest angelä-
get vid en prioritering mellan förmedlingsinsatser resp, väglednings- och re-
habiliteringsinsatser.

2.7 Sammanfattning

Kostnaderna under anslaget för det kommande budgetåret har jag beräknat
till totalt 2 875 miljoner kronor (+ 64,8 miljoner kronor). Anslaget har bud-
geterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av
ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsfor-
men för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya
principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa ändringar
har tidigare i dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Stats-
budgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att stäl-
las till AMV:s disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför komma att avvika från det nu budgeterade belop-
pet.

2.8 Räntebeläggning av statliga medelsföden

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den mo-
dell som bör tillämpas. Denna modell bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tilläm-
pas också på AMV. Verket kommer därför att tilldelas ett räntekonto med
kredit i Riksgäldskontoret och medlen under förevarande anslag föras till
detta konto.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att regeringen får bemyndiga AMS, eller efter AMS be-
stämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1993/94 be-
sluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr upp-
kommen inom Arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som
gäller för budgetåret 1992/93 (avsnitt 2.6),

2. godkänna att högst 50 000 000 kr av medlen under anslaget får
användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (av-
snitt 2.6),

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

3. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 2 875 016 000 kr.

Vidare föreslår jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle

4. att ta del av vad jag anfört om överförandet av ansvaret för an-
skaffning av platser för skolans yrkes- och arbetslivsorientering till
kommunerna (avsnitt 2.3).

B 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

20 006 477 000'

19 806 575 000

28 448 611 000

1 Anslaget har tagits i anspråk utöver anslagna medel med 346 072 000 kr.

Från anslaget finansieras utbudsstimulerande och efterfrågepåverkande åt-
gärder. De utbudsstimulerande åtgärderna syftar bl.a. till att underlätta
främst den yrkesmässiga rörligheten på arbetsmarknaden samt att förstärka
kompetensen i arbetslivet. Till de utbudsstimulerande åtgärderna hör bl.a.
utredningskostnader, arbetsmarknadsutbildning inkl, utbildningsbidrag, ut-
bildningsbidrag vid vidgad arbetsprövning och till ungdomar under 25 år vid
jobbsökaraktiviteter, ungdomspraktikplatser, bidrag till att starta egen nä-
ringsverksamhet samt arbetslivsutveckling.

De efterfrågepåverkande åtgärderna består av beredskapsarbete, rekryte-
ringsstöd, avtalade inskolningsplatser, insatser för flyktingar och invandrare
samt otraditionella insatser. Dessa åtgärder riktar sig till de svagare grup-
perna på arbetsmarknaden. Åtgärderna skall främst ses som en tillfällig lös-
ning tills den arbetssökande mer varaktigt har löst sin sysselsättningssitua-
tion.

Utredningskostnader avser utgifter för reseersättning och traktamente
som lämnas till den arbetssökande vid besök på arbetsförmedlingen samt för
läkarundersökning och tolkhjälp.

Flyttningsbidrag kan ges till den arbetssökande för bl.a. flyttkostnader och
sökanderesor när han eller hon söker och antar arbeten utanför hemorten.
Bidrag kan även utgå för inlösen av fastigheter och bostadsrätter från arbets-
lösa som flyttar av arbetsmarknadsskäl.

Arbetsmarknadsutbildning bedrivs dels genom särskilt anordnade kurser,
dels inom det reguljära utbildningsväsendet för personer som är eller riske-
rar att bli arbetslösa. Deltagarna vid arbetsmarknadsutbildning erhåller ut-
bildningsbidrag. Bidrag kan även lämnas till arbetsgivare som anordnar ut-
bildning för de anställda.

Vidgad arbetsprövning syftar till att ge arbetssökande tillfälle att pröva
olika slag av arbeten och skall ses som ett komplement till övriga vägled-
ningsinstrument. Den arbetssökande erhåller utbildningsbidrag vid arbets-
prövning.

Ungdomspraktikplatser är en form av arbetsmarknadsutbildning med ar-
betsplatsförlagd praktik för ungdomar under 25 år. Syftet är ge ungdomarna
yrkespraktik och arbetslivserfarenhet. Utbildningsbidrag lämnas till ungdo-

marna under praktikperioden. Innan en ungdomspraktikplats anvisas skall
den unge få möjlighet att delta i jobbsökaraktiviteter. Även vid deltagande
i jobbsökaraktiviteter lämnas utbildningsbidrag.

Bidrag till arbetslösa för att starta egen näringsverksamhet lämnas till per-
soner som startar eget företag för att de skall klara sin försörjning i ett inled-
ningsskede.

Arbetslivsutveckling är en försöksverksamhet där arbetslösa som uppbär
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen ges möjlighet att delta i aktiviteter
som bibehåller och stärker deras anknytning till arbetsmarknaden.

Beredskapsarbete kan erbjudas sökande vars sysselsättningsproblem inte
kan lösas genom förmedlingsinsatser eller olika slag av utbudspåverkande
åtgärder.

Avtalade inskolningsplatser kan ge ungdomar i åldern 18 och 19 år tillfällig
sysselsättning.

Rekryteringsstöd kan utgå vid en anställning som den sökande inte skulle
ha fått utan stöd. Anställningsformen får vara tillsvidareanställning, provan-
ställning eller tidsbegränsad anställning.

Otraditionella insatser skall stimulera till förnyelse av arbetsmetoderna
inom arbetsförmedlingsorganisationen och av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna.

Insatser för flyktingar och invandrare avser åtgärder som underlättar för
denna grupp att få arbete. En åtgärd är förhöjt rekryteringsstöd där arbete
kan varvas med svenskundervisning under högst tolv månader.

Under de senaste budgetåren har det skett en mycket kraftig ökning av
utgifterna för de aktiva konjunkturberoende åtgärderna. Budgetåret
1989/90 uppgick de till 8,5 miljarder kronor, eller 0,6 % av BNP. Då syssel-
sattes i genomsnitt 1,1 % av arbetskraften i sådana åtgärder. För budgetåret
1992/93 har 27,9 miljarder kronor, motsvarande 2 % av BNP, anvisats för
denna typ av åtgärder. För dessa medel beräknas i genomsnitt 5,6 % av ar-
betskraften kunna sysselsättas under budgetåret.

I tabellen som följer redovisas anvisade medel för budgetåret 1992/93 inkl,
medel på tilläggsbudget (prop. 1992/93:50 bil. 7, bet. 1992/93:FiUl,
1992/93:AU2y, rskr. 1992/93:134) och beräknat antal personer i genomsnitt
per månad fördelat på konjunkturberoende åtgärder.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Åtgärd	1992/93 Kostnad Tkr	Antal personer per månad
Utredningskostnader	9 082
Flyttningsbidrag m.m.	200 000
Särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning	5 708 175	50 100
” , utbildningsbidrag	5 516 102
Arbetsmarknadsutbildning i det reguljära
utbildningsväsendet	1 817 473	19 000
Ungdomspraktik, utbildningsbidrag	5 800 636	75 000
Bidrag till utbildning i företag	612 480	8 000
Elevsocial verksamhet vid
arbetsmarknadsutbildning	66 373
Bidrag till Komvux	143 000	13 000
Bidrag till gymnasieutbildning	67 000	5 000
Bidrag till utbildning vid folkhögskolor	106 000	5 000
Vidgad arbetsprövning, utbildningsbidrag	28 481	300
Jobbsökaraktiviteter, utbildningsbidrag	82 960	1 400
Utbildningsvikariat	-	20 000*
Bidrag till starta egen näringsverksamhet	114 450	1 000
Summa utbudsstimulerande åtgärder	20 272 212	197 800
Beredskapsarbete, rekryteringsstöd och avtalade
inskolningsplatser	6 193 363	47 500
Bidrag till tidigareläggningar av
affärsverksinvesteringar m.m.	1 000 000	4 000
Försöksverksamhet med sysselsättningsskapande
åtgärder	10 000
Insatser för flyktingar och invandrare	147 000	2 000
Bidrag för kostnader i samband med
arbetslivsutveckling	200 000	20 0001
Bidrag till allmänna samlingslokaler	50 000	100
Summa efterfrågepåverkande åtgärder	7 600 363	73 600
Totalt	27 872 5752	271 400

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1 Kostnader för deltagare i utbildningsvikariat och arbetslivsutveckling bekostas inte
från anslaget utan från arbetsmarknadsfonden men räknas in i de konjunkturbe-
roende åtgärderna.

2 Av medlen har 8 066 miljoner kronor anvisats på tilläggsbudget. Av de totala medlen
få högst 450 miljoner kronor användas för otraditionella insatser.

För budgetåret 1992/93 beräknas kostnaderna för statsbidragen till arbets-
löshetsförsäkringen till ca 26 700 miljoner kronor efter avdrag för finansie-
ringsavgifter.

Kostnaderna för KAS, vissa utbildningsbidrag och statsbidrag till permit-
teringslöneersättningen beräknas uppgå till ca 6 000 miljoner kronor.

Mot dessa utgifter på sammanlagt 32 700 miljoner kronor skall ställas de
beräknade inkomsterna under budgetåret 1992/93 på ca 12 800 miljoner kro-
nor och ingående balans på ca 6 800 miljoner kronor vid början av budget-
året 1992/93.

Med denna beräkning kommer underskottet att uppgå till sammanlagt ca
13 000 miljoner kronor vid utgången av innevarande budgetår.

1 Föredragandens överväganden

En arbetslöshet av nuvarande och beräknad omfattning för budgetåret
1993/94 innebär en extrem belastning på statsbudgeten och arbetsmarknads-
fonden. Underskotten måste begränsas för att få en ekonomisk utveckling,
som ger investeringar, tillväxt och därmed nya arbeten. För att i huvudsak

behålla nuvarande stora omfattning på de aktiva insatserna mot arbetslöshe-
ten föreslår jag i det följande en begränsning av det kontanta stödet. I prin-
cip har då valts förändringar som ger en kompensationsnivå som motsvarar
den enligt sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna.

1.1 Medelsberäkningen

Min bedömning är att resurserna för nästa budgetår - med justeringar för
pris- och löneförändringar samt vissa nödvändiga besparingsåtgärder - bör i
stort sett motsvara innevarande budgetårs. Jag kommer strax att redovisa
huvuddragen av den inriktning av resurserna som jag anser bör gälla. I sam-
band med kompletteringspropositionen kommer jag att mer i detalj redovisa
de eventuella justeringar och kompletteringar som kan bli nödvändiga. Det
sammanlagda medelsbehovet under anslaget beräknar jag dock nu till
28 448 611 000 kronor under nästa budgetår.

I följande tabell redovisas, för budgetåret 1993/94, en preliminär bedöm-
ning av kostnadernas fördelning och därur beräknade volymer för åtgär-
derna under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Åtgärd	1993/94 Kostnad Mkr	Antal personer per månad
Arbetsmarknadsutbildning och utbildning inom
det reguljära utbildningsväsendet	15 600	100 000
Ungdomspraktik	5 900	75 000
Utbildningsvikariat	-	20 000
Arbetslivsutveckling	200	20 000
Beredskapsarbete m.m.	6 300	50 000
Övriga åtgärder	400	3 000
Summa	28 400	268 000

Min avsikt är att inom angiven medelsram åstadkomma så många utbild-
nings- och sysselsättningstillfällen som möjligt. Min bedömning är emellertid
att det går att erbjuda utbildning och sysselsättning för minst ca 270 000 per-
soner per månad inom denna medelsram under budgetåret 1993/94. Av ta-
bellen framgår inriktningen på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna under
nästa budgetår. Det innebär att de utbudsstimulerande åtgärderna priorite-
ras före de efterfrågepåverkande åtgärderna.

Jag kommer strax att närmare redovisa förslag till ändringar i fråga om
arbetslöshetsersättningarna och utbildningsbidragen. Vid beräkningen av
anslaget har jag tagit hänsyn till förslaget i fråga om utbildningsbidrag vid
arbetsmarknadsutbildning och ungdomspraktik, vilket minskar medelsbe-
hovet under förevarande anslag med ca 1 400 miljoner kronor.

I samband med kompletteringspropositionen kommer jag att föreslå att
vissa flyttningsbidrag slopas fr.o.m. den 1 juli 1993. Det gäller merkostnads-
bidraget samt månadsresorna för byggnadsarbetare och kulturarbetare.
Detta innebär en kostnadsminskning med sammanlagt 85 miljoner kronor.
Vidare kommer jag att samtidigt föreslå förändringar i fråga om beredskaps-
arbete, som jämfört med dagens regler skall innebära en kostnadsminskning
med 600 miljoner kronor utan att volymen påverkas. Jag har tagit hänsyn

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

till dessa kostnadsminskningar vid min medelsberäkning under förevarande
anslag. Vid medelsberäkningen har jag även beaktat sänkningen av arbetsgi-
varavgifterna med 4,3 procentenheter. Denna sänkning medför ett minskat
medelsbehov om ca 280 miljoner kronor under anslaget.

1.2 Andringar i fråga om arbetslöshetsersättningarna och
utbildningsbidragen

När det nuvarande finansieringssystemet för de kontanta understöden och
utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabi-
litering m.m. infördes var grundtanken att kostnaderna för dessa skulle
täckas fullt ut av arbetsgivaravgifter och, i fråga om arbetslöshetsförsäk-
ringen, dessutom egenavgifter. Detta finansieringssystem har emellertid inte
en uppbyggnad som klarar av den nuvarande nivån på och utvecklingen av
arbetslösheten. Ett växande underskott har därför uppstått.

Enligt de beräkningar som föreligger nu kommer underskottet i arbets-
marknadsfonden att öka från ca 13 000 miljoner kronor vid slutet av inneva-
rande budgetår till ca 43 000 miljoner kronor vid utgången av budgetåret
1993/94.

Inom Arbetsmarknadsdepartementet har ett arbete påbörjats för att
komma till rätta med underfinansieringen av de kontanta understöden och
utbildningsbidragen. Jag har bl.a. för avsikt att återkomma till regeringen
med förslag till tilläggsdirektiv till utredningen om en obligatorisk arbetslös-
hetsförsäkring rörande finansieringsfrågorna.

Den växande underfinansieringen kräver emellertid att vissa åtgärder vid-
tas redan nu i avvaktan på att utredaren presenterar sitt förslag i mars 1993.
Jag kommer därför att nu redovisa ett antal förslag som syftar till att minska
kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen, KAS och vissa utbildningsbi-
drag. Förslagen bör träda i kraft den 1 juli 1993.

Jag föreslår således att fem karensdagar införs i både arbetslöshetsförsäk-
ringen och KAS. Vidare förslår jag att kompensationsnivån i arbetslöshets-
försäkringen sänks från 90 % till 80 % av den inkomst som den arbetslöse
hade före arbetslöshetens inträde. Utbildningsbidragen för kassamedlem-
mar bör då sänkas på motsvarande sätt.

Den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen uppgår fr.o.m. den
4 januari 1993 till 598 kr. Den högsta dagpenningen skall enligt 17 § lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring följa löneutvecklingen för vuxna in-
dustriarbetare. Enligt 18 § lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
används samma beräkningsgrund för att fastställa beloppet för KAS.
Fr.o.m. den 4 januari 1993 uppgår stödbeloppet för KAS till 210 kr per dag.
Nivåerna på utbildningsbidragen beräknas på samma sätt som för arbetslös-
hetsförsäkringen och KAS.

Jag föreslår att den nuvarande beräkningsgrunden för att fastställa ersätt-
ningsbeloppen för högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen, KAS
och utbildningsbidragen frångås. Vidare förslår jag att den högsta dagpen-
ningen i arbetslöshetsförsäkringen sänks från 598 kr till 564 kr fr.o.m. den 1
juli 1993, dvs. till samma nivå som gäller för år 1992. Samtidigt bör ersätt-
ningsbeloppet för KAS på motsvarande sätt sänkas från 210 kronor per dag

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

till 198 kronor per dag. Även utbildningsbidragen som utgår till dem som är
kassaberättigade bör då sänkas till att motsvara den nya nivån i arbetslös-
hetsförsäkringen.

Jag beräknar att dessa förslag kommer att minska statens kostnader för
arbetslöshetsförsäkringen med ca 4 600 miljoner kronor och för KAS med
ca 200 miljoner kronor. Besparingen för utbildningsbidragen beräknar jag
till ca 1 400 miljoner kronor, varav 600 miljoner kronor avser bidrag som
finansieras ur arbetsmarknadsfonden. Ökningen av underskottet minskas
därmed med mer än 5 000 miljoner kronor till ca 30 000 miljoner kronor
under budgetåret 1993/94.

Jag kommer i samband med kompletteringspropositionen att redovisa
mina förslag till den reglering i form av lagstiftning m.m. som erfordras för
att genomföra de nu föreslagna ändringarna. Vidare kommer jag att då redo-
visa förslag till nödvändig lagändring för att avdragen för utbildningsvikariat
fullt ut skall ske från arbetsmarknadsavgifterna.

2 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de av mig föreslagna riktlinjerna i fråga om karensda-
gar och ersättningar inom arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet samt i fråga om utbildningsbidragen,

2. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 an-
visa ett reservationsanslag på 28 448 611 000 kr.

B 3. Arbetsdomstolen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

11 918 000

13 212 000

14 395 000

Arbetsdomstolen (AD) prövar mål rörande kollektivavtal samt andra ar-
betstvister enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. För dom-
stolen gäller förordningen (1988:1137) med instruktion för Arbetsdomsto-
len.

1 Arbetsdomstolen

Måltillströmningen liksom målbalansen har fortsatt att öka under budget-
året 1991/92. AD har i årsredovisningen för budgetåret 1991/92 bedömt att
handläggningstiderna kunnat hållas på en acceptabel nivå men att underlag
för en närmare redovisning av handläggningstiderna saknas.

I den förenklade anslagsframställningen redovisar AD förhållanden som
torde ha en positiv inverkan på målgenomströmningen under budgetåret
1992/93. Domstolen har fått ökade resurser i form av en fjärde ordförande.
Rekryteringsläget beträffande sekreterare i domstolen har förbättrats. Den
1 april 1992 trädde vissa ändringar av reglerna i arbetstvistlagen i kraft.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Dessa ändringar medför tillsammans med den investering i ADB-teknik som Prop. 1992/93:100
genomförts att domstolens arbetskapacitet höjs. Bilaga 11

AD begär i den förenklade anslagsframställningen att domstolen dess-
utom förstärks med ett ökat antal sekreterare och att den ekonomiadminist-
rativa funktionen också förstärks. AD begär att medel ställs till förfogande
i form av ett ramanslag för budgetåret 1993/94 på 14 700 000 kr.

2 Föredragandens överväganden

I propositionen 1991/92:84 om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister m.m. uttalade jag min avsikt att återkomma till frågorna om en
förstärkning av AD och vilka målkategorier som bör kunna prövas av dom-
stolen som första instans. Bakgrunden var att dessa frågor borde övervägas
ytterligare. I propositionen lämnades förslag till åtgärder som syftade till att
underlätta AD:s målhantering.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Som en ytterli-
gare åtgärd för att förbättra arbetssituationen beslutade riksdagen om en
ändring i arbetstvistlagen av innebörd att antalet ordförande i AD ökades
från högst tre till högst fyra.

AD har därefter i skrivelse den 25 juni 1992 framhållit att frågan om vilka
målkategorier som skall kunna prövas av domstolen alltjämt står öppen. Det
måste enligt AD anses angeläget att en definitiv ståndpunkt nu tas till vilka
regler om rättegången i arbetstvister som skall gälla för framtiden.

I en till skrivelsen fogad promemoria framhålls att AD ser optimistiskt på
möjligheterna att med de förstärkningar som domstolen nu tillförs bemästra
den kraftigt ökande arbetsbördan utan att besvärande balanser skall behöva
uppstå. Domstolens arbetsläge utgör enligt AD inte något motiv för att
ändra ordningen för prövning av arbetstvisterna. Det anförs vidare att en
viktig förutsättning för att AD skall kunna fungera på ett tillfredsställande
sätt är att det föreligger enighet mellan arbetsmarknadens parter om de
grundläggande spelreglerna. Med hänsyn härtill bör enligt domstolen en för-
ändring av rättegångsordningen för arbetstvister inte genomföras utan stöd
av båda partssidorna.

AD:s skrivelse har behandlats vid ett möte med arbetsmarknadens parter.
Vid mötet uttalades ett starkt stöd för uppfattningen att inte vidta ytterligare
förändringar av rättegångsordningen för arbetstvister.

Jag delar denna uppfattning och avser därför inte att aktualisera några för-
ändringar av reglerna om rättegången i arbetstvister. Som AD framhåller är
det angeläget att det nu tas definitiv ståndpunkt i denna fråga. Jag kommer
emellertid självfallet att noga följa hur AD:s arbetssituation utvecklar sig i
framtiden.

De mål som gäller för treårsperioden 1991/92 - 1993/94 bör ligga fast.
Domstolens verksamhetsmål är dels att snabbt och effektivt samt med iakt-
tagande av höga krav på rättssäkerhet avgöra de arbetstvister som anhängig-
görs vid domstolen, dels att leda rättsutvecklingen och främja en enhetlig
rättstillämpning inom det arbetsrättsliga området. Som resultatkrav har an-
givits att domstolen skall sträva efter att begränsa handläggningstiderna och
att utveckla den administrativa funktionen.

AD måste fortsätta arbetet med att begränsa handläggningstiderna sär-
skilt mot bakgrund av den ökande måltillströmningen. Antalet ordförande i
domstolen har ökat till fyra, sekreterarnas behörighet har utvidgats och en
heltidsanställd vice ordförande har fr.o.m. innevarande budgetår ansvar för
ekonomi- och personaladministrationen. Dessa åtgärder bör leda till en
ökad målgenomströmning och effektivare ekonomiadministration. Jag är
mot denna bakgrund inte beredd att tillstyrka AD:s begäran om ytterligare
förstärkningar. Däremot bedömer jag att domstolen saknar utrymme att till-
godose rationaliseringskravet för budgetåret 1993/94.

De sammanlagda kostnaderna för domstolen under nästa budgetår har jag
beräknat till 14 395 000 kr.

Anslaget för AD har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar
som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget,
den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riks-
gäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Rikt-
linjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen
för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt
2.2). Det belopp som kommer att ställas till domstolens disposition kommer
slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika
från det nu budgeterade beloppet.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. Denna modell bör fr.o.m.
budgetåret 1993/94 tillämpas också på AD.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetsdomstolen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 14 395 000 kr.

B 4. Statens förlikningsmannaexpedition

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 418 000

1 534 000

1 684 000

Statens förlikningsmannaexpedition är central myndighet för det statliga för-
likningsväsendet. Expeditionen ansvarar vidare för statistiken över arbetsin-
ställelser i riket. För Förlikningsmannaexpeditionen gäller förordningen
(1988:653) med instruktion för Statens förlikningsmannaexpedition.

	1992/93	Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden
Personal	3	-
Anslag
Förvaltningskostnader	960 000	+ 150 000
(därav lönekostnader)	(857 000)	( + 45 000)
Ersättning till förlikningsmän	574 000	-
	1 534 000	+150 000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1 Statens förlikningsmannaexpedition

Med hänvisning till svårigheten att beräkna antalet konflikter på arbets-
marknaden och därmed storleken av de ersättningar till förlikningsmän som
kan komma att utgå föreslår Förlikningsmannaexpeditionen i den förenk-
lade anslagsframställningen att anvisade förvaltningsmedel tas upp som en
förslagspost. Vidare yrkas ett med 100 000 kr förhöjt anslag motsvarande
beräknad hyreskostnad som tidigare inte belastat expeditionen.

För budgetåret 1993/94 föreslår myndigheten ett förslagsanslag på
1 634 000 kr.

2 Föredragandens överväganden

Förlikningsmannaexpeditionen ingår sedan budgetåret 1992/93 i verksamhe-
ten med treåriga budgetramar.

Med hänsyn till svårigheten att bedöma omfattningen av antalet arbets-
konflikter bör förvaltningsmedlen även i fortsättningen anvisas i form av för-
slagsanslag. Myndigheten har sedan år 1987 varit samlokaliserad med Läns-
styrelsen i Stockholms län och har inte tidigare debiterats för hyreskostna-
der. Från och med innevarande budgetår kommer Länsstyrelsen att ta ut
hyra för de lokaler Expeditionen utnyttjar. För budgetåret 1993/94 beräknas
myndigheten behöva ett tillskott för att täcka hyreskostnader. Rationalise-
ringskravet på myndigheten är tillgodosett genom neddragning av andra an-
slag inom huvudtiteln.

Medelsbehovet för nästa budgetår, inkl, hyreskostnader, har jag beräknat
till 1 684 000 kr.

Anslaget för Förlikningsmannaexpeditionen har budgeterats utan hänsyn
till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån
på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgete-
ringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna
dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och
särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndig-
hetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlin-
jerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om

generell räntebeläggning av statliga medelsflöden. Denna modell bör fr.o.m. Prop. 1992/93:100

budgetåret 1993/94 tillämpas också på Statens förlikningsmannaexpedition. Bilaga 11

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens förlikningsmannaexpedition för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 1 684 000 kr.

B 5. Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar

1991/92 Utgift 60 000

1992/93 Anslag 77 000

1993/94 Förslag 75 000

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar avger utlåtanden i frågor som
avser tillämpningen av lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfin-
ningar. Nämnden består av ordföranden och sex ledamöter. Nämnden har
en sekreterare som åtnjuter fast arvode. I övrigt har inte nämnden någon
personal.

Anslaget för budgetåret 1993/94 bör föras upp med 75 000 kr.

Anslaget för Nämnden har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspåläg-
get, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i
Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av che-
fen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, av-
snitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Nämndens disposition kom-
mer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför av-
vika från det nu budgeterade beloppet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 75 000 kr.

B 6. Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 000

Anslaget har inrättats fr.o.m. budgetåret 1984/85 (prop. 1983/84:150 bil. 4,
bet. 1983/84:AU24, rskr. 1983/84:385). Från anslaget skall betalas tidigare-
läggningsbidrag till affärsverksinvesteringar utanför statsbudgeten. Ansla-
get disponeras av regeringen.

Anslaget har hittills under innevarande budgetår inte utnyttjats. Anslaget
bör föras upp med endast ett formellt belopp på 1 000 kr.

5 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 11

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

B 7. Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

6 500 000

5 500 000

2 500 000

1 Stiftelsen Utbildning Nordkalotten

Stiftelsen Utbildning Nordkalotten begär för budgetåret 1993/94 ett bidrag
på 2,5 miljoner kronor för personalutvecklings- och marknadsföringsinsatser
samt elevsocial verksamhet.

2 Föredragandens övervägande

Stiftelsen skall under de tre första verksamhetsåren, t.o.m. år 1993, erhålla
bidrag för att finansiera personalutvecklings- och marknadsföringsinsatser
samt elevsocial verksamhet (prop. 1990/91:2, bet. 1990/91:AU14, rskr.
1990/91:28). Detta bidrag skall år 1993 uppgå till 5 miljoner kronor. För bud-
getåret 1993/94 bör därför anvisas 2,5 miljoner kronor.

Enligt den överenskommelse som tecknades med Finland och Norge med
anledning av bildandet av stiftelsen år 1991 skall en uppföljning av verksam-
heten ske efter stiftelsens två första verksamhetsår. En sådan uppföljning på-
går för närvarande.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 2 500 000 kr.

C. Arbetslivsfrågor

C 1. Arbetarskyddsverket

1991/92 Utgift 351 105 000

1992/93 Anslag 384 259 000

1993/94 Förslag 387 645 000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Anslaget avser Arbetarskyddsverkets verksamhet. Verket består av Arbe-
tarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen.

Arbetarskyddsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för arbetsmiljö-
och arbetstidsfrågor, utom i fråga om fartygsarbete, samt chefsmyndighet för
Yrkesinspektionen.

Yrkesinspektionen är regional tillsynsmyndighet på arbetsmiljö- och ar-
betstidsområdet.

De övergripande målen för Arbetarskyddstyrelsen och Yrkesinspektionen
är att arbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen samt, inom arbetsmiljöområ-
det, lagstiftningen om kemikaliekontroll efterlevs.

1 Arbetarskyddsstyrelsen

Arbetarskyddsstyrelsen har lämnat en förenklad anslagsframställning för
budgetåret 1993/94, som är det andra året i den treårsperiod för vilken gjor-
des en fördjupad prövning förra året.

Arbetarskyddsstyrelsen begär inte några förändringar av den beslutade in-
riktningen för verksamheten.

Enligt Arbetarskyddsstyrclsens mening ledde emellertid oklarheter om
avgiftsbeläggning av förhandsbedömningar och om omfattningen av insat-
serna för europasamarbete till att en tillräcklig resursprövning i vissa avseen-
den inte kunde ske i den fördjupade prövningen. Styrelsen återkommer där-
för med yrkanden om vissa resursförstärkningar som togs upp i den fördju-
pade anslagsframställningen. Arbetarskyddsstyrelsen begär därvid att yr-
kandet om medel för ytterligare 50 yrkesinspektörstjänster nu prövas. Sty-
relsen begär även ytterligare medel för att kunna fortsätta och eventuellt öka
deltagandet i det europeiska standardiseringsarbetet. Vidare yrkar styrelsen
medel för vissa kostnader för ADB-investeringar samt att undantag görs från
det generella rationaliseringskravet.

Ett besparingsmål på 5 miljoner kronor för treårsperioden gäller för Arbe-
tarskyddsverket med anledning av riksdagens beslut våren 1991 rörande om-
ställning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150
bil. 11:9, bet. 1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386). Arbetarskyddsstyrelsen fö-
reslår att besparingen läggs ut med 3,42 miljoner kronor på budgetåret
1993/94.

2 Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Övergripande mål

De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95
bör ligga fast.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

2.1 Resultatbedömning

En återrapportering av resultatet av verksamheten skall ske i verkets årsre-
dovisning som skall lämnas i september 1993. Arbetarskyddsstyrelsen har
dessutom i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 fått i uppdrag att ut-
veckla metoder och system för uppföljning av mål och resultat i verksamhe-
ten.

2.2 Slutsats

De mål och riktlinjer som lades fast för verksamheten i 1992 års budgetpro-
position bör gälla även för budgetåret 1993/94.

En mer ingående resultatbedömning kan göras först sedan Arbetar-
skyddsstyrelsen kommit in med sin första årsredovisning.

Arbetarskyddsstyrelsen har föreslagit resursförstärkningar för att kunna
öka insatserna på vissa områden. Mitt förslag till ramanslag utgår från att
insatserna på angivna områden prioriteras inom ramen för tilldelade medel
med beaktande av de riktlinjer som gäller för verksamheten. Jag föreslår
emellertid att anslaget tillförs 5 miljoner kronor för att göra det möjligt för
Arbetarskyddsstyrelsen att fortsätta att aktivt deltaga i det europeiska stan-
dardiseringsarbetet. Medlen har finansierats genom omprioritering inom de-
partementets ansvarsområde. För standardiseringsarbetet har styrelsen för
innevarande budgetår samt de två föregående budgetåren tilldelats särskilda
medel på 4 miljoner kronor per år, jämte prisomräkning för de två sista åren
(prop. 1989/90:150 bil. 5, bet. 1989/90:FiU40, rskr. 1989/90:358).

Förslaget har i övrigt beräknats med hänsyn dels till det generella rationa-
liseringskravet på 2 %, dels till besparingen i den administrativa verksamhe-
ten på 3,42 miljoner kronor till följd av riksdagens beslut rörande omställ-
ning och minskning av den statliga administrationen (prop. 1990/91:150 bil.
11:9, bet. 1990/91:FiU30, rskr. 1990/91:386). Återstående besparing om 1,58
miljoner kronor kommer att läggas ut för budgetåret 1994/95.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflödcn samt presenterat den mo-
dell som bör tillämpas. Arbetarskyddsverket bör fr.o.m. budgetåret 1993/94
tillämpa denna modell. Arbetarskyddsstyrelsen bör därför tilldelas ett ränte-
konto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget C 1. föras
till detta konto.

Anslaget för Arbetarskyddsverket har budgeterats utan hänsyn till de tek-

niska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönc-
kostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgete-
ringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa ändringar har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och sär-
skilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som skall ställas till myndighetens dis-
position bör slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan där-
för avvika från det nu budgeterade beloppet.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Arbetarskyddsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 387 645 000 kr.

C 2. Arbetsmiljöinstitutet

Arbetsmiljöinstitutets uppgifter är att bedriva och främja forskning, utbild-
ning och dokumentation inom arbetsmiljöområdet i syfte att förbättra ar-
betsmiljön.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition om forskning, till Arbets-
miljöinstitutet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på
172 252 000 kr.

C 3. Yrkesinriktad rehabilitering

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

797 500 000'

764 153 000

787 783 000

1 Reservation 89 230 276 kr per den 30 juni 1992

Från anslaget betalas anordnande och drift av Ami samt metodutveckling,
forskning och personalutbildning inom den yrkesinriktade rehabiliteringen.

1 AMS

Resultatredovisning

Ami arbetar i växande omfattning konsultativt. Deras tjänster används allt-
mer för arbetssökande vid arbetsförmedlingarna utan att dessa sökande be-
höver skrivas in vid instituten.

Enligt AMS årsredovisning var i genomsnitt per månad 7 178 personer in-
skrivna vid Ami budgetåret 1991/92, vilket innebar en ökning jämfört med
de närmast föregående budgetåren, då det genomsnittliga antalet inskrivna
sökande var knappt 6 700. Andelen arbetshandikappade sjönk från 62 %
budgetåret 1989/90 och 57 % budgetåret 1990/91 till 48 % budgetåret

1991/92. Också antalet sökande som skrevs ut från Ami till arbete eller ut-
bildning har sjunkit.

En bidragande orsak - förutom de ökade svårigheterna på arbetsmarkna-
den - är att Ami:s resurser i större utsträckning använts för kortare insatser
där de sökande återgått till arbetsförmedlingen. Detta avspeglas också i att
inskrivningstiderna har minskat från i genomsnitt 105 dagar budgetåret
1990/91 till 93 dagar budgetåret 1991/92.

AMS anser dock att det totala antalet arbetshandikappade som placerats
i arbete/utbildning ger ett bättre mått på verksamhetens resultat. Ett skäl
härför är att en större del av Ami:s resurser numera används för konsultativa
insatser eller som utredningsresurser åt arbetsförmedlingen och att place-
ringarna därför oftare görs av förmedlingen. Mätt på detta sätt har i genom-
snitt ca 2 500 personer per månad lämnat förmedling och Ami för arbete eller
utbildning under treårsperioden.

Den 4 april 1991 gav regeringen AMS ett bemyndigande att besluta om
den regionala organisationen av arbetsmarknadsinstitut med särskilda resur-
ser för olika grupper funktionshindrade. Regeringen angav följande riktlin-
jer för organisationsförändringen:

- också sökande med grava handikapp och flerhandikapp skall ges tillgång
till service efter sina behov,

- metodik och kompetens på resp, handikappområde skall kunna tillvara-
tas och utvecklas.

Enligt AMS har Ami:s särskilda resurser för olika handikappgrupper (f.d.
Ami-S) decentraliserats för att öka tillgängligheten och anpassningen till lo-
kala behov.

AMS har redovisat organisationsförändringen i en särskild rapport till re-
geringen. Specialresurser har kunnat etableras i fler län än tidigare och till-
gängligheten till dem har ökat. Genom omfördelning inom anslaget har nya
resurser kunnat byggas upp, främst för socialmedicinskt och psykiskt arbets-
handikappade.

Enligt AMS har ändringen av organisationen inte medfört några negativa
förändringar i servicen till sökande med grava handikapp eller flerhandi-
kapp.

Ami med särskilda resurser är verkets specialistkompetens inom resp,
handikappområde. Kompetens och metodik har uppmärksammats särskilt
vid organisationsförändringen. Utvecklingsarbete och kunskapsspridning
pågår bl.a. inom områdena datoriserad testning, datorbaserade arbetshjälp-
medel, insatser gällande smärtproblematik och rehabilitering av hjärnska-
dade. Utveckling av insatser för dyslektiker planeras.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Medelsbehov för budgetåret 1993/94

AMS begär till arbetsmarknadsinstitutens verksamhet budgetåret 1993/94
oförändrat anslag med 764 153 000 kr. Vidare föreslår AMS att anslaget un-
dantas från kravet på besparingar med hänsyn till det svåra arbetsmarknads-
läget.

2 Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Sammanfattning

De övergripande mål som gällt för budgetåret 1992/93 bör ligga fast
även under budgetåret 1993/94.

Resultatbedömning

RRV konstaterar i sin granskning av AMS årsredovisning att redovisningen
av Ami:s verksamhet inte mäter de prestationer som utförs för sökande som
inte skrivs in vid instituten. Vidare påtalar RRV att resultatredovisningen
görs i absoluta tal, vilket gör det svårt att bedöma resultatet. Som exempel
nämner RRV att det inte framgår hur stor andel av de arbetshandikappade,
som har gått till arbete eller utbildning. En följd av att man inte annat än
schablonmässigt kan ange hur stor del av Ami:s resurser som används för
inskrivna sökande är, att det heller inte går att ange exempelvis kostnaden
per månad för en inskrivning vid Ami.

RRV har i en rapport (RRV dnr 23-91-2164) Yrkesinriktad rehabilitering
inom AMV bl.a. tagit upp frågor om länsarbetsnämndernas styrning av
Ami:s verksamhet, som ofta är otydlig och sällan innebär krav på resultat.
Problemet är särskilt markant i fråga om Ami med särskilda resurser, bl.a.
därför att dessa ofta ger länsövergripande service.

RRV anser vidare att decentraliseringen av Ami-S resurser och den ökade
tillgängligheten till dessa resurser är positiv. RRV bedömer också att AMS
har gjort en lämplig avvägning vad gäller omfattningen av omorganisatio-
nen. En alltför långtgående splittring av resurserna kan leda till svårigheter
för personalen vid Ami-S att behålla och utveckla sin kompetens.

Slutsats

Som framgår av RRV:s olika rapporter kan det ta viss tid att utveckla bra
resultatmått och redovisningar som fungerar effektivt i ett system med mål-
och resultatstyrning. Ett arbete har nu inletts inom Arbetsmarknadsverket
för att ta fram bättre resultatmått. Regeringen har med anledning av den
tidigare nämnda rapporten om yrkesinriktad rehabilitering inom Arbets-
marknadsverket gett AMS i uppdrag att komma med förslag om resultatindi-
katorer m.m. för en bättre redovisning av resultat och prestationer.

Boende för inskrivna vid Ami

I en skrivelse den 27 mars 1992 har AMS föreslagit att för inskrivna sökande
vid Ami, som genomgår yrkesinriktad rehabilitering på annan ort än hemor-
ten, skall ersättning lämnas för den faktiska boendekostnaden. Vidare föror-
dar AMS att boendeservice, dvs. personlig assistent, skall betalas genom
kostnadsersättning inom ramen för utbildningsbidraget. AMS hänvisar i
sammanhanget till praxis vid rehabilitering med rehabiliteringsersättning en-

ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. AMS förslag innebär att boende
och boendeservice för sökande med utbildningsbidrag fortsättningsvis inte
skulle delfinansieras från anslaget C 3. Yrkesinriktad rehabilitering utan i
stället av medel under anslaget C 4. Yrkesinriktad rehabilitering: Utbild-
ningsbidrag.

Inskrivna vid Ami som får bostad och boendeservice genom Ami betalar
boendet med sitt traktamente. Kostnader som inte täcks av traktamentet be-
talas från anslaget C 3. Yrkesinriktad rehabilitering. För egen del är jag inte
beredd att föreslå ändringar i denna del. När det gäller sökande som behöver
särskilt handikappanpassat boende som tillhandahålls av Ami bör den mer-
kostnad som handikappanpassningen medför belasta anslaget Yrkesinriktad
rehabilitering. Eftersom Ami till viss del är avsett att ge service till sökande
med funktionsnedsättningar och boendekostnader för dessa sökande i dag
belastar det nyss nämnda anslaget ser jag inte skäl att överföra merkostnads-
delen till utgifterna för utbildningsbidrag. Vidare vill jag erinra om att rege-
ringen i september år 1992 har beslutat om en lagrådsremiss med förslag till
en ny lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, m.m. Jag återkom-
mer till detta i min behandling av anslaget till Särskilda åtgärder för arbets-
handikappade.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Medelsberäkning

För budgetåret 1993/94 beräknar jag till Yrkesinriktad rehabilitering
787 783 000 kr (+ 23 630 000). Vid medelsberäkningen har jag tagit hänsyn
till riksdagens beslut (prop. 1990/91:150 bil. 11:9, bet. 1990/91:FiU30, rskr.
1990/91:386) om omställning och minskning av den statliga administratio-
nen.

AMS kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att redovisa tillgångar enligt den
nya budgetförordningen. Behovet av investeringar för arbetsmarknadsinsti-
tutens verksamhet har beaktats vid beräkning av låneram för Arbetsmark-
nadsverket. I behandlingen av anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvalt-
ningskostnader har jag redovisat förslaget om generell räntebeläggning av
statliga medelsflöden. Medlen under ramanslaget C 3. Yrkesinriktad rehabi-
litering föreslås föras till det räntekonto med kredit, som tilldelas AMS.

Anslaget till Yrkesinriktad rehabilitering har budgeterats utan hänsyn till
de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgete-
ringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna
dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, Statsbudgeten och
särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till myndig-
hetens disposition bör slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och
kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 787 783 000 kr.

C 4. Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag

1991/92 Utgift 749 657 412

1992/93 Anslag 506 470 000

1993/94 Förslag 570 017 000

Frän anslaget betalas utbildningsbidrag till inskrivna sökande vid Ami.

1 AMS

För budgetåret 1993/94 begär AMS 800 miljoner kronor till utbildningsbi-
drag till inskrivna vid Ami.

2 Föredragandens överväganden

Jag beräknar en volym om högst 300 000 deltagarveckor för budgetåret
1993/94, vilket motsvarar ca 23 000 inskrivna deltagare. Kostnaderna för ut-
bildningsbidrag för denna volym beräknar jag till 570 017 000 kr
(+ 63 547 000 kr). Vid medelsberäkningen har jag tagit hänsyn dels till att
den genomsnittliga kostnaden för utbildningsbidrag har ökat, dels till den
sänkning av kompensationsnivån, som jag nyss har föreslagit vid min be-
handling av arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budget-
året 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 570 017 000 kr.

C 5. Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Anslaget avser uppdragsverksamhet inom den yrkesinriktade rehabilite-
ringen, s.k. arbetslivstjänster, riktad till företag och förvaltningar som vill
använda sig av de kunskaper och erfarenheter inom området yrkesinriktad
rehabilitering som finns inom Arbetsmarknadsverket.

1 AMS

Enligt AMV:s årsredovisning uppgick länsarbetsnämndernas intäkter av
uppdragsverksamheten till 193 miljoner kronor budgetåret 1991/92. Kostna-
derna uppgick till 184 miljoner kronor. Årets resultat efter avskrivningar,
blev 7 008 454 kr. Antalet konsulttimmar inom Arbetslivstjänster uppgick
till 316 181 med en debiteringsgrad på 62 %, dvs. andelen debiteringsbara
timmar av närvarotiden. Den genomsnittliga timkostnaden per debiterad
timme var 389 kr.

AMS föreslår att Arbetsmarknadsverket under anslaget C 5. Yrkesinrik-
tad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 tilldelas ett
förslagsanslag på 1 000 kr.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Resultatbedömning

RRV har i den tidigare nämnda rapporten om yrkesinriktad rehabilitering
inom Arbetsmarknadsverket tagit upp svårigheterna med att särskilja kost-
naderna för intäkts- och anslagsfinansierad verksamhet inom samma myn-
dighet. RRV tar också upp frågan om att konkurrensfördelar i förhållande
till andra producenter kan uppkomma när en uppdragsverksamhet bedrivs
parallellt med myndighetsverksamhet. Det innebär enligt RRV att särskilda
krav bör ställas på att konsultrollen i dessa fall är tydlig i förhållande till upp-
dragsgivaren. Vidare har RRV påtalat problem med att behålla och utveckla
kompetens hos Ami under uppbyggnaden av uppdragsverksamheten. AMS
skall återkomma till RRV med en skriftlig redogörelse för de åtgärder som
har vidtagits eller kommer att vidtagas med anledning av revisionsrapporten.

Anslaget bör föras upp med endast ett formellt belopp om 1 000 kr.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

C 6. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

5 984 073 000

6 408 318 000

6 386 203 000

Anslaget omfattar arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt handikappade, nä-
ringshjälp, anställning med lönebidrag och statsbidrag till skyddat arbete hos
offentliga arbetsgivare.

Arbetshjälpmedel åt handikappade avser bidrag till arbetshjälpmedel el-
ler anordningar på arbetsplatsen som behövs för att den handikappade skall
kunna utföra sitt arbete, bidrag till arbetsbiträde samt expertmedverkan i
sådana ärenden. Bidrag till arbetsbiträde skall göra det möjligt för handikap-
pade att med hjälp av sådant biträde kunna utföra i stort sett normala arbets-
insatser. Näringshjälp i form av bidrag skall ge en handikappad arbetssö-
kande, för vilken det inte finns någon annan lämplig åtgärd som arbetsför-
medlingen kan vidta, möjlighet att starta ett eget företag. Vidare betalas ex-
pertutredningar i ärenden rörande näringshjälp från anslaget.

Anställning med lönebidrag är en stödform som syftar till att stimulera ar-
betsgivare att ge anställning åt arbetshandikappade för vilka andra åtgärder
inte kan vidtas för att underlätta en arbetsplacering.

Bidrag enligt förordningen (1985:276) om statsbidrag till skyddat arbete
hos offentliga arbetsgivare avser bidrag till kommuner och i vissa fall andra
offentliga myndigheter för att anordna skyddat arbete för personer som har
särskilt stora svårigheter att få arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1 AMS

7.1 Sökande med arbetshandikapp.

AMS har särskilt redovisat utvecklingen i fråga om uppnådda resultat vad
gäller placeringar i arbete och utbildningar av arbetshandikappade sökande.
Resultaten, som avser samtliga sökande med arbetshandikapp, framgår av
följande tabell.

Antal arbetshandikappade i genomsnitt per månad som placerats i arbete eller
utbildning budgetåren 1989/90 - 1991/92

	Budgetåren 1989/90 1990/91		1991/92
Anställning utan bidrag	1 465	1 192	858
Fortsatt anställning hos samma arbetsgivare	552	542	327
Lönebidrag	427	441	504
Off. skyddat arbete (OSA)	111	74	95
Samhall	219	136	160
Summa arbetsplaceringar	2 774	2 385	1 944
Utbildningsplac.	1 875	1 717	2 143
Summa placeringar i arbete och utbildning	4 649	4 102	4 087

1.2 Arbetshjälpmedel ät handikappade

Utgifterna för bidrag till arbetshjälpmedel, arbetsbiträde och näringshjälp
uppgick budgetåret 1991/92 till 102 miljoner kronor. Jämfört med närmast
föregående budgetår då utgiften var 133 (1989/90) resp. 138 miljoner kronor
(1990/91) har kostnaderna minskat, som en följd av att Arbetsmarknadsver-
ket inte längre lämnar bidrag till redan anställda.

Enligt nu gällande bestämmelser omfattar arbetsförmedlingens ansvar ut-
över arbetsplaceringen även de första sex anställningsmånaderna. Skälet till
detta är att en prövotid kan behövas innan behovet av ett visst hjälpmedel
kan bedömas. AMS föreslår nu att ansökningar om bidrag skall kunna prö-
vas av arbetsförmedlingen under de första tolv anställningsmånaderna.

AMS föreslår ett slopande av den nuvarande begränsningen, som innebär
att bidrag till arbetsbiträde och lönebidrag tillsammans inte får överstiga lö-
nekostnaden för den funktionshindrade personen.

Vidare föreslår AMS att bidrag till arbetsbiträde skall kunna lämnas som
stöd för en grupp av arbetshandikappade, som successivt tränas in i en ar-
betssituation som avses leda till anställning. Bidraget skall kunna lämnas till
en arbetsgivare, som avsätter personal för särskilt omfattande arbetsledning
eller - om någon annan än arbetsgivaren har kostnaden - till denne.

1.3 Anställning med lönebidrag

AMS bedömer att ytterligare 2 400 lönebidragsplatser per år behövs under
de närmaste åren till en kostnad av ytterligare 250 miljoner kronor utöver
vad som anvisats för budgetåret 1992/93.

Ca 500 av de tillkommande platserna skulle enligt AMS användas för ar-
betshandikappade, som har en anställning som de varslats eller sagts upp
från. Bidraget skulle i dessa fall användas för en anställd, som inte kan fort-
sätta i sitt gamla arbete, men få andra arbetsuppgifter hos samma arbetsgi-
vare. Bidraget bör, enligt AMS förslag, vara förknippat med vissa villkor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1.4 Personligt stöd i arbetet

AMS föreslår att verket skall få i uppdrag att genomföra en försöksverksam-
het med utökat personligt stöd i arbetslivet. Försöket skall syfta till att un-
derlätta för personer med stora funktionshinder att få arbete på den regul-
jära arbetsmarknaden.

Den föreslagna försöksverksamheten bygger på en form av stöd till funk-
tionshindrade personer, som prövats i USA och Canada och där benämns
”supported employment”. Den funktionshindrade personen får en speciell
stödperson eller ”coach” som stöd under en lång introduktion på en arbets-
plats. Den funktionshindrade personen är anställd och i anställningsavtalet
ingår att han/hon tillsammans med stödpersonen skall svara för att en viss
mängd arbete utförs. Stödpersonen skall introducera och stödja den funk-
tionshindrade på arbetsplatsen och tillsammans med denne se till att samt-
liga avtalade arbetsuppgifter blir utförda.

Liknande verksamheter har bedrivits inom Fountain Houses psykiatriska
verksamhet samt i Örebro, där kommun och landsting skapat en stiftelse
med uppgift att stödja utvecklingsstörda personer.

AMS föreslår att bidrag skall kunna lämnas till den huvudman (t.ex. stif-
telse eller kommun) som har arbetsgivaransvar för stödpersonen. Stödet bör
erbjudas på heltid under ett år med möjlighet till förlängning, dock högst två
år.

Ett viktigt syfte med försöket är att visa vilka arbetsrättsliga och andra
frågor som det finns anledning att beakta, om en varaktig stödverksamhet
införs. AMS avser att bygga upp försöksverksamheten successivt och bedö-
mer att den i ett senare skede kan komma att omfatta högst 100 personer.
Under budgetåret 1993/94 väntas verksamheten få mindre omfattning. AMS
förutsätter att fullt bidrag, oavsett arbetsgivaransvar, utgår för att täcka lö-
nekostnaderna för de stödpersoner som engageras i verksamheten. Kostna-
derna för en fullt utbyggd verksamhet beräknas enligt AMS uppgå till när-
mare 25 miljoner kronor per år.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Resultatbedömning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Sammanfattning De mål och resultatkrav som gällt för budgetåret
1992/93 bör ligga fast även under budgetåret 1993/94.

Jag har i det föregående (Inledning, avsnitt Arbetsmarknadsverkets resul-
tat) översiktligt refererat vad AMS har redovisat i fråga om uppnådda resul-
tat m.m. AMS årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten be-
drivits med en sådan inriktning att de uppsatta målen vad gäller insatser för
arbetshandikappade har kunnat uppnås. Jag gör min bedömning mot bak-
grund av det kraftigt försämrade arbetsmarknadsläget, som inneburit stora
svårigheter att få till stånd arbetsplaceringar av sökande med arbetshandi-
kapp.

Utgifterna för lönebidrag vid anställning av arbetshandikappade uppgick
budgetåret 1991/92 till 5 241 miljoner kronor. I årsredovisningen har AMS
bl.a. lämnat uppgifter om den genomsnittliga kostnaden per sysselsatt och
månad under de senast förflutna budgetåren. Den var 10 200 kr budgetåret
1991/92 resp. 8 300 kr budgetåret 1990/91. Samtidigt minskade antalet syssel-
satta räknat som månadsgenomsnitt från 44 800 till 43 000 personer. Utöver
medel till lönebidrag betalades 530 miljoner kronor som bidrag till skyddat
arbete hos offentliga arbetsgivare (OSA).

RRV har beträffande den samlade kostnadsredovisningen påtalat att
AMS inte närmare har kommenterat eller analyserat orsaker till variationer
i styckkostnader, såsom t.ex. kvalitetsförändringar. Jag bedömer för egen
del att det hade varit värdefullt med en granskning av vilka faktorer som kan
ha lett till den förhållandevis kraftiga ökningen av genomsnittskostnaden för
lönebidrag budgetåret 1991/92. Flera olika faktorer kan ligga bakom, t.ex.,
förändrade utbetalningsperioder, löneökningar, höjda bidragsnivåer, effek-
ter av införandet av sjuklön från nyåret 1992. Höjningen kan också samman-
hänga med att registren tidigare omfattade personer, som i realiteten hade
lämnat arbetsmarknaden och som inte längre omfattades av bidrag.

2.2 Slutsats

Jag har tidigare behandlat arbetsmarknadspolitiken våren 1993 och budget-
året 1993/94, bl.a. i fråga om inriktningen av Arbetsmarknadsverkets insat-
ser för sökande med arbetshandikapp. Jag har därvid bedömt att AMV har
nått de resultat som krävts i dessa avseenden.

Jag övergår därmed till mina förslag i övrigt för budgetåret 1993/94. För-
slag av AMS som jag inte tar upp i det följande är jag inte beredd tillstyrka.

2.3 Arbetshjälpmedel åt handikappade

AMS ansvarar för arbetshjälpmedel då en handikappad person anställs och
under de första sex anställningsmånaderna. AMS föreslår nu att tiden ut-
sträcks till de första tolv anställningsmånaderna. Som skäl för detta anger

AMS att det särskilt vid omfattande funktionshinder kan behövas längre tid
att utreda behovet av arbetsplatsanpassning och hjälpmedel.

Jag tillstyrker AMS förslag. Det är angeläget att personer med omfattande
funktionshinder kan få erforderligt tekniskt stöd i arbetet och jag har förstå-
else för att det i vissa fall kan ta tid att finna bästa möjliga lösning. Eftersom
det handlar om ganska få fall bör merkostnaden bli marginell och kunna
rymmas inom anslaget. Som AMS också påpekat kan bra hjälpmedel bidra
till bättre arbetsprestationer och därmed minska behovet av lönebidrag.

Jag är inte beredd att tillstyrka AMS förslag om att bidrag till arbetsbi-
träde skall kunna lämnas också då en grupp personer med funktionshinder
arbetstränar hos en arbetsgivare utan att vara anställda. AMS anger som ett
exempel grupper inom omsorgsverksamheten som arbetstränar på reguljära
arbetsplatser. Förslaget innebär en utökning av statens ansvar och därmed
ökade kostnader. Som jag nyss har nämnt har regeringen i september 1992
beslutat om en lagrådsremiss med förslag till en ny lag om stöd och service
till vissa funktionshindrade, m.m. Avsikten är att den enskilde handikap-
pade skall ha rätt till personlig assistans eller ekonomiskt stöd till sådan assi-
stans. Assistansen skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden
komplicerade situationer, t. ex. hjälp med personlig hygien, vid måltider
m.m. Avsikten bör emellertid vara att assistansen därutöver också skall ges
i andra situationer där den enskilde behöver personlig hjälp för att komma
ut i samhället, för att studera, för att delta i daglig verksamhet eller för att
få och behålla ett arbete.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

2.4 Anställning med lönebidrag

Enligt AMS årsredovisning har i genomsnitt per månad 504 personer fått an-
ställning med lönebidrag budgetåret 1991/92, vilket är något fler än de när-
mast föregående budgetåren.

Införandet av flexibla lönebidrag har lett till att fler placeringar sker hos
enskilda arbetsgivare och färre hos allmännyttiga organisationer och statliga
myndigheter. Bidrag till statliga myndigheter och allmännyttiga organisatio-
ner lämnas vid nyplaceringar med en mindre andel av lönekostnaden än en-
ligt det tidigare regelsystemet - 85-96% jämfört med tidigare 90-100%.
Bidragen till övriga arbetsgivare har ökat från 25-50% till 37-67% i ge-
nomsnitt.

2.5 Försök med stödpersoner.

AMS har föreslagit att försök skall få göras med en ny stödform, som innebär
att en stödperson bistår en arbetstagare med funktionshinder på arbetsplat-
sen under introduktion och träning. Den funktionshindrade personen har en
reguljär avlönad anställning, medan stödpersonen är anställd av en myndig-
het, organisation, stiftelse eller liknande, som ansvarar för att avtalade ar-
betsuppgifter utförs. Förslag om en försöksverksamhet av detta slag har förts
fram både av 1989 års handikapputredning i betänkandet (SOU 1992:52) Ett
samhälle för alla (s. 322) och Psykiatriutredningen i betänkandet (SOU
1992:73) Välfärd och valfrihet (s. 356-357). Psykiatriutredningen bedömer

att den föreslagna stödmodellen är av särskilt stort intresse för psykiskt
störda.

Även jag finner det angeläget att nya vägar prövas för att underlätta för
människor med funktionshinder att komma in på arbetsmarknaden och jag
tillstyrker därför AMS förslag om en försöksverksamhet på området. Bidrag
bör således kunna lämnas under högst två år till lönekostnader för stödperso-
ner åt funktionshindrade, som behöver stödet för att kunna utföra avlönat
arbete. Reglerna för lönebidrag bör därför vidgas så att bidrag kan lämnas
till lönekostnaden för en stödperson som alternativ till att lönebidrag lämnas
för den funktionshindrade personen. Jag bedömer att försöket tills vidare
kommer att bedrivas under budgetåren 1993/94 - 1994/95. Kostnaderna för
försöksverksamheten uppvägs av ett minskat behov av lönebidrag. Jag före-
slår därför inget särskilt tillskott av medel till försöksverksamheten. Försöks-
verksamhet av liknande slag föreslås också av Samhall. Jag återkommer
strax till detta.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

2.6 Lönebidragsanställningar vid vissa kulturinstitutioner

Reglerna för anställning med lönebidrag ändrades den 1 juli 1991. Bidraget
var tidigare knutet till arbetsgivarkategori, men har nu gjorts flexibelt i den
meningen att bidraget anpassas till den handikappade personens förutsätt-
ningar, graden av nedsatt arbetsförmåga m.m. Bidragsandelen i det enskilda
fallet fastställs i förhandlingar mellan arbetsförmedling och arbetsgivare.

Det tidigare systemet innebar att statliga myndigheter och motsvarande
var tillförsäkrade bidrag med 100 % av lönekostnaden inkl, lönebikostnader
medan allmännyttiga institutioner och motsvarande fick 90 %.

Riksdagen har uppmärksammat (bet. 1990/91:AU12, rskr. 1990/91:165,
bet. 1991/92:AU16, rskr. 1991/92:249) effekterna av regeländringarna för
vissa kulturinstitutioner med en stor andel lönebidragsanställda. Utskottet
har bl.a. hänvisat till att en interdepartemental arbetsgrupp studerar frå-
gorna.

Arbetsgruppen har genom enkäter m.m. studerat vissa kulturinstitutio-
ner, bl.a. andel och antal anställda med lönebidrag, utbetalda bidrag från
länsarbetsnämnderna m.m. Gruppens material finns tillgängligt inom Ar-
betsmarknadsdepartementet (Lönebidragsanställningar vid kulturinstitutio-
ner dnr A 4856/90).

Arbetsgruppen har bl.a. funnit att vissa kulturinstitutioner har en stor an-
del anställda med lönebidrag, som utför omfattande och för verksamheten
väsentliga arbetsuppgifter. I syfte att få en budgetering som ger en mer rätt-
visande bild av statens kostnader för kulturinstitutionerna förordar jag att,
som en engångsåtgärd, en omfördelning sker av medel från tionde huvudti-
telns anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade till anslag under
bl.a. elfte huvudtiteln. En motsvarande minskning förutses ske av lönebi-
drag som länsarbetsnämnderna betalar till de aktuella institutionerna.

Medlen skall användas så att de särskilt utsatta kulturinstitutionerna be-
håller ett incitament att anställa arbetshandikappade som arbetsförmed-
lingen anvisar resp, behålla nu anställda med lönebidrag. Omfördelningen
föreslås därför inte gälla hela lönekostnaden utan endast så mycket att insti-

tutionen kan svara för en rimlig del av lönen, i genomsnitt ca halva kostna-
den. Kretsen av institutioner, som kan omfattas av denna omfördelning, bör
begränsas till sådana kulturinstitutioner där staten har ett särskilt ansvar för
verksamheten och där de anställda med lönebidrag utgör en så stor andel av
de anställda att verksamheten är helt beroende av deras arbete. Omfördel-
ningen bör således begränsas till institutioner där minst ca 30 % av de an-
ställda omfattas av lönebidrag.

Kulturinstitutioner som berörs av denna omfördelning återfinns under
elfte huvudtitelns anslag Riksarkivet och landsarkiven, Centrala muséer:-
Myndigheter, Centrala muséer:Stiftelser, Bidrag till vissa muséer och Bidrag
till regionala muséer. De till elfte huvudtiteln omfördelade medlen uppgår
till 48 miljoner kronor. Vidare bör 2 miljoner kronor omfördelas till fjärde
huvudtitelns anslag till Statens försvarshistoriska muséer.

De omfördelade medlen skall kunna användas endast till lönekostnader
för anställda med lönebidrag som arbetsförmedlingen har anvisat. Effek-
terna av ett genomförande av de särskilda åtgärder som jag har föreslagit
beträffande lönebidrag vid vissa kulturinstitutioner bör noga följas och ut-
värderas.

Jag har i denna fråga samrått med cheferna för Försvars- och Kulturdepar-
tementen, som i sina resp, anföranden närmare redovisar de belopp som till-
förts till anställning med lönebidrag hos de olika institutionerna.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

2.(> Medelsberäkning

I min medelsberäkning har jag tagit hänsyn till att kostnaderna för lönebi-
drag minskar till följd av sänkningen av socialavgiften med 4,3 procentenhe-
ter. Vidare har jag räknat av medel, som föreslås bli tillförda anslag till vissa
kulturinstitutioner under andra huvudtitlar. För budgetåret 1993/94 beräk-
nar jag därmed till arbetshjälpmedel åt handikappade, anställning med löne-
bidrag och skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare 6 386 203 000 kr
(- 22 115 000 kr).

3 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört om bidrag till arbetshjälpmedel åt
handikappade under en anställnings första tolv månader (avsnitt 2.3),

2. godkänna vad jag har anfört om försöksverksamhet med bidrag
till stödpersoner åt handikappade (avsnitt 2.5),

3. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 6 386 203 000 kr.

C 7. Bidrag till Samhall Aktiebolag

1991/92 Utgift 4 569 600 000'

1992/93 Anslag 5 000 750 000

1993/94 Förslag 4 934 274 000

1 Utgiften hänför sig till det tidigare anslaget Bidrag till Stiftelsen Samhall.

Från anslaget utgår bidrag till Samhall Aktiebolag för täckande av merkost-
naderna i koncernens verksamhet med utgångspunkt från koncernens upp-
gift att bereda meningsfullt och utvecklande arbete åt arbetshandikappade
där behoven finns.

1 Samhall Aktiebolag

1.1 Verksamheten budgetåret 1991/92

Budgetåret 1991/92 har präglats av en alltmer försämrad arbetsmarknadssi-
tuation. Trots lågkonjunkturens effekter på flertalet av Samhalls affärsområ-
den har koncernen utan lageruppbyggnad kunna bibehålla en sysselsätt-
ningsnivå på nära 30 000 arbetstillfällen för handikappade eller 31,4 miljoner
arbetstimmar. Rekryteringen har till nära hälften skett i de s.k. prioriterade
grupperna med vissa mer omfattande funktionshinder, vilket inneburit att av
totalt 2 900 nyanställda har ca 1 450 personer anställts från dessa grupper.

Sjukfrånvaron har fortsatt att minska och var under budgetåret 1991/92 ca
20 % jämfört med 22,5 % året innan. Närvaroförbättringen motsvarar ar-
bete för 1 100 personer.

Trots stora satsningar inom koncernen har antalet övergångar från Sam-
hall-gruppen till arbete på den reguljära arbetsmarknaden minskat till följd
av det svåra arbetsmarknadsläget. Ca 630 personer eller 2,15 % av arbets-
styrkan övergick till annat arbete under budgetåret. Enstaka företag har
dock lyckats uppnå väsentligt bättre resultat.

Inom koncernen pågår ett omfattande utvecklingsarbete för en rationell
arbetsorganisation, god arbetsmiljö, möjlighet till kompetensutveckling, vil-
ket bl.a. har stor betydelse för arbetet med övergångar till den reguljära ar-
betsmarknaden. För att stödja de regionala Samhallföretagen har ett treårigt
utvecklingsprojekt startat - ”Utmaning 2 000”. Samhallföretagen får utbild-
nings- och projektstöd i ett förändringsarbete som integrerar arbetsorganisa-
tion, material- och produktionsstyrning samt kvalitetssäkring. Ett annat ex-
empel på särskilda satsningar är ett projekt som stöds av Arbetslivsfonden
och som bl.a. gäller att ta fram bra handverktyg. Individinriktade insatser
samverkar med och förstärker det generellt inriktade utvecklingsarbetet. En
utvecklad rehabiliteringsmetodik är viktig inte minst för att kunna rekrytera
personer ur de s.k. prioriterade grupperna och andra personer med omfat-
tande funktionshinder.

Samhall har också anordnat arbetsträning i reell miljö i form av tillfälliga
arbetsplatser. Genom försäljning av sådana rehabtjänster, där köparen-för-
säkringskassa, företag - betalar hela kostnaden, kan Samhalls satsningar på
utvecklande arbetsplatser tillgodose rehabiliteringsbehov hos breda grupper

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

6 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 11

av långtidssjuka. Samhalls målsättning är dock att de tillfälliga arbetsplat-
serna inte skall överstiga 5 % av antalet ordinarie arbetstillfällen, eftersom
rehabtjänsterna inte får inkräkta på den ordinarie verksamheten.

Omstruktureringen från industriproduktion till service och tjänster har
fortsatt. Ytterligare ca 1 000 arbetstillfällen har tillkommit inom tjänstesek-
torn samtidigt som en motsvarande neddragning skett inom legoproduktion.
Ca 4 000 personer eller 15 % sysselsätts inom service och tjänster. Föränd-
ringen har inneburit en resultatförbättring med ca 20 miljoner kronor.

I anslagsframställningen sommaren 1990 inför budgetåret 1991/92 bedöm-
des att behovet av merkostnadsersättning skulle motsvara ca 110,7 % av lö-
nekostnaden för de arbetshandikappade arbetstagarna vid en timvolym om
31,4 miljoner arbetstimmar. Riksdagen beslutade (prop. 1990/91:100, bil.
12, bet. 1990/91: AU 12, rskr. 1990/91:165) om en merkostnadsersättning på

110,6 %.

Enligt bokslutet för Samhallgruppen uppgick behovet av merkostnadser-
sättning budgetåret 1991/92 till 4 569,6 miljoner kronor inberäknat bidrag
till fastighetsfonden. Faktureringen uppgick till 2 882,9 miljoner kronor mot
budgeterat 3 450 miljoner kronor. Som Sveriges största underleverantör har
Samhall i stor utsträckning drabbats av lågkonjunkturen. I förhållande till
det förädlingsvärde som budgeterades sommaren 1990 har koncernen tappat
350 miljoner kronor. Lönekostnaderna för arbetshandikappade anställda
blev 3 777 miljoner kronor. Omstruktureringen till tjänsteverksamhet och
kraftfulla neddragningar på kostnadssidan har dock gjort att resultatavvikel-
sen under budgetåret kunnat begränsas till 150 miljoner kronor.

I en skrivelse den 8 december 1992 har Samhall redovisat slutgiltigt behov
av driftbidrag för budgetåret 1991/92. Med en bidragsprocent på 110,6 % av
lönekostnaden för arbetshandikappade anställda uppgår bidraget till 4 177,3
miljoner kronor, vilket belopp överstiger anvisade medel till driftbidrag,
4 165 miljoner kronor, med 12 317 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1.2 Bolagsbildningen

Med förbehåll för riksdagens godkännande av förslaget (prop. 1991/92:91)
om ombildning av Samhall till aktiebolag, m.m. uppdrog regeringen i mars
1992 åt Stiftelsen Samhall att förbereda bildandet av ett särskilt av staten
hel ägt aktiebolag samt, efter riksdagens godkännande, att bilda ett bolag be-
nämnt Samhall Aktiebolag. Kammarkollegiet skulle enligt beslutet fortlö-
pande underrättas om de åtgärder som vidtogs för att förbereda och genom-
föra bolagsbildningen. Sedan riksdagen godkänt (bet. 1990/91:AU16, rskr.
1990/91:249) förslaget om ombildning av Samhall till aktiebolag beslutade
regeringen den 14 maj 1992 att uppdra åt Kammarkollegiet att som företrä-
dare för staten emotta den egendom - i form av preliminära balansräkningar
per den 30 juni 1992-som tillföll staten vid stiftelseorganisationens upplös-
ning. Egendomen skulle därefter av Kammarkollegiet överlämnas som ap-
portegendom till moderbolaget Samhall AB. Som likvid för apportegendo-
men mottog Kammarkollegiet för statens räkning aktier i Samhall AB. Mo-
derbolaget Samhall AB har sedan bildat de regionala dotterbolagen.

För Stiftelsen Samhall gällande stadgar upphävdes den 1 juli 1992 genom
ett regeringsbeslut den 25 juni 1992.

I en skrivelse den 18 augusti 1992 har Samhall redovisat uppdraget att för-
bereda och bilda Samhallbolagen. I arbetet har ingått att anta bolagsord-
ning, registrera de nya bolagen, återanställa stiftelseorganisationens perso-
nal i de nya bolagen, utse nya styrelseledamöter i dotterbolagen m.m. Sam-
hall har också utarbetat policydokument och strategier för den fortsatta
verksamheten.

1.3 Verksamhetsinriktning budgetåret 1992/93 t.o.m. våren 1994

Riksdagsbeslutet om Samhalls bolagisering innebar ett godkännande av vä-
sentliga förändringar för Samhall, i stort enligt det framtidsprogram Samhall
redovisat i rapporten ”Samhall mot år 2000”.

Verksamheten kommer att fr.o.m. år 1993 internt planeras kalenderårsvis.
Tanken är att de nya ledningarna skall arbeta med år 1993 med utgångspunkt
från framtidsprogrammet - ”det tredje utvecklingsskedet mot år 2000”.

Strävan är bl.a. att fler personer med omfattande funktionshinder skall
kunna få anställning, vilket bl.a. förutsätter en vidareutveckling av rehabili-
teringsmetodiken inom koncernen. Samhall skall ha de många små arbets-
platserna nära människorna, men samtidigt utnyttja stordriftsfördelarna för
produktutveckling, inköp, marknadsföring m.m. En fortsatt omfördelning
från underleverantörsverksamhet till arbeten inom tjänstesektorn skall ske.
Under verksamhetsperioden beräknas ca 1 000 nya arbeten tillkomma,
främst inom servicehus/restaurang, städservice och hemservice med motsva-
rande neddragning på tillverkningssidan. Arbetet med ”den utvecklande ar-
betsplatsen” innebär satsningar på såväl individens utveckling och stödbehov
i arbetet som en utvecklande arbetsplats, där den lilla arbetsgruppen står i
centrum.

Arbetet med övergångar till den reguljära arbetsmarknaden kräver ökade
insatser mot bakgrund av arbetsmarknadsläget och Samhalls nya mer aktiva
ansvar. Bl.a. har ett metodprogram tagits fram och speciella resurser avsatts
för arbetet med övergångarna.

För att klara dels riksdagens långsiktiga besparingskrav på företagsgrup-
pen, dels delar av det driftunderskott som koncernen för med sig från bud-
getåret 1991/92 avser Samhall att under verksamhetsåret se över koncernens
företagsindelning vad gäller de regionala bolagen samt starta några affärsbo-
lag. Bl.a. planeras en fusionering av de regionala företagen i Blekinge resp.
Kronobergs län, vilket bl.a. ger en kostnadsminskning med ca 4 miljoner
kronor och utrymme för en bredare kompetens i teknisk anpassning och
andra specialistfunktioner samtidigt som affärsverksamheten stärks. Beslut
har fattats om att för produktgruppen Kablage inrätta ett särskilt affärsbolag
med fullständigt resultatansvar. Utredningar pågår, som kan leda till att yt-
terligare affärsbolag eller andra koncerngemensamma samarbetsformer bil-
das, bl.a. för att hitta koncerngemensamma synergieffekter.

1.4 Försök med stödpersoner åt arbetshandikappade

Samhall hänvisar till Handikapputredningens slutbetänkande (SOU
1992:52) Ett samhälle för alla och förslag från utredningen om åtgärder för

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

att öka arbetslivets tillgänglighet för människor med svårare funktionshin- Prop. 1992/93:100
der. Bl.a. har utredningen föreslagit försöksverksamhet med särskilda stöd- Bilaga 11
personer vid anställning av handikappade. Samhall anser att modellen bör
prövas och att en försöksverksamhet bör komma till stånd, där Samhall till-
handahåller sådana stödpersoner i samband med övergångar från Samhall
till arbete på den reguljära arbetsmarknaden.

7.5 Behov av statlig ersättning 1993/94.

Fr.o.m. budgetåret 1992/93 tilldelas Samhall medel med ett fast krontalsbe-
lopp i stället för ersättning med en viss procentsats baserad på lönekostnaden
för de arbetshandikappade anställda. Samtidigt har det tidigare ”timtaket”
blivit ett ”golv”, som anger ett visst minsta antal arbetstimmar, som skall er-
bjudas. Statsmakterna har vidare lagt ett besparingskrav på koncernen, som
innebär att statens ersättning skall trappas ner, så att den för budgetåret
1996/97 motsvarar högst lönekostnaden för de arbetshandikappade arbetsta-
garna samt vissa kostnader för fastighetsfonden.

Det dåliga konjunkturläget har lett till att utfallet för budgetåret 1991/92
är drygt 150 miljoner kronor sämre än den tilldelade merkostnadsersätt-
ningen. Att ta igen detta med en bibehållen sysselsättningsnivå och priorite-
rad rekrytering och dessutom klara statsmakternas besparingskrav torde inte
gå att åstadkomma med en fortsatt låg nivå på orderingången. En utgångs-
punkt för att kunna utlova besparingar budgetåret 1993/94 är att en vändning
sker i konjunkturen under år 1993. Samhall yrkar även på en engångskom-
pensation med 65 miljoner kronor av underskottet på 150 miljoner kronor.
Enligt koncernens bedömning i anslagsframställningen skulle det med en så-
dan kompensation vara möjligt att klara det långsiktiga kravet på resultat-
förbättring.

För budgetåret 1993/94 bedöms behovet av arbetstillfällen för arbetshan-
dikappade vara fortsatt stort. Koncernen planerar att, trots konjunkturläget,
kunna klara 31,9 miljoner arbetstimmar, vilket motsvarar ca 30 000 arbets-
tillfällen.

För budgetåret 1993/94 begär Samhall en ersättning på 5 227 miljoner kro-
nor. Exkl. kostnader för fastighetsfonden skulle detta motsvara en merkost-
nadsersättning på 111,6 % av lönekostnaden för arbetshandikappade an-
ställda. Timlönekostnaden budgetåret 1991/92 var enligt det preliminära ut-
fallet 119 kr. För budgetåret 1993/94 beräknas lönekostnaden för de arbets-
handikappade arbetstagarna uppgå till 4 350 miljoner kronor, varav 250 mil-
joner kronor utgör löneomräkning.

Samhall har för 1992/93 och 1993/94 räknat med en faktureringsökning på

2 %. Varje procentenhets förändring ger ca 30 miljoner kronor.

Samhall har räknat med en besparing på 75 miljoner kronor för att följa
besparingsprogrammet fram till 1996/97.

Beräknad resultaträkning för budgetåren 1992/93 och 1993/94 (miljoner kronor)

Resultaträkning	Beräknat	Beräknat
	92/93	93/94
Fakturering	2 900	2 960
Statlig merkostnadsersättning	5 000	5 257
Summa rörelseintäkter	7 900	8 217
Lön arbetshandikappade	- 4 100	-4 350
Övriga kostnader	-3 400	-3 470
Summa rörelsekostnader	-7 500	-7 820
Planenliga avskrivningar	-270	-300
Resultat efter plan, avskrivningar	130	97
Finansnetto	80	60
Resultat efter finansnetto	210	157
Engångsersättning		65

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1.6 Fastighetsfonden

Samhalls lokaltillgångar i 251 egna fastigheter och 110 förhyrda fastigheter
uppgår till ca 1 150 000 kvm. För budgetåret 1993/94 beräknas avskrivning-
arna på egna fastigheter till 235,8 miljoner kronor och hyror, räntor samt
övriga kostnader till 225 miljoner kronor. Hyresintäkterna beräknas uppgå
till 10,8 miljoner kronor. Nettokostnaden uppgår därmed till 450 miljoner
kronor. Samhall begär ersättning för de planenliga avskrivningarna beräknat
på ett belopp som ligger mellan återanskaffningsvärdet och marknadsvärdet.
Av den begärda ersättningen på 5 227 miljoner kronor för driftskostnader
och fastighetsförvaltning avser 50 miljoner kronor en uppräkning av bidraget
till fastighetsfonden.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Resultatbedömning

För budgetåret 1991/92 har inte uppställts specifika resultatkrav på Samhall-
gruppen på samma sätt som gäller för myndigheter med fleråriga budgetra-
mar. Däremot har Samhall årligen redovisat uppnådda resultat i fråga om
sysselsättningsvolym, övergångar till arbete på den reguljära arbetsmarkna-
den samt rekryteringen av sökande från de s.k. prioriterade grupperna.

T.o.m. budgetåret 1991/92 hade Samhall, som då fortfarande var en stiftel-
seorganisation, en högsta gräns för antalet bidragsberättigade arbetstimmar.
Trots minskande orderingång har Samhall kunnat upprätthålla en sysselsätt-
ningsvolym som i stort sett ligger på den angivna högsta nivån 31,9 miljoner
arbetstimmar. Också rekryteringen av sökande med vissa mer omfattande
funktionshinder har, som Samhall redovisat, legat på en hög nivå. Antalet
övergångar från arbete inom Samhall-gruppen till den reguljära arbetsmark-
naden har minskat under budgetåret, vilket har sin förklaring i det kraftigt
försämrade arbetsmarknadsläget. Likaså har den lågkonjunkturen med
minskad orderingång medfört att företagsgruppens ekonomiska resultat bli-
vit något svagare än väntat under 1991/92.

Jag har också noterat att Samhallbolagen nu genomför tämligen omfat-
tande strukturförändringar. Det gäller både branschinriktningar och organi-
sationstrukturen. Det sker således en minskning av tillverkning och en mot-

svarande ökning av tjänster och service samtidigt som organisationsstruktu-
ren förändras med sammanslagning av regionala företag, bildande av sär-
skilda branschföretag m.m.

2.2. Slutsats

Riksdagen har beslutat (prop. 1991/92:91, bet. 1991/92:AU16, rskr.
1991/92:249) om inriktningen av Samhall-bolagens verksamhet samt om mål
och resultatkrav på verksamheten att gälla fr.o.m. budgetåret 1992/93. Av
Samhalls redovisning framgår att företagsgruppen redan under budgetåret
1991/92 i tillämpliga delar verkade med den senare av riksdagen fastslagna
inriktningen. Den pågående omstruktureringen av Samhalls verksamhet syf-
tar bl.a. till att minska kostnaderna för verksamheten i enlighet med de eko-
nomiska krav som statsmakterna har ställt på verksamheten. Jag har också
kunnat konstatera att Samhall når tillfredställande resultat vad gäller de so-
ciala målen för verksamheten. Mot denna bakgrund bör inriktningen av
Samhalls verksamhet ligga fast budgetåret 1993/94.

2.3 Försök med stödpersoner

Vid behandlingen av anslaget till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
har jag nyss förordat (avsnitt Särskilda åtgärder för arbetshandikappade,
2.5) vissa ändringar av reglerna för lönebidrag så att Arbetsmarknadsverket
ges förutsättningar att bedriva försök med stödpersoner. Även Samhall vill
bedriva försök på området. I fråga om Samhall ligger en sådan verksamhet
mycket nära verksamhet som redan bedrivs, t.ex. inom s.k. inbyggd verk-
samhet eller i form av stöd i samband med anställdas övergång till arbete hos
annan arbetsgivare. Det vore enligt min mening av stort intresse att försök
med stödpersoner bedrevs också av Samhall så att alternativa sätt att organi-
sera verksamheten kan prövas. Med de ändringar som genomförts av statens
bidrag till Samhall AB finns inga hinder i regelsystemet för en sådan försöks-
verksamhet i och med att bidraget inte längre grundas på visst antal bidrags-
berättigade arbetstimmar. Dock bör Samhall kunna tillgodoräkna sig den ar-
betsinsats som stödpersonerna utför när det gäller att svara mot statsmakter-
nas krav på viss minsta sysselsättningsvolym, förutsatt att stödpersonerna
inte är sådana arbetshandikappade anställda, vars insatser redan inräknats i
timvolymen. Ett skäl till detta är att statens stöd i denna modell lämnas för
stödpersonens insats och inte för den handikappade, som i stället uppbär av-
talsenlig lön.

2.4 Medelsberäkning

För Samhall gäller ett besparingskrav, som innebär att behovet av ersättning
från staten successivt skall minska under en femårsperiod, så att bidraget
budgetåret 1996/97 högst svarar mot lönekostnaden för de arbetshandikap-
pade arbetstagarna samt vissa kostnader för fastighetsfonden. Till följd av
besparingskravet har jag gjort en neddragning vid medelsberäkningen med
100 miljoner kronor efter pris- och löneomräkning.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Jag avser senare att föreslå regeringen att utbetalningsperioderna för bi-
draget till Samhall AB ändras till månadsvisa utbetalningar i förskott i stället
för som för närvarande för två månader i förskott. Vidare har jag i min me-
delsberäkning tagit hänsyn till att kostnaderna minskar till följd av att social-
avgiften sänks med 4,3 procentenheter. Dock bör Samhall få tillgodogöra sig
motsvarande kostnadsminskning vad gäller lönekostnader för s.k. direktan-
ställd personal. Jag förutsätter vidare att Samhall AB fortsättningsvis själva
svarar för försäkringskostnader för anläggningar m.m. Sammantaget beräk-
nar jag ett anslag på 4 934 274 000 kr (- 66 476 000 kr) för budgetåret 1993/94.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 4 934 274 000 kr.

C 8. Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1000

Anslaget avser medel för betalning dels av vissa skatter som har samband
med ombildningen av stiftelseorganisationen Samhall till aktiebolag, dels av
vissa kvarstående skatter som påförts den tidigare stiftelseorganisationen till
följd av reformerad företagsbeskattning.

1 Samhall Aktiebolag

Samhall har begärt att anslaget till Bidrag till Samhall AB för vissa skatter
skall bibehållas även budgetåret 1993/94, eftersom viss skattebelastning,
som anslaget avser att betala, kan kvarstå från tidigare budgetår.

2 Föredragandens övervägande

Frågan om kompensation för ökad skattebelastning för Samhall har behand-
lats av riksdagen (prop. 1991/92:91, bet. 1991/92:AU16, rskr. 1991/92:249).
Jag tillstyrker Samhalls förslag att anslag för ändamålet tas upp även för bud-
getåret 1993/94.

3 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. anvisa
ett förslagsanslag på 1 000 kr.

D. Regional utveckling

Jag föreslår att medel för regional utveckling för budgetåret 1993/94 ställs till
regeringens förfogande över följande anslag och till angivna huvudändamål.

Anslag

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Huvudändamål

D 1. Lokaliseringsbidrag m.m.

D 2. Regionala utvecklingsinsatser

D3. Täckande av förluster på grund
av kreditgarantier till företag i
glesbygder m.m.

D4. Ersättning för nedsättning av
socialavgifter

D5. Sysselsättningsbidrag

D6. Särskilda regionalpolitiska in-
frastrukturåtgärder m.m.

D 7. Glesbygdsmyndigheten

D8. Expertgruppen för forskning
om regional utveckling (ERU)

D9. Kapitaltillskott till en utveck-
lingsfond för Västnorden

D 10. Transportstöd

Lokaliserings- och utvecklingsbi-
drag (centrala beslut)

Lån till regionala investmentbolag

Lokaliserings- och utvecklingsbi-
drag (regionala beslut)
Glesbygdsstöd

Regional projektverksamhet

Infriande av kreditgarantier.

Täckande av bortfall av socialavgif-
ter

Sysselsättningsbidrag

Infrastrukturåtgärder

Teknikspridning m.m.

Konsult- och utredningsinsatser

Glesbygdsutvecklingsinsatser på
central nivå

Initiering och genomförande av re-
gionalpolitisk forskning

Främjande av näringslivet i Västnor-
den

Godstransportstöd för norra Sverige

D 1. Lokaliseringsbidrag m.m.

1991/92 Utgift 515 768 384 Reservation 1 192 234 3111

1992/93 Anslag 350 000 000

1993/94 Förslag 350 000 000

1 De medel som vid budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut uppgick till
389 miljoner kronor.

I enlighet med riksdagens beslut om regionalpolitiken i juni 1990 anvisas me-
del över detta anslag till följande ändamål:

- lokaliserings- och utvecklingsbidrag som beviljas av Närings- och teknik-
utvecklingsverket (NUTEK) eller regeringen,

- lån till privata regionala investmentbolag,

- viss administration, uppföljning och utvärdering av regionalpolitiskt
stöd.

Jag har tidigare redogjort för utfallet av stödverksamheten under de se-
naste budgetåren.

Beslut om lokaliseringsbidrag har av NUTEK och regeringen under bud-
getåret 1991/92 fattats för 128 miljoner kronor. Utvecklingsbidrag har bevil-
jats med 293 miljoner kronor. För administration av det regionalpolitiska
stödet har 4,3 miljoner kronor utbetalats till banker och för uppföljning och
utvärdering har anslagits 2,0 miljoner kronor.

Ett lån till privata regionala investmentbolag på 10 miljoner kronor har
beviljats under budgetåret. Tidigare utestående lån till detta ändamål upp-
går till 67 miljoner kronor.

Närings- och teknikutvecklingsverket

Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) uppskattar att behovet av
bidragsmedel för beslut av regeringen och verket under budgetåret 1993/94
kommer att uppgå till 400 miljoner kronor. NUTEK:s förslag bygger delvis
på en ändrad inriktning av lokaliserings- och utvecklingsbidragen.

Föredragandens överväganden

Till lokaliseringsbidrag m.m. har för budgetåret 1992/93 anvisats ett reserva-
tionsanslag på 350 miljoner kronor.

Efterfrågan på lokaliserings- och utvecklingsbidrag har varit stor under de
senaste åren. Trots en successivt ökad delegering av beslutanderätten till
länsstyrelserna har därför medelsbrist uppstått på detta anslag. Riksdagen
har därför under de senaste budgetåren regelmässigt anslagit ytterligare me-
del till detta ändamål på tilläggsbudget till statsbudgeten. Senast under bud-
getåret 1991/92 anslogs således ytterligare 200 miljoner kronor.

Jag anser det angeläget att ta tillvara investeringsviljan för att göra det
möjligt att förverkliga alla projekt som uppfyller villkoren för stöd i regional-
politiskt prioriterade regioner. Den nuvarande lågkonjunkturen har dock in-
neburit att efterfrågan på stöd i samband med investeringar har minskat. För
beslut om lokaliserings- och utvecklingsbidrag m.m., som beviljas av NU-
TEK och regeringen, beräknar jag, mot bakgrund härav ett sammanlagt me-
delsbehov av 350 miljoner kronor för de ändamål vartill medel anvisas över
detta anslag under budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Lokaliseringsbidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 350 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

D 2. Regionala utvecklingsinsatser

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

967 955 436 Reservation 1 130 8881

1 000 000 000

1 012 000 000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1 De medel som vid det senaste budgetårsskiftet inte var ianspråktagna genom beslut
uppgick till ca 150 miljoner kronor, att jämföras med ca 159 miljoner kronor ett år
tidigare.

Genom riksdagens beslut om regionalpolitiken år 1990 (prop. 1989/90:76,
AU13, rskr. 346) har länsstyrelserna möjlighet att inom en given ram an-
vända medlen till av dem beslutade lokaliserings- och utvecklingsbidrag, till
glesbygdsstöd i form av stöd till företag och kommersiell service samt till re-
gional projektverksamhet.

Under budgetåret 1991/92 fattade länsstyrelserna beslut om sammanlagt
985 miljoner kronor med följande fördelning mellan ändamålen:

- lokaliserings- och utvecklingsbidrag 222 mkr

- glesbygdsstöd 296 mkr

- regional projektverksamhet 459 mkr

Därutöver användes 8 miljoner kronor för uppföljningsverksamhet.

Länsstyrelserna

Länsstyrelserna beräknar i sina anslagsframställningar att medelsbehovet för
regionala utvecklingsinsatser kommer att öka med sammanlagt 346 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94 jämfört med innevarande budgetår.

Föredragandens överväganden

Jag bedömer behovet av regionalpolitiska åtgärder som fortsatt stort och
räknar med att insatserna kan genomföras inom ramen för en oförändrad
anslagsnivå. Från Jordbruksdepartementets huvudtitel överförs 12 miljoner
kronor för särskilda insatser på Öland med anledning av nedläggningen av
Mörbylånga sockerbruk, varför jag beräknar det sammanlagda medelsbeho-
vet till 1 012 miljoner kronor.

Jag har tidigare redogjort för utfallet vad gäller det regionalpolitiska före-
tagsstödet och glesbygdsstödet och inskränker mig nu till att behandla den
regionala projektverksamheten.

I förra årets budgetproposition konstaterade regeringen att projektverk-
samheten ökat mycket kraftigt och beloppsmässigt uppgick till drygt 400 mil-
joner kronor. Regeringen uttryckte då tveksamhet vad gällde det regional-
och glesbygdspolitiska värdet av en del beslut som fattats. Den underströk
också kraftigt att medlen för regionala utvecklingsinsatser inte är allmänna
länsmedel utan att projekten bör ha ett tydligt regionalpolitiskt syfte.

Under föregående budgetår ökade projektverksamheten ytterligare i vo-
lym till 459 miljoner kronor, vilket innebär att närmare hälften av anslaget
för regionala utvecklingsinsatser används för detta ändamål. Mot denna bak-
grund är det än viktigare att medelsanvändningen är effektiv och sker i ett
genomtänkt regionalpolitiskt syfte.

NUTEK har i uppdrag att utvärdera den regionala projektverksamheten.
NUTEK lämnade våren 1992 en första rapport, vilken utgjorde ett av under-
lagen för de skärpta riktlinjer för verksamheten som regeringen beslutat om
beträffande medelsanvändningen under innevarande budgetår. Jag räknar
med att ur NUTEKrs utvärderingsarbete få ytterligare underlag för ställ-
ningstagande till riktlinjer inför nästa budgetår.

Redan nu vill jag dock nämna, att det enligt min mening föreligger en risk
att den i och för sig nödvändiga bredden i den regionala projektverksamhe-
ten samtidigt medverkar till att länsstyrelserna i många fall har svårigheter
att göra prioriteringar mellan olika verksamheter och sektorer. Jag anser
därför att ett mera konsekvent bedrivet programarbete bör vara en viktig
utgångspunkt för det regionala utvecklingsarbetet. Några länsstyrelser har
också i sina fördjupade anslagsframställningar påpekat att inriktningen suc-
cessivt har förändrats i denna riktning eller att ett sådant arbete påbörjats.
Enligt min mening bör projektverksamheten så långt möjligt vara förankrad
i en väl genomarbetad och genomtänkt strategi.

Det bör ankomma på regeringen att även fortsättningsvis fördela anslaget
mellan länen efter de regionala problemens svårighetsgrad, och utfärda de
föreskrifter som krävs. Jag kommer därvid bl.a. att understryka behovet av
förstärkta glesbygdsinsatser inom ramen för den regionala projektverksam-
heten och då särskilt åtgärder för kvinnor och ungdomar.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 1 012 000 000 kr.

D 3. Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till
företag i glesbygder m.m.

1991/92 Utgift 15 663 507

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Från anslaget betalas utgifterna för att infria statliga garantier för lån till
företag i glesbygder och lån till kommersiell service enligt förordningen
(1990:643) om glesbygdsstöd. Vidare betalas utgifterna för att infria garan-
tier för lån som har lämnats enligt förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd
(upphävd 1990:643), enligt förordningen (1979:638) om statligt stöd till gles-
bygd (upphävd 1985:619), enligt förordningen (1973:608) om statligt stöd till
kommersiell service i glesbygd (upphävd 1980:877) samt enligt förordningen
(1976:208) om statligt stöd till skärgårdsföretag och förordningen (1978:465)
om särskilt stöd till lantbruksföretag i vissa glesbygder (upphävda 1979:638).

Länsstyrelserna

Samtliga länsstyrelser utom de i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län
har inkommit med anslagsframställningar. Sammanlagt föreslår länsstyrel-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

serna en engagemangsram t.o.m. budgetåret 1993/94 på 266 miljoner kro-
nor.

Föredragandens överväganden

Den 1 juli 1985 skedde en övergång till engagemangsram i stället för årliga
beslutsramar för kreditgarantier till företag i glesbygder m.m. (prop.
1984/85:115, AU13, rskr. 354). Engagemangsramen skall successivt byggas
upp tills den uppgår till 290 miljoner kronor. Länsstyrelsernas utrymme för
ny kreditgivning skapas dels genom amorteringar av lån med statliga kredit-
garantier som beslutats efter den 1 juli 1985, dels genom den successiva upp-
byggnaden av en engagemangsram för resp. län. Förluster till följd av in-
friade garantier ger inte utrymme för ny garantigivning.

För tiden fram t.o.m. budgetåret 1992/93 är engagemangsramen fastställd
till 235 miljoner kronor. Ramen bör för tiden fram t.o.m. budgetåret 1993/94
utökas till 255 miljoner kronor.

Anslaget bör för nästa budgetår tas upp med oförändrat belopp, 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att statlig kreditgaranti för lån till företag i glesbygder och
för lån till kommersiell service får beviljas i en sådan omfattning att
det sammanlagda beloppet för utestående garantier som beslutats ef-
ter den 1 juli 1985 uppgår till högst 255 000 000 kr,

2. till Täckande av förluster på grund av kreditgarantier tillföretag i
glesbygder m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
1 000 kr.

D 4. Ersättning för nedsättning av socialavgifter

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

286 000 000

530 000 000

500 000 000

Från anslaget, som disponeras av Riksförsäkringsverket, täcks fr.o.m. den 1
januari 1991 bortfall av avgiftsinkomster till följd av tillämpningen av lagen
(1990:912) om nedsättning av socialavgifter.

Enligt denna lag skall den procentsats efter vilken arbetsgivar- resp, egen-
avgifter sammanlagt beräknas, t.o.m. utgiftsåret 2000 sättas ned med tio
procentenheter för verksamheter inom vissa näringsgrenar som bedrivs i
stödområde 1. I de delar av Norrbottens län som inte ingår i stödområde 1
skall nedsättningen utgöra fem procentenheter t.o.m. utgiftsåret 1995 och i
de nya områden i stödområde 2 som omfattas av nedsättningen skall denna
uppgå till tio procentenheter t.o.m. utgiftsåret 2000.

De verksamheter som bedrivs i Svappavaara samhälle är helt befriade från
socialavgifter och allmän löneavgift under tiden den 1 januari 1984 - den 31
december 1993.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar med utgångspunkt från gällande regler me-
delsbehovet till 500 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare redovisat såväl den geografiska omfattningen som omfatt-
ningen av näringsgrenar som gäller för systemet med nedsättning av social-
avgifter.

Jag beräknar med hänsyn härtill bortfallet av avgiftsinkomster genom ned-
sättning av socialavgifter till 500 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 500 000 000 kr.

D 5. Sysselsättningsbidrag

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

279 467 189

250 000 000

200 000 000

Över anslaget anvisas medel för sysselsättningsbidrag.

Jag har tidigare redogjort för utfallet av verksamheten med sysselsätt-
ningsbidrag under de senaste budgetåren.

Närings- och teknikutvecklingsverket

NUTEK beräknar medelsbehovet för de ändamål vartill medel beviljas över
anslaget till 200 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. NUTEK föreslår
samtidigt att stödformen skall avvecklas och bl.a. ersättas av en ändrad in-
riktning av lokaliserings- och utvecklingsbidrag.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar, i likhet med NUTEK, på grund av konjunkturläget ett till 200
miljoner kronor minskat medelsbehov för sysselsättningsbidrag för budget-
året 1993/94.

Som jag tidigare anfört bör bl.a. i avvaktan på NUTEK:s utvärdering av
det regionalpolitiska företagsstödet inte några förändringar genomföras för
närvarande.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sysselsättningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 200 000 000 kr.

D 6. Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

86 023 321 Reservation 372 593 428

180 500 000

179 900 000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Från anslaget betalas utgifterna för särskilda regionalpolitiska insatser i prio-
riterade regioner. Länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämt-
lands län har på regeringens uppdrag gemensamt utarbetat ett program för
regionalt beslutade åtgärder i stödområde 1. Regeringen har därefter upp-
dragit åt nämnda länsstyrelser att genomföra programmet, som omfattar
sammanlagt 200 miljoner kronor. Programmet avses pågå t.o.m. budgetåret
1993/94. Under våren 1993 kommer en utvärdering av dittills uppnådda ef-
fekter och erfarenheter att göras.

Närings- och teknikutvecklingsverket

Ingen myndighet lämnar anslagsframställning för detta anslag i sin helhet.
För innevarande budgetår disponerar NUTEK 15 miljoner kronor av ansla-
get för viss projektverksamhet. Verket har för nästa budgetår begärt en ök-
ning av dessa medel till 22,7 miljoner kronor samt att medlen förs upp under
ett eget anslag.

Föredragandens överväganden

Medlen på anslaget avser åtgärder för att förbättra förutsättningarna för ut-
veckling i regionalpolitiskt prioriterade regioner. Särskilt uppmärksammas
behovet av åtgärder i vissa orter som drabbas av svåra strukturomvandlings-
problem. Från anslaget har t.ex. medel utbetalats för särskilda insatser i Ar-
jeplogs kommun. Vidare används medel från anslaget för regionalpolitiskt
prioriterade projekt inom olika samhällssektorer.

Jag avser att senare föreslå regeringen vissa åtgärder för att förstärka
forsknings- och utvecklingsverksamheten i regionalpolitiskt prioriterade
områden. Jag räknar med att sådana insatser skall finansieras inom detta an-
slag. Jag avser vidare att inom kort föreslå regeringen vissa åtgärder för att
stimulera kvinnors företagande i prioriterade regioner. Även för dessa åtgär-
der räknar jag med finansiering från detta anslag.

Det bör som tidigare ankomma på regeringen att närmare besluta om hur
medlen under anslaget skall disponeras mellan olika regioner och ändamål.
Jag är därför inte beredd att bifalla NUTEK:s förslag om en uppdelning av
anslaget. Vad gäller inriktningen av den projektverksamhet som NUTEK
bedriver med medel från detta anslag kommer vissa riktlinjer att redovisas i
bil. 13 (tolfte huvudtiteln). Jag räknar vidare med att NUTEK bör ges en
viktig roll vid planeringen och genomförandet av sådana åtgärder som jag
har redovisat i det föregående.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 179 900 000 kr.

D 7. Glesbygdsmyndigheten

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

14 436 059

16 399 000

17 000 000

Reservation 7 974 688

Myndigheten började sin verksamhet den 1 januari 1991 och har varit under
successiv uppbyggnad, vilket förklarar den ingående reservationen budget-
året 1992/93. Myndigheten, som finns i Östersund, har till uppgift att verka
för förbättringar av glesbygds- och landsbygdsbefolkningens levnadsförhål-
landen i olika delar av landet med tyngdpunkten i skogslänens inre delar
samt i skärgårdsområdena.

Glesbygdsmyndigheten

Glesbygdsmyndigheten har i sin fördjupade anslagsframställning för budget-
åren 1993/94 - 1995/96 begärt en höjning av anslaget för budgetåret 1993/94
till 27,85 miljoner kronor. Myndigheten har därefter inkommit med kom-
pletterande redovisning av konsekvenserna för verksamheten vid alternativa
anslagsnivåer på ca 21 miljoner kronor resp, oförändrad nivå jämfört med
innevarande budgetår.

Föredragandens överväganden

Myndigheten skall enligt sin instruktion särskilt

1. bedriva utredningsverksamhet,

2. verka för central sektorssamordning,

3. lämna information och råd i glesbygdsfrågor,

4. initiera och medverka i projekt av pilotkaraktär av betydelse för glesbyg-
dens utveckling,

5. genomföra central uppföljning och utvärdering av glesbygdsinsatser och

6. samverka med andra organ i utvecklingen av glesbygden.

Med dessa direktiv har Glesbygdsmyndigheten getts i uppgift att utifrån
ett helhetsperspektiv arbeta med glesbygdsfrågor. Myndigheten bör därmed
kunna bli en stark kraft i och för glesbygden. Med nämnda breda och var för
sig omfattande uppgifter och med de förväntningar som finns på insatser från
myndighetens sida, finns enligt min mening samtidigt en viss risk för att verk-
samheten blir splittrad. För att motverka detta bör myndigheten koncen-
trera sig på vissa uppgifter och områden under de närmaste budgetåren, och
då särskilt på områden där det saknas andra naturliga aktörer. Jag lämnar i
det följande min syn på var myndigheten, åtminstone i det korta perspekti-
vet, bör lägga tyngdpunkten i sitt arbete.

Vad gäller utredningsverksamhet bedrivs sådan på många håll, bl.a. forsk-
ning med inriktning på glesbygdens utveckling vid Högskolan i Östersund.
Vidare kommer den ombildade Expertgruppen för forskning om regional ut-
veckling att framöver arbeta med frågor om att ta tillvara och utveckla de
små och medelstora arbetsmarknadernas förutsättningar och möjligheter.
Med dessa exempel som bakgrund bör, enligt min mening, den utrednings-
verksamhet som Glesbygdsmyndigheten bedriver ha ett konkret och relativt
kortsiktigt perspektiv och gälla områden som andra aktörer inte täcker in
och som dessutom relativt omgående kan utmynna i förslag till förändringar
i glesbygdspolitiken.

Jag har tidigare understrukit vikten av sektorssamordning, såväl central
som regional. Glesbygdsmyndigheten har haft kontakt med de flesta verk
och myndigheter med verksamhet i glesbygden och erhållit information om
planerade förändringar. Mot bakgrund av att förändringar nu sker snabbt
inom flera sektorer bör myndigheten intensifiera sitt arbete på detta om-
råde. På regional nivå har exempelvis många länsstyrelser att hantera kon-
kreta nedläggningshot vad gäller serviceförsörjningen. Myndigheten kan då
bli en viktig brygga mellan den regionala nivån och de centrala verksledning-
arna. Med andra ord kan Glesbygdsmyndigheten bli ett stöd för länsstyrel-
serna i deras arbete för att slå vakt om hotad service.

Nämnda stödfunktion åt länsstyrelserna anknyter till punkten 3 i instruk-
tionen som handlar om information och råd i glesbygdsfrågor. Vid inrättan-
det av myndigheten framhöll föredraganden i den regionalpolitiska proposi-
tionen Regionalpolitik för 90-talet bl.a. att rådgivnings- och utbildningsverk-
samhet bör avse länsstyrelsernas glesbygdsstödshandläggare. Jag anser att
den uppgiften är viktig, dels för att erfarenhets- och praxisdiskussioner ger
en enhetlig tillämpning av stödet över landet och är av stort värde för nyre-
kryterade handläggare, dels ger myndigheten värdefull kunskap om problem
i den praktiska hanteringen av glesbygdsstödet, som den har att utvärdera.

Utvärderingen av glesbygdsinsatserna anserjag vara väsentlig. Myndighe-
ten har under 1992 lämnat två rapporter om glesbygdsstödet med inriktning
på länsstyrelsernas avgränsning av glesbygdsområden. Utvärderingsarbetet
bör ges fortsatt hög prioritet och då bl.a. med inriktning på glesbygdsstödets
effektivitet som stödform.

Jag nämnde tidigare att informations- och rådgivningsverksamheten bör
koncentreras till länsstyrelserna. Vad gäller information och råd till allmän-
het, bygdegrupper och andra bör detta i första hand vara en uppgift för läns-
styrelserna och Folkrörelserådet Hela Sverige skall leva. Det är därför vik-
tigt att myndigheten samordnar sina insatser på detta område med nämnda
organ.

Projektverksamheten bör koncentreras på större block av pilotkaraktär
och riksintresse. Regeringen har för övrigt i särskild ordning anvisat medel
till sådana större satsningar, senast till särskilda glesbygdsinsatser inom det
regionalpolitiska stödområdet inom ramen för det s.k. Ekokommunprojek-
tet, där ingående kommuner har en ekologisk grundsyn i sitt utvecklingsar-
bete. Andra, i och för sig intressanta, projekt bör i första hand bedrivas av
länsstyrelserna.

Med hänvisning till vad jag har anfört är jag inte beredd att förorda någon

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

kraftig ökning av Glesbygdsmyndighetens resurser. För budgetåret 1993/94
beräknar jag medelsbehovet till 17 000 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Glesbygdsmyndigheten för budgetåret 1993/94 anvisa ett re-
servationsanslag på 17 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

D 8. Expertgruppen för forskning om regional utveckling
(ERU)

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

5 896 200

6 100 000

Reservation 228 122

Från anslaget betalas utgifterna för ERU.

ERU

Expertgruppen beräknar medelsbehovet till 6 100 000 kr.

Föredragandens överväganden

ERU har till uppgift att initiera och samordna forskning på regionalpoliti-
kens område samt se till att forskningsresultaten blir kända och tillgängliga
för olika intressenter.

Regeringen avser senare att i en särskild proposition behandla forsknings-
frågorna. Jag avser att där närmare behandla ERU:s verksamhet. I avvaktan
på denna proposition föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat be-
lopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition om forskning, till Expert-
gruppen för forskning om regional utveckling (ERU) för budgetåret
1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 6 100 000 kr.

D 9. Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

3 350 640

4 200 000

Från anslaget betalas Sveriges kapitaltillskott till en nordisk utvecklingsfond
för Västnorden. Vid nordiska ministerrådets (samarbetsministrarna) möte

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 11

den 19 augusti 1986 undertecknades ett avtal och stadgar för en nordisk ut-
vecklingsfond för Västnorden. Avtalet och fondens stadgar trädde i kraft
den 17 september 1987.

Utvecklingsfonden skall främja utvecklingen av ett allsidigt och konkur-
renskraftigt näringsliv i Västnorden (Färöarna, Grönland och Island). Fon-
dens grundkapital skall uppgå till ett belopp som motsvarar 14,1 miljoner
US dollar, varav Sverige skall svara för 5,4 miljoner US dollar. Inbetalning
till fonden skall ske fram till och med år 1995.

Inbetalningar till fonden sker årligen. Det belopp som enligt avtalet skall
inbetalas per den 1 mars 1994 är 788 000 US dollar, motsvarande ca 4 200 000
kr, varför anslaget för budgetåret 1993/94 bör tas upp med detta belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 200 000 kr.

D 10. Transportstöd

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

282 000 000

300 300 000

Från anslaget lämnas bidrag för merkostnader avseende godstransporter en-
ligt förordningen (1980:803) om regionalpolitiskt transportstöd.

Handläggningen av transportstödsärenden sker från den 1 september 1991
vid NUTEK.

Jag har tidigare redogjort för utfallet av stödets användning.

NUTEK

NUTEK yrkar i sin anslagsframställning att 308 miljoner kronor anvisas för
transportstöd för budgetåret 1993/94. Medelsåtgången för kalenderåret 1992
beräknas av NUTEK till ca 300 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

En regelförändring från 1 januari 1992 för att hindra att stödet utbetalas till
företag som är försatta i konkurs har inneburit en besparing med ca 10 miljo-
ner kronor under året.

Jag beräknar ett oförändrat medelsbehov, 300,3 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Transportstöd för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsan-
slag på 300 300 000 kr.

Förslag till

Lag om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter

Härigenom föreskrivs följande.

Av de lönegarantiavgifter som enligt 4 kap. 10 § lagen (1981:691) om soci-
alavgifter förs till lönegarantifonden skall under budgetåret 1993/94 sam-
manlagt 12 miljoner kronor användas för finansiering av länsstyrelsernas
kostnader för handläggning av lönegarantiärenden.

Prop. 1991/92:100

Bil. 11.1

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och gäller till utgången av juni
1994.

Prop. 1992/93:100

Bil. 11.2

Arbetsmarknadsstatistik

Tabell 1 Nyanmälda lediga platser, 1000-tal

	Helår	KvI	KvII	KvIH	KvIV	Nov
1990	56,4	80,4	64,2	43,8	37,0	42,8
1991	33,6	46,4	40,2	24,5	23,2	26,3
1992		32,8	31,1	18,7	18,0

Tabell 2 Antal personer i arbetskraften, 1000-tal

	Helår	KvI	KvII	KvI II	KvIV	Nov
1990	4 577	4 536	4 545	4 658	4 569	4 562
1991	4 552	4 549	4 551	4 617	4 493	4 471
1992		4 454	4 479	4 531	4 392

Tabell 3 Antal sysselsatta personer, 1000-tal

	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990	4 508	4 471	4 493	4 582	4 486	4 474
1991	4 430	4 445	4 453	4 478	4 346	4 329
1992		4 272	4 282	4 286	4 156

Tabell 4 Relativ arbetslöshet, %
Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990 1,5	1,4	1,2	1,6	1,8	1,9
1991 2,7	2,3	2,1	3,0	3,3	3,2
1992	4,1	4,4	5,4	5,4

Tabell 5 Långtidsarbetslöshet (längre än sex månader) som andel av total
arbetslöshet, %

	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990	15,4	18,6	15,2	14,4	16,7	15,7
1991	17,6	15,8	19,9	16,1	18,7	18,4
1992		20,5	25,9	27,0	26,6

Tabell 6 Antal personer i arbetsmarknadsutbildning

	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990	37 000	42 500	34 900	30 200	40 500	41 800
1991	56 900	49 300	49 100	50 400	78 700	82 900
1992		93 000	80 200	69 600	97 900

Prop. 1992/93:100

Bil. 11.2

Tabell 7 Antal personer placerade med rekryteringsstöd

	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990	2 200	2 000	2 200	2 400	2 200	2 400
1991	4 800	2 400	3 300	4 700	8 900	9 400
1992		12 100	14 900	13 500

Tabell 8 Antal personer i beredskapsarbete

	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990	8 100	9 300	9 100	5 800	8 000	8 300
1991	10 700	9 500	11 500	8 600	13 300	13800
1992		15 600	18 200	13 100	17 100

Tabell 9 Antal personer i utbildningsvikariat. (Ny åtgärd, infördes 1991)

	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV Nov
1991	5 300	5 900
1992		10 800	9 500	5 000	8 800

Tabell 10 Antal personer i avtalade inskolningsplatser

	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990	1 900	2 200	1 700	1 200	2 300	2 200
1991	3 200	2 800	2 500	2 700	4 900	5 300
1992		5 200	4 500	3 300

Tabell 11 Antal personer i särskilda inskolningsplatser/ungdomspraktik (ny åtgärd,
infördes juli 1992)

	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990	3 000	2 700	2 600	2 000	4 500	4 900
1991	9 600	7 400	8 700	7 500	14 800	15 300
1992		18 000	17 400	17 200	73 900

Tabell 12 Totala antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder (exkl.
handikappåtgärder, Ami och företagsutbildning)

	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990	52 300	58 900	50 900	41 500	57 600	59 300
1991	85 200	71 400	75 100	73 900	125 900	117 900
1992		154 700	144 700	121 700

Prop. 1992/93:100

Bil. 11.2

Tabell 13 Antal personer placerade med lönebidrag

	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990	45 000	44 600	45 200	45 100	45 000	45 300
1991	44 500	45 100	44 900	44 600	43 500	44 100
1992		43 200	42 600	41 700

Tabell 14 Antal personer anställda i		Samhall
	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990	30 500	31 000	30 700	30 300	30 300	30 300
1991	29 600	30 000	29 600	29 400	29 300	29 300
1992		29 400	29 200	29 000

Tabell 15 Antal personer i offentligt skyddat arbete (OSA)

	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990	5 700	5 600	5 700	5 700	5 600	5 900
1991	5 400	5 400	5 400	5 400	5 500	5 400
1992		5 500	5 300	5 100

Tabell 16 Antal personer i arbetsmarknadsinstituten (Ami)

	Helår	KvI	KvII	KvIII	KvIV	Nov
1990*	6 800	6 300	7 000	5 600	7 000	7 300
1991	6 600	7 100	7 100	5 400	7 000	7 400
1992	8 000	8 400	6 300	8 700

* Ny statistik fr.o.m. juli 1990

Tabell 17 Antal personer som någon gång under månaden deltagit i
företagsutbildning

	juli	aug	sept
1990	2 137	5 528	4 845
1991	4 873	8 750	9 528
1992	5 988	11 719	14 009

Tabell 18 Antal sysselsatta inom olika branscher i januari-november, 1 OOO-tal

	1991	1992	Förändring
Industri	943	86	-83
Jord-skogsbruk	144	137	- 7
Byggnadsindustrin	314	275	-39
Privata tjänster	1 627	1 596	-31
Kommunal verksamhet	1 199	1 179	-20
Statlig verksamhet	206	206	0

100

Prop. 1992/93:100

Bil. 11.2

Tabell 19 Relativa arbetskraftstal. Andel av befolkningen i åldern 16-64 år som
tillhör arbetskraften i november

Ålder	1991	1992	Förändring
16-19	40,7	32,4	-8,3
20-24	77,0	70,2	-6,8
25-54	91,4	90,9	-0,5
55-64	69,9	68,4	-1,2
16-64	82,3	80,5	-1,8
Kvinnor	79,4	78,0	-1.4
Män	85,1	83,0	-2,1

Tabell 20 Relativ arbetslöshet i vissa OECD-länder, sept. 1991

	Relativ arbetslöshet	Kvinnor	4 år
Danmark	9,0	9,7	12,0
Irland	17,7	19,5	26,2
Italien	10,0	16,0	29,8
Sverige	3,2*	2,5*	7,1
Belgien	8,6	13,1	21,0
Västra Tyskland	4,4	6,0	3,9
Spanien	15,4	23,1	29,5
Frankrike	10,2	13,3	21,8
Storbritannien	10,0	9,1	16,1
EG	9,1	11,8	17,8

• Avser november 1991

101

Prop. 1992/93:100

Bil. 11.2

Tabell 21: Arbetslöshet och andel personer som varit föremål for
arbetsmarknadspolitiska åtgärder (AMU/beredskapsarbetet), län och stödområden.
1991-1992

Län/länsgrupp/ stödområde	Antal arbets- lösa jan - nov		Andel (%)* jan-nov		Andel* pers, i arb.mark. pol. åtgärder
Län/länsgrupp/ stödområde	1991	1992	1991	1992	1991	1992
Stockholms	18 700	40 200	1,7	3,7	0,6	1,2
Uppsala	3 700	6 600	2,1	3,8	1,0	1,8
Södermanlands	3 400	6 800	2,1	4,3	1,2	1,7
Östergötlands	5 600	12 400	2,2	4,9	1,0	1,1
Jönköpings	4 500	8 100	2,4	4,3	0,9	1,4
Kronobergs	2 300	4 900	2,1	4,4	0,9	1,1
Kalmar	3 300	6 600	2,3	4,5	1,2	1,7
Gotlands	800	1 300	2,3	3,8	1,5	1,9
Blekinge	2 400	4 100	2,6	4,4	1,9	2,2
Kristianstads	4 500	8 100	2,6	4,6	0,9	1,5
Malmöhus	12 600	21 100	2,6	4,3	1,2	2,3
Hallands	3 100	6 900	2,0	4,3	1,0	1,1
Göteborgs o Bohus	13 800	22 700	2,9	4,8	1,3	2,5
Älvsborgs	6 800	12 000	2,5	4,4	1,1	1,8
Skaraborgs	4 000	8 500	2,3	5,0	1,1	1,2
Värmlands	5 100	8 200	2,9	4,7	1,7	2,6
Örebro	5 200	9 300	3,1	5,6	1,8	2,5
Västmanlands	3 900	7 700	2,4	4,7	1,5	1,7
Kopparbergs	5 000	9 700	2,9	5,6	1,6	1,9
Gävleborgs	6 100	10 400	3,4	5,8	1,6	2,9
Västernorrlands	5 000	9 200	3,1	5,7	1,7	2,0
Jämtlands	2 400	4 100	2,9	5,0	1,4	2,1
Västerbottens	4 300	7 500	2,8	4,7	1,6	2,2
Norrbottens	6 800	10 000	4,0	5,9	3,1	3,9
Storstadslän	45 100	84 000	2,2	4,1	0,9	1,8
Skogslän	34 800	59 100	3,2	5,4	1,8	2,6
Övriga län	53 500	103 500	2,4	4,6	1,2	1,6
Stödområde 1	5 600	7 700	4,8	6,6	3,6	4,3
Stödområde 2	8 400	14 000	3,3	5,5	2,1	2,9
Stödområde 1+2	14 000	21 700	3,8	5,8	2,6	3,3
Utanför stödområde	119 300	224 700	2,4	4,4	1,1	1,7
Riket totalt	133 300	246 600	2,5	4,5	1,2	1,8

•Av befolkningen 16-64 år

Källa: AMS register över arbetssökande (avrundade värden) (UMDAC)

102

Tabell 22: Länsvis fordelning av antalet och andelen personer som berörts av varsel
om uppsägning under perioden januari-november år 1991 resp. 1992.

Län/länsgrupp Antal varslade Andel av befolk-

personer tolkningen

16-64 år (%)

Prop. 1992/93:100

Bil. 11.2

	1991	1992	1991	1992
Stockholms	28 486	33 887	2,6	3,5
Uppsala	3 002	5 819	1,7	3,3
Södermanlands	4 818	4 346	3,0	2,7
Östergötlands	5 458	7 867	2,2	3,1
Jönköpings	5 902	6 990	3,1	3,7
Kronobergs	2 693	3 612	2,5	3,3
Kalmar	3 942	5 416	2,7	3,7
Gotlands	195	243	0,6	0,7
Blekinge	2 934	3 513	3,2	3,8
Kristianstads	3 679	4 539	2,1	2,6
Malmöhus	10 464	12 963	2,1	2,6
Hallands	3 880	3 703	2,5	2,3
Göteborgs o Bohus	12 276	17 022	2,6	3,6
Älvsborgs	6 745	9 174	2,5	3,3
Skaraborgs	4 313	6 093	2,6	3,6
Värmlands	3 272	4 425	1,9	2,5
Örebro	5 275	5 129	3,2	3,1
Västmanlands	5 850	5 328	3,6	3,2
Kopparbergs	3 778	4 611	2,2	2,6
Gävleborgs	4 245	4 285	2,4	2,4
Västernorrlands	3 588	4 671	2,2	2,9
Jämtlands	953	1 808	1,2	2,2
Västerbottens	2 347	3 991	1,5	2,5
Norrbottens	2 895	2 921	1,7	1,7
Storstadslän	51 226	53 872	2,5	2,6
Skogslän	21 078	26 712	1,9	2,4
Övriga län	58 686	85 772	2,6	3,8
Riket totalt	130 990	166 356	2,4	3,1

Källa: AMS

Tabell 23: Flyttningsöverskott för vissa länsgrupper 1990-92

Länsgrupp	Totalt flyttningsöverskott			därav mot annat län 1990 1991		1992*	utlandet		1992*
	1990	1991	1992*				utlandet
	1990	1991	1992*				1990	1991
Storstadslän	9 927	8 929	10 031	-3 329	429	3 795	13 256	8 500	6 236
därav
Stockholms län	2 828	3 856	4 163	-4 271 -	1310	563	7 099	5 166	3 600
Skogslän*”	5 934	2 604	828	-1 528 -	3 269	-2 720	7 462	5 873	3 548
Övriga län	18 945	13 427	6 074	4 857	2 840	-1 075	14 088	10 587	7 149

•Kvartal 1-3 **Avser Värmlands, Kopparbergs, Gävelborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
samt Norrbottens län

103

Prop. 1992/93:100

Bil. 11.2

Relativ arbetslöshet jan 1989-aug 1992
Glidande tremånaders medeltal

2564

Män

2564

20-24

Män

2024

16-19

Män

16-19

104

Antal sysselsatta inom industrin Prop. 1992/93:100

Januari 1980 - november 1992 Bil. 11.2
tre-månaders glidande medeltal

ANTAL PERSONER VARSLADE OM UPPSÄGNING
JANUARI 1976 - NOVEMBER 1992
3-MÅNADERS GLDANDE MEDELTAL

105

Prop. 1992/93:100

Bilaga 11

Sid 1 Inledning

2 Arbetsmarknad

17 Arbetslivsfrågor

28 Regionalpolitik

X. Arbetsmarknadsdepartementet

A. Arbetsmarknadsdepartementet m.m.

44 Arbetsmarknadsdepartementet m.m., ramanslag

45 Utredningar m.m. reservationsanslag

45 Internationella avgiiter, förslagsanslag

45 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag

42 524 000

17 220 000

16 130 000

6 616 000

82 490 000

B. Arbetsmarknad m.m.

48 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
ramanslag

54 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservations-
anslag

59 Arbetsdomstolen, ramanslag

61 Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsan-
slag

63 Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar,
förslagsanslag

63 Bidrag till vissa aKärs\nvesXei'mgat, förslagsanslag

64 Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, re-
servationsanslag

31 342 282 000

C. Arbetslivsfrågor

65 Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,
ramanslag

67 Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag

67 Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag

71 Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag,

förslagsanslag

71 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

72. Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reser-

vationsanslag

2 875 016 000

28 448 611 000

14 395 000

1 684 000

75 000

1 000

2 500 000

387 645 000

* 172 252 000

787 783 000

570 017 000

1 000

6 386 203 000

106

Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsan-
slag

Bidrag Samhall Aktiebolag för vissa skatter för-
slagsanslag

13 238 176 000

Prop. 1992/93:100

4 934 274 000 Bilaga 11

1 000

D. Regional utveckling

Lokaliseringsbidrag m.m.,
reserv a tions anslag	350 000 000
Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag	1 012 000 000
Täckande av förluster på grund av kreditgarantier
till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag	1 000
Ersättning för nedsättning av socialavgifter, för-
slagsanslag	500 000 000
Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag	200 000 000
Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder
m.m., reservationsanslag	179 900 000
Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag	17 000 000
Expertgruppen för forskning om regional utveck-
ling (ERU), reservationsanslag	* 6 100 000
Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Väst-
norden, förslagsanslag	4 200 000
Transportstöd, förslagsanslag	300 300 000
	2 569 501 000
Summa kr.	47 232 449 000

Underbilaga 11.1 (Förslag till lag om tillfällig av-
vikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter.

Underbilaga 11.2 (Tabeller)

107

gotab 42629, Stockholm 1992

Proposition 1992/93:100

Finansdepartementet

1.1 Upprättade lagförslag

1.2 Hemställan

Problembilden

Stöd som bör tillhandahållas i statlig regi

Verksamhetsform och generella krav på stödet till myndigheterna

Organisationen av stödet

Finansiering och styrning av myndighetsstödet

Inriktningen av myndigheternas stöd

Hemställan

Hemställan

Hemställan

Hemställan

Hemställan

7.1 Tidigare beslut i regering och riksdag

7.2 Reformområden

7.3 En god regelkvalitet

7.4 Metoder i regelreformeringsarbetet

7.5 Regelreformering internationellt

7.6 Språkvård

7.7 Samhällsinformation

7.8 Hemställan

A 1. Finansdepartementet

Hemställan

A 2. Ekonomiska råd

Hemställan

A 3. Utredningar m.m.

Hemställan

A 4. Utvecklingsarbete Prop. 1992/93:100

Hemställan

A 5. Uppdrag till Statskontoret

Hemställan

Skatteförvaltningen

Exekutionsväsendet

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

Resurser

Resultatbedömning

Fördjupad prövning

Slutsatser

Nya principer för budgeteringen av anslag

Räntebeläggning av statliga medelsflöden

Hemställan

Hemställan

C 1. Statens lokalförsöijningsverk

Hemställan

C 2. Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m.

Hemställan

C 3. Statens fastighetsverk

Hemställan

C 4. Kapitalkostnader

Hemställan

C 5. Byggnadsstyrelsen; Avvecklingskostnader

Hemställan

Övergripande mål

Resurser:

Upplåningsverksamheten och kostnaderna för statens skuld

Föredragandens överväganden

Slutsats

Hemställan

D 1. Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

Föredragandens överväganden

Hemställan

D 2. Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och Prop. 1992/93:100

Föredragandens överväganden

Hemställan

D 3. Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet

Föredragandens överväganden

Hemställan

D 4. Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet

Föredragandens överväganden

Hemställan

E 1. TUllverket

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

Hemställan

E 2. Konjunkturinstitutet

Hemställan

E 3. Finansinspektionen

E 7. Statistiska centralbyrån: Statistik, register och
prognoser

G 6. Tilläggslån för vissa reparations- och
ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus