Regeringens proposition

1992/93:100 Bilaga 5

Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln)

1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Bilaga 5 till budgetpropositionen 1993

Försvarsdepartementet

fjärde huvudtiteln

Prop.

1992/93:100

Bil. 5

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992

Föredragande: statsrådet Björck

Anmälan till budgetpropositionen 1993

Statsrådet Björck anför:

1992 års försvarsbeslut innebar i flera avseenden ett viktigt vägval i
svensk försvarspolitik.

Bakgrunden till försvarsbeslutet var till del de betydande förändringarna
under senare år i Sveriges säkerhetspolitiska miljö, förändringar som
motiverade en översyn och omformulering av mål och uppgifter för det
svenska totalförsvarets militära och civila delar. Även den samhällseko-
nomiska utvecklingen och kraven på balans mellan uppgifter och resurser
samt kravet på säkerhet i planeringen bidrog till att göra en sådan
översyn naturlig och ofrånkomlig.

Bakgrunden till försvarsbeslutet var också ett under en följd av år
uppbyggt behov av kvalitetshöjande insatser inom det militära försvaret,
bl.a. genom erforderlig grund- och repetitionsutbildning samt genom
omsättning och förnyelse av inte minst arméns viktigare materiel.
Betydelsen av en tillräcklig materiell och utbildningsmässig kvalitet hos
krigsförband hade belysts särskilt i Gulf-kriget år 1991.

1992 års försvarsbeslut innebar ett medvetet och tydligt ställningstagande,
i en konstaterad valsituation mellan kvalitet och kvantitet, till förmån for
nödvändiga kvali tetssatsningar. Trots att beslutet innefattade tillskott till
försvarsekonomin var reduceringar i det militära försvarets volym
nödvändiga ytterligare förutsättningar for att tillskapa erforderligt
planeringsutrymme för beslutets kvalitetsprofil och kvalitetssträvan.
Genom åtgärder for att bl.a. minska det militära försvarets krigs- och
grundorganisation skapades förutsättningar för en långsiktig kvalitetsför-
bättring av den kvarvarande krigsorganisationen. I och med detta lades
även grunden för de livskraftiga delarna av den svenska försvarsindustrin
att även fortsättningsvis kunna verka i sin hittillsvarande roll som
leverantör av försvarsmateriel till det svenska försvaret.

Försvarsbeslutet fick, med denna inriktning, ofrånkomligen konsekvenser
för en rad delområden inom det militära försvaret. Sålunda innebar
beslutet startskottet till relativt omfattande strukturförändringar i
grundorganisationen. Ett antal orter i landet berörs sålunda av för-
bandsnedläggningar och förbandssammanslagningar. Till följd av den
något krympta organisationen blir ett visst antal militära och civila
anställda övertaliga. Även tillämpningen av vårt vämpliktssystem
påverkas av en reducerad krigs- och grundorganisation och därmed
minskande behov av värnpliktig personal.

Förändringarna till följd av försvarsbeslutet i försvarets krigs- och
grundorganisation är i sin tur kopplade till behov av förändringar i det
militära försvarets lednings- och myndighetsorganisation. På grundval av
förslag av utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen i
försvaret (LEMO) innehöll försvarsbeslutet bl.a. ett principbeslut om att
de olika myndigheter som för närvarande ingår i huvudprogrammen 1-4
skall utgöra myndighet, benämnd Försvarsmakten. Konsekvensför-
ändringar till följd av detta ställningstagande, som bl.a. berör frågor om
vilka verksamheter som bör finnas inom resp, utanför den nya myndig-
heten och hur styrningen av resp, inom myndigheten bör utformas, samt
övriga strukturfrågor på central och regional nivå inom totalförsvaret är
nu föremål for en skyndsam fortsatt utredningsprocess. I föreliggande
proposition lämnas ett flertal förslag utgående från det fortsatta arbetet
inom LEMO, som under år 1993 kommer att ägna sig åt struktur- och
ledningsfrågor i anslutning till vissa gemensamma myndigheter samt
myndigheter inom den civila delen av totalförsvaret.

Även inom andra pågående utredningar inom Försvarsdepartementets
verksamhetsområde, främst Pliktutredningen och Frivilligutredningen
vilka inom kort förväntas överlämna sina förslag till regeringen, bedrivs
ett arbete som syftar till förändring och modernisering av viktiga aspekter
på det svenska totalförsvaret. Regeringen får anledning att senare
återkomma till riksdagen med en redovisning av sitt ställningstagande till
de förslag som avges av dessa utredningar.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Till vad som här anförts om 1992 års försvarsbeslut som starten på en Py°P- 1992/93:100
omfattande förändringsprocess inom olika delar av försvaret bör även 1 °
läggas vad som i beslutet angavs som förutsättningar för beslutets
ekonomiska och innehållsmässiga genomförbarhet. Sålunda underströks
bl.a. den viktiga förutsättningen att den planerade personalavvecklingen
kan genomföras i avsedd omfattning och takt. För att med erforderlig
säkerhet kunna genomföra planeringsinriktningen, inte minst vad avser
utvecklingen och anskaffningen av försvarsmateriel, erfordras en delvis
ny process av återkommande kontrollinsatser för att bedöma eventuella
behov av ytterligare besparings- eller rationaliseringsåtgärder. Även detta
kontrollarbete torde, givet en i förhållande till verksamhetens mål och
omfattning ofrånkomligen ansträngd försvarsekonomi, ytterligare
understryka förändringskaraktären i förestående arbete.

Föreliggande proposition innebär en första etapp i genomförandet av
1992 års försvarsbeslut och dess strävan att genom kvalitets- och
effektivitetshöjande insatser skapa varaktiga förutsättningar för att
Sverige även fortsättningsvis skall kunna uppvisa ett starkt och allsidigt
totalförsvar. Till grund för de förslag som redovisas ligger förutom
nämnda utredningsförslag även de programplaner och årsredovisningar
som försvarsmyndighetema hösten 1992 inlämnat till regeringen enligt
tidigare lämnade anvisningar.

Till grund för propositionsförslagen ligger även de sedermera förändrade
ekonomiska förutsättningar, m.m., som följer av den s.k. stabiliserings-
propositionen (1992/93:50, bilaga 2) som regeringen avlämnade i oktober
1992. För Försvarsdepartementets del innebar riksdagens beslut med
anledning av denna proposition dels ett generellt besparingskrav jämfört
med försvarsbeslutets inriktning, innebärande att totalförsvarets kostnader
i och med budgetåret 1996/97 skall ha reducerats med 1,2 miljarder
kronor, dels angivande av vissa konkreta besparingsåtgärder.

I propositionen förutskickas vidare att jag skall genomföra en inventering
av möjliga ytterligare åtgärder som kan vidtas för att nå det uppsatta
besparingsmålet och redovisa resultatet härav i föreliggande budget-
proposition.

En naturlig och nödvändig utgångspunkt för mina överväganden i fråga
om erforderliga ytterligare åtgärder för att uppnå det angivna be-
sparingsmålet, på kort och längre sikt, har varit att det av riksdagen
fattade fleråriga försvarsbeslutet så långt möjligt måste bibehållas intakt
i fråga om karaktär och strävan i stort. Härmed avses i första hand det
principiella och systemmässiga sambandet mellan försvarets uppgifter,
krigsorganisationens utformning och den materiella förnyelsen.

I detta ligger även en nödvändig åtskillnad mellan besparingsåtgärder av 1^92/93.100

kortsiktig natur som kan åstadkommas redan omgående, för att uppfylla 1 a®a
besparingskravet kommande budgetår, och å andra sidan mer långsiktiga,
strukturella åtgärder som ger en varaktig besparing men som däremot
inte nu kan definieras med samma precision.

Beträffande den civila delen av totalförsvaret, vars ekonomiska ram
fr.o.m. kommande budgetår reduceras med 100 miljoner kronor per år,
föreslås sålunda initialt uppenbart kortsiktiga besparingsåtgärder.
Överstyrelsen för civil beredskap kommer att ges i uppdrag att i nästa
programplan redovisa förslag till lämpliga långsiktiga besparingsåtgärder
inom det civila försvaret.

Överbefälhavaren har i fråga om det militära försvaret redovisat förslag
till besparingsåtgärder som kan vidtas utan att försvarsbeslutets inriktning
och karaktär i stort behöver påverkas. Överbefälhavaren skiljer härvid på
å ena sidan sådana direkta åtgärder som kan beslutas omedelbart och å
andra sidan åtgärder som med hänsyn till redan föreliggande forändrings-
arbete kan närmare preciseras först efter ytterligare led i förestående
programplaneringsprocess. När det gäller besparingsåtgärder i ett längre
planeringsperspektiv redovisar Överbefälhavaren i sin tur olika kategori-
er: dels prolongeringseffekter av de omedelbara åtgärderna, dels områden
där vissa angivna rationaliseringsåtgärder bedöms kunna göras och dels
områden där ytterligare väsentliga besparingsåtgärder bedöms kunna
realiseras, främst till följd av det fortsatta LEMO-arbetet.

Jag anser att Överbefälhavarens förslag i allt väsentligt är lämpligt såsom
metod att tillsammans med de åtgärder som angavs i stabiliseringspropo-
sitionen uppnå det fastlagda besparingsmålet utan att därmed i grunden
rubba inriktningen och karaktären i det nyligen fattade försvarsbeslutet.

Med hänsyn till det synnerligen angelägna i att snarast möjligt skapa
klarhet om gällande inriktning och därmed erforderlig arbetsro i det
grannlaga arbetet med att genomföra alla de förändringar som följer av
försvarsbeslutet är det vidare enligt min mening nödvändigt att beslut i
stort enligt Överbefälhavarens förslag fattas utan dröjsmål. Mina förslag,
baserade på Överbefälhavarens förslag, bör därför föreläggas riksdagen
redan i föreliggande proposition.

Ekonomisk sammanfattning; litteravis

Förändringarna inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde för
budgetåret 1993/94 i förhållande till motsvarande utgiftsändamål på
statsbudgeten för budgetåret 1992/93 framgår av följande samman-
ställning (avrundade belopp).

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

	Anvisat 1992/93 mkr	Förslag 1993/94 mkr	Förändring mkr
A. Försvarsdepartementet m.m.	58,6	70,1	11,5
B. Arméförband	12 571,4	13 019,4	448,0
C. Marinförband	5 609,0	5 840,5	231,5
D. Flygvapenförband	13 000,0	13 336,5	336,5
E. Operativ ledning m.m.	1 359,0	1 489,5	130,5
F. Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten	2 065,4	2 300,9	235,5
G. Civil ledning och samord- ning	188,7	186,6	-2,1
H. Befolkningsskydd och räddningstjänst	1 373,6	1 416,6	43,0
I. Psykologiskt försvar	9,7	10,5	0,8
J. Försörjning med industrivaror	261,1	259,6	-1,5
K. Övrig verksamhet	945,6	972,6	27,0
(L. FN-styrkor, m.m.	302,7	—	-302,7)
Summa för huvudtiteln	37 744,8	38 902,7	1 157,9

Till följd av att kostnaderna för försvarsmaktens utlandsstyrka (tidigare
FN-styrkor, m.m.) föreslås föras över till tredje huvudtiteln (Utrikes-
departementet) utgår Littera L. ur fjärde huvudtiteln från och med
budgetåret 1993/94. Inom andra huvudtitlar föreslås kostnader för
verksamhet inom totalförsvaret till ett belopp om 1 299 649 000 kronor.
Den sammanlagda nivån for anslagen till totalförsvaret föreslås därmed
uppgå till 40 202 394 000 kronor.

I det följande hänvisas till 1992 års försvarsbeslut, 1992 års stabilise-
ringsproposition och LEMO. Dessa hänvisningar avser följande:

1992 års försvarsbeslut:Riksdagens beslut (rskr. 1991/92:337) den

3 juni 1992 med anledning av prop. 1991/92:102 Totalförsvarets
utveckling till och med budgetåret 1996/97 samt anslag for budgetåret
1992/93 och bet. 1991/9216:FöU12.

1992 års stabiliseringsproposition: Prop. 1992/93:50 om åtgärder för
att stabilisera den svenska ekonomin. (Stabiliseringspropositionen
behandlas i bet. 1992/93:FiUl. Riksdagens beslut framgår av rskr.
1992/93:134)

LEMO: Utredningen om Lednings- och myndighetsorganisationen för
försvaret (dir. 1991:44). Utredningen, som tillsattes efter regeringens
bemyndigande den 20 juni 1991, har hittills avlämnat åtta delbetänkan-
den. Regeringens ställningstaganden till de delbetänkanden som
tidigare inte har redovisats för riksdagen behandlas i avsnitt 2.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

1. Utgångspunkter

1.1 Förändringar i det säkerhetspolitiska läget och deras
konsekvenser for totalförsvaret

1.1.1 Den internationella miljön

Det senaste årets internationella utveckling har i stora drag bekräftat de
bedömningar som gjordes infor 1992 års försvarsbeslut. Den följande
redovisningen inriktas därför främst mot de delar av det senaste årets
utveckling som har särskild betydelse för den säkerhetspolitiska situationen
i norra Europa.

Det finns en brett förankrad politisk uppfattning att Europas intressen och
förutsättningar för en fredlig utveckling bäst främjas av fortgående
ekonomisk, social, kulturell och politisk samverkan mellan länderna. EG
utgör det starkaste av de fundament på vilket det framtidsinriktade
europeiska säkerhetsbygget kan vidareutvecklas och har, i ett i övrigt i stora
delar instabilt Europa, en stark politisk attraktionskraft.

Det försvarspolitiska samarbetet i en framtida europeisk union (EU) kommer
av allt att döma under överblickbar tid i första hand att ske via den
västeuropeiska unionen (WEU). WEU utvidgades nyligen genom att
Grekland gavs klartecken som fullvärdig medlem. Samtidigt accepterades
Norge, Island och Turkiet som associerade medlemmar medan Danmark och
Irland erhöll observatörsstatus. Därmed är samtliga europeiska NATO-
länder på något sätt anknutna till WEU.

NATO:s roll blir i det nya Europa allt mer politisk till sin karaktär. Detta
kommer till uttryck även genom det Nordatlantiska samarbetsrådet (NACC)
och genom nya former för samverkan med och stöd till den Europeiska
säkerhetskonferensen (ESK).

NATO:s tidigare beslutade förändringar av strategi och styrkestruktur håller
nu på att genomföras. Inom det militära området innebär dessa stora
minskningar i de stående styrkoma i Centraleuropa samtidigt med en fortsatt
prioritering av hög kvalitet och möjligheter till flexibelt utnyttjande hos
stridskrafterna. Den amerikanska militära närvaron har sedan år 1990
minskat med mer än en tredjedel och uppgår nu till cirka 175 000 man. En
ytterligare minskning till omkring 100 000 man kan förväntas inom de
närmaste åren.

NATO har förändrat sin militära ledningsstruktur i Nordeuropa. Det nya
nordvästkommandot (AFNORTHWEST) omfattar alla NATO-stridskrafter
i Nordsjöregionen och även sjöstridskrafter och marinflyg i Östersjö-
området. Detta synes ge en långsiktigt hållfest NATO-förankring i det
nordeuropeiska området och ger därmed ett viktigt bidrag till fortsatt
stabilitet i vår del av Europa.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Finland och Norge har förenat sig med Sverige i kretsen av stater som söker P?OP- 1992/93:100
medlemskap i EG. Norge har som tidigare nämnts redan erhållit associerat 1 a®a
medlemskap i WEU. Viktiga steg har därmed tagits för att stärka det
nordiska områdets säkerhetspolitiska förankring i den bredare västeuropeiska
gemenskapen.

Omställningen till demokrati och marknadsekonomi i Öst- och Centraleuropa
och i Ryssland är förenad med utomordentliga politiska och ekonomiska
påfrestningar och problem. Problemen är till betydande del av mycket
långsiktig art.

I de öst- och centraleuropeiska staterna har övergången lett till en betydande
ekonomisk tillbakagång. Också i Tyskland har infogandet av det tidigare
Östtyskland visat sig vara förenat med långt större problem och påfrest-
ningar än vad man inledningsvis bedömde.

Inom det forna Sovjetunionens område fortgår det politiska och ekonomiska
sönderfallet. I Ryssland står president Jeltsin alltjämt för en ambitiös
reformpolitik, men osäkerheterna om den fortsatta utvecklingen är även på
kort sikt stora. Ett Ryssland i ekonomisk tillbakagång, med ökande sociala
spänningar och inre konflikter, kommer att vara en källa till oro och
osäkerhet i den internationella politiken. Situationen försvåras av att
gränserna mellan de nya statsbildningarna i stor utsträckning saknar
förankring i geografiska, kulturella eller etniska förhållanden. De har i
stället närmast en rent administrativ prägel med rötter både i det tsarryska
och i det sovjetiska imperiet. Till de stora politiska påfrestningar som den
ekonomiska omvandlingen medför skall sålunda läggas en lång rad
nationella och etniska spänningar mellan och inom staterna i det tidigare
Sovjetunionen.

Förutsättningarna för en stabil demokratisk utveckling i Ryssland kommer
att förbli osäkra under lång tid. En återgång till en hårdare centralstyrning
och intem politisk repression kan inte uteslutas. I en sådan situation skulle
det militära systemet med all sannolikhet åter komma att spela en aktivare
roll.

Upplösningen av den forna jugoslaviska statsbildningen har under året
utvecklats till ett omfattande och mycket blodigt krig. Detta illustrerar den
bräcklighet som präglar säkerhets- och samarbetsstrukturen i det tidigare
Östeuropa. Den utgör också en påminnelse om den allvarliga utveckling
som kan komma att följa inom och mellan många av de tidigare sovjetiska
staterna om inte de uppdämda etniska och religiösa spänningarna kan
desarmeras på ett tidigt stadium. Förhoppningarna om att de alleuropeiska
samarbetsideal som manifesterats inom ESK-processen skulle kunna utgöra
en fast grund för ett framtida fredligt Europa har hittills inte infriats. Alla
försök att lösa de pågående konflikterna i det forna Jugoslavien på politisk
väg har hittills misslyckats.

De stora omställningsproblemen, konflikterna och förföljelsen av minoriteter 1992/93.100

leder till stora flyktingströmmar till länderna i Västeuropa. 1 a^a

ESK omfattar idag över 50 stater och omspänner förutom Europa både
Nordamerika och hela den asiatiska delen av det tidigare Sovjetunionen.
ESK har genom beslutet vid toppmötet i Helsingfors i juli 1992 fått mandat
att ansvara även för fredsbevarande operationer. ESK saknar dock alltjämt
institutionella förutsättningar för att på ett effektivt sätt initiera och leda mer
omfattande och krävande fredsbevarande operationer. Däremot kan ESK
redan i dag spela en roll i förebyggande diplomati och för att ge bred
politisk legitimitet åt operationer som genomförs av grupper av stater inom
ESK-kretsen med stöd av andra organisationer. Det bör samtidigt framhållas
att ESK:s verksamhet i allt väsentligt förutsätter konsensus.

Avtalet om minskning av de konventionella styrkoma i Europa (CFE) har
nu trätt i kraft efter en långvarig ratificeringsprocess, som tidsmässigt
sammanfallit med upplösningen av Sovjetunionen. Avtalet representerar en
milstolpe i avvecklingen av det kalla krigets militära arv i Europa och spelar
fortsatt en nyckelroll i etablerandet av en ny samarbetsbaserad europeisk
säkerhetsstruktur. Avtalet innebar i sin ursprungliga form stora reduktioner
av främst det tidigare Sovjetunionens konventionella stridskrafter i Europa.
De tillägg som nu skett innebär att huvudarvtagaren Ryssland får ungefär
hälften av dessa stridskrafter, medan de övriga nya staterna i den europeiska
delen av det tidigare Sovjetunionen delar på den andra hälften. Ryssland
förblir den i kvantitativ mening militärt starkaste enskilda staten i Europa
även om man bortser från stridskrafterna i dess asiatiska del.

De militära styrkeförhållandena kommer dock för överskådlig tid att vara
grundligt förändrade. Det samlade NATO kommer med alla mått mätt att
vara konventionellt starkare än Ryssland i Europa. Ryssland har - så länge
NATO väljer att upprätthålla sin styrkeöverlägsenhet - inte heller på längre
sikt några möjligheter att ändra på detta förhållande.

Att fördelningen av det gigantiska militära arvet efter sovjetstaten hit-
tills har kunnat lösas på politisk väg framstår som en betydande framgång.
CFE-avtalet och det västliga inflytande på processen som detta möjliggjort
har här spelat en viktig roll.

Läget inom stora delar av den ryska krigsmakten präglas idag generellt av
låg beredskap och t.o.m. av upplösning. Evakueringen av de tidigare
sovjetiska förbanden från de tidigare Warszawapaktstatema sker i stor
utsträckning till Ryssland och är förenad med stora sociala problem.

I en mer allmän mening är CFE-avtalets implementering, såsom framhölls
redan i försvarsbeslutets säkerhetspolitiska överväganden, av genomgripande
positiv betydelse även för situationen i norra Europa. De särskilda
flanktaken i CFE-avtalet sätter också förhållandevis snäva kvantitativa
gränser för hur stora markstridskrafter Ryssland kan ha i Leningrads

militärområde. Samtidigt kan dock konstateras att den kombinerade effekten
av CFE-avtalets begränsningar och tillbakadragandet av de moderna
stridskrafterna från det tidigare Östtyskland och från övriga tidigare WP-
stater, blivit en påtaglig modernisering av i synnerhet markstridskraftema
i Leningrads militärområde. Det har också skett en omfattande tillförsel av
helikopterförband.

Det ryska militära tillbakadragandet från de baltiska staterna fortsätter.
Betydligt mindre än hälften av de ursprungliga ryska styrkorna torde idag
finnas kvar. Verksamheten vid de kvarvarande förbanden ligger på en låg
nivå. Detta gäller även marina stridskrafter och flygstridskrafter. En stor del
av de kvalificerade förbanden har dragits tillbaka. Trots den ryska
utfästelsen i samband med ESK-toppmötet i Helsingfors i juli 1992 om ett
fullständigt tillbakadragande saknas alltjämt en av parterna accepterad
tidsplan för den slutliga avvecklingen av den ryska närvaron. Till helhets-
bilden hör också att en betydande tillförsel av ryska militära förband skett
till Kaliningradområdet.

Den förändrade situationen i Europa har möjliggjort mera långtgående över-
enskommelser om rustningsbegränsning och nedrustning än tidigare också
vad gäller kärnvapen och kemiska vapen.

Ryssland och USA har genom unilaterala men samordnade beslut dragit
tillbaka flertalet av sina taktiska kärnvapen - med undantag för de flygbuma
- för demontering och lagring av stridsspetsama i respektive länder.

Alla tidigare sovjetiska taktiska kärnvapen finns idag enligt ryska för-
säkringar i Ryssland. Utvecklingen har ökat riskerna för kärnvapenspridning
till länder med långt mindre grad av inre stabilitet än de hittillsvarande
kämvapenstatema.

Genom START-avtalet 1991 åtog sig Sovjetunionen och USA att minska
sina strategiska kämvapenstyrkor med cirka 30 %. Ryssland och USA har
därefter kommit överens om ytterligare reduktioner. START-avtalets
ikraftträdande har dock fördröjts genom Sovjetunionens sönderfall och de
oklarheter respektive motsättningar som uppstått om villkoren för avtalets
tillämpning i den nya situationen. Bl.a. har Ukraina som förutsättning för
en avveckling av sina strategiska kärnvapen uttalat att man behöver både
teknisk och ekonomisk hjälp och att man dessutom kräver säkerhetsgarantier
från väst.

Förhandlingarna vid nedrustningskonferensen i Genéve har efter mångårigt
arbete utmynnat i en internationell konvention som förbjuder utveckling,
innehav och användning av kemiska stridsmedel. FN:s generalförsamling
har rekommenderat sina medlemsstater att anta konventionen. Allt talar för
att ett tillräckligt antal länder skall ansluta sig till konventionen så att denna
kan träda i kraft år 1995.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Avtalet innehåller en lång implementeringsperiod under vilken nuvarande
C-vapenarsenaler skall förstöras. Först efter tio år skall alla C-stridsmedel
vara förstörda. Den långa tiden för avveckling av nu existerande arsenaler
liksom den potential för snabb nyproduktion som modem civil kemisk
industri oundvikligen ger, gör att avtalet för svensk del under överskådlig
tid inte eliminerar det svenska totalförsvarets behov av skyddsåtgärder mot
C-stridsmedel.

Den verifikationsregim som ingår i avtalet är mycket långtgående. Den
möjliggör både en fortlöpande inspektion av nationellt uppgivna forsknings-
och industrianläggningar m.m. inom det kemiska området, och inspektioner
på uppfordran (challenge inspections). En annan part till avtalet kan sålunda
begära en challenge inspection av en viss anläggning/plats oavsett om
kemisk verksamhet uppgivits förekomma där eller inte.

En sådan inspektionsbegäran skulle kunna riktas även mot en anläggning för
totalförsvaret. Regeringen avser att visa stor öppenhet om en sådan
inspektionsbegäran skulle framställas. Regeringen konstaterar samtidigt att,
enligt avtalet, vissa anläggningar m.m. av exceptionellt sekretessvärde helt
kan undantas från inspektion.

De långtgående insynskraven kommer för Sveriges del att kräva vissa
ändringar av gällande lagar m.m. för att säkerställa internationella
inspektionsgruppers tillträde. Förberedelser för dessa lagändringar har
inletts.

1.1.2 Sveriges säkerhetspolitik

Våra säkerhetspolitiska mål formulerades i 1992 års försvarsbeslut på
följande sätt:

"Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och
nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i
former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för oss att - såsom
enskild nation eller i självvald samverkan med andra länder - kunna utveckla
vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och vaije annat
avseende. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken är att utåt verka för
avspänning, nedrustning, samarbete och demokratisk utveckling.

Ett centralt mål är därvid att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden
och angränsande områden, med yttersta syfte att minska riskerna för att
Sverige dras in i krig eller konflikter.

Säkerhetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan utrikespolitiken
och försvarspolitiken.

Den svenska säkerhetspolitikens utformning förändras i ett Europa som
förändras. Den nya politiska situationen skapar nya möjligheter för

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

deltagande också i utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra Pf°P‘ 1992/93:100

europeiska stater. Bilaga 3

De strategiska realiteterna i det nordeuropeiska och nordatlantiska området
innebär dock att den hårda kärnan i vår säkerhetspolitik fortfarande är den
militära alliansfriheten med dess skyldighet att upprätthålla en betryggande
försvarsförmåga for att vi ska kunna vara neutrala i händelse av ett krig i
vårt närområde. Ingen annan försvarar Sverige, och vi försvarar bara
Sverige."

Med hänvisning till vad som har anförts i det föregående bör dessa säker-
hetspolitiska mål ligga fast.

1.1.3 Försvarspolitikens inriktning

Slutet på det kalla kriget och utvecklingen mot en säkerhetsordning i Europa
grundad på dialog, samarbete och gemenskap har bidragit till att öka
Sveriges säkerhet.

Avgörande för Sveriges säkerhets- och försvarspolitik är dock att situationen
alltjämt präglas av ett stort mått av osäkerhet när det gäller utvecklingen av
ett antal säkerhetspolitiskt betydelsefulla förhållanden. Den tidigare hot-
bilden har ersatts av ett nytt riskmönster med instabilitet och svårförut-
sägbarhet i stora delar av Öst- och Centraleuropa. Bedömningen kvarstår att
den fortsatta utvecklingen i det tidigare Sovjetunionen, och därvid främst
Ryssland, för oss kommer att utgöra den största säkerhetspolitiska osäker-
hetsfaktorn under överskådlig framtid.

Sverige har små möjligheter att på egen hand påverka utvecklingen i dessa
områden. Det är därför viktigt för Sverige tillsammans med övriga
Västeuropa och USA att med utrikespolitiska och ekonomiska medel söka
bidra till en positiv och stabiliserande utveckling i de berörda staterna.
Härutöver kan svensk medverkan komma att aktualiseras i fredsbevarande
och humanitära insatser för att förhindra att akuta konflikter uppstår eller
för att begränsa de omedelbara konsekvenserna av sådana.

Jämsides med dessa strävanden att främja fred och stabilitet i Europa måste
vi alltjämt gardera oss också mot mer hotande utvecklingar. De mål och
uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut bör
därför i allt väsentligt bestå. Till dessa fogas här vissa ytterligare precise-
ringar vad gäller kraven på beredskap för olika delar av totalförsvaret med
hänsyn till de fortsatta militärpolitiska förändringarna i vårt närområde.

Totalförsvaret skall sålunda ha en betryggande förmåga att motstå ett s.k.
strategiskt överfall, dvs. ett angrepp som med kvantitativt begränsade
styrkor av hög kvalitet och med endast kort militär förvarning riktas mot
vitala funktioner inom Sveriges nationella ledningssystem och inom total-
försvaret.

Kraven i övrigt på totalförsvarets förmåga att möta väpnat angrepp över 1992/93.100

kust alternativt landgräns, enligt den ambition som 1992 års försvarsbeslut 1 a®a
anger, behöver fullt ut tillgodoses först efter något års komplettering av
utrustning och utbildning. Efter en högst ettårig återtagningsperiod skall alla
väsentliga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full effekt omedelbart
efter mobilisering. Planläggningen för en sådan forcerad återtagning får
förutsätta att genomförandet sker utan direkta ekonomiska restriktioner.
Återtagningen skall vidare kunna ske även jämsides med en uppväxande
internationell kris som begränsar möjligheterna till import av strategiska
varor.

Ökad vikt skall läggas vid totalförsvarets förmåga att medverka i humanitära
insatser och fredsbevarande operationer under FN:s eller ESK:s ledning.

De nedrustningsavtal som ingåtts både inom kärnvapen- och C-vapenom-
rådena ger inte motiv för avsteg från den inriktning av våra skyddsåtgärder
mot A-, B- och C-stridsmedel som angavs i 1992 års försvarsbeslut. I
synnerhet skyddet mot kemiska stridsmedel har en stor betydelse för
försvaret mot strategiskt överfall.

Hemställan

lag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag
har anfört om Sveriges säkerhetspolitik (avsnitt 1.1.2) och om försvarspoliti-
kens inriktning (avsnitt 1.1.3).

1.2 Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition

Regeringen presenterade våren 1992 i proposition 1991/92:150

(bilaga 1:1.2) med förslag till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1992/93, m.m. (kompletteringspropositionen) en långsiktig
konsekvenskalkyl för perioden 1992/93-1996/97. Kalkylen visar vilka
konsekvenser statsmakternas redan fattade beslut och gjorda åtaganden får
för utvecklingen av inkomster och utgifter i den offentliga sektorn. För
Försvarsdepartementets del bygger kalkylen på den ekonomiska nivån i 1992
års försvarsbeslut.

Genom de åtgärder som i 1992 års stabiliseringsproposition föreslås för
totalförsvaret förändras de ekonomiska förutsättningarna för 1992 års
försvarsbeslut och därmed även för den långsiktiga konsekvenskalkylen.

I stabiliseringspropositionen anges att anslagen för totalförsvaret skall
reduceras med 1,2 miljarder kronor per år vid fullt genomslag. Detta bör
enligt min mening ske genom att den samlade anslagsnivån sänks budget-
årsvis enligt följande:

- 1993/94 400 miljoner kronor

- 1994/95 600 miljoner kronor

- 1995/96 600 miljoner kronor

- 1996/97 1200 miljoner kronor

Full spareffekt uppnås alltså från och med budgetåret 1996/97.

I stabiliseringspropositionen anges följande åtgärder för att delar av
sparmålet skall nås:

- Avveckling av Västgöta flygflottilj (F 6) senast den 30 juni 1995 samt,
efter Överbefälhavarens underlag år 1995 om förändrad grundorganisa-
tion för flygvapnet, beslut om en ytterligare minskning av antalet
flottiljer,

- utebliven uppräkning av kontantförmåner för värnpliktiga under
budgetåret 1993/94,

- reducering av värnpliktigas reseförmåner fr.o.m. den 1 januari 1993,

- reduceringar inom den civila delen av totalförsvaret med

100 miljoner kronor.

Av stabiliseringspropositionen framgår att regeringen avsåg att återkomma
till riksdagen med närmare redovisning av förslagens innebörd för budget-
året 1993/94 samt med en inventering av ytterligare åtgärder som kan vidtas
för att uppnå besparingsmålet inom den period som 1992 års försvarsbeslut
omfattar.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

I Sverige pågår för närvarande en bred anpassningsprocess infor med- ProP- 1992/93:100
lemskapet i EG. Kostnaderna för detta fördelas mellan statsbudgetens 1
huvudtitlar. För Försvarsdepartementets del kommer andelen att vara

9 miljoner kronor, vilket medför att den samlade anslagsnivån för totalför-
svaret för budgetåret 1993/94 sänkts med 409 miljoner kronor.

Av besparingen under 1993/94 föreslås 284 miljoner kronor hänföra sig till
anslag inom den militära utgiftsramen, 100 miljoner kronor till anslag inom
den civila planeringsramen och 25 miljoner kronor till anslag inom Övrig
verksamhet.

I det följande redovisas närmare hur besparingarna påverkar anslagen och
vilka ytterligare åtgärder som föreslås för att nå sparmålet.

Konsekvenser för totalförsvarets militära del

Utöver de besparingsåtgärder som föreslogs i stabiliseringspropositionen
behöver således ytterligare åtgärder vidtas för att de totala besparingsmålen
skall nås. Överbefälhavaren har mot denna bakgrund lämnat förslag till
sådana åtgärder. Överbefälhavarens förslag överensstämmer med mitt
förslag.

Ytterligare förändringar behöver göras i grundorganisationen. Dessa bör
inom armén ske genom att produktionen i Östersund samordnas och
rationaliseras ytterligare varvid huvuddelen av Norrlands artilleriregementes,
A 4, etablissement lämnas, samt genom att Skånska luftvämsregementet,
Lv 4, avvecklas, varvid utbildningen överförs till andra förband.

Inom marinen bör verksamheten vid Karlskrona örlogsskolor, KÖS, och
Karlskrona kustartilleriregemente, KA 2, samordnas främst såvitt avser
ledningen, de administrativa funktionerna samt den del av utbildningen som
i dag genomförs vid båda dessa verksamhetsställen. Vidare bör Muskövarvet
skiljas ut från Ostkustens marinkommando, MKO, och verksamheten
överlåtas till ett statligt eller privatägt aktiebolag.

Inom flygvapnet bör under försvarsbeslutsperioden flygräddningsorganisatio-
nen ses över och anpassas till flygvapnets förändrade grundorganisation.
Rationaliseringar bör enligt min mening också eftersträvas inom målflyg-
verksamheten. Härutöver har Överbefälhavaren sedan tidigare regeringens
uppdrag att senast i september 1995 redovisa ett förslag till förändrad
grundorganisation för flygvapnet. Detta uppdrag bör kompletteras med att
omfatta även en översyn av vissa delar av flygvapnets skolverksamhet, i
första hand Krigsflygskolan, F 5, i Ljungbyhed, och Flygvapnets Halm-
stadsskolor, F 14,. Med ett sålunda utvidgat underlag som grund bör det
enligt min mening vara möjligt för statsmakterna att 1995/96 besluta om
ytterligare reduceringar av flygvapnets grundorganisation.

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Inom personalområdet bör reduceringar göras av antalet värnpliktiga som
grundutbildas under utbildningsåren 1995/96 och 1996/97. Detta möjliggörs
genom ett ytterligare utnyttjande av värnpliktiga utbildade till förband, som
utgått ur krigsorganisationen. Vidare bör som nämnts begränsningar ske i
de värnpliktigas förmåner. Dessutom bör ändringar göras i förmånssystemen
för officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderna.

Inom materielområdet räknar jag med att luftvämsrobotsystemet 23 BAMSE
fortsättningsvis kommer att utvecklas i en något reducerad takt jämfört med
inriktningen i 1992 års försvarsbeslut.

Jag återkommer med en närmare redovisning i dessa frågor i anslutning till
redogörelserna för respektive huvudprogram.

Besparingen inom den militära utgiftsramen under budgetåret 1993/94
fördelar sig sammantaget enligt följande:

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Nedläggning av F 6

Vämpliktsresor
Värnpliktigas dagersättning
Officersutbildning

Materielanskaffning
Byggåtgärder

Viss lönekompensation
SUMMA

35 miljoner kronor

55 miljoner kronor

33 miljoner kronor

37 miljoner kronor

57 miljoner kronor

50 miljoner kronor

17 miljoner kronor

284 miljoner kronor

Konsekvenser för totalförsvarets civila del

De i stabiliseringspropositionen angivna besparingarna inom totalförsvarets
civila del har beträffande budgetåret 1993/94 främst inriktats på viss
minskning av skyddsrumsbyggandet, neddragning av utbildnings- och
övningverksamhet m.m.

Jämfört med förslagen i Överstyrelsens för civil beredskap programplan Det
civila försvaret 1993/94-1997/98 föreslås sålunda för det närmaste
budgetåret en minskning av anslagen för funktionen Befolkningsskydd och
räddningstjänst med 40 miljoner kronor varav för civilförsvarsövningar
m.m. 27 miljoner kronor och för skyddsrumsbyggande 13 miljoner kronor.
Inom funktionen Ledning och samordning föreslås Överstyrelsens för civil
beredskap anslag för Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. minskas
med 7 miljoner kronor och Civilbefalhavamas övningsverksamhet med

3 miljoner kronor. När det gäller funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
föreslås att investeringar för 8 miljoner kronor i beredskapslager av
kemikalier för vattenrening skjuts upp något. För Vapenfristyrelsen förordas
att grundutbildning och repetitionsutbildning av vapenfria tjänstepliktiga
skärs ned i en omfattning som motsvarar en besparing på 26,5 miljoner
kronor.

De riktade besparingar som jag här har redovisat uppgår till sammanlagt
84,5 miljoner kronor. Återstående 15,5 miljoner kronor fördelas på övriga
funktioner som tilldelas resurser inom planeringsramen för totalförsvarets
civila del. Sammantaget fördelar sig besparingarna på funktioner enligt
följande.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Ledning och samordning
Befolkningsskydd och
räddningstjänst
Psykologiskt försvar
Hälso- och sjukvård
Transporter
Arbetskraft

Livsmedelsförsörjning m.m.

Energiförsörjning

Försörjning med
industrivaror

SUMMA

10,0 miljoner kronor

40,0 miljoner kronor

0,2 miljoner kronor

5.3 miljoner kronor

5,0 miljoner kronor

26,5 miljoner kronor

8,0 miljoner kronor

2.3 miljoner kronor

2,7 miljoner kronor
100,0 miljoner kronor

De förslag till besparingar som här har redovisats är till sin karaktär
kortsiktiga. Den angivna besparingen under följande budgetår bör ges en
profil som är långsiktigt lämplig. Jag avser därför att senare föreslå
regeringen att uppdra åt Överstyrelsen för civil beredskap att lämna förslag
till hur sparåtgärderna bör inriktas långsiktigt.

Jag har i denna fråga samrått med cheferna för Social-, Kommunikations-,
Arbetsmarknads-, Jordbruks- och Näringsdepartementen.

Konsekvenser för övrig verksamhet

För budgetåret 1993/94 föreslår jag i det följande en besparing på
23 miljoner kronor för Gemensam försvarsforskning. På längre sikt räknar
jag med vissa besparingar inom försvarsforskningen i den vidare mening
som begreppet ges i betänkandet (SOU 1992:62) Forskning för totalförsvaret
- förslag till åtgärder. Dessa mera långsiktiga besparingar torde komma att
utgöra en del av de besparingar som kan förutses till följd av förslag från
LEMO. Jag föreslår slutligen en besparing på 2 miljoner kronor för Kust-
bevakningen för budgetåret 1993/94.

1.3 Årsredovisningar och revision

Genom ändringar i totalförsvarets budgetförordning (1989:924) den 1 mars
1992 (1992:39) har krav ställts på samtliga myndigheter under Försvars-
departementet att lämna in årsredovisningar fr.o.m. budgetåret 1991/92.
Myndigheterna har lämnat årsredovisningar som innehåller samtliga formella
delar.

Försvarets civilförvaltning, Försvarets mediecenter, Försvarets datacenter, ^^2/93.100

Överstyrelsen för civil beredskap, Flygtekniska försöksanstalten och Vissa ®
nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område har lämnat fullständiga
årsbokslut i enlighet med bokföringsförordningen (SFS 1991:1026). Övriga
myndigheter har fått dispens från Riksrevisionsverket (RRV) för budgetåret
1991/92 och i de flesta fall även för budgetåret 1992/93 från kravet att
lämna fullständigt årsbokslut. Detta innebär att den ekonomiska information
som lämnas i årsredovisningarna, i form av resultat- och balansräkningar,
inte är fullständig. Detta har beaktats vid bedömningarna av myndigheternas
resultatredovisningar.

Myndigheternas resultatredovisningar uppvisar skiftande kvalitet. Detta
beror delvis på hur myndigheternas interna system för verksamhets- och
resursredovisning är uppbyggt men även på brister i den styrning som
regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 1991/92.

Med ledning av erfarenheterna från resultatredovisningarna för budgetåret
1991/92 och det utvecklingsarbete som hittills har bedrivits, kommer det
fortsatta arbetet inom Försvarsdepartementet att inriktas mot att ge tydligare
verksamhetsrelaterade mål- och resultatkrav i regleringsbreven. Detta
förbättrar möjligheterna för myndigheterna att återrapportera och för
regeringen att följa upp och kontrollera verksamheternas resultat. Jag
bedömer vidare att myndigheterna dessutom behöver utveckla sina interna
styrnings- och uppföljningssystem.

RRV har yttrat sig över myndigheternas årsredovisningar och har haft
invändningar beträffande Fortifikationsförvaltningens. Jag har för avsikt att
senare återkomma till regeringen med förslag till åtgärder med anledning
härav.

1.4 Anslagsstruktur m.m.

För budgetåret 1993/94 föreslår jag endast ett fåtal förändringar av
anslagsstrukturen inom huvudtiteln. De båda anslagen inom littera A bör
från och med budgetåret 1993/94 vara ramanslag. Inom den militära
utgiftsramen (Littera B-F) föreslår jag att anslaget D 4. Flygvapenförband:
JAS-systemet, betalningsförskjutningar upphör. Att Försvarets datacenter
kan komma att upphöra att vara statlig myndighet medför att anslaget F 8.
Försvarets datacenter upphör som myndighetsanslag. Anslaget bör dock
finnas kvar under en övergångsperiod och då med beteckningen F 8.
Särskilda awecklingskostnader för Försvarets datacenter. Inom den civila
planeringsramen (Littera G-J) föreslår jag att det hittillsvarande anslagen
G 3. Civilbefälhavama: Förvaltningskostnader m.m. och G 4. Civilbefal-
havama: Utbildnings- och övningsverksamhet slås samman till ett anslag.
Under littera H tillkommer ett anslag H 3. Förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor, vilket medför följdändringar i num-
reringen under litterat. Det nuvarande anslaget K 15. Försvarets civilförvalt-
ning: Täckning av vissa kostnader upphör. Tidigare denna dag har chefen Ig

för Utrikesdepartementet föreslagit att kostnaderna för FN-styrkor m.m.

överflyttas till Utrikesdepartementets huvudtitel. Som ett resultat av den Pf°P- 1992/93:100

förändringen kvarstår under fjärde huvudtiteln ett anslag K 15. Förs- Bilaga 5

varsmaktens utlandsstyrka. Littera L utgår.

Som en följd av avgiftsförordningen (1992:191) har begreppet intäkts-
finansierad ersatts av avgiftsfinansierad, även i anslagsbenämningar.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag i finansplanen
redogjort för modellen för räntebeläggning av statliga medelsflöden. Inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde pågår omfattande förändringar
som även påverkar anslagsstrukturen. Min avsikt är att samtliga medels-
flöden inom Försvarsdepartementets område skall räntebeläggas senast den
1 juli 1994.

Lån i Riksgäldskontoret skall, i enlighet med kapitalförsörjningsför-
ordningen (1992:406), fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpas generellt på
samtliga förvaltningsmyndigheter för finansiering av investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. För de myndigheter som
fr.o.m. den 1 juli 1994 ingår i myndigheten Försvarsmakten har jag dock
gjort den bedömningen att de generella reglerna inte bör gälla för budgetåret
1993/94.

2. Organisationsfrågor m.m.

2.1 Bakgrund

Genom 1992 års försvarsbeslut har statsmakterna fattat principbeslut om
att de myndigheter som för närvarande ingår i huvudprogram 1-4 armén,
marinen, flygvapnet och operativ ledning) skall utgöra en myndighet med
benämningen Försvarsmakten. Den nya myndigheten skall ledas av en
chef, som benämns överbefälhavare och ha en central nivå, som benämns
högkvarteret. Nuvarande regionala och lokala myndigheter kommer att
utgöra organisationsenheter i den nya myndigheten. Myndigheten inrättas
den 1 juli 1994.

Syftet med reformen är att:

- lednings och ansvarsförhållandena skall bli likartade i fred och i krig,

- ledningen skall bli effektivare när det gäller avvägningar, produktion,
organisation och ekonomi,

- ansvarsförhållandena skall bli klarare än vad de är för närvarande.

För att sköta genomförandet av omorganisationen har regeringen under
hösten 1992 inrättat en särskild organisationsmyndighet (1992:1019).

I avsnitt 2.2, Regeringens styrning av myndigheten Försvarsmakten,
redogörs för det arbete som nu bedrivs inom Försvarsdepartementet med
att utveckla formerna för mål- och resultatstyrning.

Regeringen var i samband med försvarsbeslutet 1992 inte beredd att ta
ställning till den närmare organisatoriska indelningen av högkvarteret.

LEMO avlämnade den 1 december 1992 en skrivelse angående styrning,
kontroll och ledning av Försvarsmakten. Skrivelsen innehåller bl.a. ett
förslag till högkvarterets organisatoriska grundstruktur. Regeringen har
tidigare idag fattat beslut i denna sak. Jag återkommer till frågan under
avsnitt 2.3 Högkvarterets organisation.

I 1992 års försvarsbeslut fastslogs även den principiella inriktningen för
hur styrningen av de s.k. gemensamma myndigheterna Försvarets
materielverk, Försvarets sjukvårdsstyrelse m.fl. skulle utformas.
Försvarsmaktens behov av produktion och stödverksamhet från de
gemensamma myndigheterna bör enligt min mening styras med uppdrag
från myndigheten Försvarsmakten. Dessa myndigheter skall dock lyda
direkt under regeringen. LEMO har, efter det att utredningens första
betänkande lagts fram, till regeringen lämnat förslag som rör flera av de
gemensamma myndigheterna.

Utgångspunkten för utredningen har varit att se över vad som måste ingå
i myndigheten Försvarsmakten, vad som för Försvarsmaktens räkning
bör utföras av särskild myndighet och vad som kan tillgodoses av andra
myndigheter eller av företag.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Prop. 1992/93:100
Under hösten 1992 har LEMO avlämnat följande delbetänkanden till Bilaga 5
regeringen,

- Fortifikations förvaltningen (SOU 1992:85),

- Försvarets sjukvårdsstyrelse (SOU 1992:101),

- Administrativt stöd till Försvarsmakten (SOU 1992:105),

- Civilbefalhavarna (SOU 1992:106),

- Försvarets datacenter (skr. 1992-09-28),

- Försvarets mediecenter (skr. 1992-11-30).

LEMO:s arbete med översyn av resterande gemensamma myndigheter
fortsätter under år 1993.

I avsnitten 2.4.1-2.4.3 redovisar jag mina ställningstaganden beträffande
förslagen om verksamheterna vid Försvarets sjukvårdsstyrelse, Försvarets
civilförvaltning samt Civilbefalhavama. Jag avser att föreslå regeringen
att inom kort återkomma till riksdagen beträffande verksamheten vid
Försvarets mediecenter.

I avsnitt 2.5 redogör jag för förändringar avseende Trafikflygarhög-
skolan.

Slutligen redogör jag i avsnitt 2.6 för läget vad gäller frågan om
helikoptrar i totalförsvaret.

2.2 Regeringens styrning av myndigheten Försvarsmakten

Inledning

Mål- och resultatstyrning är det samlingsbegrepp som numera används
för regeringens styrning av statsförvaltningen.

Mål- och resultatstyrning innebär att regeringen i betydande omfattning
styr myndigheternas verksamhet med uppföljningsbara verksamhetsmål
och resultatkrav. Myndigheterna får ett ökat ansvar för hur verksamheten
bedrivs, samtidigt som regeringens krav skärps i fråga om återredovis-
ning och analys av de resultat som uppnås.

I 1992 års försvarsbeslut angav statsmakterna att mål- och resultatstyr-
ning även skall tillämpas inom försvaret och att de praktiska formerna för
denna styrning behöver utvecklas.

Inom Försvarsdepartementet bedrivs ett utvecklingsarbete som syftar till
att konkretisera och utveckla mål- och resultatstyrningen inom verksam-
hetsområdet. Resultatet av detta arbete kommer att ligga till grund bl.a.
för utformningen av instruktionen för myndigheten Försvarsmakten samt
för den översyn som nyligen har påböljats av totalförsvarets budgetför-
ordning (1989:924; omtryckt 1992:39) och budgethandbok. Dessa
dokument utgör mycket viktiga delar i regeringens styrning och kontroll
av Försvarsmakten.

Utformningen av regeringens styrning av myndigheten Försvarsmakten Prop. 1992/93:100
hör till de frågor som det ankommer på regeringen att besluta om. Bilaga 5
Styrningens utformning påverkar emellertid högkvarterets organisation
och återrapporteringen av verksamhetens resultat till statsmakterna varför
jag ändå vill redovisa inriktningen av det pågående arbetet.

Modell för styrningen av Försvarsmakten

Statsmakterna bör i försvarsbesluten formulera de säkerhetspolitiska och
försvarspolitiska målen och ange Försvarsmaktens uppgifter (verksam-
hetsmål) i operativa termer samt fastställa organisationen i stort.
Uppgifterna bör därefter ställas till myndigheterna i regleringsbrev
och/eller i förordning.

Statsmakterna kan i förhållande till myndigheterna inte begränsa sig till
att enbart ange Försvarsmaktens uppgifter. De måste också utifrån de
säkerhets- och försvarspolitiska målen och uppgifterna samt med hänsyn
till de ekonomiska förutsättningarna "beställa” den krigsorganisation som
bedöms svara mot behoven genom att ställa kvantitativa och kvalitativa
resultatkrav/uppdrag till Försvarsmakten samt ange ekonomiska och
andra resurser. Till resultatkraven/uppdragen kan regeringen också lämna
handlingsregler som anger befogenheter och skyldigheter.

Som grund för statsmakternas ställningstaganden och regeringens
"beställning" bör ligga olika överväganden, bl.a. studier och analyser,
där Försvarsmakten i dialogform medverkar. Försvarsmakten bör därvid
redovisa sin bedömning av organisationens förmåga att lösa olika
operativa uppgifter och hur denna förmåga påverkas av tänkbar ut-
veckling såväl i omvärlden som inom den egna krigsorganisationen samt
hur tillgängliga ekonomiska resurser effektivast kan utnyttjas för att lösa
uppgifterna.

Regeringen bör således ge Försvarsmakten i uppdrag att vidmakthålla och
utveckla krigsorganisationen i olika tidsperspektiv. Därvid bör anges de
viktigaste krigsförbandens kvantitet och kvalitet.

Det är viktigt att regeringens utgångspunkter och intentioner för
styrningen också får genomslag i hur den interna styrningen inom
Försvarsmakten utformas. För att de avsedda effekterna skall uppnås är
det t.ex. viktigt att uppdragskedjan hänger ihop hela vägen från
statsmakterna till lokal nivå och tillbaka.

En väsentlig del i det fortsatta arbetet blir därför att utforma upp-
dragen/resultatkraven på det sätt som här beskrivs. Detta arbete bör ha
följande utgångspunkter.

- Verksamhetsmålen för Försvarsmakten bör formuleras i långsiktiga
mål,

- kraven bör anges på ett sätt som går att omvandla till styrsignaler till Prop. 1992/93:100
lägsta nivå och som därefter kan användas vid återrapporteringen hela Bilaga 5

vägen genom systemet till regeringen igen,

- regeringens styrning bör vara tydlig utan att Försvarsmaktens hand-
lingsfrihet och förmåga begränsas genom onödig detaljstyrning,

- regeringens styrning bör formuleras så att erforderlig delegering kan
ske för att flexibilitet och handlingsfrihet i genomförandet skall kunna
föras över till lokal nivå,

- resultatkraven måste vara ändamålsenliga och rimliga, resultatkraven
måste formuleras så att de beaktar Försvarsmaktens befogenheter samt
det faktiska handlingsutrymmet med hänsyn till lagstiftning och
föreskrifter.

Regeringen styr i dag genomförandet av försvarsmaktens verksamhet i
fred i krigsförbandstermer på delprogramnivå. När den nya försvars-
maktsmyndigheten bildas blir de nuvarande fyra organisatoriskt indelade
huvudprogrammen inte ändamålsenliga. Inte heller behövs den samlade
benämningen for de verksamheter som ingår i huvudprogram 5,
Gemensamma myndigheter. Indelning i huvudprogram bör i fortsätt-
ningen därför inte göras. Regeringens styrning bör ske i program som
utformas så att de avspeglar krigsorganisationen.

Regeringens styrning av myndigheten Försvarsmakten kommer i huvud-
sak att ske genom att uppdrag ställs till Försvarsmakten i enlighet med
vad jag tidigare har beskrivit. Uppdragsstyming behöver dock, inom
vissa områden, kompletteras med andra former för regeringens styrning
av verksamheten vid Försvarsmakten t.ex. genom föreskrifter eller
särskilda beslut.

Sådana områden kan vara:

- organisations/lokaliseringsfrågor

- personalforsöijningsfrågor

- vämpliktsfrågor

- frivilligfrågor

- utlandssamarbete

- underrättelse- och säkerhetsfrågor

- större materiel- och lokalförsöijningsfrågor.

Den förändring i myndighetsstrukturen som bildandet av myndigheten
Försvarsmakten innebär påverkar den nuvarande anslagsstrukturen. Den
anslagsstruktur som väljs för Försvarsmakten bör återspegla den styrning
som statsmakterna i övrigt utövar över myndigheten. Medelsförbruk-
ningen bör vara kopplad till uppdragen med handlingsfrihet för myndig-
heten som svarar mot mål- och resultatstyrningen. Jag kommer därför i
det fortsatta arbetet att pröva möjligheten att sammanföra berörda anslag
till ett eller ett fåtal anslag. Den ökade frihet och det större ansvaret för
myndigheten måste dock kombineras med handlingsregler och krav på
återrapportering som ger statsmakterna möjligheter till uppföljning och 23

kontroll, vad avser såväl verksamhetsresultat som därtill knuten

medelsförbrukning. Jag föreslår att regeringen återkommer till riksdagen Prop. 1992/93:100

i denna fråga. Bilaga 5

Beträffande statsmakternas möjligheter till insyn i den verksamhet som
myndigheten Försvarsmakten bedriver vill jag anföra följande. Vid
utformningen av instruktionen för Försvarsmakten måste ställning tas till
frågor om insyn i myndighetens verksamhet. LEMO har bl.a. övervägt
om Försvarsmakten bör ha en styrelse och därvid kommit fram till att så
inte bör vara fallet. Jag har i grunden ingen annan uppfattning än den
som LEMO redovisat när det gäller att förse Försvarsmakten med en
traditionell styrelse. Jag är inte nu beredd att ta slutlig ställning till denna
fråga. Bl.a. bör resultatet av den utredning som på uppdrag av chefen för
Finansdepartementet ser över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer
avvaktas.

Styrsystemets utformning är basen för regeringens uppföljning och
kontroll. Försvarsmaktens årsredovisning och Riksrevisionsverkets
granskning av denna kommer att vara huvuddokument när det gäller den
årliga uppföljningen av verksamheten.

Utformningen av högkvarteret är av särskild betydelse för om det
styrsystem som jag här har redogjort för kommer att fungera på det sätt
som avses. I avsnitt 2.3 redovisar jag därför innehållet i beslutet om
högkvarterets organisation.

2.3 Högkvarterets organisation

Regeringen har i dag fattat beslut om högkvarterets organisation. Beslutet
grundas på ett överarbetat förslag från LEMO som omfattar bl.a.
fortsatta överväganden beträffande insyn i och kontroll över Försvars-
makten samt en vidareutveckling av formerna för ledningen av pro-
duktionen i fred.

Regeringsbeslutet innebär följande.

Högkvarterets organisation skall i fred byggas upp kring funktionerna
operativ ledning, produktionsledning och avvägning. Resurser av
gemensam karaktär skall sammanföras i en gemensam enhet.

Direkt under myndighetschefen - överbefälhavaren- skall finnas en enhet
for operationsledning. Det skall också, direkt under myndighetschefen,
finnas en enhet för underrättelse- och säkerhetstjänst.

Vidare skall direkt under myndighetschefen finnas tre produktionsenheter
för arméledning, marinledning och flygvapenledning. Cheferna för dessa
enheter är försvarsgrenarnas främsta företrädare i Försvarsmakten.

Avvägningarna skall genomföras inom en särskild enhet direkt under Prop. 1992/93:100
myndighetschefen. Denna enhet skall ha resurser för självständiga Bilaga 5
analyser samt för inriktning, samordning och planering av verksamheten.

Gemensamma funktioner av stödkaraktär skall sammanhållas i en enhet.
Denna enhet skall ha ställning direkt under myndighetschefen. Där bör
ingå kompetens för att stödja såväl myndighetschefen som de olika
enhetscheferna i ärenden beträffande bl.a. personal, organisation, mark-,
anläggnings- och lokalförsörjningsfrågor, ekonomi, juridik, och in-
formationssystem .

Direkt under myndighetschefen skall även finnas en enhet for intern-
revision.

Uppgiften att utöva tillsyn över Försvarsmaktens efterlevnad av lagar och
förordningar avseende hälso- och sjukvård skall ankomma på en särskild
tjänsteman i högkvarteret som vid fullgörandet av dessa uppgifter inte är
underställd myndighetens chef. Jag återkommer till denna fråga under
avsnitt 2.4.1.

I högkvarteret skall det finnas en ledningsgrupp. Denna bör bestå av
överbefälhavaren, chefen för operationsledningen, de tre företrädarna för
försvarsgrenarna och de tre militärbefälhavama,. Chefen för avvägnings-
funktionen bör vara föredragande.

Det ankommer på Försvarsmaktens organisationsmyndighet att närmare
besluta om organisationen av högkvarteret.

Högkvarteret skall vara i funktion från och med den 1 juli 1994.

För riksdagens kännedom bör följande redovisas i fråga om de över-
väganden som legat till grund för regeringens ställningstagande.

Beträffande högkvarterets organisation kan jag inledningsvis konstatera
att Försvarsmaktens verksamhet såväl i fred som under kriser och i krig
består av operativ verksamhet och produktion. Avvägningar måste alltid
göras mellan vad som är operativt önskvärt och vad som är resursmässigt
eller produktionsmässigt möjligt.

Högkvarteret utgör Försvarsmaktens centrala nivå för ledning av den
operativa verksamheten och produktionen samt för att hantera av-
vägnings- och utvecklingsfrågor av övergripande karaktär. Det bör i fred
utformas med krigsorganisationens lednings- och organisationsstruktur
som grund.

Ett av syftena med att bilda en sammanhållen försvarsmaktsmyndighet är
att stärka den operativa funktionens inflytande i fred. Operationsled-
ningen i högkvarteret måste därför, mot bakgrund av en årlig systematisk
värdering av krigsorganisationen och dess förmåga på kort och lång sikt,

kunna ställa krav på samt prioritera mellan olika produktionsåtgärder. Prop. 1992/93:100
Militärbefälhavama får med den organisation som regeringen fattat beslut Bilaga 5
om goda möjligheter att i bl.a. i högkvarterets ledningsgrupp framföra
operativa krav och förslag till prioriteringar.

Produktionsledningen inom högkvarteret bör främst genom uppdrag
styra produktionen inom Försvarsmakten och vid stödjande myndigheter
så att rekrytering och utbildning av personal samt anskaffning av materiel
och anläggningar sker på att sådant sätt att de bildar de avsedda krigsför-
banden.

Den direkta produktionsledningen blir av verkställande karaktär. I fred
är denna verksamhet mycket omfattande. Den verkställande ledningen
behöver därför delegeras till några centrala produktionsledare inom
högkvarteret. Dessa bör vara resultatansvariga inför myndighetschefen.

En viktig fråga som påverkar högkvarterets arbetsformer och organisation
är hur avvägningar mellan operativ verksamhet och produktion samt
mellan vidmakthållande och förnyelse mellan skilda förbandstyper och
vapensystem skall genomföras.

Det är nödvändigt att myndighetens chef tillförsäkras reella möjligheter
att göra sådana avvägningar. Detta förutsätter att tillräckligt detaljerat
underlag inhämtas och att självständig analys kan göras av underlaget.
Försvarsmakten måste också kunna lämna underlag till statsmakterna för
deras överväganden om verksamhetens inriktning. Av dessa skäl måste
högkvarteret innehålla en funktion, direkt under myndighetschefen, för
analys, avvägning, samordning och inriktning av verksamheten.

I ledningsgruppen bör överläggningar äga rum som underlag för myndig-
hetens beslut även i andra frågor än de som för närvarande behandlas i
den nuvarande militärledningen. Det gäller bl.a. en rad myndighetsinter-
na frågor.

Utöver tidigare angivna medlemmar i ledningsgruppen bör enhetschefer
i övrigt inom högkvarteret som är direktföredragande för myndig-
hetschefen närvara i ledningsgruppen när ärenden som berör deras
ansvarsområde behandlas.

I sammanhanget vill jag också påminna om att fyra centrala stabsmyndig-
heter läggs ned när det gemensamma högkvarteret inrättas. Den be-
sparing som detta innebär bedöms till ca 250 årsarbetskrafter vilket
motsvarar en reducering med ca 30%. Alla möjligheter till samordning
av gemensamma funktioner måste därför utnyttjas. Det är därutöver
nödvändigt att endast uppgifter som är av uppenbar stabs- eller lednings-
karaktär ingår i högkvarteret.

Det ankommer på Försvarsmaktens organisationsmyndighet (FMO) att Prop. 1992/93:100
närmare besluta om organisationen av högkvarteret. En självklar Bilaga 5
utgångspunkt härvidlag är att högkvarteret i fred skall vara lokaliserat till

Stockholm.

2.4 Gemensamma myndigheter

2.4.1 Försvarsmaktens hälso- och sjukvård

Föredraganden

Förslag:

- Försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) läggs ned den 30 juni 1994. Dess
uppgifter av stabs- och ledningskaraktär utförs av en sjukvårds-
ledning i den nya Försvarsmaktens högkvarter.

- Tillsynen över efterlevnaden av lagar och andra författningar
avseende hälso- och sjukvård m.m. inom den nya Försvarsmakten
utövas av en särskild tjänsteman i högkvarteret (generalläkaren) som
i detta avseende inte skall vara underställd myndighetens chef.

- Ett försvarets sjukvårdscentrum inrättas inom Försvarsmakten den
1 juli 1994 med lokalisering till Karlstad. Produktionsuppgiftema
inom SjvS avseende personal och materiel utförs i väsentlig mån av
försvarets sjukvårdscentrum.

- Försvarets sjukvårdshögskola avvecklas den 30 juni 1994.
Motsvarande uppgifter utförs vid försvarets sjukvårdscentrum.

- Utbildningen vid marinens sjukvård sskola avseende kvalificerad
medicinalpersonal utförs vid försvarets sjukvårdscentrum.

- Självständiga enheter inom Försvarsmakten för naval- resp, flygme-
dicin bildas den 1 juli 1994.

Utredningens förslag

LEMO har i oktober 1992 lämnat delbetänkandet (SOU 1992:101) Försvars-
maktens hälso- och sjukvård till regeringen. Utredningens förslag över-
ensstämmer med mitt.

Utredningen bedömer att förslaget innebär en reduktion med ungefär 45
årsarbetskrafter. Detta motsvarar en årlig besparing med ca

18 miljoner kronor.

Remissinstanserna

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och remissvaren finns i Försvarsdepartementets akt i ärendet (dnr.
FO92/2180/MIL).

Remissinstanserna är i huvudsak positiva till utredningens förslag. Flera av
remissinstanserna är dock tveksamma till förslaget att tillsynsansvaret utövas
av en person inom högkvarteret. Delade meningar råder även vad gäller
lokalisering av Försvarets sjukvårdscentrum.

Justitiekanslem anser att det tillsynsansvar som enligt utredningen skall
tillkomma generalläkaren innebär att befattningen kan uppfattas som en
självständig myndighet. Det bör, enligt Justitiekanslem, klargöras vilken
ställning befattningen skall anses ha. Försvarets Civila Tjänstemannaförbund
(FCTF) ansluter sig till förslaget att tillsynsansvaret skall ingå i För-
svarsmakten. FCTF anser dock att generalläkaren i vissa fall kan komma
i en jävssituation. RRV och Statskontoret tar avstånd från utredningens
förslag om att tillsynen skall utövas av generalläkaren i högkvarteret. Enligt
deras uppfattning bör särreglering för Försvarsmakten undvikas i största
möjliga utsträckning. Tillsynsansvaret bör enligt RRV och Statskontoret
endast ingå i Försvarsmakten, om det är motiverat med hänsyn till
myndighetens möjligheter att fullfölja sin huvuduppgift.

SjvS, Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet, Länsstyrelsen i Värmlands
län, Värmlands läns landsting och Karlstads kommun anser att försvarets
sjukvårdscentrum bör lokaliseras till Karlstad. Dessa instanser menar att
kompetensbevarande, regionalpolitiska och arbetsmarknadspolitiska faktorer
talar för en lokalisering till Karlstad. Statens räddningsverk förordar också
en lokalisering av försvarets sjukvårdscentrum till Karlstad. Räddnings-
verket anser, mot bakgrund av att under beredskap och krig såväl rädd-
ningstjänst som sjukvård kommer att grunda sig på de fredstida civila
resurserna, att det är väsentligt att samverkan och samordning underlättas
redan i fred.

Överbefälhavaren, vars yttrande har behandlats i militärledningen,
Socialstyrelsen, Sveriges läkarförbund och Länsstyrelsen i Stockholms län
anser att försvarets sjukvårdscentrum bör lokaliseras till Stockholm. En
sådan lösning innebär enligt dessa instanser en effektivare verksamhet och
underlättar även samverkan och samordning mellan berörda verksamheter.
Även Sveriges Akademikers Centralorganisation förordar en lokalisering till
Stockholm men betonar att det kan medföra konsekvenser för arbets-
marknaden i Karlstad. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt
Göteborgs kommun förordar en lokalisering till Göteborg.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Överväganden

Funktionsledning för krigssjukvård

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Jag har i det föregående (avsnitt 2.1) redogjort för utgångspunkterna för
LEMO:s arbete med de gemensamma myndigheterna.

Beträffande SjvS konstaterar utredningen att ledningen av krigssjukvården
och de särskilda militära sjukvårdsresurserna är integrerad med ledningen
av krigsförband. Krigssjukvården ingår som en del av planeringen och som
en del av den operativa och taktiska ledningen. För att chefen för den nya
Försvarsmakten skall kunna avkrävas ansvar för Försvarsmaktens krigs-
duglighet, beredskap och uthållighet måste han även vara ansvarig för hur
krigssjukvården utformas. Av dessa skäl anser LEMO att det är nödvändigt
att väsentliga delar av den verksamhet som SjvS i dag bedriver bör ingå i
Försvarsmakten.

Jag delar utredningens uppfattning och anser därför att krigssjukvården
redan i fred bör beaktas i den operativa planeringen och resursavvägningen.
För att säkerställa att så kan ske på bästa sätt bör enligt min mening en
funktionsledning för krigssjukvård inrättas i Försvarsmaktens högkvarter.
Chef för denna bör vara generalläkaren.

Tillsynsfunktion

Som jag tidigare sagt bör väsentliga delar av den verksamhet som SjvS
bedriver ingå i Försvarsmakten. Därmed aktualiseras frågan om hur
tillsynen över efterlevnaden av vissa lagar m.m. inom Försvarsmakten bör
organiseras.

För närvarande är det en vanlig ordning att undantag görs för det militära
försvaret, när en viss myndighet ges i uppgift att utöva tillsyn på visst
sakområde. På sjukvårdens område gäller i detta hänseende att SjvS genom
särskilda bestämmelser har till uppgift att utöva motsvarande tillsyn inom
försvarsmakten. Skälet till dessa undantag är att särskilda förutsättningar
gäller för verksamheten inom försvarsmakten och att därför de nödvändiga
avvägningarna inom detta område bäst görs i en organisation som har både
god kunskap om försvarets verksamhet och gott fackkunnande.

Sjukvården i krig ställer särskilda krav på tillsyn. Enligt min mening bör
tillsynen över Försvarsmaktens krigssjukvårdsorganisation utövas inom
Försvarsmakten där kunskap om totalförsvarets verksamhet och därtill
knuten fackkunskap finns. Jag anser också att tillsynen i fred bör utövas
inom Försvarsmakten. Skälen till detta är dels att den kunskap om
verksamheten och det fackkunnande som finns samlat inom Försvarsmakten
bör utnyttjas, dels att dubbla tillsynsfunktioner bör undvikas.

Enligt min uppfattning bör därför tillsynen över efterlevnaden av lagar och Prop. 1992/93:100

andra författningar avseende hälso- och sjukvård m.m. inom den nya Bilaga 5

Försvarsmakten utövas av en särskild tjänsteman (generalläkaren) i
högkvarteret. För att markera dennes självständighet i detta avseende bör
han i sin tillsynsfunktion inte vara underställd myndighetens chef.

Jag anser att även andra åtgärder behöver vidtas för att säkerställa
förtroendet för denna tillsynsfunktion. I den förordning med instruktion för
den nya Försvarsmakten som regeringen senare skall besluta om bör därför
särskilt anges generalläkarens ansvar och uppgifter i tillsynsfrågor.

Försvarets sjukvårdscentrum

De personella resurser som krävs för utbildning och övning av värn- och
tjänstepliktig medicinalpersonal samt yrkes- och reservofficerare med
uppgifter i krigssjukvården är betydande. De kvalificerade resurserna är
emellertid för närvarande splittrade på ett ganska stort antal enheter.

Produktionen i fred i försvarsmakten innefattar bl.a. rekrytering, utbildning
och övning av personal samt anskaffning av förnödenheter. Jag bedömer det
så att man uppnår högre kvalitet, bättre enhetlighet och lägre kostnader, om
den kvalificerade försvarsmedicinska produktionen samlas till en organisa-
tionsenhet som benämns försvarets sjukvårdscentrum. Även utbildning av
kvalificerad sjukvårdspersonal, anskaffning av förnödenheter samt
funktionsansvar för sjukvårdsförband bör samlas i försvarets sjukvårdscent-
rum.

Specialmedicinsk verksamhet inom Försvarsmakten

Inom marinstaben och flygstaben finns för närvarande vissa medicinska
specialområden företrädda, nämligen navalmedicin och flygmedicin.
Undervattensverksamheten och flygverksamheten inom försvarsmakten
utövas under andra förhållanden än i civil verksamhet. Dessa verksamheter
kräver också ett samarbete med försvarsinriktad forskning inför framtida
utveckling. Jag anser därför att övervägande skäl talar för att såväl naval-
som flygmedicinsk kompetens skall finnas inom Försvarsmakten även
framdeles. För att koncentrera utbildningen och för att effektivisera
verksamheten bör huvuddelen av denna kompetens omvandlas till ett
navalmedicinskt centrum resp, ett flygmedicinskt centrum. Både den naval-
och den flygmedicinska verksamheten är till övervägande delen av
produktionskaraktär och bör uppdragsstyras från högkvarteret.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 100. Bilaga 5

Lokalisering

De förslag till förstärkning och effektivisering av den försvarsmedicinska
verksamheten som redovisats i det föregående får konsekvenser för olika
verksamheters lokalisering. Som jag tidigare sagt bör det i Försvarsmakten
finnas en samlad ledningsfunktion för sjukvårdstjänsten. Motsvarande
uppgifter utförs för närvarande dels i försvarsstaben, dels vid SjvS i
Karlstad.

Enligt min mening är det inte möjligt för krigssjukvårdsfunktionen att göra
sig gällande i högkvarterets planering och resursavvägning på ett till-
fredsställande sätt, om ledningsfunktionen inte deltar i högkvarterets dagliga
arbete. Ledningen av sjukvårdsfunktionen bör därför inte bara organisato-
riskt ingå i högkvarteret, utan även vara lokaliserad tillsammans med
högkvarteret i övrigt.

Försvarets sjukvårdscentrum kommer att sköta verksamhet som i dag utförs
vid SjvS i Karlstad, försvarets sjukvårdshögskola i Solna och marinens
sjukvårdsskola i Göteborg. Verksamheten kommer dock till största delen att
motsvara SjvS:s nuvarande verksamhet och till en mindre del den fackut-
bildning som idag bedrivs vid försvarets sjukvårdshögskola och marinens
sjukvårdsskola. Som jag ser det är det nödvändigt att säkerställa den
kompetens som i dag finns vid SjvS:s sakenheter. Denna kompetens
kommer sannolikt att gå förlorad vid en flyttning från Karlstad. Även om
några remissinstanser har förordat en lokalisering till Stockholm anser jag
dock att de skäl som jag angett talar för ett sjukvårdscentrum lokaliserat till
Karlstad. För en sådan lösning talar också arbetsmarknadspolitiska och
regionalpolitiska skäl.

Genomförande av förslagen

De frågor som rör uppgifter som skall utföras av den nya Försvarsmakten
bör Försvarsmaktens organisationsmyndighet ansvara för. Avvecklingen av
SjvS bör genomföras av en särskild utredare som jag har för avsikt att
föreslå regeringen att besluta om.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

2.4.2 Försvarets civilförvaltning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Föredraganden

Förslag:

- Försvarets civilförvaltning läggs ned den 30 juni 1994.

- Försvarsmakten och övriga myndigheter under Försvarsdeparte-
mentet skall var och en inom sitt ansvarsområde, senast den

1 juli 1994 ansvara för:

* användning av ekonomi- och personaladministrativa system,

* personaladministrativt stöd,

* fordringsbevakning och indrivning av fordringar samt ansvar
över det allmänna rättsliga stödet och för reglering av ansvars-
skador.

- Riksrevisionsverket skall senast den 1 juli 1994 ansvara inom
Försvarsdepartementets verksamhetsområde, för att utveckla och
tillhandahålla ekonomi- och personaladministrativa system samt för
normering beträffande redovisning och medelshantering.

- FCF:s nuvarande anvar för utfärdande av tillämpningsföreskrifter
i fråga om vämpliktsförmåner, beslut om ekonomisk hjälp vid
repetitionsutbildning samt prövning av överklaganden i fråga om
förmåner för värnpliktiga m.fl., övertas av Vämpliktsverket den

1 juli 1993.

- Patentverksamheten vid FCF övertas av Försvarets materielverk
den 1 juli 1993.

- De uppgifter och den verksamhet som FCF har i fråga om främst
trafikskadereglering övertas av Kammarkollegiet senast den

1 juli 1994.

Utredningens förslag

LEMO har i oktober 1992 lämnat delbetänkandet (SOU 1991:105) Admini-
strativt stöd till Försvarsmakten. LEMO föreslår att Försvarets civilförvalt-
ning (FCF) läggs ned. Delar av verksamheten föreslås ingå i myndigheten
Försvarsmakten medan andra delar av verksamheten föreslås övertas av
andra, befintliga myndigheter. Enligt utredningens bedömning medför
förslagen att det sammanlagda personalbehovet minskar med 20 årsarbets-
krafter och den ekonomiska besparingar bedöms uppgå till ca 8 miljoner
kronor per år.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Dessutom
föreslår utredningen att myndigheten Försvarsmakten skall, förutom drift

och underhåll, även svara för utveckling av försvarsspecifika ekonomi- och Prop. 1992/93:100
personaladminstrativa system. LEMO föreslår att Försvarsmakten skall vara Bilaga 5
leverantör av dessa system dels intemt inom myndigheten, dels externt
under en övergångsperiod, till andra myndigheter.

Remissinstanserna

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och remissvaren finns i Försvarsdepartementets akt
(dnr. FO92/2188/CIV).

Domstolsverket anser att förslagen att överföra verksamheter till För-
svarsmakten ligger väl i linje med den allmänna administrativa utvecklingen.
Riksrevisionsverket (RRV) och Statens löne- och pensionsverk (SPV) som,
i likhet med Domstolsverket, främst behandlar ansvaret för systemverksam-
het anser att fördelningen av övriga uppgifter är ändamålsenlig.

Försvarets förvaltningshögskola, Sveriges Akademikers centralorganisation
och Statsanställdas förbund ansluter sig till utredningens förslag. Instämmer
i förslagen gör också Fortifikationsförvaltningen, Kustbevakningen, Statens
räddningsverk och Försvarets forskningsanstalt samtidigt som man pekar på
att det finns behov för dem att fortsatt få utnyttja personaladministrativa
system m.m. även om verksamheten förs över till Försvarsmakten.
Liknande uppfattning redovisar Vapenfristyrelsen som dock konstaterar att
stöd kan erhållas också från andra leverantörer.

Försvarets materielverk (FMV) biträder huvuddelen av förslagen, utom vad
avser patentverksamheten, under förutsättning att tjänster kan avropas från
Försvarsmakten så länge vissa system m.m. används vid verket. FMV anser
att det koncemansvar för ekonomisk redovisning som i framtiden skall åvila
Försvarsmakten inte skall omfatta materielverket.

Rikspolisstyrelsen anför att man av sekretesskäl har behov av att inte enbart
övergångsvis få använda lönesystemet. Statens Arbetsgivarverk (SAV) anser
att utredningens lösning vad avser arbetsgivarpolitiska frågor är lämplig.
SAV påpekar att den delegering som skett till FCF från SAV återgår när
FCF läggs ned.

Överbefälhavaren (ÖB), vars yttrande har behandlats i militärledningen där
cheferna för FCF och FMV anmält avvikande mening, biträder i allt
väsentligt utredningens förslag. Delar av den kompetens som finns inom
Försvarets civilförvaltning utgör enligt ÖB en naturlig del av Försvarsmak-
tens verksamhet. I vilken omfattning personalen bör erbjudas anställning
inom Försvarsmakten bör enligt ÖB avgöras i samband med bildandet av det
nya högkvarteret. Lokaliseringen av verksamheten kan, enligt ÖB, på sikt
behövas övervägas.

Överbefälhavaren anser att Försvarsmaktens ansvar bör omfatta också den Prop. 1992/93:100
värnpliktiga personalen och att de föreskrifter för värnpliktigas förmåner Bilaga 5
m.m. som krävs skall utfärdas av Överbefälhavaren.

Vämpliktsverket anser att FCF:s tjänster också i fortsättningen behövs men
att det emellertid är lämpligt att föra över vämpliktsfrågoma till Vämplikts-
verket.

Krigsarkivet biträder förslaget rörande överföring av ansvaret for bl.a.
gallring av räkenskapsmaterial m.m. till FMV.

Kammarkollegiet tillstyrker att uppgifter rörande trafikskadereglering och
fordringsbevakning samt juridiska tjänster förs över till kollegiet vid en
avveckling av FCF.

I fråga om utveckling av administrativa stödssystem anser Domstolsverket
att det är viktigt att tillvarata de möjligheter som finns till gemensamma
lösningar. Liknande synpunkter framförs av Statens löne- och pensionsverk
som anser att verksamheten bör drivas affärsmässigt inom Försvarsmakten
och att staten på sikt inte bör driva systemutveckling inom personaladmini-
strativa området på olika håll. RRV anser inte att Försvarsmakten skall
utveckla och leverera egna ekonomi- och personaladministrativa system och
lämnar som alternativ lösning att FCF:s systemverksamhet skall drivas
vidare som en särskild enhet inom RRV.

Patent- och registreringsverket har begränsat sitt yttrande till att avse
patentverksamheten och anser att utredningens förslag är lämpligt. Förslaget
rörande patentverksamheten avstyrks emellertid av FMV.

Justitiekanslem har ingen erinran mot att myndigheterna skall föra statens
talan inför domstol.

Försvarets civila tjänstemannaförbund anser att förslagen skulle kunna
utgöra utgångspunkt för en möjlig utformning av stödet till Försvarsmakten
men att en i huvudsak bibehållen stödmyndighet (FCF) skulle kunna ge stöd
åt alla myndigheter inom Försvarsdepartementets område.

FCF avstyrker utredningens förslag. Verket menar att utredningens
utgångspunkter är alltför begränsade och att det saknas en grundlig
ekonomisk analys och en analys av ändamålsenligheten. Utredarens förslag
bör inte läggas till grund för beslut om ändrad struktur för det admini-
strativa stödet. Det är enligt FCF tveksamt att besluta om organisation och
lydnadsförhållanden innan Försvarsmakten bildats och börjat verka.
Övergången till avgiftsfinansierad verksamhet skulle kunna leda till en
lämplig avvägning mellan styrning från Försvarsmakten och produktion
utanför denna. FCF anser att förslaget inte innebär någon besparing för
staten. FCF anser dock att vissa förändringar som hänger samman med
förändrat ansvar och ändrade befogenheter skall genomföras och uppdraget 35

att administrera vämpliktsförmåner kan föras över till annan myndighet.

I övrigt borde FCF vara kvar och även fortsättningsvis inom ramen för ett Prop. 1992/93:100
utvecklat kund- leverantörsförhållande stödja främst myndigheterna inom Bilaga 5
Försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Länsstyrelsen i Värmlands län ifrågasätter om det är ändamålsenligt att
besluta om ny organisation när det gäller stödproduktion redan innan
Försvarsmakten bildats. Om utredningens förslag genomförs bör så stor del
som möjligt av verksamheten förläggas till Karlstad.

Överväganden

Försvarsmakten består för närvarande i fred av fler än 100 myndigheter.
Denna organisatoriska uppdelning har skapat behov av en särskild myndig-
het som svarar för vissa ärenden och lämnar administrativt stöd till
totalförsvarets många myndigheter. FCF:s uppgifter och verksamheter har
därför framstått som både naturliga och rationella.

Jag har tidigare i dag under avsnitt 2.1 Bakgrund översiktligt redogjort för
syftet med de förändringar i lednings- och myndighetsstrukturen inom det
militära försvaret som statsmakterna beslutat om i samband med 1992 års
försvarsbeslut.

Bildandet av den sammanhållna försvarsmaktsmyndigheten ger i väsentliga
avseenden nya förutsättningar i fråga om ansvars- och uppgiftsfördelningen
mellan Försvarsmakten och FCF.

I och med statsmaktemas beslut om en sammanhållen myndighet som skall
ledas av en chef med ett odelat ansvar förbättras möjligheterna för
regeringen att utkräva ansvar för de resultat som nås. För att detta skall
kunna fungera måste den nya myndigheten och dess chef självfallet ha det
ansvar och de befogenheter som enligt verksförordningen (1987:1100)
normalt tillkommer en myndighet och dess chef.

LEMO har utifrån dessa utgångspunkter prövat FCF:s verksamhet och
konstaterar att huvuddelen av de olika tjänster som FCF utför behövs även
i fortsättningen. Jag delar denna uppfattning. LEMO:s förslag gäller i första
hand vilken organisation som är lämplig för det administrativa stödet m.m.
när de nya förutsättningar som jag här redogjort för inträder i och med att
myndigheten Försvarsmakten bildas. Mina förslag däremot utgår i från en
fördelning av ansvar och uppgifter för det administrativa stödet.

Mot bakgrund av vad jag här anfört anser jag därför att Försvarets
civilförvaltning skall läggas ned den 30 juni 1994 och att det ansvar som i
dag åvilar FCF skall fördelas i enlighet med vad jag redovisar i det
följande.

Ekonomi- och personaladministrativa system

FCF utvecklar, förvaltar och ger användarstöd till system för löner och
andra förmåner. I detta ingår bl.a. att tillhandahålla system for utbetalning
av löner och andra förmåner till anställda, frivilliga och värnpliktiga. På
uppdrag främst av myndigheter under Försvarsdepartementet ansvarar FCF
även för utveckling och förvaltning av datorstöd inom övrig personaladmini-
stration.

FCF ansvarar därutöver för utveckling, förvaltning, installation och
användarstöd m.m. av totalförsvarets ekonomiadministrativa system.
Tillsynsansvar med föreskriftsbehörighet utövas för att tillgodose kraven på
en rättvisande redovisning och en säker medelshantering vid myndigheterna
inom Försvarsdepartementetsområde.

Myndigheterna inom armén, marinen, flygvapnet och operativ ledning är de
största användarna av FCF:s system.

I allt högre grad kommer samma yttre förutsättningar och krav när det
gäller finansiell styrning att gälla för Försvarsmakten som för andra
myndigheters ekonomiska redovisning. Det är därför, enligt min mening,
nödvändigt att Försvarsmakten liksom övriga myndigheter som utnyttjar
FCF:s system själva har en hög kompetens när det gäller att, inom ramen
för gällande yttre förutsättningar, ställa krav på utformning och anpassning
av systemen utifrån inre förutsättningar och krav samt att använda de
ekonomiska redovisningssystemen så att god ekonomisk styrning kan
säkerställas. Detta leder till att Försvarsmakten, liksom andra statliga
myndigheter, skall ansvara för användningen av egna ekonomisystem.

Försvarsmakten och övriga myndigheter som utnyttjar FCF:s system måste
även ha ansvar för de personaladministrativa system som används inom
myndigheten. Det ankommer på myndigheternas chefer att avgöra vilka
personaladministrativa system m.m. som skall användas.

Mot bakgrund av vad jag här anfört anser jag att Försvarsmakten och övriga
myndigheter som utnyttjar FCF:s system skall ansvara för användningen av
egna ekonomi- och personaladministrativa system. I detta ingår att anskaffa
system till en rimlig kostnad, att gentemot leverantören ställa krav på
systemens funktion, kvalitet och användarvänlighet m.m. Vidare ingår
ansvar för att systemen utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Jag anser
dessutom att myndigheterna skall ha ansvar för att anpassa systemen till inre
förutsättningar i fråga om bl.a. ekonomistyrning, organisation, verksamhet
och ADB-struktur samt internt kunna ge användarstöd i detta avseende.
Verksamheten behöver emellertid inte bedrivas i egen regi. Denna
verksamhet bör även i fortsättningen vara lokaliserad till Karlstad.

Riksrevisionsverket ansvarar i dag för regler, system och metoder för
resultat- och ekonomistyrning samt för uppföljning. Jag anser att RRV bör
ha samma relationer till Försvarsmakten och övriga myndigheter under

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Försvarsdepartement som till andra myndigheter inom statsförvaltningen. Prop. 1992/93:100
Det innebär, att de generella regler, metoder och system som är giltiga för Bilaga 5
den civila sektorn, också bör tillämpas för försvaret. RRV skall därför svara
för de ekonomi- och personaladministrativa systemens anpassning till yttre
förutsättningar och i detta avseende ge användarstöd till de myndigheter som
utnyttjar systemen. Vidare bör RRV svara för normering beträffande
redovisning och medelshantering. Slutligen bör RRV svara för system-
utvecklingsverksamheten .

För de myndigheter som i dag använder FCF:s ekonomi- och personalad-
ministrativa system innebär mina förslag inga förändringar vad gäller
möjligheterna att i framtiden utnyttja systemen. I sammanhanget bör dock
redovisas att överföringen av ansvaret till myndigheterna för användningen
av egna system innebär att Försvarsmakten inte har något koncemansvar
eller liknande gentemot andra myndigheter utan enbart inom den egna
myndigheten.

Den dåvarande regeringen uppdrog (den 18 oktober 1990 och den

21 mars 1991) till RRV respektive Statens löne- och Pensionsverk (SPV) att
utveckla systemlösningar för den statliga, såväl den civila som den militära,
ekonomi- och personaladministrationen. Det utvecklingsarbete som RRV och
SPV bedriver, i detta hänseende skall samordnas. Chefen för Finans-
departementet anför senare i dag att grundsynen i dessa regeringsbeslut står
fast och att hon har för avsikt att noga följa och ställa krav på det samarbete
som RRV och SPV bedriver i detta avseende.

Jag anser att de skäl som jag här anfört talar för att ansvaret för utveckling
och tillhandahållandet av nya framtida ekonomi- och personaladministrativa
system bör åvila RRV tillsammans med normering och anpassning av nu-
varande system till yttre förutsättningar. Som ett led i detta föreslår jag
därför att FCF:s ansvar för systemutvecklingsverksamhet överförs till RRV.
Jag har i denna fråga samrått med chefen för Finansdepartementet.

De organisatoriska och resursmässiga konsekvenserna av denna ansvars- och
uppgiftsfördelning bör bli föremål för överväganden i den organistionskom-
mitté som jag senare i detta avsnitt kommer att föreslå.

Personaladministrativt stöd och vämpliktsförmåner

Vid FCF utförs stödjande, rådgivande och konsulterande uppgifter inom det
personaladministrativa området. Vidare handläggs ärenden som rör förmåner
till anställda, förmåner till värnpliktiga och deras anhöriga samt förmåner
till FN-personal.

Av FCF:s kundunderlag är den övervägande delen myndigheter inom
huvudprogram 1-4.

När den nya forsvarsmaktsmyndigheten bildas får den arbetsgivaransvaret 38

för dem som blir anställda i myndigheten. Som arbetsgivare skall För-

svarsmakten kunna utforma och genomföra en arbetsgivarpolitik som Prop. 1992/93:100
omfattar bl.a. hur personal och lönemedel skall användas för att nå olika Bilaga 5
mål med verksamheten. Den nya myndigheten måste således ha samma
arbetsgivarbefogenheter som andra myndigheter.

Mot bakgrund av detta anser jag att de uppgifter som FCF har ifråga om
personaladministrativt stöd, tvistestöd, publikationer, konsultverksamhet,
utbildning överförs till Försvarsmakten. Jag förutsätter samtidigt också att
andra myndigheter, som hör till Försvarsdepartementet skall ha det
arbetsgivaransvar som normalt åvilar förvaltningsmyndigheter. Därför anser
jag att de myndigheter som för närvarande stöds av FCF i fråga om
personaladministration, publikationer, konsultverksamhet och utbildning bör
skaffa stödet från andra leverantörer.

Beträffande FCF:s verksamhet rörande vämpliktsförmåner anser jag att
denna verksamhet bör skötas av en myndighet utanför Försvarsmakten. Det
gäller verksamhet med att utfärda tillämpningsföreskrifter om värnplikt-
förmåner och med att betala ut ekonomisk hjälp vid repetitionsutbildning för
värn- och civilförsvarspliktiga. Det gäller vidare vissa överklaganden.
Uppgiften att handlägga dessa ärenden och därmed förenad verksamhet bör
enligt min mening i avvaktan på pliktutredningens betänkande övertas av
Vämpliktsverket.

Patentverksamhet

FCF handlägger ärenden om patent- och andra immaterialrättsliga frågor för
i huvudsak myndigheterna under Försvarsdepartementet. Denna verksamhet
är i dag lokaliserad till Stockholm.

Jag anser inte att patentverksamheten är av sådan karaktär att den bör ingå
i Försvarsmakten. Min uppfattning är emellertid att verksamheten är så
starkt präglad av verksamhetsområdet att uppgifterna bör knytas till en
myndighet inom Försvarsdepartementet.

De flesta ärenden vid patentenheten gäller uppfinningar som avser
krigsmateriel. Ärendena har därför på ett eller annat sätt anknytning till
FMV. Jag anser på grund härav att övervägande skäl talar för att uppgifter
och verksamhet vid FCF:s patentenhet övertas av Försvarets materielverk.
Verksamheten bör även fortsättningsvis bedrivas inom en gemensam
patentavdelning för myndigheter under Försvarsdepartementet men den bör
också ha möjlighet att biträda andra statliga myndigheter i immaterial-
rättsliga frågor.

Rättsligt stöd

Inom det rättsliga området bedriver FCF verksamhet som omfattar
trafikskadereglering enligt förordningen (FFS 1991:10) om skadereglering
inom försvarsmakten m.m., och trafikskadelagen (1975:1410), m.m. FCF
svarar också för reglering av övriga skador enligt nyss nämnda förordning.

FCF för också statens tala vid domstol för myndigheter under Försvars- Prop. 1992/93:100
departementet. Vidare ingår bevakning och indrivning av fordringar för i Bilaga 5
huvudsak myndigheterna inom huvudprogram 1-4 samt övrigt juridiskt stöd.

FCF reglerar också trafikskador och personskador åt uppdragsgivare utanför
Försvarsdepartementets område. Beträffande skaderegleringsverksamheten
vill jag anföra följande.

Utredningen om försäkring av statens egendom har i sitt betänkande Risk
och skadehantering i statlig verksamhet (SOU 1992:40) föreslagit att den
försäkringsliknande verksamhet som FCF bedriver inom trafikskadeområdet
skall utvidgas till att omfatta samtliga statliga motorfordon. Försäkrings-
skyddsutredningen (C 1990:06) har övervägt behovet av en tjänstereseför-
säkring för statligt anställda. Utredningen föreslår att ett försäkringsskydd
vid tjänsteresa skapas och att det bl.a. kan organiseras vid FCF. Chefen för
Finansdepartementet har tidigare i dag (bil. 1) redovisat sina förslag med
anledning av de båda utredningarna och bl.a. föreslagit att Kammarkollegiet
skall svara för denna försäkringsliknande verksamhet.

Enligt min uppfattning är FCF:s skaderegleringsverksamhet inom trafikska-
deområdet redan i dag - och än mer med beaktande av de förslag som
chefen för Finansdepartementet tidigare idag (bil. 1) har lagt fram - av sådan
karaktär att den inte bör ligga inom Försvarsmakten. Det är, enligt min
mening, i stället önskvärt att verksamheten kan ges en organisatorisk
anknytning som markerar att den är gemensam för hela statsförvaltningen.

Jag anser därför att Kammarkollegiet är en lämplig myndighet för skadereg-
leringsverksamheten. Något hinder för att denna verksamhet även fortsätt-
ningsvis lokaliseras till Karlstad finns enligt min mening inte. Jag har i
denna fråga haft samråd med cheferna för Finans- och Civildepartementen.

I prop. 1991/92:100 bil. 1 rskr. 1991/92:350 anges att en effektivisering av
statliga myndigheters fordringsbevakning bör genomföras. Myndigheterna
avses ges ett ökat ansvar att själva bevaka och driva in fordringar.
Myndigheterna bör också ges möjlighet att överlämna fordringsindrivningar
till ett inkassoföretag. Regeringen förbereder för närvarande en förordning
som skall reglera myndigheternas möjlighet att anlita Kammarkollegiet för
stöd i detta avseende.

Mot denna bakgrund anser jag att Försvarsmakten skall ansvara för
bevakning och indrivning av sina fordringar. Däremot behöver verksam-
heten inte bedrivas i egen regi inom Försvarsmakten. Tjänsten bör i stället
på grundval av ett långsiktigt avtal kunna köpas av Kammarkollegiet. FCF:s
nuvarande verksamhet inom detta område bör därför övertas av Kammarkol-
legiet. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Civildepartementet.

Beträffande FCF:s reglering av ansvarsskador t.ex. flygskador och marina
skador, samt beträffande det allmänna rättsliga stödet, så som avtals- och
köprättsliga frågor, får jag anföra följande. 40

Den nya myndigheten Försvarsmakten kommer att möta rättsliga frågor
inom många specialområden. Jag anser därför att det är angeläget att en
tillräcklig juridisk kompetens och kapacitet finns samlad i myndigheten
Försvarsmakten. När det gäller ansvarsskador är det väsentligt att ett nära
samband finns mellan de organisatoriska enheter där skadan kan ha uppstått
och den enhet som handhar skaderegleringen. Av dessa skäl finner jag det
lämpligt att ansvaret för att föra statens tala vid domstol, för det allmänna
rättsliga stödet och regleringen av ansvarsskador läggs på Försvarsmakten
och dess högkvarter. När det gäller regleringen av sådana skador kan
Försvarsmakten anlita den skaderegleringsnämnd som kommer att knytas till
Kammarkollegiet. Som ett led i avvecklingen av FCF anser jag att den
organisationskommitté som jag föreslår skall tillkallas får till uppgift att se
över de organisatoriska och resursmässiga konsekvenserna av förslagen
beträffande reglering av ansvarsskador och det allmänna rättsliga stödet.

övrig serviceverksamhet

Utöver den stödverksamhet som jag i det föregående behandlat lämnar FCF
också service till myndigheter som hör till Försvarsdepartementets område.
Det gäller främst administrativ service till myndigheterna i förvaltnings-
byggnaden Karolinen i Karlstad. FCF distribuerar och säljer handböcker och
avtal till myndigheterna inom Försvarsdepartementets område. Dessutom
ansvarar FCF för ett centralt arkiv avseende räkenskapsmaterial m.m. som
skapats av de myndigheter under Försvarsdepartementet som tillämpade
samma redovisningssystem.

Som ett led i avvecklingen av FCF anser jag att den organisationskommitté
som jag föreslår skall tillkallas, får till uppgift att se över de verksamheter
som här beskrivits så att behoven tillgodoses på bästa sätt.

Genomförande

I avvaktan på riksdagens beslut om avveckling av FCF avser jag återkomma
till regeringen med förslag om att tillsätta en organisationskommitté med
uppgift att utarbeta förslag till de organisatoriska och resursmässiga
konsekvenserna av regeringens förslag såvitt avser de områden som jag i
detta avseende särskilt berört ovan. Efter riksdagens beslut återkommer jag
till regeringen med förslag om genomförandet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

2.4.3 Civilbefälhavarna

Föredraganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Förslag

- De nuvarande myndigheterna Civilbefalhavaren i Södra resp.
Västra civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands
civilområde läggs ned den 30 juni 1994.

- Den 1 juli 1994 inrättas två nya myndigheter, benämnda Civilbefal-
havaren i Norra (CB N) resp. Södra (CB S) civilområdet. Myndig-
heterna i de nya civilområdena lokaliseras till Luleå resp. Malmö.

- Fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs Gävleborgs län från Nedre Norr-
landscivilområde till Mellersta civilområdet.

Utredningens förslag

LEMO har i oktober 1992 avlämnat delbetänkandet (SOU 1992:106)
Civilbefälhavarna.

Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mina förslag.

Dessutom föreslår utredningen att det i vaije civilområde bör finnas en
ställföreträdande civilbefälhavare.

Utredningen bedömer att de förslag som lämnas medför en reducering av
antalet årsarbetskrafter med ca. 5 och en besparing om ca. 1 miljon kronor
per år.

Remissinstanserna

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och remissvaren finns i Försvarsdepartements akt i ärendet

(dnr. FO92/2174/CIV).

Utredningens förslag biträds eller lämnas utan erinran av Riksbanken,
Rikspolisstyrelsen, Överbefälhavaren, Överstyrelsen för civil beredskap,
Vägverket, Statens jordbruksverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Närings- och
teknikutvecklingsverket, Länsstyrelserna i Hallands, Örebro och Västerbot-
tens län, Svenska kommunförbundet och Statens invandrarverk.

Kraftsam Elberedskap har inte heller några erinringar men pekar på vissa
smärre olägenheter för fredsverksamheten.

Postverket framhåller att verket samverkar med civil- och militärbefälhavare Prop. 1992/93:100
genom postbefälhavare. Minskningen till tre civilområden kan medföra vissa Bilaga 5
svårigheter. Televerket har inga erinringar även om förslaget beträffande
överföringen av Gävleborgs län kan medföra vissa komplikationer. Statens
järnvägar och Banverket har inga principiella invändningar mot förslaget
men framhåller att fredsorganisation och krigsorganisation bör över-
ensstämma så mycket som möjligt.

Styrelsen för psykologiskt försvar anser att det finns behov av civilbefäl-
havare och att kanslierna kan behöva förstärkas vid en indelning i tre
civilområden.

Socialstyrelsen anför att förestående förändringar inom hälso- och sjukvår-
den snarast förstärker behovet av den roll som civilbefälhavarna har. Även
Landstingsförbundet betonar vikten av civilbefälhavarens uppgift i detta
sammanhang.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet och Sveriges Akademikers centralor-
ganisation, som överlämnat yttrande av SACO:s Tjänstemannaförbund
SRAT som eget yttrande, är positiva till utredningens synpunkter och
förslag men anser att de gamla kanslierna skall ombildas i stället för att
läggas ned och nya kanslier inrättas. Samma uppfattning i denna fråga har
Civilbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde.

Civilbefälhavaren i Västra civilområdet förordar att Södra civilområdet och
Västra civilområdet behålls eller att det i vart fall bildas två regionkanslier.
Civilbefälhavaren anser att en lokalisering till Göteborg är lämpligare än en
lokalisering till Malmö.

Civilbefälhavaren i Mellersta civilområdet delar uppfattningen att det behövs
en myndighet på högre regional nivå som inriktar och samordnar verksam-
heten på högre regional nivå och även har uppgifter för ledning
av funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst. Civilbefälhavaren i
Mellersta civilområdet anser vidare att det inte finns behov av ställföreträ-
dande civilbefälhavare, och han har ingen erinran mot att Gävleborgs län
förs över till Mellersta civilområdet.

Civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde vill inte avstyrka att
Gävleborgs län förs över till Mellersta civilområdet. Civilbefälhavaren anser
vidare att övervägande skäl talar för att Civilbefälhavaren i Norra civlom-
rådet lokaliseras till Östersund och att det bör finnas möjlighet att inrätta ett
sidokansli. Civilbefälhavaren delar inte förslaget att en ställföreträdande
civilbefälhavare skall finnas utsedd redan i fred.

Statens räddningsverk framhåller att civilbefälhavarna inte har några direkta
ledningsuppgifter inom området Befolkningsskydd och räddningstjänst.
Verket understryker vikten av att den s.k. ansvarsprincipen tillämpas för
civila myndigheter inom området.

Verket är tveksamt till att anpassa det civila samhällets krigsorganisation till
den militära krigsorganisationen i så hög grad att en särskild civil myndighet
skall finnas inrättad med krigstida samverkansroll som huvudmotiv.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att länet skall tillhöra Norra civilom-
rådet och att kansliet skall lokalieras till Östersund.

Landshövdingen i Kristianstads län föreslår att kansliet för Södra civil-
området lokaliseras till Kristianstad.

Överväganden

Jag har tidigare lämnat en redogörelse för de principer för den lednings- och
myndighetsstruktur som numera gäller och som utgör grunden för ut-
redningens förslag.

Landet är i dag indelat i fem civilområden, vart och ett med en civilbe-
fälhavare som chef.

Civilbefälhavamas uppgifter i fred är beredskapsplanläggning samt
utbildning och övning. I krig eller annars efter regeringens beslut skall
civilbefälhavarna verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås.
Civilområdenas geografiska omfattning överensstämmer med motsvarande
militärområden. Fr.o.m. den 1 juli 1993 kommer landet i enlighet med 1992
års försvarsbeslut att vara indelat i tre militärområden.

En viktig uppgift för civilbefälhavarna är att samverka med det militära
försvaret. De skall också inrikta och samordna skilda funktioner inom den
civila delen av totalförsvaret mot gemensamma mål samt vid behov kunna
fördela och kraftsamla befintliga resurser för olika ändamål. Omfattningen
av den samverkan som sker på regional nivå mellan det militära försvaret
och totalförsvarets civila del gör att civilområdena och militärområdena bör
ha sammanfallande gränser.

Detta medför att nuvarande Södra civilområdet och Västra civilområdet i
princip bör slås samman till ett nytt civilområde benämnt Södra civilområdet
och att också nuvarande Nedre Norrlands civilområde och Övre Norrlands
civilområde slås samman till ett område benämnt Norra civilområdet.

För myndigheterna innebär detta att myndigheterna Civilbefälhavaren i
Södra resp. Västra civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands
civilområde läggs ned och att i deras ställe två nya myndigheter, Civilbefal-
havaren i Norra resp. Södra civilområdet inrättas.

Jag anser att det inte behövs någon ställföreträdare för civilbefälhavaren.
Om civilbefälhavaren är förhindrad att fullgöra sina uppgifter kan dessa
fullgöras av en särskild ersättare eller av kanslichefen. Bestämmelser om
detta finns redan i förordningen (1988:1121) med instruktion för civilbefäl-
havama.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

LEMO.s förslag, skulle om det genomförs, kunna skapa oklarhet om Prop. 1992/93:100
civilbefälhavarens och ställföreträdarens roller for samverkande staber och Bilaga 5
myndigheter. Valet av lokaliseringsort för de nya kanslierna bör bestämmas
främst med hänsyn till deras samverkans- och kontaktnät. Härigenom kan
effektiviteten främjas och kostnaderna för bl. a. resor hållas nere. Mot denna
bakgrund och med hänsynstagande till lokaliseringen av de viktigaste
samverkande myndigheterna m.m. anser jag att utredningens förslag bör
följas.

När det gäller frågan om vilket civilområde som Gävleborgs län skall
tillhöra anser jag att avgörande vikt bör fästas vid ställningstagandet till
frågan om vilket militärområde som länet skall tillhöra. Detta behandlar jag
i avsnitt 4.1 Ledningsfrågor. Jag anser således att Gävleborgs län bör
tillhöra Mellersta civilområdet.

Genomförande

Jag har för avsikt att - om riksdagen godtar förslagen - senare föreslå
regeringen att besluta om att tillkalla särskilda utredare för att organisera de
nya myndigheterna.

2.5 Trafikflygarutbildning

För att tillgodose den civila luftfartens behov av svenska piloter och
samtidigt minska avgången av piloter från flygvapnet inrättades under
Försvarsdepartementet den statliga trafikflygarhögskolan (TFHS). Ut-
bildningen vid skolan inleddes den 1 april 1984.

Som en följd av 1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95,
bet. 1986/87:FöUl 1, rskr. 1986/87:310) fördes ansvaret för att lämna
uppdrag till Chefen för flygvapnet att genom TFHS bedriva trafikflygarut-
bildning den 1 juli 1987 över från Försvarsdepartementet till Kommunika-
tionsdepartementet.

Samtidigt överfördes från fjärde till sjätte huvudtiteln medel för driftkost-
naderna för TFHS.

Under senare år har det svenska civila trafikflygets behov av att nyrekrytera
piloter minskat för att för närvarande vara praktiskt taget obefintligt. Dock
bedömer alla parter att det finns ett visst långsiktigt och permanent
nyrekryteringsbehov.

Den civila trafikflygarutbildningen har vilat på ett samarbetsavtal mellan
staten och flygbolagen SAS, Linjeflyg och Swedair. Avtalet har sagts upp
av flygbolagen. De sista eleverna enligt avtalet beräknas lämna skolan under
år 1992.

I prop. 1991/92:38 om den ekonomiska politiken angav regeringen riktlinjer
för en ny näringspolitik.

BL a. angavs att skattelättnader som påverkar företagande skall ersätta
branschstöd i olika former. I anslutning till detta uttalade regeringen i
propositionen att stödet till den civila trafikflygarutbildningen borde
upphöra, när de nuvarande eleverna har färdigutbildats.

I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100, bil. 7) anförde chefen for
Kommunikationsdepartementet att han ansåg att det är fördelaktigt om
piloter för det civila trafikflyget kan utbildas i Sverige även fortsättningsvis
och han förutskickade ett utredningsuppdrag avseende dels möjligheterna att
driva TFHS vidare, dels frågan om huvudmannaskap för skolan. En
utgångspunkt för en utredning skulle därvid vara en verksamhet bedriven på
basis av ett av marknaden finansierat utbud av pilotutbildning och utan
dittillsvarande anslagsfinansiering av verksamheten. Riksdagen (bet.
1991/92:TU13, rskr. 1991/92:208) beslutade i enlighet med regeringens
förslag.

I februari 1992 uppdrog regeringen åt Chefen för flygvapnet (CFV) att i
samverkan med flygbolagen och övriga berörda parter utreda de anförda
frågorna. CFV redovisade uppdraget den 1 september 1992. CFV konstate-
rar bl.a. att det framtida behovet av kvalificerade trafikflygare i svenska
flygbolag kommer att vara stort och att det därför är nödvändigt att
bibehålla en planmässig utbildning inom landet. CFV redovisar förslag till
annan finansieringsform än statlig, men förordar - mot bakgrund av behovet
av att slå vakt om flygstridskraftemas förmåga - en statlig finansiering även
fortsättningsvis. Avslutningsvis anser CFV att skolan bör återgå till
Försvarsdepartementets verksamhetsområde och att det bör prövas om inte
trafikflygarutbildningen kan integreras i högskolesystemet.

Synpunkter på trafikflygarutbildningen och CFV:s rapport har lämnats av
olika intressenter.

För egen del vill jag inledningsvis peka på att utbildning av civila trafik-
flygare, vid sidan om utbildningen genom TFHS, genomförs även av privata
företag i Sverige. Denna utbildning har - i mån av tillgång på medel - fått
statsbidrag enligt förordningen (1986:682) om statsbidrag för utbildning av
trafikflygare m.m. Utbildningen fyller ett behov, och det vore därför enligt
min mening värdefullt om den kan bestå. Jag vill också framhålla att jag ser
denna utbildning och utbildningen genom TFHS som komplement till
varandra.

Jag delar CFV:s bedömning att det framtida behovet av civila trafikflygare
kommer att vara stort. Det finns därför ett allmänt samhällsintresse av att
en kontinuerlig och planmässig utbildning av civila trafikflygare äger rum.
Även om en allt större internationalisering slår igenom på en rad områden,
bl.a. beträffande pilotcertifikaten, och ett allt öppnare Europa eftersträvas,
talar övervägande skäl för att en utbildning av civila trafikflygare även i
fortsättningen bör bedrivas i Sverige.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Ett skäl för detta är att det nu, liksom hittills, är angeläget att - genom Prop. 1992/93:100
tillgången till en kvalificerad civil trafikflygarutbildning i Sverige - så långt Bilaga 5
det är möjligt säkerställa att flygvapnets stridspiloter inte rekryteras av de
civila flygbolagen. Kostnaderna for att utbilda stridspiloter är sådana att det
enligt min mening inte är samhällsekonomiskt rimligt att dessa piloter utan
vidare övergår i civil tjänst. En omfattande civil rekrytering av stridspiloter
inverkar negativt på bl.a. flygvapnets möjligheter att hålla effektiva
krigsförband. Detta var också ett av huvudargumenten för att inrätta TFHS.

I detta perspektiv är det enligt min mening angeläget att trafikflygarut-
bildningen genom TFHS nu inte avbryts utan att den kan fortgå, om än i
mindre omfattning.

Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare i dag att föreslå
att den nuvarande ordningen - med Kommunikationdepartementet som
uppdragsgivare när det gäller den civila trafikflygarutbildningen - upphör i
och med utgången av budgetåret 1992/93. Mot bakgrund av betydelsen av
att verksamheten kan fortgå under tiden ytterligare överväganden om
trafikflygarutbildningen görs kommer chefen för Kommunikationsdeparte-
mentet vidare att föreslå att högst 25,4 miljoner kronor under sjätte
huvudtitelns reservationsanslag E 1. Beredskap för civil luftfart får
disponeras av Chefen för flygvapnet under budgetåret 1993/94 för
trafikflygarutbildning.

Mot denna bakgrund bör ansvaret för att uppdra åt Chefen för flygvapnet
att bedriva trafikflygarutbildning den 1 juli 1993 höra under Försvars-
departementet. Tills vidare bör trafikflygarutbildningen genom TFHS
bedrivas i begränsad omfattning.

Huvuduppgiften för försvarsmaktens myndigheter är att producera
krigsförband. Med anledning härav kan det anses tveksamt om uppgiften att
utbilda civila piloter skall vara en stadigvarande uppgift för Chefen för
flygvapnet. Jag förordar därför att en annan och långsiktig lösning på frågan
om trafikflygarutbildningen i första hand söks. Frågan bör därför enligt min
mening övervägas ytterligare. En del i sådana överväganden bör vara att -
som Chefen för flygvapnet har föreslagit - närmare belysa möjligheten att
inordna trafikflygarutbildningen i högskolesystemet.

I denna fråga har jag samrått med cheferna för Kommunikations- och
Utbildningsdepartementen.

2.6 Helikoptrar i totalförsvaret

Enligt 1992 års försvarsbeslut skall sjuktransportkapaciteten i krig och fred
förstärkas genom att fem till sex helikoptrar för sjuktransporter anskaffas
med medel från anslag under Försvarsdepartementet och Socialdepartemen-
tet.

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Chefen för armén har i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 fått i uppdrag Prop. 1992/93:100
att anskaffa helikoptrarna. Anskaffningen som skall göras efter hörande av Bilaga 5
sjukvårdshuvudmännen vad gäller helikoptertyp och fredbasering skall
möjliggöra en effektiv fredsanvändning.

Olika helikopterföretag har under hösten 1992 lämnat offerter till helikopte-
ranskaffningen. Jag räknar med att regeringen skall kunna fatta beslut om
beställning tidigt under år 1993, varefter leverans kan ske senare samma år.

Chefen för armén kommer i januari 1993 att lämna en redovisning till
regeringen av planeringen för helikopteranskaffningen och användningen av
helikoptrarna. I denna fråga bör regeringen senare återkomma till riksdagen.

I försvarsutskottets betänkande 1991/92:FöU12 behandlas även helikop-
terberedskapen för sjöräddnings- och flygräddningstjänst. Utskottet
förutsätter härvid att lösningar övervägs som på ett tillfredsställande sätt
tillgodoser beredskapskraven.

Sjöfartsverket har i mars 1992 anmält till regeringen att en tillfredsställande
sjöräddningstjänst inte längre kunde upprätthållas på västkusten och i norra
Östersjön, eftersom gällande förutsättningar för beredskap för försvarsmak-
tens helikoptrar förändrats. Med anledning av detta uppdrog regeringen i
juni 1992 åt Överbefälhavaren att, i samråd med Sjöfartsverket och med
beaktande av de krav lösandet av försvarsmaktens uppgifter ställer, hålla
helikoptrar i en sådan beredskap att en tillfredsställande sjöräddningstjänst
kunde upprätthållas.

Regeringen uppdrog samma dag åt Sjöfartsverket att beskriva och analysera
nuvarande sjöräddningsverksamhet bl.a. med avseende på beredskapsnivå.

I det fall brister i beredskapsnivå och geografisk täckning kunde konstateras
skulle förslag till förbättringar och till finansiering av föreslagna åtgärder
lämnas.

I en delredovisning av uppdraget har Sjöfartsverket angivit att en till-
fredsställande geografisk täckning av fartyg och båtar för sjöräddningstjänst
finns. En viktig komponent i sjöräddningsverksamheten är dock för-
svarsmaktens tunga helikoptrar. Till följd av ändrade förutsättningar för
beredskap med försvarsmaktens helikoptrar uppstår merkostnader för
försvarsmakten för att täcka det civila samhällets behov av helikopterbe-
redskap vad avser sjöräddningstjänst. Merkostnaderna för att uppnå en
rimlig beredskapsnivå har av utredningen beräknats till 3-4 miljoner kronor
per år.

Sjöfartsverket beräknas lämna en slutrapport i frågan under böijan av år
1993. Jag räknar med att regeringen vid ett senare tillfälle återkommer till
riksdagen med en samlad redogörelse för frågan om helikopterverk-
samheten.

Chefen för kommunikationsdepartementet återkommer senare denna dag Prop. 1992/93:100

med en redovisning om sjöräddningsberedskapen. Bilaga 5

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna förslaget om att Försvarets sjukvårdsstyrelse läggs ned
och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill

(avsnitt 2.4.1),

2. godkänna förslaget om att Försvarets civilförvaltning läggs ned
och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill

(avsnitt 2.4.2),

3. godkänna förslaget om nedläggning av civilbefälhavare och om
ny indelning i civilområden samt vad jag anfört om lokalisering-
en av civilbefalhavamas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har
angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.3).

3. Försvarsdepartementet m.m.

A 1. Försvarsdepartementet

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Utgift 1991/92

Anslag 1992/93

Förslag 1993/94

46 695 234

47 400 000

57 152 000

nya ledningsorganisation och de nya styrformer som

Försvarsmaktens

håller på att införas ställer särskilda krav på kompetens och resurser
inom regeringskansliet och då närmast inom Försvarsdepartementet.
Redan i 1992 års försvarsproposition anmäldes därför att Försvars-
departementets resurser för styrning och uppföljning av verksamheten
inom försvarsmakten behöver förstärkas.

Bl.a. i detta syfte har organisatoriska förändringar gjorts i departementet.
Härutöver behövs också ett resurstillskott för att stärka kompetensen i
fråga om analys och granskning av verksamheten inom totalförsvaret.

Vid medelsberäkningen har hänsyn vidare tagits till vissa kostnader som
departementet bör åta sig när det gäller att genomföra de organisations-
förändringar som skall ske ifråga om de myndigheter som hör under
Försvarsdepartementet.

Anslaget bör vara ett ramanslag.

Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 57 152 000 kronor.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som
måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringsformen for Statshälsan samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga
1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till Försvarsdepartemen-
tets disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlin-
jerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

A 2. Utredningar

m.m.

Utgift 1991/92

Anslag 1992/93

Förslag 1993/94

8 374 113

11 185 000

12 900 000

Anslaget bör vara ett ramanslag.

Jag beräknar anslaget for nästa budgetår till 12 900 000 kronor.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som
måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna for dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga
1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till Försvarsdepartemen-
tets disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlin-
jerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Försvarsdepartementet för budgetåret

1993/94 anvisa ett ramanslag på 57 152 000 kr,

2. till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa

ett ramanslag på 12 900 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

4. Totalförsvarets militära del

4.1 Ledningsfrågor

Mina överväganden om högkvarteret redovisas under avsnitt 2.

Militärområden

Enligt 1992 års försvarsbeslut skall landet delas in i tre militärområden
med tillhörande staber i grundorganisationen lokaliserade till Kristianstad,
Strängnäs resp. Boden.

Staberna skall dimensioneras så att grundorganisationens personal skall
kunna leda försvaret mot strategiskt överfall. Med mobiliserad organisa-
tion skall även övriga av det militära försvarets uppgifter kunna lösas.

Överbefälhavaren har föreslagit att militärområdena benämns Norrlands,
Svealands respektive Götalands militärområde.

Jag anser emellertid att de aktuella gränserna för militärområdena har
bristande överensstämmelse med de delar av landet som traditionellt
kallats Norrland, Svealand och Götaland. Benämningarna bör därför i
stället bör vara Norra, Mellersta resp. Södra militärområdet.

Överbefälhavaren har mot bakgrund av beslutet att indela landet i tre
militärområden övervägt vilket militärområde Gävleborgs försvarsområde
bör tillhöra. Främst med hänvisning till att Gävleområdet är en naturlig
del av ett militärt operationsområde i mellersta Sverige föreslår Överbe-
fälhavaren att Gävleborgs försvarsområde skall tillhöra Svealands
militärområde. Jag delar Överbefälhavarens uppfattning.

Benämningarna på militärområdena och gränserna dem emellan kommer
att fastställas av regeringen under våren 1993.

Militärområdesunderhållsregementen

Riksdagen har i samband med ställningstagandet (bet. 1989/90:FöU10,
rskr. 1989/90:312) om att organisera Övre Norrlands underhålls-
regemente angett att regeringen, innan den beslutar om ytterligare
förändringar i fråga om underhållsfunktionens utveckling, för riksdagen
skall redovisa erfarenheterna från organisationen i Övre Norrland.

Regeringen har i 1992 års försvarsbeslut redovisat sin principiella
uppfattning att planeringen för grundorganisationen bör bedrivas med
samma inriktning som för krigsorganisationen, dvs. att på sikt ett
underhållsregemente organiseras i varje militärområde.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Överbefälhavaren har i programplanen ÖB 93, mot bakgrund av vunna Prop. 1992/93:100
erfarenheter från verksamheten vid det den 1 juli 1990 inrättade Bilaga 5
underhållsregementet i Övre Norrland, redovisat förslag för den fortsatta
utvecklingen.

Övre Norrlands underhållsregemente bildades genom sammanslagning av
materiel- och verkstadsförvaltningama i militärområdet, med däri
ingående militärområdes förråd, verkstäder inklusive enhet för regional
fordonsförsörjning (RFF) och markteleunderhållsverkstad. Regementet
leds med stöd av en regementsstab som organiserades av de tidigare
samlokaliserade forvaltningsstabema.

Samtliga grundtilldelade militärområdesunderhålls förband (utom falt- och
krigssjukhus) överfördes till underhållsregementet den 1 juli 1991.
Regementets stab har organiserats under budgetåret 1991/92 och
kaderbemannats.

Underhållsregementets organisationsprincip har prövats vid operativa och
taktiska fältövningar, ledningsövningar och vid krigsplanläggning.
Verksamhet vid underhållsgrupp prövades praktiskt under försvarsmakts-
övningen Nordanvind år 1991.

Erfarenheterna är enligt Överbefälhavaren att ett effektivt utnyttjande av
underhållsresursema kan åstadkommas med det nya underhållsregemen-
tet.

Ledning och administration har trots de delvis olika karaktärerna inom
den tidigare grundorganisationens försöijnings-, materielunderhålls-,
transport- och utbildningsverksamheter kunnat föras samman. En fortsatt
integrering bedöms gynnsamt påverka militärområdesunderhålls för-
bandens krigsduglighet och främja en positiv utveckling och effektivitet
i såväl grund- som krigsorganisationen for underhållsregementet.

Överbefälhavarens tidigare inriktning att vid underhållsregementet även
grundutbilda vissa värnpliktiga i underhållstjänst har övergetts av
utbildningsrationella skäl. Denna utbildning kommer framgent att
genomföras vid arméförband.

Sammanfattningsvis konstaterar Överbefälhavaren att erfarenheterna av
den nya organisationen i allt väsentligt är goda.

Överbefälhavarens redovisning stärker enligt min mening motiven
ytterligare för att inrätta en organisation med ett underhållsregemente i
vaije militärområde.

Tre underhållsregementen bör därför organiseras i såväl grund- som
krigsorganisationen den 1 juli 1994, Den tidigare organisationen - Södra,
Västra, Mellersta och Nedre Norrlands militärområdes materiel- och
verkstadsforvaltningar samt Övre Norrlands underhållsregemente - bör
därvid läggas ned.

För att tillgodose krigsorganisationens behov bör inom underhålls-
regementena ett antal allsidigt sammansatta underhållsgrupper organise-
ras. Underhållsgrupperna bör kaderorganiseras enligt Överbefälhavarens
bestämmande.

Staberna för de nya underhållsregementena bör lokaliseras till Kristian-
stad, Strängnäs resp. Boden.

4.2 Försvarsindustrin

Sammanfattning

Min bedömning:

* Försvarsindustrien kompetens är säkerhetspolitiskt och industripoli-
tiskt alltjämt en värdefull tillgång. Senare tids förändringar i
omvärlden har inte ändrat denna bedömning.

* Så långt möjligt bör sådan industriell kompetens bevaras som
säkerställer leveransmöjligheter inom områden som är viktiga för
försvaret.

* Möjlighet att vidmakthålla och underhålla försvarets operativa
materiel måste alltid finnas.

* Utgående från statsmakternas värderingar och försvarsmaktens
behov bör försvarsindustrin genomföra sådan strukturell anpassning
att den kan behålla kompetens och konkurrenskraft inom för
Sverige viktiga teknikområden.

* Kunskaperna bör hållas på en sådan nivå, som underlättar in-
ternationellt samarbete och teknologiutbyte.

* Samarbete med utlandet bör utformas så att komplettering av
kunskaper sker på sådana viktiga områden där våra egna resurser
är otillräckliga.

* Export och internationellt försvarsmaterielsamarbete är i viss om-
fattning nödvändigt och bör underlättas med beaktande av de krav
som den svenska säkerhetspolitiken ställer.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Svensk försvarsindustri

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5
Den svenska försvarsindustrins förmåga att forse försvarsmakten med
kvalitativt högvärdig materiel utgör en säkerhetspolitiskt värdefull tillgång.
Försvarsindustrins bidrag till svensk industris teknologiska utveckling är en
tillgång för svenskt näringsliv. De försvarspolitiska motiven för att behålla
och utveckla viktiga delar av svensk försvarsindustri har inte minskat i
betydelse genom de senaste årens förändringar i omvärlden. Det kan vidare
konstateras att export av viss omfattning samt utlandssamverkan är en
förutsättning för att behålla möjligheterna att inom landet kunna utveckla
och tillverka materiel för våra egna försvarsbehov. Den höga tekniska nivån
hos vår försvarsindustri har skapat förutsättningar för samarbete med
försvarsindustrielit starka nationer. Dessa gynnsamma faktorer har föranlett
en strävan att formulera en strategi, som går ut på att så långt möjligt
bevara viktiga teknikområden inom svensk försvarsindustri.

Försvarsindustrins utveckling

Att både behålla en livskraftig försvarsindustri, minska försvarsmaktens
omfattning - och därmed försvarsindustrins marknad - och samtidigt föra en
restriktiv exportpolitik gentemot en krympande internationell marknad är
svårförenliga mål. Att stora delar av övrig industri i nuvarande lågkonjuktur
har svårt att få avsättning för sina produkter försvårar dessutom för-
svarsindustrins omställning till eller utfyllnad med civil produktion.

Försvarsindustrins struktur och kompetensutveckling är beroende av det
svenska försvarets behov, ett behov som f.n. minskar. Härav betingade
erforderliga strukturförändringar är främst ett ansvar för industrin att själv
initiera och genomföra. Staten har dock i egenskap av ensam inhemsk
beställare och samtidigt regelutformare också ett ansvar för att bevara
kompetens och kontinuitet inom landet.

Möjligheterna att med riktade statliga satsningar stödja industrier som
riskerar att få underkritisk beläggning är begränsade. Huvudorsakerna till
nuvarande överlag svaga beläggning är färre beställningar från det svenska
försvaret, ökat inslag av importerat innehåll i nya system och begränsade
exportmöjligheter. 1992 års försvarsbeslut, som innebär en satsning på höjd
materiell kvalitet, torde dock kunna ge en positiv effekt i närtid även för
försvarsindustrin. Försvarsbeslutet ger därutöver industrin underlag för att
vidta strukturella åtgärder avsedda att bevara vissa viktiga kompetensom-
råden och behålla lönsamhet och konkurrensförmåga inom landet.

Tendenser inom internationell försvarsindustri

Sönderfallet av Sovjetunionen har frigjort dels en försvarsindustrien
potential, varvid delar av den personella kompetensen kan komma att
tillgodogöras andra nationer, dels en stor mängd krigsmateriel som utbjuds
på den internationella försvarsmaterielmarknaden.

Flera större försvarsmaterielprojekt pågår förutom i USA även i Europa, de
senare företrädesvis som flemationella projekt i enlighet med pågående
tendens till ökat samgående, inom och över nationsgränserna. Inom
industrin fortsätter omstruktureringen till större industriella enheter och
koncerner. Den minskning av rustningstakten som kan noteras har lett till
vikande efterfrågan. Samma forhållanden tar sig också uttryck i livstidsfor-
längning och uppdatering av befintliga system.

Betydande satsningar sker dock fortfarande på forskning och utveckling
särskilt inom områden såsom motmedel, avionik samt spanings- och
robotteknik. Sekretessen begränsar kunskapsöverföringen inom dessa
områden, vilket i sin tur påverkar möjligheterna till samarbete. Att kunna
utnyttja den militärteknologiska utvecklingen är väsentligt för att inom
begränsade ekonomiska ramar kunna skapa kostnadseffektiva materiel-
system. Internationellt samarbete kan öka dessa möjligheter, dock inte utan
egen kompetens.

Konsekvensbedömning

Det säkerhetspolitiska värde som kan tillmätas försvarsindustrin ligger i dess
förmåga att tillgodose försvarets behov, dvs. i industrins teknologiska
kompetens inom för försvarets behov relevanta områden. Denna kompetens
kan beskrivas i följande nivåer.

- Förmåga att självständigt eller i samverkan med utländsk leverantör
nyutveckla och tillverka hela system.

- Förmåga att vidareutveckla system till ändrade prestandanivåer eller
ändrade operativa betingelser.

- Förmåga att vidmakthålla och i begränsad omfattning uppdatera
befintliga system med eller utan medverkan av utländska leverantörer.

- Förmåga att underhålla materielen och att säkerställa dess planerade
livslängd, i förekommande fall i samverkan med utländsk leverantör.

Härutöver är systemsammanhållande kompetens mycket värdefull, såväl
inom försvarsindustrin som hos materielanskaffande myndighet.

1992 års försvarsbeslut ger, trots satsningen på försvarsmaktens materiella
förnyelse, inte underlag för sådan beläggning av industrin att en nedgång av
försvarsindustrien kompetens kan undvikas. En avveckling inom flera
materielområden kan inte uteslutas, och en fortsatt omstrukturering torde
vara nödvändig.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Omstruktureringen skall bl.a. syfta till att inom landet bevara sådan Prop. 1992/93:100
försvarsindustrien kompetens som Sverige vid kris och krig oundgängligen Bilaga 5
behöver för att kunna använda och vidmakthålla försvarets operativa system.

Läget inom olika delområden

I 1992 års försvarsproposition har redovisats regeringens syn på behovet av
kompetens inom olika delområden. Vad där har anförts gäller alltjämt, dock
med vissa kompletteringar.

Underhåll

Av ekonomiska skäl betingad livstidsförlängning av viss materiel ökar
anspråken på vissa delar av industrin. Satsning på modernisering av
försvarets materielinnehåll kan medföra krav på strukturförändring och ökat
utbildningsbehov inom vissa områden. Minskning av försvarsmaktens om-
fattning och tillförseln av ny materiel medför att äldre materiel tas ur tjänst
och att materielbeståndet totalt sett troligen minskar. Delar av nytillförd
materiel skapar behov av utländskt stöd för underhållet. Inslaget av
programvaror i materielsystemen har ökat.

Verksamheten vid Muskövarvet - som bedriver underhåll av fartyg m.m. -
bör i sin helhet överlåtas till annan huvudman. Syftet är bl.a. att åstad-
komma en rationellare drift av denna verksamhet genom samordning med
övrigt underhåll av fartyg m.m. Jag återkommer till denna fråga under
avsnittet 4.10 Marinförband.

Underhållsindustrin förutses finnas kvar med tillräcklig kompetens genom
hela 1990-talet.

Försvarselektronik

Inom telekrigområdet kan försvarsmakten inte alltid räkna med att på en
internationella marknadnad kunna köpa system för svenska krav. Nuvarande
planering ger förutsättningar för att behålla kompetens för nyutveckling med
begränsad ambitionsnivå.

För ledningssystem och kommunikationssystem finns förutsättningar att
bibehålla nyutvecklingsförmåga, om en stor del av planerad anskaffning
läggs inom landet.

Robotindustrin

När nuvarande åtaganden är fullgjorda, kan vissa delar av svensk robotindu-
stri behöva reduceras på grund av brist på uppdrag. Detta kan påverka
möjligheterna att exportera sådana produkter som nu är i produktion.

Den kompetens, som i så fall riskerar att gå förlorad, finns inom området Prop. 1992/93:100
mark- och sjömålsrobotar och anknutna teknikområden såsom radar-och ir- Bilaga 5
samt TV-målsökare.

Även vid robotanskaffning från utlandet behövs - förutom köpar-
kompetens - industriell kompetens för anpassning till svenska förhållanden,
integrering i svenska system och för vidmakthållande och underhåll. Statlig
teknikupphandling bidrar till att bevara denna kompetens.

Förmågan att utveckla luftvärns- och pansarvämsrobotar bedöms däremot
bestå med de uppdrag som f.n. finns planerade. Dock förutsätts att
luftvämsrobotsystemet 23 BAMSE fullföljs, dock enligt en utsträckt tids-
plan, som medger fortsatt kontinuitet.

Om svensk utvecklingskapacitet inom robotområdet försvinner äventyras
också möjligheterna till renovering och modifiering av befintlig robot-
materiel. Att kunna behålla kompetens för dessa ändamål torde underlättas,
om fortsatt omstrukturering genomförs inom svensk robotindustri. Detta
gäller även för resurserna för vidmakthållande och underhåll.

Flygindustrin

Genom 1992 års försvarsbeslut har skapats förutsättningar för en vid-
areutvecklingsförmåga förbi mitten av 1990-talet för svensk flygindustri.
Bibehållande av kompetensen underlättas genom en lyckad satsning på
utveckling och produktion av civilflygplan.

Pjäs- och ammunitionsindustrin

Inom pjäsområdet kan i brist på nya projekt den tidigare mycket goda
kompetensen sannolikt inte behållas. Resurser behövs dock för vidmakthål-
lande av ett befintligt stort bestånd av pjäser. Kompetensen har även
betydelse för möjligheten att utveckla stridsfordon.

För ammunitionsindustrin planeras produktion av ett begränsat sortiment
som medger att en utvecklingskompetens kan bibehållas inom dessa
områden. Ett ökat utlandsberoende försvårar i kris- och krigsläge för-
söijningen med ammunition och explosivämnen. Det är dock nödvändigt att
fortsatt utveckling och produktion av krut- och sprängämnen i Sverige
baseras på samverkan med företag i utlandet.

Stridsfordon

Utvecklingsförmågan beräknas upphöra i och med fullföljandet av Strids-
fordon 90. Uppdrag omfattande renovering och modifiering av befintliga
stridsfordon och planerade stridsvagnar samt eventuell framtida satsning på
splitterskyddande band vagnar ger möjlighet att behålla kompetens på vid-
makthållandenivå. Viss pjäskompetens förutsätts tillgänglig.

Stridsfartyg och marina vapen

Sverige har hög kompetens för utveckling av ubåts-system. Den väntas bestå
till senare delen av 1990-talet med internationellt god konkurrensförmåga.
Därefter behövs nya beställningar för att denna kompetens skall kunna
vidmakthållas.

För ytstridsfartyg bedöms utvecklings- och produktionsförmåga kunna
behållas till mitten av 1990-talet. En fortsatt strukturell anpassning till
förutsedd beläggning från den svenska marinen bedöms behöva ske för att
behålla konkurrenskraften.

Inom torpedområdet bedöms nuvarande utvecklingsprojekt säkerställa god
kompetens till mitten av 1990-talet.

För sjöminor bedöms nyutvecklingsförmågan kunna bibehållas fram till
sekelskiftet.

Övrigt

Försvarets huvudleverantörer, dvs. de företag som utvecklar och levererar
färdiga system eller systemdelar, är beroende av ett betydande antal under-
leverantörer, som har förmåga att enligt ställda tekniska krav leverera
komponenter eller halvfabrikat. Flertalet av dessa underleverantörer är för
sin lönsamhet beroende av en huvudandel civil produktion. Eftersom den
militära materielen ofta har en högre teknisk nivå och hårdare prestandakrav
än den civila, är komponentförsöijningen en viktig tillgång i en syste-
mutveckling. Lågkonjunkturen har medfört utslagning av många specialise-
rade företag, vilket kan göra den inhemska komponentförsöijningen
otillräcklig och att ett ökat utlandsberoende uppkommer.

4.3 Redovisning av JAS 39-projektet

Bakgrund

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1981/82:102, bil 2,

FöU 1981/82:18, rskr. 1981/82:374) i juni 1982 om riktlinjer för utveckling
och anskaffning av JAS-systemet skall regeringen årligen orientera
riksdagen om läget inom JAS 39-projektet.

Grunden för JAS 39-projektets värdering är riksdagsbeslutet (prop.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

1982/83:119. FöU 1982/83:9. rskr. 1982/83:271) om riktlinjer for JAS- Prop. 1992/93:100
projektet fram till år 2000.1 1992 års försvarsproposition redovisades senast Bilaga 5
läget inom JAS 39-projektet.

Överbefälhavaren, Chefen för flygvapnet och Försvarets materielverk har
den 23 oktober 1992 till regeringen lämnat den årliga redovisningen för
budgetåret 1991/92.

Försvarets materielverk har tidigare, den 27 maj 1992, redovisat pro-
jektvärderingstillfälle 6 (PVT6) av JAS-projektet tillsammans med
Överbefälhavarens och Chefen för flygvapnets planeringsmässiga, operativa
och taktiska kontroll av JAS 39-projektet.

Teknisk värdering av JAS 39-projektet

Den samlade bedömningen av JAS 39-projektet visar att de tekniska kraven
avseende egenskaper och prestanda enligt projektspecifikationen (PS) i allt
väsentligt kommer att kunna uppfyllas efter det att åtgärder vidtagits och
införts i avtalad modifieringsomgång för delserie 1 (DS1). Denna modifie-
ringsomgång är nu planerad att påbörjas år 1999.

De först levererade serieflygplanens tekniska status medger att markom-
skolning och inledande typinflygning kan påbörjas planenligt under år 1993.
Flygplanen kommer sedan successivt att uppdateras med nya program-
editioner allteftersom sådana har utprovats och verifierats. Samtliga
systemfunktioner planeras vara införda i slutet av år 1995. Det första serie-
flygplanet (flygplan nummer 39.102) bedöms av Försvarets materielverk
kunna levereras under mitten av år 1993 då utprovningsverksamheten
påböijas.

Omskolningsverksamheten inom Flygvapnet bedöms kunna påböijas i slutet
av år 1995.

Flygprov pågår nu med fem provflygplan, inklusive det till provflygplan
ombyggda första serieflygplanet (flygplan nummer 39.101). Flygut-
provningen bedöms till sin huvuddel vara genomförd till år 1995.

Den tvåsitsiga versionen, JAS 39B, planeras bli levererad år 1998. Utöver
de primära kraven för typinflygning och taktisk systemutbildning, bedöms
den väsentligen fylla samma operativa och taktiska krav som den ensitsiga
grundversionen.

Vapensystemet för JAS 39 bedöms i planerade delar operativt och taktiskt
användbart i slutet av år 1995. Operativtidpunkten för ny radaijaktrobot blir
beroende av vilken typ som kommer att väljas. Spaningsfunktionen bedöms
vara operativ senast i samband med avlösningen av flygplan AJS 37.

Den tekniska värderingen av JAS 39 bygger på ett omfattande underlag från Prop. 1992/93:100
industrigruppen JAS AB och materielverkets direktleverantörer samt på Bilaga 5
materielverkets kontinuerliga uppföljning och granskning av projektet.

Vissa näringspolitiska aspekter på projektet

JAS-beslutet förutsatte ett svensktillverkat flygplan med en stor andel
komponenter, apparater och delsystem köpta utomlands för att begränsa de
totala utvecklingskostnaderna. Cirka 40% av värdet av ett komplett JAS-
flygplan är utlandsberoende. I samband med att JAS-kontraktet slöts år 1982
lämnade industrigruppen JAS vissa utfästelser beträffande sysselsättnings-
skapande åtgärder och teknologiöverföring, som skulle genomföras under
en femårsperiod, samt i fråga om industriellt samarbete mellan utländska
underleverantörer och svensk industri i vissa fall ända fram till år 2004.

Det slutliga utfallet av de sysselsättningsskapande åtgärderna och teknologi-
överföringen redovisades i propositionen 1987/88:100. Uppnådda resultat
i övrigt redovisades detaljerat i 1992 års försvarsproposition. Regeringen
konstaterade där att de uppnådda resultaten av industriell samverkan mellan
industrigruppen JAS utländska leverantörer och svensk industri kan anses
väl motsvara de ursprungligen ställda förväntningarna. Inom JAS-företagen
i Sverige var cirka 3300 personer sysselsatta med JAS-projektet under år
1991. Av dessa var cirka hälften högskoleingenjörer. JAS-projektet bidrar
dessutom till ett stort antal arbetstillfällen hos övrig svensk industri, i form
av underleveranser till projektet. JAS-projektet har därutöver genererat en
omfattande civil verksamhet. Några exempel på detta är flygplanen Saab
340 och Saab 2000, Ericssons mobiltelefoner och förutom militära även
civila radartillämpningar samt Volvo Flygmotors civila motorprogram.
Andra exempel på teknologisk kunskapsuppbyggnad är skapande av ett
superdatorcentrum och avancerad CAD/CAM-tillämpning. JAS-projektet har
också i viss mån bidragit till att svensk rymdteknologi nått framgångar
genom att tekniska genombrott kunnat tillvaratas och utnyttjas för vidare
syften.

De ekonomiska förutsättningarna för JAS-projektet

I 1982 års försvarsbeslut fastställde riksdagen JAS-projektets planeringsram
för budgetåren 1982/83-1999/00 till 25,7 miljarder kronor i prisläget
februari 1981.

Försvarsbeslutet år 1987 tillförde, utanför planeringsramen, JAS-projektet

800 miljoner kronor i prisläget februari 1986 för komplettering av motmed-
elssystemet, varav 500 miljoner kronor avdelades för perioden 1987-1992.
Riksdagen godkände i försvarsbeslut år 1992 den ökning av JAS-ramen på

9,3 miljarder kronor i prisläge februari 1991, som en beställning av delserie
2, 39B och stödsystemen erfordrade enligt då föreliggande offerter från
industrigruppen JAS.

Överbefälhavaren har i samråd med Chefen för flygvapnet och Försvarets

materielverk lämnat årsredovisningen för budgetåret 1991/92 till regeringen
den 23 oktober 1992. Av denna framgår att den av riksdagen år 1982
fastställda kostnadsramen för JAS 39-projektet fram till år 2000 på 25,7
miljarder kronor i prisläge februari 1981 motsvarar

50,012 miljarder kronor i prisläget februari 1992. Den totala medels-
förbrukningen under den gångna tioårsperioden fram t.o.m. den

30 juni 1992 uppgår till 19,020 miljarder kronor i löpande priser varav
2,705 miljarder kronor utbetalats under budgetåret 1991/92. Utveckling av
JAS 39B och anskaffning av delserie 2 (96 st flygplan 39A och 14 st
flygplan 39B) med stödsystem beställdes den 26 juni 1992 efter det att
riksdagen antagit 1992 års försvarsbeslut.

Överbefälhavaren konstaterar i årsredovisningen att nuvarande JAS-ram är
irrelevant för styrning av projektet, komplicerar det administrativa arbetet
och försvårar informationstjänsten. Vidare anser Överbefälhavaren att JAS
39-systemets projekt- och kostnadssäkerhet har ökat efter ingånget avtal
mellan Försvarets materielverk och industrigruppen JAS den 26 juni 1992.
Dock fastslås att ramstyming för JAS 39-projektet bör bibehållas i syfte att
ge erforderlig stadga för styrning och uppföljning.

Överbefälhavaren påtalar att programplan ÖB 93 visar stora skillnader mot
det materielinnehåll och den tidsplan som omfattades av den ursprungliga
JAS-ramen. Han delar därför Chefen för flygvapnets och Försvarets
materielverks uppfattning att en omdefiniering av den ursprungliga JAS-
ramen är nödvändig för att erhålla överensstämmelse mellan ekonomi,
materielinnehåll och tidsplan. Överbefälhavaren föreslår i likhet med Chefen
för flygvapnet och Försvarets materielverk en ny JAS-ram som omfattar
inplanerat materielinnehåll och övrig verksamhet för JAS 39 enligt
programplanen ÖB 93 för nu beställda 140 flygplan samt planerad tid för
fullföljande av denna beställning.

Den nya JAS-ramen föreslås bli ändrad till 60,2 miljarder kronor i prisläget
februari 1992. Omdefinieringen inryms i JAS-beslutet år 1982 (50,0
miljarder kronor) samt i försvarsbeslutet år 1987 (0,8 miljarder kronor) och
i gällande försvarsbeslut år 1992 (9,3 miljarder kronor).

Föredraganden

Jag kan konstatera att förändringar i JAS 39-projektets materielinnehåll, mot
bakgrund av kravet på att redovisa konstnadema i relation till det ur-
sprungliga materielinnehållet inom JAS-ramen, efterhand har medfört att en
alltmer komplicerad planeringsteknik blivit nödvändig. För att på nytt åstad-
komma en planeringssituation för JAS 39-projektet där det föreligger en
överensstämmelse mellan ekonomi och materiellt innehåll har jag därför
funnit tiden nu lämplig för en omdefiniering av JAS-ramen. Grundläggande
för styrning av ett projekt är att det måste vara väl definierat såväl vad
avser materielinnehåll och tidsplan som i fråga om ekonomisk ram. Detta
är särskilt viktigt för projekt som sträcker sig över lång tid. Mina erfaren-
heter av JAS-ramen är, i likhet med Överbefälhavarens, Chefen för flygvap-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

nets och materielverkets, att den hittills varit bra för styrning och upp- Prop. 1992/93:100

följning av det komplexa JAS 39-systemet. Dock har ändringar i materielin- Bilaga 5

nehållet och kostnadsförändringar relativt grundavtalet medfört att en
svårgenomtränglig planerings- och redovisningsteknik under senare år har
fått tillgripas. Detta för att redovisa kostnaderna mot ursprungligt materie-
linnehåll i JAS-ramen; ett materielinnehåll som inte längre i alla delar är
relevant och därför inte motsvarar nuvarande planering för JAS-projektet.

Jag finner dock att JAS 39-projektet under lång tid framöver kommer att
vara en betydande del i försvarsplaneringen. Detta gör att det även i
fortsättningen kommer att krävas fastställda regler för en effektiv planering,
uppföljning, kontroll och rapportering av projektet.

Det är också min bedömning att JAS 39-projektet efter tio år, i det
uppnådda utvecklingsstadiet samt efter beslutet om och beställningen av
delserie 2 m.m., har en sådan stadga att förutsättningarna för en om-
definiering av ramen föreligger. Jag anser också att även JAS-ramen måste
kunna ändras när det påkallas så att den avsedda styrningen av projektet inte
äventyras.

Jag anser därför att den hittills gällande JAS-ramen från år 1982 om
50,0 miljarder kronor i prisläget februari 1992 skall omdefinieras till
60,2 miljarder kronor i samma prisläge. Detta för att ramen även skall
innehålla vad som anges i försvarsbesluten år 1987 och år 1992 om JAS-
projekt.

Regler och anvisningar för den fortsatta ekonomiska redovisningen av
projektet kommer vid behov att ses över. Den regelbundna avrapporteringen
från Försvarets materielverk, Chefen för flygvapnet och Överbefälhavaren
till regeringen kommer dock i allt väsentligt att ske som tidigare efter
genomförda projektutvärderingar och genom årliga redovisningar av
projektet enligt reglerna i beslutet den 8 juli 1982 om "Kontroll och
Styrning av JAS-projektet".

4.4 Personal

4.4.1 Anställda

Allmänt

Arbetet - såsom det lades fast i 1992 års försvars-beslut - med att minska
överskottet av anställd personal inom försvarsmakten har påbörjats och
bedrivs av myndigheterna inom ramen för det statliga trygghetssystemet.

För att möjliggöra avveckling av yrkesofficerare med fullmakt har
regeringen i förordningen (SAVFS 1992:18) om pension för vissa yrkesoffi-
cerare föreskrivit att pension får beviljas den som fyller 55 år senast den
31 december 1994, förutsatt bl.a. att det inte längre finns något behov av
denne i krigsorganisationen. Vidare har Statens arbetsgivarverk bemyndigat

5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

myndigheterna inom försvarsmakten att besluta om ytterligare åtgärder för Prop. 1992/93:100
att stimulera yrkesofficerare med fullmakt att gå över till annan verksamhet. Bilaga 5
Till awecklingsarbetet i denna del är knutet ett råd bestående av företrädare
för Överbefälhavaren, försvarsgrenschefema, Försvarets personalnämnd och
Statens arbetsgivarverk. Rådet har till uppgift att bestämma de närmare
principerna och riktlinjerna för avvecklingen samt att besluta i vissa enskilda
personalärenden.

Erfarenheterna hittills av rådets arbete är positiva.

Jag vill emellertid inte utesluta att även andra åtgärder kan komma att
behövas för att avvecklingen skall kunna ske på ett ändamålsenligt sätt. Jag
kommer därför att noga följa arbetet med avvecklingen och vid behov ta de
initiativ som situationen kan kräva.

Genom förordningen (1992:538) om inrättande och indragning av vissa
tjänster vid myndigheter som hör till Försvarsdepartementet har regeringen
vidare föreskrivit bl.a. att fullmaktstjänsterna hos myndigheterna skall dras
in den 1 juli 1992, om de är vakanta eller när de därefter blir lediga. Detta
innebär att fullmaktssystemet för yrkesofficerama kommer att avvecklas i
takt med att dessa lämnar sina tjänster.

Regeringen har tidigare uppmärksammat betydelsen av att åtgärder vidtas
för att förbättra åldersstrukturen hos yrkesofficerama och för att komma till
rätta med bl.a. bristen på yngre befäl i främst prioriterade krigsförband.
Denna fråga berör personalförsöijningssystemets och befälsordningens
framtida utformning. Regeringen har därför nyligen gett Överbefälhavaren
i uppdrag att senast den 1 april 1993 lämna förslag till sådana förbättringar
rörande befälsordningen som kan medverka till en balanserad och över tiden
stabil åldersstruktur. Därvid skall Överbefälhavaren väga in krigsorganisa-
tionens behov med avseende på utbildning och erfarenhet hos personalen på
olika befälsnivåer samt pröva möjligheterna att ytterligare samordna
utbildningen av yrkes- och reservofficerare.

En annan viktig förutsättning för att uppnå en balanserad personal struktur
är att arbetet fullföljs med att knyta den civila personalens uppgifter i fred
närmare till deras uppgifter i krig. Detta skall Överbefälhavaren beakta vid
sina överväganden beträffande den framtida personalstrukturen.

För att tillgodose personalbehovet i såväl krigs- som fredsorganisationen kan
det, enligt min mening, finnas skäl att pröva frågan om att ge myndig-
heterna möjligheter att anställa vissa yrkesofficerare på tidsbegränsade
förordnanden och att öppna möjligheter att i ökad utsträckning utnyttja
reservofficerare och värnpliktigt befäl genom anställning för kortare tid.

I dessa frågor avser jag att senare återkomma till regeringen med förslag till Prop. 1992/93:100
sådana åtgärder som ryms inom ramen för bestämmelserna om anställnings- Bilaga 5
skydd.

Under senare år har personalkostnadernas andel av de totala utgifterna inom
anslagen för ledning och förbandsverksamhet ökat. Ökade kostnader kan
också konstateras för anställda som fullgör incident-, jour- och beredskap-
stjänstgöring - främst inom marinen. Jag avser att undersöka orsakerna till
den nu redovisade utvecklingen och föreslå åtgärder för att minska dessa
kostnader.

Yrkesofficersutbildning

I det nuvarande systemet för utbildning av yrkesofficerama anställs en
yrkesofficersaspirant enligt 3 b § förordningen (FFS 1980:29) om utbildning
till och av yrkesofficerare m.m. med ett förordnande, som gäller tills
vidare, dock längst till dess att utbildningen beräknas vara avslutad. Under
den tvååriga utbildningen vid en officershögskola har aspiranten månadslön
och andra anställningsförmåner enligt kollektivavtal. Efter godkänd
utbildning får aspiranten anställas som yrkesofficer.

För att minska personalkostnaderna bör enligt min mening yrkesofficers-a-
spirantema inte längre anställas och uppbära lön utan i stället, i likhet med
reservofficersaspirantema, fullgöra sin utbildning med samma förmåner som
värnpliktiga har under grundutbildningen. Även yrkesofficersaspirantema
kommer därvid att omfattas av det föreslagna
(avsnitt 4.4.2) ytterligare tillägget till dagersättningen och i likhet med
reservofficerama vara berättigade till utbildningspremie. Jag anser att en
sådan omläggning för yrkesofficersapirantema är angelägen. Den innebär
besparingar.

De förmåner som är aktuella är i huvudsak dagersättning och vissa
naturförmåner m.m. enligt vämpliktsförmånsförordningen (1976:1008) och
familjebidrag enligt familjebidragsförordningen (1991:1482). Vidare har
värnpliktiga vid personskada rätt till ersättning enligt lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid
ideell skada m.m. Även denna rätt till ersättning bör komma yrkesofficersa-
spirantema till del under utbildningen. Såsom lagtexten är utformad behövs
ingen lagändring.

Det ankommer på regeringen att närmare besluta om vad jag nu har anfört.

I det nuvarande systemet omfattas en anställd aspirant av disciplinan-
svarsreglema i lagen (1976:600) om offentlig anställning. Eftersom
aspirantema enligt förslaget inte skall vara anställda, bör i stället det
disciplinansvarssystem som gäller bl.a. värnpliktiga också tillämpas på dessa
aspiran ter.

För detta krävs en ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av Prop. 1992/93:100
krigsmän, m.m. För närvarande föreskrivs i 2 § 3 att lagen är tillämplig Bilaga 5
på dem som genomgår utbildning vid förberedande officersskola eller annan
utbildning för att få militär anställning vid försvarsmakten. Denna särskilda
uppdelning behövs inte enligt min mening. Det bör vara tillräckligt att i
lagen endast ange att den är tillämplig på dem som genomgår utbildning för
att få anställning som yrkesofficer.

Den föreslagna reformen bör genomföras för de aspiranter som påbörjar sin
utbildning fr.o.m. den 1 juli 1993.

De aspiranter som före den 1 juli 1993 redan påbörjat sin utbildning bör få
behålla anställningsförmåner m.m. under återstoden av utbildningen till
yrkesofficer.

Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört, har inom Försvarsdepartementet
upprättats förslag till ändring av lagen (1986:644) om disciplinförseelser av
krigsmän, m.m. Förslaget är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande
skulle sakna betydelse. Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 5:1

4.4.2 Värnpliktiga

Utbildning

I riksdagens beslut (prop. 1991/92:101, bet. 1991/92:FöU 12,
rskr. 1991/92:337) om vämpliktsutbildning läggs fast bl.a. att endast de
värnpliktiga som behövs i krigsorganisationen eller för den fredstida
beredskapen skall tas ut till vämpliktsutbildning. Värnpliktiga som inte tas
ut till utbildning skall ingå i en utbildningsreserv. Försvarsutskottet anförde
vid behandlingen av förslaget bl.a. att utskottet räknade med att regeringen
i lämpligt sammanhang återkom till riksdagen i frågan, då erfarenheter
vunnits av den nya ordningen, särskilt vad gällde den nytillkomna ut-
bildningsreserven.

1 1992 års försvarsbeslut godkände riksdagen principen att ta ut värnpliktiga
för grundutbildning i mobiliserings- och förplägnadstjänst. Riksdagen
godkände också förslaget att utöka tjänstgöringstiden för sådana värnpliktiga
(Lag 1992:523 om ändring i vämpliktslagen). Riksdagen framhöll därvid att
volymen och de närmare förutsättningarna för dessa värnpliktigas an-
vändning i krigsorganisationen samt utbildningens innehåll borde beslutas
först sedan Pliktutredningen (Fö 1991:02, dir. 1991:40) har avgett sitt
betänkande.

På regeringens uppdrag har Chefen för armén redovisat behovet av
värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst samt effekterna av 66

genomförandet av reformen.

Pliktutredningen har i anslutning härtill på regeringens begäran lämnat Prop. 1992/93:100
synpunkter på Chefens för armén redovisning. Bilaga 5

Regeringen har härefter nyligen gett Chefen for armén i uppdrag att
genomföra utbildning av värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst
för krigsorganissationens behov. Därvid skall Chefen för armén beakta de
synpunkter som Pliktutredningen framfört. Detta innebär att uppfyllnaden
av mobiliserings- och förplägnadsorganisationen skall ske genom att de
militära myndigheterna i krigsorganisationen under uppbyggnad stiden
utnyttjar:

- Samtliga civilanställda som blir kvar i grundorganisationen och som
går att krigsplacera

- fler värnpliktiga med lämplig bakgrund som kan föras över från
faltförbanden eller merbehovsutbildningen inom marinen

- personal från frivilligorganisationema

- direktrekrytering av värnpliktiga som ska genomgå grundutbildningen
för uppgifter i mobiliserings- och förplägnadstjänsten.

Pliktutredningen förväntas avge sina förslag vid utgången av år 1992. Vid
sidan av Pliktutredningen arbetar en särskild utredning (Fö 1992:01) om för-
fattningsreglering med anledning av Pliktutredningens kommande förslag om
ett nytt pliktsystem. Enligt direktiven (dir. 1992:72) skall utredningen
redovisa resultatet av sitt arbete senast den 30 april 1993. Efter remissbe-
handling avser jag att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i
frågan.

Förmåner

Som jag anförde i avsnitt 1.2 bör besparingar kunna göras när det gäller de
värnpliktigas förmåner (jfr. prop. 1992/93:50). Den årliga uppräkningen av
kontantförmånerna bör således inte ske under budgetåret 1993/94. Detta
beräknas medföra en besparing på ca 33 miljoner kronor.

I stabiliseringspropositionen togs också upp frågan om de värnpliktigas
reseförmåner. Jag anmälde i den att de värnpliktiga i princip skall ha rätt
till en fri hemresa var fjortonde dag. Jag beräknar att detta medför en årlig
besparing under försvarsbeslutsperioden på ca 55 miljoner kronor.
Regeringen har tidigare denna dag beslutat om ändringar i vämpliktsför-
månsförordningen (1976:1008) i detta avseende. Ändringarna träder i kraft
den 15 januari 1993. Myndigheterna är för närvarande bundna av avtal med
olika transportföretag som gäller de värnpliktigas fria hemresor. Om en
uppsägning av dessa avtal inte skulle medföra avsedda kostnadsbesparingar,
bör avtalen lämpligen fortsätta att gälla.

Genom ändring (1989:403 och 1064) i värn pliktslagen (1941:967) har
grundutbildningstidema för vissa vämpliktsbefattningar utvidgats avsevärt.
Jag anser det därför nödvändigt att höja vämpliktsförmånema för denna
grupp.

Detta sker lämpligast genom att ytterligare en nivå för tillägg till dagersätt- Prop. 1992/93:100
ningen införs avseende sådan grundutbildningstid som överstiger 450 dagar. Bilaga 5
Tillägget bör uppgå till 90 kronor.

4.4.3 Åtgärder för jämställdhet

Regeringen har vid ett antal tidigare tillfällen redovisat erfarenheter och
åtgärder med anledning av kvinnors utbildning och anställning som
yrkesofficerare. Jag vill i detta sammanhang kort beröra utvecklingen under
det senaste året.

Antalet kvinnliga yrkesofficerare inom försvarsmakten ökar vaije år, även
om ökningen är förhållandevis måttlig. I november 1992 var 227 kvinnor
anställda som yrkesofficerare och 63 som reservofficerare. Vid samma
tidpunkt genomgick 119 kvinnor militär grundutbildning inom de tre
försvarsgrenarna.

Inom försvarsmakten bedrivs fortfarande ett aktivt arbete i syfte att öka
rekryteringen av kvinnor och begränsa antalet avgångar. På senare tid har
en ökning i antalet kvinnor som söker till militär grundutbildning kunnat
noteras. Detta gäller framför allt inom armén och marinen. Förutom läget
på arbetsmarknaden är sannolikt en av förklaringarna till denna utveckling
att de rekryteringssatsningar som påböljades för några år sedan nu böljar
få genomslag. Enligt min mening är detta positivt, och jag avser att även i
fortsättningen uppmuntra den utveckling som sker.

När det gäller arbetet med att avveckla den övertaliga personalen inom
försvarsmakten som jag tidigare redogjort för är detta sannolikt inte något
som kommer att beröra de kvinnliga officerarna, eftersom de inte befinner
sig i de berörda ålderslägena. Jag vill dock framhålla betydelsen av att
jämställdhetsaspektema - både vad gäller civil och militär personal - särskilt
beaktas i samband med det omstruktureringsarbete som nu pågår på alla
nivåer inom försvarsmakten. I min uppföljning av förändringsarbetet avser
jag att bevaka dessa frågor.

4.5 Mark, anläggningar och lokaler

Hyreskostnader budgetåret 1993/94

Regeringen har i proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning
av statens fastigheter och lokaler, m.m. anfört att placeringsfastigheter, dvs.
kontors- och skolfastigheter m.m. som förvaltas, av Fortifikationsför-
valtningen, skall överföras till och förvaltas av den nybildade statliga
fastighetskoncemen. Överföringen skall vara genomförd senast den
30 juni 1993. Från och med den 1 juli 1992 har vidare ansvaret för vissa
myndigheters lokalhållning överflyttats till Byggnadsstyrelsen. Den ändrade
fastighetsförvaltningen och lokalhållningen kommer för vissa myndigheter
att innebära utökade hyreskostnader. Jag anser att myndigheterna bör
kompenseras för detta. ^8

De ökade hyreskostnaderna för berörda myndigheter har beräknats samt
redovisats under respektive myndighetsanslag.

4.6 Försvarsmakten och miljön

Överbefälhavaren redovisar i sin programplan ÖB 93 resultatet av regering-
ens uppdrag avseende åtgärder för att förbättra miljön. Redovisningen
innebär i korthet följande.

* Pågående miljöarbete. Försvarsmakten har sedan länge anpassat sin
verksamhet efter de miljömässiga förutsättningar som miljöskydds-
lagstiftningen ställer upp. Miljöprövning av bl.a. skjutfält har pågått
kontinuerligt sedan 1970-talet. Miljökonsekvensutredningar, särskilt vad
gäller buller- och markpåverkan, har genomförts tidigare och fortsätter nu.
Inom kort slutförs den stora flygplatsmiljöutredningen. Med anledningen av
regeringens uppdrag om flygvapnets omstrukturering har framtagandet av
underlag inför koncessionsprövningen inletts. Åtgärder pågår vidare inom
försvarsgrenarna för att inom olika system minska utsläppen av farliga
ämnen i miljön. I fråga om markanvändningen ges de värnpliktiga särskild
utbildning. På övnings- och skjutfälten bedrivs en omfattande markvård för
att säkerställa en fortsatt långsiktig verksamhet.

* Destruktion. Nuläget redovisas när det gäller destruktion av ammunition.
Destruktion genomförs dels av Bofors AB i Vingåker, främst genom
demontering, dels genom storskalig sprängning vid skjutfältet i Älvdalen
med Bofors AB som leverantör. Det totala behovet av destruktion av
försvarsmaktens ammunition under 1990-talet beräknas till 300 ton
sprängämne och 200 ton krut årligen. Genom FortifikationsfÖrvaltningens
försorg har en koncessionsprövning avseende Älvdalens skjutfält inletts.

I övrigt pågår en utveckling av metoderna att destruera ammunition, bl.a.
prövas möjligheterna att genomföra sprängningarna under jord.

* Återställning efter militär verksamhet. Återställning av nyttjade övnings-
och skjutfält sker direkt efter övning. Återställning av mark och anlägg-
ningar kräver däremot särskilda åtgärder. Behovet av återställning efter
äldre verksamhet är inte helt känt. Försvarsmakten medverkar i en större
inventering som görs av Statens naturvårdsverk inom ramen för verkets
femåriga program för att genomföra sanering och återställning av miljöska-
dade områden. Inventeringen av försvarsmaktens områden torde bli klar
först år 1995. Det sammanlagda behovet av återställning bedöms vara stort.

* Civila krav som medför miljökonsekvenser. Civila krav på försvarsmak-
tens verksamhet som medför miljökonsekvenser är bl.a. metoder för
avisning och halkbekämpning av start- och landningsbanor på de gemensamt
utnyttjade militära flygplatserna. Härutöver orsakar den civila flygtrafiken
bullerstörningar under den tid då militär flygverksamhet inte förekommer.
Ökade bullerstörningar uppkommer även genom att försvarsmakten upplåter
sina övnings- och flygfält för olika organiserade fritidsaktiviteter, t.ex.
skytteföreningar och flygklubbar.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

* Inriktningen av det fortsatta miljöarbetet. Ett förslag till en övergripande Prop. 1992/93:100
miljöpolicy för försvarsmakten lämnas. Med miljöpolicyn som grund skall Bilaga 5
i arbetet inom försvarsmakten i ännu högre grad än hittills miljöhänsyn tas.
Det övergripande målet för försvarsmakten är att vara fredsbevarande och
därmed undvika den katastrofala miljöförstöring som ett krig medför. I
övrigt är målen bl.a att tillse att miljöhänsyn tas i all planering och
verksamhet, att minska förekommande buller och användning av skadliga
ämnen, att övergå till mer miljövänliga drivmedel och att biträda vid av
hjälpandet av miljökatastrofer. Åtgärder på kort sikt är bl.a. att inrätta en
"försvarets miljöberedning" med uppgift att samordna och styra miljö-
arbetet, att inleda arbetet med försvarets miljöplan och att hålla en årlig
miljökonferens. Åtgärder på längre sikt innefattar bl.a. att fullfölja
miljöplanen och utvärdera resultaten, att förbättra utbildningen ytterligare,
att öka substitutionssträvandet genom att söka mindre miljöskadliga ämnen
och verksamhetsformer, att utarbeta en handbok för försvarsmaktens miljö-
arbete, att fullfölja inventeringen av äldre miljöskadlig verksamhet och vid
behov vidta återställningsåtgärder samt att ta miljöhänsyn vid projektering,
anskaffning av förnödenheter m.m.

Jag noterar med tillfredsställelse det omfattande miljöarbete som bedrivs på
alla nivåer inom försvarsmakten, och jag kan konstatera att försvarsmakten
ligger väl framme när det gäller miljöarbetet.

Vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro -
den s.k. Riokonferensen - i juni i år behandlades även frågor som rör
försvarsmaktens verksamhet. I skrivelse till riksdagen (skr. 1992/93:13) har
regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av en redogörelse om
konferensen och det fortsatta arbetet i Sverige med anledning av kon-
ferensens beslut. I själva Riodeklarationen betonas i principerna 24 och 25
krigets destruktivitet samt att fred, utveckling och miljöskydd är beroende
av varandra och är odelbara. I Agenda 21 betonas sektoransvaret och be-
handlas frågor som direkt avser militär verksamhet.

Det är enligt min mening angeläget att Sverige även när det gäller
försvarsmaktens verksamhet lever upp till de förväntningar Riokonferensen
har skapat. Jag bedömer att det finns goda möjligheter till detta.

Det finns skäl att något kommentera några punkter som tas upp i Agenda
21. Först vill jag - när det gäller frågan om att omfördela resurser från
militär verksamhet till miljövårdande verksamhet m.m. - betona att
huvuduppgiften för den svenska försvarsmakten sedan länge är att kunna
möta ett väpnat angrepp. Försvarsmaktens yttersta syfte är alltså att för-
hindra att kriget med sin totala förstörelse av liv, egendom och miljö når
svenskt territorium och resurserna är - mot andra ändamål - avvägda för att
kunna svara mot detta krav. De resurser som frigörs genom rationaliseringar
i grundorganisationen bör - för att kunna vidmakthålla detta, allt över-
gripande, mål - även fortsättningsvis i första hand användas för att förbättra
den materiella kvaliteten inom försvarsmakten.

Härutöver vill jag peka på att samma bestämmelser i miljöhänseende gäller Prop. 1992/93:100
för försvarsmakten som för annan verksamhet. Försvarsmaktens verksamhet Bilaga 5
är alltså redan nu väl integrerad i samhället i övrigt även när det gäller
bestämmelser om miljö.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om regeringens uppdrag till vissa
länsstyrelser i juni 1992 att samordna insatserna mot miljöstörningar vid
introduktionen av JAS 39.

Det är enligt min mening nu viktigt att Överbefälhavaren fortsätter
miljöarbetet inom försvarsmakten. Jag vill särskilt framhålla betydelsen av
den föreslagna miljöpolicyn för försvarsmakten. Ett viktigt led i denna
miljöpolicy är den "försvarets miljöberedning" som Överbefälhavaren
föreslår. En sådan beredning bör kunna bli ett levande forum för samverkan
och samråd och vidare vara garantin för att miljöfrågorna verkligen når ut
till alla delar av organisationen. Den aktuella miljöpolicyn skulle också
kunna tjäna som ett föredöme dels för andra samhällssektorer i Sverige, dels
i ett internationellt perspektiv.

I fråga om det fortsatta miljöarbetet inom försvarsmakten vill jag anföra
följande. Det är väsentligt att myndigheterna fortlöpande håller regeringen
underrättad om utvecklingen av nya metoder för destruktion av ammunition
m.m. Jag vill särskilt peka på betydelsen av att miljökonsekvenserna vägs
in vid utvärderingen av nya metoder. Återställning efter militär verksamhet
är en annan viktig fråga från miljösynpunkt. Det är enligt min mening
angeläget att försvarsmaktens medverkan säkerställs i Naturvårdsverkets
pågående inventering av miljöskadade områden. Jag förutsätter att
Överbefälhavaren återkommer till regeringen när resultatet av detta arbete
föreligger och därvid lämnar förslag till vidare åtgärder. Det är enligt min
mening vidare angeläget att bullerstörningar från övningsfält m.m.
mini meras. Vid inträffade miljökatastrofer lämnar försvarsmakten redan
idag viktigt bistånd till de civila myndigheterna. Jag vill gärna framhålla
värdet av denna hjälp, och jag utgår ifrån att försvarsmaktens myndigheter
och ansvariga civila myndigheter fortlöpande utvecklar möjligheterna för
sådan hjälp så att försvarsmaktens resurser så långt det är möjligt kan
komma till nytta vid miljökatastrofer och liknande i fred. Som framgår av
Överbefälhavarens redovisning föranleder vissa krav från civila myndigheter
på försvarsmakten åtgärder som påverkar miljön. Jag vill framhålla
betydelsen av att de civila kravställama även fortsättningsvis tar sitt
miljöansvar i denna del.

Med beaktande av vad jag nu har sagt bör det fortsatta arbetet bedrivas
vidare i enlighet med den inriktning som Överbefälhavaren har angett i ÖB
93. Överbefälhavaren bör vidare relatera det fortsatta arbetet till de
nationella miljömål som riksdagen har ställt upp på olika områden. Detta
bör inledningsvis kunna göras bl.a. genom att kartlägga försvarsmaktens
totala andel i nuvarande nationella utsläpps- eller föroreningsnivåer. I
förekommande fall bör Överbefälhavaren lämna förslag om hur för-
svarsmakten skall kunna bidra till att de nationella målen uppnås. Härutöver
bör arbetet bedrivas i enlighet med andemeningen i Riodeklarationen och
Agenda 21.

I dessa frågor har jag samrått med cheferna för Kommunikationsdeparte-
mentet och Miljö- och naturresursdepartementet.

4.7 Övriga frågor

4.7.1 Försvarsmusik

Försvarsmusiken skall från och med den 1 juli 1993 planerings- och
budgetmässigt hanteras av Chefen för armén i enlighet med ett regerings-
beslut i juni 1992. Regeringsbeslutet innehöll bl.a. ett uppdrag till Chefen
för armén att genomföra förhandlingar med berörda landsting (kommuner)
och Svenska Rikskonserter i syfte att ingå avtal om försvarsmusik omfattan-
de tjänstemusik för försvarsmakten, parad- och ceremonimusik. Uppdraget
redovisades av Chefen för armén i september 1992. Jag har beräknat medel
för försvarsmusik under anslaget B 1. Arméförband: Ledning och för-
bandsverksamhet.

4.7.2 Förrådshållning och förvaring av vapen

Riksdagen framhöll i sitt betänkande infor 1992 års försvarsbeslut rörande
totalförsvarets fortsatta utveckling att det är viktigt att åtgärder vidtas för att
förbättra förrådshållning och förvaring av militära vapen. Riksdagen
anvisade också olika vägar för att förbättra antagningen av hemvämsmän
samt berörde härvid även regler för innehav och förvaring av hemvämsva-
pen.

I september 1992 redovisade Överbefälhavaren det av regeringen givna
uppdraget att se över rutinerna för bevakning och reglerna för förrådshåll-
ning av vapen innefattande en särskild granskning av bestämmelserna för
vapen som tilldelas hemvämspersonal samt vapen ingående i tjänstetidsut-
rustning för fast anställd personal.

Överbefälhavaren redovisar den inriktning som skall ligga till grund för den
regelverksöversyn som nu pågår inom myndigheten. Ett antal konkreta
åtgärder anges inom områdena ledning, sekretesskydd, infiltrationsskydd,
tillträdesskydd och utrustning med vapen i hemvärnet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Angående förrådshållning av vapen anför Överbefälhavaren bl.a. att de
reduceringar som nu görs i krigsorganisationen medför möjligheter att på
sikt avveckla ett antal byggnadstekniskt mindre motståndskraftiga förråd. Ett
antal alternativ övervägs också för att åstakomma materiella förbättringar
av vapenkasuner, säkerhetsboxar, säkerhetssskåp och containers. Överbefäl-
havaren upphäver också kravet på att fast anställd personal skall förvara
tjänstetidsvapen i bostaden. Vidare anför Överbefälhavaren att personbe-
dömningen skall få en ökad betydelse vid antagning av hemvämsmän samt
att utbildning och kontroll skall utvecklas.

Jag har inget att erinra mot de åtgärder Överbefälhavaren avser vidta.

4.8 Läget inom försvarsmakten

Med utgångspunkt i Överbefälhavarens redovisning kan jag konstatera att
försvarsmakten i dagsläget inte utan återtagning helt uppfyller de kvali-
tetskrav som ställts i form av operativa krav.

Bl.a. har försvarsmakten vissa brister när det gäller förmågan till luftförsvar
av vårt land. Bristerna beror främst på att delar av flygstridskraftema har
begränsad uthållighet. Vidare uppfyller inte alla luftvämsförband ställda
krav.

Försvarsmakten har också begränsningar i förmågan att hävda vårt
sjöterritorium. Förbättringar behövs främst inom ubåtsskyddsförmågan.

Försvarsmaktens förmåga att motstå ett strategiskt överfall kommer under
de närmaste åren att ha vissa begränsningar främst beroende på att
arméstridskraftema, utom vissa prioriterade förband, inte fullt ut motsvarar
kraven i denna förmåga direkt vid mobilisering. Sjö- och flygstridskrafter-
nas höga initialeffekt innebär dock sammantaget att försvarsmaktens
förmåga mot strategiskt överfall är godtagbar. I förhållande till tänkbara
krav under de närmaste åren anser jag att förmågan i detta avseende är
betryggande.

Försvarsmaktens sammantagna förmåga mot kust-/gränsinvasion är inte helt
godtagbar. För att stärka förmågan krävs främst en materiell förnyelse samt
ett återtagande avseende krigsförbandens samövning och uthållighet.

Utöver den förmåga som jag nu redovisat krävs att försvarsmakten som
instrument i säkerhetspolitiken kan verka såväl krisdämpande som krigsav-
hållande. Vår krisdämpande förmåga bedömer jag idag som god genom den
beredskap som upprätthålls och som kan varieras på ett flexibelt sätt. Vår
förmåga att verka krigsavhållande behöver dock förstärkas. Det skall bland
annat ske genom att den personella och materiella kvaliteten ökar i de
prioriterade förbanden.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Hemställan

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört om militärområdesunderhålls-
regementen (avsnitt 4.1),

2. godkänna att 1982 års JAS-ram omdefinieras till

60 200 000 000 kr i prisläget februari 1992 (avsnitt 4.3),

3. godkänna vad jag i övrigt har anfört om JAS 39-projektet
(avsnitt 4.3),

4. anta förslaget till ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser
av krigsmän m.m. (avsnitt 4.4 och bilaga 5.1),

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

5. vissa frågor rörande försvarsindustrin (avsnitt 4.2),

6. personal (avsnitt 4.4).

7. försvarsmakten och miljön (avsnitt 4.6),

4.9 Armé förband

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

I allt väsentligt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga
fast.

Ändringar görs i förmånssystemen för värnpliktiga och officersaspiran-
ter i syfte att reducera kostnaderna.

Jämfört med inriktningen i försvarsbeslutet reduceras utvecklingstakten
något för luftvämsrobotprojektet 23 BAMSE.

För att sparmålen i 1992 års stabiliseringsproposition skall kunna
uppfyllas bör reduceringar göras av antalet värnpliktiga som grundut-
bildas under utbildningsåren 1995/96 och 1996/97.1 stället krigsplace-
ras tidigare utbildade värnpliktiga från förband som utgått ur krigs-
organisationen. Härutöver bör ytterligare reduceringar genomföras av
grundorganisationen jämfört med 1992 års försvarsbeslut. Dessa bör
ske genom att produktionen i Östersund samordnas och rationaliseras
ytterligare varvid huvuddelen av Norrlands artilleriregementes, A 4,
etablissement lämnas samt att Skånska luftvämsregementet, Lv 4,
avvecklas varvid utbildningen överförs till andra förband.

Under budgetåret 1993/94 bör grund- och repetitionsutbildningen samt
den materiella förnyelsen fortsätta att prioriteras. Repetitionsutbildning
bör genomföras för att tillgodose förbandens behov med hänsyn till
kraven på krigsduglighet och beredskap.

Den materiella förnyelsen bör omfatta fortsatt mekanisering av
stridskrafterna och eldkraften bör förbättras vad avser indirekt och
direkt pansarvämseld.

Resurser.

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag

8 638 903 000 kronor

B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel, ramanslag

3 777 295 000 kronor

Bemyndiganden för materielbeställningar,m.m.

13 441 500 000 kronor

B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
603 200 000 kronor

Resultatbedömning

Chefen för armén har genomfort verksamheten under budgetåret 1991/92 i
allt väsentligt i enlighet med vad som anges i regleringsbrevet.

Krigsförbandsutvecklingen har i huvudsak nått angivna mål. Brister i
krigsduglighet kvarstår vid vissa förband på grund av uteblivna eller
reducerade övningstillfallen samt materiella brister såväl vad gäller kvalitet
som kvantitet och tillgänglighet. Detta medför enligt min bedömning att
grund- och repetitionsutbildning samt den materiella förnyelsen fortsatt bör
prioriteras.

Jag kan konstatera att arméns påböljade omstrukturering och det då
förestående försvarsbeslutet har påverkat genomförandet av verksamheten
tydligt under budgetåret. En allmän återhållsamhet avseende utveckling av
och investeringar i grundorganisationen har iakttagits.

Försöken med förkortad grundutbildning avbröts efter regeringens beslut,
vilket medförde att grundutbildningsvolymen kraftigt reducerades. Detta
hade till följd att cirka 3 650 värnpliktiga hemförlovades och att 4 800
värnpliktiga inte kallades in. Repetitionsutbildningen reducerades på grund
av ambitionssänkningar i avvaktan på försvarsbeslutet.

Vidare kan jag konstatera att förtidsavgångama för yrkesofficerare under
året minskade jämfört med tidigare år. Härutöver har en stor del av den
tjänstlediga personalen valt att återgå i tjänst.

Utvecklingen av infanteribrigad 2000 har genomförts planenligt.

Planerad verksamhet inom materielanskaffningsområdet har i stort
genomförts. Beställningar av modernisering av pansarvämsrobotsystem 55
(TOW), pansarsprängvinggranat STRIX och ammunition till haubits 77A har
genomförts. Radarstationer och robotmarkutrustning till luftvämsrobotsys-
tem 90, pansarvämsrobotsystem 56 (BILL), renoverade haubitsar 15,5F
samt truppradio 8000 har levererats.

Chefen för armén har underutnyttjat sina anslag med sammantaget

550 miljoner kronor. Underutnyttjandet av anslaget för ledning och för-
bandsverksamhet (B 1.) blev 169,1 miljoner kronor. Orsakerna var främst
att färre antal värnpliktiga grundutbildades än planerat på grund av
regeringens beslut att avbryta försöken med förkortad grundutbildning.
Underutnyttjandet i fråga om anslaget för materielbeställningar (B 2.) blev
340,1 miljoner kronor. Orsakerna var främst att beslutet om medgivna
överskridanden fattades sent under året. Härutöver har tidsförskjutningar
och omplanering i beställningar bidragit till underutnyttjandet. Underut-
nyttjandet av anslaget för anskaffning av anläggningar (B 3.) blev 40,8
miljoner kronor. Orsakerna var främst att Chefen för armén anbefallde
investeringsstopp i Eksjö och Sollefteå i avvaktan på försvarsbeslutet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Därutöver har rådande konjuktur inneburit låga produktionskostnader.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse bedömt att årsredovisningen
är rättvisande.

Riksrevisionsverket har i juni 1992 överlämnat en rapport om materiell
beredskap bl.a. inom armén. Jag kommer att beakta Riksrevisionsverkets
rapport i det fortsatta arbetet med att utveckla regeringens styrning av
försvarsmakten.

Sammantaget anser jag att arméns resultat för budgetåret 1991/92 i allt
väsentligt motsvarar ställda uppdrag. Jag räknar i detta sammanhang med
att redovisningen av uppnådda resultat fortsätter att utvecklas så att
verksamhetsresultatet och resursförbrukning bättre kan relateras till
varandra.

För budgetåret 1992/93 anger Chefen för armén att inom delprogrammen
Norrlandsbrigad, Pansarbrigad och Mekaniserad brigad verksamheten
genomfors enligt regleringsbrevet utom avseende luftvämsrobotkompaniers
införande och artillerifunktionens omorganisation. Denna senareläggs till
slutet av innevarande försvarsbeslutsperiod.

Organiserandet av den mekaniserade brigaden i Övre Norrland har försenats
på grund av förändrade tider för materielleverans och därtill kopplade behov
av utbildning. Brigaden kan vara organiserad först efter år 1996.

Slutsatser

Långsiktig inriktning

Det är enligt min mening viktigt att det långsiktiga målet för arméns
krigsorganisation kan kvarstå i enlighet med 1992 års försvarsbeslut. En
förutsättning för detta är att den påböijade omstruktureringen av armén i
form av sammanslagningar och nedläggningar av fredsetablissement fullföljs
så att den nya grundorganisationen är intagen senast den

1 juli 1994.

För att sparmålen i 1992 års stabiliseringsproposition skall kunna uppfyllas
måste dock ytterligare reduceringar genomföras av grundorganisationen
jämfört med 1992 års försvarsbeslut.

Produktionen i Östersund samordnas och rationaliseras ytterligare varvid
huvuddelen av Norrlands artilleriregemente (A 4) etablissement lämnas
senast den 30 juni 1994.

Med hänsyn till behovet av att säkerställa erforderlig kompetensutveckling
och för att åstadkomma en långsiktig besparingseffekt bör luftväms-
utbildningen inom det blivande Södra militärområdet i huvudsak kon-
centreras till ett verksamhetsställe. Riksdagen har tidigare beslutat

omlokalisera Göta luftvämsregemente (Lv 6) till Halmstad. För att
åstadkomma ytterligare besparingar bör Skånska luftvämsregementet
(Lv 4) läggas ner och etablissementet avvecklas senast den

31 december 1994. I konsekvens med ovanstående bör utbildningen vid Lv
4 företrädesvis överföras till Halmstad och Norrtälje (Lv 3). Överbe-
fälhavaren skall utreda den lämpligaste fördelningen ur operativ, ekonomisk
och produktionsmässig synvinkel. Verksamheten vid P 7/Fo 11 lokaliseras
i sin helhet till Revingehed.

Jag anser att vämpliktstillgången i de krigsförband, som är under avveckling
till följd av 1992 års försvarsbeslut, bör tillvaratas i ökad omfattning for
fältförbanden. Detta medför att reduceringar kan göras av antalet värnplikti-
ga som grundutbildas under utbildningsåren 1995/96 och 1996/97. Cirka

1 000 färre värnpliktiga per år behöver därmed inkallas. En ökning av
medelåldern i vissa förband måste härvid accepteras liksom att samträningen
av dessa förband tillfälligt kan bli något sämre.

Vid sin behandling av försvarsbeslutspropositionen anförde Försvarsutskottet
(bet. 1991/92:FöU12) att det var angeläget att materielprojekten BAMSE
och BONUS genomförs enligt vad som hade redovisats för utskottet.

När det gäller luftvämsrobotsystemet 23 BAMSE räknar jag f.n. med att
det, för att inrymmas inom de ekonomiska ramar som följer av 1992 års
stabiliseringsproposition, kommer att behöva genomföras i en något
reducerad takt och med ett större ansvarstagande från industrin än vad som
följer inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut. Finansieringen bör ske
dels genom under anslaget avdelade medel, dels genom omfördelning av
medel mellan anslag. Dessutom bör viss finansiering kunna ske genom
utnyttjande av medel från utförsäljning av oljeprodukter som hittills
beredskapslagrats för krig. Chefen för Näringsdepartementet återkommer
senare i dag i frågan om utförsäljning av beredskapslager av olja i
anslutning till sin redovisning av den tolfte huvudtiteln.

För att möjliggöra denna hantering och för att skapa flexibilitet återkommer
jag i avsnitt 7.2.1 med förslag om möjligt att i vissa fall föra medel mellan
berörda anslag.

Beträffande artillerigranaten BONUS har jag beräknat vissa medel för
fortsatt utveckling av denna.

Jag lämnar här också en redovisning av regeringens beslut från november
1992 att armén skall få köpa pansarbandvagnen MT-LB från Tyskland.
Under lång tid har behovet av splitterskydd till våra infanteri- och
norrlandsförband varit stort. I och med anskaffningen av MT-LB förbättras
nu den operativa förmågan för arméstridskraftema snabbare än vad som
annars följer av 1992 års försvarsbeslut. De förband som tillförs MT-LB
kommer att till en låg kostnad ges splitterskydd, bandrörlighet och amfibisk
förmåga. Ökad rörlighet och splitterskydd kommer att innebära förbättrade
överlevnadsmöjligheter för soldaterna. Flera förband får skydd mot kemiska

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

stridsmedel.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Verksamhetsmål budgetåret 1993/94

Med utgångspunkt i de angivna åtgärderna for att stabilisera den svenska
ekonomin skall reduceringar göras i förmånssystemen för värnpliktiga och
officerssaspiranter.

Chefen för armén anför i sin anslagsframställning att verksamheten inom
huvudproduktionsområde 1 under budgetåret 1993/94 kommer präglas av
slutfasen av omstruktureringsarbetet som sker till följd av 1992 års
försvarsbeslut.

För inriktningen i övrigt vill jag framhålla följande.

Under budgetåret 1993/94 bör grund- och repetitionsutbildningen samt den
materiella förnyelsen fortsätta att prioriteras. Repetitionsutbildning bör
genomföras för att tillgodose förbandens behov med hänsyn till kraven på
krigsduglighet och beredskap.

Av 1992 års försvarsbeslut följer bl.a. att Värmlands regemente

I 2/Fo 52 bör omlokaliseras till Kristinehamn och där samlokaliseras med
Bergslagens artilleriregemente (A 9) om övningsbetingelsema i Kristine-
hamn blir tillräckligt goda. Chefen för armén inkom under hösten 1992 med
sitt ställningstagande där han anser att övningsverksamheten i Kristinehamn
kan bedrivas på en nivå som tillgodoser brigadens och artilleriets behov.

Länsstyrelsen i Värmlands län har yttrat sig om möjligheterna att utvidga
närövningsfältet i Kristinehamn med hänsyn till bestämmelserna i 2 och 3
kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL).
Länsstyrelsen bedömer att en sådan utvidgning är möjlig.

Regeringen har i ett beslut nyligen givit Chefen för armén i uppdrag att
påbörja samlokalisering av Värmlands regemente med Bergslagens
artilleriregemente i Kristinehamn så att samlokaliseringen kan vara
genomförd senast den 30 juni 1994.

Anslag

B 1. Arméförband: Ledning och förbandsversamhet

1991/92 Utgift 8 068 904 890

1992/93 Anslag 8 575 000 000

1993/94 Förslag 8 638 903 000

6 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 5

Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande Prop. 1992/93:100
av arméns krigsförband samt upprätthållande av insats- och mobilise- Bilaga 5
ringsberedskap m.m.

Chefen för armén hemställer att 8 383 miljoner kronor anvisas (inklude-
rande kompensation för reservofficersavtal och centrala löneavtal).

Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med

8 311,18 miljoner kronor.

Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret
1993/94. Förutom de förändringar som föranleds av åtgärderna för att
stabilisera den svenska ekonomin överenstämmer inriktningen i allt
väsentligt med den som Chefen för armén har föreslagit i sin anslags-
framställning. Jag beräknar medelsbehovet till 8 638 903 000 kronor.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för bud-
geteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel
2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer
slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika
från det nu budgeterade beloppet.

B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

3 527 864 715

3 283 400 000

3 777 295 000

Verksamheten under anslaget omfattar materielunderhåll som inte är en
direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning av
förbanden, anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss
materiel för fredsbruk samt utveckling av materiel för armén. Verksamheten
inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffningstidpunkt
och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Chefen för armén hemställer att 3 556 miljoner kronor anvisas. Härutöver
äskas 200 miljoner kronor för luftvämsrobotprojektet 23 BAMSE. Dessutom
bör 1 miljon kronor överföras från anslaget K 2. Gemensam försvars-
forskning för robotteknikforskning.

Chefen för armén begär bemyndiganden om 13 441 516 000 kronor. Bl.a.
äskas bemyndiganden för anskaffning av ny stridsvagn som enligt Chefen
för armén är det viktigaste enskilda projektet i arméns förnyelse.

Överbefälhavaren tillstyrker Chefens för armén yrkanden och föreslår att Prop. 1992/93:100
anslaget förs upp med 3 818 miljoner kronor. I ett kompletterande yttrande Bilaga 5
med anledning av stabiliseringspropositionen föreslår Överbefälhavaren att
anslaget i stället förs upp med 3 761 000 000 kronor.

Jag kan i huvudsak godta vad Chefen för armén har anfört. Beträffande
materielprojekten BAMSE och BONUS får jag hänvisa till vad jag i det
föregående har anfört om arméns långsiktiga inriktning.

Min beräkning av det totala medelsbehovet uppgår till 3 777 295 000 kronor
och bemyndigandebehovet har jag beräknat till 13 441 500 000 kronor. Den
beräknande bemyndigandeskulden blir därmed den 30 juni 1994 25 miljarder
kronor.

Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka
anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som
riksdagen kan komma att lämna.

B 3. Arméförband: Anskaffning av anläggningar

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

405 166 397

713 000 000

603 200 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnation och centralt beslutade
ombyggnads- och underhållsåtgärder av befästningar, ammunitionsförråd
och lokaler m.m. för armén. Vidare omfattar verksamheten markförvärv för
dessa och för övnings- och skjutfält.

Chefen för armén anför att investeringar vid Västemorrlands regemente
(I 21/Fo 23) beräknas under året uppgå till ca 82 miljoner kronor. Investe-
ringssumman har inplanerats med ca 21 miljoner kronor inom ram och
61 miljoner kronor som tilläggsäskande. Chefen för armén hemställer att
633 miljoner kronor anvisas anslaget. Överbefälhavaren tillstyrker
planeringen och föreslår att anslaget förs upp med samma belopp.

Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 603 200 000 kronor.
Vid min beräkning har jag tagit hänsyn till investeringsbehovet vid I 21.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad som anförts om förändringar i arméns grundorga-
nisation,

2. godkänna den förändrade inriktningen i övrigt av arméförbanden,

3. till Arméförband: Ledning ochförbandsverksamhet för budget-
året 1993/94 anvisa ett ramanslag på 8 638 903 000 kr,

4. till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 777 295 000 kr,

5. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut
inom en kostnadsram av 13 441 500 000 kr,

6. till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 603 200 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

4.10 Marinförband

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

I allt väsentligt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga
fast.

Även under budgetåret 1993/94 bör ubåtsskyddsförmågan, organiseran-
det av amfibieförband samt upprätthållandet av ubåtsförbandens
förmåga prioriteras. Anpassningen av antalet krigsförband till en
minskad organisation bör fortsätta.

Ändringar görs i förmånssystemen för värnpliktiga och officersaspiran-
ter i syfte att reducera kostnaderna.

Verksamheten vid Muskövarvet bör skiljas ut från Ostkustens
marinkommando och överlåtas till ett statligt eller privatägt aktiebolag.

Resurser.

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag

2 754 180 000 kronor.

C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel, ramanslag

2 920 355 000 kronor.

Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.

5 127 200 000 kronor.

C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag
166 000 000 kronor.

Resultatbedömning

Jag konstaterar att Chefen för marinen i allt väsentligt har genomfört
verksamheten under budgetåret 1991/92 i enlighet med vad som angetts i
regleringsbrevet.

Genom regleringsbrevet gavs Chefen för marinen möjlighet att åstadkomma Prop. 1992/93:100
besparingar genom bl.a. minskat gångtidsuttag och lägre beredskap. Chefen Bilaga 5
för marinen synes endast till viss del ha utnyttjat denna möjlighet. Chefen
för marinen gavs även möjlighet att minska repetitionsutbildningen. Den
minskade repetitionsutbildningen har lett till att utbildningsnivåerna som de
operativa cheferna kräver i många fall inte kunnat uppnås. Jag anser det mot
denna bakgrund vara viktigt att repetitionsutbildningen nu efterhand kan
återgå till en normal nivå.

Chefen för marinen har överutnyttjat sina anslag med sammantaget

319,9 miljoner kronor. Anslaget C 1. har underutnyttjats med

31.2 miljoner kronor. Anslaget C 2. har överutnyttjats med

348.2 miljoner kronor. Överutnyttjandet är enligt Chefen för marinen främst
beroende på en felaktig prognos beträffande belastningen på anslaget, varvid
tidigareläggning av utbetalningar och anskaffning av ett antal objekt gjordes.
Anslaget C 3. har överutnyttjats med 2,3 miljoner kronor.

Jag kan också konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invänd-
ningar i revisionsberättelsen avseende Chefen för marinen. Jag instämmer
dock i Riksrevisionsverkets påpekande att uppföljningssystemet måste vara
sådant att en mer tydlig bedömning av uppnådda resultat blir möjlig att
göra, dvs att verksamhetsresultat och förbrukade resurser bättre kan
relateras till varandra.

För budgetåret 1992/93 konstaterar jag att Chefen för marinen avser
fortsätta prioritering av kvalitet och materiell förnyelse. Avveckling av
övertalig personal och anläggningar på grund av minskad organisation
kommer att genomföras i den högsta takt som förhållandena medger.

Riksrevisionsverket har i juni 1992 överlämnat en revisionsrapport om den
materiella beredskapen inom bl.a. marinen. Jag kommer att beakta Riks-
revisionsverkets synpunkter i det fortsatta arbetet med utvecklingen av
regeringens styrning av försvarsmakten.

Slutsatser

Långsiktig inriktning

Som en följd av 1992 års stabiliseringsproposition skall besparingar göras
även inom marinen. Ändringar görs därför i förmånssystemen för värnplikti-
ga och officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderna.

Överbefälhavaren föreslår med anledning av stabiliseringspropositionen att
Muskövarvet skall skiljas ut från Ostkustens marinkommando och bli en
särskild resultatenhet. Syftet är att möjliggöra en rationellare drift men
också en förberedelse för att pröva det mest rationella huvudmanna-
skapet.

Jag anser att verksamheten vid Muskövarvet bör överlåtas till ett statligt Prop. 1992/93:100
eller privat aktiebolag. Det bör ankomma på regeringen att pröva de olika Bilaga 5
lösningar som kan vara möjliga i detta hänseende. I avvaktan på detta avser
jag att föreslå regeringen att Chefen för marinen tills vidare skall få överta
huvudmannaskapet för varvet och driva det som en särskild resultatenhet i
syfte att åstadkomma ett tydligare kund/leverantörsförhållande mellan varvet
och Ostkustens marinkommando.

Det är dock enligt min mening viktigt att den inriktning som fastslogs i
1992 års försvarsbeslut i stort ligger fast. Detta innebär bl.a. att ubåts-
skyddsförmågan, organiserandet av amfibieförband samt ubåtsförbandens
förmåga bör säkerställas. Repetitionsutbildningen bör efterhand återgå till
normal nivå.

Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag redovisat i vad mån sjö-
stridskrafternas produktionsledning helt eller delvis kan överföras från
kustflottans stab till marinkommandona.

Överbefälhavaren framhåller att det finns starka skäl att sammanhålla
produktionen av operativt rörliga fartygsförband. Den del av kustflottans
stab som uteslutande hanterar administrativa uppgifter inom ramen för
förbandsproduktionen innehåller enligt Överbefälhavaren endast cirka tre
personer. En överföring av produktionsansvar till flera marinkommandon
skulle därför enligt överbefälhavaren innebära ökade kostnader för
administration. Överbefälhavaren konstaterar att de krav som ställs på
produktionen av sjöstridskrafter, inom ramen för försvarsmaktens nuvarande
organisation, tillgodoses bäst med nuvarande ansvars- och lydnadsför-
hållanden.

Enligt min mening bör statsmakterna besluta om kustflottans roll i
förbandsproduktionen först när Överbefälhavaren återkommit med ett samlat
förslag avseende styming, produktion och uppföljning av förbandsproduktio-
nen i anslutning till LEMO-utredningen.

Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag även utrett möjligheterna att
samutnyttja marinens ubåtsjaktflygplan inom kustbevakningen och marinen.
Flygplanet förutsattes, efter anpassning till bestämmelser för civil luftfart,
tillhöra kustbevakningen.

Överbefälhavaren konstaterar bl.a. att befintlig ubåtsjaktutrustning
förutsätter att operatörsfunktionen personalförsöijs från marinen. Denna
produktion förutsätter 600 - 800 flygtimmar per år, samordnade med
kustflottans övningsverksamhet. Vidare framhåller han att de taktiska
erfarenheterna av flygplanet är goda och att medel för fortsatt drift kunnat
inplaneras av Chefen för marinen. Överbefälhavaren föreslår därför att
ubåtsjaktflygplanet bibehålls i marinen med nuvarande uppgifter och
lydnadsförhållanden.

Jag ansluter mig till Överbefälhavarens förslag. Ett bibehållande av dagens
organisationstillhörighet torde enligt min mening bäst tillvarata redan gjorda
investeringar, under förutsättning att verksamheten ryms inom tilldelad
medelsram.

Verksamhetsmål budgetåret 1993/94

Utöver de besparingar som åstadkoms beträffande vämpliktsförmåner och
officersutbildning, bör verksamheten vid Karlskrona örlogsskolor (KÖS) och
Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) samordnas, främst beträffande
lednings- och administrativa funktioner samt den del av utbildningen som
idag genomförs vid båda skolorna.

Inriktningen av den materiella förnyelsen bör ligga fast.

Anpassningen av antalet krigsförband till en minskad organisation bör
fortsätta. Vidare anser jag det angeläget att samgrupperingen av ledningen
för kustbevakningsregioner med marinkommandona slutförs.

Chefen för marinen har anmält att han bedömer att de förändringar avseende
marinens grund- och krigsorganisation och den produktion som skall
genomföras för att nå försvarsbeslutets mål kan komma att innebära högre
kostnader för marinen än vad Överbefälhavaren beräknade i underlaget inför
försvarsbeslutet.

Chefen för marinen anser dock att nuvarande planering innehåller balans
mellan uppgifter och resurser för att uppnå försvarsbeslutets mål, under
förutsättning att de antaganden om kostnader för awecklingsorganisationen
och övrig rationaliseringsverksamhet som Överbefälhavaren har gjort och
som godtagits av regering och riksdag visar sig hållbara.

Överbefälhavaren bedömer att Chefen för marinen kan genomfora sin plan
och att erforderliga medel härför finns tillgängliga. Jag delar Överbefäl-
havarens uppfattning om att de nämnda antaganden om kostnader för
awecklingsorganisationen m.m. bör ligga till grund för planeringen, och jag
förutsätter att Chefen för marinen genomför verksamheten inom tilldelad
medelsram.

Anslag

C 1. Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet

1991/92 Utgift 2 895 776 272

1992/93 Anslag 2 822 000 000

1993/94 Förslag 2 754 180 000

Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande
av marinens krigsförband samt upprättande av insats- och mobiliseringsbe-
redskap m.m.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Chefen för marinen hemställer att 2 645 miljoner kronor anvisas. I sitt
kompletterande yttrande över anslagsframställningarna föreslår Överbefäl-
havaren att anslaget förs upp med 2 630.36 miljoner kronor.

Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret
1993/94. Inriktningen överensstämmer i sina väsentliga delar med den som
Chefen för marinen har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar
därför behovet under anslaget till 2 754 180 000 kronor.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för bud-
geteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel
2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer
slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika
från det nu budgeterade beloppet.

C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

3 161 962 081

2 587 000 000

2 920 355 000

Verksamheten under anslaget omfattar dels översyner av stridsfartyg och
åtgärder på grund av haverier m.m., dels materielunderhåll, som inte är en
direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid
förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss
materiel för fredsbruk samt utveckling av materiel för marinen. Verksam-
heten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaffnings-
tidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Chefen för marinen hemställer att 2 797 miljoner kronor anvisas och att ett
bemyndigande om 5 127,2 miljoner kronor inhämtas. Överbefälhavaren till-
styrker planeringen och föreslår att anslaget förs upp med

2 799,16 miljoner kronor.

Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret
1993/94. Denna överensstämmer i allt väsentligt med vad Chefen för
marinen har anfört i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet
till 2 920 355 000 kronor och bedömer bemyndigandebehovet till

5 127 200 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden blir därmed
den 30 juni 1994 12 055 000 000 kronor. Liksom tidigare bör det ankomma
på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom
ramen för det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

C 3. Marinförband: Anskaffning av anläggningar

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

201 454 056

200 000 000

166 000 000

Verksamheten under anslaget omfattar utveckling, anskaffning och
vidmakthållande av mark, anläggningar och lokaler för huvudprogrammet
Marin förband.

Chefen för marinen redovisar bl.a. ombyggnader för staben vid Ostkustens
marinkommando och helikopterdivisionen vid Berga och hemställer att
186 miljoner kronor anvisas. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen och
föreslår att anslaget förs upp med samma belopp.

Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 166 000 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att överlåta statens tillgångar och skulder i
verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privatägt aktiebolag,

2. godkänna den förändrade inriktningen i övrigt av marinförbanden,

3. till Marinförband: Ledning ochförbandsverksamhet för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 2 754 180 000 kr,

4. till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 2 920 355 000 kr,

5. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m.m.
och utvecklingsarbete för marinförband får göras inom en kostnadsram
av 5 127 200 000 kr,

6. till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 166 000 000 kr.

4.11 Flygvapenförband

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verjba/nÅets/nd/:

Under budgetåret 1993/94 avvecklas en flygdivision. Västgöta flyg-
flottilj, F 6, i Karlsborg läggs ned. Den långsiktiga inriktningen för
krigsorganisationen, som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut, om-
fattande 16 divisioner bör kvarstå.

Ändringar görs i förmånssystemen för värnpliktiga och officersaspiran-
ter i syfte att reducera kostnaderna.

I övrigt bör i allt väsentligt inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut
ligga fast.

Resurser.

D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag
5 364 47 000 kronor.

D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel, ramanslag

7 547 941 000 kronor.

Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.

2 194 000 000 kronor.

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar, reservations-
anslag 423 600 000 kronor.

Resultatbedömning

Chefen för flygvapnet har genomfört verksamheten under budgetåret
1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet.

I regleringsbrevet gav regeringen Chefen för flygvapnet möjlighet att
åstadkomma besparingar genom att minska flygtidsuttaget inom J 35- och
AJ/S 37-systemen. Chefen för flygvapnet har inte till fullo utnyttjat denna
besparingsmöjlighet. Under hand har Chefen för flygvapnet till mig
redovisat att besparingen inom J 35-systemet utnyttjats helt. Inom

AJ/S 37-systemet har besparingen däremot fått begränsas med hänsyn till
kravet på dels flygtidsproduktion för att flygförama i systemet skall uppnå
erforderlig kompetens, dels att incidentberedskapen skall kunna upp-
rätthållas. Jag godtar Chefen för flygvapnets bedömning i denna sak.

Chefen för flygvapnet gavs även möjlighet att åstadkomma besparingar Prop. 1992/93:100
genom att genomföra repetitionsutbildning med en väsentligt lägre Bilaga 5
ambitionsnivå än vad som var planerat. Chefen för flygvapnet redovisar att
repetitionsutbildningen har hållits på en låg nivå. Detta har fått en negativ
effekt för bl.a. stril- och basförbanden. Jag anser det mot denna bakgrund
vara viktigt att repetitionsutbildningen nu efter hand återgår till en normal
nivå.

Jag kan konstatera att personalläget generellt sett har förbättrats. Brister
anmäls dock fortfarande för vissa stril- samt lednings- och sambandsför-
band. Här förekommer också materiella brister. Jag noterar vad Chefen för
flygvapnet har redovisat i dessa delar och förutsätter att arbetet med att
förbättra läget inom de aktuella områdena fortsätter.

Chefen för flygvapnet har underutnyttjat anslagen med sammantaget 171,2
miljoner kronor. Huvuddelen av underutnyttjandet återfinns på anslaget för
materielbeställningar (D 2.) och uppgår där till 208,3 miljoner kronor.
Underutnyttjandet beror enligt Chefen för flygvapnet huvudsakligen på
förseningar i uteliggande beställningar på system STRIC, senareläggningar
av vissa planerade betalningar inom JAS 39-systemet som en följd av
avtalsförhandlingar om delserie 2 och på övriga förseningar i uppdragsverk-
samheten. Anslaget för ledning och förbandsverksamhet (D 1.) har över-
utnyttjats med 41,9 miljoner kronor. Under budgetåret pekade prognoserna
på ett stort överutnyttjande av anslaget. Genom kraftfulla besparingsåtgärder
från Chefen för flygvapnets sida har överutnyttjandet kunnat begränsas till
41,9 miljoner kronor. Anslaget för anskaffning av anläggningar (D 3.) har
på grund av kraven på återhållsamhet inom huvudprogrammet underut-
nyttjats med 4,8 miljoner kronor.

Riksrevisionsverket anför i sin revisionsberättelse att årsredovisningen är
rättvisande.

Sammantaget anser jag att Chefen för flygvapnets resultat för budgetåret
1991/92 i allt väsentligt är bra. Dock anser jag att återredovisningen av
uppnådda resultat bör kunna förbättras så att verksamhetens resultat och
förbrukade resurser bättre kan relateras till varandra.

För budgetåret 1992/93 noterar jag att Chefen för flygvapnet avser inleda
verksamheten enligt 1992 års försvarsbeslut. Det gäller bl.a. följande.

Inom stridslednings- och luftbevakningsförbanden inleds minskningen av
antalet strilbataljoner. Vidare planeras fortsatt utveckling och viss seriean-
skaffning inom radiokommunikationssystemet RAS 90. För jaktflygför-
banden genomförs minskningen av antalet flygdivisioner samt beställs
typförbättring av radarn för flygplan JA 37. Utvecklingen inom delprogram-
met JAS 39-förband fortsätter. För basförbanden slutförs utbyggnaden av
en flygbas 90 och en bascentral vid flygbas. Avvecklingen av Bråvalla
flygflottilj (F 13) i Norrköping inleds.

I en skrivelse till regeringen i september 1992 har Chefen for flygvapnet Prop. 1992/93:100
redovisat resultatet av uppdraget att överväga utnyttjandet av Bråvalla som Bilaga 5
krigsbas. Under budgetåret 1992/93 avser Chefen för flygvapnet vidare att
påböija byggandet av stridslednings- och luftbevakningsskolan (StrilS) vid
Flygvapnets Uppsalaskolor (F 20). Härutöver avser Chefen för flygvapnet
att bölja åtgärda de brister som har redovisats i årsredovisningen for
budgetåret 1991/92.

Slutsatser

Långsiktig inriktning

1 sina huvuddrag bör den inriktning i fråga om flygvapenforbanden som
lades fast i 1992 års försvarsbeslut gälla. Detta innebär bl.a. att det
långsiktiga målet med 16 flygdivisioner upprätthålls. På några punkter bör
dock ändringar göras.

Enligt 1992 års stabiliseringsproposition skall Västgöta flygflottilj (F 6) i
Karlsborg avvecklas. Besparingar skall vidare göras inom förmånssystemen
för värnpliktiga och officersaspiranter i syfte att reducera kostnaderna.

Vidare anser jag att flygräddningsorganisationen bör ses över under
innevarande försvarsbeslutsperiod och anpassas till flygvapnets förändrade
grundorganisation. Ett annat område som har diskuterats i besparingshänse-
ende är målflygdivisionen vid Malmen. Enligt min mening är målflyg-
verksamheten av stor betydelse för att stridskrafterna skall kunna öva under
störda förhållanden. Rationaliseringar bör emellertid kunna åstadkommas i
denna verksamhet.

Överbefälhavaren skall senast i september 1995 lämna förslag till en
förändrad grundorganisation för flygvapnet. Enligt min mening bör detta
uppdrag kompletteras med att omfatta även en översyn av lokaliseringen av
vissa delar av flygvapnets skolverksamhet, i första hand Krigsflygskolan (F
5) i Ljungbyhed, och Flygvapnets Halmstadskolor (F 14).

I sin programplan ÖB 93 har Överbefälhavaren redovisat resultaten av de
uppdrag som regeringen lämnade i 1992 års planeringsanvisningar.

För stridslednings- och luftbevakningsförbanden redovisar Överbefälhavaren
översiktligt uppgifter och organisation för ett framtida förenklat system för
yt- och luftövervakning. Systemet avses att den 1 juli 1994 ersätta den
nuvarande optiska luftbevakningen, och det kommer att ha ungefar samma
uppgifter. Antalet centraler och observationsplatser kommer dock att vara
färre än i det nuvarande systemet. Förbanden avses bli organiserade med
frivilligpersonal och samarbete förutsätts ske med hemvämsorganisationen.
Överbefälhavaren anmäler att han återkommer i sin nästa programplan med
ett slutligt förslag som också innefattar kostnader för systemet.

Jag kan ställa mig bakom Överbefälhavarens principredovisning. Enligt min Prop. 1992/93:100
mening bör statsmakterna dock besluta om det nya systemet för yt- och luft- Bilaga 5
övervakning först när ett slutligt förslag föreligger. Detta bör kunna ske
genom 1994 års budgetproposition.

Av Överbefälhavarens redovisning av uppdraget om rationalisering av
underhållet av flygmateriel framgår att Chefen för flygvapnet redan har
vidtagit ett antal åtgärder - och planerar ytterligare - för att rationalisera
verksamheten. Jag konstaterar att de vidtagna och föreslagna åtgärderna
kommer att leda till icke obetydliga besparingar. Jag förutsätter att Chefen
för flygvapnet fortsätter arbetet med att rationalisera och effektivisera
underhållet av flygmaterielen.

För delprogrammet lednings- och sambandsförband lämnar Överbefäl-
havaren följande redovisning av uppdraget om lokalisering m.m. av
flygkommandona. Den 1 juli 1993 ombildas F 10/Se S till F 10/FK
Götaland och F 16/Se M till F 16/FK Svealand. F 21/Se ÖN ombildas till
F 21/FK Norrland. F 4/Se NN ombildas till utbildningsförband benämnt
F 4. Sektorflottilj staben avvecklas och sektoransvaret övergår till Chefen för
F 21/FK Norrland. Flygkommandostabema för F 10/FK Götaland och
F 16/FK Svealand lokaliseras till nuvarande sektorstabs grupperingssplats.

I avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete om bl.a. uppgifts-
fördelning mellan flygkommandostaben och i flygkommandot ingående
ledningsenheter och stridsledningscentraler föreslår Överbefälhavaren att
F 21/FK Norrland tills vidare lokaliseras till nuvarande grupperingsplats för
F 21/Se ÖN. Överbefälhavaren bedömer vidare att ett slutligt förslag till
gruppering av F 21/FK Norrland kan lämnas i samband med att uppdraget
om flygvapnets omstrukturering redovisas den 15 september 1995.
Överbefälhavaren redovisar också översiktligt utvecklingen av flygkomman-
donas organisation i fred och i krig fram till den 1 juli 1996. Vid denna
tidpunkt bedöms flygkommandona helt ha övertagit Chefen för första
flygeskadems uppgifter varvid också den nuvarande myndigheten upphör.

Jag har i det föregående (avsnitt 4.1) om ledningsfrågor behandlat
benämningen av militärområdena. Flygkommandona bör benämnas efter
samma princip, dvs. F 21/Norra flygkommandot, F 16/Mellersta flyg-
kommandot resp. F 10/Södra flygkommandot. När det gäller den fortsatta
inriktningen i fråga om flygkommandona kan jag godta Överbefälhavarens
förslag, och då även förslaget till övergångslösning avseende F 21/Norra
flygkommandot (dvs. den myndighet Överbefälhavaren föreslår benämns
F 21/FK Norrland). Jag vill med anledning av Överbefälhavarens förslag
om flygkommandona emellertid betona vikten av att Överbefälhavaren och
Chefen för flygvapnet iakttar stor återhållsamhet med förslag eller lösningar
som innebär sådana lokaliseringar som i sin tur kan föranleda t.ex. krav på
omfattande byggnadsinvesteringar.

Överbefälhavaren har vidare i november 1992 redovisat resultatet av
regeringens uppdrag avseende systemplan Flygsystem 37 genom att redovisa
inriktningen av modifieringen till AJS 37. Överbefälhavaren anför bl.a. att
modifieringen till AJS 37 innebär en kostnadseffektiv lösning för att
bibehålla flygstridskraftemas samlade effekt. Detta kompenserar till en del
det minskande antalet flygdivisioner och det försenade införandet av JAS 39
i krigsorganisationen.

Jag delar Överbefälhavarens uppfattning och vill understryka vikten av att
den planerade integreringen av AJ och S 37 till AJS 37 fullföljs.

I sin programplan ÖB 93 har Överbefälhavaren också lämnat en läges-
redovisning vad gäller uppdraget om en ändrad grundorganisation for
Flygvapnet. Av redovisningen framgår att vid samtliga flottiljer utom de i
Ljungbyhed (Krigsflygskolan, F 5) och Halmstad (Flygvapnets Halmstads-
kolor, F 14) har arbetet med verksamhetsbeskrivning slutförts och tekniska
utredningar påbörjats inför den kommande koncessionsprövningen om
utökad flygverksamhet. Enligt nuvarande tidsplan skall ansökningshand-
lingar lämnas in till Koncessionsnämnden för miljöskydd senast den
31 december 1993.

Jag kan konstatera att arbetet med att söka tillstånd för utökad flyg-
verksamhet har kommit igång på ett förtjänstfullt sätt. Sammantaget finns
nu enligt min mening goda förutsättningar för att statsmakterna skall ha ett
fullgott underlag för beslut budgetåret 1995/96 om en förändrad grundorga-
nisation för flygvapnet. Frågan om flygvapnets omstrukturering bör nu
löpande kunna följas av den inom Försvarsdepartementet nyligen tillsatta
parlamentariska beredningen för genomförandet av 1992 års försvarsbeslut.

Verksamhetsmål budgetåret 1993/94

Med utgångspunkt i anledning av 1992 års stabiliseringsproposition skall
följande åtgärder vidtas under budgetåret 1993/94. En AJ/S 37-division skall
avvecklas och Västgöta flygflottilj, F 6, i Karlsborg skall läggas ned. I sitt
kompletterande underlag i december 1992 förordar Överbefälhavaren en
snabbare nedläggningstakt avseende F 6 än den som regeringen angav i
stabiliseringspropositionen. Mot bakgrund av betydelsen av att åstadkomma
tidiga besparingar delar jag Överbefälhavarens uppfattning och föreslår
därför att nedläggningen av F 6 - som skall inledas den 1 juli 1993 - skall
vara avslutad senast den 30 juni 1994. Flygverksamheten vid F 6 skall ha
upphört helt senast den 31 december 1993. Inom flygvapnet skall härutöver
reduceringar göras i förmånssystemen för värnpliktiga och officersaspiran-
ter.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Jag bedömer att de här redovisade reduceringarna kan genomföras utan att
inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut äventyras.

I detta ligger att jag förordar en stegvis återgång till en normal volym för Prop. 1992/93:100
repetitionsutbildning inom flygvapnet. För inriktningen i övrigt vill jag Bilaga 5
framhålla följande.

Inom attack- och spaningsflygförbanden AJ, AJ/S och S 37 bör under
budgetåret 1993/94 sex flygdivisioner produceras. I avvaktan på att JAS 39-
systemet med full spaningskapacitet kan införas i krigsorganisationen bör
särskild vikt läggas vid att vidmakthålla och utveckla spaningsförmågan
inom 37-systemen.

Genom 1992 års försvarsbeslut infördes ett förslagsanslag, avsett att belastas
med eventuella utgifter till följd av betalningsförskjutningar i JAS-systemet.
Anslaget, som var ett 1 000-kronors anslag, skulle betraktas som ett lån och
om skulden inte var reglerad vid utgången av budgetåret 1996/97 skulle
räntekostnaden och amorteringstid fastställas. Chefen för flygvapnet anför
i sin anslagsframställning att anslaget inte kommer att behöva utnyttjas
innevarande budgetår. Jag bedömer det som mer ändamålsenligt att Chefen
för flygvapnet, i stället för ett särskilt anslag, medges utnyttja en kredit i
Riksgäldskontoret för att kunna möta eventuella betalningsförskjutningar.
Krediten bör vara kopplad till anslaget anskaffning av materiel. Mot denna
bakgrund bör anslaget D 4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsför-
skjutningar tas bort i och med utgången av budgetåret 1992/93.

Vissa frågor om trafikflygarutbildning har behandlats i det föregående (se
avsnitt 2.5).

För flygstridskraftema bör i övrigt gälla den inriktning som har lagts fast
genom 1992 års försvarsbeslut.

Anslag

D 1. Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift

Anslag

Förslag

4 920 241 939

5 103 000 000

5 364 947 000

Verksamheten under anslaget består av utbildning för och vidmakthållande
av flygvapnets krigsförband samt upprätthållande av insats- och mobilise-
ringsberedskap m.m.

Chefen för flygvapnet anför att verksamheten under budgetåret inriktas på
att fullfölja försvarsbeslutets intentioner avseende budgetåret 1993/94 och
hemställer att 5 204 miljoner kronor anvisas. I sitt kompletterande yttrande
över anslagsframställningarna föreslår Överbefälhavaren att anslaget förs
upp med 5 152,5 miljoner kronor.

I sin anslagsframställning för den civila trafikflygarutbildningen hemställer Prop. 1992/93:100
Chefen för flygvapnet att 32,3 miljoner kronor anvisas och att investerings- Bilaga 5
medel till en tidigare beslutad nivå om 40 miljoner kronor får tas i anspråk.

Jag har i det föregående redovisat målen för budgetåret 1993/94. Förutom
de förändringar som föranleds av 1992 års stabiliseringsproposition över-
ensstämmer inriktningen i allt väsentligt med den som Chefen för flygvapnet
har föreslagit i sin anslagsframställning. I min beräkning av medelsbehovet
har jag beaktat att Chefen för flygvapnet för trafikflygarutbildningen också
disponerar medel från sjätte huvudtiteln. Jag beräknar medelsbehovet under
anslaget till 5 364 947 000 kronor.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för bud-
geteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel
2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer
slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika
från det nu budgeterade beloppet.

D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

6 115 625 929

7 503 000 000

7 547 941 000

Verksamheten under anslaget omfattar dels materielunderhåll, som inte är
en direkt följd av materielens förrådshållning eller utbildning och övning vid
förbanden, dels anskaffning av materiel för krigsorganisationen och av viss
materiel för fredsbruk samt dels utveckling av materiel för flygvapnet.
Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan
anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av anslagstilldelningen.

Chefen för flygvapnet hemställer att 7 263 miljoner kronor anvisas, varav
116 miljoner kronor skall tillföras den militära utgiftsramen, och att ett
bemyndigande om 2 188 miljoner kronor inhämtas. Bemyndigandena är
bl.a. avsedda för system JAS 39. Överbefälhavaren tillstyrker planeringen
och Chefen för flygvapnets yrkanden.

Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret
1993/94. Detta stämmer i allt väsentligt med vad Chefen för flygvapnet har
anfört i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till

7 547 941 000 kronor och bedömer bemyndigandebehovet till

2 194 000 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden blir därmed
den 30 juni 1994 39 366 000 000 kronor.

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Liksom tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka
anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för det bemyndigande som
riksdagen kan komma att lämna.

D 3. Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

292 709 736

394 000 000

423 600 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad av och centralt beslutade
ombyggnads- och underhållsåtgärder avseende flygfält, befästningar och
lokaler för flygvapnet samt markförvärv för dessa ändamål. Verksamheten
omfattar även kompletteringsarbeten m.m. på eller i anslutning till befintliga
flygbaser samt anläggningar för el och teleutrustning vid flygbaserna.

Chefen för flygvapnet anför bl.a. att tilläggsbyggnationer bör påbörjas för
stridsledningscentral och flygkommandostab vid två anläggningar och
hemställer att 463 miljoner kronor anvisas. Överbefälhavaren tillstyrker
planeringen och föreslår att anslaget förs upp med samma belopp.

Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 423 600 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna den förändrade inriktningen av flygvapenförbanden,

2. till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 364 947 000 kr,

3. till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 547 941 000 kr,

4. bemyndiga regeringen att på anslaget Flygvapenförband:
Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 disponera en
kredit i Riksgäldskontoret på 1 700 000 000 kr,

5. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får göras
inom en kostnadsram av 2 194 000 000 kr,

6. till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på

423 600 000 kr.

4.12 Operativ ledning m.m.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

I allt väsentligt bör den långsiktiga inriktningen för huvudprogrammet
enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.

Resurser.

E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet,
ramanslag 1 125 342 000 kronor.

E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel,
ramanslag 117 396 000 kronor.

Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.

111 300 000 kronor.

E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar,
reservationsanslag 79 580 000 kronor.

E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling,
ramanslag 167 218 000 kronor.

Bemyndiganden för materielbeställningar m.m.

140 000 000 kronor.

Resultatbedömning

Överbefälhavaren har i allt väsentligt genomfört verksamheten under
budgetåret 1991/92 enligt de mål som ställts upp i regleringsbrevet.

Som en följd av de förslag LEMO har lämnat har ett omfattande om-
organisationsarbete bedrivits inom ramen för huvudprogrammets verksam-
het. Detta har tagit resurser i anspråk som annars skulle ha använts för
annan verksamhet. Detta har exempelvis gällt visst funktionsmässigt stöd till
högre regional nivå, verksamheten vid militärbefälhavama och viss verk-
samhet med anknytning till underrättelse- och säkerhetstjänst.

Överbefälhavaren har underutnyttjat sina anslag med sammanlagt

80,1 miljoner kronor. Av dessa hänför sig cirka 26 miljoner kronor till
anslaget E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet och
beror till stor del på det genomförda utrednings- och omorganisationsarbetet
som medfört att andra uppgifter senarelagts. Underutnyttjandet på anslaget
E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling uppgår till drygt
52 miljoner kronor och beror huvudsakligen på att medelsramen utökades
med 50 miljoner kronor i ett sent skede av budgetåret.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammantaget anser jag att det under budgetåret 1991/92 uppnådda resultatet Prop. 1992/93:100
i allt väsentligt överensstämmer med tidigare fastlagda mål. Bilaga 5

Jag anser dock att redovisningen av uppnådda resultat bör utvecklas så att
verksamhetens resultat och förbrukade resurser bättre kan relateras
till varandra.

För budgetåret 1992/93 noterar jag att Överbefälhavaren räknar med att
planerad verksamhet i stort sett skall kunna genomföras.

Slutsatser

Långsiktig utveckling

Den inriktning som har lagts fast i 1992 års försvarsbeslut bör gälla för
huvudprogrammet.

Den operativa ledningen skall

- uppfylla de krav på ledningsförmåga som ställs för att försvaret skall ha
en betryggande förmåga att förhindra framgång för ett strategiskt över-
fall,

- stödjas av en effektiv och väl fungerande underrättelse- och säker-
hetstjänst som i tid kan ge underlag för beslut,

- ha en beredskap för att snabbt kunna komplettera utbildningen och den
materiella tillgängligheten så att den samlade ledningsförmågan
förstärks,

- skapa förutsättningar för samordnade och kraftsamlade försvarsopera-
tioner med stridskrafterna och dess stödresurser.

Beredskapssystemet skall vidmakthållas och medge kontinuerlig ledning i
olika konfliktnivåer enligt regeringens särskilda anvisningar.

Verksamhetsmål budgetåret 1993/94

Som en följd av 1992 års stabiliseringsproposition skall vissa besparingar,
främst i form av senareläggning av viss materiell förnyelse och byggnation,
göras inom huvudprogrammet.

Moderniseringen av gemensamma stabsplatser och försvarets telenät bör
fortsätta i något långsammare takt än vad som lades fast i 1992 års
försvarsbeslut. Detsamma gäller för utbyggnaden av datorstöd för den
operativa ledningen.

De medel som föreslås för åtgärder inom telekrigsområdet bör användas i
huvudsak enligt Överbefälhavarens förslag.

Detta innebär att Överbefälhavaren skall ha ett sammanhållande ansvar for Prop. 1992/93:100
dessa medel, bl.a. avseende fortsatt utveckling av telekrigsförmågan Bilaga 5

hos flygplan JA 37, övningsstörsändare och telekrigsutrustning för
kustkorvett av Göteborgsklassen samt signalspaningssystem.

Förberedelserna för övergång till myndigheten Försvarsmakten skall
slutföras så att organisationen kan vara intagen den 1 juli 1994.

Anslag

E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet

1991/92	Utgift	950 301 627
1992/93	Anslag	1 035 000 000
1993/94	Förslag	1 125 342 000

Under anslaget bedrivs allmän ledning och förbandsverksamhet samt
operativ och krigsorganisatorisk verksamhet.

Överbefälhavaren anför som programansvarig myndighet för huvudprogram
4 att verksamheten under budgetåret bör inriktas mot att fullfölja försvarsbe-
slutets intentioner avseende budgetåret 1993/94 och hemställer att
1 044 miljoner kronor anvisas.

Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret
1993/94 som i allt väsentligt överensstämmer med det som Överbefäl-
havaren har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag föreslår dock att medel
tillförs anslaget för bl.a. personal i FN-högkvarteret och åtaganden enligt
ESK. Jag har därför i min beräkning av medel innefattat detta och beräknar
medelsbehovet under anslaget till 1 125 342 000 kronor.

Under anslaget E 1. har vidare medel avsatts för att finansiera verksamheten
vid Försvarsmaktens organisationsmyndighet.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för bud-
geteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel
2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer
slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika
från det nu budgeterade beloppet.

E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel

1991/92	Utgift	139 758 431
1992/93	Anslag	129 000 000	99
1993/94	Förslag	117 396 000	99

Prop. 1992/93:100
Verksamheten under anslaget omfattar bl.a. anskaffning av telemateriel för Bilaga 5
försvarets gemensamma stabsplatser samt uppbyggnad av signalförbindelser.
Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan
anskaffningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram

4 anfört att anslaget bör föras upp med 112 miljoner kronor och att ett
beställningsbemyndigande om 111,3 miljoner kronor inhämtas.

Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret
1993/94 som i allt väsentligt överensstämmer med det som Överbefäl-
havaren har föreslagit i sin anslagsframställning. Jag bedömer bemyndigan-
debehovet till 111 300 000 kronor och beräknar medelsbehovet under
anslaget till 117 396 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden den
30 juni 1994 blir därmed 85 200 000 kronor. Liksom tidigare bör det
ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som
bör ske inom ramen för det bemyndigande som regeringen kan komma att
lämna.

E 3. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar

1991/92 Utgift 106 317 000
1992/93 Anslag 54 000 000
1993/94 Förslag 79 580 000

Verksamheten under anslaget omfattar nybyggnad m.m. av och centralt
beslutade ombyggnads- och underhållsåtgärder i lokaler m.m. för huvudpro-
grammet Operativ ledning samt markförvärv för dessa ändamål.

Överbefälhavaren anför att ny- till- och ombyggnad av miloverkstäder med
anledning av arméns omstrukturering skall genomföras för att ge bättre
förutsättningar för kaderorganisationen och underhållet av krigsförbandens
materiel. Åtgärder skall vidtas för att vidmakthålla den operativa ledningen
vad beträffar anläggningar, ledningssystem och skydd. Överbefälhavaren
hemställer att 86 miljoner kronor anvisas anslaget.

Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål for budgetåret
1993/94. Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till
79 580 000 kronor.

E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling

1991/92	Utgift	80 644 104
1992/93	Anslag	141 000 000
1993/94	Förslag	167 218 000

100

Verksamheten under anslaget består dels av försvarsgemensamma system Prop. 1992/93:100

och program, dels av för försvarsmakten gemensam forskning och Bilaga 5

utvecklingsverksamhet. Dessa omfattar bl.a. inledande system- och materiel-
arbete samt bevakning och utveckling av intressanta teknikområden.

Verksamheten inriktas genom tilldelning av bemyndiganden medan anskaff-
ningstidpunkt och anskaffningstakt bestäms av medelstilldelningen.

Överbefälhavaren har som programansvarig myndighet för huvudprogram

4 anfört att anslaget bör föras upp med 161 miljoner kronor och att ett
bemyndigande om 140 miljoner kronor inhämtas.

Jag har i det föregående redovisat verksamhetens mål för budgetåret
1993/94 som i allt väsentligt överensstämmer med det som Överbefäl-
havaren har föreslagit i sin anslagframställning. Jag bedömer bemyndi-
gandebehovet till 140 000 000 kronor och beräknar medelstilldelningen till
167 218 000 kronor. Den beräknade bemyndigandeskulden under anslaget
blir då 146 200 000 kronor. Liksom tidigare bör det ankomma på regering-
en att ta ställning till vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för
det bemyndigande som riksdagen kan komma att lämna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 1 125 342 000 kr,

2. till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 117 396 000 kr,

3. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel

m.m. och utvecklingsarbete för operativ ledning får göras
inom en kostnadsram av 111 300 000 kr,

4. till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på

79 580 000 kr,

5. till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 167 218 000 kr,

6. bemyndiga regeringen att medge att beställningar av utvecklings-
arbete för operativ ledning får läggas ut inom en
kostnadsram av 140 000 000 kr.

101

4.13 Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten

4.13.1 Försvarets sjukvårdsstyrelse

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

I allt väsentligt bör inriktningen av verksamheten enligt 1992 års
försvarsbeslut ligga fast.

Resurser.

F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse, ramanslag 46 099 000 kronor.

övrigt:

Jag föreslår att Försvarets sjukvårdsstyrelse i Karlstad skall upphöra
som myndighet den 30 juni 1994.

Resultatbedömning

Jag konstaterar att Försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) har genomfört
verksamheten under budgetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad
som angetts i regleringsbrevet. Jag anser att den redovisning som görs av
prestationer och kostnader uppdelad på olika verksamhetsgrenar är bra och
bör fortsätta. Dock bör SjvS i framtiden även kunna redovisa kostnaderna
för prestationerna. Under budgetåret har bl.a. tre studier av psykiska
reaktioner under kriget vid Persiska viken år 1991 färdigställts.

SjvS har underutnyttjat sitt anslag med 500 000 kronor. Underutnyttjandet
beror bl.a. på att lön åt anställda vid SjvS under detta budgetår belastat
anslaget L 4. FN-styrkors verksamhet utomlands.

Slutsatser

Verksamhetsmål budgetåret 1993/94

För budgetåret 1993/94 bör, i enlighet med 1992 års försvarsbeslut, de
primära målen för SjvS vara att:

- Fullgöra uppgifter som tillsynsmyndighet över hälso- och sjukvården
samt djurhälsovården för verksamheten inom Försvarsdepartementets
område,

- fortsätta arbetet med att försörja försvarsmaktens freds- och krigsorga-
nisation med rätt utbildad hälso- och sjukvårdspersonal,

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

102

- genom studier, utveckling, försök och anskaffning förse försvarsmaktens Prop. 1992/93:100
krigs- och grundorganisation med ändamålsenliga sjukvårdsfömödenheter. Bilaga 5

Ägna särskild uppmärksamhet åt att säkerställa en effektiv krigssjukvård
inom given ekonomisk ram.

Jag har tidigare denna dag föreslagit att SjvS i Karlstad bör upphöra som
myndighet den 30 juni 1994, se vidare avsnitt 2, Organisationsfrågor.

Anslag

F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse

1991/92 Utgift 43 099 000

1992/93 Anslag 44 700 000

1993/94 Förslag 46 099 000

Försvarets sjukvårdsstyrelse hemställer att 43,8 miljoner kronor anvisas.
Överbefälhavaren föreslår att verksamheten bedrivs enligt plan men
beräknar medelsbehovet till 42,9 miljoner kronor.

Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen
överensstämmer i allt väsentligt med den som SjvS föreslagit i sin
anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till 46 099 000 kronor.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för bud-
geteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel
2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer
slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika
från det nu budgeterade beloppet.

103

4.13.2 Fortifikationsförvaltningen

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

VerfcramAfZs/ndZ:

I allt väsentligt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslutet ligga
fast.

Resurser.

F 2. Fortifikationsförvaltningen, anslag 1000 kronor.

övrigt:

Regeringen har i proposition 1992/93:37 föreslagit att Fortifikations-
förvaltningen avvecklas den 30 juni 1994 samt att en ny fastighetsför-
valtande myndighet inrättas den 1 juli 1994 med uppgift att ansvara för
förvaltningen av försvarets ändamålsfastigheter. Riksdagen har godkänt
förslaget (1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123).

Resultatbedömning

Fortifikationsförvaltningen har genomfört verksamheten under budgetåret
1991/92 i enlighet med inriktningen i regleringsbrevet.

Tjänster åt kunder utanför försvarsmakten har kunnat utökas utan att
huvuduppgiften eftersatts.

Fortifikationsförvaltningen har utvecklat en ny lednings- och planerings-
modell efter de styrprinciper som regeringen initierat. En organisations-
förändring har genomförts under året för att anpassa verksamheten till rollen
som avgiftsfinansierad myndighet.

Fortifikationsförvaltningens totala omsättning under budgetåret uppgick till
1 300 miljoner kronor vilket är en reducering jämfört med föregående
verksamhetsår med 300 miljoner kronor.

Fortifikationsförvaltningens resultat för verksamhetsåret uppgår till
73,6 miljoner kronor. Drygt 18 miljoner kronor av överskottet hänförs till
Fortifikationsförvaltningens direkta verksamhet, och beror främst på en
ökad debiteringsgrad och en minskad kostnadsnivå i form av rationalisering-
ar och minskade lokalkostnader.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

104

Liksom föregående år har problem av såväl redovisningsteknisk som Prop. 1992/93:100
systemteknisk natur påvisats. Riksrevisionsverket har också riktat in- Bilaga 5
vändningar mot årsredovisningen i sin revisionsberättelse. Felaktighet i
avstämningen av rörlig kredit hos Riksgäldskontoret samt brister i
redovisningen gör enligt verket att resultatet ej är helt rättvisande. Jag anser
att de brister verket pekat på måste rättas till snarast. Jag har erfarit att
sådant arbete inletts och att de grunder som orsakat anmärkningen kommer
att undanröjas snarast. Jag avser att i särskild ordning behandla Riks-
revisionsverekts anmärkning. Jag har vidare erfarit att myndigheten arbetar
med att ta fram mål, resultatmått samt modell för resultatanalys enligt de
riktlinjer som regeringen angett. Härigenom möjliggörs en enklare och
tydligare bedömning av verksamhetens effektivitet.

Slutsatser

Verksamhetensmål budgetåret 1993/94

Fortifikationsförvaltningens verksamhet bör ha samma inriktning som
föregående år.

En målsättning bör vara att öka egenprojekteringsgraden avseende
befästningar, flygfält samt andra byggnader med särskilda skydds- och
sekretesskrav.

Särskild uppmärksamhet bör ägnas verksamhet föranledd av omstrukture-
ringen av försvaret samt de förändringar regeringens proposition 1992/93:37
om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler, m.m.
föranleder.

Anslag

F 2. Fortifikationsförvaltningen

1991/92 Utgift 1 000

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Fortifikationsförvaltningen, som är en avgiftsfinansierad myndighet, begär
för budgetåret 1993/94 ett anslag på 1 000 kronor.

Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen
överensstämmer i allt väsentligt med den som Fortifikationsförvaltningen
föreslagit i sin anslagsframställning. Jag föreslår att anslaget tas upp på
statsbudgeten med ett belopp om 1 000 kronor.

Den planerade omsättningen 1993/94 beräknas till 249 528 000 kronor.

105

4.13.3 Försvarets materielverk

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

I allt väsentligt bör inriktningen i 1992 års försvarsbeslut ligga fast.
Vidare skall fortsatt utveckling mot nytt arbetssätt och förberedelser
för avgiftsfinansiering av verksamheten i sin helhet genomföras.

Resurser.

F3.Försvarets materielverk, ramanslag 1 318 841 000 kronor.

Bemyndigande för uppdrag som innebär beställningar av förnöden-
heter vilka inte belastar materielanskaffningsanslag:

100 000 000 kronor.

Resultatbedömning

Försvarets materielverk (FMV) har genomfört verksamheten under budetåret
1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som har angetts i reglerings-
brevet.

Arbetet med kvalitetshöjning avseende ekonomiadministration har resulterat
i att Riksrevisionsverket i sin revisionsberättelse inte riktat någon an-
märkning mot FMV. Åtgärderna har inneburit att många ekonomiadmini-
strativa rutiner har ändrats och verksamhetsanpassats för att öka effektivitet
och säkerhet i den ekonomiska redovisningen.

En modell för ekonomisk styrning av verksamheten vid verkets avdelningar,
som ger förutsättningar för utökad decentralisering och ökat kostnadsmedve-
tande, har prövats och kommer successivt att utvecklas.

Antalet anställda omräknat till personår var 2 941 vid utgången av budetåret
1991/92. Detta innebär en ökning med 49 personår jämfört med föregående
budgetår, främst beroende på ökad uppdragsvolym och konsultavlösningar.

106

Slutsatser

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Arbetet med uppdragsstyming har resulterat i att dialogerna med uppdrags-
givarna gett tydliga överenskommelser om vad FMV skall genomföra under
budgetåret 1993/94 och vilka resurser som krävs för att få balans mellan
uppgifter och resurser.

Verksamheten bör enligt min mening inriktas mot fortsatta förberedelser for
att kunna gå över till avgiftsfinansiering av all verksamhet vid Försvarets
materielverk den 1 juli 1994.

Försvarets materielverks verksgemensamma projekt (FMV 90) för
utveckling av uppdragsstyming, delegering och resultatansvar övergår
budgetåret 1993/94 i en ny fas. Det inom verket initierade effektivise-
ringsprogrammet innebär att kostnadsnivån vid utgången av budgetåret
1995/96 skall vara i storleksordningen 300 miljoner kronor lägre än vid
starten av budgetåret 1993/94. För att möjliggöra detta har Materielverket
anmält att en ny huvudstruktur försöksvis kommer att införas fr.o.m.
budgetåret 1993/94. Det är enligt min mening nödvändigt att Materielverket
fortsätter utvecklingsarbetet mot nytt arbetssätt enligt den uppgjorda planen.

Verksamheten inom Försvarets materielverk skall genomföras så att de mål
programansvariga m.fl. myndigheter har angett i uppdrag och anvisningar
nås med så låg resursförbrukning som möjligt och inom avdelade ekono-
miska ramar.

Anslag

F 3. Försvarets materielverk

1991/92 Utgift 1 128 667 696
1992/93 Anslag 1 151 500 000
1993/94 Förslag 1 318 841 000

Försvarets materielverk äskar 1 262,4 miljoner kronor vilket innebär en
ökning i förhållande till budgetåret 1992/93 med 110,9 miljoner kronor.
Förändringen innefattar främst överföringar och därmed sammanhängande
uppgiftsändringar från andra anslag. Överbefälhavaren tillstyrker Försvarets
materielverks planering och föreslår att anslaget förs upp med

1 262,4 miljoner kronor.

Jag föreslår att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att medge att
beställningar av förnödenheter får läggas ut - som inte belastar materie-
lanslag - så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 100
miljoner kronor. Min beräkning av det totala medelsbehovet för Försvarets
materielverk framgår av sammanställningen över utgifter, inkomster och
medelsbehov.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

107

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Utgifter, inkomster, medelsbehov m.m. (1000-tal kronor)
_________________________1991/92__________________1992/93

Planerat Utfall Planerat

1993/94

Föredraganden

1. Uppdrag på myndighetsanslag

Utgifter

* Allmän ledning
och förbands-

verksamhet	1 055 790	1 183 598	1 194 600	1 368 841
Summa	1 055 790	1 183 598	1 194 600	1 368 841
Inkomster
* Förvaltnings
kontoret i
Karlstad	27 509	31 043	31 400	-
* Inkomster av
extern provning	6 873	8 363	7 700	10 000
* Övriga inkomster	6 008	15 515	4 000	15 000
Summa	40 390	54 921	43 100	25 000
Medelsbehov	1 015 400	1 128 677	1 151 500	1 318 841

2. Avgiftsfinansierad verksamhet

Intäkter

* Drivmedelsför-
sörjning

* Verkstäder inkl,
underhållsreg.
Övre Norrland

* Reservmateriel-
försöjming

* Förvaltnings-
kontoret i
Karlstad

Summa

600 000	394 759	500 000	550 000
1 648 000	1 628 278	1 844 000	1 498 000
903 000	942 189	1 045 000	907 000
3 151 000	2 963 226	3 189 000	32 000 2 979 000

108

Kostnader

* Drivmedelsför-
sörjning

* Verkstäder inkl,
underhållsreg.
Övre Norrland

* Reservmateriel-
försöijning

* Förvaltnings-
kontoret i

Karlstad

* Resultat

Summa

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

600 000	391 604	500 000	550 000
1 648 000	1 581 398	1 644 000	1 490 000
903 000	632 188	1 045 000	907 000
			32 000
-	358 036	-	-
3 151 000	2 963 226	3 189 000	2 979 000

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa
förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finans-
departementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

109

4.13.4 Försvarets radioanstalt

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Verksamhetens mål anges i särskild ordning.

Resurser.

F 4. Försvarets radioanstalt, ramanslag 389 195 000 kronor.

Resu Itatbedömning

Jag konstaterar att Försvarets radioanstalt (FRA) har genomfört verksam-
heten under budgetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som
angetts i regleringsbrevet.

Slutsatser

Verksamhetsmål budgetåret 1993/94

FRA svarar inom totalförsvaret för produktion av underrättelser grundade
på information inhämtad genom signalspaning. Vidare skall FRA utveckla
teknisk materiel och metoder som behövs för att bedriva denna verksamhet.

Verksamheten är av sådan natur att närmare redogörelse inte bör lämnas i
regeringsprotokollet. Ytterligare information kommer att ges till riksdagens
Försvarsutskott i särskild ordning.

Anslag

F 4. Försvarets radioanstalt

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

341 184 318

354 700 000

389 195 000

FRA hemställer att medel för verksamhetens genomförande anvisas med
371 700 000 kronor, varav 19 miljoner kronor avser viss materielanskaff-
ning. Överbefälhavaren föreslår att anslaget förs upp med 352 700 000
kronor.

110

Försvarets underrättelsenämnd anser i sitt yttrande över FRA:s anslags-
framställning att det är viktigt att de materielanskaffningar som behandlas
kan tillgodoses.

Jag har nyss redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen
överensstämmer med den som FRA har föreslagit i sin anslagsframställning.
Jag har vid mina ställningstaganden beräknat medel för att tillgodose ett
behov av förstärkningar inom materielområdet. Jag beräknar medelsbehovet
under anslaget till 389 195 000 kronor. Detta är enligt min mening en
anslagsnivå som också på sikt medger att angelägna behov inom materiel-
området kan tillgodoses.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finans-
departementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

4.13.5 Värnpliktsverket

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

I allt väsentligt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga
fast.

Resurser.

F 5. Värnpliktsverket, ramanslag 213 772 000 kronor.

Resultatbedömning

Värnpliktsverket skulle enligt regleringsbrevet för budgetåret 1991/92 ägna
särskild uppmärksamhet åt tre frågor, nämligen lokala myndigheters
anslutning till verkets informationssystem, orsakerna till vämpliktsavgångar
samt behovet av förändrade rekryteringsområden i syfte att minska
resekostnaderna för värnpliktiga. Enligt årsredovisningen - som enligt
Riksrevisionsverket ger en rättvisande bild av verksamheten - har Väm-
pliktsverkets produktions- och planeringsuppgifter fullgjorts på ett till-
fredsställande sätt. Detta har kunnat ske trots ändrade planeringsförut-

8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

111

sättningar bl.a. genom avbrytande av försöken med korttidsutbildning till
följd av ett regeringsbeslut hösten 1991 och genom att ett nytt uttagnings-
system införts.

Av redovisningen framgår att verket vidtagit flera åtgärder i syfte att minska
personalkostnaderna. I anslagsframställningen för budgetåret 1993/94 har
ytterligare kostnadsminskningar avviserats. Verket har för övrigt små
möjligheter att påverka vissa kostnader såsom vämpliktskostnader och vissa
porton.

Verket har lämnat en årsredovisning enligt ställda krav. Framtagandet av
nya resultatmått bör enligt min mening fortsätta.

Slutsatser

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Den 1 juli 1992 trädde ändringar i vämpliktslagen (1941:967) i kraft som
innebär att inte alla krigsdugliga värnpliktiga skall tas ut till grundutbildning
utan endast de som är bäst lämpade för en befattning i krigsorganisationen.
Övriga värnpliktiga skall tas ut till en utbildningsreserv. Värnpliktsverket
bör därför - i avvaktan på resultatet av kommande förslag från Pliktutred-
ningen - inrikta sin verksamhet på att de nya principerna för uttagning av
värnpliktiga får fullt genomslag.

Anslag

F 5. Värnpliktsverket

1991/91 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

177 310 145

204 200 000

213 772 000

Värnpliktsverket har i anslagsframställningen angett att verket genomfort
personalminskningar. Verket har för budgetåret 1993/94 begärt

196,5 miljoner kronor. Överbefälhavaren har tillstyrkt yrkandet. Jag har vid
min beräkning av medel tagit hänsyn till personalminskningarna. I övrigt
har medel i huvudsak beräknats för fortsatt utveckling av verkets informa-
tionssystem. Jag beräknar anslaget till 213 772 000 kronor.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finans-
departementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

112

4.13.6 Militärhögskolan

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

I allt väsentligt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga
fast.

Resurser.

F 6. Militärhögskolan, ramanslag 104 802 000 kronor

Resultatbedömning

Jag bedömer att Militärhögskolan under verksamhetsåret 1991/92 uppnått
sina utbildningsmål.

Slutsatser

Verksamhetsmål budgetåret 1993/94

Militärhögskolan bör genomföra verksamhet enligt verksamhetsförordningen
(1983:276). I fråga om utbildning bör skolan enligt min mening härvid
prioritera de nivåhöjande kurserna för yrkesofficerare.

Vad gäller de högre kurserna skall utbildningen bedrivas i samverkan med
Försvarets förvaltningshögskola.

Anslag

F 6. Militärhögskolan

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

78 629 752

83 600 000

104 802 000

Militärhögskolan har i sin anslagsframställning hemställt om medel för
ökade utgifter med 26 820 miljoner kronor.

113

Utgiftsökningarna hänför sig huvudsakligen till

- ny telekrigskurs 300 000 kronor

- kurs i underrättelse- och säkerhetstjänst 800 000 kronor

- ADB-utveckling och -uppbyggnad 7 000 000 kronor samt vissa resurser
för grundforskning och doktorandlutbildning.

Överbefälhavaren har inledningsvis tillstyrkt ett ökat medelsbehov för
Militärhögskolan med totalt 20 200 000 kronor. I ett kompletterande
yttrande över anslagsframställningen har dock Överbefälhavaren anpassat
ramen med 7 000 000 kronor till ett ökat medelsbehov av

13 200 000 kronor.

Jag har i det föregående redovisat målen för verksamheten för budgetåret
1993/94. De överensstämmer huvudsakligen med dem som Militärhögskolan
föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar medelsbehovet till
104 802 000 kronor.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för bud-
geteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel
2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer
slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika
från det nu budgeterade beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

114

4.13.7 Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av
totalförsvaret m.m.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Den verksamhet som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut bör kvarstå.
Därmed skall försvarsupplysning, rekrytering och utbildning av
frivillig personal genomföras med bibehållen omfattning.

Resurser.

F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av
totalförsvaret m.m. anslag 157 710 000 kronor.

Övrigt:

Den frivilliga försvars verksamheten utreds för närvarande. Utred-
ningen om frivillig medverkan i totalförsvaret (Fö 1990:02) kommer
att lämna sitt betänkande vid årsskiftet 1992/93.

Resultatbedömning

Det minskande antalet medlemmar och antalet avtal med krigsorganisationen
överenstämmer inte med de för verksamheten uppsatta målen.

Den minskade mängden avtal kan leda till behov av omprioriteringar och
särskilda åtgärder i syfte att uppnå målen för försvarsbeslutsperioden.

Utbildningen av redan befintlig personal är tillfredsställande och har därmed
genomförts utifrån de mål som uppställs för verksamheten.

Slutsatser

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Under budgetåret 1993/94 bör verksamheten inriktas mot de för försvarsbe-
slutsperioden uppsatta målen med fortsatt prioritering av rekryteringsbe-
främjande åtgärder. Vidare skall arbetet med förbättring av metoder för
uppföljning och utvärdering av verksamheten fortgå.

115

Anslag

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsva-
ret m.m.

1991/92 Utgift 144 600 000

1992/93 Anslag 155 700 000

1993/94 Förslag 157 710 000

Överbefälhavaren föreslär att 155 700 000 kronor anvisas för verksamheten.

Jag har här redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Jag beräknar
medelsbehovet till 157 710 000 kronor vilket såsom ett obetecknat anslag
bör föras upp på statsbudgeten.

4.13.8 Försvarets datacenter

F 8. Särskilda awecklingskostnader för Försvarets datacenter

1992/93 Anslag 1 000”

1993/94 Förslag 1 000

Från anslaget betalas de kostnader som kan uppkomma till följd av att
tillgångarna och skulderna i Försvarets datacenter överlåts till ett statligt
eller privat ägt aktiebolag och att myndigheten läggs ned (se prop.
1992/93:73, bet. 1992/93:FöU4, rskr. 1992/93:85).

” Anslaget F 8. Försvarets datacenter

116

4.13.9 Ersättningar för kroppsskador

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Riksförsäkringsverket bör fortsättningsvis disponera anslaget.

Resurser.

F 9. Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag 70 463 000 kronor.

Anslag

F 9. Ersättningar för kroppsskador

1992/93 Anslag 71 000 000

1993/94 Förslag 70 463 000

Anslaget avser vissa livräntor och ersättningar enligt lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd och förordningen (1977:284) om arbetsskadeför-
säkring och statligt personskadeskydd.

Försvarets civilförvaltning har under lång tid svarat för anslagsframställning
och redovisning av ersättningarna i fråga. I praktiken är det emellertid
Riksförsäkringsverket som har kunskap om anslaget.

Enligt min mening är det lämpligt att Riksförsäkringsverket fortsättningsvis
disponerar anslaget. Då verksamheten är hänförlig till det militära försvaret,
bör anslaget ingå i den militära utgiftsramen.

Behovet för budgetåret 1993/94 har av Försvarets civilförvaltning beräknats
till lägre belopp än för budgetåret 1992/93.

Överbefälhavaren tillstyrker planeringen.

Jag beräknar medelsbehovet till 70 463 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 46 099 000 kr,

2. till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett
anslag på 1 000 kr,

3. till Försvarets materielverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 1 318 841 000 kr,

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

117

4. bemyndiga regeringen att medge att Försvarets materielverk, för Prop. 1992/93:100
uppdrag som innebär beställningar av förnödenheter och som inte Bilaga 5

belastar materielanskaffningsanslag för budgetåret 1993/94, får
göra beställningar så att vid vaije tillfälle uteliggande skuld inte
överstiger 100 000 000 kr,

5. till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 389 195 000 kr,

6. till Värnpliktsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag

på 213 772 000 kr,

7. till Militärhögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag

på 104 802 000 kr,

8. till Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av
totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
157 710 000 kr,

9. till Särskilda avvecklingskostnaderför Försvarets datacenter, för

budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr,

10. till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1993/94 anvisa

ett förslagsanslag på 70 463 000 kr.

118

5. Totalförsvarets civila del

5.1 Beredskapsläge och inriktning i stort

I 1992 års försvarsbeslut fastställdes följande uppgifter for
totalförsvarets civila del.

-Att värna civilbefolkningen mot verkningarna av krigshandlingar och
under kriser och i krig trygga en livsnödvändig försörjning,

-att under kriser och i krig stödja försvarsmakten samt

-att, för fullföljande av dessa uppgifter, under kriser och i krig upp
rätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna.

I anvisningarna for programplaneringen våren 1992 beslutade regeringen
om mål för funktionerna inom totalförsvarets civila del.

Med detta som grund har i den programplan för det civila försvaret
1993/94 - 1997/98, som Överstyrelsen för civil beredskap och funktion-
sansvariga myndigheter lämnat till regeringen, redovisats en bedömning
av beredskapsläget den 30 juni 1992 för samtliga funktioner.

Totalförsvarets civila del är till sin karaktär komplex och heterogen. Det
är därför i många fall svårt att finna vägar som på ett rättvisande sätt
belyser förmågan under kriser och i krig. I och med 1992 års försvarsbe-
slut inleddes en process, som syftar till att när det gäller redovisningar,
mål och beredskapsläge för funktioner, och därmed for totalförsvarets
civila del som helhet, successivt åstadkomma ökad tydlighet, aktualitet
och precision.

Enligt min mening återstår ännu mycket arbete, innan det är möjligt att
mer preciserat kunna dra slutsatser om förmågan inom alla väsentliga
områden. Det står emellertid klart att de åtgärder som har vidtagits inom
totalförsvarets civila del sedan 1987 års totalförsvarsbeslut medfört att
beredskapsläget har förbättrats och att några allvarliga balansproblem
mellan olika funktioner inte längre kan bedömas föreligga.

Jag vill här framhålla att 1992 års försvarsbeslut innebar vissa för-
ändringar i fråga om grunderna för planeringen inom totalförsvaret med
bl.a. ett betonande av dels omedelbar förmåga, dels beredskap för
återtagning. För detta har jag redogjort i avsnitt 1.1.3. Planeringen inom
totalförsvarets civila del skall successivt anpassas härtill. Det är vidare
väsentligt att underlaget när det gäller det militära försvarets behov av
stöd från totalförsvarets civila del förbättras.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

119

Enligt min mening är det av väsentlig vikt att arbetet med att förbättra
möjligheterna att bedöma förmågan hos totalförsvarets civila del under
kriser och i krig prioriteras i den fortsatta planeringen.

I 1992 års försvarsbeslut fastställdes en ekonomisk planeringsram för
totalförsvarets civila del avseende perioden 1992/93 - 1996/97.

Regeringen har i 1992 års stabiliseringsproposition föreslagit att
planeringsramen inom den civila delen av totalförsvaret sänks med
100 miljoner kronor per år. Jag förordar att besparingsåtgärderna för
budgetåret 1993/94 ges en kortsiktig inriktning och främst avser övning
och utbildning, skyddsrumsbyggande, kommunalteknisk försöijning och
vattenberedskap. I övrigt anser jag att Överstyrelsens för civil beredskap
förslag till fördelning av den ekonomiska ramen för budgetåret 1993/94
i stort är lämplig.

Jag avser senare föreslå regeringen att uppdra åt Överstyrelsen för civil
beredskap att i samråd med funktionsansvariga myndigheter lämna
förslag till hur besparingarna under efterföljande budgetår bör fördelas
på ett sätt som är långsiktigt lämpligt.

Jag kommer senare att föreslå regeringen att tillkalla en parlamentarisk
kommitté med uppgift att utreda påfrestningar och risker i det fredstida
samhället samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

120

5.2 Funktionen Civil ledning och samordning

Föredragandens överväganden

Beredskapsläget för funktionen är enligt Överstyrelsen för civil beredskap
inte godtagbart. Brister finns bl.a. i fråga om telekommunikationernas
funktionssäkerhet vid myndigheternas firedsuppehållplatser och när det
gäller den kommunaltekniska försöijningssäkerheten.

5.2.1 Överstyrelsen för civil beredskap

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verfcya/nÅers/nd/:

Inriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentligt fast.
Resurser.

G 1. Överstyrelsen för civil beredskap:

Civil ledning och samordning,

ramanslag 63 648 000 kronor

G 2. Överstyrelsen för civil beredskap:

Tekniska åtgärder i ledningssystemet

m.m., reservationsanslag 87 692 000 kronor

Resultatbedömning

Jag bedömer att resultaten under budgetåret 1991/92 är godtagbara. De
uppdrag som lämnades i regleringsbrevet har fullgjorts. Bl.a. har arbetet
med beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling utvecklats
positivt. Telesäkerhetsanalyser har genomförts vid sex länsstyrelser.
Uppdragen har av Överstyrelsen för civil beredskap brutits ned till uppgifter
och mål. Prestationer och effekter har redovisats i relation till dessa
uppgifter och mål. De ambitioner som uppgifterna och målen svarar mot har
väsentligen kunnat uppnås. Ett fortsatt arbete med resultatredovisning
erfordras emellertid.

Bokslutet är enligt Riksrevisionsverket rättvisande.

En rationalisering har påbörjats som på sikt innebär en personalminskning
med 15 personer.

121

Slutsatser

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition bör vissa besparingar göras
inom funktionen jämfört med ambitionen i försvarsbeslutet. Det finns
emellertid inget skäl att ändra den inriktning i stort av funktionen som
angavs i 1992 års försvarsbeslut.

Utvecklingen på det ekonomiadministrativa området och när det gäller
ratonaliseringsverksamheten på personalområdet bör fortsätta.

Anslag

G 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

57 832 000

60 743 000

63 648 000

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

G 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet
m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

73 204 000 11 Reservation 81 833 834

91 500 000

87 692 000

*’ Anslaget var tidigare uppdelat på H 2. Överstyrelsen för civil beredskap:
Investeringar för civil beredskap, och H 3. Överstyrelsen for civil
beredskap: Signalskydd.

Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget
med 7 miljoner kronor.

122

5.2.2 Civilbefälhavarna Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verksamhetsmål'.

Det finns enligt min uppfattning inget skäl att ändra den inriktning som
angavs i 1992 års försvarsbeslut.

Resurser.

G 3. Civilbefälhavarna, ramanslag 35 246 000 kronor.

övrigt:

- Fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs Gävleborgs län till Mellersta
civilområdet.

- De nuvarande myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra, Västra,
Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde upphör den
30 juni 1994.

- Den 1 juli 1994 bildas två nya myndigheter, benämnda Civilbefal-
havaren i Södra resp. Norra civilområdet.

Resultatbedömning

Civilbefälhavamas årsredovisningar har upprättats i enlighet med ställda
krav i totalförsvarets budgetförordning.

Civilbefälhavarna har under budgetåret på ett godtagbart sätt uppfyllt i
regleringsbrevet uppställda resultatmål och resultatkrav.

Slutsatser

Det finns enligt min uppfattning inget skäl att ändra den inriktning som
lades fast i 1992 års försvarsbeslut. Jag vill dock i detta sammanhang
hänvisa till avsnitt 2.4.3 och mina överväganden med anledning av LEMO:s
förslag.

123

Anslag

G 3. Civilbefälhavarna”

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

29 967 448

36 466 000

35 246 000

”Anslaget G 3. Civilbefälhavarna var tidigare uppdelat i anslagen G 3.
Förvaltningskostnader m.m., och G 4. Utbildnings- och övningsverksamhet.

Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget
med 3 miljoner kronor.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 63 648 000 kr,

2. till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i lednings-
systemet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på

87 692 000 kr,

3. till Civilbefälhavarna för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på
35 246 000 kr.

5.3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

I det följande redovisas verksamhetsmål m.m. för funktionen Befolknings-
skydd och räddningstjänst samt för funktionen Arbetskraft vad avser den del
av verksamheten som faller inom Försvarsdepartementets ansvarsområde.

Jag redovisar mina överväganden för Räddningsverkets verksamhet, för
frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret samt
för Vapenfristyrelsens verksamhet separat under de olika delrubrikerna.

124

5.3.1 Statens räddningsverk m.m.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Inriktningen för försvarsbeslutsperioden ligger i allt väsentligt fast.
Detta innebär bl.a. att fortsatt stor vikt skall läggas på att utveckla
metoder för riskhanteringen och dess tillämpning. Målet bör vara att
riskhanteringen samlat skall kunna omfatta risker i såväl fred som krig.

Inom befolkningsskyddets område skall produktionen av skyddsrum
koncentreras till riskområden med högsta och hög prioritet. Vidare
skall åtgärder vidtas i syfte att stärka den enskildes förmåga att ta
ansvar för den egna säkerheten och därmed förebygga olyckor och
skador.

Inom räddningstjänstområdet skall åtgärder för att utveckla samord-
ningen på alla nivåer främjas. En fortsatt integration av freds- och
krigsräddningstjänsten skall eftersträvas.

Resurser:

H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag

684 857 000 kronor

H 2. Skyddsrum m.m., förslagsanslag 495 613 000 kronor

H 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra natur-
olyckor, anslag 25 000 000 kronor

H 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.,
förslagsanslag 1 000 kronor

Resultatbedömning

Jag konstaterar att verksamheten under budgetåret 1991/92 har genomförts
i allt väsentligt i enlighet med de i regleringsbrevet uppställda resultatmålen
och resultatkraven. Under anslaget H 2. Skyddsrum m.m. har emellertid
verksamheten fått en större omfattning än den planerade beroende på att fler
byggnadsobjekt än vad som förväntats färdigställts eller påböljats.

125

Statens räddningsverk har gjort en bedömning av beredskapsläget per den
30 juni 1992 baserad på redovisningar från länsstyrelserna. Beredskapsläget
bedöms i likhet med föregående år vara godtagbart for huvuddelen av del-
funktionerna. Brister finns bl.a. ifråga om varning, skyddsrum och AC-
skydd. Beredskapen att genomföra utrymning och inkvartering är begränsad.
Hemskyddsorganisationen har alltjämt begränsade möjligheter att genomföra
sina uppgifter även om övningsläget har förbättrats.

Statens räddningsverk är i färd med att utveckla sin ekonomihantering och
resultatredovisning. Jag kan konstatera att ett fortsatt arbete bl.a. med
resultatmått erfordras.

Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse för Statens räddningsverk
funnit att årsredovisningen är rättvisande. Granskningen av resultatredo-
visningen har dock begränsats till en bedömning av krav på fullständighet
och dokumentation.

Slutsatser

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Anslag

H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

610 225 311

653 417 000

684 857 000

Jag har i det föregående redovisat min syn på inriktningen för försvarsbe-
slutsperioden. Till följd av beslutade besparingsåtgärder har jag reducerat
anslaget med 27 miljoner kronor. En neddragning som för budgetåret
1993/94 kortsiktigt löses genom begränsningar främst av utbildnings- och
övningsverksamheten.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

126

H 2. Skyddsrum m.m.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

619 215 766

487 560 000

495 613 000

Inriktningen för försvarsbeslutsperioden har jag redovisat i det föregående.
De beslutade besparingsåtgärderna innebär att jag för budgetåret 1993/94
har reducerat anslaget med 13 miljoner kronor. Jag har dels bedömt att
antalet färdigställda skyddsrum i samband med nyproduktion blir något färre
än vad Statens räddningsverk har angett, dels att planerade bristtäckningsåt-
gärder under budgetåret bör begränsas.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1992 totalt

1 566 065 000 kronor. För budgetåret 1993/94 bedömer jag behovet av nya
bemyndiganden till 533 400 000 kronor. Av dessa avser 447 600 000 kronor
bemyndiganden för skyddsrum och 85 800 000 kronor bemyndiganden för
ledningscentraler.

H 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor ”

1993/94 Förslag 25 000 000

0 Nytt anslag

I 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150 del II, bet.
1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) föreslås att ett generellt statsbidragssys-
tem för kommunerna införs fr.o.m. år 1993. Som en följd av detta slopas
det extra skatteutjämningsbidraget. I detta bidrag var särskilda medel avsatta
för kommuner som efter särskild ansökan vidtar förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor.

Den del av det extra skatteutjämningsbidraget som avsåg nämnda bidrag
ansågs emellertid ha haft så stor betydelse för genomförandet av säker-
hetshöjande åtgärder till kommunerna att regeringen i kompletteringspropo-
sitionen föreslog att bidraget bör finnas kvar som ett specialdestinerat
statsbidrag. Ett nytt anslag för ändamålet bör därför tas upp på statsbud-
geten fr.o.m. budgetåret 1993/94. Anslaget, som ligger utanför den ekono-
miska planeringsramen för totalförsvarets civila del, bör disponeras av
Statens räddningsverk.

Bidrag skall även fortsättningsvis utgå efter de grunder som anförts i 1986
års kompletteringsproposition (prop. 1985/86:150,

bet. 1985/86:FöUl 1 och FiU29, rskr. 1985/86:345 och 361).

127

9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

H 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. *’

1991/92 Utgift 5 556 674

1992/93 Anslag 6 000

1993/94 Förslag 1 000

” Tidigare anslag H 3.

Under anslaget utbetalas vissa ersättningar till följd av uppkomna kostnader
vid genomförda räddningstjänstinsatser, bekämpningsoperationer till sjöss,
hjälpinsatser utomlands samt för utredning av allvarliga olyckor.

5.3.2 Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av
totalförsvaret m.m.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål-,

Den inriktning av verksamheten som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut
kvarstår. Därmed skall försvarsupplysning, rekrytering och utbildning
av frivillig personal genomföras i oförändrad omfattning.

Resurser.

H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av total-
försvaret m.m., anslag 77 790 000 kronor

Resultatbedömning

Samövning av hemskyddsombud och gruppchefer har under budgetåret
1991/92 gett ett för verksamheten positivt resultat främst avseende
rekrytering av nya ombud.

Självskyddsutbildningen har på grund av kostnadsökningar för
instruktörsarvoden inte kunnat genomföras som planerat.

Slutsatser

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst vill jag särskilt
betona vikten av att målet att bygga upp och vidmakthålla en organisation
bestående av 30 000 hemskyddsombud snarast uppnås.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

128

Inom funktionen Arbetskraft anser jag att repetitionsutbildningen av Prop. 1992/93:100
krigsplacerad personal även fortsättningsvis bör prioriteras. Bilaga 5

I övrigt avvaktar jag resultatet av utredning om frivillig medverkan i
totalförsvaret. Ett betänkande kommer att lämnas vid årsskiftet 1992/93.

H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret
i)

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

72 273 326

77 790 000

0 Tidigare anslag H 4.

Under anslaget har jag avdelat medel i syfte att försvarsupplysning,
rekrytering och utbildning av frivilligpersonal skall kunna genomföras i
oförändrad omfattning.

5.3.3 Vapenfristyrelsen

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål'.

Det finns inte skäl att ändra den inriktning som angavs i 1992 års
försvarsbeslut vilket innebär att Vapenfristyrelsen liksom tidigare skall
pröva ärenden om tillstånd till vapenfri tjänst samt svara för uttagning
till tjänstgöring, registrering och redovisning av vapenfria tjänsteplikti-
ga.

Resurser.

H 6. Vapenfristyrelsen, ramanslag 13 827 000 kronor

H 7. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga,
förslagsanslag 119 499 000 kronor

Resultatbedömning

Vapenfristyrelsen har i årsredovisningen för budgetåret 1991/92 följt de
redovisningskrav som ställs i totalförsvarets budgetförordning, varvid bl.a.
effektbeskrivningar har redovisats.

Resultatredovisningen är väl genomarbetad och bokslutet rättvisande.

129

Vapenfristyrelsen har under budgetåret på ett godtagbart sätt uppfyllt i
regleringsbrevet uppställda resultatmål och resultatkrav. Som exempel kan
nämnas att antalet utbildningsalternativ för de vapenfria tjänstepliktiga har
ökat. De vapenfria har fått utbildningsalternativ med längre befattningsut-
bildning vilket inneburit att tiden för praktiktjänstgöring minskat. Detta har
medfört en bättre anpassning till det reella behovet av praktiktid. Skillnaden
mellan det antal som uttagits till vapenfri tjänst och det antal som kunnat
beredas en utbildningsplats har minskats genom en prioritering av grundut-
bildningen jämfört med repetitionsutbildningen.

Slutsatser

Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition bör vissa besparingar göras
inom Vapenfristyrelsens verksamhet jämfört med ambitionen i försvarsbe-
slutet. Det finns emellertid inget skäl att ändra den inriktning i stort av
verksamheten som angavs i försvarsbeslutet.

Anslag

H 6. Vapenfristyrelsen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

147 809 380”

13 101 000

13 827 000

” Anslagen H 6. och H 7. var tidigare ett anslag.

Anslaget omfattar Vapenfristyrelsens förvaltningskostnader.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som
måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den
ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riks-
gäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som
kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas
enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu
budgeterade beloppet.

H 7. Vapenfria tjänstepliktiga

1991/92 Utgift”

1992/93 Anslag 141 733 000

1993/94 Förslag 119 499 000

” Anslagen H 6. och H 7. var tidigare ett anslag.

Till följd av 1992 års stabiliseringspropostion har jag reducerat anslaget med

26,5 miljoner kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

130

Anslaget omfattar förmåns- och utbildningskostnader till vapenfria Prop. 1992/93:100
tjänstepliktiga. Bilaga 5

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 684 857 000 kr,

2. till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag
på 495 613 000 kr,

3. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1993/94 medge att ersätt-
ning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnads-
ram på 533 400 000 kr,

4. bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för
budgetåret 1993/94 på grund av underutnyttjande av anslaget för
budgetåret 1992/93,

5. till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 25 000 000 kr,

6. till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. förbud-
getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr,

7. till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av
totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på

77 790 000 kr,

8. till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag
på 13 827 000 kr,

9. till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 119 499 000 kr.

131

5.4 Funktionen Psykologiskt försvar

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Det finns inte skäl att ändra den inriktning som angavs i 1992 års
försvarsbeslut.

Resurser.

I 1. Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag 10 547 000 kronor.

övrigt:

I anslagsbeloppet ingår 750 000 kronor för planläggning och underhåll
av TT-krigsnät.

Resultatbedömning

Årsredovisningen har upprättats enligt i totalförsvarets budgetförordning
ställda krav. Fortsatt arbete fordras dock med dels den formella uppställ-
ningen enligt förordningen, dels beskrivning av effekter av verksamheten.

Resultatredovisningen är väl genomarbetad och bokslutet rättvisande.

Enligt programplanen för det civila försvaret 1993/94 - 1997/98 som
Överstyrelsen för civil beredskap lämnat till regeringen är beredskapsläget
på den centrala nivån gott. Likaså är beredskapsläget inom Sveriges Radio
tillfredsställande. Avsaknaden av mellanvågsstation med en god täckning av
landets norra delar gör att beredskapsläget i detta avseende dock inte kan
anses helt tillfredsställande.

Beredskapen inom såväl dagspress som TT är god.

Omorganisation och personella förändringar i krigsorganisationen på högre
och lägre regional nivå innebär en tillfällig kompetenssänkning. På lokal
nivå är informationsberedskapen skiftande bl.a. beroende på tillgången på
professionella informatörer.

Verksamheten har under budgetåret 1991/92 uppfyllt i regleringsbrevet
uppställda resultatmål och resultatkrav på ett godtagbart sätt.

132

Slutsatser

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Inriktningen som angavs i 1992 års försvarsbeslut ligger fast.

Anslag

I 1. Styrelsen för psykologiskt försvar

1991/92 Utgift 9 019 836

1992/93 Anslag 9 740 000
1993/94 Förslag 10 547 000

Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget
med 200 000 kronor.

Anslaget omfattar kostnader för Styrelsens för psykologiskt försvar uppdrag
att bedriva verksamheter inom beredskapsplanläggning och utbildning,
forskning samt information om säkerhetspolitik och totalförsvar. Kost-
naderna innefattar även intem administration.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 10 547 000 kr.

133

5.5 Funktionen Försörjning med industrivaror

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Det finns inte skäl att ändra den inriktning och de mål som angavs i
1992 års försvarsbelut. Den långsiktiga förstärkningen av funktionen
bör därför fortsätta.

Resurser.

J 1. Överstyrelsen för civil beredskap:

Försörjning med industrivaror, ramanslag 82 371 000 kronor

J 2. Överstyrelsen för civil beredskap:

Industriella åtgärder, reservationsanslag 9 246 000 kronor

J 3. Överstyrelsen för civil beredskap:

Kapitalkostnader, förslagsanslag

167 950 000 kronor

J 4. Överstyrelsen för civil beredskap:
Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m.,
förslagsanslag 1 000 kronor

Resultatbedömning

Årsredovisningen har upprättats enligt kraven i totalförsvarets budgetför-
ordning och i enlighet med de mål som angetts i regleringsbrevet för
budgetåret 1991/92.

Resultatredovisningen är väl genomarbetad, men ett fortsatt utvecklings-
arbete fordras. Boksluten är enligt Riksrevisionsverket rättvisande.

Målen enligt regleringsbrevet har inte helt uppfyllts. Detta beror enligt vad
Överstyrelsen för civil beredskap anfört i programplanen för det civila
försvaret 1993/94 - 1997/98 främst på att lågkonjunkturen har medfört en
omprioritering av resurserna på avtalsområdet till omförhandlingar av redan
existerande avtal. Detta har medfört att avdelade resurser för nya avtal inte
utnyttjats fullt ut på grund av kapacitetsbrist. Beredskapsläget för funktionen
bedöms av myndigheten som ej godtagbart.

Med hänsyn till skälen till omprioriteringama i verksamheten bedömer jag
att resultaten är godtagbara. Mot bakgrund av det militära försvarets
återtagningsbehov i en säkerhetspolitisk krissituation bedömer även jag att

134

beredskapsläget inte är godtagbart.

övrigt

I november 1992 ingicks ett avtal om ekonomiskt samarbete mellan Sverige
och Finland i internationella krislägen. Ett liknande avtal existerar sedan
tidigare mellan Sverige och Norge. Avtalen berör ekonomiskt samarbete
inklusive handel, informationsutbyte och samråd i frågor av betydelse för
försörjningsberedskapen inför krigshot eller allvarlig internationell spänning
som utgör hot om krig.

Slutsatser

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Med hänsyn till vad jag anfört i det föregående är beredskapsläget inte
godtagbart, och det finns enligt min uppfattning inget skäl att ändra den
inriktning eller det funktionsmål som angavs i 1992 års försvarsbeslut. Den
långsiktiga förstärkningen av funktionen bör därför fortsätta.

Anslag

J 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror

Utgift 1991/92 58 787 088
Anslag 1992/93 78 464 000

Förslag 1993/94 82 371 000

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

J 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder

Utgift 1991/92 49 994 593 Reservation 336 394 007

Anslag 1992/93 11 040 000

Förslag 1993/94 9 246 000

J 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Utgift 1991/92 183 464 414

Anslag 1992/93 171 600 000

Förslag 1993/94 167 950 000

135

J 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följder av
statliga beredskapsgarantier m.m.

Utgift 1991/92 1 000

Anslag 1992/93 1 000

Förslag 1993/94 1 000

Förslagen till medelsberäkning under resp, anslag för budgetåret 1993/94
grundar sig på den inriktning som jag angett i det föregående under
verksamhetens mål för budgetåret 1993/94.

Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har jag reducerat anslaget
J 2. Industriella åtgärder med 2 700 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror
för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 82 371 000 kr,

2. bemyndiga regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr
godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar
under senare budgetår,

3. till överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för
budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 9 246 000 kr,

4. till överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för bud-
getåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 167 950 000 kr,

5. till överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till
följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

5.6 Funktioner hörande till andra departement

För följande funktioner lämnas senare denna dag förslag av cheferna för
resp, departement. I syfte att ge en bättre överblick för de samlade anslagen
till totalförsvarets civila del lämnar jag här en kort redogörelse för dessa
funktioner.

5.6.1 Hälso- och sjukvård

Enligt Överstyrelsens för civil beredskap programplan för det civila
försvaret 1993/94 - 1997/98 karaktäriseras beredskapsläget inom funktionen
av en god initialkapacitet. Brister finns emellertid på vissa områden, bl.a.
fråga om försörjningen med infusionsvätskor. Sjukvårdsmateriel och
läkemedel finns för att klara behandling av krigsskadade under krig i ca 75
% resp. 85 % av behoven i krig. Beredskapsläget inom socialtjänst samt
miljö- och hälsoskydd anges inte vara helt godtagbart.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

136

Chefen för Socialdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att Prop. 1992/93:100

164,3 miljoner kronor anvisas från den ekonomiska ramen for totalförsva- Bilaga 5
rets civila del inom funktionen Hälso- och sjukvård under budgetåret
1993/94.

5.6.2 Telekommunikationer

Funktionens beredskapsläge karaktäriseras i Överstyrelsens programplan
som godtagbart.

Riksdagen har ställt sig bakom en bolagisering av televerket. Regeringens
målsättning är att bolagiseringen skall genomföras snarast, dock senast den
1 juli 1993. Samtidigt skall en telelag träda i kraft.

På regeringens uppdrag utreder Telestyrelsen i samråd med Överbefäl-
havaren och Överstyrelsen för civil beredskap behovet av beredskap-
såtgärder på telekommunikationsområdet samt vissa frågor hur detta
praktiskt skall kunna tillgodoses i den nya situationen. Beredskapsåtgärdema
på detta område har hittills finansierats av Televerket. Den framtida
finansieringen övervägs inom regeringskansliet.

5.6.3 Transporter

För funktionen Transporter anger Överstyrelsen för civil beredskap i
programplanen att kapacitetsmålen till stor del inte kunnat uppnås.

Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare denna dag föreslå
att 162,4 miljoner kronor anvisas från den ekonomiska ramen för totalför-
svarets civila del för funktionen Transporter under budgetåret 1993/94.
Detta innebär en resursmässig prioritering av Transportfunktionen inom
denna ram.

5.6.4 Livsmedelsförsörjning

Enligt Överstyrelsens för civil beredskap programplan är beredskapsläget för
funktionen godtagbart med reservation för tillgången på insatsvaror och i
fråga om tillgången på reservelkraft.

Chefen för Jordbruksdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att
för budgetåret 1993/94 8,1 miljoner kronor anvisas från den ekonomiska
ramen för totalförsvarets civila del för investeringar i och driftskostnader for
beredskapslagring av veterinära läkemedel och för åtgärder inom ABC-
området. Vidare kommer chefen för Jordbruksdepartementet att föreslå att
326,6 miljoner kronor anvisas utom ramen för investeringar i och driftkost-
nader för beredskapslagring av insatsvaror och livsmedel.

137

5.6.5 Arbetskraft

I Överstyrelsens för civil beredskap programplan anges i fråga om
beredskapsläget for funktionen att personalplanläggningsläget som helhet
bedöms vara godtagbart. För de frivilliga försvarsorganisationerna redovisas
enligt Överstyrelsen stora brister i förhållande till rekryteringsmålet.

I de förslag som chefen för Arbetsmarknadsdepartementet senare denna dag
kommer att lämna ingår 1,9 miljoner kronor från den ekonomiska ramen för
totalförsvarets civila del inom funktionen Arbetskraft under budgetåret
1993/94.

Jag har i det föregående lämnat förslag beträffande Vapenfristyrelsens
verksamhetsområde och i fråga om frivilligorganisationema.

5.6.6 Energiförsörjning

Överstyrelsen för civil beredskap redogör i programplanen i fråga om
funktionens beredskapsläge för situationen på olika områden. Några
särskilda brister redovisas inte.

Chefen för Näringsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att
för budgetåret 1993/94 från den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila
del 63,9 miljoner kronor anvisas på elområdet och 10,1 miljoner kronor för
ökad handlingsberedskap. Utanför ramen lämnas förslag om 330,5 miljoner
kronor för drift- och kaptitalkostnader för beredskaps-
lagring av oljeprodukter.

5.6.7 Övriga funktioner

I det föregående har behandlats dels de funktioner som tilldelas medel inom
den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del, dels funktionen
Telekommunikationer.

Förutom dessa funktioner ingår i totalförsvarets civila del funktionerna
Domstolsväsende m.m., Ordning och säkerhet, Kriminalvård, Utrikeshan-
del, Socialförsäkring m.m., Postbefordran, Enskild försäkring m.m., Skatte-
och uppbördsväsende, Flyktingverksamhet samt Landskapsinformation.

5.6.8 Övriga frågor

I fråga om funktionen Kyrklig beredskap är i dag Överstyrelsen för civil
beredskap funktionsansvarig myndighet. Funktionen omfattar såväl svenska
kyrkans som de fria trossamfundens verksamhet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

138

Som anfördes i prop. 1988/89:100 bil. 6, s. 45, måste emellertid verksam- Prop. 1992/93:100
heten utövas av respektive samfund och Överstyrelsen bör följaktligen inte Bilaga 5
ha ett renodlat funktionsansvar. Riksdagen har godkänt denna inriktning.

Svenska kyrkans centralstyrelse avser till följd av detta att genom frivilliga
överenskommelser med de kyrkliga kommunerna, vissa frikyrkliga samfund
och de icke-kristna samfunden ta på sig uppgiften att leda och samordna den
kyrkliga beredskapen för dessa. Överstyrelsen för civil beredskap kommer
därmed att upphöra att vara funktionsansvarig myndighet för den kyrkliga
beredskapen och funktionen Kyrklig beredskap kommer att utmönstras ur
förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets
civila del. Myndigheten får i stället ett ansvar gentemot de kyrkliga
kommunerna liknande det myndigheten har gentemot de borgerliga
kommunerna, dvs. det samordnings- och ledningsansvar som åvilar
myndigheten i egenskap av ansvarig för funktionen Civil ledning och
samordning. Överstyrelsen bör därmed biträda samfunden med erforderligt
stöd i deras beredskapsverksamhet.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för Civildepartementet.

Fram till den 1 september 1992 fanns en funktion med benämningen
Prisreglering. Statens pris- och konkurrensverk var funktionsansvarig
myndighet. Funktionen omfattade administration av prisreglering samt
prisövervakning under kriser och i krig i syfte att upprätthålla prisstabilitet
som ett medel för att uppnå en rättvis fördelning av knappa resurser.

När det gäller den fortsatta beredskapsplaneringen på prisregleringsområdet
vill jag efter samråd med chefema för Jordbruks- och Näringsdepartementen
framhålla följande.

Prisreglering är ett instrument som inte längre är aktuellt att använda i den
fredstida ekonomiska politiken. Det bedöms numera som sannolikt att
prisreglering inte kommer att användas så tidigt i en säkerhetpolitisk
krisutveckling som man tidigare har förutsatt. Det är emellertid nödvändigt
att även i fortsättningen ha en beredskap på området. En sådan beredskap
bör därför fortsättningsvis finnas på de tre områden där prisregleringar
främst kan komma att aktualiseras under säkerhetspolitiska kriser och i krig,
nämligen inom funktionernaLivsmedelsförsöijning m.m., Energiförsörjning
och Försörjning med industrivaror. Det är därför en naturlig uppgift för de
berörda funktionsansvariga myndigheterna Jordbruksverket, Närings- och
teknikutvecklingsverket samt Överstyrelsen för civil beredskap att i sin
beredskapsplanering ansvara för detta.

För ändamålet finns 500 000 kronor avsatta för budgetåret 1993/94 under
tolfte huvudtitelns anslag Näringsdepartementet m.m.

139

5.7 Konsekvenser för totalförsvarets civila del av en Prop. 1992/93:100

anslutning till Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet Bilaga 5
(EES) och ett svenskt medlemsskap i den Europeiska
Gemenskapen (EG).

Mitt ställningstagande

Överstyrelsens för civil beredskap rapport har legat till grund för regering-
ens arbete med anpassning av föreskrifter med hänsyn till EES-avtalet.
Studier och konsekvensanalyser bör fortsättningsvis genomföras inom hela
det civila försvaret för att främst ligga till grund för en anpassning av
regelsystemet för det civila försvaret inför ett EG-medlemsskap.

Bakgrund

I september 1991 överlämnade Överstyrelsen för civil beredskap till
regeringen en förstudie om konsekvenser av ett medlemsskap i EG för den
civila delen av totalförsvaret. Regeringen uppdrog därefter i oktober samma
år åt Överstyrelsen att fortsätta arbetet med att bl.a. definiera svenska
intressen och ståndpunkter inför ett svenskt EG-medlemsskap och en
anslutning till EES samt att närmare analysera handlingsmöjligheter och
begränsningar för den civila delen av totalförsvaret. I den fortsatta
redovisningen sammanfattar jag Överstyrelsens bedömningar och slutsatser
i den rapport som lämnades till regeringen i september 1992.

Ett medlemsskap bör i sig få en handel sal strande effekt. För varor där
importen helt eller till största delen kommer från EG, medför ett med-
lemsskap förbättrade möjligheter till en bibehållen import i början av en
kris. Samtidigt kan en påskyndad strukturomvandling inom vissa branscher
öka sårbarheten genom att vissa verksamheter kan komma att minska eller
upphöra inom landet. Vad gäller industriell försörjning kommer en svensk
anslutning till EES och ett medlemsskap i EG att medföra positiva effekter
för svenskt näringsliv i stort. Försörjningsberedskapen förbättras initialt i
bristlägen genom ökade möjligheter till bibehållen handel. Strukturom-
vandlingen inom näringslivet väntas fortsätta oavsett ett medlemsskap.
Överstyrelsens sammanfattande bedömning är dock att Sveriges "självför-
sörjningsgrad" i ett helhetsperspektiv kan komma att minska. Denna slutsats
gäller, utöver försörjning med industrivaror, även för hälso- och sjukvården
samt för livsmedelsförsörjningen. Vid en anslutning till EES och ett med-
lemsskap i EG måste ett antal författningar för den civila delen av
totalförsvaret anpassas till vad som gäller inom EG. Det är av största vikt
att beredskapsavtal som syftar till att upprätthålla viss produktion utformas
på ett sådant sätt att konkurrensen ej snedvrids. Om detta inte är möjligt,
måste vitala förnödenheter säkras med andra beredskapsåtgärder, t.ex.
lagring.

140

Inför ikraftträdandet av EES-avtalet har regeringen gjort ändringar i
förordningen (1982:517) om beredskapslån och beredskapsgaranti samt
förordningen (1984:1129) om försörjningsberedskapsstöd i syfte att undvika
en snedvridning av konkurrensen. I räddningstjänstförordningen (1986:110)
har ändringar gjorts för att anpassa det svenska regelverket till det s.k.
Seveso-direktivet.

Min uppfattning är att studier och konsekvensanalyser fortsättningsvis bör
genomföras inom hela den civila delen av totalförsvaret för att främst ligga
till grund för en anpassning av regelsystemet vid ett EG-medlemsskap.
Överstyrelsen for civil beredskap har här ett övergripande samordningsan-
svar.

5.8 Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansiering
av utbildning inom den civila delen av totalförsvaret

I regeringens anvisningar för programplaner för perioden 1993/94 - 1997/98
samt anslagsframställningar för 1993/94 uppdrogs åt Överstyrelsen för civil
beredskap att redovisa resultatet av arbetet med att kartlägga behovet av
utbildning inom den civila delen av totalförsvaret och utnyttjandet av
befintliga utbildningsresurser. Vidare skulle Överstyrelsen lämna förslag om
ansvarsfördelningen vad gäller utbildningen. Överstyrelsen överlämnade sin
rapport i augusti 1992. Rapporten bereds för närvarande i regeringskansliet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

141

6. Övrig verksamhet

6.1 Försvarets civilförvaltning

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Försvarets civilförvaltning skall inom sitt verksamhetsområde ge stöd
till myndigheter främst inom Försvarsdepartementets område.

Resurser.

K 1. Försvarets civilförvaltning, anslag 1 000 kronor

övrigt:

Försvarets civilförvaltning läggs ned den 30 juni 1994. Se vidare
avsnitt 2.4.2

Resu ltatbedömning

Försvarets civilförvaltning har genomfört sina uppgifter i enlighet med vad
som anges i regleringsbrevet.

Riksrevisionsverket har granskat årsredovisningen, beträffande resultatre-
dovisningen dock enbart i fråga om krav på fullständighet och dokumen-
tation, och bedömer att årsredovisningen är rättvisande.

Totalt underutnyttjade Försvarets civilförvaltning sitt anslag budgetåret
1991/92 med 5 359 000 kronor varav 3 411 000 kronor avsåg ersättningar
för kroppsskador m.m.

Slutsatser

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Förutom den del som avser ersättning för kroppsskador skall den verksam-
het som Försvarets civilförvaltning bedriver enligt sin instruktion avgifts-
finansieras. Civilförvaltningen skall på uppdrag och med full kostnadstäck-
ning biträda myndigheter främst inom men även utanför Försvarsdeparte-
mentets verksamhetsområde.

142

Anslag

K 1. Försvarets civilförvaltning

1991/92 Utgift 123 683 527

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Försvarets civilförvaltning, som är en avgiftsfinansierad myndighet med ett
formellt anslag om 1 000 kronor, har hemställt att för budgetåret 1993/94
få disponera ett anslag om 2 000 000 kronor för täckning av kostnader för
reglering av trafikskador som inträffat före den 1 juli 1992 samt att
verksamheten som rör reglering av trafikskador skall tas upp som ett 1 000-
kronors anslag.

Den av Försvarets civilförvaltning beräknade omsättningen uppgår till

92 700 000 kronor under budgetåret 1993/94.

Kostnaden för reglering av trafikskador som inträffat före den 1 juli 1992
bör, utöver den del som täcks av anvisade medel, i huvudsak täckas genom
avgifter.

6.2 Försvarets forskningsanstalt

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Försvarets forskningsanstalt skall bedriva forskning för totalförsvaret.
Anstalten skall också utföra forsknings- och utredningsuppgifter
rörande rustningsbegränsning.

Resurser:

K2. Gemensam försvarsforskning, 485 713 000 kronor
ramanslag

K3. Försvarets forskningsanstalt: 1 000 kronor

Avgiftsfinansierad verksamhet,

anslag

samt under tredje huvudtiteln, (bil. 4:)

F4. Forskningsverksamhet för

rustningsbegränsning och nedrustning,
förslagsanslag 15 840 000 kronor

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

143

10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Resultatbedömning

Jag bedömer att Försvarets forskningsanstalt, när det gäller anslagen under
fjärde huvudtiteln, i huvudsak har löst sina uppgifter under budgetåret
1991/92.

Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse, som i fråga om resultatre-
dovisningen har begränsats till en bedömning med hänsyn till kraven på
fullständighet och dokumentation, bedömt att anstaltens årsredovisning för
budgetåret 1991/92 är rättvisande. Jag anser att resultatredovisningen är
välgjord.

Slutsatser

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Försvarets forskningsanstalt skall i huvudsak genomföra den verksamhet
som anstalten föreslagit i sina anslagsframställningar för de anslag som jag
anmäler i det följande. Anstalten skall dock anpassa sin verksamhet till de
besparingar som jag har anmält i det föregående.

Anstalten skall förbereda genomförandet av riksdagens beslut (prop.
1992/93:37 bil. 2, bet. 1992/93:FiU8, rskr. 1992/93:123) om att viss
verksamhet som nu bedrivs inom Fortifikationsförvaltningen skall inordnas
i anstalten.

Regeringen avser att lägga fram förslag om försvarsforskningen i 1993 års
forskningspolitiska proposition. Anstalten skall, sedan riksdagen fattat beslut
i saken, påbölja en anpassning härtill.

Anslag

K 2. Gemensam försvarsforskning

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

467 511 318

487 761 000

485 713 000

Jag har vid beräkningen av mitt förslag förutsatt att uppgiften för Försvarets
materielverk att producera tillämpad forskning och studier inom projektom-
rådet skepps-, flyg- och robotteknik finansieras över försvarsgrenarnas
materielanslag. Jag har vidare beaktat de besparingar i enlighet med vad jag
har redovisat i avsnitt 1.2.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

144

Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att Prop. 1992/93:100
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de Bilaga 5
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

K3. Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet
(hittillsvarande anslagsnamn: K 3. Försvarets forskningsanstalt:

Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet

1991/92 Utgift 1 000

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Den av anstalten beräknade omsättningen under budgetåret 1993/94 uppgår
till 88 100 000 kronor.

6.3 Kustbevakningen

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Den långsiktiga inriktningen av Kustbevakningens verksamhet avseende
kravet att åstadkomma en ökad närvaro till sjöss med målet att senast
under budgetåret 1996/97 genomföra 175 000 fartygstimmar per år,
förbättra beredskapen för miljö- och sjöräddningstjänst samt minst
bibehålla nivån för övrig serviceverksamhet, ligger fast.

Resurser.

K 4. Kustbevakningen, ramanslag 309 481 000 kronor

K 5. Anskaffning av materiel för Kustbevakningen,
reservationsanslag 54 000 000 kronor

Bemyndigande för materiel
beställningar m.m. 61 200 000 kronor

Resultatbedömning

Jag konstaterar att Kustbevakningen har genomfört verksamheten under
budgetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som anges i
regleringsbrevet.

145

Under budgetåret 1991/92 har Kustbevakningen åstadkommit en ökad
närvaro till sjöss och totalt genomfört 151 000 fartygstimmar. Beredskapen
för miljöräddningstjänst till sjöss har förbättrats bl.a. genom att avdelade
medel för materielanskaffning i stor utsträckning har utnyttjats i syfte att
genomföra nödvändiga modifieringar på miljöskyddsfartygen samt för
anskaffning av ett flygplan.

Kustbevakningen har dessutom, på regeringens uppdrag, särskilt redovisat
vilka åtgärder man vidtagit för att lösa de åtaganden som åvilar myndigheten
till följd av internationella överenskommelser. Jag är nöjd med redovis-
ningen samtidigt som jag vill poängtera behovet av att upprätthålla ett väl
fungerande internationellt samarbete i syfte att säkerställa effektiva åtgärder
för övervakning och miljöskydd bl.a. i Östersjön och Skagerack.

Kustbevakningen har för budgetåret 1991/92 upprättat en årsredovisning
enligt totalförsvarets budgetförordning (1989:24). Riksrevisionsverket har
i sin revisionsberättelse för Kustbevakningen avseende verksamheten
budgetåret 1991/92 funnit att årsredovisningen är rättvisande.

Under budgetåret 1992/93 fortgår arbetet med genomförandet av en ny lokal
organisation för Kustbevakningen.

Slutsatser

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Kustbevakningen är en civil myndighet med uppgift att i enlighet med
särskilda föreskrifter utföra sjöövervakning och annan kontroll- och
tillsynsverksamhet samt miljöräddningstjänst till sjöss.

För budgetåret 1993/94 bör den inriktning gälla som lagts fast i 1992 års
försvarsbeslut.

Kustbevakningen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94
anmält ett behov av att snarast få ett avsevärt tillskott av medel för att
förnya fartygsbeståndet. I annat fall kommer, enligt Kustbevakningen,
möjligheterna att uppfylla verksamhetsmålen begränsas från och med mitten
av 1990-talet på grund av att fartygens operativa förmåga och tillgänglighet
försämras samt genom att antalet fartyg minskar.

Det är enligt min mening viktigt att de långsiktiga målen upprätthålls. Jag
är dock inte nu beredd att ta ställning till Kustbevakningens önskemål om
medel för att förnya fartygsbeståndet. Den frågan bör prövas sedan bl.a.
erfarenhet vunnits avseende vilka behov som ett inrättande av en ekonomisk
zon i Östersjön (prop. 1992/93:54, bet. 1992/93:UU10,
rskr. 1992/93:54) kan innebära.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

146

Anslag

K 4. Kustbevakningen

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

1991/92 Utgift 286 404 000

1992/93 Anslag 295 698 000

1993/94 Förslag 309 481 000

Jag har i det föregående redovisat min syn på inriktningen av verksamheten
under budgetåret 1993/94. Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition
har jag reducerat anslaget med 2 miljoner kronor. En neddragning som jag
anser att Kustbevakningen bör klara genom de rationaliseringseffekter m.m.
som vinns i samband med övergången till ny lokal organisation vid årskiftet
1993/94.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

K 5. Anskaffning av materiel för Kustbevakningen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

50 814 000

51 800 000

54 000 000

Jag har i det föregående redovisat mitt ställningstagande till medelsbehovet
för budgetåret 1993/94.

Bemyndigandeskulden under anslaget var den 30 juni 1992

145 700 000 kronor. För budgetåret 1992/93 har riksdagen lämnat ett
bemyndigande om 105 miljoner kronor.

För budgetåret 1993/94 bedömer jag behovet av prisomräkningsbemyndigan-
den för att kunna räkna upp bemyndigandeskulden till aktuellt prisläge under
genomförandeåret till 11 200 000 kronor samt behovet av nya objektsbe-
myndiganden till 50 000 000 kronor. Det senare mot bakgrund av den stora
andelen outyttjade bemyndiganden som ingick i bemyndigandeskulden den
30 juni 1992.

147

6.4 Flygtekniska försöksanstalten

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verksamhetsmål'.

Flygtekniska försöksanstalten skall främja utvecklingen av flygtekniken i
landet. Anstalten skall särskilt

- mot ersättning bedriva flygteknisk forsknings- och försöksverksamhet,

- följa utvecklingen av den flygtekniska utvecklingen i länder som har en
ledande ställning inom området,

- samla, ordna, bearbeta samt offentliggöra forskningsresultat och andra
rön inom sitt verksamhetsområde.

Resurser.

K6. Flygtekniska försöksanstalten, 20 993 000
ramanslag

K7. Flygtekniska försöksanstalten: 1 000

Sammanfattning

Verksamhetsmål'.

Flygtekniska försöksanstalten skall främja utvecklingen av flygtekniken
i landet. Anstalten skall särskilt

- mot ersättning bedriva flygteknisk forsknings- och försöksverk-
samhet,

- följa utvecklingen av den flygtekniska utvecklingen i länder som
har en ledande ställning inom området,

- samla, ordna, bearbeta samt offentliggöra forskningsresultat och
andra rön inom sitt verksamhetsområde.

Resurser.

K6. Flygtekniska försöksanstalten,
ramanslag 20 993 000

K7. Flygtekniska försöksanstalten:

Avgiftsfinansierad verksamhet,

anslag 1 000

Avgiftsfinansierad verksamhet, anslag

148

Resultatbedömning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Jag bedömer att Flygtekniska försöksanstalten i huvudsak har löst sina
uppgifter under budgetåret 1991/92.

Riksrevisionsverket har i sin revisionsberättelse, som, i fråga om resultatre-
dovisningen har begränsats till en bedömning med hänsyn till kraven på
fullständighet och dokumentation, bedömt att anstaltens årsredovisning för
budgetåret 1991/92 är rättvisande.

Slutsatser

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

I avvaktan på de förslag som regeringen kan komma att lägga fram i 1993
års forskningspolitiska proposition anser jag att Flygtekniska försöksanstal-
ten i huvudsak bör genomföra den verksamhet som anstalten föreslagit i sina
anslagsframställningar.

Anslag

K 6. Flygtekniska försöksanstalten

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

9 471 000

9 969 000

20 993 000

Jag har vid beräkningen av mitt förslag beaktat vad anstalten i sin anslags-
framställning har anfört om behovet av ett höjt anslag.

(bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens
disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och
kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

K7. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet
(hittillsvarande anslagsnamn: K 7. Flygtekniska försöksanstalten:
Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet)

1991/92 Utgift 1 000

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

Den av anstalten under vissa förutsättningar beräknade omsättningen under
budgetåret 1993/94 uppgår till 54 000 000 kronor.

149

6.5 Försvarets mediecenter

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Den verksamhetsinriktning som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut bör
kvarstå tills vidare under 1993/94.

Resurser.

K 8. Försvarets mediecenter, anslag 1 000 kronor

övrigt:

Jag har för avsikt att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen
med förslag om förändring av myndighetens verksamhetsform.

Resultatbedömning

Kravet på full kostnadstäckning i verksamheten och avskrivning av
anslagsfinansierade tillgångar har iakttagits och återrapporterats.

Ett underskott i rörelsen med 3,7 miljoner kronor belastar dock verksam-
hetens resultat för budgetåret 1991/92. Detta är att hänföra till avvecklingen
av blankettkontoret, oförutsedda samlokaliseringskostnader och alltför
optimistiska bedömningar av det ekonomiska utfallet.

Sedan i början av innevarande budgetår har kraftfulla åtgärder vidtagits för
att täcka underskottet. Mot den bakgrund bedöms myndighetens resultat som
positivt.

Slutsatser

Under budgetåret 1993/94 bör verksamheten i huvudsak inriktas mot de för
försvarsbeslutsperioden uppsatta målen. I övrigt bör den instruktionsmässiga
verksamheten styras av kundernas efterfrågan.

Anslag:

K 8. Försvarets mediecenter

1991/92 Utgift 1 000

1992/93 Anslag 1 000

1993/94 Förslag 1 000

150

Försvarets mediecenter föreslår att 1 000 kronor anvisas för verksamheten.

Jag har här redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Inriktningen
överensstämmer i allt väsentligt med den som Försvarets mediecenter
föreslagit i sin anslagsframställning. Jag föreslår därför att anslaget tas upp
på statsbudgeten med ett belopp om 1 000 kronor.

6.6 Försvarets förvaltningshögskola

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål'.

Den inriktning som lades fast i 1992 års försvarsbeslut kvarstår.

Resurser.

K 9. Försvarets förvaltningshögskola, ramanslag 17 827 000 kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Resultatbedömning

Jag konstaterar att Försvarets förvaltningshögskola genomfört sin verksam-
het på ett bra sätt.

Enligt resultatredovisningen har Försvarets förvaltningshögskola genomfört
alla planerade kurser. Vidare har skolan i ökad omfattning genomfört avsnitt
i utbildningen i form av distansutbildning. Skolan har på uppdrag av
regeringen i en särskild rapport redovisat utveckling och konsekvenser av
distansutbildning för att till lägre kostnad ge utbildning som är bättre
anpassad till regionala och lokala behov.

Skolan har gjort en jämförelse av kurskostnadema för de fem senaste åren
som visar att kostnaderna har minskat såväl för kostnad per elevdag som för
kostnad per utbildningspass. Skolan, som anser att stor försiktighet skall
iakttas vid en analys av materialet, konstaterar att kostnaderna i vart fall inte
ökat under nämnda tid.

Förvaltningshögskolan har ett anslag om ca 16 miljoner kronor. Skolan har
dock en ekonomisk omslutning på ca 45 miljoner kronor genom s.k.
sekundäruppdrag från Överbefälhavaren och försvarsgrenschefema samt en
viss avgiftsfinansiering från myndigheter m.fl. utanför Försvarsdeparte-
mentets verksamhetsområde.

151

Skolan har relativt väl redovisat den avgiftsfinansierade verksamheten. Prop. 1992/93:100
Skolan har på uppdrag av regeringen i en särskild rapport redovisat en plan Bilaga 5
för hur verksamheten skall kunna övergå till att bedrivas med full kost-
nadstäckning.

Slutsatser

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Som nyss sagts gavs skolan i uppdrag att i samband med anslagsfram-
ställningen år 1992 redovisa en plan för hur verksamheten snarast möjligt
skall kunna övergå till att bedrivas med full kostnadstäckning. I planen anför
skolan att den nuvarande biandfinansieringsformen synes vara den bäst
anpassade finansieringsformen och att en övergång till annan finansierings-
form bör avvaktas till att LEMO har avgett sitt förslag om skolan.

Jag delar skolans uppfattning i denna fråga och anser att skolan under
budgetåret 1993/94 bör bedriva sin verksamhet med samma finansierings-
former som hittills.

Skolan bör under budgetåret också utveckla distansundervisningen
ytterligare. Vidare bör utbildningen i fråga om de högre kurserna för
yrkesofficerare bedrivas i samverkan med Militärhögskolan.

I fråga om forskningsverksamheten bör avseende fästas vid samverkan med
universitet, andra högskolor och forskningsinstitut.

Anslag

K 9. Försvarets förvaltningshögskola

1991/92 Utgift 18 389 276
1992/93 Anslag 16 533 000
1993/94 Förslag 17 827 000

Försvarets förvaltningshögskola har i anslagsframställningen för budgetåret
1993/94 begärt 17 545 000 kronor. Jag har i det föregående redovisat
inriktningen för skolan vilket i allt väsentligt överensstämmer med den som
Förvaltningshögskolan föreslagit i sin anslagsframställning. Jag beräknar
anslaget till 17 827 000 kronor. Anslaget föreslås fortsättningsvis bli ett
ramanslag.

152

Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer
slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika
från det nu budgeterade beloppet.

6.7 Försvarshögskolan

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål'.

För verksamhetsåret 1993/94 bör verksamheten liksom tidigare i
huvudsak inriktas på kurser för personal i ledande befattning inom
totalförsvaret.

Resurser.

K 10. Försvarshögskolan, ramanslag 8 786 000 kronor

Resultatbedömning

Försvarshögskolans årsredovisning för budgetåret 1991/92 innehåller en
beskrivning av genomförd kursverksamhet samt en redogörelse för hur
effekten av genomförd utbildning har mätts.

Jag konstaterar att Försvarshögskolan har uppfyllt kraven i regleringsbrevet
beträffande resultatmål och resultatkrav och att verksamheten har bedrivits
med en sådan inriktning att uppsatta mål har nåtts.

Årsredovisningen är enligt Riksrevisionsverket rättvisande.

Slutsatser

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Sammantaget innebär min bedömning att den inriktning för verksamheten
som lades fast i 1992 års försvarsbeslut bör gälla även för budgetåret
1993/94.

Anslag

K 10. Försvarshögskolan

1991/92 Utgift 7 606 000

1992/93 Anslag 8 095 000

1993/94 Förslag 8 786 000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

153

Den redovisade inriktningen för budgetåret 1993/94 överensstämmer i allt
väsentligt med den som Försvarshögskolan föreslagit i sin anslagsfram-
ställning. Jag har beräknat anslaget till 8 786 000 kronor.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

6.8 Krigsarkivet

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verfcjamhersmd/:

Den verksamhetsinriktning som fastslogs i 1992 års försvarsbeslut bör
i huvudsak vara oförändrad. Pågående omstruktureringar inom
försvaret bör beaktas särskilt för att säkerställa god arkivvård.

Resurser.

K 11. Krigsarkivet, ramanslag 15 710 000 kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Resultatbedömning

Krigsarkivet har följt och återredovisat de resultatmål och resultatkrav som
ställts upp för budgetåret 1991/92. En utveckling och fördjupning av
resultatuppföljningen kommer att genomföras för budgetåret 1992/93 i syfte
att göra uppföljningen mer sammanhängande och jämförbar med övriga
styrdokument. I övrigt har myndigheten under budgetåret genomfört sin
verksamhet med ett bra resultat.

Slutsatser

Krigsarkivet bör under budgetåret 1993/94, förutom de instruktionsmässiga
uppgifterna, särskilt beakta pågående omstruktureringar inom försvaret och
lämna berörda myndigheter stöd i säkerställandet av god arkivvård.

154

Anslag Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Kil. Krigsarkivet

1991/92 Utgift 9 461 000
1992/93 Anslag 11 664 000
1993/94 Förslag 15 710 000

Krigsarkivet föreslår att 11 664 000 kronor anvisas verksamheten.

Jag har här redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Jag beräknar
medelsbehovet till 15 710 000 kronor.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att
ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

6.9 Statens försvarshistoriska museer

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Den verksamhetsinriktning som lades fast i samband med 1992 års
försvarsbeslut bör i huvudsak vara oförändrad. Handläggningen av
traditionsfrågor måste prioriteras och utvecklas under budgetåret
1993/94.

Resurser.

K 12. Statens försvarshistoriska museer, ramanslag 40 604 000 kronor.

Resultatbedömning

Statens försvarshistoriska museer har i stort återredovisat de resultatmål och
resultatkrav som uppställts för budgetåret 1991/92. Resultatredovisningen
och därmed verksamheten i sin helhet påverkas mycket negativt av
osäkerheten angående vissa byggfrågor. I övrigt har myndigheten under
budgetåret genomfört sin verksamhet med ett bra resultat.

155

Slutsatser

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Statens försvarshistoriska museer bör under budgetåret 1993/94, förutom de
instruktionsmässiga uppgifterna, särskilt utveckla arbetet med hand-
läggningen av traditionsfrågor.

Anslag

K 12. Statens försvarshistoriska museer

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

21 596 000

24 787 000

40 604 000

Statens försvarshistoriska museer föreslår att 32 387 000 kronor anvisas för
verksamheten.

Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94.

Chefen för Arbetsmarknadsdepartementet kommer senare i dag, efter
samråd med mig och chefen för Kulturdepartementet, att redovisa förslag
till åtgärder som syftar till att vissa kulturinstitutioner genom en omför-
delning av medel från tionde huvudtitelns anslag Särskilda åtgärder för
handikappade till anslag under fjärde respektive elfte huvudtitlarna, ges
möjlighet att anställa arbetshandikappade som arbetsförmedlingen anvisar
respektive behålla nu anställda med lönebidrag. Jag beräknar därvid att 2
000 000 kronor tillförs Statens försvarshistoriska museer for detta ändamål.
Statens försvarshistoriska museer bör därmed i princip ges möjlighet att
även fortsättningsvis anställa arbetshandikappade personer med de ändrade
regler (1991:333) som numera gäller för anställning med lönebidrag.

Jag beräknar medelsbehovet till 40 604 000 kronor.

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan samt de nya principerna för bud-
geteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare
denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel
2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer
slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika
från det nu budgeterade beloppet.

156

6.10 Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets
område

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Den inriktning som slogs fast i 1992 års försvarsbeslut kvarstår.

Efterforskningsverksamheten skall särskilt anpassas till förändringar i
omvärlden avseende flyktingutvecklingen och det därav föranledda
behovet av registrering.

Delegationen för icke-militärt motstånd har i sin verksamhet under en
följd av år haft sin uppgift i det svenska totalförsvaret med utgångs-
punkt från tanken att vår krigsavhållande förmåga skulle stärkas
ytterligare om det redan i fred sker en viss informations- och ut-
bildningsverksamhet rörande den civila befolkningens möjligheter att
försvåra ockupation. Oavsett ursprungliga motiv för inrättandet av
delegationen kan man, med utgående från senare års säkerhetspolitiska
förändringar resp, erfarenheter av väpnade konflikter, konstatera att
delegationens verksamhet aktualiserar vissa grundläggande frågor bl.a.
av folkrättslig natur; risk finns bl.a. att oklara gränser skapas mellan
kombattanter och civilbefolkning som enligt folkrätten skall ges
maximalt skydd via internationella konventioner. Jag har mot denna
bakgrund för avsikt att under det kommande budgetåret pröva i vad
mån delegationens verksamhet alltjämt är ändamålsenlig.

Resurser.

K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område,
förslagsanslag 18 575 000 kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Resultatbedömning

Jag konstaterar att verksamheten genomförts under budgetåret 1991/92 i allt
väsentligt i enlighet med regleringsbrevet.

Slutsatser

Efterforskningsverksamheten bör anpassas för direkta insatser inom ramen
för flyktingutvecklingen i omvärlden.

157

Anslag

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

K 13. Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

15 694 000

20 389 000

18 575 000

Nämnderna m.m. inom detta anslag yrkar att sammanlagt 18 956 000
kronor anvisas for verksamheten enligt vad som framgår av följande tabell.

Kostnader och medelbehov (1000-tal kronor)

Myndighet	1991/92	1992/93	1993/94	1993/94
	Utfall	Planerat	Nämnderna	Före- draganden

Totalför-
svarets tjänste-

pliktsnämnd Försvarets	4 888	5 233	3 880	4 071
personalnämnd	3 580	4 217	5 100	5 111
Övriga nämnder	500	617	617	645
Totalförsvarets chefsnämnd	617	709	726	720
Delegationen för planering av efterforsknings- byråns verksamhet Svenska röda	111	170	200	200
korset Delegationen för icke- militärt	2 288	2 578	2 653	2 653
motstånd	621	555	950	580
Civil övnings- ledning Centralförbundet	3 060	200	1 200	1 200
Folk och försvar	3 089	3 250	3 630	3 395

15 694 20 389 18 956 18 575

Jag har redovisat inriktningen för budgetåret 1993/94. Jag beräknar
medelsbehovet till 18 575 000 kronor.

158

Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste
göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade
finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret
samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för
Finansdepartementet (bilaga 1, kapitel 2). Det belopp som kommer att
ställas till medelsmottagamas disposition kommer slutligt fastställas enligt
de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

6.11 Utredning av allvarliga olyckor

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Statens haverikommissions fasta kostnader för utredning av andra
olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järn vägsolyckor
finansieras från ett särskilt anslag vid Försvarsdepartementet.

Resurser.

K 14. Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag 870 000 kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Slutsatser

Verksamheten budgetåret 1993/94

Statens haverikommission har sedan den 1 juli 1990 ansvaret att från
säkerhetssynpunkt undersöka alla slags allvarliga olyckor och tillbud till
olyckor, oavsett om olyckan inträffar till sjöss, i luften eller någon
annanstans.

Statens haverikomissions kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader
för särskilda undersökningar, s.k. rörliga kostnader. Luftfartsverket,
Sjöfartsverket, Banverket och Chefen för flygvapnet betalar de fasta
kostnaderna med undantag för de fasta kostnader som hänför sig till andra
olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöfartsolyckor och järnväg solyckor.
Dessa kostnader skall täckas med medel från Försvarsdepartementets
huvudtitel.

I sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 har Statens haverikom-
mission hemställt om en ändring i fördelningen av de fasta kostnaderna
mellan de berörda intressenterna. Jag förordar att den av Statens haveri-
komissions föreslagna fördelningen tillämpas. I denna fråga har jag samrått
med chefen för Kommunikationsdepartementet.

159

11 Riksdagen 1992 93. 1 sand. Nr 100. Bilaga 5

Anslag

K 14. Utredning av allvarliga olyckor

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag 910 000

1993/94 Förslag 870 000

Jag har redovisat min syn på fördelningen av de fasta kostnaderna
budgetåret 1993/94.

6.12 Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.

Föredragandens överväganden

Sammanfattning

Verksamhetsmål:

Regeringen kan fr.o.m. den 1 januari 1993 genom särskilt beslut ställa
enheter till förfogande för fredsbevarande verksamhet utomlands -
förutom på begäran av FN - efter beslut som fattats av ESK. Verksam-
hetens mål är att så effektivt som möjligt rekrytera och utbilda
personal till fredsbevarande verksamhet. Vidare skall de enheter som
tjänstgör utomlands så effektivt och säkert som möjligt lösa de
uppgifter som tilldelas dem. Enheterna skall verka i enlighet med de
instruktioner FN eller ESK utfärdat för respektive operation.

Under budgetåret 1993/94 skall inrättandet av försvarets internationella
centrum fullföljas.

I övrigt bör inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut ligga fast.

Resurser

Resurser för fredsbevarande verksamhet som för budgetåret 1992/93
budgeteras under fjärde huvudtitelns anslag L 1. Kostnader i Sverige
för FN-styrkor, m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och L

3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea beräknas för budgetåret
1993/94 under tredje huvudtitelns anslag B 9. Fredsbevarande
verksamhet, se bilaga 4 till budgetpropositionen. Viss del av verksam-
heten bör även fortsättningsvis budgeteras inom fjärde huvudtiteln.

K 15. Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m., anslag 1 000 kronor.

160

Resultatbedömning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Jag konstaterar att Chefen för armén har genomfört verksamheten under
budgetåret 1991/92 i allt väsentligt i enlighet med vad som angavs i
regleringsbrevet. Några punkter vill jag dock kommentera.

Under året har Chefen för armén rekryterat, organiserat, utbildat och avlöst
personal för tjänstgöring i följande FN-operationer:

UNIFIL (Libanon)

UNFICYP (Cypern)

UNTSO (Mellersta Östern)

UNMOGIP (Indien-Pakistan)

UNIKOM (Kuwait-Irak)

OSGAP (Afganistan)

UNPROFOR (forna Jugoslavien)

ONUCA (Centralamerika)

ONUSAL (El Salvador)

UNAVEM II (Angola)

UNTAC (Kambodja)

Verksamheten har även inneburit att bidra med personal ur SWEDRELIEF
(specialenheten för katastrofhjälp) för tjänstgöring i Liberia.

Vidare har Chefen för armén svarat för rekrytering m.m. av
svensk personal i NNSC (övervakningskontingenten i Korea) och i ECMM
(EG-monitorema i forna Jugoslavien).

Kostnaderna för deltagandet i ONUCA, ONUSAL, UNAVEM II, UNTAC,
ECMM samt för personal ur SWEDRELIEF har belastat anslag under tredje
huvudtiteln. En del (10 miljoner kronor) av kostnaderna för UNPROFOR
har belastat anslag under tredje huvudtiteln.

Under budgetåret har det svenska sjukhuskompaniet i UNIFIL (Libanon)
avvecklats. Ansvaret för verksamheten har övertagits av Polen. Sveriges
deltagande i UNIFIL utgörs numera av ca 500 personer i en underhålls-
bataljon.

Totalt har cirka 2 000 personer utbildats under året.

I december 1992 tjänstgjorde sammanlagt 850 personer utomlands.

Genom förändringar av utbildningsverksamheten, införandet av ett nytt
rotationssystem, färre antal underhållsflygningar och vakanshållning av vissa
befattningar samt vissa andra rationaliseringsåtgärder har Chefen för armén
åstadkommit vissa besparingar. Anslaget L 4.

161

FN-styrkors verksamhet utomlands har dock överskridits till följd av ett Prop. 1992/93:100
särskilt regeringsbeslut angående finansiering av det fältsjukhus som Sverige Bilaga 5
bidrog med i Saudiarabien våren 1991. Överskridandet balanseras av
besparingar inom såväl tredje som fjärde huvudtitelns områden.

Slutsatser

Verksamhetens mål budgetåret 1993/94

Insatserna utomlands sker med stöd av 10 kap. 9 § regeringsformen och
lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands. Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1993, då lagen (1974:614) om beredskapsstyrka för FN-tjänst
upphör att gälla (jfr prop. 1992/93:77, bet. 1992/93 FÖU5, rskr.
1992/93:67). Närmare bestämmelser framgår av förordningen (1984:309)
om utlandsstyrkan inom försvarsmakten.

Verksamhetens målsättning skall vara att Chefen för armén så effektivt som
möjligt rekryterar och utbildar personal till fredsbevarande verksamhet inom
ramen för både FN och ESK. Vidare skall personal som tjänstgör utomlands
så effektivt och säkert som möjligt lösa uppgifter i enlighet med de
instruktioner FN eller ESK utfärdat.

Under budgetåret skall Chefen för armén fullfölja inrättandet av försvarets
internationella centrum för att där samla den verksamhet i Sverige som är
förknippad med utlandsstyrkan m.m.

Anslag

K 15. Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.

1991/92 Utgift 434 764 200**
1992/93 Anslag 302 682 000*
1993/94 Förslag 1 000

* Summan av anslagen L 1, L 2 och L 3.
** Summan av anslagen L 3., L 4. och L 5.

Verksamheten under anslaget består av rekrytering, organisation och
utbildning av personal till utlandsstyrkan och till Sveriges delegation vid
NNSC i Korea. Vidare omfattar verksamheten löner, traktamenten,
utrustning och underhåll av den personal som tjänstgör utomlands.

Jag har i det föregående redovisat inriktningen for budgetåret 1993/94. Som
redan anmälts beräknas resurserna för den verksamhet, som för budgetåret
1992/93 budgeteras under fjärde huvudtitelns anslag L 1. Kostnader i
Sverige för FN-styrkor m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och
L 3. Sveriges delegation vid NNSC i Korea, under tredje huvudtitelns
anslag B 9. Fredsbevarande verksamhet (se bilaga 4 till budgetpropositio-
nen).

162

En del av kostnaderna för fredsbevarande operationer avses bli ersatta av Prop. 1992/93:100
FN. I september 1992 uppgick Sveriges fordran hos FN till 340 miljoner Bilaga 5
kronor. Ersättningar från FN tillgodogörs statsbudgetens inkomsttitel
Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor.

Kostnader i samband med nordiska försvarsministermöten som för
budgetåret 1992/93 budgeteras under anslaget L 1. Kostnader för Sverige
för FN-styrkor m.m. bör för budgetåret 1993/94 beräknas under anslaget
A 1. Försvarsdepartementet. Vidare bör vissa kostnader som föranleds av
Sveriges åtaganden enligt Wiendokumentet 1992 och kostnader för militäre
rådgivaren i New York, som för budgetåret 1992/93 budgeteras under
anslaget L 1.Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m., beräknas under
anslaget E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet for
budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1993/94 anvisa ett
anslag på 1 000 kr,

2. till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 485 713 000 kr,

3. till Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,

4. till Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag

på 309 481 000 kr,

5. till Anskaffning av materiel för Kustbevakningen anvisa ett
reservationsanslag på 54 000 000 kr,

6. bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel
m.m. för Kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram om
61 200 000 kr,

7. till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 20 993 000 kr,

8. till Flygtekniskaförsöksanstalten-. Avgiftsfinansierad verksamhet för
budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr,

9. till Försvarets mediecenter för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag

på 1 000 kr,

10. till Försvarets förvaltningshögskola för budgetåret 1993/94 anvisa

ett ramanslag på 17 827 000 kr,

11. till Försvarshögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag

på 8 786 000 kr,

12. till Krigsarkivet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på

15 710 000 kr,

13. till Statensförsvarshistoriska museer för budgetåret 1993/94 anvisa

ett ramanslag på 40 604 000 kr,

163

14. till Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 18 575 000 kr,

15. till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 870 000 kr,

16-till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett anslag på 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

164

7 Ekonomiska ramar

7.1 Det ekonomiska utfallet for budgetåret 1991/92

I det följande redovisas det ekonomiska utfallet för totalförsvarets
militära och civila delar. Utfallet for Övrig verksamhet redovisas under
respektive anslag.

7.1.1 Totalförsvarets militära del

Utgiftsramen för den militära delen av totalförsvaret fastställdes för
budgetåret 1991/92 till 31 713 miljoner kronor i prisläge februari 1990.
Regeringen bemyndigades att justera utgiftsramen med hänsyn till pris-
och löneutveckling enligt försvarsprisindex efter februari 1990 (prop.
1990/91:102, bil 1, s 32, bet. 1990/91 :FöU8, rskr. 1990/91:285). Till
följd härav har utgiftsramen justerats. Från och med budgetåret 1992/93
budgeteras den militära utgiftsramen i genomförandepris. Budgetåret
1991/92 är därför det sista år som budgeterats enligt systemet med fasta
prislägen och s.k. prisregleringar under pågående budgetår. Systemet
med fasta prislägen innebar bl.a. att utgiftsramen för ett avslutat budgetår
justerades slutligt i samband med det nya budgetårets första prisregle-
ringstillfalle. En slutlig justering (enligt nedan) av den militära utgifts-
ramen för budgetåret 1991/92 avses ske genom ett regeringsbeslut.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

Miljoner kronor

Kompensation för pris- och löneökningar (preliminärt)	1 943,4
Övemyttjande av ramen för budgetåret 1990/91	-122,3
Omföring för att finansiera anskaffning av haubits 77 B under tidigare budgetår	-200,0
Fältsjukhuset i Saudiarabien	-30,0
Ej disponibla medel p.g.a. omläggning av mervärdesskatt	-61,6

165

Finansiering av vissa materielprojekt
enligt tilläggsbudget II for
1991/92, bl.a.

- utveckling av RBS 23 BAMSE

- ubåt 90

- flugburen spaningsradar

Övrigt

Summa justeringar

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

1 000,0

27,8

2 557,3

Disponibla medel for budgetåret 1991/92 blir därmed 34 270,3 miljoner
kronor. Enligt Riksrevisonsverkets redovisning blev utfallet 33 864
miljoner kronor vilket ger följande resultat.

Miljoner kronor

Disponibla medel
Utfall
Underutnyttjande

34 270,3

33 864,0

406,3

Regeringen kommer med stöd av riksdagens bemyndigande (prop.
1991/92:102, s 195, bet.l991/92:FöU12, rskr. 1991/92:337) att justera
den militära utgiftsramen for budgetåret 1992/93 på grund av underut-
nyttjandet för budgetåret 1991/92.

7.1.2 Totalförsvarets civila del

Den ekonomiska planeringsramen for totalförsvarets civila del faställdes
till 1 993,4 miljoner kronor for budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:102,
bil. 1, s 37, bet. 1990/91:FöU8, rskr. 1990/91:285). Ramen innehöll
såväl förslags- som reservationsanslag och beräknades i genomföran-
deprisläge 1991/92.

Det ekonomiska utfallet för 1991/92 blev 1 945,5 miljoner kronor.

7.2 Utfallsprognos för budgetåret 1992/93

För budgetåret 1992/93 visar Riksrevisionsverkets prognos att utfallet för
anslagen inom fjärde huvudtiteln inte bedöms avvika anmärkningsvärt
från budgeterade belopp.

166

7.3 Ekonomiska ramar for budgetåret 1993/94

7.3.1 Totalförsvarets militära del

Den ekonomiska ramen för totalförsvarets militära del finansierar
verksamheter inom armén, marinen, flygvapnet, den operativa ledningen
samt vissa för försvaret gemensamma myndigheter.

Jag har beräknat det sammanlagda medelsbehovet för totalförsvarets
militära del till 35 986 841 000 kronor för budgetåret 1993/94. Be-
räkningen har skett med utgångspunkt i de delfaktorer som ingår i det
nya försvarsprisindex som beslutades i 1992 års försvarsbeslut. I
beräkningen ingår också en särskild kompensation om 1,5 %, utöver
försvarsprisindex, för att säkerställa planerad materielanskaffning. I
beräkningen har vidare hänsyn tagits till besparingsåtgärder dels enligt
1992 års stabiliseringsproposition, dels för finansiering av gemensamma
EG-kostnader. Besparingen inom den militära utgiftsramen uppgår till
284 miljoner kronor.

Till följd av att fastighetsförvaltningen för vissa försvarsfastigheter
överförts till Byggnadsstyrelsen (se avsnitt 4.5) ökar hyreskostnaden for
vissa myndigheter. Därför tillförs medel för kostnadsökningen till den
militära utgiftsramen.

Inom den militära utgiftsramen finansieras dessutom vissa ESK-kostnader
som föranleds av Sveriges åtaganden enligt Wiendokumentet 1992.

I prop. 1990/91:102 (s. 26) redovisades att inriktningen i fråga om
utvecklingen av den finansiella styrningen borde vara att åstadkomma
bl.a. en flexiblare resursanvändning. I bil.7 till samma proposition
anfördes att inkomster från försäljning av fast egendom borde få
användas för reinvesteringar, kopplat till omstruktureringen inom
försvaret. Riksdagen hade inget att erinra mot dessa förslag.

I 1992 års försvarsbeslutsproposition redovisade chefen for Försvars-
departementet (s 6-7) att försvarsbeslutet skulle komma att förutsätta ett
aktivt åtagande från statsmakternas sida att med hjälp av nya och flexibla
instrument för finansiell styrning utöva kontroll och uppföljning. Vidare
anfördes att det totala planeringsutrymme som ställdes till myndig-
heternas förfogande inkluderade ett åtagande från statsmakternas sida att
under genomförandeprocessens gång fortlöpande kunna ställa medel till
förfogande, t.ex. genom intäkter från försäljning av fastigheter, mark och
materiel.

Som jag tidigare anfört (avsnitt 4.9.2) förutsätter genomförandet av mina
förslag bl.a. att intäkter från försäljning av fast egendom kan disponeras
för reinvesteringar. För att ett system härför skall bli ändamålsenligt är
det nödvändigt att regeringen vid behov kan omdisponera medel,
motsvarande sådana intäkter, mellan anslag inom den militära utgifts-
ramen. Ett bemyndigande härom bör inhämtas från riksdagen.

12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

167

7.3.2 Totalförsvarets civila del

Den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del finansierar
beredskapsåtgärder inom följande funktioner:

- Civil ledning och samordning

- Befolkningsskydd och räddningstjänst

- Psykologiskt försvar

- Socialförsäkringar m.m.

- Hälso- och sjukvård m.m.

- Transporter

- Arbetskraft

- Livsmedelförsöijning m.m.

- Energiförsörjning

- Försörjning med industrivaror

Jag har beräknat medelsbehovet för den ekonomiska planeringsramen för
totalförsvarets civila del till 2 091 036 000 kronor. I beräkningen har
hänsyn tagits till angivna besparingsåtgärder. Besparingen inom den
civila planeringsramen uppgår till 100 miljoner kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

I statens totala kostnader för totalförsvarets civila del tillkommer även
anslag inom andra huvudtitlar och anslag för kapitalkostnader. Dessa
kostnader ingår inte i den civila planeringsramen.

Anslagsfrågor för totalförsvarets civila del avseende budgetåret 1993/94
under samtliga berörda huvudtitlar anmäls idag. Nedan redovisas en
sammanställning av dessa anslag. För budgetåret 1993/94 beräknas ett
totalt medelsbehov på 3 172,9 miljoner kronor för totalförsvarets civila
del.

Anslag budgetåret 1993/94 (1000-tal kr.)

Dep:ment Anslagsrubrik
Littera

JU B 2. Polisverksamheten rörande
brott mot rikets
säkerhet m.m.

D1. Domstolarna (del)

E 1. Kriminalvårds-
styrelsen (del)

UD El. Kommerskollegium (del)

Budget-	Kapital	övriga Totalt
erat	kostn.	kostn.
inom

ramen

400 400

200 200

350 350

147 147

168

Fö G 1.	överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning 63 648
G 2.	överstyrelsen för civil be- redskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m.	87 692
G 3.	Civilbefälhavarna	35 246
H 1.	Befolkningsskydd och räddningstjänst	684 857
H 2.	Skyddsrum, m.m.	495 613
H 3.	Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.
H 4.	Frivilliga försvarsorgani- sationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m.	77 790
H 5.	Vapenfristyrelsen	13 827
H 6.	Vapenfristyrelsen, vapen- fria tjänstepliktiga	119 499
1 1.	Styrelsen för psykologiskt försvar	10 547
J 1.	överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror	82 371
J 2.	överstyrelsen för civil beredskap: Industriella ätgärder	9 246
J 3.	överstyrelsen för civil be- skap: Kapitalkostnader	1
J 4.	Täckande av förluster till följd av statliga bered- skapsgarantier m.m.
S D 3.	Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig	164 300

G 3. Socialstyrelsen (del)

Prop. 1992/93:100
Bilaga 5

63 648

87 692

35 246

684 857

495 613

1 1

77 790

13 827

119 499

10 547

82 371

9 246

67 950 167 950

1 1

164 300

8 630 8 630

169

G 5.

Smittskyddsinstitutet (del)

4 938 4 938

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

K B 7.

Vägverket:

Försvarsuppgifter

47 667

C 6.

Banverket:

Försvarsuppgifter

41 123

D 1. Ersättning för fritidsbäts-
ändamäl m.m. Delpost för be-
redskapsätgärder inom total-

		försvaret	1 298		1 298
	E 1.	Luftfartsverket: Beredskap för civil luftfart 67 352			67 352
	F 4.	ÖCB: Åtgärder inom den civila delen av total- försvaret	4 960		4 960
Fi	B 1.	Riksskatteverket (del)		500	500
	E 1.	Tullverket: Förvaltningskostnader (del)		55	55
	E 3.	Finansinspektionen (del)		800	800
	I 3.	Statens krigsförsäkrings- nämnd m.m. (del)		62	62
	I 3.	Statens krigsskadenämnd (del)		37	37
Jo	H 4.	Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring	5 700	81 698	87 398
	H 5.	Kostnader för beredskaps- lagring av livsmedel m.m.	2 400 244 880		247 280
A	B 1.	Arbetsmarknadsverket (del)	1 900	42 000	43 900
Ku	D 1.	Statens invandrarverk		900	900
N	A 1.	Näringsdepartementet m.m.		500	500
	B 1.	Närings- och teknik- utvecklingsverket (del)		11 000	11 000

E 1. Drift av beredskapslager

262 992 67 559 330 551

170

E 2.	Beredskapslagring och industriella åtgärder	10 054	10 054	Prop. 1992/93:100 Bilaga 5
E 3.	Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m.		1 1
E 4.	Ätgärder inom delfunktionen Elkraft	63 946	63 946
C B 1.	Länsstyrelserna m.m. (del)		181 900 181 900
M E 2.	Förvaltningskostnader för Lantmäteriet (del)		4 400 4 400

Summa 2 091 036 675 822 406 0793 172 937

7.3.3 Övrig verksamhet

I övrig verksamhet ingår främst anslag för stödjande verksamhet inom
såväl den militära som den civila delen av totalförsvaret. Här ingår också
forskningsverksamhet och Kustbevakningen.

Vid beräkningen av anslagen har hänsyn tagits till angivna besparingsåt-
gärder.

Från och med budgetåret 1993/94 budgeteras driftskostnaden för
försvarsmaktens utlandsstyrka (tidgare benämnt FN-styrkor m.m.) inom
tredje huvudtiteln. Littera L. föreslås därför utgå ur fjärde huvudtiteln.

7.4 Anslagsförteckning

De ekonomiska förändringarna inom Försvarsdepartementets verksam-
hetsområde i förhållande till statsbudgeten för budgetåret 1992/93
framgår av följande sammanställning.

Anslagslittera

Anvisat
1992/93
(tusental
kronor)

Förslag
1993/94
(tusental
kronor)

Förändring
(tusental
kronor)

A. Försvarsdepartementet m.m.

A 1. Försvarsdepartementet

A 2. Utredningar m.m.

47 400

11 185

57 152

12 900

9 752

1 715

Summa A

58 585

70 052

11 467

171

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

B. Arméförband

B 1. Arméförband:Ledning och

förbandsverksamhet	8	575	000	8	638	903	63	903
B 2. Arméförband:Anskaffning
av materiel	3	283	400	3	777	295	493	895
B 3. Arméförband:Anskaffning
av anläggningar		713	000		603	200	-109	800

C. Marinförband

C 1. Marinförband:Ledning och

förbandsverksamhet	2 822 000	2 754 180	- 67 820
C 2. Marinförband:Anskaffning
av materiel	2 587 000	2 920 355	333 355
C 3. Marinförband:Anskaffning
av anläggningar	200 000	166 000	- 34 000

D. Flygvapenförband

D 1. Flygvapenförband:Ledning

och förbandsverksamhet 5	103 000	5 364 947	261 947
D 2. Flygvapenförband:
Anskaffning av materiel 7	503 000	7 547 941	44 941
D 3. Flygvapenförband:
Anskaffning av anläggningar	394 000	423 600	29 600
E. Operativ ledning m.m. E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning
och förbandsverksamhet 1	035 000	1 125 342	90 342
E 2. Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av materiel	129 000	117 396	- 11 604
E 3. Operativ ledning m.m.:
Anskaffning av anläggningar	54 000	79 580	25 580
E 4. Operativ ledning m.m.:
Forskning och utveckling	141 000	167 218	26 218

F. Gemensamma myndigheter m.m.
inom försvarsmakten

F 1. Försvarets sjukvårdsstyrelse	44 700	46 099	1 399
F 2. Fortifikationsförvaltningen	1	1	0
F 3. Försvarets materielverk	1 151 500	1 318 841	167 341
F 4. Försvarets radioanstalt	354 700	389 195	34 495
F 5. Värnpliktsverket	204 200	213 772	9 572
F 6. Militärhögskolan	83 600	104 802	21 202
F 7. Frivilliga försvars-
organisationer inom den
militära delen av total-
försvaret m.m.	155 700	157 710	2 010

172

F 8. Särskilda avvecklingskostnader Prop. 1992/93:100

för Försvarets datacenter F 9. Ersättningar för kroppsskador Summa B - F (militära utgiftsramen) 34	1 71 000 604 802	1 70 463 35 986 841	0 - 537 1 382 039
G. Civil ledning och samordning m, G 1. överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning	,m. 60 743	63 648	2 905
G 2. överstyrelsen för civil beredskap:Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m.	91 500	87 692	-3 808
G 3. Civilbefälhavarna	36 466	35 246	- 1 220
H. Befolkningsskydd och rädd- ningstjänst H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst	653 417	684 857	31 440
H 2. Skyddsrum, m.m.	487 560	495 613	8 053
H 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor		25 000	25 000
H 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.	6	1	- 5
H 5. Frivilliga försvars- organisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m.	77 790	77 790	0
H 6. Vapenfristyrelsen	13 101	13 827	726
H 7. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga	141 733	119 499	- 22 234
I. Psykologiskt försvar I 1. Styrelsen för psykologiskt försvar	9 740	10 547	807
J. Försörjning med industrivaror J 1. överstyrelsen för civil beredskap:Försörjning med industrivaror	78 464	82 371	3 907
J 2. överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder	11 040	9 246	- 1 794
J 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader	171 600	167 950	- 3 650

173

J 4. överstyrelsen för civil	Prop. 1992/93:100
beredskap:Täckande av	Bilaga 5
förluster till följd av
statliga beredskapsgarantier m.m. 1	1 0

Summa G - J (Försvarsdepartementets
andel av totalförsvarets

civila del) 1	833 161	1 873 288	40 127
K. övrig verksamhet
K 1. Försvarets civilförvaltning	1	1	0
K 2. Gemensam försvarsforskning	487 761	485 713	- 2 048
K 3. Försvarets forskningsanstalt:
avgiftsfinansierad verksamhet	1	1	0
K 4. Kustbevakningen	295 698	309 481	13 783
K 5. Anskaffning av materiel
för Kustbevakningen	51 800	54 000	2 200
K 6. Flygtekniska försöksanstalten	9 969	20 993	11 024
K 7. Flygtekniska försöksanstalten:
Avgiftsfinasierad verksamhet	1	1	0
K 8. Försvarets mediecenter	1	1	0
K 9. Försvarets förvaltnings-
högskola	16 533	17 827	1 294
K 10.Försvarshögskolan	8 095	8 786	691
K 11 .Krigsarkivet	11 664	15 710	4 046
K 12.Statens försvarshistoriska
museer	24 787	40 604	15 817
K 13.Vissa nämnder m.m. inom
Försvarsdepartementets
område	20 389	18 575	- 1 814
K 14.Utredning av allvarliga
olyckor	910	870	- 40
K 15.Försvarsmaktens utlandsstyrka	...	1	1
Summa Övrig verksamhet	927 610	972 564	44 954
Summa för fjärde huvudtiteln 37 424 158		38 902 745	1 478 587

Anslagsförteckningen är uppställd med den anslagsstruktur som föreslås
gälla för budgetåret 1993/94. Summan av anslagsbeloppen for budgetåret
1992/93 överensstämmer därför inte med den slutsamma (37 744 841 000
kronor) som redovisas i propositionen inför 1992 års försvarsbeslut
(sidan 154). Differensen uppgår till 320 683 000 kronor och hänför sig
till följande anslag som föreslås utgå från och med budgetåret 1993/94:

- D 4. Flygvapenförband: Förskjutningar i betalningssystemet

- K 15. Försvarets civilförvaltning: Täckning av vissa kostnader

- K 16. Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum

- Littera L: FN-styrkor m.m.

174

Mitt förslag till anslag för totalförsvaret under fjärde huvudtiteln för Prop. 1992/93:100
budgetåret 1993/94 omfattar 38 902 745 000 kronor. Medlen fördelar sig Bilaga 5
på följande sätt (tusental kronor):

Littera A

Littera B-F. Militära utgiftsramen
Littera G-J. Försvarsdepartementets
andel av totalförsvarets civila del

Littera K. Övrig verksamhet

70 052 000

35 986 841 000

1 873 288 000

972 564 000

Summa för fjärde huvudtiteln

38 902 745 000

För totalförsvarets civila del tillkommer kostnader inom andra huvudtitlar
med sammanlagt 1 299 649 000 kronor.

Medel för totalförsvaret under budgetåret 1993/94 omfattar därför
sammanlagt 40 202 394 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. fastställa utgiftsramen för totalförsvarets militära del för bud-
getåret 1993/94 till 35 986 841 000 kr

2. bemyndiga regeringen att disponera om medel mellan anslag
inom den militära utgiftsramen i enlighet med vad som anförts
härom

3. fastställa anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen
för totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 till
2 091 036 000 kr

4. bemyndiga regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden
med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex

5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1993/94 medge över-
skridande av den militära utgiftsramen och anslagen inom den
ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade
beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl.

175

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän,
m.m.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5.1

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1986:644) om disciplinförseelser
av krigsmän, m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Följande personal är krigsmän:

1. värnpliktiga under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga enligt väm-
pliktslagen (1941:967),

2. kvinnor som genomgår utbildning enligt lagen (1980:1021) om militär
grundutbildning för kvinnor,

3. de som genomgår utbildning vid
förberedande officersskola eller
annan utbildning för att få militär

3. de som genomgår utbildning for
att få militär anställning vid för-
svarsmakten,

anställning vid försvarsmakten,

4. hemvämsmän under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

5. de som genom krigsfrivilligavtal eller annat avtal åtagit sig att
tjänstgöra frivilligt i befattningar i försvarsmaktens krigsorganisation,
under den tid då de är tjänstgöringsskyldiga,

6. de som omfattas av tjänsteplikt enligt lagen (1981:292) om tjänsteplikt
för hälso- och sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m. och
genomgår utbildning eller övning vid försvarsmakten,

7. anställda i utlandsstyrkan inom forsvarsmakten, när de tjänstgör
utomlands.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Bestämmelsen tillämpas i sin
nya lydelse endast på dem som påbörjar utbildning till yrkesofficer efter
den 1 juli 1993.

1 Senaste lydelse 1992:1155.

176

1. Utgångspunkter..............................

1.1 Förändringar i det säkerhetspolitiska läget och deras
konsekvenser för totalförsvaret..............

1.1.1 Den internationella miljön.............

1.1.2 Sveriges säkerhetspolitik..............

1.1.3 Försvarspolitikens inriktning ...........

Prop. 1992/93:100

7 Bilaga 5.1

Hemställan .................................. 13

1.2 Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition ... 14

1.3 Årsredovisningar och revision................ 17

1.4 Anslagsstruktur m.m...................... 18

2. Organisationsfrågor m.m........................ 20

2.1 Bakgrund ............................ 20

2.2 Regeringens styrning av myndigheten Försvarsmakten . 21

2.3 Högkvarterets organisation.................. 24

2.4 Gemensamma myndigheter.................. 27

2.4.1 Försvarsmaktens hälso- och sjukvård...... 27

2.4.2 Försvarets civilförvaltning............. 33

2.4.3 Civilbefälhavarna .................. 42

2.5 Trafikflygarutbildning..................... 45

2.6 Helikoptrar i totalförsvaret.................. 47

Hemställan

3. Försvarsdepartementet m.m

Hemställan

4. Totalförsvarets militära del ...................... 52

4.1 Ledningsfrågor......................... 52

4.2 Försvarsindustrin........................ 54

4.3 Redovisning av JAS 39-projektet.............. 59

4.4 Personal............................. 63

4.4.1 Anställda ....................... 63

4.4.2 Värnpliktiga..................... 66

4.4.3 Åtgärder for jämställdhet............. 68

4.5 Mark, anläggningar och lokaler............... 68

4.6 Försvarsmakten och miljön ................. 69

4.7 Övriga frågor.......................... 72

4.7.1 Försvarsmusik..........'.......... 72

4.7.2 Förrådshållning och förvaring av vapen .... 72

4.8 Läget inom försvarsmakten ................. 73

Hemställan .................................. 74

4.9 Arméförband .......................... 75

177

Hemställan .................................. 82

4.10 Marinförband ..

Hemställan...........

4.11 Flygvapenförband

83 Prop. 1992/93:100

88 Bilaga 5.1

Hemställan .................................. 96

4.12 Operativ ledning m.m.................... 97

Hemställan ................................. 101

4.13 Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmak-

ten .............................. 102

4.13.1 Försvarets sjukvårdsstyrelse.......... 102

4.13.2 Fortifikationsförvaltningen........... 104

4.13.3 Försvarets materielverk............. 106

4.13.4 Försvarets radioanstalt ............. 110

4.13.5 Värnpliktsverket................. 111

4.13.6 Militärhögskolan................. 113

4.13.7 Frivilliga försvarsorganisationer inom den

militära delen av totalförsvaret m.m...... 115

4.13.8 Försvarets datacenter.............. 116

4.13.9 Ersättningar för kroppsskador......... 117

Hemställan ................................. 117

5. Totalförsvarets civila del....................... 119

5.1 Beredskapsläge och inriktning i stort........... 119

5.2 Funktionen Civil ledning och samordning ....... 121

5.2.1 Överstyrelsen för civil beredskap ....... 121

5.2.2 Civilbefälhavarna................. 123

Hemställan ................................. 124

5.3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst

m.m............................. 124

5.3.1 Statens räddningsverk m.m............ 125

5.3.2 Frivilliga försvarsorganisationer inom den

civila delen av totalförsvaret m.m....... 128

5.3.3 Vapenfristyrelsen ................. 129

Hemställan ................................. 131

5.4 Funktionen Psykologiskt försvar ............. 133

Hemställan ................................. 133

5.5 Funktionen Försörjning med industrivaror ....... 134

Hemställan ................................. 136

5.6 Funktioner hörande till andra departement....... 136

5.6.1 Hälso-och sjukvård ............... 136

5.6.2 Telekommunikationer............... 137

5.6.3 Transporter..................... 137 17g

5.6.4 Livsmedelsförsörjning .............. 137

5.6.5 Arbetskraft.....................

5.6.6 Energiförsöijning .................

5.6.7 Övriga funktioner.................

5.6.8 Övriga frågor ...................

5.7 Konsekvenser for totalförsvarets civila del av en an-

slutning till Europeiska Ekonomiska Samarbetsom-
rådet (EES) och ett svenskt medlemsskap i den
Europeiska Gemenskapen (EG).............

5.8 Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansiering

av utbildning inom den civila delen av totalförsva-
ret ..............................

138 Prop. 1992/93:100

138 Bilaga 5.1

138

140

141

6. Övrig verksamhet ........................... 142

6.1 Försvarets civilförvaltning................. 142

6.2 Försvarets forskningsanstalt................ 143

6.3 Kustbevakningen....................... 145

6.4 Flygtekniska försöksanstalten ............... 148

6.5 Försvarets mediecenter................... 150

6.6 Försvarets förvaltningshögskola.............. 151

6.7 Försvarshögskolan...................... 153

6.8 Krigsarkivet.......................... 154

6.9 Statens försvarshistoriska museer............. 155

6.10 Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets

område ........................... 157

6.11 Utredning av allvarliga olyckor ............. 159

6.12 Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m........... 160

Hemställan .................................

163

7 Ekonomiska ramar........................... 165

7.1 Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92 .... 165

7.1.1 Totalförsvarets militära del ........... 165

7.1.2 Totalförsvarets civila del............. 166

7.2 Utfallsprognos för budgetåret 1992/93 .......... 166

7.3 Ekonomiska ramar för budgetåret 1993/94 ....... 167

7.3.1 Totalförsvarets militära del ........... 167

7.3.2 Totalförsvarets civila del............. 168

7.3.3 Övrig verksamhet................. 171

7.4 Anslagsförteckning...................... 171

Hemställan .................................

175

Bilaga 5.1

176

179

gotab 42641, Stockholm 1992

Regeringens proposition

1992/93:100 Bilaga 6

Socialdepartementet
(femte huvudtiteln)

1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 6

Bilaga 6 till budgetpropositionen 1993

Socialdepartementet

(femte huvudtiteln)

Prop.

1992/93:100

Bil. 6

Socialdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992

Föredragande: statsrådet B. Westerberg i frågor under littera A, B
punkterna 1 - 6, E, F, G punkterna 3-4 och 11 - 17; statsrådet
Könberg i frågor under littera B punkterna 7 - 8, C, D, G punkterna
1 - 2 och 5 - 10.

Anmälan till budgetpropositionen 1993

Statsrådet B. Westerberg anför efter samråd med statsrådet Könberg

Välfärdspolitiken

Regeringens ekonomiska politik syftar till att förbättra det allmänna
välståndet och härigenom skapa förutsättningar för att utveckla och
förbättra den offentliga sektorns insatser för välfärd och social omsorg.
I detta syfte har regeringen påbörjat en valfrihetsrevolution och genom-
fört insatser för dem som är särskilt utsatta. De stora transfereringssy-
stemen skall dels kompensera för inkomstbortfall på grund av ohälsa
eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala ske-
enden.

Den strukturella obalansen i Sveriges ekonomi medför att utveck-
lingen av välfärdspolitiken måste ske under delvis förändrade förutsätt-
ningar. Ett växande gap mellan behov och resurser ställer krav på en
effektivisering och prioritering av verksamheten, bl.a. genom rationa-
liseringar och ökade inslag av konkurrens. Därtill måste de sociala
utgifterna begränsas. Detta kräver bl.a. att socialförsäkringssystemen
reformeras med den inriktningen samtidigt som de skall ge trygghet och
stimulera till arbete och sparande.

Omfattning

Socialdepartementets ansvarsområde innefattar en stor del av den
offentliga sektorn. Detta gäller mätt i såväl utgifter som antal anställda.
Socialdepartementet förvaltar, utvecklar och förnyar välfärdspolitiken.
Staten ansvarar för det ekonomiska trygghetssystemet som omfattar
socialförsäkringarna och anslutande bidragssystem. Vad gäller vård och
omsorg så anger staten nationella mål, utövar tillsyn över och utvärde-
rar verksamheten, medan den konkreta utformningen och verkställig-
heten i ökande utsträckning hanteras av kommunerna och landstingen.

De samlade sociala utgifterna inkl, landstingens och kommunernas
utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och handikappomsorg och
andra sociala insatser beräknas budgetåret 1993/94 uppgå till drygt
460 miljarder kronor. Detta motsvarar ca 32 % av BNP.

Knappt 260 miljarder kronor (56 %) av de samlade sociala utgifterna
utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och socialförsäkringssek-
torn svarar för ca 95 % av dessa transfereringsutgifter.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Budgetförslaget

Ändrad disposition

Presentationen av budgeten följer en delvis ny disposition jämfört med
tidigare år. Förändringen är främst en konsekvens av att det nya stats-
bidragssystemet till kommunerna medför att flertalet specialdestinerade
statsbidrag upphör fr.o.m. budgetåret 1993/94. Förutom littera- och
anslagsförändringar med anledning härav har samtliga myndigheter
under socialdepartementet samlats under ett littera. En förteckning över
den ändrade dispositionen lämnas i underbilaga 6.4. I särskilda under-
bilagor lämnas därutöver en närmare redogörelse för socialförsäk-
ringens kostnader och finansiering samt för arvsfondens verksamhet
budgetåret 1991/92.

Utvecklingen på statsbudgeten (femte huvudtiteln, miljarder kronor)

Budgetår

1991/92

1992/93

1993/94

Budget

126,2

131,0

117,7

Utfall

125,6

128,8*

117,7*

* prognos

Den beräknade utgiftsminskningen budgetåret 1993/94 är främst en
konsekvens av att de specialdestinerade bidragen till kommunerna er-
satts av ett generellt statsbidrag under sjunde huvudtiteln. Därtill kom-
mer vissa justeringar av budgetteknisk karaktär.

Bostadsbidragsreglerna för år 1993 har tidigare beslutats av rege-
ringen. Avsikten är att förslag om nya regler för bostadsbidragsgiv-
ningen fr.o.m. den 1 januari 1994 skall föreläggas riksdagen under
våren 1993. I det följande aviseras förslag vad gäller stöd och service
till vissa funktionshindrade samt införande av ett husläkarsystem. Kost-
nadseffekterna av redovisade åtgärder har inte beaktats i budget-
förslaget.

Ökad valfrihet

En förutsättning för att ökad valfrihet skall uppnås är att olika hinder
för fri etablering och fritt utnyttjande av olika verksamhetsformer tas
bort. Etableringsfrihet skall införas stegvis för bl.a. läkare och tand-
läkare. Ett första steg tas genom husläkarreformen och pågående över-
syn av tandvårdsförsäkringen.

1 syfte att stimulera kommunerna att utsätta sin verksamhet för kon-
kurrens har riksdagen nyligen beslutat om vissa ändringar i socialtjänst-
lagen, hälso- och sjukvårdslagen och lagen om försöksverksamhet med
kommunal primärvård.

Inom departementet har vidare en studie av alternativa verksam-
hetsformer inom vård och omsorg (Ds 1992:108) nyligen genomförts.
I studien beskrivs hinder för utvecklingen mot främst privata driftsfor-
mer samt ges förslag till åtgärder för att undanröja eller begränsa onö-
diga hinder. Förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Sociala rättigheter

En utvidgad rättighetslagstiftning för personer med funktionshinder,
grundad på handikapputredningens huvudbetänkande, har remitterats till
lagrådet. Regeringen kommer inom kort att avlämna en proposition på
grundval av lagrådsremissen. Den sammanlagda kostnaden för reform-
förslagen beräknas till 1,6 miljarder kronor.

För att underlätta och stimulera utvecklingen av ett husläkarsystem
avser regeringen, efter hörande av lagrådet, att under våren 1993 åter-
komma till riksdagen med förslag i frågan.

Utgångspunkten för såväl dagens som ett framtida pensionssystem är
att det dels skall ge en grundtrygghet oberoende av inkomst, dels ge en
inkomstrelaterad ersättning beroende av antalet och storleken av in-
tjänade pensionspoäng. För att mildra effekterna av sänkning av ersätt-
ningsnivåerna i vissa pensionförmåner och därmed skydda pensionärer
med enbart grundförmåner har förslag tidigare lagts om dels en höjning
av pensionstillskottet, dels förbättringar inom KBT-systemet. Kostnads-
effekterna av dessa förslag har beaktats i budgetförslaget.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Omprövning av socialförsäkringssystemen

Regeringen har initierat en omfattande genomgång och omprövning av
de stora och viktiga transfereringssystemen. En parlamentariskt sam-
mansatt arbetsgrupp har till uppgift att utarbeta ett nytt system för den
allmänna pensioneringen. En beredning kommer inom kort att tillsättas
i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som bl.a. innebär att
sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut ur statsbudgeten. Därvid
bör prövas att ge arbetsmarknadens parter huvudansvaret för försäk-
ringarna.

Ett antal åtgärder har vidtagits för att minska kostnaderna inom social-
försäkringen. Förslagen om införande av en karensdag, sänkta ersätt-
ningsnivåer i sjukförsäkringen samt för vissa pensionsförmåner, höjd
pensionsålder och en uppstramning av arbetsskadebegreppet förväntas
ge betydande kostnadsminskningar. Härutöver lämnas i budgeten för-
slag om förändringar i delpensionsförsäkringen som medför successivt
minskade kostnader. Regeringen avser att inom kort att lämna ytter-
ligare förslag i syfte att effektivisera sjuk- och arbetskadeförsäkringar-
na.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Sammanfattning av budgetförslaget

Sammantaget innebär förslagen att anslagen under femte huvudtiteln
minskar med 13 291,9 miljoner kronor enligt följande sammanställning
(miljoner kronor).

	Statsbudget* 1992/93	Förslag 1993/94	Förändring
A. Socialdepartementetm.m.	119,0	130,8	11,8
B. Familjer och barn C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och	38 559,3	26 762,3	- 11 797,0
ålderdom	77 050,7	80 752,5	3 701,8
D. Hälso- och sjukvård E. Omsorg om äldre och	3 193,5	1 619,5	- 1 574,0
handikappade F. Socialt behandlings- arbete. alkohol- och	9 416,0	1 885,5	- 7 530,5
narkotikapolitik G. Myndigheter under	520,7	519,6	1,1
Socialdepartementet	2 154,1	6 051,2	3 897,1**
Totalt	131 013,3	117 721,4	- 13 291,9

* Statsbudgeten innevarande budgetår enligt nya anslags- och litterastrukturen. På
tilläggsbudget I för budgetåret 1992/93 föreslås att ytterligare 3 343,6 miljoner
kronor anvisas.

** Ökningen beror i huvudsak på förändrade redovisningsprinciper för socialför-
säkringsadministrationens kostnader, men innebär ingen ökad kostnad för statsbud-
geten totalt.

A. Socialdepartementet m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

A 1. Socialdepartementet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

46 679 836

47 862 000

52 839 000

Jag beräknar anslagsbehovet till 52 839 000 kr. Jag har därvid tagit
hänsyn till att ändrade debiteringsregler för telefonsamtalsavgifter kom-
mer att införas inom regeringskansliet fr.o.m. den 1 juli 1993.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presente-
rat den modell som bör tillämpas. Socialdepartementet kommer fr.o.m.
budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Departementet kommer
därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Med-
len under ramanslaget Socialdepartementet förs till detta konto.

Anslaget för Socialdepartementet har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgetering av
anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas
till Socialdepartementets disposition kommer slutligt att fastställas enligt
de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budge-
terade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Socialdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 52 839 000 kr.

A 2. Utredningar, utveckling, samverkan m.m.

Nytt anslag (förslag) 77 933 000'

' Medel har tidigare anvisats under anslagen Utredningar m.m., Uppföljning, ut-
värdering m.m. och Internationell samverkan.

Socialdepartementet har att hantera stora och komplicerade politik-
områden av central betydelse för både samhällsekonomin och enskildas
välfärd. Inom de olika delområdena pågår och intensifieras nu utveck-
lingsarbete med sikte på bl.a. strukturella förändringar. Förändrings-
arbete innebär en process som - beroende på i vilket skede man befin-
ner sig - kräver skiftande, men för helheten sammanhängande och
nödvändiga åtgärder, t.ex. initiativ, utredning, analys, förankring,
genomförande, information, styrning och uppföljning. I samband med
övergången till nya anslagskonstruktioner och omstruktureringen av

littera- och anslagsindelningen under femte huvudtiteln har jag bedömt
det vara lämpligt att på ett ställe samla medel som departementet dispo-
nerar för sådana över tiden sinsemellan varierande aktiviteter. Detta ger
större flexibilitet för verksamhetsrelaterade omprioriteringar av resurser
samtidigt som det blir redovisningsmässigt klarare.

Jag har vid min medelsberäkning tagit hänsyn till den beräknade om-
fattningen av utredningsverksamheten.

Vidare har jag beaktat att Socialdepartementet har ett budgetmässigt
ansvar för statligt finansierad statistik inom det sociala området, oavsett
om den produceras av Statistiska centralbyrån (SCB) eller annan myn-
dighet. Medel för statistik inom det sociala området tas huvudsakligen
upp under SCB:s anslag på sjunde huvudtiteln. Jag beräknar medel för
förbättringar när det gäller samordning och utnyttjande av statistik
m.m., för vissa större undersökningar såsom uppföljningen av 1980 års
fruktsamhetsundersökning samt för tillfälliga insatser.

Under detta anslag beräknas också medel för internationell samverkan
inom social- och hälsovårdsområdet. Omfattande samarbete förekom-
mer inom WHO, FN, Europarådet, OECD och EFTA och med EG
samt inte minst genom Nordiska ministerrådet och den nordiska social-
politiska kommittén.

Samarbetet inom FN kommer sannolikt att växa i betydelse under de
närmaste åren. Bl.a. förbereds ett socialt "toppmöte" år 1995. Medel
för programsamarbete med EG och för deltagande i EFTA-gruppens
förhandlingar beräknas här. Inom ramen för EES-avtalet är det bl.a.
aktuellt med deltagande i EG:s äldreprogram och handikapprogram.
När det gäller bilateralt samarbete räknar jag med utvidgade kontakter
med främst de baltiska staterna. Den närmare inriktningen av det inter-
nationella samarbetet beskrivs i anslutning till de olika verksamhetsom-
rådena.

Medel som avser medlemsavgiften i WHO beräknas nu under ett eget
anslag, D 5. Bidrag till WHO.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört bör anslaget uppgå till
77 933 000 kr under nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar, utveckling, samverkan m.m. förbudgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 77 933 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

B. Familjer och barn

Svensk familjepolitik är i allt väsentligt inriktad på att sörja för kvalite-
ten i barns uppväxtvillkor genom generella insatser som värnar om
barnfamiljernas ekonomiska trygghet och stöd i olika former vid
barnens vård och fostran.

Familjepolitiken skall underlätta för föräldrarna att själva välja den
vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning som passar dem
och barnen bäst. Det innebär att familjepolitiken skall främja både
valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Den som väljer att
förvärvsarbeta skall ha utbyte av detta.

Det familjepolitiska stödet kan indelas i tre former:

* ekonomiskt familjestöd,

* barnomsorg,

* förebyggande åtgärder som syftar till att ge barn god hälsa och en
bra miljö.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Det ekonomiska familjestödet

Övergripande mål

Målen för det ekonomiska familjestödet är

* att utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn,

* att ge människor ekonomiska förutsättningar att skaffa barn när de så
önskar,

* att det inom tillgängliga ekonomiska ramar skall ges till alla på lika
villkor,

* att införa ett vårdnadsbidrag, lika för alla barn mellan ett och tre år,

* att lämna särskilt stöd till familjer i utsatta situationer t.ex. vid stor
försörjningsbörda, vid låga inkomster och höga bostadskostnader
eller när en förälder är ensam vårdnadshavare.

För att underlätta för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett stöd-
system som syftar till att ge en ekonomisk grundtrygghet under den
period de har en stor försörjningsbörda. Familjer med barn är generellt
sett unga och har ofta låga inkomster samtidigt som de har höga lev-
nadsomkostnader. Genom det ekonomiska familjestödet omfördelas
resurser över livscykeln.

En strävan är att så långt möjligt minimera stödsystemens marginal-
effekter då dessa kan dämpa förvärvsbenägenheten. Vidare bör stödsys-
temen vara så konstruerade att de skall vara lätta att överblicka, enkla
att administrera och svåra att missbruka.

Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljerna utgörs främst
av allmänna barnbidrag inkl, flerbarnstillägg, bostadsbidrag, ersättning
från föräldraförsäkringen, bidragsförskott, barnpensioner samt vård-
bidrag för barn med funktionshinder. Vidare finns ett särskilt stöd till
ensamstående adoptivföräldrar som motsvarar bidragsförskottet och ett
bidrag till kostnader för att adoptera barn från utlandet.

Utvecklingen och effektiviteten i de familjepolitiska bidragssystemen

Följande sammanställning visar utvecklingen av samhällets direkta eko-
nomiska stöd till barnfamiljerna under perioden 1980 - 1993 (miljoner
kronor).

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

År	Barn- bidrag	Bostads- bidrag	Föräldra- försäkring	Vård- bidrag	Bidrags- förskott	Barn- pension	Summa
1980	4 995	2 210	3 593	300	815	425	12 338
1985	8 289	2 865	6 144	427	1 518	574	19 817
1990	12 296	3 140	15 728	725	2 138	698	34 725
1992	16 885	5 050a	18 329	1 032	2 985b	822	45 103
1993	17 215	5 200a	18 182	1 252	3 070b	832	45 751

a Beräknade kostnader för verksamhet under resp, kalenderår
b Inkl, särskilt bidrag till ensamstående med barn.

För år 1993 beräknas totalt 45,8 miljarder kronor lämnas i olika
familjeekonomiska stöd. Om man till detta belopp också lägger studie-
hjälpen kan samhällets direkta stöd till barnfamiljerna år 1993 beräknas
till ca 48 miljarder kronor.

Det är uppenbart att familjestödet ger barnfamiljerna en bättre ekono-
misk standard. Det är också uppenbart att det i Sverige - genom bl.a.
familjestödet och en utbyggd barnomsorg - är möjligt för båda föräld-
rarna att förena vården av barn med förvärvsarbete. Bl.a. detta har lett
till att Sverige samtidigt har ett av Västeuropas högsta födelsetal och
den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen.

Betydelsefullt är det också att den andel kvinnor som inte föder barn
numera är låg i såväl ett svenskt historiskt perspektiv som ett europe-
iskt.

De allmänna barnbidragen

Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla familjer med barn ett
grundläggande ekonomiskt stöd.

Utvecklingen av kostnaderna för de allmänna barnbidragen är bero-
ende av bidragsbeloppens storlek, bidragssystemets konstruktion och
antalet barn i bidragsberättigad ålder. Enligt Statistiska centralbyråns
befolkningsprognos från hösten 1991 kommer antalet barn under 16 år
att öka med ca 106 000 mellan åren 1992 och 1998. Med nuvarande
regler innebär det en ökning av kostnaderna för allmänna barnbidrag -
utan hänsyn tagen till flerbarnstilläggen - med ca 950 miljoner kronor
fram till år 1998. Antalet bidragsberättigade barn beräknas fortsätta öka
fram t.o.m. år 2002 .

Inom de ramar som den ekonomiska situationen medger fyller barn-
bidragen väl målet att, utan att skapa marginaleffekter, utjämna de
ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn. Barn-
bidragssystemet är lätt att överblicka, enkelt och billigt att administrera
samt svårt att missbruka.

Bostadsbidrag Prop. 1992/93:100

Bil. 6
Bostadsbidragens uppgift är att ge även ekonomiskt svaga barnfamiljer
möjligheter att hålla sig med goda och rymliga bostäder. Bostads-
bidragen är utformade så att de består av en allmänt konsumtions-
stödjande del, som kan ses som ett behovsprövat barnbidrag, och en
del som beror av bostadskostnadens storlek.

Bostadsbidrag lämnas också till ungdomar, studerande och andra hus-
håll utan barn.

Hushåll med bostadsbidrag, maj 1989, maj 1991 och maj 1992 (1 OOO-tal)

	1989	1991	1992
Hushåll med barn
makar/samboende	97	132	136
ensamstående	133	153	170
Hushåll utan barn
ungdomar	12	29	40
andra	-	14	21
Samtliga	242	328	367

I maj 1992 lämnades bostadsbidrag till drygt 306 000 barnfamiljer
och knappt 61 000 hushåll utan barn. Som framgår av ovanstående
tablå har antalet bidragstagare ökat markant jämfört med år 1989 (mot-
svarande uppgifter för år 1990 föreligger inte). Ökningen beror dels på
att bostadsbidragen till hushåll med barn till följd av skatteomlägg-
ningen byggdes ut och fr.o.m. bidragsåret 1991 lämnas inom väsentligt
vidgade bostadskostnadsgränser, dels på att bostadsbidrag till andra
hushåll utan barn än ungdomshushåll samtidigt infördes.

Även inför bidragsåret 1992 har bostadskostnadsgränsema räknats
upp. Ökningen av antalet bidragstagare hänger troligen främst samman
med att arbetslösheten ökat. En annan förklaring till att fler hushåll
utan barn får bostadsbidrag är att allmänhetens kännedom om stödfor-
men successivt har blivit större.

Boverket har under åren 1991 och 1992 utvecklat metoder för att
följa upp och utvärdera bostadsbidragens effekter. Utvärderingarna
visar att bostadsbidragen till barnfamiljer har god fördelningspolitisk
träffsäkerhet. I maj 1992 gick ca 30 % av bidragen till de 20 % av
hushållen som hade de lägsta inkomsterna. Hälften av bidragen gick till
de ca 35 % av hushållen som hade de lägsta inkomsterna.

Jämfört med maj 1991 gick bostadsbidragen år 1992 i större utsträck-
ning till hushållen med de lägsta inkomsterna, d.v.s. omfördelnings-
effekten var större år 1992 än år 1991.

Föräldraförsäkring

Föräldraförsäkringen syftar till att ge föräldrarna en ekonomisk trygghet
i samband med ledighet för vård av barn. Genom föräldraförsäkringen
har föräldrar rätt till ersättning för inkomstbortfall och genom föräldra-
ledighetslagen rätt till ledighet för att vårda barn. Ersättning utges i
form av föräldrapenning, tillfällig föräldrapenning och havande-
skapspenning. Föräldrapenning svarar för ca 85 % av alla ersatta
dagar.

Utvecklingen av kostnaderna för föräldraförsäkringen är beroende av
antalet födda barn och av den genomsnittliga löneökningen. Födelse-
talet beräknas ha nått sin kulmen år 1990. Antalet födda barn har
emellertid minskat så litet och kan beräknas minska så långsamt de
närmaste åren att antalet ersatta föräldrapenningdagar inte kommer att
påverkas i någon större utsträckning före år 1994. Antalet födda barn
påverkar antalet föräldrapenningdagar i första hand under året efter
födelseåret.

Föräldraförsäkringen medger en hög grad av flexibilitet i utnyttjandet
samtidigt som den från administrativ synpunkt är resurskrävande. Av
det skälet har vissa ändringar gjorts i förenklande syfte. Sedan den
1 juli 1992 gäller att utbyte av föräldrapenning mot tillfällig föräldra-
penning inte får ske utom då det barn för vilket tillfällig föräldra-
penning söks vårdas på sjukhus. Vidare får föräldrapenning bytas ut
mot sjukpenning endast om föräldern på grund av sjukdom är ur stånd
att vårda barnet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Ersatta dagar med föräldrapenning och
tillfällig föräldrapenning 1991

CZ Kvinnor

Föräldrapenning

Tillfällig föräldrapenning

Som framgår av diagrammet är pappornas andel av uttagna dagar med
föräldrapenning mycket liten. År 1991 skedde en mindre ökning av
andelen ersatta dagar med föräldrapenning. Pappornas andel var år
1991 8,1 % jämfört med 7,4 % året innan. För att främja kontakten
mellan pappor och barn är det angeläget att pappornas uttag av i syn-
nerhet föräldrapenning ökar. Det krävs långsiktiga insatser för att ändra
pappornas beteende i detta avseende. Medel för särskilda informations-
insatser i detta syfte bör avsättas även fortsättningsvis. På kort sikt är
det dock angeläget att försäkringskassorna informerar blivande pappor
om föräldraförsäkringens möjligheter.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bidragsförskott

Genom bidragsförskotten ger samhället ett ekonomiskt grundskydd för
barn vars föräldrar lever åtskilda.

Kostnaderna för bidragsförskott beror i huvudsak på antalet berörda
barn, underhållsbidragens storlek och återbetalningen av förskotterade
bidragsförskott. De senaste åren har visat en svag ökning av antalet
berörda barn, en relativ sänkning av underhållsbidragen om hänsyn tas
till penningvärdesutvecklingen och en återbetalningsbenägenhet som
varit stabil.

Internationella adoptioner

I samband med adoption av barn från utlandet lämnas, under vissa
förutsättningar, bidrag.

Verksamheten med internationella adoptioner har förändrats under
senare år. Andelen enskilda adoptioner har ökat. Under år 1991 för-
medlades ca 30 % av antalet adopterade barn genom enskilda kontak-
ter. Motsvarande andel år 1987 var ca 16 %. Antalet förmedlade adop-
tivbarn och förmedlingssättet under perioden 1987 - 1991 framgår av
följande sammanställning.

	1987	1988	1989	1990	1991
Totalt antal förmedlade	1 355	1 074	883	965	1 113
adoptivbarn Förmedlad genom aukto-	1 142	920	701	680	786
riserad organisation Förmedlad utan aukto-	213	154	182	285	327
riserad organisation Andel barn förmedlade utan	16	14	21	30	29

auktoriserad organisation (%)

Barnpensioner

Barnpension utges till barn som är under 18 år och vars fader eller
moder eller båda föräldrar har avlidit. Barnpension kan utges även efter
18 års ålder om barnet bedriver gymnasiestudier eller annan grundut-

bildning. Pension kan dock utges längst t.o.m. första halvåret det år då Prop. 1992/93:100
barnet fyller 20 år. Antalet barnpensioner har sjunkit under flera år. Bil- 6
Detta gäller barnpension såväl från folkpensioneringen som från ATP.

Antalet barnpensioner från folkpensioneringen ökade dock under år
1990 på grund av att vissa barn över 18 år då fick rätt till barnpension.
Från mitten av 1990-talet förväntas antalet barnpensioner öka till följd
av befolkningsökningen.

Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Föräldrar med ett sjukt eller funktionshindrat barn som behöver särskild
tillsyn och vård i hemmet kan få vårdbidrag.

Vårdbidrag kan sedan den 1 juli 1992 utges som hel, tre fjärdedels,
halv eller en fjärdedels förmån (prop. 1991/92:106, bet. 1991/92:SfU8,
rskr. 1991/92:232). Hel förmån höjdes fr.o.m. samma tidpunkt från
belopp motsvarande 2 basbelopp till belopp motsvarande 2,5 bas-
belopp. De partiella vårdbidragen fick motsvarande proportionella höj-
ning. Samtidigt förbättrades ersättningen för merkostnader till följd av
barnets handikapp.

Den nya nivån, tre fjärdedels vårdbidrag, beräknas innebära att an-
talet halva vårdbidrag kommer att minska successivt samtidigt som
vårdbidrag på den nya nivån ökar. Vidare kan för de närmaste åren
antalet vårdbidrag på nivån en fjärdedels förmån förväntas öka.

Vidtagna och planerade förändringar

De allmänna barnbidragen

Riksdagens tidigare beslut om en höjning av de allmänna barnbidragen
(prop. 1991/92:38, bet. 1991/92:FiU 10, rskr. 1991/92:108) med
1 020 kronor per barn och år den 1 januari 1993, upphävdes efter för-
slag i regeringens proposition (1992/93:50) med anledning av det stats-
finansiella läget. Riksdagen beslutade i enlighet med propositionens
förslag (bet. 1992/93:FiU 1, rskr. 1992/93:134). Beslutet innebar en
besparing på statsbudgeten beräknat för kalenderåret 1993 med 1 928
miljoner kronor. För budgetåret 1992/93 innebär beslutet, med hänsyn
tagen till att antalet bidragsberättigade barn antas öka mer än vad som
beräknades i föregående års budgetproposition, att kostnaderna för de
allmänna barnbidragen uppskattas bli ca 875 miljoner kronor lägre än
vad som tidigare beräknats under anslaget.

Nya regler för bostadsbidragen införs år 1994

En särskild utredare har haft i uppdrag att förbereda en överföring av
bostadsbidragens administration från kommunerna till försäkrings-
kassorna och att föreslå vissa regeländringar i syfte att förenkla admi-
nistrationen. Utredaren skulle bl.a. undersöka möjligheten att övergå till

att pröva bidragen mot hushållens aktuella inkomst. Prop. 1992/93:100

I början av hösten 1992 lämnade utredaren sitt betänkande Bil- 6

(SOU 1992:89) Bostadsbidrag, enklare, rättvisare, billigare. Remiss-
behandlingen av betänkandet har just avslutats.

Riksdagen fattade i december 1992 ett principbeslut om att administ-
rationen skall föras över från kommunerna till försäkringskassorna den
1 januari 1994 (prop. 1992/93:63, bet. 1992/93:BoU5, rskr.
1992/93:99). Nya regler för bostadsbidragsgivningen bör införas sam-
tidigt som administrationen ändras. Avsikten är att i februari 1993 före-
lägga riksdagen en proposition om bostadsbidragen. I samband därmed
kommer jag också att redovisa hur överföringen av ansvaret från kom-
munerna till försäkringskassorna bör genomföras.

Föräldraförsäkring

Handikapputredningen har i två betänkanden (SOU 1991:46 och SOU
1992:52) lämnat förslag som syftar till förbättringar i föräldraförsäk-
ringen för föräldrar med funktionshindrade barn. På grundval av för-
slagen har regeringen överlämnat ett lagförslag till lagrådet för ytt-
rande. Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Den
innebär att föräldrar till svårt funktionshindrade barn under 16 år skall
ha rätt till tio kontaktdagar per barn och år samt att föräldrar i vissa
situationer, t.ex. när de besöker en institution för att medverka i be-
handlingen av ett barn, skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning även
om barnet inte är närvarande. Vidare föreslås att föräldrar till svårt
funktionshindrade barn som fyllt 16 men inte 21 år (i vissa fall 23 år)
skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå
från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos barnet.

Bidragsförskott

Socialdepartementet presenterade våren 1992 en departementspromemo-
ria Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) med förslag till förändringar av
samhällsstödet till ensamstående föräldrar. Förslagen gick i korthet ut
på att det nuvarande utfyllnadsbidraget i bidragsförskottssystemet av-
skaffades och i stället infördes ett inkomstprövat bidrag till de berörda
föräldrarna.

Promemorian har remissbehandlats. I remissbehandlingen och i den
allmänna debatten har promemorian fått ett övervägande negativt mot-
tagande. Mot den bakgrunden är jag inte beredd att på grundval av
promemorian lämna några förslag till långtgående förändringar av sam-
hällsstödet till ensamstående föräldrar.

I samband med remissbehandlingen av departementspromemorian har
dock allmänt framhållits att nuvarande system för bidragsförskott har
allvarliga brister, framför allt vad gäller den nära kopplingen till under-
hållsbidragssystemet.

Mot den bakgrunden måste, enligt min mening, arbetet med att åt-
gärda bristerna och att göra bidragsförskottssystemet enklare att förstå
och administrera, bedrivas vidare inom regeringskansliet.

Adoptionslagstiftningsutredningen

Genom beslut den 27 maj 1992 utfärdade regeringen direktiv (dir.
1992:69) till en särskild utredare att se över verksamheten med interna-
tionella adoptioner och föreslå de förändringar som han finner påkalla-
de. Utredningsarbetet har initierats bl.a. mot bakgrund av det arbete
som för närvarande pågår inom Konferensen för internationell privaträtt
i Haag med att utarbeta en konvention som skall reglera hanteringen av
internationella adoptioner.

Av direktiven framgår att utredaren skall pröva den roll som Statens
nämnd för internationella adoptionsfrågor, NIA, har i adoptionsverk-
samheten. Inriktningen skall vara att, med bibehållande av den enskil-
des möjlighet att adoptera utan medverkan av auktoriserad adoptions-
organisation, stärka NIA:s roll när det gäller att upprätthålla en verk-
samhet på hög etisk nivå till barnens bästa. Utredaren skall vidare redo-
visa olika möjligheter att minska kostnaderna för internationella adop-
tioner utan att adoptionsorganisationemas arbetsmöjligheter begränsas
samt undersöka hur de små adoptionsorganisationerna kan stödjas.
Även frågan om hur olika hjälporganisationer och andra ideella sam-
manslutningar kan medverka i samband med internationella adoptioner
skall prövas. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den
1 oktober 1993.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Barnomsorg

Övergripande mål

Övergripande mål för barnomsorgen är

* att genom pedagogisk gruppverksamhet ge barnen stöd och stimulans
för sin emotionella, sociala och intellektuella utveckling och bidra till
goda uppväxtvillkor,

* att ge barn med behov av särskilt stöd i sin utveckling den omsorg
som deras speciella behov kräver,

* att underlätta för föräldrar att förena förvärvsarbete och studier med
vård och ansvar för barn,

* att göra det möjligt för föräldrarna att i ökad utsträckning själva välja
mellan olika alternativ och därigenom öka deras inflytande över den
omsorg barnen får,

* att utforma stödet och regleringen så att verksamheten bedrivs ekono-
miskt effektivt.

Bamomsorgspolitiken syftar till att ge valfrihet åt småbarnsföräldrar
genom en utbyggnad av barnomsorgen till full behovstäckning och
genom att olika hinder för fri etablering och fritt nyttjande av olika
barnomsorgsformer tas bort.

Om varje familj får lösa barnomsorgen på det sätt den själv önskar
skapas större trygghet för barn och föräldrar. Det innebär att det måste
finnas barnomsorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha
det och bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar stanna hem-

ma när barnen är små. Ett förslag till vårdnadsbidrag kommer att
läggas fram när de ekonomiska förutsättningarna så medger.

Riksdagen fattade år 1985 ett principbeslut om att alla barn över ett
och ett halvt års ålder fram till skolstarten skall få delta i en organise-
rad förskoleverksamhet.

Barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar skall erbjudas
plats i daghem eller familjedaghem. Barn som är i familjedaghem eller
vars föräldrar är hemarbetande skall erbjudas möjlighet att delta i öp-
pen förskola eller få plats i deltidsgrupp. Behovet när det gäller daghem
kan självfallet fyllas av såväl kommunalt som privat driven barnom-
sorg.

I propositionen som låg till grund för riksdagens beslut underströks
också att målet inte innebar att kommunerna befriades från sitt ansvar
att erbjuda barnomsorg till barn under 18 månader.

För skolbarn bedrivs barnomsorg i fritidshem eller familjedaghem.
För mellanstadiebarn bedrivs olika former av öppna verksamheter.
Under senare tid har det skett en snabb utveckling mot en integration
av skolbarnsomsorgen i skolan.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Barnomsorgens utveckling

Följande sammanställning visar utvecklingen av det totala antalet barn
i daghem, familjedaghem, fritidshem och deltidsgrupp från år 1980 till
år 1992.

År	Daghem	Familjedaghem		Fritids- hem	Summa	Deltids- grupp
År	Daghem	0-6 år	7-12 år	Fritids- hem	Summa	Deltids- grupp
1980	129 100	90 200	35 300	48 800	303 400	104 700
1985	184 400	113 500	48 900	73 700	420 500	78 000
1990	256 300	110 400	45 500	119 700	531 900	63 100
1991	283 400	105 000	40 400	116 500	545 300	65 500
1992a	315 800	110 300	36 700	133 000	595 800	45 600
Ökning i % 1985-1992 71,3		-2,8	-24,9	80,5	41,7	-41,5

a/ Enl. kommunernas preliminära statsbidragsansökningar. Juli 1992

Av ovanstående sammanställning framgår att det har skett en kraftig
utbyggnad under åren efter det att principbeslutet fattades. Detta gäller
inte enbart barnomsorgen för förskolebarn utan även för skolbarnen.
Den största procentuella ökningen (80 %) har skett för skolbarnsom-
sorg i fritidshem trots att denna inte omfattades av riksdagsbeslutet.
Antalsmässigt har dock antalet nya platser i daghem ökat mest under
perioden, med 141 400.

Uppgifterna i sammanställningen har huvudsakligen hämtats ur SCB:s
löpande statistik om barnomsorgen. För att komplettera bilden redo-
visas ytterligare några uppgifter som hämtats ur kommunernas stats-
bidragsansökningar.

2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Enligt kommunernas preliminära uppgifter för år 1992 finns 7,5 %
(23 800) av daghemsplatserna och 3 % (4 000) av fritidshemsplatserna
i verksamheter med annan huvudman än kommun. År 1985 var mot-
svarande antal 3 000 resp. 500 platser. 209 av 286 kommuner har nu
privata barnomsorgsformer. Av drygt 1 400 dag- och fritidshem är den
största gruppen (65 %) föräldrakooperativ. Därefter följer verksamheter
med alternativ pedagogik (Montessori/Waldorf) och föreningsdrivna
dag- och fritidshem som vardera utgör ca 15 %. 47 dag- eller fritids-
hem drivs som personalkooperativ och 29 har Svenska kyrkan som
huvudman. Under första halvåret 1992 startade 19 daghemsaktiebolag.
De flesta privata dag- och fritidshemmen bedrivs i form av ideell före-
ning eller stiftelse.

För närvarande pågår stora förändringar som rör skolbarnsomsorgen
i många kommuner. Ett stort antal kommuner har på senare tid föränd-
rat nämnd- eller förvaltningsorganisationerna, t.ex genom att införa en
gemensam nämnd för skola och barnomsorg. Förändringarna syftar
bl.a. till att genom integration av skolbarnsomsorgen i skolan ge ett
effektivare resursutnyttjande av såväl lokaler som personal.

Under våren 1991 fattade riksdagen ett beslut om flexibel skolstart
från sex års ålder. Enligt en enkät som genomförts av Socialstyrelsen
erbjöd 94 av totalt 284 kommuner skolstart för sexåringar under höst-
terminen 1991. Ca fem procent av sexåringarna i riket utnyttjade denna
möjlighet. Många kommuner har också fört över sexårsverksamheten
till skolan i s.k. nollklasser.

Enligt Socialstyrelsens enkät hade 51,8 % av lågstadiebarnen år 1992
plats i fritidshem eller familjedaghem. Majoriteten (67%) av de barn
som hade plats var i fritidshem. En tredjedel av barnen i fritidshem
uppskattades vid slutet av år 1991 finnas i verksamheter som integrerats
i skolan.

Förskolebarnens tillgång till barnomsorg

Enligt det tidigare nämnda principbeslutet år 1985 om förskola för alla
barn skulle alla barn från ett och ett halvt års ålder med förvärvs-
arbetande eller studerande föräldrar erbjudas plats i daghem eller
familjedaghem. Barn i familjedaghem eller vars föräldrar är hem-
arbetande skulle erbjudas möjlighet att delta i öppen förskola eller få
plats i deltidsgrupp. Enligt 1992 års barnomsorgsundersökning fanns
det i januari 762 040 barn i åldern fyra månader t.o.m. sex år. Av
dessa var 97 300 under ett års ålder och majoriteten var hemma med en
föräldraledig förälder medan 4 000 av barnen hade plats i daghem eller
familjedaghem. Hur de 665 000 barn som var mer än ett år gamla fick
del av den offentligt finansierade barnomsorgen framgår av nedanståen-
de sammanställning.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Barnomsorgs- verksamhet	Antal barn 1-6 år	%
Kommunala daghem	270 049	40,6
Privata daghem	19 164	2,9
Familjedaghem	121 761	18,3
Enbart deltidsgrupp	44 117	6,6
Besöker öppen förskola	67 550	10,2
Ingen	142 091	21,4
Summa	664 732	100,0

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Drygt 60 % av barnen fick del av daghems- eller familjedaghems-
verksamhet. Ytterligare 17 % deltog i pedagogisk gruppverksamhet i
form av deltidsgrupp eller öppen förskola medan ca 20 % stod utanför
barnomsorgen.

Nedanstående diagram visar hur tillsynen för samtliga förskolebarn
ordnades under år 1992. Här framgår också hur många barn som hade
en föräldraledig förälder hemma. Totalt gällde detta 198 000 barn,
varav 74 000 avsåg föräldraledighet för yngre syskon. I de fall ett barn
också hade en barnomsorgsplats (gäller ca 9 000 syskon) redovisas det
enbart under bamomsorgsform. Av diagrammet framgår att ca 14 % av
barnen var hemma med en förälder som inte var föräldraledig.

Förskolebarnens tillsyn jan. 1992

Statsbidrag till kommunerna för barnomsorg

Fram t.o.m. år 1992 har ett specialdestinerat statsbidrag lämnats till
kommunerna för barnomsorg. Anslaget beräknas för kalenderåret 1992,
med ledning av kommunernas preliminära statsbidragsansökningar,
uppgå till ca 13 700 miljoner kronor. Under anslaget har tidigare av-
satts medel för utvecklings- och förnyelsearbete inom barnomsorgen.
Dessa medel har överförts till anslaget G 3. Socialstyrelsen.

Från den 1 januari 1993 överförs statsbidraget till barnomsorgen och
bidraget till hemspråksträning i förskolan till ett nytt statligt utjämnings-
bidrag till kommuner (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29,
rskr. 1991/92:345).

Att ersätta de nuvarande specialdestinerade statsbidragen med ett
generellt system innebär ett förändrat synsätt när det gäller statsmakter-
nas styrning av kommuner och landsting. Framdeles kommer styr-
ningen av den kommunala sektorn att ske genom att statsmakterna
anger de ekonomiska ramarna och genom att ange och följa upp de
nationella målen för den kommunala verksamheten.

Därmed uppkommer ett behov av en utvidgad lagreglering av kom-
munernas ansvar på detta område. En lagreglering är nödvändig för att
säkerställa ett tillräckligt stöd för enskilda alternativ. En sådan är också
viktig för att skapa förutsättningar för att efterfrågan på barnomsorg
utanför hemmet skall tillgodoses. Frågan bereds vidare inom regerings-
kansliet med beaktande av de samhällsekonomiska effekterna.

Socialstyrelsen har att svara för uppföljning och utvärdering av social-
tjänsten. Tidigare har en stor del av informationsinsamlingen om barn-
omsorgen skett utifrån ansökningshandlingarna om statsbidrag. Denna
information bortfaller med det nya bidragssystemet. Därför måste nya
metoder och arbetssätt utvecklas för att följa upp och utvärdera verk-
samheterna. Detta bör ske dels genom statistiska beskrivningar av verk-
samheten, dels genom ingående analyser av kvalitativa faktorer.

Regeringen har tidigare gett Socialstyrelsen i uppdrag att, vid sidan av
eller i anslutning till projektet Aktiv uppföljning, följa utvecklingen av
barns villkor i det omfattande omställnings- och förnyelsearbete som
pågår i kommunerna. I uppdraget beskrivs några prioriterade områden,
däribland barnomsorgen.

Invandrar- och flyktingbarn i förskolan

Drygt en tiondel av barnen i svensk förskola är invandrar- eller flyk-
tingbarn. Förskolans mål för dessa barn är att lägga grunden för aktiv
tvåspråkighet och dubbel kulturell identitet.

I det tidigare nämnda regeringsuppdraget till Socialstyrelsen ingår att
följa utvecklingen av invandrar- och flyktingbarnens situation med
avseende på hemspråksstödets omfattning och inriktning.

Barnomsorgen skall aktivt bidra till att barnen får insikter om betydel-
sen av solidaritet mellan människor. Barnomsorgspersonal som arbetar
med invandrar- och flyktingbarn måste få erforderliga kunskaper och

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

adekvat stöd och handledning i detta arbete. Prop. 1992/93:100

För att möjliggöra detta har under en treårsperiod 5 miljoner kronor Bil- 6

per år, dvs. sammanlagt 15 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden
ställts till Socialdepartementets förfogande.

Andra åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor

Barnmiljörådet

Barnmiljörådet har som huvuduppgift att arbeta med frågor i barnens
omvärld. På olika sätt visar Barnmiljörådet på barnperspektivet i sam-
hället, lyfter fram aktuella problem, ger förslag på fungerande modeller
och pekar på konkreta lösningar. Utgångspunkten för Bammiljörådets
arbete är samspelet mellan barns lek och säkerhet och barns behov av
såväl stimulerande och spännande som säkra och trygga miljöer.

Ombudsman för barn och ungdom

Riksdagen har efter behandling av ett flertal motioner med förslag att
inrätta en statlig bamombudsmannatjänst gett regeringen i uppdrag att
utreda frågan (bet. 1989/90:SoU 17, rskr. 1989/90:172). Regeringen
tillkallade med anledning härav en särskild utredare som i sitt betänkan-
de föreslog att en ombudsman för barn och ungdom skulle utses av
regeringen (SOU 1991:70). Betänkandet har remissbehandlats. Jag
avser att senare under riksmötet lägga fram ett förslag om inrättande av
en ombudsman för barn och ungdom, vars främsta uppgift bör vara att
med utgångspunkt från FN:s barnkonvention bevaka barns och ung-
domars rättigheter i Sverige. Vidare bör ombudsmannen ägna sig åt
opinionsbildning samt ta initiativ till utredningar om barnrättsfrågor.

Familjerådgivning

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen aktualiserat frågan om familje-
rådgivning, senast hösten 1992 (bet. 1992/93:SoU2, rskr. 1992/93:14).
Jag delar riksdagens bedömning att familjerådgivning är en viktig del
av det förebyggande sociala arbetet. Jag avser att senare under riks-
mötet återkomma till regeringen med förslag om familjerådgivningens
framtida organisation och finansiering.

Konventionen om barnets rättigheter

FN:s konvention om barnets rättigheter är ett av de viktigaste instru-
menten som tillkommit under senare år för att värna om barns och
ungdomars levnadsvillkor. De stater som ratificerat konventionen har
åtagit sig att se till att barnets bästa alltid kommer i främsta rummet när
åtgärder vidtas som berör barn.

Att göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända
bland såväl barn som vuxna har varit en viktig uppgift under de första
åren efter tillträdandet av konventionen. En bred satsning med medel
från Allmänna arvsfonden har gjort det möjligt att med hjälp av olika
frivilligorganisationer sprida kunskap om konventionen och dess olika
artiklar bland barn, ungdomar, invandrare och vuxna som arbetar med
eller för barn.

Regeringen har nyligen i enlighet med konventionens bestämmelser
lämnat en rapport till den särskilda FN-kommittén för barnets rättig-
heter. I rapporten redovisas i vad mån svensk lagstiftning svarar mot
konventionen. Rapporten har tryckts i 10 000 ex. och spridits till alla
statliga myndigheter, till kommuner och landsting, skolor, bibliotek,
mödra- och barnavårdscentraler m.fl.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

FN:s familjeår 1994

FN har beslutat att utlysa år 1994 som det internationella familjeåret.
Inom regeringskansliet har bildats en interdepartemental berednings-
grupp för att förbereda Sveriges verksamhet med anledning av familje-
året.

B 1. Allmänna barnbidrag

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift

Anslag

Förslag

16 528 436 376

17 645 000 000

17 000 000 000

Genom de allmänna barnbidragen tillförsäkras alla familjer med barn
ett grundläggande ekonomiskt stöd. Allmänt barnbidrag lämnas till dess
barnet fyller 16 år. För elever i grundskolan eller viss annan utbildning
som fyllt 16 år lämnas förlängt barnbidrag. Bidraget lämnas med sam-
ma belopp per månad som det allmänna barnbidraget. Bestämmelserna
om barnbidrag och flerbarnstillägg finns i lagen (1947:529) om allmän-
na barnbidrag. Bestämmelser om förlängt barnbidrag finns i lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag.

Det allmänna barnbidraget lämnas fr.o.m. den 1 januari 1991 med
9 000 kronor per år och barn under 16 års ålder. Därutöver lämnas
flerbarnstillägg med belopp som per år räknat motsvarar ett halvt barn-
bidrag för det tredje barnet, ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och
ett och ett halvt barnbidrag för det femte barnet och varje ytterligare
barn. Även 16-19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa
motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till fler-
barnstillägg.

I följande tabell redovisas bambidragsbeloppen vid olika barnantal
och antalet familjer i resp, grupp.

Antal barn under 16 år	Kr/år	Antal familjer (oktober 1992)
1	9 000	443 100
2	18 000	373 400
3'	31 500	141 600
4“	49 500	29 600
5“	72 000	7 870b

• Inkl, gymnasiestuderande 16-19 år.
b Fem eller flera barn

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Barnbidraget betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse. Mot-
svarande gäller när rätten till barnbidrag inträder av annat skäl än
födelse. Bidraget lämnas t.o.m. kvartalet då barnet fyller 16 år.

Förlängt barnbidrag lämnas med samma belopp som det allmänna
barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det då barnet har fyllt 16 år.

Kostnaderna täcks helt av medel från statsbudgeten. Administrationen
av barnbidraget handhas av Riksförsäkringsverket och försäkrings-
kassorna.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94
till 18 935 miljoner kronor. Beräkningarna grundas på det tidigare
beslutet om en bambidragshöjning den 1 januari 1993 med 1 020
kronor per barn och år. För åren 1989-1991 har uppgifter om antalet
barn hämtats ur Sveriges officiella statistik (SOS) Befolkningsföränd-
ringar. För åren därefter fram t.o.m. år 1998 har antalsuppgifterna
baserats på Statistiska centralbyråns befolkningsprognos för år 1991.
Med ledning härav beräknas antalet bidragsberättigade barn uppgå till
ca 1 730 000 vid utgången av 1993. Antalet familjer med flerbarns-
tillägg beräknas till lägst 183 000. Antalet mottagare av förlängt barn-
bidrag beräknas till 35 000.

Föredragandens överväganden

Med hänsyn tagen till att höjningen av barnbidraget inte genomförs och
till antalet barn i bidragsberättigad ålder beräknar jag anslagsbehovet
för budgetåret 1993/94 till 17 000 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 17 000 000 000 kronor.

B 2. Bostadsbidrag

Från anslaget betalas utgifter för statsbidrag till bostadsbidrag som
lämnas till barnfamiljer och hushåll utan barn.

Bestämmelserna om bostadsbidrag finns i lagen (1988:786) om bo-
stadsbidrag, lagen (1992:654) med särskilda bestämmelser om bo-
stadsbidrag för år 1993 samt i bostadsbidragsförordningen (1988:787).

Bostadsbidrag till barnfamiljer består dels av ett fast belopp, dels av
ett belopp som beror av bostadskostnadens storlek och antalet barn. Bo-
stadsbidraget till barnfamiljer är inkomstprövat och reduceras med 20
% av den del av den bidragsgrundande inkomsten som överstiger ett
visst belopp per år.

Bostadsbidrag till hushåll utan barn består av ett belopp som beror av
bostadskostnadens storlek. Även detta bidrag är inkomstprövat.

För år 1993 lämnas bostadsbidrag enligt i princip samma regler som
under år 1992. För att lindra effekterna av bostadskostnadsökningar har
bostadskostnadsgränsema höjts för bidragen till barnfamiljerna.

Som framgår av vad som tidigare anförts är avsikten att förslag om
nya regler för bostadsbidragsgivningen fr.o.m den 1 januari 1994 skall
föreläggas riksdagen i en särskild proposition under våren 1993. Jag
avser att i det sammanhanget återkomma med en beräkning av medels-
behovet under detta anslag för budgetåret 1993/94. Även om redan
fattade beslut avseende bostadsbidragsreglema för år 1993 påverkar
anslagsnivån föreslår jag, i avvaktan på en särskild proposition, att
anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Bo-
stadsbidrag för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på
2 300 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

B 3. Bidrag till föräldraförsäkringen

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift 2 762 564 562

Anslag 2 832 000 000

Förslag 2 750 000 000

Från anslaget bekostas statsbidrag till kostnaderna för föräldrapen-
ning, tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Bestämmel-
serna om föräldraförsäkringsförmåner återfinns i 4 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Rätten till havandeskapspenning
regleras i 3 kap. 9 § samma lag.

Föräldrapenning i samband med barns födelse eller adoptivbarns an-
komst utbetalas under 450 dagar. För 360 av de 450 ersättningsdagama
betalas föräldrapenning med belopp motsvarande 90 % av den sjuk-
penninggrundande inkomsten till den av föräldrarna som stannar hem-
ma och vårdar barnet, dock lägst 60 kronor per dag, det s.k. garanti-

beloppet. Under resterande 90 dagar utgår endast garantibeloppet.
Föräldrapenning får tas ut längst till dess barnet har fyllt åtta år eller
har avslutat det första skolåret.

En förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn
under 12 år har i vissa situationer rätt till tillfällig föräldrapenning
under högst 120 dagar per barn och år. I vissa fall när barnet i sam-
band med sjukdom har ett särskilt behov av tillsyn eller vård kan till-
fällig föräldrapenning även utges för barn mellan 12 och 16 år. Under
de första 14 dagarna som tillfällig föräldrapenning betalas ut under ett
år utgör ersättningen 80 % och därefter 90 % av den sjukpenninggrun-
dande inkomsten.

Tillfällig föräldrapenning kan lämnas vid sjukdom hos barnet eller
dess ordinarie vårdare samt när en förälder behöver följa med barnet
till barnavårdscentral m.m. Härutöver har fadern rätt till tillfällig föräld-
rapenning i samband med barns födelse eller adoption. Antalet sådana
dagar är tio för varje nyfött eller adopterat barn.

Inom den tillfälliga föräldrapenningen har föräldrarna utöver de nu
nämnda ersättningarna möjlighet att varje år disponera två särskilda
dagar (kontaktdagar) för varje barn som har fyllt 4 t.o.m. det kalender-
år under vilket barnet fyller 12 år. Dagarna är bl.a. avsedda för besök
i och kontakt med barnets vardagliga miljö såsom barnomsorg och
skola.

Blivande mödrar, som under graviditetens senare del på grund av
arbetets art inte kan fortsätta sitt vanliga arbete och inte kan omplace-
ras, har rätt till havandeskapspenning. Denna utges tidigast fr.o.m. den
60:e dagen före den beräknade förlossningen och längst t.o.m. den
11 :e dagen före denna tidpunkt, dvs. under högst 50 dagar. Havande-
skapspenning utges med samma belopp som sjukpenningen. Har kvin-
nan blivit avstängd från sitt arbete därför att arbetsmiljön kan medföra
risk för fosterskador utges ersättning redan fr.o.m. dagen för avstäng-
ningen.

Föräldraförsäkringen är en integrerad del av sjukförsäkringssystemet.
Detta gäller såväl finansiering som administration av försäkringen.
Kostnaderna för förmånerna skall således finansieras till 15 % genom
statsbidrag på utgiftsanslag och till 85 % genom socialavgifter från
arbetsgivare och egenföretagare på inkomsttitel.

Riksförsäkringsverket

Beräkningarna av det totala antalet ersatta dagar år 1992 baseras på
Statistiska centralbyråns prognos över antalet levande födda barn. Trots
att födelsetalet har minskat något sedan år 1990 beräknas antalet ersatta
föräldra- och havandeskapspenningdagar inte påverkas i någon större
utsträckning förrän under senare delen av budgetåret 1993/94. Vad
gäller föräldrapenningen beror detta på att största andelen av de ersatta
dagarna under ett kalenderår avser barn som är födda det föregående
kalenderåret.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Med utgångspunkt från beräknat antal dagar och med ett antagande Prop. 1992/93:100
om medelersättningen per dag beräknar Riksförsäkringsverket de totala Bil- 6
kostnaderna för föräldraförsäkringen till 19 303 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Regeringen anvisade 3,15 miljoner kronor budgetåret 1992/93 för sär-
skilda informationsinsatser i syfte att öka pappornas uttag av föräldra-
penning. Som nämnts i det föregående är målet för insatserna framför
allt attitydpåverkan och de behöver därför bestå under en längre tids-
period för att ge avsedd effekt. Jag föreslår därför att 3,15 miljoner
kronor avsätts för informationsinsatser med detta syfte även för budget-
året 1993/94.

På grundval av Riksförsäkringsverkets volymberäkningar och med
beaktande av löneutvecklingens inverkan på de olika föräldraförsäk-
ringsförmånerna samt med hänsyn till att förslaget att avsätta 3,15
miljoner kronor för särskilda informationsinsatser för att öka pappornas
uttag av föräldrapenning i sin helhet skall finansieras över statsbud-
geten, beräknar jag de totala kostnaderna för föräldraförsäkringen för
budgetåret 1993/94 till 18 316 miljoner kronor. Statsbidraget beräknas
uppgå till 2 750 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 2 750 000 000 kr.

B 4. Bidragsförskott

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift

Anslag

Förslag

2 898 337 903

3 085 000 000

3 110 000 000

Bidragsförskotten har två funktioner. Den första är att garantera det
underhåll som den andre föräldern är ålagd att betala. Den andra funk-
tionen är att ge ett minimistöd till särlevande föräldrars barn. Sam-
mantaget innebär bidragsförskottet ett kraftigt stöd till ensamlevande
föräldrar.

Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna har
vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än föräldrarna.
Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna har gemensam vård-
nad men bor åtskilda. Den allmänna åldersgränsen för bidragsförskott
är 18 år. Bidragsförskott lämnas emellertid också för barn som studerar
i åldern 18-20 år. Bidragsförskott lämnas vanligen med 40 % av bas-
beloppet. Bestämmelser om bidragsförskott finns i lagen (1964:143) om
bidragsförskott samt i lagen (1984:1095) om förlängt bidragsförskott
för studerande.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar vid ett antaget basbelopp på 34 750
kronor kostnaderna för bidragsförskott under budgetåret 1993/94 till
2 915 miljoner kronor. Hänsyn har då tagits till reduceringsreglerna i 4
§ andra och tredje styckena lagen om bidragsförskott som innebär att
medelbeloppet reduceras med 2 %. Vidare har medel inräknats för det
särskilda bidraget till ensamstående med barn.

Föredragandens överväganden

Antalet barn för vilka bidragsförskott lämnas kan för budgetåret
1993/94 beräknas till 291 000. Bidragsförskottet uppgår vid basbeloppet
34 400 kronor till maximalt 13 760 kronor per år.

Riksdagen har efter förslag av regeringen (prop. 1992/93:63, bet.
1992/93:BoU5, rskr. 1992/93:99) beslutat att förlänga bidraget enligt
lagen (1992:148) om särskilt bidrag till ensamstående med barn att
gälla för hela år 1993. Med ledning av Riksförsäkringsverkets beräk-
ningar uppskattar jag kostnaden för det särskilda bidraget under budget-
året 1993/94 till 360 miljoner kronor.

På grundval av Riksförsäkringsverkets beräkningar, prisutvecklingen
och med hänsyn tagen till förlängningen av det särskilda bidraget be-
räknar jag anslagsbehovet för nästa budgetår till 3 110 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 3 110 000 000 kronor.

B 5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift

Anslag

Förslag

8 019 096

8 250 000

8 530 000

Ett särskilt bidrag lämnas till sådana barn som är adopterade av en-
dast en person. Reglerna för bidraget motsvarar i huvudsak dem som
gäller för bidragsförskott. Bidraget lämnas således i normalfallet med
40 % av basbeloppet per år för barn under 18 år och för barn som
studerar i åldern 18-20 år. Bestämmelser om bidraget finns i lagen
(1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.

Riksförsäkringsverket

Antalet bidragsberättigade barn beräknas till 610 under budgetåret
1993/94. Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna till 8 480 000
kronor utgående från basbeloppet 34 750 kronor.

Föredragandens överväganden

Med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet beräknar jag kostnaderna
för bidraget till 8,53 miljoner kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 8 530 000 kronor.

B 6. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift 27 510 211

Anslag 22 000 000

Förslag 28 800 000

Från anslaget betalas utgifter för statsbidrag till kostnader för inter-
nationella adoptioner. Bidragsbestämmelsema finns i lagen (1988:1463)
om bidrag vid adoption av utländska barn samt förordningen
(1988:1464) om bidrag vid adoption av utländska barn. Bestämmelser-
na innebär i korthet att sådant bidrag lämnas för varje barn med hälften
av genomsnittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland,
dock högst 24 000 kr. Statens nämnd för internationella adop-
tionsfrågor, NIA, fastställer den genomsnittskostnad för olika ur-
sprungsländer som skall ligga till grund för beräkning av bidraget.

Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket och försäkrings-
kassorna.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar utgifterna för budgetåret 1993/94 till
35 700 000 kr. Verket har därvid utgått från att antalet internationella
adoptioner beräknas uppgå till ca 1 500 per år.

Föredragandens överväganden

Antalet adoptioner av barn från utlandet har ökat successivt under se-
nare år. Under år 1990 adopterades 965 barn. År 1991 steg antalet till
1 113. För år 1992 räknar NIA med att ca 1 200 barn skall komma till
Sverige. Jag beräknar med ledning av detta behovet av medel för bidrag
till kostnader för internationella adoptioner under budgetåret 1993/94 till
28 800 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 28 800 000 kr.

B 7. Barnpensioner

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift

Anslag

Förslag

272 485 361

278 000 000

280 000 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Från detta anslag bekostas barnpension från folkpensioneringen. Barn-
pension utges till barn som är under 18 år och vars far eller mor eller
båda föräldrar har avlidit. För barn som går i grundskola, gymnasium
eller liknande kan barnpension dock utges t.o.m. juni månad det år
barnet fyller 20 år. Nivån för barnpension är högst 40 och lägst 25 %
av basbeloppet. Denna nivå gäller för pension efter vardera föräldern
om båda föräldrarna avlidit. I beräkningarna skall ett belopp användas
som utgörs av basbeloppet minskat med 2 %.

Barnpension från tilläggspensioneringen, som är knuten till den av-
lidne förälderns arbetsinkomst, finansieras direkt genom ATP-avgiften
och utgiften redovisas inte över statsbudgeten. Bestämmelserna om
barnpensioner återfinns i 8 och 14 kapitlen lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Riksförsäkringsverket

Antalet barnpensioner från folkpensioneringen beräknas i december
1993 uppgå till 29 900. Barnpensionens medelbelopp beräknas vid
samma tidpunkt uppgå till 26,3 % av det särskilda basbeloppet.

Riksförsäkringsverket beräknar kostnaderna för barnpensionen från
folkpensioneringen under budgetåret 1993/94 till 284 miljoner kronor
utgående från ett basbelopp av 34 750 kronor.

Föredragandens överväganden

Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till
utvecklingen av basbeloppet samt med hänsyn till effekterna av övriga
av regeringen föreslagna regelförändringar som berör pensionsför-
månerna beräknar jag kostnaderna under detta anslag till 280 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Barnpensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 280 000 000 kronor.

B 8. Vårdbidrag för handikappade barn

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift

Anslag

Förslag

857 078 857

1 200 000 000

1 285 000 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder som vårdar barn under
16 år som behöver särskild tillsyn och vård på grund av sjukdom eller
handikapp.

Vårdbidrag kan fr.o.m den 1 juli 1992 utges som hel, tre fjärdedels,
halv eller en fjärdedels förmån. Beloppet för hel förmån höjdes fr.o.m.
nämnda datum från 2 till 2,5 basbelopp. De partiella förmånerna utgår
med en proportionell andel av hel förmån. Vid beräkning av rätt till
vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund av barnets sjukdom
eller handikapp. Ersättning kan då utges på fyra olika nivåer, 18, 36,
53 eller 69 % av basbeloppet, beroende på merkostnadernas storlek.
Ersättningen för merkostnader förbättrades samtidigt så att ersättning
enligt samma normer kan betalas utöver det annars gällande maximibe-
loppet för helt vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett barn
uppfyller kravet för rätt till helt vårdbidrag.

Vårdbidrag beskattas som inkomst av tjänst. Om en viss del av vård-
bidraget utges som ersättning för merkostnader är dock denna del
skattefri. För barn som vårdas på institution kan s.k. ferievårdbidrag
lämnas när barnet vistas i föräldrahemmet.

Bestämmelser om vårdbidrag finns i 9 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring.

Riksförsäkringsverket

En svag ökning av antalet hela vårdbidrag från 7 600 till 7 800 beräk-
nas ske mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Införandet av tre
ljärdedels vårdbidrag förväntas leda till att antalet vårdbidrag på denna
nivå kommer att successivt öka från 800 under budgetåret 1992/93 till
1 600 under budgetåret 1993/94. Antalet halva vårdbidrag beräknas
under samma period minska från 5 700 till 4 900 och antalet en fjärde-
dels vårdbidrag öka från 3 400 till 4 000. Omräknat i hela vårdbidrag
innbär detta att antalet stiger från 11 900 budgetåret 1992/93 till 12 450
budgetåret 1993/94.

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för vårdbidrag under
budgetåret 1993/94 till 1 294 000 000 kronor.

Föredragandens överväganden

Jag har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaden
under anslaget till 1 285 000 000 kronor.

Hemställan	Prop. 1992/93:100
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att	Bil. 6

till Vårdbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags-
anslag på 1 285 000 000 kronor.

C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp
och ålderdom

De förmåner i den allmänna försäkringen som här redovisas kan hän-
föras till två olika huvudändamål

- försäkring vid sjukdom och handikapp,

- försäkring vid ålderdom m.m.

Förmåner som utgår i samband med sjukdom och handikapp är sjuk-
penning, sjuklön, ersättningar i samband med rehabilitering, ersätt-
ningar till sjukvårdshuvudmännen, läkemedelsförmåner, tandvårds-
ersättning, förtidspensioner, arbetsskadeersättning, handikappersätt-
ningar och ersättning vid närståendevård. Därtill kommer att förtidspen-
sionärer kan ha rätt till kommunalt bostadstillägg.

De socialförsäkringsförmåner som är hänförliga till ålderdom är
ålderspensioner i form av folkpension och allmän tilläggspension
(ATP), kommunalt bostadstillägg till folkpension, delpension, och sär-
skilt pensionstillägg till föräldrar som vårdat handikappade barn. Till
denna kategori hänförs även efterlevandepensioner till vuxna.

Vissa av socialförsäkringsförmånerna är s.k. dagersättningar såsom
sjukpenning, rehabiliteringsersättning och närståendepenning. Andra,
såsom ålders- och förtidspensioner, utges i form av dels folkpension,
ibland kompletterad med pensionstillskott, dels allmän tilläggspension.
En tredje kategori är kostnadsersättningar och bidrag av olika slag,
såsom ersättning i samband med sjukresor, bidrag för särskilda kostna-
der i samband med rehabilitering och i viss utsträckning handikapper-
sättningen. Vissa förmåner som tidigare utgivits som kostnadsersätt-
ningar har successivt omvandlats till ersättningar till sjukvårdshuvud-
män eller andra vårdgivare. Andra, såsom läkemedelsförmånerna, utges
i form av prisnedsättning eller kostnadsfrihet. Vidare varierar formerna
för finansiering av olika socialförsäkringsförmåner. En närmare redo-
görelse för detta ges i bilaga 6.2. Socialförsäkringens kostnader och
finansiering.

Under andra hälften av 1980-talet har utgiftsutvecklingen inom sjuk-
försäkringen och arbetsskadeförsäkringen ingivit stark oro. Samtidigt
gäller att det allmänna pensionssystemet, dvs. folkpensioneringen och
ATP-systemet under de närmaste årtiondena framöver kommer att
ställas inför betydande problem kostnadsmässigt och i finansierings-
hänseende. Mot bakgrund av de påfrestningar som den svenska sam-
hällsekonomin för närvarande är utsatt för krävs att i stort sett alla
grupper i samhället gör uppoffringar för att förbättra statens finanser.
Under hösten 1992 har därför i enlighet med den överenskommelse
som träffats mellan regeringen och Socialdemokraterna en rad åtgärder
vidtagits med syfte att begränsa socialförsäkringsutgifterna och förbättra
statens finanser.

Avgörande inför framtiden vad gäller såväl sjuk- och arbetsskadeför-
säkringama som den allmänna pensionsförsäkringen är att systemen
skall vara robusta och ekonomiskt stabila. Det är angeläget att åstad-
komma tydligare samband mellan förmåner och avgifter. Detta kan

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

motivera såväl inslag av självrisk och egenavgifter som en mera tydlig
koppling mellan försäkringsutgifter och avgifter än vad som hittills gällt
för socialförsäkringen. Samtidigt är det angeläget att strävandena att
åstadkomma en tydlig arbetslinje inom socialförsäkringen fullföljs.

Ett ikraftträdande av det av riksdagen nyligen godkända EES-avtalet
innebär att ett omfattande regelsystem för socialförsäkringsförmåner
med konsekvenser för såväl svensk lagstiftning som andra internatio-
nella överenskommelser kommer att börja tillämpas, bl.a. en ny nordisk
konvention om social trygghet.

Den 19 november 1992 lämnade Sverige den fasta växelkursen och
sedan dess bestämms den svenska kronans värde på den internationella
valutamarknaden. Den svenska kronans sjunkande kurs (depreciering),
som skett gentemot ECU, utgör en korrigering av ett felaktigt kostnads-
läge. Det finns således inte något realekonomiskt utrymme för kompen-
sation för deprecieringen, varken för löntagare eller för någon annan
grupp. Ersättningarna i socialförsäkringen kommer av denna anledning
inte att tillåtas öka med de priseffekter som kan hänföras till deprecie-
ringen. Jag avser att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen
med förslag i denna fråga.

Försäkring vid sjukdom och handikapp

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Målen för det ekonomiska stödet

Målen för de olika förmåner som ingår i systemet för försäkring vid
sjukdom och handikapp är

* att utgöra ett skydd mot inkomstbortfall för den som drabbas av
sjukdom eller handikapp,

* att behov av rehabilitering tillgodoses så att den som drabbats av
nedsatt arbetsförmåga ges möjlighet att helt eller delvis återgå till
förvärvsarbete och ett aktivt liv,

* att ge de försäkrade tillgång till olika sjukvårdsförmåner, inkl, läke-
medel och tandvård, till rimlig kostnad.

Ersättningar vad gäller sjukdom och handikapp utges dels som sjuk-
penning vid tillfällig nedsättning av arbetsförmågan, dels som sjuk-
bidrag eller förtidspension om nedsättningen bedöms som varaktig eller
bestående för avsevärd tid. Ersättningarna är relaterade till den försäk-
rades aktuella eller tidigare förvärvsinkomster.

Reglerna vad gäller sjukersättning har genomgått omfattande föränd-
ringar de senaste åren vad gäller såväl kostnadsansvar som kompensa-
tionsgrader. Den 1 januari 1992 infördes ett system med sjuklön de
första 14 dagarna i ett sjukfall för den som är anställd samtidigt som
nya regler på rehabiliteringsområdet trädde i kraft.

Från sjukförsäkringen lämnas vidare ersättning för kostnader i sam-
band med läkarvård och annan sjukvårdande behandling, läkemedels-
inköp, tandvård, sjukhusvård samt sjukresor. Den försäkrade svarar i
regel för en mindre del av kostnaden i form av en patientavgift. Vid

3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

vissa sjukdomar har den försäkrade rätt till kostnadsfria läkemedel och
förbrukningsartiklar.

I sjukförsäkringen ingår även den allmänna tandvårdsförsäkringen.
Den omfattar alla försäkrade fr.o.m. 20 års ålder. Barn och ungdomar
under 20 år har rätt till avgiftsfri tandvård genom landstingens folktand-
vård.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Utveckling i nuvarande system

Sjukförsäkring

De totala sjukförsäkringsutgifterna för budgetåret 1993/94 beräknas till
ca 31 000 miljoner kronor. Utgifternas fördelning på olika förmåner
inom sjukförsäkringen framgår av följande diagram.

Sjukfrånvaron har minskat påtagligt de senaste åren. Enligt tillgänglig
statistik från RFV minskade under perioden januari-september år 1991
antalet sjukfall med 10 % jämfört med samma period året före. Den
1 mars 1991 infördes vissa nya sjukpenningregler som har haft effekt
på sjukfrånvaron. En jämförelse för samma period mellan 1991 och
1992 uppvisar en minskning av antalet fall med drygt 20 %. Denna
minskning är en effekt både av förändringarna den 1 mars 1991 och de
nya reglerna om sjuklön och om rehabilitering fr.o.m. den 1 januari
1992. Förändringarna i sjukförsäkringen i kombination med den stigan-
de arbetslösheten har inneburit att sjukfrånvaron har fortsatt att minska
under år 1992. Av statistiken framgår vidare att det är sjukskrivningar
upp till ett halvår som minskar medan antalet sjukskrivna med sjukfall
som överstiger ett år fortsätter att öka.

Nedanstående tabell ger en bild av hur sjukfall på minst 15 dagars Prop. 1992/93:100
längd har förändrats under åren 1990 till 1992 under perioden januari - Bil- 6
september.

Sjukfallets längd (dgr)	Sjukpenningfall januari - september förändring %
Sjukfallets längd (dgr)	från 1990 till 1991	från 1991 till 1992
15- 30	- 14,1	- 33,0
31 - 60	- 9,6	- 17,3
61 - 90	- 8,0	- 12,0
91 - 180	- 2,8	- 12,4
181 -	+ 3,5	+ 14,0
Samtliga	- 9,9	- 20,7

Försäkringens kostnader för flertalet sjukvårdsförmåner har ökat på-
tagligt under senare år. Detta gäller i första hand läkemedel och tand-
vård. Kostnadsökningarna för läkemedel beror i stor utsträckning på en
förskjutning mot dyrare läkemedel, medan tandvårdskostnademas ök-
ning är en följd av både en ökad vårdvolym och en utveckling mot mer
resurskrävande behandlingar.

A rbetsskadeförsäkri ng

Arbetsskadeförsäkringen omfattar anställda, uppdragstagare och egen-
företagare och ger ersättning för inkomstbortfall och i vissa fall ersätt-
ning för sjukvårdskostnader till den som drabbas av skada i sitt arbete.
Arbetsskadeförsäkringen är samordnad med den allmänna sjukförsäk-
ringen på så sätt att ersättning utges från sjukförsäkringen de första 180
dagarna (90 dagar före den 1 januari 1992) efter det att skadan visade
sig, den s.k. samordningstiden. Från arbetsskadeförsäkringen kan efter
samordningstidens slut utges sjukpenning, livränta och ersättning för
sjukvårdskostnader inkl, resor och andra till skadan hänförliga kostna-
der. Livränta kan också utges till efterlevande.

Arbetsskadeförsäkringen tar sikte på den faktiska nedsättningen i den
försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom förvärvsarbete. Vid
sjukdom som sätter ned den försäkrades arbetsförmåga efter samord-
ningstiden utges arbetsskadesjukpenning med 100 % av den sjukpen-
ninggrundande inkomsten. Arbetsskadelivränta, vilken utges vid bestå-
ende nedsättning av arbetsförmågan, skall i princip utgöra skillnaden
mellan den inkomst som den försäkrade kan antas ha haft om han inte
hade skadats och den inkomst som han trots skadan kan beräknas få.
Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till samma inkomsttak
som gäller för ATP, dvs. 7,5 gånger basbeloppet, vilket för år 1993
motsvarar 258 000 kronor.

Antalet arbetsskadeärenden har ökat under i stort sett hela 1980-talet.
År 1989 var antalet ärenden för prövning av försäkringskassorna som
högst eller 118 600. Därefter har antalet ärenden minskat. År 1991

uppgick antalet ärenden till ca 108 600. Den förlängda samordnings- Prop. 1992/93:100

tiden från 90 dagar till 180 dagar fr.o.m den 1 januari 1992 kommer Bil- 6

sannolikt att medföra att antalet ärenden kommer att fortsätta att minska
de närmaste åren.

Andelen godkända arbetsskador har tidigare ökat mycket kraftigt,
framför allt vad gäller arbetssjukdomarna. Under år 1989 sjönk dock
andelen godkända arbetsskador med knappt två procentenheter och
under åren 1990 och 1991 med ytterligare tre procentenheter per år.

Antalet dagar med arbetsskadesjukpenning har ökat mycket kraftigt
under 1980-talet. År 1987 uppgick antalet dagar till ca 13 miljoner. År
1991 hade antalet stigit till närmare 22 miljoner.

Antalet livräntor fortsätter att öka. I december 1987 var antalet liv-
räntetagare 18 500 och i december 1991 hade antalet ökat till 72 500.
Antalet livräntor kan förutses öka kraftigt under de kommande 15 - 20
åren även om ökningen samtidigt dämpas av det förändrade arbets-
skadebegrepp som regeringen i prop. 1992/93:30 föreslagit skall in-
föras fr.o.m. den 1 januari 1993.

År 1980 uppgick utgifterna för arbetsskadeförsäkringen till

1 115 miljoner kronor. Utgiftsutvecklingen sedan år 1987 illustreras av
följande diagram.

Arbetsskadeförsäkring

Kostnader för under perioden 1987- 1992

miljarder kr

Arbetsskadefondens medelsbehållning uppvisar sedan år 1987 ett
underskott. Vid utgången av år 1991 var det ackumulerade underskottet
drygt 20 miljarder kronor. Trots höjningen av arbetsskadeavgiften till
1,20 % fr.o.m. den 1 juli 1992 och tillskottet från delpensionsfonden
(8 300 miljoner kronor under budgetåret 1992/93) förväntas under-
skottet vid utgången av budgetåret 1992/93 ha ökat till drygt
22 miljarder kronor.

Förtidspensionering Prop. 1992/93:100

Bil. 6

I 7 och 13 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) före-
skrivs att rätt till förtidspension tillkommer en försäkrad mellan 16 och
64 år om arbetsförmågan på grund av sjukdom eller annan nedsättning
av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med minst
hälften och om nedsättningen kan anses varaktig. Bedöms nedsättningen
inte som varaktig men dock bestående för avsevärd tid har den försäk-
rade rätt till sjukbidrag som utges på samma nivå som förtidspension.

Förtidspension/sjukbidrag utges från folkpensioneringen respektive
den allmänna tilläggspensioneringen. Grundmotivet för förtidspensions-
systemet är att den som fått sin arbetsförmåga allvarligt och varaktigt
nedsatt skall ha en rimlig försörjning utan att vara beroende av vare sig
behovsprövade socialbidrag eller familjemedlemmars inkomster.
Gruppen förtidspensionärer består av många olika kategorier alltifrån
personer som redan från födseln är allvarligt handikappade till sådana
som i slutet av sin förvärvsaktiva tid tvingas lämna arbetsmarknaden till
följd av nedsatt arbetsförmåga.

Från 1989 till 1991 har antalet nybeviljade förtidspensioner och sjuk-
bidrag minskat med 8 %. Samtidigt har andelen förtidspensionärer på
deltid ökat från 22 till 30 % av samtliga förtidspensionärer, varför
nedgången, omräknat i hela förtidspensioner är 12 %. Preliminär statis-
tik tyder dock på att antalet nybeviljade förtidspensioner kommer att
öka år 1992. Antalet personer som vid utgången av år 1991 uppbar
förtidspension uppgick till 366 900. De senaste åren har antalet ökat
med mellan 6 000 till 8 000 per år. Beståndet av förtidspensionärer
ökar till följd av att antalet pensioner som upphör är färre antalet som
tillkommer. Satsningen på rehabilitering avses leda till en minskning av
antalet nybeviljade förtidspensioner framför allt på längre sikt.

Vidtagna och planerade åtgärder

Åtgärder för att komma till rätta med ohälsan

Under de senaste åren har åtgärder vidtagits som påverkat sjukfrån-
varon, såsom införandet av sänkta kompensationsnivåer fr.o.m. den
1 mars 1991 och sjuklönereformen som trädde i kraft den 1 januari
1992. Därtill kommer de nya reglerna om arbetslivsinriktad rehabilite-
ring och om den ekonomiska ersättningen vid sådan rehabilitering.
Dessa kommer att bidra till en minskning av sjukfrånvaron.

Det är ännu för tidigt att avgöra de sammantagna effekterna av åt-
gärderna. Vad gäller t.ex. förtidspensionering kan man på kort sikt
snarast konstatera en ökning. Detta hänger samman med att inten-
sifierade insatser för rehabilitering även leder till att ett antal personer
inte bedöms kunna återgå i förvärvsarbete sedan rehabiliteringsmöjlig-
heterna prövats. Alternativet för dessa personer blir då i stället förtids-
pension/sjukbidrag. Försäkringsutgifterna för förtidspension kan därför
på kort sikt antas fortsätta att öka.

Bl.a. mot denna bakgrund är det angeläget att pröva olika åtgärder för
att begränsa försäkringens utgifter för förtidspensioneringen. En över-
syn bör göras av de ekonomiska villkoren för förtidspensionärer.

Nya regler för sjukersättning och arbetsskadeersättning

Regeringen har i prop. 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m.
föreslagit att en karensdag ska införas fr.o.m. den 1 april 1993. För att
skydda hälsosvaga grupper med ofta återkommande sjukfall skall de
nya reglerna kompletteras med ett allmänt högriskskydd så att antalet
karensdagar när det gäller sjuklön respektive sjukpenning var för sig
begränsas till tio under en tolvmånadersperiod. Vid samma tidpunkt
införs enligt förslaget en särskild återinsjuknanderegel med innebörd att
en ny sjukperiod som börjar inom fem dagar sedan en tidigare sjuk-
period upphört skall betraktas som en fortsättning på den tidigare sjuk-
perioden.

Samtidigt föreslås kompensationsgraderna för ersättning vid sjukdom
ändras så att sjukpenningen utges med 65 % av den sjukpenninggrund-
ande inkomsten för de första två dagarna efter karensdagen och
80 procent för tid därefter t.o.m den 365:e dagen i ett sjukfall. Därefter
utges enligt förslaget sjukpenning med 70 procent av den sjukpenning-
grundande inkomsten. Den sistnämnda bestämmelsen föreslås träda i
kraft den 1 juli 1993. Regeringen avser att dessförinnan återkomma
med vissa kompletterande regler vad gäller gruppen som är sjukskriven
mer än ett år.

Vidare föreslås att rehabiliteringspenningen sänks från 100 procent till
95 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Vad gäller arbetsskadeförsäkringen, har den s.k. samordningstiden
förlängts från 90 till 180 dagar fr.o.m. den 1 januari 1992. Denna
åtgärd får full effekt först med viss tids eftersläpning. Vidare höjs ar-
betsskadeavgiften till 1,38 % fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop.
1992/93:50, 1992/93:FiUl, rskr. 134).

För att komma till rätta med problemen vad gäller kostnadsutveck-
lingen inom arbetsskadeförsäkringen tillsatte regeringen en utredning,
Arbetsskadeförsäkringsutredningen, som bl.a. hade att överväga förslag
till ändring av grunderna för vad som skall betraktas som arbetsskada.
Med utgångspunkt från utredningens betänkande (SOU 1992:39) Be-
greppet arbetsskada har regeringen förelagt riksdagen förslag i prop.
1992/93:30 om ändring av begreppet arbetsskada. Kravet på skadlighet
hos en arbetsmiljöfaktor föreslås höjas från sannolikhet till hög grad av
sannolikhet. Samtidigt föreslås kravet på orsal.ssamband mellan skadlig
inverkan i arbetet och den försäkrades skada skärpas så att samband
skall anses föreligga om övervägande skäl talar för det. De nya regler-
na avses träda i kraft den 1 januari 1993. Äldre lagregler skall dock
tillämpas för skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som
anmäls till försäkringskassan senast den 30 juni 1993.

De nya reglerna kommer successivt att leda till stora besparingar i
arbetsskadeförsäkringen. En försiktig uppskattning ger vid handen att

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

kostnaderna år 1996 kommer att ha minskat med ca 2 000 miljoner Prop. 1992/93:100
kronor. Antalet ärenden kan också förutses minska kraftigt på sikt. Bil. 6

I nedanstående diagram ges en översiktlig beskrivning av nuvarande
regler och av de sjukersättningsregler som föreslagits träda i kraft se-
nare i år.

Ersättning

90 %

80 %

70 %

60 %

50 %

Dag

Ersättning 1992

Ersättning fr.o.m. 1 april 1993

Ersättning

Rehabilitering 95 %

				g\|« r-
80 %
70 %	-		X?	Sjukpenning 80 %		Sjukpenninj
60 %
			Sjukp
50 %	-		65 %
Dag		1	2 - 3	4 -14	15-90	91-180
		Sjuklöneperioden

80 %

Sjukpenning

De ändrade ersättningsgrader inom sjukpenning- och sjuklönesyste-
men som föreslagits i prop. 1992/93:31 medför ett behov av anpass-
ning av arbetsskadesjukpenningen. Utan en sådan anpassning kan be-
faras att arbetsskadeförsäkringen i ökad utsträckning kommer att bli
rehabiliteringshämmande eftersom den som anmält en sjukdom som
arbetsskada svårligen kommer att vara motiverad att påbörja rehabilite-
ring innan skadan blivit prövad. Vidare torde den uttalade skillnaden i
kompensationsgrad bidra till ökat tryck på arbetsskadeförsäkringen
genom att det ekonomiska motivet att anmäla en arbetsskada blir på-
tagligt.

I syfte att stärka det ekonomiska incitamentet för arbetsskadade att Prop. 1992/93:100
delta i rehabiliteringsåtgärder anser jag att den sjukpenning som utges Bil- 6
från arbetsskadeförsäkringen bör slopas från den 1 juli 1993. Jag har
därför för avsikt att inom kort föreslå regeringen att förelägga riks-
dagen ett sådant förslag.

Förslaget kan beräknas minska utgifterna för arbetsskadeförsäkringen
med ca 1 600 miljoner kronor per år. Hänsyn har då tagits till att ett
slopande av arbetsskadesjukpenningen samtidigt innebär en ökning av
sjukpenningutgifterna i den allmänna försäkringen.

Förändrade nivåer i förtidspensioneringen

Regeringen har i prop. 1992/93:31 föreslagit att förtidspension/sjuk-
bidrag skall kunna utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels
förmån fr.o.m. den 1 juli 1993. Enligt de nu gällande reglerna kan
förtidspension utges som hel, två tredjedels eller halv förmån. Syftet
med regeringens förslag att underlätta för personer med nedsatt arbets-
förmåga att erhålla förtidspension/sjukbidrag på en nivå som på ett
bättre sätt än tidigare motsvarar den faktiska graden av nedsättning av
arbetsförmågan. På längre sikt innebär detta att fler människor kan
bibehålla kontakten med arbetsmarknaden. Införandet av de nya nivåer-
na för förtidspension beräknas inte ha några budgetkonsekvenser.

En ny modell för sjuk- och arbetsskadeförsäkring

Den mellan regeringen och Socialdemokraterna träffade uppgörelsen,
som närmare beskrivs i regeringens prop. 1992/93:50 om åtgärder för
att stabilisera den svenska ekonomin, omfattar bl.a. att en beredning
snarast skall tillsättas med uppgift att föreslå en ny försäkringsmodell
innebärande att sjuk- och arbetsskadeförsäkringama flyttas ut ur stats-
budgeten. Enligt propositionen skall försäkringen vara generell i den
meningen att rätten till ersättning liksom grundvillkoren skall garanteras
i lag och i princip omfatta alla invånare mellan 16 och 65 år.

Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att besluta om direktiv
för denna beredning. Det bör prövas att ge arbetsmarknadens parter
huvudansvaret för försäkringarna. Vidare skall övervägas om andra
försäkringar, såsom arbetslöshetsförsäkringen och förtidspensioneringen
bör föras in i det nya systemet. Direktiven kommer att redovisas för
riksdagen i form av en särskild skrivelse.

Som ett första steg mot en ny försäkringsmodell har regeringen i
prop. 1992/93:136 om en allmän sjukförsäkringsavgift föreslagit att en
ny typ av egenavgift skall införas inom sjukförsäkringen. Den allmänna
sjukförsäkringsavgiften skall beräknas på inkomster upp till 7,5 bas-
belopp och erläggas av såväl anställda som uppdragstagare och egen-
företagare. Avgiften föreslås uppgå till 0,95 % av förvärvsinkomsterna
för den som har inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete.

Förändrade regler för SGI Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Riksförsäkringsverket har i rapporten RFV ANSER 1992:4 Översyn av
reglerna om sjukpenninggrundande inkomst (SGI) redovisat förslag till
förändringar. I korthet omfattar förslagen nya kvalificeringsregler för
rätt till sjukpenning, ändringar i rätten att kvarstå i SGI för olika grup-
per i olika situationer samt nya grunder för beräkning av SGI med
innebörd bl.a. att skattepliktiga löneförmåner såsom bilersättning inte
kommer att vara sjukpenninggrundande. Detta kommer att medföra
lägre dagbelopp i vissa fall men också en bättre överenskommelse
mellan sjukpenning och det faktiska inkomstbortfallet.

Rapporten har remissbehandlats och bereds för närvarande inom
Socialdepartementet.

Jag avser att under våren 1993 förelägga riksdagen en proposition
med förslag om nya regler rörande SGI med ikraftträdande tidigast
1 juli 1993.

Lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäkring och
hälso- och sjukvård

Fr.o.m. den 1 januari 1993 kommer lokala försök att bedrivas med
finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård och socialförsäkring.
Syftet är att skapa incitament inom systemen för socialförsäkring
respektive hälso- och sjukvård för att de gemensamma resurserna ut-
nyttjas på bästa sätt så att medborgarna får bättre vård samtidigt som
samhällets totala kostnader minskar.

Regeringen har under hösten 1992 beslutat att försöksverksamhet får
bedrivas under åren 1993 - 1995 inom följande fem områden: Malmö-
hus län (Höör, Hörby och Eslövs kommuner), Gävleborgs län (Sand-
vikens, Hofors och Ockelbo kommuner), Västmanlands län (Köpings,
Arboga och Kungsörs kommuner) Gotlands län Södermanlands län
(Eskilstuna och Nyköpings kommuner).

Sjukvårdshuvudmannen ges utöver ansvaret för hälso- och sjukvård
ett delansvar för utgifter för sjukpenning och rehabiliteringsersättning
enligt AFL samt sjukpenning enligt lagen (1976:380) om arbetsskade-
försäkring (LAF). Även medel som är avsedda för yrkesinriktade reha-
biliteringstjänster kan komma ifråga. Sjukvårdshuvudmannen och för-
säkringskassan får tillsammans möjlighet att använda dessa medel för
satsningar inom hälso- och sjukvården som bedöms leda till kortare
sjukskrivningsperioder.

Viktiga utgångspunkter för försöken är att principerna i hälso- och
sjukvårdslagen om vård på lika villkor skall gälla. Inte heller får någon
inskränkning ske i rätten till socialförsäkringsförmåner. I avtal skall
berörda parter reglera hur försöksprojektet skall bedrivas och de när-
mare formerna för ett gemensamt beslutsfattande.

Uppföljning och utvärdering av försöken skall handhas gemensamt av
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen.

Sjukvårdsförmåner, inklusive ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
Försäkringsutgiftema för flertalet sjukvårdsförmåner har ökat påtagligt
under senare år. För att motverka denna utveckling har det ansetts vara
nödvändigt att bl.a. anpassa avgiftsnivåerna på de olika förmåns-
områdena till den allmänna kostnadsutvecklingen. Under innevarande
budgetår har därför olika åtgärder vidtagits i förmånsreglema för att
motverka denna utveckling, t.ex. i fråga om tandvård och läkemedel.

Ett annat sätt att bryta utgiftsutvecklingen är att åstadkomma ett effek-
tivare utnyttjande av tillgängliga ekonomiska resurser. Inom flera av
områdena bedrivs därför ett förändrings- och utvecklingsarbete. En
översyn av läkarvårdstaxan har gjorts under år 1992. Inom Socialdepar-
tementet pågår för närvarande en översyn av tandvårdsförsäkringen.
Inom Riksförsäkringsverket sker dessutom en översyn av behandlings-
taxan. Utredningsförslagen angående läkarvårdstaxan och tandvårdsför-
säkringen avses efter sedvanlig remissbehandling att läggas till grund
för propositioner till riksdagen under år 1993.

En åtgärd med stor betydelse för utgiftsutvecklingen under budgetåret
1993/94 är de beslutade ändringarna i statsbidragssystemet för lands-
tingen. Dessa ändringar har kraftigt påverkat det fr.o.m. år 1985 gäll-
ande systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårds-
huvudmännen. Med anledning av denna systemförändring har ett över-
synsarbete inletts vad gäller systemet för ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen fr.o.m. år 1994.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Läkemedelsförmånen

Under första halvåret 1992 har sjukförsäkringens utgifter för läke-
medelsförmånen fortsatt att öka i ungefär samma takt som tidigare.
Efter den 1 juli 1992 då de av riksdagen beslutade ändringarna i av-
giftsreglerna trädde i kraft synes utgiftsutvecklingen ha dämpats något.
Ett andra steg vad gäller avgiftsreglerna inträffar den 1 januari 1993 då
ett system med ett särskilt rabattgrundande pris för läkemedel där det
finns likvärdiga konkurrerande synonympreparat på den svenska mark-
naden införs.

Vid samma tidpunkt ändras också reglerna om fastställande av pris på
läkemedel. Det hittillsvarande kravet på priskontroll knuten till registre-
ringen ersätts då med regler som innebär att ett läkemedel för att kunna
omfattas av prisnedsättningen inom läkemedelsförmånen måste ha ett
pris som är fastställt av Riksförsäkringsverket.

De nämnda åtgärderna bör på kort sikt kunna motverka kostnadsut-
vecklingen. På något längre sikt kan det inte uteslutas att kostnader för
läkemedelsförmånen åter kommer att stiga på ett inte önskvärt sätt.

Av intresse i detta sammanhang är den av Merkostnadskommittén
(S 1990:4) genomförda översynen av systemet med läkemedelsförmåner
med syfte att skapa bättre rättvisa mellan olika grupper som har bety-
dande kostnader till följd av sjukdom och handikapp. Utredningen som
nyligen slutfört sitt uppdrag redovisar - utan att lämna förord - några

alternativa möjligheter till förändringar i systemet med kostnadsfria Prop. 1992/93:100
läkemedel och förbrukningsartiklar. Dessutom föreslås att åldersgränsen Bil. 6

16 år slopas för prisnedsättning av vissa speciallivsmedel. Efter remiss-
behandling av utredningens betänkande (SOU 1992:129) kan en propo-
sition föreläggas riksdagen tidigastunder hösten 1993.

Patientavgifter i öppen och sluten vård

Den 1 januari år 1991 avskaffades systemet med statligt reglerade pati-
entavgifter inom både den öppna offentliga och den till försäkringssys-
temet anslutna öppna privata hälso- och sjukvården. Motivet för denna
åtgärd var att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att effektivare
kunna utnyttja hälso- och sjukvårdens organisation och resurser genom
att t.ex. differentiera avgiftsnivåerna mellan olika typer av mottag-
ningar.

Landstingsförbundet har följt upp denna avreglering. Uppföljningen
visar att det - efter de betydande avgiftshöjningar som flertalet huvud-
män genomförde under år 1991 - inte har skett några större föränd-
ringar i avgiftsnivåerna under år 1992. Det innebär att avgiften för
läkarvård inom primärvården under år 1992 i allmänhet var 100 kronor
och något högre vid sjukhusansluten öppen vård (länssjukvård). För
annan sjukvårdande behandling än läkarvård var avgiften i regel 50
eller 60 kronor.

Landstingsförbundet konstaterar att någon egentlig reaktion från pati-
enternas sida på i vissa fall kraftigt höjda avgifter inte har märkts hos
sjukvårdshuvudmännen. Detta förklaras med att gränsen för högkost-
nadsskydd genomgående har satts relativt lågt hos flertalet av huvud-
männen. Därmed har gränsen för frikort uppnåtts både snabbare och av
fler personer.

Vid sjukhusvård innebär gällande regler att avgift tas ut genom för-
säkringskassans och Riksförsäkringverkets försorg genom avdrag på
utgående pensionsbelopp för pensionärer med hel ålders- och förtids-
pension. Under år 1992 uppgick avgiften per dag till en tredjedel av
utgående pension från den allmänna försäkringen före skatt, dock högst
65 kronor. Individuell nedsättning av avgiften kan ske i särskilda fall.

För försäkrade som uppbär sjuklön, sjukpenning, föräldrapenning,
rehabiliteringspenning eller smittbärarersättning gäller fr.o.m. den
1 januari 1992 att debitering och uppbörd av sjukhusvårdsavgiften sker
genom sjukvårdshuvudmännen som också beslutar om regler för ned-
sättning av avgiftens storlek. Den högsta avgift som fick tas ut under år
1992 var 70 kronor per vårddag.

Denna administrativa förändring medförde emellertid på vissa håll i
landet att skillnader uppstod vid uttag av avgifter mellan pensionärer
och övriga försäkrade med likvärdiga inkomster. De uppkomna skillna-
derna uppfattades som en relativ försämring av villkoren för pen-
sionärerna.

Ett sätt att eliminera sådana skillnader vore att även föra över sjuk-
husvårdsavgiftema för ålders- och förtidspensionärer till sjukvårds-

huvudmännen. Denna lösning behandlades också vid överläggningarna
mellan staten och företrädare för sjukvårdshuvudmännen om ersätt-
ningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1993.

Parterna konstaterade därvid att det förväntade genomförandet av de
förslag som Ädelavgiftsutredningen lagt i sitt betänkande
(SOU 1992:50) under år 1993 om avgiftsystemen inom vissa delar av
socialtjänsten skulle komma att innebära så stora ändringar beträffande
pensionärernas avgifter och kostnader för sjukvård respektive särskilt
boende att det inte var lämpligt att under år 1993 genomföra en föränd-
ring rörande pensionärernas sjukhusvårdavgifter.

Parterna enades därför om att administrationen av pensionärernas
avgifter tills vidare skall ligga kvar hos försäkringskassorna, men att
det samtidigt krävdes vissa åtgärder för att minimera skillnaderna i
avgiftsuttag mellan de båda avgiftssystemen. För att åstadkomma detta
överenskoms att sjukvårdshuvudmännens avgiftsuttag i princip skall
anpassas till vad som gäller för pensionärer. Beträffande uttag av vård-
avgift för in- och utskrivningsdag skall endast en av dessa avgiftsbe-
läggas oavsett avgiftssystem. För att möjliggöra denna harmonisering
av avgiftssystemen enades parterna om att den högsta vårdavgift som
sjukvårdshuvudmännen får ta ut per vårddag höjs med 10 kronor till
80 kronor fr.o.m. den 1 januari 1993.

En harmonisering av de båda avgiftssystemen förutsätter även mot-
svarande följdändringar av avgiftsreglerna för pensionärer fr.o.m. den
1 januari 1993. Förslag med denna innebörd ingår i prop. 1992/93:17
om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. I denna föreslås
vidare som en tidigare aviserad kompensation för slopande av det s.k.
friåret, att avgiften för yngre förtidspensionärer med hel förtidspension
halveras under de första 30 dagarna vid varje vårdtillfälle.

Högkostnadsskyddet

För personer med stort behov av läkemedel och öppen sjukvård har ett
särskilt högkostnadsskydd införts som omfattar inköp av läkar- och
tandläkarordinerade prisnedsatta läkemedel samt öppen sjukvård.
Skyddet innebär att kostnadsbefrielse uppnås och ett frikort utfärdas när
de sammanlagda utgifterna för läkemedel och öppenvård under en 12-
månadersperiod uppgått till ett visst belopp. Detta belopp är år 1992
1 500 kronor. Sjukvårdshuvudmännen har dock rätt att besluta om en
lägre nivå på högkostnadsskyddet än den av riksdagen beslutade. Under
år 1992 tillämpade också flertalet huvudmän ett lägre belopp, i regel
1 200 kronor. Det fr.o.m. år 1991 ändrade systemet för avgifter i öpp-
en vård har medfört en betydande ökning av antalet frikort.

I 1992 års budgetproposition aviserade regeringen en höjning av taket
för högkostnadsskyddet till 1 600 kronor. Socialförsäkringsutskottet
hade ingen erinran mot denna höjning, men ansåg att möjligheterna för
sjukvårdshuvudmännen att själva besluta om en lägre beloppsgräns
borde ändras så att staten inte skulle få bära några extra kostnader för
sådana beslut i fråga om läkemedel (bet. 1991/92:SfU13). Riksdagen

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

beslutade i enlighet med vad utskottet anfört (rskr. 1991/92:341).

Frågan behandlades vid överläggningarna mellan staten och Lands-
tingsförbundet om ersättningar från sjukförsäkringen till sjuk-
vårdshuvudmännen för år 1993. Parterna kunde inte hitta en tillräckligt
administrativt enkel lösning för de huvudmän som skulle komma att
besluta om ett lägre tak än 1 600 kronor. Till följd härav enades parter-
na om att i princip behålla den nuvarande ordningen samtidigt som det
förutsattes att samtliga sjukvårdshuvudmän - efter en rekommendation
från Landstingsförbundet - skall fastställa egenkostnadstaket till
1 600 kronor. I prop. 1992/93:17 om vissa ersättningar till sjukvårds-
huvudmännen m.m. anges att om så inte sker kommer - med hänvis-
ning till vad riksdagen anfört - förslag snarast att föreläggas riksdagen
om en lagändring som innebär att staten och de försäkrade inte skall
bära några extra kostnader för läkemedel i de fall en sjukvårdshuvud-
man tillämpar ett lägre kostnadstak än det av riksdagen fastställda.

Förändrat huvudmannskap för sjukresor

Från sjukförsäkringen lämnas ersättning för resekostnader i samband
med läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med anledning av
sjukdom. Detta gäller även resekostnader i samband med tillhanda-
hållande av hjälpmedel åt handikappade personer, tandvård, besök med
anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom företags- och
studerandehälsovård samt konvalescent vård.

Den 1 januari 1992 övergick huvudmannaskapet för sjukresorna,
ekonomiskt och administrativt, till sjukvårdshuvudmännen från försäk-
ringskassorna. Samtidigt övertog sjukvårdshuvudmännen ansvaret för
de luftburna akuta sjuktransporterna. För detta erhöll sjukvårdshuvud-
männen ersättning från sjukförsäkringen med sammanlagt
1 396 miljoner kronor.

Huvudmannaskapsförändringen har i princip inte inneburit några
ändringar i de i AFL fastlagda grunderna för ersättningar från sjukför-
säkringen för sjukresor. Däremot har den statliga regleringen i fråga
om beräkningen av resekostnadsersättning i individuella fall - med
några undantag - slopats helt och ersatts av lokalt utfärdade föreskrifter
av sjukvårdshuvudmännen med anpassning till resp, huvudmans speci-
ella möjligheter och förutsättningar. Regeringen kan dock föreskriva ett
maximibelopp för den resekostnad som den försäkrade skall svara för i
form av en egenavgift samt det lägsta belopp som skall tillämpas vid
beräkningen av kilometerersättning vid sjukresa med egen bil. Dessa
belopp har under år 1992 varit 40 kronor resp. 1 krona.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till den under år 1992 gynn-
samma kostnadsutvecklingen för sjukresor enades staten och Lands-
tingsförbundet om både ett oförändrat belopp i sjukreseersättning till
sjukvårdshuvudmännen och oförändrade belopp angående egenavgifter
och kilometerersättning under år 1993.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Av intresse för utvecklingen på sjukreseområdet är att merkostnads- Prop. 1992/93:100
kommittén (S 1990:4) i sitt betänkande (SOU 1992:129) föreslår att ett Bil. 6
särskilt högkostnadsskydd införs för sjukresor. Utredningen redovisar
därvid två alternativa egenkostnadstak på 1 200 resp. 1 600 kronor.
Efter remissbehandling kan förslag komma att föreläggas riksdagen
tidigast under hösten 1993.

Försöksverksamhet inom tandvården

Under de senaste åren en rad besparingsåtgärder vidtagits för att mot-
verka utgiftsökningarna inom tandvårdsförsäkringen. Samtidigt har mer
genomgripande förändringar i tandvårdsförsäkringen diskuterats. För att
skaffa underlag för ställningstagande har regeringen inhämtat riks-
dagens medgivande till försöksverksamheter med syfte att pröva olika
system för ersättning från försäkringen till huvudmännen. Regeringen
har för detta ändamål utfärdat en förordning (1991:1234) om försöks-
verksamhet på tandvårdsområdet. Denna förordning omfattar försöks-
verksamheter inom folktandvården i Kristianstads och Göteborgs och
Bohus läns landsting samt i Göteborgs kommun för en tid av längst tre
år.

I försöksverksamheten i Kristianstads läns landsting, som påbörjades
den 1 januari 1992 vid distriktstandpolikliniken i Bromölla, prövas ett
system med en fast försäkringsersättning på 800 kronor från försäk-
ringskassan per färdigbehandlad patient och år. Patientavgift debiteras
enligt tandvårdstaxan.

Försöksverksamheten i Göteborg och Bohus läns landsting bedrivs vid
folktandvårdskliniken i Tanumshede och verksamheten i Göteborgs
kommun vid frisktandvårdsklinken Sociala Huset och påbörjades den
1 oktober 1991. Vid dessa försökskliniker prövas en försäkringsmodell
som innebär att patienten sluter ett avtal med vårdgivaren och betalar
en årlig premie vars storlek beror på vilken riskgrupp patienten tillhör.
Det finns tre grupper beroende på risken för tandsjukdom. Försäkrings-
kassans ersättning är i princip lika stor som patientens premie. Genom
egenvårdsinsatser skall det vara möjligt för patienterna att i efterhand
sänka sina premier.

För varje försök har etablerats en referensgrupp med företrädare för
bl.a. Socialdepartementet, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. I
dessa referensgrupper lämnas kontinuerlig information om hur försöks-
verksamheterna utvecklas.

Översyn av tandvårdsförsäkringen

I 1992 års budgetproposition framhölls det angelägna i att utforma en
tandvårdsförsäkring och tandvårdstaxa som bättre svarar mot nuvarande
och framtida tandhälsosituation och att detta arbete inte får vila i avvak-
tan på erfarenheterna av pågående försöksverksamheter. I syfte att bl.a.
minska det allmännas kostnader och uppnå ett bättre resursutnyttjande
påbörjades därför efter sommaren 1992 en översyn av tandvårdsförsäk-

ringen. Denna, som skall vara slutförd den 15 mars 1993 skall utforma Prop. 1992/93:100
förslag om en reformerad tandvårdstaxa som bl.a. skapar förutsätt- Bil- 6
ningar för en fri anslutning till försäkringen. Översynen sker i form av
en intern beredning inom Socialdepartementet med ett antal referens-
grupper av olika inriktning och representation. Efter sedvanlig remiss-
behandling av översynens förslag avses en proposition föreläggas riks-
dagen med inriktning på förslag om en förändrad tandvårdsförsäkring
och fri anslutning av tandläkare till försäkringen som skall kunna träda

i kraft den 1 januari 1994.

Försäkring vid ålderdom m.m.

Målen för det ekonomiska stödet

Målen för de olika förmåner som ingår i systemet för ålderspensione-
ring skall för de icke längre förvärvsaktiva

* ge en ekonomisk trygghet som baseras på tidigare förvärvsinkomster

upp till det s.k. basbeloppstaket,

* säkerställa en god ekonomisk levnadsnivå för de pensionärer som

har haft låga inkomster under sin förvärvsaktiva tid,

* kompensera föräldrar som på grund av vård av sjukt eller handikap-

pat barn gått miste om förvärvsinkomster.

Det offentliga pensionssystemet är en central del av den allmänna
försäkringen och därmed av välfärdspolitiken. Det skall ge ekonomisk
trygghet till personer som till följd av ålderdom eller makes eller makas
frånfälle går miste om inkomster av förvärsarbete. Den allmänna för-
säkringen omfattar vidare ett antal tilläggsförmåner (pensionstillskott,
KBT, hustrutillägg och bamtillägg) för försäkrade med låga pensioner
samt det särskilda pensionstillägget för föräldrar som vårdat sjukt eller
handikappat barn.

De offentliga pensionssystemen har stor betydelse för andra funktio-
ner i samhällsekonomin såsom sparande, kapitalbildning och arbets-
kraftsutbud. Därmed påverkar de inte bara de offentliga finanserna utan
även den ekonomiska tillväxten och på så sätt välfärden både för nu-
varande och framtida generationer.

Utveckling i nuvarande system

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Pensionsförmåner

Beräknade utgifter under budgetaret 1993/94

Förtidspension Efterlev.pension

Ålderspension Not 1

Not 1: Vårdbidrag, barnpension, yrkesskadeersättning
särskilt pensionstillskott, SKBTJKBTJiandikappersättning

Ålderspension

Den allmänna pensionsåldern är 65 år. En försäkrad kan göra förtida
uttag av sin ålderspension fr.o.m. den månad han fyller 60 år eller
uppskjuta uttaget till dess han fyller 70 år. Vid förtida uttag minskas
pensionen med 0,5 % för varje månad före 65-årsmånaden som pen-
sionen tas ut och vid uppskjutet uttag ökas den på samma sätt med
0,7 % per månad. Såväl ökningen som minskningen blir livsvarig för
pensionären. Folkpension utges med ett belopp som motsvarar 96 % av
det vid årets ingång gällande basbeloppet. För full folkpension krävs
enligt de nya kvalifikationsregler som kommer att gälla från den
1 januari 1993, princip 30 år med pensionsgrundande inkomst inom
ATP-systemet eller 40 bosättningsår i Sverige.

Den som har låg eller ingen ATP har därutöver rätt till ett pensions-
tillskott. Pensionstillskottet avräknas mot utbetald ATP. För full ATP
krävs 30 år med pensionsgrundande inkomst. Inkomster mellan 1 och
7,5 basbelopp är pensionsgrundande. ATP ger en ålderspension med
60 % av den årliga inkomsten beräknad som ett genomsnitt av de 15
bästa intjänandeåren.

Antalet ålderspensionärer har ökat något under de senaste åren. Detta
har framför allt haft effekt på utgifterna inom ATP-systemet i och med
att en allt större andel av ålderspensionärerna tjänat in rätt till ATP-
förmåner. Eftersom pensionstillskottet är en tilläggsförmån avsedd för
den som har låg eller ingen ATP har denna utveckling medfört att
antalet utbetalda pensionstillskott minskat.

Antalet ålderspensionsförmåner från folkpensioneringen och kostna-
derna (mkr) för dessa har genomgått följande utveckling.

I slutet år	Ålderspension		Varav hustrutillägg		Barntillägg Antal	Kostnad
I slutet år	Antal	Kostnad	Antal	Kostnad	Barntillägg Antal	Kostnad
1975	1 082 000	9 945	67 400	450	16 000	19
1980	1 381 000	21 940	53 600	675	32 000	50
1985	1 480 100	33 295	37 700	600	34 400	68
1989	1 544 100	42 590	18 500	380	39 800	101
1990	1 553 800	45 570	16 100	358	35 700	97
1991	1 561 900	49 830	14 700	376	30 600	90
1992	1 567 500	51 900	13 200	360	25 000	81
1993	1 571 000	51 600	11 700	330	21 000	65

Uppgifterna för åren 1992 och 1993 är beräknade

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Motsvarande utveckling av antal och kostnader för tilläggspension i
form av ålderspension framgår av följande tabell.

I slutet av år	Antal	Kostnader
1975	455 300	2 450
1980	792 400	12 350
1985	994 000	28 840
1989	1 135 800	48 390
1990	1 165 400	54 270
1991	1 193 600	61 840
1992	1 220 500	67 730
1993	1 244 000	70 360

Uppgifterna för åren 1992 och 1993 är beräknade.

Det nuvarande pensionssystemet kan, om inga åtgärder vidtas, mot
sekelskiftet och decennierna därefter utsättas för allvarliga finansiella
påfrestningar till följd av dels den demografiska utvecklingen, dels det
starka beroendet av den ekonomiska tillväxten. Samtidigt som antalet
personer i arbetsför ålder minskar relativt sett, ökar kraven på över-
föringar från de yrkesaktiva till de äldre i form av såväl pensioner som
äldreomsorg och sjukvård.

Möjligheterna att finansiera pensionsutfästelserna är vidare starkt be-
roende av den ekonomiska tillväxten. En god och stabil tillväxt förut-
sätter i sin tur ett högt och stabilt sparande som ger möjlighet till inves-
teringar i förening med ett ökande arbetskraftsutbud. Samtidigt har
pensionssystemet en betydande roll för utvecklingen av landets totala
sparande.

Delpension

Förvärvsarbetande i åldern 60 - 64 år har möjlighet att minska sin
arbetsinsats genom att övergå till deltidsarbete i kombination med del-
pension. Delpensionen fyller då ut en viss andel av det inkomstbortfall
som följer av arbetstidsminskningen. För att delpension skall kunna
utges krävs bl.a. att den försäkrade har haft pensionsgrundande inkomst

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

under sammanlagt minst tio år fr.o.m. 45 års ålder och att han under
de senaste tolv månaderna före arbetstidsminskningen förvärvsarbetat
under minst fyra månader.

För anställda gäller att arbetstiden måste minskas med minst fem tim-
mar i veckan och efter minskningen uppgå till minst 17 timmar i
veckan. Egna företagare måste minska sin arbetstid med i genomsnitt
minst hälften och därefter arbeta i genomsnitt minst 17 timmar i
veckan.

Kompensationsnivån inom delpensionsförsäkringen är 65 % av in-
komstbortfallet. Inkomsten beräknas med utgångspunkt från pensions-
poängen för de sista fem åren före arbetstidsminskningen. De två
sämsta poängåren elimineras varefter inkomsten före arbetstidsminsk-
ningen beräknas till den nivå som motsvarar den genomsnittliga pen-
sionsgrundande inkomsten för de återstående tre åren. Den genomsnitt-
liga inkomsten räknas upp med aktuellt basbelopp. Delpensionen är
knuten till basbeloppet och är pensionsgrundande för ATP.

Delpensionsförsäkringen finansieras genom en socialavgift som sedan
den 1 juli 1992 uppgår till 0,20 % av avgiftsunderlaget från arbets-
givare och egenföretagare. Avgiftsintäkterna förs till en särskild fond
vars behållning den 1 januari 1993 beräknas uppgå till 13 500 miljoner
kronor.

Vidtagna och planerade åtgärder

Det finns skäl att hysa viss oro för utvecklingen av och hållbarheten i
det nuvarande pensionssystemet till följd dels av den otillfredsställande
ekonomiska tillväxten, dels av den demografiska utveckling som förut-
ses efter sekelskiftet. Ytterligare en faktor som talar för att pensions-
systemet behöver reformeras är det svaga sambandet mellan avgifter
och förmåner i dagens ATP-system.

Under hösten 1992 har regeringen förelagt riksdagen ett antal olika
förslag till förändringar av pensionsförmånerna, dels mot bakgrund av
det planerade EES-avtalet, dels med beaktande av den överenskom-
melse som träffades mellan regeringen och Socialdemokraterna den
20 september.

Pensionsarbetsgruppen

Som bl.a. fastslogs i regeringsförklaringen år 1991 är en trygg pen-
sionering en rättighet för alla. Det är därför en uppgift med högsta
prioritet att reformera pensionssystemet. Regeringen tillsatte i december
1991 en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp med uppgift att mot
bakgrund av pensionsberedningens förslag och inkomna remissvar ut-
arbeta förslag till ett nytt system för den allmänna pensioneringen.
Pensionsarbetsgruppen har i en promemoria (Ds 1992:89) som avläm-
nades under hösten 1992 redovisat bakgrund, principer och skiss till ett
reformerat pensionssystem. Enligt skissen bör den allmänna pensione-
ringen i framtiden konstrueras som en inkomstrelaterad, avgifts-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

finansierad pension med en garanterad grundnivå och med särskilda Prop. 1992/93:100
regler om pensionsrätt för vård av barn. Pensioneringen är även i fort- Bil- 6
sättningen tänkt att vara obligatorisk och omfatta alla som bor eller
arbetar i Sverige. Pensionsnivåerna bör enligt skissen bli avgiftsdefinie-
rade och inte förmånsdefinierade som nuvarande system. Gruppens
arbete beräknas vara avslutat under våren 1993.

Ett nytt system för beräkning av folkpension

Riksdagen har efter förslag av regeringen i prop. 1992/93:7 beslutat
om vissa ändringar i reglerna för beräkning av folkpension m.m. (bet.
1992/93:SfU4, rskr. 1992/93:69). Ändringarna innebär att rätten till
folkpension skall beräknas enligt två alternativa regler i förhållande till
tid för bosättning i Sverige eller i relation till antalet år för vilka den
försäkrade tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det förmån-
ligaste resultatet skall tillämpas.

Bosättningstid skall tillgodoräknas en försäkrad under tiden fr.o.m.
det år då han fyller 16 år t.o.m. det år då han fyller 64 år. För rätt till
oavkortad pension enligt bosättningsregeln krävs att bosättningstid kan
tillgodoräknas för minst 40 år. Är bosättningstiden kortare, reduceras
pensionen med 1/40 för varje år som fattas. För rätt till oavkortad folk-
pension enligt den ATP-anknutna regeln krävs 30 år med ATP-poäng
eller därmed jämställda år. Särskilda folkpensionsförmåner utges med
samma kvotdel som huvudförmånen.

Nya ersättningsnivåer för vissa pensionsförmåner

Regeringen har i prop. 1992/93:116 föreslagit nya ersättningsnivåer för
vissa pensionsförmåner. Metoden för värdesäkring av pensionerna lig-
ger fast. Vid beräkning av folk- och tilläggspension i form av ålders-
pension, förtidspension, efterlevandepension och bamtillägg enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring, pensionstillskott enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott, hustrutillägg enligt lagen (1962:392)
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension samt
delpension enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring används
dock ett belopp som utgörs av basbeloppet minskat med två procent.
Regeringen har vidare i prop. 1992/93:134 föreslagit att pensionstill-
skottet skall höjas med 1,5 procentenheter till 55,5 respektive
105,5 procent av basbeloppet. Båda dessa förändringar föreslås träda i
kraft den 1 januari 1993.

Förändringar i de kommunala bostadstilläggen

Det betänkande (SOU 1992:21 Bostadsstöd till pensionärer) som av-
lämnades våren 1992 av KBT-utredningen har remissbehandlats med
inriktning på att förslag skulle framläggas hösten 1992. Den därpå
följande ekonomiska utvecklingen och överenskommelsen mellan rege-
ringen och Socialdemokraterna har dock inneburit att inriktningen av de

förslag som regeringen lagt i sin proposition (1992/93:134) om föränd-
ringar i de kommunala bostadstilläggen för år 1993 m.m. ändrats.

Regeringens förslag innebär dels en höjning av inkomstavdraget för
KBT till 40 % för årsinkomster som överstiger ett och ett halvt bas-
belopp, dels ändrade regler för statsbidrag för KBT. En kommun skall
fr.o.m. den 1 mars 1993 få statsbidrag med 70 % av sina kostnader för
KBT inom den statsbidragsberättigade delen av KBT (150 - 2 800 kro-
nor per månad) under förutsättning att kommunen enligt sina grunder
för KBT ersätter minst 85 % av pensionärernas kostnader inom detta
intervall. Statsbidrag utges inte för sådana delar av pensionärernas bo-
stadskostnad som överstiger 95 % av bostadskostnaden i det angivna
intervallet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Höjd pensionsålder m.m.

Riksdagen har nyligen godkänt riktlinjer för vissa förändringar i pensions-
försäkringen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134).
Dessa riktlinjer innebär en höjning av pensionsåldern från nuvarande
65 till 66 års ålder. Höjningen föreslås ske successivt med ett kvartal i
taget med början den 1 januari 1994 så att den nya pensionsåldern
uppnås den 1 januari 1997. Förslaget innebär samtidigt en anpassning
av de lagregler som är beroende av den nuvarande pensionsåldern.

Särskilda övergångsregler föreslås för personer som befinner sig nära
den nu gällande pensionsåldern och därför inte har möjlighet att an-
passa sin situation till de nya förhållandena.

Delpensionsförsäkringen

Andrad kompensationsgrad i delpensionsförsäkringen

Mitt förslag: Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen
sänks fr.o.m. den 1 juli 1993 till 50 % av inkomstbortfallet.
Sänkningen berör endast försäkrade som ansökt om delpension
efter den 11 januari 1993.

Skälen för mitt förslag: Delpensionsförsäkringen infördes den 1 juli
1976 som ett led i utformningen av systemet med rörlig pensionsålder.
Den andra beståndsdelen i detta system är möjligheten att göra förtida
respektive uppskjutet uttag av ålderspension mellan 60 och 70 års åld-
er. Pensionsbeloppet för den som gör förtida uttag minskas för varje
månad som denne tar ut sin pension före den ordinarie pensionsmåna-
den med 0,5 %. Vid uppskjutet uttag höjs pensionen med 0,7 % för
varje månad som uttaget av pensionen skjuts upp. I båda fallen är
minskningen respektive höjningen av pensionen livsvarig och beloppen
är försäkringsmatematiskt beräknade.

Delpensionen har en annan karaktär än systemet med förtida och upp-
skjutet uttag av pension. Pensionen reduceras inte för den som tar ut
delpension. I stället är den tid då den försäkrade uppbär delpension
pensionsgrundande.

Regeringen föreslog i proposition 1991/92:149 att delpensionsförsäk-
ringen skulle avskaffas fr.o.m. den 1 juni 1992. Riksdagen motsatte sig
dock regeringsförslaget och avslog propositionen (bet. 1991/92:SfU8,
rskr. 1991/92:232). Som ett resultat av propositionen sänktes emellertid
delpensionsavgiften från 0,5 till 0,2 % av avgiftsunderlaget. Av behåll-
ningen i delpensionsfonden beslutades att 8,3 miljarder kronor skulle
överföras för att täcka det beräknade underskottet för arbetsskadeför-
säkringen under budgetåret 1992/93.

I en situation då samhällsekonomin utsätts för kraftiga påfrestningar
måste socialförsäkringssystemets olika utgifter på nytt prövas. Den som
tar ut delpension gör ett frivilligt val, som inte styrs av bristande ar-
betsförmåga utan i stället av en önskan att få en mjukare övergång till
en tillvaro som ålderspensionär. Mot denna bakgrund föreslår jag att
kompensationsnivån sänks från nuvarande 65 till 50 % av inkomstbort-
fallet. Sänkningen av kompensationsnivån bör inte beröra den som
redan uppbär eller har ansökt om delpension. Jag föreslår därför att den
lägre kompensationsnivån träder i kraft den 1 juli 1993 och berör den
som har ansökt om delpension efter den 11 januari 1993.

Vad jag nu sagt föranleder en ändring i 11 § lagen (1979:84) om del-
pensionsförsäkring .

Höjning av åldersgränsen för rätt till delpension

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Mitt förslag: Rätt till delpension fr.o.m. den 1 januari 1994
tillkommer en försäkrad fr.o.m. den månad då han fyller 62 år.
Fr.o.m. den 1 januari 1995 gäller rätten till delpension en försäk-
rad fr.o.m. den månad då han fyller 63 år.

Skälen för mitt förslag: Delpensionsförsäkringens syfte är i första
hand att ge möjligheter för äldre förvärvsarbetande att trappa ned sin
arbetsinsats inför ålderspensioneringen. I syfte att ytterligare begränsa
utgifterna för delpensionsförsäkringen bör enligt min mening ålders-
gränsen för rätt till ersättning från försäkringen höjas. Jag föreslår mot
denna bakgrund att rätt till delpension fr.o.m. den 1 januari 1994 till-
kommer en försäkrad fr.o.m. den månad då han fyller 62 år. Den
1 januari 1995 bör denna åldersgräns höjas till 63 år. Den som har be-
viljats delpension för tid före 1994 respektive 1995 års ingång får dock
behålla pensionen även om han inte uppfyller den nya åldersgränsen.

Vad jag nu sagt föranleder ändringar i 1 och 5 §§ lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring.

Begränsningar i nedtrappningen av arbetstiden

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Mitt förslag: Rätten till nedtrappning av arbetstiden för rätt till
delpension begränsas till högst tio timmar per vecka fr.o.m. den
1 juli 1993. Efter nedtrappningen måste den försäkrade som
hittills arbeta i genomsnitt minst 17 timmar per vecka. Bestäm-
melsen skall tillämpas även för egenföretagare. Den som minskat
sin arbetstid med mer än tio timmar skall beviljas delpension
efter ny ansökan om han ökar sin arbetstid så att den med högst
tio timmar understiger arbetstiden före den första nedtrappningen.

Skälen för mitt förslag: När en försäkrad övergår från heltidsarbete
till deltidsarbete i samband med en nybeviljad delpension är den van-
ligaste nedtrappningen att vederbörande trappar ner sin arbetstid från
40 till 20 timmar.

Delpensioneringens regler är mycket förmånliga för personer som
närmar sig ordinarie pensionsålder. I en situation då man bör överväga
alla möjligheter att begränsa socialförsäkringens utgifter föreslår jag
därför att möjligheterna till nedtrappning av arbetstiden begränsas.
Detta bör enligt min mening ske på så sätt att möjligheten till nedtrapp-
ning med rätt till delpension begränsas till tio timmar per vecka. Efter
nedtrappningen måste den försäkrade arbeta minst 17 timmar per
vecka. Dessa begränsningar bör genomföras vid samma tidpunkt som
den föreslagna sänkningen av kompensationsnivån i delpensionsförsäk-
ringen genomförs. Samma övergångsregler bör också tillämpas för
denna förändring i regelsystemet, vilket innebär att begränsningen av
nedtrappningen skall börja gälla den 1 juli 1993.

Vad jag nu sagt föranleder en ändring i 6 - 7 och 13 §§ lagen
(1979:84) om delpensionsförsäkring.

De föreslagna förändringarna i delpensionsförsäkringen medför mins-
kade utgifter för försäkringen. Den sänkta kompensationsnivån beräk-
nas medföra en minskning av utgifterna med 75 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94. När åtgärden fått fullt genomslag beräknas bespa-
ringen uppgå till 400 miljoner kronor. De minskade möjligheterna till
nedtrappning av arbetstiden beräknas medföra minskade utgifter för
försäkringen med 100 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Be-
sparingen kan när de nya reglerna nått full funktion beräknas uppgå till
1 500 miljoner kronor. Ett inom Socialdepartementet upprättat förslag
till lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring bör
fogas till protokollet i ärendet som bilaga 6.1.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget till
lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.

C 1. Bidrag till sjukförsäkringen

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

7 368 470 004

5 730 000 000

4 649 000 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Från anslaget utges statsbidrag till försäkringskassornas utgifter för
sjukförsäkringsförmåner (med undantag för föräldraförsäkringen, vilken
redovisas under anslaget B 3). Statsbidrag lämnas med 15 % medan
resterande 85 % finansieras genom socialavgifter från arbetsgivare och
egenföretagare samt genom inkomster från den allmänna sjukförsäk-
ringsavgiften som avses införas fr.o.m. den 1 januari 1993.

De grundläggande bestämmelserna finns i lagen om allmän försäkring
(omtryckt 1982:120) och i lagen (1981:49) om begränsning av läke-
medelskostnader, m.m.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket har i sin anslagsframställning redovisat anslags-
behovet uppdelat på olika utgiftsslag. RFV:s bedömningar återfinns
under de olika anslagsposter som anges under föredragandens över-
väganden.

Föredragandens överväganden

Redovisningen av anslaget är fr.o.m. budgetåret 1992/93 uppdelat på
fem anslagsposter

- sjukpenning, inklusive frivillig sjukpenning

- rehabilitering

- ersättning till sjukvårdshuvudmännen m.m.

- läkemedelsförmånen

- tandvård

Sjukpenning

För sjukpenningförsäkringen gäller fr.o.m. den 1 mars 1991 att kom-
pensationsgraden från försäkringen är 65 % för de första tre dagarna
med sjukpenning i varje period och 80 % för tid därefter t.o.m. den
90:e dagen. Fr.o.m. den 91 :a dagen utgör ersättningen 90 %.

Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller att en arbetstagare har rätt till sjuk-
lön från sin arbetsgivare under de första 14 dagarna av varje sjuk-
domsfall. Sjuklönen skall vara 75 % de första tre dagarna och därefter
90 % av inkomstbortfallet för de återstående dagarna av sjuk-
löneperioden. För uppdragstagare och andra personer med inkomst av
annat förvärvsarbete utges även fortsättningsvis sjukpenning redan från
sjukperiodens första dag.

Regeringen har i prop. 1992/93:31 föreslagit att fr.o.m. den 1 april
1993 skall en karensdag införas och att ersättning vad gäller sjukpen-
ning skall utges med 65 % dag 2 och 3 och därefter med 80 % t.o.m.

den 365:e dagen. Efter dag 365 utges sjukpenning med 70 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI). Som framgår av prop.
1992/93:31 finns det skäl att överväga särskilda regler vad gäller vissa
grupper som är sjukskrivna mer än ett år, bl.a. personer med livshotan-
de sjukdomar och personer som efter en begränsad tids behandling kan
komma att återgå i arbete. Bestämmelserna om en kompensationsgrad
på 70 % föreslås i propositionen träda i kraft fr.o.m. 1 juli 1993. Jag
avser att dessförinnan återkomma till regeringen med min bedömning i
frågan.

När det gäller såväl sjukpenning som sjuklön finns speciella regler om
sjukersättningen för hälsosvaga personer.

Min beräkning av anslagsposten grundas i huvudsak på RFV:s an-
taganden. Jag har dock inte kalkylerat med någon sänkning av sjuk-
frånvaron för år 1994 utöver vad som antagits för år 1993. Däremot är
det min bedömning att korttidsfrånvaron, inte minst den som infaller
inom sjuklöneperioden, kommer att fortsätta att minska.

Vidare har konsekvenserna av förslagen i prop. 1992/93:31 om änd-
rad sjukersättning m.m. beaktats.

Den långsiktiga effekten av den lägre kompensationsgraden efter ett
år kommer enligt min bedömning att uppnås successivt i takt med att
långtidssjukskrivningarna blir färre och kortare samtidigt som antalet
förtidspensioner minskar som ett resultat av vidtagna rehabiliterings-
åtgärder.

Med utgångspunkt i ovanstående beräknar jag bruttoutgiftema för
sjukpenning till 13 941 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslags-
belopp på 2 091 miljoner kronor.

Rehabilitering

På rehabiliteringsområdet gäller nya regler fr.o.m. den 1 januari 1992.
Enligt dessa kan rehabiliteringsersättning betalas ut under tid som för-
säkrad deltar i yrkesinriktad rehabiliteringsåtgärd. Rehabiliteringsersätt-
ningen kan utges dels som rehabiliteringspenning, dels som särskilt
bidrag. Kompensationsgraden för rehabiliteringspenning utgör 100 %
av SGI t.o.m. den 31 mars 1993 och därefter 95 %.

Enligt aktuell statistik uppgår det genomsnittliga antalet dagar med
rehabiliteringspenning för närvarande till 0,7 per sjukpenningförsäkrad.
RFV bedömer att nivån kommer att öka till 1,0 dagar fr.o.m. år 1993.

Det särskilda bidraget skall täcka andra kostnader än inkomstförlust
som uppstår i samband med rehabilitering. Under år 1992 utgick ca
75 miljoner kronor i särskilt bidrag.

Enligt regler som trädde i kraft den 1 juli 1991 kan i rehabiliterande
syfte bidrag till arbetshjälpmedel lämnas från sjukförsäkringen. RFV
räknar med att det årliga behovet för detta ändamål framöver kommer
att uppgå till ca 100 miljoner kronor. I detta belopp bör inkluderas
5 miljoner kronor för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel.

För att befrämja rehabiliteringsinsatser har försäkringskassorna möj-
lighet att köpa yrkesinriktade rehabiliteringstjänster för som ett belopp
budgetåret 1992/93 uppgår till 700 miljoner kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Inom ramen för överenskommelsen som träffats mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen för år 1993 avsattes i likhet med vad som gäll-
de för år 1992, 485 miljoner kronor från ersättningsbeloppet till sjuk-
vårdshuvudmännen för att användas till en anpassning av sjuk-
vårdshuvudmännens resurser och verksamhet för att öka utbudet av
medicinsk rehabilitering.

För budgetåret 1991/92 har regeringen som resultatkrav för försäk-
ringskassornas rehabiliteringsarbete angivit att det s.k. ohälsotalet -
beräknat som antalet dagar per individ med dagersättning eller förtids-
pension/sjukbidrag på grund av ohälsa - skall sänkas med två dagar.
Efter den kontinuerliga och kraftiga ökningen under större delen av
1980-talet började ohälsotalet sjunka fr.o.m. år 1990. Minskningstakten
tilltog under år 1991. Under budgetåret 1991/92 minskade ohälsotalet
med 1,3 dagar. Av minskningen står sjukpenningdelen för 2,0 dagar
medan förtidspensionsdelen har ökat med 0,7 dagar. För budgetåret
1992/93 har resultatkravet satts till en minskning av ohälsotalet med en
dag.

Många faktorer har bidragit till att ohälsotalet minskat, inte minst
försäkringskassornas rehabiliteringsarbete. Effekterna av detta arbete
bör bli än mer påtagliga på längre sikt. Parallellt med aktivt rehabilite-
ringsarbete har under innevarande budgetår har genom kompetensut-
veckling och attitydförändrande arbete en grund lagts för ett framtida
minskat ohälsotal.

Riksförsäkringsverket har för anslagsposten rehabilitering huvudsak-
ligen utgått från utgiftsutvecklingen efter den 1 januari 1992. Mot bak-
grund av att alla resurser naturligen inte har tagits i anspråk i inled-
ningsskedet kan en viss höjning av utgiftsnivån förväntas. Riksförsäk-
ringsverket beräknar utgiftsbehovet budgetåret 1993/94 för samtliga
insatser inom rehabiliteringsområdet till 2 753 miljoner kronor.

Enligt min bedömning kommer utgifterna att öka ytterligare till följd
av den sänkta kompensationsgraden i sjukförsäkringen fr.o.m. den
1 april 1993. Utgiftsbeloppet bör därför räknas upp med 300 miljoner
kronor. Jag delar RFV:s bedömning att av de 100 miljoner kronor för
bidrag till arbetshjälpmedel som anslås bör 5 miljoner kronor avsättas
för utveckling av avancerade arbetshjälpmedel. Vidare bör 700 miljoner
kronor avsättas till köp av yrkesinriktade tjänster.

Med dessa förutsättningar beräknar jag bruttoutgifterna för rehabilite-
ring till 2 561 miljoner kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på
384 miljoner kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m. Prop. 1992/93:100

Under anslagsposten redovisas ersättningarna till sjukvårdshuvudmän-
nen för hälso- och sjukvård samt sjukresor, ersättningar för sjukhusvård
enligt konventioner m.m., viss bakteriologisk provtagning samt vissa
undersökningar enligt smittskyddslagen.

Som jag och finansministern redogjorde för i 1992 års kompletterings-
proposition (prop. 1991/92:150, del II) skulle utgiftsramen för år 1993
varit 2 703 miljoner kronor om skatteutjämningsavgiften avskaffats helt
fr.o.m. år 1993 och om återbetalningen av den tillfälliga indragningen
år 1992 inte skulle ha skett redan år 1993.

Eftersom regeringen samtidigt aviserade att skatteutjämningsavgiften
skall avskaffas fr.o.m. år 1994 och då den tidigarelagda återbetalningen
av den tillfälliga indragningen år 1992 är en engångsfinansiering, kom-
mer det belopp som återstår att fördela till sjukvårdshuvudmännen år
1994 att uppgå till ca 2,7 miljarder kronor. Detta innebär att nuvarande
system måste göras om. Ett översynsarbete med syfte att förändra sys-
temet pågår. Jag avser att föreslå regeringen att lägga fram princip-
förslag om en ändrad utformning av systemet med ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. i 1993 års komplette-
ringsproposition.

Vid mina beräkningar av denna anslagspost har jag utgått från den
fastställda utgiftsramen för år 1993, medan jag i avvaktan på resultatet
av den nämnda översynen för år 1994 räknat med den lägre totala
utgiftsramen som följer av ovan redovisade förutsättningar inför år
1994. I övrigt har jag utgått från verkets beräkningar. Jag har för båda
åren också tagit hänsyn till besparingseffekterna av de tidigare redo-
visade förändringarna i avgiftssystemet för pensionärer vid sjukhusvård.
Med utgångspunkt från detta beräknar jag bruttoutgiftema till 2 564
miljoner kronor. Detta motsvarar ett anslagsbelopp på 385 miljoner
kronor.

Läkemedelsförmånen

Betydande förändringar i läkemedelsförmånen har genomförts under
budgetåret 1992/93. Den 1 juli 1992 ändrades avgiftsreglerna för pris-
nedsättning på så sätt att en avgift tas ut för varje läkemedel vid ett och
samma inköpstillfälle. För det första läkemedlet betalar patienten för
närvarande högst 120 kronor och för varje ytterligare förskrivet läke-
medel 10 kronor. Samtidigt har vissa receptfria läkemedel undantagits
från prisnedsättningen såvida de inte behövs för behandling av lång-
varig sjukdom.

Den 1 januari 1993 införs särregler för prisnedsättning när generiska
läkemedel finns. I princip innebär dessa att för varje läkemedel som har
en likvärdig men billigare generisk motsvarighet på marknaden skall
det finnas ett särskilt pris som läggs till grund för prisnedsättningen.
Utgångspunkten för beräkningen av prisnedsättningen är således priset
på det billigaste synonympreparatet. Vid samma tidpunkt höjs taket för

högkostnadsskyddet för öppen vård och läkemedel till 1 600 kronor. Prop. 1992/93:100
Sammantaget beräknas dessa förändringar i läkemedelsförmånen redu- Bil- 6
cera försäkringsutgiftema med ca 1 030 miljoner kronor under budget-
året 1993/94.

Jag har vid mina beräkningar utgått från en något lägre utgiftsnivå än
RFV avseende år 1993. Vidare har jag beaktat en viss prisutveckling
på läkemedelsområdet. I likhet med verket har jag utgått från de beräk-
nade besparingseffekterna för resp. år. Med dessa förutsättningar be-
räknar jag bruttoutgiften för denna anslagspost till 8 120 miljoner
kronor, vilket motsvarar ett anslagsbelopp på 1 218 miljoner kronor.

Tandvård

Den 1 juli 1992 ändrades ersättningsnivåerna i tandvårdstaxan med
syfte att reducera försäkringsutgiftema vilka ökat påtagligt under senare
år. Detta innebär att de vuxnas kostnader för tandvård ersätts med
30 % upp till 3 000 kronor, med 50 % mellan 3 000 och 7 000 kronor
samt med 75 % för kostnader däröver. Ersättningen beräknas dock
endast på halva kostnaden för ädla metaller som ingår i tandtekniskt
arbete.

På grund av den betydande utgiftsutvecklingen under senare år och
med hänsyn till att tandhälsosituationen för större delen av befolkningen
blivit bättre så att behoven av tandvårdsbehandling snarast minskat, har
som nämnts ovan olika åtgärder vidtagits i utgiftsdämpande syfte. Sam-
tidigt har försöksverksamheter med alternativa ersättningssystem på-
börjats på några håll i landet. Hösten 1992 påbörjades vidare inom
Socialdepartementet en översyn av tandvårdsförsäkringen vilken skall
vara slutförd senast den 15 mars 1993.

Jag har liksom Riksförsäkringsverket grundat mina beräkningar på
den faktiska utgiftsutvecklingen. Vidare har jag beaktat en viss volym-
förändring och, till skillnad mot verket, fullt ut beaktat de beräknade
effekterna av förändringarna i ersättningsreglerna fr.o.m. den 1 juli
1992, vilka beräknas minska utgifterna med ca 580 miljoner kronor
under budgetåret. Med utgångspunkt i detta beräknar jag bruttoutgifter-
na för tandvården till 3 805 miljoner kronor. Detta motsvarar ett
anslagsbelopp på 571 miljoner kronor.

Anslagsberäkning

Kostnadsutvecklingen (miljoner kronor) framgår av följande samman-
ställning.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

År	Sjuk- penning	Öppen sjukvård	Tand- vård	Läke- medel	Övrig sjukv.	Rehab	Summa
1970	2 683	584	15	516	313		4 111
1975	8 024	1 181	989	1 276	461	-	11 931
1980	12 635	3 739	2 174	2 326	1 721	-	22 595
1985	17 925	5 388	3 369	3 830	3 337	-	33 849
1987	23 111	7 823	2 905	4 763	706	-	39 308
1990	34 983	9 494	3 750	6 862	987	77	57 296
1991	31 262	9 859	4 040	7 750	1 300	589	54 800
1992	17 844	9 317	4 060	8 027	-	1 988	41 236
1993	14 400	4 326	3 730	7 807	-	2 583	32 846

Uppgifterna för år 1992 och 1993 är beräknade.

I öppen sjukvård ingår fr.o.m. år 1987 all ersättning som utbetalas till
sjukvårdshuvudmännen utom tandvård. I läkemedel ingår prisnedsatta
livsmedel och kostnadsfria förbrukningsartiklar.

Med hänvisning till vad jag anfört under de fem anslagsposterna be-
räknar jag de totala sjukförsäkringsutgifterna brutto (exkl. föräldraför-
säkringen) till 30 991 miljoner kronor för nästa budgetår. Detta mot-
svarar ett bidrag till sjukförsäkringen på 4 649 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att anta förslagen till

1. till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 4 649 000 000 kronor.

C 2. Bidrag till ersättning vid närståendevård

1991/92	Utgift	1 153 280
1992/93	Anslag	3 000 000
1993/94	Förslag	3 425 000

En närstående som vårdar en svårt sjuk person har sedan den 1 juli
1989 rätt till närståendepenning från sjukförsäkringen och ledighet från
sin anställning under högst 30 hela arbetsdagar. Dagantalet räknas för
den person som vårdas. Fr.o.m. den 1 juli 1992 utges ersättning oav-
sett om vården av den sjuke sker i hemmet, i annan enskild bostad eller
på sjukhus eller annan vårdinrättning (prop. 1991/92:106, bet.
1991/92:SfU8, rskr. 232).

Ersättningen utges med belopp som motsvarar vårdarens sjukpenning
och kan tas ut i form av hel, halv eller fjärdedels ersättning.

Regeringen har i prop. 1992/93:31 om ändrad sjukersättning m.m.
föreslagit att kompensationsnivån för närståendepenning skall höjas från
65 % till 80 % för de tre första dagarna i ersättningsperioden fr.o.m.
den 1 april 1993.

Kostnaderna för ersättning vid närståendevård finansieras enligt sam-
ma regler som gäller för sjukförsäkringen, dvs. till 15 % med stats-
bidrag och till 85 % genom socialavgifter från arbetsgivare och egen-
företagare.

Riksförsäkringsverket

Under budgetåret 1991/92 har totalt 7,7 miljoner kronor utbetalats i
ersättning vid närståendevård. Kostnaderna för närståendepenning har
blivit oväntat låga på grund av ett begränsat utnyttjande av förmånen.
Detta torde delvis bero på att reglerna hittills varit relativt restriktiva.
Till följd av de nya reglerna fr.o.m. den 1 juli 1992 beräknas för bud-
getåret 1992/93 kostnaderna för närståendepenning öka till 20 miljoner
kronor. För budgetåret 1993/94 beräknar Riksförsäkringsverket försäk-
ringsutgifterna till 22 300 000 kronor.

Föredragandens överväganden

Bedömningen av anslagsbehovet försvåras av att ersättningsformen
funnits under en relativt kort period och att reglerna nyligen ändrats.
Jag utgår dock från att utnyttjandet av förmånen kommer att öka. Mitt
förslag om höjning av kompensationsnivån till 80 % för de tre första
dagarna i ersättningsperioden innebär en utgiftsökning med ca
500 000 kronor. Med hänsyn härtill och med beaktande av den för-
väntade löneutvecklingen beräknar jag försäkringsutgiftema till

22,8 miljoner kronor. Statens bidrag beräknas uppgå till 3,4 miljoner
kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 425 000 kronor.

C 3. Förtidspensioner

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

13 324 091 042

13 920 000 000

14 315 000 000

Från anslaget bekostas förtidspension från folkpensioneringen, pen-
sionstillskott till förtidspension och barntillägg till förtidspension samt
kostnader för rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkringsverkets
sjukhus i Nynäshamn och Tranås.

Förtidspension utges till den som av medicinska skäl fått sin arbets-
förmåga varaktigt nedsatt till följd av sjukdom med minst hälften. I
prop. 1992/93:31 har regeringen föreslagit riksdagen att förtidspension
skall utges på nivåerna hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels pen-
sion. Detta innebär att rätt till förtidspension föreligger om arbetsför-
mågan är nedsatt med minst en fjärdedel. Hel förtidspension för den
som helt uppfyller de från den 1 januari 1993 gällande kvalifikations-
reglerna för rätt till folkpension utges för år räknat med belopp som
motsvarar 96 % av basbeloppet för en ogift pensionstagare och 78,5 %
för gift pensionstagare vars make har hel ålders- eller förtidspension.
Den som har låg eller ingen ATP får dessutom pensionstillskott. Pen-
sionstillskottet reduceras med ATP-inkomster. Som ett led i regeringens
åtgärder för de pensionärer som har det sämst ställt har regeringen i
prop. 192/93:134 föreslagit att pensionstillskottet höjs från högst 104 %
av basbeloppet till 105,5 % av basbeloppet. Regeringen har i prop.
1992/93:116 föreslagit riksdagen att vid beräkning av förtidspension
från och med den 1 januari 1993 skall användas ett belopp som utgörs
av basbeloppet minskat med 2 %.

Bestämmelserna om förtidspension finns i lagen (1962:381) om all-
män försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Riksförsäkringsverket

För budgetåret 1993/94 har Riksförsäkringsverket föreslagit att anslaget
förs upp med 14 100 000 000 kronor.

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Förtidspensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 14 315 000 000 kronor.

C 4. Ålderspensioner

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

51 185 317 351

52 880 000 000

52 185 000 000

Från detta anslag bekostas folkpension som utges i form av ålderspen-
sion, pensionstillskott till ålderspension, hustrutillägg och bamtillägg till
ålderspension.

Ålderspension utges f.n. från 65 års ålder. Den enskilde har dock
möjlighet att mellan 60 och 70 års ålder själv bestämma tidpunkten för
sin pensionering. Vid uttag av ålderspension före 65 års ålder reduceras
den utgående pensionen livsvarigt och vid uppskjutet uttag efter 65 års
ålder sker i stället en höjning. Det är även möjligt att ta ut halv ålders-
pension mellan 60 och 70 års ålder.

Enligt de från den 1 januari 1993 gällande reglerna om rätt till folk-
pension utges folkpension på grundval av antingen bosättning eller
arbete i Sverige.

I proposition 1992/93:31 har regeringen lagt förslag om utökade
möjligheter att på ett mer flexibelt sätt ta ut ålderspension.

Riksdagen har nyligen godkänt riktlinjer för vissa förändringar i pen-
sionsförsäkringen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiU 1, rskr.
1992/93:134) bl.a. att den allmänna pensionsåldern bör höjas successivt
med ett kvartal per år fr.o.m. den 1 januari 1994 tills pensionsåldern
höjts till 66 år och att pensionsutbetalningama ska ske i början av kvar-
talet efter det att pensionsåldern inträtt.

Folkpensionsförmånema är indexreglerade, vilket innebär att pen-
sionsbeloppen automatiskt ändras i takt med basbeloppets utveckling. I
proposition 1992/93:116 har regeringen föreslagit att vid beräkning av
bl.a. ålderpensionsförmånema skall ett belopp användas som utgörs av
basbeloppet minskat med 2 %.

Ålderspension utges för den som har rätt till full pension för år räknat
med 96 % av fastställt basbelopp för ensam pensionär och med sam-
manlagt 157 % för två pensionsberättigade makar. För den som inte
har ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med
pensionstillskott. Regeringen har i prop. 1992/93:134 föreslagit att
pensionstillskottet skall höjas så att det fr.o.m. den 1 januari 1993 utges
med 55,5 % av basbeloppet för ensam ålderspensionär och med 111 %
för makar gemensamt. Pensionstillskottet avräknas krona för krona mot
utgående ATP-pension. Däremot görs ingen avräkning mot annan pen-
sion eller annat slag av inkomst.

Bestämmelserna om folkpensionsförmånerna finns i lagen (1962:381)
om allmän försäkring samt i lagen (1969:205) om pensionstillskott.

Riksförsäkringsverket

Vid beräkningen av folkpensionskostnadema för budgetåret 1993/94
har Riksförsäkringsverket utgått från ett uppskattat antal utbetalda pen-
sioner och utbetalt medelbelopp i december 1993. Verket har uppskattat
antalet ålderspensionärer till 1 571 000.

Med utgångspunkt från detta antal och basbeloppet 34 750 beräknar
Riksförsäkringsverket anslagsbehovet för här aktuella pensionsförmåner
till 53 320 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Föredragandens överväganden

Folkpensionernas grundbelopp kommer under förutsättning av riks-
dagens godkännande av regeringens förslag i prop. 1992/93:116
fr.o.m. den 1 januari 1993 att uppgå till 32 364 kronor per år för en
ensam pensionär och 52 928 kronor för ett pensionärspar. För den som
saknar ATP eller har lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med
ett pensionstillskott som kan uppgå till 18 710 kronor för en ålderspen-
sionär.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag, mot bakgrund av Riksförsäk-
ringsverkets beräkningar, med hänsyn till utvecklingen av basbeloppet
samt med hänsyn till effekterna av övriga av regeringen föreslagna
regelförändringar som berör pensionsförmånerna, de sammanlagda
kostnaderna under detta anslag till 52 185 miljoner kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ålderspensioner för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 52 185 000 000 kronor.

C 5. Efterlevandepensioner till vuxna

1991/92 Utgift 1 691 000 000

1992/93 Anslag 1 730 000 000

1993/94 Förslag 1 720 000 000

Från detta anslag bekostas folkpensionsförmånema omställningspen-
sion, särskild efterlevandepension och änkepension samt pensionstill-
skott till dessa förmåner.

Pension till vuxna efterlevande kan ges i form av omställningspension
och särskild efterlevandepension till såväl män som kvinnor förutsatt de
inte fyllt 65 år. Omställningspensionen utges under ett år efter döds-
fallet men kan betalas ut under längre tid till den som har vårdnaden
om barn under 12 år. Särskild efterlevandepension kan betalas ut till
den som vid omställningsperiodens slut inte kan försörja sig genom
eget förvärvsarbete och inte har rätt till förtidspension.

De nya pensionsreglerna för efterlevande som trädde i kraft den
1 januari 1990 är försedda med omfattande övergångsregler.

Omställningspension och särskild efterlevandepension från folkpen-
sioneringen utges för år räknat med 96 % av det fastställda basbe-
loppet. Vid beräkningen av beloppets storlek används basbeloppet min-
skat med 2 %. För den som inte har någon ATP eller har lågt ATP-
belopp kompletteras folkpensionen med pensionstillskott. Pen-
sionstillskottet avräknas krona för krona mot utgående ATP-pension.

Bestämmelserna om efterlevandepension finns i lagen (1962:381) om
allmän försäkring och lagen (1969:205) om pensionstillskott.

De förändringar rörande regler för pensionsförmåner som regeringen
föreslagit i prop. 1992/93:116, prop. 1992/93:134 kommer att påverka
efterlevandepensionerna till vuxna.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för efterlevandepen-
sioner till vuxna under budgetåret 1993/94 till 1 710 miljoner kronor
utgående från ett antaget basbelopp om 34 750 kronor och ett beräknat
antal efterlevandepensioner i december 1993. Uppdelat på respektive
förmån utgör detta antal 55 000 änkepensioner, 4 100 omställnings-
pensioner och högst några tiotal särskilda efterlevandepensioner.

Föredragandens överväganden

Folkpensionens grundbelopp vid omställningspension och särskild efter-
levandepension kommer under förutsättning av riksdagens godkännande
av regeringens förslag i prop. 1992/93:116 fr.o.m. den 1 januari 1993
att uppgå till 32 364 kronor per år. För den som saknar ATP eller har
lågt ATP-belopp kompletteras folkpensionen med ett pensionstillskott
som kan uppgå till högst 18 710 kronor.

Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkningar, med hänsyn till
utvecklingen av basbeloppet samt effekterna av övriga av regeringen
föreslagna regelförändringar som berör pensionsförmånerna, beräknar
jag kostnaderna under detta anslag till 1 720 miljoner kronor för bud-
getåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 1 720 000 000 kronor.

C 6. Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

1 670 969 040

1 655 000 000

6 700 000 000

Från detta anslag finansieras statsbidrag till kommunernas kostnader
för kommunala bostadstillägg till folkpension (KBT) och särskilda kom-
munala bostadstillägg till folkpension (SKBT).

KBT skall enligt de nya statsbidragsregler som träder i kraft den
1 januari 1993 före avdrag på grund av inkomst täcka minst 80 % av
varje del av den månatliga bostadskostnaden som överstiger 80 kronor
men inte 1 900 kronor för ogift pensionär och 2 050 kronor för makar.
Kommun skall utöver ordinarie statsbidrag med 25 % av sina
bidragsberättigade kostnader för KBT dessutom erhålla bidrag med
75 % av sina kostnader för KBT fr.o.m. den 1 januari 1993. SKBT
skall täcka den del av bostadskostnaden som inte betalas i form av
KBT, för de pensionärer som p.g.a låga inkomster och höga bostads-
kostnader inte når upp till Socialstyrelsens norm för socialbidrag. En
kommun skall utöver ordinarie statsbidrag med 40 % av sina kostnader

5 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 6

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

för SKBT dessutom erhålla bidrag med 60 % av sina kostnader för Prop. 1992/93:100
SKBT fr.o.m. den 1 januari 1993. Förslag till ovan angivna statsbidrag Bil- 6
till KBT och SKBT har lagts av regeringen i proposition 1992/93:116
och avses gälla t.o.m. februari 1993.

Regeringen har i proposition 1992/93:134 föreslagit förbättringar av
KBT och en jämnare fördelning av tillgängliga medel för KBT mellan
kommunerna i syfte bland annat att underlätta ett framtida förstatligande
av KBT. Förslaget innebär att kommunerna får statsbidrag för bo-
stadskostnader som överstiger 150 kronor per månad men som ej över-
stiger 2 800 kronor per månad. Dessutom skall KBT utges med lägst
85 % men högst 95 % av pensionärens bidragsberättigade bostadskost-
nad fr.o.m. den 1 mars 1993. Statsbidraget föreslås bli 70 % av kom-
munens kostnad inom det statsbidragsgrundande intervallet.

Bestämmelserna om statsbidrag till kommunala bostadstillägg till folk-
pension finns i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bo-
stadstillägg till folkpension och förordningen (1979:830) om statsbidrag
till kommunalt bostadstillägg till folkpension. Bestämmelserna om stats-
bidrag till särskilda kommunala bostadstillägg till folkpension finns i
lagen (1991:162) om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension
och förordningen (1991:228) om statsbidrag till särskilt kommunalt
bostadstillägg till folkpension.

Riksförsäkringsverket

Med utgångspunkt från gällande lagstiftning och ett antagande om oför-
ändrad hyresnivå efter 1992 har Riksförsäkringsverket beräknat
anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 1 490 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkning, den till årsskiftet
1993/94 förlängda lagen om SKBT och med beaktande av utvecklingen
av bostadskostnaderna samt de förslag regeringen lagt i prop.
1992/93:134 beräknar jag utgifterna under detta anslag till
6 700 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen förslår riksdagen

att till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension
för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
6 700 000 000 kronor.

C 7. Handikappersättningar

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

1991/92	Utgift	852 000 000
1992/93	Anslag	905 000 000
1993/94	Förslag	933 000 000

Från anslaget bekostas handikappersättning dels som tilläggsförmån
till folkpension, dels som självständig ersättning. Handikappersättning
utges till en person över 16 år som fått sin funktionsförmåga nedsatt
innan han fyllt 65 år och därför behöver mer tidskrävande hjälp av
annan och/eller har merkostnader på grund av sitt handikapp. Ersätt-
ning för merkostnader i form av handikappersättning kan utges på
nivåerna 69 %, 53 % eller 36 % av basbeloppet. Antalet handikapper-
sättningar har de senaste åren stigit med drygt 1 000 om året. Det sam-
manlagda antalet handikappersättningar beräknas stiga från 51 600 i
december 1992 till 52 400 i december 1993.

Riksförsäkringsverket

Kostnaderna för handikappersättningar beräknas av Riksförsäk-
ringsverket uppgå till 929 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar och
med beaktande av basbeloppets utveckling beräknar jag kostnaderna
under detta anslag till 933 miljoner kronor under budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Handikappersättningar för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 933 000 000 kronor.

C 8. Särskilt pensionstillägg

1991/92	Utgift	6 853 060
1992/93	Anslag	12 000 000
1993/94	Förslag	12 000 000

Från anslaget bekostas särskilt pensionstillägg till folkpension för lång-
varig vård av sjukt eller handikappat barn.

Särskilt pensionstillägg som infördes år 1991, utges till ålderspen-
sionär som under minst sex år (före 1 juli 1992 minst 10 år) vårdat
sjukt eller handikappat barn och därvid avstått från förvärvsarbete och
således inte intjänat någon pensionspoäng under dessa år. För sex till-
godoräknade vårdår är årsnivån för det särskilda pensionstillägget 5 %
av basbeloppet. För varje vårdår därutöver ökas beloppet med fem
procentenheter. Maximalt belopp är 50 % av basbeloppet.

I december 1991 hade 467 ålderspensionärer särskilt pensionstillägg. Prop. 1992/93:100
Detta antal beräknas stiga till följd av de regelförändringar som har Bil- 6
genomförts. I december 1992 beräknas antalet vara 800 och i december
1993 ca 1 000. Kostnaden för särskilt pensionstillägg beräknas för
budgetåret 92/93 till 9 miljoner kronor vilket är 3 miljoner kronor lägre
än anslaget.

Bestämmelserna om pensionstillägget finns i lagen (1990:773) om
särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt eller handikappat
barn, ändrad senast (1992:276).

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket beräknar anslagsbehovet för särskilt pensions-
tillägg under budgetåret 1993/94 till 12 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Mot bakgrund av Riksförsäkringsverkets beräkning och med beaktande
av basbeloppets utveckling beräknar jag utgifterna under detta anslag
till 12 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1993/94 anvisa

ett förslagsanslag på 12 000 000 kronor.

C 9. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.

1991/92	Utgift	3 943 543
1992/93	Anslag	3 200 000
1993/94	Förslag	3 900 000

Från anslaget bekostas tillägg på vissa äldre livräntor samt ersättning i
anledning av skadefall, där ersättningen på grund av speciella för-
fattningar eller särskilda beslut helt eller delvis utges av statsmedel.

Riksförsäkringsverket

För budgetåret 1993/94 beräknas medelsbehovet för äldre skadefall till
1,3 miljoner kronor, varav 0,3 miljoner kronor för kvarstående uppräk-
ningskostnader för vissa livräntor från arbetsskade- resp, fiskarförsäk-
ringsfonden. För nyare skadefall beräknas medelsbehovet till
2,6 miljoner kronor. Riksförsäkringsverket föreslår att anslaget förs upp
med 3,9 miljoner kronor med utgångspunkt från ett basbelopp om
34 750 kronor.

Föredragandens överväganden

Jag har med utgångspunkt i Riksförsäkringsverkets kostnadsberäkningar
och med beaktande av basbeloppets utveckling beräknat kostnaderna
under anslaget till 3,9 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 3 900 000 kronor.

C 10. Ersättning till postverket m.m.

Nytt anslag (förslag) 231 163 0001

1 Anslaget har ingått i de tidigare anslagen Riksförsäkringsverket och Allmänna försäk-
ringskassor.

Från anslaget betalas ersättning till postverket, respektive porto-
kostnader för utbetalning av sjukförsäkringsförmåner, pensioner, all-
männa barnbidrag, m.fl. förmåner, porto- och distributionskostnader
vid utsändning av information till allmänheten, för utlösen av svarsför-
sändelser med infordrade meddelanden, samt för tryckning av vissa
blanketter. Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket (RFV) och
efter beslut av RFV även av försäkringskassorna.

Riksförsäkringsverket

RFV räknar med viss volymökning främst såvitt avser utbetalning av
studiebidrag. Det sammanlagda medelsbehovet uppgår enligt RFV till
258 055 000 kronor.

Föredragandens överväganden

I överensstämmelse med RFV:s bedömning beräknar jag kostnaderna
för budgetåret 1993/94 till 258 055 000 kronor. För viss del av be-
loppet skall ersättning utgå från Allmänna pensionsfonden. Jag beräk-
nar detta belopp till 26 892 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till postverket m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 231 163 000 kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

D. Hälso- och sjukvård

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Målen för och inriktningen av hälso- och sjukvården

Till hälso- och sjukvårdens uppgifter hör att förebygga ohälsa och
återfall i tidigare sjukdom, att behandla och bota efter utredning och
diagnos samt att lindra och stödja genom habilitering/rehabilitering,
omvårdnad och smärtlindring.

Det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige är en god
hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Motsvarande
mål gäller för tandvården, dvs. en god tandhälsa och en tandvård på
lika villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett
ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst samt bostadsort.

Sverige har också anslutit sig till de mål som WHO angivit för hälso-
utvecklingen i sitt program Hälsa för alla år 2000. Enligt en resolution
från år 1986 skall medlemsländerna bl.a. betrakta hälsotillståndet i
respektive land, särskilt bland underpriviligierade grupper, som en
indikator på samhällsutvecklingens kvalitet.

För en utvecklad verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring inom
hälso- och sjukvården måste de övergripande målen preciseras i delmål.
Dessa bör avse såväl det medicinska som sociala innehållet i verksam-
heten och omfatta medicinska mål, omvårdnadsmål och servicemål.
Som exempel på det sistnämnda vill jag nämna vårdens tillgänglighet.
Även personalpolitiska och organisatoriska mål bör formuleras och
fastställas för att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas på ett effek-
tivt sätt.

Att formulera delmålen är främst en uppgift för sjukvårdshuvudmän-
nen och dem som är verksamma inom sektorn. Sammantagna skall del-
målen leda till att det övergripande målet om att alla medborgare skall
ha tillgång till en god vård uppnås.

Jag vill här skjuta in att en förutsättning för att de olika sjukvårds-
huvudmännen skall kunna skapa likvärdiga villkor i fråga om att
upprätthålla en god kvalitet i hälso- och sjukvården också är att resur-
serna kan fördelas över landet efter befolkningens vårdbehov.

Flera faktorer, såsom uppväxtförhållanden, social miljö, arbetsmiljö,
fysisk miljö och ärftliga faktorer, påverkar den enskildes hälsa. Fort-
farande finns det skillnader i sjuklighet och dödlighet mellan könen,
mellan sociala grupper och mellan regioner. Det finns till och med data
som tyder på att skillnaden i ohälsa ökat mellan olika grupper under det
senaste decenniet. En betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt sett
kan uppnås om de mest utsatta gruppernas hälsa förbättras. Detta är en
angelägen uppgift i det fortsatta folkhälsoarbetet och kräver samverkan
mellan olika sektorer.

Den pågående förnyelsen av hälso- och sjukvården i Sverige är ange-
lägen av många skäl.

Ett viktigt inslag i denna förnyelse är enligt min mening en ökad
kontinuitet mellan patienter och personal inom hälso- och sjukvården,
främst inom den öppna vården och i förhållande till läkarna. Den

planerade husläkarreformen är ett led i sådana strävanden.

Andra viktiga inslag i denna förnyelse är ökad valfrihet för den en-
skilde i hans vårdsökande, men också för personalen vad gäller drift-
och arbetsformer, bl.a. för att ett effektivare resursutnyttjande skall
kunna uppnås. Nya verksamhetsformer, som är mer flexibla, och olika
alternativ till den offentligt producerade hälso- och sjukvården bör
prövas. Styrning, ledning och organisation av den offentliga verksam-
heten behöver därvid successivt ses över och revideras. Initiativ till att
förnya den offentliga sektorn bör uppmuntras. Ett ökat inslag av privata
vårdgivare och personalkooperativ, både vad gäller den öppna och den
slutna vården, kan skapa en konkurrenssituation som kan bidra till ett
intensifierat utvecklingsarbete.

Staten bör bidra till en sådan utveckling genom att undanröja etable-
ringshinder och skapa förutsättningar för konkurrensneutralitet mellan
olika vårdproducenter. Ett arbete med denna inriktning har påbörjats
och kommer att intensifieras. Etableringsfrihet skall införas stegvis för
bl.a. läkare och tandläkare. Ett första steg tas genom husläkarreformen.
Hur ytterligare steg kan tas mot etableringsfrihet för läkare under
hänsynstagande dels till behovet av en rättvis regional fördelning av
tillgängliga läkare bl.a. med hänsyn till glesbygdens behov, dels till de
ekonomiska konsekvenserna och behovet av ett totalkostnadstak utreds
för närvarande inom regeringskansliet. Etableringsfriheten skall inte
verka kostnadsdrivande på de offentliga utgifterna utan skall rymmas
inom nuvarande ekonomiska ramar.

För att åstadkomma en bättre hushållning med resurserna krävs också
en bättre samordning av de resurser som finns inom hälso- och sjuk-
vården, inom socialtjänsten och inom socialförsäkringen. Sektors-
gränser, som kan inverka negativt på resursanvändningen och som kan
försvåra en anpassning av den offentliga sektorns resurser till befolk-
ningens behov, bör överbryggas.

Det fortsatta förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården måste också
ske inom en resursram som är förenlig med en samhällsekonomi i
balans. Detta understryks av den finansiella situation som sjukvårds-
huvudmännen nu står inför. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till
vad finansministern tidigare anfört om den kommunala ekonomin.

Landstingsförbundet beräknar att landstingens skatteintäkter för år
1993 kommer att svara för cirka 80 % av finansieringen av hälso- och
sjukvården, statsbidragen inkl, ersättningar från sjukförsäkringen för
cirka 10 % och övriga inkomster, bl.a. patientavgifter, för resterande
10 %.

Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och sjukvår-
den har successivt minskat under senare år. Nya vägar kan behöva
sökas vad gäller statsmakternas möjligheter att följa utvecklingen av
hälso- och sjukvården ur ett riksperspektiv och verka för att de över-
gripande målen uppnås.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Utvecklingen av och effektiviteten hos nuvarande hälso- och
sjukvårdssystem

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Ekonomi- och styrsystem

Den svenska hälso- och sjukvården är i ett internationellt perspektiv av
hög klass och har stora personella och ekonomiska resurser till sitt
förfogande. Utvecklingen av kostnaderna för hälso- och sjukvården har
under de senaste 25 åren varit likartad i större delen av den industria-
liserade världen. I slutet av 1970-talet bromsades den tidigare kraftiga
volymökningen upp främst till följd av ökad konkurrens med andra
samhällssektorer. Efter år 1980 har de reala kostnaderna för hälso- och
sjukvården ökat i stort sett i samma takt som BNP.

Hälso- och sjukvårdens totala utgifter
som andel (%) av BNP i olika länder

Tyskland

Kanada

USA
Nederländerna
Storbritannien

Sverige

Vid jämförelse med andra länder bör man ha i åtanke att Sverige har
en förhållandevis hög andel äldre i befolkningen och att kostnaderna
för långtidsvård ingår t.o.m. år 1991. Det finns även andra skillnader
och osäkerhetsfaktorer i underlaget, som gör att jämförelsen inte blir
helt rättvisande och bör ske med stor försiktighet.

I de flesta OECD-länder betalas vården antingen genom skattefinan-
sierade sjukvårdssystem, såsom i Sverige och övriga nordiska länder
samt Storbritannien, eller också via ett försäkringssystem där förmåns-
tagaren har rätt till behandling enligt vissa regler. Detta är fallet i t.ex.
Nederländerna, Tyskland och Frankrike. Båda systemen har sina för-
och nackdelar. I de flesta länder har därför resp, system modifierats
och lånat drag av varandra. I Sverige pågår för närvarande ett föränd-
ringsarbete med ambitionen att dra nytta av de positiva elementen i
marknadens sätt att fungera utan att göra avkall på det övergripande

målet för hälso- och sjukvården, dvs. en god hälsa och vård på lika
villkor för hela befolkningen. De s.k. Dala- och Stockholmsmodellerna
samt det förändringsarbete som påbörjats i Bohuslandstinget är exempel
på detta. Ett gemensamt inslag i dessa verksamheter är en strävan att
skilja politikernas roller som konsument- resp, producentföreträdare.

Utvecklingen syftar även till att fördela landstingens totala ekono-
miska resurser för hälso- och sjukvård från central nivå till primär-
vårdsdistrikt eller nämnder. Ambitionen är att anslagen skall fördelas i
relation till befolkningsunderlaget med viss justering för skillnader i
befolkningssammansättningen. Enligt Landstingsförbundets uppgifter
från år 1991 tillämpade vid denna tidpunkt 8 landsting ett sådant sys-
tem för resursfördelningen och ytterligare 13 planerade att införa det.
Där dessa principer har prövats har det dock i flera fall visat sig att
avvikelserna från den traditionella produktionsbaserade resurstilldel-
ningen blivit så stora att det skapat problem vid genomförandet.
Resursfördelningen har därför ofta baserats på en kompromiss mellan
traditionell fördelning, tilldelning enligt befolkningsbaserade principer
och förhandlingar mellan berörda parter.

Utvecklingsarbetet har hittills av naturliga skäl i huvudsak utgått från
den uppgifts- och ansvarsfördelning som nu finns mellan kommuner,
landsting och staten. Sedan den 1 januari 1992 finns det dock möjlig-
heter att pröva en annan fördelning enligt lagen (1991:1136) om för-
söksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården.
Ett villkor för försöksverksamheten är att kommuner och landsting är
överens. I sex kommuner, Ale, Aneby, Helsingborg, Håbo, Kävlinge
och Sigtuna pågår för närvarande en sådan försöksverksamhet. Från
och med mars 1993 kommer även Katrineholms kommun att överta
primärvården från landstinget inom ramen för denna försöksverksam-
het.

Genom att utvidga lagen (1985:1089) om försöksverksamhet inom
hälso-och sjukvårdens område har riksdagen också beslutat (prop.
1990/91:44, bet. 1990/91:KU17, rskr. 1990/91:52) att alla kommuner
inom ett landsting, som ingår i frikommunförsöket, kan åta sig primär-
vårdsuppgifter. I dessa fall avser försöksverksamheten driftansvaret,
men inte ett överförande av huvudmannaansvaret. Denna typ av försök
bedrivs i ett par kommundelar i Örebro kommun samt i Gnosjö kom-
mun.

Vidare kommer, som jag närmare redogjort för i inledningen till av-
snittet C, lokala försök med finansiell samordning mellan socialförsäk-
ring och hälso- och sjukvård att inledas den 1 januari 1993 i enlighet
med riksdagens beslut (prop. 1991/92:105, bet. 1991/92:SfU 17, rskr.
1991/92:347). Målen för försöksverksamheten är att utnyttja resurserna
inom hälso- och sjukvård och socialförsäkring på ett mer effektivt sätt
samt att reducera de samhällsekonomiska kostnaderna för socialförsäk-
ringen genom att minska det s.k. ohälsotalet.

Försöksverksamhet kommer att bedrivas inom vissa områden i fem
län, Gotlands, Gävleborgs, Malmöhus, Södermanlands och Västman-
lands län.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Folkhälsoarbetet

Generellt sett har befolkningens hälsa successivt förbättrats i takt med
att den allmänna levnadsstandarden har höjts. Hälsoläget i Sverige är
bättre än i de flesta andra jämförbara länder. Medellivslängden är bland
de högsta och spädbarnsdödligheten är bland de lägsta i världen. Den
medicinska och tekniska utvecklingen bidrar till att allt fler och allt
äldre patienter kan behandlas och rehabiliteras.

Skillnaderna i hälsa mellan olika grupper är dock fortfarande stora.
Det finns också betydande skillnader i detta hänseende mellan infödda
svenskar och invandrare. Det finns även tendenser till att vissa hälso-
problem ökar. Detta gäller t.ex. sjukdomar i rörelseorganen och aller-
gier, men även insjuknande i vissa cancerformer. För att bryta en
sådan utveckling krävs att de primärpreventiva insatserna, dvs. arbetet
med att förhindra att skada uppkommer eller sjukdom bryter ut, intensi-
fieras.

Särskilda insatser är också nödvändiga för att bekämpa spridningen av
det virus, humant immunbrist virus (hiv), som kan leda till sjukdoms-
tillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome - förvärvad
immunbrist). Den omfattande internationella smittspridningen i kom-
bination med ett ökat resande över landets gränser och pågående in-
vandring innebär risk för fortsatt smittspridning, som måste mötas med
kraftfulla åtgärder.

Endast en mindre del av det primärpreventiva arbetet kan dock hän-
föras till hälso- och sjukvårdssektorn. Insatser inom flera andra om-
råden har stor betydelse i dessa sammanhang, t.ex. förbättringar av
arbetsmiljön och skolmiljön, bekämpande av luft- och vattenförore-
ningar, bättre kontroll av livsmedelshanteringen och åtgärder som skap-
ar en bättre trafikmiljö m.m.

Tillkomsten av Folkhälsoinstitutet är enligt min mening ett viktigt led
i folkhälsoarbetet. Institutets verksamhet skall ha en utpräglat tvärsek-
toriell inriktning.

Även inrättandet av ett epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen
förväntas få stor betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet. Huvudupp-
giften för detta centrum är att på nationell nivå följa och analysera
orsaker till ohälsa och förkomst av sjukdomar.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Primärvården

Primärvården utgör basen i den svenska sjukvården. Den utgår från en
helhetssyn på människan och skall omfatta en bred verksamhet, från
prevention till diagnostik, behandling och rehabilitering. Primärvården
skall finnas nära befolkningen och vara tillgänglig för alla. Den enskil-
de skall snabbt kunna nå den och få hjälp dygnet runt. Primärvården
måste också kunna samverka såväl inom organisationen som utåt mot
kommunernas ansvarsområden och läns- och regionsjukvården.

Allt detta kräver en stor flexibilitet hos vårdorganisationen. Det är
viktigt att vården utformas efter de lokala behov och förutsättningar

som råder inom resp, sjukvårdsområde. Kvaliteten i verksamheten
måste också vara hög. Distriktsläkarens/husläkarens kunskap bör präg-
las av helhetssyn. För att läkaren skall kunna ha denna helhetssyn
krävs kontinuitet i relationerna mellan läkare och patient.

Sedan början av 1970-talet har den landstingskommunala primärvår-
den kommit att byggas upp kring vårdcentraler. År 1986 fanns det
vårdcentraler i landets alla kommuner och antalet en-läkarstationer hade
minskat till förmån för enheter med två eller flera läkare. Antalet in-
rättade allmänläkarbefattningar nära fördubblades under 1980-talet och
har därefter ökat ytterligare för att nu uppgå till drygt 3 360 befatt-
ningar.

Under såväl 1970- som 1980-talet präglades dock utvecklingen av en
ständig brist på läkare. Uppemot en tredjedel av tjänsterna var vakanta
eller uppehölls tillfälligt av vikarier ännu vid slutet av 1980-talet.
Undersökningar visade också att antalet avgångar från både vidareut-
bildning i allmänmedicin och yrkesverksamhet som distriktsläkare var
relativt högt. Av antalet inrättade allmänläkarbefattningar år 1989 uppe-
hölls cirka 68 % av läkare med allmänmedicinsk kompetens.

Även om situationen sedan dess har förbättrats hade ännu år 1991
ingen sjukvårdshuvudman en läkartäthet inom den offentliga öppna
vården som innebar att antalet invånare per bemannad allmänläkartjänst
var 2 000 eller färre, om man beaktade att kravet på läkaren skall vara
specialistkompetens i allmänmedicin. Däremot uppnådde tre sjukvårds-
huvudmän en sådan täckningsgrad när hänsyn togs till alla bemannade
allmänläkarbefattningar.

Allt fler arbetsuppgifter delegerades under 1970- och 1980-talen till
andra yrkesgrupper än läkare, bl.a. på grund av läkarbristen. Personal-
gruppen kring läkaren inom primärvården växte. Följden blev en per-
sonaltät primärvårdsorganisation utom vad det gällde läkare. Antalet
inrättade disktriktsskötersketjänster ökade under 1980-talet med drygt
44 % från 3 720 till 5 366. Dessutom fanns i riket år 1989 totalt cirka
6 800 undersköterskor och 1 500 sjukvårdsbiträden i öppen primärvård.
Före år 1980 fanns endast ett fåtal undersköterskor i sådan verksamhet.
Den s.k. ÄDEL-reformen har dock inneburit att arbetsgivaransvaret för
cirka 890 distriktssköterskor och 2 000 undersköterskor fr.o.m. den
1 januari 1992 överförts till kommunerna. Genom Ädel-reformen har
också den slutna vården inom primärvården överförts till kommunerna.

Under 1980-talet betonades primärvårdens ansvar för ett definierat
geografiskt område och för ett arbete i vårdlag. Man sökte också få en
överensstämmelse mellan primärvårdsområdenas resp, vårdcentralernas
betjäningsområden och kommunernas gränser. I de större kommunerna
delade man upp primärvårdsområdena och anpassade dem till kommu-
nernas indelning i socialdistrikt. Enligt en undersökning av hälsovårds-
enheten vid vårdcentralen Kronan hade 52 % av vårdcentralerna en
områdesindelning år 1989. Vid samma tidpunkt förekom vårdlagsindel-
ning vid 39 % av vårdcentralerna. Där vårdlagsindelning tillämpades
hade man också i mycket hög utsträckning (94%) en geografisk om-
rådesindelning och 97 % av distriktsläkarna arbetade inom samma geo-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

grafiska område som distriktssköterskan. Prop. 1992/93:100

Ansvaret för att utveckla vården ligger, med nuvarande kompetensför- Bil. 6
delning i samhället, på sjukvårdshuvudmännen. I enlighet med rege-
ringens och riksdagens intentioner har dessa också under den senaste
tioårsperioden lagt ned ett betydande arbete på att utveckla primärvår-
den. Detta har bl.a. lett till en ökad valfrihet och tillgänglighet. Det
senare har skett genom att allt fler vårdcentraler har s.k. öppna mottag-
ningar och förbättrar sin telefonservice. Trots detta har utvecklingen
inom primärvården inte stått i relation till intentionerna och vad som
anses vara önskvärt för att åstadkomma en förändring i resursfördel-
ningen mellan den öppna och slutna vården. År 1989 avsåg 26 %
(68 000) av de 257 800 inrättade befattningarna inom hälso- och sjuk-
vården primärvård. Motsvarande siffror för år 1990 var 29 % (75 600)
av de då 259 800 inrättade befattningarna.

Till och med år 1990 ökade antalet inrättade befattningar inom hälso-
och sjukvården totalt sett. Under år 1991 inträffade dock en förändring
så till vida att antalet befattningar minskade såväl inom primärvården
som inom läns- och regionsjukvården. Minskningen var kraftigast inom
primärvården, där antalet inrättade befattningar minskade med 1 950
mellan åren 1990 och 1991. Motsvarande minskning inom läns- och
regionsjukvården var 1 050 befattningar. Denna utveckling är anmärk-
ningsvärd bl.a. mot bakgrund av att allt fler uppgifter som tidigare
utfördes inom länssjukvården numera i ökad omfattning kan tas om
hand i primärvården.

Samtidigt har dock länssjukvården i större utsträckning än tidigare
bedrivit verksamhet vid sidan av slutenvård och utökat sin verksamhet
inom den öppna vården i form av s.k. konsulttjänster. Det finns dock
inga närmare uppgifter om i vilken utsträckning detta har skett.

Förslaget om att inrätta ett svenskt husläkarsystem har på sina håll
väckt farhågor om att detta skulle kunna leda till att primärvården
splittras och att det geografiska ansvaret upphör. Jag anser att dessa
farhågor är obefogade. Bl.a. rekommenderade Landstingsförbundet år
1989 sina medlemmar att införa ett fritt vårdsökande inom samma vård-
nivå för att öka den enskildes valfrihet - en rekommendation som alla
sjukvårdshuvudmän har följt. Erfarenheterna pekar på att de allra flesta
ändå väljer att uppsöka en vårdcentral nära där man bor. Många sjuk-
vårdshuvudmän har också redan nu beslutat att införa ett husläkarsys-
tem i syfte att öka kontinuiteten i vården och förstärka den första
linjens sjukvård. I några fall har man även inlett en sådan verksamhet.
Erfarenheterna av dessa är positiva.

Den slutna vården

Den slutna sjukvården, dvs. den vård som innebär att patienten tas in
på sjukhus eller sjukhem, uppvisade en betydande förändring under
1980-talet. Det totala antalet vårdplatser reducerades med över 15 000
platser.

Den största förändringen skedde inom den psykiatriska vården. Gamla
och stora institutioner lades ned i betydande utsträckning och antalet
patienter reducerades med nästan hälften. Avsikten var att de psykiskt
störda i större utsträckning skulle erbjudas service och vård i öppna
vårdformer. Den s.k. sektoriseringen av psykiatrin skulle vara ett stöd
i en sådan utveckling.

Inom långtidssjukvården ökade antalet vårdplatser totalt sett, men inte
i relation till andelen äldre i befolkningen.

Förändringarna var minst märkbara inom den somatiska korttidsvård-
en, där antalet vårdplatser per 1 000 invånare minskade från 4,8 till
4,0.

Samtidigt som antalet vårdplatser reducerades, minskade också medel-
vårdtiderna för all sjukvård. Inom den intemmedicinska korttidsvården
liksom vid kirurgisk vård beräknas minskningen ha uppgått till närmare
24 %. Denna utveckling var möjlig bl.a. genom utvecklingen inom
långtidssjukvården/geriatriken och genom en utvecklad samverkan med
den öppna vården och kommunernas sociala hemtjänst.

Trots minskningen av antalet vårdplatser inom den somatiska korttids-
vården kunde, till följd av de minskade medelvårdtiderna, antalet intag-
ningar per 1 000 invånare öka från 155 till 164 under 1980-talet. Inom
långtidssjukvården ökade antalet intagningar i än större omfattning -
från 67 till 106 per 1 000 invånare.

Hur resurserna inom den slutna vården kan utnyttjas beror till stor del
på vilka metoder för behandling och operativa ingrepp som tillämpas
och hur effektiva de är. Ny kunskap tillkommer ständigt. Utvecklingen
av t.ex. dagkirurgi och s.k "titthålskirurgi" har bidragit till att minska
behovet av vårdplatser. Ingrepp som tidigare krävde att patienten togs
in på sjukhus kan nu i flera fall ske i öppen vård. Dessa förändringar
understryker enligt min mening hur nödvändigt det är att i den pågå-
ende omstruktureringen omfördela resurser från den slutna till den öpp-
na vården. Det är bl.a. betydelsefullt att patienterna kan få adekvat
medicinskt stöd och rehabilitering inom den senare vårdformen.

Såväl minskningen av medelvårdtiderna som ökningarna av antalet
intagningar uppvisade under 1980-talet ganska stora skillnader mellan
sjukvårdshuvudmännen. Detta berodde sannolikt till viss del på skilda
sjukvårdsstrukturer och på olikheter vad gällde tillgången till eftervård.
Men det berodde säkert i hög grad också på i vilken mån man på olika
sjukhus kunde tillägna sig ny medicinsk teknologi och nya behandlings-
metoder. Den verksamhet, som Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik, SBU, ansvarar för är viktig i detta sammanhang.
Verksamheten har nu bedrivits framgångsrikt under en femårsperiod.
Uppföljningen av de projekt, som har genomförts, har också i flera fall
visat på konkreta kostnadsbesparingar.

Förhållandevis många patienter, som har bedömts vara färdig-
behandlade har tidigare, i brist på andra mer passande vårdformer eller
otillräckligt stöd och hjälp i hemmet, varit hänvisade till att stanna kvar
inom den somatiska akutvården eller inom den geriatriska vården.
Landstingsförbundet har genomfört kartläggningar av dessa patienter -

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

kartläggningar som tilldragit sig speciellt stort intresse i samband med Prop. 1992/93:100
det betalningsansvar som kommunerna sedan den 1 januari 1992 har Bil. 6
för medicinskt färdigbehandlade patienter inom dessa vårdformer till
följd av Ädel-reformen.

Inom den somatiska akutvården har tre undersökningar gjorts under
åren 1989 till 1991 (tabell 1) och inom den somatiska långtidssjukvår-
den genomfördes en patientinventering i november 1991 inför Ädel-
reformens ikraftträdande. Dessa har under 1992 följts upp den sista
mars resp, den 15 september.

Tabell 1: Färdigbehandlade patienter i somatisk akutvård 1989 - 1992

År	1989	1990	1991	1992
Landsting	3 580	3 459	3 055	1 529
Landstingsfria komuner	384	500	457	196
Totalt	3 964	3 959	3 512	1 725

Källa: Landstingsförbundet, Färdigbehandlade patienter inom somatisk akutvård och
geriatrisk vård.

Inom såväl den somatiska akutvården som den geriatriska vården
hade antalet färdigbehandlade patienter halverats den 31 mars 1992
jämfört med förbundets undersökning år 1991. Det hade också skett en
förändring så till vida att de som hade bedömts vara färdigbehandlade
kunde skrivas ut efter kortare tid. År 1990 hade 39 % varit färdig-
behandlade högst en vecka, medan motsvarande andel i mars 1992 var
59 %. Inom den geriatriska vården hade i mars 1992 i det närmaste en
fjärdedel av de färdigbehandlade patienterna varit klara för utskrivning
högst en vecka. Förändringarna mellan mars och september år 1992
var små.

För att den enskilde skall kunna få sina vårdbehov tillgodosedda är
det av stor vikt att en hög kompetens bibehålls inom den slutna vården.
Men det krävs också fungerande vårdkedjor och en integrering och
samverkan mellan insatserna inom såväl den öppna och slutna vården
som socialtjänsten.

Ett stort problem inom den slutna vården under 1980-talet och början
på 1990-talet var de långa köerna till vissa operationer. Många männi-
skor drabbades av orimligt långa väntetider till t.ex. höftledsoperationer
samt operationer mot grå starr och mot kranskärlsförträngning. För att
komma till rätta med detta problem träffade företrädare för staten och
Landstingsförbundet år 1991 en överenskommelse om statligt bidrag för
införande av en vårdgaranti fr.o.m. år 1992 (prop. 1990/91:150 bil.
1:3, bet. 1990/91 :SoU25, rskr. 1990/91:384). Enligt överenskommel-
sen skall den patient som omfattas av vårdgarantin bli behandlad inom
tre månader från det att patienten har satts upp på vårdplaneringslista.
Om patienten inte kan behandlas inom denna tid på den egna kliniken,
skall patienten erbjudas vård vid en annan klinik inom sjukvårds-
området, hos en annan sjukvårdshuvudman eller hos en privat vård-

givare. Genom ett tillfälligt statligt bidrag på 500 milj.kr. till sjukvårds-
huvudmännen under år 1992 underlättades genomförandet. Vårdgaran-
tin kommer att gälla även under år 1993 enligt den s.k. Dagmar-
överenskommelsen för detta år.

Vårdgarantin i kombination med ändrade former för hur klinikerna får
ersättning för sitt arbete har radikalt förbättrat situationen. För närva-
rande finns det knappast några köer till angelägna operationer utöver
den väntetid som behövs för att effektivt kunna planera vården. Även
den förbättrade situationen vad gäller färdigbehandlade patienter inom
den somatiska akutsjukvården och den geriatriska vården torde haft
betydelse för denna utveckling.

Vårdgarantin har också bidragit till att utjämna väntetiderna i landet
till de operationer och behandlingar som omfattas av den. Befintlig
kapacitet inom hälso- och sjukvården har utnyttjas på ett bättre sätt och
inom vissa begränsade områden finns i dag en viss överkapacitet. Ännu
finns det inget som tyder på att andra behandlingsinsatser fått stå till-
baka till följd av de insatser som gjorts inom de områden som vård-
garantin omfattar.

Psykiatri

De psykiskt störda utgör en utsatt grupp människor, som har svårt att
själva hävda sina intressen. Det är angeläget att deras livssituation kan
förbättras och att de ges möjligheter till gemenskap och delaktighet i
samhällslivet. Den s.k. sektoriserade psykiatrin var uttryck för en strä-
van att organisera den psykiatriska vården så att dessa mål skulle upp-
nås. Dessa intentioner har dock inte helt kunnat genomföras.

Psykiatriutredningen har haft i uppdrag att överväga och föreslå åtgär-
der om ansvarsfördelning och organisation av stöd och vård till psy-
kiskt störda personer. Utredningens slutbetänkande överlämnades till
regeringen den 1 september 1992. I detta föreslås bl.a. att kommunerna
skall ges ett betalningsansvar för psykiskt långtidssjukas boende. Den
ekonomiska regleringen föreslås ske genom skatteväxling mellan lands-
tingen och kommunerna. Enligt förslaget bör kommunerna också få
huvudansvaret för att initiera, planera och samordna de sociala insatser
som långvarigt psykiskt störda behöver.

I betänkandet lämnas även förslag till åtgärder som syftar till att ge
långvarigt och allvarligt psykiskt störda med omfattande funktionshin-
der ett starkare stöd i lagstiftningen. Fler psykiskt störda personer
skulle enligt förslaget komma att omfattas av den särskilda lagstift-
ningen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) än enligt
det förslag som tidigare presenterats av 1989 års handikapputredning.
Psykiatriutredningen har också föreslagit åtgärder för att effektivisera
rehabiliteringen av psykiskt störda och minska deras behov av stöd
genom olika former av kontantbidrag.

Utredningens slutbetänkande remissbehandlas för närvarande. Sedan
remissinstanserna lämnat sina synpunkter avser jag att föreslå rege-
ringen att lägga fram en proposition till riksdagen om den psykiatriska
vården.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Fr.o.m. den 1 januari 1992 gäller nya bestämmelser om psykiatrisk
tvångsvård. Två nya vårdlagar, lagen (1991:1128) om psykiatrisk
tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård
(LRV), ersatte lagen om sluten psykiatrisk vård (LSPV) från år 1966. I
förarbetena till den nya lagstiftningen angavs bl.a. att reformens kon-
sekvenser måste följas uppmärksamt. Vidare framhölls att det borde
vara lämpligt att redan i anslutning till genomförandet ta upp frågan om
formerna för att utvärdera den nya lagstiftningens effekter.

Regeringen uppdrog den 15 april 1992 åt Socialstyrelsen att utvärdera
tillämpningen av den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård
m.m. (rskr. 1990/91:329). I uppdraget ingår att särskilt analysera bl.a.
användningen av tvångsåtgärder i samband med psykiatrisk tvångsvård,
skyddet för samhället och tidsbegränsningen av vården.

Uppdraget har nyligen delredovisats till Socialdepartementet och skall
slutredovisas senast den 15 december 1993.

Tandvårdens utveckling

Tandhälsan i Sverige blir allt bättre för olika åldersgrupper. Inte minst
gäller detta barnen och ungdomarna. Den svenska barn- och ungdoms-
tandvården når i stort sett alla barn, även dem som lever under besvär-
liga sociala betingelser. Den har blivit en förebild för andra länder
genom sina goda resultat och höga effektivitet.

Vissa grupper har dock fortfarande en sämre tandhälsa än befolk-
ningen i övrigt. Detta gäller bl.a. de psykiskt störda, vilket psykiatriut-
redningen uppmärksammat i sitt slutbetänkande. Utredningen föreslår
bl.a. att Socialstyrelsen skall utarbeta allmänna råd om tandvård för
personer med allvarlig psykisk störning. Vissa av dessa personer, som
har ett omfattande tandvårdsbehov, bör kunna få avgiftsfri tandvård
inom tandvårdsförsäkringen, menar utredningen.

För vuxna infördes tandvårdsförsäkringen i mitten på 1970-talet. Den
gjorde även en omfattande rekonstruktiv tandvård ekonomiskt möjlig
för de flesta människor. Den odontologiska forskningen, inte minst
inriktad mot profylax, är internationellt välrenommerad. Dess resultat
har bidragit till att utveckla den kliniska verksamheten.

Den generellt sett kraftigt förbättrade tandhälsan för vuxna innebär att
ersättningssystemet inom vuxentandvården behöver förnyas. Jag har
redan under littera C närmare beskrivit den översyn som för närvaran-
de sker och som syftar till att tandvårdstaxan skall reformeras fr.o.m.
den 1 januari 1994.

Riksdagen har nyligen beslutat om åtgärder i syfte att öka konkurren-
sen mellan olika verksamhetsformer. Bl.a. har tandvårdslagen ändrats
så att det numera tydligt framgår att folktandvården inte enbart genom
egen personal måste svara för barn- och ungdomstandvården och
specialisttandvården. Även andra vårdgivare kan anlitas. Uppgifter som
innefattar myndighetsutövning får dock inte överlämnas.

Det grundläggande ansvaret för barn- och ungdomstandvården ligger
också kvar hos landstinget. Det innebär bl.a. att landstinget skall fast-
ställa kvantitativa och kvalitativa mål för verksamheten samt följa upp

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

denna i förhållande till de mål och krav som anges i tandvårdslagen.

Jag anser att det, bl.a. mot denna bakgrund, är väsentligt att indika-
torer utvecklas för att kvaliteten i barn- och ungdomstandvården skall
kunna följas upp. I första hand är detta en fråga för professionen och
dem som är verksamma på den lokala nivån. Två specialiteter berörs,
nämligen pedodontin (bamtandvården) och ortodontin (tandregle-
ringen), samt allmäntandvården som svarar för den absoluta merparten
av barn- och ungdomstandvården. Den odontologiska institutionen i
Jönköping har fått i uppdrag att koordinera ett utvecklingsarbete med
kvalitetsindikatorer. Detta arbete skall redovisas senast den 1 juli 1993.

Amalgamets roll som tandfyllningsmaterial har diskuterats och utretts
ingående under senare år. Numera finns det också flera alternativ till
amalgamet, vilka har använts under en längre tid och visat lovande
hållbarhet. Socialstyrelsen har i en rapport (Ds 1992:95) Möjligheter att
avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial redovisat en avvecklings-
plan. Avsikten är att rapporten skall remissbehandlas.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Utvecklingen inom läkemedelsområdet

I Sverige finns omkring 3 000 olika läkemedel (farmacevtiska speciali-
teter), vilka är registrerade vid Läkemedelsverket och säljs via apotek.
Jämfört med andra industriländer är detta en låg siffra. I Storbritannien
finns t.ex. 18 000 och i Tyskland cirka 70 000 olika farmacevtiska
specialiteter.

Kostnaderna för läkemedel har ökat kraftigt sedan mitten av 1980-
talet - i medeltal omkring 10 % per år, tabell 2. Kostnadsökningen är
en följd av såväl pris- och volymökningar som övergång till dyrare
preparat. Övergången till nya och dyrare preparat sker i dag i snabb
takt.

Tabell 2: Försäljning av läkemedel i Sverige 1984 - 1990. (Inkl, handköp av recept-
fria läkemedel)

År	Läkemedels- kostnad (mkr) AUP* Löpande priser	Ökning %	Läkemedels- kostnad (mkr) AUP* Prishöj- ningar borträknade	Sveriges befolk- ning miljoner	Läkemedels- kostnad (kr) AUP* per person, prishöj- ningar borträknade
1984	5 644		5 644	8,34	677
1985	6 330	12,2	6 029	8,35	722
1986	6 475	3,9	5 957	8,37	712
1987	7 269	10,6	6 542	8,40	779
1988	8 221	13,1	7 234	8,44	857
1989	8 951	8,9	7 705	8,49	908
1990	9 997	10,7	8 469	8,59	986

* AUP = Apotekens utförsäljningspris
Källa: Apoteksbolaget, statistikenheten

6 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 6

Sjukförsäkringens kostnader för läkemedel uppgick år 1991 till cirka

6,7 miljarder kronor. Kostnadsökningen har varit mest markant inom
den öppna vården. Omkring 80 % av alla receptförskrivna läkemedel
används i öppen vård. Kostnaderna för läkemedelsförmånerna har
under de senaste åren ökat med mellan 12-15 % och utgör numera
cirka 16 % av de samlade öppenvårdskostnaderna. Landets primär-
vårdsläkare svarar för närmare hälften av den totala läkemedelsförskriv-
ningen.

Prognoser för de framtida läkemedelskostnaderna är svåra att göra, då
många olika faktorer påverkar förskrivningen av läkemedel. Föränd-
ringar i befolkningsstruktur, priskonkurrens och sjukvårdsorganisation
m.m. måste vägas in utöver den tänkbara tekniska utvecklingen av
läkemedel inom olika diagnosgrupper. Men vissa försök till prognoser
har gjorts. Dessa tyder på att läkemedelskostnaderna kan komma att
stiga i än snabbare takt än vad som hittills varit fallet.

I ett europeiskt perspektiv intar Sverige i fråga om läkemedelspriser
och läkemedelskostnader en medelposition bland de industrialiserade
länderna. På kort sikt förväntas kostnadsutvecklingen avta genom änd-
rade avgifter och en ökande användning av billigare generiska preparat.
Ytterligare insatser kommer dock att krävas under kommande år för att
åstadkomma en rationell användning av läkemedel. Läkemedelskom-
mittérna i landstingen och de förskrivande läkarna har ett stort ansvar
genom att i rekommendationer och vid val av läkemedel medverka till
att kostnaderna för läkemedel inte blir onödigt höga. Även läkemedels-
industrin har ett stort ansvar genom att prissättningen på icke rabatte-
rade läkemedel blir fri från årsskiftet 1992/93.

Från och med den 1 januari 1993 införs särskilda regler för prisned-
sättning av de läkemedel, som har generiska motsvarigheter, i enlighet
med riksdagens beslut (prop. 1991/92:151, bet. 1991/92:SfU13, rskr.
1991/92:341). Detta är ett led i strävandena att minska kostnaderna på
läkemedelsområdet. För varje läkemedel till vilket det finns en lik-
värdig men billigare motsvarighet i form av ett eller flera generiska
läkemedel fastställer Riksförsäkringsverket ett särskilt pris, som skall
ligga till grund för prissättning med utgångspunkt i det billigaste pre-
paratet. Väljer förskrivaren att - i samråd med patienten - förskriva
originalpreparatet eller ett annat dyrare synonympreparat får patienten
själv betala mellanskillnaden. Detta torde dock i praktiken inte bli så
vanligt, eftersom de flesta tillverkare av originalpreparat, som omfattas
av prisnedsättningsreglerna i systemet, har valt att sänka sina priser till
den nivå som synonymprodukten har.

Det är viktigt att öka kunskapen om läkemedelsanvändningen och
dess effekter för folkhälsan. En arbetsgrupp har lagt fram ett förslag
(Ds 1992:104) till ett nätverk för läkemedelsepidemiologi - NEPI. En
sammanhållen organisation för läkmedelsepidemiologi och förbättring
av läkemedelsbehandling kan enligt arbetsgruppen ge vinster för såväl
patienterna som sjukvården.

En väl fungerande läkemedelskontroll är ett viktigt led i arbetet med
att förbättra läkemedelsanvändningen. Den nya läkemedelslagen

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

(1992:859) kommer att träda i kraft samtidigt med EES-avtalet. Inom
ramen för det europeiska integrationsarbetet är det angeläget att verka
för en stark position för den svenska läkemedelskontrollen mot bak-
grund av verksamhetens betydelse för såväl hälso- och sjukvården som
samhällsekonomin.

Uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens resultat och
kvalitet

Det är mycket svårt att bedöma produktivitetsutvecklingen inom hälso-
och sjukvården. Jämförbara data över volym- och kostnadsutveckling
saknas. Produktivitetsdelegationen (I 1989:02) uppmärksammade dessa
frågor i sitt slutbetänkande (SOU 191:82) Drivkrafter för produktivitet
och välstånd. Enligt delegationen fanns det mycket som tydde på att
produktivitetsutvecklingen hade försämrats inom sjukvården som helhet
sedan 1960-talet.

De studier produktivitetsdelegationen grundade sin analys på är
emellertid styckekostnadsstudier snarare än produktivitetsundersök-
ningar, som justerats för kvalitetsförändringar. Delegationen menade
dock att det tycktes som om kvaliteten inom sjukvården hade förbättrats
på flera områden. Samtidigt konstaterade den att en sådan kvalitetsför-
bättring måste vara betydande för att ett kvalitetsjusterat produktivitets-
mått skulle kunna uppvisa oförändrad eller stigande produktivitet under
den aktuella perioden. Det redovisade materialet visade också på en
stor spridning mellan olika sjukhus vad gäller produktivitetsutveck-
lingen. Delegationens slutsats blev att det bör finnas en betydande po-
tential för ökning av produktiviteten inom denna liksom inom många
andra sektorer.

De nämnda studierna gjordes under 1980-talet. Sedan dess har sjuk-
vårdshuvudmännens ekonomiska situation försämrats. Det allt snävare
utrymmet för offentlig finansiering har bidragit till att ett omfattande
effektiviseringsarbete har påbörjats. Denna utveckling understryker
behovet av att utveckla relevanta kvalitets- och effektmått, som kan ge
underlag för jämförelser. Utan sådana mått finns det risk för att det
sker en alltför stark fokusering på ekonomi och kvantitet. Detta kan få
till följd att vissa angelägna vårdbehov kanske inte kommer att tillgodo-
ses medan andra åtgärder, kanske mindre angelägna ur såväl ett folk-
hälsoperspektiv som patienternas vårdperspektiv, ges alltför stort utrym-
me. Vem/vilka som får vård och vilka resultat som faktiskt uppnås med
olika alternativa metoder och system måste diskuteras. Jag vill i detta
sammanhang nämna att jag under avsnittet G 3. Socialstyrelsen kommer
att redovisa förslag till ökade resurser för styrelsens regionala tillsyns-
verksamhet.

I samband med överenskommelserna om vissa ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. - de s.k. Dagmar-
överenskommelserna - har behovet av förbättrad uppföljning och utvär-
dering framhållits liksom behovet av ett bättre informationssystem inom
hälso- och sjukvården. Flera insatser har också gjorts inom dessa om-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

råden. Bl.a. bör inrättandet av ett epidemiologiskt centrum vid
Socialstyrelsen ses som led i arbetet med att förbättra informationsför-
sörjningen. Men ytterligare insatser behövs. De statistikuppgifter och
de redovisningssystem, som för närvarande finns tillgängliga, är inte
tillräckliga och inte utformade på ett sådant sätt att en återkommande
samlad uppföljning och utvärdering av hälso- och sjukvårdens utveck-
ling mot angivna mål kan göras.

Inom Socialstyrelsen pågår ett arbete med att utveckla öppenvårdssta-
tistiken. Arbetet sker i nära samarbete med de båda kommunförbunden
och Spri och har stor betydelse för det uppföljnings- och utvärderings-
arbete som åligger Socialstyrelsen bl.a. med anledning av Ädel-refor-
men och försöksverksamheten med kommunalt huvudmannaansvar för
primärvården.

Inom den slutna vården har data om färdigbehandlade patienter ut-
vecklats och samlats in av Landstingsförbundet. Från och med år 1991
inhämtar och redovisar förbundet också uppgifter om väntetider till
vissa operationer.

Även det s.k. Dagmar 50-projektet kan ses som ett exempel på strä-
vandena att förbättra grundinformationen. Projektets syfte var att öka
tillgängligheten och kapaciteten inom sjukvården och berörde sex medi-
cinska specialiteter - ortopedi, kirurgi, internmedicin, urologi, kvinno-
sjukvården och ögonsjukvården. Arbetet redovisades under år 1991 i
sex Spri-rapporter (nr 307 - 312) och belyste bl.a. värdet av den infor-
mation som kan uttryckas i kvantitativa termer.

Erfarenheterna från Dagmar 50-arbetet visar att uppföljning och ut-
värdering ger starka incitament för såväl kunskaps- som verksamhetsut-
veckling när arbetet bedrivs med respekt för professionens roll och
verksamhetens starkt decentraliserade karaktär. Den metod, som använ-
des, lämpar sig bäst för avgränsade system såsom en klinik eller en
vårdcentral. Arbetsgruppen för Dagmar 50 har också i en slutrapport
lämnat förslag till hur arbetet kan bedrivas i framtiden och därvid tagit
hänsyn till att även frågor om kvalitet och effektivitet bör behandlas.

I de senaste Dagmar-överenskommelserna har avsatts 20 miljoner
kronor per år under åren 1992 och 1993 för åtgärder som syftar till att
förbättra informationsförsörjningen inom hälso- och sjukvården. Med-
len avser utvecklingsarbete för att bättre kunna beskriva och mäta pres-
tationer i hälso- och sjukvården, kvalitetsuppföljning och ett medicinskt
förvarningssystem för att förbättra framförhållningen innan nya medi-
cinska metoder får tas i bruk.

Arbetet med att utveckla metoder och instrument för kvalitetssäkring
inom hälso- och sjukvården kommer att ha hög prioritet under de när-
maste åren. Den s.k. Nationella samrådsgruppen för kvalitet i hälso-
och sjukvården har en central och samordnande funktion i detta sam-
manhang. Gruppen är ett gemensamt och fristående samarbetsorgan för
Socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Spri och Svenska Läkaresäll-
skapet. Dess uppgift är att ta tillvara svenska och utländska erfarenheter
och verka för att enhetliga mått och metoder utvecklas. Samrådsgrup-
pen stimulerar och stödjer såväl nationellt som lokalt kvalitetssäk-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

ringsarbete, förmedlar kunskap och verkar för att undervisning i kvali- Prop. 1992/93:100
tetssäkring skall ingå i olika vårdutbildningar. Bil. 6

I detta sammanhang vill jag nämna att frågor om kvalitet i vården blir
ett viktigt inslag i Spri:s fortsatta arbete. Staten och Landstingsförbun-
det har nyligen träffat ett avtal om Spri för åren 1993 - 1995. Sam-
manfattningsvis innebär detta en tydligare markering av att tyngdpunk-
ten i Spri:s verksamhet skall ligga i ett långsiktigt och kvalificerat ut-
vecklingsarbete, vilket kräver ett närmare samarbete med olika forsk-
nings- och utvecklingsinstitutioner. Spri skall därvid främst arbeta med
frågor och aspekter som rör kvalitet, effektivitet och produktivitet inom
vården samt informationssystem och datorisering inom vården.

Vidtagna och planerade åtgärder

Hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering

Som jag tidigare anfört pågår ett intensivt förändringsarbete inom hälso-
och sjukvården, där bl.a. nya organisations- och styrformer prövas
inom ramen för nuvarande ansvarsfördelning mellan stat, landsting och
kommuner. Även hälso- och sjukvårdens framtida organisation och
finansiering i ett mer övergripande perspektiv diskuteras, där olika
modeller bl.a. har belysts i Landstingsförbundets s.k. Vägvalsprojekt, i
vilket Socialdepartementet och Socialstyrelsen har deltagit. En liknande
ansats finns i Läkarförbundets förslag vad gäller förändringar såväl
inom primärvården som inom läns- och regionsjukvården.

Regeringen har den 12 mars 1992 tillkallat en parlamentarisk kom-
mitté med uppdrag att dels analysera hälso- och sjukvårdens resurs-
behov fram till år 2000, dels överväga hur hälso- och sjukvården bör
finansieras och organiseras på den övergripande samhällsnivån.

Kommitténs överväganden skall grundas på en analys och värdering
av i första hand tre olika finansierings- och organisationsmodeller - en
reformerad landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens
samtliga resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurserna
samlas hos en eller flera försäkringsgivare. Den skall slutredovisa sitt
arbete senast den 31 mars 1994.

Prioriteringar inom hälso- och sjukvården

Socialutskottet anordnade våren 1991 i samråd med statens medicinsk-
etiska råd en offentlig riksdagsutfrågning om prioriteringar inom hälso-
och sjukvården. Socialutskottet ansåg att det fanns skäl till fördjupade
överväganden kring vårdens prioriteringsfrågor. Bl.a. mot denna bak-
grund har regeringen den 15 maj 1992 tillsätten parlamentarisk utred-
ning med uppgift att bl.a. överväga hälso- och sjukvårdens roll i det
moderna välfärdssamhället och lämna förslag till vilka etiska principer
som bör ligga till grund för prioriteringar inom hälso- och sjukvården.

Utredning skall ha slutredo visat sitt arbete vid utgången av år 1994.

Husläkare

För att underlätta och stimulera utvecklingen av inrättandet av hus-
läkare - ett arbete som pågår hos många sjukvårdshuvudmän - har jag
för avsikt att inom kort föreslå regeringen att lägga fram en proposition
i frågan. Målet är att alla människor vid utgången av år 1995 skall ha
tillgång till en husläkare.

Ett husläkarsystem medför många positiva effekter. Kontinuiteten i
kontakten mellan läkare och patient ökar. Systemet främjar också hel-
hetssynen, vilket är positivt för det förebyggande arbetet. Genom att
det nationella husläkarsystemet förutsätter en friare etableringsrätt ökar
också valfriheten både för patienter och för läkare. Man kan också
räkna med att effektiviteten främjas, eftersom patienterna i större ut-
sträckning än för närvarande kan få behandling på rätt nivå.

Anorexi och bulimi

Det finns i dag inte tillräckliga kunskaper om hur många människor
som är drabbade av anorexi och bulimi. Man vet dock att sjukdomarna
i huvudsak drabbar unga kvinnor. Kunskaperna om sjukdomarna och
hur dessa kan behandlas är i många fall bristfälliga. Dessutom är an-
talet vårdplatser begränsat.

Regeringen beslutade den 26 november 1992 att ge Socialstyrelsen
och Folkhälsoinstitutet ett uppdrag angående stöd och vård till personer
med anorexi och bulimi. I detta ingår bl.a. att analysera och beskriva
förekomsten av anorexi och bulimi i befolkningen. Möjligheten att före-
bygga sjukdomarna bör belysas och olika behandlingsmetoder kart-
läggas och värderas. I uppdraget ingår även att bedöma om resurserna
används effektivt samt hur information om anorexi och bulimi kan
förmedlas för att få god genomslagskraft. Socialstyrelsen och Folk-
hälsoinstitutet skall gemensamt redovisa uppdraget den 1 september
1993.

Rehabilitering av tortyroffer

En förhållandevis stor del av de flyktingar som har kommit till Sverige
på senare år har varit utsatta för tortyr och andra former av förföljelse.
Det krävs ofta att vårdpersonal m.fl. har särskild kompetens för att
adekvat vård skall kunna ges till människor med tortyrskador.

Socialutskottet har i sitt betänkande 1988/89: SoU 15 Socialstyrelsen
m.m. bl.a. anfört att regeringen bör överväga hur staten kan stödja en
uppbyggnad av stödverksamheter i landstingens eller frivilligorganisa-
tionernas regi för flyktingar och invandrare med svåra fysiska och psy-
kiska men.

Regeringen beslutade den 15 februari 1990 att överlämna riksdags-
skrivelsen i denna del till Psykiatriutredningen. Utredningen kommer
senast den 31 januari 1993 att överlämna ett betänkande, där den redo-
visar sina förslag om hur staten kan stödja en sådan rehabiliteringsverk-
samhet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Ersättning vid behandlingsskada

Regeringen har nyligen beslutat tillkalla en särskild utredare med upp-
drag att lämna förslag om hur reglerna för ersättning vid behandlings-
skada inom hälso- och sjukvården skall vara utformade i framtiden.
Bakgrunden är att förändringarna av vårdformerna samt kommande
EES-avtal och ett medlemsskap i EG gör att ett frivilligt försäkrings-
system av det slag, som den nuvarande patientförsäkringen represente-
rar, inte längre kan upprätthållas.

Utredarens arbete bör vara avslutat vid utgången av år 1993.

Läkemedelsförsörjningen

En särskild utredningsman har fått regeringens uppdrag att se över den
svenska läkemedelsförsörjningen, särskilt med avseende på Apoteks-
bolagets framtida roll och verksamhetsinriktning. I uppdraget ingår att
föreslå riktlinjer för såväl parti- som detaljhandel med läkemedel och
tillhörande informationsfrågor, att föreslå nödvändiga förändringar i
gällande avtal mellan staten och Apoteksbolaget AB samt att pröva
frågan om Apoteksbolagets ägandestruktur. Utredaren skall rapportera
sitt uppdrag till regeringen senast den 31 december 1993.

Medicinsk-teknisk säkerhet

I det regelverk som omfattas av avtalet om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde (EES) ingår ett direktiv om aktiva medicintekniska
produkter för implantation. Ett exempel på sådana produkter är hjärt-
stimulatorer. Jag har i dag i en lagrådsremiss föreslagit att detta direktiv
skall införlivas i svensk rätt genom en lag om medicintekniska produk-
ter. Avsikten är att lagen skall omfatta samtliga medicintekniska pro-
dukter, d.v.s. även de som ingår i de föreslagna EG-direktiven inom
området. Lagen avses träda i kraft den 1 juli 1993.

Internationell samverkan inom hälso- och sjukvårdsområdet

Samarbetet med världshälsoorganisationen (WHO) är den mest om-
fattande delen av Socialdepartementets internationella verksamhet.
Genom stora extra bidrag över biståndsbudgeten stöder Sverige pro-
gram som är av särskild vikt för utvecklingsländerna, t.ex. det globala
aidsprogrammet. Det internationella samarbetet vad gäller hiv/aids är
viktigt också för Sverige. En reviderad global aids-strategi antogs av
FN:s ekonomiska och sociala råd (Ecosoc) under år 1992. Inom
WHO:s europaregion prioriteras för närvarande insatser i Central- och
Östeuropa. Sverige har bl.a. bidragit med tre miljoner kronor till
WHO:s utvecklingsprojekt i S:t Petersburg och Baltikum. År 1991
reviderades målen för den europeiska Hälsa för alla-strategin. Folk-
hälsoinstitutets verksamhet ligger väl i linje med dessa mål.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Inom hälso- och sjukvårdsområdet sker också internationellt samar- Prop. 1992/93:100
bete inom Nordiska ministerrådet, Europarådet och Organisationen för Bil- 6
ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Sverige har även bilate-
rala samarbetsavtal inom hälso- och sjukvårdsområdet med Polen,
Tjeckoslovakien och Ungern.

D 1. Bidrag till hälso- och sjukvård

Nytt anslag (förslag) 1 211 332 000'

1 Medel har tidigare anvisats under förslagsanslagen Epidemiberedskap m.m. och
Bidrag till allmän sjukvård m.m.

Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag till den allmänna
sjukvårdsersättningen som fr.o.m. den 1 januari 1985 utgår till sjuk-
vårdshuvudmännen från den allmänna försäkringen.

Vidare betalas ut från anslaget ersättningar för vissa kostnader och
förluster som uppkommit på grund av myndighets ingripande för att
förhindra spridning av smittsam sjukdom. Bestämmelserna i ämnet
finns bl.a. i kungörelsen (1956:296) om ersättning av statsmedel i vissa
fall vid ingripanden i hälsovårdens intresse och lagen (1989:225) om
ersättning till smittbärare. Från anslaget betalas ut även vissa kostnader
för patientförsäkring och vissa skadeersättningar.

Från anslaget betalas också ut ersättning till sjukvårdshuvudmännen
enligt överenskommelser mellan staten och huvudmännen om deras
övertagande av statens ansvar dels för pensionskostnaderna för den
personal som övergick i sjukvårdshuvudmännens tjänst vid övertagan-
det av den psykiatriska sjukvården, dels för provinsialläkarnas pensio-
nering (prop. 1972:50, SoU 17, rskr. 169). Staten ersätter huvudmän-
nen för deras åtaganden genom vissa årliga bidrag t.o.m. år 1993.
Bidraget betalas ut sista gången i början av budgetåret 1993/94.

Från anslaget betalas även kostnader för deltagande i EG:s cancer-
program.

Riksförsäkringsverket

I enlighet med träffade överenskommelser om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen m.m. har det särskilda statsbidraget till den
allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag beräknats till
727 miljoner kronor under första halvåret 1993. Verket gör inte någon
beräkning av utgiften för det särskilda statsbidraget under budgetåret
1993/94.

Enligt lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare handhas sådana
ersättningsärenden av försäkringskassorna. Riksförsäkringsverket beräk-
nar kostnaderna för budgetåret 1992/93 till 5 680 000 kronor.

Socialstyrelsen Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Socialstyrelsen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 för
pensioner till provinsialläkarna till 15 025 000 kr. och för bidrag till
pensionskostnader enligt överenskommelsen om övertagandet av den
psykiatriska vården m.m. till 70 657 000 kr. Bidragen betalas ut i juli
1993 för sista gången.

Föredragandens överväganden

En överenskommelse har träffats med företrädare för sjukvårdshuvud-
männen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1993.
Den ansluter till det system med schabloniserade ersättningar till huvud-
männen som infördes fr.o.m. år 1985. Utgångspunkten för överens-
kommelsen har varit en ram på 6 995 miljoner kronor. Överenskom-
melsen finns redovisad i regeringens proposition 1992/93:17 om vissa
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.

Såsom jag har redogjort för i det föregående under littera C konsta-
terades i 1992 års kompletteringsproposition (1991/1992:150 Del II,
bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) att utgiftsramen för år 1993
skulle ha varit 2 703 miljoner kronor, om skatteutjämningsavgiften
hade avskaffats helt fr.o.m. år 1993 och om återbetalningen av den
tillfälliga indragningen år 1992 inte skulle ha skett redan år 1993.

Eftersom regeringen samtidigt aviserade att skatteutjämningsavgiften
skall avskaffas för landstingens del fr.o.m. år 1994 och då den tidigare-
lagda återbetalningen av den tillfälliga indragningen år 1992 innebär en
engångsfinansiering, kan det belopp som återstår att fördela till sjuk-
vårdshuvudmännen för år 1994 beräknas uppgå till nämnda belopp. Jag
beräknar därför tills vidare ramen för ersättningarna till sjuk-
vårdshuvudmännen från sjukförsäkringen för år 1994 till
2 703 miljoner kronor. Nuvarande system för ersättningar till sjuk-
vårdshuvudmännen måste emellertid göras om. Som jag nämnt pågår
ett översynsarbete med syfte att förändra systemet. Jag avser att föreslå
regeringen att lägga fram ett principförslag om en ändrad utformning
av systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvud-
männen m.m. i 1993 års kompletteringsproposition.

Jag beräknar utgiften under budgetåret 1993/94 för det särskilda stats-
bidraget till den allmänna sjukvårdsersättningen från detta anslag till
1 117,3 miljoner kronor. Medelsbehovet till vissa pensionskostnader
och provinsialläkarpensioner beräknar jag i enlighet med Socialstyrel-
sens förslag, dvs. till ca 85,7 miljoner kronor.

Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 för ersättning till
smittbärare m.m. till 6 miljoner kronor. För kostnader för patientför-
säkring för den hälso- och sjukvård som bedrivs i statens regi och er-
sättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets beslut beräknar
jag oförändrat ca 1,3 miljoner kronor.

Sverige har anslutit sig till EG:s program mot cancer, som har en
stark inriktning mot förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Jag

föreslår att 1 miljon kronor beräknas under förevarande anslag för Prop. 1992/93:100

Sveriges medverkan i EG:s cancerprogram. Bil. 6

Det sammanlagda medelsbehovet beräknar jag till ca 1 211,3 miljoner
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 1 211 332 000 kronor.

D 2. Insatser mot aids

1991/92	Utgift	189 494 023 Reservation 9 094 352
1992/93	Anslag	192 720 000
1993/94	Förslag	185 220 000

Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att bekämpa
spridningen av det virus, humant immunbrist virus (hiv), som kan leda
till sjukdomstillståndet aids (acquired immune deficiency syndrome -
förvärvad immunbrist). Aids utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan.
Infektion av hiv hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de
anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga.

Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av hiv/aids har
antagits av riksdagen på grundval av prop. 1987/88:79 om åtgärder
mot aids (bet. 1987/88:SoU10, rskr. 1987/88:165). Handlingsprogram-
met innefattar information till allmänheten och särskilda grupper med
s.k. riskbeteende. Det omfattar vidare stöd till förebyggande insatser
inom narkomanvård och kriminalvård, psykosocial stödverksamhet
samt stöd till samhällsvetenskapligt orienterad och medicinsk forskning.
Bidrag till nämnda forskning lämnas dock inte från detta anslag utan
dels från anslaget G 16. Socialvetenskapliga forskningsrådet, dels från
det under utbildningsdepartementets verksamhetsområde upptagna an-
slaget till Medicinska forskningsrådet.

Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag, som utgår
främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun, Göteborgs
kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men även till
andra sjukvårdshuvudmän. Genom bidraget, som har avsetts utgå under
en övergångstid, ges stöd till smittskyddsarbetet inom de landsting och
kommuner där det är särskilt viktigt att åtgärder vidtas mot hiv-smittan.

Sverige deltar även i det internationella arbetet med att bekämpa aids.

Den del av medlen som avser information och stöd till psykosocialt
arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras av Folkhälsoinstitutet.
Institutet ansvarar också för utbetalningen av extra bidrag till sjuk-
vårdshuvudmännen. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd för aidsfrågor,
som har en rådgivande funktion. Socialstyrelsen disponerar medel från
anslaget för att utveckla en offensiv narkomanvård.

Folkhälsoinstitutet

Folkhälsoinstitutet koncentrerar sin verksamhet till olika program.

En enhet vid institutet omfattar verksamhetsområdena hiv/aids samt
sex och samlevnad, oönskade graviditeter och STD (sexuellt överför-
bara sjukdomar) i övrigt.

Folkhälsoinstitutet framhåller att WHO räknar med att antalet smittade
av hiv-infektion kommer att öka från ca 13 miljoner i dag till minst 40
miljoner år 2000. Även om det i Sverige fanns 3 222 anmälda fall av
hiv-smitta i oktober 1992, vilket i det globala perspektivet är relativt
sett få fall, är hiv-epidemin inte under kontroll. Den omfattande inter-
nationella smittspridningen i kombination med ökat resande över lan-
dets gränser och pågående invandring till Sverige innebär en risk för
fortsatt smittspridning i Sverige.

Folkhälsoinstitutet anser att det är nödvändigt att ett hiv-preventivt
arbete av minst samma omfattning som hittills fortsätter inom landet.
Det behövs därvid centralt initierade insatser från institutet. Huvuddelen
av den operativt förebyggande verksamheten bör dock enligt Folkhälso-
institutet bedrivas inom landsting och kommuner samt genom olika
organisationer.

Institutets program som gäller hiv/aids har till huvudinriktning att för-
medla kunskap, att motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta
diskriminering av hiv-smittade. Under budgetåret 1993/94 bör insatser-
na enligt Folkhälsoinstitutet inriktas mot följande målgrupper, nämligen
ungdomar, män som har sexuella kontakter med andra män, invandrare
och/eller flyktingar samt befolkningen i allmänhet.

Folkhälsoinstitutet framhåller särskilt att många frivilliga organisatio-
ner gör en omistlig insats i det hiv/aids-förebyggande arbetet och i
fråga om psykosocialt stöd bland smittade och deras familjer. Institutet
vill stödja och uppmuntra detta arbete. Institutet betonar också att effek-
ten av de preventiva åtgärderna bör följas upp och utvärderas.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen följer fortlöpande utvecklingen inom hiv/aids-området,
såsom bl.a. hiv-infektionens spridning samt behovet av testning, rådgiv-
ning, diagnostik, medicinsk vård och behandling, omvårdnad och psy-
kologiskt stöd. Medel till bl.a. utvecklingsarbete inom socialtjänstens
individ- och familjeomsorg, som bör omfatta även insatser mot hiv/
aids, föreslås bli anvisade i form av utvecklingsmedel under anslaget
till Socialstyrelsen. I dessa utvecklingsmedel bör enligt Socialstyrelsen
ingå bl.a. medel som tidigare anvisats under anslaget Insatser mot aids
till motsvarande ändamål.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Föredragandens överväganden

Man får räkna med att hiv kommer att finnas kvar i vårt samhälle
under mycket lång tid, kanske under flera generationer. Detta måste
vara utgångspunkten för det förebyggande arbetet. Fortsatta insatser
mot hiv-smittan är nödvändiga. Insatserna måste inriktas på att mot-
verka smittspridningen på både lång och kort sikt och främst bygga på
lokala aktiviteter.

Även om insatserna mot hiv/aids alltmer har integrerats som en del av
de ordinarie samhällsorganens reguljära verksamhet finns det fortfaran-
de ett starkt behov av att från centralt håll initiera förebyggande insat-
ser. En förbättrad samverkan mellan myndigheter, kommuner, lands-
ting och frivilligorganisationer bör därvid eftersträvas.

Många intresseorganisationer gör betydelsefulla insatser. Stödet till
organisationernas arbete bör fortsätta under budgetåret 1993/94.

Spridningen av hiv bland injektionsmissbrukare har mötts med en
kraftfull förstärkning av insatserna inom narkomanvården. Samtidigt är
hiv-situationen bland narkotikamissbrukare i Sverige förhållandevis
gynnsam vid en internationell jämförelse. Den 30 juni 1992 förelåg
totalt 615 anmälningar om hiv-smitta bland narkotikamissbrukare i
Sverige. Antalet nyanmälningar av smittade har minskat och är nu i
genomsnitt två till tre per månad. Antalet aids-diagnoser bland narko-
tikamissbrukare har däremot ökat under de senaste åren. T.o.m. år
1990 hade sammanlagt 17 anmälningar om aids bland narkotikamiss-
brukare gjorts. Enbart under år 1991 anmäldes 20 nya fall. Den 30 juni
1992 hade totalt 51 fall diagnostiserats.

Läget är emellertid inte stabilt. Om de preventiva insatserna minskas
kan detta på kort tid leda till en snabbare ökning av antalet smittade.
Fortsatt stöd bör därför utgå till en offensiv narkomanvård. Centrala
initiativ behövs för att utveckla den långsiktiga vården av tunga narko-
tikamissbrukare. De insatser som bekostas från detta anslag skall därvid
ha till huvudsakligt syfte att begränsa spridningen av hiv/aids.

Jag avser att senare föreslå regeringen att meddela riktlinjer för en
fortsatt utveckling av en offensiv narkomanvård.

Folkhälsoinstitutet, till vilket knutits ett rådgivande råd för aidsfrågor,
har numera den övergripande uppgiften att samordna arbetet med att
begränsa spridningen av hiv/aids. Regeringen har föreskrivit att högst
6,5 miljoner kronor får användas för institutets förvaltningskostnader
för detta arbete under budgetåret 1992/93.

Jag anser att förvaltningskostnaderna bör budgeteras under ram-
anslaget G 4. Folkhälsoinstitutet fr.o.m. budgetåret 1993/94 och före-
slår därför att medel för ändamålet i stället beräknas under nyssnämnda
anslag.

Socialstyrelsen har disponerat medel för att utveckla narkomanvården
i syfte att begränsa spridningen av hiv/aids. Regeringen har föreskrivit
att 1 miljon kronor av medlen är avsedda för Socialstyrelsens förvalt-
ningskostnader för arbetet med hiv/aids-frågoma. Jag anser att dessa
förvaltningskostnader bör bekostas från ramanslaget G 3. Socialstyrel-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

sen fr.o.m. budgetåret 1993/94. Jag föreslår därför att 1 miljon kronor Prop. 1992/93:100
beräknas under nämnda anslag. Bil. 6

Socialstyrelsen har föreslagit att de medel som ställts till styrelsens
förfogande under anslaget Insatser mot aids fr.o.m. budgetåret 1993/94
anvisas som utvecklingsmedel under anslaget till Socialstyrelsen. Jag
anser emellertid att medlen till insatser mot aids bör anvisas samlat
under förevarande anslag även för det kommande budgetåret.

Sedan medel för myndigheternas handhavande av hiv/aids-frågoma
beräknats under anslagen till Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen,
beräknar jag i övrigt ett oförändrat anslag till insatser mot aids för
budgetåret 1993/94 eller ca 185,2 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Insatser mot aids för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 185 220 000 kronor.

D 3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig

1991/92 Utgift 121 309 913'

1992/93 Anslag 165 104 0001

1993/94 Förslag 164 300 000

1 Anslagen Beredskapslagringoch utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig och
Driftkostnader för beredskapslagring m.m.

Från anslaget bekostas utgifter för investeringar och drift av bered-
skapslager för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation samt
för utbildning av personal som skall tjänstgöra inom den civila hälso-
och sjukvårdens krigsorganisation. Anslaget ingår i den ekonomiska ramen
för totalförsvarets civila del (prop. 1991/92:102, bet.l991/92:FöU12,
rskr. 1991/92:337). Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig om-
fattar förutom den civila hälso- och sjukvården även socialtjänst samt
miljö- och hälsoskyddet i krig. Socialstyrelsen är funktionsansvarig
myndighet.

Övergripande mål för funktionen

Hälso- och sjukvården skall verka för att varje skadad eller sjuk under
kriser och i krig kan ges en medicinskt acceptabel behandling och vård.
Ambitionen skall vara att hålla de medicinska behandlingsresultaten på
fredstida nivå för det stora flertalet patienter, trots att den allmänna
vårdstandarden inte kan vara densamma som i fred. Kapaciteten skall
vara tillräcklig för att tillgodose såväl de krigsskadade patienternas
behandlingsbehov som sådan fredsmässig sjukvård som inte kan anstå.
En skadad skall kunna ges primärkirurgisk behandling inom sex timmar
efter skadetillfället.

Socialtjänsten skall även under kriser och i krig medverka till att de Prop. 1992/93:100
grundläggande livsbetingelserna för samtliga civilpersoner som vistas Bil- 6
inom kommunen tryggas, då kraftigt ökade krav har uppkommit på
grund av krigshandlingar inom kommunen, men också på grund av
åtgärder som kan bli nödvändiga, såsom tidig utskrivning av patienter,
utökad barnomsorg, utrymning samt omhändertagande av flyktingar.

Miljö- och hälsoskyddet skall medverka till att sådan hygien kan upp-
rätthållas även i krig att smittspridning och uppkomst av epidemier så
långt möjligt förebyggs.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har för budgetåret 1993/94 lämnat en fördjupad
anslagsframställning och därvid bl.a. redovisat styrelsens verksamhets-
inriktning vad avser beredskap samt också överlämnat programplan
1993/94-1997/98 för funktionen hälso- och sjukvård, socialtjänst samt
miljö- och hälsoskydd.

Inriktningen och den ekonomiska ramen i programplanen motsvarar i
stort planeringsnivå I i Socialstyrelsens programplan för budgetåren
1992/93-1996/97. Medelsberäkningama för budgetåret 1993/94 ligger
inom den av regeringen anvisade ekonomiska planeringsramen för det
civila totalförsvaret. För budgetåret 1993/94 begärs 169 miljoner
kronor och därutöver vissa bemyndiganden. Socialstyrelsen föreslår att
nuvarande anslag för ändamålet ersätts med ett ramanslag fr.o.m bud-
getåret 1993/94.

Socialstyrelsen framhåller att konsekvenserna för hälso- och sjukvår-
den av totalförsvarets ändrade inriktning genom 1992 års försvarsbeslut
ännu inte har analyserats i detalj. De preliminära slutsatserna är
emellertid att behovet av beredskapsåtgärder i stort kommer att vara
oförändrat i förhållande till tidigare planering. Viktiga utgångspunkter
är att fortsätta lageruppbyggnaden av läkemedel för tillkommande
krigsskadade, att klara försörjningen med infusionsvätskor och att vidta
åtgärder mot kemisk och bakteriell krigsföring ( ABC-skydd ).

Socialstyrelsens programplan innehåller förslag till indikato-
rer/resultatmått till de mål som fastställs för funktionen. Styrelsen
föreslår att de uttrycks i kapacitet, uthållighet och omställningsförmåga.
Vid programplanens början bedöms hälso- och sjukvårdens kapacitet till
ca 50 % av planerat behov i krig och uthålligheten till ca 75 %. Om-
ställningsförmågan bedöms inte vara helt godtagbar eftersom uppbygg-
naden av sambandssystem är i sitt inledningsskede. Socialtjänsten har
enligt Socialstyrelsen brister både i kapacitet och i omställningsför-
måga. Brister föreligger främst i personalens beredskap för en föränd-
rad verksamhet i krig. Hälsoskyddets kapacitet, uthållighet och omställ-
ningsförmåga bedöms inte helt godtagbar, bl.a därför att ansvarsför-
hållandena framstår som oklara mellan myndigheterna.

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Övergripande mål

De övergripande mål för som satts upp för funktionen Hälso- och
sjukvård m.m. genom 1992 års försvarsbeslut bör ligga fast.

Resurser: Ramanslag 1993/94 164,3 miljoner kronor

Resultatbedömning

Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning närmare redo-
gjort för verksamhetens resultat. Redovisningen är dock inte tillräckligt
utvecklad för att ge regeringen det underlag som erfordras för att be-
döma verksamhetens resultat vad avser funktion Hälso- och sjukvård
m.m. Det framgår t.ex. inte hur tilldelade resurser har använts under
resultatperioden. Socialstyrelsens programplan innehåller förslag till
resultatmått för de mål som fastställs för funktionen. Styrelsen föreslår
preliminärt att de uttrycks i kapacitet, uthållighet och omställningsför-
måga. Jag anser det angeläget att styrelsen utvecklar dessa mått på ett
sådant sätt att de också kan vara instrument i budgetprövningen. Det är
även angeläget att beredskapsläget belyses på ett konkret sätt. Jag avser
att under anslaget G 3. Socialstyrelsen återkomma i fråga om styrel-
sens fördjupade anslagsframställning, eftersom beredskapsfrågorna är
en tvärsektoriell uppgift för Socialstyrelsen (prop. 1990/91:150
bil.11:4.1, bet. 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390).

Slutsatser

Inriktningen av den civila hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt
hälsoskyddet i krig har t.o.m. budgetåret 1986/87 lagts fast i 1992 års
försvarspolitiska beslut (prop. 1991/92:102, kapitel 5, bet.l991/92:FöU12,
rskr. 1991/92:337). Jag anser att de riktlinjer som lades fast i 1992 års
försvarsbeslut bör gälla även för budgetåret 1993/94.

Regeringen har genom beslut den 10 oktober 1992 uppdragit åt
Socialstyrelsen att tillsammans med Läkemedelsverket och Apoteks-
bolaget AB till den lettiska staten överlämna den fabrik för tillverkning
av infusionslösningar som finns vid Läkemedelsverket i Uppsala. Detta
har kunnat göras därför andra tillverkningsmetoder i krig för infusions-
lösningar är under utveckling. Den planerade tillverkningen vid mini-
fabriken kommer att ersättas genom investeringar i ny teknik, vilket
ryms inom anslaget.

Jag har beräknat ramanslaget efter följande budget.

Budget

	1992/93	1993/94
1. Investeringar i beredskapslagerm.m.	84 786 000	85 400 000
2. Utbildning	19 600 000	20 000 000
3. Drift och underhåll av
beredskapslager m.m.	34 560 000	35 300 000
4. Ersättning till sjukvårds-
huvudmännen m.m.	26 158 000	23 600 000
Summa	165 104 000	164 300 000

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Anslaget bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 vara ett ramanslag.
Sammantaget beräknar jag anslaget till 164,3 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 164 300 000 kronor.

D 4. Bidrag till Spri
1991/92	Utgift	30 375 000
1992/93	Anslag	30 375 000
1993/94	Förslag	26 300 000

1 Anslaget Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliserings-
institut.

2 Ytterligare 11 098 000 kronor har anvisats på tilläggsbudget 1992/93.

Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso- och sjuk-
vårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är staten och
Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av finansieringen av
Spri.

Staten och Landstingsförbundet har den 18 juni 1992 träffat ett avtal
om Spri för perioden 1993 - 1995. Sammanfattningsvis innebär det nya
avtalet om Spri att det blir en tydligare markering av att tyngdpunkten
i verksamheten skall ligga i ett långsiktigt och kvalificerat utveck-
lingsarbete. Spri skall i större utsträckning än hittills arbeta med att för
praktisk tillämpning identifiera, beskriva, utvärdera, integrera och sam-
manställa resultaten av den forskning och det utvecklingsarbete som
utförts inom Spris verksamhetsområde, nationellt och internationellt. En
väsentlig del av verksamheten skall vara metodutveckling av betydelse
för hälso- och sjukvården.

Spri skall främst arbeta med frågor som rör kvalitet, effektivitet och
produktivitet samt informationssystem och datorisering inom vården.

Spri skall arbeta i nära samverkan med professionen, vårdgivarna och
deras huvudmän. Spri bör utveckla ett närmare samarbete med olika
forsknings- och utvecklingsinstitutioner. En mycket viktig uppgift för
Spri är att sprida resultaten av sitt utvecklingsarbete i sådana former att
det stimulerar och stödjer det lokala förändringsarbetet.

Ägarna skall enligt överenskommelsen om finansiering dels tillskjuta Prop. 1992/93:100
vissa medel i basfinansiering, dels medel för uppdrag till Spri (prop. Bil. 6
1992/93:114, bet. 1992/93:SoUll, rskr. 1992/93:131). Jag kommer
senare denna dag att föreslå regeringen att godkänna avtalet.

Föredragandens överväganden

Verksamheten vid Spri kommer med den inriktning som angivits i
avtalet att kunna ge ett viktigt bidrag till det nödvändiga effektivise-
ringsarbetet inom hälso- och sjukvården. Spri kommer framöver att
vara en utpräglad kunskapsorganisation, vilket ställer krav på förändrad
kompetens, större flexibilitet och delvis nya arbetssätt inom Spri. Jag
bedömer det som mycket angeläget att denna process fullföljs med stor
kraft.

En utvärdering av Spris verksamhet skall vara avslutad den 1 sep-
tember 1994. I utvärderingen skall särskild vikt läggas vid i vilken
utsträckning åtgärder har vidtagits för att anpassa verksamheten och
organisationen till den av ägarna i avtalet angivna verksamhetsinrikt-
ningen. En särskild bedömning skall göras av effekterna av Spris verk-
samhet och i vilken omfattning Spris produkter använts samt hur meto-
der m.m. fungerat i praktisk tillämpning.

Under detta anslag beräknas enbart medel för basfinansieringen till
Spri. Medel för uppdrag till Spri kommer för budgetåret 1993/94 att
beräknas under anslagen G 3. Socialstyrelsen med 4 miljoner kronor
samt G 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
(SBU) med 1 miljon kronor.

Enligt överenskommelsen om finansieringen av Spri skall staten i bas-
finansiering för åren 1993 och 1994 tillskjuta 26 resp. 26,6 miljoner
kronor. Anslaget för budgetåret 1993/94 bör således beräknas till
26,3 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Spri för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 26 300 000 kronor.

D 5. Bidrag till WHO

Nytt anslag (förslag) 29 800 000'

1 Medel har tidigare anvisats under anslaget Internationell samverkan.

Från detta anslag bekostas Sveriges bidrag till världshälsoorganisatio-
nens (WHO) verksamhet.

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100

Jag har tidigare översiktligt redogjort bl.a. för Sveriges internationella
samverkan i olika avseenden under föreslaget ramanslag till utred-
ningar, utveckling och samverkan.

Samarbetet med WHO utgör en mycket viktig del av den inter-
nationella verksamheten inom hälso- och sjukvården. Som en grund-
läggande förpliktelse skall Sverige betala visst bidrag till WHO:s verk-
samhet.

Jag föreslår att ett särskilt förslagsanslag tas upp för bidraget till
WHO och beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 för Sveriges
bidrag till 29,8 miljoner kronor. Detta belopp kan emellertid komma att
förändras till följd av ändringar i WHO:s budget och valutakurser.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till WHO för budgetåret 1993/94 anvisa ett för-
slagsanslag på 29 800 000 kronor.

D 6. Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar

1991/92 Utgift 3 022 763'

1992/93 Anslag 2 479 000'

1993/94 Förslag 2 591 000

' Anslaget WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar.

Från anslaget utgår bidrag till WHO-enheten för rapportering av läke-
medelsbiverkningar.

Bidraget lämnas till driften av de operativa delarna av verksamheten
vid världshälsoorganisationens enhet för läkemedelsbiverkningar (WHO
Drug Monitoring Centre) som genom ett avtal mellan WHO och rege-
ringen år 1978 fördes över till Sverige. Verksamheten bedrivs av stif-
telsen WHO Collaborating Centre for International Drug Monitoring.

Styrelsen för stiftelsen

Under perioden juli 1991 - juni 1992 ingavs och bearbetades 124 089
biverkningsrapporter. Vid slutet av året fanns rapporter om mer än
1 miljon fall i WHO-databasen.

Styrelsen anser i sin anslagsframställning att anvisade medel under
budgetåret 1991/92 har varit otillräckliga för att täcka kostnaderna för
WHO-centrets verksamhet. Genom att centrets inkomster av konsult-
och försäljningsverksamhet har varit tillfredsställande har dock kostna-
derna för verksamheten kunnat täckas. WHO har under året bidragit
med 5 000 USD - motsvarande ca 35 000 kronor - till centrets verk-
samhet.

Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100

Bil. 6

WHO-enheten har vissa möjligheter att bedriva konsult- och försälj-
ningsverksamhet. Omfattningen och inriktningen av sådan verksamhet
måste dock beslutas i samråd med WHO. Enhetens verksamhet bedrivs

1 stiftelseform. Statens anvisande av medel till stiftelsens verksamhet
har karaktären av ett statligt bidrag. Anslaget bör fr.o.m. nästa budget-
år benämnas Bidrag till WHO-enheten för läkemedelsbiverkningar.

Jag beräknar ett bidrag till stiftelsen för budgetåret 1993/94 på

2 591 000 kronor. Bidraget bör anvisas över ett obetecknat anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läke-
medelsbiverkningar för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
2 591 000 kronor.

E. Omsorg om äldre och handikappade

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Mål och inriktning för äldreomsorgen

Målen för äldreomsorgen är:

* att människor på äldre dagar skall kunna känna sig trygga och veta
att de får den omsorg de behöver,

* att de själva skall få bestämma över sin livssituation och få behålla
sin integritet och valfrihet även när vårdbehoven blir omfattande.

Dessa övergripande mål skall vara vägledande både för planeringen
av äldreomsorgen och i det dagliga omsorgs- och vårdarbetet. Äldre-
omsorgen måste fortsätta utvecklas för att kunna tillgodose stora om-
sorgs- och vårdbehov i det egna hemmet liksom i särskilda boende-
former för service och vård.

Hemtjänsten har genomgått en kraftfull utbyggnad under den senaste
tioårsperioden och antalet hjälptimmar har fördubblats. Antalet personer
som får hemtjänst har dock minskat och en förskjutning skett i ålders-
sammansättningen hos dem som får service och vård i hemmet. Från år
1980 till 1991 minskade antalet hjälptagare från 348 000 till 286 000.
Antalet hjälptagare minskar i samtliga åldersgrupper både i absoluta tal
och relaterat till antalet äldre i resp, åldersgrupp. År 1983 utgjorde
gruppen 80-åringar och äldre 40 % av samtliga hjälptagare och år 1991
uppgick 80-åringamas andel till 53 %.

Merparten av samtliga hjälptagare beviljas hjälp i begränsad omfatt-
ning och en relativt liten del har omfattande hjälpinsatser överstigande
50 timmar i månaden. Antalet 80-åringar som får omfattande hjälpinsat-
ser har ökat under hela 80-talet; i både absoluta och relativa tal.

Antalet platser och antalet boende i särskilda boendeformer för ser-
vice och omvårdnad har också minskat under det senaste decenniet.
Också relaterat till antalet äldre i olika åldersgrupper har utnyttjandet av
särskilda boendeformer minskat.

Den kommunala färdtjänsten är av stor betydelse för både äldre och
yngre med förflyttningshandikapp. Kommunens ansvar att bedriva
färdtjänst framgår av socialtjänstlagen (1980:620). Enligt 10 § social-
tjänstlagen bör socialnämnden genom hjälp i hemmet, färdtjänst och
annan service underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontak-
ter med andra.

Antalet personer med färdtjänstlegitimation ökade kraftigt under 1980-
talet. Under de senaste två åren har emellertid en viss minskning av
antalet personer med färdtjänstlegitimation skett. Enligt tillgänglig sta-
tistik hade 439 000 personer tillstånd att resa med kommunal färdtjänst
år 1991.

Det är viktigt att se kommunal färdtjänst och andra former av särskilt
anpassad kollektivtrafik som komplement till den ordinarie kollektiv-
trafiken. Handikapputredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU
1991:46) Handikapp - Välfärd - Rättvisa och i slutbetänkandet (SOU
1992:52) Ett samhälle för alla lämnat en rad förslag som avser utform-
ningen av kommunal färdtjänst och frågor om tillgängligheten i kollek-

100

tiva färdmedel. Slutbetänkandet är för närvarande föremål för remiss- Prop. 1992/93:100
behandling. Bil- 6

Vidtagna och planerade åtgärder

Den 1 januari 1992 övertog kommunerna det samlade ansvaret för
äldreomsorgen. Detta innebar att 500 enheter för långtidssjukvård med
sammanlagt 31 000 platser fördes över från landstingen, liksom betal-
ningsansvaret för ytterligare 3 400 platser för somatisk långtidssjuk-
vård. Ett särskilt betalningsansvar infördes också för medicinskt färdig-
behandlade inom somatisk korttidssjukvård och geriatrisk vård. Kom-
munerna övertog också ansvaret för dagverksamheter, sjukvårdsinsatser
i särskilda boendeformer för service och vård samt gavs en befogenhet
att svara för hemsjukvården i ordinärt boende.

Riksdagen fattade i juni 1991 beslut om den ekonomiska reglering
som följde av Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, bet. 1990/91:
SoU25, rskr. 1990/91:384). Regleringen innebar att totalt 20,3 miljar-
der kronor fördes över från landstingen till kommunerna.

Riksdagen beslutade samtidigt om ett utökat statligt stöd till äldreom-
sorgsområdet uppgående till totalt 5,5 miljarder kronor under en fem-
årsperiod. Av medlen avses 2 miljarder kronor utges som stimulans-
bidrag till byggande av gruppbostäder för personer med åldersdemens
och utvecklingsstörning samt fysiskt handikappade och psykiskt sjuka.
För ombyggnad av sjukhem samt nybyggnad av äldrebostäder avsattes
1 miljard kronor. Med syfte att påskynda utbyggnaden av särskilda
boendeformer för äldre och handikappade utbetalas stimulansbidragen
till anordnande av gruppbostäder och för viss ombyggnad av sjukhem-
men fr.o.m. budgetåret 1992/93 i direkt anslutning till färdigställandet
av verksamheten. För att täcka viss del av kostnaden för medicinskt
färdigbehandlade kompenseras kommunerna under en treårsperiod med
ett särskilt statsbidrag om sammanlagt 1,5 miljarder kronor. År 1991
utbetalades vidare 500 miljoner kronor till kommunerna som stöd till
utbildningsinsatser och information i samband med genomförandet av
Ädel-reformen.

Landstingen och de landstingsfria kommunerna tillfördes ett särskilt
statsbidrag på 500 miljoner kronor under år 1992 med syfte att bl.a.
förkorta kötiderna inom den somatiska korttidssjukvården.

Regeringen beslutade i september 1991 att ge Socialstyrelsen i upp-
drag att dels följa och utvärdera Ädel-reformen, dels i samarbete med
Boverket beskriva utvecklingen när det gäller särskilda boendeformer
samt följa upp utnyttjandet av stimulansbidragen. Uppdragen avses
pågå under fem år och särskilda medel anvisas för ändamålet.

Socialstyrelsen lämnade i september 1992 den första årsrapporten som
redovisar erfarenheter av Ädel-reformen och utnyttjandet av stimulans-
bidragen. I ett ramprogram för uppföljningen kommer utvecklingen att
beskrivas dels på nationell nivå, dels i temastudier och genom lokalt
utvärderingsarbete. Den nationella uppföljningen syftar till att med
hjälp av statistiska uppgifter om bl.a. resurser och vårdkonsumtion,

101

skapa ett instrument för löpande jämförelser mellan kommunerna.
Temastudierna syftar till mer avgränsade studier av Ädel-reformens
praktiska utfall. En studie om reformens samhällsekonomiska effekter
påbörjades hösten 1992 och utförs vid Lunds Universitet. Socialstyrel-
sens regionala tillsynsenhet i Umeå genomför, i samarbete med Handi-
kappinstitutet, en kartläggning av hur hjälpmedelsförsörjningen på-
verkats av Ädel-reformen. Kring kvalitets-och säkerhetsfrågor planeras
ett antal separata studier. Bl.a. avses Spri genomföra en studie om sjuk-
hemmens roll och funktion. En ökad integration av hemtjänst och hem-
sjukvård var en förväntad effekt av Ädel-reformen. Hur denna utveck-
las kommer att vara ett av ämnena för de särskilt fördjupade tema-
studierna. Ett lokalt utvärderingsarbete planeras också, vilket praktiskt
innebär att ett antal kommuner eller socialdistrikt sammanlänkas för
gemensam uppföljning och erfarenhetsutbyte.

Socialstyrelsen sammanfattar i årsrapporten det första halvårets all-
männa erfarenheter av Ädel-reformen. Huvudmännen har i första hand
prioriterat organisatoriska och ekonomiska frågor. Frågorna har varit
många kring regelverket och Socialstyrelsen har i författningar och
allmänna råd preciserat vissa oklarheter som berört den kommunala
hälso- och sjukvården. Vissa oklarheter i fråga om begreppet medi-
cinskt färdigbehandlad har föranlett särskilda tillsynsinsatser från
Socialstyrelsen och vissa gränsdragningsfrågor kring t.ex. psykiskt
sjuka kommer enligt styrelsen att behöva diskuteras vidare. Några om-
fattande verksamhetsmässiga förändringar tycks ännu inte ha skett.
Sammanfattningsvis gör Socialstyrelsen bedömningen att genomförandet
av Ädel-reformen inte förorsakat några större problem.

När det gäller stimulansbidragen till gruppboende och andra alter-
nativa boendeformer har Socialstyrelsen gjort en sammanställning av
första årets utnyttjande. I juli 1992 hade av totalt 675 inkomna an-
sökningar, 557 beviljats bidrag med sammanlagt 278,5 miljoner kronor.
Kommunerna svarade för 70 % av ansökningarna, landstingen för
27 % och 3 % avsåg ansökningar om bidrag från enskilda. Flertalet
ansökningar avser gruppbostäder i huvudsak avsedda för åldersdementa
och utvecklingsstörda. Av samtliga inkomna ansökningar avslogs 118
stycken eller 17 %. De vanligaste skälen för avslag har varit brister i
boendestandard som avsaknad av dusch, toalett eller kokmöjlighet i den
egna lägenheten. Första årets erfarenheter av stimulansbidragen visar
att intresset är stort och att standarden på de nytillkomna boende-
enheterna är hög. Antalet gruppbostäder har ökat snabbt. I september
1989 fanns 266 gruppbostäder för knappt 2 000 boende. I december
1991 hade antalet ökat till 641 gruppbostäder med drygt 5 000 boende.

Som stöd för informations- och utbildningsinsatser i samband med
genomförandet av Ädel-reformen, beslöt riksdagen att anvisa
500 miljoner kronor för åren 1991 och 1992. Bidraget utbetalades i
november 1991 som ett engångsbelopp. Socialstyrelsen har i första
årsrapporten av Ädel-reformens utvärdering också redovisat hur infor-
mations- och utbildningsinsatserna bedrivits. Resultaten från en kom-
munenkät visar att landstingsanställd personal i liten utsträckning del-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

102

tagit i utbildningen. Nästan samtliga kommuner har upprättat utbild-
ningsplaner och genomfört utbildningar enligt dessa planer. I flertalet
kommuner återstår utbildningsinsatser och den 1 april 1992 var knappt
30 % av statsbidraget förbrukat.

Betalningsansvarsutredningen (S 1991:16) har i uppgift att följa
tillämpningen och effekterna av det kommunala betalningsansvaret
inom hälso- och sjukvården. I uppdraget ingår att vid behov föreslå
förändringar i utformningen av systemet med betalningsansvar. I utred-
ningens första delrapport, avlämnad i juni 1992, redovisas att systemet
med ett kommunalt betalningsansvar har varit ett mycket effektivt inci-
tament för kommunerna att öka utbudet av boende, vård och service.
Som framgår av en undersökning av Landstingsförbundet har antalet
medicinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjukvård och geriatrisk
vård halverats sedan betalningsansvaret infördes.

I november 1991 beslöt regeringen att inrätta en särskild delegation
angående behovet av korrigeringar i förhållande till den ekonomiska
regleringen till följd av Ädel-reformen. Delegationens uppgift begränsa-
des till att göra en avstämning med utgångspunkt i uppenbara tekniska
fel eller räknefel som kunde ha skett i samband med den ekonomiska
regleringen. Delegationen, som antog namnet Ädel-delegationen, av-
lämnade den 1 juni 1992 sina förslag till korrigeringar till regeringen.
Ädel-delegationen bedömde att korrigeringar motsvarande +31,5 miljo-
ner kronor netto för kommunerna och -31,5 miljoner kronor för lands-
tingen borde göras i förhållande till den tidigare beslutade ekonomiska
regleringen. Riksdagen har vid behandlingen av propositionen (prop.
1992/93:36, bet. 1992/93:FiU2, rskr. 1992/93:119) om vissa frågor
om den kommunala ekonomin beslutat om formerna för reglering av
dessa belopp.

Riksdagen har nyligen fattat beslut med anledning av förslagen i pro-
positionen (prop. 1992/93:129, bet. SoU1992/93:12, rskr. 1992/93:
132) om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen. Beslutet innebär
att kommunerna fr.o.m. den 1 mars 1993 får ta ut avgifter för hjälp i
hemmet, service och omvårdnad samt boende. Avgifterna skall vara
skäliga och får inte överstiga kommunens självkostnad. De skall be-
stämmas så att den enskilde får kvar tillräckliga medel för sina person-
liga behov. Beslutet innebär bl.a. att kommunerna kommer att få ta ut
avgifter i de sjukhem som till följd av Ädel-reformen övertagits från
landstingen. Vidare innebär beslutet att den nuvarande särskilda be-
stämmelsen i socialtjänstlagen om avgift för helinackordering i särskild
boendeform upphävs.

Regeringen uppdrog i mars 1991 åt Socialstyrelsen att kartlägga och
beskriva de äldres situation i hemmet med särskild uppmärksamhet på
de grupper som kan antas vara utsatta för olika former av våldshand-
lingar. Socialstyrelsen avlämnade i mars 1992 rapporten Övergrepp mot
äldre i hemmet. Sammanfattningsvis konstaterar Socialstyrelsen att
området är relativt outforskat och att det är svårt att få belägg för om
våldet mot äldre tenderar att öka, minska eller är konstant. Våld och
andra övergrepp inom familjen omges nästan alltid med tystnad och det

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

103

är svårt för en utomstående att upptäcka förekomsten av övergrepp. Jag Prop. 1992/93:100
har erfarit att Socialstyrelsen avser att fortsätta följa frågan aktivt. Bil. 6

Huvudansvaret för omsorger om äldre åvilar samhället men också
anhöriga, vänner och andra närstående bidrar med betydelsefulla insat-
ser. Med stöd ur Allmänna arvsfonden har Socialstyrelsen fördelat
medel till utvecklingsinsatser inom området stöd till anhöriga. Resultatet
av verksamheten har redovisats av Socialstyrelsen i rapporten Den tysta
omsorgen - om försök att ge stöd till anhöriga.

Frivilliga insatser bör i ökad utsträckning ges erkännande och stöd
liksom det arbete som utförs av frivilliga organisationer. Regeringen
beslutade den 25 juni 1992 att bidra ekonomiskt till ett projekt som
avser förmedling av frivilliginsatser.

En följd av EES-avtalet är att Sverige kommer att delta i EG:s äldre-
program. Regeringen har under hösten tillsätten nationalkommitté inför
det europeiska äldreåret 1993.

Mål och inriktning för handikappolitiken

Utgångspunkten för handikappolitiken är uppfattningen om alla männi-
skors lika värde och lika rätt. Innebörden av detta är att funktions-
hindrade skall beredas möjligheter att som andra vara med i samhälls-
livet och delta i olika aktiviteter. Strävan skall vara att personer med
funktionshinder - precis som andra medborgare - skall ges möjligheter
att få en god utbildning, ha ett förvärvsarbete, ha ett tryggt och värdigt
boende, delta i olika fritids- och kulturaktiviteter osv. Målet för handi-
kappolitiken är att uppnå full delaktighet och jämlikhet. Det är sam-
hället, dvs. staten, kommunerna och landstingen, som måste ta det
grundläggande ansvaret för att detta mål kan förverkligas.

Under senare årtionden har betydande förbättringar åstadkommits i
samhällsstödet för personer med funktionshinder. De förbättrade stöd-
insatserna och den ökande tillgängligheten har inneburit att funktions-
hindrade successivt har kunnat beredas bättre livsvillkor. I ett inter-
nationellt perspektiv kan konstateras att de svenska insatserna inom
handikappområdet är förhållandevis väl utbyggda och att de håller en
hög kvalitet.

Kombinationen av en generell välfärdspolitik och olika former av
särskilt inriktade handikappolitiska insatser har utgjort grunden för de
förbättringar som åstadkommits inom handikappområdet. En annan
väsentlig förutsättning för den utveckling som skett är den miljörelate-
rade synen på handikapp som började växa fram under 1960-talet och
som i dag är allmänt erkänd. Genom denna har handikappolitiken i hög
grad kommit att handla om att öka tillgängligheten i samhället i dess
vidaste bemärkelse. Även framdeles kommer dessa tre element - en
generell välfärdspolitik, särskilt inriktade handikappinsatser och åtgär-
der för att uppnå ökad tillgänglighet - att utgöra grundstenarna i handi-
kappolitiken.

Handikapporganisationernas aktiva medverkan har varit en viktig
förutsättning för de förbättringar som åstadkommits. Organisationernas

104

arbete har på ett avgörande sätt påverkat både den allmänna synen på
handikapp och utformningen av de konkreta samhällsinsatserna inom
området. Det finns mycket som talar för att handikapporganisationerna
kommer att spela en lika viktig roll framgent i utformningen av handi-
kappolitiken, som de gjort hittills.

Trots de allmänna förbättringar som skett är personer med funktions-
hinder alltjämt eftersatta i olika avseenden. Handikapputredningen
(S 1988:03) har i sitt kartläggningsarbete uppmärksammat betydande
brister i livsvillkoren för framför allt personer med omfattande funk-
tionshinder.

Slutsatsen av det jag nu har sagt är att reformarbetet inom handikapp-
området måste fortsätta och intensifieras. Att förbättra levnadsförhållan-
dena för personer med funktionshinder är enligt min uppfattning en av
de allra viktigaste uppgifterna inom välfärdspolitiken. Det är detta som
är bakgrunden till det reformarbete som regeringen nu bedriver.

Jag skall i det följande kortfattat ange huvudinnehållet i detta reform-
arbete.

Vidtagna och planerade åtgärder

På förslag av regeringen har riksdagen beslutat om påtagliga förbätt-
ringar av det ekonomiska stödet till familjer med funktionshindrade
barn (prop. 1991/92:106, bet. SfU 1991/92:8, rskr. 1991/92:232). Det
förbättrade stödet innebär bl.a. att vårdbidraget fr.o.m. den 1 juli 1992
har höjts så att helt vårdbidrag numera utgör 2,5 basbelopp. Samtidigt
har ytterligare en nivå inom vårdbidraget införts, nämligen tre fjärde-
delar av helt vårdbidrag. Bidragets nya konstruktion innebär också att
en större del av vårdbidraget har blivit ATP-grundande.

Vidare har från samma tidpunkt det särskilda pensionstillägget till folk-
pension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn förbättrats.
De nya bestämmelserna innebär att kortare uppehåll i vården av ett
funktionshindrat barn inte utgör ett hinder vid beräkning av rätten till
pensionstillägget. Därutöver har det lägsta antalet vårdår som fordras
för det särskilda pensionstillägget ändrats från tio till sex vårdår.

Den 1 januari 1993 träder en ny lagstiftning om bostadsanpassnings-
bidrag i kraft; lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m.
Bakgrunden till den nya lagstiftningen är den förändring av systemet
med statsbidrag till kommunerna, som gäller fr.o.m. den 1 januari
1993 och som bl.a. innebär att statsbidraget till bostadsanpassning upp-
hör vid den tidpunkten. Med hänsyn till den stora betydelse som verk-
samheten med bostadsanpassning har för levnadsförhållandena för per-
soner med funktionshinder, har regeringen bedömt att kommunerna bör
åläggas en skyldighet i lag att svara för bostadsanpassning.

Regeringen har i en remiss till lagrådet om stöd och service till vissa
funktionshindrade lagt fram förslag om långtgående förbättringar för
framför allt personer med omfattande funktionshinder. Förslagen i
lagrådsremissen grundar sig på Handikapputredningens tre betänkanden
Handikapp och välfärd (SOU 1990:19), Handikapp - Välfärd - Rätt-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

105

visa (SOU 1991:46) och En väg till delaktighet och inflytande (SOU
1991:97) samt på Hjälpmedelsutredningens betänkande (SOU 1989:39)
Hjälpmedelsutvecklingens utveckling - kartläggning och bedömning.

1 lagrådsremissen föreslås att en ny lag skall införas, lag om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS), som skall ge bl.a. personer
med utvecklingsstörning och personer med andra stora och varaktiga
funktionshinder en rätt till vissa i lagen angivna stödinsatser. Lagens
personkrets skall ges rätt till stöd och service i form av bl.a. rådgivning
och annat personligt stöd, personlig assistans, avlösarservice och led-
sagarservice. Barn och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahem-
met ges genom lagen en rätt till boende i familjehem eller bostad med
särskild service. Vuxna personer med funktionshinder föreslås få en rätt
till bostad med särskild service.

LSS föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Samtidigt föreslås att
lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl. och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl.
(elevhemslagen) skall upphöra.

I lagrådsremissen lämnas förslag om att personer som inte fyllt 65 år
och som bor i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig
skall kunna erhålla en ny statlig ersättning, s.k. assistansersättning.
Assistansersättningen är avsedd att täcka kostnader för personlig assi-
stans och skall administreras av de allmänna försäkringskassorna. En-
ligt förslaget skall assistansersättningen kunna utges till personer som
har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under mer än
20 timmar per vecka. Den enskilde skall kunna begära att erhålla den
personliga assistansen via kommunen eller att själv vara arbetsgivare
för assistenten. Han eller hon skall också kunna använda assistansersätt-
ningen för att anlita t.ex. ett kooperativ för att få insatsen.

I lagrådsremissen föreslås vidare åtgärder för att åstadkomma förbätt-
ringar inom hjälpmedelsförsörjningen samt habiliteringen och rehabilite-
ringen för personer med funktionshinder. Sjukvårdshuvudmännen före-
slås få en i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) fastlagd skyldighet att
bedriva nämnda verksamheter. För att påskynda utvecklingen inom
hjälpmedelsförsörjningen, habiliteringen och rehabiliteringen föreslås
särskilda statliga stimulansbidrag inom området.

Utöver det jag nu nämnt lämnas i lagrådsremissen förslag om förbätt-
rat stöd till familjer med funktionshindrade barn, om utökat samhälls-
stöd till s.k. små och mindre kända handikappgrupper samt om en
kraftig utbyggnad av tolktjänsten för döva, dövblinda och svårt hörsel-
skadade.

Jag beräknar den sammanlagda kostnaden för reformförslagen till
1 600 miljoner kronor. Regeringen kommer inom kort att avlämna
proposition på grundval av lagrådsremissen.

Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett
samhälle för alla lagt fram ett stort antal förslag som syftar till att öka
tillgängligheten inom olika samhällsområden för personer med funk-
tionshinder. I betänkandet föreslås bl.a. att en särskild handikapp-
ombudsman skall inrättas, med uppgift att bevaka att funktionshindrade

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

106

inte utsätts för diskriminerande behandling. Slutbetänkandet är för när- Prop. 1992/93:100
varande föremål för remissbehandling. Bil. 6

Sverige spelar en aktiv roll i det internationella handikapparbetet.
Regeringen tog under år 1989 ett initiativ att inom FN inleda ett arbete
för att få till stånd internationella regler om funktionshindrades rätt till
full delaktighet och jämlikhet (s.k. standard rules). Arbetet med regler-
na har bedrivits i en internationell arbetsgrupp med representanter från
drygt 50 länder. Arbetsgruppen har under hösten 1992 avlämnat ett
förslag till internationella regler. Förslaget avses föreläggas FN:s gene-
ralförsamling hösten 1993.

EES-avtalet öppnar vidare möjligheter för Sverige att delta i EG:s
handikapprogram.

Regeringen beslutade i juni 1991 att tillsätta en särskild utredning om
konsekvenserna för människor med funktionshinder av ett svenskt EG-
medlemskap (S 1991:13). Utredningen har i september i år avlämnat en
första rapport till regeringen.

Handikappidrotten är en viktig del av den svenska idrottsrörelsen.
Många personer med funktionshinder har vunnit stora framgångar i
t.ex. Handikappolympiader och världsmästerskap. Under hösten 1992
har regeringen beslutat att anvisa särskilda medel ur Allmänna arvsfon-
den (fem miljoner kronor per år under tre år) för utvecklingsinsatser
inom handikappidrotten.

E 1. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen

Nytt anslag (förslag) 1 100 000 000

Medel har tidigare anvisats under anslagen Bidrag till byggande av
gruppbostäder och andra alternativa boendeformer, Bidrag för viss
ombyggnad av sjukhem m.m. samt Bidrag till kommunerna för medi-
cinskt färdigbehandlade.

Under anslaget utbetalas bidrag till anordnande av gruppbostäder och
andra alternativa boendeformer med 500 000 kr per gruppboendeenhet.
Bidraget utges enligt regler i förordningen (1991:1280) om tillfälligt
statsbidrag till anordnande av gruppbostäder och andra alternativa bo-
endeformer. Vidare utbetalas från detta anslag bidrag för viss ombygg-
nad av sjukhem m.m. med 50 000 kr per tillkommande enkelrum på
sjukhemmen eller nyproducerad äldrebostad. Detta bidrag utges enligt
regler i förordningen (1991:1281) om tillfälligt statsbidrag för viss
ombyggnad av sjukhem m.m. Från anslaget utbetalas också bidrag till
kommunerna för kostnader för medicinskt färdigbehandlade inom so-
matisk akutsjukvård och geriatrisk vård.

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslutade med anledning av förslag rörande den ekonomiska
regleringen av Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, bet.
SoU 1990/91:25, rskr. 1990/91:384), att ett stimulansbidrag som sam-

107

manlagt avses uppgå till 2 miljarder kronor under en femårsperiod skall
utgå för utbyggnad av gruppbostäder och andra alternativa boende-
former för åldersdementa, utvecklingsstörda, fysiskt handikappade och
psykiskt sjuka. Samtidigt beslutade riksdagen att ett stimulansbidrag
som sammanlagt avses uppgå till 1 miljard kronor under en femårs-
period skall utgå för ombyggnad och förbättring av den fysiska miljön
inom långtidssjukvården. Bidraget avses också kunna utgå till nybygg-
nad av särskilda boendeformer för service och omvårdnad. Bidragen
utbetalas av Socialstyrelsen till den som driver verksamheten. Stimu-
lansbidraget till gruppbostäder utbetalades första gången våren 1992 för
boendeenheter som färdigställdes under år 1991.

Med syfte att påskynda utbyggnaden av särskilda boendeformer för
äldre och handikappade utbetalas stimulansbidragen till anordnande av
gruppbostäder och för viss ombyggnad av sjukhemmen m.m. fr.o.m.
budgetåret 1992/93 i direkt anslutning till färdigställandet av verksam-
heten. För innevarande budgetår kräver detta ytterligare medelsanvis-
ning för att täcka de ökade kostnader som uppkommer på grund av
tidigareläggningen av utbetalningarna. Jag kommer senare i dag för
innevarande budgetår föreslagit att ytterligare medel på totalt
600 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget för budgetåret 1992/93.

Regeringen beslutade i september 1991 att ge Socialstyrelsen i upp-
drag att följa och beskriva utvecklingen avseende särskilda boende-
former för äldre och handikappade. Bl.a. skall Socialstyrelsen beskriva
hur stimulansbidragen utnyttjas och hur bidraget fördelas mellan olika
grupper samt hur boendemiljön inom långtidssjukvården förbättras i
samband med ombyggnad och utglesning av flerbäddsrummen. Jag har
i det föregående redovisat vissa resultat från Socialstyrelsens första
rapport i frågan.

Riksdagen beslutade vidare med anledning av förslag om den ekono-
miska regleringen av Ädel-reformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, bet.
SoU 1990/91:25, rskr. 1990/91:384) om riktlinjer för statsbidrag till
kommunerna för medicinskt färdigbehandlade inom somatisk akutsjuk-
vård och geriatrisk vård. Den totala kostnaden för medicinskt färdig-
behandlade uppskattades till 1 870 miljoner kronor. En skatteväxling
genomfördes motsvarande 70 % av beloppet och utöver skatteväxlingen
skulle kommunerna erhålla ett statsbidrag som under en treårsperiod
uppgår till totalt 1,5 miljarder kronor. Statsbidraget har för år 1992
utbetalats med 700 miljoner kronor. För år 1993 avses 500 miljoner
kronor utgå och för år 1994 300 miljoner kronor. Bidraget utbetalas
kalenderårsvis i efterskott och administreras av Socialstyrelsen.

Medelsbehovet till stimulansbidrag inom äldreomsorgen uppgår för
nästa budgetår till 1 100 miljoner kronor. Av beloppet avser
400 miljoner kronor bidrag till byggande av gruppbostäder,
200 miljoner kronor bidrag till viss ombyggnad av sjukhem samt
500 miljoner kronor bidrag till kostnader för medicinskt färdig-
behandlade.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

108

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen, för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 1 100 000 000 kronor.

E 2. Bostadsanpassningsbidrag m.m.

1992/93 Anslag 263 700 000

1993/94 Förslag 133 700 000

Från anslaget betalas statens kostnader för statskommunalt bostads-
anpassningsbidrag, återställning av handikappanpassade bostäder och
kostnader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa
lyftanordningar m.m. för handikappade. Från anslaget betalas också
bidrag för utvecklingsarbete med samordnad boendeservice.

Bostadsanpassningsbidrag beviljas enligt förordningen (1987:1050)
om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag. Statsbidrag för att åter-
ställa handikappanpassade bostäder i flerbostadshus och i småhus som
upplåts med hyresrätt kan lämnas enligt förordningen (1985:489) om
statsbidrag för att återställa handikappanpassade bostäder m.m.

Med anledning av förslagen i regeringens proposition om bostads-
anpassningsbidrag m.m. (prop. 1992/93:58, bet. 1992/93:BoU4,
rskr. 1992/93:98) har riksdagen beslutat att en ny gemensam lag skall
ersätta ovan nämnda förordningar. Den nya lagen - lag om bostadsan-
passningsbidrag m.m. - träder i kraft den 1 januari 1993. Genom lagen
upphävs förordningen om statsbidrag för att återställa handikapp-
anpassade bostäder m.m. och förordningen om statskommunalt bostads-
anpassningsbidrag. I ärenden där beslut om bostadsanpassningsbidrag
fattats före den 1 januari 1993 gäller förordningen om statskommunalt
bostadsanpassningsbidrag.

Boverket

De totala kostnaderna för bostadsanpassningsbidrag har ökat under de
senaste åren. Av en kartläggning som Boverket gjorde år 1991 om
användningen av bostadsanpassningsbidragen framgick att kostnads-
ökningen i första hand beror på allmänna byggkostnadshöjningar och
minskat institutionsboende. Kartläggningen visade att den genomsnitt-
liga kostnaden för bostadsanpassning vid nybyggnad var mer än
dubbelt så stor som kostnaden vid ombyggnad. Anpassningar vid ny-
byggnad utgjorde dock bara ett par procent av alla anpassningar. Bi-
drag till åtgärder som är standardhöj ande utgick i mycket större ut-
sträckning till småhus än till flerbostadshus. Den totala kostnaden var
dock liten och uppskattades för år 1991 till 10 miljoner kronor.

Under 1991/92 beviljades även bostadsanpassningslån som komple-
ment till bidraget med ca 11,3 miljoner kronor.

Boverket bedömer att verksamheten i kommunerna under kalenderåret
1992 kommer att föranleda statliga utgifter på ca 260 miljoner kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

109

Enligt förordningen om statskommunalt bostadsanpassningsbidrag Prop. 1992/93:100
lämnas statsbidraget i efterskott för ett kalenderår i sänder, dvs. de Bil. 6
statsbidrag som lämnas under första halvåret 1993 skall avse utbetalda
bidrag under kommunernas verksamhetsår 1992. Det innebär att bidrag
som beviljats men inte utbetalats av kommunerna före den 1 januari
1993 kommer att belasta statsbudgeten först under budgetåret 1993/94.
Boverket bedömer att medelsbehovet för budgetåret 1993/94 kommer
att uppgå till 130 miljoner kronor.

Återstående beslutade bidrag för utveckling av samordnad boende-
service kommer att utbetalas under innevarande budgetår. Boverket
bedömer att det inte föreligger något medelsbehov för 1993/94.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har beslutat att statsbidraget till statskommunalt bostads-
anpassningsbidrag, statsbidraget för att återställa handikappanpassade
bostäder m.m. och statsbidraget till kommuner för bestridande av kost-
nader i samband med omhändertagande och förvaltning av vissa lyft-
anordningar m.m. för handikappade avvecklas fr.o.m. den 1 januari
1993.

Med hänsyn till gällande rutiner för utbetalande av statsbidragen samt
med hänsyn till kostnaderna för eventuella överklagningsärenden bör
medel till bostadsanpassningsbidrag m.m. anvisas även för nästa bud-
getår. Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till

133,7 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 133 700 000 kronor.

E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.

Nytt anslag (förslag) 136 580 000

Medlen har tidigare anvisats under anslaget Nämnden för vårdartjänst.

Från anslaget utgår särskilda statsbidrag till verksamheten med vår-
dartjänst åt studerande med rörelsehinder vid folkhögskolor, universitet,
högskolor och annan eftergymnasial utbildning samt till omvårdnadsin-
satser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. Nämnden för
vårdartjänst (NV) administrerar statsbidragen till dessa verksamheter.
Bestämmelser om statsbidragen finns i förordningen (1988:1126) med
instruktion för Nämnden för vårdartjänst.

110

Nämnden för vårdartjänst

Nämnden har inkommit med fördjupad anslagsframställning för perio-
den 1993/94-1995/96. Nämnden har också i enlighet med sina särskilda
direktiv redovisat och analyserat sina olika verksamhetsområden. Resul-
tatet har presenterats i tre rapporter under våren 1992.

Under detta anslag redovisas statsbidragen till vårdartjänst och till om-
vårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade. En
bedömning görs av de resultat som redovisats i nämndens fördjupade
anslagsframställning.

Statsbidrag till vårdartjänst åt studerande vid folkhögskolor,
universitet och högskolor

NV ersätter genom statsbidrag lönekostnaderna för vårdartjänst fullt ut
för deltagare i folkhögskolekurser och för de studenter vid högskolor
och universitet som studerar i annan kommun än hemortskommunen.
Den som bedriver studier på hemorten kan få vårdartjänst utöver den
kommunala hemtjänsten beroende på hur stort behovet av assistans är i
studiesituationen. Vårdartjänstpersonalen anställs i allmänhet av och
knyts organisatoriskt till den som anordnar utbildningen eller till kom-
munen på utbildningsorten. Under budgetåret 1991/92 erhöll ca 1 500
studerande vårdartjänst.

Nämnden för vårdartjänst har i sin fördjupade anslagsframställning
redovisat verksamheten inom vårdartjänsten och angett följande mål för
denna:

Vårdartjänsten skall ge den enskilde rörelsehindrade ett sådant stöd att
han/hon kan vistas på studieorten och genomföra studier vid folkhög-
skola, universitet och högskola samt övriga eftergymnasiala studier.
Vårdartjänsten skall ha sin utgångspunkt i den studerandes behov. Be-
hovet skall bedömas individuellt med utgångspunkt i vad den studeran-
de själv kan utföra, den tid han/hon behöver för detta samt vilka tek-
niska åtgärder och hjälpmedel som kan öka hans/hennes oberoende och
minska behovet av vårdartjänst. Vårdartjänsten skall vara kostnadsfri
för den enskilde.

Det framgår av resultatanalysen att dessa mål har uppnåtts. Enligt
nämnden understiger kostnaderna i genomsnitt något de kommunala
kostnaderna för liknande verksamhet, t.ex. boendeservice för svårt
funktionshindrade.

Anslagsutvecklingen visar emellertid att den sammanlagda kostnaden
för vårdartjänst överstigit de budgeterade medlen med mellan 15 och
20 % under de senaste tre åren. Orsaken är enligt nämnden svårigheter
för folkhögskolorna att förutse behovet av framför allt kortkurser för
personer med funktionshinder och hur mycket vårdartjänst kursdeltagar-
na kan behöva. Det kan också under läsåret uppkomma behov av läng-
re utbildningar med inriktning mot personer med mycket komplicerade
funktionshinder som behöver mycket omfattande hjälp dygnet runt. NV
aviserar en översyn av sina rutiner för beviljande av vårdartjänst i syfte

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

att förbättra kostnadskontrollen. Prop. 1992/93:100

NV pekar i sin resultatanalys på att målgruppen för vårdartjänst för- Bil. 6

ändrats, att hjälpen blivit mer komplex och omfattande samt att rörelse-
hindret i många fall endast är en del av andra komplicerade och sam-
mansatta funktionshinder. Nämnden föreslår därför att vårdartjänsten
bör täcka olika typer av personliga behov i hela studiesituationen och
inte enbart knytas till om den studerande har ett rörelsehinder. Nämn-
den räknar med en ökad efterfrågan av vårdartjänst som en konsekvens
av detta.

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som NV kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslår nämnden
att nuvarande målsättning för vårdartjänsten ligger fast för den kom-
mande treårsperioden. Vårdartjänsten föreslås dock utgå till alla funk-
tionshindrade som har behov av assistans och i hela studiesituationen.
NV anger att en sådan förändring skulle innebära en ökning av antalet
kursdeltagare med 260 och en kostnadsökning med 12 188 000 kr för
budgetåret 1993/94. NV bedömer att dessa förändringar inte kan
genomföras genom omprioriteringar av de resurser som nämnden nu
förfogar över.

Nämnden beräknar anslagsbehovet för vårdartjänst till sammanlagt

87,5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Statsbidrag till omvårdnadsinsatser i anslutning till
riksgymnasium för rörelsehindrade

Genom riksdagens beslut år 1990 blev riksgymnasium för svårt rörelse-
hindrade ungdomar en reguljär verksamhet inom gymnasieskolan. Svårt
rörelsehindrade ungdomar, som fullgjort sin skolplikt, har sedan den
1 januari 1991 en lagstadgad rätt till s.k. rh-anpassad gymnasie-
utbildning. Ett särskilt statsbidrag utgår till de omvårdnadsinsatser (bo-
ende i elevhem, omvårdnad i boendet och habilitering) som behövs i
anslutning till utbildningen. Nämnden för vårdartjänst administrerar
detta bidrag. Verksamheten bedrivs i dag vid Stockholms, Göteborgs
och Umeå gymnasieskola och med Stockholms läns landsting, Stiftelsen
Bräcke Diakonigård samt Umeå kommun som huvudmän för omvård-
nadsverksamheten. Verksamheten regleras genom avtal och årliga öve-
renskommelser mellan staten och de olika huvudmännen. Under läsåret
1992/93 omfattar verksamheten 91 utbildnings-/habiliteringsplatser
varav 57 elevhemsplatser.

Nämnden för vårdartjänst har i sin fördjupade anslagsframställning
redovisat omvårdnadsverksamheten i anslutning till riksgymnasium för
rörelsehindrade och angett följande mål för denna:

Omvårdnadsinsatserna skall anordnas så att eleverna får verklig möj-
lighet att tillgodogöra sig studierna och få inflytande över sin situation.
Elevernas skolgång skall planeras individuellt med hänsyn till de övriga
insatser som behövs för att eleven skall kunna fungera i det dagliga
livet. Gränserna mellan habilitering å ena sidan och undervisning å den
andra skall vara flexibla.

112

NV konstaterar i sin resultatanalys av omvårdnadsinsatserna att dessa Prop. 1992/93:100
håller en god kvalitet och i stora drag svarar mot målet för verksam- Bil- 6
heten. Ett riktat statsbidrag av detta slag är enligt nämnden en förutsätt-
ning för att eleverna skall få en omvårdnad som gör det möjligt för
dem att fullfölja sin gymnasieutbildning på ett bra sätt. Nämnden be-
dömer vidare att kostnadsnivån på omvårdnadsinsatserna är rimlig. En
jämförelse mellan de olika skolortema visar relativt likartade kostnader
även om Stockholm - som har den mest omfattande och utbyggda
verksamheten - ligger något högre än övriga skolorter. Kostnaderna
per elev som bor i elevhem uppgår per läsår till mellan 700 000 kr och
750 000 kr beroende på skolort. NV menar att det i dag borde finnas
förutsättningar för att införa ett schabloniserat riktat statsbidrag till
omvårdnadsverksamheten. Det skulle kunna ge en större rörlighet i
resursanvändningen och ge ökade möjligheter till lokalt formad verk-
samhet.

NV beräknar behov av ytterligare riksgymnasieplatser bl.a. till följd
av ökad efterfrågan och av att alla utbildningar i gymnasieskolan blir
treåriga. Ytterligare 15 utbildningsplatser (varav 10 i elevhem) behövs,
utöver den planerade volymökningen inom nuvarande riksgymnasie-
verksamhet, fr.o.m. hösten 1993 till en statsbidragskostnad av
7,5 miljoner kronor. Nämnden begär i särskild ordning bemyndigande
att påbörja en planering för utökad riksgymnasieverksamhet samt att i
samband med denna utredning överväga frågan om schablonbidrag till
verksamheten. Det totala antalet utbildningsplatser, inkl, den utbyggda
verksamheten, beräknas av NV för budgetåret 1993/94 till 110 (varav
72 elevhemsplatser).

Nämnden beräknar kostnaderna för boende i elevhem, övriga sociala
omvårdnadskostnader samt habilitering i anslutning till riksgymnasium
för rörelsehindrade till sammanlagt 58,0 miljoner kronor för budgetåret
1993/94.

Föredragandens överväganden

Resultatbedömning och fördjupad prövning

Jag delar nämndens uppfattning att det är svårt att i kvantitativa och
kvalitativa termer mäta effekterna av den typ av verksamhet som be-
drivs inom vårdartjänsten och vid riksgymnasium för rörelsehindrade
ungdomar. Det saknas också bra uppföljnings- och redovisningssystem
för att kunna relatera prestationer och kostnader till varandra. Min
bedömning är emellertid att de resultat som nämnden redovisar för de
två verksamhetsområdena är tillfredsställande. Statsbidraget till vårdar-
tjänst har gjort det möjligt för personer med rörelsehinder att studera
vid folkhögskola, universitet och högskola. Det görs en prövning av
behovet av vårdartjänst i varje enskilt fall. Statsbidraget till de särskilda
omvårdnadsinsatserna i anslutning till riksgymnasium för rörelse-
hindrade har på motsvarande sätt gjort gymnasiestudier möjliga för de

8 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 6

113

ungdomar som har så svåra funktionshinder att de inte kunnat gå i Prop. 1992/93:100
hemortens gymnasieskola. Bil. 6

Emellertid visar NV:s resultatanalys att det finns problem att hålla
kostnadsutvecklingen under kontroll när det gäller statsbidraget till
vårdartjänst. Under hand har framkommit att nämnden påbörjat en
översyn av sina rutiner för bedömning av vårdartjänstansökningar och
statsbidragsgivning i syfte att förbättra kostnadskontrollen.

Med hänsyn till anslagsbelastningen och av statsfinansiella skäl är jag
inte nu beredd att vidga kretsen för vårdartjänst. Jag räknar dock med
en ökad efterfrågan på vårdartjänst från rörelsehindrade studerande. Jag
delar emellertid nämndens uppfattning att en samordning bör ske
mellan den elevassistans som ges i studiesituationen (och som finan-
sieras ur det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget C 2. Bidrag
till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen) och den vårdartjänst
som ges under andra tider på dygnet. Det bör skapa förutsättningar för
att samordna verksamhetens utformning och innehåll, förenkla hand-
läggningsrutinema och planera personalutnyttjandet på ett effektivare
sätt.

NV har anmält en ökad efterfrågan på platser vid riksgymnasium för
rörelsehindrade. Samtidigt pekar nämnden på svårigheter att få fram
tillförlitlig basstatistik om antalet presumtiva riksgymnasieelever. Rutin-
er saknas för en sådan rapportering. Regeringen har därför i november

1992 gett NV i uppdrag att i samråd med Statens institut för handikapp-
frågor i skolan (SIH) utreda behovet av eventuellt ytterligare utbild-
nings- och omvårdnadsplatser samt redovisa de ekonomiska, organisa-
toriska och praktiska förutsättningarna för en sådan utökad verksamhet.
I det sammanhanget skall NV och SIH också i samråd med Statens
skolverk föreslå ett rapporteringssystem som gör det möjligt att få ett
säkrare underlag för planeringen av antalet utbildningsplatser vid riks-
gymnasium för rörelsehindrade ungdomar.

Under våren 1992 har träffats överenskommelse mellan staten och
resp, huvudman om ersättning för tiden den 1 juli 1992 - den 30 juni

1993 för särskilda omvårdnadsinsatser för svårt rörelsehindrade elever
som tagits in till riksgymnasium. Parterna är ense om att före den
1 maj 1993 uppta förhandlingar om statens ersättning fr.o.m. den 1 juli
1993. I detta sammanhang bör frågan om den tekniska utformningen av
ersättningssystemet behandlas.

Slutsatser

Mot bakgrund av den prövning jag gjort av verksamheten drar jag
följande slutsatser:

Inriktningen av vårdartjänsten skall vara att ge den enskilde rörelse-
hindrade ett sådant stöd att han/hon kan vistas på studieorten och
genomföra studier vid folkhögskola, universitet och högskola samt
övriga eftergymnasiala studier. NV bör fortsätta att utveckla olika stöd
i och omkring studiesituationen och därvid sträva efter att hitta helhets-
lösningar för den enskilde. För att underlätta en samordning av elev-

114

assistans och vårdartjänst föreslår jag, i samråd med statsrådet Ask, att Prop. 1992/93:100
1 575 000 kr ur det under åttonde huvudtiteln upptagna anslaget Bil. 6
C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen förs över
till detta anslag.

Det är angeläget att NV ser över rutinerna för vårdartjänst för att
uppnå en förbättrad kostnadskontroll.

Jag beräknar medelsbehovet för vårdartjänst åt studerande vid folk-
högskolor, universitet och högskolor för budgetåret 1993/94 till totalt

92,8 miljoner kronor.

Inriktningen på verksamheten med omvårdnadsinsatser i anslutning
till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade elever skall vara att
göra det möjligt för ungdomar som tagits in i gymnasieskola med rh-
anpassad utbildning att genomföra studierna. Omvårdnads- och utbild-
ningsinsatserna skall samverka i syfte att ge eleven kunskaper, för-
bereda för ett vuxenliv och möjliggöra en vidareutveckling.

Ett bättre underlag för bedömning av behovet av utbildningsplatser
vid riksgymnasium för rörelsehindrade ungdomar bör tas fram. En
schablonisering av statsbidraget till omvårdnadsinsatser bör eftersträvas.

I avvaktan på förnyad överenskommelse mellan staten och huvudmän-
nen beräknar jag medelsbehovet för särskilda omvårdnadsinsatser i
anslutning till riksgymnasium för rörelsehindrade till 43,7 miljoner
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. anvisa ett förslags-
anslag på 136 580 000 kr.

E 4. Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder

1991/92	Utgift	48 579 000'
1992/93	Anslag	56 260 000'
1993/94	Förslag	60 023 000

1 Anslaget Kostnader för viss verksamhet för handikappade

Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF Hantverk
AB, depå verksamheten, till verksamheten med ledarhundar samt till
viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda erhåller bidrag
till tidningsutgivning för dövblinda och Sveriges dövas riksförbund för
sin teckenspråksavdelning. Under anslaget utges vidare bidrag till riks-
tolktjänst, palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet, De
handikappades riksförbunds, Synskadades riksförbunds och Riksförbun-
dets för rörelsehindrade barn och ungdomar rekreationsanläggningar,
Föreningen Rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt handikappades
riksförbund.

115

Synskadades riksförbund (SRF)

1. Kostnaderna för depåverksamheten beräknas av SRF till
9 159 000 kr. SRF har i brev till Socialdepartementet den 16 juni 1992
anhållit om tilläggsanslag för driften av depåverksamheten.

2. Medelsbehovet för verksamheten med ledarhundar anges av SRF
till 29 180 000 kr. SRF:s åtagande vad avser ledarhundsverksamheten
innefattar inköp och tilldelning av hundar, utbildnings- och uppfölj-
ningsansvar. SRF beräknar att 70 ledarhundar kan köpas in under det
kommande budgetåret.

3. Under anslagsposten utges bidrag till SRF för viss övrig verksam-
het. Medlen avser utgivning av ersättningstidningar för synskadade,
individinriktad verksamhet för synskadade med ytterligare funktions-
hinder, stöd för synskadades sysselsättning samt punktskriftsprojekt.
Kostnaden för denna verksamhet anges för budgetåret 1993/94 till
15 484 700 kr.

SRF har för budgetåret 1993/94 ansökt om statsbidrag för verksamhet
med inläsningstjänst via telefax till synskadade, för framställning av
samhällsinformation på punktskrift och kassett samt för synskadades
rehabilitering. De sammanlagda kostnaderna för dessa aktiviteter upp-
går enligt SRF till 9 235 000 kr.

Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB)

4. Kostnaderna för tidningen Nuet, som utges av FSDB, täcks av stats-
bidraget. FSDB pekar på behovet av en fortsatt utgivning av
nyhetstidningar för dövblinda och nyhetsförmedling för dövblinda
genom databas. Medelsbehovet för 1993/94 anges till 5 210 000 kr.

Sveriges dövas riksförbund (SDR)

5. SDR konstaterar att bidraget till teckenspråksavdelningen har stor
betydelse för utvecklingen av dövas tvåspråkighet. Kostnaderna för
verksamheten under 1993/94 beräknas av SDR till 2 506 340 kr.

Handikappinstitutet

6. Rikstolktjänsten har till uppgift att bekosta tolktjänst som förtroende-
valda i handikapporganisationerna behöver när de utför uppdrag av
riksövergripande karaktär. Handikappinstitutet beräknar medelsbehovet
under det kommande budgetåret till 4 950 000 kr.

Naturhistoriska riksmuséet

7. Palynologiska laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuséet mäter och
rapporterar om pollenhalten i luften. Rapportering sker regelbundet till
radio, text-TV, dagstidningar och allergiföreningar. Muséet vill för-
stärka servicen till allergiker och öka kunskapen om pollen och sporer

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

116

och deras spridning genom ytterligare satsningar på forskning. Kostna- Prop. 1992/93:100
den för verksamheten anges till 1 166 000 kr. Bil. 6

De handikappades riksförbund (DUR), Synskadades riksförbund
(SRF) och Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar
(RBU)

8. DHR ansöker om 10 miljoner kronor till sina rekreationsanslägg-
ningar för budgetåret 1993/94. SRF begär 3 075 000 kr till Almåsa
rekreations- och kursanläggning samt till Homstrand och Solhaga rek-
reationshem. RBU äskar 4 420 000 kr till rekreationsanläggningen
Mättinge.

Föreningen Rekryteringsgruppen (RG)

9. RG bedriver tränings- och rehabiliteringsverksamhet med särskild
inriktning på nyhandikappade. Under 1992/93 har speciella satsningar
gjorts på personer med omfattande funktionshinder samt på kvinnor och
barn med funktionshinder. Medelsbehovet för 1993/94 anges av RG till
3 416 500 kr.

Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR)

10. NHR driver en permanent utställning av hjälpmedel för personer
med funktionshinder vid NHR-Center i Stockholm. Utställningen be-
söks av ca 30 000 personer varje år. Verksamheten bedrivs med stöd
av statsbidrag sedan ett år. För 1993/94 hemställer förbundet om
1 300 000 kr.

Utgifter Beräknad ändring

1992/93 1993/94

Föredraganden

1. SRF Hantverk, depåverksamheten

2. SRF för ledarhundar

3. SRF för viss övrig verksamhet

4. FSDB för tidningsutgivning

5. SDR för teckenspråksavdelning

6. Rikstolktjänst

7. Palynologiska laboratoriet

8. Bidrag till rekreationsanläggningar

9. Bidrag till rekryteringsgruppen

10. NHR för NHR-Center

Summa

7 972 000	1 047 000
16 776 000	-
9 440 000	1 644 000
5 030 000	180 000
2 290 000	115 000
4 665 000	135 000
596 000	60 000
6 496 000	282 000
1 995 000	200 000
1 000 000	100 000
56 260 000	3 763 000

Föredragandens överväganden

Depåverksamheten bedrivs av SRF i bolagsform. Staten ger årliga bi-
drag till löner och omkostnader. SRF har i senare års anslagsframställ-
ningar anfört att det statliga bidraget inte har täckt verksamhetens fak-

117

tiska kostnader för löner och omkostnader. I syfte att stärka depåverk-
samhetens ekonomi har staten tillfört verksamheten särskilda resurstill-
skott under de senaste budgetåren. Även SRF har vidtagit åtgärder för
att stärka bolagets ekonomi. Efter samråd med SRF gör jag bedöm-
ningen att ett ytterligare resurstillskott fordras under nästa år. Bidraget
bör för budgetåret 1993/94 utökas med 1 047 000 kr. De strukturella
förändringarna inom bolaget bör enligt min och SRF:s bedöming i och
med detta tillskott kunna slutföras. Verksamheten bör i fortsättningen
kunna bedrivas inom de nu givna ekonomiska ramarna. Till depåverk-
samheten bör mot denna bakgrund anvisas ett sammanlagt belopp om
9 019 000 kr.

Den ledarhundsverksamhet som SRF bedriver är av stor betydelse för
många synskadade. Under fjolåret tillfördes verksamheten särskilda
reformmedel om 3 miljoner kronor med hänvisning till en förväntad
ökad tillgång på ledarhundar genom bl.a. omstruktureringen av Statens
hundskola. Det senaste redovisningsåret visar ett kraftigt ekonomiskt
överskott. Jag är med hänsyn till detta inte beredd att föreslå ytterligare
reformmedel. Jag föreslår att 16 776 000 kr anvisas för ändamålet.

Under detta anslag erhåller SRF statsbidrag till viss övrig verksamhet
som till sin utformning utgör väsentliga komplement till samhällets
insatser på området. Verksamheten avser produktion av ersättningstid-
ningar till synskadade, individinriktade insatser för synskadade med
flera funktionshinder, stöd för synskadades sysselsättning samt ett sär-
skilt punktskriftsprojekt. Jag föreslår fortsatt stöd till ovan nämnda
verksamhet.

SRF inledde år 1990 ett försök med inläsningstjänst via telefax för
synskadade. Inläsningstjänsten har praktiskt fungerat så att deltagarna i
försöket via telefax sänt det material de vill ha uppläst till läscentralen.
Därefter har personalen vid läscentralen ringt upp och läst materialet
per telefon. Detta har resulterat i att synskadade som deltagit i försöket
läser oftare och får mer aktuell information. SRF har ansökt om bud-
getmedel för denna verksamhet. Min bedömning är att verksamheten
i fråga är viktig och bör stödjas. Jag förordar därför att särskilda re-
formmedel om 700 000 kr anvisas för ändamålet. Sammanlagt
11 084 000 kr bör anvisas till SRF för viss övrig verksamhet.

FSDB bedriver nyhetsförmedling för dövblinda genom utgivning av
tidningen Nuet och nyhetsinformation via TeleNuet. Denna verksamhet
är av avgörande betydelse för dövblindas möjligheter till nyheter och
annan information. Dövblinda är svårt eftersatta i informationssamman-
hang och jag instämmer därför i FSDB:s uppfattning om vikten av en
fortsatt kvantitativ och kvalitativ utveckling av nyhetsförmedlingen. För
budgetåret 1993/94 har jag beräknat 5 210 000 kr för ändamålet.

SDR bedriver vid sin teckenspråksavdelning olika verksamheter för
att utveckla teckenspråket. En fortsatt utveckling av teckenspråket är en
förutsättning för dövas kommunikation och delaktighet i samhället. För
budgetåret 1993/94 bör 2 405 000 kr anvisas till teckenspråksavdel-
ningen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

118

Medlen till rikstolktjänst fördelas av Handikappinstitutet och avser Prop. 1992/93:100
bidrag till tolktjänst som förtroendevalda i handikapporganisationerna Bil- 6
behöver för att kunna utföra uppdrag på olika platser i landet. Handi-
kappinstitutet och Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen ut-
värderat hur rikstolktjänsten hittills har fungerat. I uppdraget ingick
också att lämna förslag om hur verksamheten kan effektiviseras. Social-
styrelsen och Handikappinstitutet har i sin utvärderingsrapport lagt fram
ett principförslag som innebär att berörda handikapporganisationer
övertar administrationen av rikstolktjänsten. Frågan om formerna för ett
överförande av administrationen till organisationerna utreds för när-
varande närmare av de berörda myndigheterna och organisationerna.
Jag förordar att 4 800 000 kr anvisas för verksamheten med rikstolk-
tjänst under budgetåret 1993/94.

Till Naturhistoriska riksmuséets palynologiska laboratorium beräknar
jag för det kommande budgetåret ett anslag på 656 000 kr, vilket inne-
bär en viss förstärkning av verksamheten.

Bidraget till DHR för merkostnader för verksamheten vid organisatio-
nens rekreationsanläggningar bör för budgetåret 1993/94 fastställas till
1 968 000 kr. Till SRF för merkostnader vid Almåsa semesterhem och
kursgård bör 731 000 kr anvisas och till RBU för rekreationsanlägg-
ningen Mättinge 4 079 000 kr.

Rekryteringsgruppen har genom sina tränings- och rehabiliteringsläger
erbjudit nyhandikappade ökade möjligheter till ett aktivt och självstän-
digt liv. Det senaste året har speciella satsningar gjorts för personer
med omfattande funktionshinder samt för kvinnor och barn med funk-
tionshinder. Jag föreslår fortsatt ökat stöd till denna verksamhet. Sam-
manlagt bör 2 195 000 kr anvisas till Föreningen Rekryteringsgruppen.

Neurologiskt handikappades riksförbund bedriver en permanent hjälp-
medelsutställning. Utställningen är centralt belägen i Stockholm och
mycket välbesökt. Jag anser att NHR-Center bör stödjas och förordar
att totalt 1 100 000 kronor bör anvisas för ändamålet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktions-
hinder för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
60 023 000 kr.

E 5. Bidrag till handikapporganisationer

1991/92	Utgift	100 238 000
1992/93	Anslag	129 248 000
1993/94	Förslag	129 248 000

Från anslaget erhåller handikapporganisationerna bidrag till sin verk-
samhet. Regeringen beslutar om fördelningen av anslagsbeloppet mellan
organisationerna efter förslag av Statens handikappråd. Följande 37

119

organisationer har fått bidrag under innevarande budgetår:

Afasiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningamas riksorganisation,
De handikappades riksförbund, Handikappförbundens centralkommitté,
Förbundet blödarsjuka i Sverige, Förbundet mot läs- och skrivsvårig-
heter, Föreningen för de neurosedynskadade, Föreningen Sveriges
dövblinda, Hjämkraft, Riksföreningen för rehabilitering av skallskada-
de, Hjärt- och lungsjukas riksförbund, Hörselskadades riksförbund,
ILCO-svenskt förbund för stomiopererade, Svenska laryngförbundet,
Neurologiskt handikappades riksförbund, Riksförbundet för blodsjuka,
Riksförbundet för dementas rättigheter, Riksförbundet för döva, hörsel-
skadade och språkstörda barn, Riksförbundet för mag- och tarmsjuka,
Riksförbundet för njursjuka, Riksförbundet för rörelsehindrade barn
och ungdomar, Riksförbundet för social och mental hälsa, Riksförbun-
det för trafik- och polioskadade, Riksförbundet för utvecklingsstörda
barn, ungdomar och vuxna, Riksförbundet intresseföreningar för schi-
zofreni, Riksförbundet mot astma/allergi, Riksförbundet mot reuma-
tism, Riksförbundet för cystisk fibros, Riksföreningen autism,
STROKE-Riksförbundet mot hjärnans kärlsjukdomar, Svenska celiaki-
förbundet, Svenska diabetesförbundet, Svenska epilepsiförbundet,
Svenska psoriasisförbundet, Sveriges dövas riksförbund, Sveriges stam-
ningsföreningars riksförbund, Synskadades riksförbund och Tandvårds-
skadeförbundet.

Föredragandens överväganden

Handikapporganisationernas verksamhet har haft en avgörande betydel-
se för dagens handikappolitik. De första handikapporganisationerna,
som bildades för mer än 100 år sedan, hade till uppgift att ge hjälp och
stöd till sina medlemmar. Verksamheten var bl.a. inriktad på att under-
lätta för medlemmar att få sysselsättning och att garantera en någor-
lunda dräglig försörjning vid sjukdom och arbetslöshet. Organisationer-
na bedriver i dag central, regional och lokal intressepolitisk verksam-
het, anlitas som remissinstanser och är företrädda i olika utredningar.
Som ett exempel på det sistnämnda vill jag speciellt framhålla handi-
kapporganisationernas aktiva medverkan i Handikapputredningens ar-
bete, där de tillfört värdefull kunskap utifrån sina medlemmars erfaren-
heter. En viktig aktivitet är utöver medlemsstöd även information om
handikapp till olika målgrupper.

Vidare har organisationerna ökat sitt engagemang och sin medverkan
i det internationella handikapparbetet. Jag tänker speciellt på arbetet
inom FN med internationella regler med inriktning på jämlikhet och
full delaktighet för personer med funktionshinder, där Sverige spelar en
viktig roll. Även utvecklingen inom Europa ställer stora krav på del-
tagande av organisationerna i olika aktiviteter.

Jag kan konstatera att statsbidraget till handikapporganisationerna har
förbättrats avsevärt under en följd av år och använts av organisationer-
na för angelägna ändamål. På förslag av regeringen har bidraget för
innevarande budgetår höjts med nära 30 miljoner kronor. Av statsfinan-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

120

siella skäl ser jag dock inga möjligheter att utöka statsbidraget för bud-
getåret 1993/94.

Jag förordar att statsbidraget till handikapporganisationerna för bud-
getåret 1993/94 fastställs till 129 248 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 129 248 000 kronor.

E 6. Bidrag till pensionärsorganisationer

Nytt anslag (förslag) 2 446 000

Medel har tidigare anvisats under ett anslag benämnt Utveck-
lingsmedel m.m.

Föredragandens överväganden

Pensionärsorganisationerna gör en betydelsefull insats och har en viktig
roll att följa de samhällsförändringar som sker. Särskilt när det gäller
uppföljning av Ädel-reformen, men också i fråga om samhällets behov
av en fortsatt utveckling av frivilliginsatsema, kan pensionärs-
organisationerna bidra med värdefulla kunskaper. För bidrag till pen-
sionärsorganisationerna beräknar jag 2 446 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till pensionärsorganisationerna för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 2 446 000 kronor.

E 7. Ersättning för texttelefoner

1991/92	Utfall	61 633 574
1992/93	Anvisat	74 600 000
1993/94	Förslag	67 700 000

' Anslaget Ersättning till Televerket för texttelefoner

Från anslaget ersätts landstingen för inköp av texttelefoner till döva,
gravt hörselskadade, dövblinda och talskadade samt för anhörigtelefo-
ner. Ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen kvartalsvis i efterskott.
Verksamheten regleras i förordningen (1992:621) om bidrag till text-
telefoner.

Från anslaget ersätts även Televerket för förmedlingstjänst för samtal
mellan texttelefoner och vanliga telefoner. Ersättningen till Televerket

121

utbetalas budgetårsvis i efterskott och innefattar ränta på nedlagt kapi- Prop. 1992/93:100
tal. Bil. 6

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen uppskattar att 800 texttelefoner och 1 000 anhörig-
telefoner kommer att ordineras under innevarande budgetår. Styrelsen
räknar därvid med en uppgång av ordinationer av texttelefoner för döv-
blinda från ca två per år till ett tiotal budgetåret 1993/94. Inom förmed-
lingsverksamheten beräknas en samtalsökning om ca 10 %. Det sam-
manlagda medelsbehovet uppgår enligt Socialstyrelsen till 65 725 000
kr.

Föredragandens överväganden

Den 1 juli 1992 genomfördes vissa förbättringar när det gäller text-
telefonverksamheten för döva m.fl. Reformen innebär bl.a. att även
anhöriga till döva m.fl. kan erhålla texttelefon under vissa förutsätt-
ningar. Avsikten är att ge möjlighet till direktkontakt mellan den text-
telefonberättigade och hans eller hennes anhöriga utan att förmedlings-
centralen anlitas men också att minska belastningen på förmed-
lingstjänsten. Enligt bestämmelserna i förordningen (1992:621) om
bidrag till texttelefoner kan bidrag till anskaffning av texttelefon lämnas
till anhörig eller närstående med högst 5 000 kr.

RRV har efter granskning av Socialstyrelsens beräkningar föreslagit
att ersättningen för texttelefoner bör tas upp med 65 700 000 kr.

Med hänsyn till att viss osäkerhet alltjämt råder om de kostnads-
mässiga effekterna av reformen innevarande budgetår bedömer jag att
ett belopp om 67 700 000 kr bör anvisas till texttelefoner budgetåret
1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1993/94 an-
visa ett förslagsanslag på 67 700 000 kronor.

E 8. Ersättning till Postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser

1991/92	Utgift	52 878 000
1992/93	Anslag	46 169 000
1993/94	Förslag	49 825 000

Från anslaget ersätts Postverket för befordran av portofria blind-
skriftsförsändelser. Ersättningen utges halvårsvis i efterskott.

122

Socialstyrelsen

Medelsbehovet för budgetåret 1993/94 anges av Socialstyrelsen till
54 886 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Föredragandens överväganden

Riksrevisionsverket (RRV), som granskat beräkningen, anger kostna-
derna till 49 825 000 kr. Avvikelsen beror på att RRV räknar med ett
lägre antal ESS-försändelser (f.d. expressbrev) än Postverket.

Hittills har beräkningen av kostnaderna för blindskriftsförsändelser
baserat sig på antaganden om antalet försändelser och inte på faktiska
uppgifter. Enligt RRV kommer Postverket att under år 1993 börja
tillämpa en rutin där det faktiska antalet blindskriftsförsändelser inklu-
sive ESS-breven registreras. Detta bör ge ett säkrare underlag för be-
räkningen av kostnaderna i framtiden. Jag beräknar medelsbehovet för
budgetåret 1993/94 till 49 825 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till Postverket för befordran av blindskrifts-
försändelser för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på
49 825 000 kronor.

E 9. Bilstöd till handikappade

1991/92	Utgift	164 669 465 Reservation 193 723 972
1992/93	Anslag	206 000 000
1993/94	Förslag	206 000 000

Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och föräldrar till
handikappade barn för anskaffning och anpassning av motorfordon
m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper och omfattar grund-
bidrag, anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Stödet administreras
av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Bestäm-
melser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ären-
den om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om
bilstöd till handikappade.

Riksförsäkringsverket

Riksförsäkringsverket (RFV) beräknar medelsbehovet under budgetåret
1993/94 till 1 000 kr under förutsättning att reserverade medel tas i
anspråk.

123

Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100

Bilstödet, som infördes den 1 oktober 1988, har fått stor betydelse för
många förfly ttningshandikappade. Anknytning till arbetslivet är inte
längre ett villkor för bilstöd. Stöd för inköp av bil kan även lämnas till
handikappade föräldrar med barn under 18 år eller till föräldrar med
handikappade barn under förutsättning att föräldern sammanbor med
barnet och har behov av fordon för förflyttning tillsammans med bar-
net. Under den period som förflutit sedan stödet infördes har drygt
14 000 personer beviljats bilstöd. I förhållande till de regler som gällde
före oktober månad 1988 innebär det nya bilstödet väsentliga förbätt-
ringar. Grundbidraget och det inkomstprövade anskaffningsbidraget har
höjts och inkomstgränsema vid fastställandet av anskaffningsbidraget
har justerats uppåt.

Enligt nu gällande regler kan handikappade över 49 år, som saknar
anknytning till arbetslivet och som inte heller genomgår yrkesinriktad
utbildning eller yrkesinriktad rehabilitering, ej erhålla bilstöd. RFV har
på uppdrag av regeringen utrett konsekvenserna av en utvidgning av
personkretsen för bilstöd genom att den nuvarande 49-årsgränsen er-
sätts av en gräns vid 64 år. Bakgrunden till regeringsuppdraget är ett
tillkännagivande från riksdagen (bet. SoU 1990/91:1, rskr. 1990/91:4)
enligt vilket regeringen i lämpligt sammanhang borde överväga möjlig-
heterna till en utvidgning av personkretsen.

RFV bedömer att ca 10 500 personer i åldern 50-64 år skulle bli be-
rättigade till bilstöd vid en sådan förändring av åldersgränsen. Den
totala kostnadsökningen skulle för en sjuårsperiod uppgå till
1 175 miljoner kronor. Min bedömning är att det av statsfinansiella skäl
i nuläget inte är möjligt att utvidga personkretsen genom att den nu-
varande 49-årsgränsen ersätts av en gräns vid 64 år.

RFV har också överlämnat en fördjupad uppföljningsrapport om för-
säkringskassornas tillämpning och handläggning av bilstödets regelsys-
tem. Rapporten innehåller även en kort beskrivning av rättsläget. I
rapporten lämnar RFV inga förslag som föranleder några åtgärder från
regeringens sida.

Jag bedömer det lämpligt att ändra konstruktionen för detta anslag, så
att medel för bilstöd till handikappade för nästa budgetår anvisas på ett
förslagsanslag. Anslaget för budgetåret 1993/94 beräknas med anled-
ning härav till 206 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1993/94 anvisa

ett förslagsanslag på 206 000 000 kronor.

124

F. Socialt behandlingsarbete, alkohol-
och narkotikapolitik

Individ- och familjeomsorg

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Mål

Socialtjänstens övergripande mål är att främja ekonomisk och social
trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor samt ett aktivt deltagande i sam-
hällslivet.

Verksamheten inom socialtjänsten skall bygga på respekt för männi-
skors självbestämmanderätt och integritet. Detta är särskilt viktigt inom
individ- och familjeomsorgen, som utgör samhällets allra yttersta
skyddsnät. Biståndet skall utformas så att det stärker den enskildes
möjligheter att leva ett självständigt liv.

Aktuella utvecklingstendenser

Socialtjänsten utvecklas under starkt förändrade förutsättningar. Änd-
ringarna i kommunallagen ger kommunerna möjlighet att själva välja
nämndorganisation. Det nya generella statsbidragssystemet ger dem
också större frihet att avgöra hur de centralt fastställda målen för
socialtjänsten skall nås. Samtidigt ställer det ekonomiskt ansträngda
läget krav på effektivisering av verksamheten, bland annat genom
rationaliseringar och ökade inslag av konkurrens.

Platser i missbrukarvård för vuxna

antal platser

10000

1982

1987

1991

stiftelser
privata
offentliga

125

Ett omfattande omställnings- och förnyelsearbete pågår inom individ- Prop. 1992/93:100
och familjeomsorgen. En majoritet av kommunerna har förändrat både Bil- 6
sin nämndorganisation och sin tjänstemannaorganisation. Många kom-
muner har dessutom utvecklat alternativa driftsformer av tidigare kom-
munala verksamheter. Inom missbrukarvården har övergången från
offentlig till enskild drift varit särskilt markant. Sedan år 1987 har
antalet platser på institutioner för vuxna missbrukare ökat med drygt
2 200. Den enskilt drivna vården, privat eller i stiftelseform, står för
hela ökningen.

Det frivilliga sociala arbetet har en viktig uppgift att fylla som ett
komplement till både välfärdsstaten och familjen. Det kan erbjuda ett
alternativ till verksamhet som drivs av det offentliga och kan även gå i
bräschen för en nödvändig utveckling mot större flexibilitet i fråga om
verksamhetsformer och arbetssätt. Frivilligt socialt arbete skall inte ses
som en ersättning för det stöd och den service som måste kunna er-
bjudas alla hjälpsökande, men det bidrar till en ökad mångfald och
därmed till en ökad välfärd.

Antalet socialbidragstagare har ökat kraftigt sedan andra halvåret
1990. Ökningen har varit särskilt markant under år 1992. Under tredje
kvartalet 1992 betalade kommunerna ut ca 25% mer i socialbidrag än
under motsvarande kvartal 1991. Den huvudsakliga orsaken till ök-
ningen är den växande arbetslösheten. Det är främst ensamstående unga
män utan ersättning från arbetslöshetskassa och utan rätt till kontant
arbetslöshetsunderstöd (KAS) som står för nytillskottet. Oroande är
också det ökande antalet vräkningar och exekutiva auktioner samt det
faktum att utländska medborgare får allt svårare att etablera sig på den
svenska arbetsmarknaden.

Antal socialbidragstagare

126

Olika rapporter har visat på en rad problem inom ungdomsvården och Prop. 1992/93:100
missbrukarvården. Det finns allvarliga brister i såväl det förebyggande Bil- 6
arbetet som i eftervården. Samarbetet mellan olika myndigheter är
dåligt utvecklat. De mest utsatta ungdomarnas behov av individualise-
ring, kontinuitet och långsiktighet i behandlingen har inte kunnat till-
godoses på ett tillfredsställande sätt. I många kommuner saknas effek-
tiva metoder för att klara klientgrupper med en sammansatt problembild
som t.ex. psykiskt störda missbrukare och klienter med invandrar-
bakgrund. Socialstyrelsen har i olika sammanhang efterlyst bättre kun-
skap och kompetens samt ökat samarbete mellan socialtjänst och den
psykiatriska vården.

Inom institutionsvården för missbrukare finns i dag en viss diskrepans
mellan utbud och efterfrågan. Många platser på institutioner står tom-
ma, samtidigt som vissa grupper av missbrukare inte erhåller lämplig
vård. Det gäller framförallt missbrukare med psykiska störningar. Me-
toder saknas fortfarande för att på ett framgångsrikt sätt nå grupper
som hittills varit okända för socialtjänsten, främst socialt relativt väl-
fungerande missbrukare samt invandrare och flyktingar med ett utveck-
lat narkotikamissbruk.

Kvinnors missbruk är ytterligare ett allvarligt problemområde. Miss-
bruket bland kvinnor har ökat i takt med att kvinnors dryckesmönster
blivit alltmer likartade männens. Olika studier tyder på att kvinnor som
missbrukar snabbare blir utslagna och att de också fortare får skador av
sitt missbruk. Socialstyrelsen har under senare år, bl.a. på uppdrag av
regeringen, ägnat frågan om kvinnors missbruk ökad uppmärksamhet.
Styrelsen har redovisat behov av ytterligare kunskaps- och metodut-
veckling. Dessutom behövs bättre samarbete mellan socialtjänsten,
sjukvården och företagshälsovården för att på ett tidigare stadium nå
kvinnor som missbrukar. Andra områden som särskilt bör uppmärk-
sammmas är eftervården för kvinnor som genomgått behandling, insat-
ser riktade till gravida missbrukare och insatser för barn till missbruka-
re.

Vidtagna och planerade åtgärder

Förändrade ekonomiska villkor för den kommunala sektorn, utveck-
lingen av nya driftsformer och det förändrade statsbidragssystemet ökar
behovet av uppföljning och utvärdering från statens sida. Socialstyrel-
sen har i sin fördjupade anslagsframställning betonat avsikten att för-
stärka sina insatser inom dessa områden. Tillsynen är särskilt viktig i
förhållande till de verksamheter som riktar sig till de grupper som är
mest beroende av samhällets stöd och som bara i liten utsträckning kan
hävda sina krav och behov. Arbetet med att utveckla relevanta kvali-
tets- och resultatmått framstår i det sammanhanget som särskilt ange-
läget.

Det har från olika håll uttryckts farhågor för att den kärva ekono-
miska situationen i kombination med en minskad statlig styrning av
kommunerna kan leda till att de mest eftersatta grupperna missgynnas.

127

Regeringen gav i september 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att bl.a.
följa individ- och familjeomsorgens insatser riktade till utsatta barn,
ungdomar och deras familjer. Särskild uppmärksamhet bör ges de mest
utsatta barnen som med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) och lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) skall
ges samhällets skydd. Socialstyrelsen bör även följa utvecklingen av
socialtjänstens arbete med alternativa vårdformer samt dess förebyggan-
de arbete.

Regeringens ambition är att förbättra den sociala omsorgen genom
valfrihet i välfärdspolitiken och genom särskilda insatser för de sämst
ställda. Frågan om hur enskildas rättigheter bör definieras övervägs för
närvarande i Socialtjänstkommittén (S 1991:07). Kommittén har även i
uppgift att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. Översynen
innefattar bl.a. en utvärdering av socialtjänstlagens tillämpning och
syftar till att tydligare avgränsa och klargöra socialtjänstens uppgifter
och ansvarsområden. Kommittén skall även överväga hur tillsynen av
socialtjänstens och de privata vårdgivarnas verksamhet skall utformas.
Vidare skall kommittén se över vissa frågor rörande socionomutbild-
ningen. Kommitténs arbete skall vara avslutat senast vid utgången av år
1993. De delar av uppdraget som avser reglerna om rätten till bistånd,
det yttersta ansvaret, vistelsebegreppet och överklagande av beslut inom
socialtjänsten skall dock redovisas senast den 1 mars 1993.

Det sociala arbetet styrs i alltför liten grad av vetenskap och beprövad
erfarenhet. Vetenskapligt grundade utvärderingar av behandlings-
metoder och andra insatser inom socialtjänsten saknas i stor utsträck-
ning. För att råda bot på denna brist byggs nu en fristående centrum-
bildning upp inom Socialstyrelsen, Centrum för utvärdering av metoder
i socialt arbete (CUS). CUS skall bl.a. genom forskningsförankrade
kunskaps- och erfarenhetsöversikter bidra till att öka individ- och
familjeomsorgens kunskaper om effekterna av olika insatser.

Regional tillsyn

Länsstyrelsen är socialtjänstens regionala tillsynsmyndighet. Tillsynen
omfattar också olika institutioner inom socialtjänsten samt enskilda
vårdhem. För enskilt drivna institutioner och enskilda vårdhem är läns-
styrelsen även tillståndsgivande myndighet. Länsstyrelsen har även
ansvaret för utredning, ansökan och processföring i länsrätten i mål om
tvångsvård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall
(LVM). Vidare är länsstyrelsen tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt
lagen (1977:293) om handel med drycker (LHD).

Många kommuner genomför som tidigare nämnts omfattande föränd-
ringar av formerna för sin verksamhet. Mot denna bakgrund har läns-
styrelsernas tillsynsarbete blivit allt viktigare, liksom information och
rådgivning till kommuner och enskilda.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet har haft i uppdrag att i dialog
med länsstyrelsernas sociala enheter utveckla innehållet i den regionala
tillsynen och uppföljningen av socialtjänstens verksamhet. Arbets-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

128

gruppen avslutade sitt arbete i juni 1992 genom att lägga fram rappor-
ten (Ds 1992:67) Länsstyrelserna och socialtjänsten - tillsyn och upp-
följning under utveckling. Arbetsgruppen har särskilt betonat att läns-
styrelserna, och inte minst dess ledningar, har ett stort ansvar för att
aktivt stimulera arbetet med metod- och kunskapsutveckling vad gäller
tillsyn, uppföljning och utvärdering.

För att göra det möjligt för länsstyrelserna att prioritera detta arbete
krävs dock åtgärder för att frigöra resurser. Regeringen beslutade där-
för i maj 1992 att tillkalla en särskild utredare (S 1992:09) för att göra
en analys av förutsättningarna för och konsekvenserna av att tillstånds-
givningen enligt LHD överförs från länsstyrelserna till kommunerna.
Utredaren skall även utreda om socialnämnderna skall få det fulla an-
svaret för utredning och ansökan om vård enligt LVM. Utredningen
förväntas lägga fram sitt förslag under våren 1993.

Socialbidrag

I syfte att analysera vilka skillnader som finns vad gäller socialbidrags-
normemas konstruktion och innehåll genomförde Socialtjänstkommittén
under våren 1992 en riksomfattande enkät. Enkäten visar att det finns
betydande skillnader i konstruktion, innehåll och nivåer mellan kom-
munernas socialbidragsnormer. Flera kommuner har dessutom sett över
sina socialbidrag under året för att begränsa kostnaderna för social-
bidragen.

Under rådande lågkonjunktur är det angeläget att förstärka möj-
ligheterna att komma in på arbetsmarknaden för de grupper av arbets-
lösa som är beroende av socialbidrag för sin försörjning. Många kom-
muner har därför intensifierat sina ansträngningar att finna alternativ till
socialbidrag. Arbetsmarknadsstyrelsen har i uppdrag att i samråd med
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen initiera försöksverksamhet
med ökad samverkan mellan socialtjänst, arbetsförmedling/arbetsmark-
nadsinstitut och försäkringskassor i storstadsområden med en stor andel
socialbidragstagare och långtidssjuka. Slutredovisning av uppdraget
skall lämnas senast den 1 juli 1993.

Åtgärder har vidtagits för att minska socialbidragsberoendet hos flyk-
tingar och för att underlätta för dem att komma in på arbetsmarknaden.
Från och med den 1 januari 1993 får kommunerna laglig möjlighet att
i stället för socialbidrag utbetala introduktionsersättning under förutsätt-
ning att flyktingen följer den introduktionsplan som skall utarbetas för
varje mottagen flykting.

Behovet av samhällsinsatser för att ge råd och hjälp i ekonomiska
frågor till enskilda hushåll är stort. Regeringen uppdrog i maj 1992 åt
Socialstyrelsen att tillsammans med Konsumentverket göra en uppfölj-
ning av effekterna av budget- och skuldrådgivning inom socialtjänsten
i Malmöhus län. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december
1993.

Regeringen har vidare uppdragit åt Konsumentverket att bedriva en
tvåårig försöksverksamhet med budgetrådgivning och skuldsanering på

9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

129

lokal, regional och central nivå. Syftet med verksamheten är att finna Prop. 1992/93:100
nya och effektivare former för att möta enskilda hushålls behov av Bil. 6
budgetrådgivning och skuldsanering.

Antalet verkställda vräkningar ökade med ca 20% mellan åren 1991
och 1992. För att få större kunskap om vad som händer de människor
som vräks från sina hem har regeringen beslutat att, tillsammans med
Konsumentverket, finansiera ett forskningsprojekt vid Institutet för
social forskning. Syftet är att ta reda på vad ökningen av antalet vräk-
ningar beror på samt undersöka vräkningarnas konsekvenser för bl.a.
hyresgäster och socialtjänst.

Utsatta kvinnor

Kvinnojourerna och deras riksorganisation - ROKS - bedriver ett om-
fattande och angeläget ideellt arbete för att skydda och hjälpa kvinnor
som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. Kvinnojourernas
insatser är ett viktigt komplement till den verksamhet som kommunerna
bedriver. Bidrag utgår till kvinnojourernas riksorganisation och till
andra organisationer som stödjer misshandlade kvinnor samt till lokalt
utvecklingsarbete.

Prostitution är en allvarlig form av kvinnoförtryck och ett uttryck för
mänsklig förnedring. De prostituerade kvinnorna kommer huvudsak-
ligen från den grupp som har det svårast i samhället. Många är skadade
sedan barndomen. Förhållandevis många är drogberoende. De löper
stor risk att bli misshandlade av sina kunder.

De senaste större studierna på området genomfördes för tio år sedan
i samband med den dåvarande prostitutionsutredningen. Lokala studier
har visserligen genomförts senare, men det saknas uppgifter på natio-
nell nivå. Mot bakgrund härav avser jag inom kort föreslå regeringen
att tillsätta en ny prostitutionsutredning för att bl.a. kartlägga prostitu-
tionens omfattning och överväga insatser mot prostitution.

Utsatta barn

Samhället har enligt sociallagstiftningen ett särskilt ansvar för att stödja
och hjälpa utsatta barn och deras familjer och att vid behov ingripa till
barns skydd.

Socialstyrelsen har inom ramen för sin tillsynsverksamhet konstaterat
att socialtjänsten i allt för liten omfattning uppmärksammar de utsatta
barnens situation.

I syfte att höja kompetensen i arbetet med barn inom individ- och
familjeomsorgen har regeringen uppdragit åt Socialstyrelsen att utforma
och genomföra ett åtgärdsprogram för att utveckla individ- och familje-
omsorgens förhållningssätt till utsatta barn och deras familjer. Sats-
ningen tar sikte på att öka medvetenheten hos socialarbetare och andra
som arbetar med utsatta barn och att stimulera förmågan att se, förstå,
beskriva och möta dessa barns behov. Som ett led i uppdraget har
Socialstyrelsen utformat ett särskilt utbildningsmaterial riktat till familje-

130

hem, grupphem och andra hem för vård eller boende som tar emot
flyktingbarn. Jag ser det som angeläget att detta utvecklingsarbete fort-
sätter.

Alkoholmissbrukets ekonomiska, sociala och psykologiska följder för
missbrukarens familj har bara i mycket begränsad utsträckning varit
föremål för forskningens intresse. Det gäller inte minst frågan om vad
det innebär för barn att leva med vuxna som har alkoholproblem. De
vuxnas alkoholmissbruk finns med som en av de vanligaste orsakerna
till beslut om placering av barn utanför föräldrahemmet. Alkoholen
spelar emellertid en destruktiv roll i långt fler fall än så. Det är rimligt
att anta att det finns ett stort antal barn och ungdomar som far illa i det
tysta på grund av föräldrarnas missbruk. Olika studier visar också att
alkoholen ofta finns med i bilden vid barnmisshandel och andra över-
grepp mot barn.

Den av regeringen tillkallade Alkoholpolitiska kommissionen
(S 1991:17) har mot denna bakgrund fått i uppgift bl.a. att kartlägga
och analysera missbrukets konsekvenser för missbrukarnas familjer och
bedöma vilka insatser som behöver göras för att möta de anhörigas,
särskilt barnens, behov av stöd. Kommissionen kommer att avsluta sitt
arbete före utgången av år 1993.

Ungdom utanför

Under det senaste året har situationen för övergivna ungdomar i främst
storstäderna uppmärksammats särskilt. För att få en mer samlad bild
och för att få veta om samhället brister i sitt ansvar uppdrog regeringen
åt Socialstyrelsen att undersöka situationen för gruppen i fråga. Social-
styrelsen konstaterar att det finns ett antal övergivna ungdomar som
mer eller mindre permanent uppehåller sig i Stockholms city. Dessa
ungdomar är i regel väl kända av de sociala myndigheterna, men de
avvisar inte sällan socialtjänstens erbjudande om vård och behandling.
Ungdomarnas utsatthet och rotlöshet påkallar emellertid särskilda insat-
ser från samhällets sida. Stockholms socialförvaltning kommer att göra
en fördjupad studie för att få ett bättre underlag för fortsatta insatser för
gruppen.

Socialstyrelsen har i sin tillsynsverksamhet noterat att socialtjänstens
insatser för ungdomar i riskzonen allt för ofta präglas av kortsiktiga
insatser föranledda av akuta händelser. Bristande kontinuitet i såväl
personkontakter som vårdinsater gör att ungdomarna fortsätter ett de-
struktivt liv trots ett förhållandevis stort utbud av ungdomsaktiviteter
och trots olika behandlingsinsatser. Mot bakgrund härav startade
Socialstyrelsen under år 1991 projektet "Ungdom utanför". Det syftar
till att utveckla en mer medveten och genomtänkt hållning i ungdoms-
ärenden.

Ett system som kännetecknas av upprepade kortsiktiga och akuta in-
gripanden riskerar att bli mycket dyrbart i längden, både för individen
och samhället. Det är därför angeläget att såväl utvecklings- som till-
synsarbetet inom detta område fortsätter.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

131

Ungdomsvård och vård av missbrukare

Våren 1991 fattade riksdagen (prop. 1990/91:96, SoU14, rskr. 267) ett
principbeslut om att de särskilda ungdomshemmen skall föras över till
statligt huvudmannaskap. En av regeringen tillsatt särskild utredare
lämnade sitt förslag, Tvångsvård inom socialtjänsten - ansvar och
innehåll (SOU 1992:18) i februari 1992. Riksdagen har nyligen i en-
lighet med regeringens proposition i frågan beslutat (prop 1992/93:61
SoU 10 rskr. 106) att ge staten ett samlat huvudmannaskap för de sär-
skilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny statlig myndighet,
Statens institutionsstyrelse, inrättas den 1 juli 1993.

Statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård utgår för närvaran-
de som platsbidrag till LVM-hem och särskilda ungdomshem samt till
kommunerna för deras missbruks- och ungdomsarbete. En mindre del
har fördelats som utvecklingsmedel inom området.

Tvångsvården måste ses som den allra yttersta länken i en rad av
olika samhällsinsatser för utsatta ungdomar och vuxna med missbruks-
problem. Som tidigare nämnts finns det allvarliga brister i såväl det
förebyggande arbetet som i eftervården. Det är också oklart i vad mån
kommunernas öppenvårdsinsatser kan möta behoven hos de mest utsatta
grupperna. Om de kommunala insatserna är otillräckliga, finns det en
risk för att allt fler utvecklar så allvarliga problem att till sist endast
tvångsvård återstår.

Det är viktigt att det råder balans mellan å ena sidan den tunga insti-
tutionsvården och å andra sidan de kommunala insatserna när staten
övertar ansvaret för tvångsvården inom socialtjänsten. Det finns därför
enligt min mening behov av att skapa incitament för att utveckla kom-
munernas insatser för missbrukare och utsatta ungdomar. Jag anser
därför att ett specialdestinerat statsbidrag till missbrukarvården och
ungdomsvården bör behållas. Medlen för statsbidraget redovisas under
anslaget F 1.

Sedan mitten av 1980-talet har betydande medel satsats på en offensiv
narkomanvård. Inom ramen för detta har ett hundratal öppenvårdsen-
heter byggts upp för vuxna missbrukare. Också institutionsvården och
familjevården har byggts ut väsentligt. I april 1992 fanns det drygt
8 200 platser på institutioner för vuxna missbrukare av alkohol och nar-
kotika, vilket är en liten ökning jämfört med november 1991.

En offensiv narkomanvård har av riksdagen betraktats som en förut-
sättning för att förebygga spridning av HIV bland intravenösa miss-
brukare. Målet är att nå samtliga missbrukare för provtagning, avgift-
ning, vård och behandling. Merparten av narkotikamissbrukarna nås för
motivationsinsatser. Enligt Socialstyrelsens bedömning har drygt 80%
av injektionsmissbrukama HIV-testats en eller flera gånger. Enligt en
nyligen genomförd studie i Stockholm av de HIV-positiva narkotika-
missbrukarna framgår att det skett en klar förbättring av de HlV-smitta-
des sociala situation och en viss minskning av missbruket. Genom
samverkan med socialtjänst och kriminalvård har arbetet med narkotika-
missbrukarna kunnat utvecklas ytterligare.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

132

För missbruk intagna personer

i hem för vård eller boende

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Totalt antal

““* TvAngsintagna
Frivilligt intagna

Trots de relativa framgångarna kvarstår emellertid betydande pro-
blem. Omkring hundra HIV-positiva missbrukare i Stockholm uppges
fortsätta med ett intravenöst missbruk på ett sådant sätt att deras beteen-
de bedöms som en klar smittrisk. Flertalet studier av förloppet vid
HIV-infektion ger vid handen att omkring hälften av de smittade får
symptom som klassificeras som aids inom tio år. Det finns därför an-
ledning att anta att minst 200 HIV-smittade narkotikamissbrukare inom
en femårsperiod kommer att insjukna i aids eller i HIV-relaterade
symptom.

Andra oroande tecken är uppgifter om ett ökat missbruk bland unga
invandrare och flyktingar samt uppgifter om ett ökat sidomissbruk av
bensodiazepiner.

Sedan några år tillbaka pågår i Lund och Malmö en försöksverksam-
het med att dela ut rena sprutor till narkotikamissbrukare i syfte att
förhindra smittspridning av HIV. En vetenskaplig utvärdering av verk-
samheten kommer att presenteras av Socialstyrelsen i januari 1993.

Regeringen har givit Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en kart-
läggning av dagens narkomanvård och av behoven av insatser, samt att
utarbeta ett förslag till program för det fortsatta HIV-förebyggande
arbetet bland narkotikamissbrukare. Uppdraget kommer att redovisas
till regeringen senast den 31 december 1992.

Sammantaget har under senare år en omfattande satsning genomförts
med betydande statliga medel i syfte att utveckla en offensiv narkoman-
vård i landets kommuner. Det är viktigt att denna satsning fullföljs av
kommunerna. Av särskild betydelse är fortsatta ansträngningar att för-
bättra samverkan mellan bl.a. socialtjänst, kriminalvård och psykiatri
när det gäller vård och behandling av narkotikamissbrukare. Samtidigt
är det väsentligt att genomföra analyser av hur samhällets resurser
används inom vårdområdet och hur dessa resurser kan användas effek-

133

tivare. Regeringen har därför givit Riksrevisionsverket i uppdrag att Prop. 1992/93:100
genomföra en sådan analys. Studiens resultat kommer att redovisas i Bil. 6
slutet av år 1992.

Som tidigare anförts finns det fortfarande behov av att i särskild ord-
ning från centralt håll initiera förebyggande insatser mot HIV/aids. Jag
anser därför att särskilda medel bör anvisas till HIV-förebyggande
insatser bland narkotikamissbrukare. Regeringen kommer senare att
besluta om riktlinjer för hur det arbetet skall bedrivas fortsättningsvis.

Socialstyrelsen har under senare år ägnat frågan om kvinnors miss-
bruk ökad uppmärksamhet, bl.a. genom att lämna stöd till utveckling
av alternativ inom missbrukarvården för att möta kvinnliga missbruka-
res specifika vårdbehov. Vidare har styrelsen på regeringens uppdrag
redovisat ytterligare behov av kunskaps- och metodutveckling inom
området. Socialstyrelsens pågående insatser inom området avser bl.a.
att förbättra det arbete med missbrukande blivande mödrar och miss-
brukande föräldrar som bedrivs av kommunerna och inom barn- och
mödrahälsovården. Socialstyrelsen avser också att genomföra semina-
rier och andra utbildningsinsatser för att höja kompetensen inom om-
rådet.

En av uppgifterna för den av regeringen tillsatta alkoholpolitiska
kommissionen är att göra en översyn av vården av alkoholmissbrukare
och att bedöma behoven av förändringar av vårdens form och innehåll.
De kvinnliga missbrukarnas vårdbehov skall därvid uppmärksammas
särskilt. Kommissionen skall även behandla frågor som gäller miss-
brukets familjesociala konsekvenser.

Alkoholpolitik

Mål

Målet för alkoholpolitiken är att minska den totala alkoholkonsumtionen
för att därigenom minska alkoholskadorna.

Sverige har ställt sig bakom WHO:s hälsopolitiska strategi där bl.a.
målet att minska alkoholkonsumtionen med minst 25 % under perioden
1980-2000 ingår.

Överkonsumtion och missbruk av alkohol för med sig omfattande
sociala och medicinska problem. Samhällets kostnader för exempelvis
socialtjänst och sjukvård, produktionsbortfall och rehabilitering är
mycket höga. Därtill kommer det psykiska, sociala och ekonomiska
lidande som drabbar enskilda och deras anhöriga.

Mot denna bakgrund för vi i Sverige en restriktivt hållen alkoholpolitik,
vars grunddrag slogs fast av riksdagen år 1977 (prop. 1976/77:108,
SkU40, rskr. 231). Härigenom antogs det regelsystem som omgärdar
hanteringen av alkohol. Riksdagen har därefter vid upprepade tillfällen
uttalat sitt stöd för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik.

Med anledning av propositionen (1990/91:175) om vissa folkhälso-
frågor uttalades åter att målet för den svenska alkoholpolitiken skall

134

vara att minska den totala alkoholkonsumtionen. I framtiden bör Prop. 1992/93:100
emellertid avsevärt större vikt än tidigare läggas vid förebyggande Bil- 6
insatser utifrån ett folkhälsoperspektiv.

Även våren 1992 (1991/92:SoU15, rskr. 223) uttalade sig riksdagen
för en fortsatt aktiv svensk alkoholpolitik.

Alkoholpolitiken och det europeiska samarbetet

I regeringens proposition (1991/92:170, bil. IV) om Europeiska ekono-
miska samarbetsområdet (EES) konstateras att EES-avtalet inte innebär
förändringar av den svenska alkoholpolitikens mål. I vissa avseenden
kan emellertid ändringar i alkohollagstiftningen behöva genomföras
som en anpassning till EG:s regelsystem. De svenska alkoholmonopo-
len kan inte karaktäriseras som diskriminerande i Romfördragets me-
ning.

Denna bedömning delas av såväl socialutskottet som EES-utskottet.
Vid behandlingen av propositionen har riksdagen hävdat att monopolen
kan försvaras under åberopande av att deras syfte är att värna befolk-
ningens hälsa och inte att skydda inhemsk produktion mot konkurrens.
Enligt utskottets mening bör en sådan linje också med framgång kunna
hävdas under EES-samarbetet.

Riksdagen har beslutat i enlighet med utskottens uttalande.

Internationellt samarbete

Sverige deltar i WHO:s alkoholpolitiska arbete inom Europaregionen.
Arbetet syftar till att minska alkoholkonsumtionen i regionen i enlighet
med WHO:s mål. En resolution och en aktionsplan antogs den 17 sep-
tember 1992 av WHO:s regionalkommitté för Europa, där alla med-
lemsstater i regionen - för närvarande 45 - är representerade. Planen
bygger på den s.k. totalkonsumtionsmodellen och ligger väl i linje med
den svenska alkoholpolitikens inriktning. Vidare betonas i planen vikten
av att länder med en ambitiös alkoholpolitik får stöd för att fullfölja
denna.

Konsumtionsutvecklingen

Försäljningen av alkoholdrycker i Sverige minskade med drygt 20 %
under tioårsperioden 1976-85. Under senare delen av 1980-talet ökade
försäljningen på nytt. Särskilt starkölsförsäljningen gick upp under
denna period och har sedan fortsatt att öka. Under åren 1990 och 1991
har den totala alkoholförsäljningen åter minskat.

Utvecklingen under första halvåret 1992 antyder att konsumtions-
minskningen de senaste åren kan ha stannat upp, eller till och med
vänt. Den totala försäljningen av alkoholdrycker under första halvåret
1992 visar på en ökning med 4,2 % jämfört med första halvåret 1991.
Det är framför allt starköl och öl klass II som ökat kraftigt, medan
försäljningen av spritdrycker fortsätter att minska.

135

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Tabell: Försäljning av alkoholdrycker i liter 100 % per invånare 15 år och äldre
1975, 1980 och 1985-91.

År	Sprit- drycker	Vin	Starköl	öi n	Totalt
1975	3,75	1,36	0,21	2,29*	7,61
1980	3,42	1,53	0,78	1,01	6,74
1985	2,52	1,74	0,85	0,96	6,07
1986	2,59	1,77	0,96	1,02	6,34
1987	2,38	1,75	1,04	1,04	6,21
1988	2,31	1,81	1,17	1,11	6,40
1989	2,25	1,86	1,26	1,17	6,54
1990	2,10	1,83	1,26	1,23	6,42
1991	2,06	1,84	1,17	1,21	6,28

* Inklusive öl II B (s.k. mellanöl)

Ungdomarnas konsumtionsmönster följer i stort sett den totala kon-
sumtionsutvecklingen. Medan vin- och starkspritkonsumtionen minskar
i ungdomsgruppen fortsätter starkölskonsumtionen att öka.

Vidtagna och planerade åtgärder

Den 1 juli 1992 infördes nya regler för beskattning av alkoholdrycker.
Omläggningen, som gjordes bl.a. i syfte att styra alkoholkonsumtionen
mot svagare drycker, innebär att dryckesskatten bestäms i förhållande
till dryckens alkoholhalt och tas ut efter en progressiv skatteskala.

Den europeiska integrationsprocessen innebär att det ekonomiska,
sociala och kulturella utbytet kommer att öka mellan Sverige och länder
som av tradition för en mindre restriktiv alkoholpolitik. Bl.a. mot den
bakgrunden har den av regeringen tillkallade alkoholpolitiska kommis-
sionen som främsta uppgift att formulera en mer effektiv strategi för att
minska den totala alkoholkonsumtionen och därmed begränsa alkoho-
lens skadeverkningar.

Kommissionen bör jämföra den svenska alkoholpolitikens mål och
medel med den politik som andra jämförbara länder för på detta om-
råde. I kommissionens uppgift ingår även att beskriva skillnader i kon-
sumtions- och skadenivåer mellan länderna och att analysera effekterna
av ländernas politik.

I den mån kommissionen finner att delar av det svenska regelverket
kan förenklas eller helt utmönstras för att de inte längre fyller någon
alkoholpolitisk funktion eller behöver förändras med hänsyn till EG:s
regelverk, bör kommissionen lägga fram förslag till sådan reviderad
lagstiftning. Kommissionen skall även presentera förslag till hur de
alkoholpolitiska målen kan uppfyllas, även inom ramen för ett medlem-
skap i EG.

Kommissionen bör vidare överväga hur det opinionsbildande och atti-
tydpåverkande arbetet inom området kan förstärkas och bedöma hur
såväl de primär- som de sekundärpreventiva insatserna kan utvecklas
ytterligare. I kommissionens uppdrag ingår också att göra en översyn
av vården av alkoholmissbrukare och bedöma behoven av förändringar
av vårdformer och vårdinnehåll. De kvinnliga missbrukarnas vårdbehov
skall därvid uppmärksammas särskilt.

136

Slutligen skall kommissionen även behandla frågor som gäller miss- Prop. 1992/93:100
brukets familjesociala konsekvenser. Bil- 6

Folkhälsoinstitutet

Det av riksdagen beslutade Folkhälsoinstitutet har inrättats den 1 juli
1992 med ansvar för att bl.a. samordna samhällets alkohol- och drog-
preventiva verksamhet. Det alkohol- och drogpreventiva arbetet kom-
mer vid sidan av HIV/aids-programmet att bli institutets mest omfattan-
de område.

En av institutets uppgifter är att ta fram och tillhandahålla basfakta
och informationsmaterial inom alkohol- och drogområdet för olika av-
nämares behov, bl.a. kommuner, landsting, arbetsplatser och förenings-
liv.

Institutet skall i sin verksamhet stimulera, utveckla och stödja lokala
drogförebyggande verksamheter som bedrivs av organisationer och myn-
digheter.

Andra viktiga uppgifter för Folkhälsoinstitutet är att initiera forskning
och samla annan kunskap för att få fram underlag för samhällets fort-
satta insatser inom det alkohol- och drogpolitiska området. Att utveckla
nya och effektiva metoder för det förebyggande arbetet är också en
central uppgift för institutet.

Stöd till organisationslivet

Folkrörelsernas drogförebyggande insatser utgör viktiga komplement
till det arbete som myndigheterna bedriver. De enskilda organisationer-
na bör utforma sina insatser utifrån den egna organisationens särart så
att mångfalden i det drogförebyggande arbetet värnas. Därigenom kan
större trovärdighet och bättre effekt av insatserna uppnås.

Statsbidrag kommer även fortsättningsvis att utgå till organisationer,
dels i form av centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till
drogförebyggande verksamheter.

Nykterhetsrörelserna och vissa andra organisationer får organisations-
stöd för sin centrala verksamhet. Under anslaget G 4. Folkhälso-
institutet beräknas organisationsstöd till vissa nykterhetsorganisationer
m.fl. Särskilda projekt- och utvecklingsmedel utgår till ungdomsorga-
nisationer och övriga intressenters drogförebyggande verksamheter.
Under anslaget beräknas vidare medel som skall fördelas av Folkhälso-
institutet till organisationer och kommuner som genomför lokala pro-
jekt.

Bidrag till länkorganisationer och andra organisationer som arbetar
med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare utgår, dels i form av centralt
organisationsstöd, dels i form av bidrag till lokala stöd- eller rehabilite-
ringsinsatser i organisationernas regi. Bidraget redovisas under anslaget
F 2. Bidrag till organisationer.

137

Narkotikapolitik

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Mål

Målet för samhällets insatser mot narkotikamissbruket är att genom en
samordnad narkotikapolitik verka för ett narkotikafritt samhälle.

Det finns idag starka krafter i flera västeuropeiska länder som ställer
krav på en allmän liberalisering av narkotikapolitiken och som till och
med förordar en legalisering av vissa narkotiska preparat. Denna in-
ställning präglas av en uppgivenhet inför narkotikaproblemet som inte
hör hemma i det svenska samhället. Det yttersta målet för den svenska
narkotikapolitiken är att skapa ett samhälle fritt från narkotika, ett sam-
hälle där narkotikan aldrig tillåts bli en normal företeelse. Denna rest-
riktiva grundsyn, som har en stark folklig förankring, råder det en i det
närmaste total politisk enighet om.

Utvecklingstendenser

Sverige

Narkotikamissbruk innefattar mycket skiftande former av narkotikaer-
farenhet, alltifrån bruk vid enstaka tillfällen till långvarig, regelbunden
och daglig användning.

Uppgifter om det tillfälliga experimentella bruket bland ungdomar er-
hålls genom regelbundna undersökningar bland skolungdom i årskurs
9. Av dessa undersökningar framgår att ca 3% av eleverna någon gång
har använt narkotika, vilket i en internationell jämförelse är en mycket
låg nivå. I början av 1970-talet var motsvarande andel ca 14%.

De uppgifter som finns att tillgå om det tunga missbrukets utveckling
är mer osäkra. År 1979 genomfördes en landsomfattande undersökning
om det tunga missbrukets omfattning. Då bedömdes att det fanns
mellan 10 000 och 14 000 tunga missbrukare i landet. Av dessa var
mellan 7 500 och 10 000 injektionsmissbrukare. Enligt en nyligen
genomförd undersökning om narkotikamissbrukets omfattning i
Stockholm finns det tecken som tyder på att antalet narkotikamiss-
brukare i staden har ökat, både vad gäller det totala antalet missbrukare
och de aktiva injektionsmissbrukare som har kontakt med social-
tjänsten. Antalet heroinmissbrukare i staden förefaller ha ökat, samtidigt
som andelen missbrukare som i första hand använder centralstimulantia
har minskat. Dessa uppgifter är oroande.

138

Andel (%) ungdomar som använt narkotika

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

— flickor åk 9

— pojkar åk 9
värnpliktiga

Bedömningar som i övrigt kan göras av det tunga missbrukets utveck-
ling grundas på indikatorer som antalet anmälda brott mot narkotika-
strafflagen, antalet narkotikamissbrukare i kriminalvården, antalet be-
slag av narkotika m.m. Dessa indikatorer, som under några år i mitten
av 1980-talet tydde på en påtaglig minskning av det tunga missbruket,
har under senare år visat en uppåtgående trend.

Beslag av olika narkotiska medel

Cannabis

Heroin
Amfetamin

Kokain

Sömn/lugnande

Det bör dock påpekas att statistik över narkotikabeslag inte bara speg-
lar problemets utbredning utan också omfattningen av myndigheternas
insatser. Därför bör en viss försiktighet iakttas när det gäller att utifrån

139

dessa uppgifter dra slutsatser om det tunga narkotikamissbrukets för- Prop. 1992/93:100
ändringar. Bil. 6

Olika uppgifter talar för att medelåldern bland de tunga narkotika-
missbrukarna ökar, vilket tyder på att nyrekryteringen av unga till
gruppen minskar. Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning
(CAN) har under år 1992 genomfört en undersökning av det tunga
missbrukets omfattning. Resultaten av denna undersökning beräknas
vara klara i februari 1993.

Cannabis är det vanligaste narkotiska missbrukspreparatet i Sverige.
Injektionsmissbruket domineras av centralstimulantia. Kokainmissbruket
har fortfarande en mycket liten utbredning i landet. Det finns vissa
tecken som tyder på att användning av droger som inte injiceras, såsom
ecstasy, amfetamin och LSD, används i ökad omfattning i vissa ung-
domskretsar. Ett annat oroande tecken är en ökning av heroinmissbruk,
främst s.k. rökheroin, i vissa invandrarkretsar.

Utomlands

Tillgången på narkotika i världen är mycket stor. Produktionen av ille-
gal narkotika ökar, samtidigt som den illegala handeln med narkotika
blir alltmer välorganiserad och svårare att bekämpa. De politiska och
ekonomiska förändringarna i Öst- och Centraleuropa har ökat riskerna
för att produktion, missbruk och handel med narkotika sprids såväl
inom regionen som till andra länder. Missbruk av narkotika är ett
växande problem såväl i de traditionella producentländema i tredje
världen som bland underprivilegierade grupper i den industrialiserade
världen.

Utvecklingen är dock inte entydig. Undersökningar i flera västeuro-
peiska länder visar att missbruket av vissa droger stabiliseras eller
t.o.m. minskar. Antalet beslag av heroin, kokain och andra droger ökar
i många länder och regioner, vilket pekar på en bestämd vilja från
kontrollmyndigheternas sida att komma tillrätta med narkotikaproblem-
et. Även om skilda intressegrupper i Europa idag framför krav på att
legalisera narkotikan finns det ingen regering som öppet förespråkar en
sådan linje. Tvärtom finns det inom EG en uppslutning kring det nar-
kotikaprogram som utarbetats av CELAD, en arbetsgrupp för narko-
tikafrågor inom EG. Den uppfattning som kommer till uttryck där
ligger nära den svenska synen i denna fråga.

Vidtagna och planerade åtgärder

Syftet med den svenska narkotikapolitiken är att på alla nivåer och
områden markera ett avståndstagande från narkotikan som företeelse.
Efterfrågedämpande åtgärder, åtgärder för att begränsa tillgången och
kontrollinsatser måste gå hand i hand. Särskilt viktiga är förebyggande
insatser. Det förebyggande arbete som tidigare bedrevs av regeringens
s.k. ATHENA-grupp fullföljs nu av Folkhälsoinstitutet inom ramen för
det drogpreventiva programmet. Polisiära insatser mot gatuhandeln har

140

en viktig förebyggande funktion då sådana insatser både begränsar Prop. 1992/93:100
tillgången på narkotika och samtidigt har en avskräckande effekt på Bil- 6
presumtiva köpare av narkotika.

Den svenska narkotikalagstiftningen vänder sig mot all befattning med
narkotika. I syfte att än tydligare markera att narkotikamissbruk inte
accepteras i vårt samhälle har regeringen i december 1992 förelagt
riksdagen en proposition om bl.a. en skärpning av straffskalan vid
ringa narkotikabrott. Enligt förslaget förs fängelse in i straffskalan för
eget bruk av narkotika. Detta innebär att det blir möjligt att ta urinprov
för att kontrollera misstänkt narkotikabruk och att den som använt nar-
kotika kan dömas till en påföljd som innefattar behandling av miss-
bruket.

Vidare kommer regeringen inom kort att föreslå riksdagen vissa änd-
ringar i narkotikakontrollagen i syfte att kontrollera hanteringen av
vissa kemiska ämnen som kan användas vid illegal narkotikatillverk-
ning.

Narkotikaläget i världen påverkar situationen också i Sverige. Den
ökande produktionen av illegal narkotika och den världsomspännande
illegala narkotikahandeln kräver fortsatt stark beredskap och en väl
samordnad nationell narkotikabekämpning. Regeringens samordnings-
organ för narkotikafrågor (SAMNARK) har i uppdrag att verka för en
förbättrad samordning av samhällets insatser inom narkotikaområdet.
SAMNARK skall samordna de insatser som initierades av Aktions-
gruppen mot Narkotika, som avslutade sitt arbete sommaren 1991.
Inom ramen för detta uppdrag har uppmärksamhet särskilt riktats mot
missbruk bland invandrare och flyktingar, drogförebyggande insatser
inom arbetslivet samt samordning av insatser på regional nivå.

Sverige deltar mycket aktivt i det internationella samarbetet mot
narkotika inom FN och Europarådet. Sverige hör till de länder som ger
de största frivilliga bidragen till FN:s arbete mot narkotika. Sverige är
f.n. medlem av FN:s narkotikakommission. Inom Europarådets samar-
betsgrupp i narkotikafrågor, den s.k. Pompidougruppen, har Sverige
bidragit med ekonomiskt stöd till Öst- och Centraleuropa för att möjlig-
göra deltagande därifrån i Pompidougruppens olika aktiviteter. Vidare
deltar Sverige aktivt i flera arbetsgrupper inom Pompidougruppen.

Sverige ingår också i den s.k. Dublingruppen, som är en informell
internationell grupp för utbyte av information om framförallt bistånds-
insatser för att bekämpa narkotika. I gruppen ingår också EG:s med-
lemsländer, EG-kommissionen, USA, Canada, Japan och Australien.

Sverige har under år 1992 innehaft ordförandeskapet i Nordiska
kontaktmannaorganet för narkotikafrågor, som har till uppgift att främja
det tvärsektoriella samarbetet mot narkotika i Norden.

Det internationella samarbetet mot narkotika är utomordentligt bety-
delsefullt, inte minst mot bakgrund av den pågående europeiska integra-
tionen och de genomgripande förändringarna i Central- och Östeuropa.
Regeringen har för avsikt att ytterligare stärka Sveriges roll i detta
samarbete. Under anslaget A 2. Utredningar, utveckling, samverkan
m.m. finns medel beräknade för stöd till internationellt samarbete inom
alkohol- och narkotikaområdet.

141

F 1. Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

1991/92	Utgift	908 717 127
1992/93	Anslag	950 000 000
1993/94	Förslag	480 000 000

1 470 000 000 kronor har överförts till anslaget G15. Statens institutionsstyrelse.

Sedan kommunaliseringen av tvångsvårdens institutioner år 1983 har
den ordningen gällt att staten träffat överenskommelse med Landstings-
förbundet och Svenska kommunförbundet om statsbidragssystemet till
missbrukarvården och ungdomsvården. Statsbidraget har i huvudsak
fördelats dels till kommunerna enligt en schablon för ått fritt disponeras
till missbrukarvård och ungdomsvård, dels till institutionerna i form av
platsbidrag. Vid ett antal tillfällen har beslutats om vissa justeringar av
dessa principer i syfte att påverka utvecklingen av vårdstrukturen eller
vårdresurserna.

Den senaste omläggningen av statsbidraget, avseende åren 1991 och
1992, syftar till att stimulera utbyggnaden av platser vid särskilda ung-
domshem och LVM-hem. Ett tillfälligt anordningsbidrag utgår till de
huvudmän som tar nya platser i anspråk under åren 1991 och 1992.
Statsbidraget är sedan år 1990 totalt 950 miljoner kronor per år.

Riksdagen har i enlighet med regeringens proposition (1992/93:61)
om ändrat huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård
och missbrukarvård beslutat att staten får ett samlat huvudmannaskap
för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. Som redovisas
under anslag G 15. Statens institutionsstyrelse, bör finansieringen av
institutionerna även fortsättningsvis ske genom vårdavgifter från kom-
munerna och genom statliga platsbidrag. Kostnaderna beräknas uppgå
till 470 miljoner kronor. Vidare skall principerna för nuvarande stats-
bidrag till kommunerna gälla under hela innevarande budgetår.

Föredragandens överväganden

Missbrukarvården och ungdomsvården har hittills inte fungerat tillfreds-
ställande, vilket bl. a. ligger bakom riksdagens tidigare principbeslut
om statligt inflytande över framför allt ungdomsvården.

Från olika håll har framförts att ungdoms- och missbruksarbete i
många av landets kommuner inte prioriteras tillräckligt högt. Vissa
särskilt utsatta gruppers behov av stödinsatser eller vård har lyfts fram.
Bostadslösa tunga missbrukare är i många fall i behov av en mellan-
vårdsform som många kommuner inte kan erbjuda. Även psykiskt
störda missbrukares särskilda vårdbehov är dåligt tillgodosedda. Andra
grupper i behov av specifika insatser är t.ex. kvinnliga missbrukare,
barn och ungdomar som lever utan fast förankring i en familj eller
institution, missbrukande ungdomar där unga flickor är en särskilt utsatt
grupp. Utbudet av vårdresurser för dessa utsatta grupper varierar
mellan landets kommuner.

Statens bidrag till missbrukarvården och ungdomsvården bör ses som

142

en helhet med ett övergripande syfte att garantera att resurserna på Prop. 1992/93:100
såväl institutionssidan som öppenvårdssidan överensstämmer med Bil. 6
behov och efterfrågan. När staten nu tar över den tunga institutionsvår-
den finns ett starkt intresse av att det råder balans mellan den tunga
institutionsvården och de kommunala insatserna inom området, dvs.
tidigt förebyggande insatser, öppenvård eller andra frivilliga vårdinsat-
ser. Den tunga missbrukarvården och ungdomsvården påverkas av
vilka tidiga insatser som kommunerna gör.

De fördelningstal som ligger till grund för det generella statsbidraget
till kommunerna är föremål för översyn av strukturkostnadsutredningen
(Fi 1992:17). Ett nytt system för fördelning av det generella stats-
bidraget avses träda i kraft den 1 januari 1995.

Statsbidraget till missbrukarvård och ungdomsvård bör tills vidare fin-
nas kvar som ett riktat statsbidrag till kommunernas missbruks- och
ungdomsarbete. Bidraget skall ha generell karaktär och fördelas enligt
särskilda fördelningskriterier som regeringen avser att besluta om under
våren 1993. Länsstyrelserna bör inom ramen för sitt tillsynsarbete ges
en aktiv roll vid fördelningen av statsbidraget samt uppföljningen av
dess effekter. Socialstyrelsen bör i samarbete med Statens institutions-
styrelse utvärdera och analysera effekterna av statsbidraget på nationell
nivå. I samband med att nya fördelningstal för det generella statsbi-
draget införs bör frågan om statsbidragets konstruktion ånyo prövas.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budget-
året 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 480 000 000 kro-
nor.

F 2. Bidrag till organisationer

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

62 935 277 Reservation 1 555 767

28 755 000

31 630 000

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen anser att stödet till länkorganisationer och andra före-
ningar som arbetar med rehabilitering- och stödinsatser inom miss-
bruksområdet bör samordnas på ett bättre sätt. Socialstyrelsen föreslår
att anslagsposten Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkohol-
missbrukare m.fl samordnas med anslagsposten Bidrag till KALV-orga-
nisationerna. Styrelsen anser också att bidrag till lokala föreningar bör
fördelas av länsstyrelserna.

Vad gäller organisationsstöd till organisationer som arbetar med ut-
satta barn och familjer, människor i samlevnadskriser m.m. hemställer
Socialstyrelsen om en höjning med 1 miljon kronor.

143

Socialstyrelsen anser att det bör ske en samordning av bidragsgiv- Prop. 1992/93:100
ningen till kvinnojourerna. Styrelsen föreslår att 3 miljoner kronor Bil. 6
överförs till anslagsposten Bidrag till kvinnojourernas riksorganisationer
m.m. från anslag H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet, av medel
som beviljas till kvinnojourernas lokala arbete.

Socialstyrelsen äskar oförändrat bidrag till de homosexuellas organisa-
tioner.

KALV-organisationerna

Den s.k. KALV-gruppen består av Länkens kamratförbund, Alkohol-
problematikers riksförbund, Sällskapet Länkarnas riksförbund samt
Verdandi.

KALV-organisationema ansöker om en höjning av bidraget med
50 %. Sällskapet Länkarnas Riksförbund har inkommit med en särskild
hemställan om organisationsbidrag.

Föredragandens överväganden

Jag anser i likhet med Socialstyrelsen att bidrag till organisationer som
arbetar med stödjande insatser till f.d. missbrukare bör samordnas på
ett bättre sätt. Jag anser därför att anslagsposten Bidrag till KALV-
organisationema bör föras samman med anslagsposten Bidrag till sam-
manslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl. vilken regleras i förord-
ningen (1983:731) om statsbidrag till organisationer för stöd till miss-
brukare m.m. Medel skall även utgå till de s.k. KALV-organisationer-
na. Jag anser att medlen bör disponeras av Socialstyrelsen. Den del av
anslaget som avses att gå till lokala länkorganisationer skall utbetalas
till länsstyrelserna som har att besluta om fördelningen av dessa lokala
bidrag.

Organisationer som inriktar sitt arbete på utsatta barn och familjer gör
betydelsefulla insatser. Föreningar som Barnens rätt i samhället (BRIS),
Hassela solidaritet och familjehemmens organisationer svarar för
opinionsbildning, egna insatser och metodutveckling inom sina om-
råden.

Stöd utgår till kvinnojourernas riksorganisation och invandrar-
organisationer som stödjer misshandlade kvinnor. Vidare avsätts medel
för kvinnojourernas lokala utvecklingsarbete. Medlen för det lokala
utvecklingsarbetet bör fördelas av riksorganisationen i enlighet med
riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar.

De homosexuellas organisationer bedriver en omfattande infor-
mations- och rådgivningsverksamhet. Informationsfrågor inom olika
samhällssektorer samt stöd till olika organisationer överfördes från
Socialstyrelsen till Folkhälsoinstitutet när detta bildades den 1 juli 1992.
Det uppdrag som regeringen lämnat till Socialstyrelsen angående de
homosexuellas situation i samhället har därför regeringen beslutat att
föra över till Folkhälsoinstitutet. Institutet bör också fördela bidrag till
de homosexuellas organisationer och medel härför bör således över-

144

föras till Folkhälsoinstitutet. Under anslag G 4. Folkhälsoinstitutet har Prop. 1992/93:100
jag beräknat 1 125 000 kronor för ändamålet. Bil- 6

Sammanfattning

Anslagspost	Anslag 1992/93	Förslag 1993/94
Bidrag till sam- anslutningar av f.d. alkoholmiss- brukare m.fl.	19 569 'v	23 343
Bidrag till KALV-organisa- tionerna	3 773
Bidrag till or- ganisationer som arbetar för utsatta barn och deras fa- miljer	2 207	3 207
Bidrag till kvinnojourernas riksorganisatio- ner m.m.	2 080	5 080
SUMMA	27 629	31 630

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till organisationer för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 31 630 000 kronor.

F 3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning

1991/92	Utgift	10 542 000
1992/93	Anslag	7 964 000
1993/94	Förslag	7 964 000

1 Anslaget Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN)

Anslaget avser bidrag till verksamheten vid Centralförbundet för alko-
hol- och narkotikaupplysning (CAN)

CAN är ett folkrörelseförankrat informationsorgan som har till uppgift
att bedriva och främja saklig upplysning om verkningar av alkohol- och
narkotikamissbruk liksom om vägar och medel att förekomma och
bekämpa alkoholskador och motverka icke-medicinskt bruk av narko-
tika.

CAN skall i detta syfte förmedla basfakta om droger till organisa-
tioner, myndigheter, massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN
är att utgöra ett serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras
arbete med droginformation.

10 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 6

145

För CAN:s verksamhet har jag för budgetåret 1993/94 beräknat ett Prop. 1992/93:100
bidrag på totalt 7 964 000 kronor. Bil. 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotika-
upplysning för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på
7 964 000 kronor.

146

G. Myndigheter under Socialdepartementet

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Socialdepartementets ansvarsområde innefattar verksamheter och
förmånssystem som skall bidra till medborgarnas trygghet och välfärd.
De stora transfereringssystemen, som hanteras främst av socialförsäk-
ringsadministrationen, skall dels kompensera för inkomstbortfall på
grund av ohälsa eller ålder, dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under
livets normala skeenden. Denna ekonomiska uppgift, som i stor ut-
sträckning är regelstyrd och inriktad på ärendehandläggning, får allt
starkare beröringspunkter med de delar av trygghetssystemen som skall
förebygga och behandla ohälsan och dess uppkomst och orsaker,
nämligen hälso- och sjukvården, hälsoskyddet samt socialtjänsten. Inom
sistnämnda områden har staten inte det direkta verksamhetsansvaret,
och dess huvuduppgift är här framför allt inriktad på tillsyn, kunskaps-
uppbyggnad och kvalitetssäkring.

För att fullgöra statens uppgifter finns under Socialdepartementet
myndigheter på central, regional och lokal nivå. Vid flertalet av myn-
digheterna är verksamheten i varierande omfattning regelstyrd i den
meningen att uppgifter härleds ur någon författning (resp, förordning
med instruktion undantagen). Dessa uppgifter kan beskrivas i termer av
ärendehandläggning, utbetalning av statsbidrag eller annat ekonomiskt
stöd, tillsyn samt rätt att utfärda föreskrifter. Vid sidan av den regel-
styrda verksamheten finns vanligen inslag av samordningskaraktär och
kunskapsförmedling. Ett fåtal myndigheter saknar regelstyrd verksam-
het. För Statens institut för psykosocial miljömedicin och Social-
vetenskapliga forskningsrådet är forskningsfrågorna helt dominerande,
medan Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik har en
utpräglad utvärderingsfunktion. Vid Bammiljörådet och Statens handi-
kappråd dominerar policyskapande uppgifter i form av kunskapsför-
medling och samordning.

Den totala personalstyrkan vid Socialdepartementets myndigheter
uppgår under innevarande budgetår till ungefar 18 000 anställda, vilket
är ca 600 färre än närmast föregående budgetår och ungefär 1 600
färre än budgetåret 1989/90. Personalminskningarna har åstadkommits
genom effektiviseringar och omstruktureringar, främst inom socialför-
säkringsadministrationen, Socialstyrelsen och på Rättsmedicinalverkets
område. Det treåriga programmet för omställning och förnyelse av den
statliga administrationen som riksdagen godkände vid behandlingen av
propositionen 1990/91:150 gällde just dessa tre områden, och förnyel-
searbetet fortskrider. Därutöver pågår eller har genomförts andra
omstruktureringar bl.a. såvitt avser Statens bakteriologiska laboratorium
(SBL) och Statens hundskola. Hundskolans verksamhet drivs nu i
bolagsform och har inte längre sin finansiering över statsbudgeten.

Socialförsäkringsadministrationen bestående av Riksförsäkringsverket
(RFV) och de allmänna försäkringskassorna med sammanlagt drygt
16 000 anställda svarar för mer än 85 % av de administrativa kostna-
derna inom Socialdepartementets område. Merparten tjänstgör vid de ca
400 lokalkontoren. Vid RFV, som är den personellt största centrala

147

myndigheten, tjänstgör drygt 650 anställda. Rättsmedicinalverket har Prop. 1992/93:100

totalt ungefär 500 anställda, varav endast 10 på det centrala lednings- Bil. 6

kansliet. Socialstyrelsens personalstyrka inkl, dem som tjänstgör vid de
regionala tillsynsenheterna uppgår till ca 350 anställda. Läkemedels-
verket, vars verksamhet är helt avgiftsfinansierad, ligger sedan inrättan-
det, trots ökade arbetsuppgifter, oförändrat på nivån 185 anställda.

Verksamheten vid SBL med över ca 400 anställda är föremål för
omstrukturering, vilken kommer att innebära betydande personal-
minskningar. I övrigt är myndigheterna personalmässigt små med i
flertalet fall färre än 20 anställda.

Det är min och statrådet Könbergs uppfattning att administrationen i
stort fungerar väl, och att det finns en god beredskap såväl för att möta
förändringar i fråga om verksamhetens karaktär och omfattning som för
att agera i den nya mål- och resultatstyrningsprocessen.

Myndigheterna befinner sig i olika faser av budgetcykeln. Med ut-
gångspunkt i anslagsframställningarna har en fördjupad prövning gjorts
av verksamheten beträffande Socialstyrelsen, Läkemedelsverket, Hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd och Nämnden för vårdartjänst. Resulta-
tet av denna prövning redovisas under resp, myndighetsanslag.

Den aviserade forskningspolitiska propositionen innebär att anslagen
till Statens institut för psykosocial miljömedicin och Socialvetenskapliga
forskningsrådet föreslås oförändrade i avvaktan på senare ställnings-
taganden inom regeringen. Likaså föreslås Barnmiljörådets anslag
oförändrat i avvaktan på beredningen av frågan om inrättande av en
barnombudsman. Även till det föreslagna Smittskyddsinstitutet föreslås
oförändrad medelstilldelning i förhållande till vad som för närvarande
utgår till SBL i avvaktan på att frågan bereds inom regeringen med
sikte på ett senare förslag till riksdagen.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat de
finansiella förutsättningarna för myndigheterna samt principer för
beräkning av anslagen. Myndigheterna kommer att få en betydande
frihet att själva göra avvägningar i finansiella frågor, vilket syftar till en
effektivare medelshantering. Myndighetsanslagen ändrar i de flesta fall
karaktär från tidigare förslags- eller reservationsanslag till ramanslag,
vilket ger möjlighet att till ett senare budgetår föra över såväl överskott
som underskott på anslaget. De nya budgeteringsprinciperna innebär att
förväntade prisökningar budgetåret 1993/94 för samtliga resursslag har
beaktats vid anslagsberäkningen. Löne- och prisökningar skall således
finansieras inom myndighetsanslagen samt det utrymme som anslags-
sparandet resp, anslagskrediten ger. Investeringar i anläggningstill-
gångar kommer fortsättningsvis i princip att finansieras genom att
myndigheterna tar upp lån i Riksgäldskontoret. I regleringsbreven
kommer låneramen att fastställas samt därav föranledda restriktioner
vad gäller dispositionen av det anvisade anslagsbeloppet att anges.
Statliga medelsflöden avses generellt komma att räntebeläggas. Under
resp, anslag redovisas om myndigheten kommer att tilldelas ett ränte-
konto med kredit i Riksgäldskontoret samt vad som i övrigt hänger
samman med de nya principerna för ekonomistyrning.

148

Effekterna på anslagsbeloppen av sänkningen av nivån på lönekost-
nadspålägget har inte nu kunnat beaktas och inte heller det förhållandet
att medel som tidigare anvisats direkt till Statshälsan avses fördelas ut
på myndigheterna. Dessa frågor kommer att behandlas i reglerings-
breven.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

G 1. Riksförsäkringsverket

1991/92

1992/93

1993/94

Utgift 471 106 611

Anslag 465 222 000

Förslag 604 806 000'

1 Den ersättning som tidigare utgått från försäkringskassorna för viss ADB-drift före-
slås upphöra.

Riksförsäkringsverket (RFV) är central förvaltningsmyndighet för
socialförsäkringen och anslutande bidragssystem, dvs. sjukförsäkring
inkl, föräldraförsäkring och tandvårdsförsäkring, folkpensionering,
tilläggspensionering, delpensionsförsäkring, arbetsskadeförsäkring,
allmänna barnbidrag, bidragsförskott, bilstöd till handikappade, ersätt-
ning för vård av närstående och för ärenden som rör utbetalning av
utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning samt dagpenning och
familjebidrag till värnpliktiga.

De övergripande målen för RFV är att tillsammans med försäkrings-
kassorna genom den allmänna socialförsäkringen och anslutande bi-
dragssystem ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden genom att
dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre,
dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka
och handikappade möjlighet att återgå i arbete.

RFV har i sin årsredovisning (ÅR) i de delar som avser resultatredo-
visningen redovisat verksamheten i följande områden

- ekonomiskt stöd till barnfamiljer

- ersättning vid sjukdom och handikapp

- ersättning vid ålderdom m.m.

- annan utbetalning

- administration och fondförvaltning.

Strukturen överensstämmer i väsentliga delar med den som redovisa-
des i den fördjupade anslagsframställningen inför den treåriga budget-
perioden 1991/92 - 1993/94.

Av resultatredovisningen i ÅR framgår utvecklingen med avseende på
kostnader, intäkter och volym. RFV har inlett ett utvecklingsarbete för
att förbättra den löpande resultatredovisningen. Avsikten är bl.a. att ta
fram och utveckla nyckeltal för effekter i verksamheten, för produktivi-
tet och kvalitet. Sådana saknas i årets ÅR.

För verksamheten angavs i regleringsbrev för budgetåret 1991/92 att
målen för RFV:s och försäkringskassornas åtgärder mot ohälsan skulle
vara att

149

- försäkringsutbetalningarna på grund av sjukdom och förtidspensione-
ring, uttryckt i det s.k. ohälsotalet, sänktes med två dagar jämfört
med 1990/91 års nivå

- sjukfall som varat 30 dagar eller längre borde bli kortare och färre

- antalet nybeviljade förtidspensioner inte skulle öka

- andelen inbetalade underhållsbidrag i förhållande till utbetalade bi-
dragsförskott skulle upprätthållas och om möjligt öka.

Vad beträffar ohälsotalet blev enligt RFV resultatet en minskning med
1,4 dagar. En ohälsodag kostade år 1991 ca 1,7 miljarder kronor.
Räknat i fasta priser minskade försäkringens ersättningar för inkomst-
bortfall vid ohälsa mellan år 1990 och 1991 med ca 5 miljarder kronor.
Av detta belopp beräknar RFV att effekten av de sänkta ersättningsni-
våerna som följt av sjukpenningreformen den 1 mars 1991 utgjorde

2,7 miljarder kronor samt att 2,3 miljarder kronor berodde på minskat
antal ersatta dagar.

Antalet sjukfall som varat 30 dagar eller längre har enligt RFV
minskat kraftigt under år 1991. Däremot varar dessa sjukfall allt längre
tid innan de avslutas.

Antalet nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag minskade år 1991 med
1 000 och var därmed för första gången sedan år 1984 lägre än
50 000. För första halvåret 1992 däremot tyder preliminära uppgifter
på en ökning.

Beträffande inbetalade underhållsbidrag har särskilda insatser vid-
tagits. Trots detta har andelen inbetalade belopp i förhållande till utgiv-
na bidragsförskott minskat från 33 till 31,5 % vilket motsvarar
56 miljoner kronor. Enligt RFV har dock inbetalningsgraden ökat, om
hänsyn tas dels till den minskade uppräkningen av underhållsbidragen
för år 1991, dels till höjda förbehållsbelopp vid införsel samt försämrad
företrädesordning för krav av underhållsbidrag.

Vidare framhåller RFV i ÅR att de snabba förändringar som sker
inom socialförsäkringssektorn ställer stora krav på administrationen.
För att klara kraven krävs förnyad och fördjupad kompetens, föränd-
ringar i organisationen och nya arbetssätt. Ett brett upplagt utvecklings-
arbete bedrivs, där de viktigaste inslagen är decentralisering, kompe-
tensutveckling och förbättrat ADB-stöd.

En central del i stödet av RFV:s och försäkringskassornas verksamhet
är ADB-utvecklingen. Förberedelser för modernisering av ADB-syste-
men har pågått under flera år med inriktning bl.a. att åstadkomma ett
mer flexibelt handläggarstöd. I en första etapp har under budgetåret
1991/92 inom en investeringsram om 150 miljoner kronor genomförts
en basinvestering i lokal ADB-kapacitet.

I sin förenklade anslagsframställning beräknar RFV att verket
genom rationalisering kan klara en neddragning av resurserna med
5,1 miljoner kronor. Samtidigt behövs resurstillskott med 8,5 miljoner
kronor för nya arbetsuppgifter dels till följd av EES-avtalets ikraftträ-
dande, dels med hänsyn till att RFV fr.o.m. år 1993 har fått i uppgift
att fastställa priset på de läkemedel som skall ersättas av socialförsäk-
ringen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

150

För ett förbättrat ADB-stöd, som omfattar inrättande av lokala sjuk-
försäkringsregister, beräknar RFV investeringskostnaderna till samman-
lagt ca 160 miljoner kronor exkl. moms. För driften av ADB-systemen
yrkas i samband härmed viss medelsförstärkning.

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Övergripande mål

De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92 -
1993/94 skall ligga fast. Regeringen har den 18 juni 1992 be-
slutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för
perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks till att omfatta även bud-
getåret 1994/95.

Resurser: Ramanslag 1993/94 604,8 miljoner kronor

Resultatbedömning

RFV har en omfattande uppföljnings- och utvärderingsverksamhet som
löpande följer socialförsäkringens utveckling avseende såväl utgifter
som effekterna för individen och samhället.

RFV:s årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten be-
drivs i enlighet med gällande riktlinjer. Emellertid finns det ännu inte
möjlighet att göra en bedömning av effektiviteten i någon av verksam-
hetsgrenarna, eftersom underlag för sådan prövning saknas. RFV har
inte heller gjort någon bedömning av resultatet av verksamheten i ÅR.

Den revisionsberättelse som RRV avgivit vad gäller RFV och försäk-
ringskassorna innehåller inga invändningar. I en revisionsrapport pekar
RRV dock på brister i rutiner och i den interna kontrollen inom RFV
och försäkringskassorna. Enligt regleringsbrevet skall RFV överlämna
en gemensam årsredovisning till regeringen. Detta betyder enligt RRV
att kraven måste ställas högt på den gemensamma årsredovisningen så
att budgetreformens och budgetförordningens grundläggande krav till-
godoses. RRV anser att RFV bör intensifiera arbetet med att vidareut-
veckla system och metoder för att mäta och analysera resultat samt se
till att dokumentera resultatet i nästa årsredovisning. RRV konstaterar
att flera försäkringskassor inte utsett någon huvudansvarig för arbetet
med årsredovisningen, vilket har fått negativa konsekvenser för RFV:s
samlade årsredovisning. RRV:s allmänna intryck är dock att de flesta
försäkringskassor kommit relativt långt i arbetet med att beskriva sina
resultat.

Jag delar RRV:s bedömning att arbetet med att utveckla den gemen-
samma årsredovisningen bör ha hög prioritet och att frågan om särskild
hänsyn vad gäller tidplanen för socialförsäkringsadministrationens års-
redovisningar kan komma att behöva diskuteras. Jag anser i likhet med

151

RRV att RFV bör klarlägga och fastställa lämpliga kontrollrutiner samt Prop. 1992/93:100
in- och utbetalningsrutiner för småföretagarförsäkringen. Bil. 6

Med hänsyn till vikten av att effektivitet och kvalitet i verksamheten
skall kunna bedömas är det mycket angeläget att RFV fortsätter sitt
arbete med att utveckla lämpliga resultatmål och resultatmått. Jag förut-
sätter att resultatredovisningen i årsredovisningen för budgetåret
1992/93 skall innehålla sådan resultatinformation att såväl nyckeltal
som produktivitetsmått och styckkostnader ingår i underlaget.

Slutsatser

Min bedömning är att de riktlinjer som lades fast i 1991 års komplette-
ringsproposition och 1992 års budgetproposition skall gälla även för
budgetåret 1993/94. Under våren 1992 fann jag vidare att en förläng-
ning av gällande riktlinjer borde göras och omfatta ytterligare ett bud-
getår utöver slutåret 1993/94 i nuvarande budgetcykel. Jag ville då
även invänta RFV:s årsredovisning som skulle komma att ge ett bättre
underlag för nya direktiv till RFV och försäkringskassorna under våren
1993 än vad som var fallet under våren 1992. Direktiven skall avse en
utvärdering med avrapportering under loppet av år 1994 som underlag
för en fördjupad prövning från regeringens sida i 1995 års budget-
proposition.

Anslagsberäkning

Jag har vid min beräkning av resurser till RFV för budgetåret 1993/94
utgått från den i budgetpropositionen 1992 för RFV angivna planerings-
ramen jämte ett reducerat rationaliseringskrav.

De internationella frågorna inom socialförsäkringen kommer att få
vidgad betydelse främst i samband med EES-avtalets ikraftträdande. Jag
har vid min beräkning av medelsbehovet tagit hänsyn härtill. Jag har
vidare beräknat medel för ökade arbetsuppgifter i samband med pris-
sättning av läkemedel samt för utvärdering av försöken med finansiell
samordning mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård.

ADB-stöd

ADB-stödet är av central betydelse för en väl fungerande försäkrings-
administration.

Sedan flera år tillbaka har en utveckling av försäkringskassornas
ADB-stöd varit aktuell. I årets kompletteringsproposition uttalade jag att
ytterligare överväganden behövde göras innan ställning kunde tas till
utformningen av det framtida datorstödet. Jag framhöll även att diag-
nosregistrering på ADB-medium när det gällde enskilda personer inte
skulle få förekomma, ehuru detta var en väsentlig beståndsdel i det s.k.
FAS 90-förslag rörande sjukförsäkringsregister som tidigare framlagts
av RFV. Mot den bakgrunden uppdrog regeringen åt RFV att i nära
samarbete med försäkringskassorna närmare utreda moderniseringen av

152

det lokala ADB-stödet. Utredningsarbetet skulle avse såväl sjukförsäk- Prop. 1992/93:100
ringsområdet som övriga delområden inom socialförsäkringen. Bil. 6

RFV har redovisat utredningsresultatet i en rapport den 27 augusti
1992. RFV konstaterar att kassorna har behov av ett modernt och lokalt
ADB-stöd inom praktiskt taget samtliga försäkringsområden. Dagens
ADB-system, som ursprungligen skapades för att administrativt hantera
stora mängder utbetalningar, är inte uppbyggt så att det kan ge ett
effektivt handläggarstöd vare sig för arbetet med långa sjukfall och
rehabilitering eller för kassornas arbete i övrigt. ADB-systemen är inte
heller anpassade för att ge information och möjligheter till fördjupade
verksamhetsanalyser.

RFV konstaterar vidare att förbudet mot diagnosregistrering enligt
intentionerna i FAS 90-förslaget medför en försvagning av stödet till
rehabiliteringsarbetet och likaså konsekvenser för det förebyggande
arbetet och folkhälsoarbetet. En lokal informationslagring utgör
emellertid enligt verkets mening ett väsentligt inslag i den pågående
decentraliseringen av verksamheten inom socialförsäkrings-
administrationen.

Jag delar RFV:s uppfattning om behovet av ett förbättrat lokalt ADB-
stöd. En decentralisering av datorstödet till lokal nivå bidrar också till
såväl bättre service som integritetsskydd för den enskilde. Jag har sam-
tidigt gjort den bedömningen att det ytterligare bidrag till försäk-
ringskassornas rehabiliteringsinsatser som en utformning i enlighet med
FAS 90-förslaget skulle innebära inte kan uppvägas av de olägenheter
för den enskildes integritet som en diagnosregistrering på ADB-medium
skulle kunna medföra.

Som jag anfört i många sammanhang är det av yttersta vikt att den
enskildes personliga integritet skyddas vid en modernisering av dator-
stödet. Jag avser därför att inom kort föreslå regeringen att till riks-
dagen lägga fram en proposition om decentralisering av register-
hanteringen inom sjukförsäkringen till lokal nivå. Detta kommer bl.a.
att omfatta en strikt lagreglering i fråga om vilka uppgifter som får
finnas i registren och avgränsning av tillåtna användningsområden samt
tydliga gränser för i vilken utsträckning och under vilka former infor-
mation får bearbetas och lämnas ut på ADB-medium.

Regeringen avser att tillsätta en beredning som skall utreda möjlig-
heterna att flytta över huvudansvaret för sjuk- och arbetsskadeförsäk-
ringama till arbetsmarknadens parter. Direktiv avses inom kort utfär-
das. Detta kommer att inverka på försäkringskassornas organisation,
varför en översyn av kassornas styrelser kommer att ingå i bered-
ningens arbete. Den aviserade förändringen av sjuk- och arbetsskade-
försäkringama betyder inte enligt min mening att behovet av ett förbätt-
rat ADB-stöd hos försäkringskassorna blir mindre angeläget. Därtill
kommer att ADB-modemisering behövs inom praktiskt taget samtliga
försäkringsområden som administreras av kassorna, dvs. utöver sjuk-
och arbetsskadeersättningar även föräldrapenning, övriga dagersätt-
ningar, bidrag och pensioner. Jag finner det också viktigt vad beträffar
RFV:s utvecklingsinsatser och förnyelsearbete inom ADB-området med

153

en bred prioritering avseende de olika delområdena inom socialförsäk-
ringen.

Det förbättrade ADB-stödet väntas innebära betydande kostnadsminsk-
ningar inte bara administrativt utan även avseende försäkringsutgiftema
och samhällsekonomiskt i vidare bemärkelse. ADB-investeringen beräk-
nas på några års sikt innebära en årlig rationaliseringsvinst inom ad-
ministrationen motsvarande ca 98 miljoner kronor. Intjänandetiden för
investeringen beräknas härvid till fem år. Jag avser att i kommande års
budgetpropositioner redovisa rationaliseringarna på administrationskost-
naderna. De besparingar på försäkringsutgiftema som det förbättrade
datorstödet väntas medföra torde vara av större betydelse. Storleken
härav är dock svår att beräkna.

Socialförsäkringsadministrationens investeringsbehov för ADB-utrust-
ning och övriga anläggningstillgångar beräknar jag för budgetåret
1993/94 till sammanlagt 272,3 miljoner kronor. Av beloppet avser ca
97 miljoner kronor inrättande av lokala databaser. En förutsättning för
sistnämnda investering är att riksdagen beslutat om sjukförsäkrings-
registerlag. I enlighet med den nya beslutsordningen och finansierings-
modellen för finansiering av investeringar i ADB-utrustning och andra
anläggningstillgångar beräknas RFV för budgetåret 1993/94 ta upp lån
i Riksgäldskontoret på högst 595,1 miljoner kronor. Av detta belopp
beräknas 275,8 miljoner kronor användas för lösen av återstående kapi-
talskuld hos Statskontoret för ADB-utrustning som anskaffats t.o.m.
innevarande budgetår. RFV bör tillföras 49,5 miljoner kronor för att
bl.a. täcka kostnaderna för amorteringar och räntor under budgetåret
1993/94 för nyinvesteringarna för det förbättrade lokala datorstödet.

Övrigt

I samband med mitt förslag om ramanslag för RFV anser jag att den
nuvarande anslagsposten Ersättning till postverket m.m., som omfattar
portokostnader för RFV:s utbetalningar av ersättningar från socialför-
säkringen m.fl. förmåner, på grund av svårigheter att beräkna kostna-
der och volym bör överföras till ett nytt anslag C 10. Ersättning till
postverket m.m.

Under rubriken Inkomster tas för närvarande upp vissa ersättnings-
belopp. Ersättningen från försäkringskassorna, som enbart avser ADB-
stödet för sjukförsäkringen, bör enligt min mening avvecklas. Budget-
tekniken kommer då att vara lika såvitt avser ADB-kostnadema för
samtliga förmånssystem. Övriga ersättningsbelopp bör framdeles ingå i
RFV:s ramanslag och disponeras av verket. RFV bör också - i enlighet
med det förslag som chefen för Finansdepartementet tidigare i dag
redovisat - tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.

Anslaget för RFV har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i RGK samt de nya principerna för budgetering av an-
slagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redo-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

154

visats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och Prop. 1992/93:100
särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Bil- 6

RFV:s disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 604 806 000 kr.

G 2. Allmänna försäkringskassor

1991/92 Utgift 663 190 283

1992/93 Anslag 643 880 000

1993/94 Förslag 4 121 817 000'

1 Ökningen beror i huvudsak på förändrade redovisningsprinciper för socialförsäk-
ringsadministrationens kostnader, men innebär ingen ökad kostnad för statsbudgeten
totalt. (Ca 3 500 miljoner kronor kan hänföras till anslagstekniska förändringar).

De allmänna försäkringskassorna har till uppgift att handlägga enskil-
da ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional
och lokal nivå. Bestämmelserna om allmänna försäkringskassor finns i
lagen (1962:381) om allmän försäkring.

De övergripande målen för verksamheten är att genom den allmänna
socialförsäkringen ge ekonomisk trygghet under livets olika skeden
genom att

dels ge ersättning till sjuka, handikappade, barnfamiljer och äldre,

dels aktivt verka för att förebygga sjukdom och skada samt ge sjuka
och handikappade möjlighet att återgå i arbete.

Det finns 25 allmänna försäkringskassor i landet sedan försäkrings-
kassorna i Malmö kommun och Malmöhus län sammanslagits den 1 juli
1992. Varje kommun har enligt huvudregeln minst ett lokalkontor.
Totalt finns det ca 400 lokalkontor och ett 50-tal mindre serviceenheter.
Vid försäkringskassorna arbetar ca 16 000 personer, varav ca 80 % på
lokalkontoren.

Riksförsäkringsverket

RFV har lämnat en årsredovisning (AR) avseende budgetåret 1991/92
som omfattar hela socialförsäkringsadministrationen. En redogörelse för
denna har lämnats under G 1. Riksförsäkringsverket.

RFV har vidare i en förenklad anslagsframställning lämnat förslag
som innebär ett ökat anslagsbehov med 155 miljoner kronor jämfört
med anslaget för innevarande budgetår. Detta motiveras bl.a. av att
vissa regelförändringar inte genomförts eller enbart i sådan omfattning
att beräknad besparing inte har uppnåtts, av att stora ökningar av
arbetsvolymema har inträffat vad gäller administrationen av utbild-
ningsbidrag och kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) och av ett ökat

155

resursbehov på grund av EES-avtalet. RFV menar att den i reglerings- Prop. 1992/93:100
brevet förutsedda ytterligare minskningen av planeringsramen för Bil- 6
1993/94 med 168 miljoner kronor skulle förutsätta regeländringar eller
andra åtgärder som betydligt minskar försäkringskassornas arbetsvo-
lymer. Verket har redovisat vissa förslag till sådana regelförändringar.

Vad beträffar anslagskonstruktion för försäkringskassorna anser RFV
att det är angeläget att få till stånd en flexiblare resursanvändning
mellan budgetår. Enligt RFV är det av överordnad betydelse att få till
stånd en ordning där ställning tas till administrationens resursbehov i
samband med beslut om nya eller förändrade regler eller eljest när
beslut tas om verksamhetsfrågor. RFV menar att det i dag saknas
underlag för att bedöma om och i så fall vid vilken tidpunkt ramanslag
bör tillämpas för socialförsäkringsadministrationen.

Regeringen beslutade den 29 april 1992 att ge RFV i uppdrag att i
samråd med RRV utarbeta förslag till ändrade redovisningsprinciper för
att åstadkomma bruttoredovisning i statsbudgeten av vissa inkomster
och utgifter inom socialförsäkringen. RFV har i anledning av detta
uppdrag lämnat en rapport (RFV ANSER 1992:8) Förslag till föränd-
ringar beträffande redovisningen i statsbudgeten av vissa inkomster och
utgifter m.m. I denna anförs beträffande försäkringskassorna två alter-
nativ.

RFV förordar att i budgetpropositionen liksom nu redovisas en brutto-
ram för förvaltningskostnaderna. Ersättningar från Allmänna pen-
sionsfonden, arbetsskadefonden, delpensionsfonden och sjukförsäk-
ringsfonden samt från Arbetsmarknadsdepartementet bör fastställas
årligen med hänsyn till verkliga arbetsvolymer, varefter medel överförs
från berörda fonder. Anslag över budgeten anvisas för övriga delar,
dvs. de verksamhetsgrenar där transfereringarna betalas med stats-
medel .

RFV redovisar även en alternativ konstruktion där hela förvaltnings-
kostnaden tas upp som budgetanslag samtidigt som ersättningen från
fondema går in på inkomsttitlar.

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-
1993/94 skall ligga fast. Regeringen har den 18 juni 1992 be-
slutat att de övergripande mål och verksamhetsmål som gällt för
perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks till att omfatta även bud-
getåret 1994/95.

Resurser: Ramanslag 1993/94 4 121,8 miljoner kronor

156

Resultatbedömning Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Angående hittills uppnådda resultat beträffande de i regleringsbrevet
angivna resultatmålen hänvisar jag till vad som anförts under anslaget
G 1. Riksförsäkringsverket.

Årsredovisningen för socialförsäkringsadministrationen visar, enligt
min mening, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de
uppsatta målen kan nås. Emellertid saknas det fortfarande underlag för
att göra en bedömning av effektiviteten i verksamhetsgrenarna.

Slutsatser

Min bedömning är att de riktlinjer som lades fast i 1991 års komplette-
ringsproposition och 1992 års budgetproposition skall gälla även för
budgetåret 1993/94. I likhet med vad jag anfört beträffande RFV fann
jag våren 1992 att en förlängning av gällande riktlinjer borde göras och
omfatta ytterligare ett budgetår utöver slutåret 1993/94 i nuvarande
budgetcykel.

I budgetpropositionen 1992 angavs att jag avsåg att ge ett regerings-
uppdrag i syfte att göra en översyn av försäkringskassornas styrelser.
Jag anser fortfarande att frågeställningen är relevant men att frågor om
försäkringskassornas administration och organisation bör behandlas i
samband med beredningen av en ny modell för sjuk- och arbetsskade-
försäkringama.

Anslagsberäkning

Jag har i min beräkning av resurser till försäkringskassorna för budget-
året 1993/94 utgått från en viss justering av den planeringsram som
angavs i 1992 års budgetproposition samt ett reducerat rationaliserings-
krav.

Med hänsyn till de administrativa konsekvenserna av olika regelför-
ändringar föreslår jag att sammanlagt 81 miljoner kronor tillförs försäk-
ringskassorna. De förändringar som då beaktats är det särskilda ensam-
förälderstödet, införandet av 180 dagars samordning mellan sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen, införandet av en karensdag och förändrade
kompensationsnivåer i sjukförsäkringen, överförande av bostadsbidrags-
hanteringen från kommunerna till försäkringskassorna, assistansersätt-
ning och förändrade folkpensionsregler till följd av EES-avtalet. Admi-
nistrativa resurser för de ökade volymerna av utbildningsbidrag och
kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) på grund av det rådande arbetsmark-
nadsläget har jag för avsikt att återkomma till i kompletteringsproposi-
tionen 1993.

För kompetensutveckling beräknas i enlighet med vad som aviserades

i 1992 års budgetproposition 30 miljoner kronor.

Beträffande ADB-kostnadema hänvisar jag till vad jag anfört under
anslaget G 1. Riksförsäkringsverket.

157

Jag beräknar vidare 10 miljoner kronor för särskild projektverksamhet
även nästa budgetår.

För att bl.a. underlätta verksamhetsmässiga prioriteringar bör medlen
för försäkringskassornas förvaltningsutgifter föras samman under ett
ramanslag.

Ersättningen från försäkringskassorna till Riksförsäkringsverket vilken
enbart avser ADB-stödet för sjukförsäkringen bör avvecklas som jag
tidigare anfört under anslaget G 1. Riksförsäkringsverket.

Vad gäller inkomstsidan föreslås att de ersättningar som lämnas från
Allmänna pensionsfonden och från arbetsskadeförsäkringen framdeles
bör ingå i försäkringskassornas ramanslag. Fr.o.m. innevarande bud-
getår redovisas 100 % av kostnaderna (s.k. bruttoredovisning) efter
avdrag för vissa inkomster på anslaget. Någon ändring av finansierings-
principerna för försäkringskassornas förvaltningskostnader föreslås
däremot inte. Sjukförsäkringsavgifterna kommer alltså även framdeles
att bidra till finansieringen av förvaltningskostnaderna.

I samband med mitt förslag om ramanslag för försäkringskassorna
anser jag att den nuvarande anslagsposten Ersättning till postverket
m.m., i enlighet med vad som anförts beträffande RFV, bör överföras
till ett nytt anslag C 10. Ersättning till postverket m.m.

Av tabellen nedan framgår anslagets konstruktion och storleken på de
ingående posterna.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Utgifter

Inkomster

varav

- avgiftsinkomster

- Allmänna pensionsfonden

- arbetsskadeförsäkringen

4 722 920 000

601 103 000

3 300 000

182 803 000

415 000 000

Summa

4 121 817 000

Vad jag nu har anfört avser att ge information om försäkringskassor-
nas samlade resursbehov.

Anslaget för försäkringskassorna har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
arbetsgivaravgifterna. Det disponibla beloppet kan därför komma att
avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 4 121 817 000 kronor.

158

G 3. Socialstyrelsen

1991/92 Utgift

212 716 181

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

1992/93 Anslag

205 744 000

1993/94 Förslag

316 395 000'

1 Anslaget omfattar det tidigare anslaget Socialstyrelsen samt hela/delar av anslagen
Insatser mot aids, Epidemiberedskap m.m., Specialistutbildning av läkare m.m.,
Bidrag till barnomsorg, Utvecklingsmedel m.m. samt Utvecklings- och försöksverk-
samhet.

Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom social-
tjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, särskilda
omsorger om psykiskt utvecklingsstörda samt frågor som rör alkohol
och andra missbruksmedel. Socialstyrelsen skall utöva tillsyn, följa upp
och utvärdera verksamheter samt utveckla och förmedla kunskap inom
dessa områden. Detta skall ske gentemot av statsmakterna fastställda
mål. De övergripande målen är att verka för en god hälsa och social
välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela
befolkningen. Socialstyrelsens närmare arbetsuppgifter och organisation
regleras i förordningen (1988:1236) med instruktion för Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning för budget-
året 1993/94 bl.a. hemställt

- att anslaget E 1. Socialstyrelsen utformas som ett ramanslag vari
ingår hela/delar av anslagen E 1. Socialstyrelsen, A 6. Insatser mot
aids, Eli. Epidemiberedskap m.m., E 14. Specialistutbildning av
läkare m.m., F 1. Bidrag till barnomsorg, G 15. Utvecklingsmedel
m.m., samt H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet,

- att den medicinska tillsynen förstärks,

- att tillsynen, uppföljningen och utvärderingen inom socialtjänsten
och omsorgerna förstärks,

- att genom omfördelning inom det föreslagna ramanslaget tillföra Epi-
demiologiskt centrum (EPC) och Centrum för utvärdering av meto-
der i socialt arbete (CUS) ytterligare medel,

- att genom omfördelning inom ramanslaget tillföra medel för inköp
av statistik,

- att Socialstyrelsen övertar den medicinska tillsynen över skolhälso-
vården från Statens skolverk,

- att genom omfördelning inom ramanslaget tillföra Nordiskt utbild-
ningsprogram för utveckling av social service (NOPUS) ytterligare
medel,

- att ytterligare medel tillförs för specialistutbildning av läkare m.m.,

- att vissa uppgifter av huvudsakligen utbetalande karaktär och/eller
tillståndskaraktär avvecklas från Socialstyrelsen,

- att anslaget till Socialstyrelsen uppförs med sammanlagt 322 925 000 kr.

Socialstyrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat
verksamheterna inom verksamhetsområdena hälso- och sjukvård,

159

socialtjänst samt folkhälsa. Prop. 1992/93:100

I resultatanalysen avseende den gångna treårsperioden redovisar Bil. 6

Socialstyrelsen ett flertal positiva effekter av verksamheten. Som exem-
pel kan nämnas den under resultatperioden inledda länsvisa aktiva upp-
följning som myndigheten genomfört i ett flertal län. Socialstyrelsen
visar i analysen att det samlade grepp som här har tagits på förhållan-
den inom såväl hälso- och sjukvård som socialtjänst bl.a. har skapat
incitament för ansvariga huvudmän att påbörja aktiviteter i syfte att
komma tillrätta med påvisade brister.

Av analysen framgår att tillkomsten av en regional tillsynsorganisation
med ansvar för hälso- och sjukvården och tandvården har inneburit att
ärendehandläggning, inspektioner och annan förekommande tillsyns-
verksamhet kommit att bedrivas mer målinriktat, systematiskt och
effektivt samt med ett större inslag av förebyggande insatser än
tidigare. Genom att vissa tillsynsuppgifter har kommit att koncentreras
till den regionala tillsynsorganisationen har verksamheten på central
nivå mera kunnat inriktas mot uppföljning och utvärdering av olika
förhållanden inom hälso- och sjukvården.

Uppbyggnaden av den regionala tillsynsorganisationen har - enligt
Socialstyrelsen - bl.a. medfört att handläggningstiden för Lex Maria-
ärenden kunnat nedbringas betydligt under perioden. Detta samtidigt
som ärendevolymen kraftigt ökat.

Inom socialtjänstsektom har Socialstyrelsen genomfört uppföljnings-
och utvärderingsinsatser inom ett flertal områden. Socialstyrelsen på-
visar bl.a. att olika insatser inom barn- och äldreomsorgema samt när
det gäller missbruksfrågor medfört att kommunerna prioriterat målet om
förskola för alla barn, vidtagit åtgärder för att förbättra äldreboendet,
samt initierat olika typer av narkomanvårdsprojekt.

Socialstyrelsens arbetsuppgifter inom området folkhälsa har under tre-
årsperioden successivt förändrats bl.a. till följd av dels överföringen av
det förebyggande aids-arbetet till Aids-delegationen, dels överföringen
den 1 juli 1992 av framför allt det sektorsövergripande folkhälsoarbetet
och den utåtriktade informationsverksamheten till Folkhälsoinstitutet.
Under den senare delen av resultatperioden har Socialstyrelsen, till
följd av bl.a. dessa förändringar, lagt tyngdpunkten av verksamheten i
det hälsobefrämjande arbetet där huvuduppgifterna har varit att svara
för den aktiva uppföljningen av folkhälsoarbetet inom hela socialsektorn
samt social och epidemiologisk analys av folkhälsorapporteringen.
Socialstyrelsen visar i analysen att folkhälsoarbetet bl.a. har resulterat i
ökade kunskaper om hälsans villkor, vetenskaplig konsensus i vissa
frågor, ökad uppmärksamhet på risker i personligt beteende och miljö,
ökad användning av epidemiologiska data samt förbättrad miljö- och
samhällsmedicinsk kompetens i regional och lokal planering.

Socialstyrelsens omvärlds- och framtidsanalys visar på ett ökat behov
av tillsyn, uppföljning och utvärdering av förekommande tjänster inom
framför allt hälso- och sjukvård och socialtjänst. Skälen är bl.a. en
förväntad tilltagande resursbrist inom dessa sektorer, krav på ökad
produktivitet i tjänsteproduktionen, samt behov av en skärpt kvalitets-

160

bevakning med anledning av ett eventuellt framtida svenskt EG-med- Prop. 1992/93:100
lemsskap. Bil- 6

I resursanalysen beräknar Socialstyrelsen ett i stort sett oförändrat
resursbehov inom den centrala organisationen under kommande treårs-
period. Som ett resultat av bl.a. bedömningarna i omvärlds- och fram-
tidsanalysen utgår emellertid Socialstyrelsen från att behovet av resurser
inom den regionala tillsynsorganisationen kommer att öka.

Mot bakgrund av de olika verksamhetsanalyserna gör Socialstyrelsen
bedömningen att den framtida verksamheten ytterligare bör inriktas mot
de s.k. kärnområdena, dvs. hälso- och sjukvård, socialtjänst samt folk-
hälsa. Inom den förstnämnda sektorn görs bedömningen att verksam-
heten framför allt bör inriktas mot en ökad medicinsk tillsyn och inom
de båda andra sektorerna bedömer Socialstyrelsen att insatserna i första
hand bör inriktas på att åstadkomma en förbättrad uppföljning och
utvärdering. Inom området folkhälsa ser Socialstyrelsen det också som
sin huvuduppgift att utveckla verksamheten vid det epidemiologiska
centret.

Socialstyrelsen har i resultatanalysen - i enlighet med riktlinjer i de
myndighetsspecifika direktiven - genomfört en redovisning av hur till-
delade resurser har använts under resultatperioden. Av denna redovis-
ning kan bl.a. utläsas hur många årsarbetskrafter som olika budgetår
fördelats på operativ respektive icke-operativ verksamhet, på operativ
verksamhet inom olika verksamhetsgrenar samt på operativa verksam-
heter fördelade på huvuduppgifter.

Analysen visar bl.a. att andelen årsarbetskrafter i operativ verksamhet
under treårsperioden minskat från 71 till 66 procent samtidigt som
andelen årsarbetskrafter i icke-operativ verksamhet ökat från 29 till
34 procent. Detta resultat förklaras av Socialstyrelsen bero på att stora
resurser har avsatts under perioden för olika förändringsarbeten med
anledning av den nyligen genomförda omorganisationen och avveck-
lingen.

Av analysen framgår även att resursfördelningen mellan olika verk-
samhetsgrenar är i stort sett oförändrad under perioden, vilket innebär
att andelen årsarbetskrafter inom hälso- och sjukvård, socialtjänst och
folkhälsoarbete uppgått till ca 50, 35 respektive 15 procent.

Fördelningen av resurser inom den operativt inriktade verksamheten
visar att andelen årsarbetskrafter med uppgifter inom tillsynsfunktionen
ökat från 24 procent vid periodens början till 30 procent vid periodens
slut, vilket till stor del förklaras av tillkomsten av den regionala till-
synsorganisationen. Också andelen årsarbetskrafter med uppgifter inom
funktionen kunskapsutveckling ökar något - från 33 till 36 procent
medan andelen årsarbetskrafter med författningsbundna uppgifter har
varit i stort sett oförändrad under perioden - ca 15 procent. Övrig
operativ verksamhet minskar från 30 procent till knappt 20 procent
under perioden.

Bl.a. på grund av den nyligen genomförda omorganisationen fram-
håller Socialstyrelsen att resultaten med avseende på resursanvänd-
ningen är behäftade med vissa osäkerheter och avråder därför från
alltför långtgående tolkningar av materialet.

11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

161

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Övergripande mål

Socialstyrelsens övergripande mål för den kommande treårsperio-
den skall vara att verka för en god hälsa och social välfärd samt
omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolk-
ningen. Socialstyrelsens huvuduppgifter skall vara att bedriva
kvalificerad tillsyn, uppföljning, utvärdering och kunskapsför-
medling inom framför allt områdena hälso- och sjukvård, social-
tjänst och folkhälsa. Verksamheten skall bedrivas gentemot av
statsmakterna fastställda mål.

Resurser: Ramanslag 1993/94 316,3 miljoner kronor

Planeringsram

1993/94

316 395 000 kr

1994/95

316 395 000 kr

1995/96

316 395 000 kr

Övrigt

Socialstyrelsens funktion skall utvecklas bl.a. genom att rutiner
införs för en till regeringen regelbundet återkommande rapporte-
ring av förhållanden inom socialtjänsten respektive hälso- och
sjukvården.

Resultatbedömning

Jag bedömer att satsningen på en regional tillsynsorganisation har gett
positiva resultat med avseende på såväl verksamhetens innehåll som
dess kvalitet och effektivitet. Den högre ambitionsnivån inom tillsyns-
verksamheten har inneburit att tidigare icke kända missförhållanden
inom hälso- och sjukvården blottlagts. Tillkomsten av den regionala
tillsynsorganisationen har också ökat uppmärksamheten på kvalitets-
aspekterna inom vården såväl inom den medicinska professionen som
bland allmänheten, vilket inneburit att antalet anmälningar om bl.a.
misstänkta felbehandlingar ökat. Jag noterar emellertid att såväl
Jönköpings- som Malmöenheten tillkommit efter resultatperiodens slut.
Det kommer därför att dröja ytterligare något år innan en heltäckande
bild av verksamheten kan ges.

Också Socialstyrelsens insatser inom hälso- och sjukvårdsområdet på
den centrala nivån har enligt min bedömning fallit väl ut. Jag noterar
särskilt att samarbetet mellan Socialstyrelsen, Spri och Landstingsför-
bundet inom projektet Dagmar 50 - en kartläggning och analys av
resursutnyttjande och tillgänglighet vid 400 kliniker i svenska sjukhus -
har gett ett positivt resultat med avseende på de förutsättningar till bätt-

162

re resursutnyttjande inom vården som nu har skapats. Jag bedömer
också att det brett upplagda arbetet inom aktiv uppföljning har gett
viktig kunskap och impulser för bl.a. planering och utveckling av olika
insatser och strukturer inom hälso- och sjukvården.

Den aktiva uppföljningen inom socialtjänstsektom omfattar en kontroll
av verksamheter vad avser bl.a. resursanvändning, kvalitet och möjlig-
heter till självevaluering. Kontrollen omfattar också verksamheternas
lagenlighet samt deras relevans i förhållande till av regering och riks-
dag formulerade mål. Jag bedömer att denna uppläggning av upp-
följningen har bidragit till att påvisade brister i vissa fall har kunnat
undanröjas. Som exempel på verksamheter och förhållanden inom
socialtjänsten som varit föremål för uppföljning kan nämnas företeelser
inom barnomsorgen, äldreboendet, hemtjänsten samt vården av narko-
tikamissbrukare.

Den aktiva uppföljningen har - utöver vad jag här har redovisat -
gett regering och riksdag värdefullt kunskapsunderlag om regionspeci-
fika förhållanden inom såväl hälso- och sjukvården som socialtjänsten,
vilka tidigare funnits att tillgå endast i begränsad utsträckning. Emeller-
tid noterar jag att den länsvis genomförda aktiva uppföljningen inte i
tillräcklig grad tillgodoser regeringens behov av rikstäckande och regel-
bundet återkommande rapportering från hälso- och sjukvårds- respek-
tive socialtjänstsektom. När det gäller förhållanden inom socialtjänsten
har jag dock erfarit att Socialstyrelsen planerar att utge en regelbundet
återkommande publikation - en socialtjänstens statusbeskrivning - där
åtminstone delar av detta behov bör kunna tillgodoses.

En del av Socialstyrelsens arbetsuppgifter inom området folkhälsa har
- som jag tidigare redovisat - övergått till andra myndigheter. Social-
styrelsens roll har i samband härmed kommit att mera inriktas mot
uppföljning och utvärdering av förebyggande verksamheter, register-
verksamhet samt folkhälsorapportering. Det är ännu för tidigt att be-
döma hur väl Socialstyrelsen uppfyller denna delvis nya roll. Genom
verksamheten vid det epidemiologiska centret kommer emellertid
Socialstyrelsen att - på ett helt annat sätt än tidigare - kunna följa, ana-
lysera och rapportera hur bl.a. folkhälsoproblem, sjukdomar och
sociala problem utvecklas samt även kunna följa upp effektivitets- och
kvalitetsarbetet inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Mot
denna bakgrund bedömer jag att Socialstyrelsen under planeringsperio-
den bör ha goda förutsättningar att åstadkomma positiva resultat i arbe-
tet med folkhälsofrågoma.

Parallellt med de verksamhetsmässiga förändringarna inom området
folkhälsa som jag här har redogjort för har Socialstyrelsen genomfört
ett flertal olika hälsofrämjande insatser. Bl.a. kan nämnas arbetet med
Folkhälsorapport 1991. Rapporten har sannolikt bidragit till att man på
regional och lokal nivå nu beaktar epidemiologiska fakta i högre ut-
sträckning än tidigare t.ex. vid planering av hälso- och sjukvården och
socialtjänsten.

Oaktat de osäkerheter som den tidigare presenterade resursredovis-
ningen är behäftad med, bl.a. på grund av omorganisationen, drar jag

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

163

ändå slutsatsen att myndigheten under resultatperioden prioriterat ar-
betet med tillsyn och uppföljning inom kärnområdena, vilket ligger i
linje med de direktiv och riktlinjer för verksamheten som utgått från
regering och riksdag. Det förhållandet att den icke-operativa verksam-
heten ökat på bekostnad av den operativt inriktade verksamheten är
naturligt med tanke på den neddragning och omorganisering av verk-
samheten som ägt rum under senare år. Jag bedömer att Socialstyrelsen
- när myndigheten hunnit anpassa verksamheten efter rådande förutsätt-
ningar - bör kunna uppvisa en mer operativt inriktad verksamhet än
vad som är fallet i dag.

Vad jag här har anfört om resultatet av Socialstyrelsens verksamhet
den senaste treårsperioden måste vägas mot det förhållandet att myndig-
hetens uppföljnings- och utvärderingssystem ännu inte är tillräckligt
utvecklade för att effekterna av den bedrivna verksamheten fullt ut skall
kunna värderas. Vidare finns fortfarande brister i det ekonomiska redo-
visningssystemet som innebär att prestationer och effekter i vissa fall
inte kan relateras till resursåtgången. Svårigheter föreligger därför att
bedöma verksamhetens produktivitet och effektivitet. Socialstyrelsen
har inte heller hunnit utveckla lämpliga resursmått som kan användas i
resultatanalysen. Jag har emellertid noterat att Socialstyrelsen - i syfte
att komma tillrätta med dessa brister - för närvarande genomför en
översyn och utveckling av såväl uppföljnings- och redovisningssystem
som de olika resursmått som i framtiden skall användas i resultat-
analysen. Avsikten är bl.a. att under kommande resultatperiod utveckla
resultatanalysen som instrument i budgetprövningen samt som underlag
för den egna verksamhetsuppföljningen.

Av bl.a. dessa skäl föreligger i vissa fall svårigheter att bedöma resul-
tatet av Socialstyrelsens verksamhet den gångna treårsperioden, vilket
statsrådet Könberg tidigare redogjort för under anslaget D 3. Funktio-
nen Hälso- och sjukvård m.m. i krig.

Slutsatser

Socialstyrelsens verksamhet under den gångna resultatperioden visar att
såväl genomförda prestationer som resultatet av desamma i huvudsak
gett ett positivt resultat, dvs. bidragit till den övergripande målsätt-
ningen med verksamheten. Jag noterar också att Socialstyrelsen har
följt de direktiv och riktlinjer för verksamheten som regering och riks-
dag utfärdat med anledning av den beslutade omorganisationen. Mot
bakgrund härav gör jag bedömningen att Socialstyrelsen under kom-
mande resultatperiod bör erbjudas möjlighet att bedriva verksamheten
med en högre grad av finansiell frihet än vad som varit fallet under
föregående resultatperiod. Jag föreslår därför att Socialstyrelsen tilldelas
ett ramanslag med planeringsram för treårsperioden 1993/94 -
1995/96.

Socialstyrelsen bör under kommande resultatperiod fortsätta arbetet på
den inslagna vägen, dvs. ytterligare inrikta verksamheten mot tillsyn,
uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför allt

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

164

områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst samt folkhälsa. Inom social-
tjänsten ingår här även arbetet med utvecklings- och försöksverksam-
het. I konsekvens härmed bör Socialstyrelsens arbetsuppgifter av för-
valtande karaktär så långt möjligt avvecklas eller överföras till andra
myndigheter. Socialstyrelsen bör vidare driva det inledda arbetet med
kompetensutveckling vidare.

Mot bakgrund av vad jag tidigare sagt om verksamheten vid de regio-
nala tillsynsenhetema samt med beaktande av de effekter som ett even-
tuellt EG-medlemsskap samt pågående strukturförändringar inom den
nationella hälso- och sjukvården kan ge på hälso- och sjukvårdens kva-
litet i framtiden anser jag det angeläget att en hög beredskap upprätt-
hålls inom Socialstyrelsen för att möta redan påvisade samt eventuellt
ytterligare uppkommande behov av medicinsk tillsyn. Jag beräknar
därför 10 miljoner kronor för en förstärkning av den medicinska till-
synen. Medlen bör användas dels till en förstärkning av den hittillsva-
rande organisationen, dels till en etablering av en tillsynsenhet i
Göteborg. Tillsynen över västkustregionen täcks i dag från den regio-
nala enheten i Jönköping som, med nuvarande resursdimensionering,
inte har möjlighet att fullt ut tillgodose de tillsynsbehov som finns i den
starkt befolkade västkustregionen.

Socialstyrelsens roll som kunskapsförmedlande myndighet bör utveck-
las. Kunskapsutveckling och kunskapsförmedling skall i första hand
utgå från resultatet av styrelsens tillsyn, uppföljning och utvärdering
samt reformer inom sektorn och även belysa framtida strukturella för-
ändringar. Bl.a. anser jag det angeläget att rutiner för en till regeringen
regelbundet återkommande rapportering från Socialstyrelsens verksam-
hetsområden arbetas fram. Detta bör ske senast under budgetåret
1993/94.

Under resultatperioden bör Socialstyrelsen - i samråd med Social-
departementet - utveckla redskapen i den nya mål- och resultatstyr-
ningen. Häri inbegrips att utforma verksamhetsmål och resultatkrav och
andra förekommande styrinstrument för verksamheten, utveckla upp-
följnings-, utvärderings-, och redovisningssystem i syfte att förbättra
resultatredovisningen, samt, i anslutning härtill, utveckla resurs- och
resultatmått för verksamheten.

Övriga verksamhetsmässiga frågor

Mot bakgrund av bl.a. nyligen genomförda neddragningar och rationa-
liseringar av Socialstyrelsens verksamhet gör jag bedömningen att myn-
digheten bör undantas från långtgående besparingskrav. Jag beräknar
därför besparingen på Socialstyrelsens anslag till 1,9 miljoner kronor.
Denna besparing bör i första hand tas ut på sådan verksamhet som är
av icke-operativ karaktär.

I dag finns medel för förvaltningsändamål beräknade på ett flertal av
de sakanslag som Socialstyrelsen disponerar. Bl.a. i syfte att underlätta
verksamhetsmässiga prioriteringar samt en långsiktig verksam-
hetsplanering bör emellertid dessa medel nu föras samman under ram-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

165

anslaget. Förvaltningsmedel från följande på statsbudgeten för budget-
året 1992/93 upptagna anslag föreslås överföras till det nya ram-
anslaget:

A 6. Insatser mot aids

E 1. Socialstyrelsen

E 11. Epidemiberedskap m.m.

E 14. Specialistutbildning av läkare m.m.

F 1. Bidrag till barnomsorg

G 15. Utvecklingsmedel m.m.

H 4. Utvecklings- och försöksverksamhet

Detta förslag till ramanslagskonstruktion överensstämmer i huvudsak
med det förslag som Socialstyrelsen lämnat i sin fördjupade anslags-
framställning.

De förvaltningsmedel som föreslås ingå i det nya ramanslaget är samt-
liga beräknade för specifika ändamål. Det strider emellertid mot inne-
börden i mål- och resultatstyrningen att öronmärka förvaltningsmedel
för olika ändamål. Det ankommer på myndighetens ledning att utifrån
övergripande mål och resultatkrav göra verksamhetsmässiga priorite-
ringar. Socialstyrelsens verksamhet är dock av så skiftande karaktär
och omfattar så många olika verksamhetsområden att jag har bedömt
det som nödvändigt att i en övergångsperiod tillämpa viss finansiell
styrning av verksamheten.

Uppgiften att bedriva tillsyn över skolhälsovårdens medicinska del bör
fr.o.m. budgetåret 1993/94 övergå från Statens skolverk till Social-
styrelsen. I samband härmed bör 700 000 kronor överföras från åttonde
huvudtiteln till Socialstyrelsens ramanslag. Jag har i denna fråga sam-
rått med statsrådet Ask.

I ramanslaget bör även medel beräknas för verksamheter vid Epide-
miologiskt centrum (EPC), Centrum för utvärdering av metoder i
socialt arbete (CUS), Institutet för kunskapsutveckling inom miss-
brukarvården (IKM) och Nordiskt utbildningsprogram för utveckling av
social service (NOPUS). Dessa verksamheter finansieras budgetåret
1992/93 bl.a. genom överskridande av Socialstyrelsens myndighets-
anslag samt från anslag som inte föreslås ingå i det nya ramanslaget.

Statsrådet Könberg har tidigare under avsnittet Ekonomisk trygghet
vid sjukdom, handikapp och ålderdom redogjort för en försöksverksam-
het med finansiell samordning mellan socialförsäkring och hälso- och
sjukvård. Syftet är att sammanföra resurser från de båda områdena för
att därigenom skapa incitament för samordnade bedömningar och åtgär-
der som bidrar till förbättrad hälsa och minskad belastning på samhälls-
ekonomin. Försöken skall följas upp och utvärderas på såväl nationell
som lokal nivå. Uppföljningen och utvärderingen handhas gemensamt
av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen. För Socialstyrelsens del i
dessa uppföljnings- och utvärderingsinsatser beräknar jag 1 miljon
kronor under ramanslaget.

Statskontoret har på regeringens uppdrag utrett Socialstyrelsens fram-
tida roll inom hälsoskyddet. Regeringen avser att på grundval av det

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

166

betänkande som Statskontoret i mars 1992 lagt fram med anledning av Prop. 1992/93:100
detta uppdrag lägga fram en proposition om bl.a. ansvarsfördelningen Bil- 6
mellan olika myndigheter vad gäller uppgifter inom hälsoskyddet. I
samband härmed bör även Socialstyrelsens förslag om överföring av
tillståndsprövningen avseende användningen av bekämpningsmedel för
åtgärder mot ohyra och skadedjur till Kemikalieinspektionen prövas.

Jag avser att i samband med regleringsbrevet ta upp frågan om viss
avgiftsfinansiering av kurser för vidareutbildning av läkare.

När EES-avtalet träder i kraft kommer den regionala tillsynsenheten i
Stockholm att åläggas de myndighetsuppgifter som följer av avtalet i
fråga om ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för hälso- och
sjukvårdspersonal.

En proposition om kontroll av medicintekniska produkter avses före-
läggas riksdagen under början av år 1993. Avsikten är bl.a. att Social-
styrelsen fr.o.m. den 1 juli 1993 skall utföra denna kontroll. Tills vida-
re beräknar jag 2 miljoner kronor under ramanslaget för myndighets-
uppgifter i samband med kontrollen.

Som jag tidigare redogjort för under anslaget D 4. Bidrag till Spri be-
räknar jag 4 miljoner kronor under ramanslaget för uppdrag till Spri.

Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 beräknar jag till

316 395 000 kronor per budgetår.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. Socialstyrelsen kommer fr.o.m. budget-
året 1993/94 att tillämpa denna modell. Styrelsen kommer därför att
tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under
ramanslaget Socialstyrelsen förs till detta konto.

Anslaget för Socialstyrelsen har budgeterats utan hänsyn till de tek-
niska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen
av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas
till styrelsens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam-
heten inom Socialstyrelsens ansvarsområde skall vara i enlighet
med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,

2. till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 316 395 000 kronor.

167

G 4. Folkhälsoinstitutet

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

1991/92	Utgift	12 803 773
1992/93	Anslag	106 883 000
1993/94	Förslag	136 555 000

Folkhälsoinstitutet är ett nationellt organ med uppgift att förebygga
sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Institutets
verksamhet syftar till att för alla skapa likvärdiga förutsättningar för
god hälsa. Särskild vikt skall fästas vid sådana förhållanden som främ-
jar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälsoriskerna.
Verksamheten skall vara vetenskapligt förankrad.

De övergripande målen för institutet är att vara ett stöd för lokalt och
regionalt folkhälsoarbete i kommuner och landsting, företag, organisa-
tioner och utbildningsväsende och att på nationell nivå främja samar-
bete mellan olika organ för att påverka förhållanden av betydelse för
folkhälsan.

Folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter och organisation framgår av för-
ordningen (1992:850) med instruktion för Folkhälsoinstitutet.

Folkhälsoinstitutet

Folkhälsoinstitutet startade sin verksamhet den 1 juli 1992, varför
någon verksamhetsanalys ännu inte kunnat göras. Institutet har valt att
göra en anslagsframställning som i ambitionsnivå ligger mellan en för-
enklad och en fördjupad framställning. Utgångspunkten i anslagsfram-
ställningen är ett resurstillskott på 20 miljoner kronor för budgetåret
1993/94 i överensstämmelse med riksdagens beslut (prop. 1990/91:175,
bet. 1990/91 :SoU23, rskr. 1990/91:376). Institutet har redovisat att de
fem viktigaste punkterna för verksamheten är:

1. Att bidra till en fortsatt god hälsoutveckling för hela befolk-
ningen.

2. Att arbeta tvärsektoriellt med särskild tyngdpunkt på lokalt folk-
hälsoarbete.

3. Att etablera samverkan.

4. Att förankra folkhälsoarbetet vetenskapligt.

5. Att arbeta programinriktat.

Programverksamhet kommer att bedrivas på följande områden:

1. Alkohol och narkotika

2. Allergi

3. a) HIV/aids

b) Sex och samlevnad, oönskade graviditeter och övriga STD

4. Mat och motion

5. Skador.

6. Tobak.

7. a) Barns hälsa

b) Ungdomars hälsa.

8. Kvinnors hälsa.

168

Vidare har institutet framhållit att folkhälsofrågoma blir alltmer inter-
nationella till sin karaktär varför ett internationellt engagemang kommer
att bli aktuellt främst genom WHO. Betydande resurser kommer också
att satsas på att i avtalsform etablera samarbetscentra på olika håll i
landet.

Folkhälsoinstitutet avser i enlighet med regleringsbrevet för inne-
varande budgetår att utveckla målen för verksamheten och senast den
30 april 1993 lämna förslag om vilka konkreta och avgränsade mål som
bör gälla för verksamheten under perioden 1993/94 - 1995/96.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

Det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet skall för budgetåret
1993/94 vara att främja likvärdiga förutsättningar för en god hälsa
för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med veten-
skaplig förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsföre-
byggande arbete av sektorsövergripande karaktär. För att öka
jämlikheten skall särskild vikt fästas vid sådana förhållanden som
främjar hälsan hos de grupper som är utsatta för de största hälso-
riskerna.

Resurser: Ramanslag 1993/94 136,6 miljoner kronor

Folkhälsoinsitutets anslagsframställning, som har gjorts efter endast
två månaders verksamhet, utgår från de beslut som riksdagen tidigare
har fattat om inriktning och medelstilldelning. Enligt de av riksdagen
fastlagda riktlinjerna skall den samlade satsningen på det förebyggande
folkhälsoarbetet omfatta ett utökat statligt stöd om 20 miljoner kronor
under vardera budgetåren 1993/94 och 1994/95. Jag föreslår att institu-
tet medges en sådan ökad medelstilldelning om 20 miljoner kronor.
Vidare föreslår jag att institutets anslag tillförs vissa förvaltningsmedel
som tidigare beräknats under anslaget D 2. Insatser mot aids. Motivet
för detta är att Aids-delegationens verksamhet överförts till Folkhälso-
institutet. Denna kostnad har beräknats till 6,5 miljoner kronor. Inom
det föreslagna ramanslaget har jag även beräknat medel för bidrag till
organisationer. Jag föreslår vidare att det organisationsstöd för bidrag
till de homosexuellas organisationer om 1 125 000 kronor som tidigare
anvisats under anslaget F 2. Bidrag till organisationer och utbetalats via
Socialstyrelsen överförs till Folkhälsoinstitutet.

Jag anser att det övergripande målet för Folkhälsoinstitutet för budget-
året 1993/94 skall vara att främja likvärdiga förutsättningar för en god
hälsa för hela befolkningen genom att på nationell nivå och med veten-
skaplig förankring bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande
arbete av sektorsövergripande karaktär. För att öka jämlikheten skall

169

särskild vikt fästas vid sådana förhållanden som främjar hälsan hos de Prop. 1992/93:100
grupper som är mest utsatta för de största hälsoriskerna. Bil. 6

Jag finner det angeläget att Folkhälsoinstitutet liksom övriga myndig-
heter utvecklar målbeskrivningar och lämnar underlag för en bedöm-
ning av effektiviteten i verksamheten inom de olika verksamhetsgrenar-
na.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett
förslag om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt
presenterat den modell som bör tillämpas. Folkhälsoinstitutet kommer
fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Institutet kom-
mer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.
Medlen under ramanslaget Folkhälsoinstitutet förs till detta konto.

Anslaget för Folkhälsoinstitutet har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen
av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas
till institutets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 136 555 000 kronor.

G 5. Smittskyddsinstitutet

Nytt anslag (förslag) 62 117 000'

' Medel har tidigare anvisats under anslagen Statens bakteriologiska laboratorium:
Uppdragsverksamhet, Statens bakteriologiska laboratorium: Centrallaboratorie-
uppgifter, Statens bakteriologiska laboratorium: Försvarsmedicinsk verksamhet,
Epidemiberedskap m.m. och Statens bakteriologiska laboratorium: Utrustning.

Statens bakteriologiska laboratorium (SBL) är i samverkan med
Socialstyrelsen landets centrala organ för epidemiologiskt befolknings-
skydd. Dess huvudsakliga uppgift består i att förebygga infektionssjuk-
domar, speciellt epidemiska. Laboratoriet utför diagnostik, framställer
bakteriologiska preparat och utövar epidemiologisk övervakning. En
speciell gren av verksamheten är upprätthållandet av beredskap mot
epidemier.

Laboratoriets arbetsuppgifter och organisation framgår av förord-
ningen (1988:1241) med instruktion för statens bakteriologiska labora-
torium.

Regeringen har i propositionen 1992/93:46 föreslagit, att nuvarande
produktion av vacciner m.m. vid SBL fortsättningsvis skall bedrivas i

170

aktiebolagsform. Ett aktiebolag föreslås således ta över ansvaret för Prop. 1992/93:100
produktionen om möjligt den 1 juli 1993. Vidare föreslås att en ny Bil- 6

myndighet - Statens smittskyddsinstitut - inrättas den 1 juli 1993 med
uppgift att bl.a. överta övergripande smittskyddsuppgifter från SBL.

Riksdagen har godkänt de framlagda allmänna riktlinjerna för arbets-
uppgifter för och organisation av Statens smittskyddsinstitut. Riksdagen
har också godkänt att SBL läggs ned, sedan ansvaret för dess uppgifter
har övertagits av Statens smittskyddsinstitut och av ett nybildat bolag
för produktion av vacciner m.m.

Riksdagen har vidare antagit en lag om ändring i smittskyddslagen
(1988:1472), som innebär att viss anmälan, som hittills har skett till
SBL, fr.o.m. den 1 juli 1993 skall göras till Statens smittskyddsinstitut
(bet. 1992/93:SoU7, rskr. 1992/93:86).

En organisationskommitté för bildandet av ett aktiebolag för produk-
tion av vacciner m.m. och en organisationskommitté för Statens smitt-
skyddsinstitut utför för närvarande erforderligt förberedelsearbete. Sist-
nämnda organisationskommitté har i uppdrag att bl.a. utarbeta förslag
beträffande den anslagsfinansierade verksamheten för budgetåret
1993/94 med utgångspunkt från en total resursram om högst 75 miljoner
kronor.

Förslag beträffande de anslagsmässiga konsekvenserna av att nuvaran-
de SBL ersätts av Statens smittskyddsinstitut och att ett statligt aktie-
bolag för tillverkning av vacciner m.m. bildas avses att lämnas i sam-
band med anmälan till proposition med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. Jag föreslår i avvaktan
härpå att ett ramanslag förs upp med ett i förhållande till medelsanvis-
ningen till SBL för innevarande budgetår oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Smitt-
skyddsinstitutet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på
62 117 000 kronor.

G 6. Läkemedelsverket

1991/92	Utgift	1 000
1992/93	Anslag	1 000
1993/94	Förslag	1 000

Läkemedelsverket är en central myndighet vars övergripande mål är
att svara för tillsyn och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära pro-
dukter m.m. Verket, som inrättades den 1 juli 1990, har ca 185 anställ-
da.

Läkemedel får i regel inte säljas utan att vara godkända av Läke-
medelsverket. Beslut om godkännande kommer att vara tidsbegränsat
till fem år men skall kunna förnyas. Varje godkänt läkemedel skall

171

fortlöpande kontrolleras genom verkets försorg. Verket utövar också Prop. 1992/93:100
kontroll av bl.a. naturläkemedel, kosmetika och hygieniska medel, Bil- 6
fabrikssteriliserade engångsartiklar för hälso- och sjukvårdsändamål,
preventivmedel, teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat samt narko-
tika. Till följd av den nya läkemedelslagen (1992:859) som avses träda
i kraft samtidigt som EES-avtalet skall Läkemedelsverket också ha
tillsyn över vissa homeopatiska medel.

Samtliga kostnader för kontrollen av läkemedel m.m. skall täckas med
avgifter.

Läkemedelsverkets arbetsuppgifter och organisation framgår av för-
ordningen (1990:434) med instruktion för Läkemedelsverket.

Läkemedelsverket

Läkemedelsverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat
sin verksamhet på följande program: Program 1. Godkännande och
registrering av läkemedel m.m., Program 2. Efterkontroll av och infor-
mation om läkemedel m.m., Program 3. Kontroll av läkemedelsnära
produkter. De av statsmakterna uppsatta målen vad avser program 1
har uppfyllts och i vissa fall överträffats sedan myndigheten bildades.
Målet att under en treårsperiod reducera handläggningstidema och
därmed ärendebalansema till att omfatta en årsvolym för registrering av
nya kemiska substanser har uppnåtts redan under verkets två första
verksamhetsår. För kliniska prövningar har handläggningstidema
väsentligen förbättrats efter en fortlöpande rationalisering av rutinerna.
Över 90 % av de inkomna anmälningarna primärhandläggs inom den
stipulerade tiden om 6 veckor mot ca 50 % under budgetåret 1989/90,
då verksamheten bedrevs inom Socialstyrelsens läkemedelsavdelning.

Verket har också i en särskild rapport med inriktning på den ökande
internationaliseringen redovisat vilka verksamhetsområden som bör
utvecklas och vilka utvecklingsinsatser för personalen som är nödvän-
diga. En omfattande svensk medverkan i det internationella samarbetet
för utformningen av reglerna för läkemedelsutvecklingen, besluten
kring nya läkemedel och uppföljningen av redan marknadsförda pro-
dukter kommer enligt verkets bedömning att öka förutsättningarna för
att endast effektiva och säkra läkemedel av god kvalitet kommer till
användning och att dokumentationskraven bygger på solid och veten-
skaplig grund.

Läkemedelsverket har i sin fördjupade anslagsframställning visat på
att produktionsmålen i allt väsentligt har uppnåtts inom samtliga verk-
samhetsområden.

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och bedömningarna i
sin framtids- och resursanalys föreslår verket följande målsättningar för
den kommande treårsperioden.

Läkemedelsverket skall i sitt arbete prioritera registrering av läke-
medel med högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde samt verk-
samhet som leder till en ändamålsenlig, säker och kostnadseffektiv
läkemedelsanvändning.

172

Läkemedelsverket skall prioritera en verksamhet som är inriktad på
trygghet och säkerhet för hälso- och sjukvårdens och den enskildes
räkning samtidigt som den utgör en effektiv och rättvisande produkt-
kontroll och kvalitetssäkring för industrin.

Läkemedelsverket skall därvid särskilt utveckla verksamhetsformerna
när det gäller kliniska prövningar, registreringsansökningar, kontroll
och inspektion av tillverkning, distribution och produktsortiment, läke-
medelsepidemiologi, information samt områden som är en direkt följd
av anpassningen till EG, naturläkemedel, homeopatika m.m.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

De övergripande målen för Läkemedelsverkets verksamhet under
den kommande treårsperioden skall vara att:

- i syfte att tillgodose behovet av säkra och effektiva läkemedel
av god kvalitet pröva inkomna ansökningar om godkännande
av eller tillstånd till tillverkning av läkemedel, varvid läke-
medel av högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde skall
ges prioritet;

- verka för att dessa läkemedel används på ett ändamålsenligt
och kostnadseffektivt sätt;

främja säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära produk-
ter.

Resurser:

Planeringsram

1993/94 1994/95 1995/96

111 480 000 kr 115 835 000 kr 116 890 000 kr

Övrigt

Verksamheten finansieras helt av avgifter.

Avgiftsnivån beräknas vara oförändrad under planeringsperioden.
Anslaget skall beräknas till 1 000 kronor per budgetår.

Resultatbedömning

Jag delar Läkemedelsverkets uppfattning att produktionsmålen i allt
väsentligt har uppnåtts inom samtliga verksamhetsområden. Produktivi-
teten har ökat samtidigt som handläggningstidema för de olika ärende-
typerna har sänkts och kvaliteten på utredningarna höjts.

173

Fördjupad prövning

Jag anser att målen för Läkemedelsverkets verksamhet hittills har upp-
fyllts på ett tillfredsställande sätt. Verket har en ambition att kontinuer-
ligt förbättra sin verksamhet både kvalitativt och kostnadseffektivt. Jag
instämmer i verkets bedömning att det är viktigt både för medborgarna
och för den svenska läkemedelsindustrin att ha en väl fungerande och
internationellt respekterad läkemedelskontroll. För medborgarna ger
detta säkerhet och snabb tillgång till nya och effektiva läkemedel. För
industrin skapar det en god hemmamarknad, som bidrar till att få ut
läkemedlen för försäljning snabbt och med garanti för att de är väl
granskade och bedömda när de sedan också i många fall går ut på
exportmarknaden.

Förberedelser inför ett EG-medlemskap och ett genomförande av ett
EES-avtal kräver betydande insatser från verkets sida, vilket har belysts
i den särskilda rapporten och framtidsanalysen.

Verksamheten är redan intemationaliserad, och verket samarbetar med
läkemedelskontroller över hela Europa samt Australien, Canada och
USA. EES-avtalet kommer att ytterligare formalisera detta samarbete.
Jag förutser dock inte så stora förändringar under den kommande tre-
årsperioden. De avgörande besluten om hur den framtida europeiska
läkemedelskontrollen kommer att utvecklas är ännu inte tagna inom
EG. Det kommer att finnas anledning att efter den treåriga planerings-
perioden återkomma till såväl målen som formerna för verkets arbete
med hänsyn till utvecklingen inom EG. Mot bakgrund av verksam-
hetens betydelse för hälso- och sjukvården och samhällsekonomin är
det dock angeläget att under perioden verka för en stark position för
den svenska läkemedelskontrollen inom ramen för det europeiska inte-
grationsarbetet. Avgörande blir då att verket kan göra bra utredningar
med korta handläggningstider och till låga avgifter.

Läkemedelsverket har formulerat mål för sin verksamhet och före-
slagit en indelning i program för planeringsperioden. Jag återkommer
till detta under rubriken slutsatser men vill redan här påpeka att en
anpassning av terminologin till den nya lagstiftningen bör ske. Verket
använder begreppet registrering i stället för det som kommer att införas
i den nya läkemedelslagen (1992:859) när EES-avtalet träder i kraft,
nämligen godkännande för försäljning. Begreppet registrering används
enligt den nya lagstiftningen endast för ett enklare förfarande när det
gäller homeopatika.

Läkemedelsverket har i enlighet med de särskilda direktiven till den
fördjupade anslagsframställningen gjort en analys av avgiftskonstruk-
tionen. Det nuvarande avgiftssystemet är utformat i syfte att erhålla full
kostnadstäckning för varje enskild verksamhet. Avgifterna fastställs
genom självkostnadsprincipen - avgifterna skall täcka själva presta-
tionen samt verksamhetens del i myndighetens gemensamma kostnader.
I likhet med verket anser jag att det nuvarande avgiftssystemet fungerar
på ett tillfredsställande sätt.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

174

Beslut kring det kommande systemet för godkännande och kontroll av
läkemedel inom EG och tillskapandet av en europeisk läkemedelsmyn-
dighet kan emellertid komma att medföra behov av en översyn av av-
giftssystemet efter år 1995/96.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövningen som jag har gjort av verk-
samheten drar jag följande slutsatser.

De övergripande målen för Läkemedelsverkets verksamhet skall vara
att:

- i syfte att tillgodose behovet av säkra och effektiva läkemedel av god
kvalitet pröva inkomna ansökningar om godkännande av läkemedel,
varvid läkemedel av högt medicinskt och samhällsekonomiskt värde
skall ges prioritet;

- verka för att dessa läkemedel används på ett ändamålsenligt och
kostnadseffektivt sätt;

- främja säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära produkter.

Följande verksamhetsmål skall gälla för den kommande treårsperio-
den:

Läkemedelsverket skall därvid särskilt utveckla verksamhetsformerna
när det gäller ansökningar om godkännande av läkemedel, kliniska
prövningar samt säkerhetsuppföljning.

Läkemedelsverket har angett resultatmål för olika verksamheter inom
program 1. I detta sammanhang vill jag särskilt nämna medianhand-
läggningstiden för nya kemiska substanser där verket angett ett mål på
14 månader. Ett problem är här att Sverige i EES-avtalet har accepterat
normer för betydligt kortare handläggningstider överlag än vad som är
praxis i såväl Sverige som i övriga europeiska länder. Riksdagen har
antagit en ny läkemedelslag, som är avsedd att träda i kraft samtidigt
med EES-avtalet. Regeringen kommer att i läkemedelsförordningen,
som är avsedd att träda i kraft vid samma tidpunkt, meddela föreskrif-
ter om de tider inom vilka Läkemedelsverket skall fatta beslut i ansök-
ningsärenden enligt lagen. Dessa föreskrifter kommer att följa de hand-
läggningstider som anges i EG:s direktiv. Samtidigt är jag medveten
om att det inom EG finns ett förslag om att förlänga handläggningstiden
för godkännande på grund av att den tid som anges i direktiven är väl
knapp. Jag anser att ett mål bör vara att under budgetåret 1993/94
minska handläggningstiden för nya kemiska substanser, vilket är en
prioriterad uppgift för verket, så att primärutredningama rörande nya
kemiska substanser utförs inom sju månader. När det gäller ansök-
ningar om kliniska prövningar primärhandlägger verket i dag över
90 % inom den stipulerade tiden om 6 veckor. Jag instämmer i Läke-
medelsverkets målsättning, vilken överensstämmer med EG:s krav, att

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

175

alla ansökningar om kliniska prövningar under planeringsperioden skall
klaras inom sex veckor.

Läkemedelsverkets verksamhet redovisas för närvarande genom ett
formellt belopp på 1 000 kronor i statsbudgeten. Bruttoredovisning
skall i princip gälla för myndigheters avgiftsfinansierade verksamhet
enligt riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil.1, bet. 1991/92:FiU20,
rskr. 1991/92:128). Verket bedriver dock en efterfrågestyrd verksamhet
där det krävs en effektiv och rationell anpassning till rådande efter-
frågan. Verksamhetsvolymen kan vara svår att bedöma på förhand. Det
är viktigt att resurserna utnyttjas på ett sådant sätt att hand-
läggningstidema kan hållas så korta som möjligt. Avnämarna av verkets
tjänster är till största delen läkemedelsföretagen och inte andra statliga
myndigheter. Därför bör undantag tillämpas från bruttoredovisnings-
principen och Läkemedelsverket således även fortsättningsvis tilldelas
ett anslag på statsbudgeten med ett formellt belopp om 1 000 kronor.

Jag anser att Läkemedelsverket uppfyller kraven för att få en treårig
budgetram för perioden 1993/94 - 1995/96. Planeringsramen uppgår
totalt till 344 200 000 kronor.

Jag har beräknat planeringsramen efter följande budget

Budget (tkr)

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

V erksamhetsområden

1993/94

1994/95 1995/96

1. Godkännande av läkemedel	47 500	48 180	48 230
2. Kontrollen efter godkännandet och information om läkemedel m.m.	49 350	52 080	54 030
3. Kontroll av läkemedelsnära produkter	14 630	15 575	14 630
Summa	111 480	115 835	116 890

Kostnaderna är beräknade efter en omfattning som i stort motsvarar
dagens. Läkemedelsverket har bedömt att avgifterna inte skall behöva
höjas under planeringsperioden. Jag delar denna uppfattning. Det är
troligt att efterfrågan på verkets tjänster kommer att öka något under
perioden. Det ackumulerade överskottet om sammanlagt 18 miljoner
kronor vid utgången av budgetåret 1991/92 kan användas för att utjäm-
na kostnaderna under perioden och i kombination med fortsatta bespa-
rings- och rationaliseringsåtgärder möjliggöra en oförändrad avgifts-
nivå.

Läkemedelsverket har ett avkastningspliktigt kapital om ca 8 miljoner
kronor. Lösen av detta skall ske genom att verket tar upp lån i Riks-
gäldskontoret. Verket skall också finansiera investeringar i anläggnings-
tillgångar för förvaltningsändamål på detta sätt.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam-
heten inom Läkemedelsverkets ansvarsområde skall vara i en-
lighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,

2. till Läkemedelsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett
anslag på 1 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

G 7. Rättsmedicinalverket

1991/92	Utgift	181 903 836
1992/93	Anslag	161	444 000
1993/94	Förslag	163	136 000

1 Anslagen Rättsmedicinalverket och Rättspsykiatriska stationer och kliniker.

Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet för
rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsserologisk verk-
samhet i den utsträckning sådana frågor inte skall handläggas av någon
annan statlig myndighet. RMV skall särskilt svara för rättspsykiatriska
undersökningar i brottmål och läkarintyg som avses i 7 § lagen
(1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m., rätts-
medicinska obduktioner och andra rättsmedicinska undersökningar samt
rättsmedicinsk medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse,
allmän åklagare eller polismyndighet.

Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska undersök-
ningar samt lämna information inom sitt ansvarsområde till andra myn-
digheter och enskilda. Verket skall också bedriva internationellt sam-
arbete inom sitt ansvarsområde samt svara för utvecklingsarbete och
stöd åt forskning av betydelse för verksamheten.

Rättsmedicinalverkets arbetsuppgifter och organisation framgår av för-
ordningen (1991:944) med instruktion för Rättsmedicinalverket.

Följande övergripande verksamhetsmål för RMV kan nämnas.

Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall bidra till att
beslutsunderlag inom rättsväsendet kan föreligga inom lagstadgad tid
och att underlaget är av hög kvalitet. De rättsmedicinska, rättskemiska
och rättsserologiska undersökningsverksamheterna skall medverka till
att goda förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet skapas inom
rättsväsendet. RMV skall även bidra till samhällets brottsförebyggande
verksamhet genom att informera om de erfarenheter som vunnits inom
verkets verksamhetsområden.

Rättsmedicinalverket

RMV framhåller i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94
samt verksamhetsredovisning för budgetåret 1991/92 att verksam-
hetsplanen för budgetåret 1991/92 i allt väsentligt har kunnat följas. De
konkreta målen har i hög grad kunnat infrias.

12 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

177

Under budgetåret har de rättspsykiatriska undersökningsenheterna
totalt genomfört 502 rättspsykiatriska undersökningar. Av dessa under-
sökningar avser 413 häktade personer och 89 icke häktade personer.
Vidare har 1 062 § 7-intyg utfärdats. Verksamheten har effektiviserats
väsentligt genom att utredningstiderna har förkortats och väntetider i
avvaktan på undersökning och placering nästan helt har eliminerats.

Under kalenderåret 1991 utfördes 6 248 kvalificerade rättsmedicinska
obduktioner. Antalet sådana obduktioner har i princip varit konstant de
senaste åren. Det finns dock indikationer på att antalet förrättningar av
denna typ har minskat något under 1992.

Antalet enkla dödsorsaksundersökningar har minskat kraftigt de
senaste åren på grund av ändrade förordningsföreskrifter m.m. Denna
förrättningsform har upphört helt fr.o.m. den 1 januari 1992. De rätts-
medicinska avdelningarna har därmed fått möjlighet att ge ökad service
i annan form till polis- och åklagarmyndigheter samt domstolar.

Under budgetåret 1991/92 har den rättskemiska avdelningen utfört
totalt 4 271 rättskemiska analyser åt de rättsmedicinska avdelningarna.
Verksamheten har i stort sett haft samma omfattning de två senaste
budgetåren. Antalet s.k. rattfylleriärenden åt polismyndigheterna har
minskat kraftigt vilket har medfört besparingar i verksamheten. Antalet
rättskemiska analyser som syftar till att påvisa läkemedels- eller drog-
påverkan i samband med bilkörning har dock ökat.

Rättsserologiska avdelningen, som är helt finansierad med avgifter,
har under budgetåret 1991/92 besvarat 2 276 basärenden och 256 ut-
vidgade ärenden vilket är 500 fler än planerat. På grund av detta har ett
överskott på ca 4 000 000 kr uppstått. Taxan har därför sänkts. Under
verksamhetsåret 1991/92 har verksamheten effektiviserats genom att
bl.a. ny teknik införts. Den totala tiden för ett faderskapsärende från
registrering till expediering av protokoll har minskat med ca 30%.

Övergripande riktlinjer för verksamhetens utveckling bör enligt RMV
vara de verksamhetsmål och resultatkrav som har lagts fast i reglerings-
brevet för budgetåret 1992/93 samt de långsiktiga och strategiska delar-
na i myndighetens verksamhetsplan.

I anslagsframställningen föreslår RMV bl.a.

att målsättningen bör vara att finna alternativa användningsområden
för den reservkapacitet som har uppkommit vid vårdavdelningarna
inom den rättspsykiatriska utredningsverksamheten,

att RMV ges i uppdrag att verka för att de s.k. rättsintygen är av till-
fredsställande kvalitet

och att medel för RMV:s kostnader för sådan läkarutbildning och
forskning för vilken högskolan är huvudman förs över till Utbildnings-
departementets anslag.

Vidare hemställer RMV om

- att regeringen föreslår riksdagen en lagändring som gör det möjligt
att bedriva rättspsykiatrisk vård i begränsad omfattning vid RMV:s
rättspsykiatriska avdelningar även efter det att den rättspsykiatriska
undersökningen har slutförts,

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

178

- att regeringen ger sin syn på entreprenadverksamheten med rätts-
psykiatriska undersökningar m.m.,

- att de medel som får disponeras för s.k. § 7-intyg räknas upp med

2,7 miljoner kronor till 5 miljoner kronor och att medlen fortsätt-
ningsvis anvisas under RMV:s anslag och

- att en del av de medel som frigörs genom rationaliseringar på 1,5 %
får disponeras av RMV för åtgärder som ökar uppföljnings- och
redovisningsstandarden.

RMV hemställer att totalt 164 822 000 kronor anvisas under ram-
anslaget för budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Övergripande mål

För budgetåret 1993/94 skall följande övergripande mål gälla
för RMV, nämligen att den rättspsykiatriska undersökningsverk-
samheten skall bidra till att beslutsunderlaget inom rättsväsendet
är av hög kvalitet och kan föreligga inom lagstadgad tid. Vidare
skall de rättsmedicinska, rättskemiska och rättsserologiska under-
sökningsverksamheterna medverka till att goda förutsättningar för
rättssäkerhet och effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV
skall bidra till samhällets brottsförebyggande verksamhet genom
att prioritera arbetet med att informera om de erfarenheter som
har vunnits inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsy-
kiatriska verksamheterna.

Resurser: Ramanslag 1993/94 163,1 miljoner kronor

Övrigt

Rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör avvecklas före den
1 januari 1994.

Resultatbedömning

RMV har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 och sin
verksamhetsredovisning för budgetåret 1991/92 framhållit att de över-
gripande verksamhetsmålen i huvudsak har nåtts. Jag delar denna be-
dömning. Jag anser att de verksamhetsmål som har lagts fast i regle-
ringsbrevet för budgetåret 1992/93 bör ange den huvudsakliga inrikt-
ningen av RMV:s verksamhet även under budgetåret 1993/94. Inrikt-
ningen av RMV:s verksamhet framgår av instruktionen för RMV och
även av propositionerna 1990/91:93 om rättsmedicinsk verksamhet och
1990/91:120 om den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten.
RMV skall fästa särskild vikt vid bl.a. utvecklingen av en effektiv

179

kvalitetssäkring av verksamheten. Vidare skall behoven av personal-
och kompetensutveckling liksom av utvecklingsarbete uppmärksammas
samtidigt som kraven på en effektivare resursanvändning skall mötas.
Från rättssäkerhetssynpunkt skall kvaliteten, enhetligheten och säker-
heten i angivna utlåtanden inom resp, verksamhetsområde bevakas.
Handläggningstidema skall förkortas så långt det är praktiskt genomför-
bart utan att kvalitetskrav och rättssäkerhet eftersätts.

Jag vill särskilt nämna de effektiviseringar som genomförts inom den
rättspsykiatriska verksamheten under budgetåret 1991/92. Väntetider i
avvaktan på undersökning och på placering vid psykiatrisk vårdenhet
har numera nästan helt eliminerats. Vidare har utredningstiderna förkor-
tats.

Med nuvarande system för redovisning av verksamhet och ekonomi
saknas dock tillräckliga möjligheter att bedöma effektiviteten i resursut-
nyttjandet. En sådan analys förutsätter bl.a. att det är möjligt att identi-
fiera och jämföra kostnader för slutprestationer vid olika organisato-
riska enheter inom verket. RMV bedriver utvecklingsarbete med att
utveckla metoder och modeller för att redovisa verksamheten i relation
till de nya kraven på mål- och resultatstyrning m.m. Jag anser att det är
angeläget att detta arbete prioriteras så att underlaget för resursavväg-
ningarna framdeles kan förbättras.

Slutsatser

Rättspsykiatrisk verksamhet

Effektiviseringar m.m. av den rättspsykiatriska verksamheten har med-
fört viss överkapacitet i organisationen. Beläggningen på utred -
ningsplatserna vid de statliga rättspsykiatriska enheterna var i genom-
snitt 59 % budgetåret 1991/92. För närvarande saknas dock enligt min
mening tillräckligt underlag för att bedöma om strukturella åtgärder bör
vidtas. För att fatta långsiktiga beslut om rättspsykiatrins framtida
dimensionering krävs enligt min uppfattning bl.a. ytterligare erfaren-
heter av tillämpningen av den nya lagstiftningen och av domstolarnas
benägenhet att utnyttja utvidgad § 7-undersökning som alternativ till
rättspsykiatrisk undersökning. Dessutom behövs uppgifter om produk-
tivitet och kvalitet i den rättspsykiatriska undersökningsverksamhet som
Malmö kommun, Östergötlands läns landsting och Västerbottens läns
landsting utför på entreprenad. Eftersom denna verksamhet inleddes
den 1 januari 1992 har endast begränsade erfarenheter kunnat erhållas.
Överväganden om eventuell avveckling av statliga undersökningsen-
heter samt framtida inriktning och omfattning av entreprenadverksam-
heten bör enligt min mening ske i ett sammanhang. Jag har således för
avsikt att återkomma till riksdagen i denna fråga när ytterligare erfaren-
heter har vunnits och ett mer tillförlitligt beslutsunderlag finns att till-
gå. Det är dock viktigt att RMV fortlöpande kan begränsa kostnaderna
för verksamheten. Möjligheten att under budgetåret 1993/94 stänga

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

180

vårdavdelningar bör därvid prövas.

Enligt ett avtal mellan staten och Malmö kommun om utförande av
rättspsykiatriska undersökningar har Malmö kommun åtagit sig att
bygga upp en verksamhet som på sikt ger möjlighet att utföra 125
rättspsykiatriska undersökningar per år, varav 100 undersökningar på
häktade personer. I avvaktan på en kommande utbyggnad omfattar
kommunens åtagande 50 rättspsykiatriska undersökningar per år, varav
35 undersökningar på häktade personer. Mot bakgrund av det kapaci-
tetsöverskott som redovisats inom rättspsykiatrin bedömer jag att det
inte finns behov av nämnda utbyggnad i Malmö.

RMV hemställer om att regeringen föreslår riksdagen en lagändring
som gör det möjligt att bedriva rättspsykiatrisk vård vid RMV:s rätts-
psykiatriska avdelningar även efter det att den rättspsykiatriska under-
sökningen har slutförts.

Riksdagen har fattat beslut om en ny lagstiftning om psykiatrisk
tvångsvård m.m. (prop. 1990/91:58, bet. 1990/91 :SoU13, rskr.
1990/91:329 resp. bet. 1990/91 :JuU34, rskr. 1990/91:330). Dessa nya
bestämmelser började gälla den 1 januari 1992. Regeringen gav den
15 april 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera tillämpningen av
den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. (rskr. 1990/91:
329). Uppdraget delredovisades den 15 december 1992 och skall slut-
redovisas senast den 15 december 1993. Jag är inte beredd att föreslå
riksdagen någon ändring av lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård
m.m. innan Socialstyrelsen har avrapporterat sina iakttagelser till
Socialdepartementet och ett tillfredsställande beslutsunderlag finns till-
gängligt.

RMV har framhållit att det finns behov av att tydliggöra sjuk-
vårdshuvudmännens vårdansvar efter genomförd rättspsykiatrisk under-
sökning. Det gäller de fall då undersökningen visa att vårdbehov före-
ligger. Jag anser att det är väsentligt att de undersökta som har behov
av rättspsykiatrisk vård tas om hand av sjukvårdshuvudmännen utan
onödiga dröjsmål. Om det skulle visa sig - i Socialstyrelsens utvärde-
ring eller på annat sätt - att problem förekommer vad gäller överflytt-
ningarna avser jag att föreslå regeringen att återkomma till riksdagen i
denna fråga.

Rättsmedicinsk verksamhet

RMV föreslår att verket får i uppdrag att verka för att de s.k. rätts-
intygen håller tillfredsställande kvalitet och att instruktionen ändras i
enlighet med detta. RMV har dock redan vidtagit vissa åtgärder för att
förbättra rättsintygens kvalitet. De rättsmedicinska avdelningarna har
bl.a. intensifierat informations-, utbildnings- och konsultationsinsatser
till hälso- och sjukvården. RMV håller på att ta fram allmänna råd för
undersökning och utfärdande av rättsintyg i samråd med Socialstyrelsen
och Rikspolisstyrelsen. Jag ser positivt på de åtgärder som RMV har
vidtagit för att förbättra rättsintygens kvalitet. De åtgärder som har
initierats bör följas upp och utvärderas. Därefter bör det finnas möjlig-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

181

het att bedöma om det krävs ytterligare åtgärder för att förbättra kvali-
teten.

De ändrade regler som numera gäller har medfört att s.k. enkla döds-
orsaksundersökningar inte längre utförs vid de rättsmedicinska avdel-
ningarna. Vissa härigenom frigjorda resurser har enligt RMV kunnat
användas till att förbättra servicen till polis- och åklagarmyndigheter.
Trots dessa åtgärder har RMV enligt min mening i dag en alltför stor
rättsmedicinsk undersökningskapacitet i förhållande till behovet av
kvalificerade rättsmedicinska undersökningar. Jag bedömer således att
behovet kan tillgodoses med färre rättsmedicinska undersökningsavdel-
ningar än vad som finns för närvarande. Den rättsmedicinska avdel-
ningen i Uppsala bör därför avvecklas före den 1 januari 1994. Det
korta avståndet mellan Uppsala och Stockholm innebär att ärenden från
Uppsala rättsläkardistrikt i stor utsträckning kan hanteras av den rätts-
medicinska avdelningen i Stockholm. En avveckling av den rätts-
medicinska avdelningen i Uppsala bör således inte medföra några större
olägenheter för verksamhetens bedrivande. Medel för avvecklingskost-
nader har beräknats under anslaget G 17. Avvecklingskostnader.

Viss utbildning och forskning

RMV föreslår vidare att medel för kostnader för den läkarutbildning
och forskning som högskolan är huvudman för och som bedrivs inom
RMV anvisas under åttonde huvudtiteln. För närvarande övervägs
förändringar av anslagsstrukturen när det gäller ersättningar för utbild-
ning och forskning. Jag avser att återkomma till denna fråga när detta
beredningsarbete är avslutat.

Övergripande mål m.m.

Mot bakgrund av RMV:s resultatbedömning och den prövning jag gjort
av verksamheten anser jag att de övergripande verksamhetsmål som har
lagts fast i regleringsbrevet för budgetåret 1992/93 också bör gälla
under budgetåret 1993/94.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. RMV kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. RMV kommer därför att tilldelas ett
räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget
Rättsmedicinalverket förs till detta konto.

Anslaget för RMV har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av
anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas
till verkets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redo-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

182

visade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade be- Prop. 1992/93:100
loppet. Bil- 6

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. ta del av vad jag har anfört om en avveckling av den rätts-
medicinska avdelningen i Uppsala,

2. till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 163 136 000 kronor.

G 8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

1991/92	Utgift	13 470 752
1992/93	Anslag	12 692 000
1993/94	Förslag	14 560 000
Hälso-	och sjukvårdens	ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift att

pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso- och
sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-
och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). HSAN skall i anmälda
fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och
genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m.
ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och
sjukvården samt tandvården. Nämndens arbetsuppgifter och organisa-
tion framgår av lagen samt av förordningen (1988:1240) med instruk-
tion för hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Det övergripande målet för nämnden är att medverka till patientens
säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården, vilket utgör en viktig
del av målsättningen för hela sektorn om en god hälso- och sjukvård
samt tandvård för hela befolkningen.

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd

HSAN framhåller i sin fördjupade anslagsframställning inledningsvis
att nämnden har en relativt begränsad uppgift, nämligen att i anmäl-
ningsärenden pröva frågan om någon som tillhör hälso- och sjuk-
vårdspersonalen gjort sig skyldig till fel eller försummelse i sin yrkesut-
övning. En förbättring av resultatet av nämndens verksamhet har skett
särskilt under det senaste budgetåret. Antalet avgjorda ärenden har
ökat, balansen har minskat, handläggningstiden har förkortats och kost-
naden per ärende har successivt sjunkit. Antalet anmälningar ökar
emellertid.

183

Ärendeutveckling vid HSAN

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

antal inkomna ärenden
antal avgjorda ärenden
antal balanserade ärenden

Ansträngningarna att snabbt avgöra fler ärenden än tidigare har dock
inneburit vissa kostnadsökningar. HSAN har således under budgetåret
1991/92 överskridit anslaget betydligt för att kunna minska balansen
och handläggningstidema. Nämnden föreslår mot denna bakgrund att
anslagsnivån för nämnden höjs med ca 1,3 miljoner kronor sedan viss
engångsanvisning för budgetåret 1992/93 frånräknats. Medlen bör
enligt HSAN anvisas i form av ett ramanslag.

Delmålen för nämndens verksamhet är att främja en kvalitativt god
hälso- och sjukvård samt att medverka till rättssäkerhet och integritet i
hälso- och sjukvården. Genom nämndens verksamhet fastställs vad som
är godtagbart eller icke godtagbart handlande inom hälso- och sjuk-
vården. Genom att felaktigheter i vården och i bemötandet av patienter
kan påtalas och beivras av HSAN inskärps vikten av att patienten skall
behandlas inte bara på ett medicinskt sakkunnigt sätt utan även med
omtanke och respekt.

Om endast några diagnostiska eller behandlingsmässiga misstag med
drastiska konsekvenser undviks under ett år blir kostnaderna för HSAN
motiverade. Rutinerna ses över och förbättras på många håll inom hälso-
och sjukvården med anledning av nämndens beslut. Inom olika vårdut-
bildningar används nämndens beslut för att illustrera med intressanta
fall.

Nämnden redovisar att antalet avgjorda ärenden har ökat från 1 042
under budgetåret 1987/88 till 1 813 under budgetåret 1991/92. Under
sistnämnda budgetår inkom 1 600 anmälningar, vilket innebar 241 fler
inkomna ärenden än under budgetåret 1987/88. Antalet ännu inte av-
gjorda ärenden har dock kunnat minskas från 1 589 den 30 juni 1991
till 1 374 den 30 juni 1992. I juni 1992 var den genomsnittliga hand-
läggningstiden 13 månader, vilket var en minskning med fem och en
halv månad i förhållande till i juni 1991.

184

HSAN anser att det är realistiskt att räkna med en fortsatt ökning av
antalet anmälningar under de kommande åren. Det sker också en ök-
ning av antalet muntliga förhandlingar. Detta kommer att ställa krav på
ökade insatser från nämnden. För att möta kraven på resultatredo-
visning och ekonomiredovisning behöver ekonomifunktionen utvecklas.

Nämnden eftersträvar att med samma rättssäkerhet som tidigare av-
göra allt fler ärenden och uppställer som mål för treårsperioden att fort-
sätta att förkorta handläggningstidema och minska ärendebalansen.
HSAN anser att en minskning av den genomsnittliga handläggnings-
tiden till högst 10 månader bör vara möjlig.

HSAN föreslår också en decentraliserad instansordning i sin fördjupa-
de anslagsframställning 1993/94 - 1995/96. Förslaget innebär att en
disciplinnämnd med en domare som ordförande inrättas som första
instans i vart och ett av de geografiska områdena för Socialstyrelsens
regionala tillsyn över hälso- och sjukvården. HSAN skulle därvid bli en
förvaltningsdomstol som skulle utgöra slutinstans.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

För den kommande treårsperioden skall följande övergripande
mål gälla för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, nämligen att
nämnden skall medverka till att patientens säkerhet i hälso- och
sjukvården samt tandvården stärks, vilket utgör en viktig del av
målsättningen för hela sektom om en god hälso- och sjukvård
samt tandvård för hela befolkningen. Verksamhetsmålet för
HSAN skall vara att i anmälda fall pröva hur hälso- och sjuk-
vårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom beslut om dis-
ciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedöm-
ning av vad som är godtagbart eller inte inom hälso- och sjuk-
vården samt tandvården. HSAN skall vinnlägga sig om en snabb
och effektiv handläggning samt under treårsperioden nedbringa
den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid
som inte överstiger sex månader.

Resurser: Ramanslag 1993/94 14,5 miljoner kronor

Planeringsram

1993/94 1994/95 1995/96

14 560 000 kr 14 560 000 kr 14 560 000 kr

Övrigt

En omorganisation bör genomföras enligt statskontorets förslag.
Den innebär bl.a. att HSAN får en förstärkt ledningsfunktion
genom en heltidsanställd ordförande, varvid kanslichefsfunktio-
nen utgår.

185

Vissa utredningar

Tillsynsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1991:63) Tillsynen över
hälso- och sjukvården framhållit bl.a. att HSAN i praktiken har fyra
fullständiga uppsättningar av nämnden med var sin ordförande, näm-
ligen dels den ordförande som kan betecknas som den ordinarie och
dels tre ersättare för denne. Mot bl.a denna bakgrund föreslår tillsyns-
utredningen - för att samordning och enhetlighet skall skapas i HSAN:s
praxis - att nämndens ordföranden skall vara anställd på heltid med
tjänstgöring vid nämndens kansli. Endast en ersättare för honom före-
slås finnas, nämligen en vice ordförande, som kan vara deltidsanställd.
Bådas tjänsteställe bör enligt tillsynsutredningen vara nämndens kansli.

Förslaget om en heltidsanställd ordförande med en deltidsanställd er-
sättare har godtagits av de instanser som avgivit remissyttranden över
förslaget.

Statskontoret har överlämnat rapporten (1992:33) Hälso- och sjukvår-
dens ansvarsnämnd - en uppföljning och därvid bl.a. anfört att problem
med oacceptabelt långa handläggningstider och gamla ärenden i balans
fortfarande kvarstår. Enligt statskontoret bör handläggningen av ett
ärende inte överstiga sex månader. Någon minskning av ärendetill-
strömningen tror Statskontoret knappast kommer att ske. Snarast ökar
benägenheten att anmäla brister inom vården. Insatser krävs enligt
Statskontoret i syfte att höja den inre effektiviteten vid nämnden.

Förslag lämnas om dels lednings- och stymingsfrågor, dels kompe-
tensbehov och utnyttjande av externa tjänster, dels andelen administra-
tiv personal i förhållande till handläggare och övriga resurser. Enligt
Statskontoret bör HSAN öka den inre effektiviteten bl.a. genom att
stärka den egna kompetensen. Detta bör enligt Statskontoret ske på
flera nivåer i organisationen, vilket bör leda till ett minskat utnyttjande
av externa tjänster.

Statskontoret föreslår att ordförandefunktionen vid nämnden utökas till
att omfatta ett samlat ansvar för myndighetens ledning, att enhetschefer-
na ges ett ökat ansvar för ledning och resultatuppföljning och att den
medicinska kompetensen förstärks. Statskontoret framhåller att en ut-
ökad ordförandefunktion och ökade möjligheter till egna medicinska
bedömningar, tillsammans med ett utvidgat teknikstöd, utgör en grund
för ett utökat ansvar och utvidgade arbetsuppgifter för handläggarna.
Dessa förändringar är enligt Statskontoret av central betydelse för
HSAN:s möjligheter att åstadkomma en snabbare handläggning.

Statskontoret menar vidare att förutsättningar för en systematisk åter-
föring till hälso- och sjukvården av den kunskap som HSAN:s ärenden
utgör bör skapas. Ansvaret för detta bör emellertid enligt Statskontoret
läggas på Socialstyrelsen, lämpligen inom ramen för arbetet med den
s.k. riskdatabasen, som beräknas kunna tas i drift sommaren 1993 och
som kommer att bestå av avidentifierad information.

Med anledning av att HSAN föreslår en decentraliserad instansord-
ning erinrar Statskontoret om Domstolsutredningens förslag i betänkan-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

186

det (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2 000-talet. HSAN:s förslag
skiljer sig från den allmänna inriktningen i betänkandet, anser Statskon-
toret. Det uppstår också en risk för att den för HSAN så viktiga
specialkompetensen splittras och för att en olikartad tillämpning av
praxis uppstår vid de fem regionala disciplinnämnderna.

Resultatbedömning

Någon uppdelning i verksamhetsområden ter sig knappast meningsfull.
HSAN nämner dock att arbetet omfattar dels avgöranden, dels infor-
mation.

HSAN:s övergripande mål anges vara en förbättrad hälso- och sjuk-
vård, varvid delmålen är att befrämja dels kvaliteten, dels rättssäker-
heten, dels patientens integritet i vården.

Resultatmåttet bygger på antalet ärenden, vilket får anses relevant.
Produktiviteten mäts i antalet avgjorda ärenden. Effektiviteten mäts i
kostnad per ärende och handläggningstid.

Resultatkravet är att ärendena skall avgöras inom rimliga tidsramar.
HSAN menar i sin anslagsframställning att en genomsnittlig handlägg-
ningstid på högst 10 månader är rimlig. Handläggningstiden har
minskat från 19,5 månader år 1989 till hittills 13 månader under år
1992. För att radikalt minska ärendebalans och handläggningstider i ett
läge när antalet anmälningar ökar har HSAN överskridit anslaget för
budgetåret 1991/92. Uppnått resultat relateras till insatta resurser, som
beskrivs närmare. Kostnaden per ärende har minskat från 9 162 kr
budgetåret 1987/88 till 7 859 kr budgetåret 1991/92, vilket beskrivs
som innebärande ett förbättrat produktionsindex från 100 till 116.

HSAN anser att organisationen är ändamålsenlig och lägger i stort
nuvarande kostnader till grund för en resursanalys.

Statskontorets rapport fyller ut den bild som HSAN förmedlar men
innehåller framför allt förslag om ytterligare åtgärder för en snabbare
ärendehandläggning vid nämnden.

För min del bedömer jag att HSAN:s verksamhet blir ännu viktigare
i framtiden när mer av konkurrensinriktade köp- och säljsystem sanno-
likt kommer att introduceras inom hälso- och sjukvården. Genom
HSAN:s verksamhet blir kvaliteten känd för köparen av vård och pati-
entens integritet förstärks. I direktiven (1992:30) till utredningen om
hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation sägs att samhället
måste skapa särskilda system av regler och kontroller för att garantera
att den professionella insatsen är väl grundad i vetenskap och erfaren-
het. Även i direktiven (1992:8) till utredningen om prioriteringar inom
hälso- och sjukvården framhålls att ambitionen måste vara att åstadkom-
ma ett etiskt försvarbart hushållande med resurserna och att utredningen
bör uppmärksamma tillsynens roll i anslutning till prioriteringsarbetet. I
mina överväganden är det centralt att slå vakt om patientens integritet
och rättssäkerhet. HSAN:s omvärlds- och framtidsbild bör enligt min
uppfattning accepteras.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

187

Fördjupad prövning

Den övergripande målsättningen enligt regeringens föreskrifter är att
HSAN skall medverka till att stärka patientens säkerhet i vården. Enligt
min mening finns det inte någon anledning att i sak ändra detta mål
som naturligtvis ytterst syftar till en förbättrad hälso- och sjukvård i
hela landet. Uppnås målet blir det både en god kvalitet på vården och
en rättssäkerhet och integritet för patienten. Även hälso- och sjukvårds-
personalens trygghet i arbetet ökar genom att obefogad kritik kan av-
visas på ett tillfredsställande sätt.

Enligt regeringens föreskrifter är verksamhetsmålet att i underställda
fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke. Vid
slarv eller försummelse som är mer än ringa meddelar HSAN erinran
eller varning. Vid olämplighet att utöva yrket eller vid sjukdom kan
HSAN också återkalla meddelad legitimation eller behörighet.

Viss förbättring bör kunna ske av produktivitet och effektivitet med
en mer enhetlig ledning av verksamheten. HSAN:s förslag om att s.k.
disciplinnämnder inrättas som första instans inom vart och ett av de
fem regionala tillsynsområdena under Socialstyrelsen anser jag mig
emellertid inte kunna förorda, bl.a. på de av Statskontoret framförda
skälen.

Jag är beredd att godta HSAN:s framtids- och resultatanalyser.

En omorganisation av HSAN bör emellertid enligt min mening
genomföras i huvudsaklig överensstämmelse med Statskontorets förslag.
En sådan omorganisation innebär bl.a. att HSAN får en förstärkt led-
ningsfunktion genom en heltidsanställd ordförande, varvid kanslichefs-
funktionen kan utgå. Åtgärden bör leda till att effektiviteten ökar
genom att nämndens måluppfyllelse kan förbättras med ett lägre resurs-
utnyttjande.

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövning som jag gjort av verksam-
heten drar jag följande slutsatser. Övergripande mål för den verksamhet
som HSAN svarar för skall vara att HSAN skall medverka till att stärka
patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt tandvården.

Denna målsättning utgör en viktig del av målsättningen för hela sek-
torn om en god hälso- och sjukvård samt tandvård för hela befolk-
ningen.

Verksamhetsmålet för myndigheten bör formuleras sålunda. HSAN
skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen har ut-
övat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av
legitimation m.m. ge sin bedömning vad som är godtagbart eller inte
inom hälso- och sjukvården samt tandvården.

Resultatkravet för myndigheten bör tills vidare vara följande. HSAN
skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av anmälda
fall samt under treårsperioden väsentligt nedbringa den genomsnittliga
handläggningstiden för ärendena till en tid som inte överstiger sex

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

188

månader. Jag förväntar mig att detta krav skall kunna genomföras med
t.ex. en genomsnittlig handläggningstid av högst tio månader under
budgetåret 1993/94, högst åtta månader under budgetåret 1994/95 och
därefter högst sex månader under budgetåret 1995/96.

Den fördjupade prövningen bör avse tidshorisonten tre år.

Jag anser att pågående insatser för en intensivare handläggning av
nämndens ärenden bör vidmakthållas. Vissa förhör borde enligt min
mening kunna förläggas till den plats där händelserna, som föranlett
anmälan, har ägt rum. Härigenom bör ett bättre underlag för beslut
kunna åstadkommas.

Jag är med hänsyn till vad jag har anfört beredd att godta HSAN:s
förslag om en uppräkning av medelsnivån med ca 1,3 miljoner kronor
och beräknar härutöver pris- och löneomräkning.

En omorganisation i huvudsaklig överensstämmelse med Statskon-
torets förslag samt vissa ytterligare förstärkningar medför enligt min
beräkning ett ytterligare medelsbehov på 500 000 kr.

Planeringsramen för perioden 1993/94 - 1995/96 har mot bakgrund
av vad jag har anfört beräknats till 14 560 000 kronor för varje budget-
år.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
den modell som bör tillämpas. HSAN kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. Nämnden kommer därför att till-
delas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under
ramanslaget Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd förs till detta konto.

Anslaget för HSAN har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av
anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas
till nämndens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu
redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade
beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam-
heten inom ansvarsområdet för Hälso- och sjukvårdens ansvars-
nämnd skall vara i enlighet med vad jag har förordat i avsnittet
Slutsatser,

2. till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret
1993/94 anvisa ett ramanslag på 14 560 000 kronor.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

189

G 9. Statens institut för psykosocial miljömedicin

Statens institut för miljömedicin (IPM) har till uppgift att utveckla,
värdera och förmedla kunskaper om psykosociala risksituationer, risk-
grupper och riskreaktioner. Verksamheten omfattar målinriktad forsk-
ning samt utbildning, dokumentation och information.

I avvaktan på att beredningen av dessa frågor slutförs föreslår jag att
anslaget till IPM förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken, till Statens institut för psyko-
social miljömedicin för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag
på 5 741 000 kronor.

G 10. Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

11 408 000

13 921 000

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU) har till
uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och nya medicinska
metoder ut medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv.

De övergripande målen för SBU är att medverka till ett rationellt ut-
nyttjande av givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att ut-
värdera befintlig och ny medicinsk metodik.

SBU:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1992:851) med instruktion för Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik.

Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik

SBU startade sin verksamhet den 1 juli 1992, varför någon verksam-
hetsanalys ännu inte har kunnat göras. Beredningen har i sin anslags-
framställning begärt medel för att konsolidera verksamheten på sikt, i
första hand för följande syften:

- analys av de samhällsekonomiska konsekvenserna av olika alternativ
för sjukvården

- beräkningar av kostnadseffektiviteten i olika strategier

- intensifierad marknadsföring

- tillvaratagande av utvärderingar gjorda i andra länder.

SBU arbetar för att på vetenskaplig grund ge underlag för att välja
sådan metodik inom vården som gagnar patienten, för att utmönstra

190

föråldrade och ineffektiva metoder och för att påskynda införande och
användning av effektiva medicinska åtgärder. De epidemiologiska, men
framförallt de ekonomiska analyserna i SBU:s projekt kräver stora
insatser och blir av alltmer avgörande betydelse för slutsatser om kost-
nadseffektiv vård. SBU föreslår därför att resurserna för ekonomisk
analys förstärks. Dessutom föreslås ökade insatser för implementering
av resultaten för snabbare förändring mot ökad effektivitet i den prak-
tiska sjukvården. Vidare äskas resurser för att tillvarata utvärderingar
gjorda i andra länder.

SBU föreslår i sin anslagsframställning att 14,8 miljoner kronor an-
visas för verksamheten under budgetåret 1993/94.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

Det övergripande målet för Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik skall för budgetåret 1993/94 vara att verka
för ett rationellt utnyttjande av givna resurser inom hälso- och
sjukvården genom att utvärdera befintlig och ny medicinsk me-
todik. Beredningens arbete skall vara inriktat på utvärdering i vid
mening och belysa de samlade medicinska, ekonomiska, sociala
och etiska konsekvenserna av såväl etablerade som nya metoder.

Resurser: Ramanslag 1993/94 13,9 miljoner kronor

SBU:s verksamhet syftar bl.a. till att göra samhällsekonomiska be-
sparingar genom långsiktig och strategiskt genomförd granskning och
utvärdering av sjukvården. Utvärderingar av effekterna av SBU:s re-
kommendationer om preoperativ utredning har visat på en årlig kost-
nadsbesparing om ca 50 miljoner kronor enbart för denna verksamhet.
Ett annat exempel är rapporten om behandling av ryggont, som inte
bara har lett till förändringar i rutinerna för sjukskrivning utan också
till förändringar i problemets omhändertagande med förbättringar för
patienterna och samtidigt samhällsekonomiska besparingar.

Jag föreslår att det övergripande målet för SBU:s verksamhet för bud-
getåret 1993/94 skall vara att verka för ett rationellt utnyttjande av
givna resurser inom hälso- och sjukvården genom att utvärdera befintlig
och ny medicinsk metodik. Beredningens arbete skall vara inriktat på
utvärdering i vid mening och belysa de samlade medicinska, ekono-
miska, sociala och etiska konsekvenserna av såväl etablerade som nya
metoder.

Jag finner det angeläget att SBU liksom övriga myndigheter utvecklar
målbeskrivningar och lämnar underlag för bedömning av effektiviteten
i verksamheten.

191

Jag beräknar ett ramanslag på 13 921 000 kronor till SBU:s verksam- Prop. 1992/93:100

het, vilket innebär bl.a. att SBU erhåller en resursförstärkning med Bil- 6

1 miljon kronor för att möjliggöra och förstärka arbetet med en effek-
tivisering av sjukvården. Detta gäller såväl införande av nya metoder
som utmönstring av föråldrade metoder. Vidare har jag inom föreslaget
ramanslag beräknat 1 miljon kronor för uppdrag till Spri.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presente-
rat den modell som bör tillämpas. SBU kommer fr.o.m. budgetåret
1993/94 att tillämpa denna modell. SBU kommer därför att tilldelas ett
räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget
Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik förs till detta
konto.

Anslaget för SBU har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av
anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag
redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten
och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas
till SBU:s disposition kommer slutligt att fastställas enligt de nu redo-
visade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade be-
loppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik
för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 13 921 000 kronor.

G 11. Barnmiljörådet

Barnmiljörådet är central förvaltningsmyndighet med uppgift att hand-
lägga frågor om barns miljö och barns säkerhet. Instruktion för barn-
miljörådet framgår av särskild förordning (1988:1127).

De övergripande målen för Bammiljörådets verksamhet är att verka
för förbättringar i barns miljö, med särskild tonvikt på lekmiljö, och för
en ökad säkerhet för barn och ungdom.

Barnmiljörådet

Bammiljörådet har lämnat en fördjupad anslagsframställning för
budgetåren 1993/94-1995/96. Denna kommer att utgöra ett underlag i
det fortsatta beredningsarbetet som berör Bammiljörådets verksamhet.

192

Föredragandens överväganden

För innevarande budgetår har ett förslagsanslag på 5 199 000 kr an-
visats för Bammiljörådet. Med stöd av regeringens bemyndigande till-
kallades den 20 december 1990 en utredningsman med uppdrag att
närmare utreda förutsättningarna för en statligt utsedd barnombudsman.
Kommittén har i september 1991 avlämnat betänkandet (SOU 1991:70)
Ombudsman för barn och ungdom. I avvaktan på att beredningen av de
frågor som hänger samman med kommitténs förslag slutförs, vilket
kommer att beröra även Bammiljörådet, föreslår jag att anslaget förs
upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Barn-
miljörådet för budgetåret 1993/94 beräkna ett ramanslag på
5 199 000 kr.

G 12. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

1991/92	Utgift	5 453 645
1992/93	Anslag	5 828 000
1993/94	Förslag	5 998 000

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är en central
förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll
i frågor rörande internationella adoptioner. Instruktion för NIA framgår
av särskild förordning (1988:1128).

Socialnämnderna skall enligt socialtjänstlagen (1980:620) inhämta ytt-
rande från NIA om det avsedda förmedlingssättet är tillförlitligt när det
är fråga om adoption av ett utländskt barn utan medverkan av auktori-
serad organisation.

Nämnden ansvarar vidare för frågor enligt förordningen (1976:834)
om prövning av utländskt beslut om adoption samt frågor om auktorisa-
tion av organisationer enligt lagen (1979:552) om internationell adop-
tionshjälp. NIA beslutar också om fördelning av statsbidrag till sådana
organsationer samt fastställer årligen genomsnittskostnader att ligga till
grund för beräkning av bidrag vid adoption av utländska barn.

De övergripande målen för NIA är följande. Verksamhetens huvud-
sakliga inriktning att underlätta adoptioner i Sverige av utländska barn
skall fortsätta som tidigare år. NIA skall därvid sträva efter att adop-
tioner sker i enligthet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland.
NIA skall vidare medverka till att barnet får en god och trygg uppväxt
i Sverige. NIA bör ge ökad tyngd åt arbetet med att följa den inter-
nationella utvecklingen på området och därvid samla information i
frågor som rör adoption av utländska barn.

Som framgår av vad som tidigare anförts har regeringen den 27 maj
1992 tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av verksam-

13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

193

heten med internationella adoptioner. Inom ramen för denna översyn
skall NIA:s roll i adoptionsverksamheten prövas. Översynen har initie-
rats bl.a. mot bakgrund av det arbete som för närvarande pågår inom
Konferensen för internationell privaträtt i Haag med att utarbeta en
konvention med regler för hanteringen av internationella adoptioner.
Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den
1 oktober 1993.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor

I sin förenklade anslagsframställning anger NIA att det inte finns skäl
att ändra inriktningen av nämndens verksamhet i förhållande till de
beslut som fattats i samband med behandlingen av NIA:s fördjupade
anslagsframställning. NIA föreslår för budgetåret 1993/94 oförändrat
ramanslag som pris- och löneomräknas.

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som
gäller för treårsperioden 1992/93 - 1994/95.

Resurser: Ramanslag 1993/94 5,9 miljoner kronor

Planeringsram

1993/94 1994/95

5 998 000 kr 5 998 000 kr

Resultatbedömning

Jag delar NIA:s bedömningar vad gäller de hittillsvarande erfarenheter-
na av verksamheten.

Slutsatser

Min bedömning innebär att de riktlinjer som lades fast i 1992 års bud-
getproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94.

Jag beräknar medelsbehovet under nästa budgetår för NIA:s verksam-
het och för bidrag till auktoriserade organisationer för internationell
adoptionshjälp till 5 998 000 kr. Jag har därvid räknat med oförändrat
bidrag (1 583 000 kr) till de auktoriserade organisationerna. Planerings-
ramen för perioden 1993/94 - 1994/95 beräknas till 11 996 000 kr.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare denna dag redovisat ett
förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt pre-

194

senterat den modell som bör tillämpas. NIA kommer fr.o.m budgetåret Prop. 1992/93:100
1993/94 att tillämpa denna modell. Nämnden kommer därför att till- Bil- 6
delas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret, och medlen under
anslaget Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor förs till detta
konto.

Anslaget för NIA har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost-
nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan samt de
nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa
förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finans-
departementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt
2.2). Det belopp som kommer att ställas till nämndens disposition kom-
mer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan
därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 998 000 kr.

G 13. Nämnden för vårdartjänst

1991/92	Utgift	109 146 470'
1992/93	Anslag	122 328 0001
1993/94	Förslag	8 971 0002

' Inkl, statsbidragen till vårdartjänst och omvårdnadsinsatser i anslutning till riks-
gymnasium som nu redovisas under anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
2 Förvaltningskostnader för Nämnden för vårdartjänst och Rh-nämnden.

Nämnden för vårdartjänst (NV) är central myndighet med uppgift att
administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till verksamheten med
särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för
rörelsehindrade. Dessutom disponerar nämnden vissa medel från åtton-
de huvudtiteln, anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom
folkbildningen. Nämnden bistår med kansliresurser den särskilda
nämnd, Rh-nämnden, som skall avgöra frågor om intagning till speciellt
anpassad gymnasial utbildning. NV bedriver forsknings- och utveck-
lingsarbete.

NV:s arbetsuppgifter och organisation framgår av förordningen
(1988:1126) med instruktion för Nämnden för vårdartjänst.

Nämnden för vårdartjänst

Nämnden för vårdartjänst har i sin fördjupade anslagsframställning
för perioden 1993/94-1995/96 redovisat verksamheten inom områdena
vårdartjänst, omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för
rörelsehindrade samt vissa stödåtgärder inom folkbildningen. På grund
av den ändring av anslagets konstruktion som nu görs redovisas stats-

195

bidragen till vårdartjänst och till omvårdnadsinsatser under det nya Prop. 1992/93:100
anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. Under det anslaget görs Bil- 6
också en analys och bedömning av nämndens fördjupade anslagsfram-
ställning för dessa verksamhetsområden samt vissa överväganden i
anslutning till detta.

De övergripande målen för nämndens verksamhet är att förbättra
förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vuxna per-
soner med funktionshinder samt administrera och utveckla olika stöd
som behövs i och omkring studiesituationen.

Verksamhetsmålen för vårdartjänst och omvårdnadsinsatser i anslut-
ning till riksgymnasium för rörelsehindrade redovisas under anslaget
E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m.

NV pekar i sin resultatanalys på den förändrade roll nämnden fått dels
genom riksdagsbeslutet år 1990 om riksgymnasium för rörelsehindrade
ungdomar, dels genom att vissa uppgifter på folkbildningsområdet förts
över i samband med förändringen av den statliga skoladministrationen
år 1991. I och med detta vidgades NV:s uppgifter till att omfatta stöd
till personer oberoende av funktionshindrets art.

Förändringen har enligt NV också inneburit krav på både social och
pedagogisk kompetens vid nämndens kansli. En organisationsöversyn
har gjorts för att nå bättre måluppfyllelse, öka effektiviteten i verksam-
heten och för att anpassa den till de nya uppgifterna. Nämnden redo-
visar olika resultatmått för sin verksamhet med avseende på kvalitets-
krav, kvantitetskrav, utvecklingskrav och ekonomiska krav. I resultat-
analysen visar nämnden hur en utveckling mot målstyrning av verksam-
heten med omvårdnadsinsatser i anslutning till den rh-anpassade gym-
nasieutbildningen skett och föreslår en övergång till ett schabloniserat
statsbidrag. När det gäller vårdartjänsten pågår utvecklingsarbete inom
nämnden i syfte att hitta effektivare och bättre samordnade sociala
system för stödet i och omkring studiesituationen. Nämnden påpekar
emellertid att effektiviteten och kvaliteten i verksamheterna i många
stycken är svår att mäta med hänsyn till verksamheternas speciella
karaktär och innehåll samt att uppföljnings- och redovisningssystemen
ännu inte är tillräckligt utvecklade. NV avser att fortsätta arbetet med
att utveckla sådana system för att bättre kunna relatera prestationer och
kostnader till varandra och för att åstadkomma bättre kostnadskontroll.
Nämnden menar att de frågor som regeringen ställt kunnat besvaras
trots ofullständiga mätmetoder.

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
som NV gjort i sin framtids- och resursanalys föreslås ingen förändring
i den övergripande målsättningen för NV:s verksamhet för den kom-
mande treårsperioden.

I syfte att bättre uppnå de övergripande målen föreslår nämnden
ökade medel för utvecklingsarbete och information, kompetensutveck-
ling samt teknikstöd till en sammanlagd kostnad av 1 166 000 kr för
budgetåret 1993/94. De totala kostnaderna för perioden 1993/94-
1995/96 beräknas till 25 540 000 kr.

196

För Rh-nämnden föreslås ingen förändring. NV beräknar kostnaderna Prop. 1992/93:100
för Rh-nämnden till 993 000 kr per budgetår för perioden 1993/94- Bil- 6
1995/96.

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

För den kommande treårsperioden skall följande övergripande
mål gälla för den verksamhet som Nämnden för vårdartjänst
ansvarar för:

De övergripande målen för nämndens verksamhet är att förbätt-
ra förutsättningarna för utbildning och studier för unga och vux-
na personer med funktionshinder samt att administrera och ut-
veckla olika stöd som behövs i och omkring studiesituationen.

Resurser: Ramanslag 1993/94 8,9 miljoner kronor

Planeringsram

1993/94 1994/95 1995/96

8 971 000 kr 8 971 000 kr 8 971 000 kr

Resultatbedömning och fördjupad prövning

NV:s fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att
verksamheten bedrivs med sådan inriktning att det övergripande målet
med verksamheten uppnåtts.

Jag har under anslaget E 3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m. gjort
den bedömningen att NV:s uppgift att organisera och administrera stats-
bidraget till vårdartjänst bedrivits med en sådan inriktning att målet
uppfyllts. Jag har gjort samma bedömning när det gäller nämndens
verksamhet med omvårdnadsinsatser i anslutning till riksgymnasium för
rörelsehindrade ungdomar.

Den nya utformning nämndens kansliorganisation fått med anledning
av översynen kan bidra till att öka effektiviteten i statsbidragshante-
ringen i framtiden. Utvecklingen av redovisningsrutiner och system
förutsätter emellertid tillgång till en effektiv datautrustning. Organisa-
tionsförändringen bör också kunna leda till en bättre samordning och
ett rationellare utnyttjande av de resurser för olika stödinsatser åt stude-
rande med funktionshinder som nämnden nu förfogar över. Det utveck-
lingsarbete som nämnden bedrivit har på olika sätt medverkat till att
funktionshindrades möjligheter till utbildning och studier har förbättrats.
Nämndens förslag att sammanföra det bidrag till forsknings- och ut-
vecklingsarbete som nu utgår från det under åttonde huvudtiteln uppför-
da anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbild-

197

ningen med nämndens egna medel för utvecklingsarbete bör ytterligare Prop. 1992/93:100

kunna underlätta detta arbete. Bil. 6

Slutsatser

Mot bakgrund av den fördjupade prövning som jag gjort av verksam-
heten drar jag följande slutsatser.

Övergripande mål för den verksamhet som Nämnden för vårdartjänst
ansvarar för skall vara oförändrade. Det innebär att inriktningen på
nämndens arbete skall vara att förbättra förutsättningarna för utbildning
och studier för unga och vuxna personer med funktionshinder samt att
administrera och utveckla olika stöd som behövs i och omkring studie-
situationen.

I samråd med statsrådet Ask föreslår jag att bidraget om 549 000 kr
till forsknings- och utvecklingsarbete under den under åttonde huvud-
titeln upptagna anslagsposten C 2.2 Bidrag till forsknings- och utveck-
lingsarbete överförs till detta anslag.

Jag anser att NV:s investeringsbehov skall finansieras genom lån i
Riksgäldskontoret.

Jag beräknar kostnaderna för Rh-nämndens verksamhet för budgetåret
1993/94 till 1 045 000 kr.

Planeringsramen för perioden 1993/94-1995/96 har mot denna bak-
grund beräknats till 26 913 000 kr.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat
en modell som bör tillämpas. Nämnden för vårdartjänst kommer
fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Nämnden kom-
mer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret
och medlen under anslaget Nämnden för vårdartjänst förs till detta
konto.

Anslaget för Nämnden för vårdartjänst har budgeterats utan hänsyn
till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av
nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för
Statshälsan, övergången till lån i RGK samt de nya principerna för
budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har
tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga
1, Statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som
kommer att ställas till nämndens disposition kommer slutligt att fast-
ställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från
det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna att den övergripande målsättningen för verksam-
heten inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde skall vara
i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser,

2. till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 8 971 000 kronor.

198

G 14. Statens handikappråd

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

1991/92	Utgift	5 815 122
1992/93	Anslag	5 955 000
1993/94	Förslag	6 027 000
Statens handikappråd		(SHR) är central förvaltningsmyndighet med

uppgift att bevaka och samordna frågor inom handikappområdet. Rådet
bereder också ärenden om statsbidrag till handikapporganisationerna.
Rådets organisation regleras i förordningen (1988:1094) med instruk-
tion för Statens handikappråd.

De övergripande målen för Statens handikappråd är att verka för för-
bättrade levnadsförhållanden för människor med funktionshinder och
därvid i första hand inrikta sig på handikappfrågor som berör flera
samhällsområden.

Statens handikappråd

Statens handikappråd har i sin fördjupade anslagsframställning redo-
visat sitt verksamhetsområde. Resultatanalysen visar att rådets funktion
som samordningsorgan gradvis ändrat inriktning från direkta samord-
nings- och samarbetsinsatser av olika slag till mer utvecklings-, ut-
värderings- och uppföljningsarbete. Orsaken till detta har främst varit
att många samhällsorgan nu själva byggt upp egna samarbetsorgan i
handikappfrågor och utvecklat egna kontaktnät och samarbetsformer.
Samtidigt har det vuxit fram ett ökat behov av att få fram en samlad
bild av hur de pågående samhällsförändringarna inverkar på funktions-
hindrades levnadsförhållanden. Andra faktorer som kan komma att
påverka rådets framtida roll och uppgifter är Handikapputredningens
förslag i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla om
förbud mot diskriminering och inrättande av en handikappombudsman.

Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar
Statens handikappråd kunnat göra i sin framtids- och resursanalys före-
slår rådet en förändrad verksamhetsinriktning, förändrade övergripande
mål samt en ny instruktion. De nya målen formuleras på följande sätt:

- Statens handikappråd skall kontinuerligt ge en samlad bild av utveck-
lingen på handikappområdet genom sektorsövergripande nationella
utvärderingar och uppföljningar samt att som nationellt organ göra
uppföljningar av FN:s standardregler för handikappades jämlikhet
och delaktighet.

- Rådet skall svara för kunskapsuppbyggnad samt förmedling av kun-
skap och information på handikappområdet.

De förändringar som föreslås kräver en systematisk kompetensutveck-
ling av rådets personal och en utvecklad datametodik. Statens handi-
kappråd hemställer att sammanlagt 350 000 kronor anvisas för kompe-
tensutveckling för perioden 1993/94-1995/96 samt om ett riksgäldslån
om 400 000 kr för finansiering av en utbyggnad av ADB-funktionen.

199

Föredragandens överväganden

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Övergripande mål

Det övergripande målet för den verksamhet som Statens handi-
kappråd ansvarar för skall för budgetåret 1993/94 vara detsamma
som tidigare, dvs. att verka för förbättrade levnadsförhållanden
för människor med funktionshinder. Rådet skall därvid i första
hand inrikta sig på handikappfrågor som berör flera samhällsom-
råden.

Resurser: Ramanslag 1993/94 6,0 miljoner kronor

Övrigt

I avvaktan på regeringens ställningstagande till Handikapputred-
ningens förslag i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle
för alla om bl.a. inrättande av en handikappombudsman bör
Statens handikappråd endast prövas i ett ettårsperspektiv.

Resultatbedömning

Rådets fördjupade anslagsframställning visar, enligt min mening, att de
verksamhetsmål som hittills varit uppsatta har kunnat uppnås. Samhälls-
utvecklingen har dock medfört att rådet gradvis förändrat och anpassat
sin verksamhet för att bättre svara mot de behov och förändringar i
omvärlden som uppkommit.

Slutsatser

Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande behandlat frågan om
myndigheternas bevakning av handikappfrågor. Utredningen har före-
slagit att de uppgifter som nu åvilar Statens handikappråd fördelas till
andra myndigheter och organ och att rådet avvecklas i samband med att
en funktion som handikappombudsman inrättas.

Utredningens slutbetänkande remissbehandlas för närvarande.

Min bedömning är att ingen förändring av rådets övergripande mål
och verksamhetsinriktning bör göras innan ställning tas till Handikapp-
utredningens förslag om inrättande av en funktion som handikappom-
budsman. Det innebär att beslut om en ettårsram bör fattas för Statens
handikappråd.

Jag är inte heller beredd att nu föreslå att rådet får ta lån i Riksgälds-
kontoret för finansiering av investeringar.

Anslaget för Statens handikappråd har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på
lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan

200

samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för Prop. 1992/93:100
dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Bil- 6
Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor,
avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till rådets disposition
kommer slutligt att fastställas enligt de nu redovisade riktlinjerna och
kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens handikappråd för budgetåret 1993/94 anvisa ett
ramanslag på 6 027 000 kronor.

G 15. Statens institutionsstyrelse

Nytt anslag (förslag) 470 000 000

Bakgrund

Redan några år efter social tjänstreformens genomförande år 1982 ut-
trycktes från många håll kritik mot organisationen med ett delat
huvudmannaskap för de institutioner som tar emot de mest utsatta ung-
domarna och de tyngsta missbrukarna. JO varnade redan tidigt för att
de s.k. § 12-hemmen inom ungdomsvården inte klarade att utgöra den
resurs för de mest utagerande och kriminella undomama som de var
avsedda för. Bl.a. i en rapport år 1987 framförde JO skarp kritik mot
vad ämbetet uppfattade som en nedrustning av dessa institutioner (JO:s
ämbetsberättelse år 1987/88). Kritiken tog sikte dels på att det förelåg
en allmän resursbrist, dels på att vissa institutioner inte tog emot de
mest svårplacerade ungdomarna och att vissa ungdomar kunde "straffa
ut sig" från institutionerna. JO anförde bl.a. att statsbidragssystemet
bidrog till nedrustningen. Även på missbrukssidan förekom liknande
kritik. Sålunda anförde socialberedningen i betänkandet (SOU 1987:22)
Missbrukarna, Socialtjänsten, Tvånget att insatserna för de tunga miss-
brukarna inte var tillräckliga.

År 1990 överlämnade Socialstyrelsen en rapport till regeringen över
en inventering av behov och resurser inom den tunga missbrukar- och
ungdomsvården. Styrelsen redovisade i rapporten att endast 20 % av de
ungdomar för vilka kommunerna efterfrågade plats kunde beredas plats
på särskilda ungdomshem.

Riksdagen har under de senaste åren vid flera tillfällen uttryckt oro
för att statsbidragssystemet inte i tillräcklig grad haft en styrande effekt
på utvecklingen av institutionsvården för de mest utsatta grupperna.
Riksdagen fattade i maj 1991 (prop. 1990/91:96, bet. 1990/91 :SoU 14,
rskr. 1990/91:267) ett principbeslut om att huvudmannaskapet för de
särskilda ungdomshemmen skulle föras över från kommuner och lands-
ting till staten. Riksdagen ställde, mot bakgrund av de problem som
konstaterats, två huvudsakliga krav på verksamheten, dels att alla som

201

behöver det skulle kunna beredas plats, dels att en väl differentierad Prop. 1992/93:100
vård skulle erbjudas. Regeringen borde enligt riksdagen snarast utreda Bil- 6
förutsättningarna för huvudmannaskapsförändringen som förutsågs
kunna vara genomförd under år 1992. Även missbrukarvårdens organi-
sation borde utredas i sammanhanget.

En av regeringen tillsatt särskild utredare lämnade sitt förslag,
Tvångsvård inom socialtjänsten - ansvar och innehåll (SOU 1992:18) i
februari 1992. Utredaren redovisade två huvudalternativ, dels en hel-
statlig organisation, dels en organisation med ett entreprenörsystem.
Vidare föreslogs att en ny statlig myndighet inrättas för ledning och
drift av verksamheterna. Betänkandet har remissbehandlats.

I en proposition (1992/93:61) om ändrat huvudmannaskap för vissa
institutioner inom ungdomsvård och missbrukarvård har regeringen
föreslagit riksdagen att staten får ett samlat huvudmannaskap för de
särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. En ny statlig myndig-
het, Statens institutionsstyrelse, föreslås inrättas den 1 juli 1993. Inom
myndigheten skall finnas en organisation med särskilda ungdomshem
och LVM-hem. Institutionsstyrelsen föreslås få ansvaret för planering
och drift av de aktuella hemmen.

T.o.m. budgetåret 1992/93 har i statsbudgeten funnits ett särskilt
anslag för bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård. Anslaget upp-
går för nämnda budgetår till 950 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Riksdagen har den 15 december 1992 beslutat att en ny statlig myndig-
het, Statens institutionsstyrelse, skall inrättas den 1 juli 1993 (prop.
1992/93:61, bet. 1992/93:SoU 10, rskr. 1992/93:106). Styrelsen får
bl.a. till uppgift att träffa avtal med de nuvarande huvudmännen om
övertagande av berörda institutioner, vilket huvudsakligen bör kunna
slutföras under år 1993. Finansieringen av institutionerna skall även
fortsättningsvis ske genom vårdavgifter från kommunerna och genom
statliga bidrag. Medel som anvisas via statsbudgeten bör fördelas av
Statens institutionsstyrelse. Vidare bör det åligga styrelsen att svara för
intern revision och en samlad resultatuppföljning.

Den nya myndigheten får ansvaret för att anvisa plats vid den institu-
tion som i varje enskilt fall bedöms lämpligast. Härigenom beräknas en
behövlig differentiering av vården kunna ske, bl.a. behovet av enheter
med särskilt hög bevakningsgrad. Verksamheten vid institutionerna bör
organiseras så att behövlig vård huvudsakligen skall kunna ges region-
vis.

Styrelsen får följande uppgifter vad avser de särskilda ungdomshem-

men och LVM-hemmen:

- planering, ledning och drift

- platsanvisning

- ekonomisk styrning, resultatuppföljning och kontroll

- personaladministration och personalutbildning

- metodutveckling

202

- forsknings-och utvecklingsarbete. Prop. 1992/93:100

En särskild organisationskommitté (dir 1992:96) för ändrat huvud- Bil- 6
mannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och missbrukar-
vård har tillkallats för att utföra det förberedelsearbete som krävs för
inrättandet av Statens institutionsstyrelse och för statens övertagande av
huvudmannaskapet för de särskilda ungdomshemmen och LVM-hem-
men.

480 miljoner kronor av det tidigare statsbidraget till missbrukarvård
och ungdomsvård på totalt 950 miljoner kronor redovisas under an-
slaget F 1. Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård.

Till Statens institutionsstyrelses verksamhet beräknar jag 470 miljoner
kronor, varav 420 miljoner kronor avser driften av de särskilda ung-
domshemmen och LVM-hemmen. Resterande 50 miljoner kronor avser
kostnader för den centrala myndigheten, personalutbildning och utveck-
lingsverksamhet.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag
om en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presen-
terat den modell som bör tillämpas. Statens institutionsstyrelse kommer
att tillämpa denna modell. Styrelsen kommer därför att tilldelas ett
räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under ramanslaget
Statens institutionsstyrelse förs till detta konto.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens institutionsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 470 000 000 kr.

G 16. Socialvetenskapliga forskningsrådet

Socialvetenskapliga forskningsrådet har i uppgift att stödja betydelsefull
grundforskning och tillämpad forskning inom socialvetenskap och
socialpolitik.

I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen
av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en
proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993. I avvaktan
på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oför-
ändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på en särskild proposition om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken, till Socialvetenskapliga forsk-
ningsrådet för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag
på 79 175 000 kr.

203

G 17. Avvecklingskostnader

1992/93 Anslag 35 000 000

1993/94 Förslag 36 775 000

Vid behandlingen av propositionen 1990/91:150 med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1991/92, m.m. godkände
riksdagen de allmänna riktlinjerna för ett treårigt program för omställ-
ning och förnyelse av den statliga administrationen. Utgångspunkterna
för förnyelsearbetet inom Socialdepartementets område avsågs åstad-
kommas genom regelförändringar och förenklingar, särskilt inom
socialförsäkringen. Vidare skulle det ske en ökad satsning för att stärka
kompetensen och öka koncentrationen inom myndigheterna på upp-
följning och utvärdering. Andra verkningsfulla instrument i omstruktu-
reringen skulle vara delegering, decentralisering, ökad samverkan
mellan olika organ och sammanslagning av närbesläktade verksamheter.
Åtgärderna skulle ge en effektivare medelsanvändning och koncentreras
till Socialstyrelsens område och till socialförsäkringsadministrationen.
En samlad besparingseffekt på ca 420 miljoner kronor beräknades
under treårsperioden motsvarande en personalminskning på bortemot
2 000 personer.

Gällande trygghetslagar och -avtal medför att kostnader för uppsagd
och övertalig personal belastar statsbudgeten under varierande tid även
efter det att uppsägning skett. Sådana kostnader har hittills belastat
resp, myndighetsanslag. Detta innebär att myndigheternas anslag inte
alltid är helt anpassade till och visar vad den reguljära verksamheten
kräver. Det försvårar också möjligheten att snabbt och samlat kunna
avläsa besparingseffekter och personalkonsekvenser inom hela verksam-
hetsområdet. Fr.o.m. innevarande budgetår beräknas därför kostnader
för uppsagd personal vid de myndigheter som omfattas av administra-
tionsprogrammet under förevarande anslag. Den närmare inriktningen
av omställningsåtgärdema och därmed sammanhängade besparingar
redovisas under berörda anslag.

Jag bedömer att en stor del av personalminskningen kan åstadkommas
genom naturlig avgång, vilket bl.a. innebär att uppkomna vakanser inte
återbesätts. Arbetsmarknadsläget har stor betydelse för takten i denna
personalomsättning. Det är dock ofrånkomligt att personal inom de
berörda verksamheterna också måste sägas upp. Vederbörande myndig-
het har ansvaret för att detta sker i den takt det behövs med hänsyn till
verksamhetens givna ekonomiska förutsättningar.

Underhandsuppgifter från de berörda myndigheterna tyder på att
belastningen för innevarande budgetår på förevarande anslag kommer
att uppgå till ungefär vad som beräknats; alltså 35 miljoner kronor.
Myndigheterna skall före utgången av januari resp, juni 1993 till rege-
ringen redovisa sina kostnader för uppsagd personal under andra halv-
året 1992 resp, första halvåret 1993. På grundval av dessa redovis-
ningar kommer regeringen att besluta om vilka kostnader som skall
belasta förevarande anslag i stället för resp, myndighetsanslag.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

204

För budgetåret 1993/94 beräknar jag nu de avvecklingskostnader för Prop. 1992/93:100
övertalig personal som skall belasta förevarande anslag till 36 775 000 Bil- 6
kr, varav merparten hänför sig till socialförsäkringsadministrationen.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Avvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 36 775 000 kr.

205

Bilaga 6.1

Lagförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäk-
ring

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.1

Härigenom föreskrivs att 1, 5 - 7, 11 och 13 §§ lagen (1979:84) om
delpensionsförsäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Delpension enligt denna lag kan
efter ansökan utgå till förvärvsar-
betande i åldern 60-64 år som
minskar sin arbetstid.

Delpension enligt denna lag kan
efter ansökan utgå till förvärvsar-
betande i åldern 63-64 år som
minskar sin arbetstid.

Försäkrad, som från och med
den månad då han fyller 60 år
eller senare minskar sin arbetstid i
förvärvsarbete, har rätt till del-
pension i enlighet med 6-13 §§
om han därefter arbetar i genom-
snitt minst 17 och högst
35 timmar per arbetsvecka. Pen-
sion utgår längst till och med
månaden före den då han fyller 65
år.

En försäkrad, som från och med
den månad då han fyller 63 år
eller senare minskar sin arbetstid i
förvärvsarbete, har rätt till del-
pension i enlighet med 6-13 §§
om han därefter arbetar i genom-
snitt minst 17 och högst
35 timmar per arbetsvecka. Pen-
sion utgår längst till och med
månaden före den då han fyller 65
år.

Delpension får ej utgå för månad, för vilken den försäkrade uppbär
förtidspension eller ålderspension enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Den som efter arbetstidsminsk-
ningen har förvärvsarbete enbart i
form av anställning eller uppdrag
eller i båda dessa former har rätt
till delpension om han har minskat
arbetstiden med i genomsnitt
minst fem timmar per arbetsvecka
och hans inkomst av detta för-
värvsarbete är att hänföra till in-
komst av tjänst vid taxering till
statlig inkomstskatt.

Den som efter arbetstidsminsk-
ningen har förvärvsarbete enbart i
form av anställning eller uppdrag
eller i båda dessa former har rätt
till delpension om han har minskat
arbetstiden med i genomsnitt
minst fem och högst tio timmar
per arbetsvecka och hans inkomst
av detta förvärvsarbete är att
hänföra till inkomst av tjänst vid
taxering till statlig inkomstskatt.

' Lydelse enligt 1987:364.

2 Senaste lydelse 1987:364.

14 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 6

209

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Annan förvärvsarbetande än som
avses i 6 § är berättigad till del-
pension om han har minskat ar-
betstiden med i genomsnitt minst
hälften.

§3 ..

Åven annan förvärvsarbetande
än som avses i 6 § är berättigad
till delpension om han har minskat
arbetstiden med i genomsnitt
minst fem och högst tio timmar
per arbetsvecka.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.1

Vid tillämpning av första stycket skall beträffande förvärvsarbete i
fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag som avses i punkt 14 av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen (1928:370) företagsledare
och dennes make inte anses arbeta som anställda hos företaget eller
annars under förhållanden som omfattas av 6 §. Med makar jämställs de
som lever tillsammans, om de tidigare varit gifta med varandra eller
gemensamt har eller har haft barn.

Delpensionen fastställs till det
belopp som motsvarar 65 procent
av den försäkrades pensionsunder-
lag.

§4

Delpensionen fastställs till det
belopp som motsvarar 50 procent
av den försäkrades pensionsunder-
lag.

Fastställd delpension anknyts till basbeloppet och omräknas vid för-
ändring av detta. Därvid skall 1 kap. 6 § tredje stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring tillämpas.

För försäkrad som avses i 7 §
utgörs pensionsunderlaget av hälf-
ten av hans genomsnittliga för-
värvsinkomst före arbetstids-
minskningen. Denna inkomst
beräknas enligt 12 § andra styck-
et. Överstiger den förvärvsin-
komst, som den försäkrade efter
arbetstidsminskningen kan antas
tills vidare ha, hälften av den
tidigare inkomsten, minskas pen-
sionsunderlaget med hänsyn här-
till. Vidare tillämpas 8 § och 9 §
andra stycket vid beräkningen av
pensionsunderlaget.

§5

För en försäkrad som avses i

7 § utgörs pensionsunderlaget av
skillnaden mellan hans genom-
snittliga förvärvsinkomst före
arbetstidsminskningen och den
andel av denna inkomst som mot-
svarar det antal timmar han ar-
betar efter arbetstidsminskningen i
förhållande till det antal timmar
han arbetade före arbetstidsminsk-
ningen. Förvärvsinkomsten före
arbetstidsminskningen beräknas
enligt 12 § andra stycket. Över-
stiger den förvärvsinkomst, som
den försäkrade efter arbetstids-
minskningen kan antas tills vidare
ha, den andel av den tidigare
inkomsten som motsvarar arbets-
tiden efter arbetstidsminskningen,
minskas pensionsunderlaget med
hänsyn härtill. Vidare tillämpas

8 § och 9 § andra stycket vid be-
räkningen av pensionsunderlaget.

Senaste lydelse 1990:671.

Lydelse enligt prop. 1992/93:116 och bet. 1992/93:StU9.

5 Senaste lydelse 1987:364.

210

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 1 och 5 §§ den 1 januari
1994, och i övrigt den 1 juli 1993.

2. Äldre bestämmelser tillämpas på delpension som avser tid före
ikraftträdandet. Äldre bestämmelser tillämpas även efter den 30 juni
1993 för försäkrad som senast den 11 januari 1993 ansökt om delpen-
sion hos allmän försäkringskassa.

3. Utan hinder av bestämmelserna i 1 och 5 §§ skall vad som där
anges om åldern 63 år gälla åldern 62 år under år 1994. De nya be-
stämmelserna i 1 och 5 §§ tillämpas inte på den som är yngre än 62 år
den 1 januari 1994 och som uppburit delpension för december 1993 och
på den som är yngre än 63 år den 1 januari 1995 och som uppburit
delpension för december 1994.

4. Om en försäkrad, som ansökt om delpension efter den 11 januari
1993 och har rätt till delpension för juni 1993, inte uppfyller arbetstids-
villkoren enligt de nya bestämmelserna i 6 och 7 §§, skall hans rätt till
delpension med anledning av ny ansökan prövas med utgångspunkt i den
arbetstid han hade före den första arbetstidsminskningen. Den genom-
snittliga förvärvsinkomsten före arbetstidsminskningen skall beräknas till
samma belopp som när han första gången beviljades delpension.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.1

211

Bilaga 6.2

Socialförsäkringens kostnader och
finansiering

Socialförsäkringens kostnader och finansiering

I denna underbilaga redovisas de socialavgiftsfinansierade verksamheter
som tillhör Socialdepartementets ansvarsområde. Övriga social-
avgiftsfinansierade verksamheter tillhör arbetsmarknadsdepartementets
ansvarsområde. Inledningsvis redovisas ett antal rapporter och ställ-
ningstaganden vad avser principer m.m. för socialavgiftsfinansierad
verksamhet.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.2

1. Inledning

Riksdagens revisorers rapport

Riksdagens revisorer framhöll i en rapport (1988/89:16) Statistiken
över socialavgifter angelägenheten av att riksdagen får en samlad
redovisning av socialförsäkringssektorn. Revisorerna ansåg att den av
dem föreslagna översynen bl.a. borde resultera i

- att hela socialförsäkringssektorn omfattas av redovisningen

- att för alla socialförsäkringsavgifter anges avgiftsinkomster och even-
tuell fondbehållning eller skuld,

- att för de ändamålsbestämda socialavgifterna anges alla viktigare in-
komster och utgifter som tillgångar och skulder

- att redovisningen för den allmänna sjukförsäkringsfonden omprövas

- att enhetliga, med allmänt språkbruk förenliga och i nationalräken-
skaperna tillämpade definitioner införs av begreppen avgift, socialav-
gift, socialförsäkring och allmän försäkring införs statsbudgeten.

Finansutskottet (bet. 1988/89:FiU23 rskr. 1988/89:169) tillstyrkte
revisorernas förslag och den med anledning därav väckta motionen om
en översyn av redovisningen av socialförsäkringsavgiftema i statsbud-
geten. Utskottet ställde sig även bakom revisorernas förslag om en
förbättring av statistiken på socialförsäkringsområdet.

Budgetpropositionsutredningens betänkande

I Budgetpropositionsutredningens betänkande (SOU 1990:83) påpekas
att principerna för redovisning av socialavgiftsinkomstema i statsbud-
geten är olika. De inkomsttitlar som berörs är konstruerade enligt olika
principer beroende på om avgiften skall föras till fond eller inte. Utred-
ningen diskuterar alternativ med s.k. bruttoredovisning, vilket enligt
utredningen borde innebära att inflytande avgifter redovisas på statsbud-
getens inkomstsida, medan överföring till fonder skall betraktas som
utgifter på statsbudgeten.

Vidare påpekas i Budgetpropositionsutredningens betänkande att det
är otillfredsställande att underskott på inkomsttitlarna sjukförsäkringsav-
gift och arbetsskadeavgift inte blir föremål för riksdagens utgiftsbeslut.

215

RFV.s uppdrag

Regeringen beslutade den 29 april 1992 att ge Riksförsäkringsverket
(RFV) i uppdrag att i samråd med Riksrevisionsverket (RRV) utarbeta
förslag till ändrade redovisningsprinciper för att åstadkomma en brutto-
redovisning i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter inom social-
försäkringen. Vägledande för uppdraget var att

- utgifter över statsbudgeten bör redovisas genom anslag på statsbud-
getens utgiftssida

- omföringar mellan inkomsttitlar bör undvikas

- lagstadgade socialavgifter bör ha egna inkomsttitlar.

RFV:s rapport (RFV ANSER 1992:8) Förslag till förändringar be-
träffande redovisningen i statsbudgeten av vissa inkomster och utgifter
m.m. överlämnades till regeringen den 10 september 1992. Den inne-
håller förslag till lösningar som tillgodosåg de tre huvudönskemål som
regeringen angivit. Härutöver har RFV i anslutning till de olika delarna
i uppdraget utarbetat ett eget förslag med innebörd att socialförsäk-
ringen ges en mer fristående finansiell och redovisningsmässig ställning
i förhållande till statsbudgeten. Förslaget innebär bl.a. att den nu noll-
ställda allmänna sjukförsäkringsfonden skulle aktiveras och att av-
räkning skulle göras löpande. Fondens inkomster skulle utgöras av hela
sjukförsäkringsavgiften, statsbidraget samt i förekommande fall räntor
på placerade överskott. Eventuella underskott skulle enligt förslaget
lösas genom att berörda fonder får ta upp lån i Riksgäldskontoret eller
på marknaden i stället för att belasta budgetens inkomstsida, på likartat
sätt som i dag gäller för den s.k. arbetsmarknadsfonden.

Åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin

Den 22 september 1992 träffade regeringen och Socialdemokraterna en
överenskommelse som närmare redovisas i regeringens prop.
1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. I
propositionen anges bl.a. att regeringen och socialdemokraterna är
eniga om att snarast tillsätta en beredning i syfte att genomföra en ny
försäkringsmodell som innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringama
flyttas ut ur statsbudgeten. Genom denna förändring kommer verksam-
heten att bedrivas i ett system där underskott inte är möjliga. Här-
igenom uppnås att villkoren automatiskt anpassas till de ekonomiska
förändringarna.

Enligt propositionen skall sjuk- och arbetsskadeförsäkringama lyftas
ut ur statsbudgeten så snart detta kan ske. Finansieringen avses från
början ske med statsbidrag men i successivt avtagande grad. Riksdagen
har beslutat att godkänna de riktlinjer för åtgärder på socialförsäk-
ringsområdet som föreslås i propositionen (bet. 1992/93:FiUl, rskr.
1992/93:134.

Överenskommelsen omfattar även införandet av en ny sjukförsäk-
ringsavgift. Denna är motiverad av statsfinansiella skäl och av en
strävan att åstadkomma ett tydligare samband mellan avgifter och sjuk-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.2

216

försäkringsförmåner och bör införas som ett första steg mot en ny för-
säkringsmodell. I propositionen om allmän sjukförsäkringsavgift (prop.
1992/93:136) anges de närmare förutsättningarna för denna avgift som
föreslås införas den 1 januari 1993.

I överenskommelsen mellan regeringen och Socialdemokraterna ingick
även att förslag skulle lämnas om en karensdag och sänkta ersätt-
ningsnivåer inom sjukförsäkringen. I prop. 1991/92:31 om ändrad
sjukersättning m.m. lämnas sådana förslag. I propositionen föreslås
vidare att arbetsgivaravgiften skall anpassas till arbetsgivarnas minskade
utgifter för sjukersättning inklusive arbetsgivaravgifter. Avsikten är att
åtgärden, i likhet med sjuklönereformen, skall utformas så att den blir
kostnadsneutral för arbetsgivarna som grupp.

I prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekono-
min föreslås en sänkning av den sammanlagda arbetsgivaravgiften med
4,3 procentenheter. Sänkningen innebär dels att bamomsorgsavgiften
slopas, dels att folkpensionsavgiften sänks. Vad beträffar egenavgiften
sänks sjukförsäkringsavgiften med 0,48 procentenheter, folkpensions-
avgiften med 1,62 procentenheter samtidigt som bamomsorgsavgiften
slopas (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134).

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.2

2. Översikt av socialförsäkringsutgiftema och deras
finansiering

Socialförsäkringsutgiftemas andel av BNP har i löpande priser stigit
från ca 17 % år 1980 till ca 20 % år 1992. I följande tabell redovisas
socialförsäkringssektorns utbetalningar (inkl, administrationskostnader)
i procent av BNP från år 1980 till år 1992.

Socialförsäkringsutgiftema som andel (%) av BNP

	1980	1985	1988	1989	1990	1991	prog. 1992
Social försäkr. inkl adm, totalt	17,6	18,0	19,1	19,2	19,4	20,2	20,2
- varav * ekonomiskt stöd	2,00	2,04	2,19	2,20	2,44	2,77	2,9
till bamfam.	2,00	2,04
(barnbidrag	0,95	0,96	0,93	0,86	0,92	1,15	1,18)
* ersättning	6,53	6,71	7,48	7,61	7,48	7,30	6,2
vid sjukdom & handikapp (sjukpenning	2,39	2,07	2,80	2,77	2,61	2,23	1,25)
* ersättning
vid ålderdom	7,98	8,37	8,57	8,61	8,63	9,10	9,8
(åp/folkp	4,15	3,85	3,56	3,48	3,40	3,49	3,6)
(åp/ATP	2,34	3,33	3,81	3,95	4,05	4,33	4,7)
* annan
utbetalning	0,59	0,48	0,47	0,43	0,42	0,58	1,0
(KAS, utbildn.bidr					0,29	0,48	- )
* adm.	0,48	0,39	0,38	0,38	0,41	0,41	0,41

Källor: RFV, SCB, S-dep.

217

Finansieringen av socialförsäkringsförmånerna varierar. De olika för-
måner som inryms inom sjukförsäkringen och folkpensionsförsäkringen
finansieras av socialavgifter och av statliga medel. Den allmänna
tilläggspensionen, arbetsskadeförsäkringen och delpensionsförsäkringen
skall enligt gällande regler finansieras med socialavgifter, samt i före-
kommande fall med avkastning på fonder. De kommunala bostads-
tilläggen till pensionärer finansieras dels av kommunala medel, dels av
statsbidrag.

Översikt över finansieringen av vissa socialförsäkringsförmåner
budgetåret 1993/94

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.2

	Kostnader	Finansiering Social avgifter	Anslag	Övriga tillförda medel	Över-/ under- skott
Stöd till barnfamiljer Barnbidrag, bidragsförskott m.m	22 212	576	20 401	1 235
Föräldraförsäkring, vårdbidrag	19 601	15 566	4 035
Ersättning vid sjukdom och handikapp Sjukpenningförsäkring	30 991	26 342	4 649
Arbets-/y rkesskadeförs. Förtidspension m.m.	12 200	7 800			- 4 400
Folkpension	14 135	7 687	6 448
ATP	20 868	16 816		4 052
Försäkring vid ålderdom m.m. Ålderspension m.m.
Folkpension	55 300	30 073	25 227
ATP	84 854	68 377		16 477
Administration Försäkringskassor	4 122	3 504	618
RFV	605	605
Summa	264 888	177 346	61 378	21 764	- 4 400

3. Lagstadgade socialavgifter m.m.

I följande tabell redovisas de olika socialavgifter i form av arbetsgivar-
och egenavgifter som uttas för olika ändamål. För budgetåret 1991/92
uppgick arbetsgivargiftema till 35,98 % och egenavgiftema till
33,85 %, för år 1992 är arbetsgivaravgiften 33,63 % och egenavgiften
33,85 %. Under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet med
regeringens förslag i prop. 1992/93:36 och med beaktande av riksdagens
beslut (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134) kom-
mer de lagstiftade socialavgifterna uppgå till 31,00 % resp. 29,55 % år
1993. Från och med den 1 januari 1993 skall enligt regeringens förslag
i prop. 1992/93:136 en allmän sjukförsäkringsavgift tas ut som skall
uppgå till 0,95 % på förvärvsinkomst upp till 7,5 basbelopp.

218

Inkomst- titelnr.	Avgift	Bruttoinkomst (mkr) 91/92
1211	Folkpensiotisavgift	47 811
1221	Sjukförsäkringsavgift,netto	58 641
1231	Bamomsorgsavgift	14 130
1241	Vuxenutbildningsavgift	1 693
1251	1 Arbetsmarknadsavgift	13 398
1251	2 Arbetsskadeavgift	4 900
1251	4 Lönegarantiavgift	1 242
1251	5 Arbetarskyddsavgift	2 216
1251	6 Sjömanspensionsavgift	32
1251	7 Delpensionsavgift	3 211
1251	8 Tilläggspensionsavgifter- ATP	83 789
1251	9 Arbetsmiljöavgift	24
	Arbetsskadeavg., förvaltning	258
1281	Allmän löneavgift	1 697
Summa lagstadgade socialavgifter		233 042

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.2

4. Sjukförsäkringen

Sjukförsäkringen finansieras av socialavgifter och statsbidrag. Avgifts-
intäkterna används dels för att täcka sjukförsäkringens utgifter för sjuk-
penning, rehabilitering, ersättning till sjukvårdshuvudmännen och kost-
nader för tandvård och läkemedel, dels för att täcka utgifterna för för-
äldraförsäkring, ersättning vid närståendevård samt socialförsäkringens
administration hos försäkringskassorna.

Sjukförsäkringsavgiftens storlek skall enligt 19 kap 2§ AFL vara
sådan att avgiftsinkomsterna täcker 85 % av försäkringens utgifter.

Sjukförsäkringsavgiften kommer således att finansiera de anslag som
framgår i nedanstående tabell.

Utgift
(mkr)
1993/94

varav avgifts-
finansierat
(mkr)%

B 3. Föräldraförsäkringen	18 316	15 566	85%
C 1. Sjukförsäkringen	30 991	26 342	85%
C 2. Närståendevård	23	19	85%
G 2. Försäkringskassorna	4 122	3 504	85%
Summa	53 452	45 431	85%

Utvecklingen 1991/92 - 1993/94 vad gäller utgifter och inkomster
redovisas i följande tabell.

219

Sjukförsäkringen (miljoner kronor)

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.2

1991/92

1992/93

1993/94

utfall

enl. stats-
budget

förslag

Utgifter

Sjukförsäkringen *	49 114	37 674	30 991
- sjukpenningm.m.**	24 731	16 891	13 941
- rehabilitering	1 114	1 481	2 561
- ersättning till
sjukvårdshuvudmännen	10 515	7 340	2 564
- läkemedelsförmåner	8 366	7 914	8 120
- tandvård	4 388	4 048	3 805
Föräldraförsäkringen	18 410	18 860	18 316
Ers. vid närståendevård	8	20	23
Försäkrings.adm.	4 445	4 293	4 122
Summa utgifter	71 977	60 847	53 452
Inkomster
Statsbidrag, sjukförsäkring	7 367	5 730	4 649
" , föräldraförs.	2 762	2 832	2 750
" , närståendevård	1	3	3
" , administration Socialavgifter	667	610	613
" , administration Socialavgifter	58 640	50 468	47 198
Summa inkomster***	69 437	59 643	55 213
Summa över/underskott	+2 540	+1 204	+1 761

* Inkl, sjukhusvårdsavdrag, dvs. det avdrag för sjukhusvård som görs på pension
tillförs sjukförsäkringssystemet.

** Inkl, frivillig sjukförsäkring

*** Prognos 1992/93 och 1993/94

Mot bakgrund av den kostnadsbesparing som arbetsgivarna beräknas
göra genom minskad utbetalning av sjuklön i och med införandet av en
karensdag föreslås i prop. 1992/93:31 att arbetsgivaravgiften höjs med
0,47 procentenheter av avgiftsunderlaget fr.o.m. den 1 januari 1993
och med ytterligare 0,16 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1994.
Denna höjning motsvarar ca 3 400 miljoner kronor.

Den allmänna sjukförsäkringsavgift om 0,95 % som införs fr.o.m.
den 1 januari 1993 skall bidra till finansieringen av sjukförsäkringen.
Avgiftsinkomsten beräknas netto (efter skatteavdrag) att uppgå till ca
3 700 miljoner kronor.

Dessa avgiftsförändringar beräknas medföra att avgiftsinkomsterna
vad gäller sjukförsäkringen för första gången sedan mitten av 1980-talet
är tillräckligt höga för att det lagstadgade kravet på finansiering av
85 % av utgifterna skall vara uppfyllt. En total samordning av sjuk-
och arbetsskadesjukpenningen i enlighet med de förslag som jag avise-
rat i denna proposition, kommer att medföra en avlastning för arbets-
skadefonden, samtidigt som det blir en ökning av sjukförsäkrings-
utgifterna.

220

5. Arbetsskadeförsäkringen

Arbetsskadeförsäkringen (mkr)

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.2

1991/92 1992/93 1993/94

utfall prognos prognos

Utgifter

Försäkringen

- arbetsskadesjukpenning	6 552	6 600	6 200
- arbetsskadelivräntor	3 564	4 200	4 700
- ersättning enl äldre
lagstiftning	1 214	1 300	1 300
Försäkringens administration	258	358	410
Summa utgifter (exkl. adm.)	11 330	12 100	12 200
Inkomster
Socialavgifter	4 900	6 800	7 800
Överfört från delpensions-
fonden	12	8 300	-
Summa inkomster	4 912	15 400	7 800
Summa över/underskott	- 6 418	+ 3 000	- 4 400
Arbetsskadefondens utveckling
Fondens storlek
vid ingången av budgetår	- 17 602	-24 020	21 020

Anm. Administrationskostnader avdraget från utgiftssidan och socialavgifter.

Statens utgifter för arbetsskadeförsäkring ingår inte.

Arbetsskadefonden uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid ut-
gången av år 1991 var underskottet i fonden drygt 20 miljarder kronor.
Genom särskilt regeringsbeslut den 10 september 1987 har RFV be-
myndigats att disponera medel från inkomsttitel för att täcka löpande
utbetalningar.

Riksdagen beslutade i anledning av regeringens proposition
1991/92:149 om avskaffande av delpensionsförsäkring m.m. (prop.
1991/92:149, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 232) om överföring av medel
från delpensionsfonden till arbetsskadefonden samt att delpensionsavgif-
ten skulle sänkas med 0,3 procenttenheter fr.om. den 1 juli 1992. Sam-
tidigt höjdes arbetsskadeavgiften i motsvarande mån.

6. Pensioner

Folkpensionerna finansieras dels genom en socialavgift för arbetsgivare
och egenföretagare som för år 1993 uppgår till 5,83 % av avgiftsunder-
laget, dels genom anslag över statsbudgeten motsvarande ca 30 % av
avgiftsunderlaget. Tilläggspensionen (ATP) finansieras genom en
socialavgift som för år 1993 utgör 13 % av avgiftsunderlaget och
genom avkastning från den allmänna pensionsfonden. Denna fond upp-
gick den 1 januari 1992 till 480 734 miljoner kronor.

Delpensionsförsäkringen finansieras till 100 % genom en socialavgift
som för närvarande uppgår till 0,20 % av avgiftsunderlaget. Avgiften

221

förs till en särskild fond vars behållning den 1 januari 1992 uppgick till
11 991 miljoner kronor. Riksdagen beslutade under våren 1992
(prop. 1991/92:49, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232) att en viss
del av delpensionsfonden behållning skall användas för att finansiera
det underskott i arbetsskadeförsäkringen för budgetåret 1992/93 som
kvarstår efter avgiftshöjningen för arbetsskadeförsäkringen. Efter över-
föringen med 8 300 miljoner kronor till arbetsskadeförsäkringen beräk-
nas fondbehållningen uppgå till 5 043 miljoner kronor den 31 december
1993.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.2

Folkpensionsförsäkringep (mkr)

Löpande pris

	1991/92 utfall	1992/93 prognos	1993/94 prognos
Utgifter
Försäkringen
- ålderspensioner	50 831	51 828	51 885
- änkepensioner m.m.'	2 052	2 025	2 020
- förtidspensioner1	13 324	13 800	14 315
- barnpensioner	273	277	280
- handikappersättningar	852	896	935
- vårdbidrag	857	1 212	1 285
Summa utgifter	68 189	70 038	70 720
Inkomster
Statsbidrag	20 378	24 991	32 262
Socialavgifter	47 811	45 047	38 458
Summa inkomster	68 189	70 038	70 720

1 Inkl hustrutillägg

2 Inkl vissa undersökningar vid RFV:s sjukhus

Tilläggspensionsförsäkringen

Löpande pris

	1992 prognos	1993 prognos	1994 prognos
Utgifter
Försäkringen
- förtidspensioner	18 950	19 988	21 747
- ålderspensioner	67 730	70 360	73 971
- efterlevandepensioner	9 034	9 397	10 020
- barnpensioner	544	555	580
Administrationskostnader2	25 405	2 292	2 528
Summa utgifter	121 663	102 592	108 846
Inkomster
Socialavgifter	83 426	83 850	86 536
Ränteinkomster1	55 441	55 950	56 500
Summa inkomster	138 867	139 800	143 036

1 Inkl kursnetto, aktieutdelningar, vinstdelningsskatt m.m.

2 Inkl överföring till småföretagsfonden och avveckling av löntagarfonden

222

AP-fondens utveckling, miljarder kronor			Prop. 1992/93:100 Bil. 6 Bilaga 6.2
1992	1993 prognos	1994 prognos	Prop. 1992/93:100 Bil. 6 Bilaga 6.2
Fondens storlek 442,1	481,7	516,1
vid ingången av år
Över/underskott + 38,7	+ 34,2	+ 27,9
resp, år

Delpension (enl. RFV:s anslagsframställning - AF)

	1991/92	1992/93 prognos	1993/94 prognos
Utgifter
Försäkringen	1 910	2 173	2 209
Kursförluster samt överföring till arbetsskadefonden 1992/93	57	4 150	2 075
Summa utgifter	1 967	6 323	4 284
Inkomster
Socialavgifter	3 211	2 034	1 562
Ränteinkomster	1 631	816	444
Summa inkomster	4 842	2 848	2 006
Summa över/underskott	2 875	- 3 475	- 2 278

Delpensionsfondens utveckling (enl. RFV:s AF) milj.kr.

	1992	1993	1994
Fondens storlek
vid ingången av år	11 991	9 370	5 043
Över/underskott resp, år	+ 400	- 679	- 614

223

7. Övrigt

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Översikt över socialförsäkringens finansiering per verksamhetsgren
budgetåret 1991/92

Bilaga 6.2

	Kostnader	Finansiering			Övriga tillförda medel	Över-/ under- skott
	Kostnader	Social avgifter	Anslag	Medel fr.ink. titlar	Övriga tillförda medel	Över-/ under- skott
Stöd till barnfamiljer
Barnbidrag,
bidragsförskott m.m.	21 414	479	19 710		1 225
Föräldraförsäkring,
vårdbidrag	19 269	14 965	3 618	686
Ersättning vid sjukdom
och handikapp
Sjukpenningförsäkring	24 430	19 881	3 685	864
Arbets-/y rkesskadeförs.	11 755	4 900	4	198	234	- 6 419
Förtidspension m.m.	30 627	16 412	12 607		1 608
Sjukvård m.m.	28 621	20 206	7 523	892
Försäkring vid
ålderdom m.m.	130 373	70 109	48 481		14 686	+ 2 903
Övrigt
Arbetslöshetsersättning	16 545	13 398				- 3 147
Annan utbetalning	11 829	1 204	9 573		1 056	+ 4
Administration
Försäkringskassor	4 785	3 542	611	169	554	+ 91
RFV	896	304	523		89	+ 20
Summa	300 544	165 400	106 335	2 809	19 452	- 6 548

Källa: RFV:s årsredovisning (ÅR) för budgetåret 1991/92

224

Bilaga 6.3

Allmänna arvsfonden

15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 6

Allmänna arvsfonden

Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja vård och fostran av
barn och ungdom samt omsorg om handikappade. Fonden förvaltas av
Kammarkollegiet (fondbyrån) som en särskild fond, skild från stats-
kapitalet. För budgetåret 1991/92 beslutades att 180 miljoner kronor
skulle utdelas.

Stöd ur fonden beslutas av regeringen samt av barn- och ungdoms-
delegationen. Enligt regeringsbeslut kan barn- och ungdomsdelegatio-
nen disponera 25 % av det utdelningsbara beloppet årligen. För bud-
getåret 1991/92 disponerade barn- och ungdomsdelegationen
45 miljoner kronor för stöd till fostran av ungdom. Med ungdom avses
i detta sammanhang åldrarna 7-25 år.

Regeringen beviljar stöd till verksamhet för barn under 7 år samt till
verksamhet rörande personer med fysiska, psykiska och sociala handi-
kapp i alla åldrar. Stöd ur fonden lämnas huvudsakligen till frivilliga
och ideella insatser.

Under budgetåret 1991/92 har regeringen beviljat stöd till 276 projekt
med ett sammanlagt belopp av 137,2 miljoner kronor. Stödet till
omsorg om handikappade har uppgått till ca 100 miljoner kronor
medan stöd till barn och ungdomar utgått med sammanlagt ca
37 miljoner kronor.

Huvuddelen av stödet till personer med funktionshinder har under
budgetåret 1991/92 omfattat försöks- och utvecklingsarbeten inom
följande områden. Projekt för ökat självbestämmande och oberoende
har fått ca 9 miljoner kronor. Området teknik och handikapp har fått
stöd med ca 19 miljoner kronor. Eftersom många olika handikapp-
grupper berörs av denna satsning har en del av stödet överförts till
Handikappinstitutet med uppdrag att samordna arbetet. Området kul-
tur/fritid och handikapp har fått ca 10 miljoner kronor. Ökade kun-
skaper om olika slag av handikapp samt satsning på information och
utbildning är viktiga förutsättningar för att villkoren för personer med
funktionshinder skall kunna förbättras. Drygt 36 miljoner kronor har
utgått till ett stort antal utvecklingsarbeten med denna inriktning.

Stödet till utvecklingsprojekt rörande barn och ungdomar har uppgått
till ca 37 miljoner kronor. Här kan särskilt nämnas information om
FN:s barnkonvention, insatser inom barnomsorg respektive kultur-
verksamhet för barn i ett mångkulturellt perspektiv, insatser för barn
som far illa och deras föräldrar samt ungdomar med särskilda behov.

Stöd ur Allmänna arvsfonden har framför allt utgått till frivilliga och
ideella organisationer och föreningar.

Regeringen har i april 1992 överlämnat en skrivelse till riksdagen
med redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden
under budgetåret 1990/91 (skr. 1991/92:136). I denna skrivelse redo-
gjordes för den kommande inriktningen för stödet ur Allmänna arvsfon-
den. Här kan nämnas fortsatt satsning på handikapporganisationernas
informations- och utbildningsprojekt med syfte att öka kunskap och
medvetenhet om levnadsförhållanden för personer med olika funktions-

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.3

227

hinder. Stöd bör även fortsättningsvis ges till utveckling inom om-
rådena teknik och handikapp respektive fritid/kultur och handikapp.

Vad gäller utvecklingsarbete för barn och ungdomar bör utveck-
lingsstöd framför allt ges till frivilligorganisationer som bedriver för-
söksverksamhet för att förbättra situationen för utsatta barn och deras
föräldrar samt för ungdomar med särskilda behov. Regeringen har
vidare anvisat 5 miljoner kronor per år under en treårsperiod för att ge
frivilligorganisationer möjlighet att till barnomsorgspersonal sprida
kunskap om invandrar- och flyktingbarnens situation i Sverige.

Regeringen beslutade den 24 januari 1991 att tillkalla en särskild
utredare (dir. 1991:3) med uppdrag att se över Allmänna arvsfondens
ändamålsbestämmelse samt vissa frågor rörande dess tillämpning och
beslutanderätten vid utdelning av stöd ur fonden.

Den 4 december 1992 överlämnades till statsrådet och chefen för
Socialdepartementet ett betänkande av 1991 års arvsfondsutredning
(SOU 1992:120). I betänkandet föreslås en ny arvsfondslag samt att
den övergripande beslutanderätten bör ligga kvar hos regeringen. En
särskild delegation - Arvsfondsdelegationen - bör därför inrättas som
ny myndighet inom regeringskansliet med Socialdepartementet som
huvudman. Alla ansökningar skall enligt utredningsförslaget i fortsätt-
ningen ställas till den nya myndigheten.

Vidare bör enligt förslaget fondens ändamål även i framtiden vara att
utveckla och stödja verksamhet till förmån för barn, ungdomar och
personer med funktionshinder. Fondens ändamål begränsas som hittills
till i första hand ideell verksamhet. Om särskilda skäl finns får medel
lämnas också till offentlig verksamhet. Ett sådant skäl kan vara att en
kommun i samverkan med en ideell organisation vill förnya eller
utveckla en kommunal verksamhet till förmån för någon av fondens
målgrupper. Den praxis som utvecklats att medel ur Allmänna arvsfon-
den inte beviljas till enskilda personer, fastslås i förslaget om ny arvs-
fondslag.

Betänkandet kommer inkom kort att remissbehandlas.

En redovisning av fördelningen av stöd ur Allmänna arvsfonden
under budgetåret 1991/92 kommer senare att överlämnas till riksdagen.

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.3

228

Bilaga 6.4

Förteckning över ändrad disposition

Ändrad disposition av huvudtiteln

Föreslagna anslags motsvarigheter i statsbudgeten för budgetåret
1992/93

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

Bilaga 6.4

Förslag 1993/94	Statsbudget 1992/93	Förslag 1993/94	Statsbudget 1992/93
A 1	A 1	E 5	G 10
A 2	A 2, A 3 och del	E 6	Del av G 15
	av A 4	E 7	G 5
		E 8	G 6
B 1	C 1	E 9	G 11
B 2	C 2
B 3	C 3	F 1	Del av H 2
B 4	C 5	F 2	H 3 del av H 4
B 5	C 7	F 3	H 1
B 6	C 8
B 7	C 6	G 1	B 1
B 8	C 4	G 2	B 2
		G 3	E 1, del av E 11, E 14
C 1	D 1		del av F 1, del av G 15
C 2	D 5		samt del av H 4
C 3	D 2	G 4	E 17
C 4	D 6	G 5	E 7, 8, 9, 10 samt del
C 5	D 9		av E 11
C 6	D 8	G 6	E 2
C 7	D 3	G 7	E 3
C 8	D 7	G 8	E 4
C 9	D 4	G 9	E 6
C 10	Del av B 1 och	G 10	E 19
	B 2	G 11	F 3
		G 12	F 4
D 1	E 13, del av E 11	G 13	Del av G 4
D 2	A 6	G 14	G 9
D 3	E 15 och E 16	G 15	Del av H 2
D 4	E 12	G 16	A 5
D 5	Del av A 4	G 17	A 7
D 6	E 5
E 1	G 12, 13 och 14
E 2	G 16
E 3	Del av G 4
E 4	G 7

231

Register

Sid

Kronor

Prop. 1992/93:100

Bil. 6

3	Inledning
7	A. Socialdepartementet m.m.
7	1. Socialdepartementet, ramanslag	52 839 000
7	2. Utredningar, utveckling,
	samverkan m.m., ramanslag	77 933 000 130 772 000
9	B. Familjer och barn
22	1. Allmänna barnbidrag, förslagsanslag	17 000 000 000
24	2. Bostadsbidrag, förslagsanslag*	2 300 000 000
24	3. Bidrag till föräldraförsäkringen, förslags-
	anslag	2 750 000 000
26	4. Bidragsförskott, förslagsanslag	3 110 000 000
27	5. Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn,
	förslagsanslag	8 530 000
28	6. Bidrag till kostnader för internationella
	adoptioner, förslagsanslag	28 800 000
29	7. Barnpensioner, förslagsanslag	280 000 000
30	8. Vårdbidrag för handikappade barn, för-
	slagsanslag	1 285 000 000 26 762 330 000
32	C. Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom
55	1. Bidrag till sjukförsäkring, förslagsanslag	4 649 000 000
60	2. Bidrag till ersättning vid närstående vård,
	förslagsanslag	3 425 000
61	3. Förtidspensioner, förslagsanslag	14 315 000 000
62	4. Ålderspensioner, förslagsanslag	52 185 000 000
64	5. Efterlevandepensioner till vuxna,
	förslagsanslag	1 720 000 000
65	6. Bidrag till kommunala bostadstillägg
	till folkpension, förslagsanslag	6 700 000 000
67	7. Handikappersättningar, förslagsanslag	933 000 000
67	8. Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag	12 000 000
68	9. Vissa yrkesskadeersättningar m.m.,
	förslagsanslag	3 900 000
69	10. Ersättning till postverket m.m.,
	förslagsanslag	231 163 000

80 752 488 000

* Beräknat belopp

235

70	D. Hälso- och sjukvård	Prop. 1992/93:100 Bil. 6
88	1. Bidrag till hälso- och sjukvård, förslags-
	anslag	1 211 332 000
90	2. Insatser mot aids, reservationsanslag	185 220 000
93	3. Funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
	i krig, ramanslag	164 300 000
96	4. Bidrag till Spri, förslagsanslag	26 300 000
97	5. Bidrag till WHO, förslagsanslag	29 800 000
98	6. Bidrag till WHO-enheten för rapporte-
	ring av läkemedelsbiverkningar	2 591 000 1 619 543 000
100	E. Omsorg om äldre och handikappade
107	1. Stimulansbidrag inom äldreomsorgen,
	reservationsanslag	1 100 000 000
109	2. Bostadsanpassningsbidrag m.m.,
	förslagsanslag	133 700 000
110	3. Statsbidrag till vårdartjänst m.m., för-
	slagsanslag	136 580 000
115	4. Bidrag till viss verksamhet för personer
	med funktionshinder, reservationsanslag	60 023 000
119	5. Bidrag till handikapporganisationer	129 248 000
121	6. Bidrag till pensionärsorganisationer	2 446 000
121	7. Ersättning för texttelefoner, förslags-
	anslag	67 700 000
122	8. Ersättning till postverket för befordran
	av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag	49 825 000
123	9. Bilstöd till handikappade, förslagsanslag	206 000 000 1 885 522 000
125	F. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
142	1. Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård,
	reservationsanslag	480 000 000
143	2. Bidrag till organisationer, reservations-
	anslag	31 630 000
145	3. Bidrag till Centralförbundet för alkohol-
	och narkotikaupplysning	7 964 000 519 594 000

236

147 149	G. Myndigheter under Socialdepartementet		Prop. 1992/93:100 Bil. 6
147 149	1. Riksförsäkringsverket, ramanslag	604 806 000	Prop. 1992/93:100 Bil. 6
151	2. Allmänna försäkringskassor, ramanslag	4 121 817 000
159	3. Socialstyrelsen, ramanslag	316 395 000
168	4. Folkhälsoinstitutet, ramanslag	136 555 000
170	5. Smittskyddsinstitutet, ramanslag*	62 117 000
171	6. Läkemedelsverket	1 000
177	7. Rättsmedicinalverket, ramanslag	163 136 000
183	8. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,
	ramanslag	14 560 000
190	9. Statens institut för psykosocial miljö-
	medicin, ramanslag*	5 741 000
190	10. Statens beredning för utvärdering av
	medicinsk metodik, ramanslag	13 921 000
192	11. Barnmiljörådet, ramanslag*	5 199 000
193	12. Statens nämnd för internationella adop-
	tionsfrågor, ramanslag	5 998 000
195	13. Nämnden för vårdartjänst, ramanslag	8 971 000
199	14. Statens handikappråd, ramanslag	6 027 000
201	15. Statens institutionsstyrelse, ramanslag	470 000 000
203	16. Socialvetenskapliga forskningsrådet,
	reservationsanslag*	79 175 000
204	17. Avvecklingskostnader, förslagsanslag	36 775 000 6 051 194 000
	Totalt för socialdepartementet	117 721 443 000

Underbilagor

209	6.1	Lagförslag
215	6.2	Socialförsäkringens kostnader och finansiering
227	6.3	Allmänna arvsfonden
231	6.4	Förteckning över ändrad disposition

* Beräknat belopp

237

gotab 42649, Stockholm 1992

Regeringens proposition

1992/93:100 Bilaga 7

Kommunikationsdepartementet
(sjätte huvudtiteln)

Bilaga 7 till budgetpropositionen 1993

Kommunikationsdepartementet

(sjätte huvudtiteln)

Prop.

1992/93:100

Bilaga 7

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992.

Föredragande: statsrådet Odell

Anmälan till budgetpropositionen

Inledning

Kommunikationer för ökad tillväxt och välfärd

I regeringens långsiktiga ekonomiska politik för ökad tillväxt och välfärd är
en utveckling av kommunikationssektorn viktig. Förbättringar av kommuni-
kationerna skapar förutsättningar för ökad produktivitet och konkurrens-
kraft i näringslivet. Regeringens satsningar på utbyggnad och modernisering
av infrastrukturen på transportområdet och inom telesektorn är därför av
central betydelse. Inom kommunikationssektorn sker också betydande av-
regleringar för att förbättra effektiviteten. Därmed åstadkoms en bättre hus-
hållning med resurserna. Förbättringar inom kommunikationsväsendet skall
främja utvecklingen i landets olika delar och bidra till regional balans samt
också till en effektivare miljöpolitik. Satsningarna på infrastrukturinveste-
ringar bidrar också till att mildra arbetslösheten.

Regeringen verkar för att Sverige så fort som möjligt skall erhålla fullvär-
digt medlemskap i den Europeiska Gemenskapen EG. Sverige är redan nu
starkt integrerat i det europeiska ekonomiska systemet, inte minst genom en
omfattande utrikeshandel. Förbättrade kommunikationer med övriga
Europa blir allt mer viktiga för näringslivet. Utvecklingen i Östeuropa kan
på längre sikt medföra viss förändring av våra transportmönster. De på-
gående infrastruktursatsningarna i Sverige bidrar aktivt till att minska vårt
avståndshandikapp i förhållande till konkurrenterna i Centraleuropa. Sär-
skild betydelse har detta för landets norra delar. För näringslivet är även ra-
tionella transporter mellan olika delar av landet en förutsättning för utveck-
ling.

Inom transportsektorn är en effektivare resursanvändning angelägen. Av- Prop. 1992/93:100
reglering och ökad konkurrens är viktiga medel i detta arbete. Inom samtliga Bilaga 7
delar av kommunikationssektorn pägår ett långsiktigt arbete med att ratio-
nalisera statens verksamheter, avmonopolisera och avrcglcra. Det arbetet
drivs nu vidare med ökad intensitet.

Goda kommunikationer har stor betydelse för människans välfärd. Till-
gången till goda kommunikationer underlättar arbetspendling och vidgar
därmed möjligheterna att kombinera en god boendemiljö med en större och
effektivare arbetsmarknad. I såväl storstad som glesbygd är resor till och
från arbetet, serviceställen och fritidsaktiviteter nödvändiga för ett funge-
rande vardagsliv. Det allmännas insatser för att underlätta kommunikations-
möjligheterna för vissa grupper med särskilda behov, såsom handikappade
och äldre, är också nödvändiga i ett välfärdssamhälle.

En annan viktig välfärdsaspekt i samband med utvecklingen av kommuni-
kationerna gäller trafiksäkerhet. Trafiksäkerhetsarbetet måste drivas vidare
och jag återkommer under våren 1993 med förslag till en ny trafiksäkerhets-
politik.

Trafikverken har under 1992 för första gången utarbetat miljörapporter. I
dessa konstateras att riksdagens mål avseende koldioxid, kväveoxider och
svaveldioxid riskerar att inte uppfyllas. Ett kraftfullt arbete kommer nu att
startas för att med nationella och internationella åtgärder nå uppsatta mål.

En viktig del i regeringens ekonomiska politik är att eliminera det struktu-
rella budgetunderskottet. Inom Kommunikationsdepartementets verksam-
hetsområde föreslås besparingar på 300 miljoner kronor. En del av bespa-
ringarna redovisas i förslag till riksdagen under våren. Av besparingarna för-
delas ca 200 miljoner kronor på rationaliseringar inom Vägverket och Ban-
verket samt på minskningar inom järnvägsområdet. Övriga besparingar för-
delas bl.a. inom sjöfarts- och postområdena.

Riksdagen fastställde 1988 grunderna för trafikpolitiken inför 1990-talet.
Något krav på en total utvärdering av trafikpolitiken från 1988 återfinns inte
i detta riksdagsbeslut. I samband med bl.a. en av den tidigare regeringens
budgetpropositioner (prop. 1990/91:100) framhölls att det trafikpolitiska be-
slutet efter hand skulle utvärderas. Jag anser för min del att så bör ske och
jag har inte för avsikt att göra en total utvärdering av det trafikpolitiska be-
slutet från 1988.

Vissa områden har emellertid setts över. En uppföljning av trafikens kost-
nadsansvar efter riksdagsbeslutet 1988 har redovisats under 1992. Jag åter-
kommer senare med förslag om det fortsatta arbetet med kostnadsansvaret.
Under våren 1993 kommer jag att lämna en redovisning av investeringspla-
neringen och den långsiktiga inriktningen på infrastrukturområdet. När det
gäller SJ lämnas i budgetpropositionen bl.a. en redovisning av hur ställda
resultatkrav har uppfyllts under perioden 1988 - 1992 och vilka marknadsför-
utsättningarna är för järnvägen. Jag återkommer under våren 1993 i ytterli-
gare frågor som berör SJ.

Regeringen återkommer under våren 1993 med förslag om den framtida
transportforskningen i samband med regeringens förslag om forskningspoli-
tiken.

1990-talet infrastrukturens årtionde

Investeringar i infrastruktur inom transportsektorn sjönk från en nivå på ca
2% av bruttonationalprodukten (BNP) på 1960-talet till ca 0,5% under
1980-talet. Investeringar i infrastruktur har till stor del fått stå tillbaka för
andra behov i samhället. Effekterna av minskade resurser för investeringar
och underhåll kommer att märkas under kommande decennier om inte
kraftfulla insatsökningar nu görs.

Under åren 1991 och 1992 har det fattats beslut om stora investeringar i
vägar och järnvägar. Investeringarna har ökat till en andel av ca 1% av BNP
under 1992/93. Totalt investeras under 1992/93 för ca 13 miljarder kronor.
Det är en ökning med ca 8 miljarder kronor jämfört med den genomsnittliga
årliga investeringsvolymen under 1980-talet.

I syfte att möta lågkonjunkturen och minska arbetslösheten har rege-
ringen och riksdagen fattat flera beslut om extra medel till transportsektorn
och tidigareläggning av projekt, utöver de 4,6 miljarder som varje år satsas
på investeringar i vägar och järnvägar i Sverige.

I december 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:25, bet.
1991/92:TU5, rskr. 1991/92:88) att inrätta ett anslag för vissa produktivitets-
och sysselsättningsfrämjande åtgärder. Anslaget som är på 1,5 miljarder kro-
nor fördelades enligt följande: vägar 984 miljoner kronor, järnvägar 263 mil-
joner kronor, inlandsbanan 100 miljoner kronor, tele och flyg 153 miljoner
kronor.

I juni 1992 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:TU22,
rskr. 1991/92:333) att inrätta ett anslag på 2,2 miljarder kronor för under-
hållsåtgärder på vägar och järnvägar och till reinvesteringar på främst
mindre objekt på länsvägar och vissa järnvägar.

Riksdagen beslutade i december 1992 i samband med behandlingen av
den s.k. krispropositionen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr.
1992/93:134) att anslå ytterligare 1,5 miljarder kronor för åtgärder på länsvä-
garna i skogslänen.

I mars 1992 beslutade regeringen om vissa investeringar i europavägnätet
och de viktigaste järnvägarna. 2 479 miljoner kronor avsattes för vägar och
1536 miljoner kronor avsattes för järnvägsinvesteringar.

Bland de stora projekten som för närvarande pågår kan nämnas utbyggna-
den av Mälarbanan och Svealandsbanan som är finansierade i sin helhet, Ar-
landabanan på delen Ulriksdal-Rosersberg (det s.k. fyrspåret), delar av ut-
byggnaden av Västkustbanan och Ostkustbanan, motorvägsutbyggnad på
delar av E 4, E 6 och E 20 samt förberedelser för den fasta förbindelsen över
Öresund. Bland de projekt som snart kan förverkligas kan bl.a. nämnas en
ny förbindelse över Angermanälven på väg E4. Utbyggnaden av ovan
nämnda projekt kommer att ske under flera år, dock med tyngdpunkten på
1990-talets första hälft.

Regeringen har beviljat Delegationen för infrastrukturinvesteringar att
anlita en finansiell rådgivare för att söka finna en totallösning på finansie-
ringen av Arlandabanan. Rådgivarens uppdrag är att finna en lösning som
innebär att statens insats och risk i projektet kan minimeras. Rådgivaren har
avrapporterat en studie om förutsättningarna för en alternativ finansiering

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

för delegationen den 4 december 1992. Delegationen har, mot bakgrund av
rådgivarens studie, i en skrivelse till regeringen föreslagit att det fortsatta
arbetet med Arlandabanan bör inriktas mot en samfinansieringslösning. Jag
kommer senare i vår i proposition om infrastrukturinvesteringar närmare re-
dovisa den fortsatta inriktningen för utbyggnaden av Arlandabanan.

De parter som står bakom uppgörelserna om storstadstrafiken i Stock-
holmsregionen och Malmöregionen har under år 1992 redovisat slutgiltiga
avtal om hur trafiksystemen skall byggas ut i dessa regioner. I Göteborg på-
går slutförhandlingar om vissa kvarstående frågor om vägnätets utformning
och finansiering. Dessa förhandlingar beräknas vara avslutade i mars 1993.

Under år 1993 kommer en stor del av investeringarna i storstadsöverens-
kommelserna att projekteras. För vissa projekt är redan arbetsplaner fast-
ställda och bygghandlingar under utarbetande varför byggstart för dessa pro-
jekt kan beräknas ske redan under år 1993. Totalt omfattar storstadsöverens-
kommelserna investeringar om ca 50 miljarder kronor. Regeringen har be-
slutat att fördjupa beslutsunderlaget beträffande miljökonsekvenserna av
dessa trafikinvesteringar i Stockholms- och Malmöregionerna.

Beträffande den fasta förbindelsen över Öresund har under år 1992 ett
konsortialavtal slutits mellan de svenska och danska brobolagen - SVEDAB
och ASÖF - och därigenom har bildats ett konsortium som skall äga och
svara för all verksamhet beträffande själva förbindelsen. En prövning av
projektets miljökonsekvenser enligt gällande miljölagstiftning pågår för när-
varande. Avgörande i denna bedömning är att den s.k. nollösningen vad gäl-
ler vattenströmningen mellan Östersjön och Kattegatt kan säkerställas.

I syfte att åstadkomma en långsiktigt hållbar finansiering för utbyggnad av
infrastrukturen, föreslås en övergång från anslagsfinansiering till lånefinan-
siering för investeringsanslag som gäller vägar och järnvägar. Lånen skall tas
upp av Riksgäldskontoret. Förslaget skall medge ett fullföljande av påbör-
jade projekt samt en ytterligare ökning av investeringsnivån under 1990-ta-
let. Utöver ordinarie investeringar kommer ytterligare investeringar för 30
miljarder kronor att satsas varav 10 miljarder kronor avser redan fattade be-
slut. Jag återkommer under våren till regeringen med förslag om proposition
till riksdagen beträffande de närmare riktlinjerna för investeringsplane-
ringen.

För att finansiera räntor och amorteringar bör ett särskilt kapitalkostnads-
anslag inrättas. En total investeringsram och en låneram bör anvisas för inve-
steringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafikanläggningar för perioden
1994-2003. Investeringsramen kommer sedan att kopplas direkt till de lång-
siktiga investeringsplaner som Vägverket, Banverket och Länsstyrelserna
upprättar under hösten 1993. I förslaget bör anges hur ramen skall fördelas
mellan riksvägar, stomjärnvägar och länstrafikanläggningar.

Med hänsyn till riksdagens önskemål om en utvecklad investeringsplane-
ring har regeringen beslutat att utforma planeringsprocessen på sådant sätt
att riksdagen kommer att spela en aktiv roll inom planeringen innan verkens
investeringsplaner upprättas. Ätgärder kommer också att vidtas för att för-
stärka Kommunikationsdepartementets roll i infrastrukturplaneringen.

Regeringen kommer redan i vår att för riksdagen presentera ett beslutsun-
derlag som gör det möjligt att ta ställning till alternativa investeringsinrikt-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

ningar inom transportsystemet. Av underlaget kommer att framgå hur olika
delmål, såsom effektivt resursutnyttjande, miljöhänsyn och regional balans,
kan tillgodoses vid val av olika inriktning. De i trafikpolitiska målen inne-
boende konflikterna kommer att lyftas fram och alternativa utvecklingar att
ställas mot varandra. Val av inriktning för investeringarna och dess betydelse
för t.ex. miljömålen kommer att belysas.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Avreglering och ökad konkurrens

Inom kommunikationssektorn har ett långsiktigt arbete inletts för att öka
effektiviteten, genom att bl.a. avreglera marknaderna och öka konkurren-
sen. Mina förslag har som yttersta syfte att underlätta det dagliga livet för
människorna i Sverige. Den avreglering som pågår bör enligt min uppfatt-
ning kunna ske utan negativa regionalpolitiska konsekvenser.

Under år 1992 har redan vissa åtgärder vidtagits för att avreglera och öka
konkurrensen i övrigt. I fråga om järnväg pågår arbetet med avreglering
av järnvägsmarknaden och förberedelser för bolagisering av SJ. Under
1992 har riksdagen beslutat (prop. 1991/92:130, bet. 1991/92:TU21, rskr.
1991/92:314) att upphandlingen av angelägen interregional persontrafik på
järnväg, som inte kan bedrivas på företagsekonomiska villkor, skall ske i
konkurrens. Detta har medfört en sänkning av kostnaderna vid köp av
denna trafik för trafikåret 1993. Regeringen föreslår (prop. 1992/93:132) att
LKAB ges trafikeringsrätt för malmprodukter på sträckan Boden - Luleå på
stomnätet. En utredning om förutsättningarna för konkurrens på spåren av-
lämnas i början av 1993.

Den inrikes flygtrafiken avreglerades i juni 1992. Erfarenheterna av denna
avreglering är hittills att det uppstått en ökad konkurrens på framför allt
sträckor med omfattande trafikunderlag. Flera nya aktörer har kommit in på
marknaden. Sammantaget har avregleringen av inrikesflyget inneburit posi-
tiva effekter för resenärerna genom ett större utbud och lägre priser. Rege-
ringen följer emellertid mycket noga effekterna av avregleringen så att de
trafikpolitiska målen kan upprätthållas även fortsättningsvis.

Regeringen beslutade i oktober 1992 om en proposition om vissa sjöfarts-
politiska frågor (prop. 1992/93:128). I propositionen föreslog regeringen att
det för innevarande budgetår införs ett statsbidrag avseende svenska fartyg
som går i fjärrfart. Bidraget avser dels en återbetalning av sjömansskatt dels
ett bidrag för att reducera sociala kostnader.

Av propositionen framgår att regeringen är beredd att återkomma med
förslag om en mer permanent insats från statens sida. Detta blir emellertid
beroende på vilka förutsättningar som skapats för en utvecklad sjöfart ge-
nom de kostnadsbesparingar som kan åstadkommas enligt den överenskom-
melse som träffats mellan sjöarbetsmarknadens parter.

Arbetet med att förbereda en omstrukturering och bolagisering av Tele-
verket fortskrider. I proposition 1992/93:132 om vissa frågor inom Kommu-
nikationsdepartementets område har regeringen angivit tidplan och for-
merna för arbetet med bolagiseringen av Televerket. Regeringen avser att
inom kort förelägga riksdagen ett samlat förslag till ny lagstiftning på tele-
och radioområdet samt till bolagisering av Televerket. Bolagiseringen av Te-

leverket och ikraftträdandet av ny lagstiftning inom tele- och radioområdet
föreslås ske senastdenljuli 1993. En ny myndighet - Telestyrelsen - inrätta-
des den 1 juli 1992. Telestyrelsen skall vara tillsynsmyndighet inom telekom-
munikationsområdet och har redan nu ansvar för en stor del av myndighets-
uppgifterna inom detta område.

Översynen av Postverket pågår. Regeringen föreslår (prop. 1992/93:132)
att postmarknaden slutligt avregleras genom att Postverkets ensamrätt på
brevbefordran upphör den 1 januari 1993. Jag återkommer senare till riksda-
gen med ett samlat förslag beträffande postlag och bolagisering av Postver-
ket.

Den utredning som haft till uppgift att föreslå åtgärder för att avreglera
AB Svensk Bilprovning lämnade sitt förslag i november 1992 (SOU
1992:115). Jag återkommer senare till regeringen med förslag om den fram-
tida kontrollbesiktningen för motorfordon.

Trafik och miljö

En av regeringens fyra huvuduppgifter är att forma en långsiktig och hållbar
utveckling avseende miljön. Uppgiften berör i hög grad trafiken och trans-
portsektorn i dess helhet.

Insikten om de skador på människor, natur och klimat som trafiken orsa-
kar har ökat avsevärt under senare år. Regeringens målmedvetna och lång-
siktiga arbete har givit och kommer på sikt att leda till förbättringar. Ytterli-
gare åtgärder kommer dock att erfordras.

På det internationella planet har under det senaste året stora framsteg
gjorts. Vid FN:s konferens för miljö och utveckling (UNCED) 1992 under-
tecknades den s.k. Agenda 21 som lägger grunden för nästa århundrades
miljöpolitik inte minst på trafik- och energiområdena. En minst lika viktig
åtgärd är att flertalet länder även underteckat den internationella klimatkon-
ventionen. Vid Rio-konferensen i juni 1992 föreslogs inom ramen för den
s.k. Agenda 21 att världsdelsvisa konferenser om trafik och miljö bör ge-
nomföras. ECE - FN:s regionala utvecklingsorgan för Europa - bör ansvara
för genomförandet i Europa. Sverige bör verka för att konferensen kan ge-
nomföras 1995.

De internationella avtalen kommer att få effekter på miljöarbetet inom
transportsektorn i Sverige. Miljöarbetet inom transportsektorn måste nu in-
tensifieras.

Min bedömning är att vi står inför flera parallella processer. En handlar
om att i internationell samverkan minska bränslekonsumtionen inom trans-
portsektorn och alltså inte enbart reducera utsläppen av skadliga ämnen.
Det hittills genomförda miljöarbetet har främst inriktats mot det senare. En
annan process avser utveckling och introduktion av nya energislag och
bränslen, inklusive biobaserade bränslen, i transportsektorn. En tredje pro-
cess inriktas mot att i europeisk samverkan stimulera användningen av mil-
jövänliga transportalternativ, främst järnvägs- och sjötransporter. Utbygg-
naden av kollektivtrafiksystemen i storstadsregionerna är ett led i detta ar-
bete.

Ett flertal europeiska studier visar på stora behov av att forcera miljöarbe-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

tet både i centrala Europa och inte minst i staterna i den östra delen av
Europa. EG-kommissionen har under december månad 1992 beslutat om ett
särskilt handlingsprogram för trafiken, som inkluderar miljöfrågorna.

Ett samarbete har på svenskt-polskt initiativ inletts mellan staterna runt
Östersjön. Detta syftar till att ta fram ett handlingsprogram för trafikens mil-
jöarbete i denna region. Arbetet kommer att redovisas redan under år 1993.

Regeringen gav i början av år 1992 trafikverken i uppdrag att årligen redo-
visa miljösituationen och föreslå åtgärder som reducerar miljöeffekterna
från trafiken samt föreslå särskilda miljömål för transportsektorn. Redovis-
ningen av verkens första miljöplaner visar tydligt att det kommer att krävas
ytterligare insatser.

Regeringen kommer i början av år 1993 att ge trafikverken i uppdrag att
komma med preciserade förslag avseende åtgärder inom vägtrafiken, sjöfar-
ten, flyget och järnvägsområdet.

Ett antal utredningar pågår för närvarande. Naturvårdsverket kommer i
början av år 1993 att redovisa sitt uppdrag om hur ett miljöklass-system för
bensin bör utformas. Likaså kommer utredningen Förenkling och översyn
av vissa regler i inkomstslaget tjänst att under våren 1993 redovisa förslag om
hur reseavdragen bör utformas. Inom regeringskansliet pågår arbete med en
promemoria om beskattningen av förmånsbilar. Miljöklass-systemet för for-
don ses samtidigt över inom regeringskansliet.

Flera olika studier i övrigt pekar på behovet av åtgärder inom flera områ-
den som faller inom ramen för den fastlagda strategin.

Transportforskningsberedningen och Nutek har under året lämnat rappor-
ter om användningen av bl.a. biobränslen som fordonsbränsle och hur el-
och hybridbilsutvecklingen fortskrider.

Ett viktigt element i den långsiktiga strategin är att utnyttja ekonomiska
styrmedel för att påverka såväl den tekniska utvecklingen som efterfrågan
på transporter mot en miljöanpassning av trafiken. Erfarenheterna från höj-
ningen av bensinpriset i anslutning till 1991 års skattereform visar på möjlig-
heterna att dämpa bränsleförbrukningen. Krisuppgörelsen mellan rege-
ringen och socialdemokraterna innefattade en höjning av skatten på bensin.
Kommunikationsdepartementet genomför nu studier rörande effekten av en
bestående hög prisnivå. Preliminära beräkningar, som Statens väg- och tra-
fikinstitut gjort, visar att bensinprishöjningarna på kort sikt minskar både
trafikarbetet och bensinförbrukningen med drygt 6%. På längre sikt mins-
kar bensinförbrukningen ytterligare. Detta beror delvis på ändrad samman-
sättning på fordonsparken i riktning mot bensinsnålare bilar.

Hösten 1992 publicerade Kommunikationsdepartementet en rapport kal-
lad Trafikavgifter på samhällsekonomiska villkor (Dsl992:44). Rapporten
behandlar transportsektorns kostnadsansvar dvs. hur de samhällsekono-
miska kostnaderna av trafikens externa effekter skall behandlas. En genom-
gång av hur kostnadsansvaret beaktas i olika länder i Europa redovisas.

Under våren 1993 kommer regeringen att redovisa förslag till hur den
långsiktiga investeringsplaneringen skall inriktas. Miljöhänsyn i planeringen
kommer att få en ökad betydelse.

Arbete pågår för närvarande inom regeringskansliet med en banlag vilket
innebär att i framtiden miljöhänsynen kommer att beaktas i ett tidigt skede

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

vid planeringen av nya järnvägssträckningar. En översyn av väglagen sker
också i syfte att ytterligare förstärka det system med miljökonsekvensbe-
skrivningar som redan i dag föreskrivs i väglagen.

Som framgått av min redovisning pågår nu ett brett arbete som syftar till
att konkretisera olika åtgärdsförslag inom resp, trafikgren.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sverige och den europeiska integrationen

Sveriges ställning som ett högt utvecklat, litet land med ett starkt exportbe-
roende har lett till en tilltagande internationalisering. Väl fungerande trans-
porter och andra kommunikationer är av central betydelse för handelsutby-
tet och samarbetet länder emellan. Dessa sektorers roll förstärks nu ytterli-
gare genom det fördjupade europasamarbetet och då närmast genom EES-
avtalet.

Den 1 januari 1993 har enligt planerna varit slutdatum för fullbordandet
av EG:s interna marknad. De friheter som följer av marknadens genomfö-
rande träder dock i kraft med vissa eftersläpningar. Förseningar vid avveck-
lingen av konkurrenshinder kan konstateras på en rad områden inte minst
transportområdet. Viktiga liberaliseringar som frihet att utföra cabotage vid
luftfart, sjöfart och vägtransporter genomförs i sin helhet först efter långa
övergångsperioder, liksom harmoniseringsåtgärderna för skatterna på väg-
användning och på innehav av vägtransportfordon. Även EES-avtalet be-
räknades kunna tillämpas från och med 1 januari 1993. Den tidpunkten kom-
mer att förskjutas som följd av resultatet i den schweiziska folkomröst-
ningen.

Trots förseningarna börjar den fria transportmarknaden i Västeuropa nu
bli en realitet för svenska operatörer. När EES-avtalet väl träder i kraft kom-
mer möjligheterna att konkurrera med transporttjänster inom EES-området
att öka successivt i den takt EG:s senaste avregleringsbeslut införlivas i EES-
avtalet. De nationellt betingade restriktioner som sedan lång tid präglat de
internationella transporterna är på väg att försvinna vilket öppnar möjlighe-
ter för nya, effektivare, säkrare och miljövänligare lösningar för transport-
företagen.

EES-avtalet kommer att medföra en rad nya regler som tidigare inte till-
lämpats för svenska aktörer på den egna hemmamarknaden eller på markna-
derna i de övriga EFTA-länderna. Bland dessa kan för vägtransporterna
nämnas nya körtidsregler, belastningsbestämmelser och ekonomiska regler
föryrkestrafikprövningen. För luftfarten ökar möjligheterna till anslutnings-
cabotage och för sjöfarten införs cabotagefrihet med vissa inskränkningar
och övergångsperioder. För järnvägstransporterna kommer möjlighet till
öppnande av bannätet för konkurrens mellan staterna enligt avtal mellan
operatörerna och vid kombitrafik.

EES-avtalet kommer att ge Sverige möjlighet att påverka beslutsfattandet
i EG på beredningsstadiet. Det skall ske genom att EG-kommissionen råd-
frågar experter från EFTA:s medlemsländer på samma sätt som den rådfrå-
gar experter från EG-medlemstaterna. I praktiken innebär detta att svenska
transport- och. kommunikationsexperter bereds möjlighet att delta i arbetet
i vissa av kommissionens rådgivande kommittéer och arbetsgrupper. Ett an-

nat exempel på detta är svenska experters medverkan i EG:s arbete med att
utforma nya miljöregler för trafiken. Sverige har redan under 1992 inbjudits
av EG-kommissionen och deltagit i visst expertarbete med avseende på ut-
formningen av den framtida infrastrukturen på hamn- och sjöfartsområdet i
förbindelse med Trans-European Networks och på området konventionella
järnvägstransporter. Även övrigt expertsamarbete i beredningsfasen blir av
stor vikt för svenska experters möjligheter att påverka den framtida utform-
ningen av transportpolitiken inom EG. Svenskt deltagande i denna typ av
arbetsgrupper kommer därför att prioriteras vilket kommer att ställa krav på
nya former av beslutsfattande på transport-och kommunikationssektorerna.

Samordningen av de svenska insatserna i EG-arbetet blir nu allt viktigare.
Ytterligare former för samverkan och informationsspridning kommer därför
att behöva utvecklas.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Yrkestrafikfrågor m.m.

Beslutet om avregleringen av taxi ligger fast. Reformen har visat sig vara en
framgång. Utbudet av taxifordon har ökat kraftigt. Väntetiden på taxi är
som regel mycket kort. Allt fler indikationer finns på att taximarknaden,
som alltid varit genomreglerad, nu börjar agera affärsmässigt. En ökad pris-
konkurrens har märkts under året med lägre respriser som följd. Därmed
slår avregleringens fördelar successivt igenom.

Det kan emellertid också konstateras att avregleringen kommit att med-
föra en del omställningsproblem för de tidigare etablerade taxiföretagen.
Detta är en konsekvens av att näringen sedan lång tid tillbaka varit reglerad
i detalj. I propositionen 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken, som
regeringen senare denna dag beslutar om, lämnas åtskilliga förslag till åtgär-
der för att komma till rätta med vissa problem inom taxiverksamheten.

Redan tidigare under hösten 1992 har regeringen beslutat om viktiga åt-
gärder rörande taxi. Det ena beslutet avser ett medgivande om samköming
av TSV:s yrkestrafikregister med Kronofogdemyndigheternas utsökningsre-
gister om skatter och avgifter. Genom beslutet får länsstyrelserna nu ett
bättre verktyg för sin tillsyn. Regeringen har uppdragit åt Statskontoret att
se över länsstyrelsernas arbete och lämna förslag för att effektivisera verk-
samheten.

Vidare har regeringen i december 1992 beslutat att taxiförare skall besitta
viss yrkeskompetens utöver att köra själva fordonet vilken godkänns vid ett
särskilt skriftligt prov. Taxiförare skall inneha särskild legitimation som skall
vara synlig i taxibilen. Det är nu vidare ett klarare samband mellan trafiktill-
stånd, tillståndshavare, fordon och registreringsskylt för taxitrafik.

Slopandet av linjetrafiktillstånden för busstrafiken i länen medför succes-
siva besparingar för trafikhuvudmännen. Inledningsvis har kostnadssänk-
ningar på 10-15 % kunnat noteras. Det är med tillfredsställelse jag nu kan se
att den marknadsmässiga upphandlingen i allt större utsträckning kommer
att omfatta också de områden där de stora kommunala kollektivtrafikföreta-
gen verkar. Möjligheterna till effektiviseringar med en fri upphandling synes
vara betydande. Den uppdelning i beställar- och utförarroller som sker bi-

drar till ökade möjligheter till en bättre trafikförsörjning till oförändrade
kostnader.

Den 1 januari 1993 träder den ändrade lagstiftningen i kraft beträffande
tillståndsprövningen för den långväga busstrafiken. Det innebär att nuva-
rande skaderekvisit mjukas upp genom en omvänd bevisbörda. I fortsätt-
ningen skall det vara järnvägsföretaget eller trafikhuvudmannen som skall
göra sannolikt att de ekonomiska förutsättningarna att driva den berörda
trafiken skadas i betydande mån om det sökta tillståndet beviljas. Vidare
gäller att tillstånd skall beviljas oavsett skada för något järnvägsföretag eller
någon huvudman om den sökta trafiken enligt tillståndsmyndighetens be-
dömning kommer att medföra en väsentligt bättre trafikförsörjning. I detta
sistnämnda begrepp ligger också väsentligt lägre respriser.

För många medborgare bör en avreglerad busstrafik kunna medföra
sänkta respriser på sträckor där tåget har svårt att konkurrera på grund av
högt kostnadsläge och glesa turer, men där busstrafik tidigare inte fått bedri-
vas till följd av regler som slopas den 1 januari 1993 i yrkestrafiklagen om
skada för järnvägstrafik.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Handikappfrågor

Riksfärdtjänsten bör kommunaliseras vid årsskiftet 1993/94. Det innebär att
kommunerna får överta kostnadsansvaret för all färdtjänst. Förslaget om ett
förändrat huvudmannaskap för riksfärdtjänsten kommer att ske inom ramen
för den s.k. finansieringsprincipen för fördelning.av kostnader mellan kom-
munsektorn och staten. Närmare förslag om framtida regler och villkor för
riksfärdtjänsten kommer att föreläggas riksdagen under våren.

Handikappanpassningen av kollektivtrafiken förbättras successivt. Före-
skrifter finns för alla slag av färdmedel utom för taxifordon, för vilka det i
stället utformats ”allmänna råd”. Föreskrifterna är tvingande för trafikföre-
tagen och tillverkarna. Det är emellertid angeläget att de olika trafikverken
skärper kraven på handikappanpassningen inom sina respektive trafikgre-
nar. Det kan erinras om att Vägverket fr.o.m. 1 januari 1993 har ansvar inte
bara för anpassningen av vägtrafikfordon, utan också har uppgiften att ini-
tiera, planera och följa upp anpassningen samt verka för att anpassningen
samordnas mellan samtliga trafikgrenar.

Det är också viktigt att de olika trafikverken, inklusive Postverket och Te-
leverket, har nära samarbete med företrädare för handikappade i sitt arbete
med att öka tillgängligheten för rörelsehindrade och andra personer med
funktionshinder. Med anledning härav anmodades trafikverken i en skri-
velse i början av 1992 att redovisa vilka samverkansformer som verken har
med handikapprörelsen. Av redovisningarna framgår att samverkan som re-
gel sker i fasta referensgrupper men också med lokala grupper t.ex. vid om-
byggnad av flygterminaler. Verken hänvisar också till att de deltar i Trafiksä-
kerhetsverkets rådgivande delegation för handikappfrågor.

På det internationella området sker successivt ett erfarenhetsutbyte i syfte
att finna lösningar som underlättar handikappades förflyttningsproblem.
Sverige har varit ledande när det gäller att introducera s.k. servicelinjer

inom kollektivtrafiken. Sådana linjer har mottagits mycket väl av de handi-
kappade och har dessutom bidragit till sänkta kostnader för färdtjänsten.

De svenska trafikföretagen har alltmer börjat använda sig av s.k. låggolv-
bussar. De ger möjlighet även för gravt rörelsehindrade att lätt gå på och av
bussen.

En tredje positiv nyhet är att SJ nu har ett stort antal personvagnar som
är försedda med rullstolslift. Jag utgår från att SJ även fortsättningsvis infor-
merar om rullstolsburnas möjligheter att på längre sträckor kunna resa med
tåg, t.ex. i riksfärdtjänsten.

Trafiksäkerhet

Trafiksäkerhetsarbetet kommer under de kommande åren att prioriteras.
Vissa åtgärder har redan vidtagits, men ytterligare åtgärder är nödvändiga.
Olycksutvecklingen under senare hälften av 1980-talet och det splittrade an-
svaret för trafiksäkerhetsarbetet motiverade en översyn av det offentliga tra-
fiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation. Den särskilde utredaren
som regeringen tillsatte föreslog bl.a. att Trafiksäkerhetsverket skulle av-
vecklas och att huvuddelen av verkets uppgifter skulle föras över till Vägver-
ket.

Efter förslag från regeringen har riksdagen beslutat att Trafiksäkerhets-
verket skall läggas ned med utgången av detta år och att de verksamheter
som fullgörs av verket förs över till Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1993
(prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58).

I och med den organisatoriska förändringen av trafiksäkerhetsarbetet har
ett första steg tagits för att ytterligare effektivisera och rationalisera verk-
samheten.

Som ett andra steg kommer jag senare att föreslå regeringen att förelägga
riksdagen en proposition med förslag att anta en strategi för att ytterligare
förbättra säkerheten på vägarna. Denna strategi skali bygga på en helhets-
syn, kunskap och långsiktighet. Min avsikt är att regeringen under vintern
skall återkomma till riksdagen i denna fråga. I samband härmed avses även
frågor om förarutbildning, hastighetsbegränsningssystem m.m. att behand-
las.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

A. Kommunikationsdepartementet m.m.

A 1. Kommunikationsdepartementet

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

32360 935

34 823 000

45 726 000

Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 45 726000 kronor.

Anslaget för Kommunikationsdepartementet har budgeterats utan hänsyn
till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån
på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan,
övergången till lån i RGK samt de nya principerna för budgeteringen av an-
slagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats
av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1). Det belopp som kommer att
ställas till Kommunikationsdepartementets disposition kommer slutligt att
fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu
budgeterade beloppet.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den mo-
dell som bör tillämpas. Kommunikationsdepartementet kommer därför att
tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under
detta anslag förs till detta konto.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kommunikationsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa
ett ramanslag på 45 726 000 kronor.

A 2. Utredningar m.m.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

7169072

5 710000

12 490000

Reservation 3166941

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget uppgå till 12490000 kronor under nästa budgetår. Jag har där-
vid beräknat medel för viss prognosverksamhet som i dag utförs av Statens
väg- och trafikinstitut. Jag återkommer till denna fråga i den forskningspoli-
tiska propositionen för åren 1993/94-1995/96 som avses läggas under våren.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisa ett raman-
slag på 12490000 kronor.

A 3. Viss internationell verksamhet

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

3 950056

4 651000

5151000

Prop. 1992/93:100
______________________________________________________________ Bilaga 7

Anvisat Beräknad ändring

1992/93 1993/94

1. Förhandlingar rörande luftfarten	665 000	0
2. Förenta Nationernas ekonomiska kom-	665 000	0
mission för Europa (ECE)
3. Europeiska transport ministerkonferen-	570 000	0
sen (CEMT)
4. Internationella järnvägsfördragen	25 000	0
(COTIF)
5. Internationellt samarbete rörande sjö-	1526000	0

farten samt Internationella sjöfartsorgani-

sationen (IMO)
6. Diverse internationell verksamhet(bl.a.	1200000	500000
EES, EG)
Summa kronor	4 651000	500000

Under posten 6. har medel beräknats för kostnader i samband med ökat
internationellt engagemang i samband med EES-avtalets ikraftträdande och
förberedelser för EG-medlemsskap. Anslaget bör beräknas till 5 151 000
kronor.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa
ett förslagsanslag på 5 151000 kronor.

A 4. Kostnader för avveckling av Trafiksäkerhetsverket

1992/93 Anslag 40000000

Förslag på
tilläggsbudget I

1993/94 Förslag 32 000000

Riksdagen har hösten 1992 fattat beslut om att Trafiksäkerhetsverket (TSV)
skall avvecklas (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58). TSV
upphör som myndighet den 31 december 1992. Vägverket övertar fr.o.m.
den 1 januari 1993 de uppgifter som i dag ligger på TSV. Jag räknar i sam-
band härmed med en viss rationaliseringsvinst.

Jag har denna dag föreslagit att 40 000 000 kronor anvisas på tilläggsbudget
I innevarande budgetår för kostnader i samband med avvecklingen av TSV.

För budgetåret 1993/94 föreslår jag att medel avsätts för att täcka kostna-
der för att fullfölja avvecklingen av TSV.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kostnader för avveckling av Trafiksäkerhetsverket för budget-
året 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 32000000 kronor.

B. Vägväsende m.m.

1 Vägverkets verksamhet

Sammanfattning av föredragandens förslag

Övergripande mål:

- 1988 års trafikpolitiska beslut ligger fast. Vägverkets verksamhet
skall riktas mot tillväxtbefrämjande vägåtgärder i syfte att bidra
till de trafikpolitiska mål som lades fast i 1988 års beslut. Frågor
som rör miljö, trafiksäkerhet och regional balans skall ges en fort-
satt stor betydelse i verksamheten.

Verksamhetsanalys:

- All produktion i Vägverket skall marknadsanpassas och så snart
det är möjligt utsättas för full konkurrens och föras till en annan
huvudman. I avvaktan på ett lagförslag om anbudskonkurrens i
den offentliga sektorn skall följande gälla för Vägverket. Under år

1993 skall minst 75 % av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas i
konkurrens av väghållningsdivisionen. Fr.o.m. inledningen av år

1994 skall 100% av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas av
väghållningsdivisionen på affärsmässiga grunder och under kon-
kurrens. Motsvarande siffra för drift- och underhållsverksamheten
skall vara minst 50% år 1994.

- Vägverkets produktionsverksamhet skall bolagiseras med inrikt-
ning mot år 1995. Bolaget skall vara ett självständigt bolag direkt
ägt av staten.

- Väginvest AB bör under en övergångsperiod äga och förvalta ak-
tier i samtliga till Vägverket knutna hel- och delägda bolag med
undantag för SVEDAB.

Resurser:

- En övergång till ett nytt finansieringssystem skall ske. Finansie-
ringen av Vägverkets investeringar skall främst ske genom lån i
Riksgäldskontoret. Amortering och ränta på lånen skall betalas
med anslag över statsbudgeten.

1.1 Vägverket

Vägverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om väghållning. Ver-
ket har ett samlat ansvar för den statliga väghållningen med ansvar för trafik-
säkerhet och miljö vilket i huvudsak inkluderar planering, byggande och
drift av det statliga vägnätet samt fördelning av vissa statsbidrag. Vidare för-
valtar Vägverket statens aktier i ett antal bolag. Swedish National Road
Consulting Aktiebolag (SweRoad AB) bedriver på affärsmässiga grunder

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

exportverksamhet på väghållningsområdet. Vägverkets Investerings Aktie-
bolag Väginvest (Väginvest AB) svarar för Vägverkets ägarfunktion för av-
giftsfinansierade vägobjekt. Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB Ak-
tiebolag (SVEDAB) svarar bl.a. för drift, byggande och finansiering av de
svenska anslutningarna till öresundsförbindelsen.

I den nya budgetprocessen ingår Vägverket i budgetcykel tre. Verket re-
dovisade den 1 september 1992 en fördjupad anslagsframställning avseende
budgetåren 1993/94-1995/96.

Vägverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat grunderna
för verksamheten. Verksamheten utgår ifrån de delmål för vägtrafiken som
lades fast i det trafikpolitiska beslutet år 1988. Resultatanalysen visar i vilken
mån som Vägverket har medverkat till att uppnå dessa mål.

Som första delmål angavs att ansvaret för väghållningen skall vara lämp-
ligt avgränsat. En omfattande översyn av fördelningen av väghållningsansva-
ret mellan stat och kommun har därför gjorts med resultat att Vägverket har
övertagit väghållningsansvaret för ca 1 300 km väg från kommunerna och
överlämnat 1500 km länsväg till kommunerna. Detta har skapat en tydligare
ansvarsfördelning och möjliggör en rationellare skötsel av de högtrafikerade
genomfartsvägarna. Vidare överfördes genom riksdagens beslut våren 1992
(prop. 1991/92:150, bet. 1991/92:FiU29, rskr. 1991/92:345) det ekonomiska
ansvaret för de statskommunala vägarna till kommunerna.

Det andra delmålet är att vägkapitalet skall säkras. Detta har endast delvis
kunnat uppnås. I syfte att bl.a. tillgodose detta delmål startades år 1988 ett
bärighetsprogram. Programmet omfattar omkring 1 000 ny- och ombygg-
nadsprojekt som skall genomföras under en tioårsperiod. Inom ramen för
programmet har ca 570 broar bytts ut eller förstärkts t.o.m. år 1991 för att
klara högre fordonsvikter. De tillfälliga restriktionerna i skogslänen i sam-
band med tjällossning har däremot inte kunnat minskas i tillräcklig omfatt-
ning. Avstängningstiderna på de vägar som inte har åtgärdats har ökat.

Det tredje delmålet är att åstadkomma en god miljö. Vägverket har i Mil-
jörapport 1991 redovisat vägtrafikens påverkan på miljön vad gäller luftför-
oreningar, energihushållning, buller, naturresurser och markanvändning,
kemikalieanvändning, vibrationer samt avfalls- och avloppsvatten. I den
miljörapport som trafikverken gemensamt har redovisat föreslås sektorsmål
för resp, trafikslag vad gäller luftföroreningar. Vägtrafikens bidrag till luft-
föroreningarna förväntas minska under 1990-talet vad gäller svaveldioxid,
kolväten och kväveoxider. Däremot förväntas utsläppen av koldioxid öka.
Föreslagna sektorsmål för transportsektorn kan dock inte uppnås utan om-
fattande åtgärder. I Vägverkets miljörapport framförs därför ett antal åtgär-
der i syfte att uppnå dessa mål för att begränsa luftföroreningarna. När det
gäller bulleråtgärder pågår för närvarande en samlad översyn av bullerfrå-
gorna på riksdagens initiativ. Krav på miljökonsekvensbeskrivning i projek-
teringen infördes i väglagen år 1987 vilket medfört en ökad miljöhänsyn i
projekteringen. I rapporten föreslås ytterligare åtgärder för att minska på-
verkan på naturresurser och markanvändning liksom för att minska påver-
kan från kemikaliehantering, vibrationer, avfall och avloppsvatten.

Det fjärde delmålet är en förbättrad trafiksäkerhet. Detta mål har bara
delvis infriats. Antalet dödade och skadade i trafiken ökade från ca 11000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

personer år 1987 till ca 12 600 personer år 1989 för att sedan minska igen till Prop. 1992/93:100
ca 11750 personer under år 1991. Bilaga 7

Det femte delmålet är att transportsystemet skall utformas så att det bi-
drar till ett effektivt resursutnyttjande. Trots ökade väginvesteringar har den
kraftiga trafikökningen och ändrade hastigheter inneburit att den samlade
restiden under perioden 1987-1991 ökat med 17 % på riksvägar. Under pe-
rioden 1987-1991 har 82 mil ny väg öppnats för trafik på statsvägnätet. Sam-
tidigt har vägar med bristande kapacitet ökat med 95 mil beroende på trafik-
ökningen under perioden.

Det sjätte delmålet är att vägpolitiken skall säkerställa en tillfredsstäl-
lande standard även på det lågtrafikerade vägnätet. Detta mål har inte helt
kunnat uppnås.

1 anslagsframställningen har vidare redovisats Vägverkets medclsberäk-
ning för perioden 1993/94-1995/96. Vägverket framhåller att kraftiga an-
slagshöjningar krävs för att vidmakthålla vägkapitalet. En annan utgångs-
punkt för beräkningarna är att Vägverket fr.o.m. den 1 januari 1993 har
övertagit ansvaret för Trafiksäkerhetsverkets (TSV) uppgifter.

Vägverket hemställer för budgetåret 1993/94 om anslag på sammanlagt 18
miljarder kronor.

1.2 Föredragandens överväganden

Övergripande mål

Vägverkets fördjupade anslagsframställning ger, enligt min mening, en sam-
lad bild över i vilken omfattning de mål som lades fast för vägtrafiken i 1988
års trafikpolitiska beslut har uppfyllts. Analysen ger också en uppfattning
om hur Vägverket bidragit till att uppfylla målen. Jag vill dock särskilt kom-
mentera de frågor som rör trafiksäkerhet och miljöfrågor.

När det gäller trafiksäkerhetsfrågor beslutade riksdagen (prop. 1992/93:2,
bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58) med anledning av regeringens proposi-
tion Om vissa organisatoriska förändringar inom trafiksäkerhetsområdet att
lägga ned TSV från den ljanuari 1993 och överföra de uppgifter som TSV
utförde till Vägverket. Regeringen aviserade samtidigt att man avsåg åter-
komma med förslag till ett samlat trafiksäkerhetspolitiskt program. Inom
Kommunikationsdepartementet pågår därför ett arbete med att utarbeta en
proposition om inriktningen av det framtida trafiksäkerhetsarbetet. Proposi-
tionen beräknas kunna föreläggas riksdagen inom kort med följande ut-
gångspunkter.

Strategin i det framtida trafiksäkerhetsarbetet bör bygga på följande fyra
hörnstenar.

- Arbetet skall bygga på en helhetssyn samt på en tålmodig, konsekvent
och långsiktig strategi. Då kan en konsensus kring strategin och en accep-
tans av åtgärderna uppnås.

- Trafikanten skall sättas i centrum. De olika åtgärderna skall utformas så
att de utgår från, eller åtminstone inte står i direkt konflikt med, trafikan-
ternas perspektiv. En dialog måste skapas mellan myndigheter och trafi-
kanter.

- Arbetet skall bygga pä kunskap och inte på tyckande. Då kan man und-
vika fruktlösa diskussioner och därigenom undgå ändra inriktning som en
följd av tillfälliga opinionsmässiga fluktuationer.

- Trafiksäkerhetsarbetet måste organiseras så att ansvar och befogenheter
är samlade och klart preciserade samt så att antalet aktörer blir så få som
möjligt.

Metoden för att genomföra strategin skall vara ett nära samarbete mellan
Vägverket och polisen.

Vid statsmakternas val mellan olika åtgärder bör följande åtgärder priori-
teras.

- Åtgärder som har känd trafiksäkerhetseffekt och som har en avgörande
inverkan på någon eller flera av de av samhället prioriterade problemom-
rådena.

- Åtgärder som är samhällsekonomiskt motiverade och där kostnadsansva-
ret främst åvilar staten.

- Åtgärder som i så liten utsträckning som möjligt försämrar de övriga
transportpolitiska målen - helst sådana som förbättrar.

- Åtgärder som har en positiv effekt på trafikantens vilja till ökad säkerhet.

- Åtgärder varom kunskapen är så stabil att inga ekonomiska, praktiska
eller andra problem kan förutses uppstå i genomförandet.

Jag återkommer till regeringen med en mer genomgripande föredragning
i dessa frågor då propositionen om inriktningen av det framtida trafiksäker-
hetsarbetet skall beslutas.

Riksdagens beslut beträffande TSV får också konsekvenser för Vägver-
kets ansvar för den yrkesmässiga trafiken och då särskilt de åtgärder som rör
taxinäringen. I proposition (1992/93:106) om åtgärder rörande taxitrafiken
som regeringen denna dag beslutar om, föreslås en rad åtgärder som Vägver-
ket kommer att ansvara för. Avregleringen av taxinäringen har skapat behov
av att på skilda områden följa upp gällande lagstiftning genom snabba och
resoluta åtgärder. Jag förutsätter att Vägverket inom ramen för sina resurser
och i sin nya organisation tar detta ansvar.

Regeringen gav hösten 1991 en särskild utredare i uppdrag att se över AB
Svensk Bilprovnings (ASB) monopol på kontrollbesiktning av vägtrafikfor-
don. Utredningen överlämnade i november 1992 ett betänkande (SOU
1992:115) Kontroll i konkurrens - avveckling av AB Svensk Bilprovnings
monopol på kontrollbesiktning. Utredningen remissbehandlas för närva-
rande. Jag avser att under år 1993 återkomma med förslag om hur ASB:s
monopol skall avskaffas.

Beträffande miljöfrågorna har Vägverket i Miljörapport 1991 och i trafik-
verkens gemensamma miljörapport redovisat trafiksektorns påverkan på
miljön och hur sektorn bidrar till att uppfylla riksdagens mål. Vidare har ett
antal åtgärder för att minska vägtrafikens negativa påverkan på miljön redo-
visats. Enligt min mening är det av stor vikt att riksdagens beslut om att sek-
torn skall ta ansvar för att minska den negativa påverkan på miljön fullföljs.
Miljöfrågorna bör därför ges en fortsatt stor betydelse i verksamheten. Re-
geringen kommer kontinuerligt att följa upp det arbete som verket bedriver
för att bidra till att minska vägtrafikens negativa påverkan på miljön.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Verksamhetsanalys

I proposition Näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87) föreslog rege-
ringen att Vägverkets organisation skulle förändras. Den nya organisationen
skulle enligt förslaget bestå av en beställardel - väghållningsdivisionen, och
en produktionsdel - produktionsdivisionen. I samband med denna organisa-
tionsförändring föreslogs även en ändring av Vägverkets regionala förvalt-
ning. Riksdagen godkände regeringens förslag (bet. 1990/91:TU26,
rskr. 1990/91:326). Den nya organisationen infördes fr.o.m. den 1 januari

1992. Efter förslag i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7,
bet. 1991/92:TU15, rskr. 1991/92:248) har riksdagen vidare beslutat att in-
rätta en särskild enhet - bolagsenheten - för den kommersiella verksamhet
som är skild från myndighetsuppgifterna. Enhetens uppgift är att förvalta
aktier i verkets dotterbolag och bedriva nödvändig affärsutveckling.

Vägverkets verksamhet har under de senaste åren präglats av de ökade
satsningarna på infrastrukturområdet samt av den ovan beskrivna omorgani-
sationen. Jag har erfarit att det pågår ett arbete inom Vägverket med att yt-
terligare effektivisera verkets organisation. En resursanpassning genomförs
liksom en utveckling av beställar- och utförarrollerna. År 1996 bedöms per-
sonalbehovet ha minskat med 1 500-2000 personer jämfört med år 1992.
Även produktionsresurserna kommer i omfattande grad att minskas. Byg-
gandeproduktionen har under åren 1989 till 1991 ökat från 2 400 miljoner
kronor till 3000 miljoner kronor (löpande priser).

Antalet anställda i Vägverket har samtidigt minskat från 8 371 personer
till 7650 personer mellan år 1989 och år 1992.

Det är av största vikt att det arbete som nu bedrivs i Vägverket med att
anpassa organisationen till nya förutsättningar fortsätter. Väghållningen bör
utvecklas så att den i ökad omfattning stärker produktivitetsutvecklingen i
samhället och skapar bra och effektiva kommunikationer och en ökad till-
växt. I väghållningsansvaret ingår också att ta hänsyn till regional balans och
till miljön och hushållningen med naturresurser. Dessutom har Vägverket i
och med beslutet om TSV:s nedläggning och övergående i Vägverket givits
ett samlat ansvar för trafiksäkerhetsområdet. Allt detta skapar nya förutsätt-
ningar för statens roll som väghållare.

I dag har staten genom Vägverket ett samlat ansvar för den statliga väg-
hållningen vilket i huvudsak inkluderar planering, byggande och drift av det
statliga vägnätet.

I framtiden bör statens roll som väghållare vara att verka som en beställare
av väghållningsprodukter och -tjänster inom ramen förde trafikpolitiska mål
som riksdagen har angivit. Denna uppgift bör Vägverket såsom statens myn-
dighet utföra. Detta innebär en avsevärd renodling av Vägverkets väghåll-
ningsuppgift.

I linje med denna renodling av Vägverkets roll skall den produktionsverk-
samhet som Vägverket i dag utför marknadsanpassas och så snart det är möj-
ligt utsättas för full konkurrens och föras till en annan huvudman. En arbets-
grupp i Näringsdepartementet har i en departementspromemoria (1992:121)
Anbudskonkurrens vid offentlig produktion - ett lagförslag, föreslagit en ge-
nerell lagstiftning om anbudskonkurrens i den offentliga sektorn. Förslaget

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

berör bl.a. Vägverkets område. I avvaktan på att regeringen tar ställning till
arbetsgruppens förslag skall nedanstående gälla för Vägverkets del.

I dag är Vägverkets produktionsverksamhet endast delvis konkurrensut-
satt. 70-80% av nybyggnadsverksamheten utsätts i dag för konkurrens i nå-
gon form medan motsvarande siffra för drift- och underhållsverksamheten
är drygt 20 %. Under år 1993 skall minst 75 % av Vägverkets nyinvesteringar
upphandlas i konkurrens av väghållningsdivisionen. Fr.o.m. inledningen av
år 1994 skall 100% av Vägverkets nyinvesteringar upphandlas av väghåll-
ningsdivisionen på affärsmässiga grunder och under konkurrens. Motsva-
rande siffra för drift- och underhållsverksamheten skall vara minst 50 % år

1994. Det är dock väsentligt att detta genomförs samtidigt som kvalitetskra-
ven i verksamheten hålls på en hög nivå, inte minst med hänsyn till trafiksä-
kerheten.

I och med att produktionsverksamheten konkurrensutsätts behöver staten
inte längre ta ett ansvar för produktionen inom väghållningsområdet. Kon-
kurrensutsatt verksamhet bör inte bedrivas i myndighetsform om det inte
finns särskilda skäl för detta.

11992 års budgetproposition angavs att en bolagisering av verkets produk-
tionsverksamhet kan komma att bli aktuell. Regeringen anmälde då att man
ämnade återkomma till frågan. Jag anser nu att de erfarenheter som gjorts
beträffande förändringen av Vägverkets verksamhet föranleder mig att åter-
igen ta upp frågan om en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet
som ett led i renodlingen av Vägverkets uppgifter.

Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag genomfört en
översyn av konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndighe-
terna. Översynen har bl.a. omfattat överväganden om dels en bolagisering
av produktionsdivisionen inom Vägverket dels en privatisering av den-
samma.

RRV anser att det inte finns några kommersiella hinder för en bolagise-
ring. Förändringen kräver vissa övergångslösningar, oavsett när en bolagise-
ring sker. RRV anser dock att produktionsdivisionen uppfyller de av RRV
uppställda förutsättningarna för bolagisering.

Vidare anser RRV att det inte finns några principiella hinder för en priva-
tisering av produktionsdivisionen med anledning av att Vägverket styrs ut-
ifrån politiska mål och har ett ansvar för genomförandet av en statligt beslu-
tad politik. Enligt RRV:s bedömning finns det ingen påtaglig risk för att ut-
förandet av produktionen inte kommer till stånd vid en privatisering, efter-
som det finns en fungerande marknad på området. Anläggningsverksamhe-
ten i Sverige i stort är dock en bransch med delvis bristande konkurrens. Pro-
duktionsdivisionen är i dag starkt integrerad med övriga delar av Vägverket.
Vid en privatisering skulle produktionsdivisionen därför bli tvingad att om-
värdera sitt affärsupplägg när kopplingen till Vägverket försvinner. Kom-
mersiell mognad saknas i dag i viss utsträckning enligt RRV.

Vägverkets produktionsverksamhet kommer efterhand att marknadsan-
passas och utsättas för full konkurrens. Enligt min mening ger en sådan kon-
kurrensutsättning förutsättningar för att bedriva produktionsverksamheten
inom Vägverket i en form som är skild från övrig verksamhet.

Jag föreslår därför som ett led i renodlingen av Vägverket till en beställar-

Prop. 1992/93:100 ■

Bilaga 7

organisation att Vägverkets produktionsverksamhet bolagiseras med inrikt-
ning mot år 1995.

Jag delar den syn som anförs i 1992 års finansplan om att det i normalfallet
inte är lämpligt med bolag under myndigheter. Denna uppfattning och öns-
kan om en renodling av Vägverket till en beställarorganisation talar enligt
min mening för att det produktionsbolag som bildas av Vägverkets produk-
tionsverksamhet bör vara fristående från Vägverket. I ett första skede bör
staten äga bolaget. När bolaget arbetar utifrån helt kommersiella förutsätt-
ningar och på en fungerande marknad bör en privatisering övervägas.

Ett omfattande förberedelsearbete krävs dock inför en bolagisering dels
inom Vägverket för att produktionsverksamheten skall kunna fungera på en
marknad med konkurrens dels inom regeringskansliet för att förbereda nöd-
vändig lagstiftning.

Arbetet med att förbereda bolagiseringen bör inledas snarast. Jag avser
att inom kort föreslå regeringen att tillkalla en utredning som skall klargöra
förutsättningarna för en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet
enligt vad jag nu har angivit. Utredningen skall även omfatta vissa av Väg-
verkets övriga bolagsfrågor.

En viktig del i arbetet med den nya organisationen är att det finns en riktig
och fungerande redovisning där ingen sammanblandning av de båda divisio-
nernas ekonomi sker och där vägkapitalet redovisas som en tillgång till sitt
rätta värde. Enligt min mening bör en mera ändamålsenlig redovisning över-
vägas och genomföras så snart det är möjligt. Arbetet med en förnyad redo-
visning bör redovisas årligen i verkets verksamhetsberättelse och årsredo-
visning.

Vägverket förvaltar i dag statens aktier i ett antal bolag. Två av dessa är
SweRoad AB och Väginvest AB. SweRoads huvudsakliga verksamhetsom-
råde är kunskapsexport. Väginvest skall initiera och medverka till att
etablera projektbolag, svara för förvaltningen av aktier och tillvarata verkets
ägarintressen i hel- eller delägda bolag för avgiftsfinansierade vägprojekt
samt på uppdragsbasis tillhandahålla olika specialisttjänster inom väghåll-
ningsområdet. Väginvest har i dag ett dotterbolag, Stockholmsleder AB,
som bildades till följd av det s.k. Dennispaketet och ett minoritetsägt bolag,
Rödöbron AB, som bildats för uppgiften att anlägga en avgiftsfinansierad
broförbindelse i Storsjön i Jämtland.

Såsom förutsättningarna är i dag med Vägverket som både ägare av bola-
gen och beställare av bolagens tjänster har Vägverket i vissa fall svårt att
renodla ägarrollen. Väginvest torde däremot kunna förena sin specialist-
verksamhet med uppgiften att äga och förvalta aktier inte endast i avgiftsfi-
nansierade projekt, utan i samtliga till Vägverket knutna hel- och delägda
bolag. Regeringen bör därför begära riksdagens bemyndigande att god-
känna ändringar i bolagsordningen för Väginvest AB samt att överföra ak-
tier från staten till Väginvest AB. Därigenom ges möjlighet till en korrekt
utövad ägarroll. Vidare ges en bättre överblick beträffande redovisningen i
bolagen och en mera samlad bild över den totala verksamheten. Samtidigt
ges möjligheter att utnyttja synergieffekter mellan bolagen och ta till vara
erfarenheter och utvecklingskostnader.

Undantag bör dock göras för Svensk-Danska broförbindelsen SVEDAB

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Aktiebolag AB (SVEDAB) som svarar för byggande, drift och underhåll
samt finansiering av de svenska anslutningarna till Öresundsförbindelsen.
SVEDAB är också svenskt ägarbolag i det konsortium som svarar för all
verksamhet avseende själva Öresundsförbindelsen. Med hänsyn till bolagets
speciella uppgifter bör SVEDABrs aktier även fortsättningsvis förvaltas av
Vägverket.

I enlighet med vad jag anfört om en renodling av Vägverkets roll som väg-
hållare bör ägarfunktionen för Vägverkets dotterbolag övervägas i samband
med att produktionsverksamheten bolagiseras. Aktierna i Vägverkets nuva-
rande dotterbolag bör då inte längre förvaltas av Vägverket utan av rege-
ringen. Även här bör dock undantag göras för SVEDAB, vars aktier bör för-
valtas av Vägverket.

Resurser

Flera mycket angelägna investeringar har hittills inte gått att finansiera inom
anvisade ramar för investeringar i infrastruktur.

Jag föreslår därför att en övergång till en ökad lånefinansiering av infra-
strukturinvesteringar genomförs. De grundläggande principerna för detta
kommer jag att redovisa senare i min föredragning.

I den av regeringen aviserade propositionen våren 1993 med underlag till
nya långsiktiga investeringsplaner kommer den slutliga utformningen av ett
nytt finansieringssystem att redovisas vilket sedan kommer att kopplas till de
tioåriga investeringsplanerna som Vägverket och Banverket och länsstyrel-
serna skall upprätta hösten 1993 för perioden 1994-2003.

Mot bakgrund av de genomgripande förändringar i finansieringssystemet
och de förändringar i Vägverkets organisation som jag nu föreslagit anser
jag att ett treårsbeslut inte är realistiskt för Vägverkets anslag. Jag föreslår
därför att ett beslut med ett ettårsperspektiv fattas för Vägverket.

De åtgärder som regeringen tidigare aviserat (prop. 1992/93:50) i syfte att
stabilisera den svenska ekonomin medför bl.a. en besparing på Vägverkets
verksamhet med 50 miljoner kronor. Jag återkommer senare i min föredrag-
ning till Vägverkets anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om övergripande mål för Vägverket,

2. godkänna vad jag anfört om marknads- och konkurrensförutsätt-
ningar för Vägverkets verksamhet,

3. godkänna vad jag anfört om en bolagisering av Vägverkets pro-
duktionsverksamhet med inriktning mot år 1995,

4. bemyndiga regeringen att godkänna ändringar i bolagsordningen
för Vägverkets Investerings Aktiebolag i enlighet med vad jag anfört
samt

5. bemyndiga regeringen att godkänna överlåtelse av aktier från
staten till Vägverkets Investerings Aktiebolag.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Anslag för budgetåret 1993/94

B 1. Vägverket: Administrationskostnader

Nytt anslag

1993/94 Förslag 462 000 000

Från anslaget betalas kostnader för Vägverkets administration inom ver-
kets huvudkontor och väghållningsenhct.

Vägverket

Vägverket beräknar ett anslag på 462 miljoner kronor för budgetåret 1993/94
avseende verksamheten år 1994.

Föredragandens överväganden

Vägverkets administrationskostnader har tidigare inte redovisats i form av
ett särskilt anslag för riksdagen. Mot bakgrund av de ökade krav som ställts
på kostnadsredovisningen i den offentliga sektorn de senaste åren anser jag
att det är rimligt att särredovisa administrationskostnaderna för Vägverket i
ett särskilt anslag. Inom ramen för anslaget betalas kostnaderna för intern
verksamhet inom Vägverkets huvudkontor och väghållningsenhet med un-
dantag för den verksamhet som direkt kan hänföras till produktionen.

Övriga anslag har i motsvarande grad reducerats med nu angivet belopp
för administration.

För att skapa incitament att hålla administrationskostnaderna på en låg
nivå bör det vara möjligt för regeringen att med medel från detta anslag låta
bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget B 2. Drift och under-
håll av statliga vägar.

Anslaget för Vägverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspåläg-
get, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i
Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Det belopp som kommer att ställas
till myndighetens disposition kommer att fastställas slutligt enligt de redovi-
sade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den mo-
dell som bör tillämpas. Vägverket kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att
tillämpa denna modell. Vägverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta
konto.

Jag beräknar medelsbehovet till 462 miljoner kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 462000000 kr samt

2. bemyndiga regeringen att med medel från detta anslag låta be-
strida kostnader som annars skulle belasta anslaget B 2. Drift och un-
derhåll till statliga vägar.

B 2. Drift och underhåll av statliga vägar

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

5334561687

5908300000

5 633721000

Reservation 2766049270

Från anslaget betalas vissa kostnader för drift och underhåll av statliga vä-
gar och verkets räntekostnader för kredit i Riksgäldskontoret för köp av
vissa omsättningstillgångar och för inköp av anläggningstillgångar.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 9 200 miljoner kronor för budgetåret
1993/94 avseende verksamheten år 1994.

Föredragandens överväganden

Underhållet av det statliga vägnätet har under en lång rad av år varit kraftigt
eftersatt. De satsningar som gjorts i väginvesteringar har varit nödvändiga
för att tillgodose näringslivets behov av rationella transporter och underlätta
människors resande. Drift- och underhållsåtgärderna ligger samtidigt på en
orimligt låg nivå i förhållande till investeringsvolymen. Det innebär bl.a. att
nyttan av de investeringar som har gjorts inte kan uppnås fullt ut och att möj-
ligheterna att vidmakthålla gjorda investeringar minskar. För att underhålls-
insatserna skall stå i proportion till investeringarna bör därför nivån på un-
derhållsinsatserna långsiktigt höjas.

Ökade punktinsatser på drift- och underhållssidan har redan beslutats
bl.a. i syfte att öka standarden på det lågtrafikerade nätet. År 1992 beslutade
riksdagen med anledning av regeringens förslag om särskilda satsningar på
underhållsåtgärder i de mindre vägarna på sammanlagt 3,55 miljarder kro-
nor utöver ordinarie anslag.

Riksdagen beslutade våren 1992 att konstaterade besparingar på projekt
som betalas från anslaget Kl. Investeringar i trafikens infrastruktur skall få
utnyttjas för underhållsåtgärder. Hittills har besparingar gjorts på minst 400
miljoner kronor i beslutade vägprojekt. Dessa medel har använts för under-
hållsåtgärder i vägnätet i bl.a. landets glesare bebyggda delar.

Riksdagen beslutade våren 1992 med anledning av förslag i budgetpropo-
sitionen att delar av vägnätet borde upplåtas för 11,5 tons drivaxeltryck och

19 tons boggieaxeltryck. Vägverket har under år 1992 på regeringens upp-
drag genomfört överläggningar med berörda intressenter beträffande denna
upplåtelse. Resultatet av dessa överläggningar har redovisats till regeringen.
Regeringen har den 17 december 1992 beslutat om en ändring i vägtrafik-
kungörelsen (1972:603) som innebär att de delar av vägnätet som har högst
bärighet från den 1 januari 1993 upplåtes för 11,5 tons drivaxeltryck, 19 tons
boggietryck och 60 tons totalvikt. Denna ändring innebär bl.a. möjligheter
till rationellare transporter inom landet.

Drift- och underhållsverksamheten bör i likhet med Vägverkets totala
verksamhet inriktas mot tillväxtbefrämjande åtgärder i syfte att skapa bra
kommunikationer.

Riksdagen beslutade våren 1992 (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet.
1991/92:TU15, rskr. 1991/92:248) att regeringen skall redovisa en utvärde-
ring av verksamheten med automatisk hastighetsövervakning för riksdagen.
Med anledning av detta gavs Rikspolisstyrelsen (RPS) i juni 1992 i uppdrag
att i samråd med Vägverket göra en sådan utvärdering. RPS har i november
1992 redovisat sina överväganden till regeringen. Jag avser att i anslutning
till regeringens förslag till riksdagen våren 1993 om inriktningen av det fram-
tida trafiksäkerhetsarbetet redovisa mina överväganden med anledning av
RPS utvärdering. I avvaktan på det föreslår jag att 5 miljoner kronor avsätts
för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning. Jag vill dock i sam-
manhanget framhålla att det naturligtvis är polisens uppgift att bestämma
om utrustningens utformning och om arbetsmetoderna i denna verksamhet.

Vägverket får i särskilda fall utnyttja väganslagen för förtida inlösen av
fastigheter inom område med fastställd vägarbetsplan eller detaljplan. Högst
3 miljoner kronor per år får användas för detta ändamål. Detta belopp har
bl.a. med anledning av de senaste årens ökade investeringsnivå visat sig vara
för lågt. Jag föreslår därför att gränsen höjs till 10 miljoner kronor per år.

I de fall Vägverket saknar medel under anslaget B 5. Bidrag till drift och
byggande av enskilda vägar i samband med att vägar som Vägverket tidigare
varit väghållare för övertas av enskilda, bör det under det kommande bud-
getåret vara möjligt för Vägverket att disponera medel som motsvarar gäl-
lande statsbidrag under detta anslag för kostnader som annars skulle belasta
anslag B 5.

Inom ramen för anslaget betalas Vägverkets forskningsverksamhet. Rege-
ringen planerar att senare i vår återkomma med ett samlat förslag om forsk-
ningsfrågor. Jag avser att i det sammanhanget ta upp vissa frågor som rör
Vägverkets forskning.

Jag beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 5 633,7 miljoner
kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 5 633 721000 kr,

2. godkänna vad jag anfört om användning av delar av anslaget för
anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning,

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

3. godkänna att Vägverket bemyndigas att utnyttja väganslag för Prop. 1992/93:100
förtida inlösen av fastigheter inom område med fastställd vägarbets- Bilaga 7

plan eller detaljplan med högst 10000000 kr per år samt

4. medge att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten
är väghållare övergår till enskild väghållning, får låta Vägverket dis-
ponera medel motsvarande gällande statsbidrag under detta anslag
för kostnader som annars skulle belasta anslaget B 5. Bidrag till drift
och byggande av enskilda vägar.

B 3. Byggande av riksvägar

1992/93 Anslag 1556500000

1993/94 Förslag 1556500000*

*Utbrutet anslag

Under avsnittet Särskilda frågor, Investeringar i 1990-talets infrastruktur
redovisas principerna för ett nytt finansieringssystem för investeringarna i
infrastrukturen. Den slutliga utformningen av detta förslag avses redovisas i
ett förslag till proposition om investeringsplaneringen våren 1993.1 avvaktan
på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Byggande av riks-
vägar för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på
1556500000 kr.

B 4. Byggande av länstrafikanläggningar

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag
*Utbrutet anslag

925 400000

925 400000*

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Byggande av
länstrafikanläggningar för budgetåret 1993/94 beräkna ett reserva-
tionsanslag på 925 400000 kr.

B 5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar Prop. 1992/93:100

1991/92	Utgift	607 240 242	Reservation	507 013 876 Blla§a 7
1992/93	Anslag	648500000
1993/94	Förslag	648500000

Från anslaget betalas bidrag till drift och byggande av vissa enskilda vägar.
Bidragsgivningen regleras genom förordningen (1979:788) om statsbidrag
till enskild väghållning.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 884 miljoner kronor för budgetåret
1993/94 avseende verksamheten år 1994.

Föredragandens överväganden

Jag beräknar medelsbehovet till 648,5 miljoner kronor. Förbrukningen för
år 1994 beräknas i stort fördela sig enligt följande.

Plan	kr 1994
- Administration och rådgivning	34 700000
- Bidragsbelopp	613800000
s	648 500 000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 648500 000 kr.

B 6. Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag
“Utbrutet anslag

707300000

707300000*

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Vägverket: Sär-
skilda bärighetshöjande åtgärder för budgetåret 1993/94 beräkna ett
reservationsanslag på 707 300 000 kr.

B 7. Försvarsuppgifter Prop. 1992/93:100

1991/92 Utgift 34270342 Reservation 35 879000 BllaSa 7

1992/93 Anslag 45554 000

1993/94 Förslag 47 667 000

Från anslaget betalas Vägverkets kostnader för planering m.m. samt in-
vesteringar vad gäller försörjningsberedskapen inom totalförsvarets civila
delar.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 54,6 miljoner kronor för budgetåret
1993/94 avseende verksamheten år 1994. Vägverket hemställer vidare om ett
beställningsbemyndigande för att anskaffa reservbromateriel år 1994 av-
seende år 1995 på 10,7 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Vägverket bör genom ett beställningsbemyndigande på 10,7 miljoner kronor
ges möjlighet att anskaffa reservbromateriel år 1994 som avser år 1995.

Jag beräknar medelsbehovet till 47,7 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisa ett
reservationsanslag på 47667000 kr samt att

2. Vägverket ges ett beställningsbemyndigande på 10700000 kr för
att anskaffa reservbromateriel år 1994 som avser år 1995.

B 8. Kostnader för upprätthållande av bilregistret

Nytt anslag

1993/94 Förslag 507 500000

Från anslaget betalas kostnaderna för upprätthållande av bilregisterverk-
samheten.

Vägverket

Vägverket hemställer om ett anslag på 507,5 miljonor kronor.

Föredragandens överväganden

I enlighet med vad som anfördes i riksdagens beslut med anledning av propo-
sitionen (prop. 1992/93:2, bet. 1992/93:TU4, rskr. 1992/93:58) Om vissa or-
ganisatoriska frågor inom trafiksäkerhetsområdet bör ett särskilt anslag in-
rättas för att täcka Vägverkets kostnader för upprätthållande av bilregister-

verksamheten avseende de uppgifter som Vägverket har övertagit från TSV.
Avgiftsinkomster från bilregistret är att betrakta som offentligrättsliga in-
komster vilka skall redovisas på inkomsttitel på statsbudgeten.

I riksdagsbeslutet angavs vidare att influtna medel från försäljningen av
individuella registreringsskyltar får disponeras av Vägverket för trafiksäker-
hetsändamål.

I budgetpropositionen år 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 8, bet.
1988/89:TU13, rskr. 1988/89:211) anfördes att det på grund av ändrade redo-
visningsprinciper uppkommit ett underskott om totalt 165,1 miljoner kronor
i TSV:s anslag. Detta justerades genom att en inkomsttitel belastades samti-
digt som motsvarande medel sattes in på ett spärrat räntelöst konto hos Riks-
gäldskontoret. Sedan år 1989 har reglerna ändrats så att konton av ovanstå-
ende typ inte längre påverkar statsbudgetens saldo. Därmed uppnår kon-
struktionen inte längre det ursprungliga syftet. Jag föreslår därför att denna
konstruktion avvecklas.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den mo-
dell som bör tillämpas. Vägverket kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att
tillämpa denna modell. Vägverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under detta anslag förs till detta
konto.

Jag beräknar medelsbehovet till 507,5 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Vägverket: Kostnader för upprätthållande av bilregistret för
budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 507500000 kr samt

2. att regeringen bemyndigas att vidta nödvändiga redovisningsåt-
gärder för att avveckla konstruktionen med underskott på Trafiksä-
kerhetsverkets anslag.

B 9. Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.

Nytt anslag

1993/94 Förslag 1000

Vägverket

Vägverket hemställer om att ett särskilt anslag inrättas för Vägverkets upp-
dragsverksamhet. Anslaget bör ha formen av ett s.k. tusenkronorsanslag.

Föredragandens överväganden

Vägverket har i dag rätt att utföra uppdrag åt utomstående under förutsätt-
ning att full kostnadstäckning uppnås. Verket har även tagit över uppgifter
från TSV som finansieras med avgifter för att uppnå full kostnadstäckning.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Dessa verksamheter bör föras samman och redovisas under ett gemensamt
tusenkronorsanslag. Vägverket skall i anslagsframställan och i årsredovis-
ningen särredovisa varje verksamhetsgren för sig.

Inom ramen för anslaget betalas också Buss- och taxivärderingsnämndens
verksamhet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr.

2 En fast förbindelse över Öresund

Sammanfattning av föredragandens förslag: Regeringen bemyndigas
att uppdra åt Banverket och Vägverket att utställa kapitaltäcknings-
garantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital.

Bakgrund

Den 23 mars 1991 undertecknade den svenska regeringen cn överenskom-
melse med den danska regeringen om en fast förbindelse över Öresund. I
regeringens proposition (prop. 1990/91:158) med anledning av ett avtal mel-
lan Sverige och Danmark om en fast förbindelse över Öresund redogörs för
avtalet. Propositionen antogs av riksdagen (bet. 1990/91:TU31, rskr.
1990/91:379) i juni 1991 varefter avtalet ratificerades i augusti samma år.

I propositionen anförs bl.a. att Sverige och Danmark var för sig skall bilda
ett helägt aktiebolag som tillsammans skall bilda och äga ett konsortium, vil-
ket skall äga och svara för all verksamhet avseende förbindelsen. Det
svenska ägarbolaget skall, förutom att vara ägarbolag till konsortiet, även
svara för byggande, drift och underhåll samt finansiering av de svenska an-
slutningarna. Öresundsförbindelsen skall betalas med avgifter från trafikan-
terna och anslutningarna på den svenska sidan skall betalas med det över-
skott förbindelsen beräknas ge. Konsortiet skall låna upp erforderliga medel
för all verksamhet beträffande förbindelsen på den öppna marknaden. Upp-
låningen skall solidariskt garanteras av den svenska staten och den danska
staten.

Enligt riksdagens beslut skall regeringen årligen för riksdagen redovisa
hur projektet fortskrider.

Föredragandens överväganden

I Sverige har Svensk-Danska Broförbindelsen SVEDAB AB (SVEDAB)
bildats med Väg- och Banverken som förvaltare av statens aktier. Dess
danska motsvarighet är A/S Öresundsförbindelsen (ASÖF). SVEDAB och
ASÖF träffade den 27 januari 1992 ett konsortialavtal, varigenom Öresunds-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

konsortiet bildades. Avtalet godkändes av den svenska regeringen den
13 februari 1992 och av den danska regeringen den 6februari 1992.

SVEDABrs verksamhet pågår sedan drygt ett år tillbaka. Under senare

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

delen av år 1992 har även konsortiets verksamhet startat.

Den 1 juli 1992 lämnades en ansökan om prövning av förbindelsen enligt
gällande miljölagstiftning in till regeringen av Öresundskonsortiet. Ansökan
har remissbehandlats och en prövning av förbindelsens miljöeffekter kom-
mer därefter att göras i enlighet med riksdagens beslut.

SVEDAB har i en skrivelse till regeringen den 3 juli 1992 bl.a. tagit upp
frågan om att utfärda kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s
egna kapital.

Anledningen är följande. Under de inledande åren efter det att Öresunds-
förbindeisen tagits i drift förväntas Öresundskonsortiet få ett negativt rörel-
seresultat eftersom intäkterna (trafikantavgifterna) inte är tillräckliga för att
helt täcka konsortiets kostnader. SVEDAB och ASÖF avser att redovisa
sina resp, andelar i Öresundskonsortiet enligt den s.k. klyvningsmetoden,
vilket i detta fall innebär att konsortiets tillgångar och skulder liksom vinster
och förluster redovisas till hälften i SVEDAB och hälften i ASÖF. Detta
medför att Öresundskonsortiets förväntade rörelseunderskott under de inle-
dande åren av driftfasen kommer att belasta SVEDABts resp. ASÖF:s resul-
tat. Då Öresundskonsortiet inledningsvis inte förväntas ge något överskott
kommer även SVEDABrs verksamhet avseende de svenska anslutningarna
till Öresundsförbindelsen att visa negativa resultat under de inledande åren
efter det att de tagits i drift.

De negativa resultaten förväntas leda till att SVEDAB:s egna kapital
kommer att understiga hälften av SVEDAB:s registrerade aktiekapital. I det
läget blir reglerna om tvångslikvidation i 13 kap. 2§ aktiebolagslagen till-
lämpliga.

För att undvika en tillämpning av dessa regler bör ägarna lämna eller ställa
erforderliga aktieägartillskott i utsikt. Banverket och Vägverket bör bemyn-
digas utställa kapitaltäckningsgarantier, som innebär att verken förbinder sig
att genom aktieägartillskott svara för att SVEDAB:s egna kapital vid varje
tillfälle uppgår till minst det registrerade aktiekapitalet. Tillskott bör vara
villkorliga, vilket innebär att återbetalning skall göras ur framtida disponibla
vinstmedel i SVEDAB. Övriga villkor för kapitaltäckningsgarantierna bör
fastställas i samband med utfärdandet.

Med ovanstående kapitaltäckningsgarantier och aktieägartillskott behö-
ver reglerna om tvångslikvidation i aktiebolagslagen inte bli tillämpliga.

Med föreslagen konstruktion behövs dock ett klarläggande beträffande
regressrätten i händelse av att en statlig garanti för konsortiets upplåning be-
höver infrias enligt nedanstående.

I det beslut riksdagen fattat (bet. 1990/91:TU31, rskr. 1990/91:379) angå-
ende regeringens proposition (prop. 1990/91:158) med anledning av ett avtal
mellan Sverige och Danmark om en fast förbindelse över Öresund anges att
konsortiet skall få låna medel till verksamheten på den öppna marknaden
med en solidarisk garanti av den svenska och danska staten. Regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer har bemyndigats att ikläda staten
denna garanti.

Om en garanti kommer att behöva infrias kommer staten efter infriandet
att ha en fordran på i första hand konsortiet. Om konsortiet inte kan infria
en sådan fordran skulle formellt ägarbolagen eller dessa bolags ägare i den
mån de lämnat kapitaltäckningsgarantier kunna krävas. I Sverige förvaltas
SVEDABrs aktier av Vägverket och Banverket vilka, om kraven fullföljs,
skulle bli tvungna att omprioritera medel från andra trafikinvesteringar för
att betala denna fordran. För att andra trafikala investeringar i Sverige inte
skall påverkas i händelse av att en garanti behöver infrias kommer rege-
ringen eller dess myndighet att begränsa sin regressrätt enligt lämnade stat-
liga garantier för Öresundskonsortiets upplåning till att gälla endast gent-
emot konsortiet eller den danska staten men däremot inte gentemot
SVEDAB och ASÖF. Detta förutsätter naturligtvis en motsvarande be-
gränsning i den danska statens regressrätt.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

bemyndiga regeringen att uppdra åt Banverket och Vägverket att
utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapi-
tal.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

3 Utredning om ett privat konsortium kan bygga och
underhålla E6 genom Bohuslän

Sammanfattning av föredragandens förslag: Det finns i dag inte förut-
sättningar för att genomföra en utbyggnad av E6 genom Bohuslän
med trafikavgifter.

Vägverket

Riksdagen anmodade våren 1992 (bet. 1991/92:TU15, rskr. 1991/92:248) re-
geringen att redovisa vissa förutsättningar beträffande finansieringen av en
fortsatt utbyggnad av E6 genom Bohuslän. Mot bakgrund av riksdagens be-
slut har regeringen givit Vägverket i uppdrag att skyndsamt utreda möjlighe-
ten att genomföra en utbyggnad av E 6 genom Bohuslän genom att ett privat
konsortium finansierar, bygger och driver vägen. Utredningen omfattar även
frågan om utbyggnaden av E6 är företagsekonomiskt lönsam eller, om så
inte är fallet, hur stora statsbidrag som skulle krävas för att genomföra en
utbyggnad, samt hur vägavgifterna skall utformas för att förmå lokala trafi-
kanter att välja motorvägen framför avgiftsfria vägar.

I en skrivelse till regeringen den 13 november 1992 har Vägverket redovi-
sat resultatet av utredningen.

Utredningen har genomförts av en arbetsgrupp med representanter från
Vägverket, Sveriges Industriförbund, Byggentreprenörerna samt Länssty-
relsen i Göteborgs och Bohus län.

3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

I utredningen anförs att det inte finns förutsättningar att med trafikavgift- Prop. 1992/93:100
er finansiera utbyggnaden av E 6 genom Bohuslän. Skälen är att trafikantun- Bilaga 7
derlaget är för lågt och att det finns ett betydande inslag av lokal och regional
trafik och därmed många trafikplatser, vilket gör det svårt att avgiftsbelägga
flertalet av trafikanterna. Inslaget av avgifter medför dessutom en klar risk
att trafikanter väljer andra avgiftsfria vägar vilket inte är önskvärt från miljö-
och trafiksäkerhetssynpunkt.

Delen Ljungskile-Svinesund på E6 är i dag ca 125 km. Kostnaderna för
en utbyggnad har beräknats till ca 5,7 miljarder kronor i 1992 års priser. Tra-
fiken på sträckan varierar starkt under året med betydande inslag av lokal
och regional trafik. Trafikolyckorna är fler och allvarligare än på övriga
europavägar i landet.

I utredningen visas vidare att utbyggnaden inte kan göras företagsekono-
miskt lönsam med avgifter på vägen. Närheten till alternativa, avgiftsfria vä-
gar är av stor betydelse och det kommer att krävas mycket stora statsbidrag
som komplement till vägavgifterna. Om de statliga bidragen begränsas till
halva investeringsbeloppen och ett avkastningskrav sätts på 18 %, vilket är
rimligt för att privata finansiärer skall vara intresserade, krävs ett pris på 18
kronor per mil för en personbil och 36 kronor per mil för en lastbil eller buss
vid ett antagande om lågt trafikbortfall för att göra utbyggnaden företags-
ekonomiskt lönsam.

Föredragandens överväganden

Enligt min mening visar utredningen att det i dag inte finns förutsättningar
för att med trafikavgifter finansiera en utbyggnad och underhållsinsatser på
E6 genom Bohuslän. En sådan lösning på projektet är inte företagsekono-
miskt lönsam och dessutom samhällsekonomiskt ogynnsam.

För att en övergång till en ny finansiering av vägnätet skall lyckas krävs
en helhetssyn. Trafiksystemet bör ses i ett sammanhang och frågor som rör
vägtrafikavgifter och prissättning bör behandlas samlat. Jag avser att i sam-
band med mina förslag beträffande storstadsuppgörelserna återkomma till
frågor om vägavgifter.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag anfört om trafikavgifter på E 6 genom Bohus-
län.

C. Järnvägar

Banverket

Sammanfattning av föredragandens förslag

Övergripande mål:

- 1988 års trafikpolitiska beslut ligger fast. Banverkets verksamhet
inriktas mot tillväxtbefrämjande åtgärder i syfte att bidra till de
trafikpolitiska mål som lades fast i 1988 års trafikpolitiska beslut.

- Järnvägsinspektionen bör intensifiera normarbetet utifrån järn-
vägssäkerhetslagen.

Verksamhetsanalys:

- Medelhastigheten för persontåg är för låg.

- Bärigheten för godståg på vissa delar av bannätet är för låg.

- Banverket bör arbeta för att öka konkurrensen inom vissa delar av
marknaden för nyinvesteringar och underhållsarbeten.

- Långsiktiga satsningar bör göras på drift-och vidmakthållandeåt-
gärder.

Resurser:

- En övergång till ett nytt finansieringssystem skall ske. Finansie-
ringen av Banverkets nyinvesteringar sker främst genom lån i
Riksgäldskontoret. Amortering och ränta på lånen betalas med
anslag över statsbudgeten.

- Banverket får ta upp lån i Riksgäldskontoret för produktionshjälp-
medel, rörelsekapital och lager inom ramen 450 miljoner kronor.

- Anslagen:

C 1. Banverket: Administrationskostnader 301 mkr

C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar 2 825 mkr
C 5. Järnvägsinspektionen 15 mkr

C 6. Banverket: Försvarsuppgifter 41 mkr

Banverkets verksamhet

Banverket är enligt sin instruktion (SFS 1988:707) central förvaltningsmyn-
dighet för frågor som rör järnvägar. Verkets huvuduppgifter är att främja
järnvägens utveckling, att driva och förvalta statens spåranläggningar, att ha
hand om säkerhetsfrågor för all spårtrafik i landet samt att främja en mil-
jöanpassad järnvägstrafik. Banverket skall också medverka till regional ba-
lans. I detta ligger bl.a. planering, projektering och produktion av nya banor
samt drift och vidmakthållande av befintliga banor. Banverkets verksam-
hetsidé är att tillhandahålla ett bansystem som möjliggör att järnvägstrafiken
blir en konkurrenskraftig, miljövänlig och trafiksäker del av transportsyste-
met.

I den nya budgetprocessen ingår Banverket i budgetcykel tre. Banverket
redovisade den 1 juli 1992 en fördjupad anslagsframställning för budgetåren

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

1993/94-1995/96. 1 sin anslagsframställning har Banverket redovisat inrikt- Prop. 1992/93:100
ning och utgångspunkter för verksamheten. Verksamheten utgår från de tra- Bilaga 7
fikpolitiska målen som lades fast i det trafikpolitiska beslutet år 1988
(prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU13, rskr. 1987/88:159) samt egna
verksamhetsmål uppsatta av Banverket.

Att utifrån de trafikpolitiska målen, tillgänglighet och regional balans, ef-
fektivitet, trafiksäkerhet och god miljö, kunna erbjuda medborgarna och nä-
ringslivet i landets olika delar en tillfredsställande, säker och miljövänlig tra-
fikförsörjning till så låga kostnader som möjligt för samhället, innebär att
Banverket inom givna resurser skall genomföra de åtgärder inom järnvägs-
systemet som gör största möjliga samhällsekonomiska nytta. Järnvägsin-
spektionens övergripande uppgift är att uppfylla det av riksdagen beslutade
trafikpolitiska målet att trafiksäkerheten i spårtrafik fortlöpande skall för-
bättras.

Banverket har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat inriktningen
av verksamheten inom sina verksamhetsområden. Utifrån de trafikpolitiska
målen har Banverket utvecklat egna verksamhetsmål. Dessa mål indelas i
hastighet och axellast, kapacitet, driftsäkerhet, trafiksäkerhet och miljö.

Målet vad gäller hastighet och axellast innebär att basstandarden på hu-
vudnätet för persontåg bör vara lägst 130km/h. Det nät som utnyttjas av mer
omfattande fjärrtrafik men som inte har trafikunderlag som motiverar den
högsta standarden bör successivt höjas till 160 km/h. Hastighetsstandarden
160-200 km/h bör vara riktmärke för den viktigaste delen av stomnätet. För
godstågen innebär basstandarden att tågen normalt kan framföras med
100 km/h vid en axellast på 22,5 ton.

Vad avser kapacitet är inriktningen en utbyggnad till dubbelspår på trafik-
starka interregionala linjer. Där trafikunderlaget inte motiverar dubbelspår
är inriktningen att komplettera enkelspåriga banor med mötesplatser med
jämna intervall.

Banverkets mål gällande driftsäkerhet avser att precisera hur stor del av
tiden som banan kan utnyttjas för tågtrafik.

År 1985 fastställdes trafiksäkerhetsmål som bl.a. anger att antalet plan-
korsningar successivt skall minskas och att antalet plankorsningar på dubbel-
spårssträckor skall uppgå till högst 450 st. år 1995. De plankorsningar som
har ljus-och ljudsignaler och ett trafikflöde som, uttryckt som produkten av
antalet tågrörelser multiplicerat med antalet vägfordonspassager per dygn,
uppgår till 1 600 skall förses med halvbommar. Antalet urspårningar till följd
av banfel skall halveras före år 2000.

Banverkets mål avseende miljö tar sikte på den totala miljön. Banverket
har också i en särskild Miljörapport redovisat förhållandena inom den egna
sektorn vad gäller energi, buller, naturresurser och markanvändning, kemi-
kaliehantering, vibrationer, erosion och avfall. I den Miljörapport som tra-
fikverken gemensamt har redovisat föreslås sektorsmål för resp, trafikslag
avseende luftföroreningar. I rapporten sägs att utsläppsbegränsande tek-
niska åtgärder inom spårtrafiksektorn får en liten effekt på de samlade ut-
släppen från hela trafiksektorn. Det sätt på vilket den spårburna trafiken
bäst kan bidra till minskade utsläpp är att öka sin andel av det totala trafikar-
betet på bekostnad av de övriga trafikslagen. När det gäller bulleråtgärder

pågår en samlad översyn av bullerfrågorna på riksdagens initiativ. Vad gäller
naturresurser och markanvändning, kemikaliehantering, vibrationer, ero-
sion och avfall har Banverket redovisat långsiktiga och kortsiktiga mål samt
förslag till åtgärder inkl, kostnader.

I sin fördjupade anslagsframställning har Banverket redovisat en resultat-
analys. Utgångspunkten för Banverkets resultatanalys är de av riksdagen
fastställda trafikpolitiska målen, tillgänglighet och regional balans, effektivi-
tet, trafiksäkerhet och god miljö. Banverket använder den samhällsekono-
miska kalkylen som styrinstrument för att göra de satsningar som är effektiva
för samhället i sin helhet.

Av Banverkets resultatanalys framgår att medelhastigheten för persontåg
på stomnätet är 101 km/h och på länsbanornas persontrafiksträckor 78 km/h.
Av hela järnvägsnätet har 26 % en standard som medger en medelhastighet
som är högre än 110 km/h.

Vidare framgår att 12 % av stomnätet och 94 % av länsnätet har en bris-
tande bärighet som innebär att en lägre hastighet än 90 km/h vid axellaster
på 22,5 ton måste tillgripas för godstågen. På 17 % av hela bannätet kan tra-
fik med axellast på 22,5 ton inte genomföras.

I resultatanalysen anger Banverket också att 20 % av järnvägens stomnät
har dubbelspår och att trafiken kan fjärrstyras från trafikledningscentraler
på 72 % av stomnätet. Medelavståndet mellan stationer som medger tågmö-
ten på enkelspår är ca 9 km.

Risken att dödas eller att allvarligt skadas i järnvägsolyckor har successivt
minskat under 1980-talet. De vanligaste olyckorna inom järnvägssektorn är
kollisioner mellan tåg och bil.

Transportsektorn svarar för ca 60 % av kväveoxidutsläppen, mer än 30 %
av koldioxidutsläppen och mer än 50 % av utsläppen av kolväten. Järnvägs-
systemets andel av de totala utsläppen är i samtliga fall mindre än 1 %. Järn-
vägsnätet är elektrifierat till 65 % och på denna del av nätet utförs 95 % av
transportarbetet.

Vidare upprättar Banverket regelmässigt miljökonsekvensbeskrivningar
vid nybyggnad och väsentlig ombyggnad av järnväg. Miljökonsekvensbe-
skrivningen är ett viktigt underlag för beslut i de enskilda ärendena. Detta
innebär också att järnvägsprojekten förankras i kommunernas fysiska plane-
ring och att frågor kring plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1987:12)
om hushållning med naturresurser beaktas.

Utfall och planering

Kostnaderna för drift, underhåll och reinvesteringar i det svenska järnvägs-
nätet har minskat med 6% från år 1990 till år 1991. Nyinvesteringarna har
under samma period ökat med nästan 40%.

I december 1990 fastställde Banverket en plan för investeringar i stom-
järnvägar för perioden 1991-2000. De planerade investeringsåtgärderna in-
riktas i första hand mot en förbättring av banornas prestanda vad avser has-
tighet och axellast samt mot en förbättring av banornas kapacitet. Under år
1992 har regeringen beslutat om uppdrag till Banverket att utarbeta ett un-
derlag för inriktningen av den långsiktiga planeringen för Banverkets verk-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

samhetsområden. Detta uppdrag redovisas den 15 januari 1993 och kommer
att ligga till underlag för regeringens arbete med en proposition om investe-
ringsplaner för åren 1994-2003. Banverkets investeringsbeslut påverkas i
stor utsträckning av de beslut som har fattats inom ramen för anslaget Kl.
Investeringar i trafikens infrastruktur. Under budgetåret 1991/1992 har rege-
ringen fattat beslut om att med medel från detta anslag bidra till tidigare-
lagda investeringar i bl.a. Västkustbanan, Ostkustbanan, Norra stambanan
och Arlandabanan på delen Ulriksdal-Rosersberg. Förhandlingar om lokal
medverkan i finansieringen av Västkustbanan pågår.

I sin anslagsframställning har Banverket redovisat medelsbehovet för pe-
rioden 1993/94-1995/96. Banverket framhåller som synnerligen angeläget att
satsningar görs för att vidmakthålla järnvägskapitalet. Banverket hemställer
om anslag för totalt 7,845 miljarder kronor för budgetåret 1993/94 samt om
en planeringsram på 26,6 miljarder kronor för hela perioden 1993/94—
1995/96.

Föredragandens överväganden

Övergripande mål

Banverkets fördjupade anslagsframställning ger enligt min mening en sam-
lad bild över i vilken omfattning de mål som lades fast i 1988 års trafikpoli-
tiska beslut har uppfyllts. Den analys som har presenterats ger också en upp-
fattning om standarden på järnvägsnätet och hur Banverket bidragit till att
uppfylla målen.

Jag anser att 1988 års trafikpolitiska beslut bör ligga fast. Banverkets verk-
samhet bör inriktas mot tillväxtbefrämjande åtgärder i syfte att bidra till de
övergripande trafikpolitiska mål som lades fast i 1988 års trafikpolitiska be-
slut. Jag finner därför ingen anledning att för närvarande föreslå några andra
övergripande mål än de av riksdagen fastställda trafikpolitiska målen.

I min bedömning av målen för Järnvägsinspektionen anser jag att inspek-
tionen bör fortsätta arbetet med att fortlöpande förbättra trafiksäkerheten i
spårtrafik. Detta bör göras genom att inspektionen fortsätter sin utveckling
mot en aktiv inspektionsmyndighet. I rollen som aktiv inspektionsmyndighet
anser jag att inriktningen bör vara att Järnvägsinspektionen bl.a. förenklar
och moderniserar de regler som styr säkerheten i banarbete och järnvägs-
drift. Detta bör ske med utgångspunkt från järnvägssäkerhetslagen
(1990:1179).

Verksamhetsanalys

De övergripande trafikpolitiska målen tilldelar järnvägssektorn en viktig
funktion i det svenska transportsystemet. I fråga om att bidra till en bättre
regional balans såväl inom regioner som mellan regioner har upprustning el-
ler utbyggnad av järnvägsnätet en stor betydelse för att utveckla nya trafike-
ringsalternativ. Genomförda prognosberäkningar visar att järnvägens kon-
kurrenskraft ökar kraftigt när reshastigheten med järnväg överstiger 110
km/h i genomsnitt. Av vad som redovisats av Banverket i resultatanalysen
finner jag att medelhastigheten för persontåg på bannätet är för låg.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

För godstrafiken är en jämn och hög tillåten axellast avgörande för den
tunga industrins konkurrenskraft. Bristande bärighet och därav hastighets-
nedsättningar är ett stort problem för godstrafiken. Även en kort sträcka
med nedsatt hastighet innebär förluster i transporttid. Om ett kortare avsnitt
på en bana inte kan utnyttjas för en axellast på 22,5 ton påverkas alla trans-
portrelationer på banan i dess helhet eftersom de normalt inte kan genomfö-
ras. Jag anser att länsbanenätet särskilt bör beaktas genom att vissa länsba-
nor utgör matarbanor till stomnätet. Som exempel kan jag nämna system-
transporter av timmer eller massaved. Jag anser att det mål som redovisats
av Banverket om en basstandard för godståg och som innebär att tågen kan
framföras med 100 km/h vid 22,5 tons axellast är relevant. Mot bakgrund
härav finner jag att bl.a. bärigheten på vissa delar av bannätet är för låg. En
kraftsamling bör göras för att skapa en hög och jämn standard för godstrafi-
ken.

Ett effektivt transportsystem kräver hög kapacitet. Möjligheterna till att
utföra rationellt underhållsarbete på spåren är till stor del beroende av tra-
fikbelastningen. I allmänhet är flexibiliteten betydligt större vid dubbel-
spårsdrift än vid enkelspårsdrift där möjligheterna till tågföringstekniska åt-
gärder är begränsade. Ett sätt att höja kapaciteten är att bygga ut enkelspå-
riga linjer till dubbelspår. Detta innebär även att underhållsarbete kan ut-
föras med mindre störningar av trafiken. Från effektivitetssynpunkt anser
jag även att marknaden inom bygg-och anläggningssektorn bör utnyttjas i
så stor utsträckning som möjligt vid nyinvesteringar och underhållsarbeten.
Banverket har redovisat hur stor del av de olika arbetena som de upphandlar
på marknaden. Som exempel kan jag nämna att 100% av markarbetena
upphandlas i konkurrens, men endast 4 % av signalarbetena. Anledningen
till detta är att utbudet på marknaden för signalarbeten är begränsat. Av den
totala årsomsättningen av investeringar och reinvesteringar upphandlas
51 % på marknaden. Jag anser att denna del bör ökas genom att Banverket
arbetar för att bredda marknaden inom vissa områden, t.ex. genom ökade
insatser för utbildning av entreprenörer vid Banskolan i Ängelholm.

Inom Banverket fungerar dess Material- och industridivision som intern-
entreprenör. Divisionen bedriver verksamhet inom områdena tillverkning,
entreprenad, materialförsörjning och inköp. Divisionen är en egen resultat-
enhet inom Banverket och den naturliga marknaden är Banverkets egna
verksamheter. I den mån kapacitet finns tillgänglig sker försäljning på andra
marknader. I dag har Banverkets Material- och industridivision en mono-
polliknande ställning inom flera av sina verksamhetsområden. Internt inom
Banverket finns konkurrens från kunderna själva, dvs. distrikten, som i vissa
fall har möjlighet att utföra arbeten med egna resurser.

Min bedömning är att en förändring av verksamhetsformen till bolagsform
kommer att medföra en genomgång av marknads- och konkurrenssituatio-
nen med hänsyn till de delvis förändrade förutsättningar som en bolagisering
medför. Banverket bör dock även i fortsättningen behålla kontrollen över
funktionerna inköp, lagerhållning och distribution. I likhet med min bedöm-
ning av Vägverkets produktionsdivision anser jag att en bolagisering medför
att konkurrenter lättare får tillgång till den marknad som Material-och indu-
stridivisionen kan erbjuda samtidigt som divisionen får ökade möjligheter

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

att söka nya marknader. Enligt min mening kommer en bolagisering av verk-
samheten att leda till en utveckling av affärsverksamheten som på sikt kan
göra en privatisering möjlig.

Banskolan har en mycket stark ställning inom sin marknad. Skolan är en
egen resultatenhet och marknaden domineras av Banverket som svarar för
85 % av omsättningen. I utbildningen utnyttjas personal och maskiner från
Banverkets regionala organisation i stor utsträckning. Enligt min bedömning
är Banskolan beroende av Banverkets resurser på ett avgörande sätt. Vidare
ger Banskolans koppling till Banverket den myndighetsauktorisation som är
nödvändig för verksamheten. Jag anser därför att Banverket bör bibehålla
ett inflytande över verksamheten vid Banskolan.

Riksrevisionsverket (RRV) har på uppdrag av regeringen gjort en översyn
av konkurrensutsatt affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna.
Översynen har bl.a. omfattat Material- och industridivisionen och Bansko-
lan inom Banverket. I sin rapport säger RRV att verksamheterna vid Mate-
rial- och industridivisionen och Banskolan i princip uppfyller de förutsätt-
ningar som RRV har ställt upp angående bolagisering. RRV anser därför att
en bolagisering bör kunna övervägas. Av rapporten framgår vidare att en
privatisering av Material-och industridivisionens entreprenaddel på sikt är
möjlig. Såvitt RRV kan konstatera har ingen av verksamheterna eget ansvar
för genomförande av statligt beslutad politik.

I 1992 års finansplan anges att konkurrensutsatt verksamhet inte bör be-
drivas i myndighetsform och inte heller av staten. Banverket bör även i fram-
tiden ha kontroll över funktionerna inköp, lagerhållning och distribution.
Jag anser tiden ännu inte mogen för en bolagisering av entreprenaddelen vid
Banverkets Material- och industridivision men avser att återkomma till frå-
gan vid ett senare tillfälle. Mot bakgrund av vad som anges i 1992 års finans-
plan anser jag att det inte finns tillräckliga skäl att överväga en bolagisering
av Banverkets Banskola.

Inom miljöområdet anser jag att Banverket bör fortsätta i den föreslagna
riktningen. Enligt min mening är det av stor vikt att riksdagens beslut om att
sektorn skall ta ansvar för att minska den negativa påverkan på miljön full-
följs. Miljöfrågorna bör därför ges en fortsatt stor betydelse i verksamheten.
Regeringen kommer kontinuerligt att följa upp det arbete som verket bedri-
ver för att bidra till att minska järnvägstrafikens påverkan på miljön. Dock
anser jag att en viss ökning av utsläpp till luft kan tillåtas inom järnvägssek-
torn under förutsättning att detta genom överflyttningseffekter leder till en
minskning av den totala utsläppsnivån från trafiksektorn.

Inom Kommunikationsdepartementet pågår arbetet med en banlag där
bl.a. krav på miljökonsekvensbeskrivningar förs in. Samma krav på miljö-
konsekvensbeskrivning kommer då att gälla vid väg- resp, järnvägsprojekt.
Därmed tillgodoses de krav på miljökonsekvensbeskrivning för järnvägsbyg-
gande som ställs inom ramen för EES-avtalet.

Verksamhetsanalysen inom trafiksäkerhetsområdet visar att den största
olycksrisken inom järnvägssektorn är kollisioner mellan bil och tåg. Jag an-
ser därför att Banverket bör fortsätta inriktningen enligt sina trafiksäker-
hetsmål med att bl.a. höja säkerheten vid plankorsningar.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Resurser

Inom Banverkets verksamhetsområde har flera av de mycket angelägna in-
vesteringarna inte gått att finansiera inom anvisade ramar för nyinveste-
ringar.

Regeringen överväger en övergång till en ökad lånefinansiering av nyin-
vesteringar i infrastruktur genomförs. De närmare förutsättningarna och in-
riktningen av detta förslag kommer att redovisas av regeringen i en proposi-
tion om investeringsplaneringen under våren 1993. Det nya finansieringssys-
temet kommer att kopplas till de tioåriga investeringsplanerna som Banver-
ket, Vägverket och länsstyrelserna skall upprätta under hösten 1993.

Mot bakgrund av de omfattande förändringarna i finansieringssystemet
som jag kommer att föreslå anser jag att ett treårsbeslut för Banverkets an-
slag inte är realistiskt. Jag föreslår därför att ett beslut med ett ettårsperspek-
tiv fattas för Banverket.

De åtgärder som regeringen tidigare aviserat (prop. 1992/93:50) i syfte att
stabilisera den svenska ekonomin medför bl.a. en besparing på Banverkets
verksamhet med 50 miljoner kronor. Jag anser att en sådan åtstramning kan
göras genom att effektivisera åtgärderna för drift och vidmakthållande bl.a.
genom att marknaden för köpta tjänster breddas genom de åtgärder som jag
tidigare har redogjort för.

Till följd av 1988 års trafikpolitiska beslut har Banverket möjlighet att ta
upp lån i Riksgäldskontoret för den vidare finansieringen av investeringar i
eldriftsanläggningar och av de s.k. SL-investeringarna. Därefter får upplå-
ning ske för produktions- och teleutrustning samt för rörelsekapital. Fr.o.m.
år 1991 får upplåning ske för att finansiera omsättningstillgångar. Enligt vad
jag tidigare redogjort för överväger regeringen en övergång till ökad lånefi-
nansiering för nyinvesteringar i infrastruktur. Jag anser att Banverket även
bör ges fortsatta möjligheter till upplåning för produktionshjälpmedel, rö-
relsekapital och lager. Jag föreslår att Banverkets upplåning för produk-
tionshjälpmedel, rörelsekapital och lager för budgetåret 1993/94 får ske
inom en ram av 450 miljoner kronor.

Jag återkommer senare i min föredragning till Banverkets anslag.

Svensk-Danska Broförbindelsen AB (SVEDAB) har i en skrivelse till re-
geringen den 3 juli 1992 bl.a. tagit upp frågan om att utfärda kapitaltäck-
ningsgaranti till skydd för SVEDAB:s egna kapital. För att lösa detta bör
regeringen bemyndigas att uppdra åt Banverket och Vägverket att utställa
kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital. Princi-
perna för detta har jag tidigare i dag redovisat under rubriken Kapitaltäck-
ningsgaranti för SVEDAB under avsnitt Vägväsende m.m.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om övergripande mål och verksamhets-
inriktning för Banverket samt

2. godkänna den av mig föreslagna ramen på 450 miljoner kronor
för Banverkets upplåning i Riksgäldskontoret budgetåret 1993/94.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Anslag för budgetåret 1993/94

C 1.Banverket: Administrationskostnader

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Ett nytt anslag Banverket: Administrationskostnader införs.

- För ändamålet anvisas ett ramanslag på 301 miljoner kronor.

- Regeringen bemyndigas att besluta att överskjutande belopp får
användas till underhållsåtgärder.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den mo-
dell som bör tillämpas. Banverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget Cl. Banverket:
Administrationskostnader förs till detta konto.

Nytt anslag

1993/94 Förslag 301 000 000

Anslaget finansierar Banverkets kostnader för internadministration.

Banverkets anslagsframställning

I sin anslagsframställning har Banverket redovisat kostnaderna för internad-
ministration. Redovisningen har skett enligt Statskontorets modell för in-
terna administrationskostnader (INKA). Banverket har angivit kostnaderna
till 3,9 % av omsättningen.

Föredragandens överväganden

Banverkets kostnader för administration har inte tidigare redovisats för riks-
dagen i form av ett särskilt anslag. Samtliga kostnader för internadministra-
tionen har belastat anslaget för drift och vidmakthållande av statliga järnvä-
gar. Mot bakgrund av de ökade krav som ställs på kostnadsredovisningen
inom den offentliga sektorn anser jag att det finns skäl som talar för att admi-
nistrationskostnaderna bör redovisas i ett eget anslag. Jag föreslår därför att
ett nytt anslag benämnt Banverket: Administrationskostnader införs. Admi-
nistrationen bör definieras som den verksamhet som inte är att hänföra till
Banverkets operationella verksamhet. Jag delar Banverkets uppfattning att
Statskontorets modell för interna kostnader för administration bör tilläm-
pas. Jag beräknar storleken av anslaget till 301 miljoner kronor.

Anslaget C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar har reduce-
rats med motsvarande belopp.

För att skapa incitament att hålla administrationskostnaderna på en låg
nivå bör det vara möjligt för regeringen att besluta om överföring av medel
från detta anslag till anslaget C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järn-
vägar.

Anslaget för Banverket har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspåläg-
get, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergång till lån i
Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare i dag redovisats av chefen
för Finansdepartementet (bil .1). Detta belopp kommer slutligt att fastställas
enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgete-
rade beloppet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 301 000000 kr samt

2. bemyndiga regeringen att med medel från detta anslag bestrida
kostnader som annars skulle belasta anslaget C 2. Drift och vidmakt-
hållande av statliga järnvägar.

C 2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sammanfattning av föredragandens förslag: För drift och vidmakthål-
lande av statliga järnvägar anvisas ett reservationsanslag på
2 825 miljoner kronor.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

2866962221

2949522000

2825 656000

Reservation 14724041

Anslaget finansierar Banverkets kostnader för underhåll och reinveste-
ringar av det statliga järnvägsnätet.

Banverkets anslagsframställning

För att erhålla full utdelning av gjorda nyinvesteringar på hela bannätet och
för att vidmakthållandeåtgärderna skall svara mot nyinvesteringsåtgärderna
anser Banverket att anslaget bör uppgå till 3 955 miljoner kronor. Banverket
anger att sambandet mellan nyinvesteringar och vidmakthållande blir star-
kare vid högre investeringsnivåer. Det är mycket angeläget med långsiktiga
upprustningsinsatser tillsammans med de föreslagna nysatsningarna för att
en väl avvägd infrastruktur skall kunna erbjudas utifrån de ökade krav som
kommer under 1990-talet genom bl.a. ökad trafikbelastning och ökad hastig-
hetsdifferentiering. Den av Banverket föreslagna anslagsnivån medger
också att en del av det eftersläpande underhållet kan inhämtas. Vid en lägre
anslagsnivå är det enligt Banverket främst de långsiktiga satsningarna i form
av reinvesteringar som får senareläggas eller ges en lägre ambitionsnivå. Vid
en oförändrad nivå på totalramen för drift och vidmakthållande ökar obalan-

sen i fråga om eftersatt underhåll. Detta medför sämre rationalitet i under-
hållet, konsekvenser för trafiken och totalt sett väsentligt dyrare underhåll.

Föredragandens överväganden

Anslaget till drift och vidmakthållande av statliga järnvägar har under de se-
naste åren inte stått i proportion till anslagen för nyinvesteringar. Därigenom
finns en risk att gjorda investeringar inte kan utnyttjas fullt ut. För att under-
hållsinsatserna skall stå i proportion till de gjorda och beslutade nyinveste-
ringarna på järnvägsnätet bör anslaget till drift och vidmakthållande på sikt
ökas.

Riksdagen beslutade våren 1992 att konstaterade besparingar på projekt
som betalas från anslaget K1. Investeringar i trafikens infrastruktur får an-
vändas till underhållsåtgärder. Banverket beräknar dessa besparingar till ca
200 miljoner kronor under år 1992 och år 1993.

Punktinsatser inom drift- och vidmakthållandesidan har beslutats under
år 1992. På regeringens förslag (prop. 1991/92:150) beslutade riksdagen att
anvisa 2,2miljarder kronor till underhållsåtgärder för sysselsättning och till-
växt. Regeringen beslutade om fördelningen av dessa medel varav 150 miljo-
ner kronor anvisades till järnvägssektorn.

Inom ramen för anslaget finansieras även Banverkets forsknings- och ut-
vecklingsverksamhet. Regeringen planerar att senare återkomma till riksda-
gen med ett samlat förslag om forskningsfrågor. I det sammanhanget avser
jag att ta upp Banverkets forsknings-och utvecklingsverksamhet.

Som jag tidigare redogjort för har kostnaderna för administrationen bru-
tits ur detta anslag.

Jag beräknar medelsbehovet för drift och vidmakthållande av det statliga
järnvägsnätet under budgetåret 1993/94 till 2 825 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budget-
året 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 2825 656000 kr.

C 3. Nyinvesteringar i stomjärnvägar

1992/93 Anslag 1392087000 Reservation 139182000

1993/94 Förslag 1392087000*

*Utbrutet anslag

Föredragandens överväganden

Enligt vad jag tidigare anfört avser jag senare i dag att redovisa principerna
för ett nytt finansieringssystem för investeringar i infrastrukturen. De när-
mare förutsättningarna och inriktningen av detta förslag kommer att redovi-
sas av regeringen i en proposition om investeringsplaneringen under våren

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

1993. I avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat Prop. 1992/93:100
belopp. Bilaga 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition, till Nyinvesteringar i stom-
jämvägar för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på
1392087 000 kr.

C 4. Ersättning till Banverket för vissa kapitalkostnader

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag
‘Utbrutet anslag

368000000

368000000*

Föredragandens överväganden

1993. I avvaktan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat
belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition, till Ersättning till Banverket
för vissa kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslags-
anslag på 368 000 000 kr.

C 5. Järnvägsinspektionen

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Till Järnvägsinspektionen anvisas 15 miljoner kronor.

- Anslaget förändras från förslagsanslag till ramanslag.

Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om
generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den mo-
dell som bör tillämpas. Banverket kommer därför att tilldelas ett räntekonto
med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget C 4. Järnvägsin-
spektionen förs till detta konto.

1991/92 Utgift 12625 660

1992/93 Anslag 14089 000

1993/94 Förslag 15 689 000

Anslaget finansierar kostnaderna för den till Banverket knutna Järnvägs-
inspektionen.

Banverket anslagsframställning

Järnvägsinspektionens verksamhet kommer under de närmaste åren att
präglas av arbetet med tillståndsgivning m.m. enligt den nya järnvägssäker-
hetslagen (1990:1157) med tillhörande förordning. Tillståndsprövningen
som innebär en omfattande prövning av företagens säkerhetsmässiga styrka
bedöms beröra ca 1000 företag under budgetperioden. Normarbetet kom-
mer även i övrigt att bli omfattande under de närmaste åren. Anslagsbehovet
för Järnvägsinspektionen beräknas till 15,8 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Järnvägsinspektionen är fristående i sin myndighetsutövning såväl från Ban-
verket som från trafikutövare. Jag anser att Järnvägsinspektionen skall fort-
sätta sin utveckling mot en aktiv inspektionsmyndighet inom spårtrafiksek-
torn. Inför den kommande avregleringen av järnvägssektorn anser jag det
synnerligen angeläget att inspektionen också förenklar och moderniserar de
regler som styr säkerheten i banarbete och järnvägsdrift. Detta bör ske med
utgångspunkt från järnvägssäkerhetslagen.

Anslaget C5. Järnvägsinspektionen är i dag ett förslagsanslag. I ett sär-
skilt uppdrag om förändrad anslagsstruktur har Banverket redovisat att an-
slaget till Järnvägsinspektionen bör förändras från förslagsanslag till raman-
slag. Inspektionen utreder och beslutar om olyckor inom spårtrafiksektorn.
Enligt min bedömning är en sådan verksamhet svår att förutse. Genom att
kunna utnyttja ramanslagets möjligheter till anslagssparande och anslags-
kredit anser jag det väsentligt att finansieringen kan anpassas till variationer
i verksamheten. Jag föreslår därför att anslaget C5. Järnvägsinspektionen
bör förändras från förslagsanslag till ramanslag.

För att Järnvägsinspektionen skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett till-
fredsställande sätt i enlighet med säkerhetslagstiftningen och arbeta med det
synnerligen angelägna normarbetet föreslår jag ett anslag för budgetåret
1993/94 på 15 miljoner kronor.

Anslaget C5. Järnvägsinspektionen har budgeterats utan hänsyn till de
tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på löne-
kostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över-
gång till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av
anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare i dag redovisats av
chefen för Finansdepartementet (bil. 1). Detta belopp kommer slutligt att
fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu
budgeterade beloppet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ram-
anslag på 15 689 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

C 6. Banverket: Försvarsuppgifter

Sammanfattning av föredragandens förslag: För försvarsuppgifter an-
visas ett anslag på 41 miljoner kronor.

1991/92	Utgift	49889781	Reservation 7819000
1992/93	Anslag	39281000
1993/94	Förslag	41 123000

Anslaget finansierar Banverkets och Statens järnvägars (SJ) del enligt
programplanen för den civila delen av totalförsvaret.

Banverkets anslagsframställning

Inom anslaget fördelar Banverket medlen mellan sig och SJ med användning
enligt civila försvarets programplan. Banverket anger behovet till 41,5 miljo-
ner kronor för budgetåret 1993/94 efter pris- och löneomräkning.

Föredragandens överväganden

För att Banverket skall kunna fullgöra sina uppgifter inom den civila delen
av totalförsvaret föreslår jag ett anslag på 41 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 41 123 000 kr.

Statens järnvägar

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sammanfattning av föredragandens bedömningar:

- SJ har uppfyllt det av riksdagen fastställda resultatförbättringskra-
vet för åren 1988-1992.

- SJ:s lönsamhet och den erforderliga resultatnivån på sikt skall ana-
lyseras vidare inför utformningen av nya riktlinjer för SJ fr.o.m.
den 1 juli 1993.

- Uppdelningen mellan trafikansvar (SJ) och ansvar för investe-
ringar, underhåll m.m. av järnvägens infrastruktur (Banverket) lig-
ger fast liksom inriktningen att öka konkurrensen inom järnvägs-
sektorn.

Inledning

SJ-koncernen består av affärsverket SJ med tillhörande bolag samt dotterbo-
lagsgruppen Swedcarrier AB. Antalet anställda i koncernen uppgick år 1991
till ca 34 000, varav ca 18400 i affärsverket.

Omsättningen uppgick år 1991 till ca 22,3 miljarder kronor i koncernen
varav ca 9,7 miljarder kronor avsåg affärsverket. Redovisat resultat efter fi-
nansnetto uppgick år 1991 till 386 miljoner kronor för affärsverket. Avkast-
ningen på sysselsatt kapital år 1991 för koncernen resp, affärsverket uppgick
till 8,8 % resp. 8,5 %.

Koncernens totala investeringar uppgick till ca 2,8 miljarder kronor under
år 1991 varav affärsverkets andel var ca 1,3 miljarder kronor. Investering-
arna avsåg i huvudsak fordon och fasta anläggningar.

Föredragandens överväganden

1. Bakgrund

1988 års trafikpolitiska beslut (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. 1987/88:TU 19,
rskr. 1987/88:260) lade grunden för en ny ansvarsfördelning inom järnvägs-
sektorn. Med beslutet att införa en ny järnvägsmodell i Sverige avsåg rege-
ring och riksdag att stärka järnvägens konkurrenskraft och ge järnvägen
ökade förutsättningar att spela en viktig roll som ett konkurrenskraftigt, mil-
jövänligt och energisnålt transportmedel.

Trots flera omorganisationer och rekonstruktioner av SJ under 1980-talet
stod järnvägen inför en rad problem, som allvarligt ansågs hota dess fram-
tidsmöjligheter. Problemen återspeglades bl.a. i resultatförsämring i SJ,
krympande marknadsandelar för såväl person- som godstrafiken, otillräcklig
investerings- och underhållstakt samt i en ökad belastning på statsbudgeten
för köp av trafiktjänster från SJ och för olika rekonstruktionsåtgärder. Med
dåvarande kostnadsansvar för infrastrukturen hade SJ inte några möjlighe-
ter att av egen kraft vare sig återhämta eftersläpande investeringar och un-
derhållsbehov eller skapa utrymme för nysatsningar. Detta var huvudmoti-

vet till att vägtrafikmodellen infördes inom järnvägssektorn och staten ge-
nom Banverket övertog ansvaret för infrastrukturen. Affärsverket SJ fick
samtidigt ett renodlat ansvar för den affärsmässiga utvecklingen av järnvägs-
trafiken.

Koncernstrategin för det nya SJ behandlades i samband med 1988 års tra-
fikpolitiska beslut och modifierades därefter år 1991 efter förslag från SJ:s
nya ledning (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91: TU25, rskr. 1990/91:325).
Sammantaget innebär denna att SJ skall utvecklas i riktning mot ett mo-
dernt, effektivt och kundorienterat tågtrafikföretag. SJ skall kunna erbjuda
heltäckande transportlösningar där järnvägstransporter ingår.

1988 års riksdagsbeslut innebar också att järnvägsnätet indelades i ett nät
av stomjärnvägar (stomnätet) och länsjärnvägar med reglering av ansvar och
trafikeringsrättigheter. SJ gavs ensamrätt till person- och godstrafik på stom-
nätet medan trafikhuvudmännen erhöll trafikeringsrätt för persontrafik på
länsjärnvägarna. Anslag inrättades för statens köp av interregional person-
trafik på järnväg, för stöd till trafikhuvudmännen i samband med deras över-
tagande av den lokala och regionala trafikförsörjningen på järnväg samt,
övergångsvis, anslag till stöd för utveckling av SJ:s godstrafik.

Riksdagens beslut innefattade ett resultatkrav för SJ för den s.k. rekon-
struktionsperioden, som fastställdes till perioden 1988-1992. För att under-
lätta rekonstruktionen erhöll SJ vissa utvidgade befogenheter och verksam-
hetsförutsättningar under motsvarande period. I syfte att dels möjliggöra en
uppföljning av resultatkravet, dels medge utrymme för analys och bedöm-
ningar inför utformning av riktlinjer för SJ efter rekonstruktionsperiodens
utgång, förlängdes SJ:s befogenheter att gälla t.o.m. den 30 juni 1993 (prop.
1990/91:100 bil. 8).

Jag kommer i det följande att behandla SJ:s resultat under perioden 1988-
1992. De analyser som genomförts baseras i allt väsentligt på uppgifter
t.o.m. år 1991 samt på preliminära uppgifter för år 1992. Jag kommer vidare
att redovisa hur SJ:s bemyndiganden utnyttjats under rekonstruktionsperio-
den. Slutligen kommer jag att redovisa marknadsförändringar inom trans-
portsektorn under motsvarande period.

SJ:s lönsamhet och erforderlig resultatnivå på sikt kräver enligt min be-
dömning fortsatt analys liksom frågan om SJ:s framtida associationsform.
Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1993 med förslag till rikt-
linjer och verksamhetsförutsättningar för SJ fr.o.m. den 1 juli 1993. Mot den
bakgrunden kommer jag inte att i detta sammanhang behandla SJ:s treårs-
plan för åren 1993-1995.

Som framgått innefattade 1988 års trafikpolitiska beslut långtgående för-
ändringar inom järnvägsområdet med uppdelningen mellan ansvaret för in-
frastrukturen och järnvägstrafiken som den grundläggande strukturella åt-
gärden för att stärka järnvägens konkurrenskraft. Regeringen har därefter,
senast i regeringens proposition om vissa frågor inom Kommunikationsde-
partementets område (prop. 1992/93:132) angivit att konkurrensen inom
järnvägssektorn bör öka. Utredningen om ökad konkurrens inom järnvägs-
sektorn (K 1992:40), som bl.a. har i uppdrag att överväga ansvarsfördel-
ningen mellan infrastrukturhållare och operatörer, kommer att lämna sitt
betänkande i början av år 1993.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

2 SJ:s resultatförbättringskraven krav for perioden 1988-1992

2.1 Förutsättningar

I förarbetena till det trafikpolitiska beslutet analyserades SJ:s resultatut-
veckling och lönsamhetsförutsättningar. Prognoserna pekade mot en fortsatt
snabb försämring av resultatet. Om inte förutsättningarna förändrades för
SJ:s verksamhet beräknades rcsultatbristcn, inkl, förräntningskrav, uppgå
till mellan 1,6 och 1,8 miljarder kronor en bit in på 1990-talet. Resultatet år
1987 motsvarade en förlust om ca 500 miljoner kronor.

SJ ansåg vid denna tidpunkt att det skulle vara möjligt att av egen kraft
förbättra resultatet med minst 1 miljard kronor fram till början av 1990-
talet, under förutsättning att bl.a. vägtrafikmodellen infördes för järnvägen.
Avlastningen till följd av vägtrafikmodcllen i kombination med vissa andra
åtgärder uppskattades motsvara en resultateffekt som successivt skulle öka
till ca 1 miljard kronor år 1992.

Enligt det trafikpolitiska beslutet skulle SJ av egen kraft, med ett internt
åtgärdsprogram, förbättra resultatet med 1 miljard kronor under perioden
1988-1992. Därefter antogs SJ kunna självfinansiera verksamheten. I enlig-
het med vägtrafikmodellen avlastades SJ ansvaret och kostnaderna för inve-
steringar och underhåll för infrastrukturen och ålades att erlägga banavgifter
till staten för sitt utnyttjande av infrastrukturen. SJ befriades från krav på
inleverans till staten under perioden. Soliditetsmålet, inkluderande borgens-
åtaganden och leasing, för affärsverket resp, koncernen fastställdes senare
till 40% resp. 35 % (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:TU32, rskr.
1990/91:316).

Det trafikpolitiska beslutet innefattade en finansiell rekonstruktion av SJ
så att resultatet i utgångsläget, när vägtrafikmodellen infördes, inte skulle
belastas med tidigare underskott. Behovet av kapitaltillskott uppskattades
till ca 2,7 miljarder kronor. Enligt beslutet skulle denna avlastning täckas
dels genom att medel som kunde frigöras genom försäljning av AB Swedcar-
riers dotterbolag delades ut till SJ, dels genom att SJ gavs möjlighet att av-
yttra vissa fastigheter och andra tillgångar. Mot den bakgrunden erhöll rege-
ringen riksdagens bemyndigande att under rekonstruktionsperioden, inom
en ram som fastställdes av riksdagen, godkänna avtal om försäljning och av-
tal om tomträttsupplåtelse av fast egendom samt medge att SJ tillgodoräkna-
des medel från försäljning av dotterbolag i AB Swedcarrier. År 1988 fast-
ställde riksdagen ramen till 2,7 miljarder kronor. I samband med 1991 års
budgetproposition beslutade riksdagen att ramen skulle utökas med ytterli-
gare 2,5 miljarder kronor. Sammantaget har således ramen uppgått till 5,2
miljarder kronor under rekonstruktionsperioden. Vid sidan av dessa bemyn-
diganden, som syftade till att stärka SJ:s finansiella bas, medge omstrukture-
ringar inom koncernen samt skapa finansieringsutrymme för nödvändiga in-
vesteringar i rullande materiel, stationer etc., gavs SJ möjlighet att ta upp
lån i Riksgäldskontoret eller på marknaden om detta kunde visas vara mer
förmånligt.

Vissa andra förutsättningar för SJ:s verksamhet under perioden 1988-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

1992 lades fast i det trafikpolitiska beslutet. Staten gavs möjlighet att köpa
viss interregional persontrafik på stomnätet som SJ av affärsmässiga skäl inte
längre avsåg att upprätthålla. Trafikhuvudmännen gavs möjligheter att ingå
avtal med SJ eller annan operatör om persontrafik på länsjärnvägsnätet. Vi-
dare inrättades, övergångsvis, ett särskilt anslag till stöd för utvecklingen av
SJ:s godstrafik inkl, kombitrafik.

Under åren 1988-1992 har förändringar skett av vissa av de förutsätt-
ningar för SJ:s verksamhet som gällde vid tidpunkten för 1988 års beslut.
T.ex. beslutade riksdagen i samband med 1991 års budgetproposition (prop.
1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91:TU25, rskr. 1990/91:325) att stödet till SJ:s
godstrafik skulle upphöra fr.o.m. den 1 juli 1991. Statsmakternas beslut att
överlåta trafikeringsrätten för malmtrafik på Malmbanan till LKAB ledde i
sin förlängning till ett intäktsbortfall för SJ, som dock kvarstår som operatör
åt LKAB inom ramen för ett femårigt avtal (prop. 1992/93:132). Vidare har
statens köp av interregional persontrafik på järnväg minskats bl.a. till följd
av att staten numera kan handla upp trafik i konkurrens, dvs. från andra
operatörer än SJ (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU19, rskr.
1991/92:277).

Under perioden infördes mervärdesskatt på persontrafik per den 1 januari
1991. Detta innebar en avsevärd nedgång av resandet. Mellan år 1990 och år
1991 minskade persontrafikarbetet på järnväg med nästan 15 % mätt i antal
personkilometer exkl. entreprenadtrafiken. SJ har för sin del uppskattat in-
täktsbortfallet till följd av mervärdeskatten till ca 500 miljoner kronor.

Perioden präglas slutligen av den allmänna nedgången i svensk ekonomi
med dess konsekvenser för den svenska transportnäringen som helhet.

2.2 Resultatuppföljning

Gällande resultatkrav innebär att SJ (affärsverket) av egen kraft skall för-
bättra resultatet efter finansnetto med minst 1 miljard kronor mellan åren
1988- 1992. SJ skall därefter kunna självfinansiera rörelsen.

En uppföljning av resultatkravet kan ske på två olika sätt. En ansats är att
utgå från den faktiska resultatutvecklingen i SJ dvs. en jämförelse mellan
1992 års resultat och resultatet vid rekonstruktionsperiodens början. En an-
nan ansats, som förespråkas av SJ, är en jämförelse mellan 1992 års faktiska
resultat och det prognosticerade resultatet för år 1992 såsom det beräknades
i 1988 års trafikpolitiska beslut. Att följa upp resultatkrav utifrån prognoser
för intäkter och kostnader är i och för sig kontroversiellt. Det kan dock vara
relevant att fullfölja också en sådan analys mot bakgrund av att de beräk-
ningar och förutsättningar för SJ:s verksamhet som redovisades i det trafik-
politiska beslutet delvis byggde på ett sådant synsätt. Oavsett vilken mätme-
tod som tillämpas så kan man konstatera att SJ uppfyllt kravet på en resultat-
förbättring om ca 1 miljard kronor under åren 1988-1992.

Faktisk resultatutveckling. SJ:s resultat efter finansnetto år 1987 uppgick till
ca -500 miljoner kronor. SJ beräknar resultatet efter finansnetto för år 1992
till ca 400 miljoner kronor. Detta innebär en resultatförbättring under perio-
den 1988 - 1992 med ca 900 miljoner kronor. Under perioden infördes mer-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

värdesskatt på persontrafik och godsutvecklingsbidraget till SJ avvecklades. Prop. 1992/93:100
Om hänsyn tas til) dessa förändringar motsvarar den faktiska resultatförbätt- Bilaga 7
ringen i SJ över 1 miljard kronor under perioden.

Jämförelse med prognos. Som underlag för det trafikpolitiska beslutet upp-
rättades en översiktlig resultaträkning för perioden 1988 - 1992. I analysen
användes prognosen för SJ:s resultatutveckling om inga åtgärder vidtogs.
Med ett sådant synsätt skulle SJ:s förlust ha uppgått till ca -1,6 miljarder kro-
nor år 1992:

(miljoner kronor)	1988	1990	1992
SJ utan åtgärder	-610	-1 180	-1590
Åtgärder enligt plan	120	740	1000
Netto efter åtgärder	-490	- 440	- 590
Vägtrafikmodell	-	761	1002
Netto efter vägtrafikmodell	-490	321	412
Köp av trafik	-	- 124	- 166
Netto efter köp av trafik	-490	197	246

Resultatförbättringen i SJ om 1 miljard kronor under perioden 1988 - 1992
beräknades, tillsammans med den resultateffekt på ca 800 miljoner kronor
som införandet av vägtrafikmodellen antogs medföra, ge ett resultat efter
finansnetto år 1992 på ca 250 miljoner kronor för affärsverket. Enligt SJ:s
beräkningar innehåller emellertid denna nivå en otillräcklig förräntning och
medger inte självfinansiering.

SJ har analyserat resultatutvecklingen utifrån nedan angiven prognosmo-
dell. Enligt denna sammanställning, upprättad av SJ, har resultatkravet upp-
fyllts redan i och med utgången av år 1991. SJ bedömer att resultatet år 1992
skall uppgå till ca 400 miljoner kr.

(miljoner kronor) 1991

Resultat utan åtgärder

Resultat efter finansnetto enligt prognos - 1 370

Justering med hänsyn till verksamheter som avyttrats eller

överförts till dotterbolag

Resultat utan åtgärder - 1 505

Införande av banavgifter

Banavdelningens kostnader före år 1988 1 897

Banavgifter faktiskt betalade - 690

Netto efter vägtrafikmodellen - 298

Ändring av statens köp

Ersättning för drift av olönsamma järnvägar enligt modell

före år 1988 1 452

Statens köp av regional trafik 537

Trafikhuvudmännens köp av regional trafik 120

Godsutvecklingsbidrag 223

Upplösning av egna reserver för att kompensera bortfallet
av godsutvecklingsbidraget

Netto efter förändring av statens köp - 615

SJ:s redovisade resultat efter finansnetto år 1991 386

SJ interna åtgärder ca 1 000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Omstruktureringskostnader. SJ införde i samband med 1990 års bokslut en
s.k. omstruktureringsfond för avsättningar för bl.a. eftersatt underhåll, sta-
tionsmiljöer samt omstrukturering av godstrafik. Fonden byggdes upp med
vinstmedel från fastighetsförsäljningar. Omstruktureringskostnader, som
täcks av fonden, redovisas i bokslutets resultaträkning efter resultatet efter
finansiella poster men före extraordinära poster. Motsvarande belopp åter-
förs från fonden som bokslutsdisposition.

Regeringen har godkänt SJ:s redovisning av kostnaderna för omstrukture-
ring bl.a. med motivet att dessa kostnader ej var kända för statsmakterna
och SJ vid rekonstruktionsperiodens början. Dessa oförutsedda kostnader
var därmed inte heller inkluderade i den prognos för resultatutvecklingen
som genomfördes inom ramen för det trafikpolitiska arbetet år 1988 och på
vilken SJ grundar sin uppföljning av resultatkravet under rekonstruktionspe-
rioden.

2.3 Jämvägsrörelsen

I det trafikpolitiska beslutet angavs att rekonstruktionen bl.a. syftade till att
skapa förutsättningar för att stärka järnvägstrafikens konkurrenskraft. Det
kan mot den bakgrunden vara motiverat att även redovisa hur intäkterna i
affärsverket avseende person- och godstrafiken har fördelats under perio-
den.

Affärsverkets omsättning

(miljoner kronor)	1987	1988	1989	1990	1991
Försäljning (person-
och godstrafik)	8 977	9 590	9 163	8 750	8 595
Övriga intäkter	1029	1030	1 213	996	1 109
Summa	10 006	10 620	10 376	9 746	9 704

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Av sammanställningen ovan framgår att omsättningen i affärsverket mins-
kat något. Detta beror i huvudsak på omstruktureringar som genomförts
inom koncernen. T.ex. ingick SJ Buss- och färjetrafiken i affärsverket under
1987-1989, men överfördes till Swedcarricrgruppen fr.o.m. år 1990.

Godsdivisionens intäkter har minskat bl.a. på grund av ändrad redovis-
ningsprincip av godstransportstöd. Fram till år 1988 redovisades ersättning
från staten för drift av olönsamma järnvägslinjer som en intäkt. Godsutveck-
lingsbidraget, som ersatte denna ersättning fr.o.m. år 1989, har redovisats
som en kostnadsminskning.

Om intäkterna från person- och godstrafiken justeras med hänsyn till för-
ändringar för busstrafik, färjeverksamhet och för godsbidraget uppgick in-
täkterna av järnvägstrafiken till sammantaget 7 666 miljoner kronor år 1988.
Ökningen av intäkterna i järnvägsrörelsen under perioden 1988-1991 upp-
går därmed till ca 12%. Övriga intäkter avser bl.a. materialförsäljning, ent-
reprenadarbeten, uthyrningsverksamhet och realisationsvinster från försälj-
ning av vissa smärre anläggningstillgångar utom fastigheter.

2.4 SJ:s självfinansieringsbehov

Enligt 1988 års riksdagsbeslut skall SJ:s verksamhet på sikt vara självfinan-
sierande. Detta innebär att SJ skall generera ett sådant överskott att man
normalt kan finansiera anskaffning och förnyelse av nödvändiga resurser i
affärsrörelsen inkl, investeringar. I samband med det trafikpolitiska beslutet
år 1988 uppskattades att överskottet skulle behöva uppgå till ca 500 miljoner
kr för att täcka självfinansieringsbehovet, exkl. snabbtågssatsningen, och att
detta skulle kunna uppfyllas först i början av 1990-talet. SJ:s nuvarande be-
dömning är att affärsverket behöver uppvisa ett resultat efter finansnetto på
ca 700 miljoner kronor för att möjliggöra en sådan självfinansiering att soli-
diteten inte försämras. Detta kan jämföras med det preliminära resultatet
efter finansnetto för år 1992 som av SJ beräknats till ca 400 miljoner kronor.

Frågan om SJ:s långsiktiga lönsamhet totalt och i järnvägsrörelsen samt
SJ:s självfinansieringsförmåga bör enligt min mening analyseras vidare inför
utformningen av nya riktlinjer med verksamhetsförutsättningar för SJ
fr.o.m. den 1 juli 1993, då nuvarande bemyndiganden upphör att gälla. For-
merna och förutsättningarna för en bolagisering av hela eller delar av SJ bör
behandlas i ett sådant sammanhang. Som jag tidigare angett kommer jag att
återkomma till riksdagen med förslag i dessa delar under våren 1993.

3 Utnyttjade bemyndiganden

Under perioden har avyttring av fastigheter och aktier samt uppskrivning av
mark, markanläggningar och fastigheter genomförts i enlighet med riktlin-
jerna i det trafikpolitiska beslutet. Som tidigare redovisats har ramen för för-
säljning och tomträttsupplåtelse av fast egendom samt för försäljning av AB
Swedcarriers dotterbolag uppgått till sammanlagt 5,2 miljarder kronor un-
der rekonstruktionsperioden. Inga försäljningar har skett under år 1992 och
skedde i begränsad omfattning under år 1991.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

SJ:s inkomster till följd av försäljningar samt uppskrivningar och
nedskrivningar:

(miljoner kronor)	1987	1988	1989	1990	19911992
Försäljning av fastigheter och
aktier	-	21	182	1 830	292 -
Utdelning från Swedcarrier			832
Uppskrivning av tillgångar
(mark m.m.)				2 660	-
Nedskrivning av tillgångar
(lok, vagnar)	628	220	824	2 660	76 -

Försäljningen av anläggningstillgångar som använts för att finansiera nya
investeringar samt omstruktureringskostnader uppgår ackumulerat till 3 157
miljoner kronor.

Vid utgången av år 1992 hade SJ lån i Riksgäldskontoret om ca 5 000 miljo-
ner kronor.

Anslaget C 7. Ersättning för SJ i samband med utdelning från AB Swed-
carrier, har sammantaget belastats med 755,7 miljoner kronor under rekon-
struktionsperioden:

Belastning anslag C 7. (miljoner kronor)

1988/89

1989/90

1990/91

1991/92

520,7

235,0

Summa

755,7

4 Ttansportmarknadens utveckling

4.1 Allmänna tendenser

Godstransporternas utveckling styrs till stor del av samhällsekonomins ut-
veckling. Sambandet är även det omvända, dvs. förändrade transportsystem
kan påverka samhällsekonomin. Den variabel som inverkar mest på gods-
transporternas utveckling är BNP.

Man kan notera att transportarbetet ökar resp, minskar snabbare än BNP
samt att sambandet är något svagare under senare år än tidigare. Förkla-
ringen till detta är att tjänstesektorn numera spelar en större roll i BNP-ut-

vecklingen och att enskilda sektorer avviker från den allmänna konjunktu- Prop. 1992/93:100
ren. Produktionen speglar inte ensam på samma sätt som tidigare den eko- Bilaga 7
nomiska utvecklingen.

För att få ett säkrare samband mellan transporter och ekonomisk utveck-
ling bör samtliga variabler i försörjningsbalansen belysas. Man kan därvid
för perioden 1988-89 konstatera en relativt gynnsam utveckling av BNP, im-
port och export, medan år 1990 och framför allt år 1991 och första halvåret
1992 visar en synnerligen ogynnsam utveckling med bl.a. en minskning av
BNP med 1,1 % första halvåret 1992. Vissa sektorers utveckling avvek rela-
tivt kraftigt från den totala utvecklingen, vilket såväl inverkar på den totala
transportutvecklingen som på transportmedelsfördelningen.

Persontransporternas utveckling styrs liksom godstransporterna av samhälls-
ekonomins utveckling. Det är därvid framför allt utrymmet för privat kon-
sumtion som är betydelsefullt.

För perioden 1988-91 kan man konstatera att den privata konsumtionen
utvecklats mer gynnsamt än de flesta övriga variabler i försörjningsbalansen.
Till skillnad från de flesta andra variabler i försörjningsbalansen har således
konsumtionen ökat varje år. För första halvåret 1992 noteras en nedgång
med 1,2%.

Konsumtionen av transporter har dock under senare år inte följt den öv-
riga privata konsumtionen, utan har under perioden 1988-91 minskat. Detta
förklaras bl.a. av införandet av mervärdesskatt på transporter, vilket bl.a.
medförde att priserna på flyg och tåg steg kraftigt under år 1991.

En viktig faktor när det gäller konsumtionen av transporter är bilinneha-
vet, som har ökat med 4 % mellan åren 1988 och 1991 och fortsatt öka med
0,2 % under första halvåret 1992. Lågkonjunkturen har i kombination med
höga räntor lett till att nyregistreringarna har minskat med 45 % vid en jäm-
förelse mellan åren 1988 och 1991.

4.2 Jämvägtransporter

Godstransporter

Det totala transportarbetet uppgick såväl år 1988 som år 1991 till 73 miljar-
der tonkm. Järnvägens transportarbete uppgick år 1991 till ca 18,8 miljarder
tonkm, vilket utgör samma nivå som år 1988. Lastbilens långväga (över 10
mil) transportarbete ökade däremot med ca 2 miljarder tonkm under mot-
svarande period, medan sjöfarten minskade med ca 3 miljarder tonkm.

Godstransporter på järnväg har under perioden 1988 -1991 ökat något re-
lativt den långväga godstransportmarknaden. Järnvägens marknadsandel av
det långväga godstransportarbetet har ökat från 28 % år 1988 till 29 % år
1991. Marknadsandelen för den tranporterade godsmängden förblev oför-
ändrad mellan åren 1988 och 1991.

När det gäller transporter till och från Sverige har perioden 1988-1991 inte
heller inneburit några större förändringar för järnvägen. Således uppgick
järnvägens marknadsandel av den utrikes transporterade godsmängden
exkl. malm och olja till 12% såväl för år 1988 som år 1991. Man kan dock
för järnvägen konstatera en förskjutning från import- till exporttransporter.

Persontransporter

Det totala persontransportarbetet uppgick år 1988 till 109,7 miljarder per-
sonkm och år 1991 till 111,5 miljarder personkm. Man kan konstatera att
realprisförändringen på bensin endast haft marginell inverkan på transport-
arbetet för bil, som ökat med drygt 3 miljarder personkm från år 1988 till en
nivå på 85,9 miljarder personkm år 1991. För järnvägen och flyget har där-
emot momsprishöjningarna medfört kraftiga nedgångar.

Den försämrade samhällsekonomin har framför allt påverkat det interre-
gionala resandet. Många kollektiva resor har ersatts med bil eller helt ställts
in. Detta har medfört att det interregionala kollektiva persontransportarbe-
tet minskat med 12 % mellan åren 1988 och 1991 samtidigt som det interre-
gionala bilresandet ökat med några procent. Den regionala och lokala kol-
lektivtrafiken är däremot relativt oförändrad mellan åren 1988 och 1991.

Persontransporterna på järnväg har minskat från 6,3 miljarder personkm
år 1988 till 5,6 miljarder personkm år 1991. Järnvägens andel av det totala
persontransportarbetet har därmed minskat med 0,6 %-enheter till 5 % mel-
lan åren 1988 och 1991. För första halvåret 1992 kan konstateras en nedgång
av persontransporterna på järnväg med 8 % relativt år 1991, samtidigt som
bilresandet ökat med någon procent. En ytterligare minskning av järnvägens
marknadsandel för persontrafik kan således förväntas för år 1992.

Nedgången har för järnvägens del framför allt drabbat den interregionala
persontrafiken, som har minskat med 14 % mellan åren 1988 och 1991. Un-
der första halvåret 1992 har denna trafik minskat med ytterligare 9 % jäm-
fört med första halvåret 1991. Flyget, som liksom järnvägen opererar på den
interregionala marknaden, har under motsvarande period minskat med
11 %. Även för järnvägen fortsatte minskningen under första halvåret 1992,
då den uppgick till 4 % jämfört med första halvåret 1991. Marknadsandelen
för persontransporter på järnväg i interregional trafik har därigenom mins-
kat från 14 till 12 % mellan åren 1988 och 1991.

De minskade marknadsandelarna beror delvis på järnvägstrafikens kon-
kurrenskraft relativt andra färdmedel. Det har inte varit möjligt att på kort
tid förbättra järnvägens utbud eftersom det tar lång tid att bygga ut infra-
strukturen samt utveckla och introducera nya fordon. Dock kan konstateras
att i de fall som järnvägstrafikens förutsättningar förbättrats radikalt genom
t.ex. satsningar i infrastruktur och i rullande materiel, så har också resandet
och marknadsandelen ökat. Det gäller för t.ex. snabbtåget X2000 mellan
Stockholm och Göteborg och regionaltåget Kustpilen mellan Karlskrona
och Malmö.

Det regionala järnvägsresandet har ökat med 3 % mellan åren 1988 och
1991. För första halvåret 1992 kan dock noteras en minskning med 4 %. För
buss, tunnelbana och spårväg som huvudsakligen opererar på den lokala
marknaden, men med samma typ av resor som den regionala järnvägstrafi-
ken, kan konstateras en svag nedgång under motsvarande period.

5 Sammanfattning

SJ har uppfyllt resultatkravet för perioden 1988-1992 dvs. resultatet efter
finansnetto har förbättrats med ca 1 miljard kronor. Det preliminära utfallet

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

för resultatet efter finansnetto för är 1992 är ca 400 miljoner kronor. Denna
nivå är dock inte tillräcklig för att uppfylla självfinansieringsbehovet. Detta
innebär att SJ tvingas låna till investeringar framöver med sjunkande solidi-
tet som följd. Under den gångna fyraårsperioden har SJ ökat investeringarna
med ca 50 % från ca 1,9 miljarder kronor år 1988 till ca 2,8 miljarder kronor
år 1991 (koncernen). En fortsatt hög investeringsnivå är strategisk för SJ:s
framtida verksamhet mot bakgrund av kommande förnyelsebehov beträf-
fande bl.a. rullande materiel.

Resultatförbättringen har uppnåtts trots en svår lågkonjunktur och trots
att förutsättningarna i vissa avseenden ändrats drastiskt under perioden. SJ
har bibehållit sin marknadsandel för järnvägstrafiken på en vikande mark-
nad för persontransporter. Godstrafikens andel har ökat något.

Den interregionala persontrafiken på järnväg har haft svårigheter att
stärka sin marknadsposition och delvis förlorat marknadsandelar till biltrafi-
ken. Introduktionen av snabbtåget X2000 på framför allt relationen Stock-
holm - Göteborg har emellertid visat på järnvägens reella möjligheter att ta
upp konkurrensen med bil och flyg. SJ:s persontrafikverksamhet är vidare
starkt beroende av s.k. entreprenadtrafik, dvs. sådan trafik som offereras till
staten eller trafikhuvudmännen.

SJ:s godstrafik har rationaliserats mycket kraftigt och står fortfarande in-
för stora förändringar. T.ex. har statsmakterna under perioden medgivit bo-
lagisering av kombitrafiken samt utförsäljning av viss andel av aktierna till
extern part. Systemtågstrafiken har utvecklats medan antalet vanliga vagn-
lasttransporter har minskats.

Resultatförbättringar har framför allt uppnåtts genom rationaliseringar
och effektiviseringar internt dvs. genom minskade kostnader. Omfattande
rationaliseringar har genomförts vilket medfört att antalet anställda i affärs-
verket minskat från ca 28 000 år 1987 till ca 18000 vid utgången av år 1992.
En del av minskningen förklaras av att verksamheter bolagiserats och över-
förts till AB Swedcarriergruppen. Intäktsökningar har varit svåra att åstad-
komma i en marknad med totalt sett sjunkande volymer. Prissättningen när
det gäller såväl person- som godstransporterna har emellertid setts över och
givits en mer affärsmässig profil.

Jag anser att SJ genomgått en kraftfull förändring till ett modernare, ef-
fektivare och mer kundorienterat företag under de senaste åren. SJ har i
olika sammanhang framhållits som ett av de mest effektiva järnvägsföreta-
gen i Europa.

Rekonstruktionsarbetet har inneburit en effektivisering av SJ:s verksam-
het, som sannolikt inte skulle kunna ha genomförts under de former och för-
utsättningar för SJ:s verksamhet som gällde före år 1988. SJ har visat att det
är möjligt att driva företaget med ett positivt resultat, även om det nuva-
rande överskottet inte är tillräckligt för självfinansiering. Jag anser att SJ
skall ges förutsättningar att fortsätta utvecklas på företagsekonomiskt sunda
grunder. Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1993 med för-
slag till riktlinjer för SJ:s fortsatta verksamhet.

Den grundläggande strukturförändringen i 1988 års trafikpolitiska beslut -
uppdelningen mellan trafikansvaret och ansvaret för infrastrukturen - har
enligt min mening haft en rad positiva effekter för den svenska järnvägen.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Som jag här redovisat har SJ givits reella förutsättningar att strukturera om Prop. 1992/93:100
verksamheter. Investeringsnivån i SJ har kunnat öka genom de rekonstruk- Bilaga 7
tionsåtgärder som genomförts under perioden. Samtidigt har investeringsni-
vån i järnvägens infrastruktur höjts kraftigt, vilket torde ha varit svårare att
genomföra med den gamla ansvarsfördelningen. Med ett sammanhållet pla-
neringssystem i Banverkets regi för järnvägens infrastruktur konkurrerar
numera investeringsmedlen inte längre med SJ:s mer kortsiktiga och affärs-
mässigt relaterade behov. Detta innebär att den nuvarande ansvarsfördel-
ningen mellan SJ och Banverket bör ligga fast, även om modifieringar av
ansvarsförhållandena kan komma att behöva genomföras framöver.

Uppdelningen mellan trafikansvar och ansvar för järnvägens infrastruktur
möjliggör ökad konkurrens inom järnvägssektorn. Jag vill i detta samman-
hang understryka att i de fall där statsmakterna hittills medgivit upphandling
av järnvägstrafik i konkurrens, så har kostnaderna för trafiken minskat. Det
gäller såväl trafikhuvudmännens köp av järnvägstrafik som statens köp av
interregional persontrafik på järnväg. Kostnaderna för köp av trafik har i
vissa fall minskat med upp till 20%. Ett annat exempel är överenskommel-
sen mellan SJ och LKAB om malmtransporterna på Malmbanan, som inne-
bär sänkta kostnader för malmtransporterna bl.a. till följd av att LKAB gi-
vits möjlighet att ta hand om trafiken i egen regi.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att ta del av vad jag anfört om uppföljning av SJ:s resultat m.m. för
åren 1988-1992, utnyttjande av bemyndiganden, marknadsutveckling
samt om arbetets fortsatta inriktning inom järnvägsområdet (avsnitt
1-5).

Anslag för budgetåret 1993/94

C 7. Ersättning till Statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag 1000

1993/94 Förslag 1 000*

*Utbrutet anslag

Från anslaget ges ersättning till SJ motsvarande det belopp som SJ:s för-
valtningsbolag AB Swedcarrier vid avyttring av vissa verksamheter betalar i
skatt på grund av att inget koncernförhållande enligt aktiebolagslagens me-
ning finns med SJ.

Anslaget har hittills, under budgetåren 1988/89 -1991/92, ackumulerat be-
lastats med 755 758 000 kronor.

Föredragandens överväganden

Anslaget inrättades i samband med 1988 års trafikpolitiska beslut och avsåg
SJ:s rekonstruktionsperiod dvs. 1988-1992. Jag avser att återkomma till

riksdagen under våren 1993 med riktlinjer för SJ:s verksamhet fr.o.m. den
1 juli 1993 och är därmed inte beredd att nu ta ställning till om anslaget skall
kvarstå under budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

ta del av vad jag anfört om anslaget C7. Ersättning till Statens järn-
vägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

D. Sjöfart

Sjöfartsverket

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Sjöfartsverkets förslag till verksamhetsmål, verksamhetsinriktning
och investeringar för perioden 1993-1995 godkänns.

- De ekonomiska målen ses över och förändringar bör ske fr.o.m.
verksamhetsåret 1994.

Sjöfartsverkets huvudsakliga uppgift är att svara för huvuddelen av sjöfar-
tens infrastruktur i form av sjövägar och säkerheten i dessa samt att se till att
sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra och effektiva former.
Verksamheten skall inriktas på handelssjöfarten, men även fritidsbåtstrafi-
kens och fiskets intressen skali beaktas. Sjöfartsverket deltar även i interna-
tionellt arbete i ett flertal mellanstatliga organisationer, bl.a. International
Maritime Organization (IMO) och Helsingforskommissionen (HELCOM).
Huvuddelen av Sjöfartsverkets verksamhet finansieras genom avgifter på
handelssjöfarten. Kostnader för bl.a. fritidsbåtsändamål finansieras dock
över statsbudgeten.

Verksamheten år 1991

Verksamhet

Under året genomfördes prov med ett satellitbaserat navigeringssystem i far-
vattnet mellan Sverige och Finland. Vidare tecknade verket kontrakt på ett
nytt sjömätningssystem som innebär sjömätning genom ett helikopterburet
laserbatymetrisystem. I det internationella arbetet härverket bl.a. deltagit i
arbetet med ett förslag till internationell minimistandard för kvaliteten på
fartygsbränsle med hänsyn till miljöaspekterna. Investeringarna uppgick un-
der året till 48,3 miljoner kronor och avsåg främst återanskaffningar.

Ekonomi

Sjöfartsverkets resultat efter avkastning till staten visade en förlust på 3 mil-
joner kronor verksamhetsåret 1991. Huvudorsaken är, enligt Sjöfartsverket,
att kostnader för Sjöfartsinspektionens verksamhet och isbrytarnas bränsle-
kostnader, som tidigare betalats via statsbudgeten, överförts till avgiftsfinan-
siering. De ökade kostnaderna kunde inte fullt ut kompenseras av höjda av-
gifter. Verkets resultatmål som innebär att resultatet efter avkastning till sta-
ten skall vara i genomsnitt 2 % av omsättningen kunde således inte nås under
året.

Soliditeten uppgick till drygt 84 % vilket överensstämmer med målet för
soliditet.

Omsättningen mätt i kronor ökade med 1,6 % medan omsättningen i kro-
nor per anställd ökade med 4,3 %. Sjöfartsverket anser dock att då verksam-

hetens intäkter till övervägande del är beroende av utrikes fartygstrafik och
därigenom svensk utrikeshandel är det svårt att mäta produktiviteten för en-
staka år. Produktivitetsutvecklingen bör i stället ses över en längre period
när anpassningar till konjunkturen kunnat göras.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Verksamhetsmål, inriktning och investeringar åren 1993-1995

Sjöfartsverket föreslår följande huvudmål för verksamheten:

- Huvudmålet lör farleder och utmärkning är att tillförsäkra sjötrafiken en
god och ändamålsenlig framkomlighet i svenska farvatten, för genomfart
och hamnanlöp, även vid nedsatt sikt.

- Huvudmålet för lotsning är att tillhandahålla en säker lotsning till alla
hamnar av betydelse.

- Huvudmålet för sjöräddning är att efterforskning och räddning av männi-
skor i sjönöd samt sjuktransporter från fartyg skall kunna utföras dygnet
runt inom de vattenområden som räddningstjänstlagen och internatio-
nella överenskommelser anger.

- Huvudmålet för isbrytning är att vintersjöfart skall kunna bedrivas på alla
hamnar av betydelse.

- Huvudmålet för sjömätning är att få Sveriges sjöterritorium och övriga
intresseområden tillfredsställande sjömätta och resultatet redovisat på
storskaliga djupkartor.

- Huvudmålet för sjökortsproduktion är att producera moderna och tillför-
litliga sjökort av olika slag och i olika skalor över svenska och angrän-
sande farvatten för att möjliggöra en säker sjöfart, både civil och militär.

- Huvudmålet för sjöfartsinspektionen är att minimera risker för sjöfarts-
olyckor samt om olycka ändå sker, minimera konsekvenserna och för-
hindra ett upprepande.

Vad gäller verksamhetens inriktning planeras inga större förändringar den
närmaste treårsperioden. Nämnas kan att förbättringar av säkerhetssyste-
men för sjöräddning pågår och att en ny metod för sjömätning kommer att
införas som innebär sjömätning via helikopterburet lasersystem.

Vidare kommer sjösäkerhetsarbetet att utvecklas ytterligare, bl.a. till
följd av de senaste årens allvarliga olyckor med passagerarfartyg. En ökad
samverkan mellan myndighet och rederier kan bidra till att säkerhetsfrå-
gorna får en ökad betydelse i rederiernas allmänna företagspolicy.

Trafikverken har på regeringens uppdrag överlämnat en gemensam miljö-
rapport med redovisning av trafiksektorns påverkan på miljön samt hur sek-
torn uppfyller riksdagens mål. Trafikverken har även överlämnat separata
rapporter om resp, trafikslags påverkan på miljön samt hur den egna sektorn
uppfyller riksdagens mål.

Av Sjöfartsverkets del av miljörapporten framgår bl.a. att sjöfartens ut-
släpp av kväveoxider och svaveldioxider är betydande. Sjöfartsverket stöd-
jer därför arbetet inom IMO om en internationell miljöbaserad minimistan-
dard för fartygsbränslen samt utvecklingen av ett nytt annex till MARPOL
om reglering av luftförorening från fartyg.

Investeringarna under åren 1993-1995 avser till övervägande del återan-

skaffningar, bl.a. återanskaffningar av lotsbåtar och fyrar. Totalt planeras in-
vesteringar under den närmaste treårsperioden för ca 228 miljoner kronor
som finansieras främst genom avskrivningsmedel, men till viss del även av
driftmedel. Utanför investeringsplanen ligger tänkbara investeringar i Sö-
dertälje kanal, Rödkobbsfjärden, farled in till Luleå samt Flintrännan i Öre-
sund.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Ekonomiska mål och ramar åren 1993-1995

Sjöfartsverket föreslår följande ekonomiska mål och ramar:

- Mål för soliditet bör vara ca 55 %.

- Mål för avkastning till staten bör vara att Sjöfartsverket skall inleverera
avkastning på verkets fasta statskapital enligt fastställd avkastningsränta.
Avkastningsräntan är 12,25 % från den 1 juli 1992.

- Mål för prissättning bör vara att höjningar av de allmänna sjöfartsavgif-
terna högst skall motsvara de allmänna pris- och löneökningarna. Vid
prissättningen skall regionalpolitiska hänsyn tas.

- Ram för upplåning i Riksgäldskontoret till investeringar bör uppgå till 70
miljoner kronor.

- För likviditetsförsörjning bör Sjöfartsverket få disponera högst 40 miljo-
ner kronor i Riksgäldskontoret.

- Kassamässigt överskott bör placeras på räntebärande konto i Riksgälds-
kontoret.

Riksrevisionsverket (RRV) har under våren givit ut föreskrifter och all-
männa råd för affärsverkens årsredovisningar och delårsrapporter. I före-
skrifterna har RRV bl.a. tagit ställning för att en aktivering av finansiell leas-
ing skall ske. För Sjöfartsverket innebär detta att isbrytaren Oden, som
leasas, kommer att tas in i balansräkningen från år 1992. Odens bokförda
värde är ca 250 miljoner kronor vilket innebär att soliditeten sjunker till ca
70%.

I 1992 års budgetproposition föreslogs att Sjöfartsverket skulle redovisa
sin pensionsskuld i balansräkningen. Verket har beräknat pensionsskulden
till ca 220 miljoner kronor vid utgången av år 1991. Verket räknar med att
införa pensionsskulden i balansräkningen från år 1993 vilket innebär att soli-
diteten kommer att sjunka till ca 55 %.

Sjöfartsverket har som mål att resultat efter avkastning till staten i genom-
snitt skall vara 2 % av omsättningen. Resultatprognosen för år 1992 tyder på
ett överskott med ca 94 miljoner kronor efter avkastning till staten. Över-
skottet beror bl.a. på låga isbrytarkostnader tiil följd av den milda vintern.
Verket avser därför att avvakta med avgiftshöjningar tills vidare. Detta inne-
bär att verket inte räknar med överskott efter avkastning till staten under
åren 1993-1995.

Förändringar genom bl.a. avgiftsfinansiering av verksamheter som tidi-
gare betalats via statsbudgeten innebär att verket anser det nödvändigt att
kontinuerligt följa den totala verksamheten och vidta de åtgärder som be-
hövs för att uppfylla de ekonomiska målen. Under perioden 1993-1995 ge-
nomförs exempelvis en rationaliseringsplan vars sammanlagda effekt inne-
bär besparingar på 17 miljoner kronor.

Föredragandens överväganden

Verksamhetsmål, inriktning och investeringsplan

Verksamhetsmålen föreslås inte nämnvärt förändras utan följer tidigare an-
givna riktlinjer. Till följd av detta planeras inga större förändringar av verk-
samhetsinriktningen. Sjösäkerhetsfrågorna har fått ökad prioritet vilket är i
linje med det internationella sjösäkerhetsarbetet.

Jag anser att det är viktigt att riksdagens beslut om att trafiksektorn skall
ta ansvar för att minska den negativa påverkan på miljön fullföljs. Miljöfrå-
gorna bör därför ges en fortsatt stor betydelse i verksamheten. Regeringen
kommer kontinuerligt att följa upp verkets arbete och vidtagna åtgärder för
att bidra till att minska sjöfartens miljöpåverkan.

Jag har inget att invända mot Sjöfartsverkets förslag till verksamhetsmål,
inriktning och investeringsplan den närmaste treårsperioden och ansluter
mig således i denna del till vad som sägs i verkets treårsplan.

Ekonomiska mål

I anslutning till 1992 års budgetproposition berörde jag arbetet med förnyel-
sen av affärsverksformen. Jag konstaterade därvid att Sjöfartsverket till
övervägande del är ett exempel på naturligt monopol och att det därför är
viktigt att skilja på statens roll som beställare och producent. En viktig del i
arbetet är också att precisera de krav på affärsverken som staten ställer i sin
roll som ägare, dvs. kraven på avkastning m.m. Arbetet borde således inrik-
tas på att uppnå större jämförbarhet mellan verket och ett aktiebolag. Jag
övervägde därvid förändringar av de ekonomiska målen, bl.a. soliditets- och
avkastningsmålen.

Sjöfartsverkets soliditet har sedan man blev affärsverk år 1987 legat runt
85%. Den höga soliditeten beror bl.a. på att verket inte redovisat några
långfristiga skulder. Införande av finansiell leasing och pensionsskulden i ba-
lansräkningen innebär en anpassning till mer bolagsliknande redovisning.
Det innebär också att soliditeten sjunker till ca 55 %.

Sjöfartsverkets verksamhet är i grunden en stabil verksamhet med relativt
sett låga risker. Därför är det snarare avkastnings- och prismålen än solidi-
tetsmålet som är de främsta styrmedlen.

För rörelsedrivande företag är det vanligt att ha dels ett avkastningskrav
för den marknadsmässiga förräntningen av det egna kapitalet, dels en utdel-
ning till ägarna. Nuvarande avkastningskrav på Sjöfartsverkets verksamhet
är att verket skall inleverera en avkastningsränta på det fasta statskapitalet.
Detta är egentligen inte ett avkastningskrav utan ett utdelningskrav. Jag an-
ser därför att det är rimligt att införa ett avkastningskrav för förräntningen
av det egna kapitalet. Detta avkastningskrav bör grunda sig på det totala
egna kapitalet dvs. även det fria egna kapitalet.

Räntenivån för avkastningskravet bör i princip inte vara lägre än den stat-
liga utlåningsräntan. Med tanke på verkets jämförelsevis höga soliditet även
efter nämnda justeringar av pensionsskuld och finansiell leasing skulle denna
räntenivå i nuläget innebära ett alltför högt avkastningskrav på verksamhe-
ten. Det krävs en närmare översyn av vilken soliditetsnivå som är lämplig
för verket innan räntenivån för avkastningskravet kan preciseras.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Nuvarande utdelningskrav som innebär en avkastningsränta på statskapi-
talet är ett statiskt krav då statskapitalet inte förändras under åren. Utdel-
ningskravet bör i stället vara kopplat till resultatet. Ett normalt utdelnings-
krav i ett börsnoterat bolag är ca 5 % av justerat eget kapital, men högst
15-20 % av resultatet efter skatt för att få en konsolidering av verksamhe-
ten.

När det gäller frågan om produktivitetsmål delar jag verkets bedömning
att produktivitetsutvecklingen är svår att mäta från år till år. Jag anser dock
att en effektiviseringsfaktor skall ingå i prismålet.

De förändringar av de ekonomiska målen som jag nu förordat innebär en
precisering av de krav som staten i sin roll som ägare ställer på verket. Det
innebär även en ökad jämförbarhet mellan verket och ett aktiebolag. När-
mare beräkningar är dock nödvändiga innan de mer långsiktiga procenttalen
för soliditets-, avkastnings- och utdelningskraven kan preciseras. Sjöfarts-
verket bör i sin treårsplan för åren 1994 -1996 lämna förslag till ekonomiska
mål fr.o.m. verksamhetsåret 1994 enligt nu nämnda principer. Jag avser att
återkomma i frågan i nästa års budgetproposition.

Med beaktande av vad jag nu anfört bör verkets föreslagna mål för solidi-
tet, avkastning och prissättning gälla för verksamhetsåret 1993.

Jag godtar Sjöfartsverkets förslag om upplånings- och kreditramar för
budgetåret 1993/94. Inom ramen för långfristig upplåning i Riksgäldskonto-
ret på 70 miljoner kronor är 60 miljoner kronor avsedda för en eventuell
finansiering av sjömanspensionssystemet enligt riksdagens tidigare beslut.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag förordat om verksamhetens mål och inriktning
för perioden 1993-1995,

2. godkänna de ekonomiska mål som jag förordat för verksamhets-
året 1993,

3. godkänna vad jag förordat om förändrade ekonomiska mål
fr.o.m. verksamhetsåret 1994,

4. godkänna vad jag anfört om Sjöfartsverkets investeringar under
perioden 1993 -1995 samt bemyndiga regeringen att besluta om avvi-
kelser därifrån.

Övriga frågor

1 Utredning om farjetrafiken i Stockholmsregionen

Regeringen beslutade den 8 maj 1991 att tillsätta en utredning med uppgift
att kartlägga Stockholmsregionens sjöbaserade person- och godstransporter
samt därtill anslutande landtransporter. I uppdraget ingick även att redovisa
eventuella förslag i avsikt att uppnå mer effektiva och miljövänliga transpor-
ter i regionen.

Uppdraget redovisades den 18 juni 1992. I betänkandet Färjor och farle-
der (SOU 1992:56) redovisas nämnda kartläggning samt överväganden och
förslag.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Utredningen gör bedömningen att det inte finns tillräckliga skäl för att
med särskilda statliga åtgärder styra bort färjetrafik från Stockholms hamn
till någon annan hamn. I utredningen presenteras dock ett antal förslag för
att bl.a. minska Finlandsfärjornas miljöpåverkan i den svenska skärgården.

Utredningen föreslår att regeringen fullföljer bilaterala överläggningar
med Finland om begränsningar av svavelhalten i drivmedel för fartyg i tidta-
bellsbunden trafik mellan länderna. Överenskommelserna bör även omfatta
gränsvärden för kväveoxidutsläpp. Vidare bör överenskommelser träffas
med övriga Östersjöstater. Sjöfartens koldioxidutsläpp bör också uppmärk-
sammas.

Enligt utredningen bör, med hänsyn till erosionspåverkan från fartygen,
Länsstyrelsen i Stockholms län få i uppdrag att i samråd med Sjöfartsverket
pröva behovet av fartbegränsningar i Stockholms skärgård.

Utredningen föreslår att färjornas storlek begränsas. Inga större fartyg än
dagens bör tillåtas gå i tidtabellsbunden trafik genom Stockholms skärgård.

Utredningen föreslår att en ny sträckning av yttre delen av Sandhamnsle-
den via Rödkobbsfjärden öppnas. Färjor som går i direkt trafik med finska
fastlandet bör åläggas att trafikera den nya leden.

Utredningen föreslår att SJ prövar möjligheten att utveckla sin kombitra-
fik med en transitpendel för färjeanknuten lastbilstrafik med start- eller mål-
punkter i Skåne och på kontinenten.

Enligt utredningen bör SJ och Banverket tillsammans med finska VR
pröva förutsättningarna för en utökad järnvägstrafik Hargshamn-Nystad.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Remissinstanserna

Vid en remissbehandling av betänkandet har yttranden inkommit från Che-
fen för marinen, Kustbevakningen, Överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB), Statens räddningsverk, Statens järnvägar (SJ), Banverket, Vägver-
ket, Sjöfartsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
(SMHI), Riksrevisionsverket (RRV), Boverket, Fiskeriverket, Riksan-
tikvarieämbetet, Konkurrensverket, Statens naturvårdsverk, Länsstyrel-
serna i Stockholms, Södermanlands, Uppsala, Västmanlands och Östergöt-
lands län, Stockholms läns landsting, Sveriges Stuvareförbund/Svenska
Hamnförbundet, Stockholms Handelskammare, Sveriges Industriförbund,
Svenska Naturskyddsföreningen, Tjänstemännens centralorganisation
(TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Båtunionen, Svenska
Seglarförbundet, Stiftelsen Stockholms skärgård, Svenska Åkeriförbundet,
Sveriges Redareförening, Finlands Rederiförening, Ålands Redarförening,
Industrins Centralförbund (Finland).

Yttranden har även inkommit från Stockholms Hamn AB, Hargs Färje-
hamn AB, Svenska Sjöfolksförbundet, Skärgårdsmiljöföreningen, Sveriges
Fiskares Riksförbund, Harö-Hasselö intresseförening, Miljöpartiet de
Gröna i Stockholm och Svenska Kryssarklubben.

Stockholms läns landsting har anslutit sig till Länsstyrelsens i Stockholms
län yttrande.

Övervägande delen av remissinstanserna anser, i likhet med utredningen,
att det inte finns tillräckliga skäl för att med särskilda statliga åtgärder styra

bort färjetrafik från Stockholms hamn till andra hamnar. I flera yttranden
framförs att utvecklingen i sig med bl.a. ökad färjetrafik på Baltikum kan
skapa underlag för trafik på andra hamnar än Stockholms hamn. Natur-
skyddsföreningen anser att hälften av färjetrafiken till Stockholm bör lokali-
seras till andra hamnar. Skärgårdsmiljöföreningen anser att nuvarande färje-
trafik mellan Sverige och Finland bör begränsas till den omfattning den hade
före år 1980.

Utredningens förslag till åtgärder för att begränsa färjetrafikens miljöpå-
verkan tillstyrks allmänt av remissinstanserna. Vägverket, Länsstyrelsen i
Stockholms län och Naturvårdsverket anser att färjetrafikens miljöeffekter
bör prissättas. Sveriges Redareförening anser att förslaget till internationella
avtal om begränsning av kväveoxidutsläpp bör aktualiseras först sedan
driftsekonomiska system för avgasrening finns tillgängliga. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser att utgångspunkten för bilaterala överläggningar bör
vara att färjor inte bör tillåtas att angöra hamnarna i Stockholm resp. Hel-
singfors om anordning för kvävereduktion saknas.

Förslagen till begränsningar av färjornas storlek och fartygens hastighet i
skärgården stöds allmänt av remissinstanserna. Länsstyrelsen i Stockholms
län anser att nästa generation färjor bör ha en lägre storleksgräns. Vidare
anför länsstyrelsen att om den s.k. Rödkobbsleden inrättas kommer hastig-
hetsbestämmelserna i Furusundsleden att ses över. Sveriges Redareförening
anser att ändringar av hastighetsbestämmelserna inte får leda till att färjere-
deriernas turlistor äventyras.

Förslaget om inrättande av den s.k. Rödkobbsleden, tillstyrks av Kustbe-
vakningen, ÖCB, Sjöfartsverket, Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamn-
förbundet, Stockholms Handelskammare, Sveriges Fartygsbefälsförening,
LO, Svenska Seglarförbundet, Svenska Båtunionen, Sveriges Redareföre-
ning, Finlands Rederiförening, Ålands Redarförening och Stockholms
Hamn AB.

Fiskeriverket, Riksantikvarieämbetet, Naturskyddsföreningen, Skär-
gårdsstiftelsen, Skärgårdsmiljöföreningen, Sveriges Fiskares Riksförbund,
Svenska Kryssarklubben och Harö-Hasselö intresseförening motsätter sig
ett inrättande av Rödkobbsleden.

Övriga remissinstanser tar inte direkt ställning för eller emot Rödkobbsle-
den. Länsstyrelsen i Stockholms län, i vars yttrande Stockholms läns lands-
ting instämmer, ser positivt på att frågan om Rödkobbsleden ånyo behandlas
i linje med de förutsättningar som utredningen anger. I samband med en till-
låtlighetsprövning måste en förnyad miljökonsekvensbeskrivning göras. Det
är väsentligt att Sjöfartsverket i den fortsatta hanteringen samråder med
länsstyrelsen om beskrivningens uppläggning och omfattning. Om en ny far-
led inrättas bör ett flerårigt kontrollprogram kopplas till farleden så att mil-
jöeffekterna kan följas upp.

Naturvårdsverket anser att om Rödkobbsleden åter aktualiseras bör hela
farledssystemet i Stockholms skärgård prövas enligt naturresurslagen. Bo-
verket anser att en förutsättning för ett inrättande av Rödkobbsleden är att
de totala ingreppen i naturen blir mindre än med befintliga farleder.

Förslaget om utvecklad kombitrafik genom en transitpendel kommenteras
av ett fåtal remissinstanser. SJ framhåller att denna fråga prövas kontinuer-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

ligt utifrån marknadsmässiga förutsättningar, men att en transitpendel för Prop. 1992/93:100
närvarande har svårt att konkurrera med direktgående färjor mellan Finland Bilaga 7
och Tyskland. SJ är vidare positiv till en utvärdering av förutsättningarna till
en utvecklad järnvägstrafik mellan Hargshamn och Nystad. Banverket anser
att en ökning av godstrafiken på bl.a. Hargshamn skapar förutsättningar för

att järnvägen skall ta en större andel av färjegodset.

Föredragandens överväganden

Ett viktigt syfte med utredningen om färjetrafiken i Stockholmsregionen var
att få en kartläggning av hur land- och sjötransporterna i Stockholmsregio-
nen ser ut i dagsläget och ett underlag i planeringen av framtida infrastruk-
turåtgärder i regionen.

En övergripande fråga i utredningen har varit om det finns skäl att med
särskilda statliga åtgärder styra bort färjetrafiken från Stockholm. Utreda-
rens bedömning är att det inte finns tillräckliga skäl för detta. Övervägande
delen av remissinstanserna delar denna bedömning.

Det har i såväl den allmänna debatten som i riksdagen vid olika tillfällen
aktualiserats att staten borde ingripa mot färjetrafiken och styra den till
andra hamnar i regionen. Staten har ett ansvar för att befintliga farleder till-
godoser högt ställda krav på sjösäkerhet. Staten tar också ansvar för att sjö-
trafiken utvecklas i miljövänlig riktning.

Förbättrade farleder, fartbegränsningar, restriktioner för utnyttjande av
farleder utgör exempel på åtgärder för trafikmiljön. Initiativ för att begränsa
utsläpp av t.ex. svavel och avfall från fartyg är andra åtgärder av ingripande
natur för att förbättra trafikmiljön.

Att staten däremot skulle ingripa mot redarens val av farled och hamn
skulle däremot representera en dramatiskt förändrad politik. Såväl redare
som hamnar är affärsdrivande enheter med långfristiga ekonomiska åtagan-
den som också bör ha fasta spelregler för sin verksamhet. Att styra trafik
från en hamn till en annan skulle möjligen underlättas om det var samma
huvudman som driver hamnverksamheten. Så är emellertid inte fallet. Ett
ingripande mot färjetrafiken till en viss hamn innebär följaktligen också
stora intäktsförluster för denna hamn.

En grundläggande tanke med den genomförda utredningen är att få ett
underlag för diskussion mellan hamnar, kommuner och regioner om fram-
tida trafiklösningar. Hittills har i stora stycken debatten blivit en fråga om
Rödkobbsleden eller ej. Rödkobbsleden utgör emellertid bara en del i ett
försök till helhetssyn beträffande farleds- och trafiksystemet i Stockholmsre-
gionen.

Utredningen har förordat förändringar i trafikbilden - frysning av fartygs-
storlekar, hastighetsbegränsningar, omfördelning av trafik mellan farlederna
m.m. Jag anser att utredningens underlag bör utnyttjas för en dialog om tra-
fiken i Stockholmsregionen. Staten har ett självklart intresse att medverka
i denna. De statliga verken har ett lika självklart intresse inom sina resp,
ansvarsområden att delta. Men det är av avgörande betydelse att hamnar,
kommuner och regioner aktivt medverkar. Först då blir det också möjligt att
åstadkomma praktiska resultat och uppnå förbättringar på miljöområdet för

regionen. Jag anser att Länsstyrelsen i Stockholms län bör få i uppdrag att Prop. 1992/93:100
tillsammans med Sjöfartsverket ta initiativet till dialogen om effektiva och Bilaga 7
miljövänliga transportlösningar vad avser färjetrafiken i Stockholmsregio-
nen. Föreslagna förändringar bör genom miljökonsekvensbeskrivningar
jämföras med dagens farleds- och trafiksystem för att uppnå en för regionen
minst miljöbelastande lösning.

Genom frivilliga överenskommelser bedrivs större delen av färjetrafiken
mellan Sverige och Finland med drivmedel med lågt svavelinnehåll. Slu-
tande av bilaterala avtal med övriga Östersjöstater kan vara ett sätt att i
större utsträckning begränsa svavelutsläppen från främst färjetrafiken. Jag
avser därför att närmare undersöka förutsättningarna för att sådana bilate-
rala avtal skall komma till stånd.

2 Avveckling av Hamnrådet

Hamnrådet inrättades år 1980 som ett samarbetsorgan för hamnfrågor. Bak-
grunden till bildandet av Hamnrådet var det i tidigare trafikpolitiska sam-
manhang diskuterade behovet av en övergripande hamnplanering och en
mera aktiv statlig styrning av hamnväsendet.

Sjöfartsverket har föreslagit att Hamnrådet ombildas, bl.a. på grund av
vissa organisationsförändringar bland ingående organisationer. Sjöfartsver-
ket vill behålla och utveckla samarbetet i hamnfrågor med framför allt Sveri-
ges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet, men anser att detta kan ske i
mer informella former utan ett av regeringen inrättat organ.

Frågan om ombildande av Hamnrådet har behandlats av Hamnrådet och
ingen av de ingående organisationerna har haft några invändningar mot den
föreslagna ordningen. Sjöfartsverket föreslår därför att Hamnrådet avveck-
las i sin nuvarande form och att ledamöterna entledigas.

Föredragandens överväganden

För att sjöfarten skall kunna utvecklas och bli ett än mer effektivt transport-
medel krävs samverkan mellan de olika intressenterna i branschen. Kontak-
terna mellan Sjöfartsverket och övriga intressenter i hamnfrågor är en viktig
del i planeringen av sjöfartens infrastruktur och således även en viktig del
för utvecklingen av sjöfarten. Jag delar dock Sjöfartsverkets uppfattning att
detta samarbete kan ske i mer informella former utan av regeringen tillsatta
organ. Jag föreslår därför att Hamnrådet avvecklas. Ansvaret för ett nytt
informellt samarbetsorgan för hamnfrågor får därmed åvila Sjöfartsverket
och övriga hamnintressenter.

3 Utredning om vissa sjöräddningsfrågor

Enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) skall Sjöfartsverket, inom Sveriges
sjöterritorium med undantag för vattendrag, kanaler, hamnar samt mindre
insjöar än Vänern, Vättern och Mälaren, svara för efterforskning och rädd-
ning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd, och för sjuktrans-
porter från fartyg. Enligt samma lag är en statlig eller kommunal myndighet

skyldig att delta i en räddningsinsats på anmodan av räddningsledaren om
myndigheten har lämpliga resurser och ett deltagande inte allvarligt hindrar
myndighetens vanliga verksamhet.

Sjöfartsverket har fått regeringens uppdrag att i samråd med Överbefälha-
varen (ÖB) och Kustbevakningen beskriva och analysera nuvarande sjö-
räddningsverksamhet med avseende på ingående aktörer, beredskapsnivå
och internationellt samarbete. I de fall det kan konstateras brister i bered-
skapsnivå och geografisk täckning skall förslag lämnas till förändringar och
förbättringar i detta avseende. Därvid skall även förslag lämnas till finansie-
ring av föreslagna åtgärder samt hur omprioritering kan göras inom befintlig
medelsram för sjöräddningsverksamhet. Sjöfartsverket beräknar avlämna
en slutrapportering av uppdraget under böljan av år 1993.

I en delredovisning av uppdraget har Sjöfartsverket angivit att en tillfreds-
ställande geografisk täckning av fartyg och båtar för sjöräddning finns. En
viktig komponent i sjöräddningsverksamheten är dock försvarsmaktens
tunga helikoptrar. Till följd av ändrade förutsättningar för beredskap med
försvarsmaktens helikoptrar uppstår merkostnader för försvarsmakten för
att täcka det civila samhällets behov av helikopterberedskap vad avser sjö-
räddning. Merkostnaderna för att uppnå en rimlig beredskapsnivå har av ut-
redningen beräknats till 3-4 miljoner kronor per år.

När det gäller finansieringen av merkostnaderna anser Sjöfartsverket att
dessa bör betalas via Försvarsdepartementets anslag. I annat fall bör mer-
kostnaderna fördelas på de räddningstjänster inom vars ansvarsområden he-
likoptrarna kan utnyttjas.

Kustbevakningen anser i princip att kostnaderna bör täckas av medel via
det departement som har ansvar för verksamheten. ÖB anser att Sjöfartsver-
ket har det entydiga ansvaret för sjöräddningen och därför bör även kostna-
derna belasta Sjöfartsverket.

Sjöfartsverket gör bedömningen att omprioriteringar inom nuvarande an-
slagna medel för sjöräddningsverksamhet inte är möjliga på kort sikt. Verket
avser dock återkomma i slutrapporteringen av uppdraget med förslag om
omprioriteringar och effektiviseringar inom sjöräddningsverksamheten på
lång sikt.

Föredragandens överväganden

En förutsättning för en effektiv sjöräddningsverksamhet är ett väl utvecklat
samarbete mellan de ingående aktörerna i verksamheten där var och en bi-
drar med nödvändiga resurser.

När det gäller försvarets tunga helikoptrar är dessa främst avsedda för mi-
litära ändamål, men är också en viktig resurs vid sjöräddningsuppdrag. Då
förutsättningarna för helikoptrarnas ordinarie verksamhet förändrats har
merkostnader för försvarsmakten uppstått till följd av helikopterberedskap
för att uppnå målet om en tillfredsställande sjöräddningstjänst.

Jag anser det rimligt att ÖB kompenseras för dessa merkostnader. Även
om det varit en tillämpad princip hittills att varje myndighet deltar i sjörädd-
ningen med egna resurser och eget kostnadsansvar, måste denna princip
också vägas mot sjöräddningens effektivitet. Sjöfartsverket påtalade inför

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

den gångna sommaren att helikopterberedskapen inte var tillfredsställande. Prop. 1992/93:100
Genom beslut av regeringen ålades ÖB att tillförsäkra en rimlig beredskap. Bilaga 7

Det förutsattes samtidigt att ÖB skulle kompenseras för detta. Merkostna-
den beräknades till ca 315 000 kronor.

Med uppdraget till Sjöfartsverket initierades ett arbete att ompröva re-
sursanvändningen för sjöräddningsändamål. Huvuddelen av de pengar som
Sjöfartsverket disponerar går t.ex. till Televerket för att täcka kostnaderna
för kustradiostationerna. Jag anser det väsentligt att de resurser staten anslår
för sjöräddningsändamål också används på ett effektivt sätt.

Den beställarroll som Sjöfartsverket har fått bör ge incitament att pröva
såväl inriktning som omfattning av organisationen för sjöräddning. Jag anser
för egen del det rimligt att Sjöfartsverket från anslaget täcker kostnader för
grundläggande helikopterberedskap. Det innebär inte en bindning att köpa
helikoptertjänster av ÖB. Sannolikt är det dock endast ÖB som kan tillgo-
dose kraven på tung helikoptermateriel.

Mina överväganden innebär inte någon ändring av gällande principer för
myndigheternas grundläggande skyldighet att ställa upp kostnadsfritt med
personal och materiel. Den ordning jag nu förordar innebär däremot ett
komplement för att kunna tillgodose kraven på en fungerande helikopterbe-
redskap.

Sjöfartsverket har begränsade resurser till sitt förfogande. Omprioritering
av resurserna för sjöräddningsändamål är en möjlighet som nu prövas inom
ramen för Sjöfartsverkets utredning. För att klara kostnaderna för helikop-
terberedskapen sommaren 1992 och under kommande budgetår bör verket
få använda medel under anslagsposten Tjänster inom farledsverksamheten
under anslaget Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. som jag senare kom-
mer att redogöra för. ÖB har för sin del indikerat ett belopp i storleksord-
ningen 3-4 miljoner kronor. Denna ersättning får emellertid bestämmas i
förhandlingar mellan verket och ÖB. Även långsiktiga lösningar bör kunna
diskuteras om detta skulle vara ekonomiskt fördelaktigt.

Med Sjöfartsverket som ansvarig beställare och med ett visst direkt kost-
nadsansvar bör incitament skapas för en ständig prioritering av resursinsat-
serna. Med denna klarare roll bör bättre förutsättningar också skapas för
andra beställare av helikoptertjänster genom samordning i ”upphandlingen”
av tjänster.

Jag räknar med att Sjöfartsverket skall kunna täcka nu beräknade mer-
kostnader på ca 3 -4 miljoner kronor inom den förordade anslagsramen som
jag återkommer till. Jag vill avslutningsvis nämna den betydelse sjörädd-
ningen och inte minst helikopterberedskapen har för handelssjöfarten.

Jag har i frågan om sjöräddningsverksamheten samrått med försvarsmi-
nistern.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört om en avveckling av Hamnrådet,

2. godkänna vad jag anfört om helikopterberedskap för sjörädd- 69

ning,

dels bereder riksdagen tillfälle

3. att ta del av vad jag har anfört om utredningen om färjetrafiken
i Stockholmsregionen.

Anslagsfrågor

D 1. Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. föreslås ca 60,7 miljo-
ner kronor för budgetåret 1993/94.

- Sjösäkerhetsrådets verksamhet föreslås integreras i Sjöfartsver-
ket.

- Ansvaret för viss nyhetsförmedling till svenska fartyg föreslås
överföras till Handelsflottans kultur- och fritidsråd.

- Betalningsansvaret för vissa bemanningskostnader föreslås över-
föras till handelssjöfarten.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

1991/92 Utgift 71251000*

1992/93 Anslag 76696000*

1993/94 Förslag 60754000

* Anslaget Ersättning till Sjöfartsverket för vissa tjänster.

Från anslaget finansieras tjänster inom Sjöfartsverkets ansvarsområde
som inte skall finansieras via handelssjöfarten.

Sjöfartsverket

Sjöfartsverket beräknar anslaget för budgetåret 1993/94 till ca 79,3 miljoner
kronor före pris- och löneomräkning. Sjöfartsverket har delat upp anslaget
i följande anslagsposter:

Anslagspost Tkr

1. Sjösäkerhetsrådet 4120

2. Tjänster inom farledsverksamheten 52740

3. Vissa bemanningskostnader 18000

4. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg, förslagsvis 1

5. Tjänster inom fartygsverksamheten 4 485

79346

Förslaget innebär en ökning av anslaget från föregående budgetår med
drygt 2,6 miljoner kronor och kan härledas till anslagsposten

1. Sjösäkerhetsrådet som föreslås öka med 650 000 kronor samt till anslags-
posten 3. Vissa bemanningskostnader som föreslås öka med 2 miljoner kro-
nor.

Sjösäkerhetsrådets ökning avser köp av sändningstid i reklamfinansierade
TV-kanaler.

I anslagsposten 2. Tjänster inom farledsverksamheten är ca 47 miljoner
kronor avsedda för fritidsbåts- och yrkesfiskesändamål. Av dessa 47 miljo-
ner kronor är ca 31 miljoner kronor avsedda för sjöräddningskostnader. Vi-
dare är under anslagsposten 1,2 miljoner kronor avsedda för kostnader för
vissa beredskapsåtgärder inom totalförsvaret, ca 2,2 miljoner kronor är av-
sedda för kostnader för bemanning av vissa fyrar samt 2,3 miljoner kronor
för kostnader för viss nyhetsförmedling till sjöfarten.

Föredragandens överväganden

Anslagspost 1. Sjösäkerhetsrådet

Sjöfartsverket är enligt sin instruktion ansvarig myndighet för sjöräddnings-
arbetet. Av naturliga skäl har tyngdpunkten i arbetet legat på den yrkesmäs-
siga sjöfarten. Men verket har samtidigt en bred kontaktyta i sjösäkerhets-
frågor gentemot fritidsbåtstrafiken. Verket producerar särskilda sjökort för
fritidsbåtsändamål och ansvarar för utmärkning av fritidsbåtsleder. Verket
deltar dessutom i arbetet vad gäller förarintyg för fritidsbåtar förutom det
redan tidigare berörda ansvaret för sjöräddningen.

Sjösäkerhetsrådet har till uppgift att verka för förbättrad sjösäkerhet ge-
nom information och rådgivande verksamhet. Av naturliga skäl blir arbetet
koncentrerat till vår- och sommarperioden. Genom att arbetet drivs i en sär-
skild organisation uppstår också kostnader för administration och lokaler.
Sjösäkerhetsrådet begär i år ökade resurser för informationskampanjer. Ett
sätt att kunna öka resurserna för den typen av insatser är att minska kostna-
derna för administration m.m. Jag anser att man kan nå sådana fördelar ge-
nom att integrera Sjösäkerhetsrådet i Sjöfartsverket. Själva myndigheten
upphör men uppgifterna förs vidare till Sjöfartsverket. Därigenom bör admi-
nistrations- och tryckkostnaderna m.m., som i dag uppgår till drygt 1 miljon
kronor, kunna minskas. Det betyder vidare att den personal som nu syssel-
sätts för informationsinsatser också kan användas för annat sjösäkerhetsar-
bete.

De företrädare som ingår i Sjösäkerhetsrådet representerar en värdefull
kompetens i sjösäkerhetsarbetet. Detta ideella arbete bör tas till vara även i
det fortsatta arbetet. Till den ansvariga myndigheten Sjöfartsverket bör kny-
tas ett råd med lämplig expertis. Informationsinsatser kan därför även fort-
sättningsvis göras i Sjöfartsverkets/Sjösäkerhetsrådets namn. Den av mig nu
förordade förändringen bör göras från den 1 juli 1993.

När det gäller statens insatser för information m.m. förordar jag ett oför-
ändrat anslag för nästa budgetår. Därutöver är det, som tidigare, en fråga
för Sjöfartsverket att besluta om vilka övriga resurser som bör avsättas för
sjösäkerhetsinsatser.

Anslagsposten 2. Tjänster inom farledsverksamheten

Viss nyhetsförmedling till sjöfarten avser nyhetsförmedling av svenska
pressnyheter till svenska fartyg. Denna verksamhet administreras av Han-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

delsflottans kultur- och fritidsråd (HKF). En överföring av ansvaret för ny-
hetsförmedlingen till HKF skulle ge en tydligare koppling mellan verksam-
hets- och kostnadsansvar för tillhandahållandet av denna tjänst. Jag föreslår
därför att ansvaret för nyhetsförmedlingen till svenska fartyg överförs till
HKF fr.o.m. budgetåret 1993/94 vilket också innebär att detta faller inom
sjöfartens kostnadsansvar.

Jag har i avsnittet Övriga frågor under detta littera aviserat en redovisning
av finansiering av Överbefälhavarens merkostnader för helikopterbered-
skap. Jag återkommer nu i denna fråga. De medel under anslagsposten som
beräknats för nyhetsförmedling av svenska pressnyheter till svenska fartyg
bör kvarstå tills vidare för att kunna användas till sjöräddningsändamål och
därigenom till merkostnader för helikopterberedskap. ÖB har som tidigare
redovisats indikerat merkostnaderna för helikopterberedskapen till 3 - 4 mil-
joner kronor för budgetåret 1993/94. Det exakta ersättningsbeloppet får be-
stämmas i förhandlingar mellan Sjöfartsverket och ÖB.

Jag beräknar anslagsposten till 52 798 000 kronor för budgetåret 1993/94
varav 1 298 000 kronor avser medel för beredskapsåtgärder inom totalförsva-
ret.

Anslagsposten 3. Vissa bemanningskostnader

Med hänsyn till de neddragningar i de offentliga utgifterna som är nödvän-
diga föreslår jag att kostnaderna för bemanning med militär personal på sjö-
mätningsfartyg samt rese- och traktamentskostnader för militär personal på
isbrytare skall finansieras av handelssjöfarten fr.o.m. budgetåret 1993/94.
Detta innebär att anslagsposten utgår och att anslaget minskas med 16
miljoner kronor.

För Åtgärder mot vattenförorening från fartyg och Tjänster inom fartygs-
verksamheten beräknar jag i likhet med Sjöfartsverket oförändrade anslag
för budgetåret 1993/94.

Mitt förslag till fördelning av anslaget för budgetåret 1993/94 framgår av
följande tabell:

Anslagspost	Tkr
1. Sjösäkerhetsinformation	3 470
2. Tjänster inom farledsverksamheten	52798
3. Åtgärder mot vattenförorening från fartyg,	1
förslagsvis
4. Tjänster inom fartygsverksamheten	4485
	60 754

Efter de förslag jag nu framfört kommer anslaget i huvudsak att avse me-
del för fritidsbåtsändamål. Jag föreslår därför att anslaget Ersättning till Sjö-
fartsverket för vissa tjänster ändras till Ersättning för fritidsbåtsändamål m. m.
för att ge en bättre beskrivning av anslagets ändamål.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om att Sjösäkerhetsrådets verksamhet
integreras i Sjöfartsverket,

2. godkänna vad jag anfört om betalningsansvaret för viss nyhets-
förmedling till sjöfarten,

3. godkänna vad jag anfört om betalningsansvaret för vissa beman-
ningskostnader samt

4. t 'M Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. förbudgetåret 1993/94
anvisa ett förslagsanslag på 60 754 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

D 2. Transportstöd för Gotland

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För transportstöd för Gotland föreslås 160 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94.

- Högstprisregleringen för godstransporter med lastbil till och från
Gotland och det s.k. Gotlandstillägget bör vara kvar i nuvarande
former tills vidare.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

174776 000

140000000

160000000

Resultat budgetåret 1991/92

I 1992 års budgetproposition beräknades underskottet i färjetrafiken för
budgetåret 1991/92 till 163 miljoner kronor. Utfallet blev 174,8 miljoner kro-
nor. Avvikelsen beror främst på att uthyrningen av färjan Nord Neptunus
skedde i mindre omfattning än beräknat.

Av den granskningsrapport för verksamhetsåret 1991, som lämnats av den
av staten utsedde auktoriserade revisorn, framgår att koncessionstrafiken
redovisats på ett tillfredsställande sätt under år 1991.

Sjöfartsverket

För budgetåret 1992/93 har 140 miljoner kronor anslagits för transportstödet
för Gotland. Enligt Sjöfartsverkets prognoser för budgetåret 1992/93 beräk-
nas dock anslaget uppgå till 160 miljoner kronor. Avvikelsen beror på att
ökningen av antalet passagerare till följd av taxesänkningarna under år 1992
förväntas bli mindre än beräknat.

För budgetåret 1993/94 beräknar Sjöfartsverket anslaget till färjetrafiken
till och från Gotland till 160 miljoner kronor före hänsyn till kostnadsök-
ningar på grund av inflation. I anslaget är inga taxejusteringar kalkylerade.

Översyn av färjetrafiken

Sjöfartsverket har på regeringens uppdrag genomfört en översyn av färjetra-
fiken till och från Gotland. Uppdraget redovisades i juni 1992. I rapporten
Vägval i Gotlandstrafiken konstaterar Sjöfartsverket att staten även fortsätt-
ningsvis måste garantera Gotland en tillfredsställande transportförsörjning.
Verket anser att utgångspunkten för personresandet bör vara att färjan ses
som en interregional kollektivtrafikförbindelse. Vidare bör även flygförbin-
delserna beaktas när man ser på det totala trafikutbudet.

Sjöfartsverket lägger fram förslag till åtgärder dels på kort sikt dels på lång
sikt, dvs. inför en ny trafikupphandling.

På kort sikt anser verket att tidtabellen skulle kunna anpassas till att bättre
tillgodose personresandet. Detta skall övervägas vid tidtabellsdiskussio-
nerna inför år 1993. När det gäller sammansättning av färjor finns det inte
ekonomi i att i ett kort perspektiv byta ut nuvarande färjor enligt verket.
Däremot bör befintliga färjor kunna utnyttjas bättre.

Verket anser att de taxesänkningar som genomförts under år 1992 innebär
att taxorna nu befinner sig på en rimlig nivå. Ytterligare taxesänkningar kan
därför inte motiveras. Verket ifrågasätter mot den bakgrunden den speciella
rabatten för resenärer som är mantalsskrivna på Gotland och anser att olika
rabatter i stället bör vara kommersiellt motiverade.

Verket anser att konkurrerande trafik på nuvarande koncessionslinjer inte
bör tillåtas. Däremot skulle nya trafiklinjer för nya resbehov utan krav på
statligt stöd kunna tillåtas redan under nuvarande avtalsperiod.

Verket konstaterar att skattefri försäljning ombord på Gotlandsfärjorna
skulle kunna innebära ett minskat statsbidrag. Enbart skattefri servering an-
ses dock inte ekonomiskt intressant. Verket påpekar dock att skattefri för-
säljning ombord sannolikt skulle innebära visst bortfall i försäljning i andra
delar av landet. En inte oväsentlig merförsäljning antas dock uppstå.

På lång sikt, inför en ny trafikupphandling, anser verket att staten bör
klargöra sitt åtagande i trafiken samt hur den skall bedrivas framöver.

Verket föreslår att statens åtagande skall bestå av en garanterad bastrafik
med kompletterande trafik i konkurrens under högsäsong. Detta skulle in-
nebära att lagen om linjesjöfart på Gotland slopas och den statliga trafiken
avtalsregleras som hittills. Enligt verket skulle en statlig trafik på en fast-
landshamn i stället för nuvarande två hamnar innebära att färjorna kan ut-
nyttjas bättre och att turlistan kan utökas samtidigt som väsentliga kostnads-
besparingar på statsbidraget kan uppnås. Vidare kan staten komplettera sin
trafik under högsäsong om inte nytillkommande trafik kan tillgodose efter-
frågetoppen under sommaren. Frågan om staten eller någon annan skall stå
som ägare av färjorna och vem som skall driva trafiken bör undersökas när-
mare.

Högstprisregleringen och Gotlandstillägget

I Sjöfartsverkets översyn har även ingått att belysa konsekvenserna för
fraktpriserna och för Gotlands näringsliv av att högstprisregleringen för
godstransporter med lastbil till och från Gotland och det s.k. Gotlandstilläg-
get avvecklas.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sjöfartsverket gör bedömningen att tidigare angivna motiv för ett avskaf- Prop. 1992/93:100
fande av högstprisregleringen och Gotlandstillägget fortfarande har giltighet Bilaga 7
och att det således bör avskaffas. Sjöfartsverket förordar därvid en avregle-
ring i två steg. I ett första steg trappas Gotlandstillägget ner från 0,6 % till
0,3% fr.o.m. den 1 januari 1993. Vid utgången av år 1993 avskaffas sedan
både högstprisregleringen och Gotlandstillägget helt. Denna lösning skulle
ge tid för omställning, anpassning av gällande transportavtal, ökad konkur-
rens m.m.

Remissinstanserna

Vid en remissbehandling av Sjöfartsverkets rapport har yttranden inkommit
från Riksrevisionsverket (RRV), Konkurrensverket, Närings- och teknikut-
vecklingsverket (NUTEK), Länsstyrelserna i Gotlands, Kalmar, Stock-
holms, Södermanlands och Östergötlands län, Borgholms, Gotlands, Norr-
köpings, Nynäshamns, Oskarshamns, Oxelösunds och Västerviks kommu-
ner, Stockholms stad, Sveriges Stuvareförbund/Svenska Hamnförbundet,
Östsvenska Handelskammaren, Sveriges Industriförbund, Gotlands Turist-
förening och Svenska Akeriförbundet.

Yttranden har även inkommit från Stockholms Hamn, Bilspedition, Läns-
styrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus
och Hallands län, Sydsvenska Handelskammaren, Stockholms Handelskam-
mare, Glesbygdsmyndigheten, Gotlands Allting, Kommunförbundet i Kal-
mar län och SOS Rädda Gotland.

Sjöfartsverkets uppfattning att staten även fortsättningsvis måste garan-
tera Gotland en tillfredsställande transportförsörjning delas allmänt av re-
missinstanserna.

Av de remissinstanser som yttrat sig över taxorna i färjetrafiken anser
övervägande delen att taxorna bör sänkas. Framför allt från de gotländska
remissinstanserna framhålls att taxorna bör sättas med utgångspunkt i den
rörliga kostnaden för motsvarande transportsträcka på land med bil.

Frågan om skattefri försäljning på färjorna kommenteras endast av en del
av remissinstanserna. De som yttrat sig är positiva till skattefri försäljning,
men övervägande delen anser att frågan bör studeras närmare.

Frågan om konkurrens och kompletterande färjetrafik både inom ramen
för nuvarande avtal och i framtida trafik kommenteras av ca en tredjedel
av remissinstanserna som alla är positiva till Sjöfartsverkets förslag i detta
avseende.

Flertalet remissinstanser har kommenterat Sjöfartsverkets förslag om en
framtida statligt garanterad bastrafik mellan två hamnar. Övervägande delen
av remissinstanserna avvisar Sjöfartsverkets förslag med motiveringen att
det presenterade underlaget är alltför bristfälligt för att utgöra beslutsunder-
lag för en långsiktig utformning av färjetrafiken. Från ett flertal remissin-
stanser, däribland Länsstyrelsen i Gotlands län och Gotlands kommun, före-
slås att en kompletterande utredning som tar hänsyn till näringspolitiska och
regionalpolitiska aspekter av färjetrafiken genomförs inför en ny trafikupp-
handling.

När det gäller högstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget är åsik-

terna delade hos de remissinstanser som kommenterat frågan. Det råder
enighet om att nuvarande regleringssystem inte är tillfredsställande. Flerta-
let av dem som kommenterat frågan anser dock att om högstprisregleringen
och Gotlandstillägget avvecklas bör detta ersättas av ett nytt system som
motsvarar effekterna av det nuvarande systemet.

Föredragandens överväganden

Sjöfartsverkets översyn av färjetrafiken har skapat en debatt om trafiken
och hur denna skulle kunna förbättras. Min övergripande bedömning är att
översynen är ett värdefullt underlag för fortsatta diskussioner om Gotlands-
trafiken mellan statliga myndigheter och regionala och kommunala organ.

Det huvudsakliga syftet med Sjöfartsverkets översyn av färjetrafiken till
och från Gotland har varit att se över nuvarande trafik och föreslå föränd-
ringar inom ramen för avtalet som reglerar trafiken. Förändringar i tidtabel-
len och bättre utnyttjande av befintliga färjor är frågor för Sjöfartsverket.
När det gäller övriga förslag på kort sikt vill jag anföra följande.

Regeringens förslag om ökade anslagsmedel till färjetrafiken till och från
Gotland för innevarande budgetår innebar att persontaxorna kunde sänkas
med hela 30 % under år 1992. Detta har lett till en ökning av personresandet
med ca 10 % under år 1992. Den största ökningen skedde under sommarmå-
naderna. En del av ökningen får därför förmodas även bero på de gynn-
samma väderleksförhållandena som då rådde och som innebar en allmänt
ökad turism i Sverige.

Taxesänkningarna under år 1992 har inneburit en positiv resandeutveck-
ling som talar för en ökning i resandet även under år 1993.1 diskussionen om
taxenivån måste dock även hänsyn till statsbidragets storlek tas. Statsbidra-
get för innevarande budgetår beräknas nu uppgå till 160 miljoner kronor vil-
ket är 20 miljoner kronor mer än jag beräknade i budgetpropositionen för
innevarande år. Ökningen är betydande, inte minst med hänsyn till det stats-
finansiella läget som för närvarande råder. Jag är därför inte beredd att före-
slå extra anslagsmedel för ytterligare taxesänkningar under budgetåret
1993/94. Det finns dock anledning att fortsätta diskussionen om färjetaxorna
med regionala företrädare, men då inte isolerat från frågor om trafikupp-
läggning, kostnader och effektivitet.

När det gäller den särskilda rabatten för gotlänningar är denna till för att
få ner kostnaderna för gotlänningar med frekvent resande mellan Gotland
och fastlandet. Med hänsyn till de diskussioner som pågår om färjetaxorna
m.m. är jag inte beredd att nu förorda en förändring av detta rabattsystem.

När det gäller frågan om konkurrens i Gotlandstrafiken inom ramen för
nuvarande koncessionsavtal är jag inte beredd att generellt tillstyrka till-
stånd till färjetrafik på nya linjer utan att först analysera kostnadskonsek-
venserna för koncessionstrafiken. En sådan fråga bör naturligen behandlas
inom ramen för den dialog om den framtida Gotlandstrafiken som jag bl.a.
vill föra med företrädare för kommunen och länsstyrelsen.

Frågan om högstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget är, då inget
statligt stöd utgår, för statens del en fråga av principiell natur. Sjöfartsverket
har, i likhet med tidigare utredningar, konstaterat att det inte går att göra en

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

exakt bedömning av merkostnaderna för godstransporter med lastbil till och
från Gotland. Det är således inte möjligt för staten att följa upp regleringar-
nas verkan.

Min uppfattning att högstprisregleringen och Gotlandstillägget är ett otill-
fredsställande regelsystem kvarstår. Jag finner därför Sjöfartsverkets modell
med stegvis avveckling tilltalande. Den osäkerhet som finns om effekterna
för fraktpriserna till och från Gotland vid en avveckling ger dock anledning
att föra en närmare diskussion om frågan med bl.a. företrädare för det got-
ländska näringslivet. Jag vill därför avvakta med ett förslag om avveckling
av högstprisregleringen och Gotlandstillägget tills vidare.

Den del i Sjöfartsverkets rapport som avser förslag till åtgärder på lång
sikt syftar till att skapa ett underlag i det förberedande arbetet inför en ny
trafikupphandling. Sjöfartsverkets förslag om fri konkurrens och en statlig
s.k. bashamnstrafik har fått både positivt och negativt bemötande. Sjöfarts-
verkets redovisning i denna del utgör, som remissinstanserna och verket
självt säger, inte tillräckligt underlag för ett definitivt ställningstagande inför
en ny trafikupphandling. Däremot är det ett värdefullt underlag för fortsatta
diskussioner mellan statliga företrädare och regionala och kommunala före-
trädare om Gotlandstrafikens framtida utformning. Redovisningen i denna
del föranleder således inga förslag från min sida för närvarande.

Med beaktande av vad jag nu anfört beräknar jag anslaget till 160 miljoner
kronor för budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om högstprisregleringen och det s.k.
Gotlandstillägget samt

2. till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 160000000 kr.

D 3. Handelsflottans pensionsanstalt

1991/92	Utgift	0
1992/93	Anslag	1000
1993/94	Förslag	1000
Bakgrund

Handelsflottans pensionsanstalts (HPA) huvudsakliga arbetsuppgifter är att
behandla pensionsansökningar samt att utföra de beräkningar och den upp-
följning som dessa föranleder.

HPA:s inkomster härrör från fastställda redaravgifter samt från ränteav-
kastning på fondkapital. Riksdagen beslutade i december 1989 att den sär-
skilda sjömanspensionen skulle upphöra fr.o.m. den ljanuari 1990 (SFS
1989:996). Samtidigt beslöts om vissa övergångsregler. I april 1998 kommer
den sista sjömanspensionen att beviljas enligt förordningens bestämmelser.

Handelsflottans pensionsanstalt har i sin årsredovisning för budgetåret

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

1991/92 redovisat verksamheten. Det gångna budgetåret har inbringat 31,4
miljoner kronor i redaravgifter vilket innebär att sjömanspensionsfonden
tillförts ett överskott om 11,4 miljoner kronor. Kostnaden för pensionsutbe-
talningar har för budgetåret 1991/92 uppgått till 46,7 miljoner kronor och
kostnaden för administration till 2,2 miljoner kronor. HPA bedömer att nå-
gon upplåning i Riksgäldskontoret inte behöver göras under innevarande
budgetår för att finansiera pensionsutbetalningar. HPA förordar därför att
redaravgifternas storlek anpassas under år 1995 för att bättre överens-
stämma med gällande pensionsåtaganden under förutsättning att HPA:s
ekonomi är fortsatt god.

Enligt RRV är HPA:s årsredovisning och årsbokslut rättvisande men ver-
ket har i sin revisionsberättelse avstått från att bedöma om resultatredovis-
ningen är rättvisande. I RRV:s revisionsrapport påpekas att HPA inte upp-
fyllt kraven i 20 § budgetförordningen. Samtidigt ifrågasätter RRV en strikt
tillämpning av dessa regler då HPA:s verksamhet skall avvecklas. Som ett
led i avvecklingen av HPA:s verksamhet har en minskning av personalstyr-
kan skett.

I sin förenklade anslagsframställning har HPA yrkat ett anslag på 1000
kronor för budgetåret 1993/94 och att administrationskostnaderna får uppgå
till 1983 000 kronor.

HPA beräknar en låneram om 60 miljoner kronor för budgetåret 1993/94
för att täcka upplåningsbehovet för de pensionsutbetalningar som över-
gångsbestämmelserna för sjömanspensioner medför. HPA får ta upp lånen i
Riksgäldskontoret genom Sjöfartsverket.

Föredragandens överväganden

HPA har vidtagit åtgärder för att påskynda en avveckling av verksamheten,
vilken bör vara genomförd senast år 1995. Jag fäster samtidigt HPA:s upp-
märksamhet på RRV:s synpunkter.

HPA får under budgetåret 1993/94 disponera upp till 60 miljoner kronor
för pensionsutbetalningar genom lån som Sjöfartsverket tar upp i Riksgälds-
kontoret. Jag föreslår att HPA anvisas ett anslag för budgetåret 1993/94 på
1000 kronor. För att täcka HPA:s kostnader för administration får HPA för
budgetåret 1993/94 ta i anspråk 1 983 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Handelsflottanspensionsanstalt för budgetåret 1993/94 anvisa
ett anslag på 1000 kr.

D 4. Handelsflottans kultur- och fritidsråd

1991/92 Utgift 0

1992/93 Anslag 1000

1993/94 Förslag 1000

I föregående budgetproposition konstaterades bl.a. att Sverige genom ett

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

folkrättsligt konventionsåtagande har förbundit sig att erbjuda sjömän ett Prop. 1992/93:100
visst utbud av kultur- och fritidsaktiviteter. Bilaga 7

Handelsflottans kultur- och fritidsråd (HKF) har enligt sin instruktion
(SFS 1988:1100) till uppgift att planlägga, samordna och genomföra kultur-
och fritidsverksamhet för sjöfolk. Det övergripande målet för HKF:s verk-
samhet är att så effektivt som möjligt erbjuda sjömän ett meningsfullt och
attraktivt fritids- och kulturliv.

HKF:s verksamhet betalas genom en avräkning av fyravgifterna som ingår
i Sjöfartsverkets avgifter. Över statsbudgeten har redovisats ett anslag om
1000 kronor.

HKF har i sin årsredovisning för budgetåret 1991/92 redovisat verksamhe-
ten inom områdena stab, information, video, sjömansbiblioteket, idrott och
hamnservice. Av resultatredovisningen framgår att HKF inom så gott som
samtliga verksamhetsområden nått de mål som ställts upp för verksamheten
i enlighet med inriktningen i den fördjupade anslagsframställningen för bud-
getåren 1991/92-1993/94. Av årsredovisningen framgår vidare att avräk-
ningen av fyravgifterna för budgetåret 1991/92 uppgick till 5,87 % och att
verksamheten redovisade ett överskott på 1 miljon kronor. Överskottet be-
ror på att reserverade medel för kostnader i samband med utökning och
komplettering av åtaganden inom hamnverksamheten inte behövt ianspråk-
tas samt att vissa investeringar fått skjutas till innevarande budgetår.

I sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 anser HKF
att de övergripande mål och den inriktning av verksamheten som rådet lade
fast i sin fördjupade anslagsframställning bör gälla även för budgetåret
1993/94.

Föredragandens överväganden

De övergripande mål och riktlinjer som HKF redovisade i sin fördjupade
anslagsframställning för treårsperioden 1991/92-1993/94 bör gälla även för
budgetåret 1993/94.

HKF:s årsredovisning visar, enligt min mening, att verksamheten bedrivs
med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Jag kan också kon-
statera att Riksrevisionsverket inte har haft några invändningar i revisions-
berättelsen avseende HKF.

Som jag tidigare redogjort för bör ansvaret för kostnader för viss nyhets-
förmedling till svenska fartyg överföras från anslaget D 1. Ersättning för fri-
tidsbåtsändamål m.m. till HKF fr.o.m. budgetåret 1993/94. Kostnaderna för
ansvaret för viss radiotjänst beräknar jag till 2 miljoner kronor för budget-
året 1993/94.

Jag föreslår att HKF för budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på
1000 kronor. Jag beräknar HKF:s administrationskostnader för nästa bud-
getår till 19 500 000 kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1993/94 jg

anvisa ett anslag på 1 000 kr.

6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

D 5. Ersättning till viss kanaltrafik m.m.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Kommunikationsdepartementet blir huvudman för Trollhätte ka-
nalverk fr.o.m. den 1 januari 1993.

- Trollhätte kanalverk inordnas i Sjöfartsverket fr.o.m. den 1 ja-
nuari 1994.

- Till Trollhätte kanalverk och Vänerns Scglationsstyrelse anvisas
för budgetåret 1993/94 63,0 miljoner kronor.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

59780000

78000000

63 000 000

Trollhätte kanalverk

Vid årsskiftet 1991/92 ombildades Statens vattenfallsverk till aktiebolag. Vid
samma tidpunkt bildades ett affärsverk ur Vattenfallskoncernen med ansvar
för Statens kanalrörelse i Trollhätte och Säffle kanaler (prop. 1991/92:49,
bet. 1991/92:NU10, rskr. 1991/92:92).

Trollhätte kanalverk har enligt sin instruktion (SFS 1991:2014) till uppgift
att ansvara för drift och förvaltning av verksamheten i Trollhätte och Säffle
kanaler.

Kanalverkets huvuduppgifter är att verka för att effektiva kommunikatio-
ner upprätthålls på kanalerna, verka för en samordning mellan kanalverk-
samheten och Vänersjöfarten, ansvara för byggnation, drift och underhåll
av de anläggningar som behövs för kanalverksamheten och ansvara för be-
redskapsplaneringen av kanalverksamheten under kris- eller krigsförhållan-
den.

Kanalverkets intäkter utgörs bl.a. av farledsvaruavgifter på utrikes gods.
Staten anslår de ytterligare medel som behövs för att hålla kanalen öppen för
nyttotrafik och fritidsbåtar. Anslaget täcker även kostnaderna för Vänerns
seglationsstyrelses verksamhet på Vänern; utmärkning av farleder och lots-
ning m.m.

Trollhätte kanalverk anser att anslaget för budgetåret 1993/94 bör uppgå
till 71695 000 kronor och att investeringarna för perioden 1993-96 får uppgå
till 27 400 000 kronor.

Vänerns seglationsstyrelse

För budgetåret 1993/94 har Vänerns seglationsstyrelse yrkat ett anslag på
7 800 000 kronor.

Utredningen

I anslutning till 1992 års budgetproposition redogjorde jag för betänkandet
om Vänersjöfarten (SOU 1991:73). Samtidigt konstaterades att en översyn

av transportalternativen till dagens kanaltransporter borde utvärderas mer
ingående. Den 4 juni 1992 fick därför Trollhätte kanalverk i uppdrag att i
samråd med Sjöfartsverket och Länsstyrelserna i Skaraborgs, Värmlands
och Älvsborgs län utreda detta. Redovisningen av uppdraget, Sjötransporter
i Vänerregionen (SIV 1992:10) överlämnades i oktober 1992 till Kommuni-
kationsdepartementet.

Utredningen gör bedömningen att godsmängden till och från Vänerregio-
nen kan öka med ca 15 % vilket motsvarar 400 000-500 000 ton last, poten-
tialen finns för enhetslastat gods. Detta förutsätter bl.a. reguljära avgångar
och en transportorganisation som kan erbjuda ”dörr till dörr”-transporter.

Genom att investera i ny teknik beräknar utredningen att statens kostna-
der för Vänersjöfarten kan minskas med ca 7 miljoner kronor per år när
föreslagna rationaliseringar är genomförda. Av dessa 7 miljoner kronor be-
döms 5 miljoner kronor komma kanalverket tillgodo.

Utredningen föreslår också att en huvudman bör ha ansvaret för kanalver-
kets verksamhet och att kanalverket bör kvarstå i sin nuvarande organisa-
tionsform. En regionalt förankrad organisation kan enligt utredningen bäst
samordna olika transportfunktioner så att kunderna kan erbjudas de effekti-
vaste transportlösningarna till de lägsta kostnaderna.

Sjöfartsverket har lämnat ett särskilt yttrande över utredningen. Verket
delar utredningens bedömning att det finns förutsättningar för en ökning av
kanaltrafiken och att de av utredningen föreslagna rationaliseringarna bör
genomföras. Sjöfartsverket bedömer dock att ett inordnande av Trollhätte
kanalverk i Sjöfartsverket ger möjligheter till ytterligare rationaliseringar
inom kanalverkets verksamhet, främst inom det administrativa och tekniska
området.

Sjöfartsverket delar inte utredningens uppfattning att Trollhätte kanal-
verk bör kvarstå i nuvarande organisationsform. Sjöfartsverket anser att
man även inom ramen för en central organisation genom en regional anpass-
ning kan tillvarata regionens behov av inflytande.

Föredragandens överväganden

Verksamheten vid Trollhätte kanalverk har varit föremål för två statliga ut-
redningar under en kort tidsperiod. Verksamheten har varit ifrågasatt och
har därför granskats ingående ur flera synvinklar. Detta har ingjutit en viss
oro hos berörda intressenter och transportköpare. En tydlig inriktning vad
gäller statens ansvar för Trollhätte kanalverk har efterlysts. Bakgrunden till
statens intresse för översynen av kanalverksamheten är att statens kostnader
för subventionering av sjöfarten i Trollhätte kanal är betydande. Trots ökade
kostnader för staten har inte godsmängden ökat under den senaste tioårspe-
rioden utan legat på en konstant nivå.

Anslaget för innevarande budgetår är 78 miljoner kronor vilket är en ök-
ning från budgetåret 1991/92 med 18 miljoner kronor. Regeringen har utöver
detta medgivit ett överskridande av anslaget på 6 miljoner kronor för bud-
getåret 1991/92. För budgetåret 1993/94 yrkar Trollhätte kanalverk och Vä-
nerns Seglationsstyrelse anslag om sammanlagt 79,5 miljoner kronor.

För att Vänersjöfarten i framtiden skall vara ett alternativ för transport-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

kunderna måste kostnaderna sänkas för kanaltransporterna. Jag anser att Prop. 1992/93:100
tiden nu är mogen för att slå fast en långsiktig inriktning för Trollhätte ka- Bilaga 7
nalverk.

Huvudmannaskapet för Trollhätte kanalverk lyder i dag under Näringsde-
partementet medan Kommunikationsdepartementet ansvarar för anslaget
till verksamheten. Utredningen har förordat att kanalverket får en huvud-
man. 1 likhet med chefen för Näringsdepartementet anser jag att huvudman-
naskapet för Trollhätte kanalverk fr.o.m. den 1 januari 1993 bör åvila Kom-
munikationsdepartementet.

Utredningen som Trollhätte kanalverk presenterat anger att en potential
finns för en ökning av kanalens godsmängd med ca 15 %. För att Vänersjö-
farten skall överleva i konkurrensen med väg- och järnvägstransporter
måste rationaliseringar inom kanalverksamheten göras så att en rimlig kost-
nadsnivå för kanaltransporterna kan nås. Den rationaliseringsplan som ut-
redningen föreslår bör därför genomföras.

I anslutning till föregående års budgetproposition anförde föredraganden
att affärsverksformen för kanalverket borde ses som en övergångslösning i
avvaktan på utvärderingen av regionens transportalternativ. En alternativ
organisationsform som då föreslogs var att inordna kanalverksamheten i Sjö-
fartsverkets administration.

För att Vänersjöfarten även på lång sikt skall vara ett alternativ för trans-
portkunderna är det viktigt att en stabil grund för kanalverksamheten läggs
fast. Detta kan enligt min mening uppnås genom en stark organisation. Min
bedömning är att den enda hållbara lösningen på lång sikt för att sänka kost-
naderna för transportkunderna och därmed stärka konkurrenskraften för
Vänersjöfarten är att inordna kanalverket i Sjöfartsverket.

Fördelarna med ett inordnande av Trollhätte kanalverk i Sjöfartsverket är
bl.a. att en gemensam styrning av Sveriges sjöfartsinsatser uppnås och att en
enhetlig arbetsorganisation för sjöfartsfrågor bildas. Inordnandet av Söder-
tälje kanal i Sjöfartsverket har enligt min mening visat att en central organi-
sation kan tillvarata den lokala förankring och närhet till marknaden som är
viktig för en verksamhet.

Staten har ett fortsatt övergripande ansvar för infrastrukturhållningen i
Trollhätte kanalverk. Förutsättningarna för en konkurrenskraftig Vänersjö-
fart inbegriper emellertid flera aktörer. Regionen har också visat ett starkt
intresse och engagemang för Vänersjöfarten. Landshövdingen i Värmlands
län har uppdragit åt en särskild förhandlingsman att utreda möjligheten till
en sammanslagning av hamnarna i Vänern till ett bolag. Utredaren gör be-
dömningen att det finns rationaliseringsmöjligheter på mellan 25-35 % inom
hamnhanteringen. För Vänersjöfarten är det av stor vikt att samtliga ratio-
naliseringsmöjligheter genomförs. Bildandet av ett Vänerhamn AB skulle
på ett dramatiskt sätt förbättra kostnadsbilden och stärka konkurrenskraf-
ten för sjöfartsalternativet i regionen. Genom samordnade insatser från stat,
länsstyrelser, kommuner och näringsliv kan Vänersjöfarten stärkas. Enligt
min mening utgör Trollhätte kanal en viktig del av infrastrukturen i regio-
nen. Transporterna på kanalen och i Vänern bör ges möjligheter att utveck-
las ytterligare. Också ur miljösynpunkt är detta angeläget.

Min bedömning är således att en integrering av Trollhätte kanalverk i Sjö-

fartsverket ger de bästa förutsättningarna för att bedriva en effektiv kanal-
verksamhet i syfte att stärka konkurrenskraften för Vänersjöfarten på lång
sikt. Jag förordar därför att Trollhätte kanalverk den 1 januari 1994 upplöses
som affärsverk och organisatoriskt läggs som en enhet i Sjöfartsverket. Det
kan samtidigt noteras att Sjöfartsverket i sin nya organisation med tolv sjö-
trafikområden lagt betoningen på decentralisering och lokalt/regionalt en-
gagemang.

Beträffande organisationsformen för Vänerns Seglationsstyrelse delar jag
utredningens bedömning att en sammanslagning av Trollhätte kanalverk och
Vänerns seglationsstyrelse varken ur praktisk eller ekonomisk synvinkel är
fördelaktig för Vänersjöfarten. Jag anser att Vänerns Seglationsstyrelse bör
kvarstå i sin nuvarande organisationsform.

Sjöfartsverket har i sitt särskilda yttrande över utredningen bedömt att det
finns rationaliseringsvinster att göra vid en sammanslagning av kanalverket
och Sjöfartsverket. Min bedömning är att det inom områdena administration
och tekniskt underhåll finns utrymme för ytterligare besparingar. Även inom
lotsningsverksamheten finns möjligheter till samordningsvinster vid en sam-
manslagning av verken. Det ankommer dock på Sjöfartsverket att avväga
inom vilka områden som besparingar kan göras. Det faktaunderlag som
finns i Trollhätte kanalverks utredning kommer att utgöra ett viktigt under-
lag för Sjöfartsverkets framtida arbete med att stärka kanalens konkurrens-
kraft.

Trollhätte kanalverk har redovisat en investeringsplan för perioden 1993-
96 om sammanlagt 27,4 miljoner kronor. De investeringar som Trollhätte
kanalverk redovisat för budgetåret 1993/94 skall fram tills kanalverket inord-
nas i Sjöfartsverket genomföras under förutsättning att kanalverket och Sjö-
fartsverket är ense om detta. Samma villkor gäller för upptagande av lån,
förvärv av aktier, bildande av bolag eller andra för Trollhätte kanalverk
övergripande frågor.

Jag förordar att kanalverket för budgetåret 1993/94 ges möjlighet till upp-
låning i Riksgäldskontoret inom en total ram om 10 miljoner kronor.

Det faktum att integrationsarbetet kommer att ta viss tid innebär naturli-
gen vissa svårigheter att på kort sikt uppnå de potentiella besparingseffek-
terna. Jag anser emellertid att det redan för nästa budgetår i anslaget bör
tas hänsyn till besparingseffekterna. Jag räknar därför med en reduktion av
anslaget med 15 miljoner kronor för nästa budgetår. Kostnader därutöver
får därmed belasta Sjöfartsverket/handelssjöfarten.

Jag beräknar således medelsbehovet till 63,0 miljoner kronor för budget-
året 1993/94 varav 55,2 miljoner kronor till Trollhätte kanalverk och 7,8 mil-
joner kronor till Vänerns Seglationsstyrelse.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. förbudgetåret 1993/94 an-
visa ett förslagsanslag på 63 000 000 kr samt

2. riksdagen tar del av inriktningen av anslaget.

D 6. Bidrag till svenska rederier

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

474152000

200 000000

90000000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Bakgrund

I regeringens proposition (prop. 1992/93:128) om vissa sjöfartspolitiska åt-
gärder som lades fram för riksdagen i oktober 1992 har jag redogjort för lä-
get och utvecklingen inom den svenska sjöfarten.

I propositionen föreslog regeringen, i avvaktan på ett slutligt ställningsta-
gande till den framtida sjöfartspolitiken att det för innevarande budgetår in-
förs ett särskilt statsbidrag för svenska handelsfartyg som huvudsakligen går
i fjärrfart. Bidraget består i dels återbetalning av inbetald sjömansskatt, dels
ett bidrag för sociala avgifter som för andra halvåret 1992 uppgår till
38 000 kronor och för första halvåret 1993 uppgår till 29 000 kronor, allt räk-
nat per kalenderår och helårsanställd sjöman.

Kostnaden för stödet har beräknats till ca 450 miljoner kronor. För inneva-
rande budgetår har 360 miljoner kronor anvisats under ett särskilt anslag för
detta ändamål. Resterande ca 90 miljoner kronor kommer att belasta bud-
getåret 1993/94 då bidraget för sociala avgifter utbetalas i efterhand. I propo-
sitionen anmäldes att regeringen avsåg återkomma i 1993 års budgetproposi-
tion när det gäller medelsbehovet för budgetåret 1993/94.

Föredragandens överväganden

Av den nämnda propositionen om vissa sjöfartspolitiska åtgärder framgår
att en förutsättning för ett förslag från regeringens sida om en långsiktig lös-
ning av den svenska sjöfartens problem är att förutsättningar skapats för en
utvecklad svensk sjöfart. Dessa förutsättningar är beroende av resultatet av
beslutade åtgärder till följd av en överenskommelse mellan sjöarbetsmark-
nadens parter om kostnadssänkande åtgärder för de svenska fartygen. En
utvärdering av resultatet kommer att ske före halvårsskiftet 1993. Jag avser
därför återkomma till riksdagen i frågan.

I enlighet med vad jag tidigare nämnt beräknar jag bidraget för sociala
avgifter avseende andra hälften av budgetåret 1992/93 till 90 miljoner kro-
nor. Beloppet utbetalas från detta anslag under budgetåret 1993/94.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 90 000 000 kr.

E. Luftfart

Flygmarknaden

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:

- På en avreglerad flygmarknad som ger förutsättningar för en effek-
tiv flygtrafik bör särskild uppmärksamhet ges åt trafikförsörj-
ningen i Norrland.

- Bidraget till kommunala flygplatser bör koncentreras till vissa flyg-
platser med utgångspunkt i flygets betydelse för den samlade
transportförsörjningen.

- Investeringar i kommunala flygplatser bör inrymmas i länstrafik-
anläggningsplanen.

- Luftfartsverket ges i uppdrag att utreda effekterna av flygtrafikens
avreglering för den inomnorrländska flygtrafiken.

Bakgrund

I enlighet med regeringens proposition (prop. 1990/91:87, bet. 1990/91:
TU27, rskr. 1990/91:287) Näringspolitik för tillväxt beslöt riksdagen att ett
första steg i avregleringen av det svenska inrikes flygnätet skulle genomföras
per den 1 januari 1992. Beslutet innebar att SAS och Linjeflyg gavs parallella
koncessioner på linjer i primärnätet. För det inre norrlandsnätet förordades
att SAS och Linjeflyg även fortsättningsvis hade ett gemensamt ekonomiskt
ansvar för trafiken.

I förra årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil.7, bet. 1991/92:
TU13, rskr. 1991/92:208) uttalade regeringen att arbetet med att skapa en
avreglerad luftfartsmarknad med konkurrens måste påskyndas och att en yt-
terligare avreglering borde ske under år 1992 som i princip gav alla aktörer
fritt tillträde till den svenska inrikes flygmarknaden. I propositionen avise-
rade också regeringen att Luftfartsverket skulle få i uppdrag att närmare ut-
reda nödvändiga åtgärder för en sådan fri inrikesmarknad.

Den 29 april 1992 beslöt regeringen att avreglera den inrikes luftfarten i
Sverige fr.o.m. den 1 juli 1992. I beslutet antogs riktlinjer för tillvägagångs-
sättet vid beviljande av trafiktillstånd. Dessa innebär bl.a. att någon ensam-
rätt inte skall ges flygbolag på inrikes linjer. Undantag från denna regel skall
dock kunna göras av regionalpolitiska skäl.

Effekterna av avregleringen av flygtrafiken har redovisats i propositionen
(prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:TU11) om vissa frågor inom Kommunika-
tionsdepartementets område. Sammanfattningsvis kan konstateras att effek-
terna hittills har varit positiva, koncessionernas antal har ökat och ett tiotal
flyglinjer har fått konkurrerande flygtrafik. Den ensamrätt som i praktiken
funnits för SAS/Linjeflyg har därigenom försvunnit.

I regeringens trafikpolitiska proposition (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet.
1987/88:TU22, rskr. 1987/88:249) fastslogs att transportsystemet skall byggas

upp så att det bidrar till regional balans. Ett s.k. primärnät lades fast för den
inrikes flygtrafiken och omfattade de linjer SAS och Linjeflyg drev i egen
regi eller genom entreprenör. Det framhölls att det för att söka uppnå det
regionalpolitiska målet inom luftfarten fanns starka skäl att bibehålla ett sär-
skilt trafikutbud för inre Norrland. Underskottet för trafiken i inre Norrland
skulle täckas inom ramen för Linjeflygs övriga trafik och genom resultatut-
jämning mellan SAS och Linjeflyg. Det s.k. sekundärflyget skulle fungera
som ett komplement till primärtrafiken men utvecklas efter marknadens be-
hov på affärsmässiga grunder.

I förra årets budgetproposition föreslog regeringen att avsteg från fri kon-
kurrens skulle kunna ske i fråga om regionalpolitiskt motiverade linjer i se-
kundärnätet. Riksdagen framhöll i sitt betänkande särskilt vikten av att trafi-
ken på det inre Norrlandsnätet upprätthålls på en avreglerad marknad. Or-
ter/regioner för vilka förbindelser genom andra kommunikationsmedel än
flyget inte är några egentliga alternativ, borde enligt betänkandet ha kvar
sina förbindelser. Som exempel angavs patient- och anhörigresor mellan Ös-
tersund och Umeå. Redan vid omläggningen av Jämtlands läns regionsjuk-
hustillhörighet från Uppsala Akademiska sjukhus till regionsjukhuset i
Umeå år 1980 uttalade riksdagen (prop. 1980/81:9, bet. 1980/81:6, rskr.
1980/81:123) att en självklar förutsättning för en utökning av Umeåregionen
med Jämtlands län är att resemöjligheterna förbättras för patienter från lä-
net som skall få regionsjukvård i Umeå. Utskottet anförde vidare att snabba
och bra kommunikationer måste finnas mellan Jämtlands län och Umeå.

Luftfartsverket föreslog i sin rapport Avreglering av inrikesflyget år 1992
(Rapport 1992:01/P), att regionalpolitiskt viktiga flyglinjer bör kunna ges
ensamrätter för att åstadkomma en tillfredsställande transportförsörjning
förutsatt att en upphandling sker i anbudskonkurrens.

Flygtrafiken i Norrland är med dagens trafikupplägg strukturerad så att
det från de statliga flygplatserna i Kiruna, Luleå, Skellefteå, Umeå, Örn-
sköldsvik, Östersund och Sundsvall, samt den kommunala flygplatsen i
Kramfors finns direktförbindelser till Stockholm. Från vissa orter finns även
direktförbindelser till Göteborg. Till direktlinjerna till Stockholm matas tra-
fik från ett antal regionala flygplatser i Norrlands inland.

I Norrland finns även en regional och interregional flygtrafik mellan orter
i Norrland. Viktigast i sammanhanget är därvid det s.k. ”inre Norrlandsfly-
get” på sträckan Östersund/Sundsvall - Umeå - Luleå, men även linjerna
från Umeå till Vilhelmina, Lycksele och Arvidsjaur samt från Luleå till Gäl-
livare och Kiruna spelar en viss roll i detta regionala och interregionala tra-
fiksystem.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Föredragandens överväganden

I den tidigare nämnda propositionen om vissa frågor inom Kommunikations-
departementets område framhöll jag att det inte längre är möjligt att urskilja
ett primär- och sekundärnät inom flygmarknaden. SAS och Linjeflyg har
inte längre ett samlat ansvar för det tidigare primärnätet. Den nya mark-
nadssituationen har bl.a. inneburit att vi fått en större spridning av utbudet
av flygtrafik och en ökad prisdifferentiering. Att i denna situation avgränsa

vad som är regionalpolitiskt viktig flygtrafik låter sig inte göras med en enkel
definition. Riksdagen har genom det trafikpolitiska beslutet lagt fast ett re-
gionalpolitiskt delmål i trafikpolitiken. Ett nationellt flygnät har betydelse
för att nå det av riksdagen uppställda målet att söka nå regional balans och
en tillfredsställande transportförsörjning i landets olika delar. Samhällets in-
frastruktur förutsätter flygförbindelser mellan vissa orter. Särskild betydelse
har som nämnts flygtrafiken inom Norrland på grund av de särskilt stora av-
stånden kombinerat med att transportalternativen inte alltid uppfyller kra-
ven på en god transportförsörjning till andra delar av landet.

Jag anser mot denna bakgrund att samhället har ett särskilt ansvar för att
flygtrafik kan bedrivas i Norrlands inland till orter som i många fall saknar
tillfredsställande transportalternativ. Staten har genom särskilda beslut be-
kostat hela eller delar av investeringskostnaderna vid flygplatserna i Lyck-
sele, Vilhelmina, Arvidsjaur och Gällivare. Staten bidrar utöver detta med
stöd till drift och investeringar till kommunala flygplatser i skogslänen med
ca 15 miljoner kronor per år. Staten har således sedan tidigare åtagit sig ett
särskilt ansvar för trafikförsörjningen i Norrlands inland.

En förutsättning för statens långsiktiga engagemang är att kostnaderna
kan hållas på en rimlig nivå. Detta måste rimligtvis också gälla för de kom-
munala huvudmännen som på olika sätt bidrar till att kunna upprätthålla en
flygtrafikförsörjning. Hittills har flygplatser som Söderhamn, Gävle/Sandvi-
ken, Kramfors, Mora, Hudiksvall, Borlänge, m.fl. fått del av statsbidraget
till kommunala flygplatser. Samtidigt är det enligt min mening uppenbart att
flygtrafik till Sveg, Vilhelmina, Lycksele, Arvidsjaur och Gällivare har en
särskild betydelse på grund av avsaknaden av tillfredsställande transport-
alternativ.

Jag förordar därför att bidraget till kommunala flygplatser i skogslänen
tydligare koncentreras till sådana flygplatser i Norrlands inland som har sär-
skilt stor betydelse för trafikförsörjningen. Det bör även vara möjligt för lä-
nen att inom ramen för länstrafikanläggningsplanen prioritera investeringar
i kommunala flygplatser.

Jag återkommer senare till dessa frågor vid min behandling av anslaget
E 2. för budgetåret 1993/94.

Jag bedömer emellertid också att det är en fördel om kommunerna i högre
grad kunde uppträda samordnat vid planering av trafiken. En större grad av
regional samordning skulle också ge bättre förutsättningar för prioritering
av det statliga stödet.

Riksdagen har, som tidigare nämnts, uttalat att staten har ett särskilt an-
svar för att goda kommunikationer mellan Östersund och regionsjukhuset
i Umeå kan säkerställas. Sträckan Östersund-Umeå hör till de flyglinjer i
Norrland som har det minsta passagerarunderlaget, ca 10000 per år. Antalet
sjukresor utgör ca 20% av linjens trafikunderlag, vartill kommer de resor
som anhöriga gör för att besöka regionsjukhuset i Umeå.

Vid en avgränsning av statens trafikpolitiska ansvar för att söka nå regio-
nal balans bör hänsyn tas dels till tidigare redovisad bild av trafiken på Norr-
land, dels till den avreglerade marknadssituation som i dag råder på flygom-
rådet.

De stora avstånden i Norrland är självklart ett faktum av betydelse men

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

är ändå inte ett exklusivt och avgörande skäl för samhälleliga insatser. Det
finns många orter i övriga Sverige som saknar flygförbindelser sig emellan
trots stora avstånd. De större städerna i Norrland har dessutom väl funge-
rande flygförbindelser till Stockholm och därmed till navet för det svenska
inrikesflyget. Andra resealternativ som tåg och buss finns också vanligtvis
att tillgå, om än med varierande attraktivitet.

Effekterna av avregleringen av den svenska inrikesmarknaden kan inte
avläsas fullt ut än. Den svaga ekonomiska konjunkturen verkar i hög grad
hämmande på flygföretagen. Jag anser därför inte att tiden är lämplig att nu
dra långtgående slutsatser om framtida olönsam flygtrafik.

Sverige och Norge utgör genom avtalet med EG redan en del av den ge-
mensamma luftfartsmarknaden. Det gör att Sverige med all sannolikhet
kommer att omfattas av det tredje luftfartssteget redan under år 1993. Jag
anser det därför rimligt att så långt som möjligt redan nu följa EG:s regler
även om det finns övergångsbestämmelser som gäller inrikestrafiken. För att
uppnå den trafikpolitiska målsättningen om en tillfredsställande trafikför-
sörjning i hela landet måste också förutsättningarna för detta ständigt värde-
ras. På flygets område måste därför effekterna av inrikesflygets avreglering
värderas med beaktande av de särskilda förhållandena i Norrlands inland.
Därvid bör också noteras Umeås roll för sjukvården i Norrland.

I ett avseende har den inomnorrländska trafikförsörjningen en särskild be-
tydelse och det gäller tillgången till samhällelig service. Genom tidigare riks-
dagsbeslut har Umeå fått en särskild ställning i sjukvårdssystemet. Jag anser
det därför angeläget att fokusera det statliga intresset mot just trafiken Ös-
tersund - Umeå - Luleå.

Jag kommer inom kort att ge Luftfartsverket i uppdrag att särskilt studera
effekterna för flygtrafikens avreglering i denna del. Uppdraget skall genom-
föras i dialog med läns- och kommunföreträdare, landsting, berörda statliga
organ inkl, glesbygdsmyndigheten. Syftet med uppdraget är att ge rege-
ringen ett mera heltäckande beslutsunderlag. Uppdraget skall genomföras
skyndsamt.

Jag avser att återkomma till riksdagen under våren 1993.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att ta del av vad jag anfört om inriktningen av statens ansvar för
trafikförsörjningen i Norrland.

Myndighetsstrukturen inom luftfartssektorn

Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:

- Arbetet med att finna en lämplig ny struktur för Luftfartsverket
skall fortsätta. Frågor om att urskilja och renodla statens olika rol-
ler inom luftfarten bör därvid ges särskild tyngd i utvecklingsarbe-
tet.

- Riksdagen skall bemyndiga regeringen att fatta beslut om bolagi-
sering av sådan kommersiell verksamhet inom Luftfartsverket där
verksamheten bedrivs i konkurrens på en marknad.

- Någon omdefiniering av statens ansvar för flygplatsnätet bör inte
ske tills vidare i avvaktan på marknadens fortsatta utveckling och
avreglering. Frågan om resultatutjämning mellan statliga och
kommunala flygplatser i det hittillsvarande primärnätet bör tas
upp i de årliga förhandlingarna om statens transfereringar till
kommunerna.

Bakgrund

Regeringens propositioner

I föregående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet.
1991/92:TU13, rskr. 1991/92:208) redogjorde regeringen för sin syn på det
pågående utvecklingsarbetet inom Luftfartsverkets område i avsikt att an-
passa myndighetsstrukturen till de förändrade konkurrensförhållandena
inom flygsektorn. Regeringen konstaterade därvid att det delförslag som då
presenterats beträffande bolagisering av driften vid Luftfartsverkets flyg-
platser väl följde regeringens riktlinjer för att skilja ut kommersiella delar i
affärsverken och driva dessa i bolagsform med affärsmässiga ägarkrav och
att skapa möjligheter till breddat ägande där så är lämpligt. Regeringen kon-
staterade dock att en rad frågor återstod att behandla. Framför allt gällde
det affärsverkets övergripande organisation inkl, myndighetsfunktionernas
placering, t.ex. beträffande Luftfartsinspektionen. En rad närmare förut-
sättningar för bolagisering av flygplatserna återstod också att belysa. Som ett
par speciella problem som borde belysas ytterligare nämndes vidare dels den
icke nationella eller strategiska flygtrafiktjänstens framtida organisation,
dels frågor i sammanhang med en avgränsning av statens ansvar för flygplats-
nätet.

Det fortsatta arbetet skulle enligt regeringen inriktas mot att ett samlat
förslag till ny struktur för Luftfartsverket för riksdagens ställningstagande
senast i budgetpropositionen år 1993.

Regeringen har vidare i proposition (prop. 1992/93:132, bet. 1992/93:
TU11) om vissa frågor inom Kommunikationsdepartementets område be-
handlat frågan om resultatutjämning för kommunala flygplatser. Regeringen
konstaterade därvid bl.a. att den genomförda avregleringen av svenskt inri-
kesflyg inneburit att den tidigare definierade gränsen mellan regional ”se-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

kundär” och nationell ”primär” trafik håller på att försvinna och att SAS och Prop. 1992/93:100
Linjeflyg numera inte heller längre har något samlat ansvar för ett speciellt Bilaga 7
primärlinjenät. Mot bl.a. denna bakgrund konstaterade regeringen att det
finns skäl att ånyo överväga frågan om avgränsning av statens ansvar för luft-
fartens infrastruktur, och aviserade att frågan skulle tas upp i kommande
budgetproposition. I avvaktan på dessa vidare överväganden föreslog rege-
ringen att för år 1993 övergångsvis 7,3 miljoner kronor skulle utbetalas från
Luftfartsverket till fem kommunala flygplatser i det s.k. primärnätet enligt
samma grunder som gällt för det hittillsvarande femåriga utjämningssyste-
met.

Luftfartsverkets förslag

Luftfartsverket inkom den 14 oktober 1992 till regeringen med en rapport
”Översyn av strategier och struktur”. Rapporten behandlar den slutförda
översynen som verket gjort i avsikt att studera verksamhetens utveckling och
behov av förändringar i ett helhetsperspektiv. Metoden har varit att genom
en omvärldsanalys dra slutsatser om behov av och möjligheter till anpass-
ningar och förnyelse av verksamhet, roller, organisation, styrformer, kompe-
tens, ekonomi och finansiering.

Verket konstaterar i rapporten att omvärldsförändringarna under 1990-ta-
let, framför allt den ökade konkurrensen inom luftfartssektorn, ger anled-
ning för Luftfartsverket att fortsätta sitt förändringsarbete. Skäl finns såle-
des enligt verket att ta ytterligare steg i utvecklingen mot tydliggörande av
skillnaden mellan myndighetsuppgifter och affärsinriktad verksamhet.

Vidare konstateras i rapporten att den förändrade situationen kommer att
ställa ökade krav på Luftfartsverket att aktivt påverka luftfarten och dess
förutsättningar. På en avreglerad marknad måste verket ha flexibilitet att
kunna anpassa sig till snabbt ändrade krav från kunderna. Detta ställer bl.a.
krav på en aktivare hantering av kapitalfrågorna. Mot bl.a. denna bakgrund
föreslår man att inriktningen mot en bolagisering av de affärsinriktade de-
larna av verksamheten fullföljs. Verket konstaterar dock därvid att ett av
huvudmotiven för den bolagiseringsmodell som redovisades för riksdagen i
budgetpropositionen år 1992, att genom flygplatsvisa bolag skapa möjlighe-
ter för kommuner och lokalt näringsliv till delägarskap i flygplatsen i fråga,
numera är mindre aktuellt till följd bl.a. av försämrad kommunal ekonomi
och viss osäkerhet om flygets tillväxttakt under 1990-talet. Verket anser där-
för att förslaget till bolagsbildning bör ses mera som ett sätt att öka effektivi-
teten i luftfartssektorn och mindre som ett instrument för lokal ägarsprid-
ning på flygplatserna.

Mot bakgrund av denna analys framlägger Luftfartsverket i sin rapport ett
samlat förslag till ny struktur för verkets ansvarsområde. Förslaget bygger i
korthet på att Luftfartsverkets uppgifter skall lösas inom ramen för en sam-
manhållen koncern, vari tydlig åtskillnad skall göras mellan myndighets- och
affärsinriktade verksamheter. För att bl.a. investeringsbeslut skall kunna av-
vägas likartat innefattas i affärsinriktade verksamheter i princip hela den nu-
varande flygplatsverksamheten samt flygtrafikledningen. Beträffande den
senare föreslås dock att en ytterligare utredning behövs av gränssnittet. Ett

principbeslut föreslås dock redan nu beträffande flygtrafiktjänstens inklude-
rande i affärsverksamheten.

De delar av nuvarande Luftfartsverket som inte har tydliga myndighets-
uppgifter föreslås således överföras i aktiebolagsform från den 1 januari

1994. Återstående myndighetsuppgifter föreslås drivas vidare i affärsverket,
som dessutom föreslås förvalta bolagets aktier och som gentemot ägaren
skall svara för den totala verksamheten i koncernen.

Bolaget föreslås bedrivas enligt samma modell som för privatägda aktie-
bolag. Utdelningskrav, soliditet och andra ekonomiska mål förutsätts därvid
variera med konjunktursvängningarna. Bolaget föreslås indelat i divisioner
och resultatenheter. Avknoppning av sådana enheter i dotterbolag föreslås
bli aktuellt om utomstående visar intresse för delägande, om verksamheten
är så långsiktigt ekonomiskt stabil att den kan bedrivas helt utan subventio-
ner, eller om verksamheten bedrivs i sådan konkurrens att det är önskvärt
att göra den kommersiella självständigheten tydlig. De nuvarande bolagen i
Luftfartsverkskoncernen Swedavia AB och LFV Airport Center AB föreslås
bli sådana dotterbolag till bolaget.

Luftfartsverket föreslås fortfarande äga sådana anläggningar som beläggs
med lagfartskostnader och andra avgifter när de byter ägare. Verket avses
därvid arrendera ut dessa till bolaget baserat på bokfört värde. Övriga till-
gångar för verksamheten avses överföras till bolaget. Leasingstocken före-
slås likaså överförd till bolaget.

Luftfartsverket föreslår i rapporten att ägarstyrningen även efter föränd-
ringen skall ske mot koncernen/affärsverket, men att de ekonomiska målen
bör ändras till att vara soliditet, räntabilitet på totalt kapital och krav på ut-
delning beräknat på justerat eget kapital.

Beträffande frågan om avgränsning av statens ansvar för luftfartens infra-
struktur konstaterar verket i rapporten att i den nya marknadssituation som
inträtt efter inrikesflygets avreglering kommer efterfrågeförändringar på ett
annat sätt än tidigare att bli en indikator på behovet av flygtransporter. Detta
bör enligt verket tillvaratas i en ny definition av ett nationellt ”primärt” nät
av flygplatser, vari även bör regleras hur in- och utträde ur ett sådant nät
skall gå till. Emellertid anser verket att en sådan ny definition kräver att
långsiktiga strukturella förändringar i flygnätet kan avläsas, vilket först kan
ske efter det att avregleringen fått verka ytterligare någon tid. Luftfartsver-
ket föreslår därför att nuvarande definition av ”primärnätet” av flygplatser
bibehålls tills vidare, men att beteckningen ändras till stomnätet, i anslutning
till andra transportslags terminologi och som en markering av att den tidi-
gare kopplingen till vissa operatörer nu bortfallit.

Vad gäller resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser i
detta nät anser verket att skäl finns att även fortsättningsvis bedriva en sådan
utjämning, och verket presenterar därför översiktligt ett förslag till ett så-
dant system byggt på kriterier rörande trafikvolymer, flygplatsernas funktion
och den ekonomiska situationen. Luftfartsverket konstaterar dock samtidigt
att man med hänsyn till verkets ekonomiska situation inte kan förorda att
utjämningen sker på hittillsvarande sätt direkt mellan verket och de kommu-
nala flygplatserna, om inte ägaren avstår från en del av den begärda avkast-
ningen.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Föredragandens överväganden

Som jag berört i föregående års budgetproposition innebär regeringens lång-
siktiga strävanden beträffande utvecklingen inom affärsverkens ansvarsom-
råden att verksamheten och de tillgångar som förvaltas av affärsverken bör
överföras till aktiebolag. Dock bör därvid verksamhet med karaktär av ”na-
turligt monopol” skiljas ut från konkurrensutsatt verksamhet och fungera
som neutrala aktörer. Grundsynen i det av Luftfartsverket bedrivna föränd-
ringsarbetet överensstämmer väl med dessa riktlinjer. Riksdagen har också
ställt sig bakom denna grundsyn.

I den redovisning av arbetet som gjordes i budgetpropositionen år 1992
ingick som framgått ett förslag om bolagisering av varje statlig flygplats för
sig i avsikt bl.a. att skapa nya huvudmannaskapsformer och breddat del-
ägande. Jag delar den syn som redovisas i verkets nya rapport att grundförut-
sättningarna för detta förslag nu förändrats i och med det minskade intresset
från lokala och regionala intressenter att delta i sådana bolagsbildningar,
varför detta förslag tills vidare har mindre aktualitet.

Samtidigt kvarstår som framgått behovet av att finna nya effektivare och
flexiblare organisationsformer för den del av Luftfartsverkets verksamhets-
område som sker på affärsmässig basis. Målsättningen att skilja ut kommer-
siella delar av affärsverket och driva dessa i bolagsform är oförändrad. En
effektivare myndighetsstruktur till gagn för hela luftfartssektorn är således
ett huvudmål för det nu pågående förändringsarbetet.

Vid redovisningen av delrapporten i föregående års budgetproposition be-
rördejag som nämnts en rad frågor som kvarstod att behandla. Den nu fram-
lagda rapporten från Luftfartsverket bör därvid enligt min mening ses som
ett viktigt steg framåt i denna process. Den delvis förändrade inriktningen i
verkets nya förslag jämfört med det som redovisades i budgetpropositionen
år 1992 föranleder emellertid ett antal nya ställningstaganden.

Det nu aktuella bolagiseringsförslaget innefattar, till skillnad från det tidi-
gare behandlade förslaget, i princip hela flygplatsverksamheten och flygtra-
fiktjänsten. Den centrala frågan om avgränsning av en nationellt grundläg-
gande infrastruktur inom luftfartens område, som behandlades i förra årets
rapport, har därmed kommit i ett nytt läge. Systemet med en sammanhållen
koncern och ägarstyrning endast via affärsverket är vidare ett nytt och viktigt
inslag i det nu aktuella förslaget jämfört med det tidigare.

Mot denna bakgrund bör därför ett fortsatt utvecklingsarbete bedrivas
med oförändrat mål att åstadkomma ett tydligare myndighetsansvar och ra-
tionellare driftsformer. Det fortsatta arbetet bör liksom hittills i huvudsak
bedrivas i kontakter mellan verket och regeringskansliet med externt stöd
där så bedöms nödvändigt. Det bör här noteras att verket redan nu med stöd
av instruktionen och inom ramen för affärsverksformen kan genomföra så-
dana organisatoriska förändringar av rationaliserande karaktär som ingår
som en del i Luftfartsverkets nu aktuella förslag.

En viktig fråga som bör analyseras är vilka marknadsbetingelser som verk-
samheten bedrivs under. Sådana delar som har karaktär av monopol bör som
framgått enligt regeringens huvudlinje i princip inte överföras till bolags-
form. Luftfartsverkets ekonomiska möjligheter att med olika avgränsnings-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

fall bedriva verksamheten i bolagsform bör också belysas ytterligare. Vidare
bör frågan om ägarstyrningen inom Luftfartsverkets nuvarande verksam-
hetsområde efter en bolagisering analyseras ytterligare. Därvid bör för- och
nackdelar med ett kommersiellt bolag inom koncernen resp, direkt under
regeringen belysas.

Utifrån dessa huvudsakliga analysområden kan ett antal områden som bör
studeras vidare nämnas.

Beträffande rollen som infrastrukturhållare, som utgör verkets huvudupp-
gift, bör ytterligare analyseras hur strävan mot effektiv drift och nya ratio-
nella organisationsformer för flygplatser och flygtrafiktjänst kan kombineras
med ägarens krav på strategisk planering och styrning av luftfartens grund-
läggande infrastruktur. Beträffande flygtrafiktjänsten bör frågan om de i
denna verksamhet ingående myndighetsfunktionerna belysas, och den icke
nationellt strategiska flygtrafiktjänstens framtida huvudmannaskap övervä-
gas ytterligare i samråd med berörda parter.

Vad gäller rollen som luftfartsmyndighet bör analyser göras av de krav som
den förändrade marknadssituationen ställer på Luftfartsinspektionen och
Luftfartsverkets övriga myndighetsfunktioner, bl.a. vad avser effekten av
avregleringen och den europeiska integrationen inom luftfarten. Verkets roll
i andra myndighetssammanhang, bl.a. inom miljöområdet bör vidare be-
handlas. De ekonomiska konsekvenserna av ett tydligare organisatoriskt
särskiljande av myndighetsuppgifterna från affärsverket bör belysas.

Beträffande verkets kommersiella verksamhet bör, enligt min mening, så-
dan verksamhet kunna överföras till bolagsform under förutsättning att den
kan bedrivas på en fungerande marknad och är så långsiktigt stabil att den
kan bedrivas utan subventioner.

Det finns ingen anledning att nu entydigt peka ut vilka delar av Luftfarts-
verkets kommersiella tjänster, så som de definieras i treårsplanen, som re-
dan nu kan vara lämpade för bolagisering. Jag föreslår därför att riksdagen
bemyndigar regeringen att fatta beslut om att bilda ett eller flera sådana
bolag under förutsättning att de av mig tidigare nämnda kriterierna är upp-
fyllda.

Vad gäller definitionen av statens ansvar för flygplatsnätet är detta som
jag berörde i föregående proposition en viktig fråga. Som jag redovisat för
riksdagen i propositionen om vissa frågor inom Kommunikationsdeparte-
mentets område finns i och med den genomförda avregleringen skäl att nu
ånyo överväga denna fråga. Jag delar emellertid Luftfartsverkets bedömning
i sin rapport att en ny definition kräver att mer långsiktiga effekter i flygtra-
fikstrukturen kan avläsas än vad som ännu är fallet. Jag delar därför synen
att det är lämpligt att tills vidare bibehålla nuvarande omfattning på det s.k.
primärnätet. Något skäl att som verket föreslagit i detta läge byta namn på
nätet finner jag emellertid inte.

Beträffande frågan om resultatutjämning mellan statliga och kommunala
flygplatser inom detta nät har jag i den tidigare nämnda propositionen före-
slagit att Luftfartsverket bemyndigas att utbetala 7,3 miljoner kronor för år
1993 i sådan resultatutjämning enligt samma grunder som gällt för det hit-
tillsvarande utjämningssystemet. Verket har i sin rapport lagt fram ett över-
siktligt förslag till nytt utjämningssystem avsett att gälla tills vidare från år

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

1994, men har samtidigt även föreslagit att denna utjämning skulle betalas
genom nedsättning av statens utdelningskrav på Luftfartsverket. Kommun-
förbundet har också inkommit med synpunkter i denna fråga.

Som nämnts får definitionen av primärnätet och därmed av statens an-
svarsområde beträffande flygplatsnätet betraktas som provisorisk i avvaktan
på den vidare flygmarknadsutvecklingen. Mot denna bakgrund anser jag att
det vore mindre lämpligt att nu besluta om nya principer för utjämning mel-
lan statliga och kommunala flygplatser. Frågor om överföring av resurser
mellan stat och kommun handhas inom andra samhällssektorer i de årliga
förhandlingarna om statliga transfereringar till kommunerna. Jag anser att
det bör studeras om även denna fråga bör tas upp i dessa förhandlingar. I
avvaktan på att en överenskommelse kan träffas i denna del bör enligt min
mening övergångssystemet för år 1993 bibehållas på samma grunder och
med samma finansiering som hittills.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att

1. bemyndiga regeringen att besluta om överförande av viss verk-
samhet inom Luftfartsverkets område till bolagsform på de villkor
som jag anfört,

2. bemyndiga regeringen att besluta om förvärv och tecknande av
aktier m.m. i sådana bolag,

3. godkänna riktlinjerna för det fortsatta arbetet med utarbetande
av en ny myndighetsstruktur inom luftfartsområdet samt

4. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om statens
ansvar för flygplatssystemet och resultatutjämning mellan statliga och
kommunala flygplatser.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Luftfartsverket

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Luftfartsverkets allmänna inriktning och servicemål ligger fast i
avvaktan på fortsatta överväganden inom ramen för affärsverks-
utvecklingsprojektet.

- Bolagsmodell skall införas i redovisningen från år 1994. Soliditets-
och avkastningsmål skall tills vidare anpassas till de nya redovis-
ningsprinciperna. Verkets långsiktiga ekonomiska mål i denna del
bör analyseras vidare.

- Nya prismål och produktivitetsmål föreslås för treårsplaneperio-
den 1993-1995 vilka understödjer verkets pågående rationalise-
ringsarbete.

- Investeringsplanen för åren 1993-1995 omfattar 2,1 miljarder kro-
nor och inriktas huvudsakligen mot en ny tredje rullbana resp, en
ersättning av områdeskontrollcentralen på Arlanda.

1 Verksamhetens inriktning m.m.

Luftfartsverkets treårsplan

Det övergripande målet för Luftfartsverket är att främja en på sunda ekono-
miska villkor grundad utveckling av luftfarten och verka för att en tillfreds-
ställande säker och miljövänlig flygtransportförsörjning uppnås och vid-
makthålls till lägsta möjliga kostnader.

Luftfartsverket har sex huvuduppgifter:

- att driva och förvalta statens flygplatser för civil luftfart och även ansvara
för driften av stationsområden för civil luftfart vid militära flygplatser,

- att i fred svara för civil och militär flygtrafiktjänst,

- att ha tillsyn över flygsäkerheten för den civila luftfarten,

- att svara för skyddet av miljön mot föroreningar från civil luftfart,

- att utöva vissa luftfartspolitiska myndighetsfunktioner, samt

- att ombesörj a beredskapsplanläggning i fråga om den egna verksamheten
och den civila flygtransportsektorn i övrigt.

Sedan år 1990 arbetar Luftfartsverket som koncern. Koncernen Luftfarts-
verket bedriver affärsverksamhet dels inom ramen för affärsverket genom
affärsenheterna Flygtrafiktjänst, LFV Teknik, LFV Resurs och de nitton
flygplatserna, dels i de två dotterbolagen Swedavia AB och LFV Airport
Center AB. Inom affärsverket finns även två myndighetsfunktioner: Luft-
fartsinspektionen, som är fristående myndighetsmässigt, och Luftfartspoli-
tiska avdelningen.

Styrningen av Luftfartsverket förutsätts ske genom fastställande av eko-
nomiska mål och servicemål. Treåriga investeringsplaner med utblickar på
längre sikt är värdefulla instrument i sammanhanget. Statsmakternas styr-
ning sker främst genom att mål läggs fast för avkastning, service, prissättning
och soliditet. Därtill kommer verkets egna mål för service och produktivitet.

Luftfartsverket presenterar i sin treårsplan för åren 1993-1995 mål för
samtliga verksamhetsgrenar och den planerade inriktningen av verksamhe-
ten under perioden.

Verkets verksamhetsinriktning ligger fast. Verket har preciserat sitt age-
rande genom utformande av affärs- resp, verksamhetsidéer.

Affärsidé för affärsverksamheten är att tillhandahålla och vidareutveckla
anläggningar inom flygtransportnäringen för att tillgodose kundernas krav,
samt tillgodose kundernas behov av system, produkter och tjänster i anslut-
ning till detta.

Verksamhetsidé för myndighetsfunktionerna är att luftfartspolitiken skall
bedrivas så att den främjar luftfartens utveckling, att verket skall eftersträva
största möjliga överensstämmelse mellan svenska och internationella stan-
darder, rekommendationer och procedurer, samt att verksamheten skall
präglas av öppenhet för marknadens synpunkter, men samtidigt av fasthet
och opartiskhet.

Luftfartsverkets tjänsteproduktion delas in i dels systemtjänster, dels
kommersiella tjänster. Till gruppen systemtjänster hör tjänster som är en
nödvändig och obligatorisk förutsättning för att en flygtransport skall kunna
ske. Till systemtjänster hör vidare sådana vars omfattning och villkor är reg-
lerade i lag. Alla andra tjänster som Luftfartsverket tillhandahåller benämns
kommersiella tjänster.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Servicemålen för systemtjänster är följande: Prop. 1992/93:100

För start- och landningstjänst att: Bilaga 7

- medge start, landning och markstopp med de flesta i kommersiell flyg-
verksamhet använda flygplanstyper under resp, flygplats öppethållnings-
tid. Trafikbortfallet av antalet rörelser med flygplan över 15 ton under
vinterperioden får uppgå till högst 1 %. Olika flygplanstyper och trafik-
slag (in- och utrikes linjefart samt chartertrafik) skall medges det antal
starter och landningar som följer av godkända tidtabeller.

Förpassagerartjänst att:

- under resp, flygplats öppethållningstid, eller i övrigt efter överenskom-
melse, tillhandahålla passagerarutrymmen, passagerarservice och övrig
service som överenskommits eller som kunderna kan förvänta.

För flygtrafiktjänst en route att:

- befrämja en säker och välordnad flygtrafik inom svenska flyginforma-
tionsregioner. Tjänstegrensvisa insatser och tekniska funktioner skall till-
handahållas åt såväl civil som militär luftfart så att all luftfart kan bedrivas
säkert och rationellt.

För flygsäkerhetstjänst att:

- säkerhetsarbetet skall bedrivas med fortsatt hög intensitet, och flygsäker-
hetsstandarden skall vara lägst i nivå med den som finns i övriga välut-
vecklade luftfartsnationer.

För trafikpolitiska tjänster att:

- genom eget planerings- och utredningsarbete samt uppföljning av utveck-
lingen inom flygtransportsektorn bygga upp kunskap som underlag till
förslag och beslut, vilka leder till en sund utveckling av flygsektorn,

- vid tillståndsgivning till svenskt inrikesflyg beakta att effektiv konkurrens
åstadkoms på marknaden inom ramen för riksdagens trafikpolitiska mål-
sättning,

- i den prisreglerande verksamheten för utrikes linjefart se till konsumen-
ternas intresse av rimliga priser på en marknad av monopol- eller oligo-
polkaraktär, och samtidigt beakta flygföretagens behov av att hålla en in-
täktsnivå som är tillräcklig för långsiktig lönsamhet.

Syftet med att producera kommersiella tjänster är att öka effektiviteten
och konkurrensförmågan i flygtransportsystemet, bl.a. genom att hålla till-
baka priserna på de trafikinriktade tjänsterna. Till de kommersiella tjäns-
terna hör ramptjänst, expeditionstjänst, hangar och parkeringstjänst, bilpar-
kering, lokaluthyrning, tankningstjänst, konferensservice, reklamplatsför-
säljning, lokalvård, flygplansstädning och arrende.

De olika kommersiella tjänsterna riktar sig till resenärer, flygbolag och
företag. Produktion av kommersiella tjänster skall vara ett komplement till
produktionen av systemtjänster. Den får således ej bedrivas så att den pri-
mära uppgiften att producera tjänster direkt inriktade mot flygtrafiken hind-
ras eller blir eftersatt.

Priset för kommersiella tjänster skall sättas så att ett så stort överskott som
möjligt skapas. Det innebär att varje tjänst skall täcka sina egna kostnader
samt ge en av verksledningen fastställd avkastning. I kostnaderna inräknas
även den risk som kan hänföras till tjänsten.

Regeringen gav i början av år 1992 trafikverken i uppdrag att årligen redo-

visa miljösituationen och föreslå åtgärder som reducerar miljöeffekterna
från trafiken samt föreslå särskilda miljömål för transportsektorn. I den
första rapporten för Luftfartsverkets del konstateras att miljöpåverkan från
luftfarten har minskat under år 1991 till följd av lågkonjunkturen och intro-
duktion av nya flygplanstyper i inrikestrafiken. Det framgår vidare att arbe-
tet för att begränsa miljöeffekterna från flyget fortsätter på bred front såväl
vad gäller buller som utsläpp till luft och vatten. Speciellt viktigt är därvid
arbetet i internationella fora som ICAO och ECAC. I en gemensam nordisk
rapport som under hösten överlämnats till Nordisk Ämbetsmannakommitté
för Trafikfrågor (NÄT) redovisas de svenska och nordiskt gemensamma ini-
tiativ som tagits för att påskynda miljöarbetet inom sådana internationella
organ.

Föredragandens överväganden

Jag har i föregående avsnitt redovisat min syn på det arbete som pågår be-
träffande en förändrad myndighetsstruktur inom luftfartssektorn. I avvaktan
på vidare ställningstagande till målstrukturen i detta arbete godtar jag den
av verket föreslagna allmänna inriktningen av verksamheten under treårspe-
rioden 1993-1995 samt föreslagna servicemål. De servicemål för olika verk-
samhetsgrenar som verket redovisar är i vissa fall något förändrade jämfört
med föregående treårsplan. Orsaken är en anpassning till den nya marknads-
situationen inom luftfarten, speciellt beträffande de luftfartspolitiska tjäns-
terna. Verksamheten syftar emellertid även fortsättningsvis till att stärka fly-
gets konkurrenskraft och utformas i nära samarbete med flygbolag, kommu-
ner och andra berörda intressenter såväl i fråga om inriktningen som omfatt-
ningen av service och investeringsåtgärder. Omfattningen på verksamheten
måste dock givetvis styras av de ekonomiska förutsättningar som jag avser
att behandla i följande avsnitt.

Jag anser att det är viktigt att riksdagens beslut om att trafiksektorn skall
ta ansvar för att minska den negativa miljöpåverkan fullföljs. Som jag tidi-
gare nämnt avser regeringen att i början av år 1993 ge trafikverken i uppdrag
att fördjupa arbetet avseende konkreta åtgärder inom bl.a. luftfartsområ-
det.

2 Ekonomiska mål och resurser m.m.

Luftfartsverkets treårsplan

Till grund för treårsplanen som verket redovisar ligger en bedömd långsiktig
trafiktillväxt mätt i antalet passagerare fram till år 2005 på mellan 3,1 och
5,0 % per år för inrikes flygtrafik, mellan 4,8 och 6,2 % för utrikes flygtrafik
och mellan 1,1 och 2,7 % för chartertrafik på svenska flygplatser. Prognosen
är nedjusterad jämfört med föregående treårsplan. Kostnaderna beräknas
prismässigt öka med i genomsnitt 4 % per år under perioden. Personal- och
övriga driftresurser beräknas däremot trots trafiktillväxten minska i volym
som ett resultat av pågående rationaliseringsarbete inom verket. Affärspla-
neringen drivs således vidare med målsättningen att rörelsekostnaderna
skall minska med ca 10% med full effekt år 1994.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Produktivitetshöjande åtgärder prioriteras särskilt i enlighet med riksda-
gens riktlinjer under innevarande treårsperiod. Som mål för produktiviteten
föreslår verket att Luftfartsverkets totalproduktivitet sett över en längre
tidsperiod skall öka med 3% per år. Verket konstaterar att man under år
1992 utvecklat ett nytt, förbättrat produktivitetsmått, där produktiviteten
för systemtjänster resp, kommersiella tjänster beräknas var för sig och sedan
vägs samman till ett totalmått.

Det ekonomiska resultatet för år 1992 beräknas i treårsplanen till 268 mil-
joner kronor. Motsvarande resultat för år 1991 uppgick enligt årsredovis-
ningen till 393 miljoner kronor. Försämringen beror framför allt på den fort-
satta nedgången under året för inrikestrafiken.

Gällande mål för avkastning är enligt regeringens beslut att Luftfartsver-
ket år 1992 skall inleverera avkastning på verkets fasta statskapital enligt
fastställd avkastningsränta. Den tidigare ackumulerade underförräntningen
i Luftfartsverket har under året slutåterbetalats till staten.

Luftfartsverket skall enligt regeringens beslut under treårsperioden 1992-
1994 inrikta soliditeten mot att snarast, dock senast i slutet på perioden uppgå
till 45 %. Vid utgången av år 1991 redovisade verket en soliditet på 38,3 %.
Trots mycket stor återhållsamhet med investeringar förväntas soliditeten
sjunka ytterligare till ca 34 % under år 1992. Orsaken är framför allt den tidi-
gare nämnda förhöjda utdelningen (återbetalningen) till staten med sam-
manlagt 523 miljoner kronor, varvid verkets egna kapital beräknas minska
med 193 miljoner kronor. Enligt den treårsplan som verket presenterat kom-
mer, med oförändrad redovisning i övrigt, soliditeten under år 1994 att
uppgå till 47 % och ca 51 % år 1995, vilket således uppfyller regeringens mål-
sättning.

Luftfartsverket har rätt att under treårsperioden 1990/91 - 1992/93 ta upp
lån i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 900 miljoner kronor. På grund av
arbetet med att höja soliditetsnivån planerar inte verket att uppta ytterligare
lån under planperioden. För att kunna möta oförutsedda finansieringsbehov
begär dock verket rätt att kunna uppta riksgäldslån på 300 miljoner kronor
under planperioden. Luftfartsverkets kortfristiga rörelsekredit hos Riks-
gäldskontoret på 100 miljoner kronor föreslås bibehållas.

Som bl.a. redogjorts för i propositionen (prop. 1990/91:87, bet.
1990/91:TU27, rskr. 1990/91:287) Näringspolitik för tillväxt har som ett led
i affärsverksutvecklingen inom Kommunikationsdepartementets område ett
arbete genomförts med syfte att uppnå större jämförbarhet mellan verken
och aktiebolag. Detta innebär införande av s.k. bolagsmodell i redovis-
ningen, vilket bl.a. innefattar att pensionsskulden och leasingfinansierade
tillgångar tas in i balansräkningen och att skattemotsvarighet införs i resul-
taträkningen. Luftfartsverket föreslår nu i sin treårsplan att leasing aktiveras
i balansräkningen från år 1993 i enlighet med Riksrevisionsverkets rekom-
mendationer för affärsverken, och att övriga förändringar genomförs från år
1994. Samtidigt föreslår verket att soliditetsmålet justeras med anledning av
detta och att nya avkastningsmål och utdelningskrav ersätter det hittills gäl-
lande baserat på ett fast statskapital.

Beträffande soliditeten innebär detta att denna för åren efter införande av
bolagsmodell 1993-1995 kommer att uppgå till 35 %, 29 % resp. 34 %. Dessa

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

siffror gäller exkl. Sky City-anläggningen. Som utdelningskrav föreslår ver-
ket för år 1994 5 % på justerat eget kapital, vilket skulle innebära att utdel-
ning plus skattemotsvarighet skulle ligga på samma nivå som avkastningskra-
vet år 1993. Inget särskilt avkastningsmål föreslås av verket i avvaktan på
vidare diskussioner om Luftfartsverkets ekonomiska mål efter införandet av
bolagsmodell i redovisningen.

Nuvarande målsättning för prissättningen innebär att höjningen av luft-
fartstaxorna skall begränsas till att ligga under den allmänna prisökningen.
Detta styrs av intentionerna i det s.k. SILA-protokollet. Luftfartsverket har
i särskilda skrivelser föreslagit ett nytt prismål för treårsplaneperioden 1993-

1995. Målet innebär att förändringar av verkets avgiftsuttag högst får uppgå
till samma nivå som den allmänna kostnadsutvecklingen i samhället i övrigt.
Nettoprisindex utgör därvid det mätbara måttet. Prismålet föreslås gälla ver-
kets systemtjänster sammanvägt och föreslås mätas över en konjunktur-
cykel. Möjligheter till särskilda ställningstaganden vid för landets flygsektor
strategiska investeringsbeslut föreslås vidare finnas. Luftfartsverket konsta-
terar i treårsplanen vidare att verket under treårsperioden 1993-1995 räknar
med att kunna hålla taxehöjningarna på en nivå som är betydligt lägre än
inflationen enligt nettoprisindex till följd av det pågående rationaliseringsar-
betet.

Det nya prismålet avses gälla från den 1 januari 1993, när det nya prissyste-
met som regeringen tidigare redogjort för inför riksdagen avses träda i kraft.
En förutsättning är att den tidigare begränsningen då hävts genom överens-
kommelse med SILA.

Verket har vidare i en särskild skrivelse till regeringen anmält att en över-
enskommelse numera träffats med SAS om en successiv avveckling och in-
fasning i prissystemet av bolagets kostnadsersättning för inrikesterminal 2 på
Arlanda flygplats. Samtliga särskilda kostnadsersättningsavtal, s.k. B- och
C-avtal, är därmed avvecklade.

Beträffande investeringarna konstateras i treårsplanen att dessa inriktas
främst mot ersättningsinvesteringar samt investeringar för flygsäkerhet och
god miljö. Dessutom anser verket att kapacitetshöjande investeringar bör
påbörjas under treårsperioden beträffande den tredje rullbanan på Arlanda
och en ny områdeskontrollcentral för flygtrafiktjänsten vid samma flygplats.
Investeringsplanen redovisar två nivåer. Den första omfattar 3 700 miljoner
kronor, varav dock endast 870 miljoner kronor skulle kunna aktiveras i ba-
lansräkningen. Den andra nivån, som är verkets huvudförslag, tar fasta på
det pågående rationaliseringsarbetet och på möjligheterna till senarelägg-
ning av de tidigare nämnda investeringarna på Arlanda med hänsyn till
marknadsläget. Denna nivå omfattar 2 085 miljoner kronor, varav 2 025 mil-
joner kronor skulle aktiveras i balansräkningen.

Finansieringen av investeringarna avses således nästan helt ske genom ver-
kets resultatöverskott och genom avskrivningsmedel. Verket har också i
sammanhang med bolagiseringsdiskussionen föreslagit vissa befogenheter
för verket i finansieringssammanhang för att uppnå en mer aktiv kapitalför-
valtning. Bl.a. har man föreslagit rätt att låna kortfristigt i bank samt att pla-
cera medel i bank och i statsgaranterade reverser samt att nyttja s.k. derivat-
instrument i ränte- och valutakursskyddande syfte.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Föredragandens överväganden

Efter en lång tid av trafiktillväxt bröts år 1991 flygtrafikens uppåtgående
trend. Orsaken är huvudsakligen en internationell lågkonjunktur. Det är se-
dan länge känt att flygtrafik är mycket konjunkturkänslig. Under år 1991
minskade antalet passagerare på de svenska flygplatserna med närmare 2,3
miljoner. Värst drabbades inrikesflyget, som minskade från 8,7 till 7,1 miljo-
ner passagerare. Även om Luftfartsverkets långsiktiga prognoser indikerar
en återhämtning och årlig trafikökning med ca 5 % under återstoden av
1990-talet, är det naturligt att treårsplaneperioden 1993-1995 kommer att
präglas av trafiknedgången. En annan viktig faktor som kommer att påverka
verkets förutsättningar under treårsplaneperioden är som tidigare berörts
avregleringen av luftfartsmarknaden såväl beträffande inrikesflyg som inter-
nationell trafik.

Båda dessa trender ställer nya krav på Luftfartsverket. Det i föregående
avsnitt redovisade arbetet med att utforma nya organisationsformer för myn-
dighetsstrukturen inom sektorn är en viktig del i verkets arbete med att möta
den nya situationen. Den nu pågående rationaliseringen inom verket utgör
en central del i detta arbete. Mot bakgrund av flygets stora betydelse för tra-
fikförsörjningen anser jag att Luftfartsverket måste fortsätta detta rationali-
seringsarbete med oförminskad styrka under treårsplaneperioden i avsikt att
stärka luftfartssektorns totala konkurrenskraft. Jag anser att målet för ver-
kets produktivitet spelar stor roll i detta sammanhang, och godtar det före-
slagna målet på 3 % årlig produktivitetsförbättring. Målet bör emellertid in-
ternt kompletteras med ett mål för rörelsekostnadsutvecklingen. Det av ver-
ket redovisade besparingsmålet på 10% för åren 1993-94 kan därvid tjäna
som ett första riktmärke.

En del i anpassningen av verket till den nya situationen är de nya redovis-
ningsprinciper som Luftfartsverket föreslagit. Jag delar verkets syn i denna
del som innebär att leasingtillgångar skall aktiveras i balansräkningen från
år 1993 och pensionsskulden från år 1994. Detta innebär att soliditeten under
treårsperioden blir 35%, 29% resp. 34%. I detta sammanhang bör dock
noteras att verket valt att tills vidare inte aktivera Sky City-anläggningen på
Arlanda i koncernens balansräkning. Jag förutsätter emellertid att denna
fråga klaras ut till bokslutet år 1993.

Jag godkänner verkets plan för soliditetsutvecklingen under åren
1993-1995 och för utdelningskravet på 5 % på justerat eget kapital år 1994.
Det sistnämnda innebär att utdelning plus skattemotsvarighet ligger på
samma nivå som avkastningskravet år 1993, dvs. 183 miljoner kronor.

Frågan om långsiktiga soliditets-, avkastnings- och utdelningsmål bör
dock studeras ytterligare i samband med den pågående översynen av Luft-
fartsverkets myndighetsstruktur.

Luftfartsverkets trafikavgifter spelar en viktig roll för flygbranschens eko-
nomiska förhållanden. Det nya prissystem som verket inför från år 1993 in-
nebär som jag tidigare redogjort för riksdagen en naturlig anpassning av tra-
fikavgifterna till den nya avreglerade marknadssituationen. Avgifternas ut-
veckling och prismålet i Luftfartsverkets verksamhet utgör dock också ett
viktigt instrument i detta sammanhang. Det nya mål som verket föreslagit

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

100

avses ersätta det tidigare prismålet som styrdes av intentionerna i det s.k.
SILA-protokollet. Staten och SILA är numera eniga om att detta protokoll
inte längre hindrar formulering av ett nytt prismål. Verket har föreslagit att
prismålet skall avse verkets systemtjänster sammanvägt och anknytas till
nettoprisindex. Jag delar denna uppfattning, liksom att prismålet i fortsätt-
ningen bör kunna variera efter konjunktursituationen och marknadsförhål-
landena. För treårsplaneperioden 1993-1995 bör som tidigare nämnts den av
trafikstagnation och rationalisering präglade situationen inom luftfartssek-
torn påverka prismålet. Jag föreslår mot denna bakgrund att prismålet för
denna treårsperiod fastställes till kostnadsutvecklingen enligt nettoprisindex
minus 20%. Detta ansluter också i stort till verkets egen bedömning om av-
giftsutvecklingen i treårsplaneförslaget.

Vad gäller investeringarna delar jag synen på verkets planeringsinriktning
för åren 1993-1995. De föreslagna investeringsobjekten är strategiskt nöd-
vändiga delar i infrastrukturuppbyggnaden i form av banor och flygledning.
Beträffande omfattningen av investeringarna bedömer jag verkets huvudför-
slag som totalt omfattar 2,1 miljarder kronor under treårsperioden som
lämpligt.

Beträffande finansieringen av investeringarna kan jag med tillfredsstäl-
lelse konstatera att verket nu, jämfört med den nu gällande treårsplanen,
genom sitt rationaliseringsarbete och genom senareläggningar till följd av
marknadsutvecklingen bedömer sig i princip kunna klara de stora strategiska
investeringsprojekten inom ramen för sin ordinarie finansiering. Detta inne-
bär att den av riksdag och regering på senare år eftersträvade kraftsamlingen
inom Luftfartsverkets verksamhetsområde nu givit resultat. Vad gäller de
nya friheter i finansieringssammanhang som verket aktualiserat kan jag nu
inte förorda någon förändring av gällande bemyndiganden. Dessa frågor får
diskuteras vidare i sammanhang med de tidigare beskrivna analyserna be-
träffande verkets framtida struktur. Dock bör verket för att kunna möta
oförutsedda finansieringsbehov få rätt att uppta riksgäldslån på 300 miljoner
kronor under planperioden.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om inriktningen av Luftfartsverkets
verksamhet och de servicemål som jag förordat under perioden 1993-
1995,

2. godkänna de resultat-, pris- och soliditetsmål för Luftfartsverkets
verksamhet som jag förordat för perioden 1993-1995,

3. godkänna vad jag har anfört om Luftfartsverkets investeringar
under perioden 1993-1995 samt bemyndiga regeringen att besluta om
avvikelser därifrån.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

101

Anslagsfrågor

E 1. Beredskap för civil luftfart

1991/92 Utgift 56809 000

1992/93 Anslag 62849000

1993/94 Förslag 67352000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Verksamheten under anslaget omfattar planläggning och förberedelser för
flygtransportledning, flygplatsdrift och flygtransportverksamhet under be-
redskapstillstånd och krig.

Luftfartsverket har beräknad medelsbehovet till 65,7 miljoner kronor. De
senaste åren har man prioriterat uppbyggnad av reservdelslager för de civila
transportflygplan som ingår i krigsorganisationen. Från anslaget täcks vidare
kostnaderna för att anpassa flygplatser till de krav som ställs i en krigssitua-
tion, t.ex. breddningar, förlängningar och förstärkningar av rullbanor.

Föredragandens överväganden

Överstyrelsen för civil beredskap har inom ramen för gällande programplan
särskilt prioriterat flygtransporter. Jag förordar mot denna bakgrund ett an-
slag på 67 352000 kronor för beredskapsåtgärder under budgetåret 1993/94.
Inom ramen för detta anslag bör emellertid enligt min mening under budget-
året 1993/94 även kunna beräknas medel för viss verksamhet vid Trafikfly-
garhögskolan, dock högst 25,4 miljoner kronor, i enlighet med mina övervä-
ganden under anslaget Civil trafikflygarutbildning. Jag har i denna fråga
samrått med chefen för Försvarsdepartementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

dels att till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1993/94 anvisa
ett reservationsanslag på 67 352 000 kr samt

dels att godkänna vad jag anfört om användningen av anslaget.

E 2. Bidrag till kommunala flygplatser m.m.

Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:

- För budgetåret 1993/94 anvisas ett bidragsanslag på 15 200000
kronor.

- Anslaget bör utgå som driftstöd och koncentreras till kommunala
flygplatser i Norrlands inland.

- Länsstyrelsen skall inom ramen för länstrafikanläggningsplanen
ha möjlighet att prioritera investeringar i kommunala flygplatser.

102

1991/92	Utgift	14560000	Prop. 1992/93:100
1992/93	Anslag	15 200 000	Bilaga 7
1993/94	Förslag	15 200000

Luftfartsverket

Luftfartsverket har för budgetåret 1993/94 föreslagit ett anslag på 15 800000
kronor.

Föredragandens överväganden

Riksdagen beslöt våren 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet. 1986/87:TU25,
rskr. 1986/87:303) att införa ett bidragsanslag till kommunala flygplatser i
skogslänen med regionalt betydelsefull linjetrafik.

Beslut om bidragets fördelning fattas av regeringen efter förslag från Luft-
fartsverket.

Jag har tidigare i avsnittet om flygmarknaden behandlat min syn på flygets
regionalpolitiska roll. Anslaget på 15,2 miljoner kronor bör i enlighet med
detta fr.o.m. budgetåret 1993/94 utgå som driftstöd till kommunala flygplat-
ser i skogslänen men med tonvikten på flygplatser i Norrlands inland, dvs.
Sveg, Lycksele, Vilhelmina, Arvidsjaur och Gällivare i enlighet med vad jag
tidigare anfört. Av anslaget skall minst 10 miljoner kronor användas för stöd
till driften vid dessa kommunala flygplatser.

Införandet av ett nytt anslag för byggande av länstrafikanläggningar
fr.o.m. budgetåret 1988/89 har inneburit att kommuner, landsting och läns-
styrelser nu fått betydligt större möjligheter än tidigare att göra en allsidig
bedömning vid prioriteringen av infrastrukturinvesteringar på den regionala
nivån. Jag anser därför att det fr.o.m. budgetåret 1993/94 inom ramen för
länstrafikanläggningsplanen skall vara möjligt för länen att utöver investe-
ringar i länsvägar, länsjärnvägar och kollektivtrafikanläggningar även göra
avvägningar av investeringsinsatser i kommunala flygplatser. Som jag tidi-
gare redogjort för avser jag att i propositionen om investeringsplanering vå-
ren 1993 ta upp frågan om finansiering av byggande av länstrafikanlägg-
ningar. I samband med detta avser jag att återkomma med de närmare detal-
jerna i förslaget.

För budgetåret 1993/94 beräknar jag ett anslag på 15,2 miljoner kronor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Bidrag till kommunala flygplatser m.m. för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 15200000 kr samt

2. bereda riksdagen tillfälle att ta del av inriktningen av anslaget.

103

E. Civil trafikflygarutbildning

1991/92 Utgift 31838000 Reservation 9 319 000

1992/93 Anslag 25 400 000

Från anslaget har utbetalats ersättning till Chefen för Flygvapnet (CFV)
för civil pilotutbildning vid Trafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungbyhed.
Dessutom har i mån av medel statsbidrag lämnats från anslaget till civil pilo-
tutbildning i privata skolor enligt förordningen (1986:682) om statsbidrag för
utbildning av trafikflygare m.m.

Föredragandens överväganden

Regeringen har i föregående års budgetproposition konstaterat att, som en
del av en ny näringspolitik, stödet till den civila trafikflygarutbildningen i
dess hittillsvarande form skulle upphöra så snart nuvarande elever färdigut-
bildats, vilket skett under år 1992.

Som ett led i denna omstrukturering har Chefen för Flygvapnet utrett för-
utsättningarna för Trafikflygarhögskolans fortsatta existens. Han har därvid
bl.a. förordat en fortsatt statlig utbildning av civila trafikflygare och att hu-
vudmannaskapet för skolan återgår till Försvarsdepartementet.

Chefen för Försvarsdepartementet har tidigare denna dag redogjort för
sina planer beträffande skolan och bl.a. föreslagit att ansvaret för att lämna
uppdrag till TFHS att bedriva trafikflygarutbildning den 1 juli 1993 övertas
av Försvarsdepartementet. Därmed kan hittillsvarande anslag under Kom-
munikationsdepartementets huvudtitel upphöra vid utgången av budgetåret
1992/93.

Efter samråd med chefen för Försvarsdepartementet anser jag emellertid
att det, för att möjliggöra den uppehållande verksamhet på låg nivå vid
TFHS som föreslås under budgetåret 1993/94, är rimligt att en del av anslaget
Beredskap för civil luftfart, som ingår i den civila försvarsramen, kan få an-
vändas för sådana ändamål.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag anfört om Civil trafikflygarutbildning.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

104

F. Kollektivtrafik

Fl. Riksfärdtjänst

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

Riksfärdtjänsten bör kommunaliseras vid kalenderårsskiftet 1993/94.
Närmare förslag om framtida regler och villkor för en sådan överfö-
ring kommer att föreläggas riksdagen under våren 1993.

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag

”Utbrutet anslag

124100000

113 300 000

113 300 000*

Från anslaget ges stöd till riksfärdtjänst. Syftet med riksfärdtjänsten är att
ge svårt handikappade möjlighet att göra längre resor inom landet till nor-
mala kostnader. Berättigade till riksfärdtjänst är personer som på grund av
sitt handikapp och brist på för dem tillgängliga trafikmedel måste resa på ett
dyrare sätt än normalt. Riksfärdtjänstresor kan ske med flyg, båt, buss, tåg,
taxibil eller med specialfordon till en kostnad som motsvarar kostnaden för
att åka andra klass med tåg inkl, anslutningsresor. I vissa fall kan även ledsa-
gare medfölja. Det är kommunerna som fattar beslut om resorna.

Anslagsframställning från Styrelsen for riksfärdtjänst

Framställningen grundar sig på förutsättningen att riksfärdtjänsten bedrivs
under oförändrade former hela det aktuella budgetåret.

Kostnaderna för verksamheten har allt sedan riksfärdtjänsten inrättades
år 1980 ökat mycket kraftigt. Under hela 1980-talet ökade i stort sett samt-
liga variabler inom riksfärdtjänsten, dvs. antalet resenärer, antalet resor, an-
talet resor per resenär och därmed också kostnaderna. Ett första trendbrott
inträffade under budgetåret 1990/91 genom att antalet resenärer minskade
något. Antalet resor per resenär, liksom också statens bidrag per resa fort-
sätter emellertid att öka.

En preliminär analys av resandet under budgetåret 1991/92 ger vid handen
att antalet flygresor ökat kraftigt medan antalet tågresor minskat. Antalet
taxiresor förefaller inte ha förändrats i någon större omfattning.

För budgetåret 1992/93 beräknar styrelsen, vid vissa antaganden om färd-
medelsfördelning och kostnadsutveckling, att utfallet blir ca 133 miljoner
kronor, dvs. en ökning med 7,2% i förhållande till utfallet för 1991/92.

För budgetåret 1993/94 förutses inte några större förändringar i resmönst-
ret. För samtliga transporter har antagits en prisökning med ca 3%. På
grundval härav hemställer styrelsen att medel för verksamhetens genomfö-
rande anvisas genom ett förslagsanslag på 139000000 kronor.

105

Föredragandens överväganden

Riksfärdtjänsten bör kommunaliseras vid kalenderårsskiftet 1993/94. Det in-
nebär att kommunerna får överta kostnadsansvaret för all färdtjänst. Försla-
get om ett förändrat huvudmannaskap för riksfärdtjänsten kommer att ske
inom ramen för den s.k. finansieringsprincipen för fördelning av kostnader
mellan kommunsektorn och staten. Närmare förslag om framtida regler och
villkor för riksfärdtjänsten kommer att föreläggas riksdagen under våren
1993.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Riksfärdtjänst för
budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 113 300 000 kr.

F2. Köp av interregional persontrafik på järnväg

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- För köp av interregional persontrafik på järnväg samt statens kost-
nader för gods- och persontrafik på inlandsbanan föreslås 511 mil-
joner kronor för budgetåret 1993/94.

1991/92 Utgift 558 000 000* Reservation 1400000

1992/93 Anslag 549000000*

1993/94 Förslag 511000 000

* T.o.m. budgetåret 1992/93 ingick endast köp av interregional persontrafik
på järnväg.

Från anslaget finansieras statens köp av interregional persontrafik på järn-
väg som är regionalpolitiskt angelägen men som inte kan drivas på företags-
ekonomiska villkor. Anslaget disponeras även för ersättning till Statens järn-
vägar (SJ) för vissa gemensamma funktioner på länsjärnvägarna. Vidare dis-
poneras anslaget, enligt förslag från regeringen fr.o.m. budgetåret 1993/94,
för drift- och investeringsbidrag till inlandsbanans intressenter, kompensa-
tion till SJ för överlåtande av rullande materiel till inlandsbanans intressen-
ter och ersättning till främst SJ och Banverket för administrativa kostnader
vid överförandet av nyttjanderätten till inlandsbanan till kommunerna längs
med inlandsbanan.

Kommittén

Ansvaret för förhandlingar om och administrationen av statens köp av inter-
regional persontrafik på järnväg överfördes år 1991 till kommittén
(K 1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik på järnväg m.m.
Enligt tilläggsdirektiv till kommittén (K 1992:79) skall upphandlingen ske i

106

konkurrens mellan olika järnvägsföretag. Trafiken kan vidare upphandlas
på perioder upp till fem år. Vid förhandlingar om mer långsiktiga avtal kan
förhandlaren välja att föreslå upphandling av rullande materiel i stället för
upphandling av trafik.

Kommittén har efter förhandlingar redovisat ett förslag till trafikupphand-
ling för budgetåret 1993/94. Förslaget förutsätter ett anslag om 447 miljoner
kronor. I beloppet ingår köp av vissa gemensamma funktioner för länsjärn-
vägar med 58 miljoner kronor. I medelsramen ingår även kostnader för för-
handlingar och administration av upphandlingen och anslag F 3. Ersättning
till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik.

Kommitténs förslag om trafik för budgetåret 1993/94 innebär att all trafik
upphandlas för ett år av SJ. Därutöver föreslås två (Bergslagen och Udde-
valla - Herrljunga - Borås) långsiktiga överenskommelser (T94-T97) där
statens kostnader i princip motsvarar SJ:s kapitalkostnader för rullande ma-
teriel.

Arets upphandlade trafik motsvarar i princip föregående års trafik. Vissa
mindre indragningar av tågpar på vissa sträckor har skett. Kommitténs för-
slag innebär följande trafikutbud för budgetåret 1993/94:

Sträcka Antal tågpar per dag

Övre Norrland inkl. Malmbanan	2*
Östersund-Storlien	3
Borlänge-Mora	4
Gävle-Borlänge-Hallsberg	3
Gävle-Avesta Krylbo-Hallsberg	2
Västerås-Katrineholm	5
Eskilstuna-Stockholm	2
Hallsberg-Mjölby	4
Karlstad-Charlottenberg	2
Uddevalla-Herrljunga-Borås	6
Nässjö-Falköping-Skövde	8
Kalmar/Karlskrona-Göteborg	4
Kalmar/Karlskrona-Alvesta	4

* Viss trafik tillkommer under vissa perioder

Med tågpar avses en tur- och returkörning med ett tågsätt. Det angivna
trafikutbudet avser i princip trafik måndag till fredag. Vissa veckoslutsvaria-
tioner förekommer.

Eskilstuna - Stockholm är ett kombinerat trafikupplägg med tåg och buss.
Förutom två tågpar ingår 15 dubbelturer med buss.

SJ har även på begäran av kommittén offererat fyra tågpar på sträckan
Hässleholm-Halmstad. Kommittén anser dock att trafiken inte tillräckligt
uppfyller de interregionala och regionalpolitiska kraven.

Inför T 93 planeras CityExpressförbindelser Malmö - Göteborg via Häss-
leholm. På så sätt skapas en snabb förbindelse mellan Kristianstads-/Hässle-
holmsregionen och Göteborg. Denna förbindelse tillgodoser dock inte öns-
kemålen från berörd trafikhuvudman om tågstopp i Markaryd. Problem-
ställningen kan enligt kommittén i huvudsak brytas ned till en fråga om ett
ökat antal tågstopp. Denna fråga bör lösas genom avtal mellan berörd trafik-
huvudman och SJ.

Trafikhuvudmannen i Hallands län har hemställt att trafikutbudet på

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

107

Västkustbanan skall prövas i statens upphandling. Frågan om ytterligare tåg- Prop. 1992/93:100
stopp på Västkustbanan bör enligt kommittén på samma sätt som tidigare Bilaga 7
beskrivna trafik till Markaryd lösas genom avtal mellan trafikhuvudmannen
och SJ.

Anbud har lämnats av konkurrerande operatörer på samtliga sträckor.
Offerter har lämnats av BK Tåg AB, Dalatåg AB och SJ. Med utgångspunkt
från förutsättningen att problemen kring möjligheten att få dispositionsrätt
till fordon, tillgång till SJ:s biljetthanteringssystem och att ersättningen för
trafikledningen kan lösas har kommittén beräknat statens kostnader för upp-
handling av privata operatörer på olika linjer. En jämförande analys av de
olika anbuden visar att de privata alternativen inte är konkurrenskraftiga.
Kommittén drar slutsatsen att en konkurrensupphandling bör fokuseras på
flerårsavtal med kvalitetshöjning i fordonsmaterielet. Med hänsyn till den
knappa tid som stått till buds för årets upphandling har det inte varit möjligt
att sluta avtal med privata operatörer om långsiktiga trafiklösningar. Kom-
mittén har dock tagit initiativ till ett utvecklingsarbete som syftar till att akti-
vera olika operatörer och trafikhuvudmän med inriktningen att utarbeta re-
gionalt förankrade trafiklösningar med ny fordonsmateriel. Dessa trafiklös-
ningar bör sedan kunna tjäna som underlag för upphandlingen i T 94.

Inlandsbanan

Regeringen har i två propositioner (prop. 1992/93:9, bet. 1992/93:TU3, rskr.
1992/93:113) Om inlandsbanan och (prop. 1992/93:91, bet. 1992/93:TU3,
rskr. 1992/93:113) Om vissa ekonomiska frågor som gäller inlandsbanan,
dragit upp riktlinjerna för fortsatt trafik på inlandsbanan. Regeringen före-
slår att en plattform skapas för en utveckling av olika former av gods- och
persontrafik på inlandsbanan. Inlandsbanans intressenter - inledningsvis
kommunerna - ges ansvar för såväl banan som för trafiken, med undantag
för viss godstrafik.

Inlandsbanans intressenter bör beviljas ett tidsbegränsat bidrag på totalt
135 miljoner kronor fördelade på en femårsperiod till drift och investeringar,
dvs. i genomsnitt 27 miljoner kronor per år. Kostnaden bör belasta anslaget
F 2. fr.o.m budgetåret 1993/94.

Inlandsbanans intressenter bör erbjudas att utan kostnader överta ägan-
derätten till vissa fordon. SJ bör kompenseras med 32 miljoner kronor för
denna rullande materiel. Denna kompensation på 32 miljoner kronor beta-
las från anslaget F 2. vid den tidpunkt överlåtelsen av rullande materiel sker.

Arbetet med att överföra nyttjanderätten till inlandsbanan till kommu-
nerna kommer att vara förenat med vissa kostnader bl.a. av administrativ
karaktär främst vid Banverket och SJ. Regeringen föreslår därför att 5 miljo-
ner kronor reserveras budgetåret 1993/94 på anslaget F 2.

Föredragandens överväganden

Upphandlingen av interregional trafik budgetåret 1993/94

Kommitténs förslag till trafikutbud innebär att interregional och regionalpo-
litiskt angelägen trafik kan upphandlas.

108

Kostnaderna för upphandlad trafik, vilken i princip motsvarar föregående
års trafik, har minskat med 100 miljoner kronor jämfört med föregående år.
Vidare har kostnaderna för gemensamma funktioner på länsjärnvägarna re-
ducerats med 2 miljoner kronor. Statens kostnader för köp av interregional
persontrafik på järnväg har således minskat med närmare 20 %, vilket bl.a.
gett utrymme för fortsatt trafik på inlandsbanan. Jag godtar kommitténs för-
slag rörande statens köp av interregional persontrafik på järnväg och beräk-
nar kostnaden till 447 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I medelsbe-
räkningen ingår kommitténs förhandlings- och administrationskostnader.

Upphandlingen från trafikåret 1994

Trafikåret 1993 är första året staten upphandlar olönsam interregional per-
sontrafik på järnväg i konkurrens. Även om all trafik även för trafikåret 1993
föreslås upphandlas av SJ är jag nöjd med resultatet. Genom att genomföra
upphandlingen i konkurrens har statens kostnader för interregional trafik re-
ducerats kraftigt.

Jag anser dock att detta endast är första steget för att uppnå en kostnadsef-
fektiv upphandling. Kommittén har bl.a. pekat på att SJ:s monopolställning
inom en rad strategiska funktioner skapar problem för andra aktörer. Den
särskilda utredare som tillsatts för att föreslå åtgärder som ökar konkurren-
sen inom järnvägssektorn (dir. 1992:40) Ökad konkurrens inomjärnvägssek-
torn skall bl.a. redovisa vilka åtgärder som krävs för att garantera likvärdiga
konkurrensförutsättningar på bannätet. Min målsättning är att vidareut-
veckla upphandlingen genom att skapa bättre förutsättningar för nya aktörer
att konkurrera med SJ om den av staten upphandlade interregionala trafi-
ken.

Med nuvarande system beslutar riksdagen om köp av interregional per-
sontrafik på järnväg på grundval av budgetpropositionen. Detta innebär att
ett slutligt avtal med trafikoperatörerna inte kan upprättas förrän kort tid
innan trafikåret startar. Detta leder till svårigheter för trafikoperatörerna att
planera sin verksamhet och begränsar bl.a. möjligheterna för nya aktörer att
träda in på marknaden. Mot denna bakgrund avser jag redan under hösten
1993 återkomma till riksdagen med ett förslag till avtal om köp av interregio-
nal persontrafik på järnväg för trafikåret 1994.

Utgångspunkten för förhandlingarna är det trafikutbud och de medel som
riksdagen beslutar om för trafikåret 1993.

Jag godtar kommitténs förslag att teckna två (Bergslagen och Uddevalla -
Herrljunga - Borås) långsiktiga överenskommelser (T94-T97) med SJ.
Genom dessa avtal kommer statens kostnader för den berörda trafiken att
reduceras kraftigt.

Inlandsbanan

För att skapa förutsättningar för gods- och persontrafik på inlandsbanan fö-
reslår jag att anslaget F2. belastas med 64 miljoner kronor budgetåret
1993/94. Dessa fördelar sig på 32 miljoner kronor till SJ som kompensation
för rullande materiel, 5 miljoner kronor till främst SJ och Banverket för ad-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

109

ministrativa kostnader i samband med överförandet av nyttjanderätten till
inlandsbanan till berörda kommuner samt 27 miljoner kronor i drift- och in-
vesteringsbidrag till inlandsbanans intressenter. Jag anser att det totala drift-
och investeringsbidraget på totalt 135 miljoner kronor, som skall belasta an-
slaget F 2., bör fördelas jämnt över hela femårsperioden dvs. 27 miljoner
kronor per år.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Köp av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret
1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 511000000 kr samt

2. godkänna vad jag anfört om upphandlingen inför trafikåret 1994.

F3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik

1991/92	Utgift	177022000	Reservation 49 000
1992/93	Anslag	183000000
1993/94	Förslag	191000000

Från anslaget finansieras det statsbidrag som i enlighet med 1988 års trafik-
politiska beslut skall ges till trafikhuvudmännen för övertagande av ansvaret
för viss persontrafik på länsjämvägar. Reglerna för statsbidragsgivningen är
bundna i avtal mellan staten och resp, trafikhuvudman. En årlig uppräkning
av den statliga ersättningen skall ske. Konsumentprisindex skall därvid an-
vändas som utgångspunkt för beräkningarna.

Genom anslaget finansieras också ersättningstrafik utmed inlandsbanan. I
enlighet med riksdagens beslut den 21 mars 1991 träffade staten den 18 april
samma år avtal med trafikhuvudmännen i Jämtlands, Kopparbergs, Norr-
bottens och Västerbottens län om ersättning för övertagande av persontra-
fikförsörjningen utmed inlandsbanan. Avtalet, som började gälla från och
med den lOjuni 1991, sträcker sig över tio år och innebär en ersättning till
trafikhuvudmännen på totalt 36 miljoner kronor per år i prisnivå för budget-
året 1991/92. Ersättningsbeloppet räknas årligen upp enligt SCB:s nettopris-
index.

Ansvaret för avtal och för administration av ersättningen till trafikhuvud-
männen överfördes den ljuli 1991 från Transportrådet till kommittén
(K 1991:02) Förhandlare för statens köp av persontrafik på järnväg m.m.

Kommittén

Kommittén har beräknat ersättningsbeloppet till 189 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94. Ökningen med 6 miljoner kronor beror dels på en av-
talsenlig indexuppräkning med 5,2 miljoner kronor, dels på att 800000 kro-
nor behöver reserveras för utbetalning av ersättning till Dalatrafik AB för
trafikering på sträckan mellan Ludvika och gränsen mot Västmanlands län
på järnvägen Ludvika-Tillberga.

Regeringen beslutade den 27 maj 1992 att överlämna till kommittén en

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

110

framställning från trafikhuvudmannen i Jönköpings län för lämpliga åtgär-
der vad avser anskaffande av fem motorvagnar av typ Yl för användning på
de länsjärnvägar som huvudmannen har ansvar för.

I en skrivelse från kommittén som kom in till regeringen (Kommunika-
tionsdepartementet) den 11 november 1992 föreslås att tre motorvagnar som
inte längre behöver användas för trafik på länsjärnvägen Boden-Haparanda
skulle kunna få disponeras av trafikhuvudmannen i Jönköpings län för trafik
på bandelarna Nässjö-Åseda och Jönköping-Vaggeryd. I enlighet med rege-
ringens uppdrag bygger förslaget från kommittén på en kartläggning av be-
hovet av ytterligare motorvagnar för trafikering på samtliga länsjärnvägar
med persontrafik i landet.

Kommittén har därefter i en skrivelse daterad den 30 november 1992 redo-
visat att en motorvagn, som använts för trafik på länsjärnvägen Hällnäs-Sto-
ruman, enligt skrivelse från trafikhuvudmannen i Västerbottens län inte
längre behövs för persontrafik på banan.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Föredragandens överväganden

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Till ersättning till trafikhuvudmannen för köp av viss kollektivtra-
fik föreslås 191 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

- Tre motorvagnar, som tidigare använts i trafik på länsjärnvägen
Boden-Haparanda, bör tills vidare få disponeras av trafikhuvud-
mannen i Jönköpings län.

- En motorvagn, som tidigare använts för trafik på länsjärnvägen
Hällnäs-Storuman bör tills vidare få disponeras av trafikhuvud-
mannen i Jönköpings län.

Den av kommittén tillämpade indexuppräkningen på 2,85 % har jag be-
dömt som något för låg med hänsyn till hur konsumentprisindex kan beräk-
nas utvecklas under åren 1993 och 1994. Jag har för min del räknat med en
ökning med 3,95 % i genomsnitt för budgetåret 1993/94, vilket ger ett me-
delsbehov på 190,2 miljoner kronor. Till detta belopp bör läggas
800 000 kronor som bör reserveras som ersättning för trafikering på sträckan
mellan Ludvika och gränsen mot Västmanlands län på bandelen mellan Lud-
vika och Tillberga.

Jag beräknar sammanfattningsvis ersättningen till trafikhuvudmännen till

191 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Administrationskostnaderna för anslaget bör även fortsättningsvis belasta
anslag F2. Köp av interregional persontrafik på järnväg. Med hänsyn till att
anslags- och kostnadsberäkningarna mellan anslagen F2. och F3. kan
komma att behöva justeras bör regeringen bemyndigas att göra nödvändiga
omfördelningar mellan anslagen.

Vad gäller anskaffande av motorvagnar för trafik på länsjärnvägar i Jönkö-
pings län har kommittén i enlighet med regeringens uppdrag gjort en kart-
läggning av behovet av motorvagnar på samtliga länsjärnvägar med person- 111

8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

trafik i landet. Mitt ställningstagande till önskemålet från trafikhuvudman- Prop. 1992/93:100
nen i Jönköpings län om fler motorvagnar bygger bl.a. på denna kartlägg- Bilaga 7
ning.

Bakgrunden till framställningen från trafikhuvudmannen är att denne
övertog ansvaret för persontrafiken på bandelarna Nässjö-Åseda och Jön-
köping-Vaggeryd redan år 1984. Dessa bandelar kom därför inte att omfat-
tas av riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 om trafikhuvudmännens trafi-
keringsrätt på ett antal länsjärnvägar (prop. 1987/88:50, bet. 1987/88:TU19,
rskr. 1987/88:260). Detta beslut innebar bl.a. att om avtal slöts mellan staten
och en trafikhuvudman om persontrafik med järnväg på en länsjärnväg,
skulle trafikhuvudmannen utan kostnad få överta från SJ erforderlig rul-
lande materiel av befintlig typ.

För bandelarna Nässjö-Åseda och Jönköping-Vaggeryd regleras trafike-
ringen däremot på grundval av riksdagens trafikpolitiska beslut år 1979 samt
riksdagens kompletterande beslut med anledning av regeringens förslag i
1983 års budgetproposition (prop. 1978/79:99, bet. 1978/79:TU18, rskr.
1978/79:419, prop. 1982/83:100 bil. 8, bet. 1982/83:TU15, rskr. 1982/83:293).
Dessa båda riksdagsbeslut innebar inte något överlämnande från statens sida
av rullande materiel till trafikhuvudmannen.

För att motorvagnar som blivit övertaliga i en trafikhuvudmans verksam-
het skall kunna överlämnas till en annan trafikhuvudman för trafik på en
länsjärnväg som inte omfattas av 1988 års trafikpolitiska beslut erfordras ett
nytt riksdagsbeslut. Trafikhuvudmannen i Jönköpings län kan inte på grund-
val av 1988 års riksdagsbeslut hävda några formella anspråk på den friställda
materielen från länsjärnvägarna Boden-Haparanda och Hällnäs-Storuman.

I likhet med kommittén finner jag att det från samhällets synpunkter är
angeläget att de friställda motorvagnarna kan utnyttjas aktivt för trafik på
länsjärnvägar. Jag kan också konstatera att trafikhuvudmannen i Jönköpings
län för sin trafik på de båda länsjärnvägarna under årens lopp fått bära högre
kostnader än vad som gäller för andra trafikhuvudmän i landet. Detta är en
följd av att huvudmannen några år före 1988 års trafikpolitiska beslut frivil-
ligt tog på sig ansvaret för persontrafiken på de två bandelarna, utan att kost-
nadsfritt få tillgång till de motorvagnar som tidigare använts av SJ för trafi-
ken. I stället har huvudmannen fått hyra in motorvagnar från SJ.

Mot bakgrund härav och med beaktande av den kartläggning av behovet
av motorvagnar på länsjärnvägarna i landet som kommittén gjort, tillstyrker
jag kommitténs förslag att trafikhuvudmannen i Jönköpings län tills vidare
får disponera de fyra motorvagnar som friställts från trafik på bandelarna
Boden-Haparanda och Hällnäs-Storuman.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Ersättning till trafikhuvudmannen för köp av viss kollektivtra-
fik för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
191000000 kr

2. godkänna vad jag anfört om disponering av fyra motorvagnar för

trafik på sådana länsjärnvägar som trafikhuvudmannen i Jönköpings 112

län har ansvar för samt

3. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1993/94 vid behov om- Prop. 1992/93:100
fördela medlen mellan anslagen F2. Köp av interregional persontrafik Bilaga 7
på järnväg och F3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
kollektivtrafik.

F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den
civila delen av totalförsvaret

1991/92 Utgift 3066885* Reservation 3693115

1992/93 Anslag 4 776 000

1993/94 Förslag 4 960000

* Anslaget benämndes budgetåret 1991/92 G7. Åtgärder inom den civila delen av to-
talförsvaret.

Från anslaget utbetalas medel till Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB)
för åtgärder som gäller transportfunktionen inom den civila delen av total-
försvaret. ÖCB har ansvaret för funktionen Transporter och delfunktio-
nerna transportsamordning och landsvägstransporter. Vägverket, Statens
Järnvägar, Banverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket svarar för de öv-
riga delfunktionerna. Dessutom ingår Statens Räddningsverk i funktionen
Transporter.

Överstyrelsen för civil beredskap

ÖCB planerar fortsatt anskaffning av skyddsutrustning mot ABC-stridsme-
del. Under budgetåret kommer utbildning och information till beredskaps-
handläggare och krigsplacerad personal vid länsstyrelser och civilbefälha-
vare att genomföras. För att tillgodose totalförsvarets krav på landsvägs-
transporter krävs praktisk funktionsövningsverksamhet. Vidare skall studier
i syfte att få underlag för planering och verksamhet inom transportfunktio-
nen genomföras. Studierna ger bl.a. underlag för planläggning, beredskaps-
åtgärder, utbildning och information.

Föredragandens överväganden

Anslaget ingår i den civila delen av totalförsvarsramen som riksdagen beslu-
tade om våren 1992. Inom denna ram föreslås att Transportfunktionen tillde-
las 162,4 miljoner kronor 1993/94 vilket är en viss ökning i förhållande till
föregående budgetår.

För anslaget F4. Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den ci-
vila delen av totalförsvaret beräknar jag medelsbehovet till 4 960 000 kronor
kommande budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila
delen av totalförsvaret för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservations-
anslag på 4 960 000 kr.

113

G. Transportforskning Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av
den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en propo-
sition i ämnet skali föreläggas riksdagen våren 1993.

I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom områ-
det förs upp med oförändrat belopp.

G1. Statens väg- och trafikinstitut

1991/92	Utgift	0
1992/93	Anslag	1000
1993/94	Förslag	1 000*
‘Utbrutet anslag

G 2. Bidrag till statens väg- och trafikinstitut

1991/92 Utgift

1992/93 Anslag

1993/94 Förslag
*Utbrutet anslag

50167000

61 129000

61 129000*

G 3. Transportforskningsberedningen

1991/92	Utgift	43854000
1992/93	Anslag	44006000
1993/94	Förslag	44006000*
*Utbrutet anslag

Under våren 1992 avlämnade Transportforskningsutredningen sitt betän-
kande Råd för forskning om transporter och kommunikationer
(SOU 1992:55). Detta har remitterats. Jag har för avsikt att utarbeta ett för-
slag som i huvudsak överensstämmer med utredningens förslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild
proposition i ämnet,

1. till Statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1993/94 anvisa ett
förslagsanslag på 1000 kr,

2. till Bidrag till statens väg- och trafikinstitut för budgetåret 1993/94
anvisa ett reservationsanslag på 61129000 kr samt

3. till Transportforskningsberedningen för budgetåret 1993/94 an-
visa ett reservationsanslag på 44 006000 kr.

114

H. Övriga ändamål

Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Sammanfattning av föredragandens förslag och bedömningar:

- SMHI:s övergripande mål och affärsidé fastställs.

- Såväl uppdrags- som affärsverksamheten skall årligen öka sitt bi-
drag till basverksamheten och den anslagsfinansierade andelen av
verksamheten bör minska.

- Sveriges fortsatta medlemskap i EUMETSAT skall finansieras
med ett nyinrättat anslag. SMHI skall bidra med 10 miljoner kro-
nor fr.o.m budgetåret 1993/94 och årligen under en tioårsperiod.

- De ökade kostnaderna för medlemskapet i EUMETSAT samt för-
ändrade konkurrensvillkor ställer krav på kostnadsminskningar
och ökad affärsmässighet.

- SMHI skall ses som en resurs i miljöarbetet.

- Nya styrmedel för statens köp i form av verksamhetsmål och resul-
tatmått skall utvecklas.

Inledning

SMHI är statens förvaltningsmyndighet för meteorologiska, hydrologiska
och oceanografiska frågor. SMHI skall bedriva uppdrags- och affärsverk-
samhet samt tillämpad forskning och utveckling inom sitt område.

Verksamheten finansieras dels med anslag över statsbudgeten, dels med
ersättning för uppdrags- och affärsverksamhet. Anslaget skall täcka kostna-
derna för institutets myndighetsuppgifter.

SMHI skiljer på uppdrags- och affärsverksamhet. Uppdrag är sådana
tjänster som SMHI utför åt andra myndigheter och verk inom ramen för sitt
myndighetsansvar och som ej finansieras över SMHI:s anslag.

Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäckning. Affärsverksamhe-
ten bedrivs på kommersiella grunder. Investeringar finansieras genom lån i
Riksgäldskontoret.

SMHI har inlämnat en särskild rapport till regeringen den 9 april 1992. En
fördjupad anslagsframställning inkom den 1 september 1992. Riksrevisions-
verket har dessutom utarbetat en revisionsrapport, SMHI - en kunskapsin-
riktad myndighet, år 1990.

Föredragandens överväganden

Samhällets behov av SMHI

SMHI driver på statsmakternas uppdrag verksamhet som skyddar liv och
egendom och främjar samhällsutvecklingen i Sverige samt bidrar till att öka
lönsamheten i näringslivet. SMHI tillhandahåller planeringsunderlag för
miljövård samt för energi- och naturresursanvändningen. SMHI:s prognoser

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

115

och varningar samt katastrofberedskap möjliggör för enskilda och företag att
planera sina aktiviteter så att riskerna för skada på människor och egendom
undviks eller minskas.

Resultatredovisning budgetåren 1988/89-1990/91

SMHI:s mål och det omfattande arbetet med omstruktureringen av institutet
speglar väl kraven på effektivitet i den offentliga sektorn och statsmakternas
målsättningar om marknadsanpassning och konkurrens. SMHI har genom-
fört en omfattande organisationsförändring i syfte att anpassa sig till mark-
naden, internationaliseringen och nya arbetsuppgifter inom energi-, miljö-
och klimatområdena. Verksamheten har delats upp i affärsområden för sam-
hälle, miljö och energi, trafik, samt konsument.

Rationaliseringar i prognosproduktionen och en breddning av verksamhe-
ten mot framför allt miljö- och klimatfrågor har kunnat göras genom utveck-
ling av prognosmodeller, teknik och system.

Meteorologi

Den meteorologiska varnings- och prognostjänsten har rationaliserats ge-
nom att allt större delar av analys- och prognosarbetet överförts till nume-
riska modeller som bearbetas i datorer. Ytterligare rationaliseringar har ge-
nomförts genom automatisering och annan ny teknik.

Som en följd av utvecklingen av väderprognosmodellerna har bättre ana-
lyser av luftföroreningarnas spridning och kemiska omvandling i atmosfären
kunnat tas fram. Bearbetningen av satellitdata har vidareutvecklats.

SMHI:s förmåga att göra insatser vid räddningsverksamhet i samband
med katastrofer har ökat. Bl.a. har en decentraliserad beredskap för kärn-
energiolyckor genomförts i samverkan med Statens strålskyddsinstitut.

SMHI utför sedan något år mätningar av ozonskiktets tjocklek och hur
den ultravioletta strålningen förändras över tiden.

Hydrologi

I den hydrologiska verksamheten har stationsnätets regionala täckning för-
bättrats genom en ökning med ca 20 vattenföringsstationer. De tillkom-
mande driftskostnaderna har balanserats mot rationaliseringar. Dessutom
har det skett en övergång till automatisk dataöverföring och introduktion av
ny utrustning för bearbetning av vattenståndsdiagram.

Med användning av ett nyutvecklat geografiskt informationssystem kan
uppgifter om avrinningsområden och topografi användas bättre.

Genom ett omfattande utredningsarbete har riktlinjer för bestämning av
dimensionerande flöden för dammanläggningar kunnat fastläggas. Riktlin-
jerna skall leda till en minskning av riskerna för dammbrott vid nya och be-
fintliga dammar. Ett system för riskklassificering av dammanläggningar har
utarbetats. Ett stort beräkningsarbete pågår för att kontrollera säkerheten i
de stora kraftproducerande älvarna.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

116

Oceanografi

I samarbete med Fiskeriverket har SMHI genomfört omfattande kartlägg-
ningar av miljösituationen i Västerhavet och i Östersjön. Under växtsä-
songen har algläget i dessa hav fortlöpande övervakats och information och
varningar avgivits. Inom ramen för Helsingforskommissionens övervak-
ningsprogram för den marina miljön har SMHI på uppdrag av Naturvårds-
verket genomfört miljöövervakning i haven.

Under vintersäsongen har isprognoser och varningar för nedisning läm-
nats. Beräkningar av miljöeffekter för Öresundsbron har varit ett viktigt
projekt.

Uppdrags- och affärsverksamhet

Uppdrags- och affärsverksamheten har haft en positiv utveckling under den
gångna treårsperioden.

Överskottet inom meteorologin har ökat från 0,7 miljoner kronor budget-
året 1988/89 till 4,7 miljoner kronor budgetåret 1990/91 och omsättningen
från 110,0 miljoner kronor till 147,7 miljoner kronor. Väderprognoser står
för 120 miljoner kronor och klimatuppdrag för 9 miljoner kronor. Nya pro-
dukter har varit bl.a. betal-teletjänsten ”Televäder” och ”Energiindex”
(minskning av energiförbrukningen i fastigheter).

Den hydrologiska uppdrags- och affärsverksamheten har ökat omsätt-
ningen från 13 miljoner kronor budgetåret 1988/89 till 16 miljoner kronor
budgetåret 1990/91 och överskottet blev 1,5 miljoner kronor. Den huvudsak-
liga kunden är vattenkraftsindustrin. Miljösektorn är ett växande område
där bl.a. beräkningar av vattenföring efterfrågas.

Den oceanografiska verksamheten har under samma period ökat omsätt-
ningen från ca 6 miljoner kronor till 9 miljoner kronor.

Nya marknader och produkter har utvecklats. Som exempel kan nämnas
utredningar för dimensionering, projektering och byggnation av bl.a. dam-
mar, broar och annan infrastruktur.

SMHI:s årsbokslut budgetåret 1991/92

SMHI redovisar i sitt årsbokslut för budgetåret 1991/92 ett resultat efter ex-
traordinära poster på 8,6 miljoner kronor. Årsbokslutet är enligt Riksrevi-
sionsverkets uppfattning rättvisande.

Mål och framtida inriktning

Jag föreslår följande övergripande mål och affärsidé för verksamheten som
omfattar meteorologi, hydrologi och oceanografi:

Mål

- SMHI skall till lägsta möjliga kostnad producera planerings- och besluts-
underlag för väder- och vattenberoende verksamheter av bestämd kvali-
tet och innehåll,

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

117

- SMHI skall med denna bastjänstproduktion som grund bedriva en lön-
sam affärsverksamhet,

- SMHI skall uppfattas som ett modernt, kundorienterat kunskapsföretag,
som är minst lika effektivt som jämförbara organisationer inom den pri-
vata sektorn,

- SMHI skall ses som en resurs i miljöarbetet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Affärsidé

SMHI skall tillhandahålla planerings- och beslutsunderlag för väder- och
vattenberoende verksamheter och därigenom

- skydda liv och egendom i Sverige,

- främja samhällsutvecklingen i Sverige,

- öka lönsamheten i nationellt och internationellt näringsliv.

Mina förslag överenstämmer med SMHI:s förslag.

Under förutsättning av riksdagens godkännande av dessa övergripande
mål och affärsidén avser jag återkomma till regeringen, i regleringsbrevet
för SMHI, med förslag till verksamhetsmål. Det är enligt min mening ange-
läget att ett samhällsekonomiskt synsätt ligger till grund för statens köp av
bastjänstproduktion. Denna utgör samtidigt en grund för SMHI:s uppdrags-
och affärsverksamhet.

En decentralisering av ansvar och befogenheter medför enligt min mening
också ett ökat myndighetsansvar för ekonomisystem och uppföljning. SMHI
föreslår i sin fördjupade anslagsframställning att de tjänster som levereras
till staten skall regleras genom verksamhetsmål och resultatmått i ett avtal.
Måtten följer produktivitets- eller effektivitetsutvecklingen inom SMHIzs
ansvarsområden t.ex. vattenföringsinformation, väderprognoser, varnings-
tjänst och katastrofberedskap. Måtten relateras också till forskning och ut-
veckling och till det internationella arbetet. Myndighetens förslag utgör en-
ligt min mening en god grund för framtagande av verksamhetsmål och resul-
tatmått.

Uppdrags- och affärsverksamheten bör öka. Det kan i vissa fall vara svårt
att identifiera betalningsansvaret och betalningsviljan eftersom t.ex. väder-
prognoser och varningar m.m. betraktas som kollektiva nyttigheter. Detta
hindrar dock inte att en långsiktig strävan bör vara att SMHI i ökad utsträck-
ning skall prissätta produkter och tjänster i syfte att successivt öka avgiftsfi-
nansieringen av verksamheten.

Bidraget till basverksamheten från uppdrags- och affärsverksamheten skall
fortsätta att öka.

SMHI har hemställt om att medel för investeringar skall anvisas över in-
vesteringsanslag. Med början under innevarande budgetår har SMHI i likhet
med andra myndigheter finansierat investeringar med lån i Riksgäldskonto-
ret. SMHI redovisar att investeringsplanen för budgetåret 1993/94, vilken i
många fall är en förutsättning för rationaliseringar, ger en lånekostnad på ca
7 miljoner kronor. Mitt förslag innebär att det införda systemet med lånefi-
nansiering av investeringar bibehålls. Låneramens storlek bedöms till
40 miljoner kronor.

118

Det internationella samarbetet inom meteorologi och oceanografi förutsät-
ter ett utbyte av data. Kostnaderna för insamling och bearbetning framför
allt av meteorologiska data är ett växande problem. SMHI kan genom sam-
arbetet med andra väderinstitut skaffa sig ökad kompetens. Genom interna-
tionellt samarbete skapas nya affärsmöjligheter. På lång sikt borde enligt
min mening en större del väderinformation och metodutveckling kunna pro-
duceras genom sådant internationellt samarbete.

Det är därför med tillfredsställelse jag noterar att man i december 1992
inom ICWED (Informal Conference of the Directors of Western European
National Meteorological Services) bildat en arbetsgrupp, ”Future organisa-
tion of meteorology in Europé”, med syfte att studera hur man skall samar-
beta för att reducera kostnaderna och öka effektiviteten inom de europeiska
vädertjänsterna. SMHI har uttalat en ambition att aktivt delta i arbetet.

Miljöövervakningen och forskningen om klimatet sker till en allt större del
i internationellt samarbete. SMHI har ett kraftfullt system för mottagning,
bearbetning och presentation av satellitdata.

SMHI:s roll i miljöplaneringen kommer att öka. Tillgänglighet till under-
lagsdata om vatten- och luftförhållanden är viktig vid t.ex. prövningar enligt
naturresurslagen.

SMHI:s mätningar av ozonskiktet, på uppdrag av Naturvårdsverket, och
mätningar av hur den ultravioletta strålningen förändras, på uppdrag av Sta-
tens strålskyddsinstitut, avses fortsätta.

SMHI har, mot bakgrund av en förfrågan från Fiskeriverket, i sin fördju-
pade anslagsframställning aktualiserat frågan om att få disponera medel för
nyttjandet av Fiskeriverkets undersökningsfartyg Argos. Jag anser det mest
ändamålsenligt att dessa medel fördelas mellan SMHI, som utför mätning-
arna för egen och annans räkning, och Naturvårdsverket, som är beställare
av vissa av mätningarna. Detta ger på sikt möjlighet till upphandling av far-
tygstid i konkurrens mellan olika redare liksom ett incitament för prövning
av alternativa mätmetoder. Jag föreslår att 3,6 miljoner kronor överförs från
Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) till SMHI för mätningar av
havsmiljön för budgetåret 1993/94. Regeringen ger parterna i uppdrag att
komma överens om fördelningen av medlen. Fördelningen skall redovisas i
myndigheternas regleringsbrev för budgetåret 1993/94.

Jag bedömer det som avgörande för Sverige att SMHI deltar i det försatta
satellitsamarbetet inom EUMETSAT. Jag anser att SMHI bör bära en del av
kostnaderna. Mitt förslag innebär att anslaget till SMHI reduceras med
10 miljoner kronor per år. Det är härvid angeläget att SMHI genomför de
erforderliga neddragningarna med minsta möjliga negativa konsekvenser för
den samhälleliga tjänsten. Detta ställer krav på ytterligare rationaliseringar
och effektivisering av verksamheten.

I avsnittet Särskilda frågor, om EUMETSAT, redovisar jag mina övervä-
ganden om den långsiktiga finansieringen av medlemskapet i EUMETSAT
och konventionsändringen.

EES-avtalet och etablerandet av den inre marknaden innebär att de kom-
mersiella villkoren för SMHI förändras. SMHI deltar tillsammans med 17
andra västeuropeiska väderinstitut i arbetet med att bilda en EIG (Economic
Interest Grouping)/ECOMET (European Cooperation in Meteorology).

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

119

Huvudsyftet är att bevara den infrastruktur som är nödvändig för all meteo-
rologisk tjänst och att förstärka samverkan inom detta område mellan de na-
tionella instituten. Samtidigt skapas en fri handel på lika villkor mellan pri-
vata aktörer och nationella institut.

Instituten kommer enligt vad jag erfarit att gemensamt lämna en formell
begäran om undantag från vissa av EG:s konkurrensrättsregler i den för
kommissionen redovisade samverkansformen. SMHI har begärt att få delta
i EIG/ECOMET. I dagsläget är det inte aktuellt för mig att ta ställning till
denna begäran eftersom det inte föreligger något färdigberett förslag.

SMHI har tillsammans med bl.a. Norrköpings kommun, Televerket och
Digital Equipment träffat en överenskommelse om ett treårigt ramprogram
med de hydrometeorologiska instituten i Estland, Lettland och Litauen som
syftar till att förse de baltiska staterna med meteorologisk och hydrologisk
information och produkter via tele- och dataförbindelser men också säker-
ställa ett ömsesidigt observationsutbyte. SMHI skall särskilt ansvara för ut-
bildning.

SMHI har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat förslag till en
utökad forskning. Jag är inte beredd att öka anslaget för forskning och ut-
veckling. Med tanke på betydelsen av forskning för SMHI förutsätter jag att
myndigheten även med reducerade medel kan prioritera detta område.

Uppdrag

- Mätningar av miljödata och observationer bör kunna samordnas bättre.
Ett gemensamt uppdrag att utreda en sådan samordning bör lämnas till
SMHI, Vägverket, Naturvårdsverket, Statens strålskyddsinstitut, Sta-
tens geotekniska institut och Sveriges geologiska undersökning med
Statskontoret eller någon annan utanförstående part som sammanhål-
lande. Uppdraget bör redovisa nuvarande samarbete när det gäller in-
samling av miljödata och observationer samt de kostnadsbesparingar som
kan erhållas genom en ökad samordning. I denna fråga har jag särskilt
samrått med chefen för Miljö- och naturresursdepartementet och chefen
för Näringsdepartementet.

- SMHI skall redovisa förutsättningarna för att öka användarfinansie-
ringen vad gäller vidareutveckling av tekniken som syftar till att öka träff-
säkerheten i prognoserna. Ett viktigt syfte är att ta reda på om kunderna
är beredda att betala delar av utvecklingskostnaderna.

- SMHI och Chefen för Flygvapnet skall gemensamt utreda hur samord-
ningen av den militära och civila vädertjänsten kan ökas ytterligare. Se-
dan budgetåret 1988/89 har SMHI ett avtal med försvaret som har inne-
burit fördelar för båda parter. I denna fråga har jag samrått med chefen
för Försvarsdepartementet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om den övergripande målsättningen för
verksamheten inom SMHI:s ansvarsområde i avsnittet Mål och fram-
tida inriktning samt

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

120

2. godkänna vad jag anfört om ökad avgiftsfinansiering samt upp-
drags- och affärsverksamhet.

Anslagsfrågor

H 1. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

1991/92	Utgift	0
1992/93	Anslag	1000
1993/94	Förslag	1000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budget-
året 1993/94 anvisa ett anslag på 1000 kr.

H 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut

1991/92	Utgift	147 665 000
1992/93	Anslag	128036000
1993/94	Förslag	121 636000

I anslaget ingår kostnader för myndighetsuppgifter och förvaltningsända-
mål, lokaler och internationella organisationer exkl. EUMETSAT.

Inom anslaget utgör 3 600 000 kronor överföring från nionde huvudtiteln,
JoD 1. Fiskeriverket, för mätningar av havsmiljön.

Anslaget har reducerats med 10 miljoner kronor avseende SMHI:s del av
finansieringen av EUMETSAT. Vid utgången av budgetåret 1991/92 finns
en reservation på 6,3 miljoner kronor avseende drift av HIRLAM (High Re-
solution Limited Area Model). HIRLAM är ett i Nordisk regi utvecklat re-
gionalt databaserat väderprognossystem. Reservationen har uppstått genom
en försening av starten av HIRLAM-projektet. I samband med neddrag-
ningen av SMHI:s verksamhet, vilken bl.a. kommer att medföra avveckling
av personal, kommer SMHI att få särskilda kostnader. Mot den bakgrunden
föreslår jag att SMHI bemyndigas att använda reservationen under nästa
budgetår för att genomföra neddragningen på ett så ändamålsenligt sätt som
möjligt.

SMHI har tillgång till räntekonto med kredit på 45 miljoner kronor i Riks-
gäldskontoret.

Anslaget för SMHI har budgeterats utan hänsyn till de tekniska juste-
ringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspåläg-
get, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i
Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen.
Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av che-
fen för Finansdepartementet (bil. 1). Det belopp som kommer att ställas till
myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade
riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet.

121

Eventuell reservation på reservationsanslaget 12. Bidrag till Sveriges me-
teorologiska och hydrologiska institut vid utgången av budgetåret 1992/93
bör föras över till myndighetens ramanslag för budgetåret 1993/94 och an-
vändas under budgetåret. De överförda medlen ökar SMHI:s disponibla me-
del. Jag avser återkomma till regeringen i regleringsbrev med förslag om när-
mare föreskrifter om detta.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut
för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 121 636 000 kr,

2. godkänna att eventuell utgående reservation på reservationsan-
slaget Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för
budgetåret 1992/93 får användas för SMHI:s myndighetsverksamhet
under budgetåret 1993/94 samt

3. godkänna vad jag anfört om fördelningen av medlen mellan
SMHI och Naturvårdsverket för mätningar av havsmiljön.

122

Statens geotekniska institut

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sammanfattning av föredragandens överväganden:

Övergripande mål

Samhället bör ha tillgång till en från partsintressen obunden geotek-
nisk kunskap för att uppnå ökad säkerhet i byggande och boende i
Sverige.

I ansvaret bör bl.a. ingå att kartlägga och kontrollera skredriskom-
råden i Sverige samt svara för geotekniska standarder gemensamma
för Europa.

Det övergripande målet för SGI under den kommande tre-års-pe-
rioden skall vara

att genom obunden forskning, verka för en optimal användning av
mark i samband med planering och byggande baserat på hushållning
med naturresurser, beaktande av miljö och säkerhet samt god eko-
nomi.

Särskilda verksamhetsmål för SGI bör fastställas och sektorsansva-
ret utvecklas i regleringsbrevet.

Resurser

SGI:s resurser förstärks. Planeringsramen föreslås fastställas till
49 128 000 kronor för de tre närmaste åren. Ramanslag bör införas och
låneramar i Riksgäldskontoret justeras.

Ramanslag år 1993/94 16376 000 kronor.

Planeringsramar

\993>IM 1994/95 1995/96

16376 000 16 376000 16376000

Ökade krav ställs på administrativ och ekonomisk rationalisering.

Inför planerade infrastrukturinvesteringar i Götaälvdalen bör en
särskild handlingsplan över risken för skred upprättas under budget-
året 1993/94.

1 Statens geotekniska institut

Statens geotekniska institut (SGI) har på uppdrag av regeringen dels i mars
1992 redovisat förslag och analyser avseende särskilda frågor främst inrik-
tade på frågor om myndighetsrollen, dels i september 1992 lämnat sin fördju-
pade anslagsframställning för budgetåren 1993/94-1995/96.

Institutet skall, enligt nuvarande instruktion från år 1988, vara central för-
valtningsmyndighet för geotekniska frågor. I uppgifterna skall ingå att be-
driva geoteknisk forskning, utveckla metoder för markarbeten, grundlägg-
ning och jordförstärkning samt att informera om geoteknisk forskning och
bearbeta och sprida geoteknisk kunskap.

Verksamheten finansieras dels med bidrag över statsbudgeten (ca 33 %),
dels med intäkter från uppdrag (ca 67 %). Bidraget avser att täcka institutets

123

myndighetsuppgifter. Uppdragsverksamheten skall ge full kostnadstäck-
ning. För utländska konsultuppdrag har SGI ett dotterbolag, Swedish Geo-
technical Systems AB (SwedGeo).

Statens geotekniska institut bildades redan år 1944 för att systematiskt ut-
veckla ett geotekniskt kunnande med hänsyn till den särskilda risksituation
vi har i Sverige.

I Sverige finns många markområden, där jordarternas egenskaper, sam-
mansättning och topografiska förhållanden medför risk för ras eller skred. I
genomsnitt inträffar skred, som omfattar mer än ett hektar, vartannat eller
vart tredje år. Under 1900-talet har det inträffat ett antal stora skred, som
orsakat betydande skador på byggnader och anläggningar och i en del fall
även medfört förlust av människoliv. De mest omtalade skreden har inträffat

1 Surte år 1950, i Göta år 1957 och i Tuve år 1977. Ingenjörsvetenskapsakade-
min (IVA) har i en rapport år 1990 beräknat samhällets kostnader för inträf-
fade skred under de senaste trettio åren till mellan 50 och 100 miljoner kro-
nor per år.

2 Föredragandens överväganden

Resultat

SGI har i den fördjupade anslagsframställningen analyserat sitt resultat vad
gäller verksamhet och ekonomi.

SGI pekar i sin analys på flera exempel som avser att visa att forskningen
hittills varit kostnadseffektiv och fått snabb avsättning i praktiska resultat
som kommit samhället direkt tillgodo inte minst på infrastrukturområdet,
miljö- och naturresursområdet och på grundläggningsområdet. SGI redovi-
sar att samhället gjort mycket stora besparingar genom riktad forskning om
hur bl.a. vägar skall byggas på billigaste sätt. Ett slående exempel är nybygg-
naden av väg E6 i Bohuslän där ny kunskap om lokaliseringar och sättningar
i vägar lett till kostnadsbesparingar i storleksordningen 15-20 miljoner kro-
nor. Utvecklingen av s.k. kalkcementpelare har möjliggjort stora bespa-
ringar vid byggande av större vägar och järnvägar liksom vid utbyggnad av
flygplatser.

Övriga delar i myndighetsarbetet är övervakning av t.ex. Götaälvdalen
samt övrig remiss- och rådgivning till berörda kommuner. Målet grundas här
på samhällsintresset att människor skall bo och arbeta på säker grund så att
liv och egendom inte går till spillo i naturolyckor av typen ras och skred.
Verksamheten har enligt SGI:s mening hittills varit kostnadseffektiv.

Institutet har medverkat i en bred informationsverksamhet och i natio-
nella och internationella kommittéer och arbetsgrupper inom flera delar av
geoteknikområdet.

Uppdragsverksamhet utgör volymmässigt SGI:s största del, ca 2/3. Upp-
dragen omfattar förutom direkt konsultationsverksamhet även tillämpad
forskning och information. Verksamheten är starkt konkurrensutsatt och har
påverkats av den sviktande byggmarknaden, men kunderna inom den of-
fentliga sektorn främst Vägverket och Banverket har bidragit till en stabil
situation.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

124

Under budgetåret har en förskjutning skett av verksamheten, från bi-
dragsfinansierad till uppdragsfinansierad verksamhet. Detta har medfört att
institutet har vänt 1991/92 års underskott till ett överskott som före avsätt-
ningar uppgår till 390000 kronor.

Inom de tre uppdragsområdena (uppdragsforskning, uppdragsinforma-
tion och konsultation) är beläggningen generellt sett hög och återköpsande-
len så hög som 80 %. Konkurrensen kommer dock enligt SGI att öka, särskilt
som utländska konkurrenter kommer att agera på den svenska marknaden
till följd av EES-avtalet. Marknaden har också krympt genom nedgången i
det totala svenska byggandet.

Jag kan efter min granskning av SGIts samlade resultat konstatera att ver-
ket i enlighet med sin nuvarande instruktion fyllt sin uppgift.

Framtidsbedömningar

Forskningen har enligt SGI under 1980-talet varit alltför diversifierad och
kortsiktig. Säkerhetsfrågorna i planering och byggande är ännu inte klar-
lagda. Nya skredriskområden uppdagas varje år. Även rollfördelningen mel-
lan beställare, utförare och användare av geoteknisk forskning behöver ut-
vecklas. Jag delar dessa bedömningar.

Den krympande byggmarknaden ökar enligt SGI:s bedömning naturligt-
vis konkurrensen inom uppdragsverksamheten de närmaste åren även om
nya marknader kan finnas bl.a. i de baltiska staterna och i övriga östeuro-
peiska stater. Detta kan även kompenseras genom delvis ökade behov av
geotekniska insatser i planeringen av infrastrukturen under 1990-talet och
behov av insatser inom bl.a. miljöområdet.

De initiativ SGI tagit genom att inrätta ett särskilt EG-råd under hösten
1992 och de kontakter som redan är etablerade med EG och med andra delar
av Europa anser jag vara väsentliga delar i den ökande internationalise-
ringen som måste prägla den geotekniska kunskapsuppbyggnaden.

Mål och inriktning för SGI

Geotekniska problemställningar berör flera olika departement och myndig-
heter och flera kommunala verksamhetsområden, men i dag saknas en sam-
manhållen statlig samordningsfunktion.

Samhället bör enligt min mening ha tillgång till en från partsintressen
obunden geoteknisk kunskap.

Ett samlat sektorsövergripande geotekniskt ansvar i enlighet med SGI:s
eget förslag bör enligt min mening därför ges Statens geotekniska institut.
SGI bör vara ett centrum för geotekniska frågor i Sverige med den uttalade
uppgiften att ta fram ny kunskap och verka för praktisk tillämpning av fram-
tagen kunskap.

Det övergripande målet bör vara:

att genom obunden forskning verka för en optimal användning av mark i
Sverige i samband med planering och byggande baserat på hushållning med
naturresurser, beaktande av miljö och säkerhet samt god ekonomi.

Jag kommer senare att föreslå regeringen att i regleringsbrevet ange kon-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

125

kreta mål och en tydlig verksamhetsinriktning för Statens geotekniska insti- Prop. 1992/93:100
tut. Bilaga 7

SGI har uppmärksammat regeringen och berörda intressenter på osäker-
heten i förutsättningarna att bygga ut infrastrukturen i Götaälvdalen. All
planerad och diskuterad exploatering (den nya sträckningen av riksväg 45,
järnvägen till Norge samt bostads- och företagsetableringar i berörda kom-
muner) i Götaälvdalen måste enligt SGI:s bedömning föregås av en genom-
arbetad analys beträffande riskerna för skred. Någon sådan analys har hit-
tills inte kunnat genomföras.

Resurser för budgetåren 1993/94 till 1995/96

I sin fördjupade anslagsframställning har SGI i enlighet med regeringens di-
rektiv redovisat effekterna av olika anslagsnivåer.

SGI har framhållit att en anslutning till EG medför behov av ökade insat-
ser från Sveriges sida. Vidare har SGI betonat det önskvärda i att genom
kompletterande FoU söka garantera säkerheten i de pågående och kom-
mande infrastrukturprogrammen samt behovet av att inte sänka säkerhets-
ambitionerna beträffande skred och ras.

De avgörande problemen för framtida goda resultat ligger, som SGI ser
det, i de begränsningar staten kan ha avseende resurser till obunden geotek-
nisk forskning. Nackdelen med institutets höga externfinansiering och de
krav staten hittills ställt är att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden har
fått stå tillbaka. Jag delar dessa bedömningar.

Finansieringen av de nuvarande och de föreslagna nya samhällsuppgif-
terna för SGI t.ex. uppgiften att företräda Sverige gentemot EG, anser jag
måste finansieras med skattemedel. Jag ser en risk i att SGI:s roll som obun-
det samhällsorgan kan påverkas genom att öka externfinansieringen utöver
nuvarande nivå.

Jag delar SGI:s bedömningar och återkommer senare i min föredragning
till dessa frågor.

Investeringar, anslagsform och låneramar

SGI har i den fördjupade anslagsframställningen hemställt om ökade anslag
för investeringar samt att den nuvarande konsolideringsmodellen avvecklas
och ersätts med lån i Riksgäldskontoret.

Jag stöder SGI:s förslag att avveckla nuvarande system med avkastnings-
pliktigt kapital med konsolideringsansvar.

I stället bör investeringar finansieras genom lån i Riksgäldskontoret. SGI
bör lösa sitt statskapital genom lån i Riksgälden. Jag beräknar det totala lå-
nebehovet till 6 miljoner kronor.

SGI har sedan den ljuli 1992 tillgång till räntekonto med kredit på

4 miljoner kronor i Riksgäldskontoret. Jag bedömer mot bakgrund av den
redovisning som SGI gjort av sitt likviditetsbehov att krediten behöver höjas
till 5 miljoner kronor 1993/94.

När det gäller anslagsformen bör SGI:s förvaltningsmedel finnas i ett ram-
anslag.

126

Vissa rationaliseringsfrågor

SGI har i sin fördjupade anslagsframställning och i annat sammanhang pekat
på möjligheterna att genom egna rationaliseringar sänka statens kostnader.
Alla ansträngningar bör göras i syfte att omfördela statens bidrag till angelä-
gen FoU inom det geotekniska området. Såväl SGI som Statens väg och tra-
fikinstitut (VTI) har i sina resp, fördjupade anslagsframställningar redovisat
möjligheterna att samordnat genomföra en administrativ rationalisering för
att totalt kunna minska statens utgifter.

Jag kommer att senare ta initiativ till att Statskontoret ges i uppdrag att
lämna förslag till hur en administrativ och annan samverkan bör utformas.

Vissa organisationsfrågor

I sin fördjupade anslagsframställning har SGI pekat på att vissa delar av den
geotekniska forskningen inom vägområdet i dag bedrivs inom Statens väg-
och trafikinstitut. Jag återkommer under våren 1993 i den särskilda proposi-
tionen om forskningsfrågor med överväganden om avgränsningen mellan
SGI och VTI.

Uppdrag

Jag har i min tidigare föredragning berört de geotekniska problemen i
Götaälvdalen och de behov som finns att genomföra ytterligare analyser om
risken för skred. Regeringen bör därför ge SGI i uppdrag att initiera en ut-
redning i samråd med berörda parter under budgetåret 1993/94 om att upp-
rätta ett handlingsprogram för att genomföra och finansiera en samlad geo-
teknisk analys för Götaälvdalen.

Resurser

Mot bakgrund av den fördjupade prövning av SGI jag gjort har jag funnit
att SGI:s resurser bör förstärkas med 2 miljoner kronor årligen under plane-
ringsperioden.

Inom den av mig föreslagna ramen åvilar det SGI att slutligt avgöra priori-
teringarna för verksamheten. Planeringsramen för perioden 1993/94 till
1995/96 har mot denna bakgrund beräknats till 49 128000 kronor.

Eventuell reservation på reservationsanslaget 14. Bidrag till Statens geo-
tekniska institut vid utgången av budgetåret 1992/93 bör föras över till myn-
dighetens ramanslag för budgetåret 1993/94. Jag avser att återkomma till re-
geringen i regleringsbrevet med närmare föreskrifter om detta.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna den övergripande målsättningen för Statens geotek-
niska institut jag förordat i avsnittet Mål och inriktning för SGI.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

127

9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Anslagsfrågor

H3. Statens geotekniska institut

1991/92 Utgift 0

1992/93 Anslag 1000

1993/94 Förslag 1000

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

H4. Bidrag till Statens geotekniska institut

1991/92	Utgift	13 558 000
1992/93	Anslag	14 376 000
1993/94	Förslag	16 376 000
1994/95	ram	16376000
1995/96	ram	16376000

Jag avser att föreslå regeringen att i regleringsbrevet utveckla frågan om
hur en mål- och verksamhetsinriktad rcsultatbudget mera i detalj skulle
kunna utformas för SGI.

Anslaget för SGI har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar
som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget,
den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riks-
gäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Rikt-
linjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen
för Finansdepartementet (bil. 1, kap. 14). Det belopp som kommer att stäl-
las till myndighetens disposition kommer slutligt att fastställas enligt de re-
dovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade belop-
pet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Statens geotekniska institut för budgetåret 1993/94 anvisa ett
anslag på 1000 kr,

2. godkänna förslaget om att fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa
ramanslag vid SGI,

3. till Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1993/94
anvisa ett ramanslag på 16376000 kr samt

4. godkänna att eventuell utgående reservation på reservationsan-
slaget Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1992/93 får
föras över till det nya ramanslaget och användas under budgetåret
1993/94.

128

H 5. Statens haverikommission

1991/92 Utgift 0

1992/93 Anslag 1000

1993/94 Förslag 1000

Bakgrund

Statens haverikommission (SHK) inrättades den ljuli 1978 med uppgift att
utreda allvarliga civila och militära olyckor. Fr.o.m. den ljuli 1990 utökades
SHK:s uppgifter. Kommissionen fick då ansvaret att från säkerhetssynpunkt
undersöka alla slags allvarliga olyckor och tillbud till olyckor, oavsett om
olyckan inträffat till sjöss, i luften eller någon annanstans. SHK skall vidare
följa den nationella och internationella utvecklingen på de områden som
omfattas av kommissionens verksamhet samt samarbeta med berörda säker-
hetsmyndigheter i deras haveriförebyggande verksamhet. För varje utred-
ning utses en kommission med minst två ledamöter. Till kommissionen knyts
de experter som erfordras för utredningen.

SHK:s kostnader delas in i fasta kostnader och kostnader för särskilda un-
dersökningar, s.k. rörliga kostnader. Luftfartsverket, Sjöfartsverket, Ban-
verket och Chefen för flygvapnet betalar de fasta kostnaderna för SHK:s
verksamhet. De fasta kostnader som hänför sig till andra olyckor än luftfarts-
olyckor, civila sjöfartsolyckor och järnvägsolyckor skall täckas med medel
från Försvarsdepartementets fjärde huvudtitel. Kostnadsfördelningen är en-
ligt följande:

Försvarsdepartementet 12,5 %

Luftfartsverket 40,0 %

Sjöfartsverket 12,5 %

Banverket 5,0 %

Chefen för flygvapnet 30,0 %

De rörliga kostnaderna skall bäras av berörda utom de rörliga kostnader
som hänför sig till andra olyckor än luftfartsolyckor, civila sjöolyckor och
järnvägsolyckor. Dessa kostnader skall finansieras från fjärde huvudtiteln
anslag H 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. Över stats-
budgeten anvisas ett anslag om 1000 kronor.

SHK har i sin förenklade anslagsframställning för budgetåret 1993/94 yr-
kat att ett anslag om 1000 kronor anvisas för verksamhetens utförande. SHK
anser vidare, i likhet med de berörda myndigheterna att fördelningen av de
fasta kostnaderna fr.o.m. budgetåret 1993/94 bör se ut enligt följande:

Försvarsdepartementet 15 %

Luftfartsverket 50 %

Sjöfartsverket 10 %

Banverket 5 %

Chefen för flygvapnet 20 %

Föredragandens överväganden

Över statsbudgeten redovisas 1000 kronor. Jag beräknar SHK:s administra-
tionskostnader för budgetåret 1993/94 till högst 5,8 miljoner kronor.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

129

Den av SHK föreslagna fördelningen av de fasta kostnaderna för budget- Prop. 1992/93:100
året 1993/94 bör gälla om inte annat överenskoms mellan berörda intressen- Bilaga 7
ter.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statens haverikommission för budgetåret 1993/94 anvisa ett
anslag på 1 000 kr.

H 6. EUMETSAT

Nytt anslag

1993/94 Förslag 70000000

För år 1992 anvisade riksdagen i proposition med Förslag om tilläggsbudget
I för budgetåret 1991/92 (prop. 1991/92:25 bil. 5 s. 18, bet. 1991/92:TU5,
rskr. 1991/92:88) 20miljoner kronor. Eftersom medlemsavgiften för 1992
fastställdes till 12 miljoner kronor uppstod en reservation vilken jag föreslår
bör användas för att delfinansiera medlemsavgiften för år 1993.

Anslaget avser medlemsavgifter i EUMETSAT för åren 1993 och 1994.
Av föreslagna 70 miljoner kronor avser 35 miljoner kronor bidrag till med-
lemsavgiften för år 1993 medan resterande delen av anslaget utgör en bas-
nivå för finansiering av utgiftsprogrammet för EUMETSAT efter år 1993.

Medlen disponeras av SMHI.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till EUMETSAT för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservations-
anslag på 70000000 kr.

130

I. Telekommunikationer

Televerket

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Av Televerket ställda garantier för Teleinvest AB:s upplåning bör
få utnyttjas för upplåning med anledning av redovisade investe-
ringar i Estland.

- Överföringen av försäljningsverksamhet m.m. från Televerket till
det helägda aktiebolaget Megacom AB bör godkännas.

- Televerkets försäljning av fastigheten Stockholm Aeolus 1 till All-
männa Pensionsfonden bör godkännas.

Inledning

Televerket förvaltar för statens räkning ett allmänt tillgängligt telenät. Ver-
ket skall tillhandahålla medborgarna, näringslivet och den offentliga förvalt-
ningen en god tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga samhälls-
ekonomiska kostnad. Telesystemet skall utformas så att det ger god tillgäng-
lighet och service för grundläggande telekommunikationer. Televerket skall
också kunna erbjuda andra telekommunikationer än de grundläggande.

Televerkskoncernen bedriver verksamhet i affärsverksform och i bolags-
form. Ellemtel Utvecklings AB ägs till hälften av Televerket. Övriga bolag i
koncernen ägs och styrs via helägda Teleinvest AB. Den verksamhet som
bedrivs i bolagsform skall vara ett naturligt stöd och komplement till Telever-
kets egen verksamhet och vara inordnad i en koncernstrategi.

Statsmakternas styrning av Televerket sker genom att service- och kvali-
tetsmål läggs fast samtidigt som ekonomiska krav anges i form av högsta god-
tagbara prishöjningar samt krav på avkastning och soliditet.

Televerkets treårsplan för perioden 1993-1995

Televerket anger i sin treårsplan för perioden 1993-1995 den planerade in-
riktningen av verksamheten under perioden. Verket har i december år 1992
inkommit med en reviderad treårsplan för perioden som baseras på föränd-
rade förutsättningar.

Den snabba tekniska och marknadsmässiga utvecklingen inom telekom-
munikationsområdet och statens ökade krav på Televerket har påskyndat ra-
tionaliseringsarbetet inom verket. Enligt verket medför övergången till ny
och mindre resurskrävande teknik i kombination med organisatoriska för-
ändringar ett kraftigt reducerat personalbehov. Den omstrukturering av Te-
leverket som genomfördes per den 1 januari 1992 har givit betydande ratio-
naliseringseffekter. Bildandet av åtta teleregioner innebär att de centrala en-
heterna har kunnat minskas bl.a. genom rationalisering samt delegering och
utflyttning av arbetsuppgifter.

De vidtagna rationaliseringsåtgärderna kommer, när de fulla effekterna

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

131

av förtidspensioneringar, uppsägningar och ytterligt stram rekryteringspoli-
tik uppnåtts under år 1993, att leda till en reducering av personalen med ca
9 000 anställda jämfört med början av år 1991.1 treårsplanen förutses ytterli-
gare behov av personalreduktioner under perioden 1994-1995.

I treårsplanen anger Televerket att de två primära målen för koncernen
under perioden är att ge ytterligare förbättrad service till företag och hushåll
samt högre lönsamhet. Strategin för att nå dessa mål är att bättre tillgodose
kundernas behov av personlig service samt att förbättra existerande tjänsters
värde och införa nya, attraktiva tjänster, särskilt inom telefoni. Bland dessa
kan nämnas personlig telefoni samt förbättrade internationella telekommu-
nikationer.

Ett exempel på verkets satsningar för att bättre tillgodose kundernas be-
hov är bildandet av bolaget Megacom AB år 1992.1 detta bolag har verket
samlat ansvaret för försäljning och marknadsföring till sina större kunder för
att kunna ta ett helhetsansvar för dessa. Megacom arbetar mot kostnadser-
sättning och på uppdrag av Televerket. Kundintäkter, rörelseöverskott och
erforderliga anläggningstillgångar kvarstår i affärsverket. I kundkontak-
terna representerar Megacom både regioner, radiodivisionen och ST Inter-
national AB. Megacom startade sin verksamhet under januari 1992. Antalet
anställda i Megacom var 300 personer vid början av år 1992.

För förbättring av de internationella telekommunikationerna bedriver Te-
leverket och det holländska telebolaget PTT Netherlands ett djupgående
samarbete. Under våren 1992 bildades det gemensamma holdingbolaget
Unisource, som ägs till lika delar av de två parterna. Televerket äger sin del
i bolaget genom Swedish Telecom International AB (STI), som är ett dotter-
bolag i Teleinvestkoncernen. Holdingbolaget Unisource äger i sin tur bola-
get Unisource Business Networks (UBN) med säte i Frankfurt samt Uni-
source Satellite Services (USS) med säte i Amsterdam. UBN skall mark-
nadsföra och sälja datakommunikationstjänster till multinationella företag.
USS marknadsför satellitbaserade tjänster enligt s.k. VSAT-teknik. Telever-
ket påpekar i treårsplanen att satsningen i Unisource kommer att få stor be-
tydelse för verkets verksamhet i och utanför Sverige. Strävan är att förena
satsningen med ett fördjupat nordiskt samarbete.

Televerkskoncernens investeringar i Baltikum är ett annat exempel på en
strategi för att på lång sikt förbättra verkets internationella styrka. Sedan år
1991 bedrivs mobiltelefonverksamhet i Estland och Lettland av bolag där
Televerkskoncernen genom bolaget Swedish Telecom International AB
(STI) äger 24,5%.

STI har med förbehåll för regeringens och riksdagens godkännande ingått
ett avtal med estniska teleförvaltningen om att etablera ett samägt bolag i
Estland med uppgift att äga, driva och modernisera det estniska telenätet
inkl, de internationella förbindelserna. Den estniska teleförvaltningen äger
51 % av aktierna i bolaget. STI och det finska televerket Telecom Finland
har bildat ett gemensamt holdingbolag, Baltic Tele AB, för att äga den ut-
ländska andelen av bolaget. Det innebär att Televerkskoncernen äger
24,5 % av det totala aktiekapitalet. Enligt Televerket kommer koncernens
ekonomiska åtaganden i form av aktiekapital och lånegarantier att uppgå till

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

132

maximalt 200 miljoner kronor, varvid tillskottet beräknas ske under perio-
den 1993-1995.

Det av riksdagen fastställda övergripande målet för telepolitiken är att
hushållen, näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika delar
skall erbjudas en tillfredsställande tillgång på telekommunikation till lägsta
möjliga samhällsekonomiska kostnad.

Riksdagen har preciserat till vilken service och kvalitet som Televerket
skall erbjuda telefonitjänsten till de svenska teleabonnenterna. Nedan redo-
visas de kvalitets- och servicemål som riksdagen fastslagit, samt hur Telever-
ket uppfyllde målen under år 1991. Sammanfattningsvis kan konstateras att
Televerket uppfyller alla uppställda krav med undantag för felfrekvens och
framkomlighet för enskilt stationsområde där beslutade miniminivåer inte
uppfylls av alla stationsområden. Televerket beräknar att dessa krav blir
uppfyllda vid utgången av år 1994 genom uppgradering av berörda nätdelar.

Den genomsnittliga framkomligheten för rikstrafik under kontorstid skall
uppgå till minst 98%. Den genomsnittliga framkomligheten under år 1991
var 98,9%.

Fr.o.m. år 1991 gäller även ett minimivärde för framkomlighet. Det inne-
bär att till och från ett enskilt stationsområde skall framkomligheten aldrig
understiga 96 %. Av samtliga stationsområden uppnådde 96,6 % målet un-
der år 1991.

Målet för driftsäkerhet är en genomsnittlig felfrekvens av högst 160 kund-
anmälda fel per 1 000 terminalpunkter och år. Fr.o.m. år 1992 skärps målet
till högst 120 kundanmälda fel. Utfallet år 1991 blev 103 fel, dvs. målet över-
träffades.

Fr.o.m. år 1992 gäller även att felfrekvensen från enskilt stationsområde
får vara högst 600 kundanmälda fel per 1000 terminalpunkter och år. Detta
krav klarades av 96 % av alla stationsområden under år 1991.

Målet är att felavhjälpning för telefonabonnemang i permanentbostäder i
normalfallet skall ske senast dagen efter felanmälan (helgfri måndag-fre-
dag). Utfallet år 1991 blev att 90,8% avklarades inom denna tid.

Målet för leveranstid vid installation och flyttning är normalt 5 dagar. Ut-
fallet år 1991 blev att 98,7 % levererades inom denna tid.

Televerkets investeringar utgör ett viktigt medel för att uppfylla fastställda
service- och kvalitetsmål och för att genomföra verkets marknadsstrategier.
Enligt verket kan planerade investeringar i telenätet delas in i följande kate-
gorier efter sitt huvudändamål.

Ca 55 % av investeringarna behövs för trafiktillväxt och för att upprätt-
hålla av ägaren fastställda minimikrav för framkomlighet och felfrekvens.
Inriktningen är att alla kvalitetsbrister skall vara undanröjda vid utgången
av år 1994.

Ca 20 % av investeringarna är investeringar i ny teknik (modernisering)
för att sprida tjänster och funktioner. Inriktningen på moderniseringen är att
80-90% av alla kunder skall vara anslutna till AXE år 1995. Då skall också
95 % av alla kunder ha tillgång till fullvärdig telefaxkvalitet. Teknisk utveck-
ling bedrivs för att ta fram kostnadseffektiva glesbygdslösningar. Den nya
tekniken utvecklas för att under perioden 1996-2000 möjliggöra en mer
kostnadseffektiv modernisering av resten av telenätet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

133

Övriga nätinvesteringar (ca 25 %) är investeringar i ny teknik för att öka
kostnadseffektiviteten i drift och underhåll samt strategiska investeringar för
att säkerställa den långsiktiga konkurrenskraften.

Televerket har i december år 1992 inkommit med en reviderad treårsplan,
varvid det ekonomiska utfallet reviderats med hänsyn till ändrade förutsätt-
ningar. Enligt denna har det ekonomiska utfallet under år 1992 och på-
gående budgetarbete för år 1993 visat att intäktsutvecklingen på grund av
lågkonjunkturen nu beräknas bli betydligt lägre än vad som angavs i den ur-
sprungliga treårsplanen. Investeringar i telenätet för kapacitetsutbyggnad
beräknas därvid bli lägre på grund av nedgång i trafiktillväxten. Denna ned-
gångjämfört med treårsplanen beräknas också gälla för åren 1994 och 1995,
dels beroende på den försämrade efterfrågeutvecklingen, men också bero-
ende på att verket beräknar att dess förluster av marknadsandelar på telefoni
nu blir större med anledning av att konkurrensen ökar snabbare än tidigare
bedömning.

Under treårsperioden planeras Televerkets totala investeringar uppgå till
ca 8 miljarder kronor per år. Av dessa beräknas ca 4 miljarder kronor mot-
svara investeringar i det fasta telenätet. I de 8 miljarderna ingår också inves-
teringar i olika specialnät och teknikbyggnader.

Jämfört med föregående treårsplan har investeringarna för perioden
1991-1995 minskat med totalt 3,5 miljarder kronor. Enligt verket beror
minskningen från föregående treårsplan till största delen på lägre investe-
ringar inom mobila tjänster samt i telenätet. Detta beror på att trafiken ut-
vecklats i en långsammare takt än i tidigare prognoser. Utlandsinvesteringar
har tillkommit.

Riksdagen har beslutat att vissa verksamheter som ligger inom Telever-
kets ansvarsområde men inte ryms inom normala affärsmässiga hänsyn skall
särbehandlas ekonomiskt. Televerket skall särredovisa dessa s.k. särskilda
åtaganden och kompenseras i efterhand för kostnaderna genom att dess inle-
verans till staten reduceras med motsvarande belopp. Som särskilda åtagan-
den betraktas olönsamma telefonautomater i glesbygd, handikapphänsyn,
totalförsvarsåtaganden och Televerkets kostnader för SOS Alarmering AB.

Ersättning för särskilda åtaganden är baserad på självkostnader och inne-
fattar direkta driftkostnader, avskrivningar och ränta på bundet kapital samt
andel av gemensamma kostnader. Kostnaderna är angivna i löpande priser.
Nedan visas Televerkets sammanställning över beräknade totala kostnader
för särskilda åtaganden i miljoner kronor:

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Mkr		Telefonautomat Handikapp- Totalförsvars- SOSAB				SUMMA
Mkr		i glesbygd	hänsyn	aspekter		SUMMA
1991	Utfall	20,9	9,3	110,3	136,3	276,8
1992	Prognos	20,2	11,8	200	142	374
1993	Plan	20,8	12,2	208	147	388
1994	Plan	21,5	12,6	216	154	404,1
1995	Plan	22,1	13,0	225	160	420,1

Trafikintäkterna för telefoni är televerkskoncernens största enskilda in-
täktskälla. Televerket bedömer att totalmarknaden kommer att öka i volym

134

under planeringsperioden, men i långsammare takt än under 1980-talet.
Man bedömer också att verkets marknadsandelar kommer att minska för
rikssamtal och utlandssamtal och att priserna kommer att sjunka.

Trafikintäkterna påverkas också av den rådande lågkonjunkturen där den
vanliga telefontrafiken inte förväntas öka. Under år 1991 ökade trafiken i
telenätet mätt i antalet samtalsmarkeringar med 6,1 %, vilket kan jämföras
med en tillväxt under år 1990 med 10,4%. Under de tre första kvartalen år
1992 var tillväxten drygt 4 %. Under planeringsperioden räknar Televerket
inte med någon nämnvärd trafiktillväxt.

Riksdagen har fastställt ekonomiska mål för Televerkskoncernen enligt
nedan:

- Ett långsiktigt realt förräntningskrav på 5 % på totalt kapital före skatt.

- Ett utdelningskrav med 5 % på genomsnittligt justerat eget kapital.

- Totalproduktiviteten skall öka med 3 % per år.

- Soliditeten skall uppgå till minst 30%.

Verket förväntar sig, trots farhågor om en minskad tillväxt i telenätet, en
positiv resultatutveckling under perioden. Resultatförbättringen uppnås i
första hand genom rationaliseringar. Full effekt av kostnadsrationalisering-
arna uppnås först år 1994.

Soliditeten sjönk kraftigt till 27 % år 1991 på grund av att en engångsinle-
verans till staten skuldfördes i 1991 års bokslut. Enligt verkets prognos för
år 1992 har soliditeten förbättrats till 28,8 % på grund av väsentligt lägre be-
hov av kapitalhöjande investeringar.

Totalproduktiviteten är en sammanvägning av alla produktionsfaktorers
bidrag till produktivitetsutvecklingen. År 1991 minskade totalproduktivite-
ten med 1,4 % jämfört med en ökning med 3,4 % år 1990. Justerat för den
konstaterade övertaligheten ökade totalproduktiviteten år 1991 med 2,4 %.

Televerkskoncernens upplåning sker på den allmänna kreditmarknaden
genom Televerkets dotterbolag Teleinvest AB. Upplåningen för Televerkets
behov sker mot en statlig garanti som för närvarande uppgår till 19 miljarder
kronor. Per den 30 juni 1992 utnyttjades garantiramen upp till 18,5 miljarder
kronor. Verket beräknar att utnyttjandet av garantiramen kommer att uppgå
till ca 17,5 miljarder kronor vid årsskiftet 1992/93.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Övriga frågor

Televerket har i en skrivelse hemställt att regeringen beslutar godkänna
överföringen av fastigheten Stockholm Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfon-
den. Enligt 3 § förordningen om ändring i förordningen (1971:727) om för-
säljning av staten tillhörig fast egendom m.m. (SFS 1991:896) har riksdagen
att i vissa fall besluta om försäljning av fast egendom om fastighetens värde
överstiger 50 miljoner kronor. Då överföringen av fastigheten Aeolus 1 sker
till ett pris av 215 miljoner kronor har riksdagen att besluta om försäljningen.

Bakgrunden till den planerade försäljningen är enligt Televerket att kon-
cernens lokalbehov långsiktigt kommer att minska med anledning av perso-
nalminskningar, varför fastighetsinnehavet kommer att minska. Med anled-
ning härav har Televerket, med förbehåll för godkännande av Sveriges riks-

135

dag och regering, träffat överenskommelse om överföring av fastigheten
Stockholm Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden Första, Andra och Tredje
Fondstyrelsen. Överföringen ingår som en del av en lösning där Allmänna
Pensionsfonden även köper in sig i Televerkskoncernens fastighet i Nacka
Strand genom att köpa hälften av kommanditbolaget Radio Östra som är
helägt av Teleinvest AB:s dotterbolag Fastighets AB Telaris. Motivet till
denna lösning är, förutom att lokalbehovet minskat, att Televerkskoncernen
behöver frigöra kapital för användning inom kärnverksamheten. Ett förvalt-
ningsavtal har träffats mellan Allmänna Pensionsfonden och Televerket som
innebär att Televerket under en tioårsperiod skall hyra och ombesörja för-
valtningen av den överförda fastigheten. Även detta avtal är villkorat av
riksdagens och regeringens godkännande.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Föredragandens överväganden

I syfte att anpassa Televerket till nya marknadsförutsättningar föreslog rege-
ringen i 1992 års budgetproposition att Televerket skulle ombildas till aktiebo-
lag den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 7). Regeringen avsåg att åter-
komma till riksdagen med en samlad redovisning av åtgärder och förslag in-
för ombildningen. Riksdagen tillstyrkte vad regeringen anfört om bolags-
bildning av Televerket (bet. 1991/92:TU20, rskr. 1991/92:312). Under hös-
ten 1992 kunde regeringen konstatera att utformningen av en telelag inte fär-
digställts i alla delar. Eftersom riksdagen understrukit vikten av att rege-
ringen gav en samlad redovisning av de åtgärder och förslag som aktualiseras
i samband med bolagsbildningen av Televerket kunde regeringen inte då
presentera sitt förslag till bolagsbildning. Regeringen aviserade därför att
dess avsikt var att i en samlad proposition presentera ett förslag om bolags-
bildning och ett förslag till telelag i sådan tid att bolagsbildning och ikraftträ-
dande av en telelag skulle kunna ske snarast, dock senast den 1 juli 1993
(prop. 1992/93:132).

Inom Kommunikationsdepartementet förbereds för närvarande en sam-
lad proposition med förslag till telelag och lag om radiokommunikation samt
förslag till bolagisering av Televerket. Regeringens avsikt är att bolagsbild-
ningen av Televerket skall kunna ske snarast, dock senast den 1 juli 1993.
Telelagen och radiolagen skall träda i kraft samtidigt. Förslaget kommer att
presenteras för riksdagen under våren 1993. I detta sammanhang kommer
regeringen bl.a. att ta ställning till ekonomiska mål för det nya telebolaget
samt till reglering av bolagets priser. Även frågan om hur Televerkets s.k.
särskilda åtaganden skall hanteras i den nya situationen kommer att behand-
las. Vidare kommer regeringen att presentera förslag till reglering av tele-
taxorna. Regeringens avsikt är att kunna delegera taxebesluten till telebola-
get inom ramarna för den föreslagna regleringen. Mot denna bakgrund har
jag inte för avsikt att nu ta ställning till dessa frågor.

Televerket redovisade i juni år 1992 en treårsplan som omfattade perioden
1993-1995.1 december samma år inkom Televerket med en reviderad treårs-
plan för samma period. Innehållet i dessa planer har kortfattat redovisats
ovan. Mot bakgrund av förestående förändringar av Televerket och telesek-
torn i övrigt kommer de förutsättningar som treårsplanen bygger på att för-

136

ändras. Den nu presenterade treårsplanen har därför främst relevans fram
till dess Televerket bolagiseras. Mot denna bakgrund är jag inte beredd att
ta ställning till den redovisade planen. Jag har i stället för avsikt att redovisa
det nya telebolagets verksamhetsinriktning för riksdagen i den kommande
propositionen.

Investeringsplanerna skall rymmas inom de ekonomiska ramar som stats-
makterna har lagt fast. Som jag nyss redovisat kommer regeringen inom kort
att presentera förslag till ekonomiska krav på det nya telebolaget. Even-
tuella effekter på de av Televerket nu presenterade investeringsplanerna
kommer då att redovisas.

Jag vill särskilt framhålla att skärpningen och preciseringen av minimikra-
ven för framkomlighet och felfrekvens som tidigare redovisats skall ses som
ett led i ansträngningarna att skapa en jämnare kvalitet i hela telenätet. Det
är enligt min mening av stor betydelse att statens ansvar för att telefonitjäns-
ten tillhandahålls över hela landet kan uppfyllas i enlighet med fastslagna
service- och kvalitetsmål.

Televerket informerar i treårsplanen om att verkets affärsmässiga strategi
för att höja kvaliteten i telenätet även i utpräglad glesbygd innebär att verket
utvecklar nya tekniska lösningar som förenar småskalighet med hög kost-
nadseffektivitet. I samarbete med leverantörer bedriver Televerket ett om-
fattande utvecklingsarbete på detta område och bl.a. testas olika radiobase-
rade system. Televerket har planerat att satsa på forskning och utveckling i
syfte att ta fram teletekniska system anpassade för glesbygd.

Sverige är ett av de mest öppna länderna i världen avseende konkurrens på
telekommunikationsområdet. Till skillnad från de flesta andra länder finns i
Sverige inga hinder för utländska teleoperatörer att bedriva televerksamhet.
Telepolitiken inriktas i stället på att uppmuntra konkurrens, i syfte att gynna
konsumenterna både avseende tjänsteutbud och priser. Jag vill i detta sam-
manhang understryka att den s.k. Statteldelegationens arbete är av bety-
delse för att få till stånd ökande konkurrens på den svenska telemarknaden.
Statteldelegationen arbetar med gemensamma upphandlingar av data- och
teletjänster till myndigheter i den offentliga sektorn. Upphandlingarna ge-
nomförs i konkurrens mellan svenska och utländska teleoperatörer.

I treårsplanen presenterar Televerket sin strategi för att kunna möta den
internationella konkurrensen. Ett led i denna strategi är att verket vid behov
kan ingå i allianser med andra teleoperatörer, vilket det ovan redovisade
samarbetet med holländska PTT i bolaget Unisource är ett exempel på. Ett
annat exempel är de beskrivna satsningarna i Estland, där Televerket kom-
mer att bidra till upprustningen av landets telenät.

Televerket har i en skrivelse till regeringen redovisat förutsättningarna för
verkets satsning i Estland. En förutsättning för genomförandet är att Tele-
verket utställer lånegarantier för Teleinvests upplåning med anledning av
projektet. Mot denna bakgrund har det avtal som Swedish Telecom Interna-
tional AB genom bolaget Baltic Tele AB ingått med den estniska teleförvalt-
ningen i det samägda bolaget Estonian Telephone Company Limited slutits
med förbehåll för regeringens och riksdagens godkännande.

Rätten för Televerket att teckna garantier för Teleinvest AB:s upplåning
behandlades i prop. 1983/84:100 bil.8, bet. 1983/84:TU16, rskr. 1983/84:249.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

137

Härav följer att sådana garantier kan ställas om upplåningen sker för Tele-
verkets behov. De nyss nämnda investeringarna i Estland torde enligt min
mening inte avse Televerkets behov varför garantin inte skulle kunna utnytt-
jas för detta ändamål.

Det är enligt min mening av största betydelse att Televerket kan bidra till
att Estlands telenät rustas upp. En fungerande teleinfrastruktur är en av de
viktigaste förutsättningarna för en gynnsam ekonomisk och politisk utveck-
ling i landet. Jag förordar därför att de av Televerket ställda garantierna får
utnyttjas för Teleinvest AB:s upplåning för det nu aktuella projektet.

Jag vill dock erinra om att de av Televerket ställda garantierna för Telein-
vest AB:s upplåning kommer att överföras från Televerket till Riksgäldskon-
toret och successivt avvecklas som en konsekvens av att Televerket ombildas
till aktiebolag. Jag kommer att återkomma till denna fråga i samband med
att ombildningen av Televerket till aktiebolag behandlas. Ur konkurrenssyn-
punkt är det nämligen angeläget att det nya bolaget ges samma konkurrens-
förutsättningar som andra telebolag.

Vad beträffar Televerkets uppfyllande av de ekonomiska mål som stats-
makterna lagt fast kan jag nu endast konstatera att verkets ekonomiska för-
utsättningar försämrats enligt de i den reviderade treårsplanen redovisade
nyckeltalen. Detta understryker vikten av att verket även fortsatt arbetar
med att effektivisera sin verksamhet.

En del i det pågående effektiviseringsarbetet var bildandet av bolaget Me-
gacom AB den 1 januari 1992, i vilket Televerket samlat ansvaret för försälj-
ning och marknadsföring till sina större kunder i syfte att kunna ta ett hel-
hetsansvar för dessa. Ansvaret för dessa kunder, liksom för verkets övriga
kunder, låg tidigare utspritt på de olika regionerna. Televerket har genom
denna konstruktion fört över verksamhet från affärsverket till aktiebolags-
form, vilket kräver riksdagens godkännande. Enligt min bedömning är bil-
dandet av Megacom AB ett riktigt steg i anpassningen av Televerkets verk-
samhet till de förändrade marknadsförutsättningar som präglar telemarkna-
den. Jag förordar därför att riksdagen godkänner att den aktuella verksam-
heten överförts till bolagsform i Megacom AB.

Jag vill slutligen ta upp frågan om Televerkets försäljning av fastigheten
Stockholm Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden till ett pris av 215 miljo-
ner kronor. Som tidigare redovisats är Televerkets motiv för försäljningen
att verkets lokalbehov är på väg att minska med anledning av personalned-
dragningar, varför fastighetsinnehavet behöver skäras ner. Dessutom behö-
ver verket frigöra kapital för investeringar i kärnverksamheten. Parterna
har, förutom försäljningsavtalet, ingått ett förvaltningsavtal som innebär att
Televerket under en tioårsperiod skall hyra och ombesörja förvaltningen av
den överförda fastigheten. De bägge avtalen är villkorade av riksdagens och
regeringens godkännande.

Enligt min bedömning är det rimligt att verket som ett led i sin omstruktu-
rering kan avyttra fastigheter som det ej kan anses kommersiellt motiverat
att behålla. Jag förordar därför att försäljningen av fastigheten Aeolus 1 god-
känns. Jag har i denna fråga samrått med chefen för Finansdepartementet.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

138

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag anfört om utnyttjande av Televerket ställda ga-
rantier som säkerhet för Teleinvest AB:s upplåning med anledning av
redovisade investeringar i Estland,

2. godkänna den under år 1992 genomförda överföringen av verk-
samhet från Televerket till Megacom AB samt

3. godkänna Televerkets försäljning av fastigheten Aeolus 1 till All-
männa Pensionsfonden.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

11. Telestyrelsen

1992/93 Anslag 20000000

1993/94 Förslag 20000000*

* Utbrutet anslag.

Inledning

En ny telemyndighet, Telestyrelsen, inrättades den ljuli 1992 (prop.
1991/92:163, bet. 1991/92:TU20, rskr. 1991/92:312). Vid bildandet lades
verksamheten i frekvensförvaltningen inom Televerket och Statens tele-
nämnd samman. I propositionen angavs att den nya myndigheten skulle
överta Televerkets kvarvarande myndighetsuppgifter senast i samband med
att Televerket ombildas till aktiebolag. Vidare angavs att myndighetens slut-
liga dimensionering var beroende av resultatet av den då pågående Telelags-
utredningens arbete (K 1991:03).

Telestyrelsen uppbär avgifter enligt 2§ teleförordningen (1985:765).
Dessa avgifter disponeras inte av Telestyrelsen utan levereras in till inkomst-
titel på statsbudgeten. Avgifterna skall täcka kostnaderna för den anslagsfi-
nansierade verksamheten som tidigare bedrivits vid Statens telenämnd.

Telestyrelsen har regeringens bemyndigande att disponera de avgifter som
uppbärs med stöd av kungörelse (1967:446) om radiosändare. Avgifterna får
disponeras för att täcka kostnader inom radioområdet, dvs. den verksamhet
som tidigare bedrevs vid frekvensförvaltningen inom Televerket. Sedan den
1 januari 1993 har Telestyrelsen också bemyndigande att ta ut avgifter för
tillsyn av radiokommunikationsutrustning m.m. på fartyg.

Inför bildandet av Telestyrelsen angavs att Telestyrelsens verksamhet bör
finansieras genom avgifter. De nya uppgifter som myndigheten kommer att
få till följd av lag om radiokommunikation samt telelag m.m. bör kunna fi-
nansieras av teleoperatörerna genom avgifter. Regeringen uppdrog mot
denna bakgrund åt Telestyrelsen att utarbeta ett förslag till ett avgiftssystem
och till en långsiktig finansieringsform för myndigheten.

Telestyrelsen har nu redovisat sitt förslag som innebär att all verksamhet,
förutom vissa samhällsåtaganden, skall finansieras med avgifter.

Föredragandens överväganden

Telestyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1993/94 redovisat
sitt medelsbehov för budgetåret samt hur Telestyrelsen bör finansieras. Som

139

tidigare nämnts är Telestyrelsens framtida dimensionering och resursbehov
beroende av den kommande telelagstiftningen inom tele- och radiokommu-
nikationsområdet. Telelagsutredningens betänkande (SOU 1992:70) Telelag
och frekvensrättsutredningens betänkande (SOU 1991:107) lag om radio-
kommunikation m.m. bereds för närvarande inom regeringskansliet. Försla-
get till telelag kommer att presenteras för riksdagen under våren 1993 med
beräknat ikraftträdande senast den 1 juli 1993. Ombildningen av Televerket
till aktiebolag följer, som jag tidigare redovisat, samma tidsplan. Detta inne-
bär att resterande myndighetsuppgifter i Televerket samt vissa tillkommande
uppgifter inom telekommunikationsområdet kommer att åläggas Telestyrel-
sen fr.o.m. den 1 juli 1993.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag beträffande
Telestyrelsens framtida dimensionering och finansiering i samband med infö-
randet av en lagstiftning på telekommunikationsområdet och bolagiseringen
av Televerket. Regeringen kommer i detta sammanhang även att ta ställning
till Telestyrelsens anslagsframställan avseende budgetåret 1993/94. I avvak-
tan på detta föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att, i avvaktan på särskilt förslag i ämnet, till Telestyrelsen för bud-
getåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 20 000 000 kr.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

140

J. Postväsende

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sammanfattning av föredragandens förslag:

- Postverkets treårsplan för åren 1994-1996 godkänns.

- Postverket får rätt att ta upp lån på marknaden eller i Riksgälds-
kontoret och att låna ut pengar till bolagen i Postkoncernen.

- En ram på 1 miljard kronor för Postverkets upplåning och en ram
på 600 miljoner kronor för Postverkets utlåning till bolag i Post-
koncernen införs.

- Postverket bör fördjupa samarbetet med Nordbanken.

- Postverket bolagiseras senast den 1 januari 1994.

- Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassa-
service utgår med 250 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.

Verksamhetens inriktning

Postverkets huvuduppgift är att bedriva poströrelse, vari ingår att distribu-
era brev och paket samt att förmedla betalningar. Postverket får också driva
annan rörelse som det har särskilda förutsättningar för.

Postverket består av fem affärsområden, brev (brev- och tidningsbeford-
ran), lättgods (befordran av post- och företagspaket), bank och kassa (distri-
bution av banktjänster och kassanätet), postgirot (förmedlingar av betal-
ningar) och utrikes (internationell post). Därtill kommer ett antal särskilda
resultatenheter (bl.a. Posten Finans och Postfastigheter) och det helägda ak-
tiebolaget Postbolagen AB. Koncernen leds av en styrelse som utses av rege-
ringen. Rörelseintäkterna beräknas för år 1992 uppgå till ca 22 miljarder
kronor, varav aktiebolagen beräknas svara för ca 1 miljard kronor. Medelan-
talet anställda i koncernen uppgår till ca 53 000.

Statsmakterna styr Postverket genom servicemål, kvalitetsmål och ekono-
miska mål. Regeringen anger endast prismål för höjning av portosatser på
brev medan Postverket självt bestämmer priserna på övriga produkter. Post-
verket finansierar samtliga investeringar med i rörelsen tillgängliga medel.
En konsolidering av Postverkets ekonomi sker helt i verkets räkenskaper.

Postverket får självt förvalta de likvida medel som inte behövs i rörelsen
med iakttagande av de särskilda regler för denna förvaltning som anges av
regeringen.

Riksdagens uppdrag till Postverket är att enstaka brev i princip skall be-
fordras rikstäckande till enhetsporto, enstaka paket upp till 20 kilo från pri-
vatpersoner skall befordras på högst tre dagar rikstäckande till enhetstaxa
och att enstaka betalningar skall förmedlas till enhetliga priser. Alla skall
ha tillgång till postservice i normalfallet fem dagar i veckan. Staten ersätter
Postverket för upprätthållande av rikstäckande betalnings- och kassaser-
vice.

141

Postverkets treårsplan för åren 1994-1996

Regering och riksdag har lagt fast mål för Postverket. För räkenskapsåret
1991 har Postverket i sin affärsplan för åren 1994-1996 redovisat sin mål-
uppfyllelse på följande sätt.

- Den höga geografiska täckningsgraden för daglig betalnings- och kassa-
service har bibehållits under år 1991.

- 96,6 % av breven kom fram i utlovad tid.

- Postkoncernen omsatte 21 032 miljoner kronor år 1991. Resultat efter fi-
nansnetto uppgick till 1168 miljoner kronor vilket motsvarar 5,6% av
rörelsens intäkter. Räntabiliteten på eget kapital var 15,4 % och solidite-
ten (pensionsskuld obeaktad) 15,2%.

- Totalproduktiviteten sjönk med 3,1% år 1991 att jämföra med en för-
bättring på 2,2% år 1990. För år 1992 bedömer Postverket att utveck-
lingen skall vända.

Investeringarna år 1991 uppgick till 1,7 miljarder kronor och avsåg i hu-
vudsak utbyte av kassaterminalsystem i kontorsnätet och hos lantbrevbä-
rarna, rationaliseringar av lättgods produktionssystem samt engagemanget i
GD Express Worldwide. År 1991 motsvarade investeringarna 8,1% av rö-
relseintäkterna. Investeringarna har självfinansierats genom internt tillförda
medel och minskning av likvida medel.

Postverket ser som sitt syfte att över hela landet och internationellt för-
medla meddelanden, lättgods och pengar samt erbjuda andra finansiella
tjänster så att alla kan nå alla och så att kundernas affärer stöds.

Postverket skall kännetecknas av att verksamheten är säker, nära och of-
fensiv. Postverkets strategi har utformats kring ett antal viktiga nyckelord,
främst kundorientering, kvalitet, kostnadseffektivitet och kompetens.

Strategin skall hjälpa Postverket att nå de mål som är uppsatta för verk-
samheten. Dessa är tillräcklig lönsamhet, nöjda kunder och personal som
trivs. Postverket har preciserat målen för verksamheten enligt följande:

Tillräcklig lönsamhet

- Postverkets resultat skall långsiktigt (för perioden 1993-1996) vara lägst
5 % av rörelseintäkterna. Resultatmålet för år 1993 är 1150 miljoner kro-
nor (5,1 % av rörelseintäkterna).

- Postverkets räntabilitet skall långsiktigt ligga på minst 15 % av eget kapi-
tal efter skatt vid normal soliditet.

- Postverkets soliditet skall på lång sikt nå 15 %.

- Postverkets totalproduktivitet skall under perioden förbättras med minst

2 % per år.

Nöjda kunder

- Andelen nöjda kunder skall öka från 76 % år 1992 till 77 % år 1993 och
80% år 1995.

- Målet är att alla brev skall komma fram inom utlovad tid. Det skall under
hela perioden klaras till minst 98 % för lokalbrev och 95 % för riksbrev.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

142

Alla regioner skall ha nått denna nivå år 1994.

- Väntetiderna på postkontoren skall normalt vara högst 5 minuter under
normaltrafik och högst 10 minuter under högtrafik.

- En rikstäckande kassaservice med ca 2 000 serviceställen skall behållas.

Investeringar i anläggningar sker framför allt för att säkra en fortsatt god
service. Investeringarna beräknas uppgå till 3,7 miljarder kronor totalt un-
der perioden 1994-1996 eller ca 1,2 miljarder kronor per år. Bland de större
investeringarna är ett nytt produktionssystem för lättgods och datoriseringen
av kontorsnätet. Framåt kommer främst byggnadsinvesteringar att begrän-
sas kraftigt.

Postverket förutser för åren 1993-1996 följande resultatutveckling:

(Mkr)	1992	1993	1994	1995	1996
Resultat	1500	1150	1600	2100	2200
Investeringar	2030	1690	1300	1200	1200

Under den senaste treårsperioden och för innevarande räkenskapsår har
omsättning och resultat utvecklats enligt nedan.

(Mkr)	1989	1990	1991	1992P
Rörelseintäkter	17126	20553	21032	21900
Resultat efter finansnetto	942	2549	1 168	1500
Vinstmarginal (%)	5,5	12,4	5,6	6,8
Medeltal anställda	56539	57 392	56415	53200

Postverket framför att en avvägning mellan servicemål och ekonomiska
mål måste göras. Eftersom verket har ett regionalt och socialt ansvar och är
en nödvändig del av Sveriges infrastruktur, är det ekonomiska målet tillräck-
lig lönsamhet för att överleva av egen kraft.

Postverket anser vidare att ett kapitaltillskott från ägaren måste lämnas
innan krav på marknadsmässig förräntning och utdelning är relevant. Till
dess kapitaltillskott lämnats anser Postverket 5 % av rörelseintäkterna som
resultat efter finansnetto vara en tillräcklig resultatnivå.

Postverket anser att betalningsförmedling i Postverkets regi är särskilt vik-
tig för glesbygden. Ofta är Postverkets betalningsförmedling genom postgi-
rot via postkontor och lantbrevbärare den enda möjligheten som står till
buds. Det är därför angeläget att Postverkets förutsättningar att bedriva
postgiroverksamhet inte försämras.

Föredragandens överväganden

Postverket har inte befogenheter att uppta lån i Riksgäldskontoret eller på
marknaden. Postverket har inte heller möjlighet att låna medel till bolag i
Postkoncernen.

Riksdagen har i ett annat sammanhang (prop. 1990/91:29, bet.
1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38) beslutat om riktlinjer för affärsverkens upp-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

143

10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

låning. Riktlinjerna innebär att verken bör ges möjlighet att inom av riksdag Prop. 1992/93:100

och regering angivna ramar låna medel i Riksgäldskontoret. Riktlinjerna in- Bilaga 7

nebär även att verken är fria att själva avgöra var man vill ta upp lån inom
Sverige, förutsatt att Riksgäldskontoret givits möjlighet att lämna anbud.
Verken skall vidare ges möjlighet att inom angivna ramar låna medel till bo-
lag i affärsverkskoncernen. I de ramar som anges för verkens upplåning i
Riksgäldskontoret och verkens utlåning till koncernbolag skall även bor-
gensåtaganden inräknas.

Postverket har i en skrivelse till regeringen hemställt om att ges möjlighet
att ta upp lån i Riksgäldskontoret eller hos någon annan långivare och att
affärsverket ges möjlighet till utlåning till bolag i Postkoncernen.

Riksrevisionsverket har behandlat frågan om Postverkets upplåning i en
rapport av den 30 april 1992 till Finansdepartementet. RRV anser att val-
möjligheten att välja Riksgäldskontoret eller annan långivare är en modell
som i sig synes fungera väl. Modellen inkl, dess koncernsyn bör enligt RRV -
med en bibehållen strikt särbehandling av postgiroinlåningen - kunna in-
föras även för Postverket och dess bolagsgrupp.

Jag föreslår mot bakgrund av detta dels att Postverket får låna på markna-
den och i Riksgäldskontoret, dels att verket får låna ut pengar till bolagen i
Postkoncernen. Jag föreslår att en ram på 1 miljard kronor införs för Post-
verkets upplåning och att en ram på 600 miljoner kronor införs för Postver-
kets utlåning till bolag i Postkoncernen. I de föreslagna ramarna skall även
borgensåtaganden inräknas i enlighet med vad riksdagen beslutat (prop.
1990/91:29, bet. 1990/91:FiU4, rskr. 1990/91:38). Postgiroinlåningen skall
även fortsättningsvis särskiljas och således inte användas för finansiering av
Postverkets verksamhet. När Postverket bolagiseras skall lånemöjligheten i
Riksgäldskontoret upphöra och redan upptagna lån avvecklas.

I proposition 1992/93:89 har regeringen föreslagit ändringar i bankrörelse-
lagen (1987:617) som innebär möjlighet till samverkan mellan bank, post
och butik. Riksdagen har antagit förslaget (bet. 1992/93:NU9, rskr.
1992/93:109). Beslutet innebär att regeringen eller Finansinspektionen får,
om det finns särskilda skäl, tillåta att en bank i ett lokalt bankkontor på en
mindre ort tillhandahåller posttjänster. Vidare får regeringen eller inspektio-
nen möjlighet att, om det finns särskilda skäl, tillåta att en bank låter sin
verksamhet bedrivas av annan än bankens egen personal och i andra än ban-
kens egna lokaler. Det bör framhållas att samverkan mellan bank, post och
butik bara behandlats med avseende på glesbygd och mindre orter. Frågan
är emellertid av principiell betydelse och kommer att bli föremål för djupare
och bredare behandling. Genom tilläggsdirektiv (Dir. 1992:95) har Betal-
ningstjänstutredningen fått i uppdrag att kartlägga dels förekomsten av
bankverksamhet i butiker och andra lokaler där varor eller tjänster tillhan-
dahålls, dels riktlinjer för hur denna verksamhet bör organiseras och vilka
förutsättningar som bör gälla.

Postverkets samarbete med Nordbanken

Postsparbanken, den del av Postverket som fusionerades med Kreditbanken

år 1974, tillkom på 1880-talet. Postsparbanken inrättades för att stimulera 144

sparandet hos främst mindre inkomsttagare. Postgirorörelsen startade år
1925 och tillkom för att underlätta betalningsrörelsen och främja sådana be-
talningsmetoder som är ägnade att minska användandet av kontanta medel.
Fram till år 1974 utgjorde Postsparbanken och postgirot den sammanfat-
tande benämningen Postbanken och utgjorde organisatoriskt en av Postver-
kets huvudenheter. Med stöd av postbankslagen och instruktionen för Post-
verket utövade Postbanken postgiro-, sparbanks- och personkontorörel-
serna.

Kreditbanken var ett av staten helägt bankaktiebolag, vars verksamhet
liksom övriga affärsbanker reglerades av banklagens bestämmelser. Statens
ägande av Kreditbanken har sin grund i att man år 1923 fick ta över Jordbru-
karbanken för att förhindra en likvidation och stora förluster för småspa-
rarna. År 1951 bildades Kreditbanken genom att Jordbrukarbanken slogs
samman med kontor från fyra andra affärsbanker. Kreditbanken var i början
av 1970-talet den till storleksordningen tredje av de dåvarande fem affärs-
bankerna.

Regeringen anförde i Kungl. Maj:ts proposition nr 158 år 1969 att mot
bakgrund av de då rådande utvecklingstendenserna, bl.a. ändrad efterfrågan
på krediter och ökade krav på långfristiga krediter och samverkan mellan
affärsbankerna, framstod ett ökat samarbete mellan de två statliga bankerna
Postbanken och Kreditbanken som ett naturligt led i en politik som syftade
till att anpassa organisationen av kreditgivningen till utvecklingen inom nä-
ringslivet och byggnadsverksamheten. Departementschefen anförde att de
båda statliga bankerna tillsammans svarade för en kreditgivningskapacitet
som betydligt översteg något av de privata instituten.

I Kungl. Majzts proposition nr 145 år 1973 återkom regeringen till riksda-
gen beträffande Postbanken och Kreditbanken. Propositionens huvudsak-
liga innehåll var förslaget att Postbanken och Kreditbanken fr.o.m. den 1 juli
1974 skulle sammangå till en statlig affärsbank kallad Post- och Kredit-
banken (PK-banken). Kreditbanken föreslogs uppgå i sin helhet i PK-ban-
ken. Postbankens sparrörelse och den räntebärande delen av postgirorörel-
sen föreslogs också föras över till den nya banken medan den inte räntebä-
rande delen skulle överföras till Postverket.

Skälen till förslaget om ett sammangående av de båda statliga bankerna,
var att samarbetet som föreslagits i 1969 års proposition mellan de båda ban-
kerna endast kommit att ge begränsade resultat. Den främsta anledningen
till detta tillskrevs den omständigheten att bankerna organisatoriskt alltjämt
var fristående från varandra och företagsmässigt stod i ett visst konkurrens-
förhållande till varandra.

I propositionen anfördes vidare att något behov av att till en ny bank över-
flytta vare sig hanteringen eller ledningen av den betalningsförmedling, som
girorörelsen primärt var avsedd att utföra, inte syntes föreligga. Önskemål
att samordna Postbankens och Kreditbankens ekonomiska resurser ansågs i
stället kunna tillgodoses genom att det fastslogs att Postverket inte skulle
bedriva utlåning eller annan medelsplacering utan att vid varje tidpunkt
förefintliga medel, som huvudsakligen härrörde från girorörelsen, skulle
vara placerade på räkning i den nya bankenheten och där förräntas enligt

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

145

särskilt fastställda regler. Därmed hölls postgirorörelsen utanför samman-
slagningen.

Den 1 juli 1974 bildades PK-banken.

Ar 1987 ändrades Postverkets och PK-bankens samarbetsavtal på sådant
sätt att Postverket själv skulle förvalta postgirots likvida medel. Resultaten-
heten Posten Finans bildades för detta ändamål. Man betonade ifrån rege-
ringen att Postverkets ställning som betalningsförmedlare skulle behållas
och att bankverksamhet ej fick utvecklas.

I ett regeringsbeslut den 15 november 1990 fastställdes riktlinjer för Post-
verkets samarbete med banker, m.m. Postverket har enligt detta beslut rätt
att sluta avtal om samarbete med olika banker. När sådana avtal sluts får det
emellertid inte råda något tvivel om att avtalen bygger på icke-exklusivitet.
Avtal med banker måste bygga på förutsättningen att Postverket inte helt
eller delvis äger någon bank. Postverket kan ha samarbete med olika banker,
men en parts tillträde till kontorsnätet får inte göra det omöjligt för andra
banker att teckna avtal av samma omfattning.

Vidare fastställdes i regeringsbeslutet att Postverkets engagemang i bank-
sektorn skall bygga på transaktioner och förmedling av affärer på ett sådant
sätt att banklagens regler om rätt att delegera inte bryts. Postverket skall
också kunna marknadsföra de tjänster samarbetet omfattar. Postverket skall
däremot inte bevilja krediter och inte ha del i de kreditrisker som uppkom-
mer till följd av förmedlade affärer.

Den 5 mars 1991 slöt Postverket avtal med Nordbanken och Sparban-
kerna. Avtalet med Nordbanken är femårigt. Enligt avtalet skall Postverket
förmedla Nordbankens tjänster på samtliga postkontor. Avtalet med Spar-
bankerna avser kontorssamverkan och transaktionsaytal.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Postgirot och de statliga betalningarna

Riksdagen har godkänt att regeringen beslutar om avveckling av postgirots
ensamrätt till de statliga betalningarna (prop. 1991/92:100 bil.l, bet.
1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). En avveckling av postgirots kvarvarande
ensamrätt till statliga betalningar måste genomföras på ett sådant sätt att de
krav som regeringen ställer på det statliga betalningssystemet uppfylls. Che-
fen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat dessa krav som i
korthet är att förmedlingen av de statliga betalningarna skall ske på ett för
staten kostnadseffektivt sätt, ränteförluster minimeras och fördröjningar
undvikas. Vidare måste statens informationsbehov tillgodoses och valfrihet
skapas för allmänhet och myndigheter. Även säkerheten för betalningarna
skall beaktas.

Regeringen har mot bakgrund av detta ansett det angeläget att en analys
av alternativa lösningar för avreglering av statliga betalningar görs. Rege-
ringen har utrett och belyst alternativa lösningar och genomfört konsekvens-
analys av skilda lösningar för avvecklingen av postgirots kvarvarande ensam-
rätt till statliga betalningar. Översynen har omfattat postkontorsnätet som
drivs av divisionen bank och kassa inom Postverket, postgirot och Nord-
banken.

Postgirot är en dominerande aktör på betalningsmarknaden i Sverige med

146

en marknadsandel på ca 55 %. Postgirot är emellertid beroende av de stat-
liga betalningarna för att vidmakthålla denna ställning. Postgirots intäkter
är mycket ränteberoende. Postgirots resultat är till stor del beroende av stat-
liga betalningar.

Utvecklingen av den svenska girerings- och betalningsmarknaden mot
ökad konkurrens och förbättrad effektivitet torde bäst uppnås genom att två
olika betalningssystem, postgirot och bankerna/bankgirot, bevaras. Emel-
lertid bör befintliga barriärer mellan de båda systemen reduceras för att
uppnå en konkurrens på jämbördiga villkor. Som exempel på barriärer kan
nämnas dels den subventionering som postgirot uppbär genom den kvarva-
rande ensamrätten till statliga betalningar, dels svårigheten för postgirot att
erbjuda autogirolösningar till privatpersoner eftersom man inte tillåts till-
gång till alla affärsbankers lönekonton.

I översynen har möjligheten till ökade avgiftsuttag för att kompensera in-
täktsbortfall i förmedlingen av de statliga betalningarna till följd av avregle-
ring belysts. Det har klarlagts att det finns potential för avgiftshöjningar, vil-
ket skulle till viss del kunna kompensera postgirot för minskade ränteintäk-
ter.

Postkontorsnätet är beroende av samarbetet med Nordbanken för att
kunna upprätthålla en service av den omfattning vi känner i dag. Är 1991
hade Postverket intäkter till följd av bankuppdrag som uppgick till 1556 mil-
joner kronor. Den stora huvuddelen av dessa intäkter avser samarbetet med
Nordbanken.

Samarbetet mellan Postverket och Nordbanken utformades redan vid
sammanslagningen av Post- och Kreditbanken år 1974. I kort innebär det
att postkontorsnätet och lantbrevbäringen fungerar som ett kompletterande
kontorsnät för Nordbankens tjänster. Nordbanken har ett stort antal löne-
kontokunder som fördelar sig över hela landet. Eftersom Nordbankens kon-
torsnät är av begränsad omfattning, endast ca 200 bankkontor, har detta
medfört att merparten av Nordbankens privatkunder utför sina bankären-
den på postkontor. Nordbankens samarbete med bank och kassa är därför
mycket betydelsefullt för lönsamheten för bankens privatkundsverksamhet.
Samtidigt svarar Nordbanken för en betydande del av intäkterna i affärsom-
rådet bank och kassa.

Vad beträffar samarbetet mellan postgirot och Nordbanken har även detta
till vissa delar sin grund i beslutet år 1974.1 dag är Nordbankens personkon-
torörelse en integrerad del av postgirots datasystem och postgirot tillhanda-
håller på entreprenad databehandling, bokföring och girobetalningar för
personkonton. På företagssidan erbjuds Nordbankens kunder med företags-
konto och girokapitalkonto direktanknytning till postgirots gireringsservice
och andra betalningsserviceprodukter.

Postkontorsnätet är det största kontorsnätet för banktjänster i Sverige
med totalt ca 2000 filialer vilket motsvarar knappt 40 % av det totala antalet
post- och bankkontor i Sverige. Postkontorsnätet drivs av affärsområdet
bank och kassa i Postverket. Bank och kassa har fyra huvudsakliga uppdrags-
givare, tre av Postverkets affärsområden, brev, lättgods och postgirot samt
Nordbanken. Den service bank och kassa tillhandahåller för Nordbanken är
banktjänster för i huvudsak privatpersoner som är Nordbankskunder. För

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

147

postgirot tillhandahålls in- och utbetalningar på postgirokonton. För brev
och lättgods tillhandahålls försäljning och distribution av dessas produkter.

Den översyn som genomförts påvisar att postgirot med nuvarande befo-
genheter klarar att den kvarvarande ensamrätten till statliga betalningar av-
skaffas. De minskade intäkter som kan bli effekten av ökad konkurrens om
statliga betalningar bör till viss del kunna kompenseras med ökade avgiftsin-
täkter. I den mån postgirot anser sig behöva komplettera betalningsförmed-
lingstjänsten med banktjänster bör detta lösas genom samarbete med andra
banker. Jag anser att ytterligare befogenheter inte är aktuella för postgirot.
Postgirot bör vidare verka som en oberoende betalningsförmedlare.

På betalningsmarknaden kommer postgirot att verka under allt hårdare
konkurrens till följd av avregleringen av de statliga betalningarna. För att
klara denna situation bedömer jag det som angeläget att postgirot drivs i ak-
tiebolagsform inom ramen för Postkoncernen. Mot denna bakgrund föreslår
jag att postgirot ombildas till aktiebolag senast i samband med Postverkets
bolagisering. Som regeringen underströk i prop. 1991/92:100 bil. 1 skall post-
girots affärsidé och verksamhetsområde även i framtiden bestå av effektiv
betalningsförmedling.

Avvecklingen av postgirots kvarvarande ensamrätt till statliga betalningar
bidrar till ett effektivare betalningssystem. Effektiviteten hämmas dock av
att vissa systemlösningar, exempelvis sådana som förutsätter att postgirot får
rätt att verkställa betalningar genom debiteringar på bankkonton, inte har
kunnat införas. Jag förutsätter att klargörandena av konkurrensförutsätt-
ningarna på betalningsmarknaden, som skapas om riksdagen beslutar i enlig-
het med de förslag jag redovisar, leder till att postgirot och bankerna/bankgi-
rot gemensamt gör ett förnyat försök att finna lösningar som ytterligare ökar
effektiviteten i betalningssystemet.

I avsnittet Särskilda frågor i denna propositions bilaga 1 redogör chefen
för Finansdepartementet att regeringen avser att återkomma till riksdagen
med förslag till lag som skall gälla för Postgirot AB:s verksamhet. I samband
med införandet av ny lagstiftning för Postgirot AB kommer verksamheten
att ställas under tillsyn av Finansinspektionen.

Postverkets affärsområde bank och kassas fyra huvuduppdragsgivare,
brev, lättgods, postgirot och Nordbanken finansierar genom köp av tjänster
kontorsnätet. Banden mellan bank och kassa och dess huvuduppdragsgivare
är starka. Bank och kassa bör därför fördjupa samarbetet med och fortsätt-
ningsvis verka för sina huvuduppdragsgivare och strukturera och organisera
sig i enlighet med dessas önskemål. Postverket bör således fördjupa samar-
betet med Nordbanken. Samarbetet bör givetvis ske på affärsmässiga grun-
der. Det bör inte längre finnas hinder för Postverket att sluta avtal med
Nordbanken som ger Nordbanken exklusiv rätt till distribution av finansiella
tjänster. Ett sådant avtal mellan Postverket och Nordbanken bör dock inte
hindra att möjlighet ges för andra banker att knyta avtal i de delar av Sverige
där Finansinspektionen tillåter att bank- och postärenden sker i andra loka-
ler. På detta sätt garanteras en fungerande betalningsservice även i de glest
befolkade delarna av Sverige.

Affärsområdet bank och kassa genomdriver för närvarande ett omfat-
tande rationaliseringsprogram som informerades om i 1992 års budgetpropo-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

148

sition (prop. 1991/92:100 bil. 7), men kommer att ha fortsatt stora krav på Prop. 1992/93:100
omstrukturering de närmaste åren för att möta sina uppdragsgivares föränd- Bilaga 7
rade behov.

Den fortsatta inriktningen för Postverket

I prop. 1991/92:100 bil. 7 aviserades Postverkets bolagisering i ett moderbo-
lag och förslagsvis de fyra affärsområdena brev, lättgods, bank och kassa
samt postgirot som dotterbolag. I propositionen anfördes vidare att en bo-
lagsbildning kan bli aktuell när postlagsutredningen slutförts och vissa andra
frågor fått sin lösning, bl.a. mervärdesskatt på brevbefordran och Postver-
kets pensionsskuld.

Regeringen har föreslagit att Postverkets ensamrätt till brevbefordran av-
vecklas (prop. 1992/93:132). Trafikutskottet anför i sitt betänkande att man
delar regeringens uppfattning att marknadsförändringar i kombination med
otydliga signaler om konkurrensförutsättningarna för brevverksamheten
motiverar att Postverkets ensamrätt till brevbefordran avvecklas redan
fr.o.m. den 1 januari 1993.

Enligt utskottet utgör en rikstäckande postservice med god kvalitet och till
rimliga priser en väsentlig del av ett lands infrastruktur. Det är därför, enligt
utskottet, nödvändigt att skapa villkor som möj liggör för Postverket att upp-
fylla statsmakternas krav beträffande kvalitet och service. Postverket har
förklarat att det är möjligt att under vissa förutsättningar klara rikstäckande
postservice utan statliga bidrag. De förutsättningar Postverket avser är bl.a.
att Postverket bolagiseras, att brev- och tidningstjänster blir mervärdesskat-
tepliktiga, att Postverket kan marknadsanpassa sin prissättning med bibehål-
let enhetsporto för enstaka försändelse.

Utskottet framhåller, mot bakgrund av detta, betydelsen av att regeringen
snarast återkommer till riksdagen med förslag om postlag och bolagisering
av Postverket.

Postverket har till regeringen framfört att det regionala åtagandet bör ses
över efter en treårsperiod samt att sociala åtaganden ersätts.

Postverkets totala pensionsskuld och löneskatt överstiger koncernens
egna kapital. I samband med bolagiseringen måste detta ges en lösning så att
Postverket erhåller en godtagbar soliditet.

I samband med det förslag som nu läggs om postgirots bolagisering är det
angeläget att även resterande delar av Postverket bolagiseras i enlighet med
tidigare riktlinjer. Postverket står inför ett krävande omstrukturerings- och
rationaliseringsarbete i alla sina affärer. En förutsättning för att Postverket
skall lyckas hävda sig i konkurrensen är att verksamheten bedrivs med
samma regelverk och konkurrensvillkor som övriga aktörer har att verka un-
der.

Postverket har haft två monopol som skyddat dess verksamhet, dels en-
samrätt till brevbefordran, dels ensamrätt till ca hälften av statens betal-
ningar. Fr.o.m. den 1 januari 1993 är Postverkets ensamrätt till brevbefordan
avvecklad och den 1 juli 1993 föreslås postgirots kvarvarande ensamrätt till
statliga betalningar avvecklas. Detta medför att Postverket i stora delar av
sin affärsverksamhet inte längre är skyddad mot utan är utsatt för konkur-

149

rens.

Affärsområdet brev möter konkurrens på traditionell brevbefordran men
även från andra media som telefax och elektronisk post. Konkurrensen
skärps på brevverksamhetens marknader och hårda krav kommer därför att
ställas på affärsområdet.

Affärsområdet lättgods brottas med lönsamhetsproblem. Det kommer att
krävas att denna verksamhet får drivas under liknande förutsättningar som
konkurrenternas för att komma till rätta med underskottet.

Postgirot kommer till följd av att den kvarvarande ensamrätten på statliga
betalningar avvecklas få allt hårdare konkurrens från banksektorn och be-
höva införa nya avgifter och ersättningar för att kompensera bortfall av rän-
teintäkter. Detta kommer att ställa krav på att verksamheten drivs affärs-
mässigt.

Affärsområdet bank och kassa genomför för närvarande en omfattande
rationalisering av kontorsnätet där ett stort antal kontor skall ändra form
samtidigt som effektivitetsförbättringar på postkontoren införs. Affärsom-
rådena brev och lättgods samt postgirots allt svårare konkurrenssituation
kommer att föra med sig att bank och kassa får ytterligare krav från sina
uppdragsgivare att minska kostnaderna. Även Nordbanken genomför ett
omfattande rationaliseringsprogram och kommer att ställa krav på kostnads-
effektivitet i sitt kontorssamarbete med affärsområdet bank och kassa.

Postverkets situation är utsatt och det är därför angeläget att Postverket
får möjlighet att driva sin verksamhet i bolagsform. Som jag angav i förra
årets budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7) är fördelarna med aktie-
bolagsformen främst en tydlig uppdelning av ansvar och befogenheter. Den
verkställande ledningens befogenheter är klara och tydliga inom ramen för
de riktlinjer och begränsningar som styrelse och bolagsstämma ställer upp.
Uppdelningen medför att den verkställande ledningen har bättre möjlighe-
ter att ta snabba beslut i takt med vad marknaden kräver än vad ledningen
av ett affärsverk har. Jag bedömer det som angeläget att även övriga förut-
sättningarges Postverket snarast, bl.a. mervärdesskatt på brev- och tidnings-
tjänster och ersättning för sociala åtaganden. Detta bör skapa förutsätt-
ningar för en fortsatt väl fungerande postservice till rimliga priser.

Postverket bör enligt min mening bolagiseras senast den 1 januari 1994.
Jag avser därför att återkomma till riksdagen under år 1993 med ett förslag
till bolagisering av Postverket och förslag till lag om postverksamhet.

Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice

I prop. 1991/92:100 bil. 7 infördes ett nytt anslag till Postverket för nettokost-
naden för att upprätthålla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaser-
vice på orter där alternativ till Postverket saknas.

Jag föreslår mot bakgrund av besparingsskäl, som är angelägna, att ned-
dragning av anslaget J 1. från 300 miljoner kronor till 250 miljoner kronor
sker. Den modell som införts innebär att staten köper rikstäckande betal-
nings- och kassaservice av Postverket. Neddragningen av anslaget medför att
ersättningen sänks. Jag bedömer emellertid att Postverket bör kunna tillhan-
dahålla daglig och rikstäckande betalnings- och kassaservice av den nuva-
rande omfattningen även vid denna lägre ersättningsnivå.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

150

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna Postverkets treårsplan för åren 1994-1996,

2. godkänna vad jag anfört om Postverkets rätt att ta upp lån på
marknaden eller i Riksgäldskontoret och att låna ut pengar till bolag
i Postkoncernen,

3. godkänna vad jag anfört om ram för Postverkets upplåning och
Postverkets utlåning till bolag i Postkoncernen,

4. godkänna vad jag anfört om Postverkets fortsatta samarbete med
Nordbanken och övriga banker samt

5. godkänna inriktningen mot en bolagisering av Postverket senast
den 1 januari 1994.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Anslagsfrågor

J 1. Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings-
och kassaservice

1992/93 Anslag 300000000

1993/94 Förslag 250000000

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ersättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kas-
saservice för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på
250000 000 kr.

151

Särskilda frågor

A. Investeringar i infrastruktur under 1990-talet

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sammanfattning av föredragandens bedömningar och förslag:

- Investering i infrastruktur skall finansieras genom lån som tas upp
i Riksgäldskontoret.

- En total investeringsram bör anvisas för investeringar i vägar, järn-
vägar och kollektivtrafikanläggningar för perioden 1994-2003.

- Ett förslag till hur resurserna skall fördelas mellan Vägverket och
Banverket kommer att presenteras senare i vår.

- Investeringsramen skall kopplas till de 10-åriga investeringsplaner
som Vägverket, Banverket och länsstyrelserna upprättar under
hösten 1993.

- För att täcka räntekostnader och amorteringar av upptagna lån
skall ett särskilt kapitalkostnadsanslag inrättas för Banverket och
Vägverket.

1.1 Investeringar i infrastruktur åren 1960-1992

Investeringar i infrastruktur inom transportsektorn sjönk från en nivå på ca
2% av bruttonationalprodukten på 1960-talet till en nivå på ca 0,5 % under
slutet av 1980-talet. Investeringar i infrastruktur har till stor del fått stå till-
baka för andra behov i samhället. Under samma period har tillväxten i den
svenska ekonomin avtagit.

Den minskande andelen investeringar i infrastruktur har bl.a. medfört att
vägnätet inte har byggts ut i den takt som skisserades i slutet av 1960-talet.
Av de bedömda investeringsbehoven under perioden 1970-1984 tillfördes
endast resurser motsvarande 27 %. Investeringarna som skett i transportin-
frastrukturen kan jämföras med de investeringar som skett i telekommuni-
kationer under senare år. Televerket har genom självfinansiering de senaste
åren investerat betydligt mer i telekommunikationer än vad som investerats
totalt i transportinfrastrukturen. Televerket investerar för närvarande i stor-
leksordningen 8-10 miljarder kronor per år.

Under åren 1991 och 1992 har det fattats beslut om stora investeringar i
vägar och järnvägar. Bland de stora projekten kan nämnas utbyggnaden av
Mälarbanan och Svealandsbanan som är finansierade i sin helhet, Arlanda-
banan på delen Ulriksdal-Rosersberg (det s.k. fyrspåret), delar av utbygg-
naden av Västkustbanan och Ostkustbanan, motorvägsutbyggnad på delar
av E4, E6 och E20. Förberedelser för en fast förbindelse över Öresund på-
går. Bland de projekt som snart kan förverkligas kan bl.a. nämnas en ny för-
bindelse över Ångermanälven på väg E4. Utbyggnaden av ovan nämnda
projekt kommer att ske under flera år på 1990-talet, dock med en tyngd-
punkt på dess första hälft.

152

Figur 1.1.1 Infrastrukturinvesteringarnas andel av BNP

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Infrastrukturinvesteringamas andel av BNP

1963-1992



				\




							/
				s

1963 1967 1971 1975 1979 1983 1987 1991

1965 1969 1973 1977 1981 1985 1989

År

_^%avBNP

Beräkningarna innehåller investeringar i vägar och järnvägar.

Beräkningarna för 1992 grundar sig på Finansplanens prognos för bruttonationalprodukten

Under 1990-talet planeras även utbyggnaden av trafiksystemen i Stock-
holm, Göteborg och Malmö att ske. Kostnaden för dessa investeringar kan
grovt skattas till drygt 50 miljarder kronor. Vissa av de vägutbyggnader som
är planerade inom ramen för storstadsöverenskommelserna förutsätter en
finansiering med trafikavgifter.

Under budgetåret 1992/93 kommer ca 12-13 miljarder kronor att investe-
ras i infrastrukturen. Det är mer än dubbelt så mycket som föregående bud-
getår och mer än tre gånger så mycket som på 1980-talet.

1.2 Finansiering

Investeringar i vägar och järnvägar finansieras traditionellt genom årliga an-
slag på statsbudgeten. Utgångspunkten för vilka investeringar som skall gö-
ras är de gällande 10-åriga investeringsplanerna för investeringar i riksvägar,
stomjärnvägar och länstrafikanläggningar. De årliga investeringsanslagen
har sedan slutet på 1980-talet varit ca 4,6 miljarder kronor per år.

Riksdagen beslutade år 1991 att inrätta ett anslag för investeringar i trafi-
kens infrastruktur. Anslaget skulle främst användas för större sammanhållna
projekt av nationell betydelse som gagnar tillväxten och miljön och stor-
stadsregionernas trafiksystem. Riksdagen angav en planeringsram på 20 mil-
jarder kronor för resten av 1990-talet.

Riksdagen anvisade 10 miljarder kronor till anslaget men utlovade att en
påfyllnad av anslaget med ytterligare 10 miljarder kronor skulle ske senare.

I syfte att möta lågkonjunkturen och minska arbetslösheten har riksdagen

153

vid två tillfällen, december 1991 och juni 1992, beslutat om extra medel till
transportsektorn.

I december 1991 beslutade riksdagen (prop. 1991/92:25, bet. 1991/92:
TU5, rskr. 1991/92:88) att inrätta ett anslag för vissa produktivitets- och sys-
selsättningsfrämjande åtgärder. Anslaget som är på 1,5 miljarder kronor för-
delades enligt följande, vägar 984 miljoner kronor, järnvägar 263 miljoner
kronor, drift av inlandsbanan 100 miljoner kronor, tele och flyg tillsammans
153 miljoner kronor.

Riksdagen beslutade i december 1992 i samband med behandlingen av
den s.k. krispropositionen (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiUl, rskr
1992/93:134) att anslå ytterligare 1,5 miljarder kronor för åtgärder på länsvä-
garna i skogslänen.

De extramedel som anvisats till vägar har inneburit beslut om ca 310 större
investeringsprojekt och ca 1056 underhållsåtgärder. Av dessa beslutade pro-
jekt har ca 300 byggprojekt och ca 673 underhållsprojekt redan påbörjats.
Av de 673 underhållsprojekten är 269 projekt avslutade.

Den ökade produktionsvolym som extraanslagen innebär medför att Väg-
verket under år 1992 beräknas öka produktionen med drygt 3,2 miljarder
kronor och under år 1993 med ca 5,1 miljarder kronor.

Den ökade produktionsvolymen inom Banverket beräknas under år 1992
bli ca 1,9 miljarder kronor och under år 1993 ca 2,5 miljarder kronor.

Av figur 1.2.1 och 1.2.2 framgår den ökade produktionen vid Vägverket
och Banverket som följd av den ökade medelstilldelningen under år 1991 och
år 1992.

1.3 En ny finansieringsmodell

Föredragandens överväganden

Flera mycket angelägna investeringar har inte gått att finansiera inom hittills
anslagna ramar.

Jag föreslår därför att investeringar i vägar, järnvägar (inkl, eldrifts- och
telenätsutrustning) och kollektivtrafikanläggningar skall finansieras genom
lån som tas upp i Riksgäldskontoret. För att finansiera räntor och amorte-
ringar bör ett särskilt kapitalkostnadsanslag inrättas. En total investerings-
ram och en låneram bör anvisas för investeringar i vägar, järnvägar och kol-
lektivtrafikanläggningar för perioden 1994-2003. Utöver ordinarie investe-
ringar kommer ytterligare investeringar för 30 miljarder kronor att göras,
varav 10 miljarder kronor avser redan fattade beslut.

Jag avser att senare i vår, i samband med att jag lägger propositionen om
inriktningen av investeringar i trafikens infrastruktur, komma med ett för-
slag till hur resurserna skall fördelas mellan Vägverket och Banverket. Inve-
steringsramen och låneramen kommer sedan att kopplas till de 10-åriga inve-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

154

Figur 1.2.1 Ökad produktion vid Vägverket med extramedel

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

VÄGVERKETS ÖKADE PRODUKTION MED EXTRAMEDEL
BEDÖMD PRODUKTION PER ÄR

Figur 1.2.2 Ökad produktion vid Banverket med extramedel

Banverkets ökade produktion med extramedel

bedömd produktion 1992-1999

155

steringsplanerna som Vägverket, Banverket och länsstyrelserna skal] upp-
rätta under hösten 1993.

Jag avser också att återkomma med förslag till hur stort kapitalkostnads-
anslag som skall anvisas nästa budgetår för ränta och amortering av upp-
tagna lån.

1.4 Planeringsprocessen för infrastrukturinvesteringar

Bakgrund

Riksdagen har framfört (prop. 1991/92:100 bil. 7, bet. 1991/92:TU22, rskr.
1991/92:333) att regeringens och riksdagens inflytande över investeringspla-
neringen bör stärkas. Riksdagen konstaterade samtidigt att de för närva-
rande saknar ett utbyggt beslutsunderlag som gör det möjligt att på ett till-
fredsställande sätt fatta beslut om övergripande politiska avvägningar. Riks-
dagen förutsätter därför att regeringen fortsättningsvis för riksdagen presen-
terar ett underlag som gör det möjligt att tydligare överblicka hur infrastruk-
turen och transportsystemet som helhet påverkas av en föreslagen investe-
ringsinriktning.

Regeringen kommer redan i vår att för riksdagen presentera ett beslutsun-
derlag som gör det möjligt att ta ställning till alternativa investeringsinrikt-
ningar inom transportsystemet. Av underlaget kommer att framgå hur olika
delmål, såsom effektivt resursutnyttjande, miljöhänsyn, regional balans kan
tillgodosesvid val av olika inriktning. De i trafikpolitiska målen inneboende
konflikterna kommer att lyftas fram och alternativa utvecklingar att ställas
mot varandra. Trafikpolitiken kan bidra till att förverkliga andra angelägna
samhällsmål. Val av inriktning för investeringarna och dess betydelse för
t.ex. miljömålen kommer att belysas.

Underlaget kommer även att belysa förutsättningarna för en utökad kust-
sjöfart samt hur tillgängligheten kan förbättras genom ett bättre utnyttjande
av flygtrafik över längre avstånd.

Föredragandens överväganden

Jag bedömer att det underlag som regeringen för närvarande utarbetar kom-
mer att göra det möjligt för riksdagen att på ett tillfredsställande sätt fatta
beslut om övergripande trafikpolitiska avvägningar utan att för den skull ta
ställning till enskilda projekt och detaljer.

Efter riksdagens beslut om investeringarnas inriktning och fördelning av
låneramar mellan riksvägar, stomjärnvägar och länstrafikanläggningar kom-
mer regeringen att ge berörda infrastrukturverk i uppdrag att upprätta lång-
siktiga investeringsplaner mot bakgrund av den inriktning som riksdagen be-
slutat. Nya investeringsplaner kommer att föreligga under våren 1994.

1.5 Överenskommelserna om trafiken i storstadsregionerna

Regeringen redovisade år 1991 i propositionen Näringspolitik för tillväxt
(prop. 1990/91:87) de principöverenskommelser som hade träffats i de tre
storstadsregionerna. Riksdagen behandlade överenskommelserna under vå-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

156

ren 1991 (bet. 1991/92:TU24, rskr. 1991/92:286). Med utgångspunkt i dessa
överenskommelser har ytterligare förhandlingar m.m. genomförts beträf-
fande vissa frågor som inte löstes i överenskommelserna. Det nuvarande lä-
get beträffande överenskommelserna samt regeringens överväganden redo-
visas nedan.

Stockholmsregionen

Bakgrund

Socialdemokraterna, Moderaterna och Folkpartiet Liberalerna i Stockholms
stad och län träffade den 23januari 1991 en överenskommelse om samord-
nade åtgärder för att förbättra miljön, öka tillgängligheten och skapa bättre
förutsättningar för utveckling av Stockholmsregionen. Denna överenskom-
melse krävde kompletterande avtal och planering för fullt genomförande av
de i uppgörelsen medtagna investeringsprojekten. Parterna sköt på ett slut-
ligt ställningstagande vad avsåg byggandet av Österleden och Västerleden.
Parterna sköt också upp ställningstagandet till införandet av avgifter på bil-
trafiken.

Den 29 september 1992 enades parterna i Stockholmsregionen om ett till-
lägg till överenskommelsen per den 23 januari 1991.

Överenskommelsen omfattar program och planer för investeringar i kol-
lektivtrafiken om ca 15,8 miljarder kronor, i trafikleder om ca 18,2 miljarder
kronor samt i övriga väganknutna investeringar 1,9 miljarder kronor (pen-
ningvärde 1992-01). Totalt omfattar uppgörelsen investeringar om 35,9 mil-
jarder kronor.

Överenskommelsen om åtgärderna omfattar tidsperioden fram till 2006
och bedöms få stor inverkan på markanvändningen och miljön inom Stock-
holmsregionen. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt
sätt med tillämpning av gällande lagstiftning. Enligt regeringens bedömning
(regeringsbeslut 1993/3508/7) behövs, med hänsyn till att Dennisöverens-
kommelsen omfattar flera projekt och berör flera kommuner, en samlad bild
av hur hushållningsfrågorna enligt NRL behandlas i överenskommelsens ge-
nomförandeskede. Regeringen har därför i oktober 1992 med stöd av 6 kap.
2 § naturresurslagen begärt en redovisning av berörda kommuner hur de i
sin planering enligt plan- och bygglagen avser att tillgodose intressen som rör
hushållningen med naturresurser i de områden som berörs av överenskom-
melsen. Länsstyrelsen skall bl.a. redovisa vad överenskommelsen som hel-
het innebär för miljön i området. Härigenom får regeringen en samlad bild
av hur hushållningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlades i överens-
kommelsens genomförandeskede samt vad överenskommelsen innebär för
miljön.

Regeringen har våren 1992 beslutat om att anvisa 106 miljoner kronor till
Banverket för att tidigarelägga upprustningen av Nynäsbanan på delen Väs-
terhaninge- Nynäshamn.

Vidare har regeringen i november 1992 uppdragit åt Banverket att utar-
beta en lösning på kapacitetsproblemet mellan Stockholms Central och
Årsta med utgångspunkt från att statliga medel inte täcker kostnaden för ett
tunnelalternativ.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

157

Kollektivtrafik

Kollektivtrafiken byggs ut och rustas upp för totalt 15,8 miljarder kronor.
Programmet för kollektivtrafik medför förbättring av kvalitet vad avser tur-
täthet, sittplatstillgång, regularitet och standard på vagnar och stationer. De
kollektiva resmöjligheterna utvecklas vad avser långväga resor och resor på
tvären. Fordonen i kollektivtrafiken ges även en bättre miljökvalitet. Kol-
lektivtrafiksatsningen innehåller följande delar:

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Utbyggda järnvägsspår:

Nya spår Stockholm C-Årsta
Dubbelspår Kallhäll-Kungsängen
Dubbelspår Älvsjö-Västerhaninge och
upprustning Västerhaninge-Nynäshamn

1,6 miljarder kr

1,2 miljarder kr

1.1 miljarder kr

Upprustning, utbyggnad och förnyelse av tunnelbanan:

Nya vagnar 4,0 miljarder kr

Reinvestering i bana 2,4 miljarder kr

T-bana Hjulsta-Barkarby 0,3 miljarder kr

Övriga åtgärder:

Utbyggnad och upprustning av Roslagsbanan 0,6 miljarder kr

Byggande av snabbspårväg 2,1 miljarder kr

Miljövänliga bussar 0,3 miljarder kr

Trafikleder

Utbyggnaden av trafiklederna, en komplett ringled runt innerstaden och en
yttre tvärled, är avsedda att helt betalas genom avgifter på biltrafiken.

Utbyggnaden av en ringled runt innerstaden innebär att Essingeleden och
Norra länken kompletteras med tre länkar, Södra länken, Norra länkens för-
längning och Österleden. Utbyggnaden av dessa kompletterande delar sker
till stor del i tunnlar. Byggandet påbörjas år 1994 och den sista etappen be-
räknas öppna för trafik år 1998. Totalt beräknas utbyggnaden av Ringen
kosta 10,5 miljarder kronor.

Utbyggnaden av Yttre Tvärleden, som är en yttre förbifarts- och tvärled
från Fors i Haninge kommun i söder till Rosa i Norrtälje kommun i norr,
omfattar flera projekt till en kostnad av totalt 7,6 miljarder kronor varav
Västerleden utgör den dyraste delen. Västerleden planeras från Kungens
kurva i tunnel och fortsätter under Kungshatt samt under Lovön i tunnel.
Trafikplatsen vid Ekerövägen förläggs under mark. Leden går i tunnel även
under Grimstareservatet fram till Bergslagsplans trafikplats. Med undantag
för tre broar går Västerleden helt i tunnel. Anläggningskostnaden för Väs-
terleden beräknas till 4,6 miljarder kronor.

Övriga väganknutna investeringar

Förbättringar i gatumiljön i inner- och ytterstaden planeras i samband med
att biltrafiken i innerstaden kan minskas och kollektivtrafiken byggs ut. Ett

158

stomnät för kollektivtrafik på innerstadens gatunät införs och samplaneras
med andra förändringar såsom trafikföring och utformning av gatuutrym-
met. Infartsparkeringar byggs som ett komplement till kollektivtrafikservi-
cen. Den totala kostnaden för dessa åtgärder är ca 1,86 miljarder kronor.

Finansiering

Överenskommelsen innebär att projekten finansieras genom statliga inve-
steringsanslag för länstrafikanläggningar, stomjärnvägar och överförda in-
vesteringsmedel för riksvägar samt genom det särskilda statsbidrag för inve-
steringar i storstäderna som staten avsatt för bl.a. Stockholmsregionen. Där-
till kommer investeringsmedel som Stockholms läns landsting bidrar med
och avgifter på biltrafiken

Föredragandens överväganden

Jag redovisade redan i propositionen om vissa frågor inom Kommunika-
tionsdepartementets område (prop. 1992/93:132) under hösten 1992 min be-
dömning av uppgörelsen om trafik och miljö i Stockholmsregionen. Jag före-
slog också att Riksgäldskontoret inom en ram om sammanlagt högst 600 mil-
joner kronor skulle ställa garantier för förberedelsearbetet för utbyggnaden
av trafiklederna i Stockholmsregionen.

Det förslag till bilavgifter för att finansiera utbyggnaden av trafiklederna
som parterna förordar, alternativ (A4), granskas för närvarande av två obe-
roende utvärderare.

Jag avser att i anslutning till propositionen om lagstiftning om vägavgifter
förelägga riksdagen förslag till statliga garantier för utbyggnad av Ringen
och Yttre Tvärleden. En sådan garanti bör inte lämnas förrän avgiftssyste-
mets närmare utformning klarlagts.

Uppgörelsen förutsätter att erforderliga förändringar i lagstiftningen ge-
nomförs innebärande att avgifter på bilism får tas ut i enlighet med överens-
kommelsen.

Förutsättningarna för hur ett avgiftssystem skall vara utformat har utarbe-
tats av Vägverket i samband med förhandlingsarbetet. Parterna förordar
också ett alternativ, A4.

I regeringskansliet utarbetas för närvarande en promemoria med förslag
till lagstiftning. Jag har för avsikt att remittera denna promemoria till be-
rörda parter under våren 1993. Förslag till lag kan sedan lämnas till lagrådet.
Därefter kan en proposition föreläggas riksdagen tidigast hösten 1993. Jag
avser således att återkomma till riksdagen med ett förslag till lag om vägav-
gifter för Stockholm. Samtidigt är jag beredd att lämna förslag till hur stora
garantier eller låneramar som bör anvisas för utbyggnaden av Ringen och
Yttre Tvärleden.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

159

11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Malmöregionen

Bakgrund

Staten, Malmöhus läns landsting, Malmö stad och Kommunförbundet Mal-
möhus träffade år 1991 en överenskommelse om trafik och miljö i Malmö-
husregionen. Planeringssituationen var emellertid oklar beroende på den då
pågående planeringen för en fast Öresundsförbindelse och den osäkerhet
som rådde beträffande anslutningarna till bron. Statens förhandlare an-
mälde vid överlämnandet av överenskommelsen att det var nödvändigt med
ytterligare förhandlingar med berörda parter när beslut fattats om en fast
förbindelse över Öresund.

Regeringen beslöt den 29 augusti 1991 att uppdra åt chefen för Kommuni-
kationsdepartementet att tillkalla en förhandlare för trafik- och miljöfrågor
i Malmöregionen m.m. Förhandlarens uppgift har varit att med berörda par-
ter utarbeta en överenskommelse om hur väg-, järnvägs- och kollektivtrafik-
systemen i Malmöregionen skall utformas och anslutas till den fasta förbin-
delse över Öresund som Sverige och Danmark träffat avtal om.

Kommunalförbundet för Malmöhus läns kollektivtrafik och statens för-
handlingsman träffade den 1 juni 1992 en överenskommelse om åtgärder i
trafiksystemet i Malmöregionen.

Föredragandens överväganden

Den överenskommelse som träffats med parterna i Malmöregionen innebär
att syftet med principuppgörelsen den 15 januari 1991 kan uppnås i sina hu-
vuddrag. Jag avser därför att föreslå regeringen att påbörja utbetalningarna
av statens bidrag i enlighet med den tidsplan som parterna gemensamt har
utarbetat.

Överenskommelsen omfattar i första hand anslutningar till en fast Öre-
sundsförbindelse men innebär generellt förbättrade förutsättningar för trafi-
ken på väg och järnväg i regionen. Totalt omfattar överenskommelsen inves-
teringar på 2835 miljoner kronor varav järnvägar 1 010 miljoner kronor, vä-
gar 1350 miljoner kronor och kollektivtrafik 475 miljoner kronor.

Uppgörelsen finansieras på följande sätt:

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Byggande av riksvägar	575 mkr
Nyinvesteringar i stomjärnvägar	300 mkr
Byggande av länstrafikanläggningar	230 mkr
Miljöbidrag	75 mkr
SVEDAB	450 mkr
Malmöhus trafik	375 mkr
Investeringar i trafikens infrastruktur	800 mkr

Överenskommelsen om åtgärderna omfattar en lång tidsperiod och be-
döms få stor inverkan på markanvändningen och miljön inom Malmöregio-
nen. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med till-
lämpning av gällande lagstiftning. För att få en samlad bild av hur hushåll-
ningsfrågorna enligt naturresurslagen behandlas i överenskommelsens ge-

160

nomförandeskede har regeringen i december 1992 med stöd av 6 kap. 2§
naturresurslagen begärt en redovisning av berörda kommuner hur de i sin
planering enligt plan- och bygglagen avser att tillgodose intressen som rör
hushållningen med naturresurser i de områden som berörs av överenskom-
melsen. Länsstyrelsen skall bl.a. redovisa vad överenskommelsen som hel-
het innebär för miljön i regionen.

Härigenom får regeringen en samlad bild av hur hushållningsfrågorna en-
ligt naturresurslagen behandlas i överenskommelsens genomförande skede
samt vad överenskommelsen innebär för miljön i Malmöregionen.

Kollektivtrafiken förbättras kraftigt genom utbyggnad av järnvägstrafiken
som stommen i Skånes kollektivtrafiksystem och genom åtgärder som ökar
busstrafikens effektivitet och attraktivitet samt minskar dess miljöpåverkan.

Enligt överenskommelsen skall väganslutningen till bron ske genom en
yttre ringväg runt Malmö som färdigställs i sin helhet senast när Öresunds-
bron är klar.

Järnvägen ansluts till Öresundsbron via Trelleborgsbanan. Frågan om en
Citytunnel lämnas utanför avtalet. Parterna kommer dock gemensamt att ar-
beta vidare med frågan om finansiering och ett senare genomförande av
Citytunneln.

Kommunalförbundet för Malmöhus läns kollektivtrafik, Vägverket, Ban-
verket och länsstyrelsen har utarbetat en preciserad tidsplan för genomför-
andet av de åtgärder som ingår i avtalet. Jag avser därför att föreslå rege-
ringen att påbörja utbetalningarna av statens bidrag i enlighet med den tids-
plan som parterna gemensamt har utarbetat.

Göteborgsregionen

Bakgrund

I regeringens proposition (prop. 1990/91:87) Näringspolitik för tillväxt har
en detaljerad redovisning av Göteborgsöverenskommelsen lämnats. Över-
enskommelsen syftar till att genom åtgärder i det samlade trafiksystemet för-
bättra regionens miljösituation, öka tillgängligheten samt skapa bättre förut-
sättningar för regionens utveckling. Överenskommelsen omfattar huvudom-
rådena kollektivtrafik, regionaltåg och vägar.

Investeringsvolymerna inom dessa huvudgrupper föreslogs till följande
belopp under en 10-årsperiod.

Kollektivtrafik 1928-2 228 mkr

Regionaltåg 2230 mkr

Vägar 5 900 mkr

Totalt 10058-10358 mkr

Av den totala volymen på drygt 10 miljarder kronor var knappt hälften
4851 miljoner kronor finansierade genom statliga och kommunala anslag
och beräknade avgifter på biltrafiken.

Arbeten med en förbättring av regionaltågsförbindelserna pågår med me-
del från länstrafikanslaget. Bl.a. sker en ombyggnad av en järnvägstunnel
vid Örgryte. För att samordna detta arbete med den underjordiska station

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

161

som är planerad vid Örgryte och som ingår i Göteborgsöverenskommelsen
och för att möjliggöra ett rationellt byggande har regeringen våren 1992 be-
slutat att anvisa 25 miljoner kronor av infrastrukturanslaget.

Göteborgs kommun har på eget initiativ påbörjat arbeten med utbyggnad
och förbättring av spårvägsnätet. Dessa arbeten ingår också i Göteborgs-
överenskommelsen.

Göteborgsöverenskommelsen förutsatte bl.a. att en ringled skulle byggas
i ett östligt läge på visst avstånd från Göteborgs tätort. De totala effekterna
och funktionen av en ringled med den föreslagna sträckningen har ifrågasatts
och en av de berörda kommunerna har motsatt sig förslaget.

I syfte att pröva en annan lösning av frågan om en ny förbifart för väg E 6
gav därför regeringen Vägverket i uppdrag att utreda vägstrukturen i östra
delen av Göteborgsregionen. Vägverket har för regeringen presenterat en
utredning med förslag till en huvudsträckning av väg E 6 närmare Göteborgs
tätort än den föregående. Huvudsträckningen kan byggas enligt ett antal re-
dovisade alternativ, varav vissa medför längre tunneldragningar. Utred-
ningen redovisar även kostnader för de olika alternativen och med vissa be-
räknade intäkter av bilavgifter.

Regeringen beslutade den 19 november 1992 att uppdra till Vägverket att
slutföra förhandlingarna med de regionala parterna om den slutliga sträck-
ningen av väg E 6 genom Göteborg. Samtidigt beslutade regeringen att Gö-
teborgs stad får disponera 200 miljoner kronor inom ramen för avsatta 1300
miljoner kronor för utbyggnaden av spårvägssystemet.

Förutsättningarna för att-Göteborgsöverenskommelsen skall kunna slut-
föras bedöms som goda. Resultatet av Vägverkets uppdrag att slutföra för-
handlingarna om vissa kvarstående vägfrågor får utvisa vilka lösningar som
är lämpligast och vilken utbyggnadstakt som är möjlig med hänsyn till de
intäkter från biltrafiken som kan förväntas. Om resultatet av Vägverkets för-
handlingar redovisar en slutlig lösning av de ovannämnda frågorna bör reste-
rande delar av statens extra bidrag till regionen kunna utbetalas i enlighet
med principöverenskommelsen.

Överenskommelsen om åtgärderna omfattar en lång tidsperiod och be-
döms få stor inverkan på markanvändningen och miljön inom Göteborgsre-
gionen. Projekten skall före genomförandet prövas på sedvanligt sätt med
tillämpning av gällande lagstiftning. Regeringen kommer senare att ta ställ-
ning till lämpliga former för hur hushållningsfrågorna enligt naturresursla-
gen behandlas i överenskommelsens genomförande skede samt vad överens-
kommelsen innebär för miljön i Göteborgsregionen.

1.6 Redovisning av beslutade investeringar Finansierade med anslaget K 1.
Investeringar i trafikens infrastruktur

Planeringsramen för investeringar i trafikens infrastruktur på 20 miljarder
kronor är helt intecknad. Planeringsramen har fördelats på följande sätt:
järnvägar 45 %, vägar 28 % och storstädernas trafiksystem 27 %.

Den tidigare regeringen beslutade om fördelning av 11 070 miljoner kro-
nor, varav 7 885 miljoner kronor i järnvägar och 3 185 miljoner kronor i vä-
gar.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

162

De investeringsprojekt som den tidigare regeringen beslutade att genom- Prop. 1992/93:100
föra var huvudsakligen mycket omfattande projekt med lång byggtid såsom Bilaga 7
Mälarbanan, Svealandsbanan, tunnel genom Hallandsåsen och utbyggnad
av vägarna E 4, E 6 och E 20 till motorväg på vissa sträckor. Karaktäristiskt
för dessa projekt är att det i flertalet fall saknades detaljplaner, arbetsplaner,
bygghandlingar etc. vid tidpunkten för regeringens beslut att genomföra
projekten.

Exempel på byggtider beslutade av den tidigare regeringen:

Mälarbanan	1991-1999
Svealandsbanan	1992-1997
Hallandsåsen	1991-1996
Delar av Ostkustbanan	1991-1994
Stambanan genom ÖN	1991-1996
E 20 Arphus-Härad	1991-1994
E 4 Traryd	1991-1994
E 4 Vaggeryd	1991-1996

Den nuvarande regeringen har beslutat om fördelning av 4015 miljoner
kronor av planeringsramen på 20 miljarder kronor. Dessa drygt 4 miljarder
kronor var det som återstod att fördela av planeringsramen då hänsyn tagits
till att storstädernas trafiksystem skulle få ett extra statsbidrag på 5,5 miljar-
der kronor. De projekt som regeringen anvisade medel till var sådana med
snabb byggstart och relativt kort byggtid. 2479 miljoner kronor avsattes för
investeringar på E4, E6, E18 och E20. 1536 miljoner kronor avsattes för
järnvägsinvesteringar, främst Arlandabanan, Ostkustbanan och Västkustba-
nan.

Projekten på Västkustbanan har inte startats eftersom dessa medel bara
får tas i anspråk av Banverket under förutsättning att en uppgörelse träffas
om regional medverkan till utbyggnad av Västkustbanan. Flera av vägpro-
jekten som avsåg investeringar på E4 i AC och BD län kommer igång först
under januari-mars 1993 (vilket är enligt gällande tidsplan).

Beslutade projekt

Järnvägar

Objekt	Mkr	byggtid
Västkustbanan totalt 1 432 miljoner kronor
Tunnel genom Hallandsåsen	900	1991-1999
Heberg-Öringe	128	1993-1994
Tångaberg-Varberg	102	1993-1994
Kungsbacka-Fjärås	272	1993-1994
Vägport Sätinge	30	1993-1993

163

Arlandabanan	750	1991-1996	Prop. 1992/93:100
Ostkustbanan totalt 637 miljoner kronor			12,1 o rrn 7
Storvreta-Vattholma	1		IJlldgd /
Bomansberget-Gävle	\| 300	1991-1994
Brobyte Iggesund
Uppsala-Storvreta	86	1992-1993
Tierp-Uppsala	30	1992-1993
Hille-Ljusne	48	1992-1993
Hudiksvall-Sundsvall	66	1992-1993
Iggesund-Hudiksvall	107	1992-1993
Svealandsbanan	2160	1992-1997
Mälarbanan	3850	1991-1999
Norra stambanan totalt 117 miljoner kronor
Bollnäs-Ramsjö	37	1992-1992
Lövnäset	16	1992-1993
Morshyttan-Storvik	10	1992-1992
Brobyte Dalälven	39	1992-1993
Ljusdal-Ånge	15	1992-1992
Stambanan Övre Norrland	195	1991-1996
Övriga järnvägsinvesteringar, totalt 280 miljoner kronor
Upprustning av järnvägen Slätte-Moholm	15
Bergslagspendeln	100
Storuman-Hällnäs	60
Kiruna-Riksgränsen	11
Järn vägsobjekt under 10 miljonor kronor för
framkomlighet, säkerhet och bärighet:
Kopparbergs län	27
Gävleborgs län	12
Västernorrlands län	9
Jämtlands län	16
Norrbottens län	30
Investeringar på av riksdagen utpekade vägar
Objekt	Mkr	byggtid
E4 totalt 2 865 miljoner kronor
Förbifart Traryd	180	1991-1993
Förbifart Vaggeryd	870	1991-1996
E-länsgräns-Gammelstad	550	1992-1994
Trafikplats Måby	14	1992-1992
Norrala norrut	340	1993-1995
Nyland-Ullånger	90	1991-1993
Sävar-Dj äkneboda	52	1992-1994
Projektering bro över Ångermanälven	170	1991-1993
Bygdeå-Sikeå	53	1993-1994
Byske-Tåme	20	1993-1994
Tåme-BD länsgräns	61	1992-1994
Bro över Lögde älv	20	1992-1993
Jämtön-Töre	32	1992-1993
Trafikplats i Töre	35	1993-1994
Trafikplats Rolfs	23	1993-1993
Råneå-Jämtön	43	1993-1994
Töre-Klinten	26	1992-1993
Trafikplats i Jävre	17	1992-1993
Trafikplats Rutvik	36	1992-1993
Lampen-Sagnis	43	1993-1994
AC länsgräns-Harrbäcksmyran	10	1991-1993
Förbifart Piteå	180	1991-1994
E 6 totalt 1 119 miljoner kronor
Södra Halland	275	1991-1994
Mellbystrand-Gullbranna	80	1992-1993
Gullbranna-Halmstad S	123	1992-1994
Halmstad S-Halmstad C	104	1992-1994
Jämbrottsmotet	113	1992-1993
Förbi Ljungskile	314	1992-1994
Förbifart Håby m.fl.	110	1991-1993

164

E 20 totalt 400 miljoner kronor Förbi Vretstorp Arphus-Härad	280 120	1992-1994 1991-1994	Prop. 1992/93:100 Bilaga 7
Övriga vägar, totalt 1 280 miljoner kronor
Väg 32, Sörbyleden och Hulje-Borneholm	36	1991-1992
Väg 32, förbifart Eksjö	102	1991-1993
Väg E 22, Verkebäck-Västervik	92	1991-1993
Väg E 22, Rosenholm-Vedeby, etapp 3	58	1991-1993
Väg E 22, Nättraby-Trantorp	36	1992-1993
Väg 21, förbifart Hässleholm	154	1992-1993
Väg 41 Berghem-Kinna	100	1992-1993
E 18 Riksgränsen-Hån	41	1991-1992
Väg 62, förbifart N Råda och bro över Åråsälven	55	1992-1993
E 18 Valnäs-Slottsbron	100	1993-1996
Väg 68, Avesta-Storvik	26	1992-1993
Väg 71, förbifart Äppelbo	34	1991-1992
Väg 595, Bodsjöedet-Skalstugan	50	1992-1993
Väg E 79, Bro över Ume älv vid Lycksele	30	1992-1993
Smärre objekt för framkomlighet och bärighet i:
Gotlands län	15
Värmlands län	35
Kopparbergs län	30
Gävleborgs län	80
Västernorrlands län	50
Jämtlands län	40
Västerbottens län	42
Norrbottens län	65
Övrigt	9
Storstäder
Objekt	Mkr	byggtid
Västerhaninge-Nynäshamn	106	1992-1992
Örgryte station	25	1992-1992
Sparv upprustning	200	1992-

165

Särskilda frågor

B. EUMETSAT

Sammanfattning av föredragandens bedömningar och förslag:

- Deltagandet i EUMETSAT motiveras av nyttan för det meteoro-
logiska samarbetet, det miljö- och näringspolitiska samarbetet lik-
som för klimatforskningen.

- Riksdagen bör godkänna konventionsändringen för EUMET-
SAT.

- Vid godkännandet kommer Sverige att avge en förklaring beträf-
fande artikel 8 paragraf 1.

- Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) bör be-
myndigas att på uppdrag av regeringen inom ramen för EUMET-
SAT-samarbetet medverka till erforderliga beslut om utgiftsåta-
ganden för uppsändning och drift av polära och geostationära sa-
telliter, för perioden 1993-2002 på i storleksordningen
500miljoner kronor (prisläge oktober 1992).

Föredragandens överväganden

Inledning

EUMETSAT (European Organization for the Exploitation of Meteorologi-
cal Satellites) är en europeisk organisation för ett operationellt satellitsa-
marbete för övervakning av jorden, dess väder och klimat och speciellt upp-
följning och upptäckt av klimatförändringar. EUMETSAT har ett operatio-
nellt ansvar i det europeiska rymdsamarbetet och har varit och är fortfarande
starkt knuten till ESA (European Space Agency) och den europeiska rymd-
teknikutvecklingen.

Förutsättningarna och kostnaderna för EUMETSAT har ändrats avsevärt
under de senaste åren. Prognosen för den kommande tioårsperioden är att
årskostnaden för Sveriges del kommer att uppgå till i storleksordningen
50 miljoner kronor. Detta beror huvudsakligen på att nya satelliter måste ut-
vecklas för perioden 1996 och ca 15 år framåt som ersättning för det ur-
sprungliga programmet som avslutas år 1995. Det nya satellitprogrammet
omfattar kontinuerligt en geostationär och en polär satellit för operationella
uppgifter. Programmet skall i första hand ses som ett samlat europeiskt bi-
drag till det globala observationssystemet.

Sverige bidrar också finansiellt till utvecklingen av de satelliter som
EUMETSAT använder genom deltagandet i ESA.

Det största bidraget till det rymdbaserade observationssystemet kommer
i dag från USA. Japan bär en relativt stor andel och även Indien deltar med
ett eget satellitprogram.

Deltagandet i EUMETSAT motiveras främst av nyttan för det svenska

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

166

samhället att försäkra sig om tillgång till satellitinformation för meteorolo- Prop. 1992/93:100

gisk verksamhet samt för klimat- och miljöövervakning och forskning. Bilaga 7

Riksdagsbeslutet år 1984

År 1984 beslutade riksdagen (prop. 1983/84:201, bet. 1984/85:TU1) att god-
känna konventionen om upprättande av den europeiska organisationen
EUMETSAT för ett operationellt satellitsamarbete på meteorologiområdet.

Av beslutet framgår att EUMETSAT borde bildas för att möjliggöra för
de europeiska meteorologiska institutionerna att kunna använda rymdtek-
nologi för väderprognoser och meteorologisk forskning.

En förutsättning för det svenska deltagandet var att det inte skulle med-
föra ökade anspråk på statsbudgeten utöver de då angivna kostnaderna på
1,752 miljoner kronor per år under 12,5 år i 1983 års penningvärde. Kostna-
derna skulle bestridas från SMHI:s anslag.

Vädersamarbetet internationellt

Meteorologi, klimatologi, hydrologi och oceanografi är alla discipliner som
kräver ett internationellt utbyte av data, kunskaper och metoder. Detsamma
gäller för uppföljningen av luft- och vattenmiljön. Sverige är beroende av ett
omfattande internationellt samarbete på dessa områden.

Det meteorologiska observationssystemet består av ett markbundet och
ett rymdbaserat system. För att säkerställa kraven på fullgod dokumentation
har medlemsländerna inom WMO (World Meteorological Organization)
nått en överenskommelse om att det rymdbaserade systemet skall bestå av
fem geostationära vädersatelliter runt ekvatorn och två polära vädersatelli-
ter. EUMETSAT är det organ som svarar för Europas bidrag till systemet.
Det största bidraget till det rymdbaserade observationssystemet kommer i
dag från USA.

Möjligheten att förbättra prognoserna beror i stor utsträckning på till-
gången till observationer. Observationer från meteorologiska satelliter har
visat sig vara ett effektivt komplement till markobservationer särskilt när det
gäller att få information från havsområden eller andra områden där det är
dyrbart att upprätta markbundna nät.

I det internationella samarbetet är det viktigt att inte bara inhämta infor-
mation. Vaije nationell organisation har också ett ansvar att förmedla infor-
mation och kunskap. Denna kunskapsöverföring är en viktig del av Sveriges
biståndsarbete. Från de europeiska satelliterna tas bilder emot främst i
Afrika men även i Syd- och Mellanamerika. Informationen från och via sa-
telliter är ibland den enda informationen som är tillgänglig vid tredje värl-
dens meteorologiska institut.

Observationer av globala temperaturer, halter av koldioxid och metan
samt ozonskiktets förändring kan göras mer kostnadseffektivt med hjälp av
satelliter.

167

EUMETSAT-konventionen

Den gällande konventionen den 24 maj 1983 om upprättande av EUMET-
SAT har som utgångspunkt att folkens trygghet och säkerhet, samt möjlighe-
ten att på ett ändamålsenligt sätt utföra många av våra aktiviteter, är bero-
ende av meteorologiska data och mer exakta prognoser.

Genom bildandet av EUMETSAT skall de europeiska meteorologiska in-
stituten dra fördel av den tekniska utvecklingen i Europa för att kunna an-
vända rymdteknologi för geofysiska och meteorologiska observationer som
underlag för väderprognoser och forskning.

Samarbetet mellan de europeiska länderna på detta område motiveras av
de höga kostnaderna och den avancerade tekniken som används.

EUMETSATrs medlemsländer är Belgien, Danmark, Finland, Frankrike,
Grekland, Italien, Irland, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Stor-
britannien, Schweiz, Sverige, Turkiet och Tyskland. Österrike har under
hösten 1992 förhandlat om medlemskap medan Ungern, Polen och Tjecko-
slovakien förhandlade om observatörsstatus.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Ändring av EUMETSAT-konventionen

Konventionsändringen, som EUMETSAT:s 15:erådsmöte år 1991 rekom-
menderade medlemsländerna att godkänna, grundar sig främst på att den
gällande konventionen inte tar hänsyn till att nya program måste utvecklas
och införas. Dessa krävs för den kontinuitet som är grundläggande för kli-
matövervakning och i de meteorologiska observationssystemen.

Andra orsaker till konventionsändringen är att röstningsprocedurerna be-
höver förändras när det gäller programstyrningen så att en koppling finns till
det ekonomiska bidraget. Förslaget till konventionsändring innehåller änd-
rade regler för bestämning av ekonomisk ram eller tak för programmen och
nya krav på EUMETSAT bl.a. om äganderätten till data.

Sverige har, liksom några andra länder, inte godkänt konventionsänd-
ringen. Detta är ett problem för EUMETSAT eftersom det krävs enhällighet
om de nya satellitprogrammen. De nya programmen ger kontinuitet i rymd-
observationerna. Förseningar medför negativa konsekvenser för klimat-
övervakning och operationella meteorologiska rutiner och ökade kostnader.
Oenighet i EUMETSAT påverkar även arbetet i ESA negativt eftersom det
bromsar upp den rymdtekniska utvecklingen och får konsekvenser även
utanför Europa.

På EUMETSAT:s rådsmöte i november i år har Sverige deklarerat att
man under förutsättning av riksdagens godkännande avser godkänna änd-
ringsprotokollet.

Ändringsprotokollet till konventionen innehåller dels generella ändringar
i form av förtydliganden och tillägg av allmän karaktär, dels specifika änd-
ringar beroende på t.ex. nya program. Konventionsändringen i sin helhet
dels på engelska dels en svensk översättning, framgår av bilaga till budget-
propositionen.

168

Kommentarer till konventionsändringen

Följande kommentarer avser att belysa några av de viktigare ändringarna.

I konventionens inledning har en ny paragraf tillkommit som påpekar vik-
ten av operationella meteorologiska satelliters betydelse för observationer
av jorden och dess klimat.

I artikel 2 har en ny paragraf 6 införts som klargör skillnaden mellan obli-
gatoriska och frivilliga program.

Obligatoriska program är det ursprungliga programmet MOP (Meteosat
Operational Programme) och de basprogram som erfordras för att fortsätta
med observationer från geostationära och polära banor, samt andra program
som definieras som sådana av EUMETSAT:s beslutande råd.

Frivilliga program är program som ligger inom EUMETSAT:s syften och
som fastställs som sådana av rådet. De träder i kraft när minst en tredjedel
av samtliga medlemsstater i EUMETSAT har förklarat att de deltar och bi-
dragen från dessa uppgår till minst 90 % av den totala finansiella ramen.

I artikel 2 paragraf 9 introduceras möjligheten för EUMETSAT att ge-
nomföra aktiviteter på uppdrag av en tredje part. Dessa aktiviteter får inte
stå i motsättning till EUMETSATrs mål och beslut att genomföra dem måste
fattas av ett enhälligt råd.

Artikel 3 definierar formerna för hur nya program och den allmänna bud-
geten beslutas. När det gäller den allmänna budgeten, MTP (Meteosat Tran-
sitional Programme), MSG (Meteosat Second Generation) och EPS
(EUMETSAT Polar System) skall en rådsresolution bestämma att dessa pro-
gram definieras i EUMETSAT:s resolutioner, och att när konventionen väl
är ändrad, skall dessa resolutioner biläggas som bindande referenser.

Artikel 5 behandlar röstningsprocedurerna i EUMETSATrs råd.

I artikel 5 paragraf 2a listas de frågor som kräver enhälliga beslut, och de
omfattar bl.a. genomförande av de obligatoriska programmen, kostnadstak
för den allmänna budgeten, externa uppdrag och ändringar av konventio-
nen. I paragraf2b listas de frågor som kräver två-tredjedels majoritet och
dessa gäller bl.a. beslut om hur distribution av satellitdata för de obligato-
riska programmen skall gå till. Under paragraf 2c fattas beslut om finansiella
åtaganden för de obligatoriska programmen. I syfte att skydda små bidrags-
givare måste alla beslut tas enhälligt.

En ny artikel 8 har införts och där framgår bl.a. att EUMETSAT skall ha
exklusiv äganderätt i hela världen till alla data som EUMETSAT: s satelliter
eller instrument producerar.

De data som avses är av den beskaffenheten att EUMETSAT enligt inter-
nationell praxis normalt inte kan ha anspråk på immaterialrättsligt skydd för
dem.

Avsikten med artikel 8 paragraf 1 är enligt EUMETSAT att lägga grunden
för ett lämpligt skydd av data mot icke auktoriserad användning.

Artikel 8 paragraf 1, om exklusiv äganderätt till alla data, innebär att na-
tionella meteorologiska institut i medlemsländerna skall fortsätta att vara
ansvariga för distributionen och prissättningen av data, utvecklade och bear-
betade produkter och tjänster t.ex. prognoser inom sina egna landområden
i enlighet med den datapolicy som överenskoms vid EUMETSAT:s 15:e
rådsmöte år 1991.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

169

Tolkningen av EUMETSATzs datapolicy är följande. De nationella me-
teorologiska instituten i EUMETSAT:s medlemsländer är de primära an-
vändarna av EUMETSATrs data, produkter och tjänster eftersom de finan-
sierar investeringarna och står för de operationella kostnaderna av satellit-
systemen. I gengäld erhåller instituten full rätt att använda alla data utan
några ytterligare avgifter.

Medlemsländernas distribution av data i andra medlemsländer kräver
medgivande från dessa länders nationella meteorologiska institut. Medlems-
ländernas intressen i icke medlemsländer representeras genom EUMET-
SAT-sekretariatet.

För att säkerställa att Sveriges tolkning av EUMETSAT:s inställning är
korrekt kan det finnas skäl för Sverige att i samband med godkännandet av
konventionsändringen ange att Sverige förutsätter att artikel 8 inte innebär
några inskränkningar i Sveriges möjligheter att utnyttja utvecklade och bear-
betade produkter från EUMETSAT i normalt utvecklingssamarbete med
tredje land.

I artikel 10 behandlas principerna för finansieringen av EUMETSAT och
i paragraf 2 anges att bruttonationalprodukten skall vara basen för de natio-
nella bidragen. I paragraf 3 konstateras att medlemsländerna vid oplanerade
kostnadsökningar för de obligatoriska programmen måste betala upp till
110% av de budgeterade kostnaderna.

Av artikel 16 paragraf 5 framgår att anslutning till EUMETSAT-konven-
tionen betyder, som ett minimum, deltagande i den allmänna budgeten och
alla obligatoriska program. Den allmänna budgeten avser huvudsakligen
personalkostnader och sekretariatsutgifter.

I artikel 19 paragraf 1 anges att uppsägande av åtaganden från något med-
lemsland inte skall leda till oväntade ökningar av bidragen för andra med-
lemsländer. Därför skall uppsäganden bara kunna gälla den allmänna budge-
ten. För de obligatoriska programmen och frivilliga program gäller att ett
medlemsland är bundet till sina åtaganden fram till programmens slut.

Rymdsamarbetet inom meteorologin

På franskt initiativ föreslogs redan år 1971 att de västeuropeiska länderna
gemensamt skulle tillhandahålla geostationära satelliter för väderobserva-
tioner. Programmet som fick namnet Meteosat formulerades bl.a. av en
grupp experter från ESA:s medlemsstaters meterologiska institut. Den
första satelliten sändes upp år 1977.

För den operativa verksamheten etablerades EUMETSAT.

EUMETSAT var ursprungligen tänkt att i första hand fungera som ett sek-
retariat och koordinationscentrum för Meteosat-satelliterna men EUMET-
SAT:s råd har beslutat att ta över den operativa verksamheten från ESA när
det nuvarande kontraktet går ut år 1995.

Det finns alltså en mycket nära koppling mellan ESA och EUMETSAT.
ESA:s arbete inriktar sig på forskning och utveckling av rymdplattformar
och instrument medan EUMETSAT ansvarar för användningen, dvs. den
operationella delen av satellitsamarbetet bl.a. bearbetning av data. Det finns
en koppling mellan det europeiska rymdsamarbetet och den meteorologiska

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

170

tillämpningen av ny teknik inom EUMETSAT. ESA finansierar stora delar
av utvecklingen av EUMETSATrs program. I så gott som alla länder sker
därför en samordning av insatserna i EUMETSAT och ESA och beslut tas i
ett sammanhang.

För svensk del medför våra satsningar i det europeiska rymdsamarbetet
att ca 75 % av den svenska andelen (ca 400 miljoner kronor per år) kommer
svensk industri till godo genom beställningar av t.ex. raketkomponenter och
datorer ombord.

ESA:s program har sedan år 1991 fått en klar profilering mot observatio-
ner av jorden s.k. fjärranalys. Kostnadsutvecklingen har ifrågasatts av med-
lemsländerna och ESA:s långtidsplan har setts över i syfte att reducera kost-
naderna.

EUMETSAT:s kommande verksamhet

EUMETSAT:s planerade program omfattar både en kontinuerlig geostatio-
när och en polär satellit och skall i första hand ses som ett samlat europeiskt
bidrag till det globala observationssystemet.

Sedan 1960-talet har USA försett världen med data från sina polära väder-
satelliter. Av ekonomiska skäl har man nu deklarerat att man inte ensam kan
upprätthålla det polära vädersatellitprogrammet. Europa tvingas därmed att
ta sitt ansvar.

Som ersättning för det ursprungliga programmet MOP (Meteosat Opera-
tional Programme) har EUMETSAT tagit fram två program, MTP (Meteo-
sat Transitional Programme) och MSG (Meteosat Second Generation).

MTP är ett övergångsprogram som har visat sig nödvändigt att genomföra
på grund av förseningen med MSG. MTP består av en utvecklingsfas under
åren 1990-1995 samt en operativ fas fram till år 2001.

MSG består av en ny förbättrad geostationär satellit. Förstudier pågår och
det egentliga utvecklingsarbetet kommer att påbörjas under år 1994. Såväl
ESA som EUMETSAT deltar i detta arbete. Sveriges bidrag till finansie-
ringen i ESA har för perioden 1993-2000 beräknats till ca 74 miljoner kronor
(1991 års penningvärde). Den operativa verksamheten beräknas påbörjas år
2000.

EPS (EUMETSAT Polar System) är ett program som består av en satellit
i en polär bana. Satelliten planeras att ersätta en av två amerikanska vädersa-
telliter. Utvecklingsarbetet ligger mellan år 1993-1999. ESA ansvarar för
rymddelen medan EUMETSAT ansvarar för den meteorologiska instru-
menteringen. Sveriges bidrag till finansieringen i ESA har för perioden
1993-2000 beräknats till ca 135 miljoner kronor (1991 års penningvärde). De
tekniska och ekonomiska förhandlingarna mellan ESA och EUMETSAT är
inte klara men har, enligt vad jag erfarit, kommit betydligt närmare en lös-
ning de senaste månaderna.

ADC (Atlantic Data Cover) är ett tillfälligt program i vilket man utnyttjat
en back-up-satellit ägd av EUMETSAT för att bistå det amerikanska satellit-
programmet över västra Atlanten. Det kan påpekas att den europeiska satel-
liten var den satellit som under augusti månad innevarande år utnyttjades
för att prognosera den tropiska orkanen Andrews framfart över Florida och

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

171

sydstaterna. Den amerikanska varningstjänsten räddade tusentals liv och Prop. 1992/93:100
stora ekonomiska värden. Bilaga 7

Kostnader

Beräknat svenskt bidrag till EUMETSAT per år om Sverige deltar i alla obli-
gatoriska program samt den allmänna budgeten (miljoner kronor prisläge
oktober 1992).

År

1992

1993

1994

1995

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

Summa

12,01

32,40

38,04

41.51

49,09

60,15

53,79

52,08

62,36

59,17

54.52

515,12

Förändringar kan komma att ske för enskilda år men totalkostnaden för
hela programmet förväntas för Sveriges del ligga omkring 500 miljoner kro-
nor, (baserat på den senaste ECU-kursen före beslutet att låta den svenska
kronan flyta, 7,41592). Programmen MSG och EPS svarar för 77 % av kost-
naderna.

En av orsakerna till de ökade kostnaderna för svensk del är att Sverige
hittills endast bidragit med 0,93 % av kostnaderna för nuvarande operatio-
nella program men att i fortsättningen varje medlemsland måste bidra i pro-
portion till sin bruttonationalprodukt vilket för Sverige innebär 3,30 % av
kostnaderna. Ett lägre bidrag är inte längre förhandlingsbart.

En annan orsak är det utökade satellitprogrammet, främst EPS som är en
följd av att Europa hittills inte burit sin del av det internationella satellit-
burna observationssystemet.

Beräknad svensk kostnad för delprogrammen (miljoner kronor prisläge

oktober 1992):
MOP 1992-1995	7,11
MTP 1992-2002	82,62
MSG 1992-2002	142,34
EPS 1992-2002	254,68
ADC 1992	0,33
Allmän budget	28,04
Summa	515,12

172

Sverige har inom EUMETSAT röstat för MTP- och ADC- programmen
och har preliminärt i avvaktan på riksdagsbeslut tagit ställning för MSG och
EPS. Sverige har för närvarande påtagit sig kostnader för MOP, MTP och
ADC samt för vissa förstudier till MSG och EPS och gjort vissa åtaganden
om den allmänna budgeten.

Nyttan av EUMETSAT

Samhällsnyttan är hög genom att EUMETSATrs satelliter ger en informa-
tionsmängd med tillämpningar som sträcker sig utanför väderprognoserna.

EUMETSAT:s satelliter genomför mätningar av luftföroreningar och ut-
gör således en mycket viktig resurs i arbetet med miljöövervakning.

Ozonskiktets förändring kan mätas.

Satellitdata ger i motsats till markbundna observationer en yttäckning som
ger unika möjligheter att följa upp vädersystem, både storskaliga lågtryck-
områden som intensiva cykloner och andra hotande vädersystem.

Eftersom ca 80 % av jordytan täcks av hav och landisar, och stora landom-
råden dessutom är ytterst otillgängliga, är det praktiskt taget omöjligt att ob-
servera hela jorden utan tillgång till satelliter. Kvantitativa satellitdata i form
av molnvindar, temperaturer på olika höjder, fuktighet m.m. är en förutsätt-
ning för att räkna fram väderutvecklingen upp till 5-7 dygn i globala mo-
deller.

Sambanden mellan land, hav och atmosfär inom klimatforskningen kan
beskrivas mycket bättre med hjälp av satelliter. En uppföljning av klimatför-
ändringar för att säkerställa trender bl.a. beroende på växthuseffekten blir
möjlig.

Genom satellitdata kan spridningsberäkningar av utsläpp i luft och vatten
från kärnkraftsolyckor, bränder samt oljeutsläpp till havs utföras med större
precision.

Konsekvenser av en uppsägning av konventionen

I den utredning som regeringen (Kommunikationsdepartementet) beställt -
Utredning angående Sveriges medlemskap i EUMETSAT - redovisar utre-
daren professor Lennart Bengtsson att Sverige vid ett utträde ur EUMET-
SAT är förpliktigat att betala ca 76 miljoner kronor (prisläge oktober 1992)
under perioden 1993-2001 på grund av redan gjorda åtaganden.

Länderna i Västeuropa har genom sina nationella institut gått samman och
satsat på bl.a. gemensamma tekniska system för observationer och på nume-
riska prognosberäkningar och modellutveckling.

Det europeiska väderprognoscentret ECMWF (European Centre for
Medium-Range Weather Forecasts) förser sina medlemmar med medellånga
väderprognoser av en mycket hög kvalitet. Min bedömning är att det skulle
vara svårt för Sverige att fortsätta dra nytta av dessa prognoser eftersom de
i stor utsträckning baseras på satellitobservationer.

Policy och strategiska bedömningar i EUMETSAT samordnas till stor del
med ESA. Sveriges arbete i ESA skulle sannolikt påverkas negativt.

Ett utträde skulle försämra SMHI:s eller privata svenska företags möjlig-

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

173

heter att bedriva uppdrags- och affärsverksamhet med utgångspunkt från sa-
tellitdata.

Ett stort projekt inom SMHI som syftar till en rationalisering av markob-
servationsnätet riskerar att inte kunna genomföras fullt ut och planerade be-
sparingar kan inte genomföras.

Sveriges roll i EUMETSAT

Sverige bör på olika sätt medverka till att begränsa kostnadsökningarna och
på olika sätt stärka samarbetet mellan ESA och EUMETSAT för att undvika
dubbelarbete. För svensk del ser jag det som angeläget att vi koordinerar
insatserna gentemot ESA och EUMETSAT mer än hittills. Jag har för avsikt
att återkomma med förslag till regeringen om SMHI:s uppgift i dessa strä-
vanden. I denna del har jag särskilt samrått med chefen för Näringsdeparte-
mentet.

Applikationsområdet för EUMETSAT:s satellitsystem, kostnadsnivån
samt politiska aspekter gör att det enligt min mening varken är möjligt eller
rimligt för SMHI att ensamt bära de totala kostnaderna.

Mitt förslag innebär att ett nytt anslag, EUMETSAT, inrättas, för att be-
tala medlemsavgifterna. I min tidigare föredragning om SMHI har jag redu-
cerat SMHI:s anslag med 10 miljoner kronor, vilket utgör myndighetens bi-
drag till kostnaderna för EUMETSAT för år 1993/94. Motsvarande belopp
skall SMHI årligen bidra med fram till år 2002.

I syfte att minska belastningen på statsbudgeten och att öka användarfi-
nansieringen anser jag det nödvändigt att SMHI har som utgångspunkt att i
så stor utsträckning som möjligt identifiera produkter som baseras på den
information EUMETSAT kan leverera. Detta innebär bl.a. att satellitbilder
som efterfrågas av organisationer, myndigheter, företag och privatpersoner
bör avgiftsbeläggas.

Jag avser återkomma till regeringen med förslag till inriktningen för
SMHI:s agerande i denna del.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen

dels föreslår riksdagen

att godkänna konventionsändringen, med angiven förklaring be-
träffande artikel 8 paragraf 1,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om

skälen för att delta i EUMETSAT-samarbetet, beräknade kostna-
der för fortsatt svenskt deltagande liksom vad jag anfört om använ-
darfinansiering.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

174

Ändringsprotokoll till konventionen den 24 maj prop- 1992/93:100
1983 om upprättandet av en europeisk organisation Blla®a 7
för utnyttjande av meteorologiska satelliter

(EUMETSAT)

EUMETSAT-rådet rekommenderar medlemsstaterna enligt artikel 17.1 i
EUMETSAT-konventionen att godta följande ändringar i konventionen den
24 maj 1983 om upprättande av en europeisk organisation för utnyttjande av
meteorologiska satelliter (EUMETSAT), nedan kallad ”konventionen”.

Konventionens inledning ändras enligt följande:

- Ett nytt stycke läggs till under ”ANSER”.

- Samtliga stycken under ”KONSTATERAR” ersätts med följande.

- Det första stycket under ”ERKÄNNER” ersätts med följande.

”ANSER att

- meteorologiska satelliter genom sin datatäckning och operationella egen-
skaper erbjuder långsiktiga globala dataserier av väsentlig betydelse för
övervakningen av jorden och dess klimat, vilket är särskilt viktigt för att
kunna upptäcka globala förändringar,

KONSTATERAR att

- Meteorologiska världsorganisationen har rekommenderat sina medlem-
mar att förbättra de meteorologiska databaserna och har kraftigt under-
stött planerna på att utveckla och utnyttja ett globalt satellitobservations-
system i syfte att bidra till dess program,

- METEOSAT-satelliterna framgångsrikt utvecklades av Europeiska
rymdorganet,

- det operationella METEOSAT-programmet (MOP), som bedrivs av
EUMETSAT, har visat att Europa har kapacitet att ta sin del av ansvaret
för driften av ett globalt satellitobservationssystem,

ERKÄNNER att

- ingen annan nationell eller internationell organisation förser Europa med
alla de meteorologiska satellitdata som behövs för att täcka dess intres-
seområden.”

Artikel 1

Artikel 1 i konventionen ändras enligt följande:

- Hänvisningen till artikel 15.2 och 15.3 i punkt 2 ersätts med hänvisning

till artikel 16.2 och 16.3.

- Ordet ”direktören” i punkt 4 ersätts med ”generaldirektören”.

- Punkt 5 ersätts med följande: 175

2 Riksdagen 1992/93. 1 sand. Nr 100. Bilaga 7

”EUMETSAT:s huvudkontor skall vara beläget i Darmstadt, Förbundsre- Prop. 1992/93:100
publiken Tyskland, om rådet inte beslutar annat enligt artikel 5.2 b v)”. Bilaga 7

Artikel 2

Artikel 2 i konventionen ändras enligt följande:

- Rubriken och punkterna 1 och 2 ersätts med följande.

- Nya punkter 4-9 införs.

”Artikel 2 - Syften, verksamhet och program

1. EUMETSAT:s främsta syfte är att upprätta, underhålla och utnyttja
europeiska operationella meteorologiska satellitsystem, varvid hänsyn
skall tas i möjligaste mån till rekommendationer från Meteorologiska
världsorganisationen.

Ett annat av EUMETSAT:s syften är att bidra till den operationella
övervakningen av klimatet och upptäckten av globala klimatföränd-
ringar.

2. Definitionen av det initiala systemet återfinns i bilaga I; ytterligare sy-
stem skall upprättas enligt artikel 3.

4. För att uppnå sina syften skall EUMETSAT så långt som möjligt och i
överensstämmelse med meteorologiska traditioner samarbeta med såväl
medlemsstaternas regeringar och nationella organisationer som med
icke-medlemsstater samt med statliga och icke-statliga internationella ve-
tenskapliga och tekniska organisationer, vilkas verksamhet är besläktad
med EUMETSAT:s målsättning. EUMETSAT får ingå överenskommel-
ser i detta syfte.

5. Den allmänna budgeten omfattar verksamheter som inte är knutna till ett
särskilt program. De skall utgöra EUMETSAT:s grundläggande tekniska
och administrativa infrastruktur, inklusive baspersonal, byggnader och
utrustning samt av rådet bemyndigade förberedande verksamheter i sam-
band med utarbetandet av framtida program, som ännu inte godkänts.

6. EUMETSAT:s program skall innefatta obligatoriska program i vilka alla
medlemsstater deltar och frivilliga program med deltagande av de med-
lemsstater som samtycker till detta.

7. Obligatoriska program är

a) METEOSAT:s operationella program (MOP) enligt bilaga 1 i
konventionen,

b) de basprogram som erfordras för att fortsätta med observatio-
ner från geostationära och polara banor,

c) andra program som definieras som sådana av rådet.

8. Frivilliga program är program som ligger inom EUMETSAT:s syften och
som fastställts som sådana av rådet.

9. EUMETSAT får utanför de program som avses i punkterna 6, 7 och 8
ovan men inte i strid med EUMETSAT:s syften utföra verksamheter som
begärts av tredje man och som godkänts av rådet enligt artikel 5.2 a. Kost-
naden för sådana verksamheter skall bäras av berörd tredje man.”

176

Artikel 3

Artikel 3 i konventionen utgår och ersätts med följande:

”Artikel 3 - Antagande av program och den allmänna budgeten

1. Frivilliga program och den allmänna budgeten upprättas genom rådets
antagande av en programresolution enligt artikel 5.2 a, till vilken är fogad
en detaljerad programdefinition med alla nödvändiga program-, tek-
niska, finansiella, kontrakts-, rättsliga och andra element.

2. Frivilliga program upprättas genom att intresserade medlemsstater antar
en programdeklaration enligt artikel 5.3 a, till vilken är fogad en detalje-
rad programdefinition med alla nödvändiga program-, tekniska, finan-
siella, kontrakts-, rättsliga och andra element. Ett frivilligt program skall
ligga inom EUMETSAT:s syften och skall vara i enlighet med konventio-
nens allmänna ram och de regler som rådet kommit överens om för dess
tillämpning. Programdeklarationen skall godkännas av rådet i en full-
maktsresolution enligt artikel 5.2 d iii).

En medlemsstat skall ha tillfälle att delta vid utarbetandet av ett utkast
till programdeklaration och kan bli en deltagande stat i det frivilliga pro-
grammet inom den i programdeklarationen angivna tidsramen.

Frivilliga program träder i kraft när minst en tredjedel av samtliga med-
lemsstater i EUMETSAT har förklarat att de deltar genom underteck-
nande av deklarationen inom den angivna tidsramen och bidragen från
dessa deltagande stater uppgår till 90 % av den totala finansiella ramen.”

Artikel 4

Artikel 4 i konventionen ändras enligt följande:

- I punkt 1 ersätts orden ”skall företräda sitt lands vädertjänst” med ”skall
företräda landets nationella vädertjänst”.

- I punkt 4 ersätts orden ”EUMETSAT:s syften” med ”EUMETSAT:s syf-
ten och program”.

Artikel 5

Artikel 5 i konventionen ändras enligt följande:

- Punkt 2 ersätts med följande.

- En ny punkt 3 införs.

- Punkterna 3 och 4 blir punkterna 4 och 5 och ändras.

”2 Rådet skall särskilt ha befogenhet att

a) med enhällighet av samtliga medlemsstater

i. besluta om anslutning av stater som avses i artikel 16 och om
bestämmelser och villkor för sådan anslutning,

ii. besluta om antagande av frivilliga program och den allmänna
budgeten som avses i artikel 3.1,

iii. besluta om bidragstak för den allmänna budgeten under en

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

177

femårsperiod ett år före slutet av perioden eller revidera ett så- Prop. 1992/93:100
dant bidragstak, Bilaga 7

iv. besluta om åtgärder för finansiering av program, t.ex. genom
lån,

v. bemyndiga överföring från ett frivilligt programs budget till ett
annat frivilligt program,

vi. besluta om ändring av en godkänd programresolution och pro-
gramdefinition enligt artikel 3.1,

vii. godkänna ingåendet av samarbetsöverenskommelser med icke-
medlemsstater,

viii. besluta att upplösa eller inte upplösa EUMETSAT i enlighet
med artikel 20,

ix. ändra bilagorna till denna konvention,

x. godkänna kalkylöverskridningar med mer än 10 % och därige-
nom höja den ursprungliga finansiella ramen eller taket för fri-
villiga program (utom för MOP),

xi. besluta om verksamheter som skall utföras för tredje mans räk-
ning.

b) med två tredjedels majoritet av närvarande och röstande medlemssta-
ter, som även företräder minst två tredjedelar av de totala BNP-bidra-
gen (respektive MOP-bidragen för i. nedan),

i. anta den årliga budgeten för MOP jämte storleken på personal-
behovet samt beräkningar av utgifter och inkomster för de tre
följande åren som bifogats,

ii. anta såväl finansreglemente som alla övriga finansiella bestäm-
melser,

iii. besluta om det sätt på vilket EUMETSAT skall upplösas enligt
bestämmelserna i artikel 20.3 och 4,

iv. besluta om uteslutning av en medlemsstat enligt bestämmel-
serna i artikel 14 och om villkoren för sådan uteslutning,

v. besluta om flyttning av EUMETSAT:s huvudkontor,

vi. anta personalreglementet,

vii. besluta om riktlinjer för distribution av satellitdata avseende
obligatoriska program.

c) med ett röstetal som representerar minst två tredjedelar av de totala
bidragen och hälften av närvarande och röstande medlemsstater

i. anta den årliga allmänna budgeten och de årliga budgetarna för
obligatoriska program (utom för MOP) jämte storleken på per-
sonalbehovet samt beräkningar av utgifter och inkomster för
de tre följande åren som bifogats,

ii. godkänna kalkylöverskridningar med upp till 10 % och därige-
nom öka den ursprungliga finansiella ramen eller taket (utom
för MOP),

iii. årligen godkänna föregående års räkenskaper jämte balansräk-
ningen över EUMETSAT:s tillgångar och skulder efter att ha
tagit del av revisionsberättelsen samt ge generaldirektören an-

178

svarsfrihet i fråga om budgetens genomförande, Prop. 1992/93:100

iv. besluta om alla övriga åtgärder som hänför sig till obligatoriska Bilaga 7
program och som finansiellt påverkar organisationen.

d) med två tredjedels majoritet av närvarande och röstande medlemssta-
ter

i. utnämna generaldirektören för en angiven period och avsluta
eller upphäva utnämningen; i händelse av suspension skall rå-
det utse en tillförordnad generaldirektör,

ii. ange de operationella specifikationerna för obligatoriska satel-
litprogram samt produkter och tjänster,

iii. besluta att ett planerat frivilligt program ligger inom EUMET-
SAT:s syften och att programmet är i enlighet med konventio-
nens allmänna ram och av rådet överenskomna bestämmelser
för dess tillämpning,

iv. godkänna slutandet av överenskommelser med medlemsstater,
internationella statliga och icke-statliga organisationer eller na-
tionella organisationer i medlemsstaterna,

v. anta rekommendationer till medlemsstaterna angående änd-
ringar i denna konvention,

vi. anta sin egen arbetsordning,

vii. utse revisorer och besluta om hur länge de skall inneha sina
uppdrag.

e) med en majoritet av närvarande och röstande medlemsstater

i. godkänna utnämningar och entlediganden av högre tjänste-
män,

ii. besluta om upprättandet av biträdande organ och arbetsgrup-
per samt ange deras uppdrag,

iii. besluta om andra åtgärder som inte är föremål för uttryckliga
bestämmelser i denna konvention.

3. För frivilliga program tillämpas följande särskilda bestämmelser:

a) Programdeklarationen skall antas med två tredjedels majoritet av in-
tresserade medlemsstater som är närvarande och röstar.

b) Alla åtgärder avseende genomförandet av ett frivilligt program skall
beslutas med ett röstetal som representerar minst två tredjedelar av
bidragen och en tredjedel av närvarande och röstande deltagande sta-
ter.

En deltagande stats röstkvot är begränsad till 30 % även om pro-
centtalet för dess finansiella bidrag är högre.

c) Varje ändring av programdeklarationen och varje beslut om anslut-
ning kräver enhällighet av samtliga deltagande stater.

4. Varje medlemsstat skall ha en röst i rådet. En medlemsstat skall dock inte
ha någon röst i rådet, om beloppet av dess förfallna icke erlagda bidrag
överstiger medlemsstatens fastställda bidrag för det löpande räkenskaps-
året. I sådana fall kan likväl den berörda medlemsstaten beviljas tillstånd

179

att rösta, om två tredjedels majoritet av alla de medlemsstater som har
rätt att rösta anser att försummelsen att erlägga betalningen beror på om-
ständigheter över vilka den inte kunnat råda. I syfte att fastställa om det
föreligger enhällighet eller de majoriteter som föreskrivs i konventionen
skall hänsyn ej tas till en medlemsstat som inte har rätt att rösta. Ovan-
nämnda bestämmelser skall tillämpas mutatis mutandis på frivilliga pro-
gram.

Uttrycket 'närvarande och röstande medlemsstat’ skall avse medlems-
stater som röstar för eller emot. Medlemsstater som avstår från att rösta
skall anses som icke röstande.

5. För beslutsmässighet krävs att företrädare för en majoritet av alla med-
lemsstater som har rösträtt är närvarande. Denna bestämmelse skall till-
lämpas mutatis mutandis på frivilliga program. Beslut av rådet i bråds-
kande frågor kan erhållas genom skriftligt förfarande mellan rådets mö-
ten.”

Artikel 6

Artikel 6 i konventionen ändras enligt följande:

- Ordet ”Direktören” ersätts med ”Generaldirektören” i artikelns rubrik
samt i punkterna 1, 2 och 3.

- I punkt 2 införs ett nytt stycke d). Följaktligen blir d) till i), e) till j). Ig)
ändras ”budget” till ”budgetar”.

”Artikel 6 - Generaldirektören

1. Generaldirektören ...

2. Generaldirektören...

d) genomföra rådets beslut i fråga om EUMETSAT:s finansiering,

h) förbereda och genomföra EUMETSATrs budgetar... budgetarnas
genomförande...

3. Generaldirektören...”

Artikel 7

Artikel 7 i konventionen ändras enligt följande:

- I punkt 1 ersätts ordet ”paragraf’ med ”artikel”.

- I punkt 4 ersätts hänvisningen till artikel 5.2 d med en hänvisning till arti-
kel 5.2 e; därutöver ersätts ”direktören” i punkterna 4 och 5 med ”gene-
raldirektören”.

Artikel 8

En ny artikel 8 införs. Följaktligen flyttas alla följande artiklar.

”Artikel 8-Äganderätt till och distribution av satellitdata

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

180

1. EUMETSAT skall ha exklusiv äganderätt i hela världen till alla data som
EUMETSAT:s satelliter eller instrument producerar.

2. EUMETSAT skall ställa till förfogande för nationella vädertjänster i Me-
teorologiska världsorganisationens medlemsstater de datamängder som
rådet kommit överens om.

3. Riktlinjer för distribution av satellitdata skall beslutas enligt de bestäm-
melser som fastställts i artikel 5.2 b för obligatoriska program och 5.3 b
för frivilliga program. EUMETSAT, genom sekretariatet, och medlems-
staterna skall ansvara för genomförandet av dessa riktlinjer.”

Artikel 9

Artikel 8 i konventionen blir artikel 9 och ändras enligt följande:

- I punkt 2 utgår hänvisningen till bilaga I i denna konvention. Följaktligen
slutar punkt 2 efter ”.. .tjänster som tillhandahålls”.

Artikel 10

Artikel 9 i konventionen blir artikel 10 och ändras enligt följande;

- Punkterna 1, 3 och 4 utgår.

- Punkt 2 blir punkt 1.

- Nya punkter 2 till 7 införs.

- Punkterna 5 och 6 blir punkterna 8 och 9.

”2. Varje medlemsstat skall till EUMETSAT utbetala ett årligt bidrag till
den allmänna budgeten och till de obligatoriska programmen (utom
MOP) på grundval av varje medlemsstats genomsnittliga bruttonatio-
nalprodukt (BNP) under de tre senaste åren för vilka statistik finns till-
gänglig.

Uppdatering av statistiken skall ske vart tredje år.

För MOP skall varje medlemsstat till EUMETSAT utbetala ett årligt
bidrag på grundval av den bidragsskala som återfinns i bilaga II.

3. Medlemsstaterna är skyldiga att betala sina bidrag till obligatoriska pro-
gram (utom MOP) upp till högst 110 %, om ett beslut fattats enligt artikel
5.2c ii).

4. För frivilliga program skall varje deltagande medlemsstat till EUMET-
SAT utbetala ett årligt bidrag på grundval av den bidragsskala som över-
enskommits för programmet.

5. Om ett frivilligt program inte fulltecknats inom ett år efter den dag då det
har trätt i kraft enligt artikel 3.2, är de befintliga deltagarna skyldiga att
godta en ny bidragsskala varigenom underskottet fördelas pro rata, så-
vida de inte enhälligt kommer överens om en annan lösning.

6. Alla bidrag skall betalas i europeiska valutaenheter (ECU) såsom de defi-
nieras av Europeiska gemenskaperna. I fråga om MOP får bidragen även
betalas i en konvertibel valuta.

7. Betalningssättet för bidragen och metoderna för uppdatering av statisti-
ken för BNP skall fastställas i finansreglementet.”

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

181

Artikel 11

Artikel 10 i konventionen blir artikel 11 och ändras enligt följande:

- Rubriken ersätts med ”Budgetar”.

- Punkt 1 ersätts med följande: ”Budgetarna skall fastställas i ECU”.

- I punkt 3 ersätts orden ”årliga budget” med ”budgetar”.

- Punkt 4 ersätts med följande:

”4. Rådet skall enligt artikel 5.2 b och c anta budgeten för MOP, den all-
männa budgeten och budgetarna för frivilliga program för varje räken-
skapsår samt eventuella tilläggs- och reviderade budgetar. Medlemssta-
ter som deltar i frivilliga program skall anta budgetarna för dessa pro-
gram enligt artikel 5.3 b.”

- I punkt 5 utgår hänvisningen till rådet och ordet ”budgeten” ersätts med
”budgetarna”. Punktens början lyder därför: ”Antagandet av budgetarna
skall innebära...”. I a) ersätts även ”budgeten” med ”budgetarna”; i b)
ersätts ”direktören” med ”generaldirektören”.

- I punkt 6 utgår hänvisningen till rådet och ”direktören” ersätts med ”ge-
neraldirektören”. Början av punkt 6 lyder därför: ”Om en budget inte
har antagits vid början av ett budgetår, får generaldirektören ... verk-
ställa utbetalningar under varje kapitel i motsvarande budget...”

Punkt 7 ersätts med följande:

”7. Medlemsstaterna skall varje månad, preliminärt och i enlighet med bi-
dragsskalan, betala de belopp som är nödvändiga för tillämpningen av
punkt 6 i denna artikel.”

Artikel 12

Artikel 11 i konventionen blir artikel 12 och ändras enligt följande:

- I punkt 1 ersätts ”budgeten” med ”budgetarna”.

- I punkt 2 ersätts ”Direktören” med ”Generaldirektören”.

Artikel 13

Artikel 12 i konventionen blir artikel 13.

Artikel 14

Artikel 13 i konventionen blir artikel 14 och får följande lydelse:

”Artikel 14 - Underlåtenhet att fullgöra förpliktelser

1. En medlemsstat som underlåter att fullgöra sina förpliktelser enligt denna
konvention skall upphöra att vara medlem av EUMETSAT, om rådet så
beslutar i enlighet med bestämmelserna i artikel 5.2 b, varvid den berörda
staten inte deltar i omröstningen i denna fråga. Beslutet träder i kraft den
dag som rådet bestämmer.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

182

2. Om en medlemsstat utesluts från konventionen, skall bidragsskalorna för
den allmänna budgeten och för frivilliga program justeras enligt artikel

10.2. De deltagande staterna skall enligt de bestämmelser som fastställts
i programdeklarationen besluta om varje justering av bidragsskalorna till
följd av uteslutning från frivilliga program.”

Artikel 15

Artikel 14 i konventionen blir artikel 15.

Artikel 16

Artikel 15 i konventionen blir artikel 16 och ändras enligt följande:

- I punkt 3 ersätts ”direktören” med ”generaldirektören”.

- Nya punkter 5 och 6 införs:

”5. Anslutning till EUMETSAT-konventionen betyder som ett minimum
deltagande i den allmänna budgeten och i alla obligatoriska program.
Deltagande i frivilliga program skall beslutas av de deltagande staterna
enligt artikel 5.3 c. En stat som blir part i konventionen skall göra en
särskild inbetalning för de investeringar som redan gjorts, varvid hänsyn
tas till de obligatoriska och frivilliga program som staten kommer att
delta i. Beloppet skall fastställas enligt artikel 5.2 a i) vad beträffar obli-
gatoriska program och enligt artikel 5.3 c vad beträffar frivilliga pro-
gram.

6. Om en stat ansluter sig till konventionen, skall bidragsskalan för den all-
männa budgeten och för obligatoriska program justeras av rådet. De del-
tagande staterna skall besluta om justering av bidragsskalor till följd av
anslutning till ett frivilligt program.”

Artikel 17

Artikel 16 i konventionen blir artikel 17 och ändras enligt följande:

- I punkt 1 ändras hänvisningen till artikel 15.2 till en hänvisning till artikel

16.2.

- Punkt 5 utgår.

Artikel 18

Artikel 17 i konventionen blir artikel 18 och ändras enligt följande:

- I punkt 1 ersätts ”direktören” med ”generaldirektören”; hänvisningen till
artikel 5.2 c ersätts med en hänvisning till artikel 5.2 d v).

- I punkt 3 utgår början. Punkten börjar då med: ”Rådet kan genom ett
beslut enligt artikel 5.2. a ...”.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

183

13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 7

Artikel 19

Artikel 18 i konventionen blir artikel 19 och får följande lydelse:

”Artikel 19 - Uppsägning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

1. När denna konvention har varit i kraft under sex år, får varje medlemsstat
säga upp den genom att notifiera depositarien för konventionen och där-
igenom lämna den allmänna budgeten, obligatoriska och frivilliga pro-
gram. I fråga om den allmänna budgeten träder uppsägningen i kraft vid
slutet av den femårsperiod för vilken det finansiella taket beslöts och i
fråga om obligatoriska eller frivilliga program vid programmens upphö-
rande.

2. Den berörda staten skall behålla de rättigheter som den har förvärvat
fram till den dag då uppsägningen träder i kraft med hänsyn till de olika
program som den var engagerad i.

3. Om en medlemsstat upphör att vara part i konventionen, skall bidrags-
skalan för den allmänna budgeten justeras enligt artikel 10.2 för den fem-
årsperiod som följer efter den period då den berörda staten sade upp kon-
ventionen.”

Artikel 20

Artikel 19 i konventionen blir artikel 20 och ändras enligt följande:

- Punkt 2 ersätts med följande:

”2. Om inte rådet beslutar annorlunda skall EUMETSAT upplösas, om till
följd av denna konventions uppsägning av en eller flera medlemsstater
enligt bestämmelserna i artikel 19.1 eller till följd av en uteslutning en-
ligt artikel 14.1 bidragen för varje annan medlemsstat till den allmänna
budgeten eller till de obligatoriska programmen ökar med mer än en
femtedel.

Beslut om upplösning skall fattas av rådet enligt artikel 5.2 a, varvid en
medlemsstat som har sagt upp konventionen eller som har uteslutits inte
deltar i omröstningen i denna fråga.”

Artikel 21

Artikel 20 i konventionen blir artikel 21 och ändras enligt följande:

- I punkt c) ersätts hänvisningen till artikel 16 med en hänvisning till artikel
17.

Artikel 22

Artikel 21 i konventionen blir artikel 22 och ersätts med följande:

”Artikel 22 - Registrering

Så snart som denna konvention och ändringar i den träder i kraft skall depo-
sitarien registrera dem hos Förenta nationernas generalsekreterare i enlighet
mned artikel 102 i Förenta nationernas stadga.”

184

Artikel 23

1. Konventionen och detta protokoll utgör ett enda instrument kallat ”Kon-
vention om upprättandet av en europeisk organisation för utnyttjande av
meteorologiska satelliter (EUMETSAT)”.

2. Bilagorna I och II till konventionen, innefattande systembeskrivning och
finansiella bestämmelser som rör METEOSAT:s operationella program
(MOP) skall förbli gällande till dess programmet upphör vid slutet av

1995.

Vid upphörandet av MOP skall bilagorna anses upphävda utan krav på
ytterligare beslut av EUMETSAT:s medlemsstater.

I framtiden kommer inga ytterligare bilagor till konventionen att upp-
rättas.

3. Ändringarna träder i kraft enligt artikel 17.2 i EUMETSAT-konventio-
nen.

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

185

RESOLUTION

AMENDMENTS TO THE CONVENTION

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Adopted at the 15th Council Meeting on 4-5 June 1991

The EUMETSAT Council

Having regard to the EUMETSAT Convention in force since 19 June 1986,
and in particular to Article 17,

Noting that during the implementation of the Convention a number of
deficiencies were identified, in particular with regard to the establishment of
ncw programmes,

Conscious of the need to evaluate future programmes within an adequate
constitutional framework,

I Recominends to the Member States to accept the amendments to the
Convention for the Establishment of a European Organisation for the
Exploitation of Meteorological Satellites as set out in the “Amending
Protocol” attached to this resolution.

II Recalls that the final date of formal entry into force of the amend-
ments is determined by the receipt of “written declarations of accept-
ance” of the Member States in accordance with Article 17.2 of the
Convention.

III Urges the Member States to accept the amendments to the Conven-
tion at the earliest possible date.

ORIGINAL

John Morgan

Director

186

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

“AMENDING PROTOCOL”

AMENDMENTS TO
THE CONVENTION FOR THE
ESTABLISHMENT OF A
EUROPEAN ORGANISATION FOR THE
EXPLOITATION OF METEOROLOGICAL
SATELLITES (“EUMETSAT”), of
24 May 1983

187

Article 1

Article 1 of the Convention is amended as follows:

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

- The reference to Article 15.2 and 15.3 in paragraph 2 is replaced by a
reference to Article 16.2 and 16.3.

- The word “Director” in paragraph 4 is replaced by “Director-General”.

- Paragraph 5 is replaced by the following:

“The Headquarters of EUMETSAT shall be located in Darmstadt,
Federal Republic of Germany, unless otherwise decided by Council in
accordance with Article 5.2 (b) v.”

Article 2

Article 2 of the Convention is amended as follows:

- The title and paragraphs 1 and 2 are replaced by the following;

- New paragraphs 4-9 are inserted;

“Article 2 - Objectives, Activities and Programmes

1 The primary objective of EUMETSAT is to establish, maintain and
exploit European systems of operation meteorological satellites, taking
into account as far as possible the recommendations of the World
Meteorological Organization.

A further objective of EUMETSAT is to contribute to the operational
monitoring of the climate and the detection of global climatic changes.

2 The definition of the initial system is contained in Annex I; further systems
shall be established as defined in Article 3.

4 For the purpose of achieving its objectives EUMETSAT shall, as far as
possible, and in conformity with meteorological tradition, cooperate with
the Governments and national organisations of the Member States, as
well as with Non-Member States and governmental and non-govern-
mental international scientific and technical organisations whose activities
are related to its objectives. EUMETSAT may conclude agreements to
that end.

5 The General Budget comprises activities not linked to a specific
programme. They shall represent the basic technical and administrative
infrastructure of EUMETSAT including basic staff, buildings and equip-
ment as well as preliminary activities authorised by the Council in prep-
aration of future programmes not yet approved.

Optional programmes take effect once at least one third of all EUMET-
SAT Member States have declared their participation by signing the
Declaration within the time frame set out and the subscriptions of these
Participating States have reached 90 % of the total financial envelope.”

188

Article 4

Article 4 of the Convention is amended as follows:

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

- In paragraph 1 the words “delegate of his country’s meteorological
service” are replaced by “delegate of the country’s national meteorological
service”.

- In paragraph 4 the words “objectives of EUMETSAT” are replaced by
“objectives and programmes of EUMETSAT”.

Article 5

Article 5 of the Convention is amended as follows:

- Paragraph 2 is replaced by the following;

- A new paragraph 3 is inserted;

- Paragraphs 3 and 4 become paragraphs 4 and 5 and are amended;

“2 The Council shall in particular be empowered,

a) by a unanimous vote of all the Member States:

i. to decide on the accession of States referred to in Article 16,
and on the terms and conditions governing such accession;

ii. to decide on the adoption of mandatory programmes and
General Budget as referred to in Article 3.1;

iii. to decide on the ceiling of contributions for the General Budget
for a period of five years one year before the end of the period
or to revise such a ceiling;

iv. to decide on any measures of financing programmes, e.g.
through loans;

v. to authorise any transfer from a budget of a mandatory
programme to another mandatory programme;

vi. to decide on any amendment of an approved Programme
Resolution and Programme Definition as referred to in Article
3.1;

iii. to approve annually the accounts of the previous year, together
with the balance sheet of the assets and liabilities of EUMET-
SAT, after taking note of the auditor’s report, and give dis-
charge to the Director-General in respect of the implementa-
tion of the budget;

iv. to decide on all other measures relating to mandatory
programmes that have a financial impact on the Organisation;

d) by a two-thirds majority of the Member States present and voting:

i. to appoint the Director-General for a specific period, and
terminate or suspend his appointment; in the case of suspen-
sion the Council shall appoint an Acting Director-General;

ii. to define the operational specifications of mandatory satellite
programmes as well as the products and services;

iii. to decide that an envisaged optional programme falls within the

189

objectives of EUMETSAT and that the programme is in
accordance with the general framework of the Convention and
the rules agreed by Council for its application;

iv. to approve the conclusion of any Agreement with Member
States, international governmental and non-governmental
Organisations, or national Organisations of Member States;

v. to adopt recommendations to the Member States concerning
amendments to this Convention;

vi. to adopt its own rules of procedure;

vii. to appoint the auditors and to decide the length of their
appointments.

e) by a majority of the Member States present and voting:

i. to approve appointments and dismissals of senior staff;

ii. to decide on the setting-up of subsidiary bodies and working
groups and define their terms of reference;

iii. to decide on any other measures not explicitly provided for in
this Convention;

3 For optional programmes the following specific rules apply:

a) The Programme Declaration shall be adopted by a two-thirds
majority of Member States interested, present and voting.

2 The Director-General ...

d) implement decisions of the Council regarding the financing of
EUMETSAT;

h) prepare and implement the budgets of EUMETSAT... imple-
mentation of the budgets...

3 The Director-General ...”

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Article 7

Article 7 of the Convention is amended as follows:

- In paragraph 1, the word “clause” is replaced by the word “Article”.

- In paragraph 4, the reference to Article 5.2 (b) is replaced by a reference
to Article 5.2 (e); in addition, in paragraphs 4 and 5, the word “Director”
is replaced by “Director-General”.

Article 8

A new Article 8 is inserted. Consequently, all the following Artides are
shifted accordingly.

“Article 8 - Ownership and Distribution of Satellite Data

1 EUMETSAT shall have worldwide exclusive ownership of all data gener-
ated by EUMETSATs satellites or instruments.

190

2 EUMETSAT shall make available sets of data agreed by the Council to
the national meteorological service of Member States of the World
Meteorological Organization.

3 The distribution policy regarding satellite data shall be decided in accord-
ance with the rules laid down in Article 5.2 (b) for mandatory programmes
and 5.3 (b) for optional programmes. EUMETSAT, through the Secret-
ariat, and the Member States shall be responsible for the implementation
of this policy.”

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Article 9

Article 8 of the Convention becomes Article 9 and it is amended as follows:

- In paragraph 2, the reference to Annex I to this Convention is deleted.
Consequently, paragraph 2 ends after .. the services provided”.

- Paragraph 1 is replaced by the following: “Budgets shall be established in
terms of ECU”.

- In paragraph 3, the words “annual budget” are replaced by “budgets”.

- Paragraph 4 is replaced by the following:

“4 The Council shall, in conformity with Article 5.2 (b) and (c), adopt the
budget for MOP, the General Budget and the budgets for mandatory
programmes for each financial year, as well as any supplementary and
amending budgets. Member States participating in optional programmes
shall adopt the budgets for these programmes in accordance with Article
5.3 (b)”.

- In paragraph 5, the reference to the Council is deleted and the word
“budget” is replaced by “budgets”. The beginning of the paragraph there-
fore reads: “the adoption of the budgets shall constitute...”. In sub-para-
graph a) “budget” is also replaced by “budgets”; in sub-paragraph b)
“Director” is replaced by “Director-General”.

- In paragraph 6, the reference to the Council is deleted, and “Director” is
replaced by “Director-General”. The beginning of paragraph 6 is there-
fore: “If a budget has not been adopted by the beginning of a financial
year, the Director-General may... make payments in each chapter of the
corresponding budget...”.

- Paragraph 7 is replaced by the following:

“7 Member States shall pay each month, on a provisional basis and in
accordance with the scale of contributions, the amounts necessary for the
application of paragraph 6 of this Article.”

Article 12

Article 11 of the Convention becomes Article 12 and is amended as follows:

- In paragraph 1, “budget” is replaced by “budgets”;

- In paragraph 2, “Director” is replaced by “Director-General”.

191

Article 13

Article 12 of the Convention becomes Article 13.

Article 14

Article 13 of the Convention becomes Article 14 and reads as follows:

“Article 14 - Non-Fulfilment of Obligations

Article 18

Article 17 of the Convention becomes Article 18 and it is amended as
follows:

- In paragraph 1, “Director” is replaced by “Director-General”; the refer-
ence to Article 5.2 (c) is replaced by a reference to Article 5.2 (d) v;

- In paragraph 3, the beginning is deleted. The paragraph begins with: “The
Council may, by a decision taken in conformity with Article 5.2 (a)...”.

Article 19

Article 18 of the Convention becomes Article 19 and reads as follows:

“Article 19 - Denunciation

1 After this Convention has been in force for six years, any Member State
may denounce it by notifying the depositary of the Convention, thereby
leaving the General Budget, mandatory and optional programmes. The
denunciation shall take effect for the General Budget at the end of the
five year period for which the financial ceiling was decided, and for the
mandatory or optional programmes at the time of the expiration of the
programmes.

2 The State concerned shall retain the rights it has acquired up to the date
the denunciation takes effect with regard to the various programmes in
which it was involved.

3 If a Member State ceases to be a party to the Convention, the scale of
contributions for the General Budget shall be adjusted in accordance with
Article 10.2 for the five year period following the period in which the State
concerned denounced the Convention.”

Article 20

Article 19 of the Convention becomes Article 20 and it is amended as
follows:

- Paragraph 2 is replaced by the following:

“2 Unless the Council decides otherwise, EUMETSAT shall be dissolved if,
as a result of the denunciation of this Convention by one or more
Member States under the provision of Article 19.1 or as a result of an

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

192

exclusion following Article 14.1, the contribution rate of each other Prop. 1992/93:100
Member State to the General Budget and to the mandatory programmes Bilaga 7
is increased by more than one fifth.

The decision on the dissolution shail be taken by the Council in
conformity with Article 5.2 (a), a Member State having denounced the
Convention or having been excluded not taking part in the vote on this
issue.”

Article 21

Article 20 of the Convention becomes Article 21 and it is amended as

follows:

- In paragraph (c), the reference to Article 16 is replaced by a reference to

Article 17.

Article 22

Article 21 of the Convention becomes Article 22 and it is replaced by the
following:

“Article 22 - Registration

Upon the entry into force of this Convention, and of any amendments to it,
the depositary shall register them with the Secretary General of the United
Nations in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations.

Article 23

1 The Convention and the present Protocol constitute one single unique
instrument called “Convention for the Establishment of a European
Organisation for the Exploitation of Meteorological Satellites
(EUMETSAT)”.

2 The Annexes I and II to the Convention, including the System Description
and the financial provisions relevant to the METEOSAT Operational
Programme (MOP), shall remain valid until the expiration of the
programme at the end of 1995.

Upon the expiration of MOP, the Annexes will be considered as abrog-
ated without requirement of further decision by the Member States of
EUMETSAT.

In future no further Annexes to the Convention will be established.

3 The amendment shall enter into force in accordance with Article 17.2 of

the EUMETSAT Convention.

193

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 Inledning

Prop. 1992/93:100

Bilaga 7

Sjätte huvudtiteln

12 A.		Kommunikationsdepartementet
12	1	Kommunikationsdepartementet	45 726000
12	2	Utredningar m.m.	12 490000
12	3	Viss internationell verksamhet	5 151000
13	4	Kostnader för avveckling av Trafiksäkerhetsver- ket	32 000000 95 367000
14	B.	Vägväsende m.m.
22	1	Vägverket: Administrationskostnader	462 000000
23	2	Drift och underhåll av statliga vägar	5 633 721000
25	3	Byggande av riksvägar	1556 500000*
25	4	Byggande av länstrafikanläggningar	925 400 000*
26	5	Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar	648 500000
26	6	Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder	707 300000*
27	7	Vägverket: Försvarsuppgifter	47 667000
27	8	Kostnader för upprätthållande av bilregistret	507 500000
28	9	Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m.	1000 10 488 589000
33	C.	Järnväg
40	1	Banverket: Administrationskostnader	301 000000
41	2	Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar	2 825 656000
42	3	Nyinvesteringar i stomjärnvägar	1 392 087000*
43	4	Ersättning till Banverket för vissa kapital- kostnader	368 000000*
43	5	Järnvägsinspektionen	15 689000
45	6	Banverket: Försvarsuppgifter	41 123000
57	7	Ersättning till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB Swedcarrier	1000* 4 943 556000
59	D.	Sjöfartsverket
70	1	Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m.	60 754000
73	2	Transportstöd för Gotland	160 000 000
77	3	Handelsflottans pensionsanstalt	1000
78	4	Handelsflottans kultur- och fritidsråd	1000
80	5	Ersättning till viss kanaltrafik m.m.	63 000000
84	6	Bidrag till svenska rederier	90 000000

373 756000

194

85	E	Luftfart	Prop. 1992/93:100
102	1	Beredskap för civil luftfart	67 352000	Bilaga 7
102	2	Bidrag till kommunala flygplatser m.m.	15 200 000
			82 552 000
105	F.	Kollektivtrafik m.m.
105	1	Riksfärdtjänst	113 300 000*
106	2	Köp av interregional persontrafik på järnväg	511 000 000
110	3	Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik	191 000000
113	4	Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret	4 960000
			820260000
114	G.	Transportforskning
114	1	Statens väg- och trafikinstitut	1000*
114	2	Bidrag till Statens väg- och trafikinstitut	61 129 000*
114	3	Transportforskningsberedningen	44 006000*
			105 136000
115	H.	Övriga ändamål
121	1	Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut	1000
121	2	Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrolo- giska institut	121 636000
128	3	Statens geotekniska institut	1000
128	4	Bidrag till Statens geotekniska institut	16 376 000
129	5	Statens haverikommission	1000
130	6	EUMETSAT	70 000000
			208 015 000
131	I.	Telekommunikation
139	1	Telestyrelsen	20 000000*
			20 000000
141	J.	Postväsende
151	1	Ersättning till Postverket för rikstäckande betal- nings- och kassaservice	250 000000
			250 000 000

Summa kronor

17 387 231 000

195

Särskilda frågor

Prop. 1992/93:100

152 A Investeringar i infrastruktur under 1990-talet

166 B EUMETSAT

Bilaga 7

Utbrutna anslag

196

gotab 42618, Stockholm 1992

Proposition 1992/93:100

Försvarsdepartementet

1.1 Förändringar i det säkerhetspolitiska läget och deraskonsekvenser for totalförsvaret

1.2 Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition

1.3 Årsredovisningar och revision

1.4 Anslagsstruktur m.m.

2.1 Bakgrund

2.2 Regeringens styrning av myndigheten Försvarsmakten

2.3 Högkvarterets organisation

2.4 Gemensamma myndigheter

Föredraganden

2.5 Trafikflygarutbildning

2.6 Helikoptrar i totalförsvaret

4.1 Ledningsfrågor

4.2 Försvarsindustrin

4.3 Redovisning av JAS 39-projektet

4.4 Personal

4.5 Mark, anläggningar och lokaler

4.6 Försvarsmakten och miljön

4.7 Övriga frågor

4.8 Läget inom försvarsmakten

Hemställan

4.9 Armé förband

Sammanfattning

4.10 Marinförband

Slutsatser

Hemställan

4.11 Flygvapenförband

Slutsatser

4.12 Operativ ledning m.m.

4.13 Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten

Slutsatser

5.1 Beredskapsläge och inriktning i stort

5.2 Funktionen Civil ledning och samordning

Föredragandens överväganden

5.2.1 Överstyrelsen för civil beredskap

Sammanfattning

Resultatbedömning

121

5.3 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

Hemställan

5.4 Funktionen Psykologiskt försvar

5.5 Funktionen Försörjning med industrivaror

Hemställan

5.6 Funktioner hörande till andra departement

5.6.1 Hälso- och sjukvård

5.7 Konsekvenser för totalförsvarets civila del av en Prop. 1992/93:100

anslutning till Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet Bilaga 5(EES) och ett svenskt medlemsskap i den EuropeiskaGemenskapen (EG).

5.8 Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansieringav utbildning inom den civila delen av totalförsvaret

6.1 Försvarets civilförvaltning

Sammanfattning

Resu ltatbedömning

Slutsatser

6.2 Försvarets forskningsanstalt

143

6.3 Kustbevakningen

6.4 Flygtekniska försöksanstalten

6.5 Försvarets mediecenter

6.6 Försvarets förvaltningshögskola

6.7 Försvarshögskolan

6.8 Krigsarkivet

6.9 Statens försvarshistoriska museer

Slutsatser

Prop. 1992/93:100

Bilaga 5

156

6.10 Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementetsområde

6.11 Utredning av allvarliga olyckor

Sammanfattning

Slutsatser

6.12 Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.

Hemställan

7.1 Det ekonomiska utfallet for budgetåret 1991/92

7.1.1 Totalförsvarets militära del

7.1.2 Totalförsvarets civila del

7.2 Utfallsprognos för budgetåret 1992/93

7.3 Ekonomiska ramar for budgetåret 1993/94

7.3.1 Totalförsvarets militära del

7.3.2 Totalförsvarets civila del

Prop. 1992/93:100Bilaga 5

1.1 Förändringar i det säkerhetspolitiska läget och deras
konsekvenser for totalförsvaret

anslutning till Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet Bilaga 5
(EES) och ett svenskt medlemsskap i den Europeiska
Gemenskapen (EG).

5.8 Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansiering
av utbildning inom den civila delen av totalförsvaret

6.10 Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets
område

Prop. 1992/93:100
Bilaga 5